Kungl. Maj:ts proposition nr 62
1
Nr 62
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående statsbidrag till
inrättande av vissa bakteriologiska laboratorier i Norrland;
given Stockholms slott den 4 februari 1955.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över inrikesärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF ADOLF
Gunnar Hedlund
Propositionens huvudsakliga innehåll
Med hänsyn till behovet ur försvarsberedskapssynpunkt att förstärka
laboratorieorganisationen i Norrland föreslås, att statsbidrag skall medgivas
till inrättande av bakteriologiska laboratorier i Umeå och Sundsvall.
Bidraget föreslås utgå med 300 000 kronor för vartdera laboratoriet,
under förutsättning, att vissa av beredskapsskäl påkallade villkor uppfylles.
För ändamålet erforderlig medelsanvisning, 600 000 kronor, föreslås fördelad
med hälften på vartdera av budgetåren 1955/56 och 1956/57.
1—Bihang till riksdagens protokoll 1955. 1 samt. Nr 62
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 62
Utdrag av protokollet över inrikesärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
4 februari 1955.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,
Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam, Lindström,
Lange.
Efter gemensam beredning med cheferna för försvars- och finansdepartementen
anmäler chefen för inrikesdepartementet, statsrådet Hedlund,
fråga om statsbidrag till inrättande av vissa bakteriologiska laboratorier
i Norrland samt anför.
I. Inledning
Genom beslut den 15 januari 1954 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen
för inrikesdepartementet att tillkalla högst tre sakkunniga för att inom
departementet biträda med utredning rörande frågan om statlig ekonomisk
medverkan vid inrättande av vissa bakteriologiska laboratorier i Norrland.
Med stöd av detta bemyndigande tillkallade departementschefen den 30
januari 1954 såsom sakkunniga statskommissarien K. A. Lindbergson
och docenten B. I. Zetterberg, varjämte åt Lindbergson uppdrogs att
såsom ordförande leda de sakkunnigas arbete. Departementschefen uppdrog
vidare den 28 april 1954 åt förste byråsekreteraren i försvarets civilförvaltning
L. J. T. Stiernstedt att vara sekreterare åt de sakkunniga.
De sakkunniga har — efter samråd bl. a. med rådet för skydd mot biologisk
krigföring — den 26 november 1954 avgivit betänkande i ämnet
(stencilerat).
Över betänkandet har efter remiss yttranden avgivits av statskontoret,
chefen för försvarsstaben, försvarets sjukvårdsstyrelse, medicinalstyrelsen
efter hörande av dess sjukvårdsberedskapsnämnd, styrelsen för statens
bakteriologiska laboratorium, länsstyrelserna i Västernorrlands, Jämtlands,
Västerbottens och Norrbottens län, civilförsvarsstyrelsen, svenska landstingsförbundets
styrelse samt landstingens förvaltningsutskott i Västernorrlands
och i Västerbottens län.
Kungl. Maj:ts proposition nr 62
3
II. Tidigare skrivelser och förslag
Frågan om förstärkning av landets resurser för utförande av bakteriologiska
undersökningar berördes av medicinalstyrelsen i skrivelse den
13 april 19k6 med förslag till ändrade bestämmelser rörande gäldandet
av kostnaderna för bakteriologiska prov m. m. Enligt styrelsens mening
spelade bakteriologiska undersökningar inom hälso- och sjukvården en
avgörande roll vid konstaterandet och bekämpandet av epidemiska sjukdomar.
Sådana undersökningar vore oftast den enda möjligheten att fastslå,
när den undersökte vore fri från smitta. Bakteriologisk undersökning
av vatten och livsmedel inginge som ett betydelsefullt led vid utforskandet
av vägarna för smittspridning. Dylika undersökningar vore även av vikt
som en allmänhygienisk åtgärd, syftande till att förebygga uppkomsten av
smittsam sjukdom. Medicinalstyrelsen hade därför funnit det befogat
med en lämplig bakteriologisk undersökningsorganisation, där utförande
av bakteriologiska och serologiska undersökningar å blodprov, svalgprov,
avförings- och urinprov m. in. kunde företagas. Vidare borde bakteriologiska
undersökningar på vatten och livsmedel utföras. För att möjliggöra
sådana undersökningar föreslog styrelsen en organisation, bestående av
ett centrallaboratorium i Stockholm och ett antal regionala laboratorier.
I syfte att erhålla så stor spridning som möjligt av dessa laboratorier borde
sådana tillkomma på ett flertal platser, bl. a. i Sundsvall eller Härnösand,
Umeå och Boden. Avsikten härmed var att genom jämn fördelning av
provmaterialet och under hänsynstagande till rådande transportförhållanden
bättre betjäna olika landsdelar. Genom den föreslagna regionindelningen
borde laboratorierna kunna erhålla bättre överblick över förekomsten
av sådana epidemiska sjukdomar, vilkas diagnostisering skedde
genom laboratorieundersökningar, än när prov från samma landsdel sändes
till olika laboratorier.
Till uppförande eller inrättande av nytillkommande laboratorier borde
statsbidrag utgå med 50 procent av kostnaden, dock högst med 250 000
kronor per laboratorium. Medicinalstyrelsens förslag återremitterades den
14 juli 1950 av Kungl. Maj:t till styrelsen för avgivande av utlåtande
med beaktande av från remissinstanserna framförda erinringar.
Frågan om regionindelning upptogs sedermera av de sakkunniga rörande
bakteriologisk krigföring samt av utredningsmannen angående planläggningen
av viss laboratorieverksamhet i krig (betänkanden den 26 april
resp. den 4 december 1951). Såväl de sakkunniga som utredningsmannen
påyrkade, att en uppdelning av landet i lämpliga laboratorieenheter verkställdes.
Fördelarna med en sådan indelning vore flera. Tillförlitligheten
av undersökningsresultaten ökades ju mer transporttiden för proven nedbringades.
Ett snabbare omhändertagande av smittkällor skulle möjliggöras,
varigenom antalet sekundärfall kunde nedbringas med därav föl
-
4
Kungl. Maj.ts proposition nr 62
jande färre underhållsdagar å epidemisjukhus. Slutligen skulle regionala
laboratorier få en större förtrogenhet med de epidemiologiska och sanitära
förhållandena inom resp. upptagningsområden än vad nuvarande laboratorier
kunde erhålla.
I skrivelse den 31 augusti 1953 har medicinalstgrelsen vidare erinrat
om att f. n. det nordligast belägna, av styrelsen godkända bakteriologiska
laboratoriet är universitetets i Uppsala bakteriologiska institution, som
har ett upptagningsområde med cirka 1,25 miljoner invånare. Vid sammanträde
den 28 januari 1953 hade rådet för skydd mot biologisk krigföring
uttalat, att möjligheterna till ett verksamt skydd mot biologisk
krigföring vore i hög grad beroende av att vårt land hade en så god fredsmässig
laboratorieorganisation som möjligt. Till de mest angelägna uppgifterna
på området hörde enligt rådet upprättandet i Norrland av åtminstone
två laboratorier av tillräcklig kapacitet. Medicinalstyrelsen upplyser,
att landstingen i Västernorrlands och Västerbottens län numera
förklarat sig beredda att i Sundsvall resp. Umeå uppföra var sitt välutrustade
bakteriologiska laboratorium. Staten har sedan länge lämnat såväl
by§gna<is- som driftbidrag till den slutna epidemivården, då skyddet mot
epidemiska sjukdomar ansetts inrymma ett riksintresse. Medicinalstyrelsen
finner alltjämt vissa skäl tala för, att staten bidrager till bekämpandet av
de smittsamma sjukdomarna genom ekonomiskt stöd jämväl till inrättandet
av bakteriologiska laboratorier. Ur försvarberedskapssynpunkt föreligger
särskild anledning för staten att lämna bidrag till uppförande av
laboratorier i Sundsvall och Umeå, vilka skall betjäna de i detta hänseende
synnerligen illa tillgodosedda fyra nordligaste länen. Storleken av statsbidraget
föreslogs av medicinalstyrelsen utgöra 50 procent av anläggningsoch
utrustningskostnaderna, dock högst 500 000 kronor per laboratorium.
Slutligen har medicinalstyrelsen i skrivelse den 11 januari 1954 underställt
samtliga landsting och städer utanför landsting frågan om en
regiondelning samt därvid hemställt, att dessa ville delgiva styrelsen sina
synpunkter på denna fråga ur laboratorieorganisatorisk synpunkt ävensom
på en samtidigt föreslagen utbyggnad av bakteriologiska laboratorier. I
samma skrivelse framhöll medicinalstyrelsen, att den av styrelsen och
rådet för skydd mot biologisk krigföring framlagda utbyggnadsplanen
innebure, att nya laboratorier skulle tillkomma i Växjö, Linköping, Karlstad
(ev. Örebro), Sundsvall, Umeå och Boden samt att riket skulle indelas
i regioner enligt följande av styrelsen upprättade sammanställning:
Laboratorium |
Region |
Folkmängd |
Summa |
Malmö .......... |
195 592 |
195 592 |
|
Lund......... |
Malmöhus län |
||
Universitetets bakteriologiska institution |
utom Malmö stad .. |
391 160 |
|
Kristianstads län..... |
259 231 |
650 391 |
Kungl. Maj:ts proposition nr 62
5
Laboratorium
Region
Växjö................................
Nytt laboratorium vid lasarettet
Göteborg..............................
Sjukhusdirektionens bakteriologiska
laboratorium
Borås................................
Bakteriologiska laboratoriet vid lasarettet
Norrköping...........................
Bakteriologiska laboratoriet vid epidemisjukhuset
Linköping.
...........................
Nytt laboratorium vid lasarettet
Karlstad (ev. Örebro) .................
Nytt laboratorium vid lasarettet
Stockholm............................
Sjukhusdirektionens bakteriologiska
laboratorium
Statens bakteriologiska laboratorium ...
Uppsala..............................
Universitetets bakteriologiska institution
Sundsvall ............................
Nytt laboratorium vid lasarettet
Umeå................................
Nytt laboratorium vid lasarettet
Boden ...............................
Vid Garnisonssjukhuset
Kronobergs län.......
Kalmar län..........
Blekinge län.........
Göteborgs och Bohus län
Hallands län.........
Skaraborgs län.......
Älvsborgs län ........
(Jönköpings län)......
Norrköping...........
Östergötlands län
utom Norrköping ...
Jönköpings län.......
Värmlands län.......
Örebro län...........
Kopparbergs län......
Stockholms stad......
Stockholms län.......
Södermanlands län....
Västmanlands län.....
Gotlands län.........
(Östergötlands län)....
Uppsala län..........
Gävleborgs län.......
Västernorrlands län . . .
Jämtlands län........
Västerbottens län.....
(Norrbottens län).....
Norrbottens län......
Folkmängd |
Summa |
158 526 237 562 146 552 |
542 640 |
562 475 164 214 248 896 |
975 585 |
361 314 |
361 314 |
85 948 |
85 948 |
264 484 274 272 |
538 756 |
281 779 249 906 269 656 |
801 341 |
752 193 |
752 193 |
365 088 216 134 207 395 58 854 |
847 471 |
155 822 287 032 |
442 854 |
284 969 144 199 |
429 168 |
231 859 |
231 859 |
244 092 |
244 092 |
I sistnämnda skrivelse framhölls vidare bl. a., att vid paratyfusepidemien
sommaren 1953 vunna erfarenheter med all tydlighet visat, att behovet av
en ytterligare utbyggnad av laboratorieorganisationen vore trängande. Därutöver
påpekades, att centrallasaretten hade ett växande behov av bakteriologiska
undersökningar, t. ex. i samband med antibiotikabehandling.
Även då större epidemier icke påginge, ställdes ökade krav på utvidgad
tillämpning av den kliniska bakteriologien. Nya laboratorier borde därför
lämpligen förläggas i anslutning till större centrallasarett.
I anledning av medicinalstyrelsens skrivelse förklarade sig berörda landsting
och städer i huvudsak kunna godtaga den föreslagna regionindelningen.
Jämtlands läns landsting förklarade emellertid, att tillkomsten av ett
bakteriologiskt laboratorium i Sundsvall visserligen skulle förbättra nuvarande
förhållanden för länet men icke innebära en tillfredsställande
6 Kungl. Maj:ts proposition nr 62
lösning av frågan. I ett av landstinget från förste provinsialläkaren infordrat
yttrande framhölls, att en sådan lösning icke kunde uppnås, förrän
ett bakteriologiskt laboratorium upprättats i Östersund. I samband härmed
uppgav landstinget, att länets mejeriförening ämnade uppföra ett sådant
laboratorium i Östersund. Förhandlingar skulle upptagas med landstinget,
hushållningssällskapet och stadens hälsovårdsnämnd i syfte att planera
ett laboratorium för hela hela länet.
Västernorrlands och Västerbottens läns landsting hade intet att erinra
mot regionindelningen.
Norrbottens läns landsting meddelade, att en nyinrättad tjänst såsom
överläkare vid avdelningen för epidemiska sjukdomar vid garnisonssjukhuset
i Boden jämväl avsåges för ett serobakteriologiskt laboratorium.
Därest tjänsten besattes med en epidemiolog, erfordrades dessutom en
laborator. Den tilltänkta laboratorstjänsten borde icke minst ur beredskapssynpunkt
snarast komma till stånd.
III. De sakkunnigas förslag
1. Behovet av en utbyggnad av laboratorieorganisationen i Norrland m. m.
Av den i det föregående redovisade planen för regionindelning av riket
i bakteriologiskt hänseende framgår, att f. n. finnes inrättade bakteriologiska
laboratorier med specialutbildad personal och erforderlig kapacitet
i Malmö, Lund, Göteborg, Borås, Norrköping, Stockholm och Uppsala.
I södra och mellersta Sverige är det sålunda förhållandevis väl sörjt för
bakteriologiska undersökningar. Norrland är i detta avseende hänvisat
till Stockholm och Uppsala. Utöver nu nämnda laboratorier finnes vid ett
flertal landstingslasarett smärre bakteriologiska laboratorier, avsedda att
tillgodose sjukhusens behov av mera rutinmässigt betonad diagnostik.
Som regel är dessa laboratorier icke utbyggda att svara för hela den
bakteriologiska diagnostiken vid resp. sjukhus och förestås ej heller av
specialister i bakteriologi. Än mindre kan dessa laboratorier påtaga sig
uPPgifter för landstingsområdet. Vid garnisonssjukhuset i Boden har
fr. o. m. den 1 juli 1954 inrättats en överläkartjänst i lönegrad Ce 29 vid
avdelningen för epidemiska sjukdomar jämte serobakteriologiskt laboratorium.
Denna tjänst har dock närmast tillkommit för att svara för
epidemivården vid sjukhuset.
För att erhålla närmare hållpunkter rörande behovet och omfattningen
av de föreslagna laboratorierna har de sakkunniga från statens bakteriologiska
laboratorium och hygienisk-bakteriologiska institutionen i Uppsala
infordrat i följande tabell redovisade uppgifter rörande det antal prov
för bakteriologisk undersökning, som under åren 1952 och 1953 inkommit
från de sex nordligaste länen:
7
Kungl. Maj.ts proposition nr 62
Län |
Statens bakteriolo-giska laboratorium |
Hygienisk-bakteriolo-giska Institutionen |
|
........ 3 194 |
5 776 |
2 — |
|
.... 11 150 |
6 900 |
119 96 |
|
4 216 |
20 490 |
3 301 5 syo |
|
....... 2 049 |
3 187 |
1 027 3 824 230 53 |
|
2 255 |
4 085 |
||
...... 4 422 |
6 866 |
Det vid centrallasarettet i Umeå befintliga bakteriologiska laboratoriet,
som förestås av överläkaren för lasarettets patologiska avdelning, har
under samma år utfört cirka 13 000 resp. 14 000 prov. For Sundsvallslasarettets
del uppskattas det antal prov, som beraknas bliva utförda vi
ett till lasarettet planerat laboratorium, till 10 000 å 15 000 per år. I detta
antal ingår allenast prov från Västernorrlands län. Härtill torde bora laggas
de prov, som beräknas bliva insända från Jämtlands län och norra delen
av Gävleborgs län.
Enligt nuvarande ordning måste sålunda prov för bakteriologisk undersökning
från Norrland sändas till Uppsala eller Stockholm. Inrättande
av särskilda laboratorier i Sundsvall och Umeå skulle enligt till de sakkunniga
framförda synpunkter innebära kortare transporttider, varigenom
diagnostik av känsliga mikroorganismer, exempelvis gonokocker, komme
att möjliggöras och förbättrad diagnostik erhållas för andra organismer,
som kan skadas vid långa transporter. Andra rent fredsmassiga fördelar
vore, att ett latent behov av bakteriologisk diagnostik, avseende epidemiologiska
och kliniskt-bakteriologiska prov, kunde tillgodoses. Vidare skul e
ökade resurser för epidemibekämpandet erhållas. Fackman p omr e
med kännedom om de lokala förhållandena inom Norrland skulle finnas
tillgängliga vid epidemiologiska utredningar. Rapporteringen av fall av
epidemiska sjukdomar kunde förbättras och kortare vårdtider på epidemisjukhusen
säkerligen åstadkommas. Särskilt har framhållits, att en orstärkning
av laboratorieorganisationen genom inrättande av särskilda
laboratorier i Norrland vid större epidemier komme att innebara rimligare
arbetsförhållanden vid nu befintliga laboratorier och samtidigt vara till
nytta för landet i dess helhet.
Vad speciellt angår Umeå har understrukits, att, därest den planerade
utbyggnaden av tandläkarhögskolan i Stockholm med en filial i Umeå
komme till stånd, behovet av bakteriologisk diagnostik for högskolans
räkning kunde fyllas av ett till centrallasarettet i Umeå förlagt bakteriologiskt
laboratorium.
Vidare medför den under år 1954 vidtagna ändringen i förordningen
den 31 december 1917 angående läkarintyg för sjöfolk, innebärande en
effektivisering av undersökningarna av sjömäns hälsotillstånd, bl. a. öta
provtagning för utförande av Wassermanns reaktion för konstaterande av
syfilis. Särskilt Sundsvall med dess livliga sjötrafik berores härav.
8
Kungi. Maj:ts proposition nr 62
Slutligen har de sakkunniga genom företrädare för totalförsvaret erhållit
ingående kännedom om de uppgifter och särskilda krav, som ställes
på laboratorieorganisationen ur beredskapssynpunkt. Dessa har dock
sådan karaktär, att de icke bör intagas i statsrådsprotokollet.
För att tillgodose nu angivna behov föreligger redan planer på inrättande
av laboratorier i Umeå och Sundsvall. I Umeå avses delar av en
under uppförande varande byggnad för laboratorium med djurstallar.
Byggnadskostnaderna för laboratoriet och djurstallarna beräknas enligt
från landstinget erhållna uppgifter till i runt tal 900 000 kronor. Härtill
kommer kostnaden för utrustning samt erforderliga lager av förbrukningsmateriel,
370 000 kronor.
I Sundsvall avses laboratoriet skola inrymmas i en fristående byggnad
i närheten av det blivande epidemisjukhuset. Byggnadskostnaderna samt
kostnaden för utrustning jämte erforderliga lager av förbrukningsmateriel
beräknas enligt av landstinget lämnade uppgifter till samma belopp som
för Umeålaboratoriet eller till 900 000 resp. 370 000 kronor.
2. Statsbidragsfrågan
Beträffande frågan huruvida statsbidrag bör utgå till inrättande
av vissa laboratorier i Norrland anför de sakkunniga bl. a.
Ansvaret för ordnandet av den allmänna sjukvården vid smittsamma
sjukdomar inom landet åvilar enligt epidemilagen landstingen. I den mån
det befinnes påkallat att för bekämpande av epidemiska sjukdomar ha tillgång
till speciallaboratorier, lärer det sålunda i första hand vara en landstingens
angelägenhet att svara härför, även om det ytterst ankommer på
statsmakterna att tillse, att det är väl sörjt för epidemivården för riket i
dess helhet.
Enbart den omständigheten, att inom vissa landsdelar avståndet från
tillgängliga laboratorier eller dessas otillräckliga kapacitet medför svårigheter
att på ett effektivt sätt bekämpa uppkommande epidemier, utgör
sålunda i och för sig icke ett tillräckligt skäl för att staten genom bidragsgivnmg
skall stimulera uppbyggande av en laboratorieorganisation i dessa
landsdelar. Med fog skulle annars epidemidistrikt, som utan ekonomisk
medverkan från statens sida redan sörjt för en sådan organisation, kunna
göra anspråk på motsvarande tillskott.
Att det för Norrlands del ur fredsbehovssynpunkt är mindre väl sörjt
i fråga om tillgången till bakteriologiska laboratorier, kan sålunda icke
tillmätas avgörande betydelse vid bedömandet av frågan om statsbidrag.
Däremot synes det ur beredskapssynpunkt vara ett riksintresse, att bättre
laboratorieresurser än de nuvarande står till förfogande. Med den belastning
på transportapparaten och den tidsnöd, som kan antagas uppkomma
i ett skärpt beredskapsläge, torde uppenbara svårigheter möta att utsprida
nu tillgängliga, i och för sig otillräckliga personella och materiella
resurser till de norra delarna av landet samtidigt som befolkningsomflyttningar
m. m. kan påkalla insatser av extraordinär storleksordning inom
dessa områden. Dessa omständigheter är för Norrlands del så speciella,
9
Kungi. Maj:ts proposition, nr 62
att de icke med fog kan åberopas som motiv för en bidragsgivning till
upprättande av laboratorier inom andra delar av landet. Tillskapas därför
de nu aktuella laboratorierna och inrättas dessa på ett sådant sätt, att de kan
sörja för Norrlands behov vid beredskap eller krig, måste därigenom en
avsevärd lättnad ernås i statens uppgift att svara för krigsplanläggningen
på hithörande område. Vidare skulle därigenom de resurser, som f. n.
reserveras för Norrlands behov, kunna disponeras för landet i övrigt och
därigenom en bättre beredskap för riket i dess helhet uppnås.
Därmed är emellertid icke sagt att tillkomsten av dessa laboratorier
skulle vara av underordnad betydelse i fredstid. Erfarenheterna från 1953
års paratyfusepidemi talar sålunda för en förstärkning av laboratorieresurserna
inom landet. Även ur fredsanvändningssynpunkt är det angeläget,
att denna utbyggnad kommer till stånd just i Norrland. De långa
transporttiderna till det nu mest närbelägna laboratoriet (i Uppsala)
omöjliggör en tillförlitlig diagnostik av vissa känsliga mikroorganismer.
De sakkunniga anser det sålunda betydelsefullt, att för Norrlands vidkommande
förbättrade möjligheter till bakteriologisk diagnostik tillskapas.
Fredsanvändningsbehovet synes, ehuru i och för sig betydelsefullt, knappast
kunna motivera ett statsbidrag. Däremot torde, om utrustningen göres lätt
flyttbar, tillkomsten av ett eller flera laboratorier i Norrland avsevärt förbättra
försvarsberedskapen på hithörande område, varför ur den synpunkten
ett bidrag från statens sida med syfte att stimulera åtgärder av
angiven innebörd synes väl motiverat.
Medicinalstyrelsens plan till regionindelning innebar, att bakteriologiska
laboratorier skulle inrättas i Sundsvall, Umeå och Boden. Enligt de sakkunnigas
mening synes emellertid i övre Norrland med hänsyn till folkmängden
och övriga förhållanden knappast finnas underlag för inrättande av två sådana
laboratorier av den storleksordning, varom här är fråga. Då av vissa
beredskapsskäl Umeå i detta fall bör givas ett bestämt företräde framför
Boden, bör anordnandet av ett bakteriologiskt laboratorium vid garnisonssjukhuset
i Boden ställas på framtiden. Detta bör givetvis icke hindra,
att där liksom vid vissa andra större kroppssjukhus möjligheter till bakteriologisk
diagnostik skapas, närmast för sjukhusets eget behov. Länets
behov i stort lärer emellertid böra tillgodoses av laboratoriet i Umeå, som
sålunda främst skulle betjäna Västerbottens och Norrbottens län med
tillhopa närmare en halv miljon innevånare. Med nuvarande omfattning
av den bakteriologiska diagnostiken inom dessa områden kan antalet
prov beräknas till omkring 25 000 per år. I och med att bättre resurser
tillkommer torde antalet prov komma att öka. Som skäl mot statsbidrag
skulle måhända i detta fall kunna anföras, att anledning finnes att räkna
med ett laboratorium i Umeå, även om staten undandroge sig ekonomisk
medverkan. Den omständigheten, att landstinget — i förlitan på statsmakternas
välvilliga prövning av frågan —- redan vidtagit åtgärder för
att snabbt realisera planerna i samband med pågående utbyggnad av
centrallasarettet bör emellertid icke försätta landstinget i ett sämre läge.
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 62
Sundsvallslaboratoriet avses skola betjäna Västernorrlands och Jämtlands
län samt antagligen den nordligaste delen av Gävleborgs län. Antalet
innevånare inom området torde kunna beräknas till ungefär 450 000 och
antalet prov under nuvarande förhållanden till ungefär 20 000 årligen. Med
utnyttjande av förefintliga förbindelser med Jämtland och norra Medelpad
skulle proven komma under snabbare behandling än om laboratorierna i
Uppsala och Stockholm utnyttjades. Om beredskapen på ifrågavarande
område på ett avgörande sätt skall förbättras, synes det angeläget, att även
detta laboratorium kommer till stånd.
Sammanfattningsvis uttalar de sakkunniga, att vägande skäl ur beredskapssynpunkt
talar för att staten i viss utsträckning och på vissa villkor
ekonomiskt medverkar vid upprättande av laboratorier i Umeå och Sundsvall.
Anses i nuvarande läge bidrag kunna anvisas endast till ett laboratorium,
synes tillkomsten av Umeålaboratoriet ur statens synpunkt vara
mest betydelsefullt.
I fråga om statsbidragets konstruktion och storlek
framhåller de sakkunniga, att det i ett skärpt läge ingalunda är säkert, att
laboratorierna bör arbeta på nu tilltänkta platser. I krig får det betraktas
såsom uteslutet. Staten har därför intresse av att laboratorieutrustningen
utan allt för stora svårigheter kan flyttas. Likaledes måste det ur beredskapssynpunkt
anses betydelsefullt att landstingen kan åtaga sig att hålla
och omsätta ett större lager förbrukningsartiklar (glasvaror, preparat
m. in.) än som är påkallat av den normala fredsförbrukningen. Härigenom
skulle staten vinna en påtaglig lättnad i sitt ansvar för krigsplanläggningen,
då berörda landsting de facto komme att svara härför inom sina
regioner.
Med vissa undantag torde några praktiska svårigheter icke möta att
utföra utrustningen på sådant sätt, att den lätt kan evakueras. I samråd
med utredningen har vederbörande landsting låtit göra ingående beräkningar
av utrustningskostnaderna, varvid kostnadsökningen för en transportabel
utrustning särskilt redovisats. I vissa hänseenden skulle det uppenbarligen
icke vara rationellt att i fredstid driva laboratorierna med så små
enheter, som motiveras av behovet på lättrörlighet. För beredskapsbehov
bör därför vissa transportabla enheter hållas i reserv. Merkostnaden för
en på dylikt sätt uppbyggd rörlig utrustning beräknas till för vartdera
laboratoriet 34 930 kronor, vilka belopp föreslås skola utgå av statsmedel.
Den verkliga kostnaden för landstingen måste emellertid bli lägre, då
viss utrustning icke torde behöva nyanskaffas.
Laboratorierna beräknas normalt hålla lager av förbrukningsartiklar
för tre månader. Av olika skäl, främst det förhållandet att verksamheten
i ett beredskapsläge kan svälla avsevärt, bör laboratorierna därutöver hålla
förbrukningsartiklar i lager, motsvarande ungefär den årliga fredsförbrukningen.
Detta lager bör successivt omsättas. Merkostnaden för att i denna
11
Kungl. Maj:ts proposition nr 62
omfattning hålla lagringsduglig materiel i förråd beräknas för vartdera
sjukhuset till 70 000 kronor och synes böra ersättas av statsmedel.
Den sammanlagda merkostnaden uppgår alltså till 104 930 kronor för
vartdera laboratoriet. Härtill kommer vissa kostnader för lagerutrymmen,
tillsyn in. m.
Vid sidan av dessa i penningar mätbara prestationer från landstingens
sida gäller det att fastställa det tillskott, som staten skäligen bör lämna
i syfte att stimulera landstingen att påtaga sig nämnda beredskapsuppgifter.
De sakkunniga har enat sig om att för vartdera landstinget föreslå
ett sammanlagt statsbidrag om 300 000 kronor. Hänsyn har härvid tagits
även till landstingens utgifter för lagerhållning in. m. Bidraget bör utgå
under villkor, att vederbörande landsting dels upprättar laboratorierna
i huvudsaklig överensstämmelse med nu föreliggande ritningar, dels utrustar
dessa med särskild hänsyn till att utrustningen göres lättrörlig,
dels — i den mån sådan utrustning väljes, som icke utan svårighet kan transporteras
— åtager sig att hålla i beredskap reservutrustning av den typ,
som medicinalstyrelsens sjukvårdsberedskapsnämnd kan godtaga, och med
i huvudsak den kapacitet, som angivits i utredningen, dels vid sidan av
normalt lagerbehov svarar för lagerhållning och fortgående omsättning av
förbrukningsartiklar för ett års förbrukning, dels ock medgiver, att sjukvårdsberedskapsnämnden
eller statlig revisionsmyndighet må kontrollera,
att de gjorda åtagandena fullgöres.
För sina förpliktelser i samband med lyftandet av statsbidragen torde
landstingen böra avlämna förbindelse för förslagsvis 25 år. Även om efter
nämnda tidsperiods utgång någon formell förpliktelse härtill icke föreligger,
bör landstingen ändock i skälig omfattning och med beaktande av
då föreliggande förhållanden medverka till upprätthållandet av beredskapen
på ifrågavarande område.
IV. Yttranden
I flera remissyttranden har framhållits, att behovet av en utbyggnad
av laboratorieorganisationen är trängande. Sålunda erinrar
medicinalstyrelsen om att sedan mitten av 1940-talet såväl styrelsen
som andra med epidemiologiska frågor förtrogna instanser framhållit, att
resurserna för bakteriologiska undersökningar är otillfredsställande redan
under relativt epidemifria år. Denna brist framträdde särskilt under 1953
års paratyfusepidemier. Härtill kommer den olämpliga geografiska fördelningen
av befintliga laboratorier. De vidsträckta områdena norr om
Dalälven saknar f. n. helt bakteriologiska laboratorier av godkännbar
standard. Varje upprustning, som sker på ett ändamålsenligt sätt, är därför
ytterst välkommen. Enligt den av styrelsen år 1946 framlagda, seder
-
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 62
mera reviderade planen för upprustning av de bakteriologiska undersökningsresurserna
skulle för Norrland finnas tre laboratorier, nämligen i
Sundsvall, Umeå och Boden. Ur fredsmässig synpunkt finner styrelsen
alltjämt önskvärt och ändamålsenligt, att samtliga dessa tre laboratorier
kommer till stånd. Man synes därvid icke enbart böra taga hänsyn till
en på hittillsvarande undersökningsfrekvens grundad prognos för laboratoriernas
utnyttjande utan också till transportförhållandena inom berörda
områden och därav betingade försändningstider. Ur krigsberedskapssynpunkt
delar styrelsen de sakkunnigas uppfattning, att sundsvalls- och
umeålaboratorierna snarast bör inrättas, önskvärdheten av bodenlaboratoriet
är ur denna synpunkt främst en militär bedömningsfråga, på vilken
styrelsen saknar anledning ingå i detta sammanhang, då framställningar
om statsbidrag föreligger endast beträffande förstnämnda båda laboratorier.
Beträffande beredskapssynpunkterna hänvisar styrelsen vidare till ett
av dess sjukvårdsberedskapsnämnd avgivet yttrande, vari framhålles bl. a.
följande:
Grundläggande för beredskapen på den allmänt civila hälso- och sjukvårdens
område är den i fred befintliga organisationen. Det totala krigets
metoder och medel nödvändiggör dock, förutom en väsentlig utökning av
resurserna, en i vissa hänseenden genomgripande omorganisation av de
fredsmässiga anordningarna, icke minst laboratorieorganisationen. Enligt
den krigsplanläggning, som nämnden till viss del redan slutfört, har för
ett vart av fredslaboratorierna utsetts vissa evakueringsplatser, i den mån
laboratorierna icke enligt planläggningen till viss del skall kvarbliva på
sina fredsplatser.
Enligt vad nämnden funnit har de sakkunniga lämnat en fyllig och i allo
riktig redogörelse för de förhållanden av beredskapsnatur, som bör beaktas
vid bedömandet av frågan om statsbidrag till förstärkning av laboratorieorganisationen
i Norrland. Nämnden vill kraftigt understryka vad utredningen
anfört rörande svårigheterna att i ett verkställighetsläge realisera
hittills uppgjorda evakueringsplaner. Ett upprättande av regionala fredslaboratorier
i Norrland enligt den nu aktuella planen kommer att på
ett avgörande sätt förbättra beredskapsläget på det epidemiologiska området.
Garantier skapas därigenom för att en laboratorieberedskap i Norrland
av godtagbar natur överhuvud kommer till stånd, varjämte de för
Norrland nu avsedda moderlaboratorierna kan frigöras för verksamhet i
mellersta Sverige, där en förstärkning av laboratorieberedskapen är i hög
grad av behovet påkallad.
Chefen för försvarsstaben erinrar om att enligt överbefälhavarens förslag
till riktlinjer för krigsmaktens fortsatta utveckling skyddsåtgärderna mot
biologiska stridsmedel måste samordnas inom hela samhället och omfatta
bl. a. inrättande av lämpligt fördelade och utrustade bakteriologiska laboratorier
med stor kapacitet. Mot bakgrunden härav måste varje utökning
av landets laboratorieresurser ur beredskapssynpunkt hälsas med tillfredsställelse.
En god fredsorganisation på ifrågavarande område är en grundförutsättning
för en väl fungerande krigsorganisation. En utökning av
13
Kungl. Maj ds proposition nr 62
laboratorieresurserna i Norrland är till direkt fördel för landets totala
laboratorieberedskap. Härigenom kominer på längre sikt att ske en utökning
av med laboratorieverksamhet förtrogen personal, varjämte landets
övriga delar icke berövas laboratorier för att vid beredskapstillstånd och
krig tillgodose Norrlands behov. På grund av storleken av umeålaboratoriets
upptagningsområde och därmed sammanhängande kommunikationssvårigheter
kan under beredskapstillstånd och krig behovet av laboratorieprov
för såväl civilbefolkningen som krigsmaktens förband icke tillgodoses
av ett enda laboratorium. Med hänsyn härtill och till risken för ett biologiskt
angrepp före eller i samband med mobilisering bör ett laboratorium
redan i fred finnas inom bodenområdet.
Försvarets sjukvårdsstyrelse anser en utbyggnad av de bakteriologiska
laboratorierna i Norrland vara en ur såväl freds- som krigssynpunkt tvingande
nödvändighet och delar därför helt förslaget om inrättande av sådana
laboratorier i Sundsvall och Umeå. De motiv, som anförts härför,
anser sjukvårdsstyrelsen emellertid i minst lika hög grad gälla ett bakteriologiskt
laboratorium i Boden. Befolkningsunderlaget är snarast större
för ett regionalt laboratorium där än för ett i Umeå. I krigstid måste man
räkna med tillkomsten av stora truppstyrkor i eller norr om bodenområdet,
vartill kan väntas komma stora flyktingskaror. Besvärliga transportförhållanden
mellan detta område och Umeå — avståndet är över 300
kilometer — medför, att det i fredstid ofta kommer att åtgå kortare tid
att från Boden sända prover till Uppsala eller Stockholm än till Umeå.
Styrelsen för statens bakteriologiska laboratorium framhåller, att inrättande
av bakteriologiska laboratorier i Umeå och Sundsvall utgör den mest
trängande delen av laboratorieorganisationens utbyggnad.
Länsstyrelsen i Våsternorrlands län anser starka skäl tala för att ett
bakteriologiskt laboratorium med det snaraste kommer till stånd i länet.
Med hänsyn till laboratoriets användning i fredstid synes lämpligt att förlägga
detsamma till Sundsvall. Ur beredskapssynpunkt kan visserligen en
annan placering vara ändamålsenligare men länsstyrelsen håller före, att
beredskapskravet i erforderlig utsträckning bör kunna tillgodoses även
vid ett till Sundsvall förlagt laboratorium. Ett laboratorium där synes
också kunna förverkligas utan dröjsmål.
Länsstyrelsen i Jämtlands län anser inrättandet av laboratorier i Sundsvall
och Umeå otvivelaktigt medföra fördelar ur såväl freds- som beredskapssynpunkt.
Länsstyrelsen framhåller dock, i likhet med förste provinsialläkaren
och landstingets förvaltningsutskott, att tillkomsten av ett
laboratorium i Sundsvall icke skulle för Jämtlands län innebära en tillfredsställande
slutlig lösning av förevarande problem. Behov föreligger
nämligen av att jämväl i Östersund inrätta ett bakteriologiskt laboratorium.
Det fredsmässiga behovet härav bestyrkes av att planer redan föreligger
att anordna ett sådant laboratorium. Länets karaktär av gränslän
14
Kungl. Maj.ts proposition nr 62
och ett från civilförsvarssynpunkt i olika hänseenden betydelsefullt län
— bl. a. beträffande inkvartering — torde dokumentera ett mycket framträdande
beredskapsbehov. Därest endast två laboratorier skall komma
till stånd i Norrland, har länsstyrelsen intet att erinra mot att de placeras
i Sundsvall och Umeå.
Länsstyrelsen i Västerbottens län understryker behovet av ett bakteriologiskt
laboratorium i Umeå. I en till länsstyrelsens yttrande fogad skrivelse
från förste provinsialläkaren i länet erinras särskilt om de svårigheter,
som avsaknaden av ett sådant laboratorium medförde vid ditflyttningen
under 1940-talet av omkring 16 000 finska evakuerade.
Länsstyrelsen i Norrbottens län erinrar om att de två nordligaste länen
och synnerligast Norrbottens län i ett beredskapsläge kommer att bli i särskilt
behov av snabba och säkra provtagningar och bakteriologiska undersökningar.
Man måste alltid räkna med att till länen kommer en betydande
flyktingström från våra grannländer, varjämte en evakuering av den egna
befolkningen från gränsområdena kan bli aktuell. Bakteriologiska laboratorier
bör därför inrättas både i Umeå och Boden. Bodenprojektet bör
därvid äga ett klart företräde, i synnerhet av beredskapsskäl. Även med
hänsyn till effektiviseringen av undersökningarna av sjömäns hälsotillstånd
synes ett laboratorium i Boden mera angeläget än ett i Umeå. Länsstyrelsen
syftar härvid på det Boden närbelägna Luleå med dess livliga
sjötrafik. Vidare är Umeå beläget i sydligaste delen av det angivna verksamhetsområdet,
varför ett laboratorium i Umeå för Norrbottens del icke
torde erbjuda någon avsevärd förbättring i fråga om nedbringande av
transporttiden.
Civilförsvarsstyrelsen finner starka skäl ur beredskapssynpunkt tala för
inrättande av bakteriologiska laboratorier i Umeå och Sundsvall. I händelse
f. n. endast ett av dessa anses böra komma till stånd, bör laboratoriet i
Umeå komma i första hand.
Svenska landstingsförbundets styrelse anser en utbyggnad av den bakteriologiska
laboratorieorganisationen i landet påkallad. Det förslag till
regionindelning för dessa laboratorier, som medicinalstyrelsen tidigare
framlagt, har styrelsen i stort sett lämnat sin anslutning till. Styrelsen är
sålunda helt införstådd med tanken att till Sundsvall och Umeå förlägga
sådana laboratorier.
Våsternorrlands läns landstings förvaltningsutskott framhåller, att en
förstärkning av laboratorieorganisationen i landet länge varit av behovet
påkallad.
Västerbottens läns landstings förvaltningsutskott anser inrättandet av
ett väl utrustat bakteriologiskt laboratorium i Umeå synnerligen angeläget,
särskilt ur sjukvårdsberedskapssynpunkt. Erfarenheterna ifråga om den
finska flyktingströmmen under det senaste kriget samt paratyfusepidemin
1953 ger tydliga belägg härför. En ytterligare motivering är behovet av
förbättrad vattenvård, ökad livsmedelshygien m. m.
15
Kungl. Maj:ts proposition nr 62
Förslaget att statsbidrag skall utgå för en utbyggnad av
laboratorieorganisationen har lämnats utan erinran av samtliga
de remissinstanser, som yttrat sig i denna fråga. Statskontoret vill
sålunda med hänsyn till angelägenheten — särskilt ur beredskapssynpunkt
— av att bakteriologiska laboratorier inrättas i Norrland icke motsätta
sig, att staten genom ekonomiskt bistånd stimulerar härtill. De skäl, utredningsmännen
anfört för statsbidrag till upprättande av laboratorier
i Umeå och Sundsvall, finner statskontoret bärande. Statskontoret understryker
emellertid, att statens bistånd i föreliggande fall är motiverat av
särskilda omständigheter, som uteslutande har avseende å Norrland, varför
motsvarande tillskott vid upprättandet av laboratorier i landet i övrigt
ej bör ifrågakomma, såvida ej särskilda skäl kan åberopas.
Chefen för försvarsstaben — som framhåller, att frågan om inrättande
av ett laboratorium i Boden icke bör hindra, att man nu upptager spörsmålet
om statsbidrag till laboratorierna i Umeå och Sundsvall — tillstyrker
kraftigt, att statsbidrag måtte utgå i enlighet med de sakkunnigas förslag.
Medicinalstyrelsen anser i likhet med de sakkunniga en statlig medverkan
vid laboratoriernas upprättande motiverad ur beredskapssynpunkt.
Mot de sakkunnigas uppfattning, att en sådan medverkan icke skulle vara
motiverad ur fredssynpunkt, framhåller styrelsen följande:
Ett otillfredsställande epidemiologiskt läge i en landsdel är till stor
nackdel för riket i dess helhet. Ett eftersättande av den epidemiologiska
fredsberedskapen är liktydigt med en bristfällig krigsberedskap. Det må
vidare erinras om att staten sedan gammalt leder den fältepidemiologiska
verksamheten och helt bekostar den del därav, som åvilar provinsialläkarna
och de experter, som utsändes av medicinalstyrelsen. Som stöd för
denna verksamhet spelar de bakteriologiska laboratorierna en alltmer
framträdande roll. Staten lämnar vidare bidrag till uppförande och drift
av epidemivårdanstalter, vilka främst tillkommit för att genom isolering
förhindra smittspridning. Utan att emellertid nu närmare ingå på frågan
om statens framtida stöd åt den del av smittbekämpandet, som ankommer
på laboratorierna, vill styrelsen starkt understryka de sakkunnigas uppfattning,
att det mest aktuella behovet på detta område skulle täckas, därest
laboratorierna i Sundsvall och Umeå komme till stånd.
Länsstyrelserna i Västernorrlands, Västerbottens och Norrbottens län
anser de föreslagna laboratoriernas betydelse ur beredskapssynpunkt motivera,
att statsbidrag utgår. Länsstyrelsen i Norrbottens län framhåller härutöver,
att eftersom statens medverkan skall avse en förbättring av den
bakteriologiska försvarsberedskapen, det kan starkt ifrågasättas, om icke
en sådan medverkan bör avse även ett laboratorium i Boden. Finnes t. n.
endast ett laboratorium i övre Norrland böra inrättas med bidrag av statsmedel,
förordar länsstyrelsen — under hänvisning till vad förut anförts —
att i första hand bidrag utgår till laboratoriet i Boden.
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 62
Länsstyrelsen i Jämtlands län föreslår, att frågan om statens medverkan
till inrättande av ett bakteriologiskt laboratorium i Östersund blir föremål
för utredning.
Svenska landstingsförbundets styrelse och Västernorrlands läns landstings
förvaltningsutskott anser starka skäl tala för att staten lämnar bidrag
till laboratoriernas inrättande. Även Västerbottens läns landstings
förvaltningsutskott tillstyrker, att statsbidrag utgår för ändamålet.
Konstruktionen av statsbidraget och storleken av de
föreslagna bidragsbeloppen har av statskontoret, länsstyrelsen
i Norrbottens län och medicinalstyrelsen lämnats utan erinran. Medicinalstyrelsens
sjukvårdsberedskapsnämnd, i vars yttrande styrelsen instämt,
anser det emellertid — med hänsyn till angelägenheten av att utnyttja
den erfarenhet, nämnden såsom statligt upphandlingsorgan vunnit bl. a.
ifråga om laboratorieutrustning — böra föreskrivas, att upphandlingen
skall ske i samråd med nämnden.
Även styrelsen för statens bakteriologiska laboratorium tillstyrker de
föreslagna statsbidragen och därtill knutna villkor, men förordar, att sjukvårdsberedskapsnämnden
vid bedömningen av anskaffningsfrågor samråder
med laboratoriet.
Länsstyrelserna i Västernorrlands och Västerbottens län förordar med
hänsyn till de krav, som ur beredskapssynpunkt måste ställas, en höjning
av statsbidraget till 500 000 kronor resp. 50 procent av de verkliga kostnaderna.
Även landstingens förvaltningsutskott i nämnda båda län förordar
med hänsyn till de stora ekonomiska åtagandena för landstingen en höjning
av bidraget till 500 000 kronor.
Civilförsvar sstyr elsen understryker vikten av att laboratorierna av beredskapsskäl
förses med viss transportabel utrustning och därjämte med
ett så stort lager av förbrukningsmateriel, att verksamheten under krigsförhållanden
kan anses i erforderlig grad säkerställd. Det synes rimligt,
att därav orsakade merkostnader helt bestrides med statsmedel. Icke heller
i övrigt ger de sakkunnigas förslag någon anledning till erinran från
styrelsens sida.
Svenska landstingsförbundets styrelse — som erinrar, att medicinalstyrelsen
redan 1946 fann ett statsbidrag om 250 000 kronor motiverat
— anser det föreslagna beloppet, 300 000 kronor, vara snävt tilltaget. Med
hänsyn till inträdd penningvärdeförsämring och byggnadskostnadsstegring
skulle beloppet behöva ej oväsentligt uppräknas, helst som detta även avses
innefatta ersättning för de merkostnader, som är förbundna med de uppställda
beredskapskraven.
Kungl. Maj:ts proposition nr 62
17
V. Departementschefen
Såsom de sakkunniga framhållit har frågan om en förstärkning av landets
resurser för utförande av bakteriologiska undersökningar vid flera tillfällen
varit under diskussion. Jag vill härvid erinra om att medicinalstyrelsen
i skrivelse den 13 april 1946 framlade förslag om en indelning
av riket i regioner kring var sitt bakteriologiska laboratorium. Avsikten
härmed var bl. a. att genom en jämn fördelning av provmaterialet och
under hänsynstagande till rådande transportförhållanden bättre betjäna
olika landsdelar med sådana undersökningar. Samtliga då befintliga laboratorier
skulle ingå i den nya organisationen, varjämte föreslogs inrättande
av ett antal nya laboratorier, bl. a. i Sundsvall (ev. Härnösand), Umeå
och Boden. Förslaget återremitterades emellertid den 14 juli 1950 till
styrelsen. Frågan om en indelning av landet i särskilda laboratorieregioner
upptogs sedermera i betänkanden, avgivna dels av de sakkunniga röiande
bakteriologisk krigföring, dels ock av utredningsmannen angående planläggningen
av viss laboratorieverksamhet i krig. Saväl de sakkunniga som
utredningsmannen förordade en uppdelning i lämpliga laboratorieenheter.
1 samband därmed föreslogs en utbyggnad av de befintliga laboratorierna
och inrättande av ett antal nya laboratorier.
Förslag grundade på nämnda båda betänkanden förelädes 1952 års
riksdag i propositionen nr 130/1952 angående åtgärder till skydd mot
biologisk krigföring. Jag framhöll därvid bl. a., att de stora krav, som
under krig komme att ställas på laboratoriernas diagnostikresurser, nödvändiggjorde
en förstärkning av den fredsmässiga laboratorieorganisationen.
Jag förklarade mig emellertid icke vara övertygad om att en förstärkning
borde åstadkommas på föreslaget sätt. En realistisk planeiing
borde därför utgå från ett mera begränsat program.
I nu föreliggande betänkande har de sakkunniga — med utgångspunkt
från ett av medicinalstyrelsen i skrivelse den 31 augusti 1953 framlagt
förslag och efter samråd med rådet för skydd mot biologisk krigföring
enligt meddelade direktiv till behandling upptagit frågan om en statlig
ekonomisk medverkan vid inrättande av bakteriologiska laboratorier i
Norrland.
För egen del vill jag i detta sammanhang först framhålla, att jag nu
liksom tidigare helt ansluter mig till de sakkunnigas av remissinstanserna
delade uppfattning, att tillgängliga laboratorieresurser såväl personellt
som materiellt är otillräckliga. Detta gäller redan i fredstid och under
relativt epidemifria år. Erfarenheterna från bl. a. paratyfusepidemien 1953
bär ytterligare bestyrkt angelägenheten av en utbyggnad av laboratorieorganisationen
i olika hänseenden. Såsom de sakkunniga anfört, är det
emellertid förhållandevis väl sörjt för bakteriologiska undersökningar i
2 — Bihang till riksdagens protokoll 195i>. I samt. Nr 62
18
Kungl. Maj.ts proposition nr 62
södra och mellersta Sverige, medan behovet av resurser härför främst gör
sig gällande i Norrland. Jag vill erinra om att det f. n. nordligast belägna,
av medicinalstyrelsen godkända laboratoriet är universitetets i Uppsala
bakteriologiska institution. Vad detta betyder i fråga om långa transporttider
och därav följande reducerade eller helt uteblivna möjligheter till
säker diagnostik av översända prov torde icke behöva ytterligare utvecklas.
Jag vill endast framhålla, att inrättande av regionala laboratorier också i
Norrland bör komma att öka tillförlitligheten av undersökningsresultaten,
medföra ett snabbare omhändertagande av smittkällor och därav följande
färre underhållsdagar på epidemisjukhusen samt öka förtrogenheten med
de epidemiologiska förhållandena inom upptagningsområdena.
Om det sålunda icke synes råda någon tvekan om behovet av en utbyggnad
av laboratorieorganisationen i Norrland, är därmed icke utan
vidare klart, att bidrag av statsmedel bör utgå till en sådan utbyggnad,
som i första hand tar sikte på det fredsmässiga behovet. Såsom de sakkunniga
anfört torde det av bestämmelserna i sjukhuslagen och epidemilagen
få anses följa, att det i första hand bör ankomma på de kommunala
huvudmännen att svara för en ur enbart dessa synpunkter motiverad uthyggnad
av organisationen. En utbyggnad av laboratorieväsendet torde
även, såsom förut framhållits, medföra minskade kostnader för huvudmännen
genom färre underhållsdagar på epidemisjukhusen. Emellertid
måste det ur försvarsberedskapssynpunkt vara ett riksintresse, att i Norrland
bättre undersökningsmöjligheter än f. n. står till förfogande. Bl. a.
synes de stora krav på snabb diagnostik, som under krig kommer att ställas
på laboratorierna i händelse av biologisk krigföring, nödvändiggöra en förstärkning
av laboratorieorganisationen. En tillfredsställande fredsmässig
laboratorieorganisation är en av förutsättningarna för ett verksamt skydd
mot sådan krigföring. Jag vill ytterligare framhålla, att svårigheterna att
i ett beredskapsläge realisera hittills uppgjorda evakueringsplaner av olika
skäl måste bliva betydande. Ett upprättande av regionala laboratorier i
Norrland kommer därför att på ett avgörande sätt förbättra beredskapsläget
på det epidemiologiska området. Garantier synes därigenom skapas för
att en godtagbar beredskap därstädes över huvud taget kommer till stånd.
Med hänsyn härtill och till den förbättring av beredskapsläget också för
landet i övrigt, som därigenom kommer att ernås, vill jag förorda, att statsbidrag
får utgå till inrättande av två bakteriologiska laboratorier i Norrland.
Ur nu anförda synpunkter torde därvid, såsom de sakkunniga anfört,
särskilda skäl föreligga för inrättande av sådana laboratorier i Umeå och
Sundsvall, vilka avses skola betjäna de i detta hänseende sämst ställda fyra
nordligaste länen. Utöver vad därutinnan tidigare anförts torde jag få hänvisa
till den särskilda promemoria, som fogats till betänkandet och vars
innehåll är av sådan natur, att en redogörelse för densamma icke torde
Kungl. Maj:ts proposition nr 62 19
böra intagas i statsrådsprotokollet. Jag vill understryka, att de skäl, som
enligt vad jag nu anfört kan motivera statsbidrag till uppförande av bakteriologiska
laboratorier i nämnda båda städer, är speciella. Ett ytterligare
statligt engagemang vid en fortsatt utbyggnad av ifrågavarande laboratorieorganisation
bör sålunda icke ifrågakomma. Härav följer, att jag icke anser
tillräckliga skäl tala för statsbidrag till ett motsvarande laboratorium i Östersund.
Vissa skäl har däremot anförts för inrättande i anslutning till garnisonssjukhuset
i Boden av ett dylikt laboratorium. Frågan härom torde
emellertid, eftersom staten är huvudman för detta sjukhus, icke böra behandlas
i förevarande sammanhang utan i den ordning, som gäller för utbyggnad
av garnisonssjukhuset i övrigt.
Vad härefter angår frågan om konstruktionen av statsbidraget och
storleken av bidragsbeloppen har jag i huvudsak ansett mig kunna godtaga
de sakkunnigas förslag och därtill anknutna villkor. Statsbidrag bör
sålunda utgå med 300 000 kronor för vartdera laboratoriet. Jag vill därvid
särskilt framhålla angelägenheten av att utrustningen i erforderlig
utsträckning göres lättrörlig samt att — i den mån sådan utrustning väljes,
som icke utan svårighet kan transporteras — tillräcklig reservutrustning
hålles i beredskap. Vid anskaffande av denna utrustning samt av de förbrukningsartiklar,
som förutsättes skola hållas i lager, bör samråd ske med
medicinalstyrelsens sjukvårdsberedskapsnämnd och styrelsen för statens
bakteriologiska laboratorium. Vidare synes frågan om den lämpligaste
platsen för denna förrådshållning böra prövas i anslutning till den revision
av beredskapsplanläggningen på detta område, som måste följa av nu framlagda
förslag.
Laboratoriebyggnaden i Umeå har redan påbörjats och väntas stå färdig
under innevarande år, medan byggnadsarbetena i Sundsvall torde komma
att påbörjas först under senare hälften av samma år. Denna byggnad kan
därför beräknas bliva färdigställd först under hösten 1956. Med hänsyn
härtill förordar jag, att för ändamålet erforderlig medelsanvisning, 600 000
kronor, fördelas med lika belopp på ett vart av budgetåren 1955/56 och
1956/57.
Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.
Maj :t måtte föreslå riksdagen att
a) medgiva, att statsbidrag må på förut angivna villkor
utgå till Västerbottens och Västernorrlands läns landsting
för inrättande av bakteriologiska laboratorier i Umeå resp.
Sundsvall;
b) till Inrättande av vissa bakteriologiska laboratorier
i Norrland för budgetåret 1955/56 under elfte huvudtiteln
anvisa ett reservationsanslag av 300 000 kronor.
20
Kungl. Maj. ts proposition nr 62
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t
Konungen, att till riksdagen skall avlåtas proposition
av den lydelse bilaga till detta protokoll
utvisar.
Ur protokollet:
Torsten Jeppsson
IDUNS TRYCKERI AKTIEBOLAG
502427