Kungl. Maj:ts proposition nr 22

1

Nr 22

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående vissa åtgärder
för att främja ett alkoholfritt umgängesliv; given
Stockholms slott den 17 december 1954.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF ADOLF

Per Edvin Sköld

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen framlägges förslag om vissa åtgärder för att främja ett
alkoholfritt umgängesliv. Förslagen omfattar i första hand en av statsmedel
stödd kampanj för alkoholfria fest- och sällskapsdrycker och för ett
alkoholfritt umgängesliv. Kampanjen är avsedd att samordnas med den
kampanj för ansvar och nykterhet i anslutning till motbokssystemets avskaffande
som beslutats av 1954 års rikdag. Vidare förordas ett mindre
statsbidrag till Föreningen fruktdrycker för kontinuerlig upplysningsverksamhet
rörande alkoholfria fest- och sällskapsdrycker. Kostnaden för dessa
åtgärder beräknas under budgetåret 1955/56 uppgå till 225 000 kronor.
Slutligen föreslås att lån av statsmedel skall kunna beviljas till inrättande
av alkoholfria restauranger med god standard. Förslaget innefattar en begränsad
försöksverksamhet på området. Med hänsyn till de svårigheter, som
särskilt under de första åren kan uppstå för restaurangrörelser av denna
art, förordas, att lånen utlämnas på villkor, som innebär viss subventionering
av driften. Det för ändamålet erforderliga investeringsanslaget beräknas
till 500 000 kronor.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1955. 1 samt. Nr 22

Kungl. Maj:ts proposition nr 22

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
17 december 1954.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,
Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam,
Lindström, Lange.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sköld, anmäler, efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter, fråga om åtgärder för att
främja ett alkoholfritt umgängesliv samt anför.

I. Inledning

Vid 1954 års riksdag har, bl. a. på grundval av propositionen nr 151, beslut
fattats om nya riktlinjer för den framtida nykterhetspolitiken. Genom
dessa beslut har tyngdpunkten förskjutits från restriktionslagstiftning till
positiva nykterhetsfrämjande åtgärder av olika slag. För genomförande härav
har nya eller ökade anslag beviljats till bl. a. folkupplysning i alkoholfrågan,
stöd åt ungdomsvårdande sammanslutningar, åt ungdomsidrott och
annan organiserad fritidsverksamhet bland ungdom samt till en utbyggnad
av nykterhetsvården.

Det för reformerna grundläggande utredningsarbetet hade verkställts av
1944 års nykterhetskommitté. Medan denna kommittés förslag remissbehandlades,
fann jag lämpligt att som ett komplement till de utredningar
nykterhetskommittén haft att utföra undersöka möjligheterna att vidta vissa
ytterligare åtgärder för att främja de nykterhetspolitiska strävandena.
Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande tillkallade jag sålunda vid skilda
tillfällen under år 1953 särskilda sakkunniga, fördelade på sju olika kommittéer,
för att skyndsamt utreda vissa specialfrågor. Fem av kommittéerna
avslutade sitt arbete på sådan tid att de av dem behandlade frågorna kunde
medtagas vid den allmänna omprövningen av nykterhetspolitiken. De frågor
som utreddes av de båda återstående kommittéerna var av mera tidskrävande
art, och jag förutskickade att dessa frågor finge upptagas senare.

En av dessa kommittéer, som haft i uppdrag att verkställa en utredning
om åtgärder för främjande av ett alkoholfritt umgängesliv, har med skrivelse
den 8 juli 1954 överlämnat ett betänkande med förslag i ämnet (stencilerat).
Utredningen har bestått av direktören H. Bergils, ordförande, kas -

Kungl. Maj. ts proposition nr 22

3

sören G. Eriksson, ledamoten av riksdagens andra kammare, lantbrukaren
G. Larsson, direktören K. Wennberg och försäljningsdirektören A. Wickberg.

I betänkandet framlägger utredningen i skilda kapitel förslag angående
alkoholfria drycker, om alkoholfria restauranger, rörande bidrag till utrustning
av allmänna samlingslokaler samt om förmedling av underhållningsinslag
in. in.

Över betänkandet i dess helhet har efter remiss utlåtanden avgivits av
statskontoret, kontrollstyrelsen och Sveriges nykterhetsvänners landsförbund.
Sveriges storloge av IOGT samt Motorförarnas helnykterhetsförbund
har likaledes inkommit med yttranden över hela betänkandet.

Därjämte har, såvitt avser kapitlen om alkoholfria drycker och alkoholfria
restauranger, yttranden avlämnats av Sveriges centrala restaurangaktiebolag,
Sveriges hotell- och restaurantförbund, Alkoholfria hotell och restaurangers
andelsförening u. p. a. (AHRA) samt Svensk industriförening.

Vidare har, såvitt avser kapitlet om alkoholfria drycker eller delar av
detta kapitel, utlåtanden avgivits av kommerskollegium, generaltullstyrelsen,
1952 års tulltaxekommitté, Detaljhandelsbolaget för rusdrycker, aktiebolag,
Sveriges musteriförbund, Sveriges pomologiska förening, Sveriges
vattenfabrikanters riksförbund och Föreningen fruktdrycker.

Över kapitlet om bidrag till utrustning av allmänna samlingslokaler har
statens nämnd för samlingslokaler, Bygdegårdarnas riksförbund, Folkets
husföreningarnas riksorganisation och Våra gårdar, riksföreningen för nykterhetsrörelsens
allmänna samlingslokaler, utlåtit sig.

Slutligen har, såvitt avser kapitlet om förmedling av underhållningsinslag
m. m., yttranden avgivits av arbetsmarknadsstyrelsen, Arbetarnas
bildningsförbund, Svenska landsbygdens studieförbund och Riksidrottsförbundet.

Vid yttrandet från Sveriges centrala restaurangaktiebolag har fogats utlåtanden
från Stockholmsdistriktets allmänna restaurangaktiebolag, Östra
Sveriges allmänna restaurangaktiebolag, Skånes allmänna restaurangaktiebolag,
Västsverig/es allmänna restaurant aktiebolag1 och Bergslagens allmänna
restaurangaktiebolag.

Kommerskollegium har bifogat yttranden från handelskamrarna i Stockholm,
Göteborg, Malmö och Gävle samt från Sveriges industriförbund.

Jag anhåller nu att få upptaga huvuddelen av utredningens förslag.
Förslaget om bidrag till utrustning av allmänna samlingslokaler torde
komma att anmälas av chefen för socialdepartementet i statsverkspropositionen.

I detta sammanhang bör ytterligare nämnas, att ett förslag till revision
av lagstiftningen om försäljning av alkoholfria drycker, som tidigare anmälts
av mig, framlägges för 1955 års riksdag genom propositionen nr 6
samt att vissa andra frågor, som har samband med den nya nykterhetslagstiftningen,
upptages i propositionen nr 5 till samma riksdag.

4

Kungl. Mcij:ts proposition nr 22

II. Allmänna synpunkter

U t rednings direktiv en

I direktiven för utredningen utvecklade jag på följande sätt bakgrunden
till de frågor utredningen haft att behandla.

Nykterhetskommitténs utredningar om alkoholvanornas förändringar visar
bl. a. att bruket av alkohol har en tydlig tendens att sprida sig till kretsar
som tidigare varit absolutistiska eller nästan absolutistiska. Kommittén
har ingående analyserat de faktorer som påverkar alkoholvanorna, såväl
nykterhetslagstiftningen som övriga s. k. utomlegislativa faktorer. Beträffande
de senare konstaterar kommittén att de i stort sett främjat nykterheten
men att negativa drag också finnes. Vissa faktorer, som huvudsakligen
verkat för en sundare inställning till alkoholen, har samtidigt bidragit till
spridning av alkoholbruket.

Bland sådana faktorer kan nämnas den allmänna kulturlyftningen, benägenheten
hos de breda folklagren att tillägna sig de bättre situerade befolkningsgruppernas
vanor samt höjd levnadsstandard och bättre bostadsvillkor
för de breda lagren. Dessa omständigheter har bl. a. medfört att gemene
man i en helt annan utsträckning än under gångna tider brukar samlas
till enskilda samkväm på restauranger. Det är vanligt att därvid i stor
utsträckning sprit och vin ingår i föi täringen. Men även vid samkväm i hemmen
är alkoholförtäring vanligare nu än förr. Benägenheten att efterbilda
de bättre situerades vanor spelar här in. Det står utom allt tvivel att den
utveckling som nu antytts haft avsevärd betydelse vid alkoholvanornas utbredning.

En möjlighet att motverka denna utveckling kan tankas vara att söka
skapa bättre förutsättningar för ett trivsamt alkoholfritt umgängesliv. I och
med att vin och sprit icke längre kom att anses vara ett nödvändigt tillbehör
till bjudningar, skulle måhända åtskilligt av lockelsen därtill försvinna.

Utredningen

Utredningen sammanfattar sin principiella syn på frågorna med bl. a.
dessa ord.

Det är verklighetsfrämmande att som allmän norm eftersträva sådana
former för samvaro, som genom exklusivitet och särprägling isolerar människor
med olika inställning till alkoholbruket från varandra. I de flesta av
livets sammanhang, i arbete och fest, samverkar nykterister och icke-nykterister,
utan att alkoholen får verka särskiljande. Mera realistiskt är att i
den normala miljö, där alkoholen förekommer, söka skapa ökad resonans
för en absolutistisk livsföring och även i övrigt gynnsammare betingelser
för en sådan.

Den miljö, där alkohol förekommer, uppfattas allmänt som den i gängse
mening normala. Erfarenhetsmässigt kan också fastslås, att absolutister,
antingen de gästar av enskilda eller korporationer anordnade tillställningar
eller besöker våra vanliga restauranger, ofta har svårt att få en med övriga
gäster likvärdig behandling och service. Delvis beror väl detta på att exempelvis
genomslagskraftiga alternativ till spritdrycker och vin i viss utsträckning
saknas, eller i varje fall länge saknats — producenter och importörer
har sent fått upp ögonen för detta problem. Som en annan orsaksfaktor
framstår oföretagsamhet och slentrian hos värdar av olika kategorier. Fram
till de senaste åren har också föga åtgjorts för en vägledande konsument -

5

Kungl. Mcij:ts proposition nr 22

upplysning på detta område och de prisvärda ansatser till en sådan, som
på sistone gjorts, har uppburits av stort personligt intresse men begränsats
av otillräckliga ekonomiska resurser.

Strävandena att genom olika begränsade åtgärder påverka det umgängesliv,
där alkohol förekommer, därhän att det anses lika naturligt att vara
absolutist som att inte vara det och att således alla behandlas lika, utesluter
emellertid inte betydelsen av särskilda ansträngningar att skapa och vidmakthålla
helt alkoholfria miljöer. Värdet av sådana motiveras dels av det
allmänna önskemålet att tränga alkoholseden ytterligare tillbaka, dels av
den speciella hänsynen till dem som ännu inte fixerat sin ståndpunkt eller
vunnit stadga i sitt förhållande till alkoholbruket, i första hand ungdomen.

Utredningen framlägger i första hand förslag som avser att stimulera produktion,
import och konsumtion av alkoholfria fest- och sällskapsdrycker.
Förslagen omfattar en upplysningskampanj för sådana drycker samt statsbidrag
till Föreningen fruktdrycker för upplysningsverksamhet och kvalitetskontroll
av dryckerna. Vidare förordas att tullsatserna för alkoholfria
drycker omprövas och att detalj handelsbolaget för rusdrycker skall uppta
försäljning av alkoholfria kvalitetsdrycker. I detta sammanhang behandlar
utredningen även förhållandena på restauranger med rusdrycksutskänkning.
För att öka utbudet av alkoholfria fest- och sällskapsdrycker på dessa
restauranger och tillse att gäster, som avstår från alkohol, blir väl betjänade,
förordar utredningen att detaljhandelsbolaget för rusdrycker låter
utarbeta en handledning för restauratörerna med råd och anvisningar om
tillhandahållande av alkoholfria drycker och därmed sammanhängande frågor;
en erinran om handledningen skulle upptas i bolagets kontrakt med
restauratörerna.

Den andra huvuddelen av utredningens förslag avser stöd för inrättande
av alkoholfria restauranger med god standard. Stödet skulle lämnas i form
av lån från en fond om 3 miljoner kronor. Lånen skulle vara amorteringsfria
de första fyra åren, och räntebefrielse skulle efter särskild prövning
kunna beviljas under två år. I övrigt skulle i huvudsak samma villkor gälla
som vid annan statlig utlåningsverksamhet.

Slutligen föreslår utredningen statsbidrag om 200 000 kronor till utrustning
av allmänna samlingslokaler med servis och köksinventarier m. in.
samt en förmedling i den statliga arbetsförmedlingens regi av underhållningsinslag
för enskilda fester in. in. Sistnämnda uppgift skulle utföras
i samråd med vissa organisationer och bl. a. förutsätta ett anslag om
15 000 kronor till särskilda kontaktmän vid länsarbetsnämnderna.

Yttranden

I yttrandena har delade meningar yppats beträffande flertalet av utredningens
förslag. De organ som ingått på målsättningen för förslagen ger
emellertid i allmänhet uttryck för eu positiv inställning.

Sveriges centrala restanrangakiiebolag framhåller, att alkoholvanornas
förändringar har lett till vissa företeelser, vilkas verkningar visserligen icke
är så påfallande som det direkta alkoholmissbrukets men som dock kräver
skärpt uppmärksamhet. Sålunda har bruket av alkoholdrycker visat en

6

Kungl. Mcij:ts proposition nr 22

otvetydig tendens att sprida sig till grupper, vilka tidigare ställt sig avvisande
eller likgiltiga till konsumtion av alkohol. Såsom särskilt betänkligt
ur nykterhetsvårdande synpunkter framstår därvid, att alkoholvanorna
synes utbreda sig bland ungdomen. Uppenbart är, att det finnes anledning
vidtaga åtgärder, som kan antagas motverka en sådan utveckling. Bolaget
uttalar sin fulla anslutning till utredningens målsättning att i den normala
miljö, där alkohol förekommer, söka skapa ökad resonans för en absolutistisk
livsföring och även i övrigt gynnsammare betingelser för en sådan samt
att skapa och vidmakthålla helt alkoholfria miljöer.

Sveriges nykterhetsvänners landsförbund finner, att utredningens förslag
i syfte att sprida och vidmakthålla alkoholfria dryckesvanor ligger helt i
linje med den beslutade omläggningen av nykterhetspolitiken i mera positiv
riktning. Landsförbundet finner de föreslagna åtgärderna i stort sett väl
lämpade att föras ut till praktiskt förverkligande. Med dessa åtgärder torde
enligt landsförbundets mening finnas goda utsikter att påverka det allmänna
nykterhetstillståndet i gynnsam riktning. Förbundet anmärker vidare.

Icke minst beaktande förtjänar i detta sammanhang strävandena att höja
trafiksäkerheten. Motorismens utbredning reser med allt större styrka kravet
på nykterhet i trafiken. Sällskapslivet måste anpassas efter denna utveckling.
Här spelar tillgång på alkoholfria festdrycker med tillräckligt hög
kvalité på restaurangerna en viktig praktisk roll.

Även Motorförarnas helngkterhetsförbund framhåller den betydelse ett
alkoholfritt umgängesliv har för trafiksäkerheten.

10GT uttalar, att utredningens olika förslag synes vara väl ägnade att positivt
främja nykterhetstillståndet i vårt land.

A andra sidan erinrar statskontoret om att utredningens förslag bl. a.
skulle innebära, att statsmedel i väsentlig utsträckning ställdes till det enskilda
näringslivets förfogande för åtgärder, vilkas bekostande hittills normalt
ansetts böra åvila vederbörande företagare själva. Även om de föreslagna
åtgärderna i och för sig torde vara ägnade att tillgodose de nykterhetspolitiska
synpunkter som legat till grund för utredningens arbete, bör
förslagen enligt statskontorets uppfattning bli föremål för en noggrann
prövning. Ur de synpunkter statskontoret har att företräda synes erinringar
kunna riktas mot vissa av förslagen.

Departementschefen

Enligt statsmakternas beslut skall tyngdpunkten i den framtida nykterhetspolitiken
ligga på positiva åtgärder av olika slag. Av 1954 års riksdag
beviljades för dessa ändamål såväl betydande höjningar av tidigare utgående
anslag som helt nya anslag. I propositionen nr 151 angående riktlinjerna
för den framtida nykterhetspolitiken in. m. erinrade jag om att positiva
nykterhetsfrämjande insatser i ny form syntes möjliga genom åtgärder
för att främja ett alkoholfritt umgängesliv. I den mån den då pågående
utredningen kunde ge anvisning på lämpliga åtgärder, borde förslag
i ämnet föreläggas riksdagen så tidigt att åtgärderna kan vidtagas tillsammans
med övriga reformer inom nykterhetspolitiken.

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 22

Av den nu framlagda utredningen synes framgå, att åtgärder för att främja
ett alkoholfritt umgängesliv med fördel kan insättas på vissa områden.
Åtskilliga av utredningens förslag har blivit föremål för kritik vid remissbehandlingen.
Förslagen synes emellertid i vissa delar vara ägnade att ligga
till grund för beslut av statsmakterna.

Jag vill därför förorda att förslagen nu tas upp till prövning. Härvid
kommer jag att begränsa mig till förslagen angående alkoholfria drycker
och alkoholfria restauranger. Såsom anmärkts i inledningen torde frågan
om bidrag till utrustning av allmänna samlingslokaler komma att prövas i
annat sammanhang. Vad åter angår förslaget om förmedling av underhållningsinslag
m. m. har detta visserligen tillstyrkts från flera håll. Betänkligheter
har emellertid anförts av bl. a. arbetsmarknadsstyrelsen, som erinrat
om att den offentliga arbetsförmedlingsorganisationen för närvarande
har vissa svårigheter att bemästra sina arbetsuppgifter. Med hänsyn
härtill har jag, efter samråd med chefen för socialdepartementet, funnit
att förslag i ämnet icke i detta sammanhang bör framläggas för riksdagen.
Genom fortsatta undersökningar torde kunna klarläggas på vad sätt syftet
med utredningens förslag i denna del lämpligen skall kunna tillgodoses.

III. Upplysningsverksamhet rörande alkoholfria drycker m. m.

I den del av utredningens betänkande som redovisas under rubriken Alkoholfria
drycker upptas dels förslag om upplysningsverksamhet m. m. för
att stimulera produktion, import och konsumtion av alkoholfria drycker,
dels förslag till åtgärder för att öka utbudet av dessa drycker på restauranger
med rusdrycksutskänkning och att tillse att gäster som avstår från
alkohol blir väl betjänade. För innebörden av förslagen har nyss redogjorts
i korthet.

Då de frågor som sammanhänger med restaurangerna erbjuder särskilda
problem, kommer de att behandlas för sig. Utredningens övriga förslag rörande
alkoholfria drycker torde däremot lämpligen kunna prövas gemensamt.

Utredningen

De förslag från utredningen som här är i fråga avser att främja konsumtionen
av alkoholfria fest- och sällsk a psd rycker. Under
denna beteckning sammanfattar utredningen frukt- och bärmuster, druvsafter
och druvviner, juicer, »alkoholfritt vin» av typen Grawensteiner samt
»alkoholsvagt vin», d. v. s. essensdrycker, smaksatta med olika vinsorter.
Dessa drycker utgör, framhåller utredningen, ett från dess utgångspunkter
värdefullt inslag. Däremot framlägger utredningen icke några förslag rörande
alkoholfria måltids- och vardagsdrycker, varmed avses bordsvatten, söta
läskedrycker, coladrycker, saft och lättöl. De alkoholfria vardagsdryckerna
existerar, framhåller utredningen, i rik sortering och reklameras energiskt.
Så är däremot i stort icke fallet med drycker av mera exklusiv karaktär, som

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 22

från olika synpunkter — psykologiska och med hänsyn till smak och typ —
skulle kunna fungera som alternativ till spritdrycker och vin vid sällskaplig
samvaro. Beträffande måltids- och vardagsdryckerna konstaterar utredningen
att t. ex. läskedryckerna långt ifrån saknat betydelse men att deras
räckvidd och genomslagskraft i festliga sammanhang varit otillräckliga.

På grundval av utredningar — redovisade i betänkandet s. 19 f. — rörande
produktions- och avsättningsförhållanden för svenska fruktdrycker uttalar
utredningen att råvaruförhållandena för de alkoholfria vinernas vidkommande
inte torde erbjuda producenterna några svårigheter. Mera komplicerad
ter sig situationen i fråga om musterna. Härvidlag erinrar utredningen
om den expansion som den svenska fruktodlingen för närvarande
genomgår. Vidare framhåller utredningen att det råder tveksamhet huruvida
svensk frukt och svenska bär är det lämpligaste utgångsmaterialet för
must. Enligt utredningen efterfrågas de existerande fruktmusterna inte i
önskvärd omfattning. Anledningen härtill är enligt utredningen, att marknadsförda
produkter varken i fråga om sortiment eller kvalitet fyller de anspråk
som man bör kunna ställa. Av den viktigaste produkten, äppelnmst,
uPPSår årsproduktionen till 800 000—900 000 liter under normala fruktår.
En viss ökning av mustproduktionen har ägt rum under det senaste decenniet,
men jämfört med utvecklingen i en råd andra länder måste den
svenska musttillverkningen anses ha stagnerat. Utredningen fortsätter.

En orsaksfaktor bland andra till att mustproduktionen till stor del misslyckats
med att framställa från kvalitets- och smaksynpunkt högklassiga
drycker av inhemska frukter och bär — vilket lyckats exempelvis i Schweiz
och Tyskland på grundval av motsvarande råvaror — måste själva den näringsmässiga
organisationen anses vara. Tillverkningen har i Sverige stannat
på det hantverksmässiga planet, och dess ekonomiska och tekniska resurser
har varit otillräckliga. Förutsättningarna för en svensk kvalitetstillverkning
är, förutom ett strängt råvaruurval, att den internationella vetenskapliga
och tekniska forskningens erfarenheter på området kan tillgodogöras
också bär. Detta synes inte genomförbart inom ramen av nuvarande
företagsformer. I utlandet har på vissa håll verkliga storindustrier vuxit
tram, rent explosionsartad har i U. S. A. utvecklingen av juiceframställningen
på grundval av frystekniken varit.

Import av utländska bär- och fruktdrycker har under senare år försiggått
i ökande omfattning, men kvantiteten är dock ringa i jämförelse med
införseln av exempelvis spritdrycker och vin. Värdemässigt utgör importen
av alkoholfria drycker endast några få procent av den totala importen
av drycker : 1950 — 4,0 procent, 1951 — 4,5 procent, 1952 — 3,0 procent
och 1953, enligt preliminär uppgift — 4,6 procent. Importvärdet utgjorde år
1950 1 436 000 kronor, år 1951 1 736 000 kronor, år 1952 1 485 000 kronor
samt år 1953, enligt preliminär uppgift, 2 606 000 kronor.

Utredningen konstaterar att det föreligger ett behov av en rikare och högklassigare
sortering av alkoholfria fest- och sällskapsdrycker. Att få fram
sådana drycker är enligt utredningens mening en uppgift som i första hand
ankommer på producenterna inom landet och på importörerna. Utredningen
anför vidare.

Kungl. Maj:ts proposition nr 22 9

Rätt utnyttjade kan inhemska frukter och bär enligt vad erfarenheten
visat bli grundmaterial för kvalitetsdrycker. Problemet har hittills knappast
beaktats med tillräcklig energi, men bl. a. med hänsyn till emotsedda
väsentliga ökningar av fruktskörden är det på väg att starkare aktualiseras.
Nya företagargrupper med moderna tekniska resurser till sitt förfogande
har också börjat demonstrera sitt intresse. Vid sidan om de inhemska fruktdryckerna
har under senare år också importerade produkter av likartade
slag i allt större utsträckning vunnit terräng här i landet. Enligt utredningens
mening finnes ett framträdande behov även av sådana drycker.

Utredningen föreslår — bortsett från en tullfråga — icke något direkt
stöd åt producenter och importörer av alkoholfria drycker. Emellertid finner
utredningen det vara ett samhällsintresse, att konsumenterna upplyses om
de alkoholfria sällskapsdryckernas existens och värde, eftersom önskvärdheten
från allmänna synpunkter av att dessa drycker framföres som alternativ
till spritdrycker och vin gör sig gällande vid sidan av affärssynpunkterna.
Detta motiverar enligt utredningen, att det allmänna, i synnerhet i
ett inledande skede, stödjer säljarsidan och informerar köparsidan.

Utredningen föreslår, att staten för en allmän upplysningska mpanj
om alkoholfria kvalitetsdrycker för budgetåret 1955/56 under tionde
huvudtiteln beviljar ett engångsanslag om 400 000 kronor. Genom pressen,
filmen och annorledes skall för allmänheten redovisas, vad som finnes
av sådana drycker, och deras värde och betydelse i olika sammanhang understrykes.

Utredningen anför.

I olika sammanhang — bl. a. i betänkande avgivet den 11 november 1953
av kommittén för motverkande av missbruk vid övergång till friare spritförsäljning
och proposition med anledning av nämnda betänkande (nr 153/
1954) _ har framhållits, att reklamen för alkoholfria drycker i första hand
borde vara en angelägenhet för fabrikanterna. Även utredningen anser, att
producenter, importörer och säljare i olika led av hithörande produkter
väsentligen själva bör bära kostnaderna för konsumentupplysningen. I den
mån en dylik hittills förekommit, har så också varit förhållandet. När
emellertid utöver de rent affärsmässiga synpunkterna nykterhetsintresset
kräver beaktande, är det försvarligt om man gör ett undantag från en eljest
allmänt accepterad princip, att staten inte ekonomiskt skall stödja reklamen
för av enskilda producent- eller handelsintressen marknadsförda
varor eller varugrupper. Utredningen är fullt medveten om differenserna
mellan här rekommenderade åtgärder och de rent idémässiga reklamkampanjer,
exempelvis för sparfrämjande och trafiksäkerhet liksom också upplysningsverksamheten
i samband med övergång till friare försäljning av
rusdrycker, vilka redan medgivits statligt ekonomiskt stöd. Å andra sidan
föreligger beträffande en reklamkampanj för alkoholfria drycker icke den
risk för kontrasuggestiv effekt, som från sina håll föranlett viss tveksamhet
i fråga om nyssnämnda upplysningsverksamhet vid övergången till fria
försälj ningsformer.

Utredningen påpekar, att vederbörande intressenter själva måste ta ansvaret
för den fortlöpande reklam, som är nödvändig för att hålla uppe

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 22

köpintresset och soni är angelägen för att bekantgöra existensen av nya
■\arutyper
statliga åtgärderna parallelliseras med de enskilda, och stödet bör därför i
så stor utsträckning som möjligt ges formen av ett slags indirekt stimulansbidrag
åt annonsörer m. fl.

I frågan hur en kampanj bör läggas upp har utredningen ansett en positiv
linje vara den rätta. Kampanjen skall inte vända sig mot spritdrycker
och vin utan argumentera för alkoholfria festdrycker av alla tänkbara slag.

Kostnaderna för kampanjen beräknas av utredningen på följande sätt.

1. Presskontakter ............................................ 35 qoo

2. Allmän annonskampanj .................................... 190 000

3. Kvalitetsmärkning av drycker .............................. 10 000

4. Affärsskyltning ........................................... 25 000

5. Restaurangreklam......................................... 15 qoO

6. Husmodersfilm............................................ 50 000

7. Broschyr till husmödrar.................................... 25 000

8. Diverse .................................................. 40 000

Summa kronor 400 000

Beträffande de särskilda kostnadsposterna anför utredningen bl. a.

Kontakten med pressen är en så väsentlig gren av upplysningsverksamheten,
att en särskild, i hithörande frågor väl insatt person med goda presskontakter
bör engageras. Dennes uppgift blir bl. a. att lansera publicitetsuppslag,
ordna artiklar om alkoholfria drycker samt i övrigt hålla kontakt
med dagspressen och andra publikationer. Han skall därjämte förbereda
och leda hela reklamkampanjen, och han bör med hänsyn härtill vara en i
praktiskt reklamarbete väl förfaren kraft, som dessutom om möjligt bör ha
anknytning till folkrörelserna. Kostnaderna för erforderligt expeditionsarbete
har likaledes hänförts till den första delposten.

Utredningen förordar, att anställningstiden för kampanjens ledare begränsas
till åtta månader, varav fyra å sex förlägges till tiden före kampanjens
igångsättande. Arvodet för kampanj ledaren beräknas till 15 000 kronor.
Utredningen fortsätter.

Annonseringen i pressen är fortfarande enligt gjorda marknadsundersökningar
ett av de effektivaste medlen att upplysa konsumenterna och animera
dem till inköp. En väsentlig del av kostnaderna för den föreslagna
reklamkampanjen har därför disponerats för detta propagandamedel.

En av de betydelsefullaste sektorerna, när det gäller att göra konsumentsidan
medveten om de alkoholfria dryckernas existens och betydelse, är att
upplysa husmödrarna. De nås naturligtvis också av alla ovan angivna medel,
men det finns anledning att genom speciella medel vända sig till dem.
Utredningen har i detta sammanhang räknat med dels en kortfilm (s. k.
husmodersfilm), som enligt uppgift normalt når en publik om ca 250 000
personer, dels en särskild för husmödrar avsedd upplysningsbroschyr, som
skall tillhandahållas i de affärer, där alkoholfria drycker försäljes.

Slutligen har utredningen också räknat med att radion bör kunna utnyttjas
i sammanhanget. De kostnader, som kan tänkas uppkomma i samband

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 22

härmed, liar hänförts till diverseposten i sammanställningen ovan, inom
vilken i övrigt inrymmes sådana oförutsedda utgifter, som kan uppstå vid
detaljplaneringen och genomförandet av reklamkampanjen.

Såsom huvudman för kampanjen och vissa nedan nämnda ytterligare uppgifter
föreslår utredningen Föreningen fruktdrycker.

Om denna förening lämnas i betänkandet följande uppgifter.

En särställning bland de organisationer, som sysslar med propaganda och
upplysning för alkoholfria drycker, intar den år 1950 bildade Föreningen
Fruktdrycker. I stadgarna för föreningen anges dess uppgifter vara:

»att främja användandet av alkoholfria fest- och vardagsdrycker, tillverkade
av frukt och bär,

att arbeta för att få fram högsta möjliga kvaliteter på sådana drycker,

att utge receptsamlingar och förmedla råd och anvisningar rörande fruktdryckernas
användning,

"att sprida kännedom om var dryckerna kunna erhållas samt genom praktiska
initiativ medverka till en effektiv distribution.»

Föreningen hade den 31 december 1953 150 medlemmar, huvudsakligen
enskilda personer men också några musteriföretag. Föreningens ekonomi
har under år 1953 baserats på — förutom medlemsavgifter — anslag från
Kooperativa förbundet (1 000 kronor), Sveriges Yrkesfruktodlares Riksförbund
(500 kronor) och Kristianstads läns Hushållningssällskap (500 kro nor).

....

Föreningens verksamhet har bl. a. omfattat broschyrspridning, demonstration
av alkoholfria drycker vid utställningar och sammankomster av olika
slag samt materialutlämning till pressen.

Utredningen anför.

Utredningen har haft överläggningar med Föreningen Fruktdryckers styrelse
för att söka erhålla uppfattning om huruvida föreningen är villig och
anser sig ha möjligheter att stå som huvudman och ta ansvaret för ovan
angivna uppgifter. Med de begränsade resurser i hl. a. ekonomiskt hänseende,
som man disponerar över, och den ringa medlemsanslutningen, har
föreningen ansett de antydda uppgifterna vara av en storleksordning, som
man inte utan vidare kan bemästra. Man har emellertid anmält sitt stora
intresse för uppgifterna och förklarat sig beredd att omorganisera föreningen
i syfte att bredda dess organisatoriska underlag och stärka dess ekonomiska
ställning. Åtgärder härför har, efter beslut vid föreningens senaste
årsmöte i mars 1954, redan börjat vidtagas, bl. a. i syfte att skaffa ökad
anslutning från enskilda och organisationer, intresserade för saken, och
detta arbete kommer under alla omständigheter att fullföljas.

Enligt utredningens uppfattning finns klara möjligheter att skapa good
■svin för en organisation av Föreningen Fruktdryckers slag och att vinna
anslutning och stöd för densamma från enskilda och sammanslutningar
inom en ganska vid ram. Nyrekrytering av medlemmar kommer utan tvivel
att underlättas, om statligt ekonomiskt och annat stöd kan påräknas för
genomförande av här föreslagna betydelsefulla uppgifter. De intressen, som
i första hand synes 1m anledning alt gå samman, återfinnes inom nedan an -

givna grupper.

1. Producenter: musteriföretag; läskedrycks- och konservfabriker; truktodlare;
ekonomiska och andra sammanslutningar bland de nämnda.

2. Säljarintressen: gross- och detaljhandeln; importörer; restaurangföretag.

3. Konsument sammanslutningar.

12 Kungl. Maj:ts proposition nr 22

4. Ideella föreningar: nykterhets- och kvinnoorganisationer; idrottsföreningar
in. fl.

5. Diverse intressenter: motororganisationer, försäkringsbolag, målsmannasammanslutningar
etc.

Utredningen förordar, att föreningens verksamhet skall stå under tillsyn
av kommerskollegium. Tillsynen bör utövas i samband med föreningens
anslagsredovisning och anslagsäskanden. Däremot föreslår utredningen icke
att staten skall bli representerad i föreningens styrelse.

Såsom ett alternativ diskuterar utredningen att den föreslagna kampanjen
för alkoholfria drycker skall administreras av det kansli som inrättats
föi den av statsmakterna beslutade upplysningskampanjen för ansvar och
nykterhet. Härvid framhåller utredningen att en särskild pressombudsman
under alla förhållanden erfordras för kampanjen om alkoholfria drycker.

Utiedningen framhåller, att en tidsmässigt begränsad reklamkampanj
skulle förlora en väsentlig del av sin betydelse, om inte dess initialresultat
följdes upp av en fortsatt verksamhet. Kontinuerliga åtgärder i form av
initiativ för bättre produktion och konsumentupplysning erfordras. Inom
ramen för denna verksamhet faller också en fortlöpande kontakt med olika
organisationer, ekonomiska och ideella, vilken enligt utredningens uppfattning
måste till för att garantera de alkoholfria dryckernas genoinslagsförmåga.

Som huvudman för även dessa uppgifter föreslår utredningen Föreningen
fruktdrycker.

Statsbidrag föreslås, under förutsättning att förut angiven utbyggnad
av organisationen genomföres, utgå till föreningen för dess upplysningsoch
propagandaverksamhet och för administreringen av densamma. Bidraget
föreslås få formen av dels ett grundbidrag om 5 000 kronor, dels ett
stimulansbidrag, som utgår med samma belopp som föreningen själv presterar,
tills vidare dock högst 5 000 kronor för år, eller tillsammans högst
10 000 kronor. Utredningen förordar, att anslag med dessa belopp anvisas
för budgetåret 1955/56 under tionde huvudtiteln.

Såsom en ytterligare arbetsuppgift för Föreningen fruktdrycker föreslår
utredningen, att föreningen skall handha en frivillig, fortlöpande kvalitetskontroll
för alkoholfria festdrycker. Denna skulle till en början
samordnas med den av utredningen föreslagna kampanjen. I kalkylen för
denna har ett belopp av 10 000 kronor reserverats för ändamålet. I fortsättningen
räknar utredningen med att det erforderliga anslaget kan begränsas.
Föreningen fruktdrycker får, framhåller utredningen, såsom huvudman
för verksamheten beräkna det framtida anslagsbehovet, som dock tills
vidare bör maximeras till 10 000 kronor.

Utredningen erinrar om att man på många håll anser alt de alkoholfria
festdryckerna från kvalitetssynpunkt inte uppfyller så höga krav som man
har rätt att ställa. Ofta har önskemål framförts om kvalitetskontroll. En
sådan kontroll har förut bedrivits av Sveriges pomologiska förening i fråga

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 22

om äppelmust. Verksamheten upphörde, sedan statsbidrag för ändamålet
indragits. Sveriges musteriförbund skall enligt sina stadgar utöva sådan
kontroll, men detta har till följd av brist på medel aldrig förverkligats.

Utredningen vill överlåta åt Föreningen fruktdrycker att besluta hur kvalitetskontrollen
skall utformas. I detta sammanhang anför utredningen
vidare bl. a.

Kontrollens räckvidd och möjligheter blir naturligtvis ytterst beroende
på anslutningen från tillverkare och säljare och på de ekonomiska och personella
resurser föreningen kan disponera. Lämpligt torde vara att för bedömningen
en speciell, någorlunda permanent jury utses. I denna bör ingå
representanter såväl för producent- och importörintressena som för konsumenterna,
exempelvis husmödrar och restaurangmän. Det är natuiligtvis
en öppen fråga i vad mån en dylik jury kan bli auktoritativ. Det är emellertid
sannolikt, att juryns omdömen kan få ett sådant reklammässigt värde,
att producenter och importörer finner det förenligt med sina egna intressen
att underställa sina produkter juryns prövning. Man kan nämligen
då räkna med att Föreningen Fruktdrycker även i andra sammanhang reklamerar
för ifrågavarande drycker.

Som bevis på att en dryck kvalitetsprovats och godkänts av juryn bor
vederbörande producent eller importör ha rätt att a varans emballage och
i sin reklamverksamhet utnyttja ett speciellt märke. Man kan tänka sig
exempelvis någon form av »stjärnmärkning». Under ett inledningsskede,
exempelvis ett år, bör omkostnaderna för kvalitetsmärkningen bekostas av
allmänna medel och inrymmas i anslaget till reklamkampanjen, men därefter
bör de betalas av vederbörande intressenter själva. I den man märket
blir accepterat av dessa och får ett erkänt reklam- och kvalitetsvärde, torde
de inte avskräckas av denna kostnad, som kan hållas låg, även om kalkylerna
lägges så att också jurykostnaderna betalas av inkomsterna på försålda
märken.

Utredningen förutsätter, att Föreningen fruktdrycker för att effektivt
kunna handha de föreslagna uppgifterna måste anställa en verkställande
tjänsteman. Denne person, förslagsvis kallad konsulent, torde med
hänsyn till arbetsuppgifternas natur (kvalitetskontrollen) böra ha viss
teknisk erfarenhet men dessutom vara inriktad på reklam- och försälj ningsfrågor
och äga kännedom om och kontakt med organisationsväsendet.

I betänkandet föreslås att för budgetåret 1955/o6 under tionde huvudtiteln
anvisas bidrag till lön åt hos Föreningen fruktdrycker anställd konsulent
med tre fjärdedelar av utgående lön, dock högst 15 000 kronor, samt
därutöver till resekostnads- och traktamentsersättningar högst 4 000 kronor.

Utredningen yttrar.

Konsulenten skall avlönas av Föreningen Fruktdrycker, som för ändamålet
erhåller statsbidrag. Vid lönesättningen bör vissa jämförelser göras
med de till instruktörerna inom nykterhetsorganisationerna och ungdomsarbetet
utgående lönerna. Särskilda sakkunniga föreslog, att lönerna för
instruktörerna skulle till två tredjedelar betalas av staten vid eu lön ej
överstigande 15 000 kronor. 1 propositioner (nr 155 och nr 156 år 1954) bär
vederbörande departementschef i stället förordat, att statsbidrag skall utgå
med tre fjärdedelar av lönen, dock högst 9 000 kronor. För varje instruktör
föreslås dessutom ett bidrag om högst 3 600 kronor till resekostnads -

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 22

och traktamentsersättning. Riksdagen har beträffande dessa förslag beslutat
i enlighet med propositionerna.

Lönesättningen för här ifrågavarande konsulent föreslås högre än för instruktörerna
med hänsyn dels till uppställda speciella kvalifikationskrav,
dels till att tjänsten i motsats till instruktör sbefattningarna inte är avsedd
att vara en genomgångstjänst.

För de föreslagna åtgärderna anger utredningen följande tidsschema.

I första hand bör Föreningen Fruktdryckers organisatoriska utbyggnad
genomföras. Samtidigt därmed torde också en inventering av tillgången på
alkoholfria drycker på den svenska marknaden kunna verkställas av den
redan existerande föreningen. Kvalitetskontrollen och eventuell »stjärnmärkning»
måste också till tiden gå före reklamkampanjen. Konsulenten
hos Föreningen Fruktdrycker bör anställas från den 1 juli 1955 och från
samma tidpunkt bör statsbidraget till föreningens allmänna verksamhet
utgå. Reklamkampanjen anordnas lämpligen våren 1956 och i anslutning
därtill anställes kampanjledaren från och med den 1 januari 1956 eller
eventuellt någon månad tidigare.

Utredningen föreslår vidare, att försäljning av alkoholfria fruktdrycker
och liknande drycker försöksvis anordnas från det i rusdrycksförsäljningsförordningen
omförmälda detaljhandelsbolagets utminuteringsställen.
I anslutning härtill påpekar utredningen, att förordningen bör kompletteras
med en bestämmelse av innehåll att utminutering skall omfatta
jämväl alkoholfria drycker av vissa i förordningen närmare angivna kategorier
(festdrycker).

Utredningens förslag på denna punkt är icke enhälligt. Två av utredningens
fem ledamöter, herrar Bergils och Larsson, avstyrker detsamma.

Enligt utredningens majoritet talar i huvudsak följande skäl för förslaget.
Det existerar redan en försäljningsorganisation för dryckesvaror, och
det borde vara rationellt att utnyttja denna för att bl. a. öka antalet försäljningsställen
för alkoholfria drycker. Att kunna erbjuda kunderna både
rusdrycker och alkoholfria drycker på ett och samma ställe får anses som
ett uttryck för god service. Såväl vid inköp till familjebjudningar som för
restaurangernas behov skulle det vara till fördel att kunna vända sig till
ett och samma ställe för rekvisition av båda dryckeskategorierna. Genom att
de alkoholfria dryckerna noteras på den ordinarie prislistan för vin och
sprit, är valmöjligheten redan från början given. Detalj handelsbolaget har
större möjligheter i ekonomiskt hänseende än flertalet privata affärer att
hålla ett rikhaltigt sortiment av alkoholfria drycker. Det är slutligen tänkbart,
att man genom att lämna försäljningsprovisioner på alkoholfria drycker
åt bolagsaffärernas personal skulle kunna mobilisera ett ökat försäljningsintresse.

Även utredningsmajoriteten finner att åtskilliga skäl talar emot förslaget.
Härvidlag erinras om detaljhandelsbolagets ställning av monopolbolag för
försäljningen av rusdrycker; ett utnyttjande av utminutering,saffärerna för
försäljning av andra varor ter sig redan av psykologiska skäl främmande
eller icke önskvärt. Kunder, som avser att inköpa enbart alkoholfria dryc -

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 22

ker, kommer knappast att frekventera dessa affärer. Man kan icke heller
bortse från risken att den som i en bolagsaffär önskar köpa alkoholfria drycker
kan suggereras att köpa exempelvis vin. Vidare framhålles att detaljhandelsbolaget
organisatoriskt är uppbyggt för en enda varugrupp, nämligen
vin, spritdrycker och starköl. Även om man begränsar sig till de högklassiga
alkoholfria dryckerna, representeras dessa på den svenska marknaden av en
tämligen heterogen grupp av märken och kvaliteter. Valet mellan olika inhemska
och utländska drycker skulle kunna medföra problem.

Utredningsmajoriteten anför slutligen.

En summering av skälen för respektive emot en försäljning av alkoholfria
drycker genom detalj handelsbolagets utminuteringsställen kan knappast
sägas leda till att den ena eller andra vägen framträder som prononcerat
fördelaktigast. Men då situationen enligt utredningens uppfattning är den,
att alla åtgärder, som kan tänkas medverka till en ökad spridning och försäljning
av alkoholfria drycker, är angelägna från nykterhetssynpunkt, synes
också den utvidgning av försäljningsapparaten, som ianspråktagandet
av detaljhandelsbolagets försäljningsställen skulle innebära, böra utnyttjas.
En försöksvis anordnad försäljning av alkoholfria drycker genom bolagsbutikerna
bör därför prövas. Försöksverksamheten kan antingen omfatta
hela landet eller erhålla en lokal avgränsning. Det förstnämnda av dessa
alternativ synes vara att föredraga, i synnerhet som den centrala organisationen
inte blir väsentligt mera betungad än vid ett partiellt försök.

Minoriteten inom utredningen påpekar bl. a. att den praktiska uppgiften
för försälj ningsorganet skulle bli olikartad den som föreligger vid rusdrycksför
sälj ningen. I det senare fallet gäller det att genom utmönstringen
av enskilda vinstintressen göra utbudet passivt och försäljningen samhälleligt
tolerabel, i det förra att stimulera utbudet och göra varan attraktiv.
Minoriteten anser det icke ändamålsenligt att hos ett gemensamt försäljningsorgan
sammanföra så disparata uppgifter. Minoriteten befarar vidare
komplikationer i förhållandet mellan å ena sidan det statsägda, ekonomiskt
oberoende detaljhandelsbolaget och å andra sidan företrädarna för den enskilda
affärsverksamhet, som förutsättes vid sidan av bolaget bearbeta marknaden
för ökad avsättning av alkoholfria drycker. Kombinationen av försäljare
med så olika intressen och resurser synes böra undvikas, icke minst
därför att den enskilda affärsverksamheten i särskilda lägen kan känna sig
ställd inför en konkurrens, som arbetar utifrån helt olikartade förutsättningar,
och därmed förlora intresset för vidare insatser på området. Enligt
minoritetens mening har det icke visats att något behov föreligger att taga
utminuteringsställena i anspråk för ifrågavarande försäljning eller att några
väsentliga fördelar skulle vinnas genom en sådan anordning.

Utredningen gör slutligen vissa rekommendationer i fråga om t u 11 s ä 11-ningen på importerade alkoholfria drycker.

I betänkandet anföres.

Från importörhåll har anförts, att tullsatserna för vissa av de importerade
dryckerna är för höga och uttages på sådant sätt att varan onödigt fördyras
för konsumenterna. Detta gäller bl. a. sådana druvsafter, som importeras

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 22

på originalflaskor. Tullen beräknas härvid brutto för netto, varigenom det
tunga emballaget inräknas i den tullbelagda varan. Den butelj visa importen
ställer sig härigenom relativt dyrare än om större kärl kommer till användning.
Detta påverkar exempelvis priserna på de schweiziska druvsafterna på
ett oförmånligt sätt. Det har också framhållits, att den härvid tillämpade principen
för tullsättning är motsatt den som gäller vid import av maltdrycker.

De svenska tullinkomsterna av frukt- och bärsafter (statistiskt nummer
■325 och 326) under senare år visar följande siffror.

1950 .......................... 217 000 kronor

1951 .......................... 194 000 »

1952 .......................... 191 000 »

1953 .......................... 373 000 » (Preliminär uppgift.)

I samband med det inom 1952 års tulltaxekommitté pågående arbetet med
förslag till revision av gällande tulltaxebestänunelser synes det vara önskvärt
att frågor om möjliga lättnader för importerade alkoholfria drycker
överväges. I den mån inga reella eller formella hinder är för handen för en
liberalare tullsättning av druvsafter, juicer etc., anser utredningen, att sådana
lättnader med ty åtföljande prissänkningar på den inhemska marknaden
från de synpunkter utredningen företräder är väl motiverade. Det är
inte alldeles betydelselöst att tullsatserna är så konstruerade, att de fördyrar
drycker, som importeras exempelvis på mindre flaskor.

Något mera betydande bortfall av tullintäkter kan det i varje fall inte under
relativt lång tid framåt bli frågan om för den händelse tullsänkningar
för hithörande drycker medgives. I detta sammanhang bör det även framhållas,
att det framförallt är fråga om produkter, som saknar inhemska motsvarigheter
eller ersättningar.

Utredningen föreslår, att tulltaxekommittén eller de instanser, som uppgiften
annars kan tänkas ankomma på, erhåller i uppdrag att undersöka
förutsättningarna för en sådan tullsättning av importerade alkoholfria drycker,
att med hänsyn till nykterhetssynpunkten fördelaktigast möjliga prissättning
kan uppehållas.

Yttranden

Vad utredningen anfört om den nykterhetspolitiska betydelsen av en
ökad konsumtion av alkoholfria festdrycker och övriga
skäl för statliga stödåtgärder för en sådan konsumtion vinner i allmänhet
stöd i yttrandena.

Sveriges centrala restaurangaktiebolag delar utredningens uppfattning att
förekomsten av ett tillfredsställande urval av de alkoholfria drycker, som
kan betecknas som sällskapsdrycker, kan innebära ett ur nykterhetssynpunkt
värdefullt alternativ till sprit och vin, av betydelse icke endast för
dem, som har en avgjort absolutistisk inställning, och för till alkoholbruket
indifferenta, utan även för alkoholkonsumenter, som vid särskilda tillfällen
önskar avstå från alkoholhaltiga drycker. Detta gäller särskilt beträffande
utskänkningen av nämnda drycker på restauranger. Bolaget finner även, i
likhet med utredningen, att särskilda åtgärder från samhällets sida är mo -

Kungl. Maj:ts proposition nr 22 17

tiverade för att stimulera tillhandahållande och konsumtion av dessa drycker.

Sveriges hotell- och restaurantförbund förklarar, att förbundet icke har
något att erinra mot utredningens överväganden i förevarande hänseende.

Föreningen fruktdrycker anför.

Föreningen finner utredningens motiveringar för statliga åtgärder till förmån
för användningen av alkoholfria fruktdrycker vara i hög grad värda
beaktande. Enligt de erfarenheter föreningen gjort under sin hittillsvarande
verksamhet är det, då man strävar att åstadkomma en inskränkning av alkoholbruket,
av allra största betydelse, att de värdefulla alkoholfria drycker,
som i allt större utsträckning framkommer på den svenska marknaden, blir
kända och finnas tillgängliga såväl i hemmen som på näringsställen av olika
slag.

Erfarenheterna ger vid handen, att det fortfarande finnes mycket stora
befolkningsgrupper, som icke äga kännedom om de alkoholfria fruktdryckerna,
och att det, i de fall då dryckerna i någon mån äro kända, brister i kunskap
beträffande deras användningsområde. Detta gäller i lika mån för hemmen
och de allmänna näringsställena. Skall det bli möjligt, att under de
kritiska åren i samband med den nya alkohollagstiftningen utnyttja fruktdryckerna
som ett medel för ökad folknykterhet, är det av vikt att en kraftig
upplysningsverksamhet igångsättes snarast.

En upplysningsverksamhet på detta område synes ha mycket stora förutsättningar
att lyckas. Föreningens erfarenhet från utställningar och demonstrationer
visar nämligen, att allmänheten oberoende av sin inställning till
en helnykter livsform genomgående uttalar sin tillfredsställelse med dessa
alternativ till alkoholdrycker inte minst med tanke på trafiksäkerhetens krav.

Svensk industriförening förklarar, att ett populariserande av de alkoholfria
dryckerna är en samhällsfråga av yttersta vikt.

1 några yttranden uttalas att utredningen överbetonat betydelsen av de
alkoholfria festdryckerna.

Sålunda anför kontrollstyrelsen.

Kontrollstyrelsen delar utredningens uppfattning, att de alkoholfria festdryckerna
i vissa sammanhang kan utgöra ett lämpligt alternativ till spritdrycker
och vin. Den största betydelsen har ett sådant alternativ självfallet
för dem, som utan att vara absolutister ännu icke förvärvat några alkoholvanor.
Detta gäller framför allt ungdomen men också många andra, som är
odeciderade i sin inställning till alkoholbruket, särskilt bland kvinnorna och
landsbygdens befolkning. Men även personer med regelbundna, måttliga
alkoholvanor kan vid åtskilliga tillfällen vara betjänta av att äga tillgång till
ett alkoholfritt alternativ. Så kan t. ex. vara fallet i samband med förande
av motorfordon och vid representationsmåltider, som skall efterföljas av
arbete eller idrott.

Att stärka de alkoholfria dryckernas ställning ligger, såsom utredningen
påpekat, i linje med de aktuella strävandena att inrikta konsumtionen från
alkoholstarkare till svagare drycker.

De alkoholfria festdryckernas betydelse ur nykterhetssynpunkt bör emellertid
icke överskattas. Behovet av ett alternativ till sprit och vin bär på
senare tid blivit mindre framträdande. Det torde nämligen förhålla sig sa,
att personer med någon restaurangvana numera ofta i förekommande fall
avstår från sprit utan alt därvid känna behov av något alkoholfritt alterna 2

Bihang till riksdagens protokoll 191)5. 1 samt. Nr 22

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 22

tiv. Över huvud torde man för närvarande kunna konstatera en tendens till
större frihet för restauranggästen i fråga om valet av förtäring.

Det kan också ifrågasättas om man i det rent alkoholfria umgänget bör
introducera den gängse alkoholritualen med dess serie av drycker av olika
styrka och färg, serverade i glas av varierande form och storlek. En tillvänjning
till de yttre formerna för sprit- och vinceremonielet kan mycket väl
tänkas för mindre självständiga ungdomar förmedla en övergång från alkoholfria
drycker till vin och sprit.

Ehuru kontrollstyrelsen finner syftet med de framlagda förslagen behjärtansvärt,
hyser styrelsen sålunda den meningen, att de alkoholfria festdryckernas
betydelse ur nykterhetssynpunkt är mera begränsad än utredningen
antagit. Med denna utgångspunkt är det naturligt, att kontrollstyrelsen måste
ställa sig tveksam inför vissa av utredningens förslag i fråga om dessa
drycker.

Liknande synpunkter anföres av kommerskollegium och Sveriges vattenfabrikanters
riksförbund.

I vissa yttranden framföres kritik emot att utredningen begränsat sina
förslag till alkoholfria fest- och sällskapsdrycker samt lämnat läskedrycker
och andra s. k. måltids- eller vardagsdrycker åsido. Härvid framhålles, att
den växande konsumtionen av läskedrycker haft stor betydelse för nykterhetstillståndet.
Yttrandena utmynnar i allmänhet i förslag om slopande eller
lindring av läskedrycksskatten.

Sveriges vattenfabrikanters riksförbund yttrar.

Även om tillgången för närvarande på alkoholfria festdrycker icke är så
otillfredsställande som utredningen vill göra gällande, är intet att erinra
mot en ökning av sortimentet av dessa drycker, då detta kan vara ägnat att
stärka de alkoholfria festdryckernas position. Men enbart genom att öka och
förbättra sortimentet på dessa senare drycker kan man enligt förbundet icke
uppnå nämnvärda resultat i nykterhetsbefrämjande syfte, enär verkningsområdet
då blir alltför snävt och begränsat endast till umgängesliv av utpräglad
festkaraktär.

Förbundet anser för sin del att icke minst viktigt i detta sammanhang är
att tillgodose behovet och främja konsumtionen av alkoholfria drycker även
vid umgängesliv och sammankomster under litet mera vardagliga förhållanden.
Dessa senare former av umgänge är de oftast förekommande, när det
gäller både hemmen och samlings- och andra liknande lokaler, och det är
vid dessa tillfällen som vanor och seder i hög grad grundläggs. Om man vill
söka åstadkomma en ändring i alkoholvanorna bör åtgärderna därför i
första hand ta sikte på dessa former av umgängesliv.

Här har läskedryckerna, som är den stora artikeln bland de alkoholfria
dryckerna, en synnerligen stor betydelse.

Genom den utbredning hos alla samhällslager läskedrycker nått och den
användbarhet i olika sammanhang de besitter, skulle åtgärder inriktade på
att ytterligare stimulera läskedryckskonsumtionen få verkan på en betydligt
bredare front än om åtgärderna begränsas till enbart festdrycker i utredningens
mening.

En effektiv åtgärd för att via en ökad läskedryckskonsumtion främja ett
alkoholfritt umgängesliv vore därför enligt förbundets mening att slopa
läskedrycksskatten eller i varje fall starkt reducera denna för att därmed
möj liggöra sänkning av priset å läskedrycker.

Enligt utredningen intar mustdryckerna, av vilka äppelmusten utgör den

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 22

dominerande typen, en särställning. Medan läskedryckerna i utredningens
kategoriindelning hänförts till måltids- och vardagsdrycker, har mustdryckerna
klassificerats som fest- och sällskapsdrycker. Som skäl härför anföres
att musterna är rena naturprodukter och därför enligt utredningen värdefullare.

Förbundet vill då först framhålla att den stora gruppen fruktsaftläskedrycker
har samma frukt till råvara som motsvarande muster (juicer).
Skillnaden mellan dessa båda slag av drycker ligger främst däri att de representerar
olika typer av drycker: läskedryckerna en lättare, kolsyrad och
musterna en tyngre, icke kolsyrad dryck.

Förbundet finner det för övrigt i förevarande sammanhang irrelevant, om
en dryck är att hänföra till ren naturprodukt eller icke. Syftet med de åtgärder
som föreslås är att stimulera till en ökad konsumtion av alkoholfria
drycker. Det väsentligaste härvidlag är att en dryck i fråga om typ, kvalitet,
utstyrsel och övriga egenskaper vinner konsumenternas uppskattning.

I samma riktning uttalar sig Sveriges industriförbund, Svensk industriförening
och handelskammaren i Göteborg.

Utredningens förslag om en av allmänna medel bekostad r e k 1 a mkampanj
för alkoholfria festdrycker har upptagits till bedömande i ett
flertal yttranden. Tanken på statligt stöd för ändamålet får stöd av nästan
alla remissorgan. I avstyrkande riktning uttalar sig endast Sveriges industriförbund,
Sveriges vattenfabrikanters riksförbund, Stockholms handelskammare
och handelskammaren i Gävle.

Sveriges nykterhetsvänners landsförbund anför.

Propagandaåtgärder med nykterhetssyfte liksom åtgärder med konsumtionsbegränsande
ändamål överhuvudtaget på alkoholfrågans område äro eller
tendera lätt att till sin utformning bli mer eller mindre negativa. Den
föreslagna propagandan för ökad konsumtion av alkoholfria festdrycker, om
vilkens förekomst och rätta användning kunskapen bland allmänheten och
t. o. m. bland restaurangägare och -personal alltjämt torde vara relativt
begränsad, kan däremot läggas alltigenom positivt och bör därför ha särskilda
förutsättningar att lyckas.

Sveriges centrala restaurangaktiebolag upplyser, att man inom de allmänna
restaurangbolagen sedan början av år 1953 med framgång vidtagit åtgärder
för att stimulera till ökad efterfrågan av alkoholfria drycker på
restaurangerna. Centralbolaget har, bl. a. med stöd av de egna erfarenheterna
i dessa avseenden, anledning antaga att en lämpligt upplagd och genomförd
allmän upplysningskampanj skulle kunna leda till betydande och bestående
resultat.

Sveriges hotell- och restaurantförbund yttrar.

Den av kommittén anvisade metoden att genom en av statliga medel finansierad
reklamkampanj öka allmänhetens intresse för dessa drycker torde
vara en synnerligen lämplig väg att stimulera produktionen av och handeln
med dessa drycker. På grund av erfarenheten om den hittills mycket långsamt
ökande efterfrågan på dessa drycker anser förbundet en dylik statlig
stödkampanj oundgänglig, om man på relativt kort tid önskar nå ett märkbart
resultat.

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 22

Å andra sidan uttalar Sveriges vatten fabrikanters riksförbund.

Som allmänt omdöme måste förbundet konstatera att utredningens ifrågavarande
förslag saknar realistiskt underlag. Utredningens utförliga utläggningar
i dessa frågor och om sina förhandlingar med styrelsen för Föreningen
Fruktdrycker gör närmast ett beklämmande intryck.

Förbundet ställer sig starkt tvivlande till värdet av att med statligt ekonomiskt
stöd söka främja produktion eller försäljning av alkoholfria drycker.
Dessa produkter bör självfallet av egen kraft och utan hjälp av subventioner
slå sig fram och hävda sin ställning på marknaden.

Sveriges industriförbund finner det svårt att tro, att en reklamkampanj
för alkoholfria drycker —- särskilt av den ganska begränsade omfattning som
utredningen föreslagit — skulle kunna åstadkomma någon större och mera
varaktig ökning av allmänhetens efterfrågan.

De remissorgan som uttalat sig positivt tillstyrker i allmänhet förslaget
oförändrat eller med vissa jämkningar, i några fall innefattande ytterligare
medelsanvisning för ändamålet. Tillstyrkande yttranden har sålunda avgivits
av Sveriges nykterhetsvänners landsförbund, IOGT, Motorförarnas helnykterhetsförbund,
Sveriges musteriförbund, Sveriges pomologiska förening,
Föreningen fruktdrycker, Sveriges centrala restaurangaktiebolag, Sveriges
hotell- och restaurantförbund, handelskammaren i Göteborg och Skånes
handelskammare. Andra remissorgan intar en mera kritisk hållning och
framför förslag som innebär större eller mindre nedskärning av det ifrågasatta
anslaget. Härvid yppas också tvivel, huruvida Föreningen fruktdrycker
lämpligen bör anlitas som huvudman för en kampanj. I allmänhet går dessa
förslag ut på att den tilltänkta kampanjen inarbetas i den allmänna upplysningskampanj
för ansvar och nykterhet som beslutats av statsmakterna.
Förslag med sådan eller liknande innebörd framföres av statskontoret, kontrollstyrelsen,
kommerskollegium och Svensk industriförening. Samma utväg
anvisas också i andra hand i några av de avstyrkande yttrandena.

Sveriges nykterhetsvänners landsförbund tillstyrker i allo förslaget samt
föreslår därutöver statsbidrag till vissa utbildningskurser. Förbundet anför.

Landsförbundet. vill i detta sammanhang erinra om att Centralförbundet
för nykterhetsundervisning (CFN), nykterhetssällskapen och De Kristna
Samfundens Nykterhetsrörelse utfört ett relativt omfattande upplysningsarbete
på detta område. CFN har nyligen färdigställt en kortfilm om dessa
drycker. Det intresse för att sprida kännedom om sådana drycker, som sålunda
redan finns inom nykterhetsrörelsen och i CFN, bör självfallet utnyttjas
i den föreslagna kampanjen. Det bör vidare särskilt tillses, att kampanjen
anordnas i närmaste kontakt med ej endast producenterna och importörerna
av alkoholfria festdrycker utan också under nära förbindelse
med folkrörelserna och ungdomsorganisationerna i allmänhet, så att dessas
aktiva medverkan kan inkopplas och utnyttjas.

För att ytterligare sprida kännedom om de olika förekommande alkoholfria
festdryckerna i allmänhet och deras användning till olika maträtter får
Landsförbundet föreslå, att utbildningskurser anordnas för i första hand sådan
personal, som kan användas som instruktörer rörande dessa drycker och
deras användningssätt åt den öppna handeln (särskilt butiks- och lager -

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 22

personal), samt för personer i övrigt, som skola eller önska medverka i
upplysningsverksamheten angående dessa drycker. Landsförbundet vill förorda,
att under budgetåret 1955/56 två internatkurser av detta slag anordnas
för 40 deltagare i varje. Kurserna böra pågå under förslagsvis fem dagar.
Kursdeltagarna eller deras arbetsgivare böra själva bära kostnader för resor
samt utebliven arbetsförtjänst, medan kostnaderna i övrigt böra bestridas av
statsmedel.

Det statliga stödet till två kurser beräknas till sammanlagt 11 600: —
kronor.

Sveriges pomologiska förening uttalar som sin uppfattning, att om något
verkligt resultat skall kunna utmynna ur den föreslagna kampanjen, bör
staten om möjligt understödja reklamen för alkoholfria drycker under längre
period än som förordats av utredningen.

Föreningen fruktdrgcker förklarar sig beredd att åta sig att organisera
kampanjen samt förelår liksom landsförbundet statsbidrag till utbildningskurser.
Föreningen yttrar.

Föreningen beslöt redan vid sitt årsmöte i mars innevarande år att under
hösten 1954 i betydande grad utvidga och förstärka kontakten med ungdomsrörelserna
och folkrörelserna i allmänhet. Styrelsen är nu i full gång
att organisera en breddning av föreningens bas, som väl överensstämmer
med utredningens förslag.

Föreningen finner kommitténs förslag till propagandakampanj väl avvägt,
men anser att en något annorlunda avvägning mellan anslagsposterna under
arbetets gång kan komma att bli nödvändig. Föreningen vill därför rekommendera
en viss elasticitet mellan delposterna i ett sådant anslag. Föreningen
vill i samband härmed understryka, att möjligheter bör finnas att
anordna kurser i dessa frågor för grupper av speciell betydelse, då det gäller
att sprida upplysning om de olika slagen av alkoholfria festdrycker och
deras användning.

Sveriges hotell- och restaur ant förbund framhåller att kampanjen bör planläggas
noga i samråd med representanter för olika märken. Dessa skulle
samtidigt och under tiden efter kampanjen intensifiera sin märkesannonsering,
så att allmänheten, när dess intresse väckts, vet vad den skall fråga
efter. Faran är annars att den mer generellt drivna kampanjen blir ett dyrbart
slag i luften.

Statskontoret finner naturligt, att kostnaderna för en reklamkampanj huvudsakligen
bäres av de företag, vilka kommer att draga nytta därav. Ämbetsverket
är sålunda icke berett att förorda en medelsanvisning för ifrågavarande
ändamål av den i betänkandet avsedda omfattningen. Däremot synes
det möjligt att understödja denna reklamverksamhet genom att bereda visst
utrymme åt de alkoholfria dryckerna i den redan beslutade upplysningskampanjen
i samband med övergången till friare försäljning av rusdrycker.
Statskontoret föreslår därför, att det uppdrages åt centralkommittén för
sagda upplysningskampanj att i samråd med vederbörande intressenter inom
näringslivet utforma en reklamkampanj för de alkoholfria dryckerna i anslutning
till den mera brett upplagda upplysningskampanjen för ansvar och
nykterhet. Genom en dylik samordning torde kampanjen för de alkoholfria

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 22

dryckerna, utan eftersättande av effektiviteten, kunna göras väsentligt mindre
kostnadskrävande än som skulle bli fallet vid ett realiserande av de i
betänkandet skisserade planerna.

Kontrollstyrelsen förordar, att en mera begränsad reklamverksamhet för
alkoholfria drycker inordnas i den allmänna upplysningskampanjen för ansvar
och nykterhet. Reklamen bör i förhållande till utredningsförslaget starkt
begränsas. Den bör framför allt innefatta en generell propaganda för ett
alkoholfritt umgängesliv och först i andra hand inrikta sig på de alkoholfria
festdryckerna. Något särskilt anslag torde enligt kontrollstyrelsens uppfattning
icke behövas för ändamålet, utan kostnaderna bör kunna bestridas av
de för den allmänna upplysningskampanjen anvisade medlen.

Svensk industriförening finner uppenbart, att en reklamkampanj för alkoholfria
drycker för att få bredast möjliga effekt, dels måste omfatta alla
alkoholfria drycker, dels icke förutsätter att någon särskild näringsorganisation
härför användes eller tillskapas. Reklamen för de alkoholfria dryckerna
bör lämpligen samordnas med den allmänna kampanj, som skall igångsättas
i samband med motbokens avskaffande.

Kommerskollegium uttalar den meningen, att reklam för olika slag av
alkoholfria drycker icke nämnvärt torde inverka på alkoholvanorna. Det är
därför icke ur allmän synpunkt angeläget att staten stöder en kampanj för
sådana drycker genom ekonomiska bidrag. Frågan huruvida och i vilken omfattning
reklam bör göras för en viss alkoholfri dryck eller ej bör avgöras
av den enskilde företagaren ensam eller under medverkan av den organisation
han kan tillhöra. Däremot finner kollegium lämpligt att de nykterhetsfrämjande
sammanslutningarna i landet erhåller ett skäligt avvägt bidrag
av staten att användas till en propaganda för de alkoholfria dryckerna i allmänhet
med tyngdpunkten lagd på ett framhållande av att förtäring av alkoholhaltiga
drycker icke behöver utgöra en nödvändig förutsättning för ett
angenämt umgängesliv. Det synes enligt kommerskollegium icke vara något
att erinra, därest denna propaganda utformas i samråd med Föreningen
fruktdrycker.

Beträffande utredningens förslag om stöd åt Föreningen fruktdrycker för
upplysningsverksamhet och kvalitetskontroll uttalar
sig statskontoret, kommerskollegium, Sveriges industriförbund, handelskamrarna
i Stockholm och Göteborg, Sveriges vattenfabrikanters riksförbund och
Svensk industriförening i avstyrkande riktning.

Förslagen tillstyrkes däremot helt eller med vissa jämkningar av Sveriges
nykterhetsvänners landsförbund, Motorförarnas helnykterhetsförbund, handelskamrarna
i Malmö och Gävle, Sveriges musteriförbund, Sveriges pomologiska
förening, Föreningen fruktdrycker, Sveriges centrala restaurangaktiebolag
samt Alkoholfria hotell och restauranger andelsförening u. p. a.

Kontrollstyrelsen uttalar att förevarande frågor bör upptagas, så snart
den ifrågasatta omorganisationen genomförts och föreningen därmed vunnit
sådan omfattning och stadga, att värdet av dess verksamhet kan bättre
bedömas.

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 22

Kommers kollegium finner de föreslagna åtgärderna vara av intet eller
ringa värde såsom medel att främja ett alkoholfritt umgängesliv. I allt fall
måste de fördelar, som förslagen skulle medföra, anses vara obetydliga i
förhållande till de påtagliga nackdelarna. Kollegium framhåller, att statsmakterna
under de senaste åren genom lagstiftning och andra åtgärder sökt
skapa förutsättningar för en fri konkurrens inom näringslivet. Grundtanken
är, att begränsning får förekomma endast där det ur allmän synpunkt är påkallat.
Kollegium finner, att principen om fri konkurrens inom näringslivet
skulle bli eftersatt, därest förslaget godkändes.

Härom anföres vidare.

Förslaget förutsätter nämligen, att kontrollen — vars syfte skulle vara att
främja framställningen av högklassiga alkoholfria drycker handhaves av
en sammanslutning, vari bl. a. tillverkare och importörer skulle inga som
medlemmar samt att verksamheten skulle stå under statlig tillsyn och till
stor del bekostas av statliga medel. Det fordras synnerligen starka skäl för
att man skall kunna godkänna en sådan ordning, vilken kan antagas medföra
konkurrensbegränsande verkningar inom detta avsnitt av det enskilda
näringslivet. Några sådana skäl föreligga icke. Om det verkligen skulle förhålla
sig så att efterfrågan på alkoholfria drycker är hämmad på grund av
deras låga kvalitet, bör det ankomma på tillverkarna själva att hoj a kvaliteten
samt att på lämpligt sätt bringa detta till allmänhetens kännedom för
att öka avsättningen.

Kommerskollegium förklarar emellertid, att om förslaget genomföres, har
ämbetsverket icke något att erinra emot att vara tillsynsmyndighet.

Sveriges vattenfabrikanters riksförbund tar bestämt avstånd från förslaget
att göra Föreningen fruktdrycker till en gemensam organisation för alkoholfria
drycker. Förbundet anför.

Förbundet betvivlar över huvud starkt nyttan av att skapa en gemensam
organisation av detta slag för de alkoholfria dryckerna och anser att en
sådan snarare kommer att accentuera förefintliga intressemotsättningar an
att överbrygga dessa. Ett statligt ekonomiskt stöd lär icke kunna förhindra
en sådan utveckling. De alkoholfria dryckerna är visserligen av skiftande
typer men är likväl sinsemellan konkurrenter. Var och en av de olika intressenterna
måste sträva efter att få ökad avsättning för sina produkter och
inriktar sina kvalitets- och försäljningsbefrämjande åtgärder på detta. Under
sådana förhållanden är det givet att det måste uppstå starka intressekonflikter,
om alla dessa intressenter skulle samlas i en gemensam organisation,
som i sin upplysnings- och reklamverksamhet icke torde kunna undga
att få göra värderingar av de olika dryckerna inbördes. Även om ledningen
för organisationen skulle lyckas med den i och för sig hart när omojliga
uppgiften att därvid göra objektivt riktiga bedömanden, skulle många av intressenterna
i alla fall anse sina intressen åsidosatta och lämna organisationen.
, „ , .... . . ..

Vad därefter angår förslaget om kvalitetskontroll måste förbundet aven
bestämt avstyrka detta. De starkt skiftande typerna av alkoholfria drycker
<>ör det nämligen svårt för att icke säga omöjligt att tillämpa någorlunda
enhetliga och lika bedömningsgrunder för de olika dryckerna, bortsett
från det'' förhållandet att de tekniska grunderna för en kvalitetsgradering
måste bedömas såsom mycket osäkra.

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 22

Svensk industri förening säger sig ta bestämt avstånd från förslaget att
göra om en f. n. oansenlig, på privatintressen vilande sammanslutning, Föreningen
fruktdrycker, till något slags halvstatlig kontrollstyrelse för alkoholfria
drycker. I yttrandet anföres vidare.

Kommer allmänhetens intresse för de alkoholfria dryckerna att i framtiden
väsentligt ökas. bl. a. till följd av aktiviserande åtgärder av olika slag,
torde också som följd härav konkurrensen inom producent- och för sälj arleden
att avsevärt ökas, ett förhållande som alltid regelmässigt tar sig uttryck
i intensifierad varureklam. Konkurrensen och de ökade pretentfoner
fi ån allmänhetens sida pa en varas kvalitet, som följer med en utvidgad
användning av densamma, kommer också enligt föreningens uppfattning
att tillskapa den effektivaste kvalitetskontrollen och det är således icke heller
i detta avseende nödvändigt med ett särskilt organ för denna kontroll.
Föreningen har f. ö. från andra branscher den erfarenheten, att experiment
med organisationer, de må vara halvstatliga eller icke, vilka skola
övervaka kvalitetskontrollen inom en viss bransch, ofta slutar med rent
misslyckande. Det insmyger sig alltför lätt misstroende mot dem som handhar
kontrollen, betingat av intriger och stridiga privatintressen, och kontrollorganet,
om detta utgöres av en styrelse eller en särskild nämnd, får
aldrig tillräcklig auktoritet. Skall en kvalitetskontroll kunna genomföras
med verklig framgång förutsätter detta en helt statlig myndighet, som genomför
kontrollen med statens myndighet och med oväldiga ämbetsmän.

I motsats till nu återgivna remissorgan finner Sveriges nykterhetsvänners
landsförbund de föreslagna åtgärderna för kvalitetskontroll synnerligen angelägna
och beaktansvärda. Förbundet föreslår dock, att den av utredningen
förordade juryn tillsättes av Institutet för konserveringsforskning.

Sveriges centrala restaurangaktiebolag finner den föreslagna kvalitetskontrollen
ägnad att främja föreliggande syfte. Det torde emellertid böra
undersökas, huruvida icke denna kontroll i någon form kan samordnas
med den av varudeklarationsnämnden utövade verksamheten, som i olika
avseenden har nära samband med den nu föreslagna kvalitetskontrollen.

Föreningen fruktdrycker biträder i allo utredningens förslag samt understryker
särskilt förslaget att komplettera den vetenskapliga kontrollen med
en jury, där konsumentgruppernas önskningar och synpunkter också kan
göra sig gällande.

Sveriges musteriförbund, som likaledes tillstyrker förslagen, erinrar om
att Sveriges pomologiska förening gjort en betydelsefull insats för att sprida
ökad kännedom om alkoholfria drycker. Det synes förbundet lämpligt
att pomologiska föreningens erfarenhet inom detta område utnyttjas. Förbundet
upplyser vidare om att det på sitt program har att anställa en konsulent,
vilken skulle kvalitetskontrollera medlemmarnas produktion, granska
hygienen in. m. i musterierna samt utöva rådgivande verksamhet i dessa
och jämväl även i fabrikationstekniska frågor. Förbundet har vidare i
samarbete med Sveriges pomologiska förening och professor Georg Borgström
vid Institutet för konserveringsforskning låtit utarbeta »Normer för
klassificering av juice (must)», vilka normer synes förbundet ändamålsenliga
att tillämpa av den i betänkandet föreslagna juryn för bedömning
och rådgivning.

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 22

Sveriges pomologiska förening yrkar alt de föreslagna bidragen till Föreningen
fruktdrycker ökas samt förordar ytterligare statsanslag till resestipendium
för den blivande konsulenten och till anläggande av ett försöksmusteri.
Pomologiska föreningen framhåller, att Föreningen fruktdryckers
resurser, även med de av utredningen föreslagna statsbidragen, skulle bli
jämförelsevis små, då samma förening av egna medel skulle bekosta 1/4 av
konsulentens lön. Förslaget om ett resestipendium motiveras med att det
f. n. är svårt att anskaffa eu konsulent med erforderliga kunskaper. Stipendiet
skulle utgå med 5 000 kronor. Ett försöksmusteri anser pomologiska
föreningen betydelsefullt för produktionens framtida inriktning. Ett engångsanslag
å 10 000 kronor förordas för ändamålet.

I frågan om kvalitetskontroll erinrar pomologiska föreningen, i likhet med
musteriförbundet, om de riktlinjer som organisationerna jämte Institutet
för konserveringsforskning uppdragit för sådan verksamhet. Pomologiska
föreningen föreslår, att frågan om kvalitetskontroll och kvalitetsmärkning
överlåtes till organisationerna och institutet, att kvalitetskontrollen verkställes
vid institutet samt att detta, förutom det ekonomiska stöd som musterinäringen
kan ge, erhåller visst statsanslag för denna verksamhet.

Skånes handelskammare erinrar om de svårigheter för musteriindustrin
som föranledes av det år från år växlande skördeutfallet inom fruktodlingen.
Flertalet musterier saknar lagerlokaler av sådan storlek att mustdrycker
skulle kunna finnas ständigt i handeln oavsett skördeutfallets växlingar.
Handelskammaren ifrågasätter, om icke lån för investeringsändamål
kunde beredas musterierna ur tillgängliga statliga lånefonder.

Utredningens förslag att försöksvis anordna försäljning av alkoholfria
kvalitetsdrycker genom detalj handelsbolagets utminuteringsställen
har väckt gensagor i de allra flesta yttrandena. Förslaget tillstyrkes
endast av Sveriges nykterhetsvänners landsförbund, IOGT, Alkoholfria hotell
och restauranger andelsförening u. p. a. och Svensk industriförening.
Det avstyrkes av statskontoret, kontrollstyrelsen, detaljhandelsbolaget, kommerskollegium,
samtliga handelskamrar, Sveriges musteriförbund, Sveriges
pomologiska förening, Föreningen fruktdrycker, Sveriges centrala restaurangaktiebolag
och två av dess dotterbolag samt Sveriges hotell- och restaurantförbund.

Sveriges nykterhetsvänners landsförbund finner sig böra förorda förslaget,
vilket av förbundet betecknas som en till utminuteringsoinrådet utdragen
och i och för sig tilltalande konsekvens av principen i 48 § nya rusdrycksförsäljningsförordningen.
Visserligen kan, fortsätter landsförbundet, i denna
fråga anföras vissa av reservanterna åberopade nackdelar. Landsförbundet
vill likväl ansluta sig till majoritetens ståndpunkt på grund av att det
enligt denna endast är fråga om en försöksverksamhet. Landsförbundet förutsätter,
att Vin- och Spritcentralen skall lämna sin aktiva medverkan till
anskaffande av alkoholfria drycker av hög kvalitet genom den inhemska
produktionen eller genom import.

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 22

Kontrollstyrelsen anför.

Kontrollstyrelsen kan för sin del icke finna annat än att de negativa skälen
överväger. Uppgiften att sälja alkoholfria drycker måste bli helt främmande
för detalj handelsbolaget. Såsom utredningsminoriteten påpekar,
skulle vidare den praktiska uppgiften för bolaget vid en försäljning av alkoholfria
drycker bli helt olikartad mot den som föreligger vid rusdrycksförsäljningen.
Vid sistnämnda försäljning gäller det att genom utmönstring
av enskilt vinstintresse göra utbudet passivt och försäljningen samhälleligt
lolerabel. Vid alkoholfri försäljning skulle det däremot gälla att stimulera
utbudet och göra varan attraktiv. Minoriteten uttalar med rätta, att denna
kombination av uppgifter icke kan vara lämplig. En särskild gensaga synes
höra riktas mot utredningens tanke att man skulle lämna försäljningsprovisioner
på alkoholfria drycker åt bolagets affärspersonal.

Om bolaget skulle vilja hålla ett någorlunda rikhaltigt sortiment av alkoholfria
drycker i sina affärer, skulle det vidare — åtminstone temporärt —
bli besvärligt att skaffa tillräckliga lagerutrymmen. Redan i samband med
starkölets införande torde betydande lokalsvårigheter komma att göra sig
gällande. I fråga om bolagets försändningsverksamhet skulle speciella komplikationer
uppstå. Försändning av rusdrycker sker nämligen på landsbygden
i viss utsträckning kostnadsfritt. Att medge helt eller delvis fri försändning
även för alkoholfria drycker synes däremot ur konkurrenssynpunkt
icke kunna komma i fråga.

Ur servicesynpunkt vore det självfallet en fördel om eu kund, exempelvis
en restaurang, kunde köpa olika slag av drycker på samma ställe. Men
någon möjlighet finns ju icke att från bolagsaffärerna leverera hela det
dryckessortiment — inklusive läskedrycker och vanligt Öl — som kan ifrågakomma.
En gränsdragning måste alltså ske, innebärande att endast vissa
av de alkoholfria dryckerna levererades från bolaget. Denna gränsdragning
måste bli mycket vansklig. Om den, som utredningsmajoriteten antytt,
skulle i allmänhetens ögon innebära något slags auktorisation av vissa slag
av drycker, måste detta medföra svårbedömliga konsekvenser.

I betänkandet understrykes även, att detaljhandelsbolaget i motsats till
den fria handeln icke är nödsakat att räkna med skälig handelsvinst. Situationer
kan därför, framhålles det, tänkas uppkomma, där bolagets prissättning
är konkurrensmässigt oförmånlig för den övriga handeln. I anslutning
härtill må ytterligare anföras, att detalj handelsbolaget genom sitt monopol på
försäljningen av rusdrycker kan vid en ökning av varusortimentet räkna
med lägre fasta kostnader för försåld vara än den vanliga detaljhandeln och
därmed intar en särställning i konkurrenshänseende.

Detaljhandelsbolaget yttrar.

Detaljhandelsbolaget vill till en början erinra om att bolaget från den
1 oktober 1955 ålagts att sälja stanköl i sina butiker. Detta nya varusortiment
torde — med hänsyn till situationen på byggnadsmarknaden — komma
att ställa bolaget inför åtskilliga svårigheter i fråga om anskaffande
av erforderliga lagerutrymmen. Ålägges bolaget härjämte att tillhandahålla
alkoholfria drycker, torde lagersituationen komma att ytterligare förvärras.
Butikernas redovisning av försäljningen skulle — bland annat med hänsyn
till kommitténs förslag om provision till försäljningspersonalen på omsättningen
av alkoholfria drycker samt med hänsyn till bolagets försändningsverksamhet
— komma att kompliceras.

De nu nämnda svårigheterna av huvudsakligen teknisk art anser sig dock
bolaget kunna bemästra, om statsmakterna skulle finna det ur nykterhets -

Kungl. Maj:ts proposition nr 22 27

synpunkt önskvärt att bolaget tillhandahåller alkoholfria drycker i små
butiker.

Bolaget framhåller liksom kontrollstyrelsen, att det synes bli svårt att hos
butikspersonalen förena den speciella försäljningsattityd som handeln med
rusdrycker kräver med den aktiva inställning till försäljningen som utredningen
förutsätter i fråga om handeln med alkoholfria drycker.

Vidare erinrar bolaget om att det på grund av sina lägre fasta kostnader
skulle komma att inta en gynnad ställning i konkurrensen med enskilda
försäljare av alkoholfria drycker samt fortsätter.

Bland annat kan anföras att bolagets fasta kostnader endast i obetydlig
utsträckning kommer att påverkas om dess varusortiment utökas med alkoholfria
drycker. Skulle bolaget utifrån dessa förutsättningar faststalla sitt
försäljningspris efter affärsmässiga grunder, kommer detta sannolikt att
bli lägre än de priser, som den enskilda handeln måste räkna med. Än mer
markerad synes denna företrädesställning bli, om bolaget såsom kommittémajoriteten
föreslår — skulle enligt samma principer som nu tillämpas
för rusdrycker kostnadsfritt försända alkoholfria drycker till små kunder
Den förmånsställning i dessa hänseenden, som bolaget kommer att fa,
torde — med rätta — komma att medföra opposition från den enskilda och
den kooperativa handelns företrädare.

Man torde kunna förutsätta att alkoholfria drycker i bolagets butiker
kommer att efterfrågas av ungdom och andra personer utan speciell varukännedom
i fråga om alkoholhaltiga drycker. I sådana fall synes man, sasom
även. kommittémajoriteten berört, icke kunna bortse från risken att besöket
i bolagets butik kan ge impuls till inköp av rusdrycker.

Andra avstyrkande remissorgan, t. ex. Sveriges pomologiska förening och
Föreningen fruktdrgeker, framhåller särskilt risken för att ett genomförande
av förslaget skulle leda till minskat intresse för alkoholfria drycker
hos den enskilda handeln.

Utredningens rekommendationer om tullsättningen på alkoholfria
drycker har berörts endast i ett fåtal yttranden. I tillstyrkande riktning
uttalar sig Sveriges nykterhetsvänners landsförbund, IOGT och Föreningen
fruktdrycker. Sveriges pomologiska förening kan endast biträda utredningens
ståndpunkt i fråga om sådana fruktsafter som helt saknar inhemska
motsvarigheter, medan handelskammaren i Gävle avstyrker i fråga om
frukt- och bärsafter men tillstyrker beträffande druvsafter och juicer, till
vilka motsvarigheter icke kan uppbringas inom landet.

Kommerskollegium uttalar, att en tullsänkning för alkoholfria drycker
icke bör ifrågakomma av nykterlietspolitiska skäl utan att denna fråga bör
lösas enligt sedvanliga bedömningsgrunder. En tullsänkning torde nämligen
knappast bidra till att minska konsumtionen av alkoholhaltiga drycker
till förmån för de alkoholfria. Skulle 1952 års tulltaxekommitté av andra
skäl finna att tullarna på alkoholfria drycker bör sänkas eller borttagas,
får statsmakterna tillfälle att taga ställning till denna fråga i dess rätta sammanhang.

General tullstyrelsen framhåller, att ur tullteknisk synpunkt hinder ej

28

Kungl. Mctj. ts proposition nr 22

möter för att företaga justeringar av gällande tullsatser för de åsyftade
varuslagen. Styrelsen erinrar emellertid om, att tullsatserna för vissa fruktsafter
är bundna i Gatt (tulltaxenr 147: 1—4 och ur nr 148: 1_4). Ett

bedömande av frågan om möjligheten och lämpligheten av att vidtaga ändringar
av tullsatserna för ifrågavarande varuslag förutsätter en närmare
utredning med beaktande även av närings- och handelspolitiska synpunkter.

1952 års tulltaxekommitté anför.

Tulltaxekommittén har under sitt arbete med revision av tulltaxan ännu
icke haft tillfälle att i detalj behandla tullsatserna å drycker, bl. a. beroende
på vissa ännu icke utredda frågor rörande gränsskyddet för jordbruksprodukter
samt frukt och trädgårdsprodukter. Enligt kommitténs uppfattning
kan den av utredningsmännen väckta frågan icke anses vara av den angelägenhetsgrad,
att någon särbehandling av densamma är påkallad, utan
frågan torde lämpligen böra lösas i samband med revisionen av tulltaxan i
dess helhet. För belysande av de frågeställningar som därvid kunna uppkomma
må likväl anföras följande preliminära synpunkter.

Någon tullbeskattning av ifrågavarande produkter i fiskalt syfte torde
icke böra förekomma. Däremot kan en tullbeläggning i skyddssyfte icke
från början uteslutas, även om det gäller produkter som icke äro föremål
för tillverkning inom landet. En viss konkurrens torde nämligen ej sällan
föreligga mellan olika slag av alkoholfria drycker. Detta ha utredningsmännen
själva ansett vara fallet beträffande vissa slag av inhemska fruktdrycker,
men samma förhållande torde kunna förekomma mellan inhemska och
importerade drycker (t. ex. äppelmust kontra druvmust). Även om i och
för sig hinder icke skulle anses möta att medgiva tullfrihet för vissa utländska
fruktdrycker, är det vidare tänkbart att man av tulltekniska skäl
kan finna det önskvärt att undvika en differentiering av tulltaxan. I detta
sammanhang kan erinras om vad utredningsmännen anfört rörande svårigheten
att genomföra en distinkt gränsdragning mellan de olika kategorierna
av här ifrågavarande drycker. I alla händelser torde man emellertid
icke ha anledning räkna med en tull av sådan storlek att den därav förorsakade
fördyringen kan tänkas ha någon avgörande betydelse för konsumentens
val mellan alkoholfria och alkoholhaltiga drycker.

Departementschefen

De vid 1954 års riksdag antagna riktlinjerna för den framtida nykterhetspolitiken
avser bl. a. åtgärder som kan främja en övergång från konsumtion
av starkare alkoholdrycker, särskilt spritdrycker, till svagare sådana
och till alkoholfria drycker. Vissa sådana åtgärder har redan beslutats. Jag
får härvidlag särskilt erinra om den ändrade avvägning av beskattningen på
olika drycker som skett på grundval av propositionerna nr 28 och 154 till
1954 års riksdag och som bl. a. lett till att skatten på lagrat lättöl borttagits.
Genom den nu framlagda utredningen med syfte att främja ett alkoholfritt
umgängesliv aktualiseras frågan om ytterligare åtgärder i samma riktning.

Beträffande de alkoholfria drycker som utredningen betecknar som måltids-
och vardagsdrycker, t. ex. lättöl och läskedrycker, kan utvecklingen i
det stora hela sägas vara tillfredsställande. Slopandet av skatten på lättöl
har skapat bättre förutsättningar för drycker av denna typ att göra sig

29

Kungl. Maj.ts proposition nr 22

gällande. I fråga om läskedryckerna kan konstateras, att konsumtionen
stadigt ökat, att kvaliteten förbättrats samt att ett tämligen rikhaltigt urval
finns att tillgå.

Vad angår de drycker åter, som utredningen betecknat som alkoholfria
fest- och sällskapsdrycker — d. v. s. äppelmust, druvsafter, juicer, alkoholfria
och alkoholsvaga viner samt andra drycker som i fråga om typ och
smak utgör viss motsvarighet till vinerna — är bilden en annan. Produktionen
inom landet sker i liten skala, och utvecklingen har åtminstone delvis
stagnerat. Urvalet av inhemska drycker av ifrågavarande slag är tämligen
begränsat och förmår icke tillgodose skilda smakriktningar. Under senare
år har en ökad import av sådana drycker ägt rum, men även här rör det sig
om förhållandevis små kvantiteter och ett begränsat urval. Man kan vidare
konstatera, att kännedomen om dessa drycker är bristfällig, icke blott hos
allmänheten utan även hos restauratörer, restaurangpersonal och hos detaljhandeln.

De förslag från utredningen som nyss redovisats avser att stimulera produktion,
import och konsumtion av alkoholfria fest- och sällskapsdrycker.

Man har i vissa yttranden gjort gällande att utredningen överbetonat de
alkoholfria dryckernas betydelse ur nykterhetssynpunkt. I andra yttranden
har anförts kritik mot att utredningen begränsat sina förslag till de alkoholfria
fest- och sällskapsdryckerna.

Det ligger i sakens natur att man icke kan med säkerhet förutsäga vilken
betydelse för nykterhetstillståndet som de föreslagna åtgärderna skulle kunna
få. Om man emellertid vill försöka gynna en övergång från alkoholhaltiga
till alkoholfria drycker och främja ett alkoholfritt umgängesliv, är det en
viktig förutsättning att alkoholfria drycker marknadsföres i någorlunda rikligt
urval och i goda kvaliteter samt att konsumenterna äger kännedom om
dryckerna.

I fråga om läskedrycker och andra måltids- eller vardagsdrycker synes
utvecklingen vara sådan, att särskilda åtgärder icke är påkallade. Vad angår
de i vissa yttranden framförda förslagen om avskaffande eller lindring
av läskedrycksskatten får jag erinra om att statsmakterna så sent som vid
1954 års riksdag tagit ställning till denna skatt.

Däremot synes påkallat att göra en insats för ökad användning av alkoholfria
fest- och sällskapsdrycker. Om man vill finna alternativ till de inom
sällskapslivet brukade alkoholdryckerna, torde man i huvudsak vara hänvisad
till nu ifrågavarande drycker. Utan stöd från det allmännas sida synes
man icke kunna räkna med att inom en nära framtid ha tillgång till ett
rikhaltigare sortiment av dessa drycker och en efterfrågan som kan motivera
ett ökat intresse från produktionens och handelns sida.

Jag finner, med hänsyn till det anförda, alt skäl föreligger för att överväga
.stödåtgärder av den begränsade art varom nu är fråga.

Utredningen föreslår bl. a. att ett engångsanslag av 400 000 kronor skall
ställas till Föreningen fruktdryckers förfogande för en upplysning skampanj
rörande alkoholfria fest- och sällskapsdrycker samt alt för -

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 22

eningen därutöver skall erhålla kontinuerligt stöd med mindre belopp för
upplysningsverksamhet om sådana drycker. I de föreslagna anslagen ingår
även vissa belopp till bestridande av kvalitetskontroll beträffande dryckerna.

I propositionen nr 153 till 1954 års riksdag uttalade jag, att reklamen
för alkoholfria drycker i första hand bör vara en angelägenhet för fabrikanterna.
Tillika framhöll jag emellertid, att frågan om stöd åt sådan reklam
föll inom området för utredningen om åtgärder för att främja ett
alkoholfritt umgängesliv. Riksdagens särskilda utskott har i sitt utlåtande
nr 4 gjort ett uttalande av samma innebörd.

Av de skäl som framförts av utredningen och i vissa yttranden finner
jag påkallat, att en upplysningskampanj inom ifrågavarande område anordnas
med statens stöd. En sådan kampanj bör lämpligen insättas i viss
anslutning till ikraftträdandet av det beslutade friare systemet för försäljning
av rusdrycker.

Vid samma tid skall enligt statsmakternas beslut en allmän upplysningskampanj
för ansvar och nykterhet äga rum. Ämnet för de båda kampanjerna
kan åtminstone delvis komma att bli detsamma. Även inom ramen
för den allmänna kampanjen kan det visa sig lämpligt att bedriva upplysning
om alkoholfria drycker och påvisa de möjligheter som drycker av detta
slag kan erbjuda vid festlig samvaro såsom alternativ till rusdrycker. I båda
fallen är det en viktig uppgift att etablera samarbete med organisationer av
olika slag. För den allmänna kampanjen har redan organiserats en centralkommitté
med arbetsutskott och kansli; härtill skall komma länsombud och
lokalkommittéer.

Åtskilliga fördelar synes kunna vinnas genom att anförtro nu ifrågavarande
kampanj åt centralkommittén för den allmänna kampanjen. Utredningen
har också i andra hand anvisat denna lösning. Man kan utnyttja en
färdig organisation och tillgodogöra sig de kontakter med olika sammanslutningar
som skapats av denna. Härigenom torde kunna åstadkommas
ökad effektivitet och avsevärda besparingar. Man kan räkna med att ledningen
för den allmänna kampanjen lägger upp nu ifrågavarande propaganda
på ett alltigenom positivt sätt. Att en sammankoppling med kampanjen
för ansvar och nykterhet skulle skapa ett försämrat psykologiskt
utgångsläge för denna propaganda finnes därför icke anledning att befara.

Beträffande Föreningen fruktdrycker må erinras om att denna sammanslutning
är ny och har tämligen ringa anslutning. En breddning av föreningens
organisatoriska underlag pågår visserligen, och en del resultat
har uppnåtts, men organisationsarbetet har ännu icke slutförts.

Jag får därför i likhet med åtskilliga remissorgan förorda, att nu ifrågavarande
kampanj anförtros åt centralkommittén för den allmänna kampanjen.
Den sakkunskap som finnes företrädd inom Föreningen fruktdrycker
synes kunna tillvaratas genom att kommitténs arbetsutskott samråder med
föreningen vid kampanjens utformning.

Arbetsutskottet för den allmänna kampanjen har den 21 november 1954

31

Kungl. Maj:ts proposition nr 22

inkommit till Kungl. Maj :t med förslag till en plan för denna kampanjs
genomförande. Förslaget upptar en kostnadsram av 2 068 000 kronor, varav
495 000 kronor till film, 275 000 kronor till annonsering i pressen,
450 000 kronor till material för olika folkrörelsers och organisationers direkta
medverkan, 355 000 kronor till administrationsomkostnader samt
150 000 kronor såsom reserv. Planen för kampanjen och därav föranlett
medelsbehov har jag för avsikt att senare anmäla för Kungl. Maj :t.

Om kampanjen för alkoholfria festdrycker överlämnas till arbetsutskottet,
kommer utskottet självfallet att vid utformningen av de propagandamedel
som ingår i den allmänna kampanjen taga behörig hänsyn till den nya
uppgiften. I denna bör ingå att propagera icke blott för alkoholfria fest- och
sällskapsdrycker utan även för ett alkoholfritt umgängesliv överhuvud taget.
De kostnader som föranledes av den nya uppgiften synes, såsom förut
antytts, kunna bli åtskilligt lägre än vad utredningen beräknat för sitt förslag.
Ett sammanlagt belopp av 200 000 kronor torde vara tillräckligt. Detta
kan lämpligen uppdelas i ungefär lika stora poster för pressannonsering,
film samt material för folkrörelsernas och organisationernas direkta medverkan.

Det ligger i sakens natur att den förstärkning av olika omkostnadsposter
för den allmänna kampanjen som här ifrågasatts måste vara ungefärlig
samt att arbetsutskottet bör ha tämligen stor frihet till omdisposition i anslutning
till de båda kampanjernas slutgiltiga uppläggning.

Förslaget om kvalitetskontroll över alkoholfria fest- och sällskapsdrycker,
för vilket ändamål medel skulle beräknas bl. a. inom ramen för den av utredningen
föreslagna kampanjen, har avstyrkts av flera remissorgan, däribland
statskontoret och kommerskollegium. Såsom framhållits i de avstyrkande
yttrandena kan vissa principiella skäl anföras mot att staten lämnar
bidrag till en sådan verksamhet; denna bör enligt sakens natur åvila de
ekonomiska intressenterna själva. Härtill kommer att en kvalitetskontroll,
som principiellt skall kunna omfatta alla drycker av ifrågavarande slag,
torde vara förenad med praktiska svårigheter. Jag kan därför icke tillstyrka
utredningens förslag i denna del. Medel för kvalitetskontroll bör alltså icke
beräknas inom ramen för upplysningskampanjen för alkoholfria drycker
och ett alkoholfritt umgängesliv.

På grund av det anförda vill jag förorda att ett belopp av 200 000 kronor
ställes till centralkommitténs förfogande för en upplysningskampanj rörande
alkoholfria fest- och sällskapsdrycker och ett alkoholfritt umgängesliv.
Detta synes lämpligen kunna ske i den formen att anslaget till upplysningskampanjen
för ansvar och nykterhet uppräknas med nämnda belopp.
Jag torde senare få återkomma härtill vid anmälan av mina förslag rörande
medelsbehovet under sjunde huvudtiteln för budgetåret 1955/56.

I likhet med utredningen finner jag lämpligt att de resultat som kan nås
genom en kampanj för alkoholfria festdryckcr tillvaratas genom fortsatt
upp lysnings v erksa in het på området.

32

Kangl. Maj:ts proposition nr 22

Såsom huvudman för verksamheten föreslår utredningen Föreningen
fruktdrycker. Denna organisation skulle — förutom medel till kvalitetskontroll
— erhålla grundbidrag, stimulansbidrag och bidrag till anställande
av en konsulent med tillhopa högst 29 000 kronor för år.

Såsom nyss nämnts anser jag mig icke kunna biträda förslaget om kvalitetskontroll.
Det stöd från statens sida som kan ifrågakomma bör alltså
enbart avse en allmän upplysningsverksamhet på området med sikte på
att sprida bruket av alkoholfria fest- och sällskapsdrycker. Upplysningsverksamheten
bör handhas av ett organ, som företräder de intressen som
främst synes böra komma till tals i ett sammanhang som detta, d. v. s. å
ena sidan producenter, importörer och försäljare samt å andra sidan nykterhetsorganisationer
och ungdomsorganisationer med någorlunda bred
förankring.

Det enda organ som härvid synes kunna komma i fråga är Föreningen
fruktdrycker. Föreningen är, såsom nyss antytts, i färd med att bredda sitt
organisatoriska underlag, så att detta omfattar de intressen som här nämnts,
och föreningen har därvid redan uppnått vissa resultat. Med hänsyn till att
organisationen sålunda kommer att företräda icke blott ideella utan även
kommersiella intressen kan jag emellertid icke förorda att stöd från statens
sida ges i de av utredningen föreslagna formerna. En förutsättning för statsbidrag
bör vara att de av föreningen företrädda producenterna, importörerna
och försäljarna bidrar med åtminstone samma belopp. På föreningen
och dess intressenter bör vidare ankomma att själva anställa och avlöna
personal. För att upplysningsverksamheten skall bli av något värde torde
å andra sidan statens bidrag icke böra begränsas alltför snävt. En maximering
till 25 000 kronor synes kunna förordas.

Föreningen kan redan under budgetåret 1955/56 på olika sätt anknyta till
den upplysningsverksamhet på området som enligt vad jag nyss förordat
skall bedrivas av ledningen för kampanjen för ansvar och nykterhet. Den
bör vidare stå beredd att taga vid, när nämnda upplysningsverksamhet
slutförts. Med hänsyn härtill bör, så långt föreningen kan erhålla däremot
svarande bidrag från de ekonomiska intressenterna, statsbidraget stå till
förfogande redan under budgetåret 1955/56 och därefter utgå tills vidare.

Med hänsyn till bl. a. det här ifrågasatta statsbidragets syfte och utformning
synes det lämpligt att kontrollstyrelsen blir tillsynsmyndighet.

Jag får alltså förorda att ett statsbidrag av högst 25 000 kronor för år utgår
fr. o. in. budgetåret 1955/56 såsom bidrag till Föreningen fruktdrycker
för upplysningsverksamhet rörande alkoholfria fest- och sällskapsdrycker.
Beloppet bör ställas till kontrollstyrelsens förfogande för att, efter ansökan
av föreningen utbetalas, i den mån föreningen visar sig ha från producenter,
importörer och försäljare av sådana drycker erhållit bidrag med motsvarande
belopp för ändamålet. Vid ansökan om bidrag bör föreningen
bifoga en specifikation över de kostnader som avses skola täckas genom
statsbidraget. Innan någon del av beloppet utbetalas, bör föreningen ha
styrkt inför styrelsen att den vunnit anslutning dels från producenter, im -

33

Kungl. Maj:ts proposition nr 22

portörer och försäljare av ifrågavarande drycker, dels från nykterhetsorganisationer
och ungdomsorganisationer med ett sammanlagt medlemsantal
av förslagsvis minst 100 000. Det bör åligga föreningen att till kontrollstyrelsen
avge berättelse över användningen av erhållet statsbidrag. På styrelsen
bör ankomma att i såväl formellt som sakligt hänseende granska
föreningens verksamhet samt att efter framställning från föreningen inkomma
till Kungl. Maj:t med eventuella förslag om bidrag till föreningen
under följande budgetår.

Anslag för nu ifrågavarande ändamål torde böra anvisas under riksstatens
sjunde huvudtitel. Till anslagsäskandet för budgetåret 1955/56 torde
jag få återkomma vid anmälan av medelsbehovet för delta budgetår under
sagda huvudtitel.

Såsom ett medel att ytterligare stimulera konsumtionen av alkoholfria
kvalitetsdrycker föreslår utredningen att sådana drycker skall försäljas av
detaljhandelsbolaget för rusdrycker.

Vissa skäl kan i och för sig tala för detta förslag. Bl. a. skulle bolaget kunna
förväntas tillhandahålla vissa utländska kvalitetsdrycker som hittills icke
förekommit i den svenska marknaden. Såsom framhållits redan av utredningen,
skulle emellertid den föreslagna anordningen vara förenad med påtagliga
olägenheter. Dessa sammanhänger i huvudsak med detaljhandelsbolagets
ställning av monopolföretag för försäljning av rusdrycker. Det
finns bl. a., såsom påpekats från flera håll, anledning befara att den enskilda
handelns intresse för dryckerna skulle minska. Förslaget skulle härigenom
kunna motverka sitt eget syfte.

På grund av det anförda finner jag, i likhet med två av utredningens ledamöter
och flertalet remissorgan, att de skäl som talar emot förslaget överväger.
Jag kan således icke tillstyrka utredningens förslag i denna del.

Utredningen har slutligen förordat en omprövning av t u 11 s ä 11-ningen på importerade alkoholfria fest- och sällskapsdrycker, varvid
bl. a. erinrats om att tullen beräknas brutto för netto och således även utgår
på flaskor och annat emballage.

Tullarna på ifrågavarande drycker torde icke nämnvärt inverka på möjligheterna
att avsätta dryckerna.

Det utredningsuppdrag som lämnats 1952 års tulltaxekommitté avser
en allmän revision av tullsatserna, och kommittén kommer härvid att uppta
frågan om tullen även på alkoholfria drycker. När kommittén — som haft
utredningens förslag på remiss — går att behandla nämnda fråga, torde
den även komma att pröva de skäl som anförts av utredningen.

it Bihang Ull riksdagens protokoll lOöö. 1 samt. AV 22

34:

Kungl. Maj.ts proposition nr 22

IV. Restauranger med alkoholutskänkning
Författningsbestämmelser m. m.

I direktiven för utredningen tog jag i första hand upp förhållandena på
vanliga restauranger av god standard. Därvid framhöll jag bl. a., att det
borde tillses att gäster som avstår från alkohol kan finna trivsel på dessa
restauranger.

Sedermera har i den nya rusdrijeksförsåljningsförordningen av den 26
maj 1954 (nr 521) införts en bestämmelse (48 §), enligt vilken alkoholfria
drycker skall finnas att tillgå i tillfredsställande urval vid utskänkning
av rusdrycker. I motiven till nämnda bestämmelse anmärkte jag, att urvalet
får avpassas efter utskänkningsställets karaktär. Såsom exempel på
drycker, som bör tillhandahållas, framhöll jag, utom kaffe o. dyl., olika
slag av fruktmuster och läskedrycker samt färskt och lagrat lättöl.

Kontrollen över att nämnda bestämmelse följes vilar i första hand på
det nya detaljhandelsbolagets distriktschefer. Dessa bär huvudansvaret för
kontrollen över utskänkningsbestämmelsernas efterlevnad och utskänknings
handhavande i övrigt. Dis triktscheferna intar därvid ställning av offentliga
tjänstemän, intendenter för utskänkningsärenden, och är underställda
länsstyrelsen (24 och 57 §§ rusdrycksförsäljningsförordningen). Instruktion
för intendenterna har utfärdats av Kungl. Maj:t den 12 november
1954 (nr 647).

Bland rusdrycksförsäljningsförordningens bestämmelser må ytterligare
erinras om 41 § andra stycket andra punkten, varav framgår att kontrollstyrelsen
äger utfärda föreskrifter rörande prissättning på utskänkta rusdrycker
och vad därmed äger samband. Med sistnämnda uttryck avses enligt
motiven bl. a. frågor om prislistor. På grundval av sålunda utfärdade
föreskrifter skall bestämmelser upptas i de kontrakt, varigenom detaljhandelsbolaget
överlåter rätt till utskänkning på vederbörande restauratör.

Utredningen

Utredningen har försökt bilda sig en uppfattning om i vilken utsträckning
alkoholfria drycker tillhandahålles på restaurangerna. Utredningen
anför.

Från restauranghåll har framhållits, att alkoholfria drycker av olika
slag alltså inte blott bordsvatten och vanliga läskedrycker — på senare
är blivit en allt mera normal företeelse på många restauranger och att denna
utveckling ägt rum utan några tvingande bestämmelser från myndigheternas
sida. Dessa förhållanden vitsordas också av restauranggästerna, även
om man bland dem ofta möter uppfattningen, att stora ojämnheter råder
mellan olika restaurangers service i fråga om alkoholfria drycker. Det är
således knappast ens regel, att vid festvåningsarrangemang juice bjudes

35

Kungl. Maj. ts proposition nr 22

som alternativ till snaps, trots att man här måste räkna med att det bland
gästerna ofta finns sådana, som inte önskar dricka sprit.

Utredningen påpekar vidare, att anmärkningarna mot servicen i fråga om
alkoholfria drycker framför allt har tagit sikte på spritrestaurangerna.
Emellertid har, fortsätter utredningen, förevarande fråga på senare tid
vunnit beaktande inom bl. a. restaurangnäringens egna organisationer. Sålunda
har Sveriges hotell- och restaurantförbund i flera cirkulärskrivelser
till sina medlemmar under år 1954 framhållit betydelsen av att vinlistorna
kompletteras med ett alkoholfritt sortiment.

Vissa ytterligare åtgärder i samma riktning redovisas i fortsättningen
ur yttrandet från kontrollstyrelsen.

Utredningen har under medverkan från Sveriges centrala restaurangaktiebolag
samt Sveriges hotell- och restaurantförbund verkställt förfrågningar
hos ett antal restauranger angående förekomsten av andra alkoholfria
drycker än bordsvatten och läskedrycker. Resultaten redovisas i betänkandet
s. 44 f.

Utredningen har även ingått på frågan huruvida och i vilken utsträckning
en faktisk eller psykologisk press att förtära sprit eller vin förekommer
på alkoholrestaurangerna. Härvid konstaterar utredningen att det finnes
motsatta uppfattningar om de verkliga förhållandena. Vidare framhålles,
att serveringspersonalen med hänsyn till drickspengarna har ett orubbat
intresse av att gästerna dricker sprit och vin.

Vid sina överväganden i frågan finner utredningen, att problemet blir
att fixera och pröva förutsättningarna för att 48 § nya rusdrycksförsäljningsförordningen
skall kunna förverkligas och vad som kan göras för
att bestämmelsen inte till stora delar skall stanna på papperet.

Utredningen anser, att önskemålen om alkoholfria måltids- och festdrycker
på restaurangerna icke är väl tillgodosedda. I varje fall gäller detta
beträffande festdryckerna. Emellertid finner utredningen att man inte bör
tillgripa detalj reglerande bestämmelser Jför att åstadkomma ett bättre sakernas
tillstånd. Den nya förordningens 48 § synes vara till fyllest. Andra
utvägar att vidga de alkoholfria dryckernas användning på restaurangerna
får sökas. Enligt utredningens uppfattning torde det härvid framförallt
gälla att förena service- och nykterhetssynpunkterna.

Utredningen föreslår, att detaljhandelsbolaget utarbetar en handledning
för restauratörerna och deras personal med råd och anvisningar angående
tillämpningen av 48 § nya rusdrycksförsäljningsförordningen. I de kontrakt,
varigenom bolaget överlåter utskänkningsrätt på vederbörande restauratör,
bör vidare enligt förslaget upptas en erinran om vikten av att i
handledningen angivna detaljer blir föremål för ständigt beaktande och
nödiga åtgärder. Utredningen anför hl. a.

I stället för att bygga ut författningstexten med ytterligare paragrafer
får man söka andra och smidigare anordningar för att uppnå önskvärd
normalisering eller åtminstone ange minimifordringarna i fråga om sortiment
av och service med alkoholfria drycker.

36

Kungl. Maj. ts proposition nr 22

I törsta hand kan man tänka sig att noggranna föreskrifter intas i detalj
handelsbolagets kontrakt för överlåtelse av utskänkningsrättigheter. I
viss utsträckning synes en komplettering av 48 § böra meddelas i kontraktet,
men frågans natur med betydande inslag av personligt intresse för god
service föranleder dock, att man här måste bygga på vederbörandes önskan
att göra mera än vad som ligger inom ramen av meddelade eller tänkbara
föreskrifter. Området alkoholfria drycker är i långa stycken nytt och
oprövat, och bl. a. detta motiverar, att en tryckt, relativt utförlig handledning
i frågan utarbetas av detaljhandelsbolaget med råd och anvisningar
till restaurangföretagarna och deras personal. I överlåtelsekontraktet torde
man då väsentligen kunna inskränka sig till att understryka vikten av att
i handledningen angivna detaljer blir föremål för ständigt beaktande och
nödiga åtgärder.

I handledningen kan närmare diskuteras, vad soin från allmänna synpunkter
är att anse som ett tillfredsställande urval, och vidare kan häri
behandlas vissa service- och prisfrågor. Individuella och detaljerade regler
för olika restauranger torde det knappast vara görligt att utforma men
däremot allmänna riktlinjer och minimikrav beträffande anspråken på restauranger
av olika klasser och grundtyper. Speciella förhållanden för restauranger
med stort inslag av utländska turister bör beaktas, liksom också
de särproblem, soin möter på folk- och vinrestauranger. Restauranger av
högre och högsta klass måste naturligtvis räkna med att kunna erbjuda alternativ
till sprit och vin på olika stadier i och sammansättningar av måltider
— och helst även efter måltidens slut. Just »vid kaffet» lämnas absolutisten
i sticket av de alkoholfria dryckerna och av restaurangerna.

I handledningen skall också understrykas vikten av att alkoholfria drycker
effektivt och attraktivt reklameras inför restaurangernas gäster, både i
matsal och festvåning. Reklammedel och reklammetoder kommer naturligtvis
att växla, men mera generellt kan framhållas, att de alkoholfria dryckerna
bör annonseras på samma lista som spritdrycker och vin.

I den föreslagna handledningen bör också anges restauratörernas skyldighet
att i samband med intern personalinformation och personalinstruktion
behandla frågor om alkoholfria drycker, dels rent varukunskapsmässigt,
dels från servicesynpunkt. Även speciella nykterhetssynpunkter bör anläggas.

I samband med den yrkesutbildning, som meddelas vid de statsunderstödda
och statsinspekterade restaurangskolorna, bör också frågor om alkoholfria
drycker behandlas.

I fortsättningen erinrar utredningen om de nya distriktscheferna — intendenterna
för utskänkningsärenden. Enligt utredningen torde intendenternas
verksamhet till väsentlig del bli förlagd till det rådgivande och positivt övervakande
planet, och en naturlig arbetsuppgift för dem blir då att tillse, hur
lämnade anvisningar angående alkoholfria drycker efterleves.

Utredningen anser icke, att prisreglerande bestämmelser bör utfärdas i
fråga om alkoholfria drycker som tillhandahålles på restaurangerna.

Slutligen erinrar utredningen om att drickspenningsfrågan behandlas av
1953 års utskänkningsvinstkommitté. I den mån drickspenningsproblemet
aktualiseras och kräver beaktande också i samband med serveringen av alkoholfria
drycker, bör detta ske inom ramen för de uppgifter, som åvilar nämnda
kommitté.

Kungl. Maj.ts proposition nr 22
Yttranden

37

Såsom framgår av redogörelsen för remissorganens inställning till utredningens
förslag om upplysningsverksamhet rörande alkoholfria drycker m. m.
har i några yttranden anförts vissa allmänna synpunkter på utredningens
uppfattning om de alkoholfria dryckerna. Till denna redogörelse torde här
få hänvisas.

Utredningens förslag angående restaurangerna och de alkoholfria dryckerna
tillstyrkes helt eller i huvudsak av Sveriges nykterhetsvänners landsförbund,
IOGT, handelskammaren i Gävle, Sveriges musteriförbund, Sveriges
pomologiska förening, Föreningen fruktdrycker och Svensk industriförening.
Fn övervägande kritisk hållning intas däremot av kontrollstyrelsen,
Detaljhandelsbolaget för rusdrycker, aktiebolag, Sveriges centrala restaurangaktiebolag
och dess dotterbolag, samt Sveriges hotell- och restaurantförbund.
Även i dessa yttranden ger man emellertid i allmänhet uttryck för
en positiv inställning till syftet att på restaurangerna erhålla en god service
för dem som icke önskar förtära alkoholdrycker.

Sveriges nykterhetsvänners landsförbund framhåller, att den av utredningen
föreslagna handledningen bör i största möjliga mån utformas som en
kommentar till 48 § nya rusdrycksförsäljningsförordningen. Genom bestämmelse
i vederbörande överlåtelsekontrakt bör i varje särskilt fall fastställas
en förpliktelse om efterföljd av denna kommentar. I handledningen borde
bl. a. understrykas, att nämnda föreskrift i försäljningsförordningen åsyftar,
att alkoholfria drycker skall erhålla en med alkoholdryckerna fullt jämbördig
ställning på matsedlar och listor över tillgängliga drycker och att serveringspersonalen
är skyldig att beredvilligt lämna lika utförliga upplysningar
om de alkoholfria dryckerna som om alkoholdryckerna samt betjäna restauranggästerna
lika alldeles oavsett arten av de drycker de konsumera.

Liknande synpunkter anföres av IOGT.

Enligt Svensk industriförening torde det utan vidare stå klart, att den gäst
som på I-klass restaurang önskar förtära alkoholfria drycker erbjudes en
väsentligt sämre service när det gäller urvalet av drycker och tyvärr ofta också
i fråga om betjäningen än den gäst, som beställer in starksprit. Det är
därför av största vikt med hänsyn till den stora roll som restauranglivet spelar
vid utbildandet av olika slags dryckesvanor, att alla restauranger genom
olika medel förmås att aktivt börja arbeta för de alkoholfria dryckernas
populariscring.

K ont rollstyr elsen finner, att utredningens förslag föranleder vissa erinringar
samt anför bl. a.

Utredningen framhåller med rätta, att gäster, som endast förtär alkoholfria
drycker, bör komma i åtnjutande av samma service från restaurangpersonalens
sida som de gäster, vilka beställer sprit eller vin. Kontrollstyrelsen
finner det emellertid också angeläget att betona, alt den icke spritförtärande
gästen bör bli lika väl behandlad även om han avböjer också den alkoholfria
drycken. Ur synpunkten av gästens frihet att själv bestämma sin
förtäring är ett »juicctvång» lika olämpligt som ett »sprittvång».

38

Kungl. Maj.ts proposition nr 22

Kontrollstyrelsen påpekar vidare, att i den män särskilda föreskrifter skall
meddelas i fråga om utskänkningen av alkoholfria festdrycker, denna uppgift
icke, såsom utredningen förutsatt, bör ankomma på "detaljhandelsbolaget.
Den nyligen beslutade försäljningslagstiftningen innebär nämligen, att
detaljhandelsbolaget som sådant icke skall ha att ta någon befattning med
den sociala kontrollen över utskänkningen. I den mån generella föreskrifter
härom erfordras, torde sådana böra meddelas av kontrollstyrelsen. Den direkta
tillsynen över utskänkningsförhållandena på restauranger tillkommer
länsstyrelserna och detalj handelsbolagets distriktschefer i deras egenskap
av till länsstyrelsen knutna intendenter för utskänkningsärenden. I
samband med kontrollen över rusdrycksutskänkningen bör intendenterna
självfallet även utöva tillsyn över att restaurangerna fullgör den i 48 § nya
rusdrycksförsäljningsförordningen föreskrivna skyldigheten att tillhandahålla
alkoholfria drycker i tillfredsställande urval.

Styrelsen fortsätter.

Emellertid torde det, i varje fall tills vidare, kunna väsentligen överlämnas
åt restaurangerna själva att genomföra en god service i fråga om alkoholfria
festdrycker, så mycket mera som de otvivelaktigt har ett starkt ekonomiskt
intresse av att öka sin försäljning av sådana drycker. På restauratörhåll
förekommer för närvarande en livlig aktivitet för att lansera och popularisera
de alkoholfria festdryckerna. Sålunda har exempelvis från Stockholmsdistriktets
allmänna restaurangaktiebolag utfärdats två cirkulär, som förutom
prislistor upptager föreskrifter om visst sortiment och viss reklam
gentemot gästerna. Från Sveriges Hotell- och Restaurantförbund har utgått
tre cirkulär med vissa rekommendationer rörande sortiment, prissättning
m. m. Ett av cirkulären presenterar en av Försäkringsbolaget för helnyktra,
Ansvar, i samråd med de allmänna och privata restaurangerna startad kampanj
för alkoholfria festdrycker. Från restaurangernas sida betonas särskilt,
att en ökad försäljning av alkoholfria drycker blir förmånlig för restauratörerna
med hänsyn till vinstbegränsningen för sprit och vin.

Även Detaljhandelsbolaget för rusdrycker påpekar att bolaget som sådant
inte skall utöva tillsyn över restaurangernas skötsel ur social synpunkt. Bolaget
förordar att i instruktionen för restaurangintendenterna intas anvisningar
om att intendenterna är skyldiga att observera hithörande problem
och genom olika åtgärder arbeta för att alkoholfria festdrycker tillhandahålles
på restaurangerna.

Sveriges centrala restaurangaktiebolag förklarar sig kunna följa utredningen
endast i så måtto, att bolaget kan finna motiverat, att detaljhandelsbolaget
eller kontrollstyrelsen i anslutning till 48 § rusdrycksförsäljningsförordningen
utarbetar en handledning, vari diskuteras de särskilda frågor,
som kan behöva belysas i detta sammanhang, såsom urvalet av drycker,
reklammedel och reklammetoder samt personalinstruktion. Bolaget anför vidare.

Därest en sådan handledning kommer till stånd, bör den utarbetas i samråd
med näringens organisationer. Däremot bör handledningen icke få eu
sådan form av råd och anvisningar, att den i tillämpningen kan bli en detaljrik
lagstiftning av lägre valör. Då statsmakterna nyligen beträffande de

39

Kungl. Maj. ts proposition nr 22

betydlist mer ömtåliga och komplicerade frågorna om utskänkning av rusdrycker
genomfört en lagstiftning, som bygger på ökad frihet och vidga
ansvar för därav berörda parter, kan ingen anledning föreligga att beträffande
de ofarliga alkoholfria dryckerna införa detalj bestämmelser och detaljkontroll.
Om alltför detaljerade »råd och anvisningar» utfärdas, kan
det befaras, att ett rent formellt iakttagande av dessa anses vara tillfyllest,
vilket kan komma att verka hämmande på intresset för en aktiv insats pa
detta område och därmed motverka syftet med föreskrifterna och stora en
redan påbörjad önskvärd utveckling. De allmänna restaurangbolagen komma
att helhjärtat verka för en vidgad konsumtion av alkoholfria drycker av
skilda slag. Av särskild vikt är därvid att få serveringspersonalen aktivt
engagerad. För detta ändamål kommer samarbete att upptagas med personalorganisationerna.

Sveriges hotell- och restcinrantförbund yttrar.

Ett drivande i större skala av en utskänkning avseende alkoholfria drycker
är en fråga icke blott om utbud utan även om efterfrågan. Då restauratörerna
ha att driva sina företag på ett ur ekonomisk synpunkt realistiskt
sätt, kunna de icke ligga med lager av alkoholfria drycker, som icke motsvaras
av efterfrågan. Härmed avses icke att det skulle vara ekonomiskt
sett fördelaktigare för restauratörerna att sälja spritdrycker än att sälja alkoholfria
drycker. Förhållandet är snarare det motsatta.

Vad som emellertid är det väsentliga, och där har förbundet en med utredningen
helt överensstämmande uppfattning, det är, att rådande ojämnheter
i vad avser tillhandahållandet av alkoholfria drycker bör med alla
möjliga medel avhjälpas.

Förbundet erinrar i fortsättningen om de i kontrollstyrelsens yttrande omtalade
åtgärderna i detta syfte från förbundets och de allmänna restauiangbolagens
sida. Förbundet förklarar sig med hänsyn härtill kunna se med
tillförsikt på den framtida utvecklingen i vad gäller förande av alkoholfria
drycker på de privata restaurangerna. Detta skulle i än högre grad gälla,
om den av utredningen föreslagna reklamkampanjen komme till stånd.

Vad utredningen anfört om press till alkoholförtäring på restaurangerna
föranleder förbundet till bl. a. dessa uttalanden.

Enligt förbundets mening äro de av utredningen framförda synpunkterna
överdrivna. Den nykterhetspolitiskt sett ogynnsamma effekten av angivna
missförhållanden — där de nu förekomma —• torde vara ganska ringa. Förbundet
vill ej förneka, att ett mindre trevligt uppträdande från serveringspersonalens
sida gentemot en icke alkoholförtärare i och för sig kan vara
obehagligt men att det, även för en känslig person, skulle medlöra någon
märkbar ogynnsam nykterhetseffekt, finner förbundet osannolikt. I anslutning
härtill önskar förbundet meddela, att dess styrelse beslutat igångsätta
en i samråd med restaurantpersonalorganisationen stort upplagd kampanj
för likabehandling av alla gäster och för propagerande för alkoholfria drycker.

Vad beträffar utredningens förslag om eu handledning för restauratörerna
ifrågasätter förbundet, om en sådan kan bli av något som helst värde,
samt anför vidare.

1 den mån ej restauratörerna anses vara i besittning av tillräcklig varukännedom
på detta område eller kommer att vara det när efterfrågan akti -

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 22

veras och det således står i deras eget intresse att vara det, torde det lämpligen
ankomma på den organisation, som skall tillvarataga restauratörernas
egna intressen, att utarbeta en sådan handledning. Det skulle däremot kunna
vara av värde, om en kortfattad handledning i samband med den föreslagna
reklamkampanjen kunde distribueras till den köpande allmänheten.

Mot den föreslagna bestämmelsen i överlåtelsekontrakten har förbundet
intet annat att invända än att en sådan bestämmelse förefaller onödig särskilt
som utvecklingen går i den riktningen, att restauranterna i eget intresse
tillhandahålla alkoholfria drycker.

Departementschefen

Eu viktig uppgift i förevarande sammanhang är att skapa bättre förutsättningar
för ett alkoholfritt umgängesliv på restaurangerna. Gäster, som
avstår från alkohol, bör kunna finna trivsel på vanliga restauranger av god
standard. Härför erfordras bl. a. att välsmakande alkoholfria drycker tillhandahålles
i tillfredsställande urval. Utredningen har främst uppehållit sig
vid denna sida av saken. Man bör emellertid också kunna fordra att betjäningen
är lika god, oavsett vilka drycker som beställes. Självfallet bör
det icke förekomma någon press på gästerna att förtära drycker av något
slag.

Utredningen har verkställt vissa undersökningar som synes visa att förekomsten
på restaurangerna av alkoholfria fest- och sällskapsdrycker är
varierande. I vilken utsträckning önskemålen i fråga om betjäning in. in.
ar tillgodosedda har icke närmare utretts. Åtskilliga personers samstämmiga
erfarenheter ger emellertid vid handen, att förhållandena på åtskilliga
rusdrycksrestauranger ger anledning till anmärkningar i här aktuella
hänseenden. Inom restaurangnäringen har på senare år tagits initiativ till
förbättringar, särskilt i fråga om servicen med alkoholfria drycker. Det
arbete som sålunda nedlagts synes emellertid icke göra det överflödigt atl
statsmakterna överväger åtgärder för att bättre tillgodose de nyss angivna
önskemålen.

I den nya rusdrycksförsäljningsförordningen föreskrives att alkoholfria
drycker skall tillhandahållas i tillfredsställande urval på restauranger med
rätt att utskänka rusdrycker.

Utredningen anser att denna bestämmelse i och för sig är tillfyllest och
avvisar tanken på detaljföreskrifter i ämnet. För att vinna garantier för
en riktig tillämpning av bestämmelsen förordar emellertid utredningen, att
detaljhandelsbolaget låter utarbeta en handledning för restauratörerna med
råd och anvisningar för tillämpningen.

Vid utformningen av den nya rusdrycksförsäljningsförordningen har eftersträvats
att undvika detaljmässiga föreskrifter. Utredningens ståndpunkt
att detaljregleringar icke bör ske på förevarande område står i överensstämmelse
med denna princip och bör i och för sig kunna godtagas. Dess
förslag om en handledning synes emellertid icke stå helt i överensstämmelse
härmed. Enligt förslaget skulle en erinran om handledningen upptas

41

Kungl. Maj:ts proposition nr 22

i restauratörernas kontrakt med detaljhandelsbolaget. De i handledningen
lämnade råden och anvisningarna skulle härigenom åtminstone i viss utsträckning
få förpliktande verkan för restauratörerna och kunna uppfattas
såsom detaljföreskrifter av den art som utredningen velat undvika. Såsom
kontrollstyrelsen och bolaget självt påpekat, ger rusdrycksförsäljningsförordningen
icke bolaget befogenhet att utfärda föreskrifter av ifrågavarande
art, och det synes icke heller lämpligt att genom ändring av förordningen
tillskapa en dylik befogenhet. Jag kan alltså icke biträda utredningens förslag
i denna del.

Även enligt min mening bör emellertid, utöver bestämmelsen i rusdrycksförsäljningsförordningen,
särskilda föreskrifter meddelas i några hänseenden.
Det synes sålunda påkallat att uttryckliga bestämmelser gäller i fråga
om upptagande av alkoholfria drycker på vinlistor o. dyl. Såsom en allmän
princip synes böra gälla, att alkoholfria och alkoholhaltiga drycker reklameras
på samma listor och på likvärdigt sätt. På vinlistan bör sålunda upptas
juicer och liknande drycker som alternativ till spritdrycker, cocktails
och apéritifer. På samma sätt bör alkoholsvaga eller alkoholfria viner,
muster av frukt, druvor och bär jämte andra fruktdrycker upptas som
alternativ till vinerna. Reklameras rusdrycker i annan form, exempelvis på
matsedlar, bör motsvarande alkoholfria alternativ samtidigt omnämnas.

Såsom den föregående redogörelsen utvisar, har kontrollstyrelsen erhållit
befogenhet att meddela föreskrifter angående bl. a. prislistor för utskänkta
rusdrycker. Enligt vad jag under hand inhämtat från styrelsen,
kommer denna att utfärda bestämmelser i ämnet, varigenom nyss angivna
önskemål tillgodoses.

Kontrollen över utskänkningen av rusdrycker har omlagts genom den
nya rusdrycksförsäljningsförordningen, bl. a. i syfte att öka effektiviteten.
Huvudansvaret har lagts på intendenterna för utskänkningsärenden. För
dessa kommer det att bli en icke oviktig uppgift att tillse att föreskrifterna
om tillhandahållande av alkoholfria drycker och om prislistor iakttages. I
den nyligen utfärdade instruktionen för intendenterna har dessa befattningshavare
också uttryckligen ålagts att vid besök på restaurangerna övervaka
efterlevnaden av nämnda föreskrifter.

Den effektiviserade kontrollen genom restaurangintendenter erbjuder
även vissa möjligheter att tillgodose de önskemål beträffande betjäning
o. dyl. som inledningsvis angivits samt att åstadkomma en samverkan med
de aktuella strävandena inom restaurangnäringen för eu bättre service åt
gäster som icke förtär alkohol. Såsom antytts av utredningen, hör intendenten
inom ramen för utskänkningskontrollen lillhandagå restauratörerna
med råd och anvisningar. Han bör därvid försöka förmå restauratörerna
att, utöver ett formellt iakttagande av bestämmelserna om alkoholfria
drycker och om prislistor, tillhandahålla den allmänt förbättrade service
åt icke alkoholförlärande gäster, vartill bestämmelserna ytterst syftar.
I enlighet härmed har i instruktionen för intendenterna stadgats, alt intendenten
bör genom råd och anvisningar verka för att ändamålet med sagda

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 22

bestämmelser blir väl tillgodosett. I samma syfte bör intendenten,'' där så
lämpligen kan ske, i samråd med utskänkningsinnehavaren upptaga överläggningar
med dennes personal.

I det föregående har jag förordat att statsbidrag skall utgå till Föreningen
fruktdrycker för upplysningsverksamhet rörande alkoholfria drycker.
För föreningen bör det vara en angelägen uppgift att i samråd med ledningen
för de allmänna restaurangbolagen och sammanslutningar av enskilda
restauratörer verka för ökad avsättning av sådana drycker på restaurangerna.
De krafter inom restaurangnäringen som verkar för en förbättrad
service i nu aktuella hänseenden torde också kunna påräkna stöd
genom den av mig föreslagna upplysuingskampanjen för alkoholfria drycker
och ett alkoholfritt umgängesliv.

Såsom framhållits av utredningen, kan förekommande missförhållanden
äga visst samband med drickspenningssystemet. Detta spörsmål är emellertid
föremål för särskild utredning och bör därför icke prövas nu.

Av det anförda torde framgå att några åtgärder som kräver riksdagens
medverkan för närvarande icke bör vidtagas på förevarande område. Med
hänsyn till de här avhandlade frågornas betydelse för strävandena att
främja ett alkoholfritt umgängesliv har jag emellertid ansett det värdefullt
redovisa min ståndpunkt.

V. Alkoholfria restauranger
Nuvarande förhållanden m. m.

Antalet spritrestauranger i vårt land uppgick år 1953 till 619, varav 100
hade säsongrättigheter. Motsvarande siffror för vinrestaurangerna var 421
och 46.

Utskänkningsställena för enbart Öl var 2 738 år 1949, därav 361 säsongrättigheter.

Beträffande antalet alkoholfria näringsställen föreligger, såvitt framgår
av utredningens betänkande, icke några säkra siffror från senare år. Av
äldre siffror, som redovisas av utredningen, synes emellertid framgå, att de
alkoholfria företagen skulle utgöra omkring 80 procent av samtliga näringsställen.
I en inom kontrollstyrelsen upprättad promemoria, som ligger till
grund för propositionen nr 6 till 1955 års riksdag med förslag till förordning
om försäljning av alkoholfria drycker, har antalet rättigheter till enbart alkoholfri
utskänkning uppskattats till mellan 8 000 och 10 000.

Utredningen framhåller, att det i vårt land råder god tillgång på välskötta
och välfrekventerade alkoholfria restauranger av vad utredningen betecknar
såsom mellanklass. Däremot saknas enligt utredningen alkoholfria företag,
som standardmässigt kan jämföras med sådana spritrestauranger, dit
allmänheten söker sig för att idka umgängesliv och roa sig. De alkoholfria
restaurangerna, möjligen med något enstaka undantag, bjuder sällan sina
gäster musik eller annan underhållning och kan inte tillhandahålla möjlighe -

43

Kungl. Maj:ts proposition nr 22

ter till dans. Den alkoholfria miljön innebär inte heller i och för sig en
sådan tillgång, att den visat sig äga förmåga till konkurrens med spritrestaurangerna
och vad dessa i sin tur skänker av trivsel och standard.

Enskilda och organisationer, framför allt nykterhetsorganisationer och
religiösa sammanslutningar, har av sociala skäl vid olika tillfällen prövat
möjligheterna att inrätta alkoholfria restauranger och hotell. Så har i synnerhet
varit fallet under 1900-talets första decennium. Om dessa försök anföi
utredningen.

Dylika restauranger har emellertid ofta visat sig vara ekonomiskt mindre
bäriga, och många bär på grund härav eller av andra anledningar inte blivit
bestående någon längre tid. Deras ekonomiska svårigheter har också medfört,
att standarden ofta varit torftig och därför mindre konkurrensduglig,
och miljön lockade i varje fall inte den utanför respektive organisationer stående
allmänheten i större utsträckning. Ett och annat företag har visat
större livskraft, beroende exempelvis på speciellt gynnsam förläggning. Så
har förhållandet varit med de av enskilda krafter inom Vita Bandet uppburna
Margaretaminnet i Malmö och restaurangen i Slottsskogen i Göteborg
samt det av IOGT i Östersund drivna Sandviken — ävensom med vissa
företag, som drivits eller understötts av de religiösa rörelserna.

Efter initiativ av Ordenshusens riksförening (numera Våra gårdar) bildades
år 1951 Alkoholfria hotell och restauranger andelsförening u. p. a.
(AHRA), i vilken samtliga större nykterhetsorganisationer är andelsägare.
Ändamålet med verksamheten anges i föreningens stadgar bl. a. vara att inköpa
och till medlemmarna försälja inom hotell- och restaurangbranschen
förekommande varor, att befrämja vidmakthållandet och upprättandet av
alkoholfria hotell och restauranger samt att i egen regi driva sådan rörelse.

AHRA:s verksamhet har hittills huvudsakligen omfattat propaganda för
idén om alkoholfria restauranger. I någon mån har man därjämte bedrivit
central inköpsverksamhet för anslutna medlemmars räkning. Någon egen
restaurang har föreningen ännu inte startat. De planer, som man haft i
denna riktning, har hittills inte kunnat realiseras på grund av bristande
ekonomiskt underlag. Den 31 december 1953 uppgick föreningens tecknade
insatskapital till 18 300 kronor, varav 14 670 kronor inbetalats.

I direktiven för utredningen framhöll jag — efter att ha erinrat om tänkbara
åtgärder i fråga om rusdrycksrestaurangerna — att en ytterligare väg
att främja ett alkoholfritt umgängesliv skulle vara att inrätta särskilda
alkoholfria restauranger med ungefär samma standard som de nuvarande
restaurangerna av god klass. Denna fråga borde prövas av utredningen. Härvid
anförde jag vidare.

För att en alkoholfri restaurang såsom lokal för samkväm och måltider
under trivsamma former skall kunna konkurrera med de nuvarande
bättre restaurangerna erfordras att den icke står efter dessa i fråga om mathållning,
inredningens standard, uppassning och övrig service. En sådan
rörelse kan dock knappast helt bära sig själv förrän den hunnit inarbetas
i allmänhetens medvetande. Ett visst stöd från det allmännas sida torde

44

Kungl. Maj.ts proposition nr 22

vara nödvändigt. I detta avseende kan erfordras -- utom bidrag till igångsättande
utvidgning och modernisering — någon subventionering av driften,
åtminstone de första åren. Restaurangerna kan, såsom nykterhetskommittén
påpekat, drivas av de allmänna restaurangbolagen. Det statliga stödet bör

1 så fall få den formen att en del av vinsten på bolagens verksamhet i övrigt
får användas till att täcka förluster på de nya restaurangerna. Det är
emellertid också tänkbart att det allmänna subventionerar alkoholfria restauranger
i enskild ägo. Denna möjlighet bör också övervägas.

Alkoholfria restauranger i vissa andra länder

Norge

I vissa avseenden skiljer sig förhållandena i Norge beträffande restaurangnäringen
från motsvarande förhållanden i Sverige. Den stora betydelse,
som turisttrafiken från utlandet har för den norska samhällsekonomin, har
betingat en rad åtgärder från statens sida till stöd för hotell- och restaurangföretagen.
Från och med år 1935 gavs möjlighet att av allmänna medel erhålla
bidrag till inrättande av dylika företag till reselivets främjande. Efter
kriget har denna verksamhet återupptagits i vidgad omfattning i samband
med inrättandet av Statens Hotellfond år 1946.

De alkoholfria hotellen och restaurangerna har i Norge fått en avsevärt
större betydelse och omfattning än i vårt land.

Den norska rusdryckskonsumtionen har delvis en annan karaktär än den
svenska. En mycket ringa del av spritdrycksförbrukningen, endast cirka tre
procent, kommer på utskänkningen, medan i Sverige utskänkningens andel
är fyra å fem gånger större.

Stödet från hotellfonden har, enligt vad som framgår av utredningens betänkande,
i avsevärd mån avsett alkoholfria företag.

År 1951 beslöts att vid sidan av hotellfonden inrätta en »Statens fond för
alkoholfrie hoteller, andre herberger og bevertninger». Fonden uppgår till

2 miljoner kronor. Fonden skall brukas för lån till igångsättande, utvidgning
och modernisering av alkoholfria hotell och restauranger. Fondmedlen får
inte användas som bidrag men de kan i undantagsfall tas i anspråk för
teckning av behövligt aktiekapital, eventuellt till inköp av aktier i de rörelser,
varom här är fråga. Om socialdepartementet finner anledning därtill,
skall staten vara representerad i företagets ledning och/eller ges tillfälle
till att kontrollera rörelsen, dess upprätthållande, räkenskaper o. s. v. på
sätt departementet finner nödigt. Departementet fastställer de närmare villkoren
för stödet åt varje enskilt projekt. Lånen lämnas genom kunglig
resolution efter föredragning av socialdepartementet.

Enligt närmare föreskrifter från socialdepartementet gäller bl. a. att säkerhet
skall lämnas genom inteckning i egendomen med inventarier. Amorteringarna
fastställes enligt annuitetsprincipen med en bestämd minimisuinma
(räntor och amorteringar) årligen. Räntesatsen skall vara den för
lån från statens fonder gängse. Lånetiden skall vara maximum 20 år. Egendomen
får icke säljas eller övergå till annat ändamål utan socialdepartementets
medgivande.

Kungl. Maj.ts proposition nr 22

45

Från fonden för stöd till alkoholfria rörelser har fram till maj 1954 beviljats
17 lån med ett sammanlagt belopp av 1 765 000 kronor, varav cirka
1 000 000 kronor till hotell i kombination med restaurang och/eller kaférörelse
och drygt 700 000 kronor till rena restaurang- och kaféföretag. Det
högsta belopp som lämnats till ett företag av sistnämnda slag är 150 000
kronor och det lägsta 10 000 kronor.

Danmark

I Danmark utgör de alkoholfria företagen endast omkring 40 procent av
alla näringsställen.

Flertalet av de restauranger som saknar rätt att utskänka alkoholhaltiga
drycker får enligt utredningen anses befinna sig på en standardmässigt blygsam
nivå både i fråga om inredning, mathållning och allmän service.

En särställning inom dansk restaurangnäring intar, framhåller utredningen,
Kvindernes Alkoholfri Restauranter (KAR), en verksamhet, som
bedrives sedan 1911. Närmast efter mönster från Schweiz tog en grupp av
för nykterhetssaken intresserade kvinnor initiativet till en fristående organisation
med ändamål att driva alkoholfria restaurangföretag. Från den
kristna nykterhetsrörelsen Det blaa Kors erhöll man hjälp med startkapitalet,
men detta lån återbetalades snart. Verksamheten har inte åtnjutit
något stöd från det allmänna i ekonomiskt avseende, men företaget bedriver
däremot själv viss social verksamhet genom att en del av vinsten disponeras
för olika samhällsuppgifter.

För närvarande har KAR fyra restauranger i Köpenhamn och en i Århus.
Tidvis har verksamheten varit ekonomiskt mindre framgångsrik, men under
senare år har utfallet av rörelsen varit gynnsamt. År 1952 uppgick den redovisade
vinsten till 80 000 kronor på en omsättning av något över 1,5 miljoner
kronor. Föreningen äger numera två av de fastigheter, där dess restauranger
är inrymda, och planerar dessutom att ytterligare bygga ut sin verksamhet
med nya enheter.

Enligt utredningen får KAR:s restauranger anses ha god standard i fråga
om både inredning och mathållning. Priserna är emellertid så relativt låga,
att rörelsen förutsätter täta kundväxlingar och stor besöksfrekvens. Däremot
erbjuder dessa restauranger knappast utrymme för ett mera nyanserat
och festbetonat alkoholfritt umgängesliv.

Schweiz

Detta land har en väl utbyggd hotell- och restaurangnäring. På en befolkning
av nära fem miljoner invånare räknar man ungefär 25 000 näringsställen
av olika kategorier. En undersökning från år 1937 anger siffran
23 246 hotell, restauranger, kaféer o. dyl. med alkoholutskänkning i någon
form. Härtill kommer cirka 2 000 alkoholfria företag. Någon mera betydande
nyetablering av restauranger har under och efter kriget inte ägt rum.

Schweiz har varit ett av föregångsländerna för en av sociala och nykterhetsskäl
motiverad strävan att skapa alkoholfria restauranger. Redan på

46

Iiungl. Maj.ts proposition nr 22

1890-talet togs initiativ för att sanera en restaurangnäring, som ekonomiskt
i stor utsträckning var beroende av vinodlar- och framförallt bryggerikapital.

Bakom några av de största alkoholfria företagen står ideella organisationer,
av vilka den viktigaste anses vara Ziircher Frauenverein för Alkoholfreie
Wirtschaften. Denna organisation bildades år 1894 och öppnade
samma år en liten kaffeservering och 1898 en större restaurang. I dag
driver föreningen i Ziirich och dess närmaste omgivning tre kombinerade
hotell- och restaurangföretag och 13 restauranger. År 1952 hade man en
samlad omsättning på 7,7 miljoner francs och antalet gäster — utom hotellgäster
— uppgick till 4,7 miljoner. Antalet nattlogin på hotellen var
omkring 71 000.

Genomsnittskostnaderna för gästernas förtäring uppgick till 1,48 francs
(motsvarande 1,75 svenska kronor). På vissa av restaurangerna är det emellertid
vanligt att gästerna — såsom restaurangseden tillåter i flertalet kontinentala
länder — förtär endast en kopp kaffe eller ett glas Sussmost.

Både Ziircher Frauenverein och andra liknande föreningar bedriver sin
verksamhet utan ekonomiskt stöd från de statliga eller kantonala myndigheterna.

Alkoholfria restauranger sådana som de av Ziircher Frauenverein drivna
har, enligt vad utredningen framhåller, i stor utsträckning tack vare sin
höga standard i fråga om mat och service blivit accepterade även av ickeabsolutistiska
gäster. Endast undantagsvis har de däremot genom speciella
attraktioner (musik, dans) sökt tillgodose ungdomens behov av en alkoholfri
nöjesmiljö.

Utredningen

Överväganden

Utredningen finner, att det allmänna genom lån på gynnsamma villkor
från en statlig fond bör stödja tillkomsten av alkoholfria restauranger
av god klass. Sin principiella syn på hithörande frågor sammanfattar utredningen
med följande ord.

Även om en av utredningens huvudlinjer är, att det alkoholfria inslaget
bör ges en mera erkänd plats inom ramen av gängse umgängesformer och
man i anslutning därtill anser, att den alkoholfria samvarons särart inte
bör överdrivet markeras, finner utredningen det ovedersägligt, att en helt
alkoholfri miljö under vissa omständigheter innebär avgjorda företräden
i nykterhetsfrämjande riktning. Med hänsyn härtill har utredningen ansett
det vara en angelägen uppgift, att alkoholfria restauranger av god klass
inrättas. Särskilt torde det vara av värde för yngre generationer att kunna
mötas till samvaro utan att behöva känna den psykologiska press av alkoholseden,
som lätt gör sig gällande på restauranger med sprit- och vinutskänkning.
I Sverige förefintliga alkoholfria restauranger torde knappast
i något fall standardmässigt kunna jämföras med de bättre spritrestaurangerna
utan har mer eller mindre karaktären av matserveringar eller
konditorirörelser. Utredningen finner visserligen de ekonomiska förutsätt -

Kungl. Maj. ts proposition nr 22

47

ningarna ogynnsammare för alkoholfria restauranger av högre klass än
för restauranger av motsvarande standard med utskänkning av rusdrycker
men har dock bedömt utsikterna såsom positiva under vissa omständigheter.
Sålunda har man räknat med att starthjälp i form av lån på gynnsamma
villkor skulle kunna utgöra ett incitament till inrättande av sådana
restauranger och kunna hjälpa över eventuella initialsvårigheter.

Utredningen betraktar företag, som betecknas A 1, A 2 och B 1, såsom
restauranger av högre klass. Utredningens kostnadskalkyler avser restauranger
av näst högsta prisklassen (A 2).

Målsättningen för de restauranger som avses med utredningens förslag
anges sålunda.

Dessa bör erbjuda sina gäster allt — exklusive alkoholen -—- som utgör
dragningskraften hos spritrestaurangerna: god standard i fråga om inredning,
mathållning, allmän service etc. Men fråga är, om man bör och kan
stanna vid denna punkt och inte ställa frågan, vad det finns för något speciellt
och säreget, som de alkoholfria ensamma kan tillhandahålla, något
som kan vara en extra lockelse. Musik, dans och annan, högklassig underhållning
bör kunna förekomma, men dylikt finns också, framför allt sedan
den s. k. varietéparagrafen fått en liberalare avfattning i den nya rusdrycksförsäljningsförordningen,
på spritrestaurangerna, vilka dessutom
framdeles i konkurrenssyfte kan tänkas försöka överbjuda varandra i fråga
om attraktioner. Det blir en vital uppgift för de alkoholfria företagen att
ständigt och i olika avseenden befinna sig minst i jämbredd med de bästa
jämförliga spritrestaurangerna och ett maktpåliggande värv för uppslagsrika
företagare inom denna speciella bransch att helst också flytta sina
positioner ett stycke förbi de nämnda konkurrenterna.

Utredningen finner att förhållandena i Norge i fråga om alkoholfria restauranger
utvecklats gynnsammare än i vårt land. En betydelsefull orsak
härtill ser utredningen däri att frekvensen av utskänkningstillstånd är avsevärt
lägre i Norge än här i landet, och dessutom gäller i vårt grannland
utskänkningsförbud för spritdrycker sön- och helgdagar samt lördagar och
dag före helgdag. Övriga dagar får spritutskänkningen börja först kl. 15.
Antalet spritutskänkningstillstånd var 62 år 1950, och utskänkning av sprit
förekom endast i sju städer.

De alkoholfria restaurangerna i Norge har härigenom, framhåller utredningen,
ett konkurrensmässigt avsevärt gynnsammare utgångsläge, än vad
de kan tänkas få i Sverige. Bebyggelseförhållandena i Norge medför dessutom,
att det där är svårare än här alt genom lätta och billiga kommunikationer
nå de fåtaliga spritrestaurangerna. Tack vare frånvaron på många
platser av utpräglad konkurrens från spritrestaurangernas sida har de
alkoholfria rent standardmässigt också kunnat hållas på ett högre plan. Det
har varit möjligt för nykterhetsrörelsen och densamma närstående personer
att mobilisera kapitalinsatser av betydande storleksordning.

Utredningen ställer sig frågan, i vilken utsträckning man kan räkna med
alt den privata företagsamheten i vårt land är villig att investera kapital
och intresse i dylika restauranger. Ytterst blir detta beroende på i vad mån
sådana företag kan tänkas bli ekonomiskt bäriga. Hittills har möjlighe -

48

Kungl. Maj. ts proposition nr 22

terna bedömts som i stort sett negativa, och några alkoholfria högklassiga
restauranger har heller inte inrättats.

Genom utredningens försorg har direktören F. Hildestrand verkställt en
undersökning angående bärigheten av alkoholfri restaurangverksamhet. Undersökningen
redovisas i en i betänkandet s. 186 f. intagen promemoria. Två
kalkyler har upprättats. Den första har byggts på de verkliga förhållandena
under år 1950 vid ett kombinerat hotell- och restaurangföretag (kategori
A 2) med rättighet till utskänkning av spritdrycker, vin och maltdrycker
och beläget i en medelstor svensk stad. Genom olika operationer har
här hotellverksamhet och försäljning av rus- och maltdrycker frånskilts
och konsekvenserna härav beräknats vad beträffar intäkterna och kostnaderna.
I den andra har en rent teoretisk jämförande kalkyl uppbyggts, som
är grundad på erfarenheter från ett större antal restauranger av kategori
A 2 i Stockholm under år 1953. Härvid har även några alkoholfria restauranger,
som i viss mån kan jämföras med spritrestaurang av ifrågavarande
typ, gjorts till föremål för undersökning, och resultatet härav har i vissa
avseenden påverkat kalkylen. För att ha en fast utgångspunkt och ej komma
in på alltför vidlyftiga spekulationer förutsättes i bägge alternativen
samma försäljning av mat. Detta under fullt medvetande om att ett positivt
samband mellan matomsättning och rusdrycksutskänkning föreligger.

Den förstnämnda kalkylen visar i utgångsläget en omsättning av
1 018 000 kronor och ett återstående belopp av 70 000 kronor till avskrivningar,
räntor, skatter och chefslön. Bortopereras hotellrörelsen, blir motsvarande
siffror 880 000 och 57 500. Sedan rusdrycksutskänkningen borträknats,
erhålles siffrorna 525 500 och 19 500. Om slutligen även ölutskänkningen
avräknas, fås vid helt alkoholfri drift en omsättning av 521 500
kronor och ett återstående belopp till avskrivningar, räntor, skatter och
chefslön av 19 700 kronor.

I det andra fallet blir omsättningen med rusdrycksutskänkning 1 208 500
kronor och återstoden till bl. a. chefslön 74 530 kronor, medan motsvarande
belopp vid alkoholfri drift blir 682 000 kronor och 23 440 kronor. I
samma fall har för inredning, inventarier och utrustning (förhyrd lokal)
räknats med en anläggningskostnad av 360 000 kronor för drift" med rusdrycksutskänkning
och 325 000 kronor för alkoholfri rörelse.

Utredningen uttalar, att de kalkyler, som utredningen låtit utföra, ger
vid handen, att de ekonomiska förutsättningarna måste bedömas väsentligt
ogynnsammare för alkoholfria företag av här avsett slag än för närmast
jämförliga företag med rusdrycksutskänkning. Detta gäller även under
det i kalkylerna gjorda antagandet av lika matomsättning för de båda
typerna av restauranger.

De reservationer angående bärigheten av alkoholfria restauranger av god
klass som kan göras kan enligt utredningen icke lämnas obeaktade. Utredningen
fortsätter.

Fråga är då, vilka ytterligare motiv som kan åberopas för en restauranglånefond,
och om dessa är tillräckligt starka att bära fram förslaget, trots

49

Kungl. Maj. ts proposition nr 22

anförda negativa faktorer. Utredningen är av den uppfattningen, att alkoholfria
restauranger i och för sig har väsentliga nykterhetsfrämjande värden.
Dessa är enligt utredningens mening tillräckligt stora, för att man skall
ta vissa risker för förluster i form av uteblivna räntor och amorteringar.

Det är givetvis vanskligt att bedöma, i vad mån enbart förefintligheten av
en lånefond kan bli ett incitament till att alkoholfria restauranger inrättas.
Kapitalanskaffningen erbjuder emellertid ofta så stora svårigheter, att ett
underlättande härav i åtskilliga fall kan bli av utslagsgivande betydelse.
Någon undersökning om eventuellt existerande önskemål eller inventering av
eventuellt planerade åtgärder har inte företagits. Under hand har det emellertid
kommit till utredningens kännedom, att vissa lokala initiativ tagits.
Alkoholfria restaurangföretag har diskuterats i bl. a. Jönköping, Karlstad
och Umeå; i de nämnda fallen är det nykterhetsrörelsen eller denna närstående
organ, som upptagit frågan till behandling.

Utredningen dryftar ytterligare frågorna om subventioner bör lämnas till
driften av alkoholfria restauranger samt om de allmänna restaurangbolagen
bör åläggas att driva alkoholfria restauranger eller restaurangavdelningar.
Dessa utvägar bör enligt utredningen icke anlitas, åtminstone inte i första
hand.

I frågan om driftssubventioner anför utredningen.

Utredningen ställer sig tveksam till subventionstanken. Även om det i och
för sig är möjligt att tekniskt beräkna hjälpbehoven, skulle detta förutsätta
invecklade procedurer, speciellt i de fail, där den alkoholfria restaurangrörelsen
är samordnad med annan restaurangverksamhet. Rättvisekravet
bleve svårt att tillgodose på grund av företagens växlande förutsättningar och
olika struktur och med hänsyn till att i varje fall endast ett mindretal
restauranger kan påräkna att erhålla subventioner. Om dessutom, behovsprincipen
strikt tillämpas, skulle det bli de ekonomiskt minst bäriga företagen,
som komme i åtnjutande av subventioner, inte alltid de, som från
nykterhetssynpunkt gör de värdefullaste insatserna och som med ekonomiskt
stöd av detta slag skulle kunna tänkas bli i stånd att ytterligare
bygga ut sina positioner. Om en subvention skall ha åsyftad verkan, får
dess storlek bestämmas i relation till rörelsens ekonomiska underskott, medan
däremot omsättning, gästfrekvens och betydelse som nykterhetsfrämjande
faktor kommer i andra rummet vid bedömningen.

Beträffande en eventuell medverkan från de allmänna restaurangbolagen
uttalar utredningen bl. a.

Från vissa synpunkter skulle det onekligen erbjuda fördelar om bolagen.
— vid sidan om enskilda företagare — startade alkoholfria rörelser.
Dessa skulle härigenom tillföras sådana näringsmässiga erfarenheter, som
måste utgöra en av grundvalarna för att företagen skall kunna bära sig
ekonomiskt på längre sikt. I den mån initialsvårigheter att diiva restaurangerna
kommer att uppstå, har bolagen en sådan ekonomisk ryggrad, att
svårigheterna skulle kunna övervinnas. För att de allmänna bolagen bör
inrätta alkoholfria restauranger talar också deras regionala spridning, som
möjliggör att restauranger skulle kunna organiseras på de orter i landet,
där detta efter någon form av marknadsundersökning befunnes önskvärt och

lämpligt. ...... . , .

Från andra utgångspunkter måste emellertid lämpligheten av bolagen som
bärare i större utsträckning av alkoholfria företag ifrågasättas. Vad som
från eu synpunkt är att anse som en fördel, nämligen bolagens möjlighet

4 Bihang till riksdagens protokoll 4955. t samt. Nr 22

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 22

att tack vare sin övriga verksamhet ekonomiskt genomföra alkoholfria företag,
kan å andra sidan också tolkas som en nackdel, nämligen att dessa
företag blir otillbörligt gynnade i konkurrensen med enskilda alkoholfria
rörelser. Bolagen skulle övergångsvis kunna driva alkoholfria restauranger
med begränsad hänsyn till det ekonomiska utfallet, vilket enskilda företagare
knappast kan tänkas göra.

Det måste också betecknas som en psykologiskt olycklig utgångspunkt
vid startandet av alkoholfria restaurangföretag, om allmänheten bibringas
den uppfattningen, att ''det är spritdryckskonsumenterna, som subventionerar
den alkoholfria driften.

Utredningen anser, att dilemmat mellan å ena sidan en restaurangfond
och å andra sidan subventionerade alkoholfria restauranger inom de allmänna
bolagens ram måste lösas så, att fonden bör vara det primära alternativet.
Skulle det visa sig att fonden inte erbjuder tillräckligt gynnsamma
förmåner för att få till stånd alkoholfria restauranger, bör i första hand
prövas en utvidgning av lånemöjligheterna. Först om också detta visat sig
otillräckligt som drivfjäder för enskild företagsamhet, bör frågan om skyldighet
för de allmänna bolagen att inrätta alkoholfria restauranger ånyo
övervägas. Tillsvidare bör bolagen inte intaga någon särställning i fråga om
att inrätta alkoholfria restauranger.

Förslag

Utredningen föreslår, närmast efter norskt mönster, att staten inrättar
en lånefond om tillsvidare 3 miljoner kronor, ur vilken fond såväl nyinrättade
som redan existerande företag skulle kunna erhålla lån för byggnader,
inredning och inventarier. Utredningen anmärker, att den vid förslagets
utformning i stor utsträckning följt de linjer, som i Kungl. Maj:ts proposition
1954: 210 uppdragits för en i vissa avseenden jämförbar verksamhet,
nämligen låneverksamheten till hantverks- och småindustriföretag.

Följande riktlinjer föreslås.

1. Lån till inrättande av alkoholfria restauranger beviljas tills vidare
intill ett belopp av 3 miljoner kronor. Fonden benämnes »Statens lånefond
för alkoholfria restauranger».

2. Lånen skall användas till igångsättning, utvidgning och modernisering
av alkoholfria restauranger.

Lånemedlen skall kunna utnyttjas för verkliga nybyggnader av restauranger
eller för den del av kostnaderna för en större byggnad, som disponeras
av restaurangen. Vidare skall de kunna tas i anspråk för utvidgning
eller modernisering av redan förefintliga lokaler. Slutligen skall lånen
kunna användas för inredning av lokaler och för inköp av inventarier av
alla slag både för matsal, sällskapsrum och ekonomiavdelning. I de fall ett
företag driver eller avser att driva både restaurang- och hotellrörelse, skall
lån från fonden kunna erhållas endast för det förstnämnda avsnittet. Om en
alkoholfri restaurang drives eller inrättas som annex till en sprit- eller vinrestaurang,
skall lån kunna medgivas i den mån kostnaderna är att hänföra
till den alkoholfria delen av verksamheten.

3. Lånebeloppen bör till sin storlek inte vara maximerade. Då medlen
skall kunna utnyttjas för alla förekommande led i samband med uppbyggandet
av ett restaurangföretag, kan behovet av lån i de enskilda fallen bli
ganska betydande.

Utredningen räknar med att lånebehoven till upp emot hälften av anlägg -

51

Kungl. Maj:ts proposition nr 22

ningskostnaderna skall kunna täckas genom krediter i banker otc. Vidare
bör företagarna själva vara kapabla att göra en inte alltför obetydlig investering.
Det ‘lånebehov, som skall täckas genom den föreslagna fonden avser
alltså finansieringen mellan de vanliga krediterna och den egna insatsen.

Däremot anser utredningen, att en minimisiffra för lån bör fastställas.
Ändamålet med fonden skall vara att underlätta inrättandet av restauranger
av god klass, men den skall däremot inte kunna utnyttjas för igångsättande
av konditorier, kaféer, matserveringar o. dyl. Utredningen bär
stannat vid att sätta summan så lågt som vid 40 000 kronor för att inte
hindra, att stöd kan lämnas åt önskvärda företag, som på andra vagar finansierar
den övervägande delen av kostnaderna. Även nämnda belopp synes
i undantagsfall böra få underskridas, där särskilda skäl härför kunna

åberopas. ..

4. För lån från restaurangfonden bör gälla de allmänna villkor, som angivits
i propositionen 1954:210, och bl. a. med hänsyn härtill har utredningen
inte ansett sig böra i detalj utforma förslag till statuter för lånefonden,
utan torde detta böra ankomma på Kungl. Maj :t. Utredningen ansluter sig
till uppfattningen, att räntesatsen inte bör fastlåsas, men med hänsyn till
fondens ändamål bör eftersträvas att hålla den så låg som möjligt. Beträffande
säkerhet för restauranglånen bör samma regler gälla som for andra
statliga lån. Däremot synes skäl föreligga att tillämpa andra och fördelaktigare
amorteringsvillkor för lån från restaurangfonden. I andra sammanhang gäller
bestämmelserna om tioåriga lika annuiteter. Utredningen föreslår, att
amorteringstiden för bär avsedda lån skall fastställas till 20 ar och att de
fyra första åren skall vara amorteringsfria. Räntcfrihet under de bada
första åren må efter särskild prövning kunna medgivas.

5. Ansökningar om lån skall ingivas till Kungl. Maj :t (handelsdepartementet),
som även beslutar i ärendena oavsett lånesummans storlek. Beredning
av ärendena bör ske inom departementet genom en särskilt för ändamålet
tillsatt nämnd. I en dylik, av Kungl. Maj :t utsedd nämnd, förslagsvis
med fem ledamöter, bör dels restaurangnäringen, dels nykterhetsrörelsen
vara representerad vid sidan om representanter för allmänna och administrativa
intressen.

6. Lån skall kunna erhållas av fysisk eller juridisk person.

Vid fördelningen av lånen måste naturligtvis vissa garantier föreligga for
att medlen blir rationellt utnyttjade och kommer i rätta händer. Liksom
flertalet andra näringsgrenar förutsätter restaurangverksamhet yrkeskunskaper.
Utredningen ansluter sig i detta sammanhang till ett principuttalande
av handelsministern gjort i propositionen 1954: 210. .....

»Statsgaranti bör beviljas endast sådana företag, där goda förutsättningar
för rörelsens lönsamhet bedömes föreligga. Prövningen av garantiärendena
bör med andra ord ske efter rent affärsmässiga grunder. Sökandens
personliga kvalifikationer bör naturligtvis spela roll. Som allmän regel bör
härjämte gälla, att företagare, som beviljas statsgaranti för lån, skall i sin
rörelse ha insntt eget kapital av rimlig storlek.»

Beträffande möjligheten att ett företag, som erhållit lån av fonden, söker
och erhåller tillstånd att utskänka rusdrycker uttalar utredningen att lånet
i och för sig inte bör utgöra något hinder för ändring av företagets karaktär,
men däremot måste möjligheter förefinnas alt i en sådan situation
uppsäga lånet till omedelbar och fullständig inbetalning. Detta måste anses
vara eu fullt normal åtgärd i syfte att tillse, att fondmedlen disponeias
för avsett ändamål. Det bör ankomma på detaljhandelsbolaget alt hålla

52

Kungi. Maj:ts proposition nr 22

nämnden för restauranglån underrättad om ansökningar om utskänkningstillstånd
från låntagare.

Utredningen anser, att någon begränsning i fråga om storlek och disposition
av eventuell vinst inte bör införas i lånevillkoren liksom inte heller
någon förändring i fråga om amorteringsvillkoren vid speciellt gynnsamt
rörelseutfall. Inte heller bör några speciella villkor utformas beträffande
alkoholfria restauranger, exempelvis i fråga om tillämpande av drickspenningssystem
etc., utan nämnda företag bör beredas möjlighet att arbeta enligt
för restaurangnäringen i övrigt gängse normer. Inte heller bör några
krav på personlig absolutism hos ägare och personal uppställas, men vid
prövningen av låneansökningarna kommer företagarens personliga inställning
till nykterhetsfrågan självfallet att vara en av de vägledande faktorerna
vid lämplighetsbedömningen.

Yttranden

Utredningens förslag tillstyrkes av Sveriges nykterhetsvänners landsförbund,
IOGT, AHRA, Våra gårdar och Svensk industriförening. Landsförbundet
förordar emellertid tillika att de allmänna restaurangbolagen inrättar
en eller ett par alkoholfria restauranger av hög klass. Statskontoret
och kontrollstyrelsen avstyrker förslaget om en lånefond och anvisar i stället
möjligheten att de allmänna restaurangbolagen anordnar alkoholfria
restauranger eller restaurangavdelningar. En delvis kritisk ståndpunkt intar
även Sveriges centrala restaurangaktiebolag och dess dotterbolag. Dessa
instanser avråder bestämt från att de allmänna restaurangbolagen skulle
aläggas att driva alkoholfria restauranger. Sveriges hotell- och restaurantförbund
avstyrker utredningens förslag. Avstyrkande uttalanden göres också
av handelskamrarna i Stockholm och Malmö.

Sveriges nykterhetsvänners landsförbund delar utredningens uppfattning
att man icke bör överdrivet markera den alkoholfria festsamvaron genom
att förlägga denna till speciella nykterhetsrestauranger. Emellertid är tillgången
på dylika restaurangföretag f. n. mycket ringa. Ett betydande utrymme
finnes för sådana företag till betjänande av icke endast nykterister
utan även av ungdom i allmänhet och sannolikt betydande folkskikt i övrigt,
vilka bättre finner sig till rätta i en alkoholfri miljö än å en spritrestaurang.
Ett visst tillskott av sådana restaurangföretag är därför enligt landsförbundets
mening att rekommendera. Av särskild betydelse skulle dylika restauranger
med en särskilt för ungdom avpassad underhållning kunna bli för alt få till
stånd en konkurrens med spritrestaurangerna om ungdomen. De föreslagna
åtgärderna finner landsförbundet i stort sett väl avvägda, varför dessa tillstyrkes.
Med tanke på de ekonomiska riskerna för rent privatägda restaurangföretag
av här förevarande typ vill landsförbundet emellertid förorda
att de allmänna restaurangbolagen, vilka genom sin verksamhet förvärvat
stor erfarenhet i restaurangbranschen, också på försök anordnar och driver
en eller ett par alkoholfria restauranger av hög klass.

53

Kungl. Maj.ts proposition nr 22

IOGT framhåller, att tillkomsten av alkoholfria restauranger av tillfredsställande
hög klass utan tvivel skulle visa sig få stor betydelse i nykterhetsfrämjande
riktning, främst vad ungdomen beträffar. Dylika restauranger
borde om möjligt drivas ej blott i de större städerna utan även på mindre
orter, där de sannolikt skulle komma att få en avsevärd betydelse vid skapandet
av alkoholfria festseder. Storlogen vill därför tillstyrka de åtgärder,
som de sakkunniga har föreslagit för att få till stånd alkoholfria restauranger
men vill därjämte framhålla, att statliga lån bör kunna lämnas
även till mindre restaurangföretag än vad de sakkunniga har förutsatt.

Även Våra gårdar förordar, att lån skall kunna ifrågakonnna till restauranger
av mindre storlek än utredningen förutsatt. Det kan vara behov av
dylika restauranger, som blir träffpunkter för ungdom och hemvist för
alkoholfria fester, även på mindre orter. Kvalitetskravet bör upprätthållas,
men villkoren får inte dras för snäva, så att de utestänger restauranger av
denna typ i mindre samhällen.

AHRA, som livligt förordar utredningens förslag, hemställer om statsbidrag
till en fast anställd arbetskraft, som kan följa upp och ytterligare aktivisera
intresset för startande av restauranger av den typ utredningen
föreslår och i övrigt stå dessa restauranger till tjänst för konsultation i
frågor som hör samman med verksamheten. Vidare förordas, att nykterhetsrörelsens
representant i den tilltänkta nämnden skall föreslås av AHRA.

Svensk industriförening framför tanken att det allmänna skulle lämna
alkoholfria restauranger stöd för reklamändamål samt för anordnande av
varietéer och kabaréer.

Statskontoret har icke blivit övertygat om att restauranger av ifrågavarande
slag, vilka icke ens skulle tillhandahålla Öl, överhuvud taget kan
komma att fylla avsett ändamål. De ekonomiska riskerna för dylika företag
måste också framstå såsom betydande. Det förefaller därför ämbetsverket
otillfredsställande, att staten engagerar sig på det sätt utredningen
föreslagit. Om en försöksverksamhet anses böra komma till stånd, synes
den böra upptagas antingen av de allmänna restaurangbolagen eller med
visst stöd från statens sida av AHRA. Nämnda organisationer bör, såvitt
statskontoret kan finna, äga förutsättningar att igångsätta och försöksvis
driva företag av här avsedd art. På grundval av de erfarenheter, som härigenom
vinnes, torde framdeles värdet och behovet av en utvidgning av
den statliga långivningen till andra företagare kunna bättre bedömas. I
yttrandet anföres vidare.

Beträffande villkoren för långivningen förutsätter ämbetsverket, att säkerheten
för lånen kommer att bestämmas av Kungl. Maj :t. Som säkerhet
bör kunna godtagas förlagsinteckning förstärkt med borgen av företagets
ledning. Den amorteringsfria tiden synes vidare vara i längsta laget. Särskilt
för en rörelse av nu avsedd karaktär, där behovet av förnyelse och
restaurering gör sig gällande med korta tidsintervaller, bör enligt statskontorets
mening amorteringen icke framskjutas. Slutligen har, såvitt ämbetsverket
kan finna, övertygande skäl icke framlagts till stöd för förslaget om
inrättande av en särskild nämnd, som inom vederbörande departement skulle

54

Kungl. Maj.ts proposition nr 22

fatta beslut om ifrågavarande långivning. Med den begränsade omfattning
stödverksamheten enligt statskontorets mening till en början bör erhålla,
torde i varje fall något omedelbart behov av en dylik nämnd icke föreligga.

Kontrollstyrelsen finner i likhet med utredningen angeläget, att åtgärder
vidtages för att främja tillkomsten av alkoholfria restauranger av hög standard.
Beträffande formerna för statens medverkan härtill har kontrollstyrelsen
emellertid en annan mening än utredningen. Styrelsen yttrar.

Såvitt styrelsen kan finna är det, även om lånemöjligheter skapas i enlighet
med utredningens förslag, under nuvarande förhållanden ganska ovisst
om den privata företagsamheten är villig att satsa kapital på alkoholfria
företag av här avsedd typ. Om man vill vinna ett snabbt resultat, måste det
enligt styrelsens mening vara vida bättre att för ändamålet anlita den redan
befintliga organisationen av statliga restaurangbolag, vilkas uppgift är i
första hand social och icke kommersiell. Utredningens argument, att av de
allmänna restaurangbolagen drivna alkoholfria företag skulle bli otillbörligt
gynnade i konkurrensen med enskilda alkoholfria rörelser, är enligt
styrelsens mening icke hållbart, eftersom här avsedda enskilda företag icke
för närvarande förekommer i vårt land och med hänsyn till de ekonomiska
osäkerhetsmomenten knappast heller kan väntas komma till stånd under
den närmaste framtiden.

De allmänna restaurangbolagens verksamhet på förevarande område borde
enligt kontrollstyrelsens mening lämpligen få formen av en försöksverksamhet
och omfatta ett antal restauranger i olika delar av landet.

Kontrollstyrelsen får följaktligen — med avstyrkande av utredningens
förslag om inrättande av en lånefond för alkoholfria restauranger -— föreslå,
att Sveriges Centrala Restaurangaktiebolag snarast möjligt genom sina
dotterbolag försöksvis upprättar och driver ett antal alkoholfria restauranger
av hög klass. Restaurangerna torde lämpligen böra tillskapas såsom komplement
till eller genom uppdelning av vissa av bolagets första- eller andraklassrestauranger.
Genom att den alkoholfria avdelningen och rusdrycksavdelningen
därvid skulle kunna ha gemensamma ekonomilokaler och delvis
samma personal skulle möjlighet förefinnas att nedbringa rörelsens fasta
kostnader. Genom den nu företagna anordningen skulle man vidare kunna
utnyttja de nuvarande företagens goodwill.

De alkoholfria restaurangavdelningar varom här är fråga bör erbjuda sina
gäster allt — utom alkoholen — som utgör dragningskraften hos de bättre
spritrestaurangerna: god standard i fråga om inredning, mathållning, upppassning
och allmän service. Dessutom bör musik, dans och högklassig underhållning
förekomma i lämplig utsträckning. I fråga om möjligheterna
till underhållning är att märka att dessa icke begränsas av de restriktioner
som för sprit- och vinrestauranger kommer att gälla även enligt den moderniserade
varietéparagrafen i nya rusdrycksförsäljningsförordningen.

Det synes lämpligt att restaurangbolagen så snart ske kan framlägger ett
utarbetat förslag i ämnet. I samband därmed torde böra övervägas, huruvida
icke servering av maltdrycker av andra klassen borde tillåtas på de blivande
försöksrestaurangerna.

Sveriges centrala restaurangaktiebolag ställer sig av principiella skäl tveksamt
till förslaget om särskilt stöd för alkoholfria restauranger men erkänner
att det kan finnas fog för påståendet att en helt alkoholfri miljö under
vissa omständigheter innebär företräden i nykterhetsfrämjande riktning.

Kungl. Maj. ts proposition nr 22

55

Bolaget betvivlar emellertid, att behovet av alkoholfria restauranger av den
högklassiga typ det här är fråga om framträder så samlat, att det med
hänsyn till dess rent kvantitativa omfattning kan bilda erforderligt underlag
för sådana restauranger annat än i något enstaka fall. Och denna
uppfattning torde ha sin giltighet även om man räknar med att tillkomsten
av alkoholfria restauranger skulle stimulera efterfrågan och skapa nya
behov. De av utredningen uppgjorda kalkylerna visar hur ringa ekonomisk
bärkraft ett företag av denna art skulle få. Det torde vara realistiskt att
räkna med att en alkoholfri restaurang av högsta klass kan bli ekonomiskt
lönande endast i Stockholm. Måhända skulle däremot på vissa andra orter
kunna skapas förutsättningar för drift av en alkoholfri restaurang, om den
utformas som avdelning inom ett större restaurangföretag. De fördelar av
gemensamt kök, gemensam ledning o. s. v., som därmed skulle föreligga,
skulle under gynnsamma omständigheter i övrigt kunna göra den alkoholfria
avdelningen av företaget ekonomiskt godtagbar. Bolaget kan sålunda icke
tillstyrka utredningens förslag om stöd åt alkoholfria restauranger annat än
i nu angivna begränsade omfattning. Den föreslagna lånefondens belopp
skulle därmed kunna väsentligt minskas.

I frågan, om de allmänna restaurangbolagen bör driva alkoholfria restauranger,
anför bolaget.

Utredningen har anfört starka skäl mot en eventuell förpliktelse för de
allmänna restaurangbolagen att driva alkoholfria restauranger och förordar
sålunda icke att dessa bolag skola erhålla speciella ålägganden att inrätta
sådana restauranger. Centralbolaget delar helt utredningens uppfattning i
denna fråga. Utöver av utredningen anförda skäl må framhållas, att de allmänna
restaurangbolagens huvuduppgift är att på bästa sätt driva folkliga
restauranger med spritutskänkning. Detta har i skilda sammanhang starkt
betonats. Det är därvid angeläget, att restaurangbolagens överskott av verksamheten
icke behöva användas till en eventuell subventionering av alkoholfria
rörelser. Dessa bolag stå mitt uppe i en intensiv och mycket kostnadskrävande
upprustning av folkrestaurangerna och mycket återstår ännu att
utföra. Med tillstyrkan av utredningens förslag i detta avseende får centralbolaget
sålunda bestämt avråda, att de allmänna restaurangbolagen skulle
i någon form åläggas att inrätta och driva alkoholfria restauranger.

Liknande synpunkter anföres av centralbolagets dotterbolag. Emellertid
anför Västsveriges allmänna restaurantaktiebolag.

Bolaget har stor respekt för den målsättning, som de sakkunniga uppsatt
och anser för sin del att det måhända vore tänkbart att det även inom de
allmänna bolagens verksamhet under en övergångstid gjordes vissa experiment
med helt spritfria avdelningar inom redan existerande restauranger.
Ett sådant experiment har visserligen vid ett tillfälle gjorls inom Varabolagets
verksamhet men tyvärr uppmuntrade det icke till någon fortsättning.
I cn medelstor stad inom bolagets verksamhetsområde arrangerade
bolaget på stadens begäran under en sommarutställning en särskild
matsal för enbart alkoholfri servering. Denna matsal var av samma storlek
och samma höga standard i fråga om utsmyckning, service etc. som den
matsal, i vilken spritdrycker serverades, och fick den mest attraktiva belägenheten.
Kök och matsedlar voro gemensamma. Medan den matsal, i vilken

56

Kungl. Maj. ts proposition nr 22

spritdrycker serverades, var synnerligen väl frekventerad, stod den andra
matsalen praktiskt taget tom under hela utställningstiden. Trots detta anser
bolaget, att ytterligare experiment skulle kunna göras men endast under
en övergångstid.

En annan möjlighet vore att bidraga till här åsyftat resultat genom att
på söndagar, då efterfrågan på restauranger från familjernas sida är större,
göra någon restaurang av hög klass spritfri och därigenom måhända göra
den mera eftertraktad av de kretsar, som ej vilja uppsöka en miljö, i vilken
sprit förtäres, men som ändå gärna vill äta sin söndagsmiddag på restaurang.

Sveriges hotell- och restaurantförbund förklarar, att någon principiell invändning
icke kan göras mot ett projekt som går ut på att starta alkoholfria
restauranger av god klass. Förbundet anser emellertid varken att det föreligger
ett behov, som motiverar projektets inlemmande i den allmänna nykterhetspolitiken
eller att projektet kan anses praktiskt genomförbart, sett
på längre sikt. I den senare frågan påpekar förbundet bl. a. att de alkoholfria
restaurangerna i de länder, med vilka jämförelser verkställts, bygger
sin verksamhet på en tät växling av kundkretsen; genomsnittsförtäringen
per kund är låg. Det rör sig således i alla dessa länder om vardagsrestauranger
av växlande standard. Det synes som om de alkoholfria företagen i
och med denna sin karaktär har att inrätta sig i förhållande till kundkretsen
på ett visst givet sätt för att ha utsikt att bära sig. Förbundet vänder
sig även mot utredningens ståndpunkt, att lån från den föreslagna fonden
bör uppsägas om restaurangens innehavare söker och erhåller rättighet att
utskänka rusdrycker.

Departementschefen

Redan i direktiven för utredningen gav jag uttryck för den uppfattningen
att alkoholfria restauranger av god standard skulle innebära ett värdefullt
stöd för strävandena att främja ett alkoholfritt umgängesliv. Jag angav
därvid också de önskemål som borde uppställas i fråga om sådana restauranger.
Vad som framkommit genom utredningen och remissbehandlingen
synes ägnat att bekräfta att en fruktbärande nykterhetspolitisk insats
skulle kunna göras på detta område.

Av utredningen framgår att restauranger av den avsedda typen icke finnes
i vårt land. Däremot förekommer sådana restauranger i Norge. Även i Danmark
och Schweiz drives med framgång alkoholfria restauranger som,
ehuru av något annan typ, utmärker sig för god standard i fråga om mathållning
och betjäning.

Att alkoholfria restauranger av god klass ännu icke tillkommit i vårt land
synes i huvudsak bero på att sådana företag bedömts såsom mindre lönsamma.
De betänkligheter mot utredningens förslag som framkommit i vissa
yttranden, icke minst från restaurangnäringens sida, avser också främst
de ekonomiska förutsättningarna för sådana rörelser. Av utredningen har
framlagts kalkyler som synes ge vid handen, att alkoholfria företag av här

57

Kungl. Maj:ts proposition nr 22

avsedd typ, åtminstone de första åren icke kan drivas med utsikt till vinst.
Jag vill härvidlag endast peka på att enligt kalkylerna alkoholfria restaurangrörelser
endast skulle medge blygsamma belopp till avskrivningar, räntor,
skatter och chefslön. Kalkylerna bygger dessutom på den, i varje fall
under de första åren tämligen osannolika förutsättningen att matomsättningen
skall vara lika stor som på motsvarande spritrestauranger.

Enligt utredningens förslag skulle lån av allmänna medel kunna beviljas
åt alkoholfria restaurangföretag. Lånevillkoren skulle emellertid i stort sett
vara de vid kreditgivning vanliga. De enda förmåner som, jämte hjälpen
med kapitalanskaffning, skulle beviljas företagen vore en förhållandevis
lång amorteringstid, 20 år, amorteringsfrihet under de första fyra åren
samt, efter särskild prövning, två års räntebefrielse.

Med hänsyn till det nyss anförda torde det vara föga sannolikt att den
föreslagna lånefonden överhuvud taget skulle komma att utnyttjas. Jag
har också i utredningens direktiv pekat på att det kunde bli nödvändigt
att i någon form lämna subventioner till driften. En möjlighet härtill kunde
vara att de allmänna restaurangbolagen ålades inrätta alkoholfria restauranger
samt täckte underskott å denna rörelse med överskott från restauranger
med rusdrycksutskänkning.

Utredningen har emellertid, åtminstone tills vidare, ansett sig böra avvisa
tanken på obligatorisk medverkan från de allmänna restaurangbolagens
sida och på subventioner i annan form. Beträffande frågan om direkta
driftssubventioner har utredningen bl. a. erinrat om svårigheterna att beräkna
dessa på ett rättvist sätt samt hänvisat till att subventionerna skulle
komma att utgå utan hänsyn till de understödda företagens förmåga att
infria syftemålen med det ifrågasatta statliga stödet.

Vad utredningen anfört gentemot direkta subventioner till driften synes
bärande. En medverkan från de allmänna restaurangbolagens sida skulle
däremot i och för sig kunna medföra fördelar. Denna utväg har också
livligt förordats av exempelvis kontrollstyrelsen. Sveriges centrala restaurangaktiebolag
och flertalet av dess dotterbolag har emellertid bestämt avrått
från att de skulle åläggas att driva alkoholfria restauranger. Med hänsyn
till den ståndpunkt de allmänna restaurangbolagen sålunda själva intagit
finner jag mig icke kunna förorda denna möjlighet.

Det ytterligare stöd som enligt det förut anförda erfordras vid sidan
av hjälpen med kapitalanskaffning synes böra lämnas i annan form. En
tänkbar utväg torde vara att göra lånevillkoren så gynnsamma, att de, särskilt
under de första åren, innebär visst stöd för driften. Härvid skulle
kunna ifrågakomma att utbygga utredningens förslag om befrielse från
skyldighet att betala räntor och amorteringar de första åren samt att därutöver
låta en del av lånet bli stående och räntefritt. De skäl som utredningen
anfört emot direkta subventioner till driften synes icke träffa ett
stöd som lämnas i nu antydd form. Ett sådant stöd innebär självfallet icke
någon garanti mot driftsförluster. Rörelscidkarens utgifter för räntor och
amorteringar minskas emellertid, och det oförmånliga utgångsläge som han

5 Biliang till riksdagens protokoll i955. t samt. Nr 22

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 22

intar i jämförelse med innehavaren av en rusdrycksrestaurang kan härigenom
delvis utjämnas. Även de allmänna restaurangbolagen synes, i den mån
de så önskar, böra kunna komma i åtnjutande av sådana lån.

Med hänsyn till svårigheterna att på förhand avväga det stöd som sålunda
kan komma i fråga "kan jag endast förorda en begränsad försöksverksamhet
på området och således i betydligt mindre skala än utredningen förutsatt.
För en sådan begränsning talar också den ovisshet som föreligger angående
publikunderlaget för alkoholfria restauranger med god standard.
Lån bör alltså ej utgå för mer än ett fåtal restauranger eller restaurangavdelningar
och i intet fall avse nybyggnad eller större ombyggnad.

Lånen bör kunna beviljas för mindre utvidgningar och moderniseringar
av redan förefintliga restauranglokaler samt till inredning och inköp av
inventarier för matsal, sällskapsrum och ekonomiavdelning. Även för att
täcka behov av rörelsemedel bör lån kunna erhållas. Någon högsta eller
lägsta gräns för lånesummans storlek synes icke behöva uppställas. En förutsättning
bör emellertid vara att sökanden visar att han på egen hand anskaffat
kapital till åtminstone samma belopp som det statliga lånet.

Restaurang eller restaurangavdelning, för vilken lån erhålles, bör vara
helt alkoholfri. Att, såsom ifrågasatts av kontrollstyrelsen, utskänkning av
Öl skulle kunna ifrågakomma, innebure att syftet med det statliga lånet i
viss mån skulle förfelas. Man finge även räkna med att nykterhetsrörelsens
stöd icke skulle kunna vinnas för en sådan verksamhet. Såsom utredningen
föreslagit, bör lånet kunna uppsägas till betalning, om rörelsen förenas
med utskänkning av alkoholhaltiga drycker. Detsamma bör gälla om
rörelsen nedlägges. Staten bör även förbehålla sig rätt att uppsäga lånet,
om rörelsen övergår till ny innehavare. Låntagaren bör åtaga sig underrättelseskyldighet
i dessa hänseenden.

De särskilda förmåner i fråga om skyldighet att betala räntor och amorteringar
som jag i det föregående ifrågasatt bör avvägas så, att rörelsens
innehavare å ena sidan erhåller en minskning av omkostnaderna som i
viss mån motsvarar de minskade nettointäkterna vid alkoholfri drift men
å andra sidan icke otillbörligt gynnar honom i förhållande till övriga rörelseidkare
inom branschen. Med understrykande av svårigheterna att bedöma
denna fråga på grund av det föreliggande materialet får jag förorda
att en fjärdedel av lånet blir stående och räntefritt samt att låntagaren
beträffande återstoden befrias från skyldighet att betala räntor och amorteringar
under de fyra första åren efter lånets utbetalande. Amorteringarna
för den del av lånet som icke är stående bör slutföras under de därpå
följande 16 åren. Räntan å samma del bör vara densamma som för statliga
lån av likartad karaktär, d. v. s. 4 procent, vilket motsvarar den för
närvarande fastställda normalräntan för lån från statens utlåningsfonder.
Såsom säkerhet bör, i enlighet med vad statskontoret förordat, kunna godtagas
förlagsinteckning, förstärkt med borgen av företagets ledning.

Lånen bör beviljas av Kungl. Maj :t. Med hänsyn till bl. a. lånens syfte bör
ärendena beredas inom finansdepartementet. Då verksamheten enligt vad
jag här förordat får en mera begränsad karaktär än utredningen förutsatt,

59

Kungl. Maj.ts proposition nr 22

finnes icke anledning att tillsätta en särskild nämnd för ändamålet. Jag förordar
i stället, att den förberedande handläggningen verkställes av kontrollstyrelsen.
På denna bör ankomma att mottaga ansökningar samt att verkställa
utredning i fråga om företagsledarens yrkesmässiga egenskaper och
personliga förutsättningar i övrigt, rörande det kapital som rörelseidkaren
själv eller annan insatt i rörelsen, samt beträffande rörelsens förutsättningar
ur ekonomisk synpunkt och för att tillgodose syftet att främja ett alkoholfritt
umgängesliv. I ansökan, som bör innefatta en redogörelse för lånets
avsedda användning, bör även lämnas upplysningar i nyss nämnda hänseenden.
Den underrättelseskyldighet angående förändringar av rörelsen
som jag i det föregående förordat bör fullgöras gentemot kontrollstyrelsen.
Finnes på grund av förändring av rörelsen att lånet bör uppsägas, bör kontrollstyrelsen
äga befogenhet att besluta och verkställa denna åtgärd samt
att indriva utestående belopp.

Vad beträffar det för ifrågavarande låneverksamhet erforderliga investe^
ringsanslaget synes detta, med hänsyn till att här endast är fråga om en begränsad
försöksverksamhet, böra upptagas med 500 000 kronor. Jag kommer
i annat sammanhang (statsverkspropositionen 1955, bil. 28, p. 3), att
hemställa om anvisande av detta belopp för budgetåret 1955/56 å kapitalbudgeten
under fonden för låneunderstöd.

VI. Departementschefens hemställan

Under åberopande av vad i det föregående anförts hemställer jag, att
Kungl. Maj :t måtte föreslå 1955 års riksdag att

a) besluta att en upplysningskampanj för alkoholfria festoch
sällskapsdrycker och för ett alkoholfritt umgängesliv
skall anordnas med stöd av statsmedel i enlighet med av
mig förordade grunder;

b) medgiva, att bidrag av statsmedel må från och med
budgetåret 1955/56 utgå till Föreningen fruktdrycker för
upplysningsverksamhet rörande alkoholfria fest- och sällskapsdrycker
i enlighet med av mig förordade grunder;
samt

c) besluta att lån av statsmedel må beviljas för inrättande
av alkoholfria restauranger i enlighet med av mig förordade
grunder.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,
att proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll
utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Har nid Högg q läs t

64777G. Stockholm 1955. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag