Kungl. Maj:ts proposition nr 48

1

Nr 4S

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen rörande ratifikation av
konvention mellan Sverige och Schweiz rörande socialförsäkring;
given Stockholms slott den 7 januari 4955.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden
för denna dag vill Kungl. Maj :t härmed föreslå riksdagen att godkänna
ratifikation av konvention mellan Sverige och Schweiz rörande socialförsäkring.

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens innehåll

I propositionen föreslås, att riksdagen godkänner ratifikation av en mellan
Sverige och Schweiz sluten, den 17 december 1954 undertecknad konvention
avseende ömsesidigt utgivande av förmåner från den allmänna ålders-, invalid-
och efterlevandepensioneringen samt yrkesskadeförsäkringen.

t Bihang lill riksdagens protokoll 1955. 1 samt. Nr IS

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 48

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 7 januari
1955.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,

Norup, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam, Lange.

Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena anmäler
chefen för socialdepartementet, statsrådet Sträng, fråga om ratifikation av
en konvention mellan Sverige och Schweiz rörande socialförsäkring samt
anför.

Sedan schweiziska regeringen inbjudit till förhandlingar för avslutande av
en konvention mellan Sverige och Schweiziska förbundsrepubliken angående
ömsesidigt utgivande av socialförsäkringsförmåner, har sådana förhandlingar
ägt rum i Bern den 19—27 september 1952 och i Stockholm den 4—8 maj
1954. över det förslag, som uppgjordes under förhandlingarna i Bern, har,
såvitt angår vårt land, yttranden inhämtats från pensionsstyrelsen, socialstyrelsen
och riksförsäkringsanstalten. Av dessa myndigheter framställda
erinringar har vid utarbetandet av det slutliga konventionsförslaget vid förhandlingarna
i Stockholm blivit i allt väsentligt beaktade.

Konventionen jämte slutprotokoll har den 17 december 1954 undertecknats
i Bern. Konventionen innehåller bestämmelse om att den skall ratificeras;
och den träder icke i kraft förrän å första dagen i andra månaden
efter utväxlingen av ratifikationsinstrumenten. Konventionen och slutprotokollet
har upprättats på svenska och tyska språken. Den svenska texten
torde få såsom bilaga fogas vid statsrådsprotokollet i detta ärende.

Angående konventionens och slutprotokollets innehåll må nämnas följande.

I inledningen till konventionen anges, att dess syfte är att såvitt möjligt
bereda medborgare i de båda länderna fördelarna av svensk och schweizisk
socialförsäkringslagstiftning. Konventionen har emellertid begränsats till
att blott omfatta ålders-, invalid- och efterlevandepensionering samt yrkesskadeförsäkring,
enär övriga socialförsäkringsgrenar, dvs. sjuk-, moderskapsoch
arbetslöshetsförsäkringarna, i Schweiz huvudsakligen regleras kantonalt
med olikartade föreskrifter i de skilda kantonerna och därför ej ansetts
lämpa sig för en överenskommelse mellan de båda länderna.

3

Kungl. Maj.ts proposition nr 48

I artikel 1 mom. I fastställes konventionens omfattning. För svensk del
blir den tillämplig å lagstiftningen om folkpensionering och om bidrag till
änkor och änklingar med barn samt om särskilda barnbidrag till änkors och
invaliders in. fl. barn ävensom å lagstiftningen om yrkesskadeförsäkring.
Motsvarande lagstiftning i Schweiz utgöres av förbundslagstiftningen rörande
ålders- och efterlevandeförsäkring samt rörande försäkring för olycksfall i
arbete och yrkessjukdomar ävensom olycksfall utom arbete. Därvid bär sistnämnda
försäkring, i vad den för de försäkrade arbetstagarna täcker olycksfall
utom arbetet, ansetts utgöra en motsvarighet till den svenska folkpensioneringens
invalidförmåner. Konventionen avser, enligt mom. 2, även blivande
ändringar i nämnda lagstiftning, dock att vederbörande land, när det
gäller en utvidgning av lagstiftningens tillämpningsområde till nya persongrupper,
medgives rätt att göra förbehåll mot konventionens tillämpning
därå inom tre månader efter den frist, inom vilken landet enligt artikel It
mom. 1 har att underrätta motparten om ändringar i lagstiftningen.

I artikel 2 fastslås principen, att de båda ländernas medborgare vid tilllämpningen
av förutnämnda lagstiftning skall vara likställda i fråga om
rättigheter och skyldigheter. Denna princip har emellertid ej kunnat helt
genomföras. I det följande uppställes beträffande vissa förmåner särskilda
villkor för att det ena landets medborgare skall komma i åtnjutande av det
andra landets förmåner, vilka villkor är så avvägda att viss reciprocitet
uppnås mellan länderna i fråga om förmånernas storlek och förutsättningar.

Enligt samma artikel skall vid tillämpning av konventionen med medborgare
likställas statslös person, som senast varit medborgare i något av
länderna.

I de två följande artiklarna anges vilket lands lagstiftning som skall gälla
i konventionsfallen. Från den gränsdragning som sålunda göres äger emellertid
de högsta förvaltningsmyndigheterna i de båda länderna överenskomma
om undantag för särskilda fall (artikel 5).

I artikel 3 stadgas, att den svenska lagstiftningen om folkpensionering,
änke- och änklingsbidrag och särskilda barnbidrag skall gälla för den, som
är bosatt och mantalsskriven i Sverige, och den schweiziska lagstiftningen
om ålders- och efterlevandeförsäkring för den, som är bosatt i Schweiz eller
har förvärvsarbete där. Denna huvudregel har emellertid i konventionen försetts
med undantag för vissa personkategorier. Personal, som utsändes från
företag i ena landet till arbete i det andra landet, skall sålunda kvarbli under
lagstiftningen i det land, där företaget har sitt säte, under de första tolv
månaderna av vistelsen i det andra landet. Om arbetet blir av längre varaktighet,
blir vederbörande omfattad av sistnämnda lands lagstiftning, dock
att möjlighet öppnats för honom att efter medgivande från vistelselandets
vederbörande myndighet kvarbli under den förra lagstiftningen.

Vad angår vid vägtrafikföretag anställd resande personal med arbete
inom de båda länderna har huvudregeln ansetts böra modifieras sålunda,
att lagstiftningen i det land, där företaget har sitt säte, skall gälla. Som det

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 48

emellertid ej synts riktigt att tillämpa exempelvis svensk lag för en i
Schweiz bosatt schweizisk medborgare, som anställts i svenskt trafikföretag,
har vidare införts den specialregeln att, om vederbörande är bosatt i
sitt hemland, lagen i det landet skall tillämpas. Vid förhandlingarna övervägdes
att införa motsvarande regler för resande personal vid järnvägstrafikföretag
men något praktiskt behov därav ansågs ej föreligga annat än i
fråga om den svenska yrkesskadeförsäkringen och motsvarande schweiziska
törsäkring. Härtill återkommer jag i det följande. Bestämmelserna för resande
personal gäller även beträffande flygande personal vid lufttrafikföretag.
I fråga om sådant företags mark- eller kontorspersonal i det andra landet
gäller emellertid huvudregeln eller regeln om utsänd personal. Med anledning
av önskemål, som framförts från det nordiska flygbolaget Scandinavian
Airlines System om befrielse från skyldighet att erlägga de tämligen
stora premierna till den schweiziska ålders- och efterlevandeförsäkringen
för alla svenska medborgare i företagets tjänst med arbete i Schweiz
— vilken försäkring vederbörande som regel aldrig kommer att utnyttja —
har i slutprotokollet under punkt 6 intagits en bestämmelse, att svensk lagstiftning
skall gälla för ifrågavarande personer. En motsvarande bestämmelse
har intagits för anställda vid det schweiziska flygföretaget Luftverkehr
A. G. Swissair, vilka anställda alltså skall under arbete i Sverige lyda
under schweizisk lag, om de har schweiziskt medborgarskap.

