Kungl. Maj:ts proposition nr 36
1
Nr 36
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
om investeringsavgift för år 1955, m. mgiven
Stockholms slott den 7 januari 1955.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga
härvid fogade förslag till
1) förordning om investeringsavgift för år 1955; samt
2) förordning om avgift vid investering i motorfordon år 1955 (särskild
investeringsavgift).
GUSTAF ADOLF
Per Edvin Sköld
Propositionens huvudsakliga innehåll
Det för dagen rådande ekonomiska läget och de aktuella utvecklingstendenserna
påkallar särskilda åtgärder i syfte att hålla investeringarna inom
ramen för de tillgängliga resurserna.
I förevarande proposition föreslås att investeringar inom rörelse och jordbruk
under år 1955 belägges med en avgift, motsvarande 12 procent av kostnaderna
för investeringarna. Bestämmelserna har utformats i huvudsaklig
överensstämmelse med den förordning om investeringsavgift, som gällde för
åren 1952 och 1953.
Investeringsavgiften avser även investeringar i bussar och lastbilar. Med
hänsyn till angelägenheten av en viss återhållsamhet i fråga om investeringar
även i personbilar och motorcyklar, oavsett om dessa användes i rörelse
eller jordbruk eller för privat bruk, föreslås som ett komplement till investeringsavgiften
en särskild investeringsavgift att uttagas vid registrering av
dylika motorfordon. Denna avgift föreslås beräknad efter en skala, som i
princip avvägts med hänsyn till fordonens storleksordning och ålder. Avgiften
varierar med tjänstevikten och motsvarar för ny bil i genomsnitt ca
10 procent av anskaffningskostnaden. Avgiften är lägre ju äldre bilen är
och går ned till en femtedel när fråga är om bilar av 1946 eller tidigare års
modell. — För motorcyklar är avgiften 150, 200 eller 300 kronor, beroende
på tjänstevikten, med motsvarande reducering för äldre årsmodeller.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1955. 1 saml. Nr 36
2
Kungl. Maj.ts proposition nr 36
Förslag
till
förordning om investeringsavgift för år 1955
Härigenom förordnas som följer.
1 §•
Fysisk eller juridisk person, som under det beskattningsår för vilket taxering
till statlig inkomstskatt äger rum i första instans år 1956 verkställt
investering av nedan angivet slag inom någon av förvärvskällorna jordbruksfastighet,
annan fastighet eller rörelse och som icke är frikallad från
skyldighet att erlägga sådan skatt för inkomst av samma förvärvskälla,
skall i enlighet med vad i denna förordning sägs till staten erlägga investeringsavgift.
Från avgiftsskyldighet som i föregående stycke sägs frikallas systembolag,
som avses i förordningen den 18 juni 1937 angående försäljning av rusdrycker,
Detaljhandelsbolaget för rusdrycker Aktiebolag, Aktiebolaget Vinoch
spritcentralen, Aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet, Svenska skifferoljeaktiebolaget,
Svenska spannmålsaktiebolaget, Aktiebolaget Svensk torvförädling,
Aktiebolaget Ceaverken, Aktiebolaget Aerotransport och Aktiebolaget
Atomenergi, så ock aktiebolag och ekonomisk förening däri kommun
äger mer än nio tiondelar av aktie- eller andelskapitalet under förutsättning
att bolaget eller föreningen icke driver byggnadsverksamhet. Från avgiftsskyldighet
frikallas vidare föreningar och bolag som avses i 24 § 3 mom.
kommunalskattelagen samt vidare folketshusförening, folkparksförening och
annan liknande organisation med uppgift att tillhandahålla samlingslokal
ävensom annan i ideellt syfte verksam organisation, som tillhandahåller
dylik lokal.
2 §•
Till sådan investering inom förvärvskällan jordbruksfastighet, som föranleder
uttagande av investeringsavgift (avgiftspliktig investering), hänföras
a) i fråga om byggnad:
ny-, till- och ombyggnad samt reparation och underhåll av byggnad till
den del densamma användes för annat ändamål än bostadsändamål; samt
b) i fråga om maskiner och andra för jordbruksdriften avsedda döda inventarier
med en beräknad varaktighetstid av mer än tre år:
nyuppsättning, ersättningsanskaffning och sådana förbättringsåtgärder,
som icke äro att hänföra till normalt underhåll.
Vad i föregående stycke sägs skall icke äga tillämpning, när fråga är om
förvärv av tillgång i samband med övertagande av jordbruk med äganderätt
eller på arrende eller efter utarrendering under förutsättning att tillgången
i fråga nyttjats i det övertagna jordbruket. Ej heller skall investeringsavgift
uttagas då fråga är om nyuppsättning som verkställts under det beskattningsår,
då jordbruksfastighet förvärvats eller jordbruksarrende tillträtts
eller jordbruk övertagits efter utarrendering.
3 §.
Till avgiftspliktig investering inom förvärvskällan annan fastighet hänföras -
3
Kungl. Maj:ts proposition nr 36
a) i fråga om fastighet med undantag för sådana till byggnad hörande
fasta maskiner, som vid fastighetstaxeringen åsatts särskilt maskinvärde:
grundförbättring å fastigheten, förvärv av byggnad genom köp eller därmed
jämförligt fång, ny-, till- och ombyggnad samt reparation och underhåll
av byggnad, dock att — när investeringen avser personalbostäder —
allenast utfört reparations- och underhållsarbete skall anses som avgiftspliktig
investering; samt
b) i fråga om sådana vid a) avsedda fasta maskiner, som hava en beräknad
varaktighetstid av mer än tre år:
nyuppsättning, ersättningsanskaffning och sådana förbättringsåtgärder,
som icke äro att hänföra till normalt underhåll.
Vad ovan i denna paragraf sägs skall gälla allenast under förutsättning
att fastigheten i den del, där investeringen gjorts, är upplåten till användning
i rörelse, som bedrives av någon med vilken den som bekostat investeringen
måste anses vara i intressegemenskap, därvid tillika skall gälla att
såsom avgiftspliktig investering skall anses vad som av investeringen är
att hänföra till nyss angiven del av fastigheten. Vidare skall iakttagas att
investeringsavgift icke skall uttagas, då fråga är om förvärv av byggnad, i
förekommande fall med därtill hörande inventarier vilka vid fastighetstaxeringen
åsatts särskilt maskinvärde, under förutsättning att byggnaderna och
inventarierna till huvudsaklig del stadigvarande nyttjats i rörelse.
4 §.
Till avgiftspliktig investering inom förvärvskällan rörelse hänföras
a) i fråga om för stadigvarande bruk i rörelse avsedd fastighet eller i och
för rörelsen förhyrd eller eljest disponerad fastighet, med undantag för sådana
till byggnad hörande fasta maskiner som vid fastighetstaxeringen
åsatts särskilt maskinvärde:
grundförbättring å fastigheten, förvärv av byggnad genom köp eller därmed
jämförligt fång, ny-, till- och ombyggnad samt reparation och underhåll
av byggnad, dock att — när investeringen avser personalbostäder —
allenast utfört reparations- och underhållsarbete skall anses som avgiftspliktig
investering;
b) i fråga om sådana maskiner och andra för stadigvarande bruk i rörelse
avsedda döda inventarier ävensom sådana vid a) avsedda fasta maskiner,
som hava en beräknad varaktighetstid av mer än tre år:
nyuppsättning, ersättningsanskaffning och sådana förbättringsåtgärder,
som icke äro att hänföra till normalt underhåll; samt
c) i fråga om naturtillgångar såsom gruvor, stenbrott, in. in.:
sådan investering som avser fyndighetens exploaterande till den del kostnaden
för investeringen icke vid inkomsttaxeringen omedelbart avdragits
såsom kostnad i den löpande driften.
Vad i föregående stycke sägs skall icke äga tillämpning, då fråga är om
förvärv av byggnad, i förekommande fall med därtill hörande inventarier
vilka vid fastighetstaxeringen åsatts särskilt maskinvärde, under förutsättning
att byggnaden och inventarierna till huvudsaklig del stadigvarande
nyttjats i rörelse. Ej heller skall investeringsavgift uttagas, då fråga är om
förvärv av tillgång i samband med övertagande av den rörelse eller rörelsegren,
vari densamma utgjort tillgång för stadigvarande bruk, eller då fråga
är om investering utomlands som verkställts av här i riket till statlig inkomstskatt
skattskyldig person.
5 §.
Har myndighet lämnat statligt bidrag eller lån eller ställt statlig lånegaranti
för viss investering, skall denna icke anses som avgiftspliktig inves
-
4
Kungl. Maj.ts proposition nr 36
tering till den del kostnaden täckts av bidraget eller lånet eller genom utnyttjande
av lånegarantien.
Har tillgång gått förlorad genom brand, haveri eller liknande av den
avgiftsskyldiges åtgöranden oberoende anledning eller har tillgång tagits i
anspråk genom expropriation eller liknande förfarande eller eljest avyttrats
under sådana förhållanden att tvångsförsäljning måste anses vara för
handen, skall härav föranledd ersättningsanskaffning icke anses utgöra avgiftspliktig
investering till den del kostnaden för den nya tillgången motsvarar
20Ö procent av uppburen ersättning för den förlorade eller avyttrade
tillgången eller — då fråga är om tillgång som gått förlorad genom brand,
haveri eller liknande anledning och försäkringsskydd icke till någon del
förelegat •— 200 procent av anskaffningskostnaden.
Ersättningsanskaffning i anledning av sådan skada genom jordskred,
översvämning eller liknande händelse, varemot försäkringsskydd normalt
ej meddelas, skall icke till någon del anses utgöra avgiftspliktig investering.
Investering som uteslutande eller väsentligen tillkommit för civilförsvarseller
beredskapsändamål är icke att anse såsom avgiftspliktig investering.
