Kungl. Maj.ts proposition nr 173
1
Nr 173
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med anhållan om riksdagens
yttrande angående vissa av Europarådets rådgivande
församling år 1954 vid dess sjätte ordinarie
möte fattade beslut; given Stockholms slott den 25
mars 1955.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över utrikesdepartementsärenden
för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed anhålla om
riksdagens yttrande angående vissa i nämnda protokoll omförmälda, av
Europarådets rådgivande församling år 1954 vid dess sjätte ordinarie möte
fattade beslut.
GUSTAF ADOLF
Östen Undén
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen lämnas en redogörelse för de viktigaste av rådgivande församlingens
rekommendationer och resolutioner. I likhet med vad som varit
fallet föregående år, har det befunnits lämpligt och önskvärt, att Kungl.
Maj :t genom proposition underställer riksdagen rekommendationerna och
resolutionerna för yttrande.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1955. 1 samt. Nr 173
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 173
Utdrag av protokollet över utrikesdepartementsårenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 25 mars 1955.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,
Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam,
Lindström, Lange.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anför ministern
för utrikes ärendena följande.
Det sjätte ordinarie mötet med Europarådets rådgivande församling ägde
rum i Strasbourg 20—29 maj, 13—24 september och 8—11 december 1954.
Vid mötet antog församlingen följande fjorton rekommendationer, av vilka
fyra hänför sig till den förra, nio till den mellersta och en till den senare
delen av mötet.
Rekommendation (nr 58) angående upprättande av regler för inbördes
konsultationer mellan Europarådsländernas delegationer vid internationella
organisationer.
Rekommendation (nr 59) angående förenkling av tull- och gränsformaliteter
för motorfordon.
Rekommendation (nr 60) angående upprättandet av en kulturfond för
flyktingar.
Rekommendation (nr 61) angående OEEC:s särskilda rapport rörande
Strasbourgplanen.
Rekommendation (nr 62) angående konvertibilitetsfrågans aktuella läge.
Rekommendation (nr 63) angående Västeuropas ansträngningar i syfte
att befordra normala handelsförbindelser med öststaterna.
Rekommendation (nr 64) angående Västeuropas ansträngningar i syfte att
befordra normala handelsförbindelser med öststaterna (tillägg).
Rekommendation (nr 65) angående utbyte av krigsinvalider mellan medlemsstaterna
i syfte att ge dem läkarvård.
Rekommendation (nr 66) angående avslutandet av en europeisk utlämningskonvention.
Rekommendation (nr 67) angående den europeiska jordbrukskonferensens
resolution rörande upprättandet av jordbruksmarknader.
Kungl. Maj:ts proposition nr 173 3
Rekommendation (nr 68) angående förbud mot förorening av havet genom
spillolja.
Rekommendation (nr 69) angående hjälp åt medlemsstater vid inträffade
naturkatastrofer.
Rekommendation (nr 70) angående tillerkännande av konsultativ status
åt vissa icke-statliga internationella organisationer.
Rekommendation (nr 71) angående omorganisation av Europarådets generalsekretariat.
Ehuru församlingens ständiga utskott ej betecknat vissa rekommendationer
såsom särskilt angelägna, torde bland ovan uppräknade rekommendationer
n:ris 58, 59, 61, 62, 63, 64, 66, 67, 68, 69 och 71 kunna betraktas såsom
varande av den vikt, att de lämpligen bör göras till föremål för sedvanlig redogörelse
till riksdagen. I samband med behandlingen av rekommendationen
nr 58 har även ansetts lämpligt att lämna en redogörelse för innehållet i en
av församlingen antagen resolution (nr 45) angående upprättandet av regler
för inbördes konsultationer mellan Europarådsländernas delegationer vid
internationella organisationer. Vidare lämnas en redogörelse för den vid
församlingens septembersession antagna resolutionen (nr 61) angående
förbindelserna mellan rådgivande församlingen och medlemsstaternas parlament.
I samband med behandlingen av rekommendationen nr 71 redogöres
slutligen för de beslut i form av fyra resolutioner, som rådgivande församlingen
antog vid sina september- och decembersessioner i anledning av
europaarméfördragets förkastande och det därpå följande utbyggandet av
Brysselpakten till en västeuropeisk försvarsunion, nämligen resolutionerna
(nr 63) angående den situation, som uppstått genom att europaarméfördraget
frånfallits och avsedd att angiva möjliga lösningar i dess ställe, (nr
66) med utlåtande om Paris-avtalen, (nr 67) angående förbindelserna mellan
Europarådet och den västeuropeiska unionen samt unionsförsamlingens organisation
och (nr 68) angående Saars framtida status.
Texterna till ifrågavarande rekommendationer och resolutioner torde i
svensk översättning få såsom bilagor A—Q fogas till statsrådsprotokollet i
detta ärende.
Rekommendationen nr 58 och resolutionen nr 45 angående upprättande av
regler för inbördes konsultationer mellan europarådsländernas delegationer
vid internationella organisationer
Församlingen har ansett, att samråd mellan europeiska delegationer vid
Förenta Nationerna och dess fackorgan skulle bidraga till att befrämja gemenskapen
mellan Europarådets medlemmar och därför i sin rekommendation
nr 58 uppmanat ministerkommittén att fastställa regler för dylika
konsultationer. Ordföranden för en delegation, som eu av Europarådets medlemsstater
sänt till en annan organisation, kunde ta initiativ till sammankallande
av övriga delegationer tillhöriga Europarådets medlemsstater för
4
Kungl. Maj.ts proposition nr 173
diskussion av sådana frågor på dagordningen, som faller inom Europarådets
kompetens. I detta syfte borde Europarådets medlemsregeringar tillställa
sina delegationer nödvändiga instruktioner. Vidare borde generalsekreteraren
i Europarådet, närhelst en fråga inom en internationell organisation
är av intresse för rådet, framlägga inför ministerkommitténs ordförande
förslag till sammankallande av ett dylikt möte, vilket bör ske genom förmedling
av ordförandens egen delegation.
I anslutning till denna rekommendation uttalar församlingen i sin resolution
nr 45 önskemålet att representanter, som deltager i arbetet inom dessa
internationella organisationer antingen som delegater, biträdande delegater
eller experter, utsända av respektive regeringar, samråder sinsemellan
inofficiellt med godkännande från regeringarnas sida och inom gränsen för
sina fullmakter i avvaktan på godkännandet och förverkligandet av ovannämnda
rekommendation.
Ministerkommittén har beslutat att så tillvida efterkomma församlingens
rekommendation, att kommittén antagit en resolution, vari fastslås, att dylika
konsultationer kan anordnas, då så befinnes lämpligt.
Rekommendationen nr 59 angående förenkling av tull- och gränsformaliteter
för motorfordon
I rekommendationen nr 59 hänvisar församlingen bl. a. till det betänkande
som avgivits av nordiska parlamentariska kommittén för friare samfärdsel
rörande lättnader i fråga om tullbehandling m. in. av motorfordon i trafiken
meHan de nordiska länderna. Församlingen förklarar sig övertygad om att
det jamval vore möjligt för Europarådets större krets av medlemsstater att
ena sig om avskaffandet av alla onödiga gränsformaliteter.
I en första del av rekommendationen, sektion A, som berör konventionen
i Geneve den 19 september 1949 om vägtrafik, rekommenderas bland annat de
stater, som undertecknat men icke ratificerat konventionen, att snarast möjligt
göra detta. J
I sektion B rörande överenskommelsen i Geneve den 16 juni 1949 om provisorisk
tillämpning av förslag till internationella tullkonventioner beträffande
turisttrafik, fordon i yrkesmässig trafik och internationell vägtransport
framföres samma rekommendation.
I sektion C rörande tullbehandling av motorfordon rekommenderas bland
annat avskaffandet mellan Europarådets medlemsstater av gränspasseringsdokument
och ställandet av säkerhet vid tidsbegränsat besök i annan medem
sstat an dar motorfordonet är registrerat. Vidare föreslås, att Europarådets
medlemsstater som ett första steg i denna riktning skall införa ett
europeiskt temporärt importdokument, vilket icke kräver finansiella garantier
och som utfardas för viss tid kostnadsfritt av tullmyndigheter och motororganisationer.
En konferens bör även snarast möjligt sammankallas för
diskussion av dessa förslag.
5
Kungl. Maj:ts proposition nr 173
I sektion D slutligen rekommenderas de stater, som icke har obligatorisk
motorfordonsförsäkring för skada orsakad tredje man, att införa dylik försäkring.
Ministerkommittén har ännu icke avslutat sin behandling av denna rekommendation.
De i ovannämnda sektioner A, B och D framförda rekommendationerna
berör icke Sverige, då både konventionen i Geneve den 19 september 1949
och överenskommelsen i Geneve den 16 juni 1949 redan ratificerats av
Sverige och vidare motorfordonsförsäkring för skada orsakad tredje man är
obligatorisk i vårt land.
Rekommendationen nr 61 angående OEEC:s särskilda rapport rörande
Strasbourgplanen
Församlingen antog den 25 september 1952 en rekommendation (nr 26)
angående samordning på det ekonomiska området mellan Europarådets
medlemsstater och med dessa genom konstitutionella band anknutna transoceana
länder, den s. k. Strasbourgplanen. Denna utarbetades under intryck
av Koreakrisens råvaruboom. Den tog i sin ursprungliga form i första hand
sikte på att minska Europas beroende av dollarbetald import. Under medverkan
av samtliga Europarådets medlemsstater borde produktionen stimuleras
i de europeiska moderländernas transoceana besittningar, särskilt
Afrika, och utbytet av varor, tjänster och kapital och tekniskt vetande mellan
dem och andra västeuropesiska länder utvecklas. De medel, som Strasbourgplanen
närmast föreslog var upprättandet av en investeringsbank,
långtidskontrakt för råvaror och ett tullpreferensområde innefattande Västeuropa,
Commonwealth och kolonierna.
Ministerkommittén, som 1953 fick Strasbourgplanen sig underställd, remitterade
den till OEEC för yttrande. I april 1954 fastställde OEEC:s ministerråd
sitt yttrande, som i stort sett underkände de i Strasbourgplanen
anbefallda medlen. En investeringsbank hade visat sig omöjlig få till stånd,
långtidskontrakt kunde leda till artificiellt höga priser och vad beträffar
förslaget att genom ett tullpreferenssystem råda bot för dollarbristen konstaterades,
att mot dollarområdet riktade tullpreferenser vore ägnade att
ekonomiskt splittra den västliga världen och försvaga tendenser till en liberal
handelspolitik i Förenta Staterna. Vad beträffar planens syfte däremot —
nämligen den kommersiella och ekonomiska utvecklingen i de europeiska
transoceana besittningarna och de ekonomiska förbindelserna med dem -—
delade OEEC helt den i Strasbourgplanen uttalade övertygelsen om dess särskilda
vikt och betydelse. I anledning av detta OEEC:s yttrande uppmanar
församlingen i sin rekommendation nr 61 ministerkommittén att ombedja
länder med transoceana besittningar att på basis av Strasbourgplanen och
OEEC:s kommentarer till densamma utreda, i vilken utsträckning de skulle
6
Kungl. Maj. ts proposition nr 173
kunna godtaga en ekonomisk insats från andra europeiska länders sida. I
rekommendationen föreslås vidare, att i samråd med Europarådet och OEEC
en konferens skall sammankallas mellan å ena sidan Europarådets medlemsstater
och å den andra berörda transoceana länder och besittningar för
att utreda, i vilken utsträckning Strasbourgplanen skall kunna förverkligas.
Ministerkommittén har ännu icke avslutat sin behandling av denna rekommendation.
Rekommendationen nr 62 angående konvertibilitetsfrågans aktuella läge
I rekommendationen nr 62 bekräftar församlingen sina tidigare (i resolution
1953: 29) uttalade synpunkter i konvertibilitetsfrågan, nämligen att
konvertibilitet i intet fall får eftersträvas till priset av handelsrestriktioner
samt att åtgärder i syfte att återinföra konvertibilitet ej bör vidtagas unilateralt
och vidare ej vara av sådan art, att de äventyrar den europeiska integrationen.
Församlingen understryker vidare, att vid varje försök att genomföra
konvertibilitet uppmärksamheten bör fästas vid sysselsättningsnivån
och levnadsstandarden i samtliga länder. Slutligen anför församlingen,
under åberopande av tidigare rekommendationer syftande till sammanslagning
av Europarådet och OEEC, att ögonblicket torde visa sig lämpligt
företaga en dylik institutionell förändring, då konvertibilitet uppnåtts.
I anledning av denna rekommendation har ministrarnas ställföreträdare
avgivit en förklaring, enligt vilken de i stort sett ansluter sig till församlingens
synpunkter i denna fråga. Ställföreträdarna har emellertid icke kunnat
godtaga församlingens åsikt, att den lämpliga tidpunkten för en sammanslagning
av Europarådet och OEEC skulle inträda, när konvertibiliteten
en gång förverkligades. Under hänvisning till svenska regeringens tidigare
vid upprepade tillfällen framförda positiva inställning till integrationsfrågan
underströk den svenske representanten, att det vore omöjligt
att veta, i vilket läge denna fråga befunne sig, när en gång konvertibilitet
genomfördes. Han förordade därför, att församlingens rekommendation i
sin helhet skulle delgivas OEEC för kännedom utan att ministerkommittén
behövde taga ställning till densamma.
Rekommendationerna n:ris 63 och 64 angående Västeuropas ansträngningar
i syfte att befordra normala handelsförbindelser med öststaterna
Församlingens båda rekommendationer n:ris 63 och 64 berör frågan om
möjligheterna att i vissa avseenden samordna Västeuropas ansträngningar
att befordra normala handelsförbindelser med öststaterna.
I den första rekommenderar församlingen ministerkommittén att antaga
vissa principer för medlemsregeringarnas politik i avseende å öst—väst
-
7
Kungl. Maj:ts proposition nr 173
handeln. Varuutbytet bör betraktas som en del av den västra världens allmänna
politik gentemot öststaterna. Handeln mellan öst och väst bör vidare
uppmuntras och utvecklas av Europarådets medlemsstater, vilka även uppmanas
att samordna sin politik i detta avseende. Ministerkommittén rekommenderas
vidare uppdraga åt en expertgrupp att undersöka, hur en sådan
samordning lämpligen skall kunna ske, och i synnerhet möjligheterna att
skapa ett centralorgan, till vilket samtliga väststater, vare sig de är medlemmar
av Europarådet eller ej, skall kunna ansluta sig.
I den andra rekommendationen uttalar församlingen, att lättnader i handelsrestriktionerna
gentemot östblocket kan tänkas medföra vissa begränsade
fördelar för befolkningen i öststaterna och rekommenderar ministerkommittén
att å ena sidan beakta detta och å den andra söka hindra, att handelsutbytet
med Östeuropa underlättar ytterligare kollektivisering i öststaterna.
Ministerkommittén har ännu icke avslutat sin behandling av dessa båda
rekommendationer.
Rekommendationen nr 66 angående avslutandet av en europeisk
utlämningskonvention
I denna rekommendation förklarar församlingen det vara önskvärt med
hänsyn till de nära förbindelser, som håller på att upprättas mellan Europarådets
medlemmar, att avsluta en europeisk utlämningskonvention i syfte
dels att tillse att förbrytare blir straffade, även om de tagit sin tillflykt till
en annan stats territorium, dels att förenkla utlämningsproceduren. Under
hänvisning till att en kommitté av regeringsexperter behandlat frågan om
fastställande av vissa grundsatser rörande utlämning, rekommenderar församlingen
ministerkommittén att instruera experterna att fortsätta sitt arbete
i syfte att åstadkomma en europeisk utlämningskonvention samt att i
denna infoga de artiklar, som utarbetats av församlingens juridiska utskott
och i princip godkänts av församlingen. Arbetet på konventionen bör fortsätta,
även om det skulle visa sig, att vissa medlemsstater anser sig ur stånd
att ansluta sig till densamma. Därest expertkommittén skulle finna det nödvändigt
att göra viktiga ändringar i sak i dessa artiklar, bör ändringarna
diskuteras gemensamt av expertkommittén och vederbörande underutskott
av församlingens juridiska utskott. Den överenskomna texten skall därefter
överlämnas till församlingen för yttrande, innan den slutgiltigt fastställes
av ministerkommittén.
Ministerkommittén har ännu icke avslutat sin behandling av denna rekommendation.
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 173
Rekommendationen nr 67 angående den europeiska jordbrukskonferensens
resolution rörande upprättandet av jordbruksmarknader
I rekommendationens inledning framhåller församlingen beträffande den
resolution, som antogs vid den europeiska jordbrukskonferensens möte i
Paris den 6 10 juli 1954, att denna innehåller de allmänna principer, som
församlingen verkat för i syfte att upprätta marknader för jordbruksprodukter.
Församlingen bekräftar det angelägna behovet av en europeisk organisation
med förutsättningar att genom samarbete lösa det europeiska
jordbrukets produktions-, konsumtions- och avsättningsproblem. Under
hänvisning till ett uttalande i den av konferensen antagna resolutionen om
separata avtal rörande jordbruksprodukter och födoämnen förklarar församlingen,
att en gradvis utvidgning av sådana avtal så småningom kan
leda till det önskade målet. Församlingen noterar med den största tillfredsställelse,
att beslut fattats om att realisera ett sammanhängande program
samt att en ny organisation håller på att upprättas i form av bl. a. en ministerkommitté
för jordbruk och livsmedel. Församlingen förklarar det
vara väsentligt, att den nya organisationen får verkliga befogenheter inom
sitt behörighetsområde och framhäver behovet av att Europarådet nära anslutes
till den föreslagna kommittén och dess sekretariat. Mot bakgrunden
av denna inledning rekommenderar församlingen ministerkommittén att
verkställa konferensens resolution så snart som möjligt samt bemyndiga
jordbruksministerkommitten att inom ramen för organisationen för europeiskt
ekonomiskt samarbete vidtaga alla åtgärder, som nödvändiggöres av
situationen i medlemsstaterna. Ministerkommittén rekommenderas vidare
att tillerkänna den föreslagna organisationen en status, som svarar mot den
betydelse jordbruket har i Europas ekonomi, samt vidtaga alla lämpliga åtgärder
för att bereda representanter utsedda av församlingen tillfälle att
närvara vid jordbruksministerkommitténs möten.
Ministerkommittén har ännu icke avslutat sin behandling av denna rekommendation.
Rekommendationen nr 68 angående förbud mot förorening av havet genom
spillolja
I församlingens rekommendation nr 68 rekommenderas ministerkommittén
uppmana de medlemsstater, som ännu icke undertecknat den i London
den 12 maj 1954 ingångna internationella konventionen rörande förbud mot
förorening av havet genom spillolja att snarast biträda detta avtal samt
att i avvaktan på konventionens ikraftträdande omedelbart vidtaga vissa
åtgärder.
9
Kungl. Maj:ts proposition nr 173
I anledning av denna rekommendation har ministrarnas ställföreträdare
antagit en resolution, vari medlemsstaterna uppmanas att snarast möjligt
biträda rekommendationen i fråga.
Rekommendationen nr 69 angående hjälp åt medlemsstater vid inträffade
naturkatastrofer
I sin rekommendation nr 69 rekommenderar församlingen ministerkommittén
att i största möjliga utsträckning fortsätta hjälpverksamheten på
den grekiska ön Itaka samt bistå de av jordbävningskatastrofen i Algeriet
härjade områdena. Vidare rekommenderas ministerkommittén att vidtaga
åtgärder för att organisera metodisk och automatisk hjälp vid naturkatastrofer,
som träffar någon av Europarådets medlemsstater.
Ministerkommittén har ännu icke avslutat sin behandling av denna rekommendation.
Resolutionen nr 61 angående förbindelserna mellan rådgivande församlingen
och medlemsstaternas parlament
Församlingen uppmanar i sin resolution nr 61 sina ledamöter att taga
initiativ till diskussioner rörande församlingens rekommendationer, resolutioner
och yttranden inom de nationella parlamenten. Vidare inbjudes församlingens
president att regelbundet sända till parlamenten de tryckta
texterna till församlingens beslut och att i anslutning därtill översända ett
memorandum, vari angives betydelsen av de fattade besluten, och parlamentens
stöd begäres beträffande de särskilda punkterna i besluten. Slutligen
ger församlingen sin sekreterare i uppdrag att avgiva rapport rörande de
tekniska och finansiella krav, som kommer att ställas, därest ett beslut skulle
fattas om att översätta Europarådets dokument till — utöver franska och
engelska — övriga Europarådsspråk.
Resolutionerna n:ris 63, 66, 67 och 68 med utlåtande angående dels den
situation, som uppstått genom att Europaarméfördraget frånfallits, dels Parisavtalen,
dels förbindelserna mellan Europarådet och den planerade västeuropeiska
unionen, dels slutligen Saars framtida status. Rekommendationen
nr 71 angående omorganisation av Europarådets generalsekretariat
Huvudparten av rådgivande församlingens september- och decembersessioner
ägnades åt en allmän debatt rörande dels den situation, som uppstått
genom att den franska nationalförsamlingen den 30 augusti 1954 förkastat
projektet om upprättandet av en europaarmé, dels det i anledning härav på
10
Kungl. Maj. ts proposition nr 173
brittiskt initiativ framlagda förslaget att utbygga Brysselpaktsorganisationen
till en ny västeuropeisk union, bestående av Frankrike, Italien, Storbritannien,
Västtyskland, Belgien, Holland och Luxemburg.
Resolutionen nr 63, som rådgivande församlingen antog omedelbart före
den konferens i London, där den västeuropeiska försvarsorganisationen efter
europaarméfördragets förkastande behandlades, kan betecknas som en
utpräglad kompromissprodukt mellan två läger i församlingen: å ena sidan
anhängarna av en övernationell lösning av problemet om Västtysklands inlemmande
i det västeuropeiska försvaret, i linje med europaarméfördraget
men med en fastare anknytning av Storbritannien än vad nämnda fördrag
förutsett, å den andra förespråkarna för en lösning utan överstatliga konstruktioner,
närmast genom Västtysklands direkta eller indirekta infogande
i atlantpaktsorganisationen (NATO); i detta senare läge ställes också mindre
absoluta krav på Storbritanniens bindning till det kontinentala Västeuropa.
I resolutionen rekommenderas båda lösningarna, dock med åtminstone
tidsmässig prioritet för den senare: Västtysklands inträde i NATO via Brysselpakten,
denna senare likväl helst utsträckt även till andra europeiska
länder än de i London företrädda och ställd under en europeisk — politisk
och militär — kontroll av den art och i den form, att även Storbritannien
kan deltaga i och underställa sig den.
Sedan resultaten av Londonkonferensen och de därefter i Paris förda förhandlingarna
mellan de närmast intresserade västeuropeiska staterna om
principerna för upprättandet av den planerade nya västeuropeiska unionen
blivit kända, fick rådgivande församlingen tillfälle att vid sitt decembermöte
debattera desamma. Tre resolutioner antogs.
_ I ^en första, nr 66, rörande Parisavtalen, konstaterar församlingen inledningsvis
med tillfredsställelse, att vederbörande regeringar inom mycket kort
tidsrymd nått fram till en överenskommelse i den europeiska försvarsfrågan
och välkomnar Storbritanniens i samband därmed gjorda åtaganden.
Församlingen uttrycker vidare som sin uppfattning, att London- och Parisavtalen
stärkt alliansen mellan atlantmakterna och att Parisavtalen i stor
utsträckning svarar mot de principer och önskemål, som nedlagts i församlingens
i september antagna resolution nr 63. Församlingen insisterar
på att Parisavtalen snabbt ratificeras och uttrycker uppfattningen, att
dessa avtal ger västmakterna den sammanhållning, som är nödvändig för
att vid förhandlingar med Sovjetunionen söka uppnå en fredlig lösning
av de europeiska säkerhetsproblemen, i första hand Tysklands återförening
och statsfördraget med Österrike. Slutligen uttrycker församlingen
också förhoppningen, att ett åsiktsutbyte omedelbart skall äga rum på diplomatisk
väg, så att förhandlingar skall kunna öppnas snarast möjligt efter
avtalens ratificering och utan att fördröja deras ikraftträdande.
I den andra resolutionen, nr 67, rörande förbindelserna mellan Europarådet
och den västeuropeiska unionen samt unionsförsamlingens organisation,
framför församlingen vissa förslag, avsedda som ledning för Brvsselstaterna,
då dessa skall fastställa den nya församlingens befogenheter, orga
-
11
Kungl. Maj.ts proposition nr 173
nisation och arbetsmetoder. Tendensen i dessa förslag är att söka förhindra
skilsmässa mellan sjumaktsgruppen och övriga till Europarådet anslutna
stater. Det anges, hur den nya församlingen skall bäst kunna å ena sidan
fullgöra sina speciella uppgifter och å den andra samtidigt bidraga till det
europeiska enhetsverket genom att intimt samarbeta med Europarådet på de
ekonomiska, sociala och kulturella områdena.
Församlingen anser, att till den ändan Europarådsförsamlingens befogenheter,
organisation och funktionssätt bör i största möjliga utsträckning tagas
till utgångspunkt, när det gäller den västeuropeiska unionens församling.
Sistnämnda församlings presidium bör utses bland de medlemmar av
Europarådsförsamlingens presidium, som tillika är ledamöter av förstnämnda
församling. Den nya församlingen skall utse sin sekreterare, men de
bägge församlingarna bör i övrigt betjänas av ett gemensamt sekretariat.
Därför bör Europarådsförsamlingens sekreterare assisteras av den nya församlingens
sekreterare, och för att markera deras inbördes förhallande föreslås
den sistnämnde få rang av biträdande sekreterare vid Europarådsförsamlingen.
I sammanhanget märkes, att Europaförsamlingens sekreterare
i sin tur har rang av biträdande generalsekreterare i Europarådet. Slutligen
föreslås, att västeuropeiska unionens församling i görligaste mån skall förlägga
sin årliga allmänna session till tiden omedelbart före eller efter någon
Europarådsförsamlingens sammankomst.
Då Europarådet redan tidigare i flera resolutioner uttalat sig i Saarfrågan
och denna fråga nära sammankopplats med upprättandet av den nya
västeuropeiska unionen, nämligen genom en överenskommelse mellan
Frankrike och Västtyskland att bl. a. tilldela den nya organisationen vissa
befogenheter beträffande området i fråga, antog församlingen en resolution,
nr 68, vari den med tillfredsställelse tar ad notam den fransk-tyska uppgörelsen
i Saarfrågan och beaktar, att de allmänna riktlinjerna för detta avtal
nära följer dem, som Europarådets allmänna utskott förebådat. Vidare uttrycker
församlingen övertygelsen, att detta avtal skall medverka till att underlätta
fortsatta framsteg i det europeiska enhetsverket, samt uttalar slutligen
förhoppningen, att den nya statuten snarast möjligt skall träda i kraft.
I anledning av det förslag till gemensamt sekretariat mellan Europarådet
och den planerade västeuropeiska unionen, som församlingen framfört i sin
ovannämnda resolution nr 67, antog församlingen ävenledes en rekommendation,
nr 71, vari ministerkommittén uppmanas uppskjuta behandlingen
av den omorganisationsplan för Europarådets sekretariat, som nyligen framlagts,
till dess definitivt beslut fattats i frågan rörande gemensamt sekretariat
för de båda församlingarna.
Beträffande de omfattande diskussioner, som förts i församlingen i anledning
av ovannämnda rekommendation och resolutioner, torde få hänvisas
till den av utrikesdepartementet utgivna blåboken rörande Europarådets
verksamhet under 1954 (ny serie I: B: 4) s. 36—42.
Ministerkommittén har ännu icke tagit ställning till församlingens ovan
refererade beslut.
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 173
Vid ministerkommitténs möte den 19 december 1954 framhöll den svenske
representanten, ambassadören Westman, att det finge anses för tidigt att
upptaga till behandling frågan om förbindelserna mellan Europarådet och
den västeuropeiska unionen uteslutande på grundval av de åsikter i ämnet
varåt församlingen givit uttryck. Parisavtalen vore ännu icke ratificerade
av alla parter, och de berörda regeringarna hade ännu icke tagit ställning
till den nya organisationens struktur. Ministerkommittén inskränkte sig
etter sin debatt av frågan till ett uttalande till protokollet, enligt vilket de
fyra resolutionerna togs ad notam men kvarhölls på dagordningen för kommitténs
nästa möte.
Innan diskussionen avslutades, gjorde ambassadören Westman ytterligare
ett inlägg, vari han, med utgångspunkt från ett konstaterande under debatten,
att frågan om förhållandet mellan Europarådet och den västeuropeiska
unionen härnäst skulle dryftas vid överläggningar mellan unionens sju medlemmar,
framhöll, att det kunde vara av intresse, att därvid den svenska
inställningen i sak till detta spörsmål bleve känd. Han utvecklade därefter
den svenska inställningen till särskilt de förslag, som i församlingens resolution
nr 67 framförts rörande nära förbindelser mellan de båda församlingarnas
sekretariat, och underströk i polemik häremot det svenska kravet
på en klar boskillnad mellan församlingarna.
Departementschefen
Åtskilliga av de ovan refererade rekommendationerna har ännu icke slutbehandlats
av ministerkommittén.
Den tankegång, som utvecklas i rekommendationen nr 58 och resolutionen
nr 45, synes skäligen verklighetsfrämmande. Ministerkommittén har fördenskull
endast i mycket begränsad utsträckning tillmötesgått församlingens
önskemål. °
Vad angår rekommendationerna n:ris 63 och 64 avseende handelsutbytet
mellan öst och väst, har under debatten i församlingen den förstnämnda
kritiserats från svensk sida (blåboken om Europarådet s. 32). Av fyra i voteringen
deltagande svenska delegater röstade tre mot rekommendationen.
För egen del ansluter jag mig till den framförda kritiken. Beträffande den
enhälligt antagna rekommendationen nr 64 är huvudsyftet angående vidgad
®st~västhandel värt allt stöd från svensk sida. Avfattningen av rekommendationen
lämnar dock rum för kritik.
I rekommendationen nr 67 har församlingen bl. a. förordat vissa konstitutionella
nyheter i vad avser den i OEEC inramade jordbruksorganisationen.
Särskilt märkes förslaget oan rätt för Europarådets församling att genom
utsedda ombud vara representerad vid jordbruksministerkommitténs
moten. Detta uppslag torde påkalla kritisk prövning från ministerkommitténs
sida.
Vad angår resolutionen nr 67 om gemensamt sekretariat mellan Europarådet
och den planerade västeuropeiska unionen, må hänvisas till det ovan
13
Kungl. Maj:ts proposition nr 173
återgivna inlägg, som i ministerkommittén gjordes av svenska regeringens
representant. Frågan har av mig berörts även under den senaste utrikesdebatten
i riksdagen.
Den allmänpolitiska resolutionen nr 63 angående den situation, som uppstått
genom att Parisfördragen (här avses den europeiska försvarsgemenskapen)
frånfallits, har förlorat sin aktualitet. I resolutionen nr 66 har församlingen
i stället uttalat sig om de nya Parisfördragen och uttryckt sitt
gillande av dem. De svenska delegaterna i församlingen nedlade sina röster
vid voteringen. Svenska regeringen torde vid frågans behandling i ministerkommittén
böra avstå från deltagande däri.
Under åberopande av vad jag i det föregående anfört får jag hemställa,
att Kungl. Maj:t måtte till riksdagen avlåta proposition
med anhållan om riksdagens yttrande angående omförmälda
av Europarådets rådgivande församling år 1954 vid dess
sjätte ordinarie möte fattade beslut.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,
att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse
bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Dag Malm
14
Kungl. Maj. ts proposition nr 173
Rekommendation 58
angående upprättande av regler för inbördes konsultationer mellan Europarådsländernas
delegationer vid internationella organisationer
Församlingen,
som anser, att konsultationer mellan Europarådsländernas delegationer till
Förenta Nationerna, dess fackorgan samt administrativa sammanslutningar,
skulle bidraga till att skapa en närmare samhörighet mellan Europarådets
medlemsstater och främja dessas ideal samt de principer, som utgör grunden
för rådets stadga;
som anser, att sådana konsultationer mellan Europarådsländernas delegationer
endast kan öka de bidrag, som av Europarådets medlemsstater lämnas
till ifrågavarande internationella organisationers arbete genom att motsägelser
eller dubbelarbete i fråga om verksamheten vid sådana organisationer
och rådet undvikes;
som anser, att sådana konsultationer skulle ge de rådsmedlemmar, som
icke tillhör någon viss internationell organisation, tillfälle att tillkännage
sin uppfattning för de övriga rådsmedlemmarna genom ett multilateralt och
institutionellt system, varigenom de icke skulle behöva göra framställningar
hos vart och ett av de berörda sekretariaten;
rekommenderar ministerkommittén
att genom en statutorisk resolution fastställa nedan definierade system
för konsultationer:
(a) På initiativ av ordföranden eller dennes representant i en delegation
från någon av Europarådets medlemsstater till en internationell organisation,
må delegationer från rådets medlemsstater vid lämpliga tillfällen sammanträda
för att rådgöra om en fråga, som upptagits på ifrågavarande organisations
dagordning och som ligger inom Europarådets kompetens. I detta
syfte skall regeringarna i Europarådets medlemsstater utrusta sina delegationer
med erforderliga fullmakter, vilka skall bli en del av dessa delegationers
stående instruktioner.
(b) Närhelst verksamheten vid en viss internationell organisation synes
vara av intresse för rådet, skall generalsekreteraren till ministerkommitténs
ordförande inkomma med lämpligt förslag till sammankallande av ett
sådant möte genom förmedling av ordförandens hemlandsdelegation.
(c) Observatörer eller ad hoc-delegater från de av Europarådets medlemsstater,
som icke är medlemmar i den internationella organisation, vars
verksamhet föranlett sammankallande av möten, såsom sagts i föregående
punkt, skall inbjudas till sådana möten av den delegation, som begärt sammankallande
av mötet eller av den medlem av Europarådet, vars utrikesminister
är fungerande ordförande i ministerkommittén.
(d) Mötet må antingen inskränka sig till ett enkelt åsiktsutbyte eller,
med delegationernas enhälliga medgivande, antaga gemensamma konklusioner.
Regeringarna skall behålla full frihet att handla som synes dem
lämpligt i fråga om de konklusioner, som framlagts för dem.
(e) Den delegation, som sammankallar mötet, skall vara ansvarig för dettas
organisation och skall, om sa befinnes lämpligt, med övriga delegationers
medgivande, uppiätta en kortfattad rapport om mötet att framläggas
för ministerkommittén. Begäran må riktas till Europarådets generalsekreterare
om biträde för särskilda ändamål.
Kungl. Maj:ts proposition nr 173
15
Resolution 45
angående upprättande av regler för inbördes konsultationer mellan Europarådsländernas
delegationer vid internationella organisationer
Församlingen, . .
som anser det nödvändigt, att mellan de europeiska delegationerna till internationella
organisationer utan dröjsmål sådana kontakter eller konsultationer
upprättas, som kan gynna förverkligandet av Europarådets mål, och
att för detta ändamål ett provisoriskt system skapas för konsultationer mellan
de medlemmar av europeiska delegationer, som genast kan nås av församlingen;
som
vad beträffar rekommendation 58 angående upprättande av regler för
inbördes konsultationer mellan europeiska delegationer vid internationella
organisationer,
1. önskar fästa uppmärksamheten hos dem av dess representanter, som
deltar i dessa internationella organisationers arbete, antingen som respektive
regeringars delegater, biträdande delegater eller experter, på önskvärdheten
av att, med sina regeringars samtycke och inom gränserna för sina
fullmakter, hålla inofficiella rådplägningar, i avvaktan på att ovan anförda
rekommendation blir antagen och satt i kraft;
2. uttrycker en önskan, att en summarisk rapport, vederbörligen godkänd,
skall om så befinnes lämpligt, av den medlem, som tagit initiativet till mötet,
överlämnas till församlingens sekretariat, som kan föreslå, att den upptages
på församlingens dagordning.
Rekommendation 59
angående förenkling av tull- och gränsformaliteter för motorfordon
Församlingen, ...
som tagit under förnyat övervägande den motion om förenkling av gransformaliteterna
för resande, vilken framlagts av framlidne greve Jacini, dok.
98 (1951);
som önskar att i största möjliga utsträckning underlätta det internationella
turistutbytet mellan Europarådets medlemsstater;
som tagit kännedom om nordiska parlamentariska kommitténs för friare
samfärdsel betänkande angående förenkling av tull- och gränsformaliteter
för motorfordon samt om den verksamhet, som inom detta fält äger rum
under Förenta Nationernas ledning;
som anser att, såsom fallet är med de skandinaviska staterna, det skulle
vara möjligt att göra ytterligare framsteg mot upphävandet av onödiga formaliteter
mellan Europarådets medlemsstater och att sådana förbättringar
icke kan betraktas såsom ett dubbelarbete utan såsom ett steg i riktning
mot Förenta Nationernas mål; .
som tagit hänsyn till utskottets för juridiska och administrativa frågor
rapport ("dok. 204), vilken härjämte överlämnas till ministerkommittén, så
att denna rekommendation kan studeras i ljuset av denna rapport,
rekommenderar ministerkommittén att underkasta följande frågor en
snabb behandling och att utförliga uppgifter om de åtgärder, som kommittén
vidtagit för att efterkomma denna rekommendation jämte ett första utlåtande
därom, skall inflyta i ministerkommitténs nästa rapport eller tillläggsrapport
till rådgivande församlingen;
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 173
DEL A
som tagit i betraktande att av Europarådets medlemsstater endast Belgien,
Frankrike, Grekland, Italien, Luxemburg, Nederländerna och Sverige
hittills deponerat sina ratifikations- eller anslutningsinstrument till den
konvention rörande vägtrafik, vilken undertecknades i Geneve den 19 september
1949; r
som särskilt uppmärksammat, att artikel 24 i denna konvention berättigar
förare, som innehar nationella körkort att utan ytterligare prövning
köra på alla avtalsslutande staters territorier, men att denna bestämmelse
kan underkastas vissa villkor,
rekommenderar ministerkommittén:
1. att de medlemmar av Europarådet, vilka undertecknat men icke ratificerat
den konvention rörande vägtrafik, som undertecknades i Genéve den
19 september 1949, nämligen Danmark, Norge och Storbritannien, utan vidare
dröjsmål skall deponera sina ratifikationsinstrument och att övriga
medlemsstater, vilka för närvarande icke är bundna av konventionen, nämligen
Irland, Island, Turkiet och Tyska Förbundsrepubliken, snarast skall ansluta
sig till densamma;
2. att de medlemsstater, som ännu icke gjort så, ofördröj ligen och utan
reservation skall erkänna giltigheten av körkort, utfärdade av andra medlemsstater
till personer med huvudsaklig hemvist inom dessa staters territorium;
-
DEL B
som uppmärksammat, att den överenskommelse, som undertecknades i
Genéve den 16 juni 1949, innehållande bl. a. bestämmelser om provisorisk
tillämpning av förslaget till internationella tullkonventioner rörande turisttrafik
utarbetade av den ekonomiska europakommissionen, endast trätt i
kraft beträffande följande av Europarådets medlemsstater: Danmark,
Frankrike, Italien, Nederländerna, Norge, Storbritannien, Sverige och Tyska
Förbundsrepubliken;
som är av den uppfattningen, att denna rekommendation på intet sätt inverkar
på de huvudförslag, som framställes i sektion C nedan och vilka syftar
till en omedelbar modifikation av tullhandlingar i avvaktan på dessas
slutgiltiga avskaffande,
rekommenderar ministerkommittén, att de av Europarådets medlemmar,
vilka har undertecknat men icke ratificerat överenskommelsen av den 16
juni 1949 rörande provisorisk tillämpning av förslaget till internationella
konventioner rörande turisttrafik, nämligen Belgien och Luxemburg, skall
deponera sina ratifikationsinstrument och att övriga medlemsstater, vilka
ännu icke är bundna av överenskommelsen, skall ansluta sig snarast;
Del C
som har undersökt olika vägar för att uppnå ytterligare förenklingar och
särskilt studerat vissa tulldokument för närvarande i bruk i vissa medlemsstater,
såsom den fransk-italienska »diptyque» och den »laisser-passer»,
som utländska motorfordonsförare kan erhålla vid infärd till Frankrike,
Italien, Schweiz, Tyska Förbundsrepubliken och Österrike, vilka båda dokument
representerar lovvärda försök att underlätta gränsövergångar;
som uppmärksammat, att den nordiska interparlamentariska "kommittén
17
Kungl. Maj:ts proposition nr 173
i sin rapport angående förenkling av gränsformaliteterna för motorfordon
rekommenderat fullständigt avskaffande av tulldokument vid tillfällig införsel
av privata motorfordon de nordiska staterna1 sinsemellan och att formaliteterna
vid gränserna mellan dessa länder skulle begränsas till stickprov
på motorfordons nationella registreringsbevis och/eller förarens nationella
körkort och att det första av dessa förslag redan kommit till tilllämpning
i Danmark;
som uppmärksammat, att samma procedur gäller för motortrafik mellan
Canada och Förenta Staterna;
som erinrar om att, vad beträffar de nordiska länderna, för närvarande
ingen finansiell säkerhet kräves vid tillfällig införsel av privata motorfordon
och att, utom i Danmark, där även detta krav frånfallits, besökande
motorfordonsförare från andra nordiska länder endast har att personligen
avlägga en skriftlig försäkran att ur landet återutföra sina fordon inom viss
tidsfrist eller att betala föreskrivna utförseltullar och avgifter,
rekommenderar ministerkommittén:
1. att Europarådets medlemsstater skall avstå från att fordra finansiell
garanti vid tillfällig införsel av privata motorfordon genom turister med
huvudsaklig hemvist i övriga medlemsstater;
2. att såsom slutligt mål för Europarådets medlemsstater, vilket bör uppnås
snarast möjligt, uppställa ett fullständigt avskaffande av tulldokument
vid tillfällig införsel av privata motorfordon genom turister från medlemsstaterna
samt en begränsning av gränsformaliteterna till stickprov på nationella
registreringsbevis för fordon och nationella körkort för förare, vilket
prov i den mån så är möjligt endast bör äga rum vid platsen för infärd till
en medlemsstat;
3. att de medlemsstater, vilka för närvarande icke ser sig i stånd att helt
avskaffa i föregående stycke omnämnda tulldokument, såsom en tillfällig
övergångsåtgärd i avvaktan på förverkligande av detta mål skall införa en
tillfällig europeisk införselhandling för besökande motorfordonsförare, med
huvudsaklig hemvist i en annan medlemsstat, liknande den tillfälliga nordiska
införselhandlingen, d. v. s. eu handling, som icke fordrar finansiell
säkerhet, utfärdas utan avgift genom tullmyndigheter och motororganisationer
samt vid tullstationerna och gäller för en eller flera resor och under
minst tre månader, med möjlighet till förlängning upp till ett år (se beskrivning
av den nordiska tillfälliga införselhandlingen i §§ 53—59 av utskottets
för juridiska och administrativa frågor rapport):
4. att, efter införandet av ett europeiskt tillfälligt införseldokument, all
kontroll, som genomföres vid återkomsten till det land, där eu motorförare
har sin huvudsakliga hemvist och som avser ett tillfälligt utfört motorfordon,
endast skall grunda sig på motorfordonets nationella registreringsbevis;
5.
att en konferens för diskussion av ovannämnda åtgärder sammankallas
snarast inom Europarådets ram och att, förutom Europarådets medlemmar
och en delegation från rådgivande församlingen, följande länder
skall inbjudas att deltaga, under förutsättning att de i förväg tillkännagivit,
att de är gynnsamt inställda till dessa rekommendationer: Finland, Jugoslavien,
Portugal, Schweiz, Spanien och Österrike;
1 I denna rekommendation avser ordet »nordiska» Danmark, Finland, Norge och Sverige.
‘2 llihang till riksdagens protokoll 11 samt. .Yr 173
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 173
DEL D
som tagit hänsyn till den internationella plan för trafikförsäkring mot
skada å tredje man, vilken utarbetats under ledning av den ekonomiska
europakommissionen och som stöder sig på principen om internationellt erkännande
av nationella försäkringsbevis;
som, i betraktande av att detta system numera tillämpas i alla Europarådets
medlemsstater utom Grekland, Island och Turkiet,
som, i betraktande av, dessutom, att införandet av obligatorisk försäkring
mot skador å tredje man i de av Europarådets medlemsstater, där en sådan
försäkring ännu icke erfordras skulle utgöra ytterligare ett viktigt steg
mot underlättande av turistresor med motorfordon mellan dessa länder.
rekommenderar ministerkommittén;
1. att Island, som är ett av de länder, där försäkring mot skador å tredje
man är obligatorisk, erkänner giltigheten av det internationella trafikförsäkringsbeviset
(grönt kort) och att regeringarna i Grekland och Turkiet
vidtager erforderliga åtgärder för att tillåta trafikförsäkringsbolagen att till
försäkringsinnehavare utfärda internationella trafikförsäkringsbevis för resor
utomlands;
2. att medlemsstater, i vilka försäkring mot skada å tredje man för närvarande
icke är obligatorisk, överväger möjligheterna att göra sådan försäkring
obligatorisk.
Rekommendation 61
angående OEEC:s särskilda rapport rörande Strasbourgplanen
Församlingen,
som den 25 september 1952 antagit rekommendation 26, känd under
namnet Strasbourgplanen;
som behandlat OEEC:s kommentar till denna plan;
som tagit kännedom om bifogade rapport från kommittén för ekonomiska
frågor;
som är av den uppfattningen, att ministerkommittén, vid överlämnandet
av rekommendation 26 till OEEC:s prövning, beslutat att förbehålla sig
varje avgörande i ärendet och att bibehålla ‘frågan på sin dagordning;
som anser, att Europarådets och särskilt ministerkommitténs initiativrätt
i ekonomiska frågor kommer till klart uttryck i det arbetsprogram, som
nyligen framlagts för församlingen;
som anser, att såsom Strasbourgplanen understryker, den ekonomiska utvecklingen
i territorier, som är beroende av och har konstitutionella band
med Europarådets medlemsstater, i första hand bör inriktas på att höja befolkningens
levnadsstandard genom en väl avvägd utveckling av dessa länders
tillgångar;
o som anser, att ett nära samarbete mellan å ena sidan medlemsstaterna och
a andra sidan regeringarna och folken i dessa transoceana territorier är
oundgängligt för att förbereda ett balanserat långtidsprograrn, inspirerat av
Strasbourgplanen,
rekommenderar ministerkommittén:
(a) att antaga principen, att den europeiska integrationspolitiken såsom
naturlig följd upptager samarbetet mellan moderländerna, de transoceana
territorier, som har konstitutionella band med dessa, och Europarådets övriga
medlemsstater, till fromma för dessas gemensamma välfärd;
Kungl. Maj:ts proposition nr 173
19
(b) att inbjuda makter med transoceana besittningar att, på grundval av
Strasbourgplanen, OEEC:s kommentarer till densamma samt bifogade rapport,
gemensamt undersöka inom vilka områden de skulle vara villiga att
acceptera andra europeiska länders deltagande.
(c) att en konferens sammankallas under Europarådets och OEEC:s gemensamma
ledning, mellan å ena sidan medlemsstaterna och å andra sidan
berörda transoceana territorier, för att behandla de problem, som en tilllämpning
av de i Strasbourgplanen ingående förslagen skulle framkalla.
Rekommendation 62
angående konvertibilitetsfrågans aktuella läge
Församlingen,
som beaktat den utveckling och de internationella överläggningar, som
nyligen ägt rum rörande konvertibiliteten.
1. framhåller starkt de principer, som nedlagts i dess resolution 29 av
maj 1953, och framförallt:
(a) att konvertibiliteten av valutor i intet fall får uppnås till priset av
handelsrestriktioner;
(b) att åtgärder i syfte att återinföra konvertibiliteten av någon europeisk
valuta skall antagas endast efter överläggningar med samtliga berörda parter;
(c)
att de första stegen för utvidgandet av handels- och betalningssystemet
skall företagas på ett sådant sätt, att de icke äventyrar europeisk integration;
2.
önskar lika starkt understryka vikten av att vid varje försök till kom
vertibilitet uppmärksamheten fästes vid sysselsättningsnivån och levnadsstandarden
i samtliga berörda länder;
3. erinrar om sina rekommendationer 29 av maj 1952 och 46 av juni 1953
angående integration av Europarådet och OEEC, framhåller som sin uppfattning,
att när konvertibiliteten har uppnåtts ögonblicket torde visa sig
lämpligt att företaga en dylik institutionell förändring samt framför en
önskan att bliva tillfrågad i ärendet i en nära framtid.
Rekommendation 63
angående Västeuropas ansträngningar i syfte att befordra normala
handelsförbindelser med öststaterna
Församlingen,
som är fast besluten att icke sky några ansträngningar i syfte att främja
den fredliga samlevnaden mellan världens samtliga länder;
som anser, att utvecklingen av öst-västhandeln kan bidraga härtill;
som med tillfredsställelse tagit del av det arbete, som nedlagts inom den
ekonomiska kommissionen för Europa för att främja handelsförbindelserna
mellan öst och väst;
som beaktat COCOM:s verksamhet;
som önskar utvidga samarbetet mellan medlemsstaterna i syfte att främja
handeln med öst;
särskilt i syfte att tillse, att väst icke försältes i ett ogynnsamt läge vid
handelsförhandlingar med östs monopolföretag;
som erinrar om de synpunkter, som framhållits i interimsrapporten (dok.
258) rörande denna fråga;
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 173
rekommenderar ministerkommittén:
1. att antaga följande principer:
(a) varuutbytet mellan öst och väst skall betraktas som en del av västs
allmänna politik gentemot östblocket;
(b) med hänsyn till den sovjetiska politikens karaktär måste hänsyn tagas
såväl till den politiska innebörden av sådan handel som till dess ekonomiska
fördelar;
(c) med förbehåll för ovannämnda synpunkter skall medlemsstaterna
främja och utveckla sådan handel;
(d) en sådan utveckling kan icke äga rum på ett för västmakterna tillfredsställande
sätt, därest de icke samordnar sin politik i detta avseende;
2. att utse experter med uppdrag att undersöka, hur en sådan samordning
lämpligen skall kunna ske, och i synnerhet med hänsyn till möjligheten
att skapa ett centralorgan för samordning av öst-västhandeln och till
vilket samtliga väststater, vare sig de är medlemmar i Europarådet eller icke,
skall kunna ansluta sig.
Rekommendation 64
angående Västeuropas ansträngningar i syfte att befordra normala handelsförbindelser
med öststaterna (tillägg)
1. Församlingen erkänner, att lättnader i restriktionerna beträffande östvästhandeln
kan medföra vissa begränsade lättnader för de underkuvade
länderna i Central- och Östeuropa, i den mån de kan minska dessa länders
befolknings nuvarande ekonomiska svårigheter, samt även till en viss
grad begränsa Sovjetunionens ansträngningar att leda dessa länders handel
från dess traditionella riktningar och fullborda integreringen av dess ekonomi
inom satellitblocket.
2. Den bekräftar, att ingen åtgärd eller godkännande av någon åtgärd av
Europarådet rörande utvecklingen av öst-västhandeln på något sätt förminskar,
strider emot eller berör rådets fortsatta anslutning till den uppfattning
som det nyligen givit uttryck åt i resolutionen 47, i vilken församlingen
ånyo bekräftar nödvändigheten av hela Europas enande och ser fram
emot den dag, då dessa länder åter skall bli en integrerande del av den
eux-opeiska gemenskapen.
3. Församlingen föreslår, att ministerkommittén skall hålla utvecklingen
av öst-västhandeln under ständig och noggrann uppsikt och framförallt vidtaga
varje åtgärd, som må synas nödvändig och möjlig för att förhindra
denna handel från att direkt underlätta en ytterligare förstärkning av den
kommunistiska politiken i avseende på kollektivisering eller motsvarande
åtgärder, som står i strid med det slutliga återvändandet av dessa underkuvade
länder till ett fritt och demokratiskt liv, eller från att höja levnadsstandarden
för Sovjetunionens befolkning på bekostnad av befolkningen
i satellitländerna.
Rekommendation 66
angående avslutande av en europeisk utlämningskonvention
Församlingen,
som uppmärksammat det förslag, som framlagts inför församlingen av
hr J. G. Foster, Q. C., rörande avslutande av en europeisk utlämningskon
-
21
Kungl. Maj.ts proposition nr 173
vention i enlighet med samtliga medlemmars önskemål om cn gemensam
åtgärd på det juridiska området, ett förslag, som den 30 november 1951, dok.
82 (1951), överlämnades till utskottet för juridiska och administrativa frågor;
som
anser det önskvärt, med hänsyn till de nära förbindelser, som utvecklas
mellan Europarådets medlemmar, att avsluta en europeisk utlämningskonvention
för att säkerställa bestraffningen av dem, som begått brott
inom en medlems av Europarådet jurisdiktionsområde och som tager sin
tillflykt till en annan medlemsstats territorium, och för att så långt som
möjligt förenkla utlämningsförfarandet;
som underrättats om att en kommitté av regeringsexperter sammanträtt i
Strasbourg i oktober 1953 »i syfte att undersöka möjligheten av att fastställa
vissa principer rörande utlämning, som skulle vara antagbara för
samtliga medlemmar av Europarådet, varvid frågan huruvida dessa principer
skulle ingå i en multilateral konvention eller om de endast skulle
tjäna som grundval för en bilateral överenskommelse om utlämning skulle
tillsvidare få anstå»;
som i princip godkänt de artiklar, som bör ingå i en europeisk utlämningskonvention,
vars text återfinnes i utskottets för juridiska och administrativa
frågor rapport, som härmed överlämnas till ministerkommittén
(dok. 234),
rekommenderar ministerkommittén:
1. att expertkommittén för utlänmingsfrågor erhåller i uppdrag att fortsätta
sitt arbete i syfte att avsluta en europeisk utlämningskonvention och
att i denna införa de artiklar,1 som närslutes denna rekommendation, vilka
utarbetats av utskottet för juridiska och administrativa frågor och godkänts
av församlingen;
2. att med hänsyn till den resolution rörande undertecknande av partiella
överenskommelser, som antogs av ministerkommittén vid dess nionde möte
i augusti 1951, detta arbete skall fortsättas, även om det därefter skulle
visa sig, att vissa medlemsstater icke är villiga ansluta sig till en sådan konvention;
3.
att, därest expertkommittén skulle anse det erforderligt att vidtaga betydelsefulla
ändringar av saklig natur i dessa artiklar, sådana föreslagna
ändringar skall diskuteras vid gemensamma möten mellan vederbörande
underkommitté av församlingens juridiska och administrativa utskott å eni
sidan och regeringarnas expertkommitté eller dess underkommitté a den
andra i syfte att uppnå en lösning, som är godtagbar för båda parterna;
4. att texten till den föreslagna europeiska konventionen skall överlämnas
till församlingen för yttrande, innan den slutgiltigt godkännes av ministerkommittén.
Rekommendation 67
angående den europeiska jordbrukskonferensens resolution rörande upprättandet
av jordbruksmarknader
Församlingen bar beaktat den slutliga resolution, som avgavs av den europeiska
jordbrukskonferensen om upprättande av jordbruksmarknader, vilken
avhölls i Paris från den 6 till den 10 juli 1954.
Församlingen bekräftar, alt den nuvarande utvecklingen pa världsmark -
Iliir ej bifogade.
22
Kiingl. Majrts proposition nr 173
nåden gör det angeläget att upprätta en europeisk organisation, som kan
vara i stånd att genom gemensamma åtgärder lösa de produktions-, konsumtions-
och försäljningsproblem, som för närvarande möter vår kontinents
nationella jordbruksekonomi.
Den välkomnar det uttalande, som gjorts i nämnda konferens’ resolution,
att »länder, som inom de gränser, som fastställts av konferensen, önskar
sluta individuella överenskommelser rörande jordbruksprodukter och livsmedel
fritt bör kunna bestämma sina samarbetsmetoder», och anser, att den
gradvisa utvidgningen av sådana överenskommelser efter en tid skall leda
till det önskade målet.
Församlingen uppmärksammar även — och med stark tillfredsställelse —
att resolutionen icke begränsar sig till en from önskan, utan att beslut fattats
att utföra ett sammanhängande verksamhetsprogram och vidtaga åtgärder,
som baserats därpå samt att en ny organisation för närvarande håller
på att upprättas i form av en ministerkommitté för jordbruk och livsmedel
med en ställföreträdarekommitté, som till sitt förfogande skall erhålla
ett effektivt sekretariat med erforderlig sakkunskap;
anser det därför viktigt, att den nya organisationen för att framgångsrikt
kunna utföra de uppgifter, som förelagts den, skall åtnjuta de största förmåner
och besitta fulla befogenheter inom sitt kompetensområde;
framhåller behovet av att Europarådet upprätthåller nära förbindelser
med den föreslagna kommittén och sekretariatet och bekräftar det uttalande,
som avgivits av rådgivande församlingens representant vid konferensen,
vilket uttalande konferensen beaktade; och
rekommenderar ministerkommittén:
1. att snarast möjligt tillämpa europakonferensens resolution;
2. att tillämpa resolutionens förslag på ett så liberalt sätt som möjligt
och framför allt bemyndiga ministerkommittén för jordbruksfrågor att
inom ramen för OEEC och dess egen kompetens vidtaga alla åtgärder, som
nödvändiggöres av läget inom medlemsstaterna;
3. att giva ministerkommittén för jordbruksfrågor, ställföreträdarekommittén
och dess sekretariat en ställning, som motsvarar jordbrukets betydelse
inom Europas ekonomi;
4. att vidtaga alla erforderliga åtgärder för att en delegation, bestående
av representanter, utsedda av den rådgivande församlingen, i egenskap av
rådgivare skall kunna närvara vid möten med ministerkommittén för jordbruksfrågor
eller dess ställföreträdare.
Rekommendation 68
angående förbud mot förorening av havet genom spillolja
Församlingen,
som riktar uppmärksamheten på de problem, som uppkommit under efterkrigsåren
genom:
(a) transport av råolja till Europa med därav följande uttömning av spillolja
från tankfartyg;
(b) den ökade användningen av oljebränsle på handelsfartyg;
som med oro uppmärksammat, att uttömning av spillolja i havet medför
förstörelse av djurlivet och fiskplatserna och nedsmutsar kusterna och
stränderna hos de medlemsstater av Europarådet, som är belägna vid havet;
som tagit del av det arbete, som utförts av den internationella konferens
rörande havsvattnets förorenande genom olja, som ägde rum i London från
den 26 april till den 12 maj 1954; och
23
Kungl. Maj:ts proposition nr 173
som godkänt syftet med de åtta resolutioner, som antogs av denna konferens,
och den slutakt, som utfärdades vid avslutningen av dess förhandlingar;
som
antager de av konferensen avgivna slutsatserna såsom de angivits
i resolution nr 1:
»Den enda fullt effektiva metoden att förhindra oljeförorcning, som man
känner till, är att fullständigt undvika uttömning av beständiga oljor i havet,
och det finns, såsom ovan angivits, medel som möjliggör att till stor
del uppnå detta mål.
Ehuru konferensen har kommit till den slutsatsen, att det för närvarande
icke är möjligt att bestämma någon tidpunkt, från vilken uttömning
av beständiga oljor i havet skall helt och hållet upphöra, anser den dock,
att fullständigt undvikande av uttömning av sådana oljor — med vissa nödvändiga
undantag —• bör iakttagas från tidigast möjliga tidpunkt. Konferensen
riktar en kraftig uppmaning till alla regeringar och andra berörda
organ att göra allt vad de kan för att skapa nödiga förutsättningar för
genomförandet av ett sådant förbud genom att tillse att erforderliga mottagningsanordningar
åvägabringas i de större hamnarna liksom att fartygen
förses med behövliga inrättningar. Konferensen är av den uppfattningen,
att en ny konferens bör hållas inom tre år med uppgift att på nytt
granska frågan i ljuset av vunna erfarenheter rörande verkningarna av de
av denna konferens anbefallda åtgärderna»,
1. föreslår, att ministerkommittén skall uppmana de regeringar, som
ännu icke undertecknat den i London den 12 maj 1954 ingångna internationella
konventionen rörande förbud mot förorening av havsvatten eller
endast gjort det under förbehåll för ratifikation eller godkännande, att vidtaga
sådant godkännande och i avvaktan på konventionens ikraftträdande
omedelbart vidtaga vissa åtgärder, som uppräknats i resolution nr 6, som
godkänts av konferensen och bifogats dess slutakt;
2. riktar representanternas uppmärksamhet på önskvärdheten av att de
underrättar sina respektive parlament om den mycket stora vikt, som vissa
av Europarådets medlemmar fäster vid denna fråga.
Rekommendation 69
angående hjälp åt medlemsstater vid inträffade naturkatastrofer
Församlingen,
som tagit del av aytikel 63 i ministerkommitténs särskilda budskap
(dok. 238);
som med stor oro finner, att de nyligen timade naturkatastroferna i Algeriet
gör det ännu mera nödvändigt, att Europarådet upprättar ett organ för
att samordna åtgärder, varför de europeiska staterna har gemensamt ansvar;
som även hänvisar till den resolution, som församlingen redan tidigare
antagit till förmån för jordbävningsoffren på de joniska öarna,
är överraskad att finna att detta meddelande synes ha lämnat ön Itaka,
som adopterats av rådet, utan avseende;
rekommenderar ministerkommittén:
1. att vidtaga alla ansträngningar för att vad beträffar Itaka fortsätta och
i vad avser Algeriet vidtaga erforderliga åtgärder för att lämna nödvändig
hjälp och bistånd;
'' 2. att vidtaga åtgärder för att möjliggöra, att hjälpåtgä,rder till varje
medlemsland i Europarådet, som utsättes för naturkatastrofer, i fortsätt
-
24 Kungl. Maj:ts proposition nr 173
ningen skall organiseras metodiskt och vara avsedda att lämnas automatiskt;
3.
att säkerställa, att nödvändiga åtgärder utföres så fort som möjligt;
4. att utan dröjsmål erbjuda någon bestämd form för materiell hjälp till
on Itaka, vars adoption rådgivande församlingen enhälligt beslutat;
5. att meddela församlingen varje åtgärd, som har vidtagits eller må komma
att vidtagas i detta ärende.
Resolution 61
angående förbindelserna mellan rådgivande församlingen och medlemsstaternas
parlament
Församlingen,
som önskar påskynda den gradvisa utvecklingen av närmare förbindelser
mellan medlemmar av Europarådet framförallt genom att stärka banden
mellan församlingen och mediemsstaternas parlament;
som är övertygad om att kontakten med parlamenten på alla stadier i dess
arbete och i dess beslut kan göra dess åtgärder verksamma.
.. !• uppmanar representanterna i församlingen att vidtaga erforderliga åtgärder
tor att forsakra sig om en diskussion inom deras nationella parlament
av texter, som antagits av rådgivande församlingen;
2 uppmanar församlingens ordförande att regelbundet till de nationella
parlamenten överlämna texter, som antagits av församlingen (den tryckta
samlingen), samt att i en missivskrivelse kommentera betydelsen av de beslut,
som fattats och samtidigt begära parlamentens stöd på vissa punkter;
3. instruerar forsamlingens sekreterare att redogöra för de tekniska och
ekonomiska förutsättningarna för att verkställa översättningar till språken
i de länder, dit texterna sändas, varigenom medlemmarna av de nationella
parlamenten skulle göras bekanta med församlingens arbete
4.
uppmanar representanterna att samarbeta med församlingens sekre
terare
i syfte att overvaga och genomföra lämpliga metoder för att förmå
de nationella parlamenten att stödja församlingens rekommendationer, varvid
generalsekre ariatet instruerats att för detta ändamål lämna erforderlig
teknisk hjalp till representanterna. 8
Resolution 63
angående den situation, som uppstått genom att Parisfördragen frånfallits
och avsedd att angiva möjliga lösningar i dess ställe
DEL A
Församlingen,
som är besluten att fullgöra den rådgivande uppgift, som den erhållit, i
synnerhet i den nuvarande krisen för europeisk sammanhållning, som uppstått
genom att Parisfordragen frånfallits;
som konstaterar, att den omfattande debatt, som ägt rum i församlingen,
och de viktiga meddelanden, som lämnats av Belgiens och Frankrikes
T rlteTnif rar’ hai~ gÅ0rt det inöJli8t för församlingen att omedelbart före
Londonkonferensen fullgöra denna uppgift;
som uttalar sitt godkännande av de allmänna målen för europeisk politik
som de sex signatärmakterna till Parisfördragen ånyo bekräftat vid Brysselkonterensen
nämligen: J
25
Kungl. Maj.ts proposition nr 173
■— att stärka det europeiska samarbetet i syfte att skydda Västeuropa mot
de krafter som hotar det;
— att undvika varje neutralisering av Tyskland;
— att bidraga till Tysklands enande och dess deltagande i det gemensamma
försvaret;
— att finna en form för västerns ekonomiska och politiska integration;
anser, att den europeiska försvarspolitiken bör vara grundad på följande
fyra principer:
(i) nödvändigheten av ett snabbt stärkande av Europas försvar;
(ii) förstärkning av atlantalliansen, som utgör grundvalen för den fria
världens säkerhet, och utveckling av NATO;
(iii) Förbundsrepubliken Tysklands deltagande på basis av fullständigt
likå rättigheter;
(iv) nödvändigheten av att utan avbrott fullfölja ansträngningarna att
åstadkomma Europas ekonomiska och politiska enande.
DEL B
1. Församlingen välkomnar sammankallandet av Londonkonferensen.
Den anser, att konferensen har som främsta mål att finna en ny formel,
vilken skall möjliggöra för de stater, som är närvarande vid konferensen att
deltaga i en europeisk organisation, som kan baseras på en ändring och utvidgning
av Brysselpakten, innebärande en fullständig likställighet i vad
avser de deltagande staternas skyldigheter och rättigheter och utgörande en
integrerande del av NATO.
Församlingen uttrycker en önskan, att denna organisation, vars grund
lägges vid konferensen, skall vidtaga åtgärder för deltagande av andra europeiska
stater, som icke är närvarande vid konferensen.
Församlingen anser, att varje nytt försvarssystem skall innebära:
— på det militära planet:
(i) en förstärkning av NATO genom avslutande av långfristiga överenskommelser
angående storleken av och kontrollen över de stridskrafter som
stationerats på Europas kontinent;
(ii) en utveckling av den administrativa och tekniska integrationen av
europeiska stridskrafter, som är stationerade på Europas kontinent, i synnerhet
vad beträffar underhållstjänsten;
(iii) åtgärder för upprättande av kontroll över tillverkningen av vapen i
Europa framförallt i strategiskt utsatta områden;
— på det politiska planet:
en form av europeiskt politiskt överinseende och demokratisk kontroll,
som är antagbar för samtliga europeiska stater, som förhandlar vid konferensen,
däri inbegripet Storbritannien.
2. Församlingen anser, att de förhandlingar, som skall äga rum i London,
icke skall utesluta återupptagande av de förhandlingar, som avbröts i Bryssel
den 22 augusti i syfte att nå en överenskommelse om en ny form för
integration av europeiska stridskrafter, antagbar för parlamenten i samtliga
signatärstater till Parisöverenskommelsen. Denna militära integration, vilken
icke skulle äventyra uppfyllandet, antingen samtidigt eller senare, av de
önskemål, som kommit till uttryck i Luxemburgresolutionen av den 10 september
1952, skall under alla förhållanden föreskriva en demokratisk kontroll,
som skall utövas av en parlamentarisk församling, vilken så snart
som möjligt skall väljas genom allmänna val. Detta nya system skulle möjliggöra
närmare förbindelser med Storbritannien och troligen anslutning av
andra europeiska stater.
26
Kungl. Maj.ts proposition nr 173
3. Församlingen förbehåller sig rätten att under sitt nästa möte avgiva
ett nytt betänkande angående dessa problem som helhet och rörande de lösningar,
som kan föreslås den.
Resolution 66
med utlåtande om Parisavtalen
DEL A
Församlingen,
som granskat London- och Parisöverenskommelserna;
som med tillfredsställelse konstaterat, att regeringarna snabbt nått överenskommelse
om en lösning av det europeiska försvarsproblemet;
som välkomnar Storbritanniens aldrig tidigare givna åtagande, att brittiska
stridskrafter under detta århundrade, så länge som västeuropeiska
unionen önskar det, skall förbliva på Europas kontinent;
som anser, att avslutandet av dessa överenskommelser har förstärkt
atlantalliansen;
konstaterar, att Parisöverenskommelserna i stor utsträckning motsvarar
de fyra principer, som fastställts i del A i resolution 63, och de önskemål,
som framförts i del B av samma resolution;
. understryker nödvändigheten av att dessa överenskommelser snart ratificeras;
uttrycker
uppfattningen, att Parisöverenskommelserna ger västmakterna
den sammanhållning, som är nödvändig för att genom förhandlingar med
Sovjetunionen söka uppnå en fredlig lösning av de europeiska säkerhetsproblemen,
och i första hand Tysklands återförening och ett statsfördrag
med Österrike;
uttrycker förhoppningen, att ett åsiktsutbyte omedelbart skall äga rum
pa diplomatisk väg, så att förhandlingarna kan påbörjas så snart som möjligt
efter ratifikation av överenskommelserna, vilkas tillämpning icke bör
fördröjas.
DEL B
Församlingen,
som i resolution 67 uttryckt sin åsikt om organisationen av västeuropeiska
unionens församling och om förbindelserna mellan västeuropeiska unionen
och Europarådet,
uttrycker förhoppningen
(a) att västeuropeiska unionens råd skall bli satt i stånd att vidtaga er
forderliga
åtgärder för att främja Europas enhet och uppmuntra dess gradvisa
integration; °
(b) att mötet med den arbetsgrupp, som förutses i den av niomaktskonferensen
den 21 oktober 1954 antagna resolutionen rörande produktionen
°fr standardiseringen av vapen, skall resultera i en överenskommelse, som
star i överensstämmelse med de principer, som framlagts i denna resolution
framfor allt i vad avser en rationell organisation av produktionen och standardiseringen
av vapen;
. att den västeuropeiska unionens råd skall undersöka, huruvida rustnmgskontrollorganets
europeiska kontrollpersonal kan tillerkännas en av
regeringarna oberoende internationell status.
Kungl. Maj.ts proposition nr 173
27
Resolution 67
angående förbindelserna mellan Europarådet och den västeuropeiska unionen
samt unionsförsamlingens organisation
Församlingen, . , .... _ .
som hänvisar till protokoll nr 1 rörande ändring av och tillagg till Brysselpakten,
vilket undertecknats i Paris den 23 oktober 1954;
som tar i betraktande, att bortsett från de särskilda uppgifterna i samband
med rustningskontrollen västeuropiska unionens syfte är — såsom
fastställts i inledningen och i artikel VIII i den ändrade Brysselpakten • att
»främja Europas enhet och uppmuntra dess gradvisa integration», ett syfte,
som är i överensstämmelse med Europarådets såsom det fastställts i artikel
1 i stadgan;
som hänvisar till artikel IX i den ändrade Brysselpakten, som lyder:
»Västeuropeiska unionens råd skall till en församling bestående av Brysselpaktsmakternas
representanter i Europarådets rådgivande församling avlämna
en årlig redogörelse för sin verksamhet och i synnerhet för rustningskontrollen»;
. .....
som anser, att det är av intresse för europeisk enhet att i största möjliga
utsträckning förena västeuropeiska unionens och Europarådets verksamhet,
och att upprätta förbindelser mellan västeuropeiska unionen och kol- och
stålunionen; v. .
som erinrar om de principer, på vilka dess utlåtande nr 3 (1952) baserats,
rörande det bästa sättet att genomföra de förslag, som Storbritannien framförde
i maj 1952; , „„ . . , in..
avgiver, under förutsättning att Parisfördragen av den 23 oktober 1904
ratificeras, följande utlåtande rörande organisationen av västeuropeiska
unionens församling och de förbindelser, som skall upprättas mellan västeuropeiska
unionen och Europarådet:
A. Organisationen av västeuropeiska unionens församling
I
De bestämmelser, som anger rådgivande församlingens befogenheter, organisation
och arbetsmetoder skall mutatis mutandis gälla för västeuropeiska
unionens församling utan föregripande av följande bestämmelser,
som härrör från den senare församlingens särskilda skyldigheter.
II
1. Västeuropeiska unionen skall sammanträda till ordinarie möten en
gång om året. Dess sammanträden skall såvitt möjligt äga rum omedelbart
före eller efter rådgivande församlingens sammanträden. Den kan sammanträda
till extra möten så ofta som det är nödvändigt.
2. Presidenten och vicepresidenterna i västeuropeiska unionens församling
skall väljas bland de medlemmar av rådgivande församlingens presidium,
som är representanter i västeuropeiska unionens församling.
3. De representanter i västeuropeiska unionens församling, som utsetts att
ingå i rådgivande församlingens utskott, skall även vara medlemmar a%
förstnämnda församlings motsvarande utskott, som upprättats för att behandla
frågor, som faller inom båda församlingarnas behörighet.
4. Den årliga rapporten angående den av västeuropeiska unionens råd
28
Kungl. Maj:ts proposition nr 173
bedrivna verksamheten skall överlämnas till unionens församling av ordföranden
eller någon annan medlem av rådet.
5. Rapporterna från västeuropeiska unionens råd och från den europeiske
kommissarien för Saar skall tillställas samtliga representanter i unionens
församling minst tre veckor före öppnandet av det ordinarie församlingsmöte,
vid vilket rapporterna skall framläggas.
6. För att möjliggöra för västeuropeiska unionens församling att besvara
dessa rapporter med full kännedom om förhållandena kan församlingens
utskott hemställa, att rådet bemyndigar västeuropeiska unionens höga
tjänstemän och talesmän för varje underordnat organ (däri inbegripna expertkommittéer),
som upprättats av rådet i enlighet med den nya artikeln
\III (2) i den ändrade Brysselpakten, att framträda inför dem i enlighet
med de bestämmelser, som skall fastställas genom överenskommelse mellan
rådet och församlingen.
7. Förslag till årlig budget och administrativa utgifter för västeuropeiska
unionens församling skall av församlingens president överlämnas till rådet
för godkännande. Presidenten i unionens församling skall på församlingens
vägnar vara ansvarig för utbetalningar inom gränsen för de belopp som angivits
i ovannämnda budget, så snart denna godkänts.
8. Rådet skall överlämna västeuropeiska unionens årliga budget till
unionens församling för yttrande, innan den slutligen antages.
9. (a) Västeuropiske unionens församling skall utnämna sin sekreterare.
(b) Västeuropiska unionens församling och den rådgivande församlingen
skall betjänas av ett enda sekretariat. Därför bör rådgivande församlingens
sekreterare assisteras av unionsförsamlingens sekreterare, som skall ha rangav
biträdande sekreterare åt rådgivande församlingen.
B. Förbindelser, som skall upprättas mellan västeuropeiska unionen och
Europarådet
Överenskommelsen mellan Brysselpaktsorganisationens generalsekreterare
och Europarådets generalsekreterare skall fortsätta att regiera de ömsesidiga
förbindelserna mellan de två organisationerna, varvid är att märka, att de
bestämmelser i nämnda överenskommelse, som avser Brysselpaktsorganisationens
sociala och kulturella verksamhet, skall med samma rätt tillämpas
på alla västeuropeiska unionens framtida verksamhetsgrenar, som även faller
inom Europarådets behörighet.
C. Förbindelser, som skall upprättas mellan västeuropeiska unionen och
den europeiska kol- och stålunionen
Västeuropeiska unionens församling skall årligen lämna kol- och stålunionens
gemensamma församling en rapport över sin verksamhet.
All annan form av förbindelse mellan västeuropeiska unionen och koloch
stålunionen skall fastställas i en överenskommelse, som skall ingås
mellan de två organisationerna.
Resolution 68
angående Saars framtida status
Församlingen
tager med gillande kännedom om de den 23 oktober 1954 avslutade överenskommelserna,
vilka reglerar de huvudfrågor, som under många år skilt
frankrike och Tyskland, däribland Saarfrågan;
29
Kungl. Maj:ts proposition nr 173
påpekar, att allmänna utskottet under loppet av de senaste två åren lämnat
ett betydande bidrag till förhandlingarnas lyckliga utgång, och uttrycker
sin tillfredsställelse med denna sida av Europarådets verksamhet;
uttrycker övertygelsen, att den nu föreslagna lösningen kommer att bidraga
till att främja den kommande utvecklingen mot europeisk enhet och
att borga för fri bestämmanderätt vid avslutandet av ett fredsfördrag;
konstaterar med tillfredsställelse, att de båda fördragsslutande regeringarna
förbliver i kontakt för att åvägabringa en snar tillämpning av denna
överenskommelse; ,
uttrycker förhoppningen, att Saars nya statut skall trada i kraft snarast
möjligt.
Rekommendation 71
angående omorganisation av Europarådets generalsekretariat
Församlingen, . . . , ....
som uppmärksammat, att generalsekreteraren, till ministerkommittén
överlämnat en plan för omorganisation av sekretariatet,
som konstaterar, att dessa förslag har avseende på tillämpningen av artikel
9 i resolutionen angående upprättande av västeuropeiska unionens for
S£lförestår,
att ministerkommittén uppskjuter omorganisationen av Europarådets
sekretariat intill den tidpunkt, då ett beslut fattats om förslaget rörande
upprättande av ett enda sekretariat för västeuropeiska unionen och
rådgivande församlingen.