Beträffande karriärpersonal samt utsänd kanslipersonal vid de båda ländernas
diplomatiska eller konsulära representationer uppställes den specialregeln,
att för den som är medborgare i det utsändande landet lagstiftningen
i nämnda land skall tillämpas. Motsvarande skall gälla övriga anställda
vid dessa representationer samt personliga tjänare hos medlemmar av representationerna,
om vederbörande är medborgare i det utsändande landet.
I det senare fallet kan emellertid genom särskilda överenskommelser med
vederbörande försäkringsinstitution ordnas så, att den på verksamhetsorten
gällande lagstiftningen blir tillämplig.

I artikel 4 har i fråga om den svenska lagstiftningen om yrkesskadeförsäkring
och den schweiziska lagstiftningen om försäkring för olycksfall och
yrkessjukdomar stadgats som huvudregel, att lagen i det land, där det av
försäkringen omfattade arbetet utföres, skall tillämpas. Från denna huvudregel
stadgas samma undantag för vissa personkategorier, som under artikel
3, dock att i fråga om resande personal vid vägtrafikföretag och flygande
personal vid lufttrafikföretag endast uppställes den specialregeln, att
lagstiftningen i det land där företaget har sitt säte skall tillämpas. Här har
ej medtagits förut berörda särbestämmelse för den som är medborgare i det
andra landet och bosatt där, emedan den schweiziska försäkringen är knuten
till företaget som sådant och ej till den enskilde arbetstagaren. Ej heller
har för personalen vid förutnämnda flygbolag gjorts någon särreglering.
Däremot har regeln för resande personal här befunnits böra avse även sådan
personal vid järnvägstrafikföretag.

Efter dessa allmänna bestämmelser, som återfinnes i konventionens förs -

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 48

ta del, upptager konventionen i en andra del särskilda bestämmelser rörande
de olika försäkringsgrenarna. I kapitel 1 av denna del behandlas bl. a.
förutsättningarna för erhållande av förmåner vid ålderdom samt de förmåner
vid invaliditet och dödsfall, som ej utgår från försäkring för yrkesskada.
I fråga om rätten till den schweiziska ålders- och efterlevandeförsäkringens
förmåner, som omfattar ålderspension vid 65 års ålder, makepensioner
för gift man över 65 år och hans hustru över 60 år, änkepension
samt pension till barn, vars ena eller båda föräldrar är döda, uppställes
olika förutsättningar för de allmänna förmånerna (ordentliche Renten)
och för övergångsförmånerna (Obergangsrenten). De senare utgår till personer,
som ej varit anslutna till försäkringen under minst ett ar, samt är i
motsats till de förra ortsgraderade och inkomstprövade.

Vad först angår de allmänna förmånerna gäller enligt artikel 6 mom. 1,
att SA’ensk medborgare har rätt att på samma villkor som schweizisk medborgare
åtnjuta dessa förmåner, om han är bosatt i Schweiz och erlagt försäkringspremier
för sammanlagt ininst fem år. Sasom en alternativ förutsättning
gäller — utöver bosättning i Schweiz under den tid förmånen uppbäres
— att han vid försäkringsfallet bott där sammanlagt minst tio år,
därav oavbrutet minst fem år omedelbart före försäkringsfallet, samt erlagt
minst ett års försäkringspremier. Detta alternativ utgör närmast en övergångsbestämmelse
för de åldersgrupper — personer födda före år 1888
vilka med hänsyn till tidpunkten för denna lagstiftnings ikraftträdande
(den 1 januari 1948) ej haft möjlighet att erlägga premier i minst fem år
före pensionsålderns inträde. Vid beräkningen av den tid vederbörande oavbrutet
varit bosatt i Schweiz skall bortses från tillfällig bortovaro; sådan
bortovaro skall enligt anteckning i punkt 3 i slutprotokollet anses föreligga,
om den försäkrade utan att ändra sin bosättning lämnar landet för tid ej
överstigande fyra månader om året.

Avlider svensk medborgare, som enligt vad nyss sagts uppfyller förutsättningarna
för rätt till de allmänna förmånerna, äger hans efterlevande enligt
artikel 6 mom. 2 rätt till sådana förmåner, så länge de är bosatta i
Schweiz.

Genom nämnda bestämmelser i artikel 6 upphäver man från schweizisk
sida tillämpningen på svenska medborgare av artikel 40 i den schweiziska
förbundslagen om ålders- och efterlevandeförsäkring, enligt vilken för utlännings
rätt till förmåner kräves minst tio års premier och som föreskriver
nedsättning av utlänningens förmåner med en tredjedel. Anteckning härom
har gjorts under punkt 1 a) i slutprotokollet.

Vad åter angår den schweiziska försäkringens övergångsförmåner uppställes
i artikel 7 blott den förutsättningen för svensk medborgares rätt att
på samma villkor som schweizisk medborgare erhålla sådan förmån, att
han varit bosatt i Schweiz oavbrutet minst fem år omedelbart före ansökan
om förmån men ej uppfyller förutsättningarna för erhållande av de allmänna
förmånerna. Även här bortses från tillfällig bortovaro, varvid detta begrepp
tolkas på sätt nyss nämnts.

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 48

I artikel 6 mom. 3 medgives svensk medborgare ävensom hans efterlevande
rätt att under vissa förutsättningar återfå de premier, som inbetalats till
den schweiziska försäkringen. Detta gäller både den-del av premien, som
arbetsgivaren har att erlägga för personer i hans tjänst (hälften av premien
för arbetstagaren), och vad den försäkrade själv erlagt. Återbetalning kan
begäras, då vederbörande, innan han blivit berättigad till förmån från försäkringen,
lämnar Schweiz för att, såvitt kan förutses, ej mer återvända.
Vidare kan återbetalning ske, när försäkringsfall inträffar, dvs. vid uppnådd
pensionsålder eller vid dödsfall, innan förutsättningarna för rätt till
de allmänna förmånerna hunnit uppfyllas. Om återbetalning skett men vederbörande
därefter ånyo blivit ansluten till försäkringen, måste han på
nytt kvalificera sig därtill under tid efter den som de återbetalade premierna
avsåg. För rätt till övergångsförmånerna förutsättes, att premieåterbetalning
ej skett under den för dessa förmåner stadgade kvalifikationstiden.

Rörande schweizisk medborgares rätt att på samma villkor som svensk
medborgare erhålla motsvarande svenska förmåner uppställes vissa förutsättningar
i artikel 8 mom. 1. För alla dessa förmåner gäller, att de blott
utgår så länge vederbörande är bosatt i Sverige. I fråga om ålderspension
enligt lagen, om folkpensionering kräves vidare, att han varit bosatt i Sverige
oavbrutet minst fem år innan ansökan om förmån göres. Dock äger
han, om han vid uppnåendet av 67 års ålder redan är berättigad till invalidpension,
sjukbidrag eller änkepension från folkpensioneringen, rätt att
även om han ej uppfyllt nyssnämnda kvalifikationstid få sådan förmån
ersatt av ålderspension. För erhållande av invalidpension eller sjukbidrag
lordras, att den schweiziske medborgaren antingen varit bosatt i Sverige
oavbrutet minst fem år omedelbart innan ansökan om förmån göres eller
att han varit bosatt här oavbrutet minst ett år omedelbart före ansökan och
under denna tid varit minst ett år fysiskt och psykiskt i stånd att utöva
normal förvärvsverksamhet.

För schweizisk medborgares rätt till änkepension enligt folkpensioneringslagen
och bidrag enligt lagen om bidrag till änkor och änklingar med
barn har uppställts den förutsättningen, att den avlidne varit bosatt i Sverige
oavbrutet minst fem år omedelbart före dödsfallet eller att denne då
var berättigad till invalidpension eller sjukbidrag. I båda fallen fordras
dock att den efterlevande var bosatt i Sverige vid dödsfallet. Vidare har den
efterlevande maken medgivits rätt att självständigt kvalificera sig till nu
ifrågavarande förmåner genom bosättning i Sverige utan avbrott under
minst fem år omedelbart innan ansökan om förmån göres.

Beträttande de särskilda barnbidragen har såsom villkor uppställts, att
det bidragsberättigade barnets fader, styvfader eller moder äger uppbära ålderspension,
invalidpension, sjukbidrag, änkepension eller änke- och änklingsbidrag
eller att barnet själv varit bosatt i Sverige oavbrutet minst fem
år omedelbart innan ansökan om förmån göres.

Vad nu sagts om schweizisk medborgares rätt till de angivna svenska förmånerna
a%ser även rätten till därtill anknutna tilläggsförmåner, nämligen

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 48

standard- och indextillägg, hustrutillägg samt blind- eller vårdtillägg till
folkpensionsförmånerna ävensom förstnämnda båda tillägg till änke- och
änklingsbidragen. Rörande de i anslutning till dessa förmåner utgående
kommunala bostadstilläggen har från svensk sida enligt en i slutprotokollet
under punkt 7 intagen anteckning blott gjorts den utfästelsen, att svenska
regeringen skall verka för att dessa tillägg, som beror på kommuns eget
beslut, skall komma även schweiziska medborgare till del.

Vid beräkningen av oavbruten bosättningstid i Sverige skall liksom förut
nämnts beträffande de schweiziska förmånerna gälla, att tillfällig bortovaro
från landet ej beaktas.

Såsom förut angivits har svensk medborgare i vissa fall — när det ej
blir aktuellt för vederbörande att utnyttja försäkringens förmåner eller det
ej blir möjligt för honom att uppfylla förutsättningarna för rätt till förmån
— tillerkänts rätt att återfå de premier, som erlagts till den schweiziska
ålders- och efterlevandeförsäkringen. I artikel 8 mom. 2 har schweizisk
medborgare medgivits en motsvarande rätt att återfå pensionsavgifter
till den svenska folkpensioneringen. Denna rätt, som även tillkommer hans
efterlevande, föreligger när vederbörande, innan han blivit berättigad till
förmån som förut angivits, lämnar Sverige för att, såvitt kan förutses, ej
mer återvända. Av administrativa skäl har återbetalning blott medgivits av
pensionsavgifter, varå vederbörliga kvitton företes. Om återbetalning skett,
blir vederbörande ej berättigad till förmån, förrän han uppfyller villkoren
därför för senare period än den återbetalningen avser.

Två ytterligare anteckningar i slutprotokollet har anknytning till de förmånsgrenar
som nu behandlats. Under punkt 2 har sålunda upptagits, att
likställighetsprincipen ej skall gälla i fråga om anslutning till den schweiziska
frivilliga ålders- och efterlevandeförsäkringen eller till den frivilliga
statliga pensionsförsäkringen i Sverige. Vidare har i punkt 4 angivits, att
de i artiklarna 7 och 8 mom. 1 avsedda tidsfristerna skall i fråga om den
som omfattas av den tidigare berörda regeln i artikel 3 för personal, som
utsänts av företag i ena landet till arbete i det andra landet, läknas först
från den tidpunkt, då lagstiftningen i det land, till vilket han utsänts, blir
tillämplig på honom. Vad nu sagts gäller dock ej de i artikel 6 stadgade
tidsfristerna för erhållande av de allmänna förmånerna från den schweiziska
ålders- och efterlevandeförsäkringen.

I kapitel 2 under andra delen av konventionen upptages särskilda bestämmelser
i fråga om den svenska yrkesskadeförsäkringen och den schweiziska
försäkringen för olycksfall och yrkessjukdomar. I artikel 9 kompletteras
den i artikel 2 intagna likställighetsregeln med en bestämmelse, att den
som är förmånsberättigad enligt ettdera landets lagstiftning skall erhålla
samma tillägg till försäkringsförmånerna som landets egna medborgare.
Detta gäller även fall då tillägg ej utgår från försäkringen utan av statsmedel.
Likaså stadgas, att penningförmåner från försäkringen skall utgå oavkortade
även utomlands. Till förtydligande av sistnämnda bestämmelse har
i slutprotokollet under punkt 5 antecknats, att utbyte av ersättning från

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 48

den svenska yrkesskadeförsäkringen mot ett engångsbelopp icke må ske
utan uttryckligt medgivande från den försäkrade. Anteckningen avser det
stadgande i 30 § första stycket lagen om yrkesskadeförsäkring, enligt vilket
ersättning till den, som icke är svensk medborgare och ej är bosatt i
riket, kan utan dennes samtycke utbytas mot ett engångsbelopp om 50 procent
av ersättningens kapitalvärde. Härvid märkes, att Sverige redan i anslutning
till Genevekonventionen den 5 juni 1925 angående lika behandling
av in- och utländska arbetare i avseende å ersättning för olycksfall i arbete
träffat överenskommelse med ett stort antal främmande länder, däribland
Schweiz, om undantag lör dessa länders medborgare från bestämmelser,
som på angivet sätt begränsar ersättning vid olycksfall i arbete. I slutprotokollet
har under punkt 1 b) därjämte antecknats, att den i konventionen
stadgade likställigheten mellan ländernas medborgare medför, att artikel
90 i den schweiziska förbundslagen om sjuk- och olycksfallsförsäkring, vari
föreskrives nedsättning i vissa fall av utlänningar tillkommande förmåner
från försäkringen, ej skall tillämpas på svenska medborgare.

Vidare stadgas i artikel JO, att i fall, då försäkrad tillerkänts livränta på
grund av olycksfall eller yrkessjukdom från försäkringsgivare i det ena
landet och försäkringsgivare i det andra landet skall fastställa en ytterligare
livränta för den försäkrade på grund av senare olycksfall eller yrkessjukdom,
den tidigare livräntan skall beaktas som om även den belastade sistnämnda
försäkringsgivare.

Konventionens tredje del upptager bestämmelser av teknisk natur. I artikel
11 behandlas de högsta förvaltningsmyndigheternas befogenhet att
överenskomma om erforderliga tillämpningsföreskrifter till konventionen.
Därjämte föreskrives viss underrättelseskyldighet dem emellan rörande åtgärder
i samband med konventionens tillämpning och ändringar i det egna
iandets lagstiftning på konventionens område. Vidare angives vilka myndigheter
som beträffande olika ärenden är att anse som högsta förvaltningsmyndighet
i konventionens mening. I artikel 12 stadgas skyldighet för vederbörande
myndigheter och organ i de båda länderna att bistå varandra
vid konventionens tillämpning. Enligt artikel 13 skall handlingar och bevis
i ärenden rörande tillämpning av konventionen åtnjuta samma befrielse
från eller nedsättning av stämpelavgifter, som sker vid tillämpning av vederbörande
lands lagstiftning, och legalisering av sådana dokument genom
diplomatisk eller konsulär myndighet skall icke krävas. Handling, som
skall ingivas inom viss tid till myndighet i ena landet, skall enligt artikel H
anses ha inkommit i rätt tid, om den inom samma tid ingivits till motsvarande
myndighet i det andra landet. I artikel 15 meddelas vissa valutamässiga
bestämmelser, avseende bl. a. att förebygga att valutarestriktioner skall
förhindra överföring mellan länderna av belopp, som skall utgå enligt konventionen.
Slutligen regleras frågan om biläggande av tvister i artikel 10.
De högsta förvaltningsmyndigheterna skall i första hand söka lösa tvisten
förhandlingsvägen, och i andra hand skall tvisten hänskjutas till en skiljedomstol,
vars sammansättning och förfarande fastställes gemensamt av

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 48

Konungen av Sverige och den schweiziska regeringen. Det må i detta sammanhang
anmärkas att, därest enighet ej kan nås härom, så torde tvisten
med tillämpning av skiljedomskonventionen den 17 december 1904 mellan
de båda länderna böra hänskjutas till permanenta skiljedomstolen i Haag.

I fjärde delen av konventionen, som upptager slut- och övergångsbestämmelser,
regleras i artikel 17 frågan om ratifikation och ikraftträdande. Enligt
artikel 18 slutes konventionen för ett år med förlängning ett år i sänder,
om ej uppsägning sker. I fall av uppsägning skall redan förvärvade
rättigheter bestå, och frågan om upparbetad rätt till blivande förmån skall
regleras genom särskild överenskommelse. I artikel 19 stadgas slutligen,
att konventionen även skall äga tillämpning på försäkringsfall, som inträffat
före ikraftträdandet, dock att förmån ej utgår enligt konventionen för
tid före ikraftträdandet. Det sagda har dock ej gjorts tillämpligt på den
svenska yrkesskadeförsäkringen och den schweiziska försäkringen för
olycksfall och yrkessjukdomar. I artikeln framhålles särskilt, att den i artikel
6 mom. 3 för svenska medborgare införda rätten att återfå premier
även omfattar premier, som erlagts före ikraftträdandet.

Departementschefen

Det under senare år alltmer vidgade mellanfolkliga samarbetet på det socialpolitiska
området avser bl. a. att genom överenskommelser tillförsäkra
de fördragsslutande ländernas medborgare rätt att i annat sådant land åtnjuta
en med detta lands egna medborgare såvitt möjligt likställd behandling
i fråga om sociala förmåner. Vårt land har tidigare slutit flera sådana
överenskommelser med de övriga nordiska länderna; och ifragavarande
mellanfolkliga strävanden har även lett till att inom Europarådets ram utarbetats
vissa multilaterala avtal rörande social välfärd. Till dessa avtal
återkommer jag i ett annat sammanhang denna dag.

Den nu aktuella konventionen mellan Sverige och Schweiz rörande socialförsäkring
är det första bilaterala avtal som Sverige på detta område sluter
utanför den nordiska kretsen. Konventionen har ej kunnat utsträckas till
att omfatta hela fältet av sociala förmåner, enär från schweizisk sida endast
kunnat medtagas de grenar av social säkerhet, som är reglerade av
själva förbundsstaten. Konventionen är enligt artikel 1 tillämplig på ålders-,
invaliditets- och efterlevandepensionering samt yrkesskadeförsäkring. För
Sveriges del betyder detta att konventionen kommer att avse förmåner enligt
lagen den 29 juni 1946 om folkpensionering, lagen den 26 juli 1947 om
bidrag iill änkor och änklingar med barn, lagen den 26 juli 1947 om särskilda
barnbidrag till änkors och invaliders m. fl. barn samt lagen dert 14
maj 1954 om yrkesskadeförsäkring. Dessa förmåner äger i stort sett sin
motsvarighet i den av konventionen omfattade schweiziska förbundslagstiftningen
rörande ålders- och efterlevandeförsäkring och rörande försäkring
för olycksfall i arbete och yrkessjukdomar, liksom för olycksfall utom
arbete.

Konventionens huvudprincip är, såsom angives i konventionens inledning

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 48

och närmare bestämmes i artikel 2, att svenska och schweiziska medborgare
skall vara likställda i fråga om rättigheter och skyldigheter vid tillämpningen
av ifrågavarande lagstiftning, såvida ej annat särskilt angives i konventionen.
Med medborgare jämställes därvid statslös person, som senast varit
medborgare i Sverige eller Schweiz. För svensk del märkes, att den tilllämpning
av den svenska lagstiftningen, som konventionen sålunda medför,
täckes av de bemyndiganden som lämnats Kungl. Maj:t dels i hithörande
sociallagstiftning — se härom t. ex. 42 § folkpensioneringslagen — och dels
i lagen den 17 juni 1938 angående rätt för Konungen att meddela förordnande
om vissa förmåner åt statslösa med flera.1

I artiklarna 3 5 regleras frågan om tillämplig lagstiftning i konventions fallen.

Huvudregeln innebär, att den svenska lagstiftningen om folkpensionering,
änke- och änklingsbidrag samt särskilda barnbidrag skall tillämpas
på schweizisk medborgare, som är bosatt och mantalsskriven i Sverige,
under det att den schweiziska förbundslagstiftningen rörande ålders- och
efterlevandeförsäkring blir tillämplig på svensk medborgare, som är bosatt
i Schweiz eller har förvärvsarbete där. Denna huvudregel innefattar i sig
de i vardera landet uppställda förutsättningarna för anslutning till dessa
socialförsäkringsgrenar, givetvis med utlämnande av kravet på medborgarskap
i landet. Vad åter angår den svenska yrkesskadeförsäkringen och den
schweiziska försäkringen för olycksfall och yrkessjukdom gäller som huvudregel,
att lagstiftningen i det fördragsslutande land, där det av försäkringen
omfattade arbetet utföres, skall tillämpas. Härvid må erinras om att
den svenska yrkesskadeförsäkringslagen i 58 § innehåller ett bemyndigande
för Kungl. Maj :t att under förutsättning av ömsesidighet träffa överenskommelse
med främmande makt om tillämpning av den svenska lagen eller
det andra landets lag i fall, då arbetsgivare i det ena landet inom det andra
bedriver verksamhet, vari arbetstagare användes.

Från nämnda huvudregler har gjorts vissa, av praktiska hänsyn föranledda
undantag för speciella persongrupper. Härjämte har vederbörande
förvaltningsmyndigheter i de båda länderna bemyndigats att överenskomma
om ytterligare undantag i särskilda fall från huvudreglerna eller från
nyssnämnda undantag. De avsedda persongrupperna omfattar dels personal
vid företag med säte i ena landet, som utsändes till arbete i det andra
landet — det förstnämnda landets lagstiftning förblir i sådant fall gällande
under de första tolv månaderna av vistelsen i det andra landet, undantagsvis
under längre tid efter medgivande av vederbörande myndighet i sistnämnda
land — dels resande eller flygande personal vid trafikföretag med
säte i ena landet — lagstiftningen i detta land skall vanligen gälla — dels
ock personal vid diplomatiska eller konsulära representationer och arbetstagare
i personlig tjänst hos medlemmar av representationerna — vanligen
skall gälla det utsändande landets lagstiftning, om vederbörande är medborgare
i detta land. Rörande detaljbestämmelserna för dessa grupper torde
få hänvisas till konventionens text och till den tidigare framställningen.

1 Senaste lydelse av denna lag se SFS 1954:751.

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 48

Anmärkas må, att under punkt 6 i slutprotokollet till konventionen på
framställning av berörda parter införts en speciell regel för det nordiska
flygföretaget Scandinavian Airlines System och det schweiziska flygföretaget
Luftverkehr A. G. Swissair, som innebär att oavsett de nyss berörda
bestämmelserna skall för svensk medborgare i det nordiska företagets
tjänst i Schweiz gälla den svenska lagstiftningen om folkpensionering,
änke- och änklingsbidrag samt särskilda barnbidrag och för schweizisk
medborgare i det schweiziska företagets tjänst i Sverige den schweiziska
lagstiftningen om ålders- och efterlevandeförsäkring.

Den i artikel 2 stadgade likställighetsprincipen har i vissa viktiga avseenden
ej kunnat helt genomföras med hänsyn till svårigheterna att förena det
i Sverige förekommande systemet för ålders-, invalid- och efterlevandepensionering,
där förmånens storlek ej är beroende av erlagda avgifter och
där en territoriell begränsning av förmånsrätten å andra sidan införts, med
det mera försäkringsmässigt uppbyggda systemet för ålders- och ef terlevandepensionering
i Schweiz, där motsatta principer i stort sett gäller i dessa
hänseenden. Den schweiziska pensionen star sålunda som regel i viss relation
till de erlagda försäkringspremierna samt till försäkringstiden (för
full pension kräves 20 års försäkring). För att åstadkomma viss reciprocitet
mellan förmånerna i de båda länderna har därför i konventionen uppställts
krav på viss tids bosättning i Sverige resp. viss tids försäkring i Schweiz.
Tiden har ansetts kunna sättas så lågt som fem år, enär den schweiziska
försäkringen, när det gäller beräkningen av förmånerna, överkompenserar
kort tids försäkring och låga avgifter så att efter fem års försäkring utgives
en pension motsvarande mellan 65 och 70 procent av full pension. Vidare
har, med hänsyn till att från svensk sida ej ansetts böra eftergivas den territoriella
begränsningen av de svenska folkpensionsförmånerna, den motsvarande
begränsning, som i fråga om de schweiziska förmånerna förekommer
för utländska medborgare men från vilken undantag kan medgivas i
reciproka fall, bibehållits för svenska medborgare. Som kompensation härför
medgives i stället från vartdera landets sida rätt för det andra landets
medborgare och deras efterlevande att i vissa fall återbekomma de avgifter,
som erlagts till landets pensionsförsäkring.

I artikel 6 mom. 1 stadgas sålunda, att svensk medborgare äger rätt till
den schweiziska försäkringens allmänna förmåner (ordentliche Renten)
på samma villkor som schweizisk medborgare under förutsättning att han
bor i landet och betalat minst fem års premier. Därjämte uppställes en
alternativ förutsättning, som närmast avser dem som på grund av sin ålder
ej hunnit att efter lagstiftningens ikraftträdande den 1 januari 1948 inbetala
premier under nämnda antal ar före pensionsålderns inträde vid 65 år.
I det senare fallet kräves minst tio års bosättning i Schweiz, därav minst
fem år oavbrutet före försäkringsfallet, men blott ett års premier. Därest
svensk medborgare, som i enlighet med det sagda var berättigad till de allmänna
förmånerna, avlider, blir enligt artikel ti mom. 2 även hans efterlevande,
så länge de bor i Schweiz, berättigade till sådana förmåner.

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 48

Till den som ej fullgjort någon eller högst ett års försäkringstid utgår
från den schweiziska försäkringen vissa inkomstprövade och ortsgraderade
övergångsförmåner (tibergangsrenten), och svensk medborgare har i artikel
7 medgivits rätt till sådana förmåner på samma villkor i övrigt som schweiziska
medborgare under förutsättning att han bott oavbrutet minst fem år
i Schweiz, då ansökan om förmån göres, och någon premieåterbetalning ej
skett under denna tid.

Premieåterbetalning kan enligt artikel 6 mom. 3 begäras av svensk medborgare
eller hans efterlevande, när vederbörande, såvitt kan förutses, definitivt
lämnar Schweiz, om han då ännu ej blivit berättigad till de allmänna
förmånerna, ävensom då försäkringsfall inträffar, dvs. vid uppnådd
pensionsålder eller vid dödsfall, innan förutsättningarna för rätt till sådana
förmåner hunnit uppfyllas.

I fråga om de svenska förmånerna kräves i artikel 8 mom. t för att
schweizisk medborgare skall bli berättigad därtill på samma villkor och
med samma tilläggsförmåner som svensk medborgare, att förmånstagaren
bor i Sverige samt att han bott där oavbrutet minst fem år omedelbart innan
ansökan om förmån göres. I vissa fall medgives dock eftergifter från sistnämnda
krav. Vad angår invalidpension och sjukbidrag kan bosättningstiden
sålunda nedsättas till ett år, i vilket fall dock kräves, att vederbörande
under denna tid i Sverige varit arbetsför minst ett år. När det gäller
änkepension och änke- och änklingsbidrag räcker det med att den avlidne
maken vid dödsfallet fullgjort förutnämnda femårstid eller att denne
då uppbar invalidpension eller sjukbidrag, men i dessa fall fordras att
den efterlevande maken var bosatt i Sverige vid dödsfallet. För att den som
uppbär invalidpension, sjukbidrag eller änkepension icke skall ställas utan
pension vid pensionsålderns inträde i sådana fall, då han ej fullgjort femårstiden
för rätt till ålderspension enligt huvudregeln, har medgivits, att
ålderspension likväl skall utgivas i dessa fall. Vad slutligen angår särskilt
barnbidrag utgår sådant icke blott för barn, som bott minst fem år i Sverige,
utan även för barn, vars fader, styvfader eller moder är berättigad till
förmån som förut nämnts. De nu angivna förutsättningarna för rätt till de
svenska förmånerna ansluter sig nära till motsvarande förutsättningar i de
nordiska konventionerna.

Rätt för schweizisk medborgare resp. dennes efterlevande att återfå erlagda
folkpensionsavgifter föreligger enligt artikel 8 mom. 2 i fall då han,
innan han blivit berättigad till förmån, lämnar Sverige för att, såvitt kan
förutses, ej mer återvända. Vidare gäller, att endast de avgifter återbetalas,
varå vederbörliga kvitton företes. Detta beror på att folkpensionsavgifterna
i motsats till de schweiziska försäkringspremierna ej bokföres särskilt för
\arje
berättigad, förrän han uppfyller de i konventionen stadgade förutsättningarna
för senare period än återbetalningen avsåg. Det kan i detta sammanhang
förtjäna nämnas, att någon rätt för svensk medborgare att återbekonima
erlagda folkpensionsavgifter icke föreligger; å andra sidan har

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 48

emellertid en svensk rätt att, oavsett hur länge han varit borta från Sverige,
vid hemkomsten bli delaktig av folkpensioneringens förmåner utan uppfyllande
av speciella avgifts- eller tidsvillkor.

Vad angår övriga av konventionen omfattade försäkringsgrenar, nämligen
den svenska yrkesskadeförsäkringen och den schweiziska försäkringen
för olycksfall och yrkessjukdomar, har det varit möjligt att åstadkomma
full likställighet mellan de båda ländernas medborgare. I artiklarna 9 och
10 intages vissa bestämmelser i fråga om rätten till tilläggsförmåner, rätten
att uppbära penningförmåner utomlands och om hänsynstagande till tidigare
livränta vid bedömning av livränta för senare skada, genom vilka bestämmelser
likställighetsprincipen ytterligare fastslås. Så sker även i konventionens
slutprotokoll under punkterna 1 b) och 5, där det antecknats,
att å det andra landets medborgare ej skall tillämpas vissa undantagsbestämmelser
avseende utlänningar i vartdera landets lagstiftning på förevarande
område. Det må här nämnas, att den svenska yrkesskadeförsäkringslagen
— frånsett vissa bestämmelser i 30 § — jämställer svenska medborgare
och utlänningar, men att Kungl. Maj :t under förutsättning av ömsesidighet
äger medgiva undantag från nämnda bestämmelser för medborgare
i visst land. I anslutning till Genévekonventionen den 5 juni 1925
angående lika behandling av in- och utländska arbetare i avseende å ersättning
för olycksfall i arbete har undantag gjorts för medborgare i ett flertal
länder, bl. a. Schweiz, såvitt angår ersättning för skador på grund av sådant
olycksfall.

Konventionen med Schweiz innehåller i övrigt bestämmelser av teknisk
natur, vilka i huvudsak överensstämmer med vad konventioner av detta
slag vanligen innehåller i där berörda ämnen. Här må blott nämnas, att enligt
artikel 19 skall konventionens bestämmelser såvitt avser ålders-, invalid-
och efterlevandepensionering äga tillämpning även på försäkringsfall,
som inträffat före konventionens ikraftträdande, och tidigare erlagda schweiziska
premier kan ävenledes återbetalas till svensk medborgare. Vad nu
sagts gäller emellertid ej tidigare inträffade fall inom området för den
svenska yrkesskadeförsäkringen eller den schweiziska försäkringen för
olycksfall och yrkessjukdomar.

Vad angår slutprotokollet må — utöver vad tidigare anmärkts — blott
nämnas att däri under punkt 2 angivits, att konventionen ej omfattar den
frivilliga statliga pensionsförsäkringen i Sverige, som enligt lagen därom
den 29 juni 1946 föreskriver svenskt medborgarskap utan att öppna möjlighet
till dispens, liksom ej heller den motsvarande schweiziska frivilliga
ålders- och efterlevandeförsäkringen. Vidare må nämnas, att rörande de
kommunala bostadstilläggen till folkpension, änke- och änklingsbidrag samt
särskilda barnbidrag enligt punkt / i slutprotokollet blott gjorts den utfästelsen,
att svenska regeringen skall verka för att dessa tillägg, som är beroende
av vederbörande kommuns eget beslut, skall komma schweiziska
medborgare till del.

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 48

Under åberopande av det sålunda anförda och då en ratifikation av ifrågavarande
konvention ej synes förutsätta att någon ändring vidtages i hithörande
svenska lagstiftning får jag föreslå, att här bilagda konvention mellan
Sverige och Schweiz rörande socialförsäkring måtte föreläggas riksdagen.
Jag hemställer alltså

att Kungl. Maj:t måtte genom proposition föreslå riksdagen
att godkänna, att Sverige ratificerar denna konvention.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan, förordnar Hans Maj:t Konungen,
att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Alf Björnelid

Kungl. Maj:ts proposition nr 48

15

Bilaga

Konvention

mellan

Konungariket Sverige och Schweiziska förbundsrepubliken rörande

socialförsäkring.

Konungariket Sverige och Schweiziska förbundsrepubliken, vilka önska
såvitt möjligt bereda medborgare i de båda länderna fördelarna av svensk
och schweizisk socialförsäkringslagstiftning, hava överenskommit att sluta
en konvention härom.

För detta ändamål hava till fullmäktige utsetts
av Hans Majestät Konungen av Sverige:

Envoyén T. L. HAMMARSTRÖM, Sveriges sändebud i Bern,
av Schweiziska Förbundsrådet:

Doktor ARNOLD SAXER, Chef för Förbundsstyrelsen för socialförsäkring.
De befullmäktigade ombuden hava efter utväxling av sina i god och behörig
form befunna fullmakter överenskommit om följande bestämmelser:

Första delen: Allmänna bestämmelser.

Artikel 1.

Mom. 1. Denna konvention är tillämplig på följande lagstiftning:
l:o) I Sverige:

a) Lagstiftningen om folkpensionering; ...

b) Lagstiftningen om bidrag till änkor och änklingar med barn och
om särskilda barnbidrag till änkors och invaliders m. fl. barn;

c) Lagstiftningen om yrkesskadeförsäkring.

2*o) I Schweiz:

a) Förbundslagstiftningen rörande ålders- och efterlevandeförsäkring;

b) Förbundslagstiftningen rörande försäkring för olycksfall i arbete
och yrkessjukdomar, liksom för olycksfall utom arbete.

Mom. 2. Denna konvention äger jämväl tillämpning på alla lagar och författningar,
vilka kodifiera, ändra eller komplettera den lagstiftning, som
angives i mom. 1.

Mom. 3. Denna konvention skall tillämpas på lagar och författningar,
vilka utvidga tillämpningsområdet för gällande lagstiftning till nya persongrupper,
dock ej om någotdera fördragsslutande landet inom tre månader
efter officiell underrättelse därom enligt artikel 11 mom. 1 i denna konvention
gör invändning däremot.

Artikel 2.

Svenska och schweiziska medborgare skola vara likställda i fråga om
rättigheter och skyldigheter avseende de i artikel 1 nämnda socialförsäkringsgrenarna,
såvida ej annat stadgas i denna konvention. Med medborgare

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 48

i ett av de fördragsslutande länderna likställes den som förlorat sitt medborgarskap
i landet och icke förvärvat medborgarrätt i annat land.

Artikel 3.

Mom. 1. Rörande de i artikel 1 mom. 1, l:o) litt. a) och b) och 2:o) litt.

a) angivna försäkringsgrenarna skall svensk lagstiftning gälla i fråga om
medborgare i fördragsslutande land, som är bosatt och mantalsskriven i
Sverige, och schweizisk lagstiftning i fråga om medborgare i fördragsslutande
land, som är bosatt i Schweiz eller har förvärvsarbete där.

Mom. 2. Från denna huvudregel gälla följande undantag:

a) Utsändes någon, som är i tjänst hos företag med säte i det ena fördragsslutande
landet, till det andra landet skall lagstiftningen i det land,
där företaget har sitt säte, gälla under de första 12 månaderna av vistelsen
i det andra fördragsslutande landet, överskrider arbetet i det andra landet
denna tid, blir lagstiftningen i det förstnämnda landet i undantagsfall alltjämt
gällande, såvida vederbörande myndigheter i det andra landet medgiva
detta och i så fall för den tid som därvid bestämmes.

b) För medborgare i fördragsslutande land, vilken tillhör den resande
personalen vid vägtrafikföretag och arbetar inom än det ena, än det andra
landet, gäller lagen i det land, där företaget har sitt säte. Är vederbörande
emellertid bosatt i sitt hemland, skall lagen i detta land tillämpas. Motsvarande
gäller för flygande personal vid lufttrafikföretag i något av de
fördragsslutande länderna.

c) För diplomater, karriärkonsuler och från det ena fördragsslutande landet
till det andra utsänd kanslipersonal vid diplomatiska eller konsulära
representationer gäller lagen i det utsändande landet, såvida vederbörande
är medborgare i nämnda land. Detsamma gäller övriga anställda vid sådana
representationer och arbetstagare i personlig tjänst hos medlemmar av
representationerna, såvida vederbörande är medborgare i det utsändande
landet och ej särskild överenskommelse träffas om att den på verksamhetsorten
gällande lagstiftningen skall tillämpas.

Artikel 4.

Mom. 1 Rörande de i artikel 1, mom. 1, l:o) litt. c) och 2:o) litt. b)
angivna försäkringsgrenarna skall tillämpas lagen i det fördragsslutande
land, där det av försäkringen omfattade arbetet utföres.

Mom. 2. Från denna huvudregel gälla följande undantag:

a) De partikel 3 mom. 2 litt. a) och c) angivna bestämmelserna.

b) I fråga om sådan resande personal vid järnvägs- eller vägtrafikföretag,
som arbetar inom än det ena, än det andra av de fördragsslutande
länderna, gäller lagen i det land, där företaget har sitt säte. Motsvarande
gäller för flygande personal vid lufttrafikföretag i något av de fördragsslutande
länderna.

Artikel 3.

De högsta förvaltningsmyndigheterna i de båda fördragsslutande länderna
kunna i ömsesidigt samförstånd överenskomma om undantag i särskilda
fall från bestämmelserna i artiklarna 3 och 4.

Kungl. Maj.ts proposition nr 48

17

Andra delen: Särskilda bestämmelser.

KAPITEL 1.

Försäkring för ålderdom, dödsfall och invaliditet.

Artikel 6.

Mom. 1. Svensk medborgare, som är ansluten till den schweiziska ålder soch
efterlevandeförsäkringen, är så länge han är bosatt i Schweiz berättigad
att på samma villkor som schweizisk medborgare erhålla de allmänna
förmånerna (die ordentlichen Renten) från denna försäkring, under förutsättning
att han vid försäkringsfallet

a) erlagt premier till den schweiziska ålders- och efterlevandeförsäkringen
under sammanlagt minst fem hela år eller

b) bott i Schweiz sammanlagt minst tio år — därav oavbrutet minst
fem år omedelbart före försäkringsfallet — och under denna tid betalat
premier till den schweiziska ålders- och efterlevandeförsäkringen under
sammanlagt minst ett helt år. Tillfällig bortovaro från Schweiz lämnas därvid
utan avseende.

Mom. 2. Avlider svensk medborgare, som uppfyller någon av förutsättningarna
enligt mom. 1, äro hans efterlevande, så länge de äro bosatta i
Schweiz, berättigade till de allmänna förmånerna (die ordentlichen Renten)
från den schweiziska ålders- och efterlevandeförsäkringen.

Mom. 3. Svensk medborgare, som ej uppfyller någon av förutsättningarna
enligt mom. 1, ävensom hans efterlevande äga kräva återbetalning av de
av den försäkrade och hans arbetsgivare inbetalade premierna till den
schweiziska ålders- och efterlevandeförsäkringen. Återbetalning kan begäras,

a) då vederbörande lämnar Schweiz för att, såvitt kan förutses, ej mer
återvända, eller

b) då försäkringsfall inträffar.

Svensk medborgare, för vilken premierna återbetalats, kan icke på grund
av dessa premier längre göra någon rätt gällande gentemot den schweiziska
ålders- och efterlevandeförsäkringen. Anspråk på allmänna förmåner (die
ordentlichen Renten) från nämnda försäkring kan därefter göras gällande
först när villkoren i mom. 1 litt. a) uppfyllts för senare tidrymd än den
som de återbetalade premierna avsåg.

Artikel 7.

På samma villkor som i fråga om schweiziska medborgare skall den
schweiziska ålders- och efterlevandeförsäkringens övergångsförmåner (tJbergangsrenten)
utgå till svensk medborgare, som icke uppfyller förutsättningarna
enligt artikel 6 mom. 1 eller 2 för rätt till de allmänna förmånerna
(die ordentlichen Renten), såvida han vid tiden för ansökan om
förmån varit bosatt i Schweiz oavbrutet minst 5 år och någon premieåterbetalning
enligt artikel 6 mom. 3 ej skett under denna tid. Tillfällig bortovaro
från Schweiz lämnas därvid utan avseende.

Artikel 8.

Mom. 1. Schweizisk medborgare är, så länge han är bosatt i Sverige, berättigad
att på samma villkor och med samma tilläggsförmåner som svensk
medborgare erhålla

2 Ilihang till riksdagens protokoll 1955. 1 samt. Nr 48

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 48

a) allmän ålderspension, om han varit bosatt i Sverige oavbrutet minst
5 år omedelbart innan ansökan göres eller om han vid uppnåendet av 67
års ålder redan blivit och då alltjämt var berättigad till invalidpension,
sjukbidrag eller änkepension;

b) invalidpension eller sjukbidrag, om han varit bosatt i Sverige oavbrutet
minst 5 år omedelbart innan ansökan om sådan förmån göres, eller
om han varit bosatt i Sverige under oavbrutet minst ett år omedelbart innan
ansökan göres och under denna vistelse minst ett år varit fysiskt och psykiskt
i stånd att utöva normal förvärvsverksamhet;

c) änkepension eller bidrag till änkor och änklingar med barn, om den avlidne
varit bosatt i Sverige oavbrutet minst 5 år omedelbart före dödsfallet
eller han då var berättigad till invalidpension eller sjukbidrag, allt under
förutsättning att den efterlevande var bosatt i Sverige vid dödsfallet eller
om den efterlevande maken varit bosatt i Sverige oavbrutet minst 5 år omedelbart
innan ansökan göres;

d) särskilt barnbidrag, om barnets fader, styvfader eller moder är berättigad
till förmån, som avses under a)—c) eller om barnet själv varit
bosatt i Sverige oavbrutet minst 5 år omedelbart innan ansökan göres.

Tillfällig bortovaro från Sverige lämnas därvid utan avseende.

Mom. 2. Schweizisk medborgare, som ej blivit berättigad till någon av
de förmåner som angivas i mom. 1, ävensom hans efterlevande äga, när
vederbörande lämnar Sverige för att, såvitt kan förutses, ej mer återvända,
rätt till återbetalning av de till den svenska folkpensioneringen erlagda pensionsavgifter,
å vilka vederbörliga kvitton företes. Schweizisk medborgare,
för vilken dylik återbetalning skett, blir därefter ej berättigad till svenska
ålders- och inyalidförmåner, förrän han uppfyller villkoren enligt mom. 1
för senare period än den som de återbetalade beloppen avsåg.

KAPITEL 2.

Försäkring för olycksfall och yrkessjukdomar.

Artikel 9.

Mom. 1. Medborgare i ettdera fördragsslutande landet, som är berättigad
till förmåner enligt det andra landets lagstiftning om försäkring för olycksfall
i arbete och yrkessjukdomar, skall erhålla samma tillägg till försäkringsförmånerna,
som utgå till medborgare i sistnämnda land.

Mom. 2. Penningförmåner skola oavkortade utgivas även utomlands.

Artikel 10.

Har försäkrad på grund av olycksfall eller yrkessjukdom tillerkänts livränta
från försäkringsgivare i det ena landet och skall försäkringsgivare i det
andra landet på grund av senare olycksfall eller yrkessjukdom fastställa en
ytterligare livränta för den försäkrade, skall därvid den tidigare livräntan
beaktas som om även denna belastade försäkringsgivaren.

Tredje delen: Övriga bestämmelser.

Artikel 11.

Mom. 1. De högsta förvaltningsmyndigheterna:

a) äga överenskomma om erforderliga tillämpningsbestämmelser till denna
konvention. De äga sålunda träffa överenskommelse om att för under -

Kungl. Maj.ts proposition nr 48

19

lättande av förbindelserna mellan försäkringsinrättningarna i de båda länderna
skall utses ett förbindelseorgan i vartdera landet;

b) skola hålla varandra underrättade om alla åtgärder, som vidtagas för
tillämpningen av konventionen;

c) skola snarast möjligt underrätta varandra om alla ändringar i det egna
landets lagstiftning.

Mom. 2. Med de högsta förvaltningsmyndigheterna avses i denna konvention
:
i Sverige:

a) för åtgärder, som avses i artikel 11 mom. 1 litt. a), artikel 12 mom. 2
och artikel 16 mom. 1,

Konungen;

b) för övriga ärenden,

Pensionsstyrelsen såvitt angår i artikel 1 mom. 1, 2:o litt. a) och b)
avsedda ärenden;

Riksförsäkringsanstalten vad angår ärenden rörande yrkesskadeförsäkringen.

i Schweiz:

Förbundsstyrelsen för socialförsäkring i Bern.

Artikel 12.

Mom. 1. Vid tillämpningen av denna konvention skola vederbörande myndigheter
och organ i de båda fördragsslutande länderna ömsesidigt bistå varandra
i samma utsträckning som vid tillämpningen av det egna landets lagstiftning.
Motsvarande gäller i tillämpliga delar den schweiziska frivilliga
försäkringen för schweiziska medborgare i Sverige.

Mom. 2. De högsta förvaltningsmyndigheterna skola i ömsesidigt samförstånd
reglera särskilt den medicinska och administrativa kontrollen över
personer, som uppbära förmåner enligt denna konvention.

Artikel 13.

Mom. 1. I det ena fördragsslutande landet medgiven befrielse eller nedsättning
av stämpelavgifter för handlingar och bevis, som skola företes enligt
landets lagstiftning, skall även gälla för handlingar och bevis, som skola
företes enligt lagstiftningen i det andra landet.

Mom. 2. Vederbörande myndigheter och organ i de båda fördragsslutande
länderna skola icke kräva legalisering genom diplomatisk eller konsulär
myndighet av handlingar och bevis, som skola företes i ärenden enligt denna
konvention.

Artikel H.

Ansökning, förklaring eller besvär, som inom viss tid skall ingivas till
myndighet i ett av de båda fördragsslutande länderna, skall anses ha inkommit
i rätt tid, om den inom samma tid ingivits till motsvarande myndighet
i det andra landet. Därvid skall myndigheten omedelbart vidarebefordra
dylik ansökning, förklaring och besvär till vederbörande myndighet i det
andra landet.

Artikel 15.

Mom. 1. De organ, som skola verkställa utbetalningar enligt denna konvention,
må fullgöra sådan betalning i det egna landets valuta.

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 48

Mom. 2. Valutaöverföring, som föranledes av denna konvention, skall
företagas i enlighet med vid överföringen gällande betalningsöverenskommelse
mellan de fördragsslutande länderna.

Mom. 3. Därest valutarestriktioner införas i något av de fördragsslutande
länderna, skola dessa länders regeringar omedelbart i ömsesidigt samförstånd
vidtaga åtgärder för att säkerställa överföring enligt denna konvention
av de belopp, som utestå oguldna i vartdera landet.

Artikel 16.

Mom. 1. Tvister, som uppkomma vid tillämpningen av denna konvention,
skola lösas i ömsesidigt samförstånd av de högsta förvaltningsmyndigheterna
i de båda fördragsslutande länderna.

Mom. 2. Kan därvid någon uppgörelse icke nås, skall en skiljedomstol
avgöra tvisten i denna konventions anda och mening. Den schweiziska regeringen
och Konungen av Sverige skola gemensamt fastställa domstolens
sammansättning och domstolsförfarandet.

Fjärde delen: Slut- och övergångsbestämmelser.

Artikel 17.

Mom. 1. Denna konvention, som upprättats å svenska och tyska språken,
skall ratificeras. Ratifikationsinstrumenten skola snarast möjligt utväxlas
i Stockholm.

Mom. 2. Konventionen träder i kraft första dagen i andra månaden efter
utväxlingen av ratifikationsinstrumenten.

Artikel 18.

Mom. 1. Denna konvention slutes för ett år. Den anses förlängd genom
tyst överenskommelse på ett år i sänder, såvida den icke uppsäges av en av de
fördragsslutande länderna senast tre månader före utgången av giltighetstiden.

Mom. 2. Uppsäges denna konvention, skola på grund av konventionens
bestämmelser redan förvärvade rättigheter likväl bestå. Den rätt till blivande
förmåner, som må ha förvärvats på grund av konventionens bestämmelser,
skall regleras genom särskild överenskommelse.

Artikel 19.

Bestämmelserna i artiklarna 6—8 äga även tillämpning på försäkrings1''all,
som inträffat innan konventionen trätt i kraft. För tiden före ikraftträdandet
utgå inga förmåner på grund av konventionens bestämmelser. Artikel
6 mom. 3 avser även premier, som erlagts före ikraftträdandet av
denna konvention.

Som bevis härför hava de befullmäktigade ombuden undertecknat denna
konvention och försett den med sina sigill.

Som skedde i fyra exemplar i Bern den 17 december 1954.

FÖR KONUNGARIKET SVERIGE
T. L. Hammarström

FÖR SCHWEIZISKA FÖRBUNDSREPUBLIKEN
Saxer

Kungl. Maj. ts proposition nr 48

21

Slutprotokoll

till konventionen mellan Konungariket Sverige och Schweiziska Förbundsrepubliken
rörande socialförsäkring.

I samband med undertecknandet denna dag av konventionen mellan Konungariket
Sverige och Schweiziska Förbundsrepubliken rörande socialförsäkring
hava de befullmäktigade ombuden för de fördragsslutande länderna
överenskommit om följande förklaringar:

1. Vid tillämpningen av bestämmelserna i artikel 2 i konventionen skall på
svenska medborgare icke tillämpas

a) artikel 40 i den schweiziska förbundslagen den 20 december 1946 rörande
ålders- och efterlevandeförsäkring, vilken artikel avser nedsättning
av utlänningar tillkommande förmåner;

b) artikel 90 i den schweiziska förbundslagen den 13 juni 1911 rörande
sjuk- och olycksfallsförsäkring, vilken artikel avser nedsättning av utlänningar
tillkommande förmåner.

2. Den i artikel 2 angivna likställigheten mellan medborgare i de fördragsslutande
länderna gäller icke i fråga om anslutning till den schweiziska
frivilliga ålders- och efterlevandeförsäkringen och till den frivilliga statliga
pensionsförsäkringen i Sverige.

3. Tillfällig bortovaro enligt konventionen anses föreligga, om den försäkrade
utan att ändra sin bosättning lämnar landet för tid ej överstigande
4 månader om året.

4. Enighet råder därom, att de i artikel 7 och artikel 8 mom. 1 angivna tidsfristerna
i fall, som avses i artikel 3 mom. 2 litt. a), skola räknas först
från den tidpunkt, då lagstiftningen i det land, till vilket arbetstagaren
utsänts, blir tillämplig på honom.

5. Utbyte av ersättning från den svenska yrkesskadeförsäkringen mot engångsbelopp
må icke ske utan uttryckligt medgivande från den försäkrade.

6. Enighet råder därom, att utan hinder av föreskrifterna i artikel 3 i konventionen
skall gälla i artikel 1 mom. 1, l:o litt. a) och b) avsedd svensk
lagstiftning för svensk medborgare, som är anställd vid företag under
Scandinavian Airlines System och arbetar i Schweiz, samt i artikel 1 mom.
1, 2:o) litt. a) avsedd schweizisk lagstiftning för schweizisk medborgare,
som är anställd vid Luftverkehr A. G. Swissair och arbetar i Sverige.

7. Svenska regeringen åtager sig att verka för att de kommunala bostadstilläggen
även skola komma schweiziska medborgare till del.

Detta protokoll, som upprättats å svenska och tyska språken, utgör del av
den denna dag undertecknade konventionen och gäller under samma förutsättningar
och för samma tid som konventionen.

Som skedde i fyra exemplar i Bern den 17 december 1954.

FÖR KONUNGARIKET SVERIGE
T. L. Hammarström

FÖR SCHWEIZISKA FÖRBUNDSREPUBLIKEN
Saxcr