Kungl. Maj:ts proposition nr 65
1
Nr 65
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
fortsatt giltighet av valutalagen den 22 juni 1939 (nr
350), m. in.; given Stockholms slott den 4 februari
1955.
Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill
Kungl. Maj :t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen att
dels antaga härvid fogat förslag till lag om fortsatt giltighet av valutalagen
den 22 juni 1939 (nr 350),
dels ock bifalla det förslag i övrigt om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
GUSTAF ADOLF
Per Edvin Sköld
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att valutalagen den 22 juni 1939 (nr 350) skall
erhålla fortsatt giltighet till och med den 30 juni 1956. Dessutom hemställes
om riksdagens samtycke till att valutaförordningen den 25 februari 1940
(nr 97) ändras så att dels den tidpunkt, som är avgörande för huruvida eu
till Sverige inflyttad utlänning skall anses som valutainlänning, framflyttas
från den 1 januari 1947 till den 1 januari 1953, dels utländskt företags filial
liär i landet likställes med här i landet domicilierat företag.
Förslag
till
Lag om fortsatt giltighet av valutalagen den 22 juni 1939 (nr 350)
Härigenom förordnas, att valutalagen den 22 juni 19391, vilken jämlikt
lag den 4 juni 1954 (nr 332) gäller till och med den 30 juni 1955, skall äga
fortsatt giltighet till och med den 30 juni 1956.
1 Senaste lydelse av 5 § so 1940: 613.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1055. 1 samt. Nr 65
9
Kungl. Maj.ts proposition nr 65
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 21 januari
1955.
N är varande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Sköld, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson, Norup, Hedlund,
Persson, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam, Lindström, Lange.
Efter gemensam beredning med t.f. chefen för justitiedepartementet, statsrådet
Lindell, och chefen för handelsdepartementet anför chefen för finansdepartementet,
statsrådet Sköld.
Genom valutalagen den 22 juni 1939 (nr 350) har Kungl. Maj:t erhållit
befogenhet att, när riksdagen ej är samlad, under vissa förutsättningar förordna
om inskränkning i olika hänseenden av förfoganderätten över utländska
betalningsmedel m. m. Under tid, då riksdagen är samlad, äger
Kungl. Maj :t enahanda befogenhet efter inhämtande av riksdagens samtycke.
Lagen gällde ursprungligen till och med den 31 mars 1940 men har
därefter erhållit fortsatt giltighet, senast genom lag den 4 juni 1954 (nr 332)
enligt vilken giltighetstiden utsträckts till och med den 30 juni 1955. Genom
lag den 28 juni 1940 (nr 613) erhöll 5 § valutalagen ändrad lydelse.
Med stöd av valutalagen utfärdades efter inhämtande av riksdagens samtycke
valutaförordningen den 25 februari 1940 (nr 97). I denna förordning,
vilken jämlikt valutalagen icke gäller längre än sagda lag äger giltighet, har
vissa ändringar genomförts genom förordningar den 17 maj 1940 (nr 348),
den 28 juni 1940 (nr 614), den 9 maj 1941 (nr 244), den 20 oktober 1944
(nr 693), den 26 januari 1945 (nr 16) och den 3 juni 1949 (nr 312). I
I en den 21 och 29 december 1954 dagtecknad, till Kungl. Maj :t ställd
skrivelse har fullmäktige i riksbanken och styrelsen för valutakontoret anfört:
Väsentliga uppmjukningar i tillämpningen av valutaregleringen hade
successivt genomförts i takt med uppnådda förbättringar i landets valutaläge.
Önskvärt vore också, att en full återgång till fria förhållanden för
löpande betalningar med utlandet energiskt eftersträvades. Under nu rådande
förhållanden ansåge emellertid fullmäktige och styrelsen att det vore nödvändigt
att valutalagstiftningen'' erhölle förlängd giltighet. I enlighet härmed
hemställdes, att valutalagen måtte givas fortsatt giltighet under ytterligare
ett år eller alltså till utgången av juni månad 1956.
Kungl. Maj.ts proposition nr 65
3
I samma skrivelse har bankofullmäktige och styrelsen för valutakontoret
vidare föreslagit viss ändring i valutaförordningen. I detta hänseende
har i skrivelsen anförts följande.
Det är ur valutasynpunkt av väsentlig betydelse för den enskilde, om
han är att betrakta såsom bosatt i Sverige (s. k. valutainlänning) eller icke.
I vad angår fysisk person ansågs, enligt den ursprungliga lydelsen av 1 §
valutaförordningen, som bosatt här i riket svensk medborgare med fast
hostad i Sverige, så ock utlänning, som haft bostad i Sverige sedan den 25
november 1939. Genom ändring av 1 § i förordningen, med tillämpning från
och med den 18 juni 1949 (SFS 312/1949) utvidgades begreppet bosatt här
i riket till att omfatta även sådana utländska medborgare, som inflyttat
till Sverige under tiden den 25 november 1939—31 december 1946. Utlänningar,
som inkommit till landet efter den 1 januari 1947, äro alltså i valutaförordningens
mening att anse som bosatta i utlandet.
Då åtskilliga år förflutit sedan den relevanta tidpunkten för bestämmandet
av begreppet valutainlänning senast fastställdes, synes en ändring i förevarande
avseende vara motiverad. Fullmäktige och styrelsen vilja föreslå,
att tidpunkten framflyttas till den 1 januari 1953. Vissa skäl skulle kunna
anföras till stöd för att bestämmelsen borde formuleras så, att utlänning,
som stadigvarande varit bosatt i Sverige viss bestämd tid, t. ex. 3 år, bleve
att anse som valutainlänning. Man skulle därigenom undgå nackdelen med
nu tillämpad metod för bestämmande av utlännings status, nämligen att
kvalifikationstiden successivt förlänges i avvaktan på att valutaförordningen
ändras i ifrågavarande punkt. Å andra sidan erbjuder den nu tillämpade
metoden med en i förordningen angiven bestämd dag fördelar ur praktisk
synpunkt, varför fullmäktige och styrelsen nu icke ansett sig böra frångå
denna metod.
För de utlänningar, som genom den föreslagna ändringen bli valutainlänningar,
innebär deras förändrade status i vissa avseenden fördelar —
t. ex. i fråga om inköp av valutor. Praktiska förenklingar skulle också vinnas
genom att deras betalningsförbindelser med andra valutainlänningar
ej längre skulle beröras av valutaförordningen. Å andra sidan skulle de
komma i ett sämre läge än förut bl. a. därigenom att de skulle bli hembudsskyldiga
beträffande vissa utländska valutor. Hembudsskyldigheten
berör praktiskt taget endast de s. k. hårdvalutorna. Valutakontoret kommer,
liksom fallet var 1949, i de fall hembudsskyldighet formellt skulle inträda
på grund av den föreslagna ändringen, att taga all möjlig hänsyn
till de i de särskilda fallen föreliggande omständigheterna. Hinder kommer
givetvis icke heller att möta för här berörda utlänningar att till sina hemländer
överföra arbetsinkomster härrörande från anställningar här i riket.
Med stöd av 17 § valutaförordningen kan generellt medgivas befrielse från
eller lindring i de skyldigheter, som äro angivna i förordningen.
Fullmäktige och styrelsen vilja slutligen erinra om att därest förslag till
lag angående utländsk juridisk persons rätt att driva verksamhet här i riket
i form av filial förelägges 1955 års riksdag, detta torde erfordra bestämmelse
i valutaförordningen av innebörd, att filialen i valutaavseende
får samma ställning som valutainlänning.
Över nämnda skrivelse har, efter remiss, utlåtanden avgivits av fullmäktige
i riksgäldskontoret samt bank- och fondinspektionen.
