Kungl. Maj:ts proposition nr 171 år 1955
1
Nr 171
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa ändringar
i statens allmänna avlöningsreglemente m. m.; given
Stockholms slott den 31 mars 1955.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över civilärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF ADOLF
Gunnar Lange
Propositionens huvudsakliga innehåll
För årets riksdag har i tidigare propositioner framlagts förslag, som föranleder
ändringar i vissa statliga avlöningsreglementen m. fl. författningar.
Främst gäller detta prop. 1955:25 angående lönegradsplaceringen för vissa
tjänster m. m., prop. 1955:98 angående vissa frågor rörande tjänstebostäderna
för folkskolans lärare och prop. 1955: 148 angående avstängning av
domare. Vissa ytterligare ändringar föranledes av vid 1954 års riksdag fattade
beslut i fråga om undervisning och vård av psykiskt efterblivna och
om formerna för överförande av beställningshavare på disponibilitetsstat.
Inom civildepartementet har härutöver varit föremål för beredning vissa
andra frågor, som för sin lösning påkallar ändringar i avlöningsreglementen
eller som eljest är av natur att böra underställas riksdagen. Det sistnämnda
gäller bl. a. fråga om vidgad rätt till löneförmåner för deltagare i
kurser i företagsdemokrati.
I förevarande proposition föreslås, att riksdagen måtte bemyndiga Kungl.
Maj :t att, i huvudsaklig överensstämmelse med såsom bilaga till statsrådsprotokollet
i ärendet fogat författningsförslag, vidtaga ändringar i statens
allmänna avlöningsreglemente. Därjämte begäres riksdagens bemyndigande
att vidtaga vissa ändringar i avlöningsregleinentet för folkskolan, avlöningsreglementet
för övningslärare och prästlönereglementet ävensom i
statsbidragskungörelsen för de centrala verkstadsskolorna samt att utfärda
ändrade bestämmelser angående löneförmåner vid deltagande i kurser i företagsdemokrati.
Slutligen underställes riksdagens prövning frågor om beredskapsersättning
i vissa fall.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1955. 1 samt. .Yr 171
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 171
Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 31 mars
1955.
N är varande:
Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Sköld, Torsten Nilsson,
Sträng, Ericsson, Andersson, Norup, Hedlund, Persson, Hjalmar
Nilson, Lindell, Lange.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
chefen för civildepartementet, statsrådet Lange, frågor om ändringar i gällande
avlöningsreglementen m. m. samt anför därvid följande.
I olika tidigare avgivna propositioner till årets riksdag har framlagts förslag,
som föranleder ändringar i gällande avlöningsreglementen. I prop.
1955: 25 har på min föredragning framlagts vissa förslag angående övningsoch
facklärartjänster, vilka redan vunnit riksdagens godkännande (SU 32;
Rskr 107). Ytterligare förslag av här avsedd natur har framlagts i prop.
1955:98 angående vissa frågor rörande tjänstebostäderna för folkskolans
lärare, prop. 1955: 102 angående stuteristatens organisation m. m., prop.
1955: 110 angående vissa avlönings- m. fl. anslag under riksstatens fjärde
huvudtitel för budgetåret 1955/56 m. m. samt i prop. 1955: 148 angående
avstängning av domare.
Vissa ytterligare ändringar föranledes av vid 1954 års riksdag fattade
beslut. Detta gäller till en början vad då beslutats angående undervisning
och vård av psykiskt efterblivna (prop. 26; L2U 27; Rskr 239 samt prop.
124; SU 127; Rskr 304). Viss ändring föranledes vidare av riksdagens beslut
i fråga rörande överförande av beställningshavare på disponibilitetsstat
(Mot. 1:203; SU 118; Rskr 271).
Inom civildepartementet har härutöver varit föremål för beredning vissa
andra lönefrågor, som för sin lösning påkallar ändringar i avlöningsreglementena,
ävensom vissa framställningar, som är av natur att böra underställas
riksdagen.
Jag torde i detta sammanhang få anmäla ett av 1949 års utredning rörande
avlöningsförmånerna för utomlands stationerade tjänstemän den 19
juni 1954 avgivet betänkande till den del detsamma avser ändrade grunder
för barnbidrag åt utomlands stationerade tjänstemän vid utrikesförvaltningen.
Betänkandet har i årets statsverksproposition anmälts i vissa delar,
nämligen såvitt avser dels fråga om höjning av bidrag för inköp av bil (III
ht, p. 1) och dels fråga om inrättande av en utrikesförvaltningens lånefond
Kungl. Maj.ts proposition nr 171
3
(kap.budgeten, bil. 24 s. 5). över betänkandet har utlåtanden avgivits av
försvarets civilförvaltning, chefen för försvarsstaben, socialstyrelsen, utredningsmannen
för utomlands sjukvård, byggnadsstyrelsen, statskontoret,
riksräkenskapsverket, domkapitlet i Uppsala, lantbruksstyrelsen, medicinalstyrelsen
och statens lönenämnd ävensom av sändebuden i Washington,
Buenos Aires, London, Köpenhamn, Helsingfors, Paris, Tokio, Haag, Oslo,
Warszawa, Moskva, Ankara och Bonn samt generalkonsulerna i New York
och San Francisco.
I prop. 1955: 124 har framlagts förslag angående inrättande fr. o. m.
den 1 januari 1956 av ett sjöfartsverk. Vid bifall till angivna förslag torde
behov föreligga av vissa ändringar av väsentligen formell natur i statens
allmänna avlöningsreglemente att gälla från angivna tidpunkt. Kungl. Maj :t
torde med stöd av det genom riksdagens skrivelse 1948: 351 lämnade bemyndigandet
äga vidtaga dessa ändringar.
I. Statens allmänna avlöningsreglemente (Saar)
Inom civildepartementet har i anslutning till det anförda upprättats förslag
till kungörelse om ändring i statens allmänna avlöningsreglemente
den 30 juni 1948 (nr 436), vilket förslag torde få fogas såsom bilaga till
statsrådsprotokollet i detta ärende.
I förslaget har medtagits jämväl vissa ändringar av formell natur, vilka
med hänsyn till det Kungl. Maj :t genom riksdagens skrivelse 1948:351
lämnade bemyndigandet icke torde behöva underställas riksdagen.
Beträffande det närmare innehållet i de föreslagna reglementsbestämmelserna
torde jag få lämna följande redogörelse.
1 §•
Reglementete tillämpningsområde m. m.
Enligt 1 mom. f) av förevarande paragraf är avlöningsreglementet tilllämpligt
å rektorer och lärare vid statsunderstödda skolor för bildbara sinnesslöa
eller epileptiker och med sådana skolor samorganiserade arbetshem
(sinnesslöskolorna, epileptikerskolorna), med undantag av lärare i annat
ämne än kunskapsämne eller kvinnlig slöjd.
I detta stadgande föreslår jag vissa ändringar. Sålunda bör i anslutning
till förenämnda vid 1954 års riksdag fattade beslut om undervisning och
vård av vissa psykiskt efterblivna benämningen skolor för bildbara sinnesslöa
utbytas mot särskolor för psgkiskt efterblivna och i samband härmed
införas samlingsbenämningen särskolorna. Sistnämnda benämning bör införas
jämväl i 3 § 1 mom. och de särskilda bestämmelserna för läroverk
m. fl. läroanstalter i 4, 5, 7, 13, 19, 28, 29, 31, 38—42 och 49 §§ reglementet.
För att icke onödigtvis tynga författningsfönslaget har ändringar av denna
natur införts allenast om jämväl annan anledning till ändring i ifrågavarande
paragraf förelegat. I övrigt avses dessa ändringar skola företagas vid
den slutliga utredigeringen av ändringskungörelsen.
4
Kungl. Maj.ts proposition nr 171
I detta sammanhang föreslår jag vidare, att med hänsyn till den organisatoriska
utvecklingen vad i stadgandet sägs om samorganiserade arbetshem
skall utgå. Vid vissa med sinnesslöskolorna (epileptikerskolorna) samorganiserade
arbetshem, d. v. s. hem, avsedda för sådana sinnesslöa, som
omfattades av 1944 års lag om undervisning och vård av bildbara sinnesslöa
(sinnesslöa under 21 års ålder), har emellertid även bildbara sinnesslöa
över 21 års ålder mottagits eller fått kvarstanna, trots att dessa hem
egentligen icke var avsedda för sådant klientel. Vid nämnda arbetshem
ävensom vid några enstaka fristående arbetshem, avsedda för bildbara sinnesslöa
över 21 års ålder, har inrättats ett antal lärartjänster i kvinnlig
slöjd. Enär icke samtliga ifrågavarande tjänster synes kunna placeras vid
särskolornas yrkeshem, d. v. s. motsvarigheten i 1954 års lag om undervisning
och vård av vissa psykiskt efterblivna till förstnämnda arbetshem, och
lärartjänster icke bör förekomma vid arbetshemmen inom vårdanstalterna,
torde, därest riksdagen icke har något att erinra häremot, de tjänster, som
icke kan överflyttas, böra föras på övergångsstat eller övergångsvis bibehållas
tills vidare.
I anslutning till riksdagens beslut i anledning av prop. 1955 : 25 (bilaga
11) bör slutligen den i stadgandet gjorda gränsdragningen i förhållande till
avlöningsreglementet för övningslärare revideras. Från tillämpningen av
Saar bör sålunda fr. o. m. den 1 juli 1955 undantagas lärare i gymnastik
och i hushållsgöromål.
4 §.
Tjänsters inrättande och lönegradsplacering
De i prop. 1955: 110 framlagda förslagen till ändringar i fråga om flygvapnets
underbefälsorganisation m. m. har förutsatts i allmänhet icke skola
medföra behov av att nu företaga ändringar i avlöningsreglementet. Bemyndigande
har emellertid begärts för Kungl. Maj :t att meddela de närmare
bestämmelser, som kan erfordras för genomförande av förslagen. Till frågan
om inarbetande i avlöningsreglementet av bestämmelser rörande beställningshavare
i lönegraderna Mf 7 och Mf 8 vid de olika försvarsgrenarna torde
jag få anledning återkomma, sedan härför erforderliga utredningar företagits.
Emellertid föranleder förslagen i nämnda proposition redan nu vissa ändringar
i avlöningsreglementet. I propositionen föreslås sålunda en uppdelning
av signalistutbildningen vid flygvapnet på två linjer, en för marksignalister
(signalister) och en för signalister, som skall tjänstgöra som andre
män i attack-, nattjakt- och spaningsflygplan (flygnavigatörer). Flygnavigatörerna
har förutsatts skola kontraktsanställas, utbildas och befordras
efter i huvudsak samma grunder som fältflygare. Vid bifall till angivna
förslag bör därför de i avlöningsreglementet meddelade bestämmelserna
om fältflygare utsträckas att gälla jämväl flygnavigatörer. Detta gäller till
en början i fråga om första stycket av de i förevarande paragraf meddelade
särskilda bestämmelserna för försvaret.
Kungl. Maj:ts proposition nr 171
5
7 §.
Förening av tjänst med tjänstebefattning eller uppdrag
Genom beslut den 10 december 1954 har Kungl. Maj:t i anslutning till
1954 års riksdags beslut angående undervisning och vård av psykiskt efterblivna
förordnat, att den i skolöverstyrelsen anställde inspektören för sinnesslöundervisningen
fr. o. m. den 1 januari 1955 skall benämnas särskolinspektör.
Angivna tjänstebenämning har i författningsförslaget införts
i de i denna paragraf meddelade särskilda bestämmelserna för läroverk
m. fl. läroanstalter.
13 §.
Ordinarie tjänstemans förflyttningsskyldighet
I prop. 1955: 102 framlagt förslag angående stuteristatens organisation
innefattar, att Strömsholms hingstdepå kommer att successivt avvecklas.
Därefter kommer att kvarstå endast Flyinge hingstdepå och stuteri. Tjänsten
som chef för Strömsholms hingstdepå kommer att avföras ur personalförteckningen
redan fr. o. m. den 1 juli 1955. Vid bifall till angivna förslag
erfordras icke längre den under de särskilda bestämmelserna i förevarande
paragraf meddelade föreskriften angående förflyttningsskyldighet för depåchef
till annan depåchefstjänst vid stuteristaten.
14 §.
Ordinarie tjänstemans avgångsskyldighet m. m.
I de särskilda bestämmelserna för försvaret under förevarande paragraf
meddelas bl. a. föreskrifter om skyldighet för vissa militära och civilmilitära
beställningshavare att avgå från sin beställning, där så finnes påkallat med
hänsyn till statens intressen, samt om förutsättningarna för dylik beställningshavares
försättande i disponibilitet mot åtnjutande av disponibilitetsarvode.
Beslut om skyldighet att avgå från beställningen meddelas enligt angivna
föreskrifter av Kungl. Maj :t efter förslag av vederbörande försvarsgrenschef.
Innan sådant förslag avgives, skall yttranden ha inhämtats från övriga beställningshavaren
överordnade myndigheter eller chefer.
I anslutning till beslut vid 1954 års riksdag (Mot. I: 203; SU 118; Rskr
271) har i författningsförslaget intagits föreskrift att vederbörande beställningshavare
skall beredas tillfälle att yttra sig, innan ett överförande till
disponibilitetsstat må äga rum.
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 171
15 §.
Icke-ordinarie tjänstemans entledigande
I de i förevarande paragraf meddelade särskilda bestämmelserna för försvaret
föreslår jag — i anslutning till vad jag anfört under 4 § — sådan
ändring, att för flygnavigatörer av 2. graden skall gälla samma föreskrifter
beträffande avgång, som är meddelade för fältflygare av 2. graden.
28
De fall då löneavdrag skall tillämpas
Allmänna bestämmelser
Under III meddelas för närvarande vissa föreskrifter i fråga om löneförmåner
under avstängning från tjänstgöring m. m.
Enligt stadgandets första stycke skall för tjänsteman, som är avstängd
från tjänstgöring enär han vägrar underkasta sig ålagd läkarundersökning,
med lönen förfaras i enlighet med av Kungl. Maj :t meddelade bestämmelser
eller beslut. Bestämmelser i angivna hänseende har meddelats i olika kungörelser;
för statstjänstemän i allmänhet återfinns de i SFS 1935: 459.
Tjänsteman, som är avstängd från tjänstgöring av annan anledning än nyss
sagts, är enligt stadgandets andra stycke skyldig vidkännas C-avdrag, vederbörande
myndighet likväl obetaget att, där så prövas skäligt, låta honom
uppbära viss del av lönen. Finnes avstängningen ha varit obefogad, skall
löneavdrag ej tillämpas och innehållen lön utbetalas. Motsvarande föreskrifter
gäller, därest tjänsteman är anhållen såsom misstänkt för brott, är häktad
eller undergår frihetsstraff; lika med obefogad avstängning behandlas
härvid fall, då den anhållne ej blir häktad eller den anhållne eller häktade
blir frikänd.
I prop. 1955: 148 har framlagts förslag till lag om avstängning av domare,
vilken avses skola träda i kraft den 1 juli 1955. Beslut om dylik avstängning
skall meddelas av rätten och förutsättes skola kunna meddelas i fall då domare
på sannolika skäl är misstänkt för brott, som kan antagas medföra
avsättning. Domare, som enligt lagen är avstängd från utövning av tjänsten,
skall vara skyldig vidkännas det löneavdrag som rätten må bestämma. Närmare
föreskrifter om de olika slag av löneavdrag, som må komma i fråga,
skall kunna meddelas av Konungen; i motiven anföres härom att löneavdrag
jämlikt lagen bör utformas i överensstämmelse med avlöningsförfattningarnas
avdragstyper. I konsekvens med konstruktionen av avstängningsinstitutet
såsom en förberedelse till avsättning har i lagförslaget upptagits föreskrift
om att domare, som avstängts och fått vidkännas löneavdrag men ej
dömes till avsättning, skall äga uppbära den lön som avdragits.
7
Kungl. Maj:ts proposition nr 171
Därest, såsom förutsatts, av rätten beslutat löneavdrag skall motsvara A-,
B- eller C-avdrag å lönen, torde i allmänhet icke några komplikationer beträffande
avlöningsförfattningarnas tillämpning under avstängningstiden
komma att uppstå. Emellertid måste förhållandet mellan i judiciell ordning
beslutad avstängning och sådana fall av avstängning genom administrativa
beslut, som här förut berörts, anhållande och häktning närmare regleras.
Jag föreslår härutinnan, att i förevarande stadgande i avlöningsreglementet
intages erinran om att beträffande avstängning och löneavdrag i vissa fali
föreskrifter meddelas i förenämnda lag och med stöd därav meddelade bestämmelser.
Vidare föreslår jag, att de nu förefintliga föreskrifterna om
löneförmåner under avstängning m. m. icke skall gälla tjänsteman, som är
avstängd jämlikt sagda lag.
Jag torde få återkomma till viss ytterligare fråga i anslutning till den
föreslagna lagen i samband med behandlingen av 41 § Saar.
Särskilda bestämmelser
I de särskilda bestämmelserna under denna paragraf föreslår jag vissa
ändringar i punkten 1 av de för försvaret meddelade bestämmelserna.
I konsekvens med vad jag anfört under 4 §, bör till en början i punkten
1 a) flygnavigatörer i lönegraderna Me 14 och 16 likställas med fältflygare
i samma lönegrader.
Vidare torde vissa kompletterande föreskrifter beträffande lön under
sjukledighet i vissa fall böra meddelas för fast anställt manskap och förste
fältflygare. Härom får jag anföra följande.
Enligt de i 28 § I, punkt 6 b) under 1) meddelade bestämmelserna äger
tjänsteman, tillhörande avdragsgrupp 2 eller 3, vid tjänstledighet på grund
av sjukdom eller arbetsoförmåga, föranledd av kroppsskada, som ådragits
under tjänsteutövning och som av vederbörande centrala myndighet bedömes
vara orsakad av ett uppenbart olycksfall, uppbära oavkortad lön, i förekommande
fall lön med sjukpenningavdrag. Kroppsskadan förutsättes
härvid vara av det slag, att densamma vid tjänstledighet utöver den i 11 §
yrkesskadeförsäkringslagen angivna samordningstiden — i regel omfattande
90 dagar efter den då skadan inträffade — kommer att medföra rätt till
ersättning enligt sagda lag. Har skadan ådragits under sådana förhållanden,
att myndigheten icke funnit angivna förutsättningar föreligga, skall tjänstemannen
under samordningstiden uppbära lön som vid sjukdom i allmänhet.
I fall då tjänstledigheten varar utöver samordningstiden, är löneförmånerna
under ledigheten beroende av huruvida tjänstlcdighetsorsaken utgöres
av skada, som medför rätt till ersättning enligt lagen om yrkesskadeförsäkring,
eller ej.
Befinnes skadan vid riksförsäkringsanstaltens eller försäkringsrådets
prövning vara i tjänsten ådragen yrkesskada, varom förmäles i nyssnämnda
8
Kungl. Maj. ts proposition nr 171
lag, skall i princip oavkortad lön utgå såväl under samordningstiden som
under den därefter fortgående sjukledigheten, vilket i förekommande fall
innebär, att en retroaktiv reglering av den under samordningstiden utbetalda
lönen skall verkställas. För tid efter utgången av sistnämnda tid skall
tjänstemannen i här avsedda fall vidkännas yrkesskadeavdrag. Delta avdrag
är avvägt med utgångspunkt från att värdet av skattefriheten för den
del av lönen, som motsvarar sjukpenningen enligt yrkesskadeförsäkringslagen,
härigenom skall elimineras.
Därest skadan vid nämnda prövning skulle befinnas icke vara yrkesskada,
skall tjänstemannen under den fortsatta tjänstledigheten åtnjuta lön
enligt bestämmelserna i 28 § I, punkt 6 a), d. v. s. såsom vid tjänstledighet
för sjukdom i allmänhet.
Vad här anförts beträffande löneförmåner under samordningstiden äger
tillämpning jämväl å innehavare av beställning med lönegradsbeteckningen
Mha, beställningshavare i lönegraden Mg 10, Me 10 eller Me 11 och fältflygare
i lönegraden Me 14 eller Me 16 samt kommer fr. o. m. den 1 juli 1955
att gälla jämväl för flygnavigatör i lönegraden Me 14 eller Me 16. Behov av
vissa särbestämmelser för dessa anställningshavare med undantag av nämnda
flygnavigatörer har visat sig föreligga med hänsyn till att de undantagits
från den obligatoriska försäkringen enligt lagen om yrkesskadeförsäkring
och i stället hänförts under militärersättningsförordningen. I fråga om flygnavigatörer
i lönegraderna Me 14 och 16 uppkommer samma behov, när de
blir hänförda under nämnda förordning.
Militärersättningsförordningen ansluter sig i stora delar till yrkesskadeförsäkringslagen.
Vissa skiljaktigheter förefinnes emellertid. Såsom kroppsskada
räknas sålunda enligt förordningen även sjukdom, som icke förorsakats
av olycksfall. Yppas sådan sjukdom under militärtjänstgöring, skall
den anses vara ådragen under tjänstgöringen, såvida ej skälig anledning finnes
antaga att sjukdomens framträdande föranletts av annan orsak än tjänstgöringen
och att tjänstgöringen icke väsentligen bidragit därtill. Annan
sjukdom, som icke förorsakats av olycksfall, skall anses vara ådragen under
tjänstgöringen, därest denna skäligen kan antagas ha väsentligen bidragit
till sjukdomen.
Sjukpenning och livränta enligt militärersättningsförordningen utgår icke
till här förut omförmälda beställningshavare, så länge anställningen varar.
På grund härav blir de vid tjänstledighet på grund av skada under militärtjänstgöring
enligt 31 § sjukförsäkringslagen berättigade till sjukpenning
enligt sagda lag. Med undantag för karenstiden kommer sålunda dylik beställningshavare
normalt att under hela sjukperioden, intill dess vederbörande
blir utförsäkrad, uppbära sjukpenning från allmän sjukkassa och enligt
de regler, som gäller för sjukdom i allmänhet.
Anmälan om inträffat olycksfall under militärtjänstgöring skall i fråga
om personal, hänförd under militärersättningsförordningen, göras till riks
-
9
Kungl. Maj. ts proposition nr 171
torsäkringsanstalten, dock endast i fall då ersättning enligt förordningen
skäligen kan antagas komma att utgå, d. v. s. i fråga om sjukpenning, då arbetsoförmågan
på grund av skadan eller sjukdomen väntas kvarstå efter anställningens
eller tjänstgöringens upphörande.
Av vad jag tidigare anfört framgår, att de i 28 § I, punkt 6 b) under 1)
samt de i samma punkt under c) meddelade bestämmelserna utformats med
utgångspunkt från att vid samordningstidens utgång riksförsäkringsanstalten
skall ha prövat, huruvida tjänstledighetsorsaken är yrkesskada, varom
förinäles i lagen om yrkesskadeförsäkring, samt att, då fråga är om dylik
skada, vederbörande efter samordningstidens utgång skall äga rätt till sjukpenning
enligt yrkesskadeförsäkringslagen.
Någon samordning, motsvarande den som i fråga om yrkesskadeförsäkringen
under viss tid gäller i förhållande till den allmänna sjukförsäkringen,
är icke föreskriven mellan förmåner enligt sjukförsäkringslagen och ersättningar
enligt militärersättningsförordningen. Vid skada, som i princip
medför rätt till ersättning enligt sagda förordning, förefinnes följaktligen icke
heller någon motsvarighet till den tidsgräns, vid vilken enligt förenämnda
bestämmelser ändring av de utgående löneförmånerna skall inträda. De förutsättningar,
på vilka sagda bestämmelser bygger, föreligger sålunda icke
i dylikt fall.
Närmast till hands synes ligga att vid utformandet av de särskilda bestämmelserna
jämställa sådan skada, som medför rätt till ersättning enligt militärersättningsförordningen,
med yrkesskada, varom förmäles i lagen om
yrkesskadeförsäkring, och att efter en tid motsvarande samordningstiden
tillämpa bestämmelserna i 28 § I, punkt 6 c). En sådan lösning skulle emellertid
innebära, att dessa beställningshavare skulle komma i en förmånligare
ställning än andra statstjänstemän, dels därigenom att förordningens
skadebegrepp medger en vidare ersättningsrätt än yrkesskadeförsäkringens
och dels därigenom att yrkesskadeavdraget på grund av sin konstruktion är
otillräckligt, om beställningshavaren, såsom i detta fall, uppbär sjukpenning
från sjukkassa.
Enligt min mening bör sådan komplettering av bestämmelserna i 28 § I,
punkt 6 ske, att ifrågavarande beställningshavare blir berättigade att utan i
reglementet angiven tidsbegränsning uppbära oavkortad lön, i förekommande
fall lön med sjukpenningavdrag, förutom i fall som avses under 2)—4)
av punkt 6 b) jämväl vid tjänstledighet av orsak, som angives under 1) av
samma punkt. Vid tjänstledighet till följd av sjukdom i andra fall synes
rätten till sådan lön böra begränsas till att omfatta fall, där tjänstledigheten
sträcker sig utöver tid, motsvarande den i 11 § yrkesskadeförsäkringslagen
angivna samordningstiden, och är föranledd av sådan skada, som enligt
försvarets civilförvaltnings bedömande skulle ha medfört ersättning enligt
lagen om yrkesskadeförsäkring, därest sagda lag varit å den skadade
tillämplig.
Alt bedömningsfrågan ansetts böra avgöras av försvarets civilförvaltning,
10
Kungl. Maj.ts proposition hr 171
sammanhänger med att riksförsäkringsanstalten icke torde äga träffa beslut
av här avsedd innebörd beträffande beställningshavare, som undantagits
från yrkesskadeförsäkringen. Talan mot civilförvaltningens beslut i fall,
som här avses, skall sålunda i vanlig ordning föras hos kammarrätten. Jag
förutsätter emellertid att civilförvaltningen vid sin prövning i tveksamma
fall kommer att rådgöra med riksförsäkringsanstalten.
I författningsförslaget har under de särskilda bestämmelserna för försvaret
som nya andra och tredje stycken under 1 b) intagits bestämmelser av
nu angiven innebörd. Behov av tillämpning av föreslagna regler å flygnavigatörer
i lönegraderna Me 14 och 16 uppkommer, såsom framgår av vad jag
förut anfört, först om de blir hänförda under militärersättningsförordningen.
I författningsförslaget har de icke medtagits. När de blir hänförda under
förordningen, torde det få ankomma på Kungl. Maj :t att företaga härav
betingad ändring i förevarande bestämmelser.
33 §.
Särskilda ersättningar
Särskilda bestämmelser
Utrikesförvaltningen. Under punkten 3 a) av de särskilda bestämmelserna
för utrikesförvaltningen föreskrives för närvarande, att tjänsteman vid utrikesförvaltningen
samt försvarsattachéer och biträdande försvarsattachéer
vid stationering utomlands äger åtnjuta särskilda förmåner i enlighet med i
sagda punkt meddelade bestämmelser, pressattaché och attaché vid utrikesförvaltningen
dock endast i den mån sådant särskilt angives.
En förmån av här avsett slag utgör barnbidrag, som utgår, därest tjänsteman
på grund av försörjningsplikt underhåller barn under 19 års ålder,
med 750 kronor för ett och 500 kronor för varje ytterligare barn under 10
års ålder samt med 2 000 kronoy för varje barn, som fyllt 10 år, allt för år
räknat. Barnbidrag utgår även till attaché, om han förklarats slutligt antagen
för fortsatt tjänstgöring inom utrikesförvaltningen. Barnbidragen har
med anlitande av de till prisutjämningstillägg åt diplomatisk och konsulär
personal anvisade medlen förstärkts med ett tillägg å 250 kronor för år,
såvitt angår barn under 10 års ålder, och 1 000 kronor för år, såvitt angår
barn, som fyllt 10 men ej 19 år. Barnbidragen utgår sålunda för närvarande
med totalt 1 000, 750 resp. 3 000 kronor för år.
Jämlikt 29 § 8 mom. prästlönereglementet åtnjuter kyrkoherde i svensk
församling i utlandet barntillägg enligt samma grunder, som i Saar stadgas
beträffande barnbidrag åt utlandstjänsteman. I det utlandstillägg jämte provisorisk
höjning därå, som utgår till nu nämnd kyrkoherde, inbegripes även
en förhöjning av barntillägget, motsvarande nu utgående förhöjning av det
enligt Saar utgående barnbidraget.
Såsom jag inledningsvis nämnt, har 1949 års ullandslöneutredning i sitt
den 19 juni 1954 dagtecknade betänkande bl. a. framlagt förslag till ändrade
11
Kimgl. Maj.ts proposition nr 171
bestämmelser i Saar såvitt avser ifrågavarande barnbidrag. Jag torde i detta
sammanhang få anmäla utredningens förslag, i den del detsamma avser
ändrade grunder för barnbidrag, samt de däröver avgivna utlåtandena.
Utredningens förslag
Inledningsvis framhåller utredningen, att med barnbidragen, som infördes
i lönesystemet år 1939 och därvid fastställdes till i Saar nu angivna belopp,
i princip intet annat avsetts än att bereda ullandstjänstemännen samma
möjligheter som de i hemlandet stationerade att ge sina barn svensk uppfostran
(jfr prop. 1939:28; SU 30; Rskr 45 samt statsverksprop. 1939, III
ht; SU 3; Rskr 3). Bidragsbeloppen avvägdes med utgångspunkt från att
barnen i allmänhet intill en ålder av ungefär 10 år uppfostrades hos föräldrarna
men därefter erhöll utbildning i Sverige, antingen i internatskola ellei,
med anlitande av skolhushåll, vid annan läroanstalt. Bidraget för barn under
10 års ålder torde ha fastställts under visst hänsynstagande till kostnaderna
för resor för barnet till och från hemlandet samt för lön och resor för en
svensk barnsköterska eller småbarnslärarinna. Bidraget för barn, som fyllt
10 men ej 19 år, beräknades på grundval av inhämtade uppgifter om avgifterna
vid svenska internatskolor och om kostnaderna för skolhushåll. Förstärkningen
av barnbidragen genom prisutjämningsmedel grundade sig på
beslut vid 1949 års riksdag i anledning av i prop. 1949: 117 framlagda förslag.
Utredningen framhåller vidare, att det vid avvägandet av löneförmånerna
för de utomlands stationerade tjänstemännen torde vara ofrånkomligt
att särskilt beakta de merkostnader, som de till följd av utlandstjänstgöringen
i allmänhet har att vidkännas för sina barns uppfostran och utbildning.
Kompensation för sådana merkostnader bör liksom för närvarande utgå i
form av ett särskilt barnbidrag. Med hänsyn till de betydande belopp, varmed
barnbidragen — särskilt för barn över 10 år — numera utgår, har emellertid
utredningen företagit en närmare granskning av förutsättningarna för
åtnjutande av sådant bidrag.
Utredningen finner den nuvarande åldersgräns — fyllda 19 år — vid vilken
barnbidrag senast upphör att utgå, vara lämpligt avvägd. Likaså anses
det i allmänhet väl motiverat, att barnbidrag utgår med avsevärt högre belopp
för barn, som fyllt 10 år, än för barn under denna ålder. Det torde
nämligen alltjämt vara regel, att barnet uppfostras hos föräldrarna intill
en ålder av omkring 10 år och därefter sättes i skola i Sverige. Det högre barnbidraget
bör liksom för närvarande avvägas med hänsyn till de merkostnader,
som drabbar utlandstjänstemännen, om de håller sina barn i skola i
hemlandet. I motsats till vad nu gäller, bör emellertid detta högre barnbidrag
utgå endast under förutsättning att barnet verkligen erhåller utbildning vid
undervisningsanstalt i Sverige. Utredningen föreslår sålunda två olika typer
av barnbidrag, nämligen dels ett högre bidrag för barn, som fyllt 10 men ej
19 år och som erhåller utbildning vid undervisningsanstalt i Sverige, och
12
Kungl. Maj.ts proposition nr li 1
dels ett lägre bidrag för annat barn under It) år. Utredningen anser därjämte,
att det bör föreskrivas, att tjänsteman, som önskar komma i åtnjutande
av det högre bidraget, skall avge förklaring, att barnet erhåller sådan
utbildning, som nyss nämnts.
Vad beträffar barnbidragens belopp, har utredningen, med ledning av inhämtade
uppgifter om avgifterna vid vissa svenska internatskolor, funnit sig
böra förorda, att det högre bidraget i nuvarande läge regelmässigt skall utgå
med omkring 4 000 kronor för år. Delta bidrag bör emellertid enligt utredningens
mening icke utgå med ett fast belopp utan göras rörligt enligt grunder,
liknande dem som gäller i fråga om höjning av löner enligt statens löneplansförordning
(numera statens grundlöneförordning). Det bör emellertid
få ankomma på Kungl. Maj :t att fastställa grunderna för förhöjning av
här avsedda barnbidrag. Med beaktande av den vid förslagets avgivande gällande
faktiska förhöjningen av statstjänsteinännens löner förordar utredningen,
att ifrågavarande barnbidrag skall utgå med ett grundbelopp av 2 600
kronor (vid 1954 års grundnivå) jämte rörlig förhöjning därå enligt på
förut angivet sätt fastställda grunder. I detta sammanhang föreslår utredningen
vidare, att barnbidraget i förekommande fall skall minskas med
stipendium, som må ha beviljats barnet jämlikt kungörelsen den 28 juni
1946 (nr 552) angående statsstipendier för bedrivande av studier vid allmänna
läroverk in. fl. läroanstalter [numera kungörelsen den 5 juni 1958
(nr 530) angående statlig studiehjälp åt elever vid vissa läroanstalter].
Det lägre barnbidraget avses, såsom tidigare nämnts, skola utgå dels för
barn under 10 års ålder och dels för barn i åldern 10—18 år, som ej erhåller
utbildning vid undervisningsanstalt i Sverige. Enligt utredningens uppfattning
är för dessa barns vidkommande ett bidrag motiverat med hänsyn till
de särskilda kostnader, som följer av att svensk barnsköterska anställes
eller, då fråga är om äldre barn, att barnet hålles i skola i anställningslandet
eller eljest utom hemlandet. Utredningen finner det angeläget, att detta
barnbidi ag fastställes på sådant sätt, att det erhåller samma realvärde på
olika stationeringsorter. Utredningen föreslår, att bidraget åt tjänsteman, som
ar stationerad på ort, där levnadskostnaderna ej är högre än i Stockholm,
fastställes till belopp, motsvarande det barnbidrag och prisutjämningstillägg
för år räknat, som för närvarande utgår för barn under 10 års ålder, eller
sålunda till 1 000 kronor för det första barnet och 750 kronor för varje ytterligare
barn. För tjänsteman, som är stationerad i land med högre levnadskostnader
än i Stockholm, bör bidraget i motsvarande mån höjas. Då
levnadskostnaderna på vederbörande ort väsentligt förändrats och föranlett
justering av utlandstillägget, bör jämväl barnbidraget jämkas på motsvarande
sätt.
Utredningen finner det icke vara rimligt, att vissa kategorier av den utomlands
stationerade personalen, såsom pressattachéer, lanlbruksattachéer och
icke slutligt antagna attachéer, är uteslutna från rätten till barnbidrag, då de
självfallet vid stationering utomlands drabbas av samma merkostnader för
barnens uppfostran och utbildning som de tjänstemän, vilka enligt nu gäl
-
13
Kungl. Maj. ts proposition nr 171
lande bestämmelser är berättigade till barnbidrag. Rätten till barnbidrag
föreslås därför skola utsträckas till att omfatta all utomlands stationerad,
lönegradsplacerad personal.
Utredningen föreslår vidare, att barnbidrag endast skall utgå för barn,
som är svensk medborgare. Detta motiveras med att barn, som icke är svensk
medborgare, torde ha så obetydlig samhörighet med Sverige, att staten ej har
tillräcklig anledning att påtaga sig särskilda kostnader för dess uppfostran
och utbildning.
Såsom tidigare nämnts utgår barnbidrag enligt nu gällande bestämmelser
för barn, som tjänstemannen på grund av försörjningsplikt underhåller. I
detta hänseende förordar utredningen, att kravet på förhandenvaro av försörjningsplikt
(privaträttslig underhållsskyldighet) icke skall bibehållas utan
att avgörande för rätten till barnbidrag skall vara, om barnet faktiskt underhålles
av tjänstemannen. Emellertid föreslås den begränsningen i förhållande
till nuvarande bestämmelser, att barnbidrag må utgå endast för eget
barn eller adoptivbarn. Denna skärpning motiveras med att en utländskänsteman,
som på grund av försörjningsplikt underhåller exempelvis makes
barn i tidigare äktenskap, enligt utredningens mening ej bör komma i åtnjutande
av barnbidrag för barnet med mindre förhållandet mellan tjänstemannen
och barnet erhållit den fasthet, som en adoption innebär. I anslutning
härtill föreslår utredningen införande av en bestämmelse av innehåll,
att tjänsteman, i händelse han är hemskild eller frånskild och andra maken
tillerkänts vårdnaden om makarnas barn, i intet fall skall äga uppbära
barnbidrag med högre belopp, än vad han jämlikt dom eller avtal är pliktig
utge såsom underhållsbidrag för barnet. Enligt nu gällande bestämmelser
inverkar sagda omständighet icke på tjänstemannens rätt till barnbidrag
eller på bidragets belopp.
Utredningen har uppmärksammat, att tjänsteman, vilken vid förflyttning
från utrikes ort till hemlandet har barn, som åtnjuter utbildning vid internatskola,
regelmässigt är nödsakad att vidkännas de höga kostnaderna för
sådan utbildning åtminstone för hela den termin, under vilken förflyttningen
äger rum. Utredningen finner det rimligt, att det högre barnbidraget i nu
nämnt fall får utgå till utgången av det kalenderhalvår, under vilket förflyttningen
sker. Härtill torde böra anmärkas, att enligt nu gällande bestämmelser
barnbidrag utgår ifrån och med den dag tjänstemannen på grund
av honom meddelat förordnande inträder i utövning av den befattning, varmed
förmånen är förenad, till och med den dag han, i anslutning till förordnandets
upphörande, upphör att utöva befattningen.
Avslutningsvis framhåller utredningen, att tjänsteman, som omedelbart
före ikraftträdandet av de föreslagna ändrade bestämmelserna åtnjuter
barnbidrag resp. barntillägg enligt nu gällande grunder, av billighetsskäl ej
bör vidkännas någon minskning i de belopp, som utgår enligt Saar resp.
prästlöncreglementet. Utredningen föreslår därför, att sådan tjänsteman får
14
Kungl. Maj.ts proposition nr 171
åtnjuta barnbidrag resp. barntillägg enligt i nämnda reglementen fastställda
grunder, därest han anmäler önskan härom; de förhöjningar av prisutjämningsmedel,
som utgått under senaste åren, bör däremot enligt utredningens
mening bortfalla.
Remissutlåtandena
Några myndigheter — sändebuden i Ankara, London och Oslo, försvarets
civilförvaltning, socialstyrelsen, riksräkenskapsverket samt lantbruksstyrelsen
har antingen lämnat betänkandet i hithörande delar utan erinringar
eller också ej alls gått in på frågan om barnbidrag, medan andra myndigheter
gjort erinringar i fråga om vissa detaljer i utredningens förslag.
Vad beträffar den åldersgräns — fyllda 19 år — vid vilken barnbidrag senast
upphör att utgå, erinrar sändebuden i Bonn, Buenos Aires, Haag och
Warszawa, att utlandsbarnen oftast förlorar ett skolår till följd av ombyte
av skolor och svårigheterna att ordna effektiv läsning, innan de placeras i
Sverige, samt andra liknande omständigheter. Till en följd härav föreslås
åldersgränsen höjd till fyllda 20 år. Jämväl generalkonsuln i San Francisco
finner en dylik höjning av åldersgränsen kunna ifrågasättas, om det visas,
att skolgång i Sverige på grund av särskilda omständigheter ej kunnat ordnas
så tidigt, att den kan avslutas vid 19 års ålder. Vid sådant förhållande anses
emellertid rättvist, att det högre barnbidraget ej börjar utgå, förrän barnet
uppnått 11 års ålder.
Utredningens förslag om att det högre barnbidraget skall få utgå endast
om barnet erhåller undervisning vid undervisningsanstalt i Sverige, möter
gensaga från sändebudet i Haag, som föreslår, att i detta hänseende nu
gällande regler bibehålies. Det framhålles, att det kan finnas mycket starka
skäl för föräldrar i avlägset belägna länder att behålla barnen hos sig även
efter fyllda 10 år och att i sådana fall kostnaderna för barnens utbildning
utomlands torde bli minst lika höga som vid en svensk internatskola. Sändebudet
i Washington framhåller, att den av utredningen nu föreslagna regeln
ingående diskuterades redan inom 1938 års utredning, som föregick införandet
av nu gällande bestämmelser, men att den ej infördes, enär det ansågs,
att den i vissa fall skulle kunna verka alltför strängt. Sändebudet anser,
att, därest den av utredningen föreslagna bestämmelsen nu införes, det tilllägget
bör göras, att Kungl. Maj :t må på ansökan kunna bevilja det högre
bidraget, även om barnet ej uppfostras i Sverige, dock högst för en sammanlagd
tid av tre år. Jämväl generalkonsulerna i New York och San Francisco
anser, att undantag från den föreslagna regeln bör kunna medges under
vissa förhållanden. Även sändebudet i Köpenhamn är inne på samma
tankegång samt framhåller, att det torde kunna diskuteras, huruvida icke
det högre bidraget, måhända med något avdrag, skulle kunna utgå för det
tall att någon eller några tjänstemän å viss ort, som saknar svensk skola, i
stället för att sända sina barn till Sverige skulle föredraga att låta anställa
en svensk lärare, som anordnar studier efter svensk skolplan.
I fråga om barnbidragens belopp finner sändebudet i Bonn, att det av ut -
15
Kungl. Maj:ts proposition nr 171
redningen föreslagna lägsta bidragsbeloppet — 750 kronor bör höjas till
900 kronor. Sändebudet i Helsingfors ifrågasätter, om det är nödvändigt att
minska barnbidraget med eventuellt utgående stipendium.
Statskontoret kan ej tillstyrka, att attachéer, som ej är slutligt antagna,
erhåller rätt till barnbidrag.
Utredningens förslag om att barnbidrag skall utgå endast för eget barn och
adoptivbarn har mött gensaga från flera hall. Sändebudet i Tokio framhåller,
att den föreslagna bestämmelsen att barnbidrag ej får utgå för makes
barn i tidigare äktenskap, med mindre adoption skett, kan medföra en oskälig
begränsning i det enskilda fallet. Kungl. Maj:t bör bemyndigas att i ömmande
fall medge utbetalande av barnbidrag, även där detta enligt den föreslagna
bestämmelsen eljest icke skulle kunnat utgå. Generalkonsuln i New
York finner det icke tilltalande, att tjänsteman, för att makens barn ej skall
bli sämre lottade i fråga om skolutbildning, skall vara hänvisad till en adoption,
vars genomförande för övrigt ej är beroende av honom enbart. Om den
föreslagna bestämmelsen genomföres, bör i varje fall de tjänstemän, som
jämlikt nuvarande bestämmelser åtnjuter barnbidrag för styvbarn, bibehållas
vid denna rätt i full utsträckning. Ej heller generalkonsuln i San
Francisco accepterar den av utredningen föreslagna begränsningen. Sändebudet
i Haag motsätter sig såväl den ifrågavarande regeln som den av utredningen
föreslagna bestämmelsen, att bidragsberättigat barn skall vara
svensk medborgare. Båda dessa inskränkningar anses innefatta opåkallade
ingrepp i privatlivet och vara utan nämnvärd betydelse för statsverket.
Statens lönenämnd påtalar, att den föreslagna bestämmelsen om att barnbidrag
för barn, om vilket tjänsteman ej har vårdnaden, i intet fall skall
utgå med mer än vad tjänstemannen jämlikt dom eller avtal är pliktig utgiva
såsom underhållsbidrag för barnet, kan medföra, att hemskild eller
frånskild tjänsteman, vilkens barn vistas i Sverige och/eller för vilket underhållsbidraget
avvägts efter kostnaderna i Sverige, får sina utgifter för barnet
helt ersatta av statsmedel. Lönenämnden anser, att denna bestämmelse
bör förtydligas, eftersom syftet med barnbidrag är att bereda utomlands stationerad
tjänsteman ersättning endast för merkostnaderna för barns uppfostran
och utbildning.
Sändebudet i Tokio finner regeln om att tjänsteman, som förflyttas från
utrikes ort till hemlandet, i visst fall skall äga rätt att uppbära det högre
barnbidraget intill utgången av det kalenderhalvår, varunder flyttningen äger
rum, böra utvidgas så att tjänstemannen beredes möjlighet erhålla det högre
bidraget intill utgången av löpande läsår.
Slutligen förordar statskontoret — under erinran bl. a. om att enligt 51 §
Saar tjänsteman är skyldig underkasta sig ändring i förevarande bestämmelser
— att de nya bestämmelserna skall erhålla allmängiltig verkan, dock
med rätt för Kungl. Maj:t att undantagsvis — när särskilda skäl föreligger
— medge, att barnbidrag må åtnjutas enligt de nuvarande bestämmelserna
på sätt utredningen föreslagit.
16
Kungl. Maj. ts proposition nr 17i
Departementschefen
Utredningen finner kompensation i form av särskilt barnbidrag även fortsättningsvis
böra utgå för de merkostnader, som utomlands stationerade
tjänstemän i allmänhet har att vidkännas för sina barns uppfostran och
utbildning. I fråga om förutsättningarna för bidragens utgående och grunderna
för deras avvägning föreslår utredningen relativt vittgående ändringar.
Utredningen förordar vidare vissa övergångsanordningar till förekommande
av minskning i de förmåner, som tjänsteman omedelbart före ikraftträdandet
av de föreslagna bestämmelserna äger åtnjuta enligt de i Saar
och i prästlönereglementet inskrivna reglerna.
För egen del har jag kunnat ansluta mig till åtskilliga av de synpunkter
som utredningen framlagt. Jag är dock icke beredd göra så vittgående ändringar
i bestämmelserna som föreslagits.
I likhet med utredningen finner jag barnbidraget fortfarande böra utgå
endast till barn, som ej fyllt 19 år. Vad under remissbehandlingen anförts
om en höjning av angivna gräns till 20 år, har jag således icke ansett mig
kunna biträda. Rätt till barnbidrag synes nämligen icke böra föreligga, efter
det barnet uppnått sådan ålder, att familjepension eller familjelivränta enligt
1947 års allmänna familjepensionsreglemente icke kan utgå.
Frågan om en differentiering av bidragsbeloppen efter barnens ålder och
antal har nära samband med spörsmålet om vilken betydelse kostnader för
utbildning vid undervisningsanstalt i Sverige skall tillmätas för graderingen.
Enligt gällande föreskrifter utgår ett särskilt högre belopp för barn, som
uppnått 10 års ålder, oavsett om det utbildas i hemlandet; jämväl det av
prisutjämningsmedel utgående tillägget ä 1 000 kronor utgår oberoende av
om barnet undervisas i Sverige. Utredningens förslag innefattar den ändringen,
att det högre beloppet skulle utgå endast till barn, som uppnått 10
års ålder och som åtnjuter undervisning i hemlandet. För övriga barn föreslås
bidrag — på samma sätt som nu — differentierade med ett särskilt
belopp för det första barnet och ett lägre belopp för ettvart av de följande.
Utredningens förslag i denna del har mötts av kritik i flera remissyttranden.
Enligt min mening finnes icke anledning ändra den hittills gällande ordningen
på denna punkt. Vad härutinnan anförts i samband med införandet av
bestämmelserna om barnbidragen (prop. 1939:28) torde alltjämt äga giltighet.
Jag förordar sålunda ett bibehållande av nu gällande differentieringsgrunder
med ett högre barnbidrag för barn som uppnått 10 års ålder än för barn
under nämnda ålder. Detta bidrag skall utgå oberoende av om barnet undervisas
i Sverige eller ej. Vidare bör liksom hittills barnbidragen för barn
under 10 år utgå med högre belopp för det första barnet än för de följande.
Då det från angivna utgångspunkter gäller att taga ställning till bidragsbeloppen,
anser jag mig böra förorda, att i reglementsbestämmelserna inskrives
de belopp, som för närvarande utgår inberäknat tillägg av prisutjäm
-
17
Kungl. Maj. ts proposition, nr 171
ningsmedel. Förhöjning av angivna belopp bör under vissa förhållanden kunna
ske i enlighet med i det följande angivna grunder.
För barn under 10 år föreslår jag, i konsekvens med vad jag förut anfört,
att barnbidraget för år räknat fastställes till 1 000 kronor för det första
barnet och 750 kronor för varje ytterligare barn. Utredningens förslag att,
i förekommande fall, tillägg till angivna belopp skulle kunna fastställas av
Kungl. Maj:t med hänsyn till levnadskostnaderna å tjänstemannens stationeringsort
har jag icke ansett mig kunna biträda.
För barn, som fyllt 10 år, innebär mitt förslag ett belopp av 3 000 kronor
för år. Angivna belopp bör i likhet med andra biförmåner enligt avlöningsbestämmelserna
vara fast; några regler om rörlighet vill jag sålunda ej förorda.
Kungl. Maj:t bör emellertid äga möjlighet medge viss förhöjning härav
främst i fall, då barnet erhåller utbildning vid undervisningsanstalt i Sverige.
Såsom vid remissbehandlingen från olika håll framhållits torde emellertid
i vissa fall motsvarande kostnader kunna uppkomma för undervisning
som anordnas i stationeringslandet, exempelvis om tjänstemän på viss
ort, som saknar svensk skola, anordnar utbildning genom svensk lärare
efter svensk skolplan. Jämväl för dylika fall synes Kungl. Maj:t böra äga
möjlighet att med beaktande av föreliggande omständigheter medge förhöjning
högst motsvarande den, som kunde ha förekommit vid utbildning i
Sverige. Jag förutsätter, att före Kungl. Maj:ts prövning av frågan om förhöjning
av det fasta beloppet, 3 000 kronor, yttrande skall ha inhämtats från
utrikesförvaltningens lönenämnd. Kostnaderna för medgivna förhöjningar
föreslår jag skola bestridas från den under utrikesförvaltningens anslag till
avlöningar upptagna anslagsposten Särskilda löneförmåner till ordinarie
och icke-ordinarie tjänstemän, delposten Särskilda förmåner i övrigt.
1 överensstämmelse med utredningens förslag förordar jag, att rätten till
barnbidrag skall utsträckas till att omfatta all utomlands stationerad, lönegradsplacerad
personal. Barnbidrag bör sålunda utgå jämväl till pressattachéer
och icke slutligt antagna attachéer. Jämväl lantbruksattachéer bör
komma i åtnjutande av denna förmån; härav betingad ändring föreslår jag
skola göras i de för angivna tjänstemän meddelade särskilda bestämmelserna
i förevarande paragraf, i samband varmed även rätt till utomeuropeiskt
tillägg bör inskrivas i stadgandet.
Jag finner mig likaledes böra tillstyrka utredningens förslag att rätt till
barnbidrag skall föreligga endast för barn med svenskt medborgarskap.
Utredningen har föreslagit, att tjänsteman skall äga rätt åtnjuta barnbidrag
endast för eget barn eller adoptivbarn. Gällande bestämmelser anknyter
på denna punkt till att försörjningsplikt mot barnet föreligger för tjänstemannen.
Med beaktande jämväl av vad härvidlag anförts under remissbehandlingen,
föreslår jag att den nuvarande regeln bibehålies. I anslutning
till utredningens förslag förordar jag emellertid en sådan komplettering av
stadgandet att tjänsteman, för den händelse han är hemskild eller frånskild
och andra maken tillerkänts vårdnaden om barnet, icke skall äga uppbära
2 Iiihang till riksdagens protokoll 1:955. 1 samt. Nr 171
18 Kungl. Maj:ts proposition nr 171
barnbidrag med högre belopp än tjänstemannen jämlikt dom eller avtal är
pliktig utge såsom underhållsbidrag för barnet.
Enligt gällande bestämmelser utgår i princip barnbidrag fr. o. in. den dag
tjänstemannen på grund av honom meddelat förordnande inträder i utövning
av den befattning, varmed förmånen är förenad, t. o. m. den dag han,
i anslutning till förordnandets upphörande, upphör att utöva befattningen.
Utredningen har föreslagit, att barnbidrag för barn, som åtnjuter undervisning
vid internatskola i Sverige, skall få åtnjutas intill utgången av det
kalenderhalvår, under vilket förflyttning till hemlandet sker. Under remissbehandlingen
har framförts förslag om att barnbidraget skall få bibehållas
intill utgången av löpande läsår. Jag delar uppfattningen att viss
möjlighet till bibehållande av barnbidrag för tid efter hemflyttningen bör
öppnas i här avsedda fall och kan även godtaga utredningens förslag som
en huvudregel. Då emellertid den tid, varunder behov föreligger av att ha
barn kvar i internatskola, kan vara mycket varierande alltefter den tidpunkt
på året då hemflyttning sker och även kan påverkas av vilka möjligheter
som föreligger att få bostad i samband med återflyttningen, bör Kungl. Maj :t
erhålla möjlighet att efter prövning av omständigheterna i det enskilda fallet
medge en förlängning av avsedda tid; barnbidraget bör dock icke få
bibehållas under längre tid än högst ett år efter förflyttningen. Jag förutsätter
att yttrande från utrikesförvaltningens lönenämnd skall ha inhämtats
före prövningen av framställning om dylik förlängning.
Såsom statskontoret påpekat är tjänsteman skyldig underkasta sig ändring
i här ifrågavarande bestämmelser. Då vidare de ställningstaganden,
till vilka jag kommit, innebär att övergångsbestämmelser icke torde vara
påkallade i samma omfattning som vid ett genomförande av utredningens
förslag, finner jag mig icke böra föreslå några dylika bestämmelser.
Jag förutsätter givetvis, att vid ett genomförande av förut angivna förslag
utgående prisutjämningstillägg skall minskas i den omfattning de motsvarar
förmåner, som kommer att utgå från annan anslagspost.
I författningsförslaget har — utöver förut motiverade ändringar i fråga
om barnbidragen — inarbetats den av riksdagen beslutade höjningen till
10 000 kronor av bidraget för inköp av bil (jfr III ht, p. 1).
Till de ändringar, som kan föranledas i bestämmelserna om barntillägg
i prästlönereglementet, torde jag få återkomma i samband med redovisningen
av vissa förslag till ändringar i specialavlöningsreglementena.
Fly inge hingstdepå och stuteri. Efter indragandet av Strömsholms hingstdepå
kommer representationsbidrag allenast att utgå till chefen för Flyinge
hingstdepå och stuteri. Av skäl, som anförts under 13 §, föreslår jag, att
ändring i bestämmelsen om representationsbidrag göres med verkan redan
fr. o. in. den 1 juli 1955.
Kangl. Maj:ts proposition nr 171
39 §.
19
Tjänstedräkt och tjänstetecken m. m.
I anslutning till förenämnda förslag rörande flygnavigatörer föreslås,
att punkten 3 av de i 39 § meddelade särskilda bestämmelserna för försvaret
kompletteras på sådant sätt, att flygnavigatörer i lönegraderna Me 14 och 16
likställes med fältflygare i samma lönegrader.
41 §.
Grundläggande bestämmelser om sjukvård
Allmänna bestämmelser
Enligt 3 mom. av förevarande paragraf skall tjänsteman i fall, som avses
i 28 § III andra stycket och IV Saar, avstå från sådan ersättning av statsmedel
för kostnader för sjukvård, som eljest kunnat utgå enligt 41—48 §§
Saar. Angivna förmåner skall i enlighet härmed avstås, om tjänsteman är
avstängd från tjänstgöring av annan anledning än på grund av vägran att
underkasta sig läkarundersökning, anhallen sasom misstänkt för brott eller
häktad för brott eller om han undergår frihetsstraff. Samma gäller om
tjänsteman avhåller sig från tjänstgöring utan att ha erhållit ledighet eller
kunnat styrka giltigt förfall.
Genom förevarande föreskrift göres icke inskränkning i den rätt till sjukvårdsförmåner,
som må tillkomma tjänsteman enligt allmän lag.
Såsom framgår av‘vad jag anfört under 28 § kommer fr. o. m. den 1
juli 1955 avstängning i judiciell ordning att kunna ske beträffande vissa
domare. Dylik avstängning och därmed förenade löneavdrag kommer att
regleras i lagen om avstängning av domare och med stöd därav meddelade
föreskrifter.
Jag torde här få anmäla frågan om vilken verkan avstängning enligt
lagen bör ha på de sjukvårdsförmåner, som tillkommer domare, på vilken
Saar är tillämpligt. Erinras må härvid till en början att tjänsteman är skyldig
underkasta sig ändring i bestämmelserna om sjukvård i Saar.
Enligt min mening bör här avsedda fall av avstängning medföra samma
konsekvenser beträffande rätten till ersättning för sjukvårdskostnader som
de fall av avstängning i administrativ ordning, vilka avses i 28 § III andra
stycket Saar i dess gällande lydelse. Vederbörande bör alltså under avstängningstiden
avstå från annan ersättning för sjukvårdskostnader än som må
tillkomma honom enligt allmän lag. I fall då enligt lagen om avstängning
av domare verkställt löneavdrag skall återgå, d. v. s. om ej dom pa avsättning
följer, skall jämväl rätten till sjukvårdsförmåner för avstängningstiden
återställas.
I författningsförslaget har i enlighet härmed förevarande fall av avstängning
likställts med de i 3 mom. nu upptagna.
20
Kiingl. Maj.ts proposition nr 171
Särskilda bestämmelser
I anslutning till förenämnda förslag beträffande flygnavigatörer föreslås,
att punkten 2 av de i förevarande paragraf meddelade särskilda bestämmelserna
för försvaret kompletteras på sådant sätt, att flygnavigatörer i lönegraderna
Me 14 och 16 likställes med fältflygare i samma lönegrader.
II. Övriga avlöningsreglementen m. m.
Vissa ändringar erfordras jämväl i avlöning sreglementet för folkskolan
den 30 juni 1948 (nr 437), avlöningsreglementet för övningslärare den 9
juni 1950 (nr 386) och prästlönereglementet den 29 juni 1951 (nr 577)
ävensom i de i kungörelsen den 22 juni 1951 (nr 586) angående statsbidrag
till centrala verkstadsskolor intagna lönebestämmelserna.
I fråga om samtliga angivna avlöningsreglementen gäller, att deras lydelse
icke har fastställts av riksdagen. Statsbidragskungörelsen för de centrala
verkstadsskolorna är utfärdad av Kungl. Maj :t, sedan riksdagen godkänt
vissa huvudgrunder för lönereglering för lärarpersonalen vid nämnda
skolor. Med hänsyn härtill begränsar jag mig beträffande ifrågavarande
författningar till att redovisa de erforderliga ändringarna.
Avlöningsreglementet för folkskolan (Arf)
Anställnings- och avlöningsvillkor för småskollärare m. fl. vid uppehållande
av folkskollärartjänst. I kungörelsen 1954: 230 har meddelats bestämmelser
att tillämpas under läsåren 1954/55—1960/61 angående småskollärares
övertagande av undervisningen i tredje klassen i folkskolor av Aformen,
vid vilka eljest skulle nyanställas icke-ordinarie folkskollärare eller
meddelas fortsatt förordnande för extra folkskollärare, som ej avlagt folkskollärarexamen.
Till dylik tjänstgöring må ifrågakomma endast sådan småskollärare,
som under närmast föregående läsår uppehållit undervisningen
i motsvarande läraravdelning av andra klassen, dock må, om läraren vid
nämnda läsårs slut frånträtt sin tjänstgöring vid skolan, annan småskollärare
ifrågakomma. Här avsedd småskollärare är skyldig att mot ersättning
enligt de för timlärare i småskola gällande grunderna meddela undervisning
i egen avdelning 2 veckotimmar utöver honom enligt 4 § 2 mom.
första stycket Arf åliggande undervisningsskyldighet.
I fall, som avses i nämnda kungörelse, bibehåller sålunda vederbörande
sin anställning som småskollärare. Då småskollärare, lärare vid mindre
folkskola eller biträdande lärare eljest anställes för tjänstgöring på folkskolestadiet,
erhåller läraren förordnande som extra folkskollärare. Enligt
för innevarande läsår av Kungl. Maj :t genom beslut den 30 juni 1954 meddelade
bestämmelser äger läraren därvid — i den mån det är för honom
förmånligare än en tillämpning av eljest gällande bestämmelser — under
förordnandet uppbära läsårsdaglön enligt löneklassen närmast över den, i
Kungl. Maj:ts proposition nr 171
21
vilken han är placerad såsom småskollärare, lärare vid mindre folkskola
eller biträdande lärare. Ordinarie eller extra ordinarie småskollärare, lärare
vid mindre folkskola eller biträdande lärare, vilken under redovisningsåret
1954/55 förordnas som extra folkskollärare och till följd härav
erhåller minskade löneförmåner, må vidare kunna erhålla lönefyllnad enligt
vissa grunder.
Bestämmelser om tjänsteförening har intagits i 5 § Arf. Dessa bestämmelser
medför intet hinder mot att ordinarie eller extra ordinarie småskollärare
förordnas som extra folkskollärare.
I fråga om avlöning åt ordinarie lärare som är tjänstledig för att uppehålla
annan lärartjänst stadgas i It § 2 mom. Arf följande:
Förordnas ordinarie folkskollärare eller småskollärare att med full tjänstgöring
uppehålla annan folkskollärar- respektive småskollärartjänst, skall
han i avlöningshänseende behandlas som om den uppehållna tjänsten vore
ordinarie och läraren ordinarie innehavare av densamma samt sålunda
frånträda samtliga med den egna tjänsten förenade avlöningsförmåner. Vad
här sagts om småskollärare äger även tillämpning å lärare vid mindre folkskola
och biträdande lärare.
Vad ovan sagts skall gälla jämväl i den mån förordnandet avser ferietid.
Därest förordnandet omfattar eller enligt vad i 3 § 3 inom. sägs skall anses
omfatta hel termin, skall vad i första stycket sagts gälla även i fråga om
sådan ferietid, som infaller under samma kalenderhalvår som terminen men
icke omfattas av förordnandet.
I en av skolöverstyrelsen med yttrande den 10 november 1953 överlämnad
framställning har Sveriges småskollärarinneförbund hemställt om pensionsrätt
för vissa småskollärare, som tjänstgör på folkskolestadiet, och därvid
anfört i huvudsak följande.
Vid tjänstgöring på folkskolestadiet skall småskollärarinna förordnas till
extra folkskollärare och alltså tillhöra lönegrad Cg 17. I regel torde de småskollärarinnor,
som vikarierar på folkskolestadiet, icke tillhöra de yngsta,
utan regelmässigt torde de inneha ordinarie småskollärartjänst. Eftersom
de är tjänstlediga från denna, behåller de alltså sin pensionsrätt under tiden
för tjänstgöringen på folkskolestadiet. Enligt den tolkning, som givits åt
pensionsbestämmelserna, äger de också därvid tillgodoräkna tjänstgöringstiden
på folkskolestadiet såsom tjänstår för pension såsom småskollärarinna.
Emellertid blir det med den förutsebara utökningen av denna användning
av småskollärarinnor på folkskolestadiet allt vanligare att dylik tjänstgöring
verkställes också av småskollärarinnor, som icke erhållit ordinarie småskollärartjänst.
Om en sådan lärarinna omedelbart före tjänstgöringen på
folkskolestadiet varit extra ordinarie småskollärarinna, kan hon — på grund
av det speciella extraordinariebegrcppet inom folk- och småskolan — icke
få behålla sin pensionsrätt såsom extra ordinarie småskollärarinna under
tjänstgöringen på folkskolestadiet. Hon mister alltså sin pensionsrätt och
kan aldrig få någon ny pensionsrätt, så länge hon tjänstgör på folkskolestadiet.
Lika bekymmersamt i pensionshänseende är det för dem, som tar vikariat
på folkskolestadiet innan de någon gång varit extra ordinarie småskollärarinnor.
Detta problem har en alldeles speciell aktualitet för ett stort antal småskollärarinnor
i Norrbotten. Inom många av skoldistrikten längst i norr
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 171
har nämligen rått en utpräglad brist på folkskollärare under en mycket lång
tid. Det är t. ex. icke ovanligt i dessa skoldistrikt med småskollärarinnor,
som redan tjänstgjort på folkskolestadiet i It)—15 år. För dessa lärarinnor
är pensionsfrågan nu brännande.
I sitt yttrande över framställningen har skolöverstyrelsen tillstyrkt densamma
och därvid framhållit, att behov föreligger av en fastare reglering av
löne- och anställningsförhållandena för småskollärare vid tjänstgöring å
folkskolestadiet, då det kan förväntas, att småskollärare i ökad utsträckning
reguljärt kommer att lagas i anspråk för sådan vikariatstjänstgöring. Denna
fråga får därvid enligt överstyrelsens mening ses i nära samband med de
särskilda åtgärder, vilka av statsmakterna under senare år vidtagits för
att utsträcka folkskollärarnas arbetsområde till de högre skolorna. I konsekvens
därmed avses nämligen i första hand småskollärare i motsvarande
utsträckning tagas i anspråk för täckande av uppkommande underskott av
lärare på folkskolestadiet.
Enligt överstyrelsens mening bör småskollärare, som redan innehar ordinarie
eller extra ordinarie anställning som småskollärare, under förordnande
att uppehålla folkskollärartjänst — vare sig förordnandet avser hel termin
eller endast del därav — icke förordnas som extra folkskollärare. I stället
bör i anställnings- och avlöningshänseende så anses, som om läraren under
förordnandet är innehavare av anställning som småskollärare, varvid dock
lönen och tjänstgöringsskyldigheten bör bestämmas på visst i det följande
angivet sätt. I sådant fall bör bestämmelserna i 11 § 2 mom. Arf i tillämpliga
delar få äga motsvarande giltighet även på extra ordinarie småskollärare.
Läraren skall sålunda frånlräda samtliga med den egna tjänsten förenade
avlöningsförmåner, vilket bör gälla jämväl i den mån förordnandet
avser ferietid. Vid helterminsförordnande skall detla gälla även i fråga om
sådan ferietid, som infaller under samma kalenderhalvår som terminen men
icke omfattas av förordnandet. En extra ordinarie småskollärare, som beviljas
tjänstledighet för att hel termin uppehålla folkskollärartjänst, bör
sålunda avstå lön från den egna tjänsten för hela kalenderhalvåret och i
stället äga uppbära motsvarande avlöningsförmåner å den uppehållna tjänsten.
Här avsedd tjänstgöring bör författningsenligt få tillgodoräknas som
tjänstår för pension som småskollärare.
Genom den föreslagna anordningen kommer kalendermånadslön att utgå
i stället för läsårsdaglön. Härigenom undanröjes åtskilliga ojämnheter i den
nuvarande löneberäkningen, vilka sammanhänger med dels skillnaden i belopp
mellan kalendermånadslön och läsårsdaglön, dels skillnaden mellan
förordnande under hel termin och under del av termin. Vid förordnande kortare
tid än en termin kan nämligen för närvarande ersättningen bli ganska
betydande, eftersom ferielön ej skall avstås å småskollärartjänsten och läsårsdaglön
utgår å folkskollärartjänsten.
Småskollärare, som icke redan innehar ordinarie eller extra ordinarie
anställning som småskollärare och icke heller är pensionerad, bör om förutsättningar
härför föreligger enligt 3 g Arf, vid förordnande å folkskollärar
-
23
Kungl. Maj.ts proposition nr 171
tjänst anställas såsom extra ordinarie småskollärare på sätt i nämnda
stadgande anges. Anställes sålunda småskollärare under pågående termin
för tjänstgöring å folkskolestadiet till terminens slut och har hon i samma
skoldistrikt varit anställd som extra ordinarie eller extra småskollärare under
den förflutna delen av terminen, bör hon erhålla extra ordinarie anställning,
vilken i dylikt fall skall omfatta hela det kalenderhalvår, under vilket terminen
infaller.
I övriga fall bör småskollärare anställas som extra småskollärare, varvid
dock under enahanda förhållanden som förut sagts förordnande som extra
ordinarie småskollärare bör erhållas vid tidigare tjänstgöring under terminen
inom samma skoldistrikt.
Vid löneawägningen för här angivna småskollärare bör uppmärksammas,
att extra folkskollärare utan föreskriven kompetens för närvarande åtnjuter
lön enligt löneklass 17. En lägre löneklassplacering synes därför icke lämplig
för de småskollärare, vilka erhåller förordnande a folkskolestadiet. Extra
småskollärare hänföres för närvarande till löneklasserna 11—14, extia
ordinarie till 13—16 och ordinarie till 15—18. För de extra och extra
ordinarie småskollärarnas del innebär detta, att lönen bör utgå enligt löneklass
17. De ordinarie småskollärarna skulle emellertid genom en sådan
löneawägning i vissa fall åsamkas löneminskning, överstyrelsen föreslår
därför, att småskollärare under vikariat å folkskollärartjänst skall åtnjuta
lön enligt löneklass närmast överstigande den, i vilken hon är placerad som
småskollärare, dock lägst löneklass 17. I konsekvens härmed bör undervisningsskyldigheten
vara densamma som för folkskollärare.
För tilläggstimmar på folkskolestadiet bör timarvode utgå enligt för folkskolan
gällande grunder eller, vid den tidpunkt då utlåtandet avgavs, efter
TC 17.
Här ifrågavarande småskollärare bör självfallet på vanligt sätt placeras
och uppflyttas i löneklass i småskollärartjänsten.
Den i det föregående föreslagna regleringen avses i tillämpliga delar skola
gälla även biträdande lärare och lärare vid mindre folkskolor, ävensom
nomadlärare, lärare vid sjukvårdsanstalt och barnhem samt övriga befattningshavare,
vilka anges i 1 § 2 mom. Arf, i den mån vederbörande avlagt
småskollärarexamen.
Från bestämmelserna bör undantagas pensionsavgångna småskollärare,
vilka anställes och avlönas enligt kungörelsen 1950:515. Bestämmelserna
bör ej heller äga tillämpning å sådana småskollärare som avses i förutnämnda
kungörelse 1954: 230 eller som undervisar i hjälpklass å folkskolestadiet
enligt Kungl. Maj :ts brev den 11 maj 1951, eftersom ifrågavarande
småskollärare tjänstgör å folkskolestadiet utan att uppehålla iolkskollärartjänst.
Utlåtanden i ärendet bär vidare avgivits av statskontoret den 9 december
1953 och av statens lönenämnd den 11 december 1953. Varken statskontoret
eller lönenämnden har funnit anledning till erinran mot av överstyrelsen
24
Kungl. Maj:ts proposition nr 171
framlagda förslag. Lönenämnden förutsätter emellertid, att de föreslagna
bestämmelserna skall äga tillämpning i samtliga de fall, då småskollärare
anställes såsom folkskollärare eller uppehåller folkskollärartjänst.
De särskilda åtgärder, vilka av statsmakterna under senare år vidtagits
lör att tillgodose det ökade behovet av lärare vid de högre skolorna, har
bl. a. medfört ett visst underskott å folkskollärare med föreskriven kompetens
för undervisning å folkskolestadiet. Det har då fallit sig naturligt att
i första hand anlita småskollärare för att täcka den uppkomna lärarbristen
på folkskolestadiet.
I likhet med skolöverstyrelsen finner jag det icke tillfredsställande, att
småskollärare, som icke innehar ordinarie tjänst, skall vara ogynnsammare
ställd i pensionshänseende under uppehållande av vakant folkskollärartjänst
än om han bestred småskollärartjänst. Skolöverstyrelsens förslag syftar till
att åstadkomma likställdhet i detta hänseende. Med hänsyn härtill anser jag
mig i huvudsak kunna godtaga förslaget. Jag ansluter mig även till skolöverstyrelsens
uppfattning att undervisningsskyldigheten för här avsedda
småskollärare skall vara densamma som för folkskollärare. Det torde ankomma
på Kungl. Maj :t att besluta om timarvode för tilläggstimmar i här
avsedda fall.
Skolöverstyrelsen har vidare föreslagit, att här ifrågavarande anordning
skall tillämpas jämväl beträffande biträdande lärare och lärare vid mindre
folkskola ävensom beträffande nomadlärare, lärare vid sjukvårdsanstalt och
barnhem samt övriga befattningshavare, vilka avses i 1 § 2 mom. Arf, i den
mån vederbörande avlagt småskollärarexamen. Även detta förslag anser jag
mig kunna biträda.
Vad åter angår den ifrågasatta löneställningen för här avsedda lärare kan
jag icke ansluta mig till skolöverstyrelsens förslag, att lönen skall utgå
efter löneklassen närmast över den, i vilken läraren är placerad såsom småskollärare.
Erinras må nämligen, att biträdande lärare och lärare vid mindre
folkskola enligt Arf i innehavande anställning äger åtnjuta lön enligt löneklassen
närmast över den, i vilken han är placerad. För ordinarie sådan lärare
skulle alltså uppehållande av folkskollärartjänst icke innebära någon
löneförbättring. Härtill kommer, att nu gällande bestämmelser möjliggör för
småskollärare att vid förordnande å folkskollärartjänst erhålla lön efter den
högsta för extra folkskollärare gällande löneklassen, d. v. s. löneklass 20.
En jämförelse med löneförmånerna till ordinarie småskollärare, som undervisar
i tredje klass enligt kungörelsen 1954: 230, ger dessutom vid handen,
att dylik lärare som uppnått slutlöneklassen skulle erhålla högre lön än en
ordinarie småskollärare i slutlöneklassen som uppehåller vakant folkskollärartjänst
och därvid kan komma att undervisa i vilken som helst av folkskolestadiets
klasser. Den senare läraren skulle enligt skolöverstyrelsens
förslag kunna erhålla lön högst enligt löneklass 19, medan den förre erhåller
lön efter löneklass 18 jämte timarvode för två undervisningstimmar i
veckan, vilket sammanlagt ger mera än lön i 19 löneklassen.
25
Kungl. Maj:ts proposition nr 171
Till undvikande av dessa ojämnheter i lönehänseende vill jag därför förorda,
att småskollärare, som förordnas att med full tjänstgöringsskyldighet
uppehålla folkskollärartjänst, erhåller lön efter den löneklass, som med två
enheter överstiger den i vilken han är placerad såsom småskollärare, dock
lägst efter löneklass 17, som är den lägsta för extra folkskollärare gällande
löneklassen.
De föreslagna bestämmelserna bör, i enlighet med vad jag tidigare förordat,
gälla även biträdande lärare, lärare vid mindre folkskola och sådana
i 1 § 2 mom. Arf nämnda befattningshavare som avlagt småskollärarexamen.
Undantagna från bestämmelserna bör däremot, i anslutning till vad
skolöverstyrelsen föreslagit, vara pensionsavgångna småskollärare, småskollärare,
som avses i kungörelsen 1954:230, samt småskollärare, som undervisar
i hjälpklass på folkskolestadiet och som avlönas enligt av Kungl. Maj:t
den 11 maj 1951 meddelade bestämmelser.
Erforderliga bestämmelser rörande anställnings- och avlöningsförhållandena
för småskollärare m. fl. vid förordnande att med full tjänstgöringsskyldighet
uppehålla folkskollärartjänst bör, därest riksdagen icke har något
att erinra däremot, intagas i Arf.
Frågan om tjänstårsberäkning i pensionshänseende för sådana icke-ordinarie
småskollärare, som uppehållit folkskollärartjänst under tid före de
nya bestämmelsernas ikraftträdande, torde få prövas av Kungl. Maj :t i härför
föreskriven ordning.
Skyldighet att mottaga tjänstebostad. I prop. 1955: 98 angående vissa frågor
rörande tjänstebostäderna för folkskolans lärare har uttalats, att vid
bifall till i propositionen framlagda förslag vissa ändringar erfordras i bl. a.
avlöningsreglementet för folkskolan.
Angivna ändringar berör 26 § 1 mom. Arf, vilket stadgande reglerar lärares
skyldighet att mottaga tjänstebostad. Beträffande ändringarnas sakliga
innebörd torde jag få hänvisa till den i förenämnda proposition (s. 15—19)
lämnade redogörelsen.
Avlöningsreglementet för övningslärare
Ändringar i anledning av prop. 1955: 25. I anslutning till riksdagens beslut
i anledning av prop. 1955: 25 bör vissa ändringar ske i avlöningsreglementet
för övningslärare. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att besluta
härom.
Ändringar erfordras vidare bl. a. i stadgan för övningslärare och i timlärarkungörelsen.
Frågan om företagande av dessa ändringar torde framdeles
få anmälas för Kungl. Maj :t.
Resekostnadsersättning m. m. till vissa lärare i övningsämnen. Enligt 7 §
stadgan för övningslärare må i övningslärartjänst med minst 15 veckotimmars
undervisningsskyldighet ingå tjänstgöring vid mer än en skola. I fråga
26
Kungl. Maj.ts proposition nr 171
om folkskolan avses därvid med skola skoldistrikt. Fyllnadstjänstgöring
kan alltså ej fullgöras vid annan folkskola i samma distrikt.
Ordinarie eller extra ordinarie lärare, som å sin tjänst meddelar undervisning
minst 14 veckotimmar, må därutöver enligt 12 § 1 mom. stadgan
tillgodoräkna högst tre veckotimmar, då fyllnadstjänstgöring föranleder
tidsödande resor.
Medför fyllnadstjänstgöring kostnader för resor, skall dessa enligt 17 §
avlöningsreglementet för övningslärare och 4 § tilläggsbestämmelserna till
reglementet ersättas med skäligt belopp. Resa med järnväg ersättes därvid
efter klass III. Dagtraktamente utgår icke. Där det skulle medföra större
olägenhet för läraren att resa till eller från stationeringsorten samma dag,
som han har fyllnadstjänstgöring å annan ort, och läraren därför övernattar
utom stationeringsorten, må traktamente utgå med elva kronor för natt.
Ersättningens belopp bestämmes av skolöverstyrelsen eller, efter överstyrelsens
bemyndigande, av rektor vid statlig skola eller skolstyrelsen vid annan
skola. För lärare anställd vid folkskola eller fortsättningsskola bestämmes
dock ersättningens belopp av skolstyrelsen, sedan statens folkskolinspektör
avgivit yttrande.
De nu återgivna bestämmelserna är endast tillämpliga å ordinarie och
extra ordinarie övningslärare. De i 23 § avlöningsreglementet intagna bestämmelserna
rörande timlärare innehåller ingen föreskrift om resekostnadsersättning
in. m. Timlärare vid fortsättningsskolan kan emellertid enligt
8 § tilläggsbestämmelserna till reglementet under vissa betingelser erhålla
ersättning för resor mellan bostadsort och kursort samt mellan kursorter
i samband med tillträdande och avslutande av tjänstgöring vid fortsättningsskolan.
I skrivelse den 7 maj 1951 med förslag till kungörelse om bestridande under
budgetåret 1950/51 av kostnaderna för avlöning enligt avlöningsreglementet
för övningslärare m. in. hemställde skolöverstyrelsen, att Kungl.
Maj:t måtte utfärda föreskrifter, att ersättning för resor i samband med
fyllnadstjänstgöring, skulle utgå även till timlärare. I skrivelse den 26 mars
1952 med överlämnande av ett antal ansökningar från timlärare i övningsämnen
om resekostnadsersättning in. m i samband med tjänstgöring i flera
skolor förnyade skolöverstyrelsen sin ifrågavarande hemställan.
I skrivelse den 29 november 1952 anför Svenska facklärarförbundet bl a,
följande.
Enb0t bestämmelserna i avlöningsreglementet för övningslärare samt kungörelsen
angaende tilläggsbestämmelser till avlöningsreglementet för övmngslarare
kan resekostnads- och traktamentsersättning för övningslärare
flm!Lani-aSt l *amba''ld ™ed fyllnadstjänstgöring. Då emellertid begreppet
fyllnadstjänstgöring för folkskolans lärare förutsätter tjänstgöring "i olika
skoldistrikt har angivna bestämmelser kommit att verka synnerligen orätt
-
27
Kungl. Maj:ts proposition nr 171
vist I de stora norrlandsdistrikten erhålla sålunda inte lärarna reseersättning
vid tjänstgöring vid flera skolor inom samma distrikt trots de stora
avstånden mellan skolorna. Detta medför inte endast eu orättvisa ur lararnas
synpunkt, vilka i flera fall få sina inkomster väsentligt minskade pa
grund av de dryga resekostnaderna, utan medför även att ifragavarande
skoldistrikt ha exceptionella svårigheter att erhålla kompetenta lararkrafter
För
att ernå en tillfredsställande ändring av nuvarande bestämmelser beträffande
utbetalande av rese- och traktamentsersättning till övningslärare
bör inte kravet på fyllnadstjänstgöring upprätthållas for dylik ersättnings
utbetalande Likaledes bör bestämmelserna i 12 § 1 mom. stadgan for ovningslärare
ändras såtillvida, att ordinarie och extra ordinarie lärare, som a sin
tjänst meddelar undervisning minst 14 veckotimmar, därutöver ma tillgodoräkna
högst tre veckotimmar då tjänstgöringen föranleder tidsödande resor.
Även här föreslås sålunda att förmånerna i samband med tidsödande resor
inte skola vara sammankopplade med begreppet fyllnadstjänstgöring.
Förbundet hemställer, att Kungl. Maj :t måtte vidtaga sådana åtgärder att
resekostnadsersättning och traktamente till övningslärare kommer att utgå
oberoende av om läraren har fyllnadstjänstgöring eller ej; reseersättningen
bör härvid fastställas på sådant sätt att den utgår för samtliga lärare, som
måste förflytta sig mer än tre kilometer mellan de olika skolor, där undervisningen
fullgöres. Vidare hemställes, att ordinarie och extra ordinarie övningslärare
vid folkskolan erhåller rätt att vid tidsödande resor tillgodoräkna
högst tre veckotimmar utöver den fastställda undervisningsskyldigheten
å tjänsten, därest tjänstgöringen utgör minst 14 veckotimmar, oberoende
av om fyllnadstjänstgöring föreligger eller ej.
Över framställningen har skolöverstyrelsen, statens lönenämnd och statskontoret
efter remiss avgivit utlåtanden.
Skolöverstyrelsen ansluter sig i sitt utlåtande till Svenska facklärarförbundets
uppfattning och tillstyrker framställningen, dock med den begränsningen
att avståndet mellan skolorna bör överstiga 5 km för att resekostnadsersättning
skall utgå.
Statens lönenämnd finner i och för sig sakliga skäl tala för att övningslärare,
som tjänstgör vid flera skolor inom samma skoldistrikt, i fråga om
rätt till resekostnadsersättning och traktamente samt rätt att tillgodoräkna
högst tre veckotimmar för tidsödande resor behandlas som om 17 § avlöningsreglementet
för övningslärare, jämförd med 4 § tilläggsbestämmelserna
till samma reglemente, samt 12 § 1 mom. stadgan för övningslärare varit
tillämpliga å honom, d. v. s. som om fall av fyllnadstjänstgöring föreligger.
Statskontoret ifrågasätter, huruvida tillräckliga skäl föreligger att för
folkskolans övningslärare införa generell rätt till resekostnads- och traktamentsersättning,
då fråga icke är om fyllnadstjänstgöring och hänvisar härvid
till 1941 års lärarlönesakkunnigas uttalande (prop. 1950: 234, s. 38), att
fråga om dylik ersättning hör få prövas av Kungl. Maj:t.
I utlåtande den 20 oktober 1953 över ett av särskild utredningsman inom
28
Kungl. Maj.ts proposition nr 171
ecklesiastikdepartementet den 22 maj 1953 avgivet förslag angående ändrade
grunder för statsbidrag till avlönande av övningslärare samt fördelning
av kostnader för avlöning vid fyllnadstjänstgöring in. m. berör skolöverstyrelsen
de av facklärarförbundet upptagna spörsmålen och anför därvid
bl. a.
Enligt bestämmelserna i 17 § avlöningsreglementet för övningslärare och
4 § tilläggsbestämmelserna till detta reglemente kan resekostnads- och traktamentsersättning
till övningslärare utgå endast i samband med fyllnadstjänstgöring.
Då emellertid begreppet fyllnadstjänstgöring för folkskolans
lärare förutsätter tjänstgöring i olika skoldistrikt, utgår f. n. icke sådan
ersättning till övningslärare vid tjänstgöring vid flera skolor inom samma
distrikt. För att över huvud extra ordinarie och ordinarie övningslärartjänster
skola kunna inrättas inom många skoldistrikt, måste tjänstgöringen förläggas
till skilda skolor inom distriktet. I landsbygdsdistrikten, där avstånden
ofta äro stora mellan skolorna, medföra resorna mellan de olika skolorna
dryga kostnader. Då dessa kostnader åvila läraren, ha svårigheter ofta
yppat sig för distrikten att till sådana tjänster förvärva kompetenta lärarkrafter,
vilket förhallande i sin mån bidragit till att minska distriktens intresse
för inrättande av reglerade övningslärartjänster. Möjligheten till ersättning
för läraren för sådana resor skulle utan tvivel vara ägnad undanröja
dessa olägenheter och därigenom befrämja en mer ändamålsenlig utveckling
av övningslärartjänsterna inom landsbygdsdistrikten, överstyrelsen
föreslår därför en sådan ändring av gällande bestämmelser, att rese- och
traktamentsersättning må utgå till övningslärare vid folk- och fortsättningsskola
vid resa mellan olika skolor inom distriktet, där undervisning
fullgöres, under förutsättning att avståndet mellan skolorna vid sådan resa
överstiger 5 km. ---— Likaledes böra bestämmelserna i 12 § 1 mom. stad
gan
för övningslärare ändras på sådant sätt, att ordinarie och extra ordinal
ie lärare, varom här är fråga, som å sin tjänst meddelar undervisning minst
14 veckotimmar, därutöver må tillgodoräkna högst tre veckotimmar, då
tjänstgöring föranleder tidsödande resor.
Skolöverstyrelsen upptager vidare ånyo i sitt utlåtande frågan om resekostnadsersättning
m. m. till timlärare i övningsämnen. Då stadgandena
härom får anses avse endast ordinarie och extra ordinarie lärare, har överstyrelsen
icke ansett sig kunna utge ersättning för timlärares resor i samband
med fyllnadstjänstgöring. Enligt överstyrelsens mening bör emellertid
ersättning skäligen utgå även för timlärares motsvarande resor. Det kan exempelvis
knappast anses skäligt, att en vikarie, som har timlärarförordnande,
själv skall bekosta sina resor, medan reseersättning utgår till tjänstens
ordinarie innehavare, överstyrelsen erinrar därvid även, att timlärare icke
äger tillgodoräkna tidsödande resor i samband med fyllnadstjänstgöring
såsom visst antal veckotimmar, överstyrelsen hemställer om sådan ändring
a\ ifrågavarande bestämmelser, att möjlighet att erhålla resekostnadsersättning
och traktamente beredes även timlärare i övningsämnen i samband
med fyllnadstjänstgöring.
I likhet med skolöverstyrelsen finner jag starka skäl tala för att timlärare,
som uppehåller ordinarie eller extra ordinarie övningslärartjänst,
29
Kungl. Maj:ts proposition nr 171
med vilken är förenad fyllnadstjänstgöring, och som icke kan beredas extra
ordinarie anställning på grund av bristande behörighet eller emedan förordnandet
omfattar kortare tid än en termin, tillerkännes resekostnadsersättning.
Såsom villkor härför bör emellertid gälla, att timläraren fullgör hela
den för tjänsten fastställda undervisningen samt att resekostnadsersättning
skulle ha utgått, därest han varit innehavare av tjänsten. Jämväl traktamente
för natt torde under angivna förutsättningar böra utgå enligt samma grunder
och med samma belopp, som gäller för ordinarie och extra ordinarie övningslärare
med fyllnadstjänstgöring. Däremot bör restid alltjämt icke kunna inräknas
i undervisningsskyldigheten för timlärare.
Vad åter angår de framställda yrkandena, att begreppet fyllnadstjänstgöring
för folkskolans del skulle utsträckas till att avse övningslärares tjänstgöring
vid olika skolor inom samma skoldistrikt, får jag erinra, att jämväl
lärare i kunskapsämnen vid folkskolan kan ha sin tjänstgöring förlagd till
olika skolor inom det skoldistrikt, där de är anställda. Sist angivna lärare
är icke berättigade till av statsmedel utgående resekostnadsersättning in. m.
Jag är därför icke beredd att tillstyrka, att övningslärare vid folkskolan av
statsmedel beredes ersättning för resor mellan olika skolor, då fråga icke
är om fyllnadstjänstgöring vid skola i annat skoldistrikt. Vid sådant förhållande
synes ej heller i angivna fall restid böra få inräknas i undervisningsskyldigheten.
Därest riksdagen icke har något att erinra häremot, torde i 23 § avlöningsreglementet
för övningslärare böra intagas bestämmelse om resekostnadsersättning
och traktamente till timlärare, som uppehåller ordinarie
eller extra ordinarie övningslärartjänst med vilken är förenad fyllnadstjänstgöring.
Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att meddela beslut i anledning a\
de förenämnda framställningar från enskilda lärare, vilka överlämnats av
skolöverstyrelsen.
Prästlönereglementet
Barntillägg till kyrkoherde i svensk församling i utlandet. Bestämmelserna
i 29 § 8 mom. prästlönereglementet om barntillägg till kyrkoherde i svensk
församling i utlandet torde få ändras efter i princip samma grunder, som i
det föregående föreslagits i fråga om de i 33 § Saar upptagna bestämmelserna
om barnbidrag till utomlands stationerad personal vid utrikesförvaltningen.
Förhöjning av bostadsavdrag för prästerliga tjänstebostäder. I förut omförmälda
prop. 1955: 98 har framlagts förslag till höjning av de i 21 § boställsordningcn
för folkskolans lärare upptagna hyresavdragen för tjänstebostäder.
De föreslagna hyreshöjningarna utgör ett provisorium i avvaktan
på de ställningstaganden i tjänstebostadsfrågorna, som kan bli en följd av
1952 års tjänstebostadsutrednings kommande förslag.
Angivna förslag har jag funnit aktualisera frågan om en höjning jämväl
30
Kungl. Maj. ts proposition nr 171
av de i 33 § prästlönereglementet upptagna bostadsavdragen, vilka i likhet
med hyresavdragen för folkskolans lärare fastställts på grundval av uppgifter
från 1945 års hyresräkning.
Svenska prästförbundet, som beretts tillfälle att framföra sina synpunkter
på frågan, har därvid uttalat bl. a., att förbundet, enär kännedom om
saken erhållits för sent, icke haft möjlighet att taga ställning till frågan
samt att förbundet anser, att en justering av bostadsavdragens storlek bör
föregås av en utredning, som tar hänsyn till bostädernas standard, deras användning
i församlingsarbetet och övriga faktorer, som i detta fall måste
beaktas.
För folkskolans tjänstebostäder hade de sakkunniga för översyn av vissa
statsbidrag på skolväsendets område i sitt betänkande (SOU 1954: 27) funnit
en generell hyreshöjning med omkring 25 procent böra ske. Detta procenttal
hade valts med hänsyn till att bostadsposten i levnadskostnadsindex
höjts med ungefär detta tal från år 1945 till juni 1954. Det i förenämnda
proposition framlagda förslaget innefattar emellertid en i två hänseenden
differentierad hyreshöjning. Större höjningar föreslås sålunda till en början
för bättre bostäder än för sämre, så att höjningen skall utgöra ungefär 30
procent för A-bostäder, 25 procent för B-bostäder och 15 procent för C-bostäder.
Vidare föreslås ett högre procenttal för nybyggda A-bostäder — bostäder
som tagits i bruk som tjänstebostäder efter utgången av år 1950 —
än för äldre dylika bostäder. I medeltal för samtliga nu befintliga tjänstebostäder
utgör den föreslagna hyreshöjningen ungefär 25 procent.
För de prästerliga tjänstebostäderna är bostadsavdragen ej differentierade
efter bostadskvaliteten på sätt som skett vid folkskolan. För de olika hyresgrupperna
är fastställda ett bostadsavdragsbelopp för domprostar, kyrkoherdar
in. fl. och ett för komministrar m. fl. Bostadsavdragen är beräknade
med utgångspunkt från en såsom normal ansedd bostad om sex rum och
kök för kyrkoherde samt fem rum och kök för komminister, exklusive expeditionsrum.
Prästerliga tjänstebostäder finns — till skillnad mot vid folkskolan
— jämväl i hyresgrupp 5.
Jämväl kyrkoherde- och komministerbostädernas hyror torde komma att
bli föremål för övervägande av tjänstebostadsutredningen, varför en nu företagen
höjning liksom i fråga om folkskolan måste utgöra ett provisorium.
Med hänsynstagande till de i viss mån särpräglade förhållandena beträffande
de prästerliga tjänstebostäderna har jag funnit mig böra föreslå, att
tills vidare bostadsavdragen, såvitt avser hyresgrupperna 1—4, uppräknas
med ungefär 25 procent och att härigenom framkommande avdrag för hyresgrupp
4 göres tillämpliga jämväl för bostäder i hyresgrupp 5. Därest riksdagen
ej har något att erinra häremot, bör ändring av angivna innebörd
företagas i 33 § 5 mom. prästlönereglementet.
Kungörelsen angående statsbidrag till centrala verkstadsskolor
I förut omförmälda prop. 1955: 25 har jämväl föreslagits vissa ändringar
i löneställningen för rektorer och yrkeslärare vid centrala verkstadsskolor.
31
Kungl. Maj.ts proposition nr 171
I anledning av riksdagens beslut i detta avseende torde Kungl. Maj :t få vidtaga
erforderliga ändringar i kungörelsen den 22 juni 1951 (nr 586) angående
statsbidrag till nämnda skolor.
III. Beredskapsersättning i vissa fall
Enligt 37 § 1 mom. Saar utgår enligt bestämmelser, som meddelas av
Kungl. Maj:t med stöd av riksdagens beslut, avlöningsförstärkningar och
befattningsarvoden m. in. Dylika bestämmelser har meddelats i tilläggsbestämmelserna
till Saar. Enligt bilaga D, avd. II B, till dessa bestämmelser
utgår i vissa angivna fall särskild ersättning för vecka räknat till tjänstemän
vid statens järnvägar, statens vattenfallsverk, försvarets fabriksverk
och Södertälje kanalverk vid fullgörande av s. k. beredskapstjänst. Enligt
avd. III D i nyssnämnda bilaga utgår liknande beredskapsersättningar till
tjänstemän vid försvaret i vissa fall.
Beträffande grunderna för beredskapsersättningarnas bestämmande får
jag hänvisa till de redogörelser härför, som lämnats i prop. 1951: 190 (sid.
8—10), 1952: 204 (sid. 52—54) och 1953: 194 (sid. 19 o. 20).
Med stöd av riksdagens i skrivelse 1948: 351 givna bemyndigande har
Kungl. Maj :t medgivit beredskapsersättning till ytterligare några kategorier
av tjänstemän. Dessa beslut torde nu böra underställas riksdagens prövning.
Genom beslut den 3 september 1954 har Kungl. Maj :t sålunda på framställning
av försvarets civilförvaltning, med giltighet tills vidare från och med
den 1 april 1953 räknat, bemyndigat ämbetsverket att, på därom av chefen
för Ostkustens marindistrikt gjord framställning, medge att till kryptoutbildat
kanslibiträde, som bestrider beredskapstjänst för kryptotekniker vid
marindistriktet, ersättning må utbetalas enligt de grunder, som enligt a\d.
III D förenämnda bilaga gäller angående ersättning till civil personal med
telefonistgöromål, som bestrider beredskapstjänst.
Kungl. Maj :t har vidare med anledning av en av chefen för marinen gjord
framställning genom beslut den 10 september 1954 medgivit, att förrådsmästare
vid vissa drivmedelsförråd må för dem åvilande beredskapstjänstgöring
beredas motsvarande ersättning, som enligt avd. III D förenämnda
bilaga utgår till vid där avsedd central drivmedelsanläggning anställd förrådsförvaltare
eller förrådsmästare, som utöver ordinarie arbetstid tas i anspråk
för bevakningstjänst.
Jag torde vidare få anmäla, att försvarets civilförvaltning i skrivelse den
4 februari 1955, med överlämnande av en av chefen för Västkustens marindistrikt
hos ämbetsverket gjord framställning, hemställt om bemyndigande
att på därom av cheferna för Sydkustens och Västkustens marindistrikt
gjorda framställningar medge, att till kanslibiträde, som bestrider beredskapstjänst
vid marindistrikten, må utbetalas ersättning enligt samma grunder
som tidigare medgivits beträffande motsvarande befattningshavare vid
Ostkustens marindistrikt.
32
Kungl. Maj:ts proposition nr 171
I ärendet har upplysts, att behov av beredskapstjänstgöring icke torde
föreligga för kryptoutbildad civil personal vid övriga marindistrikt eller vid
kustartilleriet. Icke heller inom armén eller flygvapnet skulle så vara fallet.
För den av ärendet berörda personalen synes föreligga motsvarande tjänstgöringsförhållanden
som vid Ostkustens marindistrikt. Med hänsyn härtill
finner jag mig kunna biträda framställningen. Därest riksdagen godkänner
det den 3 september 1954 lämnade bemyndigandet och icke heller i övrigt
har något att erinra häremot, torde begärt bemyndigande för försvarets civilförvaltning
få meddelas att gälla fr. o. m. den 1 januari 1955.
IV. Löneförmåner till deltagare i kurser i företagsdemokrati
Frågan om ersättning till deltagare i kurs i företagsdemokrati upptogs ursprungligen
av Statstjänarkartellen i skrivelse den 14 februari 1949. Efter
att ha framhållit behovet av särskilda kurser i företagsdemokrati för tjänstemän
och arbetare, som fungerar som ledamöter i företagsnämnd eller som
1''öretagsombud, hemställde kartellen, att inom statsförvaltningen anställda
tjänstemän och arbetare måtte vid deltagande i av personalorganisation
anordnad kurs i företagsdemokrati äga åtnjuta, tjänstemän oavkortad lön
och arbetare semesteravlöning, jämte för båda kategorierna fria resor till och
från den plats där dylik kurs hålles.
Efter remissbehandling av framställningen upptog föredragande statsrådet
frågan i prop. 1950: 139. Därvid anförde föredraganden bl. a.
De organ för information och samråd, som under benämningen företagsnämnder
kommit till stånd inom försvaret, kommunikationsverken och vissa
delar av den allmänna civilförvaltningen, utgöra ett viktigt led i strävandena
att på olika vägar rationalisera statsförvaltningen och samtidigt skapa arbetsförhållanden,
vilka äro ägnade att öka arbetsglädjen och trivseln hos
de anställda. Då företagsnämndernas (företagsombudens) verksamhet i produktionsfrämjande
syfte kan bliva av stort värde för statsverket, om dessa
organ rätt handhava sin uppgift, synes det mig angeläget, att ledamöterna
och deras suppleanter — såväl representanterna för de anställda som de av
loretagsledningen utsedda — äro väl skickade för sin uppgift.
Föredraganden fann en utbildningsverksamhet av företagsnämndernas ledamöter
betydelsefull och värd statens stöd. Därvid var det dock angeläget,
att myndigheterna själva tog aktiv del i de föreslagna kursernas organisation.
Kursplanerna borde därför göras upp av myndighet och personalorganisationer
i samråd och det slutliga fastställandet förbehållas myndigheten,
som även skulle ha att fastställa antalet kursdeltagare. Under angivna förutsättningar
föreslogs, att kursdeltagare skulle erhålla rätt att bibehålla oavkortad
lön under kurs samt förmånen av fria resor enligt billigaste färdsätt till
och från kurs. Rätten att bibehålla oavkortad lön begränsades dock i propositionen
till två dagar jämte, i förekommande fall, erforderlig restid. Beträffande
kostnaderna för kost och logi till kursdeltagare borde dessa falla
på de medverkande personalorganisationerna i vad det gällde personalens
representanter. I fråga om kursdeltagare, som representerade verksledningen,
ansågs dock dessa kostnader böra stanna å organisationerna endast i den
Kungl. Maj.ts proposition nr 171 33
mån överenskommelse härom träffades mellan myndigheten och organisationerna.
Genom riksdagens skrivelse den 9 maj 1950, nr 169, bemyndigades Kungl.
Maj :t, att i huvudsaklig överensstämmelse med vad i propositionen föreslagits
meddela bestämmelser i ämnet. Bestämmelserna utfärdades genom cirkulär
till statsmyndigheterna den 9 juni 1950, nr 352, varvid dock undantogs
sådan personal, för vilken överenskommelsen om inrättande av företagsnämnder
har karaktären av kollektivavtal. För den huvudsakliga delen av
denna grupp, anställda inom försvaret, har sedermera överenskommelse om
motsvarande förmåner träffats mellan försvarets avtalsdelegation och Försvarsverkens
civila personals förbund.
Statlig befattningshavare äger enligt cirkuläret bl. a. rätt att efter medgivande
av myndigheten vid deltagande i kurs i företagsdemokrati m. m.
bibehålla oavkortad lön under två dagar jämte restid. Såsom förutsättningar
härför gäller enligt cirkuläret bl. a., att kursen skall anordnas av vederbörande
myndighet och personalorganisationerna gemensamt, att kursplanen
skall slutligt fastställas av myndigheten samt att myndigheten skall fastställa
antalet kursdeltagare.
I skrivelse den 16 februari 1955 har Statstjänarkartellen återkommit till
frågan och föreslår en förlängning av kurstiden. Efter att ha framhållit att
kurser av så kort varaktighet som två dagar icke ger tillräckligt utrymme
för en önskvärd behandling av de frågor, som bör förekomma vid företagsnämndskurserna,
hemställer kartellen, att bestämmelserna om ersättning
för deltagande i kurser beträffande företagsnämndernas verksamhet ändras
på det sättet att begränsningen till två dagar med rätt till oavkortad lön
upphäves eller, om detta förslag icke bifalles, att antalet dagar utökas från
två till fem. Till stöd för detta förslag har kartellen anfört i huvudsak följande.
Under den tid företagsnämnderna verkat har på skilda områden en rätt
betydande kursverksamhet ägt rum. Som exempel kan nämnas, att inom
Järnvägsmannaförbundets verksamhetsområde år 1952 ordnats 12 tvådagarskurser
med 550 deltagare, under januari—april år 1955 är 11 kurser planerade
med 550 deltagare, och att inom Telegraf- och telefonmannaförbundets
verksamhetsområde under åren 1952—54 ordnats 7 kurser. Även på
andra områden av statsförvaltningen har kursverksamhet ordnats eller för
den närmaste tiden planerats.
Allt efter som företagsnämndernas verksamhet fortgått och utvidgats
har det visat sig att kurser av så kort varaktighet som två dagar inte
ger tillräckligt utrymme för en önskvärd behandling av de frågor, som bör
förekomma vid kurserna. För att kursdeltagarna icke endast genom föreläsningar
skall beredas möjlighet till elementär kunskap om ramen för
företagsnämndernas uppgifter och arbetssätt utan också genom grupparbete
beredas möjligheter till mera ingående diskussioner om olika detaljfrågor
och om nämndarbetets utveckling synes det nödvändigt att kurserna i fortsättningen
får omfatta flera dagar än hittills.
‘i Bihang till riksdagens protokoll 1955. 1 sanil. Nr 171
34
Kungl. Maj:ts proposition nr 171
Över Statstjänarkartellens framställning har, efter remiss, utlåtanden avgivits
av statskontoret och statens lönenämnd.
Statskontoret har för sin del icke funnit, att enbart på grundval av föreliggande
framställning åtgärder kan vidtagas för en förlängning av antalet
kursdagar med oavkortad lön och såsom skäl härför framhållit i huvudsak
följande.
Innan ställning tages till framställningen synes närmare böra klarläggas,
huruvida vederbörande myndigheter, som ha att fastställa kursplanerna,
anse det oundgängligen påkallat, att ytterligare dagar avses för kursverksamheten.
Ämbetsverket håller vidare före, att rätten till oavkortad lön även
i fortsättningen bör begränsas till visst antal dagar.
Statens lönenämnd har ansett, att med hänsyn till de villkor, som är förknippade
med rätten till oavkortad lön för deltagare i kurser i företagsdemokrati
in. in., betänkligheter icke behöver möta mot ett upphävande av
den nuvarande begränsningen till två dagar. Lönenämnden har fördenskull
tillstyrkt bifall till vad Statstjänarkartellen i första hand hemställt.
I de värderingar av företagsnämndernas viktiga uppgifter som samarbetsorgan
mellan de statliga myndigheterna och deras personal, som kom
till uttryck i 1950 års proposition, vill jag gärna instämma. Det synes mig
också angeläget nämna, att sedan statsmakterna senast hade anledning behandla
denna fråga en ytterligare utbyggnad av nämndverksamheten har
skett inom statsförvaltningen. Sålunda finnes numera även vid de flesta
myndigheter inom den allmänna civilförvaltningen inrättade s. k. samarbetsnämnder.
För närvarande finnes företags- eller samarbetsnämnder
inrättade inom 53 statliga verk och myndigheter. Nämnderna fördelar sig
på 12 centrala och 685 lokala nämnder. Den personal, som beröres av nämndernas
verksamhet, uppgår till omkring 215 000. Inom civildepartementet
har numera också i likhet med vad som tidigare skett inom Svenska arbetsgivarföreningens
verksamhetsområde en speciell tjänsteman fått i uppdrag
att centralt handlägga samarbetsfrågorna och främja samarbetsorganens
verksamhet.
Den särskilda form av skolningsverksamhet i de företagsdemokratiska
frågeställningarna, som introducerats på det statliga området med gemensamma
kurser för saväl arbetsgivarens som personalens representanter i
nämnderna, har enligt vad jag inhämtat slagit synnerligen väl ut vid de
kurser, som hittills kommit till stånd. Eu dylik gemensam utbildning synes
mig också ligga helt i linje med företagsdemokratiens grundtankar.
Mot Statstjänarkartellens uppfattning, att kurser av så kort varaktighet
som två dagar icke ger tillräckligt utrymme för en önskvärd behandling av
de frågor som bör förekomma vid företagsnämndskurserna, har ingen gensaga
rests från remissinstansernas sida. Det råder dock olika meningar mellan
statskontoret och lönenämnden, huruvida det även i fortsättningen i
bestämmelserna för kursverksamheten generellt skall fastställas ett°visst
Kungl. Maj:ts proposition nr 171
35
antal dagar för rätt till oavkortad lön eller om denna begränsning skall
upphävas och myndigheterna var för sig skall få bestämma kursernas
längd. De erfarenheter, som hittills samlats i civildepartementet angående
företags- och samarbetsnämndernas verksamhet inom statsförvaltningen,
och den begränsade kursverksamhet, som hittills bedrivits, ger icke något
entydigt svar på den frågan. Att den nuvarande kurstiden av två dagar är
för kort — framförallt genom praktiserandet av den nya studieformen
grupparbete — torde dock stå klart. Jag vill i detta sammanhang erinra om
att Kungl. Maj :t efter framställning av försvarets centrala företagsnämnd
den 26 november 1954 medgivit, att tjänsteman, som i egenskap av representant
för myndighet deltog i en planerad tredagarskurs, fick bibehålla
oavkortad lön under dessa dagar. Ersättningen till personalrepresentanterna
under den tredje dagen bestreds i detta fall av personalorganisationen.
Den lämpligaste lösningen av förevarande spörsmål torde vara, att den
generella rätten för kursdeltagare att erhålla oavkortad lön för här avsedda
kurser i företagsdemokrati tills vidare begränsas till tre dagar. Kungl. Maj:t
bör dock efter framställning från myndighet och efter prövning av de uppgjorda
kursplanerna kunna medge förlängning av denna tid. I den mån som
kurser i framtiden i ökad utsträckning kommer till stånd och ytterligare
erfarenheter vinnes om deras lämpligaste planering samt om deras värde
för statsverket, bör Kungl. Maj:t genom ändrade bestämmelser antingen
kunna generellt höja antalet kursdagar eller i enlighet med Statstjänarkartellens
av lönenämnden tillstyrkta förslag upphäva den generella begränsningen.
Jag förutsätter vidare, alt såsom hittills såväl myndigheter som personalorganisationer
skall ställa föreläsare till förfogande för kurserna. I
den mån tjänsteman, som ej är ledamot i företagsnämnd, av myndighet beordras
alt hålla föreläsningar vid kurs, föreligger tjänsteresa, för vilken
resekostnads- och traktamentsersättning utgår i vanlig ordning.
Liksom hittills bör bestämmelserna icke omfatta sådana personalrepresentanter,
för vilka överenskommelsen om inrättande av företagsnämnder
har karaktären av kollektivavtal. För denna personal bör det, såsom nu är
fallet, ankomma på vederbörande myndighet att med personalorganisationerna
överenskomma om ifrågavarande förmåner.
Föreslagna grunder för ersättning till deltagare i kurser för ledamöter i
företags- eller samarbetsnämnd torde böra underställas riksdagens prövning.
Därest de vinner riksdagens godkännande, torde jag senare få för Kungl.
Maj :t anmäla frågan om utfärdande av bestämmelser i ämnet.
Hemställan
Vad jag i det föregående under 1 -IV förordat bör i princip träda i kraft
den 1 juli 1955. Det torde få ankomma på Kungl. Maj it alt utfärda de
övergångsbestämmelser, som kan befinnas erforderliga.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, atl Kungl. Maj:t måtle
föreslå riksdagen att
36
Kungl. Maj:ts proposition nr 171
A. bemyndiga Kungl. Maj:t att
1) vidtaga ändringar i statens allmänna avlöningsreglemente
den 30 juni 1948 (nr 436) i huvudsaklig överensstämmelse
med det såsom bilaga vid statsrådsprotokollet i ärendet
fogade författningsförslaget,
2) vidtaga ändringar i avlöningsreglementet för folkskolan
den 30 juni 1948 (nr 437), avlöningsreglementet för övningslärare
den 9 juni 1950 (nr 386), prästlönereglementet
den 29 juni 1951 (nr 577) samt kungörelsen den 22 juni 1951
(nr 586) angående statsbidrag till centrala verkstadsskolor i
huvudsaklig överensstämmelse med vad i det föregående under
II förordats,
3) utfärda de övergångsbestämmelser, som kan bli erforderliga
i anledning av förenämnda förslag,
4) meddela bestämmelser angående beredskapsersättning
till kryptoutbildade kanslibiträden vid Sydkustens och Västkustens
marindistrikt i huvudsaklig överensstämmelse med
vad i det föregående under III förordats,
5) utfärda ändrade bestämmelser angående avlöningsförmåner
för befattningshavare i statens tjänst vid deltagande i
kurser i företagsdemokrati in. m. i huvudsaklig överensstämmelse
med vad i det föregående under IV förordats;
B. godkänna av Kungl. Maj:t meddelade beslut angående
ersättning för beredskapstjänstgöring till dels kryptoutbildat
kanslibiträde vid Ostkustens marindistrikt och dels förrådsmästare
vid vissa marinens drivmedelsförråd.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,
att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Uno Wilhelmsson
Kimgl. Maj.ts proposition nr 171
37
Bilaga
Förslag
till
kungörelse om ändring i statens allmänna avlöningsreglemente
den 30 juni 1948 (nr 436)
Härigenom förordnas,
att följande författningsrum i statens allmänna avlöningsreglemente den
30 juni 19481 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, nämligen
dels de allmänna bestämmelserna i 1 § 1 inom., 3 § 1 mom. och 41 § 3 mom.,
dels de särskilda bestämmelserna i 4, 7, 13—15, 33, 39 och 41 §§, dels ock
28 §.
1 §•
Reglementets tillämpningsområde m. m.
1 mom. Detta reglemente---— i Umeå;
f) rektorer och lärare vid statsunderstödda särskolor för psykiskt efterblivna
och epileptikerskolor (särskolorna, epileptikerskolorna), med undantag
av lärare i gymnastik och i hushållsgöromål; samt
g) tjänstemän vid ---— riksdagens beslut.
3 §•
För reglementets tillämpning grundläggande bestämmelser
1 mom. I reglementet----särskilda bestämmelserna.
Med universiteten---och skogshögskolan.
Med läroverk m. fl. läroanstalter avses försvarets läroverk, de allmänna
läroverken, statens skolköksseminarium, folkskoleseminarierna, småskoleseminarierna,
läroanstalterna för blinda, vårdanstalten för blinda med komplicerat
lyte, skolorna för döva, de högre tekniska läroverken, konstfackskolan,
sjöbefälsskoilorna, de högre kommunala skolorna, privatläroverken,
fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala, seminariet för huslig utbildning
i Umeå, särskolorna och epileptikerskolorna.
Med länsstyrelserna---- — med landshövding.
Med statens---Södertälje kanalverk.
1 Senaste lydelse, se
beträffande de allmänna bestämmelserna i 1 § 1 mom. och 3 § 1 moin. samt de särskilda
bestämmelserna i 4, 7, 13, 14, 33 och 39 §§ 1954: 342,
beträffande 28 §, de allmänna bestämmelserna i 41 § 3 mom. och de särskilda bestämmelserna
i 41 § 1954: 760, samt
beträffande de särskilda bestämmelserna i 15 § 1953: 347.
38
Kungl. Maj.ts proposition nr 171
4§.
Tjänsters inrättande och lönegradsplacering
B. Särskilda bestämmelser
Försvaret
Sammanlagda antalet icke-ordinarie furirsbeställningar respektive beställningar
för fältflygare och flygnavigatörer på aktiv stat i lönegraderna Mg
10, Me 10 och Me 11 bestämmes av Kungl. Maj:t med stöd av riksdagens
beslut. Sådan innehavare av furirsbeställning eller beställning för fältflygare
eller flygnavigatör, som ej uppnått 20 års ålder, skall vara placerad i lönegraden
Mg 10. Annan innehavare av icke-ordinarie furirsbeställning eller
beställning för fältflygare av 2. graden eller flygnavigatör av 2. graden skall
vara placerad i lönegraden Me 10 till och med det kalenderkvartal, då han
under tre år innehaft furirsbeställning respektive nämnd beställning för fältflygare
eller flygnavigatör på aktiv stat eller enligt av Kungl. Maj :t meddelade
bestämmelser kan räkna minst sex års anställning såsom manskap, och
i lönegraden Me 11 för tiden därefter.
Extra ordinarie —- —• — meddelade bestämmelser.
Andra icke-ordinarie----riksdagens beslut.
Antalet anställningshavare---- Kungl. Maj :t.
Bank- och fondinspektionen. Sparbanksinspektionen
Universiteten och vissa högskolor
Läroverk m. fl. läroanstalter
De tjänster vid högre kommunala skolor, privatläroverk, fackskolan för
huslig ekonomi i Uppsala, seminariet för huslig utbildning i Umeå, särskolor
och epileptikerskolor, å vilka reglementet äger tillämpning, inrättas av
vederbörande kommunala myndigheter eller huvudmän i enlighet med beslut
eller bestämmelser, som meddelas av Kungl. Maj:t. Tjänsterna lönegradsplaceras
därvid i enlighet med bestämmelser meddelade av Kungl. Maj :t
med stöd av riksdagens beslut.
H ushållningssällskapen. Skogs vårds styrelserna
Statens af färsdrivande verk
7 §.
Förening av tjänst med tjänstebefattning eller uppdrag
B. Särskilda bestämmelser
Högsta domstolen. Regeringsrätten. Häradsrätterna. Vattendomstolarna
Försvaret
Universiteten och vissa högskolor
Kungl. Maj.ts proposition nr 171
39
Läroverk m. fl. läroanstalter
Lärare må---i sänder.
Tjänsteman vid särskolorna eller epileptikerskolorna skall söka i 1 mom.
avsett tillstånd hos särskolinspektören eller, om denne icke lämnar dylikt
tillstånd, hos skolöverstyrelsen. Vad i 1 mom. sägs om den, som tillsatt
tjänstebefattning eller meddelat uppdrag, skall beträffande sådan tjänsteman
avse skolöverstyrelsen. Utöver vad i andra stycket av nämnda moment
stadgas skall iakttagas, att skolstyrelsen skall höras, innan tillstånd beviljas.
Utan särskilt---å rektorsexpeditionen.
Provinsialläkarstaten. Veterinårstaten
Länsstyrelserna
13 §.
Ordinarie tjänstemans förflyttningsskyldighet
B. Särskilda bestämmelser
Försvaret
Universiteten och vissa högskolor
Läroverk m. fl. läroanstalter
Ordinarie lärare vid högre kommunal skola samt rektor eller lärare vid
särskola eller epileptikerskola är pliktig att låta förflytta sig till annan ordinarie
tjänst vid statlig eller kommunal läroanstalt, som avses i 3 § 1 mom.
tredje stycket, eller till lärartjänst vid folkskoleväsendet, allt då sådant erfordras
vid i vederbörlig ordning beslutad omorganisation av den skolform
tjänstemannen tillhör eller för indragning av övertalig lärartjänst eller då
eljest synnerliga skäl därtill äro.
Vid privatläroverk---i Umeå.
Hushållningssällskapen. Skogsvårdsstyrelserna
Länsstyrelserna
14 §.
Ordinarie tjänstemans avgångsskyldighet m. m.
B. Särskilda bestämmelser
Utrikesdepartementet. Beskickningar och konsulat
Försvaret
1. Innehavare av militär beställning, vilken tillhör någon av lönegraderna
Ma 30—37 eller lönegrad med beteckningen Mo, eller av civilanilitär beställning,
vilken tillhör någon av lönegraderna Ca 29—37 eller lönegrad med beteckningen
Co, är pliktig att avgå från beställningen, där så finnes påkallat
40
Kungl. Maj:ts proposition nr 171
med hänsyn till statens intressen. Beslut härom meddelas av Kungl. Maj:t
efter förslag av vederbörande försvarsgrenschef. Innan sådant förslag avgives,
skola yttranden hava inhämtats från övriga beställningshavaren överordnade
myndigheter eller chefer. Beställningshavaren skall, innan beslut meddelas,
hava beretts tillfälle att inkomma med yttrande i ärendet.
Med stöd---riksdagens beslut.
Därest beställningshavare--- — stycket sagts.
I första--- — intressen stridande.
2. Angående skyldighet —--- gällande tjänstepensionsreglemente.
15 §.
Icke-ordinarie tjänstemans entledigande
B. Särskilda bestämmelser
Försvaret
Oavsett vad i 1 mom. sägs skall furirsbeställning samt beställning för fältflygare
av 2. graden och flygnavigatör av 2. graden, vilken tillträtts före
utgången av första kontraktsperiod för anställning såsom manskap, innehavas
intill utgången av nämnda period, så framt ej avgång dessförinnan
medgives i enlighet med bestämmelser meddelade av Kungl. Maj :t.
Läroverk in. fl. läroanstalter
28 §.
De fall då löneavdrag skall tillämpas
A. Allmänna bestämmelser
I. Tjänstledighet: Tjänsteman-----början tillhör.
II. Arbete vid--— — vidkännas C-avdrag.
III. Avstängning från tjänstgöring m. m.: Om avstängning och löneavdrag
i vissa fall stadgas i lagen om avstängning av domare och med stöd därav
meddelade föreskrifter; och skall vad nedan i andra och tredje styckena
töreskrives icke gälla tjänsteman, som är avstängd jämlikt sagda lag.
Är tjänsteman avstängd från tjänstgöring, enär han vägrar underkasta
sig ålagd läkarundersökning, förfares med lönen i enlighet med av Kungl.
Maj:t meddelade bestämmelser eller beslut.
Är tjänsteman avstängd från tjänstgöring av annan-----lön utbetalas.
IV. Tjänsteman avhåller----— vidkännas C-avdrag.
V. Tjänsteman, tillhörande —--90 dagar.
B. Särskilda bestämmelser
Högsta domstolen. Regeringsrätten. Häradsrätterna
Kungl. Maj:ts proposition nr 171
41
Försvaret
1. a) Vad under I, punkt 5 sägs om verket skall avse försvarsväsendet.
I fråga om lön vid tjänstledighet för studier för fortsatt militär utbildning
eller för förvärvande av kompetens till vinnande av civil anställning
gälla för innehavare av beställningar i lönegraderna Mha 1 och 2, Me 10
och 11 samt beställningar för fältflygare och flygnavigatörer i lönegraderna
Me 14 och 16 särskilda av Kungl. Maj :t meddelade bestämmelser.
b) Vid tjänstledighet---samma kalenderår.
Vid tjänstledighet, som avses under I, punkt 6 b) under 1), äger innehavare
av beställning med lönegradsbeteckningen Mha samt beställningshavare
i lönegraden Mg 10, Me 10 eller Me 11 och fältflygare i lönegraden
Me 14 eller Me 16 ålnjuta oavkortad lön, i förekommande fall lön med sjukpenningavdrag.
.
Vad i föregående stycke sägs skall gälla jämväl vid tjänstledighet, som i
annat fall än som avses under I, punkt 6 b) under 1), är föranledd av skada,
som enligt försvarets civilförvaltnings bedömande skulle ha medfört rätt till
ersättning enligt lagen oan yrkesskadeförsäkring, därest sagda lag varit å
anställningshavaren tillämplig; dock endast under förutsättning att den av
skadan föranledda tjänstledigheten sträcker sig utöver tid motsvarande den
i It § sagda lag angivna samordningstiden. Vad under I, punkt 6 c), föreskrives
angående reglering av under samordningstiden utbetald lön skall
härvid äga motsvarande tillämpning.
c) Där sådant--- — av kalenderåret.
2. Vad under III föreskrives---i förvarsarrest.
Vad under III sägs---för krigsmän.
Kon junktnrinstitutet
Läroverk m. fl. läroanstalter. Statens skolor tillhörande barna- och ungdomsvården
1.
a) I stället----visst ämne.
I nästföregående----samma ordningsnummer.
b) Vid tjänstledighet---en följd.
Vid tjänstledighet, som avses i nästföregående stycke, skall sådan rektor
i lönegrupp I eller II vid särskola eller epileptikerskola, som är hänförd till
avdragsgrupp 3, till och med det redovisningsår, varunder han fyller 39 ai.
äga åtnjuta oavkortad lön, i förekommande fall lön med sjukpenningavdrag,
under högst 10 dagar av ett och samma redovisningsår.
c) Vad under I sägs om visst högsta antal dagar av ett och samma kalenderår
skall, såvitt angår de högre kommunala skolorna, privatläroverken,
tackskolan för huslig ekonomi i Uppsala, seminariet för huslig utbildning
i Umeå, särskolorna och epileptikerskolorna, i stället avse delta högsta antal
dagar av ett och samma redovisningsår.
2. I den mån icke vederbörande myndighet annat medgiver, skall tjänsteman
med rätt till ferier därunder vidkännas A-avdrag, om han under innehav
av statlig anställning eller icke-statlig anställning med avlöning enligt
av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser under de båda senaste terminerna
före feriernas början vidkänts (''.-avdrag av annan anledning än offentligt
uppdrag eller åtnjutit under I, punkt 6 a) eller d) avsedd tjänstledighet så
lång tid, att återstoden icke uppgår till 60 dagar. Vad nu sagts avser icke
fall, då på grund av tjänstledighet under ferierna eller av annan anledning
större löneavdrag än A-avdrag är tillämpligt. Vid statens skolor tillhörande
barna- och ungdomsvården, de högre kommunala skolorna, privatlärover
-
42
Kungl. Maj:ts proposition nr 171
ken, fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala, särskolorna och epileptikerskolorna
skall härutöver gälla att, om tjänsteman under berörda två terminer
vidkänts C-avdrag mer än 120 dagar, det ankommer på skolöverstyrelsen
eller, vad angår statens skolor tillhörande barna- och ungdomsvården,
på socialstyrelsen att bestämma, huruvida större löneavdrag än A-avdra«
skall tillämpas under ferietiden.
Vad i —--är terminsindelad.
3. Lärare eller -— -—■ — eller avkortad.
Inställes, inskränkes —--annorlunda föreskriver.
Konsthögskolan. Musikaliska akademien med musikhögskolan. Universiteten
och vissa högskolor. Farmacevtiska institutet. Gymnastiska centralinstitutet.
Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut. Statens anstalt
för fallandesjuka
Provinsialläkarstaten. Veterinärstaten
Lots- och fyrstaten
Länsstyrelserna
Statens affårsdrivande verk
33 §.
Särskilda ersättningar
B. Särskilda bestämmelser
Utrikesdepartementet. Beskickningar och konsulat. Försvarsattachéer och
biträdande försvarsattachéer
1. Tjänsteman vid ----finnas lämpliga.
2. Kabinettssekreteraren i--— för år.
3- a) Tjänsteman vid ----- särskilt angives.
Ortstillägg utgår---och attaché.
■ BarT\bidra3l utgår, därest tjänsteman på grund av försörjningsplikt underhåller
barn under 19 års ålder, vilket är svensk medborgare, med 1 000 kron0r/ornett
°ch 750 kronor för varJe ytterligare barn under 10 års ålder samt
med 3 000 kronor for varje barn, som fyllt 10 år, allt för år räknat. Kungl.
medgiva, att barnbidraget för barn, som fyllt 10 år, må utgå
med högre belopp, därest barnet erhåller utbildning vid undervisningsanstalt.
.1 Sverige eller eljest särskilda omständigheter det föranleda.
Tjänsteman, som åtnjuter barnbidrag för barn, vilket erhåller utbildning
vid undervisningsanstalt i Sverige, må vid förflyttning till ort inom riket
uppbära bidraget intill utgången av det kalenderhalvår, under vilket förtlyttnmg
till Sverige skett; dock äger Kungl. Maj:t med hänsyn till särskilda
omständigheter medgiva att bidraget må bibehållas under högst ett
ar efter förflyttningen.
Föi barn, om vilket tjänstemannen icke har vårdnaden, må barnbidrag i
intet fall utgå med mer än vad tjänstemannen jämlikt dom eller avtal är
pliktig utgiva såsom underhållsbidrag för barnet.
Barnbidrag utgår jämväl till pressattaché och attaché.
Utomeuropeiskt tillägg---såsom löjtnant.
Chargé d’affairestillägg ----för år.
43
Kungl. Maj:ts proposition nr 171
Bidrag för inköp av bil utgår, därest tjänsteman vid utrikesförvaltningen
för första gången förordnats att i egenskap av sändebud tjänstgöra såsom
chef för beskickning, med 10 000 kronor.
Ersättning för hållande av bil--- 500 kronor.
Ersättning för bilresor---stationering utomlands.
Förflgttningsbidrag utgår--— inom utrikesförvaltningen.
Språktillägg utgår---må utgå.
b) Ortstillägg, barnbidrag---utom verksamhetsområdet.
c) I fråga---- förhöjda tilläggsförmåner.
Vid tillämpningen ——— egen tjänst.
Försvaret
Universiteten och vissa högskolor
Läroverk m. fl. läroanstalter. Statens skolor tillhörande barna- och ungdomsvården
Folkskolinspektionen
Lantbruksattachéerna
Lantbruksattaché
äger åtnjuta ortstillägg, barnbidrag och utomeuropeiskt
tillägg jämlikt av Kungl. Maj:t meddelade särskilda bestämmelser.
Flginge hingstdepå och stuteri
Representationsbidrag utgår till chefen för Flyinge hingstdepå och stuteri
med 750 kronor för år.
Provinsialläkarstaten
Länsstyrelserna
Statens af färs drivande verk
39 §.
Tjänstedräkt och tjänstetecken m. m.
B. Särskilda bestämmelser
Försvaret
1. För militära---nedan sägs.
2. Innehavare av---—- centrala förvaltningsmyndighet.
I vad----Kungl. Maj :t.
3. Beställningshavare tillhörande någon av lönegraderna Ma, Me och Mg
10 samt Ma och Me 11, fältflygarc och flygnavigatörer tillhörande någon av
lönegraderna Me 14 och Me 16 ävensom hjälptekniker vid flygvapnet ma
såsom lån erhålla beklädnad och övrig för tjänsten erforderlig utrustning.
I den mån fråga icke är om persedlar, vilka enligt punkt 4 a) här nedan
må utan ersättning utlånas till ordinarie beställningshavare, skall vederbörande
härför månadsvis i efterskott erlägga ersättning med belopp, som
44
Kungl. Maj:ts proposition nr 171
fastställes av Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, av vederbörande
centrala förvaltningsmyndighet. Ersättningen skall i fråga om
uniformspersedlar motsvara hälften av statsverkets beräknade självkostnad
och beträffande övriga persedlar hela självkostnaden.
4. a) Annan beställningshavare---hörande utrustning.
I övrigt---viss tid.
b) Sådan under---uppburit ekiperingshjälp.
c) För underhåll--- — prövas skäligt.
Rätt till--- — centrala förvaltningsmyndighet.
Läroverk m. fl. läroanstalter
Bestämmelserna i denna paragraf äga icke tillämpning vid de högre kommunala
skolorna, privatläroverken, fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala,
seminariet för huslig utbildning i Umeå, särskolorna eller epileptikerskolorna.
Hushållningssällskapen. Skogs vårds styrcls erna
Länsstyrelserna
41 §.
Grundläggande bestämmelser om sjukvård
A. Allmänna bestämmelser
3 inom. I fall, som avses i 28 § III första och tredje styckena samt IV,
skall tjänsteman avstå från ersättning av statsmedel, varom i detta kapitel
förmäles.
B. Särskilda bestämmelser
Högsta domstolen. Regeringsrätten
Försvaret
1. Beställningshavare med —--Kungl. Maj:t.
2. Beställningshavare med lönegradsbeteckningen Mha, beställningshavare
i lönegraden Mg 10, Me 10 eller Me 11 samt fältflygare och flygnavigalör
i lönegraden Me 14 eller Me 16, som vid anställningens upphörande är
i behov av sjukvård, äger enligt de närmare bestämmelser, som meddelas
av Kungl. Maj :t, bibehållas vid sin rätt till ersättning för kostnader för sjukvård
så länge sjukdomen varar, dock högst ett år efter anställningens upphörande.
3. Angående rätt---särskilt stadgas.
Universiteten och vissa högskolor
Läroverk m. fl. läroanstalter
Rektorer och lärare i avdragsgrupp 2 eller 3 vid de högre kommunala
skolorna, privatläroverken, fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala, seminariet
för huslig utbildning i Umeå, särskolorna och epileptikerskolorna
erhålla, med iakttagande av vad här nedan särskilt föreskrives, ersättning
av statsmedel för kostnader för sjukvård i den omfattning och under de
villkor, som i detta kapitel stadgas eller av Kungl. Maj:t för särskilt fall
bestämmas.
Kungl. Maj:ts proposition nr 171
Vid bestämmande —---förmånen åtnjutits.
Från det---av statsmedel.
Beslut om---av skolöverstyrelsen.
Hushållningssällskapen. Skogsvårdsstyrelserna
Länsstyrelserna
Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1955.
550677
Stockholm 1955. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag