Kungl. Maj:ts proposition nr 169

1

Nr 169

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
om ändring i förordningen den 19 november 1914
(nr 383) angående stämpelavgiften, m. m.; given
Stockholms slott den 18 mars 1955.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga
härvid fogade förslag till

1) förordning om ändring i förordningen den 19 november 1914 (nr 383)
angående stämpelavgiften; samt

2) förordning om vissa undantag från stämpelplikt enligt förordningen
den 19 november 1914 (nr 383) angående stämpelavgiften, m. m.

GUSTAF ADOLF

Per Edvin Sköld 1

1 Bihang till riksdagens protokoll 1955. 1 samt. Nr 169

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 169

Förslag

till

förordning om ändring i förordningen den 19 november 1914 (nr 383)

angående stämpelavgiften

Härigenom förordnas, att 1, 3, 7, 8 och 17 §§ samt 34 § 1 mom. och 53 §
2 mom. förordningen den 19 november 1914 (nr 383) angående stämpelavgiften1
skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

1 §•

I fråga om stämpel till expeditionerna hänföras statsmyndigheterna till följande
avdelningar:

Fjärde avdelningen

Rikets hovrätter;---civilförsvarsstyrelsen; sjöfartsstyrelsen; generalpoststyrelsen;
---statens institut för folkhälsan; statens bakteriologiska
laboratorium; statens kriminaltekniska anstalt;---riksnämn den

för ekonomisk försvarsberedskap.

3 §.

I avseende på expeditionernas förseende med stämpel gäller, med de här
nedan i 6 och 7 §§ nämnda undantag och med iakttagande av vad i 4 § stadgas
om inteckningskontrollstämpel, denna tariff.

1 Avd.

2 Avd.

3 Avd.

4 Avd.

5 Avd.

Kr.

ö.

Kr.

ö.

Kr.

ö.

Kr.

ö.

Kr.

ö.

- frit

» om registrering, tecknat å
ordning för aktiebolag eller
avskrift av koncession för för-säkringsbolag eller stadgar för
ekonomisk förening eller regle-U mente för sparbank eller å

protokoll om beslut angående
ändring i sådant bolags ord-ning eller sådan förenings
stadgar eller sparbanks reg-lemente eller å framställning
om medlems inträde i eller
avgång ur sådan förening, så

1 Senaste lydelse se beträffande 1 § 1953: 357, beträffande 3, 7 och 8 §§ 1954: 213, beträfande
17 § 1936: 330, beträffande 34 § 1 mom. 1928: 317 och beträffande 53 § 2 mom. 1925: 256.

Kungl. Maj.ts proposition nr 169

3

1 Avd.

2 Avd.

3 Avd.

4 Avd.

5 Avd.

Kr.

ö.

Kr.

ö.

Kr.

ö.

1

Kr.

ö.

Kr.

ö.

ock annat i 194 § aktiebolags-lagen, 307 § lagen om försäk-ringsrörelse, 101 § lagen om
ekonomiska föreningar eller
166 § lagen om bankrörelse
eller i de med stöd av lagen
om sparbanker utfärdade be-stämmelserna avsett bevis om

registrering................

Bevis om registrering, tecknat å av-skrift av tillstånd för ut-ländskt bolag eller utländsk
ekonomisk förening att genom
filial idka näring här i riket .

» om godkännande----

Underrättelse eller---utan kon-

kurs......................

> angående beslut om vägrat

godkännande enligt 190 §
aktiebolagslagen eller om väg-rad registrering av ansökan
eller anmälan till aktiebolags-registret, försäkringsregistret,
föreningsregistret, bankre-

gistret, sparbanksregistret el-ler filialregistret, så ock un-derrättelse om beslut att av-föra filial ur filialregistret eller
att låta med avförandet anstå
» angående brist — — — —

7 §•

Från stämpelavgift---kronan befriad.

Dessutom äro---och överförmyndare.

Expedition, som —--från stämpel.

Frihet från---allmänna barnbidrag; i ärenden angående arbetsför medling

och andra ärenden som handläggas av arbetsmarknadsstyrelsen
och lokala arbetsmarknadsorgan med undantag för ärenden angående beviljande
av arbetstillstånd för utlänning; i ärenden angående arbetarskyddslagstiftningens
— — — förvärva jordbruksfastighet.

Konungen äger---utländska hamnar.

8 §.

Följande enskilda---nedan stadgas.

Obligation, som utfärdas här i riket, skall av obligationsutgivaren före
utlämnandet förses med stämpel av 60 öre för belopp, ej överstigande 100
kronor, och därutöver 60 öre för varje påbörjat hundratal kronor;

dock att frihet från sådan stämpel äger rum för svenska statens, landstings,
kommuners, Sveriges allmänna hypoteksbanks, konungariket Sveriges
stadshypotekskassas, Svenska bostadskreditkassans och Svenska skeppshypotekskassans
obligationer, för obligationer, som garanterats av svenska

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 169

staten, så ock för obligationer, utfärdade av svenskt aktiebolag, som har till
ändamål att idka belåning av fast egendom eller tomträtt.

Sökes på---i konkurs.

Varda obligationer —--mellan beloppen.

Obligation, som —- --- orsaken härtill.

Därest för —---- som obligation.

Skuldebrev skall, — ---i järnväg.

Då inteckning---å skuldebrevet.

Skuldebrev skall — — — skall gälla.

Inteckningskontrollstämpel skall jämväl åsättas skuldebrev, som ingives
till inskrivningsdomaren för att i enlighet med bestämmelserna i 21 eller
34 § av förordningen den 16 juni 1875 angående inteckning i fast egendom
eller 21 § av lagen om inskrivning av rätt till luftfartyg sättas i stället för
äldre inteckningshandling, så ock skuldebrev, som enligt 9 § av lagen den
8 april 1927 om dödande av förkommen handling utfärdats i stället för
dödad inteckningshandling och förses med bevis om inteckningsrätt.

17 §.

Därest handling-----del därav.

Där på---— förnyad stämpelbeläggning.

Äskas med avseende å inteckning i fast egendom, tomträtt, vattenfallsrätt
eller luftfartyg sådan åtgärd, som omförmäles i 21, 26, 27 eller 34 §
av förordningen den 16 juni 1875 angående inteckning i fast egendom, i förekommande
fall jämfört med 1 § av lagen den 5 juni 1953 om inteckning
i tomträtt och vattenfallsrätt, eller i 21, 29 eller 30 § av lagen om inskrivning
av rätt till luftfartyg, skall den handling, som för sådant ändamål ingives
jämte den gamla inteckningshandlingen, icke beläggas med stämpel;
ej heller skall stämpel läggas å handling, för vilken inteckning meddelas på
grund av 4 § lagen den 8 april 1927 om inteckningshavares rätt till betalning
ur ersättning, som utgår på grund av brandförsäkringsavtal.

Vad i---fall förses.

34 §.

1. Ämbets- eller tjänsteman —--25 § föreskrives.

Är anmälan om köp av fartyg eller fartygslott icke, då den inkommer till
sjöfartsstyrelsen, försedd med stämpel till behörigt belopp och erlägges ej
genast efter erhållen tillsägelse penningar till det felande stämpelbeloppet,
åligger det sjöf artsstyrelsen att hos vederbörande ämbetsmyndighet påkalla
åtgärd för uttagande av stämpelavgiftsbeloppet jämte såsom stämmoböter
tre procent därå i den ordning, som om uttagande av oguldna kronoutskylder
är stadgad. Av stämmoböterna skall en tredjedel, dock högst 100 kronor,
tillkomma den, som verkställer indrivningen, och återstoden tillfalla statsverket.

Är annan----uppburna medel.

Då ämbets- eller tjänsteman —■ -—• — handlingen erfordras.

53 §.

2. Har på grund av anmärkning vid den i 36 § omförmälda granskning
högre stämpelbelopp, än vid handlings stämpelbeläggning varit beräknat,
kommit statsverket till godo, utgår i fall som nedan sägs anmärkningsarvode
å dessa medel med femton procent till och med ett årligt anmärkt be -

Kungl. Maj:ts proposition nr 169

ö

lopp av 12 000 kronor och med fem procent för belopp därutöver. Arvode
tillkommer endast ordinarie innehavare av å övergångsstat upptagen tjänst
såsom hovrättssekreterare, dock att om hovrättssekreteraren anlitat annan
tjänsteman för granskningen, arvodet skall minskas till hälften av vad eljest
skolat utgå.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1955, dock att de nya bestämmelserna
i 1 §, såvitt angår sjöfartsstyrelsen, 3 § samt 34 § 1 mom. skola
träda i kraft den 1 januari 1956 samt att äldre bestämmelser i 53 § 2 mom.
fortfarande skola äga tillämpning beträffande granskningsanmärkning som
gjorts före den 1 juli 1955.

Förslag

till

förordning om vissa undantag från stämpelplikt enligt förordningen den
19 november 1914 (nr 383) angående stämpelavgiften, m. m.

Härigenom för ordnas, att stämpelplikt ej skall äga rum jämlikt förordningen
den 1,9 november 1914 (nr 383) angående stämpelavgiften såvitt
avser värdepapper, som utfärdas eller garanteras av Internationella återuppbyggnadsbanken
eller då Internationella återuppbyggnadsbanken vid
överlåtelse av värdepapper är den ene kontrahenten, ej heller jämlikt förordningen
den 6 november 1908 (nr 129 s. 1) angående en särskild stämpelavgift
vid köp och byte av fondpapper, vid köp av värdepapper, som utfärdats
eller garanterats av Internationella återuppbyggnadsbanken, eller
då Internationella återuppbyggnadsbanken vid överlåtelse av värdepapper
är den ene kontrahenten.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 169

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
18 mars 1955.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,
Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam,
Lindström, Lange.

Efter gemensam beredning med cheferna för justitie-, inrikes-, handelsoch
civildepartementen anmäler chefen för finansdepartementet, statsrådet
Sköld, fråga om vissa ändringar i förordningen den 19 november 19U (nr
383) angående stämpelavgiften, m. m. och anför därvid följande. I.

I. Ändringar i anledning av konvention rörande internationellt
erkännande av rätt till luftfartyg m. m.

För årets riksdag har genom proposition (nr 13) framlagts förslag till
bl. a. lag om inskrivning av rätt till luftfartyg och lag om registrering av
luftfartyg samt om bärgning av sådant fartyg m. m. Genom lagförslagen
beredes möjlighet att inteckna luftfartyg till säkerhet för fordran. Det är
avsett att ett inskrivningsväsen för luftfartyg skall anordnas vid Stockholms
rådhusrätt, där inskrivningsärendena skall handläggas av en särskild inskrivningsdomare.

I förslaget till lag om inskrivning av rätt till luftfartyg har upptagits
vissa bestämmelser om utbyte av inteckningshandling och utbrytning av
ägarehypotek. I 8 och 17 §§ stämpelförordningen upptas bestämmelser om
stämpelbeläggning, då dylika inteckningsåtgärder skall vidtas beträffande
inteckning i fast egendom. Motsvarande bestämmelser om stämpelbeläggning
torde böra gälla för sådana åtgärder beträffande inteckning i luftfartyg.

Utöver dessa ändringar i stämpelförordningen erfordras i anledning av
förevarande lagstiftning jämkningar i förordningen om expeditionslösen.
Frågan härom torde jag få anmäla i annat sammanhang.

Kungl. Maj:ts proposition nr 169

7

II. Ändringar i anledning av ny lag om inteckning i tomträtt
och vattenfallsrätt

I samband med att de i föregående avdelning föreslagna ändringarna
företas i 8 och 17 §§ stämpelförordningen torde det vara lämpligt att verkställa
den modernisering av nämnda paragrafer, som påkallas av hänsyn till
tillkomsten av lagen den 5 juni 1953 om inteckning i tomträtt och vattenfallsrätt.
Genom sistnämnda lag, som trätt i kraft den 1 januari 1954, har
lagen den 14 juni 1907 om inteckning i tomträtt och vattenfallsrätt upphävts
och beträffande särskilda åtgärder i fråga om inteckning i tomträtt
och vattenfallsrätt bestämmelserna i 1875 års inteckningsförordning förklarats
äga tillämpning.

De hänvisningar som nu göres i 8 och 17 §§ stämpelförordningen till 1907
års lag bör sålunda utgå.

Hl. Vissa ändringar i anledning av inrättandet av en sjöfartsstyrelse

För årets riksdag har genom proposition (nr 124) framlagts förslag om
inrättandet av ett nytt ämbetsverk, sjöfartsverket. Detta skall bestå av en
central sjöfartsstyrelse jämte därtill knutna lokala organ. Verket avses skola
träda i funktion den 1 januari 1956. Enligt förslaget skall bl. a. samtliga
de arbetsuppgifter, som nu ankommer på sjökarteverket och lotsstyrelsen,
ävensom vissa av de uppgifter, som åvilar väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
samt kommerskollegium, övertas av sjöfartsstyrelsen.

I 1 § stämpelförordningen upptas väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, kommer
skollegium samt lotsstyrelsen under fjärde avdelningen. Sjökarteverket
nämnes icke särskilt bland statsmyndigheterna och är sålunda att hänföra
till första avdelningen. I anledning av förslaget torde sjöfartsstyrelsen böra
upptas i fjärde avdelningen, därvid lotsstyrelsen bör utgå ur förteckningen.
Ändringen innebär bl. a. att de nu på sjökarteverket ankommande expeditionerna
skall stämpelbeläggas enligt tariffen för fjärde i stället för första
avdelningen.

Bland de åligganden, som är avsedda att överflyttas från kommerskollegium
till sjöfartsstyrelsen, märks uppgiften att föra fartygsregistret. Jämlikt
8 § stämpelförordningen skall anmälan till fartygsregistret om köp av fartyg
(pråm) till värde av minst 6 000 kronor eller lott i sådant fartyg förses
med stämpel. I 34 § 1 mom. andra stycket stämpelförordningen stadgas, alt
kommerskollegium skall vidta vissa åtgärder, därest anmälan om köp av
fartyg eller fartygslott icke, då den inkommer till kommerskollegium, är försedd
med stämpel till behörigt belopp och det felande stämpelbeloppet ej
genast efter tillsägelse erlägges. Omorganisationen medför att 34 § 1 mom.
bör jämkas i så måtto att uttrycket kommerskollegium utbytes mot sjöfartsstyrelsen.

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 169

IV. Ändringar i anledning av lag om rätt för utländska bolag och
föreningar att idka näring här i riket

Genom proposition den 11 februari 1955 (nr 87) har för riksdagen framlagts
förslag bl. a. till lag om rätt för utländska bolag och föreningar att idka
näring här i riket. Den föreslagna lagen, vilken är avsedd att träda i kraft
den 1 januari 1956, innebär att det öppnas möjlighet för utländska bolag
och utländska ekonomiska föreningar alt under vissa förutsättningar idka
näring i Sverige genom ett avdelningskontor med självständig förvaltning,
en filial. Rätten att använda filialformen skall emellertid vara beroende på
tillstand av Kungl. Maj :t i varje särskilt fall. Innan en filial börjar sin verksamhet,
skall den vidare registreras hos patent- och registreringsverket i ett
för ändamålet fört särskilt filialregister. Närmare bestämmelser bl. a. om
filialregistrets förande och om avgifter för registrering skall meddelas av
Kungl. Maj :t. Avsikten är att i fråga om registrering av filialer skall gälla i
huvudsak detsamma som beträffande registrering av svenska aktiebolag och
svenska ekonomiska föreningar. I särskilt angivna fall skall emellertid eu
filial kunna avföras ur registret, med påföljd att rätten för det utländska
företaget att genom filialen idka näring här i riket upphör. För att bereda
tillfälle till avveckling av filialens verksamhet kan registreringsmyndigheten
därvid medge anstånd med avförandet ur registret.

Enligt 3 § stämpelförordningen gäller nu, att bevis om registrering är
fritt från stämpel bl. a. i det fall att det tecknats å ordning för aktiebolag
eller avskrift av koncession för försäkringsbolag eller stadgar för ekonomisk
förening. 3 § stämpelförordningen torde på motsvarande sätt böra stadga att
bevis om registrering, tecknat å avskrift av tillstånd för utländskt bolag
eller utländsk ekonomisk förening att genom filial idka näring här i riket är
stämpelfritt.

Enligt 3 § stämpelförordningen gäller vidare, att underrättelse angående
beslut om vägrat godkännande enligt 190 § aktiebolagslagen eller om vägrad
registrering av ansökan eller anmälan till aktiebolagsregistret, försäkringsregistret
eller föreningsregistret är fri från stämpel. På denna punkt torde
filialregistret böra jämställas med nyssnämnda register. Dessutom synes i anslutning
härtill böra stadgas, att underrättelse om beslut att avföra filial ur
filialregistret eller att låta med avförandet anstå likaledes är fri från stämpel.
V.

V. Ändring beträffande ärenden angående beviljande av
arbetstillstånd för utlänning

Enligt 3 § stämpelförordningen skall för bevis om arbetstillstånd för utlänning,
tecknat å pass eller annan legitimationshandling, stämpelavgift utgå
utom för det fall att bevis om uppehållstillstånd samtidigt utfärdas.

Arbetstillstånd utfärdas av utlänningskommissionen. I vissa fall kan emel -

9

Kungl. Maj.ts proposition nr 169

lertid arbetstillstånd meddelas av länsarbetsnämnd. Jämlikt 40 § första
stycket utlänningskungörelsen äger nämligen länsarbetsnämnd i den omfattning
utlänningskommissionen efter samråd med arbetsmarknadsstyrelsen
bestämmer uppta och bifalla ansökan om arbetstillstånd som inkommit
till nämnden; dock ej för längre tid än utlänningen innehar gällande uppehållstillstånd.

I 7 § stämpelförordningen stadgas emellertid, att frihet från stämpel äger
rum i ärenden angående arbetsförmedling och andra ärenden som handlägges
av arbetsmarknadsstyrelsen och lokala arbetsmarknadsorgan. Enligt denna
bestämmelse skall av länsarbetsnämnd meddelat arbetstillstånd således
ej stämpelbeläggas.

Uppgiften att i vissa fall meddela arbetstillstånd tillhör icke länsarbetsnämndernas
normala åligganden som arbetsmarknadsorgan utan har av
praktiska skäl pålagts dessa myndigheter. De skäl som motiverat att ärenden,
som handlägges av arbetsmarknadsorganen, skall vara stämpelfria kan
därför icke åberopas beträffande ifrågavarande arbetstillstånd. Då arbetstillstånd
meddelas av utlänningskommissionen uttas stämpelavgift enligt 3 §.
Det kan då ej vara riktigt att befrielse från stämpelavgift skall äga rum enbart
till följd av att kommissionen i vissa fall bemyndigar ett annat organ
att bevilja tillstånd. En ändring bör därför vidtas i stämpelförordningen av
den innebörden, att den stadgade befrielsen från stämpel i ärenden som
handlägges av arbetsmarknadsstyrelsen och lokala arbetsmarknadsorgan icke
skall gälla ärenden angående beviljande av arbetstillstånd för utlänning.

VI. Visst tillägg i anledning av omorganisation av statens
bakteriologiska laboratorium

Statens bakteriologiska laboratorium har tidigare i avseende å medelsförvaltningen
varit underställd medicinalstyrelsen. De på medicinalstyrelsen
ankommande expeditionerna stämpelbelägges enligt tariffen för fjärde
avdelningen under 1 § stämpelförordningen. Från och med den 1 juli 1954
har laboratoriet i samband med omorganisation ställts under ledning av en
särskild styrelse och erhållit egen medelsförvaltning. Laboratoriet bör därför
lämpligen särskilt nämnas bland de statsmyndigheter som upptas under
fjärde avdelningen. VII.

VII. Ändringar i anledning av ny lag om bankrörelse och ny
lag om sparbanker

För årets riksdag har genom propositioner (nr 3 och nr 151) framlagts
förslag till ny lag om bankrörelse och ny lag om sparbanker. Enligt vad därom
föreslås skall från och med den 1 januari 1956 finnas särskilt register
över bankaktiebolagen, fört av bank- och fondinspektionen (bankregistret),

10 Kungl. Maj:ts proposition nr 169

ävensom av länsstyrelserna förda register över sparbankerna (sparbanksregister).

Under samlingsorden »Bevis» och »Underrättelse» i 3 § stämpelförordningen
torde böra göras de kompletteringar som föranledes av tillkomsten av
förenämnda två register.

VIII. Fråga om bibehållande av anmärkningsarvode till advokatfiskalerna
vid hovrätterna

Kontroll över stämpelbeläggning av vissa handlingar enligt stämpelförordningen
samt över underrätts och länsstyrelses uttagande av arvs- och
gåvoskatt och kvarlåtenskapsskatt ankommer på hovrätterna. Den redovisning
som i anledning härav skall avges av underrätter och länsstyrelser
skall enligt 36 § stämpelförordningen granskas av den eller de tjänstemän,
som enligt den för vederbörande hovrätt gällande arbetsordning fått berörda
arbete sig ålagt. Granskningsgöromålen handlägges i Svea hovrätt av advokatfiskalen
och vid övriga hovrätter av hovrättssekreteraren, vilken fullgör
advokatfiskalsåliggandena. Advokatfiskal har att i anledning av felaktigheter,
som upptäckes vid granskningen, vidta vederbörliga åtgärder. Jämlikt
53 § 2 mom. stämpelförordningen utgår, därest högre stämpelbelopp,
än vid handlings stämpelbeläggning varit beräknat, kommit statsverket till
godo på grund av anmärkning vid granskningen, anmärkningsarvode å
dessa medel. Arvodet utgör 15 procent till och med ett årligt anmärkt belopp
av 12 000 kronor och fem procent för belopp därutöver. Arvodet tillfaller,
i händelse granskningen verkställts av advokatfiskal, denne men fördelas
eljest lika mellan advokatfiskalen och den tjänsteman, som verkställt
granskningen.

Storleken av de stämpelbelopp som under senare år tillgodoförts statsverket
genom åtgärder vidtagna av advokatfiskal på grund av granskning
samt advokatfiskalernas inkomster genom anmärkningsarvoden har närmare
utretts av statens organisationsnämnd i samband med en på Kungl.
Maj:ts uppdrag verkställd organisationsundersökning rörande administrativa
verksamhetsformer vid de statliga domstolarna. Resultatet av utredningen
har redovisats i en av organisationsnämnden den 25 augusti 1953
avgiven rapport. Ur rapporten kan inhämtas att statsverket genom anmärkningar
av advokatfiskal tillgodoförts i medeltal per år under åren 1948—-1952 363 186 kronor samt att advokatfiskalernas inkomster genom anmärkningsarvoden
under tiden 1 juli 1949—30 juni 1952 varierat betydligt för
de skilda hovrätterna. I medeltal per budgetår har sålunda inkomsten för
advokatfiskalerna uppgått till, vid Svea hovrätt ungefär 8 500 kronor, vid
Göta hovrätt ungefär 3 500 kronor, vid hovrätten över Skåne och Blekinge
ungefär 2 300 kronor, vid hovrätten för Västra Sverige ungefär 6 700 kronor
och vid hovrätten för övre Norrland ungefär 1 400 kronor. Vid hovrätten
för Nedre Norrland har inkomsten uppgått till mindre belopp. Organisa -

11

Kungi. Maj:ts proposition nr 169

tionsnämnden anmärker i anslutning till utredningen, att det sammanlagda
skattebelopp, som genom advokatfiskalernas granskningsverksamhet ytterligare
intas till statsverket, uppgår till omkring 0,40 procent av det sammanlagda
skatteuttag, som är föremål för advokatfiskalernas granskning.

Frågan om bibehållandet av anmärkningsarvodena har vid flera tillfällen
varit föremål för uppmärksamhet. I statsverkspropositionen till 1925 års
riksdag yttrade vederbörande departementschef bl. a. att med hänsyn till
den indragning av anmärkningsprovision, som under senare tid skett för
tjänstemän inom andra grenar av statsförvaltningen, det låge närmast till
hands att även indra anmärkningsarvodet för advokatfiskalerna i hovrätterna.
Frågan om indragning av inkomst av ifrågavarande slag hade emellertid,
framhöll departementschefen, kommit i ett i viss man annat läge.
Med hänsyn till storleken av den i riksräkenskapsverket förefintliga balansen
av ogranskade räkenskaper hade nämligen de under hösten 1924
samlade statsrevisorerna ifrågasatt, huruvida det icke borde tas under övervägande
att införa rätt för riksräkenskapsverkets reviderande personal att
efter en med hänsyn till vunnen erfarenhet och för handen varande omständigheter
avpassad procentskala uppbära anmärkningsarvode. Departementschefen,
som ansåg den av statsrevisorerna sålunda väckta frågan icke
kunna i dess dåvarande läge underställas Kungl. Maj :ts prövning, fann för
den skull försiktigheten bjuda, att frågan om anmärkningsarvodets bibehållande
eller avskaffande för hovrätternas advokatfiskaler icke löstes, förrän
det väckta spörsmålet om anmärkningsprovisions införande i riksräkenskapsverket
blivit avgjort. I avvaktan härå syntes advokatfiskalerna i
hovrätterna böra bibehållas i då innehavd lönegrad.

Statsrevisorernas förslag beträffande återinförande av anmärkningsprovision
vid riksräkenskapsverket föranledde icke någon åtgärd från riksdagens
sida. Ett av en motionär vid 1927 års riksdag väckt förslag i samma
riktning vann ej heller riksdagens bifall.

I sin berättelse till riksdagen tog 1935 års statsrevisorer ånyo upp frågan
rörande anmärkningsarvodet till advokatfiskalerna vid hovrätterna. Revisorerna
framhöll, att det i princip ansetts olämpligt att använda sportler
som avlöningsform och att sportelsystemet alltmer utmönstrats ur de statliga
avlöningsföreskrifterna. Sedan spörsmålet om återinförande av anmärkningsprovision
vid riksräkenskapsverket varit föremål för statsmakternas
prövning hade lång tid förflutit och några nya omständigheter, som
borde föranleda ändring i det då gjorda ståndpunktstagandet, hade sedan
dess knappast framkommit. Revisorerna ansåg på grund av det anförda, att
tillräckliga skäl icke förelåge att längre bibehålla ifrågavarande förmån åt
advokatfiskalerna vid hovrätterna.

över revisionsberättelsen i denna del avgavs yttranden av statskontoret,
riksräkenskapsverket, Svea hovrätt, Göta hovrätt samt hovrätten över Skåne
och Blekinge. Riksräkenskapsverket liksom i viss mån statskontoret delade
i huvudsak revisorernas mening, att det till advokatfiskalerna i hovrätterna
utgående anmärkningsarvodet vid stämpelgranskning borde avskaf -

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 169

fas. Svea och Göta hovrätter ställde sig avvisande mot förslaget och ansåg
att, därest indragning av arvodet komme att äga rum, advokatfiskalsbefattningarna
borde uppflyttas i högre lönegrad. Hovrätten över Skåne och Blekinge
ansåg, att anmärkningsarvodet borde tas bort, men att åt advokatfiskalerna
skulle beredas kompensation genom deras uppflyttande i högre
lönegrad.

I skrivelse den 19 juni 1936, nr 339, till Kungl. Maj:t anhöll riksdagen i
anledning av innehållet i förenämnda revisionsberättelse, att Kungl. Maj:t
ville ta under övervägande frågan om bibehållande av till advokatfiskalerna
vid hovrätterna utgående anmärkningsarvode.

Under § 23 i sin år 1950> avgivna berättelse yttrade statsrevisorerna, att
frågan om en indragning av advokatfiskalernas anmärkningsarvode borde
upptas till prövning. Yttrandet föranledde ingen riksdagens åtgärd.

I andra huvudtiteln i 1955 års statsverksproposition (Hovrätterna: Avlöningar
s. 37 f.) har upptagits frågan om en förstärkning av hovrätternas administrativa
organisation på grundval av den av statens organisationsnämnd
den 25 augusti 1953 avgivna rapporten. I samband med en tilltänkt effektivisering
av denna organisation har föreslagits bl. a. att hovrättssekreterartjänsten
i Svea hovrätt omvandlas till byråchefstjänst i Ca 37 och att tjänsterna
som hovrättssekreterare i Ca 29 i övriga hovrätter omändras till byrådirektörstjänster
i Ca 31. I personalförteckningen har departementschefen
sålunda föreslagit bl. a. att för Göta hovrätt och hovrätten över Skåne och
Blekinge borde nuvarande hovrättssekreterartjänster i Ca 29, vilka efter
uppkomna vakanser hölles obesatta, utbytas mot byrådirektör stjänster i
Ca 31, att för envar av hovrätten för Västra Sverige, hovrätten för Nedre
Norrland och hovrätten för övre Norrland borde uppföras en ny tjänst såsom
byrådirektör i Ca 31 samt att till övergångsstat borde överföras tjänsterna
som hovrättssekreterare i Ca 29 i den västsvenska och de båda norrländska
hovrätterna. Så länge innehavare av hovrättssekreterartjänst å övergångsstat
kvarstode i tjänst, förutsattes den vid hovrätten inrättade byrådirektörstjänsten
hållas vakant. I detta sammanhang har också diskuterats i
vad mån denna omorganisation skulle inverka på advokatfiskalsgöromålen.
Organisationsnämnden anser, att skilda skäl kunde anföras för att advokatfiskalsgöromålen,
vilka låge i linje med den dömande personalens arbetsuppgifter,
flyttades från hovrättssekreterarens handläggningsområde. Därvid
hade nämnden ifrågasatt två linjer. Den ena utgick från att större delen av
advokatfiskalernas arbetsuppgifter, granskningarna av skattebeläggningen,
skulle bli överflödiga. Sålunda pågick för närvarande undersökningar vid
länsstyrelserna, varvid bl. a. klarlades konsekvenserna av ifrågasatt överflyttning
av ärenden rörande uttag av arvs- och kvarlåtenskapsskatt från
domsagorna till länsstyrelserna. I detta sammanhang komme nämnden att
behandla frågan huruvida advokatfiskalernas granskningsverksamhet alltjämt
bleve nödvändig vid ett effektiviserat skatteuttag i första instans. Den
andra linjen är att nämnden tänkt sig en förändring av advokatfiskalsorganisationen
vid hovrätt. Departementschefen konstaterar att vissa skäl talade

13

Kungl. Maj.ts proposition nr 169

för att de nya administrativa befattningshavarna borde befrias från advokatfiskalsgöromål.
En prövning av denna fråga borde emellertid enligt departementschefens
mening anstå i avvaktan på resultatet av pågående utredningar1
som berörde advokatfiskalsverksainheten. Vad beträffar anmärkningsarvoden
till advokatfiskal i hovrätt framhåller departementschefen att
denna fråga vore beroende på Kungl. Maj :ts prövning och i annat sammanhang
torde få anmälas för riksdagen. Enligt departementschefens mening
borde emellertid, även om denna fråga icke hunne behandlas av 1955 års
riksdag, vid bestämmandet av lönesättning för de nya befattningshavarna
icke beräknas att dessa skulle få behålla anmärkningsarvodena, och vid tillsättningen
borde för sådant fall göras förbehåll om att innehavare av byrådirektörstjänst
skulle vara skyldig att utan kompensation avstå från rätten
till anmärkningsarvode.

I samband med Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition behandlade
statsutskottet även motionen II: 420, i vilken hade föreslagits bl. a., att
Kungl. Maj :t skulle lämnas bemyndigande att utfärda föreskrifter om kompensation
till tidigare innehavare av hovrättssekreterartjänst för avståendet
av rätten till anmärkningsarvode, för den händelse vederbörande kom
i fråga till byrådirektör stjänst i den föreslagna organisationen. Utskottet,
som under hand inhämtat att propositionens avfattning i denna del icke
avsetts lägga hinder i vägen för en prövning av frågan om skälig kompensation
till ifrågavarande tjänstemän vid ett framtida avskaffande av anmärkningsarvodena,
fann sig icke böra tillstyrka yrkandet i fråga. Detta
uttalande föranledde icke någon erinran från riksdagen, som med viss ändring
av lönegradsplaceringen för den administrativa chefstjänsten i Svea
hovrätt, biföll Kungl. Maj:ts förslag om ändring av hovrätternas organisation.

Departementschefen

Det torde i princip vara olämpligt att sportler användes såsom avlöningsform
för statliga befattningshavare. Utvecklingen har också gått därhän, att
sportelsystemet för närvarande blott tillämpas i några fall. Jag finner det
ur denna synpunkt önskvärt, att jämväl det till advokatfiskalerna vid hovrätterna
utgående anmärkningsarvodet avvecklas. Delvis bör detta arvodesystem
kunna avskaffas i samband med den förändring av hovrätternas administrativa
tjänster, som skall genomföras från och med den 1 juli 1955.
.lag förordar sålunda, att anmärkningsarvode ej skall tillfalla innehavare
av de nyinrättade byrådirektörstjänsterna i hovrätt och att anmärkningsarvodet
för innehavare av advokatfiskalstjänsten i Svea hovrätt, vilken tjänst
efter uppkommen vakans är obesatt, samt för medhjälpare till advokatfiskal
avskaffas. Härigenom skulle anmärkningsarvodet blott bibehållas för de
ordinarie hovrättssekreterare, som föres på övergångsstat. 53 § 2 mom.
stämpelförordningen har avfattats i enlighet med det anförda. Äldre be 1

Organisationsnämndens länsstyrelseutredning och utredningen angående översyn av lösenoch
stämpelförordningarna.

14

Kungl. Maj. ts proposition nr 169

stämmelser om anmärkningsarvode torde emellertid fortfarande böra äga
tillämpning beträffande anmärkningar som gjorts före den 1 juli 1955.

Såsom i det föregående nämnts är endast hovrättssekreterartjänsterna i
hovrätterna för Västra Sverige, Nedre Norrland och övre Norrland f. n. besatta
med ordinarie innehavare. I anslutning till ovannämnda uttalande av
statsutskottet torde det få ankomma på Kungl. Maj :t att, därest så blir erforderligt,
pröva frågan om övergångsersättning till hovrättssekreterare,
som erhåller byrådirektörstjänst.

IX. Fråga om frihet från stämpelavgift för Internationella
återuppbyggnadsbanken

Internationella återuppbyggnadsbanken, ett av Förenta Nationernas fackorgan,
tillkom omedelbart efter det andra världskrigets slut. Sverige blev
medlem av banken 1951. Återuppbyggnadsbankens verksamhet regleras i
ett särskilt avtal rörande Internationella återuppbyggnadsbankens stadga
(se prop. 89: 1950). Enligt Artikel I i nämnda avtal är bankens ändamål att
bidraga till medlemsländernas återuppbyggnad och ekonomiska utveckling
genom att underlätta kapitalinvesteringar för produktiva syften, vari inbegripes
dels produktionsapparatens återställande efter krigets skadegörelser,
dels höjning av mindre utvecklade medlemsländers produktionsförmåga. I
nämnda syften skall banken dels direkt utgiva lån, antingen av eget kapital
eller av medel erhållna genom upplåning, dels garantera lån, som beviljats
av enskilda långivare.

Bland de transaktioner av betydelse ur stämpelbeskattningens synpunkt,
som banken enligt avtalet kan vidtaga, är — förutom upptagande av lån mot
av banken utfärdade skuldförbindelser eller beviljande av garanti för lån som
lämnas av annan långivare -— köp och försäljning av värdepapper, som utställts
eller garanterats av banken eller vilka banken förvärvat. Banken kan
vidare garantera värdepapper, som den förvärvat för att underlätta deras försäljning.
Slutligen kan banken köpa och sälja andra värdepapper som är
lämpliga för placering av vissa reservfondsmedel (Artikel IV § 8).

Internationella återuppbyggnadsbanken åtnjuter för sin verksamhet särskilda
privilegier, däribland viss skattefrihet. Denna regleras närmare i Artikel
VII § 9 i bankavtalet. Här stadgas — förutom bl. a. förbud mot viss
diskriminerande beskattning — att banken, dess tillgångar, egendom, intäkter
och dess enligt avtalet tillåtna affärstransaktioner skall vara fritagna
från alla skatter och tullar. Banken skall likaså vara fritagen från ansvar för
uppbörd eller betalning av skatter och avgifter. Enligt § 10 är varje medlem
av banken skyldig att vidtaga erforderliga åtgärder för att få nämnda principer
genomförda i sin egen lagstiftning. För Sveriges del trädde skattefriheten
i kraft samtidigt med anslutningen till banken, då erforderlig lagstiftning
redan förelåg genom lagen den 10 juli 1947 (nr 511) om särskilda förmåner
för vissa internationella organisationer (senaste lydelse av 1 § se

15

Kungl. Maj ds proposition nr 169

SFS 1954:334). I denna lag stadgas, att bl. a. till Förenta Nationerna anknutna
fackorgan, medlemmarnas representanter i dessa samt personer med
tjänst hos eller uppdrag av dessa skall — utan hinder av vad eljest i lag
eller särskild författning är stadgat — åtnjuta immunitet och privilegier
i enlighet med vad därom bestämts i stadga eller avtal, vartill Sverige anslutit
sig.

Stämpelplikt beträffande värdepapper föreligger enligt svensk rätt dels
enligt bestämmelserna i 8 § 1914 års stämpelförordning, dels enligt förordningen
den 6 november 1908 (nr 129 s. 1) angående en särskild stämpelavgift
vid köp och byte av fondpapper. Då återuppbyggnadsbankens transaktioner
huvudsakligen torde avse obligationer redogöres i det följande endast
för stämpelplikten beträffande sådana papper.

Enligt 8 § stämpelförordningen skall obligation, som utfärdas här i riket,
av obligationsutgivaren före utlämnandet förses med stämpel. Frihet från
stämpel åtnjutes för obligationer utfärdade av svenska staten, landsting,
kommuner samt vissa svenska kreditinstitut. Obligation, som utfärdats i
utlandet, skall — frånsett vissa undantagsfall — förses med stämpel innan
den första gången, efter det densamma blivit till riket införd, härstädes belånas,
försäljes eller på vad sätt det vara må överlåtes, eller, därest den ej
förut vederbörligen stämpelbelagts, innan inregistrering sker av bouppteckning
efter avliden person, till vars efterlämnade tillgångar obligationen hör.

Vidare skall, enligt förordningen den 6 november 1908 (nr 129 s. 1) angående
en särskild stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper en särskild
avgift erläggas vid överlåtelse av bl. a. obligationer genom köp eller
byte. Stämpelbeläggningen sker å avräkningsnota som skall upprättas vid
överlåtelsen. Frihet från stämpel föreligger bl. a. vid köp av obligationer,
som utfärdats eller garanterats av svenska staten eller då vid överlåtelse av
obligation den ene kontrahenten är svenska staten eller svenska statsförvaltningen
tillhörande allmänt verk eller styrelse, riksdagens verk eller vissa
svenska kreditinstitutioner. Stämpelplikt föreligger icke heller vid det ursprungliga
utlämnandet av här i riket utfärdad obligation. Någon motsvarande
inskränkning har icke stadgats beträffande utländsk obligation.

I enlighet med vad i det föregående sagts synes frihet från stämpelavgift
såvitt avser återuppbyggnadsbanken föreligga beträffande varje transaktion
vari banken är part, vare sig fråga är om emission eller annan överlåtelse
av värdepapper. Stämpelfriheten synes vidare gälla vare sig det är fråga
om av banken utfärdade värdepapper eller andra sådana. Däremot torde
stämpelplikt föreligga vid överlåtelse av obligationer och andra värdepapper,
som utfärdats eller garanterats av återuppbyggnadsbanken i de fall då banken
icke är part i överlåtelseavtalet. I vad avser emission av värdepapper
för vilka banken slår som garant torde det icke vara fullt klart hur bestämmelserna
i avtalet rörande bankens stadga skall tolkas.

Såsom framgår av den förut lämnade redogörelsen har de i bankavtalet
stadgade principerna genomförts i svensk lagstiftning genom 1947 års lag.
I andra länder synes man emellertid ha medgivit eu längre gående stämpel -

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 169

frihet än som på grund av bankavtalets ordalydelse är erforderlig. Enligt
under hand inhämtade upplysningar åtnjutes i vissa länder, där banken
hittills upptagit lån, frihet från stämpel, i varje fall för av banken själv utfärdade
obligationer, icke blott i samband med emissionen utan även vid senare
överlåtelser, oberoende av huruvida banken är part i överlåtelseavtalet
eller icke. Motsvarande medgivande bör enligt min mening lämnas även
från svensk sida. Samtidigt härmed torde böra närmare angivas den stämpelfrihet,
som återuppbyggnadsbanken redan nu åtnjuter på grund av 1947
års lag. Vid den sålunda förordade regleringen synes värdepapper, utfärdade
med återuppbyggnadsbankens garanti, böra likställas med av banken
själv utfärdade värdepapper. I enlighet med vad nu sagts förordar jag att
stämpelplikt enligt 1914 års förordning icke skall äga rum såvitt avser värdepapper,
som utfärdas eller garanteras av Internationella återuppbyggnadsbanken
eller då nämnda bank vid överlåtelse av värdepapper är den ene
kontrahenten. Motsvarande frihet från stämpelplikt enligt 1908 års förordning
torde böra gälla vid köp av värdepapper, som utfärdas eller garanteras
av återuppbyggnadsbanken samt då denna bank vid överlåtelse av värdepapper
är den ene kontrahenten.

De nu förordade bestämmelserna torde böra upptagas i särskild förordning.
Jag förutsätter emellertid, att frågan, om det är möjligt eller lämpligt
att bestämmelserna införes i huvudförfattningarna, upptages till bedömande
vid den översyn av lösen- och stämpelförordningarna, som nu utföres av särskild
av mig år 1953 tillkallad utredningsman.

I förevarande sammanhang vill jag påpeka att stämpelfrihet icke åtnjutes
enligt 1914 års förordning vid emission av statsgaranterade obligationer.
Stämpelfrihet åtnjutes däremot enligt 1908 års förordning vid köp av
sådana obligationer. Någon anledning att för ifrågavarande slag av obligationer
i stämpelhänseende göra skillnad mellan emission å ena sidan och
senare överlåtelser å den andra synes emellertid icke föreligga. Jag förordar
att 8 § förordningen den 19 november 1914 (nr 383) angående stämpelavgiften
ändras så att frihet från stämpel skall äga rum för obligationer, som
garanterats av svenska staten.

X. Departementschefens hemställan

I enlighet med vad i det föregående anförts har inom finansdepartementet
upprättats förslag till

1) förordning om ändring i förordningen den 19 november 1914 (nr 383)
angående stämpelavgiften; samt

2) förordning om vissa undantag från stämpelplikt enligt förordningen
den 19 november 1914 (nr 383) angående stämpelavgiften, m. m.

Föredragande departementschefen hemställer, att nämnda förslag måtte
genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

17

Kungl. Maj. ts proposition nr 16!)

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att proposition
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall
avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
Harald Häggquist

2 Bihang litl riksdagens protokoll 1955. 1 samt. Nr .169