Kungl. Maj:ts proposition nr 61
1
Nr 61
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa anslag
ur kyrkofonden m. m.; given Stockholms slott den
21 januari 1955.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att dels antaga härvid fogade förslag till lag angående ändrad lydelse av
6 § lagen den 30 augusti 1932 (nr 404) om kyrkofond, dels ock bifalla de
förslag i övrigt, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF ADOLF
Ivar Persson
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att arbetsgivarbidrag till den allmänna sjukförsäkringen
m. m. skall för biskopar och övriga stiftspräster samt vissa andra
befattningshavare, som åtnjuter avlöning ur kyrkofonden, bestridas ur
nämnda fond. Vidare hemställes om bemyndigande att anställa en stiftsadjunkt
för sjömans vård i Stockholms stift samt om anvisande av medel
ur kyrkofonden till stifts- och kontraktsadjunktemas expenser för skrivmateriel
och telefon. Därjämte föreslås fortsatt bidrag ur kyrkofonden till
bestridande av svenska kyrkans medlemsavgift till Lutherska världsförbundet.
— För disponerande av medel ur kyrkofonden för bestridande av
nämnda arbetsgivarbidrag och expenser föreslås erforderlig ändring av 6 §
lagen om kyrkofond.
1 — Bihang till riksdagens protokoll 1955. 1 samt Nr 61
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 61
Förslag
till
Lag
angående ändrad lydelse av 6 § lagen den 30 augusti 1932
(nr 404) om kyrkofond
Härigenom förordnas, att 6 § lagen den 30 augusti 1932 om kyrkofond1
skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
Gällande lydelse:
6 §.
Enligt vad---Luleå stift.
Ytterligare skola---kyrko
fonden
utgöras:
1) Kostnad för---annan
ordning;
2) kostnad för---för präs ter; -
3) bidrag, som---åt döv
stumma;
4)
kostnad, som---äger
tillämpning;
5) kostnad, enligt bestämmande
av Konungen och riksdagen, för
arvoden åt icke prästvigda tjänstebiträden
åt församlingspräster;
6) anslag, som — — — äger
samband;
7) kostnad för — — — till
kyrkofonden;
8) belopp, som---avlö
ningen
bidraga;
9) anslag till---kyrkligt
ändamål.
1 Senaste lydelse, se 1954: 272.
Föreslagen lydelse:
6 §.
Enligt vad---Luleå stift.
Ytterligare skola---kyrko
fonden
utgöras:
1) Kostnad för — — — annan
ordning;
2) kostnad för---för präs
ter;
2
a) annan kostnad, enligt bestämmande
av Konungen och riksdagen,
för i prästlönereglementet
avsedda präster;
3) bidrag, som---åt döv
stumma;
4)
kostnad, som---äger
tillämpning;
5) kostnad, enligt bestämmande
av Konungen och riksdagen, för
icke prästvigda tjänstebiträden åt
församlingspräster;
6) anslag, som — — — äger
samband;
7) kostnad för — — — till
kyrkofonden;
8) belopp, som---avlö
ningen
bidraga;
9) anslag till---kyrkligt
ändamål.
Denna lag träder i kraft den 1
juli 1955.
Kungl. Maj:ts proposition nr 61
3
Utdrag av protokoll över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
21 januari 1955.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena UndÉn, statsråden
Sköld, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,
Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam,
Lindström, Lange.
Chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Persson, anmäler efter
gemensam beredning med cheferna för social- och finansdepartementen
vissa frågor om anslag ur kyrkofonden m. m. samt anför därvid följande.
1. Arbetsgivarbidrag för vissa präster till den
allmänna sjukförsäkringen m. m.
Enligt 38 § lagen om allmän sjukförsäkring är arbetsgivare pliktig att
erlägga bidrag till kostnaderna för sjukvårdsförsäkringen och försäkringen
för tilläggssjukpenning. Bidraget skall för varje kalenderår utgöra, såvitt
angår sjukvårdsförsäkringen 0,1 procent och beträffande försäkringen för
tilläggssjukpenning 1 procent, allt av den lön i penningar eller naturaförmåner,
som arbetsgivaren under året utgivit till arbetstagare anställda
hos honom. Härvid skall hänsyn dock icke tagas till arbetstagares lön i vad
den överstiger 15 000 kronor för år räknat. Enligt 12 § lagen om moderskapshjälp
är arbetsgivare vidare skyldig att för varje kalenderår erlägga
bidrag till kostnaderna för tilläggspenning med 0,04 procent av den lön i
penningar eller naturaförmåner, som han under året utgivit till arbetstagare
anställda hos honom. I fråga om sådant bidrag skall i övrigt tillämpas vad
som i, bland annat, 38 § lagen om allmän sjukförsäkring finnes stadgat om
arbetsgivares bidrag till försäkringen för tilläggssjukpenning. I anslutning
härtill må påpekas att skyldigheten att erlägga arbetsgivarbidrag enligt
lagen om moderskapshjälp icke är beroende av vederbörande arbetstagares
kön. Av det anförda framgår att det sammanlagda arbetsgivarbidraget enligt
lagarna om allmän sjukförsäkring och om moderskapshjälp sålunda
utgör 1,14 procent av vederbörande arbetstagares lön under kalenderåret.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 61
Enligt ett i propositionen 1954: 167 gjort uttalande, vilket lämnats utan
erinran av riksdagen, skall de bidrag till den allmänna sjukförsäkringen
och till den allmänna moderskapsförsäkringen, som staten i egenskap av
arbetsgivare har att erlägga, i fråga om affärsverken, riksbanken och riksgäldskontoret
bestridas av vederbörande förvaltningsmyndigheter själva
med anlitande av till respektive myndighets förfogande stående medel. Vad
beträffar övriga statliga verk och inrättningar skall nämnda arbetsgivarbidrag
beräknas av riksräkenskapsverket på grundval av den av verket
förda statistiken över statens arbetstagare samt bestridas från ett för samtliga
huvudtitlar gemensamt anslag, vilket ställes till nämnda ämbetsverks
förfogande.
I anslutning till det sagda och ett i propositionen 1954: 217 gjort uttalande
rörande ifrågavarande för flera huvudtitlar gemensamma anslag, vilket
uttalande godtagits av riksdagen, har i årets statsverksproposition, bilagan
tolfte huvudtiteln, under punkten 27 föreslagits, att å sistnämnda
huvudtitel skall för nästa budgetår uppföras ett förslagsanslag av 15 000 000
kronor till Arbetsgivarbidrag till den allmänna sjukförsäkringen m. m.
Vad angår prästerna inom statskyrkan åvilar skyldigheten att erlägga
arbetsgivarbidrag beträffande de i pastoraten anställda församlingsprästerna
vederbörande pastorat. I fråga om övriga präster inom statskyrkan,
d. v. s. biskopar, garnisonspastorn i Boden, stiftsadjunkter, kontraktsadjunkter
och pastoratsadjunkter — i den mån sist avsedd präst icke är
församlingspräst — följer icke av gällande reglering med vilka medel
arbetsgivarbidragen skall bestridas. Då avlöningen till dessa präster utgår
ur kyrkofonden, synes det ligga närmast till hands, att jämväl arbetsgivarbidragen
för ifrågavarande präster bestrides ur kyrkofonden. Ur nämnda
fond utgår även avlöning till de i 6 § andra stycket 5) lagen om kyrkofond
avsedda icke prästvigda tjänstebiträdena åt församlingspräster. Jämväl
arbetsgivarbidrag för nu avsedda tjänstebiträden torde böra bestridas ur
kyrkofonden.
För att arbetsgivarbidragen för här åsyftade präster och icke prästvigda
tjänstebiträden åt församlingspräster skall kunna bestridas ur kyrkofonden
kräves en ändring av 6 § lagen om kyrkofond. Till frågan om denna lagändring
torde jag få återkomma i det följande.
De ur kyrkofonden utgående arbetsgivarbidragen torde böra beräknas
av statskontoret, som förvaltar kyrkofonden. Statskontoret bör därvid i
fråga om de närmare beräkningsgrunderna samråda med riksförsäkringsanstalten.
Bidragen bör av statskontoret utbetalas efter utgången av det
kalenderår, som bidragen avser. Å bidragen bör dock förskott utgå.
Enligt verkställda överslagsberäkningar torde det sammanlagda beloppet
av de arbetsgivarbidrag, som enligt vad här föreslagits skall bestridas ur
kyrkofonden, för år 1955 kunna beräknas till omkring 30 000 kronor.
Kungl. Maj:ts proposition nr 61
5
2. Anställande av en stiftsadjunkt för sjömansvård
i Stockholms stift
Enligt 3 § prästlönereglementet må stifts- och kontrakt säd junkttjänster
av Kungl. Maj:t inrättas högst till det antal riksdagen medgiver. Ifrågavarande
tjänster är enligt 17 § reglementet placerade i lönegrad Ce 25.
Jämlikt 6 § andra stycket 1) lagen om kyrkofond skall kostnaderna för,
bland annat, nämnda prästers avlöningsförmåner bestridas ur kyrkofonden.
Med bifall till en i propositionen 1953: 96 gjord framställning har riksdagen
(skr 181) medgivit, att tillhopa 45 stifts- och kontraktsadjunkttjänster
må finnas inrättade från och med den 1 juli 1953 tills vidare. Ifrågavarande
antal tjänster har av Kungl. Maj:t för tiden den 1 juli 1953—den
30 juni 1956 fördelats sålunda, att Luleå stift erhållit fem stiftsadjunkttjänster
och fyra kontraktsadjunkttjänster samt övriga stift tilldelats följande
antal stiftsadjunkttjänster, nämligen Lunds stift fem, Uppsala stift
fyra samt vart och ett av Linköpings, Skara, Strängnäs, Västerås, Växjö,
Göteborgs, Karlstads och Härnösands stift tre, Stockholms stift två och
Visby stift en.
I propositionerna 1947: 64 och 1951:101 har lämnats kortfattade redogörelser
för innebörden och utvecklingen av den särskilda prästerliga
tjänsteorganisation, som stifts- och kontraktsadjunkttjänsterna utgör. Till
ifrågavarande redogörelser torde här få hänvisas.
I anledning av två väckta — likalydande — motioner (I: 54 och II: 73)
har 1954 års riksdag i skrivelse nr 223, under hänvisning till tredje lagutskottets
utlåtande nr 22, anhållit, att åtgärder måtte vidtagas för inrättande
av en stiftsadjunkttjänst för sjömansvård i Stockholms stift.
I förutnämnda motioner föreslogs att riksdagen ville i skrivelse till Kungl.
Maj:t hemställa, att en stiftsadjunktur för sjömansvård inrättas i Stockholm.
Beträffande de i motionerna anförda skälen till stöd för vad däri
föreslagits torde få hänvisas till motionerna.
Över motionerna inhämtades yttranden av kammarkollegiet, statskontoret,
domkapitlet i Stockholm och Stiftelsen Stockholms kyrkliga sjömansvård
— Sjömansinstitutet. Motionerna avstyrktes av kammarkollegiet.
Dessa tillstyrktes däremot av domkapitlet och nämnda stiftelse. Statskontoret
ansåg, att möjlighet förelåg att tillgodose det i motionerna framförda
önskemålet utan ökning av den av riksdagen fastställda stiftsadjunktsorganisationen,
och anförde till stöd för nämnda uppfattning, bland annat, följande.
Stockholms stift omfattar två delar av helt olika karaktär dels Stockholm
med dess förstäder och dels det övriga stiftet. För den del av befolkningen,
som är bosatt utanför Stockholm och som omfattar ett invånarantal
av omkring 180 000 personer, synes samma skäl föreligga som för
övriga stift att anskaffa en stiftsadjunkt för bedrivande av sådan kyrklig
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 61
verksamhet, som stiftsadjunkter utövar inom andra stift. För den del åter
av befolkningen, som är bosatt i huvudstaden eller dess förstäder, är förhållandena
helt annorlunda. I betraktande av den obetydliga ytvidden, det
stora antalet yngre församlingspräster och förekomsten av andra institutioner
med kyrklig verksamhet, borde regelmässigt behov icke föreligga
att anställa särskild stiftsadjunkt. Det synes emellertid klart, att skäl i och
för sig kan anföras för att tillgodose den kyrkliga verksamheten bland sjömän.
Med hänsyn till vad nyss anförts föreligger dock möjlighet härtill
utan ökning av den av riksdagen fastställda organisationen. I detta sammanhang
må för övrigt — såsom även tidigare skett — påpekas, att en
särskild stiftsadjunkttjänst finnes inrättad i Visby stift med en folkmängd
av endast 59 000 personer, ehuru antalet stiftsadjunkter i förhållande till
folkmängden i övriga stift icke i något fall understiger 128 000 personer
per adjunkt. För att erhålla full sysselsättning har nyssnämnda stiftsadjunkt
ålagts biträda prästerna med predikningar i kyrkorna, ett förhållande
som bör ses mot bakgrunden av att stiftet har det i relation till folkmängden
största antalet präster i riket (42 på en folkmängd av 59 000 mot
för exempelvis Lund 394 på en folkmängd av 995 000). Skulle således antalet
stiftsadjunkter i Stockholm anses böra utökas, bör i första hand övervägas,
om icke en sådan utökning bör kunna komma till stånd genom omfördelning
av redan befintliga kyrkliga krafter.
Tredje lagutskottet anförde i sitt över motionerna avgivna — i riksdagsskrivelsen
åberopade — utlåtande, bland annat, följande.
I motionerna I: 54 och II: 73 påpekas, att sjömansyrket för närvarande
är ett övergångsyrke och att sjömanskåren lågt räknat till 60 procent består
av personer hänförliga till åldersgruppen 16—25 år. Det måste i betraktande
härav och med hänsyn till sjömännens oregelbundna levnadsförhållanden
framstå såsom särskilt betydelsefullt, att sjömännens andliga
och sociala omvårdnad behörigen tillgodoses. Att denna åsikt också omfattas
av statsmakterna framgår därav, att särskilda statliga tjänster för
sjömansvård inrättats i de flesta av rikets större hamnstäder. Någon sådan
tjänst finnes dock icke i Stockholm, oaktat antalet på- och avmönstringar
där är det näst största i landet. Detta förhållande finner säkerligen sin
förklaring däri, att sjömansvården i Stockholm ansetts ha blivit tillfredsställande
ordnad utan att sådan tjänst behövt inrättas.
Utskottet har också genom de upplysningar som lämnats om Sjömansinstitutets
verksamhet och genom vad utskottet erfarit vid ett besök på
institutet fått ett starkt intryck av att det därstädes med en jämförelse-vis
fåtalig personal bedrivna arbetet fyller högt ställda krav på god sjömansvård.
Institutet får för sin verksamhet huvudsakligen lita till medel, som
kan anskaffas genom insamlingar eller eljest inflyter i form av frivilliga
bidrag. Såsom kammarkollegiet i sitt yttrande framhållit, synes institutet
icke vara i omedelbart behov av ekonomiskt stöd från det allmänna. Medelsanskaffningen
kräver dock avsevärt arbete för institutets personal, och
de ekonomiska förutsättningarna för verksamheten måste med denna form
för finansieringen vara osäkra. Därest en stiftsadjunkt för sjömansvård anställdes
i Stockholm och denne — såsom förefaller naturligt — finge sin
verksamhet i huvudsak förlagd till institutet, skulle dettas personal kunna
ägna mera tid åt själva sjömansvården. Den kostnad det allmänna skulle
få vidkännas för avlöning av en till institutet knuten stiftsadjunkt måste
Kungl. Maj:ts proposition nr 61 7
betraktas såsom ringa i förhållande till den samhälleliga nytta institutets
verksamhet innebär.
Utskottet anser sig med hänsyn härtill böra förorda, att en stiftsadjunkttjänst
för sjömansvård inrättas i Stockholm. Huruvida detta kan ske inom
ramen för nuvarande stiftsadjunktsorganisation torde få ankomma på
Kungl. Maj :t att överväga. Skulle en utökning av antalet stiftsadjunkter
befinnas erforderlig, har Kungl. Maj:t att framlägga förslag härom för riksdagen.
Departementschefen. Av skäl, som anförts i utskottets av riksdagen
godkända utlåtande, anser jag mig böra tillstyrka, att en stiftsadjunkttjänst
för sjömansvård inrättas i Stockholms stift. Behovet av en dylik
tjänst har synts statskontoret kunna tillgodoses inom ramen för nuvarande
stiftsadjunktsorganisation. Ämbetsverket har härvidlag anvisat två
alternativ. Det ena är att en av de två i stiftet nu tjänstgörande stiftsadjunkterna
skall lösgöras från sina nuvarande uppgifter och i stället avdelas
för kyrklig verksamhet bland sjömän. Det andra alternativet går ut
på att stiftsadjunkttjänsten i Visby stift skall indragas för att härefter
tilldelas Stockholms stift. Till stöd för det första alternativet anför ämbetsverket,
att såvitt angår den del av Stockholms stift, som utgöres av huvudstaden
med förstäder, något behov av stiftsadjunkt icke torde föreligga, om
man bortser från den kyrkliga sjömans vården. För återstoden av stiftet
erfordras enligt ämbetsverkets mening endast en stiftsadjunkt. Ämbetsverkets
nu återgivna uppfattning anser jag mig av flera skäl icke kunna godtaga.
Jag får sålunda erinra om att, då antalet stiftsadjunkter i Stockholms
stift år 1947 ökades från en till två, behov ansågs föreligga inom stiftet av
två dylika präster för andra stiftsadjunktsuppgifter än sjömansvård. Sedan
dess har folkmängden i detta stift stigit med något över 150 000 eller nära
fem gånger mer än i övriga stift i genomsnitt, varjämte stiftsadjunkternas
arbete kommit att utvidgas till allt fler verksamhetsgrenar. Vid inrättandet
av de nuvarande stiftsadjunkttjänsterna i Stockholms stift var tanken,
att vederbörande stiftsadjunkters verksamhet även skulle omspänna
huvudstaden med förstäder. Enligt vad jag under hand inhämtat av biskopen
i stiftet är stiftsadjunkternas verksamhet också i praktiken till stor
del inriktad på huvudstaden och dess förstäder. Såsom exempel härpå må
nämnas hållande av församlings- och ungdomsaftnar samt det på stiftets
ungdomsinstitut å Graninge bedrivna ungdomsarbetet, omfattande kurser
för utbildning av ungdomsledare och annan kursverksamhet avseende ungdom.
Med hänsyn till vad jag här framhållit anser jag mig ej kunna tillstyrka
det av statskontoret anvisade första alternativet. Ej heller finner
jag mig kunna biträda det av ämbetsverket framförda andra alternativet,
som bland annat innebär en indragning av den ende stiftsadjunkten i Visby
stift. I anslutning härtill får jag erinra om att jag i propositionen 1953: 96
i samband med en där behandlad fråga avstyrkte en av ämbetsverket även
8 Kungl. Maj:ts proposition nr 61
då ifrågasatt indragning av sistnämnda tjänst. Vid propositionens riksdagsbehandling
lämnades mitt uttalande utan erinran av riksdagen.
Under åberopande av det anförda föreslår jag, att Kungl. Maj:t inhämtar
riksdagens bemyndigande att från och med den 1 juli 1955 inrätta
ytterligare en stiftsadjunkttjänst. Ifrågavarande tjänst bör tilldelas Stockholms
stift. Tjänstens innehavare bör väsentligen ägna sig åt den kyrkliga
sjömansvården i huvudstaden och ha sin verksamhet i huvudsak förlagd till
sjömansinstitutet där.
3. Anvisande av medel till stifts- och kontraktsadjunkternas
expenser
I anledning av väckt motion har 1953 års kyrkomöte i skrivelse nr 12
under åberopande av första tillfälliga utskottets vid skrivelsen fogade
betänkande nr 4 — anhållit att, efter av utskottet förutsatt utredning,
erforderliga medel måtte ställas till förfogande ur kyrkofonden för bestridande
av stiftsadjunkternas expenser för skrivmateriel och tjänstetelefon.
I nämnda utskottsutlåtande anföres huvudsakligen följande.
Utskottet delar motionärens uppfattning, att det icke är tillfredsställande
att stiftsadjunkten av egna medel får bestrida sina kostnader för
skrivmateriel och av honom i tjänsten använd telefon. Icke heller synes
.y.1. a^> På sä,tt som sker i vissa fall, medel insamlas inom stiftet på
Invillignetens väg för att täcka dessa kostnader. Det torde, som motiojämväl
framhållit, vara skäligt att, sedan det allmänna tillsatt en
befattmngshavare, medel anvisas för täckande av dennes utgifter i och
för tjänsten. Stiftsadjunkten, som i regel betjänar ett relativt stort område,
torde näppeligen kunna på ett tillfredsställande sätt ombesörja sin tjänst,
om han icke har telefon till sitt förfogande, genom vilken han icke blott
sjafv kan komma i förbindelse med de olika församlingarna utan även kan
nas.i tjänsteärenden. Utskottet håller före, att åt varje stiftsadjunkt bör
anvisas ett ärligt anslag, som till sin storlek är bestämt med hänsyn till
att adjunktens verkliga utgifter för expenser och tjänstetelefon täckes.
Kyrkomötets framställning tillstyrkes av samtliga domkapitel samt
kammarkollegiet och statskontoret. Domkapitlet i Luleå föreslår, att även
fragan om ersättning till kontraktsadjunkterna för deras expenser för
skrivmateriel och telefon upptages till prövning, då sistnämnda präster
intar en tjänsteställning likartad med stiftsadjunkternas.
Domkapitlen beräknar det sammanlagda medelsbehovet för nästa budgetar
för bestridande av stifts- och kontraktsadjunkternas expenser av här
avsett slag till sammanlagt 28 450 kronor, innebärande i medeltal omkring
620 kronor per befattningshavare.
I sitt utlåtande i ärendet anför kammarkollegiet huvudsakligen följande.
Kammarkollegiet anser för sin del skäligt, att såväl stifts- som kontraktsadjunkternas
kostnader för skrivmateriel och tjänstetelefon i princip bestrides
ur kyrkofonden. Svårigheter möter självfallet att anslagsmässigt
9
Kungl. Maj:ts proposition nr 61
beräkna det erforderliga medelsbehovet för ifrågavarande ändamål. De
uppgivna kostnaderna för adjunkternas expenser varierar avsevärt icke
blott emellan stiften utan även emellan stiftsadjunkterna inom samma
stift. I de uppgifter rörande expenserna, som lämnats av stiftsadjunkterna
och vilka legat till grund för domkapitlens förslag till ersättning, synes i
stor utsträckning såsom expenser för telefon ha medtagits hela abonnemangsavgiften,
vilket icke synes tillfredsställande, då man torde få förutsätta
att telefonen av vederbörande användes även utom tjänsten. Med
hänsyn bland annat härtill anser kollegiet det skäligt, att anslaget ur kyrkofonden
beräknas efter ett belopp av 500 kronor per stifts- och kontraktsadjunkt.
Kyrkofondsanslaget i sin helhet skulle sålunda kunna beräknas
till 22 500 kronor för år. Enligt 6 § andra stycket 1) kyrkofondslagen skall
kostnad för avlöningsförmåner åt stifts- och kontraktsadjunkterna bestridas
ur kyrkofonden. Avlöningsförmånerna utgöres enligt 16 § 1 mom.
prästlönereglementet bland annat av särskilda ersättningar, varom stadgas
i 5 kap. nämnda reglemente. Enligt kollegiets mening bör i nämnda kapitel
upptagas ett särskilt stadgande om att stifts- och kontraktsadjunkter äger
åtnjuta ersättning för kostnader för skrivmateriel och tjänstetelefon enligt
de närmare bestämmelser, som meddelas av Kungl. Maj:t. Ersättningen
får härigenom karaktären av en avlöningsfönnån, och någon ändring
i kyrkofondslagen behöver sålunda icke vidtagas.
Statskontoret förklarar sig icke kunna biträda den av kammarkollegiet
föreslagna författningstekniska anordningen samt yttrar vidare, bland annat,
följande.
Föreskrifter, som avser kostnader av ren expenskaraktär, bör särskilt
med tanke på de av statsrevisorerna nyligen gjorda uttalandena icke betunga
avlöningsreglementen. Att införa ett särskilt stadgande i kyrkofondslagen
synes principiellt riktigast, då lagen är uppställd enligt enumerationsprincipen.
Emellertid synes mindre tillfredsställande, att varje utvidgning
av fondens användningsområde oavsett räckvidd och betydelse
måste påkalla ändring av kyrkofondslagen, och en omarbetning av lagen
borde därför komma till stånd. De viktigaste utgiftsändamålen bör alltjämt
var för sig preciseras i lagen men härutöver bör allenast stadgas, att ur
fonden kan bestridas även utgifter i övrigt, vilka av Kungl. Maj:t och
riksdagen bestämmes. I avvaktan på en sådan ändring av kyrkofondslagen
får statskontoret föreslå, att medel för nu ifrågavarande ändamål bestrides
från det jämlikt 6 § andra stycket 9) utgående s. k. extrautgiftsanslaget.
Detta anslag, vilket enligt beslut av 1951 års riksdag tills vidare må utgå
med högst 50 000 kronor för budgetår, torde dock icke kunna utan förhöjning
förslå för beviljande av nu ifrågavarande bidrag. Kungl. Maj:t
torde därför böra inhämta riksdagens medgivande att tills vidare få i
förekommande fall överskrida anslaget med för ändamålet erforderligt belopp.
Vid uträkningen av medelsbehovct har domkapitlen kommit fram
till mycket varierande belopp. Av vissa domkapitel har det årliga anslaget
per adjunkt uppskattats till 1 000 kronor, av andra åter till omkring 000
kronor per år. Vid dessa beräkningar synes man dock ha medtagit hela
abonnemangsavgiften för telefon, vilken självfallet icke bör ersättas. Erinras
må, att i de fall då ersättning för telefon medgivits (t. ex. kyrkoherdar
för döva och folkskolinspektörer) den regeln sedan gammalt tillämpats, att
ersättning utgått för abonnemangsavgift överstigande den lägsta samt för
10
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 61
interurbansamtal i tjänsten. Kammarkollegiet har också efter viss reducering
av ersättningen för telefon beräknat anslaget ur kyrkofonden efter
ett belopp av högst 500 kronor per adjunkt. Statskontoret anser emellertid
för sin del ett anslagsbelopp av denna storleksordning alltför högt. Erinras
må, att medel till expenser till kyrkoherdar för döva — vilka befattningshavares
distrikt till sin omfattning vida överstiger stiften — med visst
undantag utgår med högst 260 kronor per år. Under hänvisning härtill
finner statskontoret för sin del skäligt, att anslaget ur kyrkofonden begränsas
till ett belopp av högst 250 kronor per adjunkt och" år. Anslagsbehovet
skulle härigenom nedgå till 11 250 kronor för år.
Departementschefen. Jag anser mig böra tillstyrka, att medel anvisas
ur kyrkofonden för bestridande av stifts- och kontraktsadjunkternas expenser
för skrivmateriel och telefon.
I sina i ärendet avgivna yttranden har såväl kammarkollegiet som statskontoret
varit inne på frågans författningstekniska sida. Det förslag, som
därvid framförts av förstnämnda ämbetsverk, finner jag mig av flera skäl
icke kunna biträda. I likhet med statskontoret anser jag det principiellt
riktigast att i 6 § kyrkofondslagen införa ett stadgande, enligt vilket medel
må utgå ur kyrkofonden för här avsett ändamål. I samband härmed vill
jag även framhålla, att jag instämmer i statskontorets uttalande om det
mindre tillfredsställande däri, att med nämnda lagrums nuvarande utformning
varje utvidgning av kyrkofondens användningsområde oavsett
räckvidd och betydelse för med sig en ändring av lagrummet. Jag delar
därför ämbetsverkets uppfattning, att en mera allmän omarbetning av
detta lagrum i den av ämbetsverket antydda riktningen bör komma till
stånd — något som för övrigt i ett tidigare sammanhang övervägts inom
ecklesiastikdepartementet. En dylik omarbetning har dock synts statskontoret
kunna anstå. För egen del anser jag, att en nu åsyftad omarbetning
av berörda lagrum är en fråga av sådan natur, att den icke lämpligen
bör upptagas till närmare prövning, förrän den nu pågående sakkunnigutredningen
om kyrkomötets grundlagsenliga befogenheter m. m. avslutats.
I avbidan på en här avsedd omarbetning av 6 § kyrkofondslagen föreslår
statskontoret, att medel till stifts- och kontraktsadjunkternas expenser
skall bestridas från det i 6 § andra stycket 9) kyrkofondslagen angivna
extrautgiftsanslaget. Härigenom skulle ett nu eljest erforderligt tillägg till
de nuvarande bestämmelserna i nämnda lagrum kunna undvikas, vilket
statskontoret torde ha ansett önskvärt. Jag får emellertid erinra om att
jag förut vid anmälan av frågan om anvisande av medel till arbetsgivarbidrag
för vissa präster till den allmänna sjukförsäkringen m. m. föreslagit,
att dessa bidrag ävenledes skall bestridas ur kyrkofonden. Ett undvikande
av en lagändring i förevarande sammanhang förutsätter därför, att såväl
här ifrågavarande expenser som berörda arbetsgivarbidrag bestrides från
nämnda extrautgiftsanslag. En sådan anordning synes mig emellertid från
flera synpunkter mindre lämplig. Såsom ett provisorium i avbidan på den
11
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 61
av mig förutsatta mera allmänna omarbetningen av förutnämnda lagrum
föreslår jag, att nu i stället sådana, mindre ändringar av lagrummet göres,
att med stöd därav nämnda expenser och arbetsgivarbidrag kan utgå ur
kyrkofonden. Förslag till här avsedda ändringar har uppgjorts inom ecklesiastikdepartementet.
Såsom framhållits vid remissbehandlingen av kyrkomötets framställning,
föreligger svårigheter att i nuvarande läge med någon större säkerhet beräkna
medelsbehovet för bestridande av stifts- och kontraktsadjunktemas
expenser för skrivmateriel och telefon. Av denna anledning synes mig nu
en viss återhållsamhet böra iakttagas vid medelsanvisningen för ifrågavarande
ändamål. Med hänsyn till det sagda anser jag mig tills vidare
böra räkna med en årlig medelstilldelning av i genomsnitt 250 kronor per
stiftsadjunkt och 200 kronor per kontraktsadjunkt. Ett med ledning av
nämnda genomsnittsbelopp för budgetår beräknat anslag för varje stift
bör av Kungl. Maj:t ställas till vederbörande domkapitels disposition. Anslaget
bör av domkapitlet före budgetårets ingång fördelas mellan ifrågavarande
befattningshavare, därvid nämnda myndighet bör äga rätt att,
om så prövas skäligt, jämka de av mig angivna genomsnittsbeloppen inom
ramen för tilldelat anslag. Ersättning bör utgå endast för verifierade, av
domkapitlet godkända utgifter. Av domkapitlet medgiven ersättning bör
utbetalas av stiftsnämnden i egenskap av medelsförvaltande organ inom
stiftet. I fråga om expenser för telefon bör ersättning utgå enligt samma
grunder, som för närvarande gäller för jämförliga befattningshavare.
Vad beträffar ianspråktagande av medel ur kyrkofonden för bestridande
av reseersättning åt stifts- och kontraktsadjunkter gäller nu, att Kungl.
Maj:t må disponera erforderligt belopp ur fonden för nämnda ändamål.
Det synes från praktisk synpunkt lämpligt, att Kungl. Maj:t även äger
disponera erforderliga medel ur kyrkofonden för bestridande av samma
befattningshavares expenser. Jag föreslår därför, att Kungl. Maj:t utverkar
riksdagens bemyndigande härtill. För nästa budgetår beräknar jag medelsbehovet
för ifrågavarande ändamål till 11 300 kronor.
4. Bidrag till Lutherska världsförbundet
Med bifall till en i propositionen 1954:57 gjord framställning medgav
riksdagen, att det jämlikt 6 § andra stycket 9) lagen om kyrkofond tills
vidare med högst 50 000 kronor för budgetår utgående anslaget till extra
utgifter för innevarande budgetår tillfälligt höjdes med 20 000 kronor för
beviljande av ett bidrag å sistnämnda belopp till Lutherska världsförbundets
svenska sektion för bestridande av dess medlemsavgift till förbundet.
I skrivelse den 19 oktober 1954 har världsförbundets svenska sektion
12
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 61
anhållit, att för nästa budgetår ett bidrag av 25 000 kronor måtte utgå till
bestridande av sektionens medlemsavgift till förbundet. Till stöd härför
anföres i skrivelsen huvudsakligen följande.
Under innevarande år har medlemsavgiften uppgått till 12 300 dollars
eller cirka 63 000 kronor. Till bestridande av denna avgift har ur kyrkofonden
utgått 20 000 kronor och från kyrkokassor i olika församlingar sammanlagt
omkring 13 400 kronor. Nästan hälften av avgiften har därför
måst finansieras med andra insamlingsmedel, bland annat rikskollektmedel,
vilka egentligen är avsedda att helt gå till hjälpverksamheten bland
nödställda trosfränder. Medlemsavgiften för nästa verksamhetsår, som omfattar
tiden den 1 maj 1955—den 30 juni 1956, beräknas på grund av
utökning av personalen i världsförbundets teologidepartement komma att
stiga med minst 5 000 kronor.
Departementschefen. Vid min anmälan föregående år av den av världsförbundets
svenska sektion gjorda framställningen om bidrag för innevarande
budgetår lämnade jag en redogörelse för förbundets uppgift, verksamhet
och organisation. Därjämte uttalade jag, bland annat, att det
med hänsyn till den framskjutna ställning, som den svenska kyrkan av
ålder intoge bland de lutherska kyrkosamfunden, och med tanke på insatserna
hittills från svenskt håll i de ekumeniska strävandena enligt min
mening icke kunde anses annat än rimligt, att ett skäligt bidrag ur kyrkofonden
lämnades till bestridande av den på världsförbundets svenska sektion
ankommande medlemsavgiften till förbundet. Ett dylikt bidrag syntes
mig icke mindre motiverat än det, som årligen utginge från riksstaten
till ekumeniska nämnden för bestridande av den svenska andelen i årsavgiften
till Kyrkornas världsråd.
Jag anser mig böra tillstyrka, att bidrag ur kyrkofonden utgår även
under nästa budgetår till världsförbundets svenska sektion för bestridande
av sektionen åvilande medlemsavgift till förbundet. Ifrågavarande bidrag,
avseende medlemsavgiften för verksamhetsåret den 1 maj 1955 — den 30
juni 1956, synes mig böra bestämmas till samma belopp, varmed bidrag
utgår under innevarande budgetår, d. v. s. 20 000 kronor. Liksom sistnämnda
bidrag torde det nu föreslagna böra bestridas ur kyrkofondens
extrautgiftsanslag. Enligt vad som framförts till mig av företrädare för
världsförbundets svenska sektion kommer denna att vara i trängande behov
av årligt bidrag ur kyrkofonden även för bestridande av medlemsavgifterna
för verksamhetsåren efter det förutnämnda. Med hänsyn härtill
synes mig möjlighet böra beredas Kungl. Maj:t att, i den mån världsförbundets
svenska sektion prövas vara i behov av årligt bidrag ur kyrkofonden
även för bestridande av nu åsyftade medlemsavgifter, bevilja dylikt
bidrag. Jag anser mig därför böra föreslå, att nämnda extrautgiftsanslag,
vilket för närvarande är maximerat till 50 000 kronor för budgetår, från
och med nästa budgetår tills vidare må utgå med högst 70 000 kronor för
budgetår. Såsom jag förut nämnt, må enligt riksdagens medgivande ifråga
-
13
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 61
varande anslag för innevarande budgetår utgå med ett från 50 000 kronor
till 70 000 kronor tillfälligt förhöjt belopp för beviljande av ett bidrag av
20 000 kronor till världsförbundets svenska sektion.
Hemställan
Under åberopande av vad jag i det föregående anfört hemställer jag,
att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att
a) antaga förutnämnda inom ecklesiastikdepartementet upprättade förslag
till lag angående ändrad lydelse av 6 § lagen den 30 augusti 1932
(nr 404) om kyrkofond;
b) medgiva, att från och med den 1 juli 1955 tills vidare erforderliga
medel ur kyrkofonden må disponeras för bestridande av arbetsgivarbidrag
till den allmänna sjukförsäkringen m. m. för biskopar och övriga stiftspräster
samt andra befattningshavare, vilka åtnjuta avlöning ur kyrkofonden;
c) medgiva, att från och med den 1 juli 1955 tills vidare erforderliga medel
ur kyrkofonden må disponeras för anställande av ytterligare en stiftsadjunkt;
d)
medgiva, att från och med den 1 juli 1955 tills vidare erforderliga
medel ur kyrkofonden må disponeras för bestridande av stifts- och kontraktsadjunkternas
expenser för skrivmateriel och telefon;
e) medgiva, att från och med den 1 juli 1955 tills vidare det i 6 § andra
stycket 9) lagen om kyrkofond omförmälda anslaget till extra utgifter må
utgå med 70 000 kronor för budgetår.
Vad departementschefen sålunda hemställt, däri statsrådets
övriga ledamöter instämma, bifaller Hans Maj:t
Konungen samt förordnar, att till riksdagen skall avlåtas
proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
E. Erlandsson