Fullmäktige i riksgäldskontoret har anfört, att fullmäktige icke hade
något att erinra mot att valutalagen crhölle förlängd giltighet på sätt hanko
-
4
Kungi. Maj:ts proposition nr 65
fullmäktige och valutakontorets styrelse förordat. Den ifrågasatta ändringen
i valutaförordningen lämnades likaledes av fullmäktige utan erinran.
Bank- och fondinspektionen har förklarat, att — ur de synpunkter inspektionen
hade att företräda — icke något vore att erinra mot bifall till
framställningen.
Departementschefen. I enlighet med vad bankofullmäktige och styrelsen
för valutakontoret föreslagit torde valutalagen — vars giltighetstid utgår den
30 juni 1955 — böra erhålla giltighet jämväl för tiden därefter. Någon
ändring i valutalagen ifrågasättes icke för närvarande. Jag förordar sålunda,
att valutalagen i sin nuvarande lydelse förlänas fortsatt giltighet under
tiden till och med den 30 juni 1956. Såsom fullmäktige och valutakontorets
styrelse anfört har successivt genomförts väsentliga uppmjukningar
i tillämpningen av valutalagen. Det är givetvis önskvärt att, såsom vidare
framhållits i den föreliggande framställningen, återgång till fria förhållanden
för löpande betalningar med utlandet också i fortsättningen eftersträvas.
Såsom framgår av den föregående redogörelsen har bankofullmäktige och
styrelsen för valutakontoret hemställt om viss ändring i valutaförordningen.
1 § nämnda förordning har föreslagits ändrad så att den tidpunkt, som
är avgörande för huruvida en till Sverige inflyttad utlänning skall anses
såsom valutainlänning, framflyttas från den 1 januari 1947 till den 1 januari
1953. En dylik ändring i fråga om valutaförordningens räckvidd synes
motiverad med hänsyn till att åtskilliga år numera förflutit sedan den
relevanta tidpunkten för bestämmandet av begreppet valutainlänning senast
fastställdes. Den föreslagna ändringen torde sålunda böra genomföras.
Vid remiss till lagrådet den 12 november 1954 av ett inom handelsdepartementet
upprättat förslag till lag om rätt för utländsk juridisk person att
driva näring här i riket, vilket förslag är avsett att träda i kraft den 1 januari
1956, anförde chefen för handelsdepartementet att ett genomförande
av lagförslaget torde böra medföra att 1 § valutaförordningen kompletterades
med en föreskrift om att utländskt företags filial här i landet skulle vara
likställd med ett här i landet domicilierat företag. Det förutsattes att frågan
om en sådan ändring av valutaförordningen skulle anmälas i samband
med behandlingen av spörsmålet om fortsatt giltighet av valutalagen. Under
förutsättning att förslaget till lag om rätt för utländsk juridisk person
att driva näring här i riket antages av riksdagen, tillstyrker jag att 1 § valutaförordningen
kompletteras på sätt nyss nämnts. Den nya bestämmelsen
bör vinna tillämpning från årsskiftet 1955/56 eller sålunda från samma
tidpunkt som är föreslagen för ikraftträdandet av nämnda lagförslag. I
I enlighet med vad i det föregående anförts har inom finansdepartementet
upprättats förslag till
1) lag om fortsatt giltighet av valutalagen den 22 juni 1939 (nr 350) samt
2) förordning om ändrad lydelse av 1 § valutaförordningen den 25 februari
1940 (nr 97).
5
Kungl. Maj.ts proposition nr 65
Av dessa författningsförslag — vilka torde såsom bilaga1 få fogas vid
statsrådsprotokollet för denna dag —- torde det förstnämnda böra underställas
lagrådets granskning.
Föredragande departementschefen hemställer härefter, att lagrådets utlåtande
över nyssnämnda förslag till lag om fortsatt giltighet av valutalagen
den 22 juni 1939 (nr 350) måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda
ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Maj :t Konungen.
Ur protokollet:
Olle Lindberg
1 Av de i bilagan upptagna författningsförslagen har förslaget till lag om fortsatt giltighet av
valutalagen den 22 juni 1939 (nr 350), som är likalydande med det vid propositionen fogade
lagförslaget, här uteslutits.
6
Kungi. Maj:ts proposition nr 65
Bilaga
Förslag
till
Förordning
om ändrad lydelse av 1 § valutaförordningen den 25 februari
1940 (nr 97)
Härigenom förordnas, att 1 § valutaförordningen den 25 februari 19401
skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Nuvarande lydelse)
1 S.
(Föreslagen lydelse)
1 §•
I denna ------ svenskt
Såsom bosatt här i riket anses enligt
denna förordning, i vad angår
fysisk person, svensk medborgare
med fast bostad i Sverige, så ock utlänning,
som haft fast bostad i Sverige
sedan den 1 januari 1947. Juridisk
person skall anses vara bosatt
i det land, där styrelsen har sitt säte
eller, om styrelse icke finnes, där
huvudkontoret är beläget.
mynt.
Såsom bosatt här i riket anses enligt
denna förordning, i vad angår
fysisk person, svensk medborgare
med fast bostad i Sverige, så ock utlänning,
som haft fast bostad i Sverige
sedan den 1 januari 1953. Juridisk
person skall anses vara bosatt
i det land, där styrelsen har sitt säte
eller, om styrelse icke finnes, där huvudkontoret
är beläget. Filial för utländskt
bolag eller för utländsk ekonomisk
förening, som med stöd av
särskilt tillstånd driver näring här
i riket, skall anses vara bosatt i Sverige.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1955; dock att den nya bestämmelsen
i 1 § om filial för utländskt företag skall träda i kraft "den 1
januari 1956.
1 Senaste lydelse av 1 § se 1949: 312.
Kungl. Maj.ts proposition nr 65
7
Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 31 januari
1955.
Närvarande:
justitieråden Lech,
Regner,
Gösta Lind,
regeringsrådet Lorichs.
Enligt lagrådet den 27 januari 1955 tillhandakommet utdrag av protokoll
över finansärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet den
21 januari 1955, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle
för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat
förslag till lag om fortsatt giltighet av valutalagen den 22 juni 1939
(nr 350).
Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av
byråchefen i finansdepartementet, kammarrättsrådet C. V. Åbjörnsson.
Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.
Ur protokollet:
Harriet Stangenberg
Kungl. Mctj:ts proposition nr 65
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj. t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 4 februari
1955.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undf.n, statsråden
Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,
Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam, Lindström,
Lange.
Etter gemensam beredning med cheferna för justitie- och handelsdepartementen
anmäler chefen för finansdepartementet, statsrådet Sköld, lagrådets
den 31 januari 1955 avgivna utlåtande över det till lagrådet den 21
januari 1955 remitterade förslaget till lag om fortsatt giltighet av valutalagen
den 22 juni 1939 (nr 350).
Föredraganden anför.
Lagrådet har lämnat förslaget till lag om fortsatt giltighet av valutalagen
utan erinran. Detta förslag torde genom proposition böra föreläggas riksdagen
till antagande.
Samtidigt härmed bör inhämtas riksdagens samtycke till att 1 § valutaförordningen
den 25 februari 1940 (nr 97) ändras i överensstämmelse med
vid statsrådsprotokollet den 21 januari 1955 fogat förslag.
Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa att Kungl.
Maj :t måtte föreslå riksdagen att
dels antaga nyssnämnda förslag till lag om fortsatt giltighet
av valutalagen den 22 juni 1939 (nr 350),
dels ock samtycka till att 1 § valutaförordningen den 25
februari 1940 (nr 97) ändras i överensstämmelse med vid
statsrådsprotokollet den 21 januari 1955 fogat författningsförslag.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen,
att proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll
utvisar skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Harald Häggquist
550120. Stockholm 1055. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag