Kungl. Maj:ts proposition nr 42

1

Nr 42

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag i anledning
av Sveriges anslutning till de internationella
fördragen angående godsbefordran å järnväg samt
angående befordran å järnväg av resande och resgods;
given Stockholms slott den 30 december 1954.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill
Kungl. Maj :t härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att
antaga härvid fogade förslag till lag i anledning av Sveriges anslutning till
de internationella fördragen angående godsbefordran å järnväg samt angående
befordran å järnväg av resande och resgods.

GUSTAF ADOLF

Herman Zetterberg

Propositionens huvudsakliga inneh&ll

I propositionen föreslås lagstiftning i anledning av Sveriges anslutning
till de internationella fördragen den 25 oktober 1952 angående godsbefordran
å järnväg samt angående befordran å järnväg av resande och resgods.

1 BiUang till riksdagens protokoll 1955. 1 samt. Nr 42

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 42

Förslag

till

Lag

i anledning av Sveriges anslutning till de internationella fördragen
angående godsbefordran & järnväg samt angående befordran å järnväg

av resande och resgods.

Sedan Sverige tillträtt de i Bern den 25 oktober 1952 avslutade internationella
fördragen angående godsbefordran å järnväg samt angående befordran
å järnväg av resande och resgods, förordnas härigenom som följer.

1 §•

I denna lag äro under benämningen de internationella fördragen sammanfattade
de den 25 oktober 1952 i Bern avslutade internationella fördragen
angående godsbefordran å järnväg samt angående befordran å järnväg av resande
och resgods, så ock ändringar eller tillägg som kunna komma att ske
i nämnda fördrag.

Med järnväg förstås i denna lag sådant transportföretag inom eller utom
riket, å vilket de internationella fördragen hava avseende.

2 §•

Äger innehavare av utländsk järnväg hos innehavare av svensk järnväg
fordran, som grundar sig på bestämmelse i de internationella fördragen, eller
finnes här i riket rullande materiel, som hör till utländsk järnväg, må
sådan fordran eller materiel ej utmätas eller beläggas med kvarstad, med
mindre åtgärden sökes på grund av dom eller beslut som meddelats av domstol
i den stat, till vilken den utländska järnvägen hör.

Vad i första stycket stadgas om rullande materiel gäller även samtliga
järnvägen tillhöriga, för befordran avsedda föremål, såsom behållare, lasttillbehör
och presenningar.

3 §•

Har innehavare av järnväg på grund av bestämmelse i de internationella
fördragen utgivit skadestånd, och vill han söka sitt åter hos innehavare av
andra järnvägar, må han, där någon av sistnämnda järnvägar är belägen
här i riket, instämma samtliga svarande till den domstol, under vilken den
svenska järnvägens innehavare lyder.

Ej må i annat fall än nu är sagt tvist om anspråk, som grundas på nämnda
fördrags bestämmelser, anhängiggöras här i riket mot innehavare av utländsk
järnväg.

3

Kungl. Maj. ts proposition nr 42

4 §.

Utländsk domstols dom, varigenom på grund av bestämmelse i de internationella
fördragen någon ålagts betalningsskyldighet eller annan förpliktelse,
vare här i riket gällande, under förutsättning att domen meddelats av
en enligt fördragen behörig domstol samt att domen vunnit laga kraft enligt
lagen å den ort där den meddelats och må verkställas enligt sagda lag.

5 §.

Dom som enligt 4 § äger giltighet här i riket skall, på ansökan av part, här
verkställas.

6 §•

Ansökan om verkställighet göres hos Svea Hovrätt.

Vid sådan ansökan skall fogas

1. domen i huvudskrift eller av vederbörande myndighet styrkt avskrift;

2. bevis att domen vunnit laga kraft;

3. bevis att domen må verkställas enligt lagen å den ort där den meddelats.

Nu nämnda handlingar skola vara försedda med bevis angående utfärdarens
behörighet. Sådant bevis skall vara utställt av svensk beskickning eller
konsul eller av chefen för justitieförvaltningen i den främmande staten.

Är någon av de i ärendet åberopade handlingarna avfattad å annat främmande
språk än det danska eller norska, skall handlingen åtföljas av översättning
till svenska språket, vilkens riktighet skall vara styrkt av diplomatisk
eller konsulär tjänsteman eller ock av svensk notarius publicus.

7 §•

Ansökan om verkställighet må ej bifallas utan att motparten haft tillfälle
att därå svara.

8 §•

Varder ansökningen bifallen, skall domen verkställas likasom svensk domstols
laga kraft ägande dom, där ej, efter klagan över hovrättens beslut,
Konungen annorledes förordnar. Vad domen må innehålla om tvångsmedel
skall ej vinna tillämpning.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.

Genom lagen upphäves lagen den 22 december 1927 (nr 480) i anledning av
Sveriges anslutning till de internationella konventionerna angående godsbefordring
å järnväg samt angående befordring å järnväg av resande och
resgods.

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 42

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 17 december 1954.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,
Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam,
Lindström, Lange.

Efter gemensam beredning med chefen för kommunikationsdepartementet
anmäler chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, fråga
om lagstiftning i anledning av Sveriges tillträde till vissa internationella fördrag
angående godsbefordran å järnväg m. m. Föredraganden anför följande.

För att möjliggöra Sveriges anslutning till de den 23 oktober 1924 i Bern
avslutade internationella överenskommelserna angående godsbefordring å
järnväg samt angående befordring av resande och resgods å järnväg avlät
Kungl. Maj :t den 6 februari 1925 till riksdagen proposition (nr 33) med
förslag till lag i anledning av Sveriges anslutning till de internationella konventionerna
angående godsbefordring å järnväg samt angående befordring å
järnväg av resande och resgods. Sedan riksdagen i skrivelse den 1 april 1925
(nr 104) tillkännagivit, att nämnda proposition blivit av riksdagen bifallen,
utfärdades lag i ämnet den 22 december 1927 (nr 480), varvid samtidigt utfärdades
en kungörelse (nr 481) om att denna lag skulle träda i kraft den 1
oktober 1928, från och med vilken dag de internationella fördragen blev tilllämpliga
med avseende å Sverige. Jämlikt 1 § nämnda lag är under benämningarna
den internationella konventionen angående godsbefordring å järnväg
samt den internationella konventionen angående befordring å järnväg av
resande och resgods sammanfattade samtliga förut angivna, den 23 oktober
1924 träffade internationella överenskommelser, så ock ändringar eller tillägg
som kan komma att ske i nämnda överenskommelser.

Sedan en internationell konferens med uppgift att revidera 1924 års överenskommelser
sammankallats i Rom år 1933, utarbetades vid konferensen
två nya fördrag, vilka den 28 mars 1934 undertecknades av Sverige. Då de
nya fördragen icke innehöll några avvikelser från bestämmelserna i 1927
års lag, ansågs någon ändring av lagen icke påkallad, innan Sverige ratificerade
fördragen. Dessa blev med avseende å vårt land tillämpliga från och
med den 1 oktober 1938.

5

Kungl. Maj.ts proposition nr 42

År 1952 hölls i Bern en konferens med uppgift att revidera 1933 års fördrag.
Vid denna konferens utarbetades två nya fördrag, det ena angående
godsbefordran å järnväg och det andra angående befordran å järnväg av resande
och resgods, vilka fördrag öppnades för undertecknande från och med
den 25 oktober 1952. De nya fördragen, vilka skall ratificeras, undertecknades
för Sveriges del den 20 november sistnämnda år.

En översättning av 1952 års fördrag torde i transumt få vidfogas protokollet
(Bilaga A och B).

De bestämmelser i 1924 års överenskommelser, som givit anledning till förenämnda
lag den 22 december 1927, har — utom i ett enda avseende —
till innehållet oförändrade upptagits i 1952 års fördrag. Enligt artikel 55 § 3
i 1924 års fördrag, vilken bestämmelse oförändrad intagits jämväl i 1933 års
fördrag, kan en järnvägs rullande materiel och alla järnvägen tillhöriga och
i denna materiel befintliga lösa föremål icke beläggas med kvarstad eller
utmätas inom annan stat än den, till vilken den ägande järnvägen hör, såvida
icke kvarstaden eller utmätningen kommer till stånd på grund av dom
eller beslut av domstol i sistnämnda stat. De nya fördragen, likaledes artikel
55 § 3, medger under nyss angivna villkor undantag från kvarstad och utmätning
för — förutom järnvägs rullande materiel -— jämväl samtliga järnvägen
tillhöriga, för befordran avsedda föremål, såsom behållare, lasttillbehör
och presenningar. I anledning härav synes en ändring uti 1927 års lag
vara ofrånkomlig, innan artikel 55 § 3 i 1952 års nya fördrag kan biträdas
för Sveriges del. Samtidigt därmed torde lagen böra avfattas så, att den
kommer att hänföra sig till sistnämnda fördrag. Slutligen torde de i lagen
intagna bestämmelserna om verkställighet av utländsk dom böra bringas i
närmare överensstämmelse med den lagstiftning, som i anslutning till de av
Sverige år 1932 och 1936 med övriga nordiska stater och med Schweiz ingångna
domsverkställighetskonventionerna tillkommit efter det 1927 års lag
utfärdades.

I enlighet med vad sålunda anförts har inom justitiedepartementet upprättats
förslag till lag i anledning av Sveriges anslutning till de internationella
fördragen angående godsbefordran å järnväg samt angående befordran
å järnväg av resande och resgods.

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över lagförslaget av den
lydelse bilaga1 till detta protokoll utvisar måtte för det i § 87 regeringsformen
omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Maj :t Konungen.

Ur protokollet:

Harriet Stangenberg

1 Denna bilaga, vilken är likalydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, har här uteslutits.

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 42

Bilaga A.

Internationellt fördrag: angående godsbefordran å järnväg

(CIM)

AVDELNING I.

Fördragets föremål och omfattning.

Artikel 1.

Järnvägar och transporter, på vilka fördraget äger tillämpning.

§ 1. Detta fördrag äger, såvitt annat icke följer av efterföljande paragrafer,
tillämpning å alla godssändningar, som inlämnas till befordran med
direkt fraktsedel över transportsträckor, som beröra minst två fördragsstaters
områden och som uteslutande omfatta linjer, upptagna å den enligt
artikel 58 upprättade listan.

§ 2. Sändningar, vilkas avsändnings- och bestämmelsestationer1 äro belägna
å en och samma stats område och som endast transitera annan stats
område, äro underkastade lagen i avsändningsstaten:

a) när de linjer, över vilka transiteringen äger rum, trafikeras uteslutande
av en järnväg i avsändningsstaten;

b) eller när de linjer, över vilka transiteringen äger rum, icke trafikeras
uteslutande av en järnväg i avsändningsstaten, såvida de berörda järnvägarna
träffat särskilda överenskommelser, enligt vilka dessa transporter icke
skola betraktas såsom internationella.

§ 3. Sändningar mellan stationer i två grannstater äro, om de linjer över
vilka befordringen äger rum trafikeras uteslutande av järnvägar i den ena
av dessa stater, underkastade lagen i denna stat, såvida avsändaren genom
valet av fraktsedelsblankett påyrkar tillämpning av de för dessa järnvägar
gällande inländska bestämmelserna samt lagar och förordningar i någon
berörd stat icke strida häremot.

Artikel 2.

Bestämmelser om sammansatta transporter.

§ 1. Å den i artikel 1 nämnda listan kunna förutom järnvägar upptagas
regelbundet trafikerade bil- eller sjöf artslin jer, som stå i anslutning till
järnvägslinjer och utföra internationella transporter under ansvar av en
fördragsstat eller en å listan upptagen järnväg.

§ 2. De företag, som trafikera dylika linjer, äro underkastade alla de skyldigheter
och åtnjuta alla de rättigheter, som åligga och tillkomma järnvägarna
enligt detta fördrag, dock med förbehåll för avvikelser, som äro
nödvändiga på grund av det olika befordringssättet. De genom detta fördrag
fastställda ansvarighetsbestämmelserna må dock icke ändras.

1 Med »stations förstås jämväl hamn för sjöfart och varje för allmänheten upplåten billinjes
förrättningsställe i och för fullgörande av fraktavtal.

7

Knngl. Maj.ts proposition nr 42

§ 3. Varje stat, som önskar låta å listan upptaga sådan linje, som angives
i § 1, skall ombesörja, att i § 2 förutsedda avvikelser offentliggöras på samma
sätt som är föreskrivet i fråga om tarifferna. .....

§ 4. För internationella transporter, som taga i anspråk såväl järnvägar
som andra än i § 1 angivna transportmedel, kunna järnvägarna, i ändamål
att taga hänsyn till den säregna beskaffenheten hos varje befordringssätt,
gemensamt med berörda transportföretag fastställa tariffbestämmelser, som
innebära en från detta fördrag avvikande rättslig ordning. De kunna i dylikt
fall föreskriva användning av annan transporthandling än den som föreskrives
i detta fördrag.

AVDELNING II.

Fraktavtalet.

Kapitel I.

Form och villkor för fraktavtalet.

Kapitel II.

Fullgörande av fraktavtalet.

Kapitel III.

Ändring av fraktavtalet.

AVDELNING III.

Ansvarighet. Anspråk grundade på fraktavtalet.

Kapitel I.

Ansvarighet.

Artikel 26.

Järnvägarnas gemensamma ansvarighet

§ 1. Den järnväg, som till befordran mottagit godset jämte fraktsedeln,
är ansvarig för transportens utförande över hela befordringssträckan ända

till dess godset utlämnats. .. , .

§ 2. Varje efterföljande järnväg inträder genom sjalva övertagandet av
godset jämte den ursprungliga fraktsedeln i fraktavtalet sådant detta är bestämt
i fraktsedeln och ikläder sig därav härrörande skyldigheter, dock att
bestämmelserna i artikel 43 § 3 skola iakttagas i fråga om bestämmelsejärnvägen.

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 42
Artikel 27.

Ansvarighetens omfattning.

§ 1. Järnvägen är ansvarig för leveransfristens överskridande, ävensom
för den skada som under tiden från godsets mottagande till befordran till
dess det utlämnats uppstått till följd av att godset gått förlorat, minskats
eller skadats.

§ 2. Järnvägen är fri från denna ansvarighet om leveransfristens överskridande,
förlusten, minskningen eller skadan orsakats genom försummelse
av deon berättigade, genom förordnande av denne om ändring av fraktavtalet,
då ändringen icke föranletts av någon järnvägens försummelse, genom
godsets naturliga beskaffenhet (inre förstöring, avdunstning, osv.) eller genom
förhållande, som järnvägen icke förmått undvika och vars följder den
icke kunnat förebygga.

Kapitel II.

Anspråk, framställda i administrativ ordning (reklamationer). Talan
inför domstol. Förfaringssätt och preskription ifråga om tvister på

grund av fraktavtalet.

Artikel 41.

Anspråk, framställda i administrativ ordning (reklamationer).

§ 1. Anspråk i administrativ ordning (reklamationer) beträffande fraktavtal
skola skriftligen framställas hos den i artikel 43 angivna järnvägen.

§ 2. Rätten att framställa reklamation tillkommer de personer, som enligt
artikel 42 äga rätt att instämma järnvägen till domstol.

§ 3. Framställes reklamationen av avsändaren, skall han förete fraktsedelsdubbletten.
Framställes den av mottagaren, skall han förete fraktsedeln,
såvida densamma utlämnats till honom.

§ 4. Fraktsedeln, fraktsedelsdubbletten och de handlingar i övrigt, som
den berättigade anser lämpligt att foga vid sin reklamation, skola företes
antingen i huvudskrift eller i avskrift, som på järnvägens begäran skall vara
vederbörligen bestyrkt.

Vid slutlig uppgörelse av reklamationen äger järnvägen fordra att fraktsedeln,
fraktsedelsdubbletten eller efterkravssedeln företes i huvudskrift för
att förses med påskrift om uppgörelsen.

Artikel 42.

Behörighet att föra talan mot järnvägen vid domstol.

§ 1. Talan mot järnväg om återbetalning av ett på grund av fraktavtalet
erlagt belopp må föras endast av den som erlagt betalningen.

§ 2. Talan mot järnväg om efterkrav enligt artikel 19 må föras endast av
avsändaren.

§ 3. Talan i övrigt mot järnväg på grund av fraktavtal må föras av:

a) avsändaren intill den tidpunkt då mottagaren antingen mottagit frakt -

Kungl. Maj.ts proposition nr 42 »

sedeln eller gjort gällande sina rättigheter enligt artikel 16 § 3 eller artikel
22*

b) mottagaren från den tidpunkt då han antingen mottagit fraktsedeln
eller gjort gällande sina rättigheter enligt artikel 16 § 3;

c) mottagare, som genom avsändarens anteckning i fraktsedeln erhållit
rätt att ändra fraktavtalet, från den tidpunkt då han gjort gällande sina
rättigheter enligt artikel 22. Denna talerätt upphör emellertid, så snart som
fraktsedeln överlämnats till en med stöd av artikel 22 § 1 mom. c) angiven
mottagare eller så snart denne gjort gällande sina rättigheter enligt artikel
16 § 3

Vid talan mot järnväg är avsändaren skyldig förete fraktsedelsdubbletten.
Kan han icke detta, äger han föra talan mot järnvägen endast såvida mottagaren
bemyndigat honom därtill eller han företer bevis, att mottagaren
vägrat mottaga godset.

Artikel 43.

Järnvägar mot vilka talan kan föras vid domstol. Laga domstol.

§ 1. Talan om återbetalning av ett på grund av fraktavtalet er lagt belopp
kan föras antingen mot den järnväg, som uppburit detta belopp eller mot
den järnväg för vars räkning det för höga beloppet uppburits.

§ 2. Talan om efterkrav enligt artikel 19 må föras endast mot avsändningsjärnvägen.

§ 3. Talan i övrigt på grund av fraktavtal må föras endast mot avsandningsjärnvägen,
bestämmelsejärnvägen eller den järnväg å vilken den omständighet
inträffat, varpå talan grundas.

Talan mot bestämmelsejärnvägen kan emellertid föras, även om denna
icke mottagit vare sig godset eller fraktsedeln.

§ 4. Därest käranden äger rätt välja mellan flera järnvagar, upphör hans
valrätt, så snart talan väckts mot en av dessa järnvägar.

§ 5. Såvida icke annorlunda föreskrives i avtal mellan staterna eller i
koncessionsurkund, må talan väckas endast vid behörig domstol i den stat,
till vilken den järnväg hör mot vilken talan riktas.

Om ett transportföretag trafikerar järnvägsnät med självständig förvaltning
i olika stater, betraktas varje sådant nät med avseende på tillämpningen
av denna paragraf som en särskild järnväg. .....

§ 6. Talan kan väckas mot annan än i §§ 1, 2 och 3 omnämnd järnväg,
såvida talan väckts i form av genkäromål eller invändning i huvudkäromålet
och grundar sig på samma fraktavtal.

§ 7. Bestämmelserna i denna artikel äga icke tillämpning pa regresstalan
mellan järnvägarna, varom föreskrifter lämnas i kapitel III av denna avdelning.

Artikel 45.

Upphörande av rätten att föra talan mot järnvägen på grund

av fraktavtal.

s l. Sedan godset mottagits av den berättigade, förfaller på fraktavtalet
grundad rätt att föra talan mot järnvägen för överskriden leveransfrist,
minskning eller skada.

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 42

§ 2. Talerätten är dock icke förfallen:

a) om den berättigade visar, att skadan förorsakats med uppsåt eller genom
grov vårdslöshet från järnvägens sida;

b) vid reklamation på grund av leveransfristens överskridande, såvidareklamationen
framställts hos någon av de i artikel 43 § 3 nämnda järnvägarna
inom en frist icke överstigande trettio dagar, dagen för utlämningen av godset
till den berättigade icke inräknad;

c) vid reklamation på grund av att gods minskats eller skadats:

1. om minskningen eller skadan jämlikt artikel 44 fastställts, innan godset
mottagits av den berättigade;

2. om sådant fastställande, som bort ske i enlighet med artikel 44, genom
försummelse enbart å järnvägens sida underlåtits;

d) vid reklamation på grund av sådana utifrån icke synliga skador, som
fastställts efter det godset mottagits av den berättigade, under villkor:

1. att begäran om fastställande enligt artikel 44 göres av den berättigade
omedelbart efter skadans upptäckt och senast sju dagar efter det godset mottagits;
samt

2. att den berättigade visar, att skadan uppstått under tiden mellan godsets
mottagning till befordran och dess utlämning.

§ 3. Om godset nyinlämnats på de i artikel 29 § 1 angivna villkoren, förfaller
rätten till talan om ersättning för minskning eller skada på grund av
det fraktavtal, som föregick nyinlämningen, som om fråga vore om ett enda
fraktavtal.

Artikel 46‘.

Preskription av talan på grund av fraktavtal.

§ 1. Talan på grund av fraktavtal preskriberas efter ett år.

Preskriptionstiden är likväl tre år i fråga om:

a) talan om betalning av efterkrav, som järnvägen uppburit av mottagaren; b)

talan om betalning av överskott vid försäljning som verkställts av järnvägen; c)

talan på grund av skada, som förorsakats med uppsåt;

d) talan på grund av bedrägeri, varom stadgas i artikel 39;

e) talan i fall, som avses i artikel 29 § 1, på grund av fraktavtal, som
föregår nyinlämningen.

§ 2. Preskriptionstiden löper:

a) i fråga om talan om ersättning för minskning av eller skada å gods
eller leveransfristens överskridande: från den dag då utlämning skedde;

b) i fråga om talan om ersättning för förlust: från trettionde dagen efter
det att leveransfristen utgick;

c) i fråga om talan om betalning eller återbäring av frakt, extra avgifter
eller tilläggsfrakt eller i fråga om anspråk på rättelse vid oriktig tillämpning
av tariff eller vid räknefel:

1. därest betalning erlagts: från betalningsdagen;

2. därest betalning icke erlagts: från den dag då godset mottagits till
befordran, om betalningen åligger avsändaren, eller från den dag då mottagaren
erhållit fraktsedeln, om betalningen åligger denne;

3. i fråga om belopp som betalts i enlighet med frankaturnota: från den
dag då järnvägen överlämnar till avsändaren den i artikel 17 § 8 omnämnda
kostnadsavräkningen; därest dylikt överlämnande icke skett, beräknas fristen

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 42

för järnvägens fordringar från trettionde dagen efter leveransfristens ut ^

d) i fråga om järnvägens talan om återbäring av belopp, som erlagts av
mottagaren i stället för avsändaren eller omvänt, och som järnvägen ar skyldig
att återbära till den berättigade: från den dag då beloppet aterbetala des

•

e) i fråga om talan om efterkrav jämlikt artikel 19: från fyrtioandra

dagen efter leveransfristens utgång; _ . „ ,..

f) i fråga om talan om betalning av överskott vid försäljning: från lor g)

i fråga om talan om betalning av en av tullmyndighet fordrad tilläggsavgift:
från den dag då betalningsanspråket framställdes av tullmyndig h)

i fråga om annan talan: från den dag då anspråket kan göras gälI
preskriptionstiden inräknas icke den dag som angives som begynnelsens
3. Vid reklamation enligt artikel 41 hos järnväg avbrytes preskriptionen
intill den dag då järnvägen skriftligen avslår reklamationen och aterstaller
de därvid fogade handlingarna. Därest reklamationen delvis bifalles, loper
preskriptionstiden ånyo vidare endast beträffande den del av reklamationen
som kvarstår omtvistad. Bevisskyldigheten för att reklamationen eller svaret
mottagits och för att handlingarna återställts åligger den som aberopar

förhålländct, .

Senare reklamationer, som avse samma anspråk, avbryta icke preskrip tl0§

4. Talan, som preskriberats, kan icke göras gällande i form av genkäro mål

eller invändning. , .. , , ,___

s 5 Där ovan icke annorlunda stadgats, skola om upphävande och avbrott
i preskription gälla vad därom finnes stadgat i lagar och förordningar i den
stat där anspråket är framställt.

Kapitel III.

Avräkning. Järnvägarnas regressrätt mot varandra.

Artikel 47.

Avräkning mellan järnvägarna.

s l Varje järnväg, som vid inlämning eller utlämning uppburit av fraktavtalet
härrörande kostnader eller andra fordringar, är skyldig att till berörda
järnvägar betala dem tillkommande andel av dessa kostnader och tord T*i

T-« {för

Betalningssättet bestämmes i överenskommelser mellan järnvagarna.

8 2. Avsändningsjärnvägen är ansvarig för frakt och andra kostnader, som
järnvägen underlåtit att uttaga av avsändaren, ehuru denne enligt fraktsedeln
åtagit sig att betala desamma; järnvägen dock obetaget att soka sitt åter av
avsändaren.

s 3. utlämnar bestämmelsejärnvägen godset utan att uttaga av fraktavtalet
härrörande kostnader eller andra fordringar, är den ansvarig for desamma
gentemot föregående järnvägar och andra intresserade.

§ 4. Om Centralbyrån för internationella järnvägstransporter på begaran

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 42

av en av de fordringsägande järnvägarna fastställt bristande betalning av en
av jarnvagarna, skola Övriga järnvägar, som deltagit i befordringen, svara
för det icke erlagda beloppet i förhållande till deras andel av frakten.

Regressratten mot järnväg, vars bristande betalning fastställts, kvarstår
obeskuren.

Artikel 48.

Regressrätt vid förlust eller minskning av eller skada å gods.

. § I;.. JarrnyäS> som enligt bestämmelserna i detta fördrag utbetalt ersättmng
för förlust eller minskning av eller skada å gods, äger enligt följande
bestämmelser regressrätt mot de järnvägar, som deltagit "i befordringen:

a; den järnväg, som förorsakat skadan, är ensam ansvarig därför;
i j oava flera järnvägar förorsakat skadan, ansvarar varje järnväg för den
skada, som förorsakats av densamma. Är i visst fall ett dylikt särskiljande
icke möjligt, fordelas ersättningsbeloppet mellan järnvägarna enligt de grunder,
som angivas i mom. c); ö b

c) kan det icke visas, att skadan förorsakats av en viss eller flera järnvagar,
fordelas ersättningsbeloppet mellan alla de järnvägar som deltagit i
bet ordringen med undantag av dem som visa, att skadan icke förorsakats på
deras linjer Fordelningen äger rum i förhållande till antalet tariffkilometer.

8 2- År någon av järnvägarna på obestånd, skall den på denna järnväg fallande,
icke betalda andelen fördelas mellan övriga järnvägar, som deltagit i
befordringen i förhållande till antalet tariffkilometer.

Artikel 49.

Regressrätt vid ersättning för leveransfristens överskridande.

• § *?,’ J ^r0a£a j1^1 ersättning för leveransfristens överskridande tillämpas de
i artikel 48 meddelade bestämmelserna. Har det fastställts, att leveransfristens
överskridande orsakats genom oregelmässigheter på flera järnvägar,

a11 ersattnmgsbeloppet fördelas mellan dessa järnvägar i förhållande till
den lorsenmg, som ägt rum på deras sträckor.

i § 2‘,Pe * artikel 11 fastställda leveransfristerna skola på följande sätt delas
mellan de järnvägar, som deltagit i befordringen:

a) mellan två anslutande järnvägar:

1. expedieringsfristen delas i lika delar;

2. befordringsfristen delas i förhållande till det antal tariffkilometer, som
belöper sig pa vardera järnvägen;

b) mellan tre eller flera järnvägar:

1. expedieringsfristen delas i lika delar mellan avsändnings- och bestämmelsejarnvägen; 2.

en tredjedel av befordringsfristen delas lika mellan alla berörda järnvägar;
J

3- de två övri.ga tredjedelarna av befordringsfristen delas i förhållande
till det antal tariffkilometer, som belöper sig på var och en av dessa järnvägar.
J

§ D<: tilläggsfrister, som en järnväg har rätt att tillgodoräkna sig, skola

tilldelas denna järnväg.

§ 4. Den tid, som förflutit mellan godsets inlämning till befordran hos
järnvägen och expedieringsfristens början, skall uteslutande tilldelas avsandningsj
ärnvägen.

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 42

§ 5. Förestående fördelning skall företagas endast såvida leveransfristen
i sin helhet överskridits.

Artikel 50.

Förfaringssätt i regressmål.

§ 1. Den järnväg mot vilken regressanspråk enligt artiklarna 48 och 49
göres gällande, är icke befogad att bestrida rättmätigheten av den betalning
som verkställts av den järnväg, vilken gör regressfordran gällande, såvida ersättningsbeloppet
fastställts av domstol, sedan järnvägen i fråga blivit vederbörligen
instämd samt varit i tillfälle att uppträda som mellankommande
part i målet. Domstolen i huvudmålet skall med hänsyn till omständigheterna
i målet fastställa tid för stämnings delgivande och för utförande av talan som
mellankommande part.

§ 2. Den järnväg, som vill göra sin regressfordran gällande, skall till en
och samma domstol instämma samtliga de järnvägar, med vilka överenskommelse
icke blivit träffad, vid risk att regressrätten mot de icke instämda
järnvägarna förfaller.

§ 3. Domstol skall meddela en dom över alla där väckta regressansprak.

§ 4. De instämda järnvägarna äga icke rätt till ytterligare regress.

§ 5. Mål rörande regressanspråk må icke förenas med mål om ersättningstalan.

Artikel 51.

Laga domstol i regressmål.

§ 1. Laga domstol är rätten i den ort där den järnväg, mot vilken regress
sökes här sitt säte.

§ 2. Avser käromålet flera järnvägar, har kärandejärnvägen rätt att välja
mellan de domstolar som enligt § 1 äro behöriga att döma i saken.

Artikel 52.

överenskommelser i fråga om regress.

Järnvägarna kunna genom överenskommelser stadga avvikelser från de i
kapitel III angivna reglerna om inbördes regress.

AVDELNING IV.

Särskilda bestämmelser.

Artikel 53.

Tillämpning av inhemsk rätt.

I den mån bestämmelser saknas i detta fördrag, skola inom varje särskild
stat gällande lagar och förordningar rörande befordran tillämpas.

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 42
Artikel 54.

Allmänna regler för rättegångsförfarandet.

Därest i detta fördrag icke annat föreskrives, skall i fråga om rättegångsförfarandet
i aba tvister rörande transporter enligt fördraget lända till efterrättelse
vad i sådant avseende finnes föreskrivet i lagen i det land som domstolen
tillhör.

Artikel 55.

Verkställande av domar. Kvarstad och utmätning. Ställande av säkerhet.

§ 1. Dom som på grund av bestämmelserna i detta fördrag avkunnats av
behörig domstol efter parternas hörande eller tredskovis och som enligt för
domstolen gällande lagar må verkställas, skall gå i verkställighet i samtliga
övriga fördragsstater, så snart i vederbörande stat föreskrivna former iakttagits.
Prövning av domens materiella innehåll må icke äga rum.

Denna bestämmelse äger icke tillämpning å domar, som må provisoriskt
verkställas, icke heller å sådan dom, som ålägger käranden att, emedan han
tappat i målet, betala, förutom rättegångskostnad, ytterligare skadeersättning.

§ 2. Fordringar, som en järnväg på grund av internationell befordran har
hos annan järnväg, vilken icke tillhör samma stat som den förstnämnda,
må icke beläggas med kvarstad eller utmätas annat än på grund av dom eller
beslut av domstol i den stat till vilken den fordringsberättigade järnvägen
hör.

§ 3. En järnvägs rullande materiel ävensom järnvägen tillhöriga, för befordran
avsedda föremål, såsom behållare, lasttillbehör, presenningar, osv.,
må icke beläggas med kvarstad eller utmätas inom annan stat än den till
vilken den ägande järnvägen hör, såvida icke kvarstaden eller utmätningen
kommer till stånd på grund av dom eller beslut av domstol i sistnämnda
stat.

I Bilaga VII angivas förutsättningarna för att privatvagnar icke må beläggas
med kvarstad eller utmätas.

§ 4. Ställande av säkerhet för gäldande av rättegångskostnad kan icke
fordras ifråga om rättegång i anledning av internationellt fraktavtal.

Artikel 57.

Centralbyrå för internationella järnvägstransporter.

§ 1. För att underlätta och trygga tillämpningen av detta fördrag har inrättats
en Centralbyrå för internationella järnvägstransporter, vilken har
till uppgift:

a) att mottaga meddelanden från samtliga fördragsstater och från samtliga
berörda järnvägar, ävensom att bringa dylika meddelanden till övriga
staters och järnvägars kännedom;

b) att samla, sammanställa och offentliggöra underrättelser av alla slag,
som äro av intresse för det internationella transportväsendet;

c) att mellan de olika järnvägarna underlätta, dels de ekonomiska mellanhavanden,
som kunna uppkomma till följd av den internationella transporttjänsten,
dels ock inkasseringen av utestående fordringar, samt att trygga
järnvägarnas förhållande i detta avseende till varandra;

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 42

d) att på hemställan av en av fördragsstaterna eller av ett av de transportföretag,
vars linjer äro upptagna å den i artikel 58 omnämnda listan,
erbjuda sina tjänster eller sin medling eller på annat sätt söka förlika tvister
mellan sagda stater eller företag rörande tolkningen eller tillämpningen
av detta fördrag;

e) att på hemställan av berörda parter — stater, transportföretag eller
trafikanter — avgiva utlåtande vid tvister rörande tolkningen eller tillämpningen
av detta fördrag;

f) att medverka till lösandet av tvister rörande tolkningen eller tillämpningen
av detta fördrag genom skiljedom;

g) att handlägga förslag till ändringar av detta fördrag och, då anledning
därtill föreligger, föreslå sammankallandet av de i artikel 67 omnämnda
konferenserna.

§ 2. Ett särskilt reglemente, som utgör Bilaga V till detta fördrag, fastställer
Centralbyråns säte, sammansättning och organisation ävensom de för
utövandet av dess verksamhet erforderliga medlen. Reglementet fastställer
dessutom villkoren för byråns verksamhet och övervakningen av densamma.
Detta reglemente och de ändringar däri, om vilka samtliga fördragsstater
överenskommit, hava samma giltighet och varaktighet som fördraget självt.

Artikel 58.

Lista över linjer, underställda fördraget.

§ 1. Den i artikel 57 nämnda Centralbyrån skall upprätta lista över de
linjer, som äro underställda detta fördrag, och hålla densamma fullständig.
För detta ändamål mottager byrån meddelanden från fördragsstaterna angående
införande eller strykning å listan av järnvägslinjer eller av ett i artikel
2 omnämnt företag.

§ 2. En ny linjes inträde i den internationella transporttjänsten äger icke
rum förrän en månad förflutit från dagen för den skrivelse, varigenom Centralbyrån
underrättat de övriga staterna om linjens införande å listan.

§ 3. Centralbyrån skall stryka en å listan införd linje, så snart den fördragsstat,
på vilkens begäran denna linje införts å listan, underrättat byrån,
att linjen icke längre är i stånd att uppfylla de förpliktelser som fördraget
ålägger densamma.

§. 4. Mottagandet av dylik underrättelse från Centralbyrån berättigar en
järnväg att omedelbart avbryta alla förbindelser i internationell transporttjänst
med den å listan strukna linjen, dock skola transporter, som äro på
väg, slutföras.

AVDELNING V.
Undantagsbestämmelser.

Artikel 62.

Ansvarighet i kombinerad järnvägs- och sjötrafik.

§ 1. Vid befordran i kombinerad järnvägs- och sjötrafik över de i artikel
2 § 1 omnämnda linjerna kan varje stat genom att begära att erforderlig
uppgift härom intages å listan över linjer, som äro underställda fördra -

16

Kungl. Maj. ts proposition nr 42

get, till de i artikel 27 angivna grunderna för befrielse från ansvarighet foga
nedanstående grunder i deras helhet.

Fraktföraren äger åberopa dessa grunder endast om han visar, att förlusten
eller minskningen av eller skadan å godset eller den överskridna leveransfristen
inträffat å sjösträckan efter det godset inlastats i och till dess det
lossats ur fartyget.

Dessa befrielsegrunder äro:

a) handlingar, försummelse eller fel av befälhavaren, besättningen, lotsen
eller personer i fraktförarens tjänst vid navigeringen eller handhavandet
av fartyget;

b) bristande sjövärdighet hos fartyget såvida fraktföraren visar, att denna
bristande sjövärdighet icke kan tillskrivas en brist på skälig omsorg från
hans sida för att sätta fartyget i sjövärdigt skick eller för att förse det med
behörig bemanning, utrustning och proviantering eller för att försätta i
lämpligt och säkert skick alla de delar av fartyget, i vilka gods lastas, så
att de ägna sig för godsets mottagande, befordran och bevarande;

c) eldsvåda, såvida fraktföraren visar, att den icke orsakats av fel eller
försummelse av honom, befälhavaren, besättningen, lotsen eller personer i
hans tjänst;

d) faror, vådor eller ofall till havs eller på andra farvatten;

e) räddning eller försök till räddning av liv eller gods till havs;

f) lastning av gods å däck, såvida lastningen å däck skett i överensstämmelse
med avsändarens i fraktsedeln lämnade medgivande och det icke befordras
i järnvägsvagn.

Ovannämnda befrielsegrunder varken upphäva eller minska fraktförarens
allmänna skyldigheter och särskilt icke hans skyldighet att nedlägga
skälig omsorg för att sätta fartyget i sjövärdigt skick eller för att förse
det med behörig bemanning, utrustning och proviantering eller för att försätta
i lämpligt och säkert skick alla de delar av fartyget, i vilka gods lastas,
sa att de ägna sig för godsets mottagande, befordran och bevarande.

Då fraktföraren åberopar ovannämnda orsaker till befrielse från ansvarighet
förblir han likväl ansvarig, om den berättigade visar, att leveransfristens
överskridande, förlusten eller minskningen av eller skadan å godset
beror på annan försummelse av fraktföraren, befälhavaren, besättningen,
lotsen eller personer i fraktförarens tjänst än den som angivits i mom a).

§ 2. Om en och samma sjösträcka betjänas av flera företag, som äro upptagna
å den i artikel 1 omnämnda listan, skola samma ansvarighetsbestämmelser
gälla för dessa företag.

Därest dessa företag upptagits å listan på begäran av flera stater, skall
frågan om ansvarighetsbestämmelser dessförinnan hava blivit föremål för
överenskommelse mellan dessa stater.

§ 3. Jämlikt denna artikel vidtagna åtgärder skola delgivas Centralbyrån.
De träda i kraft tidigast trettio dagar efter den dag då Centralbyrån till
de andra staterna översänt meddelande om åtgärderna ifråga.

Sändningar, som äro på väg, skola icke beröras av dylika åtgärder.

Kungl. Maj:ts proposition nr 42

17

AVDELNING VI.

Slutbestämmelser.

Artikel 63.

Undertecknande.

Detta fördrag, vars bilagor anses såsom delar av själva fördraget, skall
till den 1 mars 1953 vara öppet för undertecknande av de stater, som inbjudits
att låta sig företrädas vid den ordinarie revisionskonferensen.

Artikel 6b.

Ratifikation. Ikraftsättande.

Detta fördrag skall ratificeras och ratifikationsinstrumenten skola snarast
möjligt deponeras hos schweiziska regeringen.

När fördraget ratificerats av femton stater, skall schweiziska regeringen
sätta sig i förbindelse med berörda regeringar för att med dem undersöka
möjligheten att sätta fördraget i kraft.

Artikel 65.

Anslutning till fördraget.

§ 1. Varje stat, som icke undertecknat detta fördrag, men som önskar ansluta
sig till detsamma, skall därom göra framställning hos schweiziska regeringen,
vilken överlämnar framställningen till alla fördragsstater jämte
ett utlåtande av Centralbyrån angående ifrågavarande stats järnvägsförhållanden
ur internationell transportsynpunkt.

§ 2. Såvida icke inom sex månader, räknat från dagen för detta meddelande,
minst två stater hos schweiziska regeringen motsatt sig framställningen,
är denna med full rättsverkan bifallen; härom underrättar schweiziska regeringen
staten ifråga och alla fördragsstater.

I motsatt fall underrättar schweiziska regeringen alla fördragsstater och
den sökande staten om att prövningen av framställningen uppskjutits.

§ 3. Anslutningen får giltighet sedan en månad förflutit från dagen för
den av den schweiziska regeringen utsända underrättelsen eller, om fördraget
vid utgången av denna frist ännu icke trätt i kraft, å dagen för fördragets
ikraftträdande.

Artikel 66.

Giltighetstid för fördragsstaternas åtagande.

§ 1. Giltighetstiden för detta fördrag är obegränsad. Varje fördragsstat
äger likväl frånträda fördraget på följande villkor:

Fördraget är för alla fördragsstater bindande till och med den 31 december
femte året efter dess ikraftträdande. Varje stat, som vid utgången av
denna tid önskar frånträda fördraget, är skyldig att minst ett år dessförinnan
därom meddela schweiziska regeringen, som härom underrättar alla
fördragsstater.

2 llihang till riksdagens protokoll 1955. 1 samt. Nr 42

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 42

Har dylikt meddelande icke gjorts inom sagda tid, förlänges åtagandet att
gälla under en tid av ytterligare tre år och vidare i treårsperioder, såvida
icke uppsägning gjorts minst ett år före den 31 december sista året av sådan
treårsperiod.

§ 2. Stater, som under loppet av femårsperioden eller av en treårsperiod
erhållit anslutning till fördraget, äro bundna av detsamma till slutet av denna
period och därefter till slutet av var och en av följande perioder, såvida
de icke uppsagt sin anslutning minst ett år före utgången av en av dessa
perioder.

Artikel 67.

Revision av fördraget.

§ 1. Ombud för fördragsstaterna skola på kallelse av schweiziska regeringens
sammanträda för revision av fördraget senast fem år efter ikraftträdandet
av detta fördrag.

En konferens skall inkallas före denna tidpunkt, om framställning därom
göres av minst en tredjedel av fördragsstaterna.

§ 2. Ikraftträdandet av det nya fördrag, i vilket en revisionskonferens utmynnat,
har till följd att det förutvarande fördraget uppbäves även med avseende
å de fördragsstater, som icke ratificerat det nya fördraget.

§ 3. Under tiden mellan revisionskonferenserna kunna artiklarna 3, 4, 6,
13, 17, 19, 21, 22, 23, 24, 25, 47, 48, 49, 52 och Bilagorna II, III, IVa, IVb,
IX och X hållas tidsenliga av en revisionskommission, vars organisation och
verksamhet behandlas i Bilaga VI till detta fördrag.

Revisionskommissionens beslut skola omedelbart meddelas fördragsstaternas
regeringar genom förmedling av Centralbyrån. Besluten betraktas som
antagna, såvida icke inom tre månader, räknat från dagen för meddelandet,
minst fem regeringar gjort invändningar mot desamma. Besluten träda i
kraft första dagen i sjätte månaden efter den månad under vilken Centralbyrån
bringat dem till fördragsstaternas regeringars kännedom. Centralbyrån
skall angiva denna dag i meddelandet om besluten.

Artikel 68.

Fördragets texter. Officiella översättningar.

Detta fördrag har i överensstämmelse med diplomatisk hävd avslutats
och undertecknats på franska språket.

Till den franska texten äro fogade en text på tyska språket, en text på
engelska språket och en text på italienska språket, vilka gälla såsom officiella
översättningar.

Vid bristande överensstämmelse äger den franska texten vitsord.

Till bekräftelse härav hava undertecknade ombud, försedda med fullmakter
vilka befunnits vara i god och behörig ordning, undertecknat detta fördrag.

Som skedde i Bern den tjugufemte oktober nittonhundrafemtiotvå i ett
enda exemplar, som skall förbliva deponerat i Schweiziska edsförbundets
arkiv och varav en autentisk kopia skall överlämnas till var och en av parterna.

Kungl. Maj. ts proposition nr 42

19

Bilaga B.

Internationellt fördrag angående befordran
å järnväg av resande och resgods.

(CIY)

AVDELNING I.

Fördragets föremål och omfattning.

Artikel i.

Järnvägar och transporter, på vilka fördraget äger tillämpning.

§ 1. Detta fördrag äger, såvitt annat icke följer av efterföljande paragrafer,
tillämpning å all befordran av resande och resgods med internationell befordringshandling
över transportsträckor, som beröra minst två fördragsstaters
områden och som uteslutande omfatta linjer, upptagna å den enligt artikel 58
upprättade listan.

§ 2. Transporter, vilkas utgångs- och bestämmelsestationer1 äro belägna
å en och samma stats område och som endast transitera annan stats område,
äro, utom i vad avser tillämpningen av artikel 28 § 1, underkastade lagen
i utgångsstaten:

a) när de linjer, över vilka transiteringen äger rum, trafikeras uteslutande
av järnväg i utgångsstaten;

b) eller när de linjer, över vilka transiteringen äger rum, icke trafikeras
uteslutande av järnväg i utgångsstaten, såvida de berörda järnvägarna träffat
särskilda överenskommelser, enligt vilka dessa transporter icke skola betraktas
såsom internationella.

§ 3. Transporter mellan stationer i två grannstater äro, om de linjer över
vilka befordringen äger rum trafikeras uteslutande av järnväg i den ena
av dessa stater, och om lag och förordning i någon av dessa stater icke lägga
hinder i vägen häremot, underkastade lagen i den stat till vilken den järnväg
hör, som trafikerar de linjer, över vilka befordringen äger rum.

§ 4. Tarifferna fastställa de förbindelser för vilka internationella befordringshandlingar
utfärdas.

Artikel 2.

Bestämmelser om sammansatta transporter.

§ 1. Å den i artikel 1 nämnda listan kunna förutom järnvägar upptagas
regelbundet trafikerade bil- eller sjöfartslinjer, som stå i anslutning till järn 1

Med »station» förstås jämväl hamn för sjöfart och varje för allmänheten upplåten billinjes
förrättningsställe i och för fullgörande av befordringsavtal.

20

Kungl. Maj. ts proposition nr 42

vägslinjer och utföra internationella transporter under ansvar av en fördragsstat
eller en å listan upptagen järnväg.

§ 2. De företag, som trafikera dylika linjer, äro underkastade alla de skyldigheter
och åtnjuta alla de rättigheter, som åligga och tillkomma järnvägarna
enligt detta fördrag, dock med förbehåll för avvikelser, som äro nödvändiga
på grund av det olika befordringssättet. De genom detta fördrag fastställda
ansvarighetsbestämmelserna må dock icke ändras.

§ 3. Varje stat, som önskar låta å listan upptaga sådan linje, som angives
i § 1, skall ombesörja, att i § 2 förutsedda avvikelser offentliggöras på samma
sätt som är föreskrivet i fråga om tarifferna.

§ 4. För internationella transporter, som taga i anspråk såväl järnvägar som
andra än i § 1 angivna transportmedel, kunna järnvägarna, i ändamål att
taga hänsyn till den säregna beskaffenheten hos varje befordringssätt, gemensamt
med berörda transportföretag fastställa tariffbestämmelser, som innebära
en från detta fördrag avvikande rättslig ordning. De kunna i dylikt
fall föreskriva användning av annan befordringshandling än den som föreskrives
i detta fördrag.

AVDELNING II.

Befordringsavtalet.

Kapitel I.

Befordran av resande.

Kapitel II.

Befordran av inskrivet resgods.

Kapitel III.

Gemensamma bestämmelser för befordran av resande
och inskrivet resgods.

Kungl. Maj:ts proposition nr 42

21

AVDELNING III.

Ansvarighet. Anspråk grundade på befordringsavtalet.
Kapitel I.

Ansvarighet.

Artikel 28.

Ansvarighet vid befordran av resande, handresgods och
levande djur.

§ 1. Järnvägens ansvarighet för resandes död eller skador eller för varje
annat ingrepp i den resandes kroppsliga integritet ävensom för skador som
förorsakats genom försening eller inställande av tåg eller genom förfelad
anslutning bestämmes av lagar och förordningar i den stat där händelsen
tilldragit sig. Efterföljande artiklar i denna avdelning äro icke tillämpliga
å dessa fall.

§ 2. Beträffande handresgods och levande djur, om vilka den resande
enligt artikel 14 § 3 har att själv taga vård, är järnvägen ansvarig endast för
sådan skada som förorsakats genom järnvägens försummelse.

§ 3. I förenämnda fall förekommer icke någon gemensam ansvarighet.

Artikel 29.

Järnvägarnas gemensamma ansvarighet för inskrivet resgods.

§ 1. Den järnväg, som till befordran mottagit resgods, och därå utfärdat
internationellt resgodsbevis, är ansvarig för transportens utförande över hela
befordringssträckan ända till dess resgodset utlämnats.

§ 2. Varje efterföljande järnväg inträder genom själva övertagandet av
resgodset i befordringsavtalet och ikläder sig därav härrörande skyldigheter,
dock att bestämmelserna i artikel 43 § 2 skola iakttagas i fråga om bestämmelsej
är nvägen.

Artikel 30.

Ansvarighetens omfattning.

§ 1. Järnvägen är ansvarig för försenad utlämning, ävensom för den skada,
som under tiden från resgodsets mottagande till befordran till dess det utlämnats
uppstått till följd av att resgodset gått förlorat, minskats eller
sk cida.ts

§ 2. Järnvägen är fri från denna ansvarighet om den försenade utlämningen,
förlusten, minskningen eller skadan orsakats genom försummelse av
den resande, genom anvisning av denne, då anvisningen icke föranletts av
någon järnvägens försummelse, genom resgodsets naturliga beskaffenhet
eller genom förhållande, som järnvägen icke förmått undvika och vars följder
den icke kunnat förebygga.

§ 3. Med beaktande av bestämmelserna i artikel 31 § 2 är järnvägen fri
från denna ansvarighet, om förlusten, minskningen eller skadan härrör av
den särskilda risk, som är förbunden med resgodsets särskilda beskaffenhet,

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 42

med frånvaron av förpackning eller bristfällig förpackning, eller beror på
att föremål, som äro uteslutna från befordran, likväl inlämnats som resgods.

Kapitel II

Anspråk, framställda i administrativ ordning (reklamationer). Talan
inför domstol. Förfaringssätt och preskription ifråga om tvister på
grund av befordringsavtalet.

Artikel 41.

Anspråk, framställda i administrativ ordning (reklamationer).

§ 1. Anspråk i administrativ ordning (reklamationer) beträffande befordringsavtal
skola skriftligen framställas hos den i artikel 43 angivna iärnvägen.
J

§ 2. Rätten att framställa reklamation tillkommer de personer, som enligt
artikel 42 äga rätt att instämma järnvägen till domstol.

§ 3. Biljetter, resgodsbevis och de handlingar i övrigt, som den berättigade
anser lämpligt att foga vid sin reklamation, skola företes antingen i huvudskrift
eller i avskrift, som på järnvägens begäran skall vara vederbörligen
bestyrkt. °

Vid slutlig uppgörelse av reklamationen äger järnvägen fordra återställande
av biljetter och resgodsbevis.

Artikel 42.

Behörighet att föra talan mot järnvägen vid domstol.

Talan mot järnväg på grund av befordringsavtal må föras endast av den
som företer biljett eller resgodsbevis eller som, i avsaknad av biljett eller resgodsbevis,
på annat sätt styrker sin talerätt.

Artikel 43.

Järnvägar mot vilka talan kan föras vid domstol. Laga domstol.

§ 1. Talan om återbetalning av ett på grund av befordingsavtalet erlagt
belopp kan föras antingen mot den järnväg, som uppburit detta belopp eller
mot den järnväg för vars räkning beloppet uppburits.

§„ 2- Talan i övrigt på grund av befordringsavtalet må föras endast mot
utgangsjärnvägen, bestämmelsejärnvägen eller den järnväg å vilken den omständighet
inträffat, varpå talan grundas.

Talan mot bestämmelsejärnvägen kan emellertid föras, även om denna
icke mottagit vare sig resgodset eller följesedeln.

§ .3'' Därest käranden äger rätt välja mellan flera järnvägar, upphör hans
valrätt, så snart talan väckts mot en av dessa järnvägar.

§ 4. Såvida icke annorlunda föreskrives i avtal mellan staterna eller i
koncession surkund, må talan väckas endast vid behörig domstol i den stat,
till vilken den järnväg hör mot vilken talan riktas.

Om ett transportföretag trafikerar järnvägsnät med självständig förvaltning
i olika stater, betraktas varje sådant nät med avseende på tillämpningen
av denna paragraf som en särskild järnväg.

Kungl. Mai:ts proposition nr 42

23

s 5. Talan kan väckas mot en annan än i §§ 1 och 2 omnämnd järnväg,
såvida talan väckts i form av genkäromål eller invändning i huvudkaromålet
och grundar sig på samma befordringsavtal. , ,

§ 6. Bestämmelserna i denna artikel äga icke tillämpning pa regresstalan

mellan järnvägarna, varom
ning.

eilllcl ill LllkCl dga I^ivv, r---o-----

föreskrifter lämnas i kapitel III av denna avdel -

Artikel 45.

Upphörande av rätten att föra talan mot järnvägen
på grund av resgodsbefordringsavtal.

s l Sedan resgodset mottagits av den berättigade, förfaller på befordringsavtalet
grundad rätt att föra talan mot järnvägen for försenad utlämning,
minskning eller skada.

8 2. Talerätten är dock icke förfallen:

a) om den berättigade visar, att skadan förorsakats med uppsåt eller ge nom

grov vårdslöshet från järnvägens sida;

b) vid reklamation på grund av försening, savida reklamationen framställts
hos någon av de i artikel 43 § 2 nämnda järnvägarna inom en frist
icke överstigande tjuguen dagar, dagen for utlamningen av resgodset till

den berättigade icke inräknad; . _ . „ , , . .

c) vid reklamation på grund av att resgods minskats eller skadats.

1. om minskningen eller skadan jämlikt artikel 44 fastställts, innan lesgodset
mottagits av den berättigade;

2. om sådant fastställande, som bort ske i enlighet med artikel 44, genom
försummelse enbart å järnvägens sida underlåtits,

d) vid reklamation på grund av sådana utifrån icke synliga skador, som
fastställts efter det resgodset mottagits av den berättigade, under villkor:

1. att begäran om fastställande enligt artikel 44 gores av den berättigade
omedelbart efter skadans upptäckt och senast tre dagar efter det resgodset

2. att den berättigade visar, att skadan uppstått under tiden mellan resgodsets
mottagning till befordran och dess utlämning.

Artikel 46.

Preskription av talan på grund av befordringsavtal.

§ 1. Talan på grund av befordringsavtal preskriberas efter ett år.

Preskriptionstiden är likväl tre år i fråga om:

a) talan på grund av skada, som förorsakats med uppsåt,

b) talan på grund av bedrägeri, varom stadgas i artikel 3J.

8 2. Preskriptionstiden löper: . . .

a) i fråga om talan om ersättning för försenad utlämning, minskning av

eller skada å resgods: från den dag då utlämning skedde, ....

b) i fråga om talan om ersättning för förlust: från den dag da utlämning
skulle hava skett; , . , . .....

c) i fråga om talan om betalning eller återbäring av resgodsfrakt, extra
avgifter eller tilläggsavgifter, eller i fråga om anspråk på rättelse vid oriktig
tillämpning av tariff eller vid räknefel: från betalningsdagen, eller, därest
betalning icke erlagts, från den dag, då betalning skulle hava skett;

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 42

„ 5 n * fråga omtälan om betalning av en av tullmyndighet fordrad tilläggs Vf,

ft: £}“ den da§ da betalningsanspråket framställdes av tullmyndigheten;

r, i-fftaga-u™uaiin^j ta an’ som avser befordran av resande: från den dag
da biljetts giltighetstid utgick. °

dag preskriPtlonstlden mräknas icke den dag som angives som begynnelse intjii3,

^,^,kia,mati°n.enIigt,artAkel 41 hos järnväg avbrytes preskriptionen
d da§ då Jarnyagen skriftligen avslår reklamationen och återställer

de därvid fogade handlingarna. Därest reklamationen delvis bifalles, löper
preskriptionstiden anyo vidare endast beträffande den del av reklamationen
som kvarstar omtvistad. Bevisskyldigheten för att reklamationen eller svafShåHandet8
°Ch * handlin§arna återställts åligger den som åberopar

tionen11^6 reklamationer’ som avse samma anspråk, avbryta icke preskrip ,

-§ 4- Talan som preskriberats, kan icke göras gällande i form av genkaromal
eller invändning. b 8

5: Där, °.va? icke annorlunda stadgats, skola om upphävande och avbrott
i preskription galla vad darom finnes stadgat i lagar och förordningar
i den stat dar anspråket är framställt. s

Kapitel III

Avräkning. Järnvägarnas regressrätt mot varandra.

Artikel 47.

Avräkning mellan järnvägarna.

a0^rjVäriLV^g ?kyldiS att till berörda järnvägar betala dem tillkommande
andel av befordringsavgift, som järnvägen uppburit eller bort uppbära.

Artikel 48.

Regressrätt vid förlust eller minskning av eller skada å resgods.

niLVn/SS’ n°m e.nli^ bestämmelserna i detta fördrag utbetalt ersättmng
för förlust eller minskning av eller skada å resgods, äger enligt följande
bestämmelser regressratt mot de järnvägar, som deltagit i befordnngen:

a) den järnväg, som förorsakat skadan, är ensam ansvarig därför flera

jarnvägar förorsakat skadan, ansvarar varje järnväg för
de irlk da’ -S-rmtf0/°aSa,katS av densamma- Är i visst fall ett dylikt särskfljangrunder,
Tom1^^!^^ mom8 c^)^n^SbClOPI)e^ meUan j™garna ^ d*

kf? icke visas, att skadan förorsakats av en viss eller flera järnhef
ari ^ordelas ersättningsbeloppet mellan alla de järnvägar som deltagit i

deråinier0p*''6d av dem s.om visa, att skadan icke förorsakat! på

deras hnjer. Fördelningen ager rum i förhållande till antalet tariffkilometer

f Jand/vuT? m Järnvägarna på obestånd, skall den på denna järnväg
v, fndj’.1Cke betalda andelen fördelas mellan övriga järnvägar som deltagit
i befordnngen i förhållande till antalet tariffkilometer. 8 8

Kungl. Maj:ts proposition nr 42

25

Artikel 49.

Regressrätt vid ersättning för försenad utlämning.

I fråga om ersättning för försenad utlämning tillämpas de i artikel 48
meddelade bestämmelserna. Har det fastställts, att förseningen orsakats
genom oregelmässigheter på flera järnvägar, skall ersättningsbeloppet fördelas
mellan dessa järnvägar i förhållande till den försening, som ägt rum
på deras sträckor.

Artikel 50.

Förfaringssätt i regressmål.

§ 1. Den järnväg mot vilken regressanspråk enligt artiklarna 48 och 49
göres gällande, är icke befogad att bestrida rättmätigheten av den betalning
som verkställts av den järnväg, vilken gör regressfordran gällande, såvida
ersättningsbeloppet fastställts av domstol, sedan järnvägen i fråga blivit
vederbörligen instämd samt varit i tillfälle att uppträda som mellankommande
part i målet. Domstolen i huvudmålet skall med hänsyn till omständigheterna
i målet fastställa tid för stämnings delgivande och för utförande
av talan som mellankommande part.

§ 2. Den järnväg, som vill göra sin regressfordran gällande, skall till en
och samma domstol instämma samtliga de järnvägar, med vilka överenskommelse
icke blivit träffad, vid risk att regressrätten mot de icke instämda
järnvägarna förfaller.

§ 3. Domstol skall meddela en dom över alla där väckta regressanspråk.

§ 4. De instämda järnvägarna äga icke rätt till ytterligare regress.

§ 5. Mål rörande regressanspråk må icke förenas med mål om ersättningstalan.

Artikel 51.

Laga domstol i regressmål.

§ 1. Laga domstol är rätten i den ort där den järnväg, mot vilken regress
sökes, har sitt säte.

§ 2. Avser käromålet flera järnvägar, har kärande järnvägen rätt att välja
mellan de domstolar som enligt § 1 äro behöriga att döma i saken.

Artikel 52.

Överenskommelser i fråga om regress.

Järnvägarna kunna genom överenskommelser stadga avvikelser från de
i kapitel III angivna reglerna om inbördes regress.

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 42

AVDELNING IV.

Särskilda bestämmelser.

Artikel 53.

Tillämpning av inhemsk rätt.

I den mån bestämmelser saknas i detta fördrag, skola inom varje särskild
stat gällande lagar och förordningar rörande befordran tillämpas.

Artikel 54.

Allmänna regler för rättegångsförfarandet.

Därest i detta fördrag icke annat föreskrives, skall i fråga om rättegångsförfarandet
i alla tvister rörande transporter enligt fördraget lända till efterrättelse
vad i sådant avseende finnes föreskrivet i lagen i det land som domstolen
tillhör.

Artikel 55.

Verkställande av domar. Kvarstad och utmätning. Ställande av säkerhet.

§ 1. Dom som på grund av bestämmelserna i detta fördrag avkunnats av
behörig domstol efter parternas hörande eller tredskovis och som enligt för
domstolen gällande lagar må verkställas, skall gå i verkställighet i samtliga
övriga fördragsstater, så snart å vederbörande stat föreskrivna former iakttagits.
Prövning av domens materiella innehåll må icke äga rum.

Denna bestämmelse äger icke tillämpning å domar, som må provisoriskt
verkställas, icke heller å sådan dom, som ålägger käranden att, emedan
han tappat i målet, betala, förutom rättegångskostnad, ytterligare skadeersättning.

§ 2. Fordringar, som en järnväg på grund av internationell befordran
har hos annan järnväg, vilken icke tillhör samma stat som den förstnämnda,
må icke beläggas med kvarstad eller utmätas annat än på grund av dom
eller beslut av domstol i den stat till vilken den fordringsberättigade järnvägen
hör.

§ 3. En järnvägs rullande materiel ävensom järnvägen tillhöriga, för
befordran avsedda föremål, såsom behållare, lasttillbehör, presenningar, osv.,
må icke beläggas med kvarstad eller utmätas inom annan stat än den till
vilken den ägande järnvägen hör, såvida icke kvarstad en eller utmätningen
kommer till stånd på grund av dom eller beslut av domstol i sistnämnda
stat.

I Bilaga VII till Internationella fördraget angående godsbefordran å järnväg
(CIM) angivas förutsättningarna för att privatvagnar icke må beläggas
med kvarstad eller utmätas.

§ 4. Ställande av säkerhet för gäldande av rättegångskostnad kan icke
fordras i fråga om rättegång i anledning av internationellt befordringsavtal.

Kungl. Maj:ts proposition nr 42 27

Artikel 57.

Centralbyrå för internationella järnvägstransporter.

§ 1. För att underlätta och trygga tillämpningen av detta fördrag har inrättats
en Centralbyrå för internationella järnvägstransporter, vilken har till
uppgift:

a) att mottaga meddelanden från samtliga fördragsstater och från samtliga
berörda järnvägar, ävensom att bringa dylika meddelanden till övriga
staters och järnvägars kännedom;

b) att samla, sammanställa och offentliggöra underrättelser av alla slag,
som är o av intresse för det internationella transportväsendet;

c) att mellan de olika järnvägarna underlätta, dels de ekonomiska mellanhavanden,
som kunna uppkomma till följd av den internationella transporttjänsten,
dels ock inkasseringen av utestående fordringar, samt att trygga
järnvägarnas förhållande i detta avseende till varandra;

d) att på hemställan av en av fördragsstaterna eller av ett av de transportföretag,
vars linjer äro upptagna å den i artikel 58 omnämnda listan,
erbjuda sina tjänster eller sin medling eller på annat sätt söka förlika tvister
mellan sagda stater eller företag rörande tolkningen eller tillämpningen av
detta fördrag;

e) att på hemställan av berörda parter — stater, transportföretag eller
trafikanter —■ avgiva utlåtande vid tvister rörande tolkningen eller tillämpningen
av detta fördrag;

f) att medverka till lösandet av tvister rörande tolkningen eller tillämpningen
av detta fördrag genom skiljedom;

g) att handlägga förslag till ändringar av detta fördrag och, då anledning
därtill föreligger, föreslå sammankallandet av de i artikel 66 omnämnda
konferenserna.

§ 2. Ett särskilt reglemente, som utgör Bilaga II till detta fördrag, fastställer
Centralbyråns säte, sammansättning och organisation ävensom de
för utövandet av dess verksamhet erforderliga medlen. Reglementet fastställer
dessutom villkoren för byråns verksamhet och övervakningen av densamma.
Detta reglemente och de ändringar däri, om vilka samtliga fördragsstater
överenskommit, hava samma giltighet och varaktighet som fördraget
självt.

Artikel 58.

Lista över linjer, underställda fördraget.

§ 1. Den i artikel 57 nämnda Centralbyrån skall upprätta lista över de
linjer, som äro underställda detta fördrag, och hålla densamma fullständig.
För detta ändamål mottager byrån meddelanden från fördragsstaterna angående
införande eller strykning å listan av järnvägslinjer eller av ett i artikel
2 omnämnt företag.

§ 2. En ny linjes inträde i den internationella transporttjänsten äger
icke rum förrän en månad förflutit från dagen för den skrivelse, varigenom
Centralbyrån underrättat de övriga staterna om linjens införande å listan.

§ 3. Centralbyrån skall stryka en å listan införd linje, så snart den fördragsstat,
på vilkens begäran denna linje införts å listan, underrättat byrån,
att linjen icke längre är i stånd att uppfylla de förpliktelser som fördraget
ålägger densamma.

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 42

§ 4. Mottagandet av dylik underrättelse från Centralbyrån berättigar en
järnväg att omedelbart avbryta alla förbindelser i internationell transporttjänst
med den å listan strukna linjen, dock skola transporter, som äro på
väg, slutföras.

AVDELNING V.

Undantagsbestämmelser.

Artikel 61.

Ansvarighet i kombinerad järnvägs- och sjötrafik.

§ 1. Vid befordran i kombinerad järnvägs- och sjötrafik över de i artikel 2
§ 1 omnämnda linjerna kan varje stat genom att begära att erforderlig
uppgift härom intages å listan över linjer, som äro underställda fördraget,
till de i artikel 30 angivna grunderna för befrielse från ansvarighet foga nedanstående
grunder i deras helhet.

Fraktföraren äger åberopa dessa grunder endast om han visar, att den
försenade utlämningen, förlusten eller minskningen av eller skadan å resgodset
inträffat å sjösträckan efter det resgodset inlastats i och till dess det
lossats ur fartyget.

Dessa befrielsegrunder äro:

a) handlingar, försummelse eller fel av befälhavaren, besättningen, lotsen
eller personer i fraktförarens tjänst vid navigeringen eller handhavandet av
fartyget;

b) bristande sjövärdighet hos fartyget såvida fraktföraren visar, att denna
bristande sjövärdighet icke kan tillskrivas en brist på skälig omsorg från
hans sida för att sätta fartyget i sj ovärdigt skick eller för att förse det
med behörig bemanning, utrustning och proviantering eller för att försätta
i lämpligt och säkert skick alla de delar av fartyget, i vilka resgods lastas,
så att de ägna sig för resgodsets mottagande, befordran och bevarande;

c) eldsvåda, såvida fraktföraren visar, att den icke orsakats av fel eller
försummelse av honom, befälhavaren, besättningen, lotsen eller personer i
hans tjänst;

d) faror, vådor eller ofall till havs eller på andra farvatten;

e) räddning eller försök till räddning av liv eller gods till havs.

Ovannämnda befrielsegrunder varken upphäva eller minska fraktförarens

allmänna skyldigheter och särskilt icke hans skyldighet att nedlägga skälig
omsorg för att sätta fartyget i sj ovärdigt skick eller för att förse det med
behörig bemanning, utrustning och proviantering eller för att försätta i lämpligt
och säkert skick alla de delar av fartyget, i vilka resgods lastas, så att
de ägna sig för resgodsets mottagande, befordran och bevarande.

Då fraktföraren åberopar ovannämnda orsaker till befrielse från ansvarighet,
förblir han likväl ansvarig, om den berättigade visar, att den försenade
utlämningen, förlusten eller minskningen av eller skadan å resgodset
beror på annan försummelse av fraktföraren, befälhavaren, besättningen,
lotsen eller personer i fraktförarens tjänst än den som angivits i mom a).

§ 2. Om en och samma sjösträcka betjänas av flera företag, som äro upptagna
å den i artikel 1 omnämnda listan, skola samma ansvarighetsbestämmelser
gälla för dessa företag.

Därest dessa företag upptagits å listan på begäran av flera stater, skall

29

Kungl. Maj.ts proposition nr 42

frågan om ansvarighetsbestämmelser dessförinnan hava blivit föremål för
överenskommelse mellan dessa stater.

§ 3. Jämlikt denna artikel vidtagna åtgärder skola delgivas Centralbyrån.
De träda i kraft tidigast trettio dagar efter den dag då Centralbyrån till de
andra staterna översänt meddelande om åtgärderna i fråga.

Resgods, som är på väg, skall icke beröras av dylika åtgärder.

AVDELNING VI.

Slutbestämmelser.

Artikel 62.

Undertecknande.

Detta fördrag, vars bilagor anses såsom delar av själva fördraget, skall till
den 1 mars 1953 vara öppet för undertecknande av de stater, som inbjudits
att låta sig företrädas vid den ordinarie revisionskonferensen.

Artikel 63.

Ratifikation. Ikraftsättande.

Detta fördrag skall ratificeras och ratifikationsinstrumenten skola snarast
möjligt deponeras hos schweiziska regeringen.

När fördraget ratificerats av femton stater, skall schweiziska regeringen
sätta sig i förbindelse med berörda regeringar för att med dem undersöka
möjligheten att sätta fördraget i kraft.

Artikel 64.

Anslutning till fördraget.

§ l. Varje stat, som icke undertecknat detta fördrag, men som önskar
ansluta sig till detsamma, skall därom göra framställning hos schweiziska
regeringen, vilken överlämnar framställningen till alla fördragsstater jämte
ett utlåtande av Centralbyrån angående ifrågavarande stats järnvägsförhållanden
ur internationell transportsynpunkt.

§ 2. Såvida icke inom sex månader, räknat från dagen för detta meddelande,
minst två stater hos schweiziska regeringen motsatt sig framställningen,
är denna med full rättsverkan bifallen; härom underrättar schweiziska
regeringen staten i fråga och alla fördragsstater.

I motsatt fall underrättar schweiziska regeringen alla fördragsstater och
den sökande staten om att prövningen av framställningen uppskjutits.

§ 3. Anslutningen får giltighet sedan en månad förflutit från dagen för
den av den schweiziska regeringen utsända underrättelsen eller, om fördraget
vid utgången av denna frist ännu icke trätt i kraft, å dagen för fördragets
ikraftträdande.

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 42

Artikel 65.

Giltighetstid för fördragsstaternas åtagande.

§ 1. Giltighetstiden för detta fördrag är obegränsad. Varje fördragsstat äger
likväl frånträda fördraget på följande villkor:

Fördraget är för alla fördragsstater bindande till och med den 31 decenibei
femte aret efter dess ikraftträdande. Varje stat, som vid utgången
av denna tid önskar frånträda fördraget, är skyldig att minst ett år dessförinnan
därom meddela schweiziska regeringen, som härom underrättar alla
fördragsstater.

Har dylikt meddelande icke gjorts inom sagda tid, förlänges åtagandet att
galla under en tid av ytterligare tre år och vidare i treårsperioder, såvida
icke uppsägning gjorts minst ett år före den 31 december sista året av sådan
treårsperiod.

§ 2. Stater, som under loppet av femårsperioden eller av en treårsperiod
erhållit anslutning till fördraget, äro bundna av detsamma till slutet av denna
period och därefter till slutet av var och en av följande perioder, såvida de
icke uppsagt sin anslutning minst ett år före utgången av en av dessa perioder.
r

Artikel 66.

Revision av fördraget.

§ 1. Ombud för fördragsstaterna skola på kallelse av schweiziska regeringen
sammanträda för revision av fördraget senast fem år efter ikraftträdandet
av detta fördrag.

En konferens skall inkallas före denna tidpunkt, om framställning därom
göres av minst en tredjedel av fördragsstaterna.

§ 2. Ikraftträdandet av det nya fördrag, i vilket en revisionskonferens utmynnat,
har till följd att det förutvarande fördraget upphäves även med avseende
å de fördragsstater, som icke ratificerat det nya fördraget.

§ 3. Under tiden mellan revisionskonferenserna kunna artiklarna 5, 8,

27, 47, 48, 49, 52 och Bilagorna I och IV
hallas tidsenliga av en revisionskommission, vars organisation och verksamhet
behandlas i Bilaga III till detta fördrag.

Revisionskommissionens beslut skola omedelbart meddelas fördragsstaternas
regeringar genom förmedling av Centralbyrån. Besluten betraktas som
antagna, såvida icke inom tre månader, räknat från dagen för meddelandet,
minst fem regeringar gjort invändningar mot desamma. Besluten träda i
kraft första dagen i sjätte månaden efter den månad under vilken Centralbyrån
bringat dem till fördragsstaternas regeringars kännedom. Centralbyrån
skall angiva denna dag i meddelandet om besluten.

Artikel 67.

Fördragets texter. Officiella översättningar.

Detta fördrag har i överensstämmelse med diplomatisk hävd avslutats och
undertecknats på franska språket.

31

Kungl. Maj:ts proposition nr 42

Till den franska texten äro fogade en text på tyska språket, en text på
engelska språket och en text på italienska språket, vilka gälla såsom officiella
översättningar.

Vid bristande överensstämmelse äger den franska texten vitsord.

Till bekräftelse härav hava undertecknade ombud, försedda med fullmakter,
vilka befunnits vara i god och behörig ordning, undertecknat detta fördrag.
. „ .

Som skedde i Bern den tjugufemte oktober nittonhundrafemtiotva i ett
enda exemplar, som skall förbliva deponerat i Schweiziska edsförbundets
arkiv och varav en autentisk kopia skall överlämnas till var och en av
parterna.

32

Knngl. Maj:ts proposition nr 42

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 22 december
1954.

Närvarande:

justitieråden Lech,

Regner,

Gösta Lind,
regeringsrådet Lorichs.

Enligt lagrådet den 20 december 1954 tillhandakommet utdrag av protokoll
över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i
statsrådet den 17 december 1954, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets
utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas
över upprättat förslag till lag i anledning av Sveriges anslutning till
de internationella fördragen angående godsbefordran å järnväg samt angående
befordran ä järnväg av resande och resgods.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av
byråchefen för lagärenden i justitiedepartementet, hovrättsrådet S. Dennemark.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:
Harriet Stangenberg

Kungl. Maj:ts proposition nr 42

33

Utdrag av protokollet över justiticdepartementsärenden, hållet
inför Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 30 december 1954.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Andersson, Norup,
Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam, Lindström,
Lange.

Efter gemensam beredning med chefen för kommunikationsdepartementet
anmäler chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, lagrådets
den 22 december 1954 avgivna utlåtande över det den 17 i samma månad
till lagrådet remitterade förslaget till lag i anledning av Sveriges anslutning
till de internationella fördragen angående godsbefordran å järnväg samt angående
befordran å järnvåg av resande och resgods samt hemställer, att förslaget,
som av lagrådet lämnats utan erinran, måtte jämlikt § 87 regeringsformen
genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Sven Fischier

3 Bihantj till riksdagens protokoll 1955. 1 samt. Nr 42