Kungl. Maj:ts proposition nr 35

1

Nr 35

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ersättning
till H. K. Almkvist m. fl.; given Stockholms slott
den 7 januari 1955.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF ADOLF

Torsten Nilsson

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen underställes riksdagens prövning dels ett ärende angående
ersättning för kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, dels
två ärenden angående livräntor åt efterlevande till personer, som avlidit
i samband med olycksfall under militärtjänstgöring, dels ett ärende angående
livränta åt en person, som skadats vid trafik med en kronan tillhörig
bil, dels ock ett ärende angående ersättning för kroppsskada, ådragen vid
inställelse till hästbesiktning jämlikt militära uttagningsförordningen.

1—2013 54 Bihang till riksdagens protokoll 1955. 1 saml. Nr 35

0

Knngl. Maj:ts proposition nr 35

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför
Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 7 januari 1955.

Närvarande

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson,
Andersson, Norup, Persson, Hjalmar Nilson, Lindell, Nordenstam,

Lange.

Efter gemensam beredning med chefen för civildepartementet anför
chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Torsten Nilsson, följande.

1

Under militärtjänstgöring skadades värnpliktige H. K. Almkvist den 22
november 1940 så svårt av ett knallskott att högra handen måste amputeras.
I anledning av olyckan förde Almkvist vid domstol skadeståndstalan
mot kronan. Kronan medgav därvid skadeståndsskyldighet i princip men
yrkade nedsättning av skadeståndsanspråken. Advokatfiskalen hos försvarets
civilförvaltning träffade sedermera preliminär överenskommelse med
Almkvist om förlikning avseende samtliga i rättegången framställda ersättningsanspråk
utom livränta. Genom beslut den 18 augusti 1950 godkände
Kungl. Maj :t den sålunda träffade överenskommelsen, som avsåg ersättning
för sveda och värk, lyte och framtida men samt rättegångskostnader,
varjämte Kungl. Maj:t anvisade medel till bestridande av det överenskomna
ersättningsbeloppet, 6 000 kronor, jämte ränta.

Med anledning av olycksfallet har riksförsäkringsanstalten tillerkänt
Almkvist en livsvarig livränta från och med den 18 april 1941, beräknad
efter en invaliditetsgrad av 50 %.

Försvarets civilförvaltning och arméförvaltningens tygavdelning har i
skrivelse den 16 mars 1954 gjort framställning om ytterligare ersättning
åt Almkvist i anledning av olycksfallet. Av skrivelsen och därvid fogade
handlingar inhämtas i huvudsak följande. Sedan rättegången förklarats
vilande i avvaktan på eventuell förlikning jämväl i fråga om livräntan, har
nya förlikningsförhandlingar förts mellan Almkvists ombud och advokatfiskalen.
Ombudet har därvid meddelat, att Almkvist kunde godtaga en
livsvarig livränta från och med den 18 april 1941, beräknad efter en årsinkomst
av 7 000 kronor och en invaliditetsgrad av 50 %, med avdrag för
från riksförsäkringsanstalten utgående livränta. Advokatfiskalen har före -

Kungl. Maj:ts proposition nr 35

3

slagit utbetalning av, såvitt nu är av intresse, en livsvarig livränta från
och med den 18 april 1941, beräknad efter nyss angivna grunder,
dock att det inkomstbelopp, som skall ligga till grund för beräkningen
av livräntan, bör, efter det Almkvist uppnått 67 års ålder, minskas till
hälften. Civilförvaltningen och tygavdelningen har, liksom försvarets skaderegleringsnämnd,
anslutit sig till advokatfiskalens förslag. Civilförvaltningen
och tygavdelningen har därför hemställt att Almkvist måite tillerkännas
livränta för tiden från och med den 18 april 1941 till dess han
fyllt 67 år med 3 500 kronor för år och för tiden därefter med 1 750 kronor
för år, allt med avdrag för livränta som utgår från riksförsäkringsanstalten.

Statskontoret har i utlåtande den 30 mars 1954 anslutit sig till vad
civilförvaltningen och tygavdelningen anfört och hemställt.

Genom beslut den 18 juni 1954 medgav Kungl. Maj:t att från anslaget
Vissa ersättningar i anledning av skador vid militär verksamhet m. m. fick
utbetalas bland annat livränta till Almkvist för tiden den 18 april 1941—
den 30 juni 1955 med 3 500 kronor för år, med avdrag för vad Almkvist
för motsvarande ändamål uppburit eller uppbär i periodisk ersättning från
riksförsäkringsanstalten. Tillika förklarade Kungl. Maj:t Sig vilja framdeles
meddela beslut i fråga om livränta för tiden efter den 30 juni 1955.

Departementschefen

Beträffande livränta för tiden till och med den 30 juni 1955 föreligger
redan beslut av Kungl. Maj :t. För tiden därefter synes livränta böra utgå
i enlighet med myndigheternas förslag och bestridas från anslaget Diverse
pensioner och understöd m. m.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att från det under tolfte huvudtiteln uppförda förslagsanslaget
Diverse pensioner och understöd m. m. må på grund
av förenämnda olycksfall till H. K. Almkvist utgå livsvarig
livränta, för tiden från och med den 1 juli 1955 till dess Almkvist
uppnår 67 års ålder med 3 500 kronor för år och för
tiden därefter med 1 750 kronor för år, dock med avdrag av
vad han för motsvarande ändamål uppbär i periodisk ersättning
från riksförsäkringsanstalten.

2

Under förevisning av kast med sprängladdad handgranat vid Skånska
luftvärnskåren den 22 februari 1949 träffades värnpliktige F. W. Mårtensson
av ett splitter från en exploderande granat med påföljd att han avled.
Sedan olyckshändelsen föranlett ansvars- och skadeståndstalan mot den
officer, som lett övningen, har Högsta domstolen, dit målet fullföljts, genom
dom den 21 mars 1953 ogillat såväl den mot övningsledaren lörda

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 35

ansvarstalan, såvitt avsåg utförandet av ifrågavarande kast, som den av
Mårtenssons dödsbo med flera mot övningsledaren förda skadeståndstalan.

Med anledning av olycksfallet har riksförsäkringsanstalten tillerkänt
Mårtenssons änka Karin Gunni Inga-Lill Mårtensson och makarnas dotter
Eva Birgitta Mårtensson, född den 11 september 1948, livräntor att från
och med den 23 februari 1949 utgå med vissa belopp, till änkan, så länge
hon lever ogift, och till dottern till dess hon uppnått IG års ålder.

Försvarets civilförvaltning och arméförvaltningens tggavdelning har i
skrivelse den 23 februari 1954 gjort framställning om utbetalande av ytterligare
ersättning i anledning av olycksfallet. Av skrivelsen och därvid fogade
handlingar inhämtas i huvudsak följande. Hos civilförvaltningen har
dödsboet och Mårtenssons änka, den senare jämväl i egenskap av legal
ställföreträdare för dottern, framställt anspråk på ersättning för, bland
annat, begravningskostnader, underhållsbidrag in. in. åt änkan med i ett
för allt 1 700 kronor samt underhållsbidrag åt dottern med 100 kronor per
månad från den 22 februari 1949 till dess hon fyllt 18 år, dock med avdrag
för vad hon under samma tid uppburit eller uppbär i livränta från riksförsäkringsanstalten.
Myndigheterna anför, att utredningen i ärendet utvisar
att — ehuru någon viss befattningshavare vid försvarsväsendet icke
torde kunna göras ansvarig härför — de försiktighetsåtgärder som anbefallts
vid kastets utförande med hänsyn till föreliggande erfarenheter om
den använda granattypens egenskaper och kastbanans konstruktion måste
anses ha varit otillfredsställande. Advokatfiskalen hos civilförvaltningen
och försvarets skaderegleringsnämnd har uttalat den uppfattningen, att
kronan är skyldig att på grund av olyckan utgiva skadestånd till sökandena.
I fråga om ersättningsbeloppens storlek har advokatfiskalen ej
funnit anledning till erinran mot skäligheten av de yrkade beloppen, såvitt
nu är av intresse. Skaderegleringsnämnden har tillstyrkt, att ersättning
beredes sökandena enligt av advokatfiskalen föreslagna grunder, dock
att nämnden, med hänsyn till föräldrarnas villkor och barnets ålder, icke
ansett sig böra tillstyrka, att livräntan till dottern för närvarande bestämdes
för längre tid än till dess hon uppnått 16 års ålder. — Civilförvaltningen
och tygavdelningen, som jämväl anser kronan skadeståndsskyldig,
tillstyrker ersättning i enlighet med skaderegleringsnämndens förslag.

Statskontoret ansluter sig i utlåtande den 2 mars 1954 till vad civilförvaltningen
och tygavdelningen anfört och hemställt.

Genom beslut den 18 juni 1954 medgav Kungl. Maj.t att från anslaget
Vissa ersättningar i anledning av skador vid militär verksamhet m. in. fick
utbetalas — utöver viss ersättning för begravnings- och ombudskostnader
ävensom underhållsbidrag åt änkan — livränta till dottern för tiden den
23 februari 1949—den 30 juni 1955 med 100 kronor per månad, dock med
avdrag för vad hon för motsvarande ändamål uppburit eller uppbär i
periodisk ersättning från riksförsäkringsanstalten. Tillika förklarade

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 35

Kungl. Maj :t Sig vilja framdeles meddela beslut i fråga om livränta åt
dottern för tiden efter den 30 juni 1955.

Departementschefen

Beträffande livränta för tiden till och med den 30 juni 1955 föreligger
redan beslut av Kungl. Maj :t. För tiden därefter synes livränta böra utgå
i enlighet med myndigheternas förslag och bestridas från anslaget Diverse
pensioner och understöd in. m.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att från det under tolfte huvudtiteln uppförda förslagsanslaget
Diverse pensioner och understöd m. m. må på grund
av förenämnda olycksfall till Eva Birgitta Mårtensson för
tiden från och med den 1 juli 1955 till dess hon uppnår 16 års
ålder utgå livränta med 100 kronor per månad, dock med avdrag
för vad hon för motsvarande ändamål uppbär i periodisk
ersättning från riksförsäkringsanstalten.

3

Typografen A. V. Lind, född den 25 mars 1912, avled den 14 februari
1953 av njursjukdom, som orsakats av under militärtjänstgöring ådragen
lungtuberkulos. Han efterlämnade hustrun Elsie Eivor Elise Lind, född
den 23 december 1911, och två söner i äktenskapet, födda den 20 maj
1934 och den 12 december 1936. Elsie Lind har i en den 14 januari 1954 dagtecknad
skrift anhållit att utan hinder av viss bestämmelse i 1927 års
militärersättningsförordning bli tillerkänd livränta.

För änkas rätt till livränta enligt nämnda förordning förutsättes, att
äktenskapet slutits innan sjukdomen yppades. I detta fall konstaterades
lungsjukdomen den 1 mars 1934. Lysning till äktenskap kungjordes
första gången den 18 mars 1934 men på grund av mannens långvariga sjukhusvistelse
ägde vigseln rum först den 24 maj 1936.

Av utredningen i ärendet framgår att Elsie Lind enligt läkarintyg på
grund av höftledssjukdom är och förblir mindre arbetsför samt att hennes
ekonomiska ställning icke är god.

Riksförsäkringsanstalten tillstyrker i utlåtande den 5 mars 1954, att åtgärder
vidtages för att bereda Elsie Lind ersättning enligt de grunder, som
skulle ha tillämpats, därest äktenskapet ingåtts före den tidpunkt, då
lungsjukdomen yppades.

Statskontoret, som avgivit utlåtande den 16 mans 1954, tillstyrker bifall
till ansökningen.

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 35

Departementschefen

I likhet med de hörda myndigheterna föreslår jag, att Elsie Lind erhåller
ersättning av statsmedel med belopp motsvarande vad som skulle ha utgått,
därest äktenskapet slutits innan sjukdomen yppades.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att till Elsie Eivor Elise Lind må, så länge hon lever ogift,
från anslaget Ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen
under militärtjänstgöring, utbetalas den ersättning, som
vid tillämpning av 1927 års militärersättningsförordning
skulle ha tillkommit henne därest hon, när A. V. Lind befanns
lida av lungtuberkulos, varit gift med denne.

4

Köpmannen D. Groschinsky blev den 10 juli 1942 i Båstad påkörd av en
av försvaret disponerad bil och skadades så svårt, att ena benet måste
amputeras. Bilföraren och Groschinsky dömdes av domstol till ansvar i
anledning av olyckan och befanns därvid lika vållande. Sedermera har,
då kronan såsom ägare av bilen är ansvarig för olyckan, av statsmedel utbetalats
vissa ersättningsbelopp till Groschinsky. Sedan Groschinsky därefter
instämt bilföraren med yrkande om ytterligare gottgörelse, har Åsbo
och Bjäre häradsrätt genom lagakraftvunnen dom den 19 december 1951
ålagt bilföraren att efter vissa angivna grunder utgiva livränta till Groschinsky
för tiden den 1 juni 1946—den 31 maj 1952. Livräntan har därvid för
tiden den 1 juli 1951—den 31 maj 1952 beräknats efter en årsinkomst av
11 000 kronor och en invaliditetsgrad av 70 %, och således, efter jämkning
till hälften, bestämts till 3 850 kronor per år. Ersättning efter nämnda grunder
har av statsmedel utbetalats till Groschinsky jämväl för tid efter utgången
av maj 1952, därvid ersättningen utbetalats av statskontoret från
anslaget Diverse pensioner och understöd m. m.

Försvarets civilförvaltning och arméförvaltningens tygavdelning har i
skrivelse den 11 juni 1954 gjort framställning om ytterligare ersättning i
anledning av olycksfallet. Av skrivelsen och därvid fogade handlingar inhämtas
i huvudsak följande. Groschinsky har under åberopande av läkarintyg
yrkat dels att livräntan från och med den 1 januari 1954 skulle utgå
efter en årsinkomst av 12 000 kronor och efter en invaliditetsgrad av
100 %, dels ock att honom måtte tillerkännas ersättning för framtida men
och lyte in. in. Enligt läkarintyget, som utfärdats av professorn Sten Friberg
den 26 november 1953, har Groschinskys tillstånd påtagligt försämrats
under de sista två åren. Sedan i anledning av Groschinskys framställning
civilförvaltningen hos riksförsäkringsanstalten begärt yttrande rörande
Groschinskys invaliditet, har anstalten den 8 februari 1954 meddelat, att anstalten
jämlikt grunderna för fastställande av invaliditetsersättning enligt

7

Kungl. Maj.ts proposition nr 35

olycksfallsförsäkringslagen funnit sådan ersättning i förevarande fall böra
för tiden från och med den 1 januari 1954 fastställas efter en invaliditetsgrad
av 65 %. Sedermera har preliminär överenskommelse om slutlig uppgörelse
träffats med Groschinsky. Uppgörelsen innebär, att till Groschinsky skall
utbetalas dels livränta från och med den 1 januari 1954 efter en invaliditetsgrad
av 80 % och en antagen årsinkomst av 12 000 kronor, dock med nedsättning
till hälften efter det Groschinsky fyllt 67 år, dels gottgörelse med 15 000
kronor i ett för allt för framtida men och lyte m. in., i båda fallen med
jämkning till hälften. Försvarets skaderegleringsnämnd har tillstyrkt uppgörelse
i enlighet med överenskommelsen. Civilförvaltningen och tygavdelningen
anför, att Groschinsky, som är 60 år gammal, blivit ovanligt hårt
träffad till följd av skadans art och åtföljande medicinska komplikationer.
På grund av skadan hade det nämligen blivit praktiskt taget omöjligt för
honom att utöva sitt tidigare yrke som handelsresande, och även för framtiden
syntes han få mycket svårt att skaffa sig annat arbete varigenom
han kunde erhålla någon nämnvärd inkomst. Med hänsyn härtill ville
myndigheterna ej motsätta sig, att invaliditetsgraden bestämdes till 80 % —
så mycket mindre som sannolikheten talade för att Groschinsky i en
eventuell ny rättegång på grundvalen av nu föreliggande läkarintyg komme
att tillerkännas livränta efter nämnda invaliditetsgrad. Civilförvaltningen
och tygavdelningen tillstyrker uppgörelse i enlighet med överenskommelsen
och hemställer att Kungl. Maj :t föranstaltar om ersättning i enlighet därmed.

Statskontoret förklarar i utlåtande den 16 juli 1954 att ämbetsverket
icke har något att erinra mot bifall till vad civilförvaltningen och tygavdelningen
hemställt.

Genom beslut den 24 september 1954 medgav Kungl. Maj.t att från anslaget
Vissa ersättningar i anledning av skador vid militär verksamhet
m. m. fick, i enlighet med myndigheternas förslag, till Groschinsky utbetalas
7 500 kronor, utgörande ersättning i ett för allt för framtida men och
lyte m. m. ävensom livränta för tiden den 1 januari 1954—den 30 juni
1955 med 4 800 kronor för år, dock med avdrag av den livränta som statskontoret
under motsvarande tid utgivit. Tillika förklarade Kungl. Maj :t
Sig vilja framdeles meddela beslut i fråga om livränta för tiden efter den
30 juni 1955.

Departementschefen

Beträffande livränta för tiden till och med den 30 juni 1955 föreligger
redan beslut av Kungl. Maj :t. För tiden därefter synes livränta böra utgå
i enlighet med myndigheternas förslag och bestridas från anslaget Diverse
pensioner och understöd in. in.

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 35

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att från det under tolfte huvudtiteln uppförda förslagsanslaget
Diverse pensioner och understöd m. m. må på grund
av förenämnda olycksfall till D. Groschinsky utgå livsvarig
livränta, för tiden från och med den 1 juli 1955 till dess Groschinsky
uppnår 67 års ålder med 4 800 kronor för år och för
tiden därefter med 2 400 kronor för år.

5

Hemmansägaren A. I. Dahlström i Tällberg, som är född den 10 april
1905, inställde sig den 21 juni 1949 med en honom tillhörig häst till hästbesiktning
jämlikt militära uttagningsförordningen. Han blev i samband
härmed utan eget förvållande sparkad av en häst, varvid han åsamkades
benskada. Olycksfallsförsäkringslagen är ej tillämplig beträffande skadan,
men Kungl. Maj :t har genom särskilda beslut tillerkänt Dahlström ersättning
av statsmedel i anledning av skadan. Sålunda bemyndigade Kungl.
Maj:t den 5 september 1952 -— i anslutning till tidigare beslut den 16
februari 1951 — försvarets civilförvaltning och arméförvaltningens intendentui''avdelning
att till följd av genom skadan uppkommen invaliditet utgiva
livränta till Dahlström för tiden den 24 mars 1952—den 23 mars 1954
med 720 kronor för år, beräknad efter en invaliditetsgrad av 20 %.

Försvarets civilförvaltning och arméintendenturförvaltningen har i skrivelse
den 24 augusti 1954 avgivit förslag om ytterligare livränta åt Dahlström
och därvid anfört i huvudsak följande: Sedan Dahlström inkommit
med ett den 25 april 1954 dagtecknat läkarintyg, utvisande att hans tillstånd
syntes vara oförändrat jämfört med senaste undersökning den 27
april 1952, hade riksförsäkringsanstalten meddelat att enligt de grunder,
som anstalten tillämpade vid fastställande av invaliditet enligt olycksfallsförsäkringslagen,
Dahlströms skada skulle ansetts medföra för livstiden
bestående nedsättning av arbetsförmågan med 20 %. Med anledning härav
och sedan yttrande inhämtats från försvarets skaderegleringsnämnd
hemställde civilförvaltningen och arméintendenturförvaltningen att till
Dahlström måtte få utgivas livränta för tiden den 24 mars 1954—den 30
juni 1955 med 720 kronor för år samt att Kungl. Maj:t för tiden därefter
måtte föranstalta om livsvarig livränta till Dahlström efter enahanda
grunder.

Statskontoret anslöt sig i utlåtande den 14 september 1954 till vad civilförvaltningen
och arméintendenturförvaltningen anfört och hemställt.

Genom beslut den 8 oktober 1954 fann Kungl. Maj:t, med hänsyn till
föreliggande särskilda omständigheter, gott medgiva, att från anslaget
Vissa ersättningar i anledning av skador vid militär verksamhet m. m. fick
utbetalas livränta till Dahlström för tiden den 24 mars 1954—den 30 juni

Kungl. Maj:ts proposition nr 35

9

1955 med 720 kronor för år. Tillika förklarade Kungl. Maj :t Sig vilja framdeles
meddela beslut i fråga om livränta för tiden efter den 30 juni 1955.

Departementschefen

Beträffande livränta för tiden till och med den 30 juni 1955 föreligger
redan beslut av Kungl. Maj :t. Jämväl för tiden därefter synes livränta böra
utgå i enlighet med myndigheternas förslag och bestridas från anslaget
Diverse pensioner och understöd m. m.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att från det under tolfte huvudtiteln uppförda förslagsanslaget
Diverse pensioner och understöd m. m. må på grund
av förenämnda olycksfall till A. I. Dahlström, räknat från
och med den 1 juli 1955, utgå livsvarig livränta med 720 kronor
för år.

Med bifall till vad föredragande departementschefen
sålunda, med instämmande av statsrådets övriga ledamöter,
under punkterna 1—5 hemställt förordnar Hans
Maj :t Konungen, att till riksdagen skall avlåtas proposition
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Magnus T. Möller

2—2013 64 Bihang till riksdagens protokoll 1955.

1 samt.

Nr 35