Detsamma gäller investering i fastigheter och inventarier, som utnyttjas
eller äro avsedda att utnyttjas för produktion eller distribution av elektrisk
kraft. Ej heller skall som avgiftspliktig investering anses förvärv av personbil,
sådan med skåp-, stationsvagns- eller personbilskarosseri utrustad lastbil
vilkens tjänstevikt icke överstiger 1 800 kilogram eller sådan motorcykel
för vilken registreringsskyldighet föreligger.
6 §.
Avgiftspliktig investering inom förvärvskällorna jordbruksfastighet, därest
inkomsten därav icke beräknas efter bokföringsmässiga grunder, och annan
fastighet skall anses hava verkställts, då den av investeringen föranledda
utgiften betalats eller omkostnaden ägt rum, dock att förvärv av byggnad
skall anses hava skett det beskattningsår då kontrakt om köpet undertecknats.
Beräknas vid inkomsttaxeringen inkomst av förvärvskälla efter bokföringsmässiga
grunder, skall avgiftspliktig investering anses föreligga, då
kostnaden för investeringen enligt allmänt vedertagen köpmannased bort i
räkenskaperna upptagas såsom omkostnad eller på konto för färdigställda
eller levererade tillgångar.
7 §•
Investeringsavgift skall — med undantag som i andra och tredje styckena
sägs — beräknas på grundval av kostnaden för avgiftspliktig investering.
Har för sådan investering använts virke, som uttagits ur egen fastighet,
eller tillgång, som varit avsedd för omsättning eller förbrukning i rörelse,
skall i investeringskostnaden inräknas virkets eller lagertillgångens saluvärde.
Har vid sådant förvärv av tillgång, som utgör avgiftspliktig investering, såsom
likvid eller dellikvid lämnats annan likartad tillgång, skall såsom investeringskostnad
anses allenast mellanskillnaden.
När fråga är om avgiftspliktig investering i form av reparation av byggnad,
ingående i förvärvskällan jordbruksfastighet, skall som investeringskostnad
anses allenast belopp, varmed reparationskostnaden överstiger en
procent för år räknat av det i fastighetens taxeringsvärde året näst före taxeringsåret
ingående jordbruksvärdet eller — därest i jordbruksvärde ingående
värde å skogsmark uppgår till minst femtio procent av jordbruksvärdet —
sistnämnda värde efter avdrag för skogsmarksvärdet. Beträffande avgiftspliktig
investering i form av reparation av byggnad, ingående i förvärvskäl
-
5
Kungl. Maj:ts proposition nr 36
lan annan fastighet, skall som investeringskostnad anses belopp, varmed
reparationskostnaden överstiger två procent för år räknat av den del av det
i fastighetens taxeringsvärde året näst före taxeringsåret ingående byggnadsvärdet,
i förekommande fall minskat med särskilt maskinvärde, som belöper
å sådan del av fastigheten som är upplåten till användning i rörelse på sätt
i 3 § sägs. Avser avgiftspliktig investering reparation av byggnad, ingående
i förvärvskällan rörelse, skall som investeringskostnad anses belopp, varmed
reparationskostnaden överstiger två procent för år räknat av det i fastighetens
taxeringsvärde året näst före taxeringsåret ingående byggnadsvärdet,
i förekommande fall minskat med särskilt maskinvärde.
Investeringskostnad för reparationer skall beräknas gemensamt för samtliga
fastigheter inom varje särskild förvärvskälla.
Sammanlagda beloppet av kostnaderna för en avgiftsskyldigs avgiftspliktiga
investeringar, beräknade på sätt i denna paragraf sägs, utgör den avgiftsskyldiges
till investeringsavgift uppskattade investeringskostnad.
8 §•
Från uppskattad investeringskostnad avdrages ett belopp av 15 000 kronor.
Vad härefter återstår utgör avgiftsbelagd investeringskostnad, vilken
utföres i fulla hundratal kronor så att överskjutande belopp, som icke uppgår
till fullt hundratal kronor, bortfaller.
9 §■
Beträffande handelsbolag, kommanditbolag, enkelt bolag, i 53 § 2 mom.
kommunalskattelagen avsett rederi och s. k. gruvbolag gäller, att avgiftsbelagd
investeringskostnad beräknas för företaget såsom sådant. Investeringsavgift
påföres däremot de särskilda delägarna, envar med belopp som
på honom belöper.
Äkta makar äro enligt denna förordning att anse som av varandra oberoende
avgiftsskyldiga.
10 §.
Investeringsavgiften utgör tolv procent av den avgiftsbelagda investeringskostnaden.
Investeringsavgift skall anses som sådan speciell skatt, för vilken avdrag
må åtnjutas vid inkomsttaxeringen; och skall i följd härav restituerad,
avkortad eller avskriven sådan avgift, för vilken avdrag medgivits vid inkomsttaxeringen,
utgöra skattepliktig intäkt.
11 §■
Taxeringsförordningens bestämmelser angående taxering till statlig inkomstskatt
skola i tillämpliga delar, med de avvikelser som nedan stadgas,
lända till efterrättelse med avseende å taxering till investeringsavgift.
12 §.
1 mom. Till ledning för taxering till investeringsavgift skall fysisk eller
juridisk person, som under beskattningsåret verkställt avgiftspliktiga investeringar
för en kostnad överstigande sammanlagt 15 000 kronor, utan anmaning
vid den allmänna självdeklarationen foga en särskild på heder och
samvete avgiven deklaration, avfattad å blankett enligt av riksskattenämnden
fastställt formulär.
Även om den sammanlagda kostnaden för avgiftspliktiga investeringar
icke överstiger 15 000 kronor, skall deklaration som i föregående stycke
sägs utan anmaning avgivas av den, som drivit rörelse med omsättning under
beskattningsåret överstigande 500 000 kronor, och av den, som ägt eller
brukat jordbruksfastighet med större åkerareal än 50 hektar.
6
Kungl. Maj.ts proposition nr 36
Skyldighet att avgiva deklaration för taxering till investeringsavgift föreligger
icke för den som enligt vad i 1 § stadgas är undantagen från skyldighet
att erlägga sådan avgift.
2 mom. Företag, som i 9 § första stycket avses och som jämlikt bestämmelserna
i 1 mom. har att avgiva deklaration, skall utan anmaning för varje
kommun, där delägare är skattskyldig till statlig inkomstskatt, för envar
delägare avgiva deklaration som nyss sagts, avseende hela företaget, med
uPPgift om den å delägaren belöpande andelen av för företaget beräknad
avgiftsbelagd investeringskostnad.
3 mom. Annan än den, som är uppgiftspliktig på grund av bestämmelserna
i 1 eller 2 mom., är pliktig att efter anmaning, inom tid som i anmaningen
angives, avgiva deklaration som i 1 mom. sägs, dock att detta ej gäller
den som enligt 1 mom. tredje stycket är undantagen från deklarationsskyldighet.
4- mom. Efter anmaning är envar, som enligt bestämmelserna i 1—3 mom.
är skyldig avgiva deklaration, pliktig att i den omfattning, som i anmaningen
angives, meddela för taxering till investeringsavgift erforderliga uppgifter
utöver dem, som lämnas i deklarationsformuläret.
5 mom. Rörande påföljd för underlåtenhet att avlämna deklaration för
taxering till investeringsavgift skola taxeringsförordningens bestämmelser
om underlåtenhet att avlämna självdeklaration hava motsvarande tillämpning;
dock skall, beträffande deklaration enligt 1 mom. här ovan, den i
39 § 1 mom. första stycket taxeringsförordningen stadgade påföljden för
underlåtenhet att avlämna självdeklaration inträda endast därest den avgiftsskyldige
underlåtit att efterkomma anmaning att avgiva deklaration för
taxering till investeringsavgift.
Rörande påföljd för underlåtenhet att avlämna deklaration i fall som
avses i 2 mom. skola taxeringsförordningens bestämmelser om underlåtenhet
att avlämna uppgifter, varom förmäles i 34 § samma förordning, äga
motsvarande tillämpning.
13 §.
Taxering till investeringsavgift sker i den kommun, där den avgiftsskyldige
skall taxeras till statlig inkomstskatt, och verkställes av vederbörande
taxeringsnämnd.
Därest taxeringsnämnd, på grund av att deklaration för taxering till investeringsavgift
trots anmaning icke avgivits eller att utredning icke kunnat
verkställas, beträffande viss avgiftsskyldig underlåtit att verkställa taxering
till investeringsavgift eller åsatt taxering, som av nyss angiven grund kan
antagas vara felaktig, åligger det taxeringsnämndens ordförande att senast
den 15 juni eller, såvitt angår Stockholm, den 30 juni under taxeringsåret
lämna vederbörande taxeringsintendent skriftligt meddelande härom. Har
länsstyrelsen medgivit utsträckning av den tid, inom vilken taxeringsnämnds
arbete skall vara avslutat, må länsstyrelsen jämväl förordna om utsträckning
av tiden för lämnande av ifrågavarande meddelande.
Taxeringsintendent samt medlem av prövningsnämnd må jämväl efter
utgången av taxeringsåret framställa yrkande angående taxering till investeringsavgift.
14 §.
Deklaration eller annan uppgift enligt denna förordning skall av vederbörande
myndighet biläggas och åtfölja den självdeklaration, till vilken den
anknyter. Vad i 56 § 1 mom. taxeringsförordningen stadgas beträffande
självdeklaration skall äga tillämpning jämväl beträffande handling, som
enligt vad nu sagts skall biläggas självdeklaration.
7
Kungl. Maj:ts proposition nr 36
15 §.
För taxering till investeringsavgift må granskning av avgiftsskyldigs bokföring
enligt bestämmande i varje särskilt fall av taxeringsintendenten verkställas.
Taxeringsförordningens föreskrifter skola härvid äga motsvarande
tillämpning.
16 §•
1 mom. Beträffande besvär över taxering till investeringsavgift skola taxeringsförordningens
föreskrifter om taxering till statlig inkomstskatt äga
motsvarande tillämpning med iakttagande av att besvärsrätt tillkommer den
avgiftsskyldige och vederbörande taxeringsintendent.
2 mom. Äro för viss avgiftsskyldig besvär samtidigt anhängiga över taxe
ring
enligt denna förordning och enligt taxeringsförordningen, böra besvären
prövas i samband med varandra. .... .
Därest efter anförda besvär eller eljest taxering till statlig inkomstskatt
ändras eller påföres någon, skall samtidigt vidtagas därav betingad ändring
i taxeringen till investeringsavgift.
17 §.
Har avgiftsskyldig i uppgift eller upplysning, som avgivits till ledning vid
taxering till investeringsavgift, lämnat oriktigt meddelande eller har han,
ehuru uppgiftspliktig, underlåtit avlämna uppgift eller infordrad upplysning,
och har därav föranletts, att han icke blivit taxerad till investeringsavgift
eller att han blivit för lågt taxerad till sådan avgift, skall han eftertaxeras
till investeringsavgift att utgå med det belopp, som genom berörda
förfarande undandragits statsverket.
Eftertaxering må icke ske senare än fem år efter det år, då taxeringen
rätteligen bort av beskattningsnämnd i första instans verkställas. Har den
avgiftsskyldige avlidit, åsättes taxeringen hans dödsbo, dock att sådan
taxering icke må ske senare än två år efter utgången av det kalenderår,
under vilket bouppteckningen efter honom blivit ingiven för registrering.
18 §.
Har någon i samband med investering, som i 2—4 §§ sägs, vidtagit åtgärd,
som kan antagas hava tillkommit i syfte att undgå eller erhålla lindring i
taxering till investeringsavgift, skall taxering åsättas som om dylik atgard
icke vidtagits.
19 §.
Om ansvar i vissa fall för den, som i deklaration enligt denna förordning
lämnat oriktig uppgift, stadgas i skattestrafflagen.
20 §.
Uppbördsförordningens bestämmelser angående statlig inkomstskatt skola
i tillämpliga delar gälla beträffande investeringsavgift, dock att sådan avgift
icke skall upptagas å debetsedel avseende preliminär skatt.
21 §.
Av taxeringen till investeringsavgift föranledda särskilda kostnader bestridas
av statsmedel.
22 §.
Kungl. Maj :t äger utfärda för tillämpning av denna förordning erforderliga
föreskrifter.
8
Kungl. Maj. ts proposition nr 36
Denna förordning träder i kraft dagen efter den då förordningen enligt
darå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling
I samband därmed skall följande iakttagas.
1. Har någon verkställt investering under beskattningsår, för vilket han
år 1956 taxeras till investeringsavgift enligt förordningen den 5 juni 1953
(nr 364) med bestämmelser om taxering till investeringsavgift i vissa fall,
skall sådan investering icke anses såsom avgiftspliktig investering enligt
förordningen om investeringsavgift för år 1955.
2. Till avgiftspliktig investering hänföres icke förvärv av byggnad, därest
kontrakt om köpet undertecknats senast den 15 januari 1955 och ej heller
sådan investering i fastighet, för vilkens utförande byggnadstillstånd meddelats
senast nämnda dag. Vidare skall icke som avgiftspliktig investering
anses inventarieförvärv, därest leverans skett eller skriftligt avtal om leverans
träffats före den 1 januari 1955.
3. Är fråga om avgiftspliktig investering i form av grundförbättring å
fastighet, ny-, till- eller ombyggnad eller reparation och underhåll av byggnad,
förbättringsarbete å inventarier eller arbete avseende exploatering av
naturtillgångar, skall allenast den del av kostnaden för investeringen, som
är hänförlig till arbeten utförda efter den 15 januari 1955, medtagas vid
bestämmandet av uppskattad investeringskostnad.
4. Har någon på grund av omläggning av räkenskapsår antingen icke
taxerats till inkomstskatt år 1956 eller nämnda år taxerats till dylik skatt
för ett beskattningsår, som omfattar kortare tid än tolv månader, skall taxering
till investeringsavgift verkställas år 1957 eller, i förekommande fall,
såväl år 1956 som år 1957, därvid bestämmelserna i denna förordning skola
äga motsvarande tillämpning jämväl beträffande investeringar under det
beskattningsår för vilket taxering sker år 1957.
Kungl. Maj:ts proposition nr 36
9
Förslag
till
förordning om avgift vid investering i motorfordon ar 1955
(särskild investeringsavgift)
Härigenom förordnas som följer.
1 §•
För förvärv av personbil, av sådan med skap-, stationsvagns- eller personbilskarosseri
utrustad lastbil vilkens tjänstevikt ej överstiger 1 800 kilogram
eller av motorcykel skall under tid, som angives i 2 §, till staten erläggas
särskild investeringsavgift i enlighet med vad nedan sägs.
I denna förordning användas uttryck och begrepp i samma betydelse som
i vägtrafikförordningen den 28 september 1951 (nr 648).
2 §.
Särskild investeringsavgift skall utgå, ...
a) då ansökan om fordonets upptagande i eller överförande till bilregister
inkommit till länsstyrelsen efter den 15 januari 1955 men före utgången
av samma år; och
b) då anmälan till bilregister om övergång till ny ägare av i registret upptaget
fordon i annat fall än i 17 § 3 mom. andra stycket vägtrafikförordningen
sägs inkommit till länsstyrelsen inom tid som nyss angivits,
allt under förutsättning att ansökan eller anmälan föranleder avsedd registrerings-
eller anteckningsåtgärd.
Har ansökan eller anmälan, som ovan sagts, enligt vägtrafikförordningen
bort göras före utgången av år 1955 men har den icke verkställts eller verkställts
först efter utgången av nämnda år, föreligger ock skyldighet att erlägga
avgift.
3 §.
Oaktat vad i 2 § sägs skall särskild investeringsavgift ej utgå,
a) därest anmälan föranletts av att äganderätten till fordonet övergått
genom arv eller testamente;
b) därest ansökan avser överförande till bilregister av reservregistrerat
fordon, som den 15 januari 1955 fanns intaget i bilreservregistret och vars
ägare är antingen densamme som nämnda dag fanns antecknad såsom fordonets
ägare eller ock någon som genom arv eller testamente bekommit
fordonet efter denne;
c) därest ansökan avser överförande till bilregister av reservregistrerat
fordon, som efter den 15 januari 1955 upptagits i bilreservregister och vars
ägare antingen är densamme som omedelbart före fordonets upptagande i
bilreservregistret fanns antecknad såsom fordonets ägare eller ock någon
som genom arv eller testamente bekommit fordonet efter denne; eller
d) därest ansökan avser införande i annat läns bilregister av registrerat
fordon, vars ägare är antingen densamme som finnes antecknad såsom fordonets
ägare i det bilregister, där fordonet är registrerat, eller ock någon
som genom arv eller testamente bekommit fordonet efter denne.
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 36
Vidare skall från denna förordnings tillämpning sådant fordon vara undantaget,
som är frikallat från skatteplikt enligt 2 § förordningen den 2 juni
1922 (nr 260) om automobilskatt eller enligt övergångsbestämmelsen till
förordningen den 28 september 1951 (nr 654) angående ändrad lydelse av
1, 2 och 5 §§ nyssnämnda förordning den 2 juni 1922, nr 260.
4 §.
Skyldig att erlägga särskild investeringsavgift är den, som vid sådan registrerings-
eller anteckningsåtgärd, varom i 2 § förmäles, skall i bilregister
antecknas såsom ägare till fordonet.
Avgiften inbetalas till länsstyrelsen; och må länsstyrelsen ej upptaga fordonet
i bilregister eller till detta anteckna ny ägare av fordonet utan att avgiften
till fullo erlagts.
5 §.
1. För fordon av 1954 eller senare års modell skall beträffande beloppet
av den särskilda investeringsavgiften gälla följande.
Avgiften beräknas för personbilar och lastbilar till det antal kronor, som
motsvarar 75 procent av det tal vilket angiver fordonets tjänstevikt uttryckt
i kilogram. För bilar med högre tjänstevikt än 1 600 kilogram skall avgiften
beräknas till det sålunda uträknade beloppet med tillägg av 100 kronor för
varje fullt femtiotal kilogram, varmed tjänstevikten överskjuter 1 600 kilogram.
Avgiften avrundas i förekommande fall till närmast lägre tiotal kronor.
För motorcyklar utgör avgiften 150 kronor därest fordonets tjänstevikt ej
överstiger 75 kilogram, 200 kronor därest tjänstevikten är högre men ej
överstiger 150 kilogram samt eljest 300 kronor.
2. För fordon av 1953 eller tidigare års modell utgör avgiften:
för 1953 års modell 90 procent av belopp, uträknat enligt 1. ovan
1952
1951
1950
1949
1948
1947
80
70
60
50
40
30
samt
1946 eller tidigare års modell 20 procent av belopp uträknat enligt 1. ovan
Avgiften avrundas i förekommande fall till närmast lägre tiotal kronor.
3. Skall avgift beräknas för fordon, beträffande vilket årsmodell icke kan
angivas, skall så anses som om fordonet är av det års modell, då fordonet
första gången registrerades.
4. Göres icke ansökan eller anmälan, som i 2 § sägs, inom tid som föreskrives
i vägtrafikförordningen, skall den särskilda investeringsavgiften utgå
med ett med 100 procent förhöjt belopp.
Där synnerliga skäl föreligga, äger Kungl. Maj:t på ansökan förordna att
avgiften i nu avsett fall skall utgå utan förhöjning.
6 §.
I fråga om besvär över beslut jämlikt denna förordning skall gälla vad i
motsvarande hänseenden är stadgat i 76 § vägtrafikförordningen.
7 §.
De ytterligare föreskrifter rörande debitering, uppbörd och indrivning
in. m., som erfordras för tillämpning av denna förordning, meddelas av
Kungl. Maj :t.
11
Kungl. Maj:ts proposition nr 36
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling,
dock att bestämmelserna i 5 § 4. skola träda i kraft först den 1 mars 1955.
I samband med ikraftträdandet av denna förordning skall följande iakttagas.
. .
Har fordon upptagits i bilregister eller har anteckning dan om ny agare
till fordon verkställts efter den 15 januari 1955 men innan denna förordning
trätt i kraft, skall avgiften erläggas efter anmodan av länsstyrelsen och
enligt de närmare föreskrifter, som Kungl. Maj :t äger meddela. .
Där ansökan varom i 2 § stadgas skall vara åtföljd av besiktningsinstrument,
skall särskild investeringsavgift ej erläggas, därest med intyg från
besiktningsman styrkes att fordonet senast den 15 januari 1955 hos denne
anmälts till registreringsbesiktning som verkställts först nämnda dag eller
senare. Ej heller skall avgift uttagas, därest ansökan eller anmälan, som i
2 § sägs, inkommit till länsstyrelsen senast den 15 januari 1955 men först
efter nämnda dag föranlett avsedd registrerings- eller anteckningsåtgärd.
Den, som senast den 15 januari 1955 erhållit interimslicens för av honom
förvärvat fordon, är ej skyldig att för fordonet erlägga avgift i anledning av
ansökan, varom i 2 § förmäles.
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 36
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 7 januari
1955.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,
Norup, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam, Lange.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen
för finansdepartementet, statsrådet Sköld, fråga om uttagande av avgift
för investeringar år 1955 inom rörelse och jordbruk samt i motorfordon
samt anför därvid följande.
I. Av det ekonomiska läget påkallade åtgärder
Vid min anmälan i statsrådet den 4 innevarande januari av finansplanen
hade jag tillfälle att utförligt behandla riktlinjerna för den ekonomiska politiken
mot bakgrunden bland annat av den bild av utvecklingen under det
senaste året och utsikterna för det kommande, som tecknats i nationalbudgeten
för 1955. När jag nu återkommer med förslag till vissa ytterligare åtgärder
på det ekonomiska planet, bör dessa förslag ses i det sammanhang
som där angavs. I största korthet får jag erinra om följande.
Samhällsekonomin har under år 1954 präglats av en allmän expansion.
Denna har omfattat alla delar av ekonomin, men den starka stegringstakten
för export och investeringsverksamhet har dock dominerat och styrt utvecklingen.
Enligt beräkningar i nationalbudgeten har exportvolymen ökat med
nio procent och investeringsvolymen med likaledes nio procent. Den samlade
privata och offentliga konsumtionen har icke stigit lika kraftigt, utan med
fyra procent. Fjolårets starka uppgång i exporten ansluter sig till de av alla
grupper omfattade strävandena att genom ökad avsättning av svenska varor
på utlandsmarknaderna skapa erforderliga marginaler för finansieringen av
importen och för en förstärkning av valutareserven. Även investeringsökningen
framstår i och för sig såsom glädjande, i det att den inneburit en betydande
rationalisering och utbyggnad av produktionsapparaten och därigenom
en förbättring av förutsättningarna för det fortsatta ekonomiska framåtskridandet.
Som jag framhållit i finansplanen kan emellertid en alltför stark investeringsaktivitet
rubba den samhällsekonomiska jämvikten och prisstabiliteten
och därigenom framkalla allvarliga skadeverkningar. En så snabb
13
Kungl. Maj:ts proposition nr 36
ökning av investeringsvolymen som under fjolåret kan i längden icke undgå
att framkalla dylika konsekvenser. De investeringsplaner som i dag föreligger
ger mot denna bakgrund anledning till allvarlig eftertanke.
Med hänsyn till dessa risker och med hänsyn till att gränsen för utnyttjandet
av våra resurser nu nåtts har det stått klart, att en uppbromsning
av expansionstakten måste ske. I finansplanen genomgick jag de olika åtgärder,
som redan vidtagits för att åstadkomma en sådan dämpning av efterfrågetillväxten
på olika områden. För de statliga utgifterna har strävandena
till återhållsamhet varit ledmotivet i budgetarbetet. Investeringsanslagen
har gjorts till föremål för en rigorös granskning med sikte på att åstadkomma
så stora nedskärningar som möjligt utan våda för statsförvaltningens
behöriga gång. Restriktivitet präglar också driftbudgeten. Automatiska anslagshöjningar
har varit ofrånkomliga, men jag vill erinra om att den ickeautomatiska
ökningen enligt statsverkspropositionen uppgår till blott 0,5 procent
av driftbudgetens slutsumma för innevarande budgetår. En ytterligare
broms på den statliga medelsförbrukningen och en motsvarande minskning
av den reala belastningen har för tillfället skapats genom det strax före årsskiftet
införda förbudet att tills vidare för statens räkning köpa eller beställa
annan lös egendom än förbrukningsmaterial som oundgängligen erfordras
för den löpande verksamheten. Även om angelägenheten av återhållsamhet
beträffande de kommunala utgifterna hade jag anledning uttala mig i finansplanen.
Större delen av de kommunala investeringarna torde jämväl vara
beroende av byggnadstillståndsgivningen.
Mot bakgrunden av den restriktivitet, som enligt vad jag här erinrat om
utmärkt den offentliga sektorn, framstår det som berättigat att också resa
krav på en motsvarande återhållsamhet inom den enskilda sektorn. Behovet
härav framträder så mycket tydligare, som expansionen på detta område
varit betydande under det senaste året och tendenserna för närvarande entydigt
pekar mot en ytterligare uppgång. Utöver de nyss anförda uppgifterna
vill jag erinra om att industrins investeringar enligt beräkningar i nationalbudgeten
ökade under 1954 med inte mindre än 15 procent och enligt
samma beräkningar väntas öka med ytterligare 7 procent under år 1955.
Då har likväl hänsyn tagits till att byggnadstillståndsgivningen väntas starkt
begränsa industrins möjligheter att genomföra de planer på en femtioprocentig
ökning av industrins byggnads- och anläggningsverksamhet, som redovisats
i en av kommerskollegium i oktober 1954 gjord enkät.
Sambandet mellan industrins byggnadsverksamhet och maskinanskaffning
är såsom anföres i nationalbudgeten komplicerat. En inskränkning av byggnadsverksamheten
kan leda till att på en del håll planerade maskininvesteringar
också faller bort. De planerade maskininvesteringarna torde dock, i
den mån de över huvud hänför sig till installationer i nybyggda lokaler, till
stor del gälla sådana byggnader som redan är under arbete eller är i det närmaste
färdigställda. Nedskärningen i byggnadsplanerna medför emellertid
samtidigt möjligheter att finansiera större maskininvesteringar, vilket kan
verka stimulerande på dessa. Å andra sidan får man också räkna med att kre
-
14
Kungl. Maj. ts proposition nr 36
ditåtstramningen har en bromsande verkan. Det understrykes därför i nationalbudgeten,
att det är mycket vanskligt att sammanfatta de olika motstridande
tendenserna i en kvantitativt preciserad prognos.
Det synes mig uppenbart, att expansionstendenserna i fråga om den enskilda
investeringsviljan är så starka att särskilda åtgärder på detta område nu
är påkallade. De medel, som därvid står till förfogande, är främst byggnadsreglering,
restriktiv kreditpolitik samt skärpta beskattningsregler och speciella
avgiftsbeläggningal''.
Byggnadsregleringen har redan i det föregående omnämnts. I finansplanen
redovisades de riktlinjer, som uppdragits för byggnadsregleringens
handhavande under den närmaste framtiden, och i nationalbudgetberäkningarna
har dessa riktlinjer beaktats. Emellertid är möjligheterna att genom
byggnadsreglering påverka omfattningen av de enskilda investeringarna
starkt begränsade. Bortses från bostadsbyggandet utgöres mindre än
en tredjedel av övriga enskilda investeringar av byggnads- och anläggningsverksamhet
och även av sistnämnda verksamhet faller endast en del under
tillståndstvånget; reparations- och underhållsarbeten kräver t. ex. inte byggnadstillstånd.
I nationalbudgeten redovisade uppgifter anger klart hur begränsat
området för byggnadsregleringen är även när det gäller byggnadsoch
anläggningsarbeten.
Kreditpolitikens verkningsfält är vidsträcktare men också dess effektivitet
har sin begränsning. En faktor, som härvid måste beaktas, är företagens
större eller mindre möjligheter till självfinansiering. Kreditpolitikens
betydelse blir självfallet mindre för företag, som är helt eller delvis oberoende
av kredit för att kunna genomföra sina investeringar. Om en tillräcklig
verkan av en kreditåtstramning likväl skall kunna åstadkommas, innebär
detta att åtstramningen för de mera kreditberoende företagen måste bli så
mycket hårdare, varvid snedvridningar lätt kan uppkomma.
Det framstår därför såsom angeläget att kreditpolitiken kompletteras genom
skattepolitiska åtgärder. Kreditrestriktioner kräver nämligen, som
framgår av det nyss sagda, en begränsning av företagens möjligheter att
utnyttja skattekredit för finansieringsändamål. Skattepolitiska åtgärder kan
vidare, såsom fallet var med investeringsavgiften, på samma sätt som en
räntehöjning utnyttjas som ett generellt återhållande moment för företagens
investeringar.
Möjligheterna att använda företagsbeskattningen som ett konjunkturpolitiskt
medel har de senaste åren varit föremål för särskild utredning. Som
jag förutskickat i finansplanen har jag för avsikt att senare hos Kungl.
Maj :t framlägga förslag om en omläggning av de permanenta reglerna för
företagsbeskattningen i syfte att bättre anpassa denna till en konjunkturstabiliserande
ekonomisk politik. Beträffande avskrivningarna på inventarier
skulle de nya reglerna närmast ersätta den tillfälliga begränsning av
den fria avskrivningsrätten, som provisoriskt gällt under de senaste åren
och som uppenbarligen nu ej kan avvaras. I fråga om värderingen av varu
-
15
Kungl. Maj.ts proposition nr 36
lager har företagsbeskattningskommittén föreslagit regler, som skulle innebära
en väsentlig åtstramning jämfört med vad som hittills gällt, men effekten
av sådana regler skulle framträda först efter en relativt lång övergångstid.
Av det sagda framgår att ett genomförande av kommitténs förslag inte
skulle hinna ge det för dagen erforderliga komplementet till den restriktiva
kreditpolitiken. Detta motiverar överväganden om sådana åtgärder, som i
den nu föreliggande situationen skulle ha en mera omedelbar effekt.
Jag åsyftar härvid sådana särskilda åtgärder, som jämväl företagsbeskattningskommittén
förutsatt kunna visa sig erforderliga i utpräglade högkonjunkturlägen,
och närmast en investeringsavgift av samma typ, som uttogs
under åren 1952 och 1953. Läget synes nu vara sådant, att en dylik
åtgärd på nytt framstår som motiverad. Jag vill också erinra därom, att
företagsbeskattningskommittén i och för sig var enig om att en sådan speciallagstiftning
i vissa lägen kunde bli nödvändig och att de ledamöter av
kommittén, som reserverade sig till förmån för friare permanenta avskrivnings-
och värderingsregler, särskilt underströk möjligheten att använda investeringsavgiften
såsom konjunkturpolitiskt medel.
En investeringsavgift av den typ, som användes de nyssnämnda båda
åren, drabbar företagens investeringar i princip på samma sätt som en
räntehöjning, d. v. s. genom att öka de med en investering förenade kostnaderna.
Härigenom föranledes företagen att noggrannare pröva räntabiliteten
av ifrågasatta investeringar och underlåta eller uppskjuta de minst
angelägna och lönsamma. En dylik avgift bör då även träffa byggnadsinvesteringar
inte endast därför att byggnadsregleringen, som förut framhållits,
inte omfattar hela byggnadsverksamheten utan även med hänsyn till att
trycket på byggnadsregleringen behöver avlastas genom den utgallring från
kostnadssynpunkt som en investeringsavgift föranleder.
En investeringsavgift för år 1955 bör, som i det följande närmare beröres,
utformas i huvudsaklig överensstämmelse med de bestämmelser som
gällde för 1952 och 1953. Detta innebär, att avgiftsbeläggningen träffar investeringar
inom rörelse och jordbruk. Däremot ifrågakommer med sådan
utformning av bestämmelserna ingen avgift för investeringar utanför den
egentliga näringsverksamheten. Emellertid framstår det i dagens läge såsom
synnerligen angeläget att vinna en begränsning i de under senare tid
alltmer ökade investeringarna i bilar och andra motorfordon, även när de
avses för personligt bruk. Den våldsamma expansionen av bilismen för nämligen
med sig stora investeringsbehov inte bara inom bilindustrin utan även
med avseende på vägar, garage, verkstäder, parkeringsplatser, stadsplaneoinläggningar
etc. Någon fullständig beräkning av omfattningen av dessa
följdinvesteringar föreligger inte, men de torde uppgå till flera hundra miljoner
kronor per år.
Följande sammanställning över det totala antalet nyregistrerade personbilar
belyser den ansvällning, som de senaste åren ägt rum på detta område.
16 Kunyl. Maj:ts proposition nr 36
1952 |
1953 |
1954 |
Procentuell föränd-ring 1953 till 1954 |
||
1 kvartalet.... |
... 11060 |
13 871 |
21 906 |
+ 58 |
|
2 |
» .... |
... 14 544 |
26 748 |
37 403 |
+ 40 |
3 |
» .... |
... 12 296 |
21 171 |
32 338 |
+ 53 |
4 |
» .... |
... 13 847 |
14 295 |
*23 444 |
2+ 130 |
Hela |
året..... |
... 51747 |
76 085 |
3125 000 |
3+ 65 |
1 Avser oktober och november.
a Avser procentuella förändringen mellan oktober och november 1953 och 1954.
3 Uppskattad siffra.
Vidare kan framhållas, att en betydande del av bilkostnaderna framträder
i form av en ökning av importen. Under 1954 har importen av personbilar
uppgått till ett antal av inemot 100 000. Värdet av importen av samtliga
bilar uppgick 1954 till 660 miljoner kronor. Därtill kommer tillbehör och reservdelar
liksom de importerade drivmedlen.
När beslut fattades om investeringsavgift för 1952 och 1953 infördes för
samma tid en bilaccis, lagd i produktions- och importledet, på 10 procent.
Av det nyss sagda framgår önskvärdheten av att jämsides med en investeringsavgift
för 1955 införa en delvis likartad avgiftsbeläggning av bilar och
motorcyklar.
Såsom fallet var 1952 och 1953 synes investeringsavgiften böra träffa rörelseidkares
och jordbrukares anskaffning av lastbilar, bussar och liknande
för förvärvsverksamheten anskaffade motorfordon. Såsom ock skedde 1952
och 1953 bör emellertid i näringsverksamheten anskaffade personbilar och
motorcyklar icke omfattas av investeringsavgiften utan i stället behandlas
på samma sätt som för rent personligt bruk anskaffade motorfordon. För
åtskilliga företagare och jordbrukare är nämligen det anskaffade fordonet
avsett dels för näringsverksamheten och dels för rent privat utnyttjande.
Med hänsyn härtill och då en avgiftsbeläggning av personbilar och motorcyklar
bör, såsom jag i det följande närmare skall beröra, anknytas till registreringen
av fordonet, talar övervägande skäl för att samtliga personbilar
och motorcyklar behandlas på samma sätt. Att vissa mindre lastbilar bör
behandlas på enahanda sätt som personbilar återkommer jag till längre
fram.
En avgiftsbeläggning av personbilar och motorcyklar synes, för att vinna
största möjliga överensstämmelse med reglerna för avgiftsbeläggningen inom
näringsverksamheten och för att ernå en i huvudsak motsvarande effekt,
böra utformas så att avgiften uttages i nära anslutning till förvärvet. Lämpligen
synes avgiften böra erläggas i samband med att fordonet anmäles vid
länsstyrelsen för registrering. Avgiften bör i princip uttagas oavsett om fråga
är om registrering av ny eller begagnad bil. Om begagnade bilar undantoges,
skulle följden bli en viss prisstegring på begagnade bilar. Eftersom
ett mycket vanligt förfaringssätt är att vid nyinköp en begagnad bil lämnas
i utbyte eller eventuellt säljes till en tredje person, skulle det ökade värdet
av den äldre bilen i många fall helt eller delvis uppväga den särskilda avgif
-
17
Kungl. Maj. ts proposition nr 36
ten på den nya bilen och lagstiftningen följaktligen i motsvarande mån förlora
i effekt. En avgift på begagnade bilar står även i överensstämmelse
med reglerna för avgift på rörelseidkares och jordbrukares investeringar.
Ett undantagande av begagnade bilar skulle slutligen även inbjuda till missbruk
och kringgåenden.
Å andra sidan bör avgiften på begagnade bilar och motorcyklar sättas lägre
än på nya sådana fordon. Härtill och till övriga detaljfrågor återkommer jag
i det följande.
Investeringsavgiften 1952 och 1953 sattes till 12 procent av investeringskostnaden
med ett avgiftsfritt bottenbelopp på 10 000 kronor, i vissa fall
15 000 kronor. Denna avgift var avdragsgill vid inkomsttaxeringen såsom en
speciell skatt. Härav följde å andra sidan att avgiften inte fick inräknas i anskaffningskostnaden
och avdragas i form av värdeminskningsavdrag å tillgången.
Motsvarande synes böra gälla beträffande 1955 års investeringsavgift, dock
att i förenklingssyfte torde kunna godtagas att det avgiftsfria bottenbeloppet
för samtliga fall sättes till 15 000 kronor.
Den särskilda avgiften på personbilar och motorcyklar synes böra utgå
efter en särskild skala, fastställd med hänsynstagande till fordonets storlek
och ålder. Av praktiska skäl måste skalan uppbyggas efter vissa schematiska
linjer. Den avgift, som förordats i författningsförslaget, motsvarar ungefär
10 procent av anskaffningskostnaden för ny bil eller motorcykel, med
reduktion vid stigande ålder. Denna avgift är alltså något lägre än investeringsavgiften,
men å andra sidan ifrågakommer inte något avgiftsfritt bottenbelopp.
Vidare bör den särskilda investeringsavgiften inte vara avdragsgill
vid taxeringen när det gäller för privatbruk anskaffade fordon, lika litet
som andra kostnader för sådana fordon är avdragsgilla. Däremot följer enligt
allmänna regler rätt att avdraga avgiften, när fordonet anskaffats i och
för vederbörandes näringsverksamhet.
De nu ifrågasatta avgifternas syfte är enbart att begränsa investeringarna.
Likväl blir en konsekvens av avgiftsbeläggningen att staten tillföres vissa
tillfälliga inkomster. Med ledning av utfallet i sådant hänseende av den tidigare
investeringsavgiften torde kunna antagas att avgiften för rörelseidkare
och jordbrukare kommer att uppgå till ca 75 miljoner kronor. När
dessa avgifter kommer att inflyta, är svårt att med någon bestämdhet överblicka.
Ett mindre belopp kan förmodas inbetalas såsom källskatt under inkomståret
1955, ett ytterligare belopp såsom fyllnadsinbetalning i början
av 1956 samt återstoden såsom kvarslcatt i början av 1957. Det är möjligt att
man i samband med kompletteringen av riksstatsförslaget i maj månad, då
utvecklingen på investeringsområdet låter sig lättare bedömas, kan närmare
övei-blicka investeringsavgiftens betydelse för statsinkomsterna budgetåret
1955/56.
Eu uppskattning på grundval av registreringsanmälningarna under 1954
2 Bilumq till riksdagens protokoll 1055. 1 samt. Nr 30
18
Kungl. Maj.ts proposition nr 36
synes kunna föranleda att den särskilda avgiften på personbilar och motorcyklar
beräknas till ca 100 miljoner kronor. Vid denna beräkning, som kan
grundas endast på uppskattningar, har viss hänsyn tagits till den minskning
av fordonsförvärven, som är avsedd att följa av den ifrågasatta avgiftsbeläggningen.
Oavsett vilket belopp som inflyter, synes emellertid böra föreskrivas
att detta i sin helhet tillföres automobilskattemedelsfonden för att
sålunda på längre sikt komma vägväsendet till godo. Av konjunkturpolitiska
skäl torde dock de medel som inflyter inte böra tas i anspråk under tider,
då liksom nu en begränsning av investeringarna är nödvändig, utan reserveras
för en utökning av väginvesteringsverksamheten under perioder, då en
dylik utökning framstår såsom från konjunkturpolitisk synpunkt önskvärd
eller eljest av särskild anledning motiverad.
Av tekniska skäl, främst med hänsyn till att olika myndigheter har att
tillämpa de skilda bestämmelserna, bör investeringsavgiften för rörelseidkare
och jordbrukare regleras i en författning och den särskilda investeringsavgiften
för personbilar m. m. i en annan författning. Jag övergår nu att
behandla de ifrågasatta nya bestämmelserna.
II. Investeringsavgiften för rörelseidkare och jordbrukare
Bestämmelserna om en avgift på investeringar inom rörelse och jordbruk
torde, såsom förut framhållits, i allt väsentligt böra uppbyggas på grundval
av motsvarande bestämmelser i förordningen den 14 december 1951, nr 794,
om investeringsavgift för beskattningsåren 1952 och 1953. Med sistnämnda
förordning, som alltså tillämpades vid 1953 och 1954 års taxeringar, har såväl
de avgiftsskyldiga som taxeringsmyndigheterna vunnit förtrogenhet och
en relativt klar praxis har utvecklat sig. Det kan i sammanhanget erinras om
att riksskattenämnden meddelat åtskilliga vägledande anvisningar i syfte
att vinna en enhetlig tillämpning. Det må även nämnas att i remissyttrande
över företagsbeskattningskommitténs betänkande, däri något utformat förslag
till investeringsavgift inte framlades, en länsstyrelse likväl omnämnt
1951 års bestämmelser i ämnet och därvid uttalat, att taxeringarna enligt
dessa bestämmelser inte mött mer betydande svårigheter.
Även om man givetvis skulle kunna ifrågasätta en delvis annorlunda utformning
av en ny förordning om investeringsavgift, synes alltså övervägande
skäl tala för att så långt möjligt bygga på 1951 års förordning.
Med hänsyn till den korta tid som förflutit sedan förslaget till nämnda
förordning anmäldes i statsrådet (proposition nr 220/1951), därvid jag på
ett tullständigt sätt redogjorde för övervägandena av såväl mer principiell
art som i olika detaljhänseenden, finner jag nu ej erforderligt med en lika
fullständig redogörelse. Jag hänvisar i stället till det inom finansdepartementet
upprättade förslag till förordning om investeringsavgift för år 1955, som
jag vill förorda att riksdagen förelägges till antagande. I det följande kommer
19
Kungl. Maj.ts proposition nr 36
jag att närmare beröra allenast de ändringar i förhallande till 1951 ars föiordning,
som ansetts påkallade. Detta torde få ske i den ordning frågorna
regleras i författningsförslaget.
Det må tilläggas att de motivuttalanden, som gjordes i samband med 1951
års lagstiftning (nyssnämnda proposition och bevillningsutskottets betänkande
nr 65/1951), får anses ha motsvarande tillämpning i avseende å den
ifrågasatta nya förordningen.
1 §•
I första stycket har den ändringen vidtagits jämfört med 1951 ars förordning
att bestämmelserna göres tillämpliga å investeringar under det beskattningsår,
för vilket taxering sker år 1956.
I andra stycket har intagits en bestämmelse om att Detalj handelsbolaget
för rusdrycker, Aktiebolag skall frikallas från investeringsavgift. Vidare
har genom ett tillägg undantagits skattskyldiga som avses i 24 § 3 mom.
kommunalskattelagen d. v. s. vissa bostadsföreningar och bostadsaktiebolag.
Sistnämnda tillägg får betydelse vid tillämpning av stadgandet i 3 §
sista stycket investeringsavgiftsförordningen. Även om intressegemenskap
som där avses föreligger mellan rörelseidkare och dylikt företag, blir företaget
likväl inte avgiftsskyldigt. Undantagsbestämmelsen, som förordas på
grund av erfarenheter från tillämpningen av 1951 års förordning, ligger i
linje med principen att bostadsbyggandet inte skulle fördyras genom avgiftsbeläggning.
2 och 3 §§.
Paragraferna överensstämmer med motsvarande paragrafer i 1951 års förordning.
4 §.
Även denna paragraf överensstämmer i allt väsentligt med motsvarande
stadgande i 1951 års förordning. I förtydligande syfte har dock angivits att
fråga endast är om döda inventarier och alltså inte de levande inventarierna
i t. ex. en seminförening eller en åkerirörelse. Detta innebär inte någon
ändring i sak jämfört med 1951 års förordning, enär investeringar i levande
inventarier icke varit avsedda att drabbas av avgift. Vidare har tilllagts
att avgift inte ifrågakommer för investering utomlands, vilket sådan
1951 års förordning utformats i vissa undantagsfall kunde ifrågakomma.
5 §.
Även bestämmelserna i denna paragraf överensstämmer i huvudsak med
motsvarande bestämmelser i 1951 års förordning. Den enda ändringen avser
undantagsbestämmelsen rörande motorfordon och innebär följande. Förordningen
blir inte tillämplig å personbil, som träffas av den särskilda investeringsavgiften
å motorfordon. Dika med personbil bör, av skäl som jag i
ett senare sammanhang närmare skall utveckla, behandlas sådan med
skåp-, stationsvagns- eller personbilskarosseri utrustad lastbil,
20
Kungl. Maj.ts proposition nr 36
tjänstevikt inte överstiger 1 800 kg. Vidare undantages registreringspliktig
motorcykel, som träffas av den särskilda investeringsavgiften å motorfordon.
Moped träffas ej av sistnämnda avgift men väl av investeringsavgift
därest den anskaffats för rörelse eller jordbruk. Anledning synes inte föreligga
att nu särskilt undantaga sidvagn till motorcykel, enär begreppet motorcykel
här avses innefatta jämväl motorcykel med sidvagn.
6 §.
Denna paragraf har bibehållits oförändrad från 1951 års förordning. Såsom
närmare utvecklats i proposition nr 227 till 1953 års riksdag medför
bestämmelserna sådana de utformats att effekten av lagstiftningen i viss
omfattning upphör under senare delen av beskattningsåret. Påbörjas t. ex.
uppförandet av en byggnad år 1955, men avslutas arbetet först efter detta
beskattningsårs utgång, utgår sålunda inte avgift. Avgörande tidpunkt är
nämligen när den nya byggnaden i räkenskaperna uppföres på konto för
färdigställda fastigheter och detta skall ske då byggnaden tages i bruk.
Maskiner som beställs under 1955 men levereras först efter beskattningsårets
utgång undgår likaledes avgift; leveransdagen är nämligen i detta fall
avgörande. Då leveranstiden i vissa fall är lång — detta gäller fartyg men
även en del andra maskiner och inventarier — följer härav att den investeringsbegrän,
sande effekten upphör i viss omfattning under senare delen av
1955 och under tiden fram till årets utgång alltmer uttunnas. Detta har avseende
även å vissa andra investeringar som en rörelseidkare gör, t. ex. mera
tidskrävande grundförbättringsarbeten å mark. Det är i dagens läge inte
möjligt att avgöra huruvida en sådan effekt av lagstiftningen är önskvärd.
Skulle utvecklingen under 1955 göra det angeläget att låta lagstiftningen bibehålla
sin fulla effekt under hela år 1955, kan detta önskemål tillgodoses
genom beslut vid senare tillfälle om avgiftsbeläggning ett följande år av nu
avsedda investeringar.
7—22 §§.
Dessa paragrafer överensstämmer med motsvarande äldre stadganden
utom i det hänseendet att, som förut angivits, det avgiftsfria bottenbeloppet
bör för samtliga fall utgöra 15 000 kronor. På grund härav har jämkningar
skett i 8 och 12 §§.
Övergångsbestämmelserna
Förut har framhållits att ifrågavarande bestämmelser skall avse investeringar
under 1955. Vissa avkall från denna huvudregel måste emellertid
göras.
Till en början bör bestämmelserna, i enlighet med vad som skedde vid
1951 års lagstiftning, så utformas att avgiften drabbar investeringar under
det beskattningsår, för vilket taxering sker år 1956. Det bör då uppmärksammas,
att genom omläggning av räkenskapsår den avgiftsskyldige kan
21
Kungl. Maj.ts proposition nr 36
åstadkomma antingen att det inte blir någon taxering alls år 1956 eller också
att det väl blir taxering men för en sammanlagt kortare tidrymd än 12 månader.
Såsom skedde beträffande investeringsavgiften för 1952 och 1953
bör för nu avsedda fall stadgas, att dylik omläggning av räkenskapsår medför
taxering till investeringsavgift i stället, eller i vissa fall även, under ett
följande år.
Avvecklingsbestämmelserna till 1951 års förordning, vilka återfinns i
förordningen den 5 juni 1953, nr 364, kan i speciella fall medföra att taxering
till investeringsavgift sker år 1956 jämlikt de äldre bestämmelserna.
Så bör ock ske, men för dylikt fall får å andra sidan föreskrivas att taxering
inte skall äga rum för samma investeringar även enligt den nya förordningen.
Även utan omläggning av räkenskapsår kan sådant fall förekomma, att
någon taxeras till investeringsavgift år 1956 för ett beskattningsår, som omfattar
allenast en del av kalenderåret 1955. I och för sig kunde göras gällande
att man i detta liksom i det nyss antydda fallet skulle taxera till investeringsavgift
jämväl ett senare år. Avgörande härför synes närmast böra
vara huruvida läget under senare delen av år 1955 utvecklar sig så att det
framstår såsom angeläget att vidhålla bestämmelsernas fulla effekt under
hela detta år. Ståndpunkt härtill synes alltså böra tagas först vid ett senare
tillfälle.
Därest min hemställan att proposition i detta ämne underställes riksdagen
bifalles, kommer propositionen att avlämnas måndagen den 17 januari
1955. Då tanken på en investeringsavgift för år 1955 tidigare inte offentliggjorts,
synes i princip böra gälla att investeringar gjorda senast den 15
januari 1955 undantages från avgiftsbeläggning. Å andra sidan kan en sådan
gränsdragning beträffande vissa investeringar medföra att åtskilliga
mindre nogräknade avgiftsskyldiga genom antedatering av köp- eller leveransavtal
kringgår bestämmelserna. Detta kan i sin tur även medföra en
ökning av investeringarna i början av 1955 i förhållande till vad eljest skulle
ifrågakommit. En sådan verkan av bestämmelserna bör om möjligt undvikas.
Jag får nu övergå att närmare behandla övergångsbestämmelserna i vad
de avser investeringar av olika slag.
Hinder synes ej behöva möta för en regel enligt vilken avgiftsfrihet inträder
för förvärv av byggnad varom kontrakt tecknats senast den 15 januari
1955.
Då det gäller investering i fastighet, för vars utförande kräves byggnadstillstånd,
synes även kunna godtagas att sådan investering, för vilken byggnadstillstånd
meddelats före den 16 januari 1955, undantages från avgift.
Visserligen kunde ifrågasättas att låta igångsättningstillståndet bli avgörande
för om avgift skall uttagas eller inte, men det synes skäligt att —
såsom fallet var i 1951 års förordning — låta tidpunkten för byggnadstillståndet
vara avgörande.
De föreslagna bestämmelserna om när en investering i form av utförda
22
Kungl. Maj.ts proposition nr 36
arbeten skall anses verkställd anknyter — då fråga är om förvärvskälla där
inkomsten beräknas enligt bokföringsmässiga grunder — i allmänhet till
den tidpunkt då arbetet är färdigställt. Detta gäller sålunda grundförbättring
å fastighet, ny-, till- och ombyggnad av byggnad och förbättringsarbeten
å inventarier. För dessa fall synes böra föreskrivas att investeringskostnaden
till den del den ligger i tiden före den 16 januari 1955 blir fri från
avgift. Avgift bör däremot utgå på de löne- och andra kostnader som föranledes
av arbeten utförda efter den 15 januari 1955, liksom på kostnaden
för sådant material m. in. som kommit till användning vid utförandet av
dessa arbeten. År fråga om arbeten utlämnade på entreprenad, bör avgift
beräknas på den del av enlreprenadsumman, som kan antagas belöpa på de
av entreprenören efter den 15 januari 1955 utförda arbetena. En sådan
uppdelning av investeringskostnaden före och efter en viss tidpunkt, främst
då fråga är om arbeten utlämnade på entreprenad, kan självfallet vara svår
att verkställa. Den som vill åberopa sig på bestämmelsen får emellertid
göra den utredning som är möjlig. Fördelningen torde i många fall få göras
schematiskt och grundas på uppskattningar. Taxeringsmyndigheterna
bör här inte uppställa krav på alltför ingående bevisning.
Då fråga är om reparationer och underhåll av byggnad och om arbeten
avseende exploatering av gruva m. m., uträknas investeringsavgiften — om
inkomsten beräknas enligt bokföringsmässiga grunder — på den kostnad,
som belöper på beskattningsåret. Även för dessa fall synes kunna föreskrivas
att investeringskostnaden t. o. m. den 15 januari fritages från avgift.
Investering i maskiner och andra inventarier anses verkställd, då fråga
är om inkomstberäkning enligt bokföringsmässiga grunder, då leverans sker.
Skulle i dessa fall den 15 januari sättas såsom avgörande tidpunkt, måste
man räkna med att antedateringar av senare gjorda förvärv i viss utsträckning
göres. Än mer torde detta bli fallet om man undantog inventarieförvärv
som grundade sig på bindande avtal tecknade före den 16 januari. Ej heller
bör bortses från att den, som har möjlighet att få ett i själva verket
senare tecknat kontrakt daterat den 15 januari eller tidigare, kan lockas
till en investering som eljest skulle gjorts först vid en senare tidpunkt eller
som måhända över huvud inte kommit till stånd därest den avgiftsbelagts.
Å andra sidan måste önskemålet att förhindra nu antydda verkningar
vägas mot intresset att inte avgiftsbelägga inventarier, som levererats eller
verkligen kontrakterats innan förslaget till investeringsavgift offentliggjorts.
En sådan avvägning synes motivera att årsskiftet 1954/55 sättes som avgörande
tidpunkt. Visserligen vinnes därigenom inte trygghet för transaktioner
av nyss antydd art, men dessa torde å andra sidan bli svårare att genomföra
då ett årsskifte och därmed för flertalet leverantörer en balansdag
mellankommit. Större maskininvesteringar under de första femton dagarna
1955 kan antagas merendels grunda sig på bindande avtal före utgången
av 1954 och går på den grunden fria från avgiftsbeläggning.
Vad härefter angår investeringar gjorda i jordbruk med kontantmässig
inkomstredovisning och sådana investeringar i förvärvskällan annan fastig
-
23
Kungl. Maj:ts proposition nr 36
het, vilka investeringar på grund av bestämmelserna i 3 § skall avgiftsbeläggas,
bör vad i det föregående anförts äga motsvarande tillämpning. Kostnaden
för byggnadsinvesteringar och förbättringsarbeten på maskiner bör
alltså inte avgiftsbeläggas till den del de belöper på tiden fram t. o. m. den
15 januari. Och detta bör gälla oavsett när under 1955 betalningstillfället
inträffar, vilken tidpunkt eljest i princip är avgörande för avgiftsplikens
inträde. Vad angår investeringar i maskiner bör avgiftsfrihet gälla om leverans
skett eller kontrakt tecknats före den 1 januari 1955 och oavsett om
betalning erlägges senare.
För avgiftsskyldig med bokföringsmässig inkomstredovisning kan s. k.
brutet räkenskapsår ha tillämpats. Som en följd härav kan räkenskapsåret
ha kommit att omfatta tid före 1 januari 1955. För dessa fall synes inte
erforderligt med särskilda föreskrifter. Godtages de i det föregående förordade
bestämmelserna, följer nämligen härav att från investeringsavgift fritages
byggnadsinvesteringar, som belöper på tid före den 16 januari 1955
eller för vilka byggnadstillstånd meddelats före sistnämnda dag, ävensom
förbättringsarbeten å inventarier samt arbeten avseende exploatering av
gruva in. m., som belöper på tiden t. o. in. den 15 januari. Från avgift undantages
likaledes inventarieförvärv om leverans skett eller bindande avtal
träffats före den 1 januari 1955.
III. Särskild investeringsavgift för motorfordon
Såsom förut framhållits bör investeringsavgiften för rörelseidkare och
jordbrukare i princip omfatta lastbilar och bussar men däremot inte personbilar
och motorcyklar. Dessa bör därför beläggas med investeringsavgift
i annan ordning och denna avgift bör avse jämväl för privat bruk anskaffade
motorfordon. Den särskilda investeringsavgiften bör uttagas av
länsstyrelsen i samband med fordonets registrering.
De särskilda spörsmål, som uppkommer i samband med den nu ifrågasatta
avgiftsbeläggningen, torde jag lämpligen få behandla i den ordning
de reglerats i det författningsförslag, som jag vill förorda förelägges riksdagen
till antagande.
1 §•
Alla personbilar bör i princip omfattas av avgiften. Gränsdragningen
mellan personbilar och lastbilar kan understundom medföra svårigheter.
Flertalet personbilar kan inrättas för godsbefordran och därigenom i registreringshänseende
bli att betrakta såsom lastbilar. Vissa typer av de mindre
lastbilarna är å andra sidan användbara för såväl gods- som personbefordran
och brukas också för båda dessa transportändamål. Krisårens trafikregleringar,
vid vilka del visat sig förmånligt för ägare av personbil alt få denna
behandlad såsom lastbil, har även gett vid banden att tillgängliga möjligheter
till ändring av fordonens klassificering utnyttjats i inte ringa omfatt
-
24
Kungl. Maj:ts proposition nr 36
ning. För att undvika besvärliga gränsdragningar och onödiggöra specialföreskrifter
i syfte att möta manipulationer för att undgå avgiften bör därför
under den särskilda investeringsavgiften föras jämväl med skåp-, stationsvagns-
eller personbilskarosseri utrustade lastbilar med tjänstevikt av lämpligen
högst 1 800 kilogram.
2 §•
I denna angives de fall, då avgiftsbeläggning ifrågakommer. Huvudprincipen
är här, att alla nya fordon, som tas i bruk, skall avgiftsbeläggas samt
att avgift jämväl skall utgå, då ett begagnat fordon, som användes i trafik
eller efter avställning återinsättes i drift, byter ägare. Avgift skall sålunda
uttagas dels när någon ansöker om att ett tidigare inte registrerat fordon
skall upptagas i bilregistret eller om att ett i bilreservregistret upptaget fordon
skall efter ägarbyte överföras till bilregistret och dels då anmälan sker
om övergång till ny ägare av ett i bilregistret upptaget fordon. Visst undantag
har dock i sistnämnda fall föreskrivits för det i 17 § 3 mom. andra stycket
vägtrafikförordningen närmare beskrivna fallet, då bilhandlare förvärvar
bytesbil.
Om vissa ytterligare undantag stadgas i 3 §.
Av 2 § framgår att den avgörande tidpunkten är när anmälan eller ansökan
kommit länsstyrelsen tillhanda. Vidare framgår att avgift ej uttages
allenast därför att reservregistrerat fordon byter ägare. Först när fordonet
överföres till bilregistret ifrågakommer avgiftsbeläggning.
I ett sista stycke av 2 § stadgas att om någon varit enligt vägtrafikförordningen
skyldig att göra anmälan eller ansökan före utgången av år 1955
men underlåtit detta, så skall avgiftsplikt likväl föreligga. Detta innebär
bl. a. att om vid ett registreringstillfälle befinnes att en bil passerat flera
ägare utan att föreskriven anmälan skett, länsstyrelsen förordnar om uttagande
av avgift av samtliga ägare. Stadgandet förhindrar även att fördelar
uppnås genom att dröja med anmälan eller ansökan utöver lagstadgad tid
och till en tidpunkt efter utgången av 1955.
Av 2 § framgår även att avgift inte ifrågakommer om anmälan eller ansökan
gjorts senast den 15 januari 1955. Däremot utgår avgift om anmälningen
eller ansökningen sker därefter och detta oberoende av tidpunkten
för förvärvet. Gjorda erfarenheter i samband med tillämpningen av tidigare
lagstiftning inom hithörande områden visar angelägenheten av bestämmelser,
som förhindrar kringgåenden genom antedatering av köpekontrakt
och liknande. Angående vissa undantag från sistnämnda regel hänvisas till
övergångsbestämmelserna och kommentaren till dessa.
3 §.
Här stadgas undantag från avgift för de fall, då reservregistrerat fordon
överföres till bilregister utan att fordonet bytt ägare under den tid det stod
i reservregistret eller i allt fall inte efter den 15 januari 1955.
Övriga undantagsfall är de då äganderättsövergången skett genom arv
Kungl. Maj. ts proposition nr 36
25
eller testamente, då fordon överföres till annat läns bilregister utan att
detta har sammanhang med ägarebyte och vidare då fråga är om sådana
fordon, vilka är fria från automobilskatt, såsom t. ex. diplomat- och konsulatbilar,
brandbilar och ambulanser. Beträffande personbilar som är inrättade
som invalidfordon och som äges av invalid skall gälla att avgift ej uttages,
därest länsstyrelsen medgivit befrielse från bilskatten.
Det kan tilläggas att sådan den föreslagna förordningen utformats bestämmelserna
däri inte blir tillämpliga på fordon som skall införas i det
centrala militära fordonsregistret.
4 §•
Här angives vem som har att erlägga avgiften. Det skall självfallet vara
fordonets nye ägare.
Avgiften skall vara inbetald till länsstyrelsen för att den gjorda anmälan
eller ansökan skall föranleda avsedd åtgärd från länsstyrelsens sida.
5 §.
I denna paragraf angives avgiftens storlek.
Som förut framhållits har eftersträvats en avgiftsbeläggning, som ungefärligen
svarar mot 10 procent av anskaffningskostnaden. Det kunde då
synas naturligt att föreskriva att avgiften skulle direkt beräknas på grundval
av denna kostnad. Av olika skäl måste emellertid en annan metod väljas.
Vid byte av fordon eller då i samband med nyinköp äldre fordon lämnas
som dellikvid skulle nämligen betydande svårigheter uppkomma, när
det gällde att fastställa det rätta underlaget för avgiftsberäkningen. Även
fordon, som erhållits genom gåva, måste avgiftsbeläggas bl. a. för att förhindra
rena kringgåenden och i dylika fall finnes ingen anskaffningskostnad
att lägga till grund för avgiftsberäkningen. Vidare kan erinras om fall
då fordon lämnas som löneförmån eller likvid för särskild prestation. Stora
bedömningssvårigheter och ett betydande antal tvister vore att motse om
avgiften skulle beräknas på anskaffningskostnaden eller något uppskattat
värde på fordonet.
En i huvudsak tillfredsställande beräkningsgrund kan erhållas om anknytning
sker till fordonets tjänstevikt. Vid gjorda undersökningar har befunnits
att när fråga är om nya bilar 75 procent av tjänstevikten ger ett
tal, som ungefär svarar mot 10 procent av kostnaden för ny bil. När tjänstevikten
överstiger 1 600 kilogram, bör emellertid ett tillägg göras med 100
kronor för varje fullt femtiotal kilogram varmed tjänstevikten överskjuter
1 600 kilogram.
Det ligger i sakens natur att denna beräkningsgrund inte annat än undantagsvis
ger en avgift som exakt motsvarar 10 procent av anskaffningskostnaden.
Det bör uppmärksammas att en avgift som i stort sett är avsedd
att utgöra omkring 10 procent av priset på nya bilar visserligen legat
till grund för bestämmandet av avgiftsberäkningen, men att å andra sidan
3 liihang till riksdagens protokoll 1955. 1 samt. Nr 3G
26
Kungl. Mnj:ts proposition nr 36
lagstiftningens huvudsyfte är att nå en investeringsbegränsande effekt efter
enkla och lättillämpliga regler. Genom en anknytning av avgiftens storlek
till lätt konstaterbara data, beträffande vilka tvistigheter i huvudsak inte
kan ifrågakomma, torde den mest ändamålsenliga lösningen vinnas.
För motorcyklar synes endast tre olika avgifter böra ifrågakomma, nämligen
150 kronor vid en tjänstevikt av högst 75 kg, 200 kronor vid högre
tjänstevikt men högst 150 kg samt 300 kronor i övriga fall.
Då under 1955 som nya fordon säljes inte blott 1955 och 1956 års modeller
utan i viss omfattning även 1954 års modell, synes full avgift böra
för dessa årsmodeller uttagas och detta oavsett om fråga är om en fabriksny
eller i andra hand förvärvad bil. För äldre modeller synes skäligt med
en viss reduktion i förhållande till avgiften för nya fordon. Reduktionen
torde böra ske efter en med 10 procent för år fallande skala, dock så att 20
procent av avgiften för nya fordon skall utgå inte blott för 1946 års utan
även för tidigare års modeller. Det kan i detta sammanhang tilläggas, att
om under t. ex. 1953 och följande år tillverkas identiskt lika bilar av viss
typ, de under de olika årens tillverkningssäsonger fabricerade bilarna likväl
betecknas såsom varande av 1953 års modell, 1954 års modell, etc.
Då årsmodell undantagsvis inte kan anges, har föreslagits att avgiften beräknas
på grundval av det år, då fordonet första gången registrerades.
I syfte att möta försök att undgå den särskilda investeringsavgiften har
föreslagits att dubbel avgift skall utgå, då ansökan eller anmälan till registreringsmyndigheten
inte göres inom föreskriven tid. Denna dubbla avgift
bör dock ej uttagas vid registreringar den första tiden efter den 15 januari
och förslagsvis först fr. o. m. den 1 mars. Bestämmelsen om dubbel
avgift blir aktuell då efter utgången av februari månad 1955 en för sent inkommen
ansökan eller anmälan behandlas eller då länsstyrelsen i annat
sammanhang får vetskap om förvärvet och underlåtenheten att göra föreskriven
ansökan eller anmälan. Det kan härvid erinras om att därest ansökan
eller anmälan överhuvud inte ingives, vilket innefattar en straffbar
förseelse från vederbörandes sida, länsstyrelsen äger författningsenligt rätt
att efter lagakraftvunnen dom förelägga vite. Det må i detta sammanhang
framhållas angelägenheten av att polismyndigheterna vid fordonskontrollen
ägnar en skärpt uppmärksamhet åt frågan om fordonens registrering
på rätt ägare.
Skulle ett verkligt köp av motorfordon givas den yttre formen av hyresavtal
eller liknande, och fråga alltså vara om rent skenavtal, föreligger redan
med gällande bestämmelser skyldighet att göra registreringsanmälan.
Har sådan anmälan inte gjorts inom föreskriven tid, bör därav följa att
dubbel avgift uttages.
Då underlåtenhet att i rätt tid inge ansökan eller anmälan någon gång
kan bottna i sådana förhållanden att det kan framstå som obilligt att utta
dubbel avgift, har föreslagits rätt för Kungl. Maj :t att, när synnerliga skäl
föreligger, medge alt blott enkel avgift skall uttagas. Denna dispensrätt bör
självfallet utnyttjas restriktivt.
27
Kungl. Maj. ts proposition nr 36
6 §•
Denna paragraf innehåller besvärsbestämmelser.
7 §•
Ät Kungl. Maj :t torde böra uppdragas att meddela erforderliga tillämpningsföreskrifter.
Detta bör bl. a. innefatta möjlighet att föreskriva att före
registreringen inte erlagd avgift, såsom kan ifrågakomma när registrering
sker efter den 15 januari men innan förordningen träder i kraft, skall kunna
uttagas på samma sätt som likartade avgifter och skatter.
Övergångsbestämmelserna
Avgift bör, som framgår av det förut sagda, ifrågakomma vid registreringar
i anledning av ansökan eller anmälan efter den 15 januari 1955. Att
avgiftsbeläggningen i princip upphör med utgången av samma år framgår
av 1 och 2 §§.
En särskild undantagsföreskrift föreslås för det fall, då någon inte kunnat
senast den 15 januari ingiva registreringsansökan på grund av att vid
sådan ansökan måste fogas besiktningsinstrument samt fordonet i fråga
hos besiktningsmannen senast den 15 januari anmälts till registreringsbesiktning
som verkställts först nämnda dag eller senare. Vidare föreslås avgiftsfrihet
för det fall, då ansökan eller anmälan visserligen gjorts till länsstyrelsen
senast den 15 januari men i avbidan på komplettering inte kunnat
föranleda den avsedda åtgärden, ävensom då interimslicens för fordon
erhållits senast nämnda dag.
IV. Departementschefens hemställan
I enlighet med det anförda har inom finansdepartementet upprättats
förslag till
1) förordning om investeringsavgift för år 1955; samt
2) förordning om avgift vid investering i motorfordon år 1955 (särskild
investeringsavgift).
Föredragande departementschefen hemställer, att förenämnda författningsförslag
måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga
till detta protokoll utvisar.
/ Ur protokollet:
Bengt Resare
550039. Stockholm 1955. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag