Kiingl. Maj:ts proposition nr 45.
1
Nr 45
Kiingl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
om ändrad lydelse av 6 och 10 §§ förordningen
den 4 oktober 1929 (nr 307) angående tullrestitution;
given Stockholms slott den 14 januari
1955.
Ivungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
antaga härvid fogat förslag till förordning om ändrad lydelse av 6 och 10 §§
förordningen den 4 oktober 1929 (nr 307) angående tullrestitution.
GUSTAF ADOLF
Per Edvin Sköld
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås vissa lättnader i villkoren för s. k. särskild restitution
enligt tullrestitutionsförordningen. Sålunda förordas att generaltullstyrelsen
skall erhålla befogenhet att, om särskilda skäl föreligger, medgiva
förlängning av tiden (för närvarande 6 månader) inom vilken en vara skall
ha återutförts för att restitution skall få åtnjutas. Vidare föreslås viss uppmjukning
av det nuvarande ovillkorliga kravet att varan ej blivit här i riket
nyttjad.
Enligt 10 § tullrestitutionsförordningen ankommer det på Kungl. Maj :t
att pröva vissa dispensfrågor. I propositionen framlägges förslag om överflyttning
av dessa ärenden till generaltullstyrelsen. 1
1 Bihang till riksdagens protokoll 1955. 1 samt. Nr lö
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 45.
»
Förslag
till
förordning om ändrad lydelse av 6 och 10 §§ förordningen den
4 oktober 1929 (nr 307) angående tullrestitution
Härigenom förordnas, att 6 och 10
angående tullrestitution1 skola erhålla
(Gällande lydelse)
6 §.
Förutom i fall, som avses i 2—5
§§, må restitution av tull (särskild
restitution) kunna medgivas,
a) i fråga---skäl föreligga;
b) vid återutförsel av från tullverket
utlämnad vara:
då beträffande varan förutsättningar
för tullfrihet under viss tid
enligt tulltaxeförordningen uppenbarligen
varit för handen;
då varan vid vederbörlig undersökning
befunnits innehålla arsenik eller
annat giftigt ämne i sådan myckenhet,
att varan enligt gällande
giftstadga icke må hållas till salu;
då varan befunnits icke överensstämma
med ingånget köpeavtal och
ej blivit här i riket nyttjad;
då tullavgiften för varan uppenbarligen
blivit av förbiseende erlagd
och varan ej blivit här i riket nyttjad;
eller
1 Senaste lydelse av 6 och 10 §§, se 1950:194.
§§ förordningen den 4 oktober 1929
ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Föreslagen lydelse)
6 §.
Förutom i fall, som avses i 2—5
§§, må restitution av tull (särskild
restitution) kunna medgivas,
a) i fråga---skäl föreligga;
b) vid återutförsel av från tullverket
utlämnad vara:
då beträffande varan förutsättningar
för tullfrihet under viss tid
enligt tulltaxeförordningen uppenbarligen
varit för handen;
då varan vid vederbörlig undersökning
befunnits innehålla arsenik eller
annat giftigt ämne i sådan myckenhet,
att varan enligt gällande
giftstadga icke må hållas till salu;
då varan på grund av fel eller eljest
befunnits icke överensstämma
med ingånget köpeavtal och ej blivit
här i riket nyttjad eller utbjuden till
försäljning, dock att restitution må
kunna medgivas beträffande vara,
som nyttjats endast i samband med
provning eller under därmed jämförliga
förhållanden, ävensom beträffande
till försäljning utbjuden vara i
fall då utbjudandet ägt rum utan att
felet i varan varit känt eller ock skett
uteslutande i syfte att begränsa den
kostnad och skada, som förorsakats
av felet;
då tullavgiften för varan uppenbarligen
blivit av förbiseende erlagd
och varan ej blivit här i riket nyttjad;
eller
3
Kungl. Maj:ts proposition nr t5.
(Gällande lydelse)
då eljest synnerliga skäl föreligga.
Tullrestitution enligt punkt b) må
åtnjutas, allenast för så vitt varan
inom sex månader efter införseln
återutförts av den, som infört varan.
Har transportmedel,----tull
kontroll
förstöres.
Har eljest---kunnat råda.
10 §.
På prövning av Konungen skall bero,
huruvida i särskilda fall utsträckning
av de i 2, 3 och 3 a §§ fastställda
tidrymder må medgivas. Likaledes
skall på prövning av Konungen
bero, huruvida tullrestitution, som
avses i nämnda paragrafer, må medgivas
jämväl i det fall, att hinder
uppstått för artiklarnas användning
för de i sagda paragrafer omförmälda
arbeten och artiklarna på grund
därav återutföras, liksom ock i det
fall, att det för sökanden skulle medföra
synnerlig kostnad eller olägenhet
att visa, att de använda artiklarna
äro av utländskt ursprung, men
han ådagalagt, att de till myckenhet
och beskaffenhet överensstämma med
de av honom införda.
(Föreslagen lydelse)
då eljest synnerliga skäl föreligga.
Tullrestitution enligt punkt b) må
åtnjutas, allenast för så vitt varan
inom sex månader efter införseln
återutförts av den, som infört varan.
Då särskilda skäl föreligga må dock
generaltullstyrelsen i fråga om vara,
som befunnits icke överensstämma
med ingånget köpeavtal, medgiva, att
restitution må åtnjutas även om återutförseln
skett efter utgången av
nämnda tid å sex månader.
Har transportmedel, -—--tull
kontroll
förstöres.
Har eljest---kunnat råda.
10 §.
Generaltullstyrelsen må i särskilda
fall medgiva utsträckning av de i 2,
3 och 3 a §§ fastställda tidrymder.
Likaledes må generaltullstyrelsen
medgiva, att tullrestitution, som avses
i nämnda paragrafer, må åtnjutas
jämväl i det fall, att hinder uppstått
för artiklarnas användning för
de i sagda paragrafer omförmälda arbeten
och artiklarna på grund därav
återutföras, liksom ock i det fall, att
det för sökanden skulle medföra synnerlig
kostnad eller olägenhet att visa,
att de använda artiklarna äro av
utländskt ursprung, men han ådagalagt,
att de till myckenhet och beskaffenhet
överensstämma med de av
honom införda.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1955.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 45.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
14 januari 1955.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,
Norup, Hedlund, Persson, Hjalmar Nilson, Lindell, Nordenstam,
Lindström.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sköld, anmäler fråga om vissa
ändringar i förordningen den 4 oktober 1929 (nr 307) angående tullrestitution
och anför därvid följande.
Fråga om ändring av 6 § tullrestitutionsförordningen
I till Kungl. Maj :t ställda, den 9 mars och den 19 november 1954 dagtecknade
framställningar har Stockholms handelskammare hemställt om
vissa ändringar av 6 § tullrestitutionsförordningen. över den förstnämnda
framställningen har generaltullstyrelsen avgivit utlåtande den 9 september
1954, varvid tillika överlämnats en till generaltullstyrelsen ställd skrift
i samma ämne från Sveriges pianoförbund, över den senare framställningen
har yttranden avgivits av generaltullstyrelsen den 18 december 1954 och
av kommerskollegium den 21 i samma månad.
Gällande bestämmelser. Enligt 6 § b) tredje avsnittet tullrestitutionsförordningen
må restitution av tull (särskild restitution) kunna medgivas vid
återutförsel av från tullverket utlämnad vara, då varan befunnits icke överensstämma
med ingånget köpeavtal och ej blivit här i riket nyttjad. Jämlikt
andra stycket samma paragraf må restitution enligt punkt b) åtnjutas,
allenast för såvitt varan inom sex månader efter införseln återutförts av
den, som infört varan.
Bestämmelser om rätt till restitution av tull för återutförda varor, som
icke överensstämt med ingånget köpeavtal, tillkom efter förslag i proposition
nr 215 till 1925 års riksdag. Ursprungligen föreskrevs — utöver vad
som nu gäller — det villkoret, att varan skulle visas icke ha blivit här i riket
till annan överlåten eller till försäljning utbjuden. Beträffande detta
villkor framhöll departementschefen i propositionen att såväl statsverkets
som skilda näringars intressen krävde, att tullrestitution icke medgåves, då
varan på ett eller annat sätt kommit till användning i den fria rörelsen.
Kungl. Maj:ts proposition nr 45. :5
Ifrågavarande villkor slopades i samband med tillkomsten av den nu gällande
tullrestitutionsförordningen (se prop. 1929: 66). Departementschefen
uttalade i propositionen följande.
För egen del hyser jag den uppfattningen, att förbudet i fråga kan bortfalla.
Det må nämligen erinras, att bestämmelserna rörande särskild restitution
icke hava samma karaktär som de övriga restitutionsbestämmelserna.
Under det att industri- och handelsrestitution tillkommer näringsidkaren
såsom en ovillkorlig rätt, därest lämplighetsprövningen utfallit till hans
förmån och föreskrivna kontrollföreskrifter iakttagas, är medgivandet av
särskild restitution beroende på prövning från fall till fall. Även om de
formella förutsättningarna för medgivande av särskild restitution skulle
föreligga, kan sålunda ansökan härom avslås, därest utredningen givit vid
handen, att varorna utbjudits till försäljning men sedermera återutförts
endast på grund av att de här icke funnit beräknad avsättning. Givetvis
bör i dylika fall restitution också förvägras. Ett borttagande ur författningstexten
av förbudet mot varornas utbjudning'' till försäljning skulle därför
i praktiken endast medföra den ändringen, att undantag från förbudet
kunde medgivas, då nödig garanti funnes för att ansökningen icke tillkommit
i illojalt syfte.
Vid prövning av frågor om restitution av tull för återutförda varor, som
icke överensstämt med ingånget köpeavtal och som salubjudits här i riket,
har det berörda författningsrummet tolkats synnerligen restriktivt. Sålunda
har restitution icke medgivits i andra fall än då felet i varan upptäckts
först efter det varan salubjudits och utbjudandet till försäljning således
skett i god tro vad angår varans beskaffenhet. Denna tolkning har kommit
till uttryck bl. a. i flera regeringsrättsutslag.
Stockholms handelskammares och pianoförbundets framställningar. Stockholms
handelskammares första framställning syftar till sådan ändring av
tullrestitutionsförordningen, att den för erhållande av restitution fastställda
tidsfristen å sex månader förlänges till tolv månader samt att sådant nyttjande
som erfordras för fastställande av importerad varas kontraktsenlighet
icke skall utgöra hinder mot restitution.
Handelskammaren uttalar, att gällande bestämmelser förutsätter, att importören
— utan att nyttja införd vara — skulle kunna inom sex månader
fastställa, att varan icke är kontraktsenlig och inom samma tid hinna träffa
överenskommelse med den utländske säljaren om varans återtagande.
Handelskammaren anför följande.
I praktiken har det ofta visat sig vara svårt att uppfylla dessa förutsättningar.
Inom Handelskammarens verksamhetsområde sysselsatta företag
ha inför Handelskammaren bl. a. hävdat, att då det gäller vissa tyngre maskiner
såsom lantbruks-, skogsbruks-, byggnads- och vägmaskiner eventuella
konstruktionsfel icke läte sig fastställa förrän efter viss tids praktiskt
bruk samt att maskinerna ofta icke komine till användning förrän relativt
lång tid efter importtillfället, eftersom de icke sällan nyttjades endast under
sommarhalvåret eller endast under vinterhalvåret. Förhandenvaron av
konstruktionsfel, som omöjliggöra maskinernas fortsatta användning, kunde
alltså i dessa fall icke ens konstateras inom sexmånadsfristen, än mind
-
6
Kungl. Maj. ts proposition nr 45.
re kunde den utländske fabrikanten inom denna tid förmås att gå med på
ett utbyte av maskinen. På grund av tullrestitutionsförordningens restriktiva
bestämmelser är i dessa fall importören urståndsatt att erhålla särskild
tullrestitution. Möjlighet föreligger visserligen för importören att återutlöra
varan för reparation i enlighet med § 9 i tulltaxeförordningen, men
ett sådant förfarande förutsätter, att samma maskin efter utförseln sedermera
återinföres, och den svenska köparen blir därigenom nödsakad avvara
maskinen under den tid som åtgår för reparation och transport till och
irån leverantörens fabrik. Många gånger förorsaka dessutom dylika reparationer
högre kostnader än om en helt ny produkt finge levereras; då fråga
ar om rena konstruktionsfel, vilka här närmast åsyftas, har felet i fråga
kanske redan föranlett tillverkaren att vidtaga sådana konstruktionsändringar,
att han skulle ur den,löpande produktionen omedelbart kunna ställa
till förfogande en ny funktionsduglig maskin. En förlängning av tidsfristen
för erhållande av särskild tullrestitution från sex till tolv månader
skulle enligt Handelskammarens mening vara ägnad att förebygga här angivna
otillfredsställande förhållanden.
I fortsättningen erinrar handelskammaren att berörda bestämmelser icke
i praxis ansetts hindra importören att prova varan. Eftersom emellertid
den impoi terade Ararans användning för produktivt arbete i princip ansetts
utgöra hinder för tullrestitution, vore det enligt handelskammarens mening
önskvärt, om förevarande författningsbestämmelse förtydligades så
att sådant nyttjande som måste anses erforderligt för fastställande av en
varas kontraktsenlighet icke får utgöra hinder för restitution, även om varan
därvid använts för produktivt ändamål.
Sveriges pianoförbund påpekar att fem års garanti lämnas för de flesta
utländska pianofabrikat som importeras till Sverige. Icke sällan inträffade,
att instrumentet försalts till kunder, som dröjer åtskilliga månader med
reklamationen. Pianoförbundet anför följande.
Nyligen lia rapporterats fall där ett par instrument gått tillbaka till en
tysk fabrik efter nära tva år. Enligt uppgift rör det sig icke om rena undantagsfall,
utan förekommer detta med jämna mellanrum hos alla större
importörer. Med nuvarande tullrestitutionen har det i dessa fall blivit en
dubbel tullavgift på instrumentköpet. Eftersom denna utgift måste bäras
av importören eller den utländske leverantören, bli dessa mindre benägna
att erkänna att garantifel föreligger än de skulle vara om det fanns möjlighet
till restitution av den första tullavgiften eller eftergift av den senare.
I de fall där importören respektive den utländske leverantören går med på
att taga tillbaka instrumentet är instrumentet att anse som icke överensstämmande
med det ingångna köpeavtalet.
Om den i författningen bestämda tidsfristen förlängdes till mer än sex
månader och bestämmelsen i övrigt tolkades generöst skulle visserligen enligt
förbundet tullrestitution kunna medgivas även i de nu åsyftade fallen.
Förbundet anser emellertid det icke vara helt tillfredsställande med en bestämmelse,
som fixerar ifrågavarande tidsfrist utan att möjlighet gives till
förlängning i vissa fall. Förbundet förordar därför, att generaltullstyrelsen
erhåller rätt att medgiva tullrestitution i vissa fall även då den i författningen
bestämda tidsfristen överskridits. I övrigt instämmer förbundet i
handelskammarens framställning.
7
Kungl. Maj:ts proposition nr bo.
I sin framställning den 19 november 1954 yrkar Stockholms handelskammare
på sådan ändring av ifrågavarande lagrum, att det av lagtexten otvetydigt
framgår, att restitution må medgivas även i sådana fall, då sökanden
på begäran av leverantören utbjudit varan till försäljning i riket och detta
icke skett i illojalt syfte.
Handelskammaren erinrar om att restitution i nu berörda fall icke ansåges
kunna medgivas enligt den praxis som utbildats. Handelskammaren anför
härvidlag följande.
Handelskammaren har uppmärksammat, att Generaltullstyrelsen alltjämt
synes känna sig bunden av vissa äldre regeringsrättsutslag, vilket försvårar
en i Handelskammarens mening riktig och ändamålsenlig tillämpning av
restitutionsförordningen. Det är nämligen vanligt inom affärslivet, att en
köpare, vilken icke själv velat godkänna ett felaktigt varuparti, ställt sig
till säljarens förfogande för att söka avsätta detta, varigenom den utländske
säljaren besparas kostnader och besvär. En sådan medverkan från köparens
sida borde enligt Handelskammarens mening icke betaga honom möjligheten
att, därest han misslyckas med att sälja partiet, erhålla restitution vid
dess återutförsel. Sådana fall borde prövas individuellt med beaktande av
det bakom erbjudandet liggande syftet.
Yttrandena. Generaltullstyrelsen förordar i sitt yttrande över handelskammarens
första framställning att möjlighet tillskapas att — i likhet med
vad gäller enligt 10 § tullrestitutionsförordningen i fråga om allmän industri-,
varvsindustri- och flygindustrirestitution — dispensvis medgiva utsträckning
av den nu gällande sexmånadersfristen, om erforderligt även utöver
ett år. Sådan utsträckning synes emellertid enligt styrelsen icke böra medgivas,
med mindre särskilda skäl kan åberopas för att sexmånadersfristen
överskridits. Prövningen av dispensfrågan skulle enligt förslaget kunna
överlåtas på generaltullstyrelsen. Styrelsen tillstyrker vidare en sådan jämkning
av bestämmelsen, att viss frihet lämnas att i praxis bedöma i vad mån
varans nyttjande bör anses utgöra hinder för restitution.
Styrelsen erinrar om att den ifrågavarande tidsfristen ursprungligen omfattat
tre månader. Utsträckningen av tremånadersfristen till sex månader
skedde 1929 i samband med tullrestitutionsförordningens tillkomst och motiverades
huvudsakligen med att bristfälligheter i en vara ofta upptäcktes
först efter den kortare respittidens utgång. I övrigt antör styrelsen följande.
De av handelskammaren anförda skälen för en ytterligare utsträckning
i omhandlade fall av berörda tidsfrist synas beaktansvärda. Dock torde
lämpligheten av en generell sådan utsträckning kunna ifrågasättas, bland
annat med hänsyn till att tullkontrollen försvåras, då mera avsevärd tid förflyter
mellan en varas införsel och återutförsel. I allmänhet torde vidare enligt
styrelsens erfarenhet den nu gällande sexmånadersfristen vara tillfyllest.
Under åren 1950—1953 har styrelsen av omkring ettusen prövade ansökningar
om särskild restitution enligt (i § b) — vilka ansökningar med
få undantag avsett varor, som befunnits icke överensstämma med ingånget
köpeavtal — avslagit allenast femtiotvå ansökningar på grund av att sexmånadersfristen
överskridits. I tio av de fall, då restitution icke kunnat
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 45.
medgivas, har tiden mellan införseln och återutförseln överskridit ett år.
Det kan följaktligen förutsättas, att en utsträckning av tidsfristen till ett
år icke skulle tillgodose alla fall, där eljest förutsättningar för tullrestitution
föreligga. Av den av Sveriges Pianoförbund ingivna skriften framgår också,
att för den bransch, förbundet representerar, eu ettårsfrist icke alltid skulle
vara tillfyllest.
Beträffande frågan i vad mån varas nyttjande skall anses som hinder för
tullrestitution uttalar styrelsen följande.
Vad angår det för åtnjutande av restitution föreskrivna villkoret, att
varan ej blivit här i riket nyttjad, har detsamma i praktiken ansetts icke
böra utgöra hinder för medgivande av restitution i vissa fall, då fel å varan
upptäckts först i samband med att varan tagits i bruk och det ej kan läggas
importören till last att felet icke upptäckts tidigare. Ett visst stöd för en
sådan tillämpning utgör Kungl. Maj :ts utslag den 27 maj 1942 på besvär
av Bröderna Ivarsson aktiebolag (RÅ ref. nr 30). Restitution har emellertid
i dylika fall förvägrats av styrelsen, om varan efter felets upptäckande
nyttjats utöver vad som erfordrats för ytterligare avprovning eller, vad
angår maskiner och dylika artiklar, om över huvud taget produktivt arbete
annat än i mindre omfattning utförts med varan.
Restitution för varor, som på sätt ovan sagts tagits i bruk, ifrågasättes
allenast i ringa omfattning. Sålunda har styrelsen under åren 1952, 1953
och första halvåret 1954 haft att pröva sammanlagt endast åtta sådana fall,
varav restitution medgivits i fyra fall.
I sitt yttrande över handelskammarens framställning den 19 november
1954 föreslår generaltullstyrelsen, att berörda lagrum ändras så att restitution
må kunna medgivas även beträffande till försäljning utbjuden vara
i fall då utbjudandet ägt rum utan att felet i varan varit känt eller ock
skett uteslutande i syfte att begränsa den kostnad och skada, som förorsakats
av felet.
Styrelsen, som vid sitt yttrande fogat förslag till författningsändringar,
anför bl. a. följande.
Såsom torde framgå av den remitterade framställningen avser handelskammaren,
att möjlighet skulle beredas för tullrestitution vid utförsel av
vara, som leverantören förklarat sig villig taga i retur på grund av varans
bristande överensstämmelse med köpeavtal men som för besparing av kostnader
och besvär för leverantören på dennes begäran och för hans räkning
utbjudits till försäljning utan att dock sådan försäljning kommit till stånd^
önskemål om en sådan författningstillämpning har i ett flertal fall kommit
till uttryck i yttranden, som på styrelsens begäran avgivits av Stockholms
handelskammare och andra handelskammare i riket vid inträffade
likartade fall.
Frågan huruvida restitution bör kunna åtnjutas under nyssnämnda omständigheter
torde närmast sammanhänga med bedömningen, huruvida i
sådana fall en ur allmän näringssynpunkt olämplig konkurrens må anses
därigenom bli möjliggjord, eller med andra ord i första hand beröra näringslivets
egna intressen. Ur statsfinansiell synpunkt synes icke vara något
att erinra mot att möjlighet till tullrestitution medgives under ifrågavarande
omständigheter. För motverkande av missbruk torde dock i dessa fall jämförelsevis
stränga krav böra upprätthållas beträffande tillförlitligheten av
lämnade uppgifter angående de åberopade omständigheterna.
Kungl. Maj:ts proposition nr 45.
9
I fråga om vara, som utbjudits till försäljning utan vetskap om felet i
varan, innebär ändringsförslaget endast en legalisering av hittills tillämpad
tolkning av författningen. Beträffande vara, som utbjudits i syfte att
begränsa uppkommen kostnad och skada, har icke i författningsförslaget
medtagits det villkoret, att utbudet skall ske på leverantörens begäran. Det
torde emellertid böra förutsättas, att utbudet sker först sedan leverantör
och importör enats om att i syfte att undvika de med en returnering förenade
kostnaderna utbjuda varan här i riket för annat ändamål än det
ursprungligen avsedda. Styrelsen förutsätter vidare, att, därest en författningsändring
skulle genomföras i denna del, tillämpningen kommer att ske
med återhållsamhet och begränsas till fall, där bristande överensstämmelse
med köpeavtalet klart ådagalagts.
Kommerskollegium har förklarat att icke något syntes vara att erinra mot
bifall till handelskammarens sist ingivna framställning.
Departementschefen. Såsom av den tidigare lämnade redogörelsen framgår
kan under vissa i 6 § tullrestitutionsförordningen angivna villkor restitution
av tull medgivas vid återutförsel av vara, som befunnits icke överensstämma
med ingånget köpeavtal. För sådant medgivande kräves dels, att
varan icke här i riket nyttjats, dels att densamma återutförts inom sex månader
efter införseln. Då vara före utförseln utbjudits till försäljning har
enligt praxis restitution ansetts kunna medgivas endast då fel i varan upptäckts
först efter det att den salubjudits.
1 de föreliggande framställningarna har hemställts om vissa lättnader i
villkoren för restitution. Sålunda hemställer Stockholms handelskammare
att tidsfristen utsträckes från 6 till 12 månader. Sveriges pianoförbund ansluter
sig till detta förslag, men önskar därutöver att generaltullstyrelsen
erhåller befogenhet att i särskilda fall bevilja ytterligare förlängning.
Den i ärendet förebragta utredningen visar att den nuvarande sexmånadersfristen
torde vara tillräcklig för flertalet restitutionsfall. En generell utsträckning
av tiden till 12 månader skulle troligen leda till att tiden mellan
en varas införsel och återutförsel över lag förlängdes, vilket givetvis skulle
vara olägligt ur kontrollsynpunkt. Å andra sidan kan man icke bortse från
att i det särskilda fallet omständigheterna kunna vara sådana att vederbörande
icke haft möjlighet återutföra varan inom sexmånadersfristen. För
att kunna tillgodose berättigade önskemål om restitution i dessa fall bör —
såsom även generallullstyrelsen föreslagit — möjlighet öppnas att dispensvägen
erhålla förlängning av tidsfristen. Jag vill i detta sammanhang erinra
om att dispensmöjligheten redan står till buds vid s. k. industrirestilution,
som regleras i 2, 3 och 3a §§ restitutionsförordningen. Jag förordar sålunda
att generaltullstyrelsen erhåller befogenhet att, om särskilda skäl föreligger,
medgiva förlängning av sexmånadersfristen. Någon bestämd maximitid torde
därvid icke böra angivas i författningen utan torde det få ankomma på
generaltullstyrelsen att avgöra förutsättningarna för restitution från fall till
fall.
2 Bilwng till riksdagens protokoll li)!>5. 1 samt. .Yr 4ä
10
Kungl. Maj:ts proposition nr i5.
De förslag i övrigt till jämkning av 6 § tullrestitutionsförordningen, som
framlagts av generaltullstyrelsen och vilka i allt väsentligt torde tillgodose
de i förevarande sammanhang framförda önskemålen, föranleder ingen erinran
från min sida. Jag tillstyrker sålunda att det nuvarande förbudet mot
att varan ej blivit här i riket nyttjad uppmjukas så att restitution skall kunna
medgivas beträffande vara, som nyttjats endast i samband med provning
eller under därmed jämförliga förhållanden. Vidare tillstyrker jag att hinder
mot restitution ej skall föreligga beträffande till försäljning utbjuden
vara, då utbjudandet skett uteslutande i syfte att begränsa den kostnad och
skada, som förorsakats av ett fel i varan. I samband härmed bör den i praxis
redan godtagna regeln, att restitution kan medgivas i sådana fall då felet
i varan upptäckts först efter det varan salubjudits och utbjudandet till försäljning
således skett i god tro vad angår varans beskaffenhet, direkt upptagas
i författningstexten.
Viss fråga rörande dispens enligt 10 § tullrestitutionsförordningen
I förevarande sammanhang torde jag få anmäla ytterligare en fråga rörande
tullrestitutionsförordningen.
Enligt 7 § tullrestitutionsförordningen ankommer det på generaltullstyrelsen
att pröva fråga om rätt till bl. a. allmän industrirestitution, varvsindustrirestitution
och flygindustrirestitution ävensom fastställa erforderliga
villkor för rättighetens åtnjutande. I vissa frågor rörande nämnda slag av
tullrestitution skall emellertid enligt 10 § beslut fattas av Konungen. Så är
fallet i fråga om utsträckning av de i förordningen stadgade tidsfristerna
för bevarande av restitutionsrätten. På Kungl. Maj :ts prövning beror vidare
huruvida tullrestitution må medgivas jämväl i det fall, att hinder uppstått
för de införda materialiernas användning och dessa på grund därav återutföres.
Slutligen ankommer det på Kungl. Maj :t att medgiva restitution i
det fall, att det för sökanden skulle medföra synnerlig kostnad eller olägenhet
att visa, att de använda artiklarna är av utländskt ursprung, men
han ådagalagt, att de till myckenhet och beskaffenhet överensstämmer med
de av honom införda.
Beslut i nu nämnda ärenden meddelas av Kungl. Maj :t i statsrådet. Före avgörandet
infordras regelmässigt yttrande från generaltullstyrelsen, som verkställer
erforderlig utredning och avger eget utlåtande.
Vid införandet av ifrågavarande bestämmelser utvecklades icke närmare
de skäl som föranledde att prövningen i berörda ärenden lämnades åt Kungl.
Maj :t. Det synes emellertid icke numera föreligga någon anledning att
längre bibehålla den sålunda införda ordningen. En fast praxis har utbildats
på området och några särskilda frågor av beskaffenhet att böra direkt
underställas Kungl. Maj :t torde icke uppkomma i dessa ärenden. Ur tullteknisk
synpunkt torde för övrigt nu avsedda medgivanden ofta vara av
mindre betydelse.
Kungl. Maj:ts proposition nr 45.
11
Med hänsyn till angivna förhållanden synes prövningen i ifrågavarande
dispensärenden kunna överföras till generaltullstyrelsen. En sådan åtgärd
skulle innebära en i och för sig önskvärd rationalisering. Jag förordar
sålunda att 10 § tullrestitutionsförordningen ändras i enlighet härmed.
Självfallet skall den som är missnöjd med generaltullstyrelsens beslut kunna
i vanlig ordning genom besvär underställa ärendet Kungl. Maj :ts prövning.
Enligt nu gällande bestämmelser torde ett besvärsärende av detta slag
komma att handläggas av regeringsrätten. Jag vill emellertid erinra om att
frågan angående kompetensfördelningen mellan regeringsrätten och Kungl.
Maj :t i statsrådet för närvarande är under utredning genom särskild utredningsman.
Det kan naturligtvis ifrågasättas huruvida icke besvär i förevarande
dispensärenden, där det ju många gånger är rena skälighetsfrågor,
som föreligger till bedömande, borde avgöras i statsrådet. Jag förutsätter
att detta spörsmål uppmärksammas vid den nu pågående utredningen.
I enlighet med vad i det föregående anförts har inom finansdepartementet
upprättats förslag till förordning om ändrad lydelse av 6 och 10 §§ förordningen
den 4 oktober 1929 (nr 307) angående tullrestitution. Jag hemställer,
att detta författningsförslag måtte genom proposition föreläggas riksdagen
till antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Karl-lngmar Edstrand
550001. Stockholm 1955. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag