Kungl. Maj:ts proposition nr 21
1
Nr 21
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående ersättning för
tjänstgöring på obekväm arbetstid in. m.; given Stockholms
slott den 10 december 195b.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över civilärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF ADOLF
Gunnar Lange
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås i anslutning till en efter förhandlingar inom civildepartementet
träffad överenskommelse, att gällande bestämmelser om ersättning
till statstjänstemän för tjänstgöring på obekväm arbetstid skall
ändras i vissa hänseenden. Ändringarna innebär i huvudsak, att ersättningsbeloppen
skall från resp. 30 öre i lönegraderna 1—4, 35 öre i lönegraderna
5—8 och 40 öre i högre lönegrader höjas till ett enhetligt belopp av 60 öre
per timme och att såsom obekväm arbetstid skall på lördagar (motsvarande)
anses tiden från kl. 16.00 i stället för som för närvarande från kl. 18.00.
Vidare förordas upphävande av de nuvarande begränsningsreglerna i fråga
om ersättning för nattjänstgöring och för sådan fullgjord tjänstgöring, som
enligt meddelade arbetstidsbestämmelser skall beräknas motsvara viss kortare
tjänstgöringstid. Förslagen beräknas medföra en kostnadsökning per år
av i runt tal 11,5 miljoner kronor, varav 9 miljoner kronor belöper på kommunikationsverken.
1
1 fiiliang Ull riksdagens protokoll 1955. 1 samt. Nr 21.
2
Kungl. Maj.ts proposition nr 21
Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 10 december
195b.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Sköld, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson, Norup, Persson,
Hjalmar Nilson, Lindell, Nordenstam, Lindström, Lange.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen
för civildepartementet, statsrådet Lange, fråga om ersättning för tjänstgöring
på obekväm arbetstid m. m. och anför därvid följande.
Inledning
Under de förhandlingar, som ägde rum mellan 1945 års lönekommitté och
statstjänstemännens huvudorganisationer, berördes även frågan om ersättning
för tjänstgöring på obekväm arbetstid. Härmed avsågs arbete på nätter,
sön- och helgdagar samt på de större helgdagsaftnarna. I sitt betänkande
den 11 mars 1947 med förslag till statens allmänna avlöningsreglemente
m. m. (SOU 1947:23) anförde kommittén, att en verkställd undersökning
utvisat, att arbete på obekväm arbetstid förekom i betydande omfattning
inom statsförvaltningen och att i vissa särskilda fall sådant arbete
kompenserades på olika sätt. De problem, som var förbundna med frågan
om arbete på obekväm tid, kunde enligt kommitténs åsikt icke lösas utan
att omfattande undersökningar först verkställdes. Att utföra dessa tidskrävande
undersökningar hade icke varit möjligt inom den tid, som stått till
kommitténs förfogande.
Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndiganden den 4 juni och den 3 september
1948 tillkallade dåvarande chefen för finansdepartementet särskilda utredningsmän
med uppdrag att verkställa utredning rörande arbete på obekväm
arbetstid för befattningshavare i statens tjänst och därmed sammanhängande
frågor.
I avvaktan på slutförandet av nämnda utredning och av arbetstidsutredningen1
förordnade Kungl. Maj :t genom kungörelsen den 14 mars 1952 (nr
68) med stöd av riksdagens beslut (prop. 1952:61; SU 50; Rskr 70) om
provisoriskt lönetillägg åt statstjänstemän för tjänstgöring på obekväm arbetstid
(obekvämhetstillägg).
1 Tillkallad enligt Kungl. Maj ds beslut den 28 februari 1947.
3
Kungl. Maj.ts proposition nr 21
Med skrivelse den 31 augusti 1953 avlämnade utredningen ett betänkande
angående obekväm arbetstid för statstjänstemän (stencilerat). I betänkandet
redogjorde utredningen för sina principiella ståndpunktstaganden till
spörsmålet, huruvida viss arbetstid med hänsyn till sin förläggning å kalenderdygnet
eller till visst kalenderdygn eller av andra skäl må anses för tjänstemännen
innebära viss obekvämhet. Inom ramen för sina direktiv avgav utredningen
också förslag i fråga om kompensation för arbete på obekväm
tid åt tjänstemän med reglerad arbetstid. I enlighet med direktiven hade utredningen
ej till behandling upptagit frågan om kompensationens storlek.
Efter sedvanlig remissbehandling anmälde min företrädare i ämbetet utredningens
betänkande i statsrådet den 26 februari 1954. Efter att ha erinrat
om att såväl i fråga om betänkandets huvudprinciper som beträffande
detalj förslagen stark kritik framkommit i åtskilliga av de yttranden, som avgivits
av skilda remissinstanser, förklarade sig min företrädare icke kunna
förorda, att utredningens förslag lades till grund för en revision av de gällande
provisoriska bestämmelserna om ersättning för tjänstgöring på obekväm
arbetstid. Ej heller kunde enligt min företrädares uppfattning förslag
till ändringar av de nuvarande gränserna för den obekväma kalendertiden
och av ersättningsbeloppens storlek upptagas i avsaknad av närmare överblick
över den verkan, som olika åtgärder kunde ha i kostnadshänseende.
Strävandena hade därför inriktats på att inom ramen för de gällande bestämmelserna
söka åvägabringa sådana ändringar, som syftade till att i möjligaste
mån förenkla tillämpningen av föreskrifterna eller bereda fullständigare
ersättning åt vissa personalgrupper. Med utgångspunkt från angivna
förutsättningar framlade min företrädare i ämbetet vissa förslag till ändringar
i de gällande bestämmelserna i ämnet. Dessa förslag underställdes
riksdagen genom prop. 1954: 100. Vid behandlingen av propositionen uttalade
statsutskottet (SU 1954: 88), att utskottet funnit förslagen motiverade
ur förenklings- och rättvisesynpunkter och därför tillstyrkte förslagen. Däremot
ansåg utskottet sig icke kunna för det dåvarande tillstyrka ett motionsvis
framställt yrkande om höjning av ersättningsbeloppen. I anslutning
härtill anförde emellertid utskottet, att större förutsättningar för en prövning
av ett dylikt yrkande syntes föreligga, när en inom civildepartementet
igångsatt undersökning rörande de ekonomiska konsekvenserna av ändrade
bestämmelser på detta område slutförts. Riksdagen beslöt på hemställan av
statsutskottet att bifalla propositionen.
Sedan de i statsutskottets utlåtande omförmälda undersökningarna slutförts,
har inom civildepartementet utarbetats förslag till ändringar i de nuvarande
bestämmelserna om ersättning för tjänstgöring på obekväm arbetstid.
Därjämte har förhandlingar ägt rum med de av frågan berörda huvudorganisationerna
av statstjänstemän—Statstjänarkartellen, Statstjänstemännens
riksförbund och Tjänstemännens centralorganisation. Innan jag närmare
ingår på resultatet av undersökningarna och förhandlingarna, torde jag
emellertid få redogöra för de nu gällande provisoriska bestämmelserna i
ämnet.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 21
Gällande bestämmelser
Enligt 1 § förenämnda kungörelse 1952:68 är förmånen av lönetillägg
för tjänstgöring på obekväm arbetstid i princip begränsad till att avse tjänstemän
i högst 18 lönegraden, som fyllt 17 år, har reglerad arbetstid och enligt
32 § Saar äger att för arbete under motsvarande förhållanden erhålla
gottgörelse för övertidstjänstgöring. Lönetillägg utgår för sådan fullgjord
verklig tjänstgöring på obekväm arbetstid, som icke skall anses utgöra övertidsarbete.
Ursprungligen var gränsen satt till högst 16 lönegraden men ändrades
år 1954 till 18 lönegraden. Kungl. Maj :t äger emellertid medge, att
obekvämhetstillägg må utgå till tjänstemän i lönegraderna 19—22, som i
förekommande fall äger åtnjuta gottgörelse för övertidstjänstgöring, under
förutsättning att de till väsentlig del har samma arbetsuppgifter som tjänstemän
i lägre lönegrader, vilka är berättigade till obekvämhetstillägg. I särskilda
fall har undantag ansetts kunna ske i fråga om kravet på att vederbörande
i princip skall vara berättigade att i förekommande fall erhålla
gottgörelse för övertidstjänstgöring. Undantag har däremot icke ansetts
kunna göras från kravet på att fråga skall vara om tjänstemän med reglerad
arbetstid.
Till obekväm arbetstid hänföres enligt 2 § arbetstid, som infaller mellan
kl. 19 (vardag före sön- eller helgdag kl. 18) och 6 samt å sön- eller helgdag,
påskafton, midsommarafton eller julafton mellan kl. 6 och 19.
Obekvämhetstillägget har i 3 § fastställts till olika belopp per timme för
tjänstemän i lönegraderna 1—4 (30 öre) och 5—8 (35 öre) samt i lägst 9
lönegraden (40 öre). Dessa timbelopp motsvarar i stort sett 10—15 procent
av den efter nu utgående löner för 200 timmar per månad beräknade timlönen.
Rätten till lönetillägg för tid mellan kl. 22 och 6 har i syfte att undvika
dubbelkompensation för nattjänstgöring i viss utsträckning gjorts beroende
av omfattningen av utfört arbete. Ursprungligen stadgades härom i 4 §, att
lönetillägg för tjänstgöring mellan kl. 22 och 6 skulle utgå endast i den mån
antalet till sådan tid förlagda arbetstimmar översteg tre gånger det antal
timmar, varmed den verkligen fullgjorda tjänstgöringen understeg 193 timmar
för 30 dagar eller däremot svarande timantal för annan arbetstidsperiod.
Detta innebar, att en tjänsteman, som hade en arbetstid av exempelvis
190 timmar för 30 dagar, erhöll lönetillägg för tjänstgöring mellan
kl. 22 och 6 endast om och i den mån han under sådan tid fullgjorde tjänstgöring
mer än 9 timmar. Då denna bestämmelse vållat administrativt merarbete
och för vissa grupper medfört ojämnheter, som ur saklig synpunkt
icke framstått som berättigade, har stadgandet i enlighet med förslag i
prop. 1954: 100 ändrats därhän att ersättning för nattjänstgöring utgår utan
särskild prövning, om normalarbetstiden, d. v. s. turlistetiden jämte eventuell
bufferttid, uppgår till minst 190 timmar per 30-dagarsperiod. Understiger
normalarbetstiden angivna tidsmått, utgår ersättning för tjänstgöring
mellan kl. 22 och 6 endast om och i den mån Kungl. Maj:t eller, efter
5
Kungl. Maj:ts proposition nr 21
Kungl. Maj :ts bemyndigande, vederbörande myndighet det medger. Bemyndigande
att lämna sådant medgivande har givits kommunikationsverken, Sveriges
meteorologiska och hydrologiska institut samt generaltullstyrelsen.
Enligt 5 § skall i de fall, då annan kontant gottgörelse förekommer med
hänsyn till arbetets förläggning till tid mellan kl. 22 och 6, obekvämhetstillägget
för samma tid minskas med motsvarande belopp eller helt bortfalla.
Beräknas tiden för fullgjord tjänstgöring enligt meddelade arbetstidsbestämmelser
motsvara viss kortare tjänstgöringstid, skall enligt 6 § den tid,
för vilken lönetillägget må beräknas, minskas i motsvarande mån. Härmed
avses sådana fall, då längre tjänstgöringstid än den eljest normala må uttagas
på grund av att den verkliga tjänstgöringstiden med hänsyn till arbetets
art anses motsvara viss kortare tjänstgöringstid. Detta förekommer
huvudsakligen vid vissa stationer vid statens järnvägar.
Lönetillägg enligt i kungörelsen meddelade bestämmelser utgår också för
tjänstgöring, som icke fullgjorts i enlighet med tjänstgöringslista eller därmed
jämförlig handling. Härvid skall emellertid enligt 7 § iakttagas, att
av sålunda fullgjord tjänstgöring arbetstid, som ej uppgår till 30 minuter
i en följd, icke må tagas i beräkning för bestämmande av tillägg, med mindre
under det kalenderdygn tjänstgöringen fullgjorts förekommer någon period
av dylik tjänstgöring, som uppgår till minst 30 minuter i en följd. Utbetalning
av lönetillägget sker endast för sammanlagt antal hela tjänstgöringstimmar.
Med mindre Kungl. Maj :t det medger må enligt 8 § lönetillägg icke utgå,
om anspråk på sådant tillägg ej gjorts inom sex månader efter utgången av
den månad, under vilken tjänstgöringen fullgjorts.
Åt verksmyndigheterna har i 9 § uppdragits att, om så erfordras, utfärda
närmare föreskrifter rörande tillämpningen av kungörelsen.
Enligt 14 § 2 mom. kungörelsen den 14 maj 1954 (nr 227) med tilläggsbestämmelser
till polislönereglementet skall kungörelsen 1952: 68 äga motsvarande
tillämpning å polismän.
Gjorda undersökningar
I syfte att erhålla underlag för bedömande av de ekonomiska konsekvenserna
av ändringar i gällande bestämmelser om ersättning för tjänstgöring
på obekväm arbetstid igångsattes under våren 1954 särskilda undersökningar
inom civildepartementet. För detta ändamål infordrades från kommunikationsverken,
fångvårdsanstalterna, försvaret, ungdomsvårdsskolorna, Sveriges
meteorologiska ocli hydrologiska institut, tullverket, statens sinnessjukhus,
karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet uppgifter om arbetstidens
förläggning till olika lider av dygnet under veckan den 10—16 maj 1954.
De grupper, som ej omfattas av undersökningarna, däribland polispersonalen,
kan uppskattas sammanlagt svara för ca 6 procent av hela kostnaden
för obekvämhetstillägg.
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 21
Uppgiftslämnandet har avsett endast Saar underkastade tjänstemän i högst
22 lönegraden med reglerad arbetstid och har av naturliga skäl begränsats
till ett urval av tjänstemän hos de ifrågavarande myndigheterna. Urvalet
l]ar Sjorts med ledning av tjänstemännens födelsedata och har inneburit
att uppgift lämnats för ca 10 procent av tjänstemännen i de berörda
personalkategorierna vid statens järnvägar, drygt 20 procent vid tullverket
och ca 13 procent vid övriga myndigheter. Sammanlagda antalet tjänstemän,
för vilka uppgifter lämnats, uppgår till 10 354.
De lämnade uppgifterna har avsett tidpunkten, då de olika arbetspassen
under den aktuella veckan började resp. slutade. Beträffande flertalet myndigheter
har som allmänt arbetstidsmått enbart angivits den för varje tjänsteman
gällande normalarbetstiden. Med hänsyn till sättet för arbetstidens
bestämmande vid statens järnvägar samt post- och tullverken har beträffande
dessa myndigheter uppgift lämnats om såväl normalarbetstid som
gällande tjänstgöringstid och den ianspråktagna bufferttiden.
De bearbetningar av uppgiftsmaterialet, som redovisas i det följande, avser
tjänstemän med rätt till övertidsgottgörelse. Undantag härifrån har dock
gjorts beträffande bevakningspersonal vid gräns- och kustbevakningen.
Hos de flesta myndigheter tillämpas endast ett begränsat antal normalarbetstider.
Vid statens järnvägar samt post- och tullverken förekommer emellertid
ett flertal normalarbetstider. I följande tabell anges hur den verkliga
tjänstgöringstiden vid olika myndigheter fördelas på normalarbetstider av
olika längd. Härvid har normalarbetstider av annan längd än 30 dagar omräknats
till perioder av denna längd.
Myndighet |
Det procentuella antalet arbetstimmar verklig |
Summa |
|||
182 o. lägre |
183—189 |
190-199 |
200 o. högre |
||
Statens järnvägar maskinavd..... |
1 |
14 |
16 |
69 |
100 |
» > trafikavd...... |
0 |
2 |
4 |
94 |
100 |
Postverket..................... |
21 |
9 |
25 |
45 |
100 |
Tullverket...................... |
32 |
2 |
35 |
31 |
100 |
Televerket...................... |
76 |
1 |
1 |
22 |
100 |
Statens sinnessjukhus............ |
— |
_ |
1 |
99 |
100 |
Övriga myndigheter ............ |
10 |
0 |
4 |
86 |
100 |
Samtliga........................ |
21 |
4 |
9 |
66 |
100 |
Den verkliga tjänstgöringstidens fördelning på de tre olika lönegradsgrupper,
efter vilka ersättningsbeloppen för tjänstgöring på obekväm arbetstid
för närvarande är differentierade, är mycket varierande. Genomsnittligt för
samtliga de av undersökningarna omfattade myndigheterna utgår det högsta
beloppet, 40 öre för timme, till 82 procent av de berörda tjänstemännen, mellanbeloppet,
35 öre, till 13 procent och det lägsta beloppet, 30 öre, till 5 procent.
Medan vid statens järnvägar så gott som samtliga tjänstemän, beträffande
vilka uppgift lämnats, är berättigade till det högsta beloppet, äger
Kungl. Maj.ts proposition nr 21
7
-vid televerket endast 55 procent av de ifrågavarande tjänstemännen erhålla
samma belopp.
Hur arbetstiden fördelas på vissa tidsintervall under veckan framgår av
följande tabell. I tabellen har upptagits de olika tidsintervall, som enligt
gällande bestämmelser hänföres till obekväm kalendertid, och därjämte tidsintervallet
kl. 16—18 på lördagar.
Myndighet |
Det procentuella antalet arbetstimmar infallande |
Summa |
|||||
kl. |
kl. |
kl. |
kl. |
kl. |
å andra |
||
19-22 |
22—6 |
16-18 |
18—19 |
6—19 |
tider |
||
samtiga |
lördag |
söndag |
|||||
veckodagar |
(mot- |
(motsva- |
|||||
svarande) |
rande) |
||||||
Statens järnvägar maskinavd. ... |
8 10 |
14 10 |
1 2 |
1 1 |
5 5 |
71 72 |
100 100 |
8 |
6 |
1 |
1 |
1 |
83 |
100 |
|
5 |
8 |
1 |
0 |
3 |
83 |
100 |
|
9 |
3 |
1 |
0 |
3 |
84 |
100 |
|
4 |
10 |
2 |
1 |
9 |
74 |
100 |
|
1 |
0 |
88 |
100 |
||||
3 |
4 |
4 |
|||||
Som framgår av den tidigare lämnade redogörelsen för de nuvarande bestämmelserna
om obekvämhetstillägg, gäller särskilda regler om ersättning
för nattjänstgöring. Sålunda utgår ersättning för tjänstgöring mellan kl. 22
och 6 utan särskild prövning endast om normalarbetstiden uppgår till minst
190 timmar för 30 dagar. I vad mån den verkliga tjänstgöringstiden faller
på normalarbetstider över och under 190 timmar för 30-dagarsperiod anges i
följande tabell, i vilken nattarbetstiden redovisats särskilt.
Myndighet
Statens järnvägar maskinavd
> i trafikavd.
Postverket.................
Tullverket.................
Televerket.................
Statens sinnessjukhus.......
Övriga myndigheter .......
Samtliga...................
Procentuell del av verklig tjänstgöringstid |
Summa |
|||
lägre än 190 timmar |
190 timmar o. däröver |
|||
nattid |
annan tid |
nattid |
annan tid |
|
4 |
11 |
10 |
75 |
100 |
0 |
2 |
10 |
88 |
100 |
4 |
26 |
1 |
69 |
100 |
4 |
30 |
6 |
60 |
100 |
2 |
75 |
0 |
23 |
100 |
10 |
90 |
100 |
||
0 |
10 |
4 |
86 |
100 |
2 |
23 |
6 |
69 |
100 |
I ärendet förda förhandlingar
Såsom inledningsvis nämnts bar förhandlingar rörande ersättning för
tjänstgöring på obekväm arbetstid ägt rum med representanter för Statstjänarkartellen,
Statstjänstemannens riksförbund och Tjänstemännens
centralorganisation. Därvid framlades den 25 oktober 1954 från civildepar
-
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 21
tementets sida, under förbehåll för Kungl. Maj :ts och riksdagens godkännande,
ett inom departementet utarbetat förslag, vilket är av följande lydelse.
Förslag om obekvämlietstillägg
Krsättningen skall avse sådant arbete, som ut föres på obekväm arbetstid,
och utgå enligt nuvarande bestämmelser med följande ändringar.
1. Till obekväm arbetstid hänföres tiden mellan klockan 16 och 19 på vardag,
som omedelbart efterföljes av sön- eller helgdag, dock ej på dagen
före Långfredagen, Kristi Himmelsfärds dag eller Alla Helgons dag.
2. Timbeloppen höjes över lag till 60 öre.
3. Reduceringsregeln i nuvarande 4 § i fråga om nattjänstgöring slopas.
4. Reduceringsregeln i nuvarande 6 § slopas (avser huvudsakligen s. k.
260- och 234-timmarsstationer).
5. Den nuvarande möjligheten att dispensera från regeln att tillägg utgår
i högst 18 lönegraden utsträckes till att avse även viss tjänstgöring av tjänstemän
i högst 22 lönegraden, som icke är berättigade till gottgörelse för övertidstjänstgöring
(avser fall, då sådana tjänstemän går i tur med tjänstemän,
som är berättigade till övertidsgottgörelse).
Representanterna för Statstjänarkartellen och Tjänstemännens centralorganisation
förklarade sig den 25 oktober 1954 tillstyrka förslaget.
Den 30 oktober 1954 godkändes förslaget definitivt av nämnda huvudorganisationer
ävensom av Statstjänstemännens riksförbund.
Departementschefen
Såsom den i det föregående lämnade redogörelsen ger vid handen har sedan
år 1952 gällt provisoriska bestämmelser om ersättning till statstjänstemän
för tjänstgöring på obekväm arbetstid. Vid anmälan i statsrådet den 26
februari 1954 av ett av den år 1948 tillsatta utredningen rörande arbete på
obekväm arbetstid framlagt betänkande i ämnet förklarade sig min företrädare
i ämbetet icke kunna förorda, att utredningens förslag lades till
grund för en revision av nämnda provisoriska bestämmelser. I avsaknad av
erforderligt underlag för bedömande av de ekonomiska konsekvenserna av
ändrade bestämmelser på förevarande område kunde ej heller upptagas förslag
till ändringar av de nuvarande gränserna för den obekväma kalendertiden
och av ersättningsbeloppens storlek. I överensstämmelse härmed framlades
för 1954 års riksdag endast vissa förslag av begränsad räckvidd,
huvudsakligen i syfte att förenkla tillämpningen av bestämmelserna. Samtidigt
igångsattes inom civildepartementet statistiska undersökningar rörande
arbetstidens förläggning hos olika myndigheter. Sedan bearbetningen
av undersökningsmaterialet fortskridit så långt, att den verkan, som olika
åtgärder kan ha i kostnadshänseende, kunde överblickas, upptogs förhandlingar
i ämnet med de av frågan berörda huvudorganisationerna av stats
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 21 9
tjänstemän. Såsom förut nämnts ledde dessa förhandlingar till att organisationerna
den 30 oktober 1954 definitivt godkände ett inom civildepartementet
utarbetat förslag till ändringar i gällande bestämmelser om ersättning
för tjänstgöring på obekväm arbetstid. Förslaget, som framlagts under
förbehåll för Kungl. Maj :ts och riksdagens godkännande, bör enligt min mening
godtagas och underställas riksdagens prövning. I anslutning härtill vill
jag understryka, att ifrågavarande lönetillägg är avsett att utgöra en kompensation
för att tjänstgöring fullgöres å sådan kalendertid, då flertalet
tjänstemän har fritid. Den omständigheten, att en tjänsteman på grund av
att hans tjänstgöring till större eller mindre del är förlagd till obekväm kalendertid
kommer i åtnjutande av viss ersättning utöver lönen, kan därför
icke tagas till intäkt för löneökningskrav från grupper, som icke har dylik
tjänstgöring. Enighet härom har rått vid de i ärendet förda förhandlingarna.
Likaså har vid förhandlingarna förelegat enighet om att genom departementsförslaget
ställning icke tagits till frågan om hur lång arbetstiden bör vara
för olika grupper.
Förslaget upptar som en första punkt en ändring av de nuvarande gränserna
för den obekväma kalendertiden. Ändringen innebär, att även tiden
kl. 16—18 på lördagar och däremot svarande dagar skall betraktas såsom
obekväm arbetstid. Jag vill i detta sammanhang erinra om att utredningen
rörande arbete på obekväm arbetstid i sitt förenämnda betänkande förordat,
att tidsgränsen på lördagar skulle sättas till kl. 15 och på övriga vardagar
till kl. 18. Beträffande motiveringen för utredningens förslag och de däröver
avgivna yttrandena torde jag få hänvisa till prop. 1954: 100. Med hänsyn
till de konsekvenser, som en dylik utsträckning av den obekväma kalendertiden
skulle medföra, anser jag i likhet med flertalet av de av frågan
berörda myndigheterna, att utredningens förslag i denna del icke kan accepteras,
utan den utvidgning av den ersättningsberättigande tiden, som kan
komma i fråga, bör begränsas på sätt i departementsförslaget förordats.
Med lördagar har i departementsförslaget likställts vardag, som omedelbart
efterföljes av helgdag. Undantag har dock ansetts böra göras för dagen närmast
före Långfredagen, Kristi Himmelsfärds dag eller Alla Helgons dag. Skäl
kan givetvis anföras för att även trettondedagsafton och valborgsmässoafton
skulle undantagas i den mån dessa helgdagsaftnar ej infaller på lördagar
eller söndagar. För att undvika komplikationer vid tillämpningen har dessa
båda dagar dock icke undantagits.
Den i punkten 2 av departementsförslaget förordade höjningen av timbeloppen
innebär, att obekvämhetstillägget skall bli av samma storlek i alla
lönegrader och från 30 öre per timme i lönegraderna 1—4, 35 öre per timme
i lönegraderna 5—8 och 40 öre per timme i högre lönegrader höjas till 60 öre
per timme. Den föreslagna höjningen är betydande men är enligt min mening
icke ägnad att inge farhågor för konsekvenser på andra områden. Förslaget
att till skillnad mot gällande bestämmelser införa ell för alla ifrågakömmande
löneklasser enhetligt timhelopp har accepterats av samtliga de
10
Kungl. Maj. ts proposition nr 21
i förhandlingarna deltagande huvudorganisationerna. Statstjänstemannens
riksförbund och Tjänstemännens centralorganisation har därvid dock tillkännagivit
som sin principiella uppfattning, att obekvämhetstillägget alltjämt
borde ha differentierats. I anledning härav vill jag erinra om att enligt de
verkställda statistiska undersökningarna endast en obetydlig del, nämligen
5 procent, av de berörda tjänstemännen tillhör den kategori, som äger uppbära
det lägsta av de nu förekommande timbeloppen, och att endast 13 procent
tillhör de grupper, som är berättigade till mellanbeloppet. Vid sådant
förhållande anser jag anledning icke föreligga att bibehålla en differentiering
av ersättningsbelopp av ifrågavarande storleksordning, särskilt som ett förenhetligande
av timbeloppen förenklar uträkningen av ersättningarna.
Punkten 3 i departementsförslaget innebär, att den nuvarande reduceringsregeln
i fråga om nattjänstgöring skall upphävas och således obekvämhetstillägg
för tjänstgöring mellan kl. 22 och 6 utgå oberoende av omfattningen
av det arbete, som utföres under vederbörande arbetstidsperiod. Den begränsning,
som alltifrån obekvämhetstilläggets införande gällt på detta område,
har motiverats med att vissa grupper redan tidigare erhållit tidskompensation
för nattjänstgöring. Den ursprungliga bestämmelsen i detta hänseende
vållade emellertid administrativt merarbete och medförde för vissa grupper
ojämnheter, som ur saklig synpunkt icke framstod som berättigade. På grund
härav ändrades bestämmelsen i enlighet med förslag i förenämnda prop.
1954: 100. Då såsom framgår av den föregående redogörelsen för de gjorda
statistiska undersökningarna tillämpningsområdet för den sålunda ändrade
begränsningsregeln är synnerligen ringa — endast 2 procent av den totala
verkliga tjänstgöringstiden för de till obekvämhetstillägg berättigade grupperna
hänför sig till normalarbetstider, som är lägre än 190 timmar per
månad, och infaller under tiden kl. 22—6 — har bestämmelsen ansetts
kunna helt upphävas. Härigenom erhålles icke obetydliga administrativa fördelar.
Därest, såsom ibland uppges, kostnaderna för uträknandet av obekvämhetstillägg
vid statens järnvägar skulle uppgå till 500 000 kronor för år, lärer
huvuddelen därav få hänföras till ifrågavarande begränsningsregel.
Lika litet som valet av arbetstidsmått vid tillkomsten av de hittillsvarande
begränsningsbestämmelserna innebär slopandet av dylika bestämmelser
något uttryck för uppfattningen om hur lång arbetstiden bör vara. Såsom
jag redan framhållit har enighet härom förelegat vid förhandlingarna.
I vissa fall skall tiden för fullgjord tjänstgöring enligt meddelade arbetstidsbestänunelser
beräknas motsvara viss kortare tjänstgöringstid. Detta
gäller, då längre tjänstgöringstid än den eljest normala må uttagas på grund
av att den verkliga tjänstgöringstiden med hänsyn till arbetets art anses
motsvara viss kortare tjänstgöringstid, och förekommer bl. a. för vissa tjänstemän
vid statens järnvägar, för vilka 260 eller 234 arbetstimmar per 30
dagar beräknas motsvara 208 timmar. Enligt gällande bestämmelser skall
den tid, för vilken obekvämhetstillägg må beräknas, minskas i motsvarande
mån. Då förekomsten av dylika arbetstidsbestämmelser endast i ringa grad
11
Kungl. Maj.ts proposition nr 21
påverkar kostnaderna för obekvämhetstillägget, har den nuvarande reduceringsregeln
ansetts kunna i förenklingssyfte upphävas. Förslag härom har
upptagits i punkten 4 i departementsförslaget.
Enligt gällande bestämmelser utgår obekvämhetstillägg endast till tjänstemän,
som är placerade i högst 18 lönegraden, som fyllt 17 år, som har
reglerad arbetstid och som enligt 32 § Saar äger att för arbete under motsvarande
förhållanden erhålla gottgörelse för övertidstjänstgöring. Kungl.
Maj :t har emellertid med stöd av riksdagens bemyndigande i vissa fall medgivit
undantag från vad sålunda stadgats. Det av statstjänstemännens huvudorganisationer
godkända departementsförslaget upptager icke något förslag
till ändring av de i förevarande hänseende gällande bestämmelserna.
Vid förhandlingarna har emellertid två av huvudorganisationerna, nämligen
Statstjänstemännens riksförbund och Tjänstemännens centralorganisation,
förklarat sig anse, att obekvämhetstillägg i princip borde få åtnjutas av
samtliga tjänstemän, som har reglerad arbetstid och fullgör tjänstgöring på
obekväm arbetstid enligt tjänstgöringslista. Hänsyn till lönegradsplaceringen
skulle således icke tagas. Detta uttalande av nämnda organisationer överensstämmer
med den principiella uppfattning, som utredningen rörande
arbete på obekväm arbetstid gav uttryck åt i sitt omförmälda betänkande. I
anledning härav vill jag understryka, att obekvämhetstillägget införts som
en motsvarighet till skifttillägg och dylika ersättningar på den enskilda arbetsmarknaden
och att ersättning av angivna slag där tillkommer endast
arbetare och därmed direkt jämställd personal. Ett borttagande av lönegradsgränsen
skulle enligt min mening icke kunna genomföras utan att
man allvarligt rubbade de förutsättningar, som allmänt gäller i fråga om
sådan ersättning. Jag kan därför icke ansluta mig till utredningens förslag
på denna punkt.
Såsom förut nämnts äger Kungl. Maj :t i vissa fall medge, att jämväl
tjänstemän i lönegraderna 19—22 må erhålla obekvämhetstillägg, om de
till väsentlig del fullgör samma arbetsuppgifter som tjänstemän i lägre lönegrader,
vilka är berättigade till obekvämhetstillägg. Denna dispensmöjlighet
synes böra bibehållas även efter det bestämmelserna ändrats på sätt i det
föregående förordats. Då det gäller tjänstemän, som har reglerad arbetstid
och som äger rätt till övertidsgottgörelse, synes det dock få ankomma på
vederbörande myndighet att avgöra, huruvida obekvämhetstillägg skall utgå
eller icke.
Även möjligheten att i särskilda fall medge undantag från kravet på att
fråga skall vara om tjänstemän, som äger rätt till övertidsgottgörelse, torde
höra bibehållas. I överensstämmelse med vad i punkten 5 i departementsförslaget
förordats bör undantag från nämnda krav kunna göras även i
fråga om sådan tjänstgöring, som till övertidsgottgörelse icke berättigade
tjänstemän fullgör i tur med tjänstemän, som äger erhålla sådan gottgörelse.
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 21
I vidare mån än jag i det föregående angivit påkallas icke ändringar i vad
som nu gäller angående obekvämhetstillägg. Detta innebär bl. a., att Kungl.
Maj :t även i fortsättningen bör äga möjlighet att bemyndiga vederbörande
myndigheter att i förenklingssyfte vid obekvämhetstilläggets bestämmande
tillämpa en medeltalsberäkning (jfr prop. 1954: 100).
De av mig framlagda ändringsförslagen bör, i de delar det kan ske utan
större administrativa olägenheter, lända till efterrättelse redan fr. o. in. den
1 januari 1955. Enligt vad jag inhämtat kommer en retroaktiv tillämpning
av de höjda timbeloppen icke att vålla myndigheterna merarbete i någon
större omfattning. Detsamma är förhållandet med förslaget om slopande
av reduceringsregeln för de fall då den verkliga tjänstgöringstiden enligt
meddelade arbetstidsbestämmelser skall beräknas motsvara viss kortare
tjänstgöringstid. I övrigt torde de föreslagna ändringarna böra träda i kraft
den 1 april 1955.
De nuvarande kostnaderna för obekvämhetstillägget har beräknats efter
de under år 1954 gjorda ändringarna uppgå till inemot 17 miljoner kronor
per år. Ett bifall till vad jag föreslagit torde medföra att årskostnaderna
ökas med i runt tal 11,5 miljoner kronor. Härav belöper 1,25 miljoner kronor
på punkten 1 i departementsförslaget, 9 miljoner kronor på punkten 2
och 1,25 miljoner kronor på punkterna 3—5. Av den totala kostnadsökningen
torde 9 miljoner kronor hänföra sig till kommunikationsverken,
medan återstoden, 2,5 miljoner kronor, belastar driftbudgeten. De på affärsverken
belöpande kostnaderna bör bestridas i den ordning, som dessa verks
övriga utgifter bestrides. Den övriga delen av kostnadsökningarna kommer
att belasta riksstatens utgiftssida. I allmänhet bör denna del i vanlig ordning
redovisas under resp. avlöningsanslag. Dessa kan därför behöva överskridas
i vad avser innevarande budgetår. För nästa budgetår har hänsyn
till de ökade kostnaderna däremot tagits vid höstens budgetarbete. Även i den
mån de riksstaten belastande kostnadsökningarna belöper på innevarande
budgetår bör de emellertid komma till uttryck i budgeten. Å tilläggsstat II
till riksstaten för budgetåret 1954/55 bör för ändamålet äskas ett särskilt
förslagsanslag av 1,25 miljoner kronor. Liksom fallet varit i liknande sammanhang
under senare år bör ett dylikt anslag endast i undantagsfall tagas
i anspråk för bestridande av kostnadsökningarna, vilka ju såsom nyss
nämnts i regel bör belasta resp. avlöningsanslag. Förslag om anvisande av
ifrågavarande anslag torde jag senare få framlägga.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen att
dels bemyndiga Kungl. Maj :t att utfärda bestämmelser om
obekvämhetstillägg i huvudsaklig överensstämmelse med de
riktlinjer, som jag i det föregående förordat,
dels bemyndiga Kungl. Maj :t att för budgetåret 1954/55
medge de överskridanden av maximerade anslag och an
-
13
Kungl. Maj:ts proposition nr 21
slagsposter, som kan bli erforderliga vid genomförandet av
angivna förslag.
Med bifall till den av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att
proposition av lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,
skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Uno Wilhelmsson
7797. Stockholm 1954. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag