Kungl. Maj.ts proposition nr 18.

1

Nr 18.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
ändrad lydelse av 65 § utsökningslagen m. in.; given
Stockholms slott den 10 december 195b.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll
vill Kungl. Maj :t härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att
antaga härvid fogade förslag till

1) lag om ändrad lydelse av 65 § utsökningslagen; samt

2) lag om ändrad lydelse av 97 § konkurslagen.

GUSTAF ADOLF.

Ingvar Lindell.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen föreslås sådana jämkningar i utsökningslagens och konkurslagens
regler till skydd för gäldenären, som färanledes av inträffad
penningvärdesförändring.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1955. 1 samt. Nr

18.

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 18.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 65 § utsökningslagen.

Härigenom förordnas, att 65 § utsökningslagen1 skall erhålla ändrad ly -

delse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse.)

65

Från utmätning skola undantagas
dels nödiga gång- och sängkläder
för gäldenären, hans make och oförsörjda
barn eller adoptivbarn, dels
ock nödiga arbetsredskap eller andra
nödiga lösören till ett värde av högst
ettusen kronor, eller, där gäldenären
icke är familjeförsörjare och ej heller
har eget hushåll, högst fyrahundra
kronor. Saknas utväg till nödtorftigt
uppehälle; då skall från utmätning
undantagas av det förråd,
som i huset finnes, vad till underhåll
för en månad tarvas, eller, där
tillräckligt förråd ej finnes, av penningar,
som gäldenären innehar eller
äger innestående i bank eller annan
penninginrättning, så mycket
som erfordras för anskaffande av
det felande. Lös pant må ej undantagas
från utmätning för den gäld,
varför pantsättningen skett.

(Föreslagen lydelse.)

§•

Från utmätning skola undantagas
dels nödiga gång- och sängkläder
för gäldenären, hans make och oförsörjda
barn eller adoptivbarn, dels
ock nödiga arbetsredskap eller andra
nödiga lösören till ett värde av högst
ettusenfemhundra kronor, eller, där
gäldenären icke är familjeförsörjare
och ej heller har eget hushåll, högst
sexhundra kronor. Saknas utväg till
nödtorftigt uppehälle; då skall från
utmätning undantagas av det förråd,
som i huset finnes, vad till underhåll
för en månad tarvas, eller, där tillräckligt
förråd ej finnes, av penningar,
som gäldenären innehar eller
äger innestående i bank eller annan
penninginrättning, så mycket
som erfordras för anskaffande av
det felande. Lös pant må ej undantagas
från utmätning för den gäld,
varför pantsättningen skett.

Denna lag träder i kraft den 1 juli
1955.

1 Senaste lydelse, se SFS 1945: 281.

Kungl. Maj:ts proposition nr 1$.

3

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 97 § konfeurslagen.

Härigenom förordnas, att 97 § konkurslagen1 skall erhålla ändrad lydelse
på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse.)

97

Gäldenär skall av konkursboet
njuta nödigt underhåll för sig, make
och oförsörjda barn eller adoptivbarn
under två månader från den
dag, då beslutet om egendomsavträde
meddelades, där ej han själv eller
hans make kan annorledes försörja
familjen. Kan ej inom nämnda tid
bouppteckningsed avläggas av gäldenären,
njute han underhåll till dess
sådant skett. Gäldenären äge ock
från konkursboet utbekomma och behålla
dels nödiga gång- och sängkläder
för sig, make och oförsörjda
barn eller adoptivbarn dels ock nödiga
arbetsredskap eller andra nödiga
lösören till ett värde av högst ettusen
kronor eller, där gäldenären icke är
familjeförsörjare och ej heller har
eget hushåll, högst fyrahundra kronor.

Vid bestämmande
Har dödsbos ---— från dödsfallet.

(Föreslagen lydelse.)

§•

Gäldenär skali av konkursboet
njuta nödigt underhåll för sig, make
och oförsörjda barn eller adoptivbarn
under två månader från den
dag, då beslutet om egendomsavträde
meddelades, där ej han själv eller
hans make kan annorledes försörja
familjen. Kan ej inom nämnda tid
bouppteckningsed avläggas av gäldenären,
njute han underhåll till dess
sådant skett. Gäldenären äge ock
från konkursboet utbekomma och behålla
dels nödiga gång- och sängkläder
för sig, make och oförsörjda
barn eller adoptivbarn dels ock nödiga
arbetsredskap eller andra nödiga
lösören till ett värde av högst ettusenfemhundra
kronor eller, där gäldenären
icke är familjeförsörjare och
ej heller har eget hushåll, högst sexhundra
kronor.

---åligga honom.

Denna lag träder i kraft den 1 juli
1955.

1 Senaste lydelse, se SFS 1945: 235.

4

Kungi. Maj.ts proposition nr IS.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet
inför Hans Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland,
i statsrådet å Stockholms slott den 12 november
195b.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,

Lingman, Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell,

Nordenstam, Lindström.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, anmäler efter gemensam
beredning med chefen för inrikesdepartementet fråga angående
ändring av de i utsökningslagen angivna utmätnings fria beloppen m. m.
samt anför därvid följande.

Enligt gällande ordning är viss del av gäldenärs egendom fredad
från utmätning. Sålunda stadgas i 65 § utsökningslagen, att från utmätning
skall undantagas dels nödiga gång- och sängkläder för gäldenären, hans
make och oförsörjda barn eller adoptivbarn, dels ock nödiga arbetsredskap
eller andra nödiga lösören till ett värde av högst ettusen kronor eller, där
gäldenären icke är familjeförsörjare och ej heller har eget hushåll, högst
fyrahundra kronor. Saknas utväg till nödtorftigt uppehälle, skall från utmätning
undantagas av det förråd, som i huset finnes, vad till underhåll
för en månad tarvas eller, där tillräckligt förråd ej finnes, av penningar,
som gäldenären innehar eller äger innestående i bank eller annan penninginrättning,
så mycket som erfordras för anskaffande av det felande. Lös
pant får ej undantagas från utmätning för den gäld, varför pantsättningen
skett.

Även vid konkurs åtnjuter gäldenären skydd för viss egendom. Härom
innehåller 97 § konkurslagen, att gäldenären skall av konkursboet njuta
nödigt underhåll för sig, make och oförsörjda barn eller adoptivbarn under
viss i lagrummet närmare angiven tid. Gäldenären äger också från konkursboet
utbekomma och behålla dels nödiga gång- och sängkläder för sig, make
och oförsörjda barn eller adoptivbarn dels ock nödiga arbetsredskap eller
andra nödiga lösören till ett värde av högst ettusen kronor eller, där gäldenären
icke är familjeförsörjare och ej heller har eget hushåll, högst fyrahundra
kronor.

De förut återgivna beloppen —- som tidigare varit lägre — fastställdes
till sin nuvarande storlek genom lagändringar 1945.

5

Kungl. Maj.ts proposition nr 18.

I framställning den 14 november 1953 har föreningen Sveriges
stadsfogdar hemställt, att de i 65 § utsökningslagen angivna beloppen å
ettusen kronor och fyrahundra kronor måtte höjas till ettusenfemhundra
kronor respektive sexhundra kronor.

Till stöd härför har föreningen i huvudsak anfört, att de belopp, som
angåve utmätningsfriheten i fråga om arbetsredskap och andra nödiga lösören,
i realiteten vore fiktiva, så till vida att de i de flesta fall i praktiken
gåves ett väsentligt annat innehåll än som svarade mot lagrummets lydelse
rent siffermässigt sett. I regel nödgades utmätningsmännen medgiva ett
högre beneficium genom att tillämpa för gäldenären alltför gynnsamma
värderingsregler. Det syntes därför vara önskvärt att lagbestämmelserna
bringades i bättre överensstämmelse med gällande praxis genom en höjning
av de utmätningsfria beloppen. Hur de stegrade levnadskostnaderna avspeglade
sig på andra områden inom lagstiftningen framginge bland annat av
de under senare år beslutade höjningarna av de allmänna barnbidragen,
folkpensionerna och de statliga och kommunala ortsavdragen vid inkomsttaxeringen.
Det vore alltid vanskligt att bestämma en viss värdegräns, när
det gällde att upprätta ett skydd för en gäldenär mot alltför obilliga verkningar
av oförmåga att fullgöra sina förpliktelser. Denna fråga bleve beroende
dels av vilka krav som överhuvud taget kunde ställas på en människovärdig
existens och dels av växlingarna i de allmänna levnadskostnaderna.
Dessa faktorer hade också vid flera tillfällen tidigare föranlett ändring
i avfattningen av ifrågavarande lagrum. Därvid hade även diskuterats
helt nya beräkningsgrunder utan att dock sådana då införts. Denna fråga
ägde alltjämt aktualitet, men behandlingen av dem syntes lämpligen kunna
anstå till den beslutade revisionen av utsökningslagen. Då denna revision
icke kunde påräknas under den närmaste tiden, borde dock frågan om en
förnyad höjning av de utmätningsfria beloppen icke bliva föremål för längre
uppskov. I förhållande till de allmänna levnadskostnadsstegringarna sedan
år 1945 och i överensstämmelse med gällande praxis syntes det vara motiverat
att företaga en höjning i enlighet med vad förut återgivits.

över framställningen har efter remiss yttranden avgivits av socialstyrelsen,
överståthållarämbetet, överexekulorerna i Göteborg, Malmö, Varberg,
Västerås och Umeå, länsstyrelserna i Stockholms, Kronobergs, Malmöhus,
Kopparbergs och Norrbottens län, statskontoret, kommerskollegium,
föreningen Sveriges landsfiskaler, svenska exekutionsmännens riksförbund,
Sveriges advokatsamfund, svenska bankföreningen, svenska sparbanksföreningen
samt köpmannaföreningarnas central för ackords- och konkursärenden
(ackordscentralen). Vissa länsstyrelser och överexekutorer har bifogat
yttranden från utmätningsmän. Vid det av kommerskollegium avgivna utlåtandet
är fogade yttranden från samtliga handelskamrar, Sveriges köpmannaförbund
och Sveriges grossistförbund.

Framställningen har nästan genomgående tillstyrkts av de hörda myndigheterna
och sammanslutningarna. Förslaget har avstyrkts endast av två

6 Kungi. Maj:ts proposition nr 18.

handelskamrar, Sveriges köpmannaförbund, ackordscentmlen och en landsfiskal.

De tillstyrkande remissinstanser, som motiverat sin inställning, har allmänt
åberopat stegringen av levnadsomkostnaderna sedan 1945. Sålunda har
socialstyrelsen uttalat, att mellan år 1945 och juni månad 1954 levnadskostnadsindex
stigit från 151 till 215 eller med 42 procent. Delposterna möbler
och hushållstextilier hade stigit med 40 procent och posten husgeråd med
29 procent. Då vid sidan härav viss hänsyn rimligen måste tagas även till
den standardhöjning som under samma tid ägt rum inom stora befolkningsgrupper,
ansåge styrelsen det vara skäligt, att de båda beloppen i 65 § utsökningslagen
nu höjdes i enlighet med förslaget i framställningen.

Länsstyrelsen i Kronobergs län har framhållit, att olägenheterna av de
låga beloppen i praktiken syntes delvis ha motverkats genom att utmätningsmännen
i regel plägat sätta mycket låga värden å en gäldenärs egendom.
Det vore emellertid enligt länsstyrelsens mening önskvärt att lagbestämmelserna
bringades i bättre överensstämmelse med gällande praxis genom
en höjning av de utmätningsfria beloppen. Liknande synpunkt har
framförts även av överexekutorerna i Varberg och Västerås samt kommerskollegium
och åtskilliga handelskamrar.

I anslutning härtill må nämnas, att statskontoret sagt sig förutsätta, att
efter en höjning av beloppen överensstämmelse skulle komma att råda mellan
utsökningslagens ifrågavarande bestämmelser och praxis. Samma synpunkt
har framförts också i yttrandena från några handelskamrar. Och
Sveriges advokatsamfund har uttalat sin förvåning över uppgiften i framställningen
att utmätningsmännen genom att tillämpa för gäldenären alltför
gynnsamma värderingsregler medgåve ett högre beneficium än det i lag angivna.
Värderingen av det gods som skulle undantagas från utmätning måste
ske efter objektivt riktiga normer. Såsom skäl för den föreslagna höjningen
kunde man icke andraga att det vore önskvärt att bringa lagbestämmelserna
i överensstämmelse med gällande praxis. Grunden till höjningen borde vara
att man funne de föreslagna beloppen med hänsyn till gäldenärens intressen
skäliga.

Några av de tillstyrkande remissinstanserna har ifrågasatt om man icke
borde göra större höjning än som föreslagits i framställningen. Sålunda har
en landsfiskal helt allmänt ifrågasatt om den föreslagna höjningen vore tillräcklig.
En annan landsfiskal har uttalat sympati för en höjning av beloppen
till tvåtusen kronor respektive åttahundra kronor. I yttrandet från en
tredje landsfiskal har framhållits, att beloppet för ogift borde bestämmas till
åttahundra kronor. Även en ogift, som bildat eget hem, borde få ha detta
någorlunda fredat. Och en stadsfogde har sagt det vara önskvärt att kunna
undantaga arbetsredskap till högre belopp än ettusenfemhundra kronor. Arbetsredskapen
borde gå under ett särskilt belopp, som borde bestämmas till
tretusen kronor.

Vidare har överexekutor i Västerås ifrågasatt om icke skilda belopp borde
bestämmas för familjeförsörjare med liten familj och sådan med stor
familj.

7

Kuivjl. Muj.ts proposition nr 18.

Socialstyrelsen liksom länsstyrelsen i Stockholms län har erinrat om att
vid jämkning i 65 § utsökningslagen motsvarande ändring borde ske i 97 §
konkurslagen.

Av de avstyrkande remissinstanserna har ackordscentralen anfört, att bestämmelserna
om utmätningsfria belopp tolkades mycket liberalt, varför det
ur den enskilde gäldenärens synpunkt redan nu måste anses vara väl sörjt
för hans skydd genom möjligheten att på detta sätt få behålla för existensen
nödigt bohag och lösöre, tämligen oberoende av någon strikt fixerad ekonomisk
gräns. Detta föranleddes bl. a. av att det alltid vore synnerligen
vanskligt att värdera begagnade inventarier. Givet vore att de i innehavarens
besittning hade ett långt högre värde än det saluvärde, som en utmätningsman
vid sitt bedömande åsatte dem. Redan häri låge en betydande
säkerhetsventil ur gäldenärens synpunkt. En höjning med föreslagna belopp
torde därför ej vara behövlig för att giva erforderligt skydd. Däremot vore
det att befara att en höjning av de utmätningsfria beloppen komrne att öka
det antal utmätningsfall, som redovisades med att gäldenären saknade utmätningsbara
tillgångar, vilket vore en icke önskvärd utveckling. Erfarenheten
från ackordscentralens omfattande soliditetsupplysningsservice vore,
att det i ett stort antal fall konstaterades att vederbörande saknade utmätningsbara
tillgångar, ehuru det vore fråga om gäldenärer och kredittagare,
som bevisligen icke vore utblottade eller levde vid gränsen av existensminimum
utan som antingen genom legala åtgärder, såsom äktenskapsförord eller
lösöreköp, skyddat sig för utmätning eller genom den redan nu liberala
tolkningen av de med framställningen avsedda bestämmelserna undandroge
egendom av ansenligt värde från utmätning.

Norrbottens och Västerbottens läns handelskammare har uttalat, att man
ansåge sig redan nu kunna konstatera hos vissa gäldenärer en bristande
vilja att göra rätt för sig i förlitan på att icke ha utmätningsbar egendom.
Det vore handelskammarens uppfattning att dylika fall skulle öka vid en
höjning enligt stadsfogdeföreningens förslag. Penningvärdets fall vore givetvis
en realitet, som skulle kunna motivera den föreslagna höjningen. Men
handelskammaren ansåge detta motiv ha fallit bort, så länge utmätningsmännen
bibehölle den låga värderingen av gäldenärens bo. Om man på denna
grund skulle höja de utmätningsfria beloppen, skulle det säkerligen vara
svårt att genomföra en höjning av värderingsgrunderna. Den blivande revisionen
av utsökningslagen borde icke föregripas genom ett bifall til! framställningen.

Liknande synpunkter som framförts i de två nästföregående yttrandena
återkommer i de utlåtanden som avgivits av den andra avstyrkande handelskammaren
och av den avstyrkande landsfiskalen.

Sveriges köpmannaförbund har förordat att en justering av de utmätningsfria
beloppen finge anstå i avvaktan på utredningen om revision av
utsökningslagen. För den händelse en höjning av beloppen bedömdes icke
tåla uppskov ville förbundet dock med hänsyn till penningvärdets försämring
och de höjda levnadskostnaderna samt tidigare praxis på området icke
motsätta sig den föreslagna höjningen.

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 18.

Ytterligare må nämnas att åtskilliga remissinstanser understrukit önskvärdheten
av att utsökningslagen reformerades och att därvid också uppmärksammades,
hur reglerna till skydd mot alltför betungande ingrepp mot
gäldenären borde utformas.

Departementschefen.

För att hindra att en gäldenär efter en utmätning blir blottställd innehåller
utsökningslagen i 65 § regler, som undantager viss del av gäldenärens
egendom från utmätning. Sålunda stadgas bl. a., att från utmätning skall
undantagas nödiga arbetsredskap och andra nödiga lösören till ett värde av
högst ettusen kronor eller, om gäldenären icke är familjeförsörjare och ej
heller har eget hushåll, högst fyrahundra kronor. Enligt 97 § konkurslagen
gäller en regel om rätt för konkursgäldenär att ur konkursboet utbekomma
arbetsredskap och andra lösören av motsvarande omfattning. De i dessa
bestämmelser angivna beloppen bestämdes vid lagändring 1945.

Genom den penningvärdesförändring, som inträffat sedan 1945, har det
skydd som genom bestämmelserna beredes gäldenärerna väsentligt minskats.
Av uttalanden i detta ärende framgår dock, att omfattningen av den
egendom, som i tillämpningen faktiskt blivit undantagen, icke har minskat
i direkt förhållande till penningvärdets fall. Detta torde sammanhänga med
att enligt sakens natur stor svårighet möter att med säkerhet fastställa
värdet på de mer eller mindre begagnade föremål gäldenärerna innehar
och att därför vid värderingen försiktighet måste iakttagas. Självfallet är
det en principiellt oriktig utväg att med åsidosättande av annan parts
rätt genom ändrade värderingsgrunder motverka en penningvärdeförsämring.
För att vid en sådan bibehålla det reella skyddet för gäldenärerna erfordras
lagändring. Förslag har nu framförts om en höjning av de i lagrummen
angivna beloppen med femtio procent. Det övervägande flertalet
av de hörda myndigheterna och sammanslutningarna har biträtt förslaget.

Enligt min mening kan ifrågasättas, huruvida det icke är önskvärt att
reglerna till skydd för gäldenärerna utformas på annat sätt än för närvarande
är fallet. Det synes dock icke lämpligt att nu upptaga detta spörsmål
till prövning, utan det torde böra behandlas vid den blivande allmänna
reformeringen av utsökningsrätten. Detta bör emellertid icke utgöra
hinder mot att nu vidtaga en sådan partiell ändring som kan vara påkallad
av det förändrade penningvärdet. Med hänsyn till vad nyss anförts torde
man därvid icke böra ingå på någon prövning huruvida ändringar bör
göras på olika sätt för skilda grupper gäldenärer eller för egendom av
olika slag.

På sätt framgår av det utav socialstyrelsen avgivna yttrandet har levnadskostnadsindex
från år 1945 till juni 1954 stigit med 42 procent. För att
nu ifrågavarande regler skall ha samma reella innehåll som åsyftades vid
lagändringen 1945 bör de i förevarande lagrum angivna beloppen undergå
en höjning som ungefärligen motsvarar prisstegringen på de förnödenheter
och lösören som kan tänkas falla under bestämmelserna. På grund härav
biträder jag det framlagda förslaget att de utmätningsfria beloppen höjes

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 18.

till ettusenfemhundra kronor för familjeförsörjare och till sexhundra kronor
för gäldenär, som icke är familjeförsörjare och ej heller har eget
hushåll. Motsvarande ändring bör också göras i fråga om konkursgäldenärs
rätt att utbekomma egendom ur boet.

Lagändringarna torde böra träda i kraft den 1 juli 1955.

I enlighet med vad sålunda anförts har inom justitiedepartementet upprättats
förslag till

1) lag om ändrad lydelse av 65 § utsökningslagen; samt

2) lag om ändrad lydelse av 97 § konkurslagen.

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över lagförslagen, av
den lydelse bilaga1 till detta protokoll utvisar, måtte för det i § 87 regeringsformen
omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av detta protokoll.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Kungl. Höghet Regenten.

Ur protokollet:

Sven Fischier. 1 2

1 liilagan, som är likalydande med de vid propositionen fogade lagförslagen, liar här uteslutits.

2 Bihang till riksdagens protokoll 1955. 1 samt. Nr IS.

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 18.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj. ts lagråd den 30 november
1954.

Närvarande:

justitieråden Lech,

Regner,

Gösta Lind,
regeringsrådet Lorichs.

Enligt lagrådet den 20 november 1954 tillhandakommet utdrag av protokoll
över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet
Regenten, Hertigen av Halland, i statsrådet den 12 november 1954, hade
Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen
omförmälda ändamålet inhämtas över upprättade förslag till

1) lag om ändrad lydelse av 65 § utsökningslagen; samt

2) lag om ändrad lydelse av 97 § konkurslagen.

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, föredrogos inför lagrådet
av byråchefen för lagärenden i justitiedepartementet, hovrättsrådet O.
Fetrén.

Lagrådet lämnade förslagen utan erinran.

Ur protokollet:
Harriet Stangenberg.

Kungl. Maj.ts proposition nr 18.

11

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 10 december 195b.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Sköld, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson, Norup, Persson,
Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam, Lindström, Lange.

Efter gemensam beredning med chefen för inrikesdepartementet anmäler
t.f. chefen för justitiedepartementet, statsrådet Lindell, lagrådets den 30 november
1954 avgivna utlåtande över de den 12 i samma månad till lagrådet
remitterade förslagen till

1) lag om ändrad lydelse av 65 § utsökningslagen; samt

2) lag om ändrad lydelse av 97 § konkurslagen.

Med förmälan att lagförslagen av lagrådet lämnats utan erinran hemställer
föredraganden, att desamma måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom
proposition föreläggas 1955 års riksdag till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Axel Nilsson.