Kungl. Maj:ts proposition nr 167

1

Nr 167

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående
ändrad lydelse av 1 § lagen den 30 maj 1952
(nr 317) om tillfällig ökning av regeringsrådens antal;
given Stockholms slott den 25 mars 1955.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill
Kungl. Maj:t härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att
antaga härvid fogade förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen
den 30 maj 1952 (nr 317) om tillfällig ökning av regeringsrådens antal.

GUSTAF ADOLF

Herman Zetterberg

Propositionens huvudsakliga innehåll

Enligt en år 1952 utfärdad lag skall regeringsrätten vara förstärkt med
sex ledamöter till och med den 30 september 1955. I propositionen föreslås
att förstärkningen skall fortfara att gälla till och med den 30 september
1958.

1 Dihang till riksdagens protokoll 1955. 1 samt. Nr 167

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 167

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 30 maj 1952 (nr 317) om tillfällig
ökning av regeringsrådens antal

Härigenom förordnas, att 1 § lagen den 30 maj 1952 om tillfällig ökning
av regeringsrådens antal skall erhålla följande ändrade lydelse.

(Gällande lydelse)

1

Kungl. Maj :ts regeringsrätt skall
till och med den 30 september 1955
eller, om särskilda förhållanden föranleda
därtill, den tidigare dag som
Kungl. Maj :t bestämmer utgöras av
tretton regeringsråd. Därefter skall
antalet regeringsråd, i den mån så
till följd av inträffade ledigheter kan
ske, nedbringas till sju. En av regeringsrättens
lagfarna ledamöter skall,
enligt vad därom är särskilt stadgat,
tjänstgöra i lagrådet.

(Föreslagen lydelse)

§•

Kungl. Maj :ts regeringsrätt skall
till och med den 30 september 1958
eller, om särskilda förhållanden föranleda
därtill, den tidigare dag som
Kungl. Maj :t bestämmer utgöras av
tretton regeringsråd. Därefter skall
antalet regeringsråd, i den mån så
till följd av inträffade ledigheter kan
ske, nedbringas till sju. En av regeringsrättens
lagfarna ledamöter skall,
enligt vad därom är särskilt stadgat,
tjänstgöra i lagrådet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 167

3

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 25 februari 1955.

t.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Andersson, Norup,

Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Nordenstam, Lindström, Lange.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, anmäler efter gemensam
beredning med chefen för finansdepartementet fråga om fortsatt
tillfällig ökning av antalet ledamöter i regeringsrätten. Föredraganden anför
följande.

Regeringsrättens organisation

Enligt 1 § lagen den 26 maj 1909 om Kungl. Maj :ts regeringsrätt skall
regeringsrätten utgöras av sju regeringsråd, av vilka dock en tjänstgör i
lagrådet. Genom särskild lag den 29 mars 1946 om tillfällig ökning av regeringsrådens
antal bestämdes emellertid, att regeringsrätten från och med
den 1 oktober samma år skulle provisoriskt förstärkas, så att den kom att
bestå av tio regeringsråd. Syftet härmed var att möjliggöra en avarbetning av
då föreliggande balans av oavgjorda mål. Enär en sådan avarbetning beräknades
kunna genomföras på jämförelsevis kort tid, föreskrevs i 1 § av lagen
att den tillfälliga ökningen skulle bestå till och med den 30 september 1949
eller, om särskilda förhållanden föranledde därtill, den tidigare dag som
Kungl. Maj :t bestämde. Därefter skulle, i den mån så kunde ske, till följd
av inträffade ledigheter, antalet regeringsråd åter minskas till sju.

Emellertid blev utvecklingen mindre gynnsam än man beräknade, när
utökningen av antalet regeringsråd genomfördes. Tillströmningen av mål
blev fortfarande mycket kraftig. Och därav kom en allt större andel att utgöras
av vidlyftiga mål med invecklad karaktär. Härigenom minskade målavverkningen,
räknat i antalet mål, och balansen ökade ytterligare. Med anledning
därav bestämdes genom lag den 25 februari 1949 att utökningen av
regeringsrådens antal till tio skulle bestå till och med den 30 september 1952
eller den tidigare dag som Kungl. Maj:t bestämde.

Trots förstärkningen av regeringsrätten fortfor balansen av oavgjorda mål
att öka. I motioner vid 1951 års riksdag väcktes fråga om en ytterligare, tillfällig
förstärkning av regeringsrätten. Första lagutskottet anförde i sitt i
anledning av motionerna avgivna utlåtande, nr 11, att enligt utskottets me -

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 167

ning starka skäl talade för en ytterligare förstärkning av regeringsrätten.
Det syntes därvid utskottet ligga närmast till hands att tänka sig en utökning
med tre ledamöter. Frågan om förstärkningens omfattning och varaktighet
krävde emellertid närmare övervägande, och utskottet kunde därför
icke förorda att riksdagen omedelbart genomförde en lagändring. Utskottet
hemställde att riksdagen måtte besluta skrivelse till Kungl. Maj:t med
anhållan att förslag snarast måtte framläggas för riksdagen till erforderlig
utökning av regeringsrådens antal så att den alltför stora balansen av oavgjorda
mål i regeringsrätten kunde inom skälig tid nedbringas till normal
storlek. Riksdagen biföll utskottets hemställan (skrivelse nr 74).

I proposition nr 27 till 1952 års riksdag föreslogs en ytterligare förstärkning
av regeringsrätten. Jag uttalade i propositionen att jag inför det synnerligen
otillfredsställande arbetsläge som förelåg avsåg att låta närmare utreda
1 rågan om möjligheterna att på olika sätt minska tillströmningen av mål
till regeringsrätten. I avvaktan på resultatet av denna utredning ansåg jag
att någon större utökning av regeringsrådens antal knappast borde komma i
tråga och jag föreslog därför att förstärkningen skulle begränsas till en ledamot.
I enlighet härmed framlades för riksdagen ett förslag till en ny lag
om tillfällig ökning av regeringsrådens antal, avsedd att ersätta 1946 års lag.
Lagförslaget innebar att regeringsrätten skulle till och med den 30 september
1955 eller, om särskilda förhållanden föranledde därtill, den tidigare dag
som Kungl. Maj :t bestämde, utgöras av elva regeringsråd. I anledning av
propositionen väcktes en motion (I: 366), i vilken hemställdes att riksdagen
måtte för sin del besluta sådan ändring av den föreslagna lagen, att regeringsrådens
antal bestämdes till tretton. Riksdagen fann med hänsyn till den
i regeringsrätten föreliggande balansen det icke vara tillräckligt med den
förstärkning som föreslagits i propositionen utan biföll för sin del det yrkande
som framförts i motionen (se första lagutskottets utlåtande nr 9 och
memorial nr 16 samt riksdagens skrivelse nr 195). I överensstämmelse med
riksdagens beslut utfärdades den nu gällande lagen den 30 maj 1952 om
tillfällig ökning av regeringsrådens antal. I samband därmed upphävdes
1946 års lag.

Utvecklingen av regeringsrättens arbetsbörda m. m.

I fråga om förhållandena för tiden från och med år 1933 — vilket år en
år 1928 beslutad tillfällig utökning av regeringsrätten med fyra ledamöter
slutgiltigt avvecklades — må lämnas följande uppgifter rörande antalet inkomna,
avgjorda och balanserade mål. I antalet avgjorda mål inbegripes
återkallade, till annan myndighet överlämnade eller eljest avförda mål.

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 167

Under

året

Vid årets ut-gång balanse-

inkomna

avgjorda

rade

1933 ..........

...... 2 385

2 210

1 261

1934 ..........

...... 2 602

2 658

1 205

1935 ..........

....... 2 259

2 465

999

1936 ..........

......... 2 033

2 078

954

1937 ..........

...... 1 928

1 963

919

1938 ..........

........ 2 252

2 098

1 073

1939 ..........

....... 2174

2 626

986

1940 ..........

....... 1888

2 081

792

1941..........

..... 2 206

2 068

933

1942 ..........

........ 2 283

2 207

1 009

1943 ..........

...... 2 664

2 592

1 082

1944 ..........

........ 3 009

2 473

1 618

1945 ..........

.......... 3 027

2 368

2 281

1946 ..........

......... 3 333

2 466

3 150

1947 ..........

.......... 3 171

2 898

3 425

1948 ..........

.......... 2 937

2 703

3 657

1949 ..........

.......... 3 012

2 633

4 036

1950 ..........

.......... 3 221

2 668

4 589

1951..........

.......... 3 022

2 708

4 905

1952 ..........

.......... 3 380

2 643

5 648

1953 ..........

.......... 3 912

3 467

6 091

1954 ..........

.......... 3 658

3 744

6 005

Eftersom skattemålen utgör den ojämförligt största gruppen av mål i
regeringsrätten må här även lämnas vissa uppgifter rörande förhållandena
inom kammarrätten under tiden från och med ar 1939.

Antal till kammarrätten inkomna mål

Värnskat-

temål

Krigskon-

junktur-

skattemål

Andra beskatt-ningsmål, ej
tillhörande
fast. avd.

Summa

1939.........

—

—

6 188

6 188

1940.........

........ 1 310

—

5 576

6 886

1941.........

........ 121

371

5 212

5 704

1942.........

........ 52

2 033

6 936

9 021

1943.........

........ 5

2 092

7 924

10 021

1944.........

........ 1

2 946

7 505

10 452

1945.........

—

2 702

7 311

10 013

1946.........

—

2 755

8 348

11 193

1947.........

—

3 980

7 007

10 987

1948.........

—

1 355

5 281

6 616

6

Kungl. Maj.ts proposition nr

167

1949............

736

8 085

8 821

1950............

333

8 281

8 624

1951............

105

8 011

8 116

1952............

14

7 698

7 712

1953............

21

8 975

8 996

1954............

D3 212

Kammarrättens arbetsresultat

Avgjorda mål

Vid årets utgång balanserade

mål

Krigs-

Andra

Summa

Krigs-

Andra

Summa

konjunk-

konjunk-

turskat-

turskat-

temål

temål

1939.............

6 318

6 318

—

4 231

4 231

1940.............

6 994

6 994

—

4 123

4 123

1941.............

..... 152

5 596

5 748

219

3 860

4 079

1942.............

..... 595

6 286

6 881

1 657

4 562

6 219

1943.............

..... 1561

5 569

7 130

2 188

6 922

9 no

1944.............

...... 1888

6 516

8 404

3 426

7 912

11 158

1945.............

...... 2 702

7 101

9 803

3 246

8 122

11 368

1946.............

...... 2 712

7 210

9 922

3 289

9 350

12 639

1947.............

..... 2 517

6 869

9 386

4 752

9 488

14 240

1948.............

..... 2 698

7 033

9 731

3 389

7 736

11 125

1949.............

..... 2 565

6 697

9 262

1 560

9 124

10 684

1950.............

..... 1 203

7 442

8 645

690

9 963

10 653

1951.............

..... 540

8 766

9 306

255

9 208

9 463

1952.............

..... 195

9 172

9 367

74

7 734

7 808

1953.............

..... 70

8 902

8 972

25

7 807

7 832

1/1—30/9 1954 ...

*6 468

12 309

Departementschefen

Såsom framgår av de i det föregående meddelade uppgifterna höll sig
antalet till regeringsrätten inkomna mål länge, åren 1944—51, i stort sett
omkring 3 000. Därefter inträdde en stegring till 3 900 år 1953 och någon
nedgång till 3 600 år 1954. Antalet årligen avgjorda mål utgjorde under tiden
1947—52, då regeringsrätten hade tio ledamöter, 2 600 å 2 700. Sedan i enlighet
med 1952 års lagstiftning ytterligare tre ledamöter tillkommit, steg antalet
avgjorda mål de båda följande åren till 3 400 resp. 3 700. Balansen av
mål rörde sig aren 1935—43 omkring 1 000 men har sedan dess ökats stadigt
till nära 6 100 vid utgången av år 1953. Först under 1954 har ökningen
avstannat, och balansen utgjorde vid årets utgång något över 6 000.

Med hänsyn till den stora roll, som mål från finansdepartementet spelar
för arbetsbelastningen, är det av intresse att undersöka dem särskilt. Anta -

1 Approximativt tal.

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 167

let inkomna finansmål uppgick under åren 1949—52 till 1 800 å 2 000, steg
1953 till över 2 400 men föll 1954 åter tillbaka till 2 000. Antalet årligen avgjorda
mål utgjorde under den förstnämnda perioden ca 1 400 och ökades
efter domstolens senaste utvidgning till närmare 2 000 år 1953 och över 2 100
året därpå. Balansens ökning hänför sig huvudsakligen till finansmålen. Det
högsta antal dylika mål, som balanserats vid ett årsskifte, var 5 581 den 31
december 1953; ett år senare hade antalet sjunkit till 5 426.

Beträffande andra mål än finansmål är balansen icke större än som är
normalt i arbete på olika stadier; frågan om eftersläpning i arbetet hänför
sig därför helt till finansmålen.

Den balans som föreligger i fråga om finansmålen är, såsom framgår av
det anförda, högst betydande. Allvarliga olägenheter är förknippade härmed,
såväl för de enskilda som för det allmänna. En del av dessa olägenheter,
närmast sådana av ekonomisk natur, har uppmärksammats av riksdagens
revisorer i deras berättelse till innevarande års riksdag (se berättelsen
s. 167—173).

De åtgärder som under senare år vidtagits i syfte att nedbringa balansen
har främst bestått i att öka antalet ledamöter i regeringsrätten. Sålunda
ökades antalet ledamöter år 1946 tillfälligt med tre, så att regeringsrätten
kom att bestå av tio ledamöter. Denna utökning, som ursprungligen antogs
kunna avvecklas inom tre år, blev genom beslut år 1949 förlängd för tre
år. En ytterligare förstärkning av regeringsrätten kom till stånd år 1952,
då antalet ledamöter för en tid av tre år framåt till och med den 30 september
1955 ökades till tretton.

De förstärkningar av regeringsrätten som genomförts har visserligen medfört
en ökad målavverkning men de har på grund av den starka måltillströmningen
hittills icke lett till någon minskning av antalet oavgjorda mål;
tvärtom har balansen ända fram till förra året fortsatt att stiga.

För att komma till rätta med det otillfredsställande arbetsläget i regeringsrätten
är det naturligtvis tänkbart att ytterligare öka antalet ledamöter.
Såsom framgår av det förut anförda har emellertid ledamotsantalet nästan
fördubblats från år 1946, och det kan anföras vissa betänkligheter mot
en ytterligare ökning av ledamotsantalet. Det kan därför vara lämpligare
att söka någon annan utväg för att bemästra situationen. Olika möjligheter
kan här tänkas ifrågakomma. Närmast till hands ligger måhända att genom
något slags begränsning av fullföljdsrätten minska måltillströmningen. I
propositionen nr 27 till 1952 års riksdag uttalade jag, att jag avsåg att
låta närmare utreda denna fråga. I enlighet härmed har jag låtit göra en
undersökning av möjligheterna att begränsa fullfölj den av mål till regeringsrätten.
Resultatet av denna undersökning, som verkställts av kanslirådet
Harry Sterner, har framlagts i en den 5 juni 1952 dagtecknad promemoria.
Denna har sedermera överlämnats till regeringsrätten, vars ledamöter
yttrat sig över promemorian.

Genom den undersökning som sålunda verkställts har framkommit olika
uppslag till åtgärder ägnade att begränsa måltillströmningen. Dessa uppslag

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 167

måste emellertid ytterligare prövas och genomarbetas, innan slutlig ställning
kan tagas till lämpligheten av de ifrågasatta åtgärderna. Eftersom den onormala
arbetsbalansen, såsom nyss framhållits, hänför sig enbart till finansmålen,
bör den fortsatta utredningen närmast ankomma på finansdepartementet.
Enligt vad jag inhämtat avser chefen för finansdepartementet att
inom kort utverka bemyndigande att igångsätta denna utredning. I avbidan
på resultatet av utredningen vill jag förorda, att den förstärkning av regeringsrätten,
som enligt 1952 års lag gäller till och med den 30 septembey
1955, skall fortfara att gälla under ytterligare tre år till och med den 30
september 1958.

I enlighet med det anförda har inom justitiedepartementet upprättats bifogade
förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 30 maj 1952
(nr 317) om tillfällig ökning av regeringsrådens antal.1

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över förslaget måtte
för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag
av protokollet.

Denna av statsrådets Övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Maj :t Konungen.

Ur protokollet:

Sven Fischier

1 Förslaget, som
slutits.

är likalydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, har här ute -

Kungl. Maj:ts proposition nr 16

9

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den IS mars
1955.

Närvarande:

justitieråden Lech,

Regner,

Gösta Lind,
regeringsrådet Lorichs.

Enligt lagrådet den 12 mars 1955 tillhandakommet utdrag av protokoll
över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet
den 25 februari 1955, hade Kungl. Maj :t förordnat, alt lagrådets utlåtande
skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas
över upprättat förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den
30 maj 1952 (nr 317) om tillfällig ökning av regeringsrådens anlal.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av
t. f. byråchefen för lagärenden i justitiedepartementet S. Rudholm.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:
Harriet Stangenberg

2 Bihang till riksdagens protokoll 1955. 1 sand. Nr 167

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 167

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet
inför Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 25 mars 1955.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,
Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam,
Lindström, Lange.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, anmäler efter gemensam
beredning med chefen för finansdepartementet lagrådets den 18 mars
1955 avgivna utlåtande över det till lagrådet den 25 februari 1955 remitterade
förslaget till lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 30 maj 1952 (nr
317) om tillfällig ökning av regeringsrådens antal samt hemställer att lagförslaget,
som av lagrådet lämnats utan erinran, måtte jämlikt § 87 regeringsformen
genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att
till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga
till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Sven Fischier

Stockholm 1955. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner

550505