Kungl. Maj:ts proposition nr 149
1
Nr 149
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag till
undersökningar m. m. till främjande av varutrafiken
över Trondheimsområdet; given Stockholms slott den
11 mars 1955.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF ADOLF
John Ericsson
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen lämnas en redogörelse för resultaten av svensk-norska
förhandlingar rörande åtgärder, som kan vara ägnade att främja en ökning
av trafiken mellan Trondheimsområdet och Sverige. I propositionen förordas,
att påbörjade förberedelser för uppförande av en oljehamn med bergcisternanläggning
vid Trondheimsfjorden snarast slutföres samt att medel
för detta ändamål, tillhopa 440 000 kronor, anvisas, därav 140 000 kronor
å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1954/55 och 300 000 kronor å
riksstaten för nästa budgetår.
■1 Bilumg till riksdagens protokoll 1955. 1 samt. Nr 149
o
Kungl. Maj:ts proposition nr 149
Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
11 mars 1955.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,
Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam,
Lindström, Lange.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen
för handelsdepartementet, statsrådet Ericsson, fråga angående åtgärder
till främjande av varutrafiken till och från Sverige över Trondheimsområdet
och anför därvid följande.
Förberedande utredning
Som ett led i arbetet med planläggningen av rikets ekonomiska försvarsberedskap
upptogs år 1953 inom handelsdepartementet frågan om importen
till Sverige över norska västkusthamnar. I en den 14 november 1953 dagtecknad
promemoria, vilken utarbetats av ordföranden och chefen för statens
handels- och industrikommission, generaldirektören N. A. E. Malmfors,
och direktören för utrikeshandelsärenden i kommissionen, e. o. byråchefen
E. O. H. Grafström, anfördes om ifrågavarande spörsmål bl. a. följande.
Frågan om förbättrade förbindelser över Norge västerut borde bedömas
främst ur beredskapssynpunkt. Då åtgärder av beredskapskaraktär skulle
övervägas, måste emellertid detta ske mot bakgrunden av den sannolika
eller eftersträvade utvecklingen under fredsförhållanden. Förbättrade förbindelser
och livligare trafik under fredstid skulle i och för sig underlätta
genomförandet av åtgärder för att höja beredskapen. Diskussionerna rörande
en ökad transittrafik under fredstid via Norge till Sverige hade helt koncentrerats
till Trondheimsområdet. Transportlederna från detta område in
till Sverige utgjordes av dels järnvägen över Storlien och dels vissa mellanriksvägar.
Beträffande järnvägen över Storlien ansågs några speciella åtgärder för
en kapacitetsökning tills vidare icke erforderliga. Däremot ansågs de gällande
järnvägsfrakterna utgöra ett avgörande hinder mot en ökning av transittrafiken.
Anledningen till de jämförelsevis höga fraktkostnaderna var dels
att någon genomgående fraktberäkning icke tillämpades och dels att de
norska järnvägsfrakterna allmänt låg högre än de svenska. Om förutsätt
-
3
Kungl. Maj:ts proposition nr 14-9
fångar i övrigt kunde skapas för en ökad trafik över gränsen syntes det rimligt
att taxesättningen anpassades så, att transportförbindelsen mellan Trondheim
å ena sidan samt Jämtland och mellersta Norrland å andra sidan icke
behövde ställa sig dyrare än i fråga om avståndet jämförbara transportförbindelser
inom Sverige.
Angående landsvägsförbindelserna erinrades om att ingen av mellanriksvägarna
norr om Härjedalsvägen hölls öppen för trafik året runt eller utan
förstärkningar lämpade sig för en regelbunden tyngre trafik. Gränsbygdsbefolkningens
naturliga krav på goda förbindelser med de norska bebyggelsecentra,
bilismens genombrott efter kriget och turismens ökade betydelse
för de berörda landsdelarna gjorde det önskvärt, att åtminstone en vägförbindelse,
som hölls öppen hela året, kunde ordnas i Västerbottensområdet
och i Jämtlandsområdet. Beträffande Jämtlandsområdet syntes ett fullföljande
av projektet om en vägförbindelse över Storlien till Norge få den
största betydelse för mellanriksförbindelserna på längre sikt. Även ur beredskapssynpunkt
tedde sig en anknytning över Storlien till det norska landsvägsnätet
ned till Trondheim såsom det bästa alternativet.
Vad gällde import av speciella varor via Trondheimsfjorden fästes uppmärksamheten
särskilt på importen av olja. Därvid framhölls att, med den
utveckling oljekonsumtionen i Sverige tagit efter kriget, lagerutrymmena
för flytande bränslen och drivmedel i östra Sverige var för små för att kunna
säkra försörjningen med dessa förnödenheter under en svår vinter med
isspärr i sunden. Erfarenheten hade också visat, att påfrestningarna på Göteborgs
hamn i sådana fall kunde bli så stora, att en avlastning var önskvärd.
Under dylika förhållanden skulle en oljetillförsel via T,rondheimsfjorden
kunna lämna ett visst bidrag till den svenska försörjningen. Under
avspärrning utgjorde oljeförsörjningen ett av de svårare beredskapsproblemen.
Åtgärder för att under olika avspärrningsalternativ underlätta möjligheterna
för en kontinuerlig tillförsel av oljor måste därför få en framträdande
plats i beredskapsplaneringen. Som ett led häri skulle tillkomsten av
tillförselmöjligheter via Storlien kunna få betydelse, vilket dock förutsatte
särskilda anordningar. I första hand borde mottagningsanordningar i form
av hamn och oljecisterner utbyggas vid Trondheimsf jorden. Därest man ville
möjliggöra transport av stora kvantiteter olja under avspärrning och jämväl
tänka sig transporter av andra varor över de befintliga transportlederna,
borde även övervägas att lägga en oljeledning från mottagningshämnen över
till svensk sida. Lämpligheten härav syntes dock böra bli föremål för ytterligare
studier, baserade på de svenska försörj ningsförhållandena i stort, såväl
under fred som under avspärrning.
Promemorian avslutades med en rekommendation att uppföra mottagningsanordningar
för olja i Trondheimsfjorden, att förstärka de svenska och
norska vägförbindelserna samt att justera järnvägstaxorna för transiltrafiken
över Storlien. Därjämte förordades, att frågan om anläggande av en
oljeledning måtte bli föremål för ytterligare studier. Kostnade.rna för de
föreslagna åtgärderna beräknades till i runt tal 34 milj. kronor.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 149
Norsk-svenska förhandlingar
Sedan vid underhandskontakt med norska vederbörande konstaterats, att
från norsk sida förelåg intresse för att upptaga förhandlingar i ämnet,
utverkade jag den 19 mars 1954 Kungl. Maj :ts bemyndigande att bl. a. utse
två ombud för Sverige att förhandla med ombud för norska regeringen rörande
åtgärder för ökning av kapaciteten vid den varutrafik, som över no.rska
västkusthamnar går till och från Sverige, samt rörande därmed sammanhängande
spörsmål. Med stöd av bemyndigandet utsågs samma dag generaldirektören
N. A. E. Malmfors och biträdande kabinettssekreteraren L. A.
L. Belfrage såsom ombud för Sverige. Såsom experter åt ombuden har sedermera
tillkallats bl. a. cheferna för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, statens
järnvägar och riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap.
De svenska ombuden har i skrivelse den 9 mars 1955 redogjort för sina
förhandlingar med ombud för norska regeringen. Till skrivelsen har fogats
en av de svenska och norska ombuden gemensamt upprättad rapport, i vilken
de hittillsvarande resultaten av överläggningarna sammanfattas. Rapporten
torde såsom bilaga få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende.
Av skrivelsen framgår, att de svenska ombuden vid förhandlingsarbetet
stått i fortlöpande kontakt med berörda svenska fackmyndigheter. I anslutning
till ombudens överläggningar med väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har
detta ämbetsverk tillsammans med de norska vägmyndigheterna utarbetat
detaljerade förslag rörande landsvägsförbindelserna mellan Östersund och
Trondheim. På ombudens inrådan har förhandlingar upptagits mellan de två
ländernas järnvägsmyndigheter angående justering av järnvägstaxorna för
transitgods som från eller till hamn i Trondheimsfjorden sändes till respektive
kommer från mellersta Norrland. Efter överenskommelse mellan de båda
ländernas delegationer har riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap i
samarbete med olika myndigheter på norsk sida verkställt undersökningar
rörande lämplig plats för mottagningsanordningar för olja i Trondheimsfjorden.
Resultatet av de hittills förda förhandlingarna är, såvitt framgår av den
förut nämnda rapporten, i huvudsak följande.
De norska och svenska ombuden har enats om att föreslå respektive regeringar
att en mellanriksväg av god standard utbygges på sträckan Enafors—
Storlien riksgränsen—Turifoss—Stjördal för en beräknad kostnad av 27,6
milj. norska kronor. Kostnaden förutsättes skola fördelas så, att 18,9 milj.
norska kronor bestrides från svensk sida och återstoden eller 8,7 milj. norska
kronor av Norge.
Det har konstaterats, att järnvägen mellan Trondheim och Storlien f. n.
har en fullt tillfredsställande kapacitet och att kapaciteten vid behov kan
ökas icke oväsentligt för en jämförelsevis ringa kostnad.
Järnvägstaxornas nuvarande uppbyggnad har befunnits medföra höga kostnader
för transittrafiken över Storlien och därigenom lägga hinder i vägen
5
Iiungl. Maj:ts proposition nr H9
för ifrågavarande trafik. Delegationerna anser önskvärt, att sådana varaktiga
förändringar i respektive länders järnvägstaxor kommer till stånd, att
den olägenhet ur taxeberäkningssynpunkt, som riksgränsen medför, undanröjes
såvitt är praktiskt möjligt. Man räknar med att järnvägsstyrelserna i
de båda länderna inom kort kommer att nå enighet om dylika taxeändringar.
De svenska ombuden har framfört önskemål om att i det inre av Trondheimsfjorden
skulle få anläggas en oljehanm med cisternutrymmen i berg och
en mindre godskaj i anslutning därtill. Den norska delegationen har förklarat
sig icke ha någon erinran mot detta önskemål. Enligt delegationernas
uppfattning bör anläggningen uppföras, ägas och disponeras av ett i Sverige
bildat bolag, vilket eventuellt samarbetar med ett norskt bolag. De
norska ombuden har förklarat sig vilja rekommendera sin regering att meddela
sådana koncessioner eller tillstånd, som kan erfordras i samband med
en dylik anordning.
Beträffande förläggningen av oljehamnen och därtill hörande anläggningar
har preliminära utredningar verkställts. Den norska delegationen har
förklarat, att det ur norsk synpunkt icke föreligger någon erinran mot att
någon av de platser, som närmast är aktuella, tas i anspråk för ändamålet.
Till frågan om en oljeledning har den svenska delegationen förklarat sig
vilja återkomma.
De norska ombuden har förklarat sig beredda att rekommendera norska
regeringen att lämna garantier för att oljeanläggningarna och transportlederna
även under kritiska tider skall få utnyttjas för transitering till Sverige.
Från norsk sida har uppmärksamheten riktats på att en betydande transport
av sill och fisk tidigare försiggått över Storlien samt framhållits önskvärdheten
av att förutsättningar skapas för ett återupptagande av denna
trafik.
Förslag av de svenska ombuden
Efter därom gjord framställning erhöll de svenska ombuden den 28 juli
1954 medgivande av t. f. chefen för handelsdepartementet att, under förutsättning
av tillstånd från norska vederbörande, för en kostnad av högst
30 000 kronor företaga undersökningar av lämpliga förläggningsplatser fölen
bergcisternanläggning vid Trondheimsfjorden samt vissa med undersökningarna
förenade arbeten. Det förutsattes, då medgivandet lämnades, att
ifrågavarande kostnader skulle bestridas i samma ordning som gällde för
ombudens arbete i övrigt, d. v. s. från tillgängliga anslag å riksstaten.
De svenska ombuden anmälde sedermera i skrivelse den 15 januari 1955
jämte bilagor, att erforderliga mark- och bottenundersökningar för en bergcisternanläggning
vid Trondheimsfjorden samt för en förberedande projektering
av anläggningen och därtill hörande anordningar beräknades draga en
kostnad av sammanlagt 170 000 kronor, däri inräknat det belopp av 30 000
kronor, som tidigare nämnts. Under åberopande härav hemställde ombuden,
6
Kungl. Maj. ts proposition nr 149
att ytterligare 140 000 kronor skulle ställas till deras förfogande för fullgörande
av undersökningarna och projekteringen m. in. Med hänsyn till
storleken av medelsbehovet ansåg ombuden det vara lämpligt, att för ändamålet
äskades ett särskilt anslag av innevarande års riksdag. Fortsatta beställningar
på ifrågavarande förberedande arbeten måste emellertid enligt
ombuden utläggas omedelbart för att själva bergcisternanläggningen skulle
kunna utföras utan onödig tidsförlust.
I den förut nämnda skrivelsen den 9 mars 1955 har de svenska ombuden
framlagt vissa förslag rörande det fortsatta arbetet med de spörsmål, vilka
behandlats i rapporten över de förda norsk-svenska förhandlingarna. Sålunda
har föreslagits, att riksdagens godkännande utverkas beträffande de i
rapporten uppdragna riktlinjerna i fråga om åtgärder för att öka kapaciteten
för transittrafiken över Storlien. Vidare har ombuden hemställt, att respektive
fackmyndigheter — väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, järnvägsstyrelsen
och riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap — erhåller uppdrag
att envar inom sitt verksamhetsområde fullfölja de påbörjade utredningarna
in. m. beträffande de frågor, som varit före vid förhandlingarna.
Vad angår medelsbehovet för det fortsatta arbetet erinrar ombuden om
sin tidigare framställning, enligt vilken — utöver de medel som redan avsetts
för vissa förberedande arbeten — ett belopp av 140 000 kronor erfordras
för mark- och bottenundersökningar samt för förberedande projektering
av bergcisternanläggningen m. m. Vidare anmäler ombuden, att för slutlig
projektering av anläggningen samt för utarbetande av entreprenadhandlingar
kommer att uppstå ytterligare kostnader, vilka tills vidare för budgetåret
1955/56 kan uppskattas till 300000 kronor. Ombuden hemställer i
enlighet härmed, att anslag av (140 000 + 300 000 ==) 440 000 kronor till
nyssnämnda förberedande arbeten äskas av riksdagen.
Departementschefen
Mellan ombud för de norska och svenska regeringarna har sedan någon
tid förts förhandlingar rörande åtgärder, som kan vara ägnade att främja
en ökning av trafiken mellan Trondheimsområdet och Sverige, närmast Jämtland.
Å svensk sida är intresset för en förbättring av trafikförbindelserna
västerut över norskt område betingat främst av beredskapsskäl. Även med
hänsyn till näringslivets intressen och till turismen synes emellertid en ökning
av transportmöjligheterna mellan Trondheimsområdet och Sverige
motiverad.
Vid de svensk-norska överläggningarna har enighet uppnåtts i flera frågor
av väsentlig betydelse. Sålunda har förslag ansetts böra framläggas om en
utbyggnad av landsvägsförbindelsen mellan Enafors över Storlien och riksgränsen
till Stjördal inom Trondheimsområdet. Utbyggnaden har förutsatts
skola ske på ett sådant sätt, att transportleden skall kunna användas året
runt och utnyttjas för regelbunden tyngre trafik. Vissa planer och kostnads
-
Knngl. Maj.ts proposition nr lhi)
7
beräkningar för utbyggnaden har utarbetats. Vad angår den befintliga järnvägsförbindelsen
mellan Östersund och Trondheim har det befunnits, att
några särskilda åtgärder för att utöka trafikkapaciteten icke f. n. är påkallade.
Järnvägstaxorna har emellertid, som de nu är konstruerade, visat sig
innebära hinder för en mera väsentlig ökning av transittrafiken mellan Sverige
och Norge. På initiativ av förhandlingsdelegationerna har de båda ländernas
järn vägsmyndigheter tagit upp överläggningar om justering av taxorna.
Förslag härom väntas inom kort kunna framläggas.
De svenska ombuden har vid förhandlingarna framfört önskemål om att
för svensk räkning vissa mottagningsanordningar för olja skulle få uppföras
vid Trondheimsfjorden. Genom denna åtgärd, eventuellt kompletterad
genom anläggande av en oljeledning till svenskt område — en fråga vartill
ombuden förklarat sig vilja återkomma — skulle skapas vidgade, för det
svenska folkhushållet värdefulla importmöjligheter beträffande en högviktig
varukategori. Vad som enligt den avgivna rapporten framkommit vid förhandlingarna
om mottagningsanordningar för olja ger anledning antaga, att
något hinder från norsk sida icke skall resas mot att det svenska önskemålet
förverkligas i former, som ur båda ländernas synpunkter kan befinnas lämpliga.
Anordningarna för oljeimport skulle i första hand bestå av en oljehamn
med bergcisternanläggning. Vissa undersökningar rörande bl. a. lämpligplats
för anläggningen har med norskt medgivande redan vidtagits. De svenska
ombuden föreslår, att riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap
fortsätter planläggningen och att erforderliga medel för ytterligare undersöknings-
och projekteringsarbeten samt för utarbetande av entreprenadhandlingar
— sammanlagt 440 000 kronor — äskas av riksdagen.
Det bör uppmärksammas, att den no.rska förhandlingsdelegationen förklarat
sig beredd att rekommendera den norska regeringen att lämna garantier
för att transportlederna och oljeanläggningarna skall få utnyttjas för
transitering till Sverige även under kritiska tider.
De förslag, vilka framkommit i anslutning till förhandlingarna, påkallar
dels ställningstagande av Kungl. Maj :t i olika hänseenden, som närmare angivits
av de svenska ombuden, och dels överenskommelse med Norge. Vad
angår frågorna om utbyggnad av landsvägsförbindelsen och om justering av
järnvägstaxorna torde förslagen få ytterligare beredas inom vederbörande
departement. De förberedande åtgärder, som erfordras i händelse förslaget
om att anordna mottagningsanordningar för olja vid Trondheimsfjorden förverkligas,
förutsätter viss medelsanvisning av riksdagen. Jag torde nu få
framlägga detta spörsmål för Kungl. Maj :ts prövning.
I första hand vill jag därvid framhålla, att de tilltänkta anordningarna
— en oljehamn med bergcisternanläggning samt en godskaj — enligt min
mening kan väntas få avsevärd betydelse för den svenska ekonomiska försvarsberedskapen
och i vissa lägen jämväl för vår oljeförsörjning under fredliga
förhållanden, exempelvis då de svenska farvattnen helt eller delvis är
spärrade av is. Jag anser det därför önskvärt att erforderliga förberedelser,
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 149
främst vissa ytterligare undersöknings- och projekteringsarbeten ävensom
utarbetande av entreprenadhandlingar, snarast slutföres; i enlighet med
ombudens förslag torde riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap böra
svara härför, liksom för den planläggning av anläggningens administrering
och disposition, som i övrigt kan vara behövlig.
Vad angår medelsbehovet för hithörande ändamål vill jag först erinra om
att kostnaderna för vissa förberedande undersökningar m. m. intill ett belopp
av 30 000 kronor förutsatts skola täckas i samma ordning som kostnaderna
för de svenska ombudens arbete i övrigt. Härutinnan ifrågasättes icke
någon ändring. Ytterligare erfordras enligt ombudens senast framlagda beräkningar
sammanlagt 440 000 kronor för att fullfölja förberedelserna till
bergcisternanläggningen. Sistnämnda belopp torde nu, i enlighet med ombudens
hemställan, böra äskas av riksdagen. Med anledning av vad som i ärendet
upplysts bör ett belopp av 140 000 kronor kunna ställas till förfogande redan
under innevarande budgetår; ett anslag av denna storlek bör sålunda
äskas å tilläggsstat II till niksstaten för budgetåret 1954/55. Återstoden av
medelsbehovet eller 300 000 kronor bör täckas genom anslag för budgetåret
1955/56. Medlen bör lämpligen anvisas under anslagsrubriken Undersökningar
m. m. beträffande åtgärder till främjande av varutrafiken över
Trondheimsområdet.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen att
a) till Undersökningar m. m. beträffande åtgärder till
främjande av varutrafiken över Trondheimsområdet å tillläggsstat
II till riksstaten för budgetåret 1954/55 under tionde
huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 140 000 kronor;
b) till Undersökningar m. m. beträffande åtgärder till
främjande av varutrafiken över Trondheimsområdet å riksstaten
för budgetåret 1955/56 under tionde huvudtiteln anvisa
ett reservationsanslag av 300 000 kronor.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,
att proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll
utvisar skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Carl Gustaf Gyllenhaal
Kungl. Maj:ts proposition nr 149
9
Bilaga
Rapport
De delegationer, som av norska och svenska regeringarna tillsatts för att
undersöka lämpliga åtgärder för att öka transportkapaciteten för varutrafiken
till och från Sverige över hamnar i Trondheimsfjorden, ha sammanfattat
de hittillsvarande resultaten av sina överläggningar och via dem verkställda
undersökningar i nedanstående rapport.
Utgångspunkt för överläggningarna har varit det gemensamma intresset
att förbättra förbindelserna mellan de två relativt stora befolkningscentra
kring Trondheim och Östersund samt det svenska intresset att kunna begagna
dessa förbindelser i avspärrningstider liksom att i sådana tider kunna
införa flytande bränslen och andra försörjningsviktiga förnödenheter denna
väg.
Med dessa utgångspunkter ha överläggningarna och utredningarna omfattat
följande frågekomplex:
1. Landsvägsförbindelserna,
2. Järnvägsförbindelserna och järnvägstaxorna,
3. Anordningar för oljetillförsel till Sverige.
Landsvägsförbindelserna
Norr om landsvägen över Fjällnäs i Härjedalen till Röros i Norge finnes
ingen mellanriksväg, som normalt hålles öppen under vintrarna och under
snösmältningstiden. Icke heller är någon av dessa vägar utbyggd för en tät
biltrafik och än mindre för en regelbunden tyngre lastbilstrafik. Delegationerna
äro ense om att länderna ha ett gemensamt intresse av att i dessa
trakter en mellanriksväg anlägges, som möjliggör genomgångstrafik under
hela året och som kan mottaga den ökade trafik, som med bilismens pågående
och kommande expansion blir aktuell.
Att en sådan mellanriksväg bör anknyta till de båda befolkningscentra
kring Trondheim och Östersund har stått klart. En undersökning av vägförhållandena
har visat, dels att anläggande av en ny väg, som skär gränsen
nära Storlien, med ca tre mil skulle understiga nuvarande kortaste
landsvägsförbindelse mellan Trondheim och Östersund, dels att — därest
man vill skapa en mellanriksväg av god standard — det ställer <sig ekonomiskt
gynnsammare att bygga ny väg enligt ovan, inklusive utbyggnad av
vissa delar av redan befintlig norsk vägsträcka, än att bredda och förstärka
någon av redan nu befintliga mellanriksvägar.
Mot bakgrunden härav ha de båda delegationerna enats om att rekommendera
sina regeringar att genomföra följande förslag. De norska och
svenska vägar, som för närvarande sluta i Turifoss respektive Enafors, sammanbindas
genom anläggande av ny väg, som passerar gränsen ca 5 km
söder om Storlien och därutöver följer den norska älvdalen ned till Turifoss.
Därutöver ombygges vägsträckan Stjördal—Turifoss. Totala kostnaderna
för hela vägsträckan har beräknats till 27,(1 milj. nkr. Därav belöper
sig å sträckan Enafors—Storlien 5,3 milj. nkr, Storlien—Riksgränsen 2,8
milj. nkr, Riksgränsen—Turifoss 0,5 milj. nkr och Turifoss—Stjördal 13,0
milj. nkr. Med hänsyn till att slutliga arbetsplaner icke fastställts för hela
2 Bihang till riksdagens protokoll 1055. 1 samt. Nr 140
10 Kungl. Maj.ts proposition nr 749
sträckan Enafors—Stjördal kunna dessa belopp bliva föremål för justeringar.
På svensk sida utbygges den nya vägen enligt gängse svensk standard för
huvudvägar; på norsk sida utbygges den nya vägen och ombygges den befintliga
enligt i Norge gängse standard för tvåfiliga vägar med 6 meters körbanebredd,
i regel banketter, och med full bärighet. Delegationerna äro ense
om att rekommendera, att byggnadsarbetet igångsättes snarast och om möjligt
genomföres under en treårsperiod, för vilket enligt de båda ländernas
vägmyndigheter praktiska förutsättningar synas föreligga. Delegationerna
förutsätta, att vägmyndigheterna i de båda länderna träffa erforderliga föranstaltningar
för en samordning av arbetet.
Finansieringsbördan föreslås fördelas i princip så mellan de båda länderna,
att man å svensk sida bestrider kostnaderna för dels sträckan Enafors—Riksgränsen
och dels sträckan Riksgränsen—Turifoss samt bidrager
till kostnaderna för sträckan Turifoss—Stjördal med ett belopp av 4,3
milj. nkr. Ä norsk sida bestridas kostnaderna i övrigt på sistnämnda
sträcka.
Järnvägsförbindelserna
Den nuvarande transportkapaciteten på den s. k. Meråkerbanan, som förbinder
Trondheim med Storlien, bär beräknats till en maximal kvantitet
av c:a 100 000 ton per månad i östlig riktning vid ångdrift. Med hänsyn till
stigningarna är kapaciteten mindre i denna riktning än i västlig. Den svenska
bandelen från Storlien torde för närvarande kunna transportera omkring
160 000 lön per månad.
Medan lokaltrafiken på den norska sidan av gränsen icke är oväsentlig,
har transittrafiken över Storlien visat i förhållande till kapaciteten mycket
blygsam omfattning. År 1952 uppgingo transporterna i östlig riktning sålunda
endast till 9 000 ton; motsvarande siffra i västlig riktning utgjorde
43 000 ton. Delegationerna ha varit ense om att, även om dessa kvantiteter
skulle ökas avsevärt genom de planerade åtgärderna, kapaciteten är fullt
tillfredsställande och att anläggande av dubbelspår och elektrifiering för
närvarande saknar aktualitet. Genom smärre förstärkningar av banan och
förlängning av mötesspår skulle till en relativt begränsad kostnad kapaciteten
vid behov icke oväsentligt kunna ökas.
Järnvägstaxorna
Delegationerna ha varit ense om att taxornas nuvarande uppbyggnad medfört
höga kostnader för transitgods över Storlien och därigenom lagt hinder
i vägen för transittransporten över Storlien av gods, som med hänsyn till
övriga trafikförhållanden eljest kunde ha transporterats denna väg. Med
beaktande av här föreliggande speciella förhållanden har man därför enats
om önskvärdheten av att sådana varaktiga förändringar i respektive länders
järnvägstaxor komma till stånd, som såvitt är praktiskt möjligt undanröjer
de olägenheter ur taxeberäkningssynpunkt som riksgränsen nu medför för
den nämnda transittrafiken över Trondheimsområdet.
De kontakter, som delegationerna haft med järnvägsstyrelserna i de båda
länderna, ha resulterat i överläggningar mellan dessa i syfte att söka nå
fram till en sådan ordning. Delegationerna räkna med att enighet inom kort
uppnås mellan järnvägsstyrelserna.
Anordningar för oljetillförscl till Sverige
Den svenska delegationen har framfört önskemålet att få anlägga en oljehamn
i det inre av Trondheimsfjorden med cisternutrymmen i berg samt i
11
Kungl. Maj:ts proposition nr 149
anslutning därtill uppföra en mindre godskaj, som dock skulle vara avsedd
att användas endast under avspärrningstider. Den norska delegationen har
förklarat sig icke ha någon erinran mot detta önskemål.
De båda delegationerna ha dryftat de olika möjligheter, som förelegat beträffande
uppförandet av anläggningen, och ha kommit till uppfattningen,
att det lämpligaste vore att i Sverige bilda ett bolag, som eventuellt i samarbete
med ett norskt bolag uppför samt äger och disponerar anläggningen.
I den mån denna anordning enligt norsk lag kräver koncessioner eller
tillstånd har den norska delegationen förklarat sig skola rekommendera den
norska regeringen att ge eller utverka sådana koncessioner eller tillstånd.
Beträffande lokaliseringen och olika anläggningstekniska frågor ha preliminära
utredningar verkställts av svenska experter i samarbete med norska
representanter.
Den norska delegationen har förklarat, att det ur norsk synpunkt icke
föreligger någon erinran mot att någon av de platser, som närmast äro aktuella,
tagas i anspråk för anläggningen. Det är därför nu fråga om vissa ytterligare
detaljundersökningar, kontakttagande med kommunala myndigheter
och med markägare för uppgörande av preliminära köpekontrakt.
Delegationerna ha jämväl behandlat frågan om anläggande av en oljeledning
till svenskt område. Den svenska delegationen har därvid förklarat, att
denna fråga vore under övervägande och att man därför önskade förbehålla
sig att senare återkomma härtill.
Såsom framgår av de inledningsvis angivna utgångspunkterna för delegationernas
överläggningar föreligger, vid sidan av det gemensamma önskemålet
att utbygga trafikförbindelserna i fred, ett svenskt intresse att såvitt
möjligt säkerställa användningen av dessa förbindelser i avspärrningstider.
Till detta intresse knyter sig det svenska önskemålet om erforderliga garantier
för att oljeanläggningarna och transportlederna även under kritiska
tider få utnyttjas för transitering till Sverige. Den norska delegationen har
förklarat sig beredd att rekommendera den norska regeringen att lämna sådana
garantier.
De åtgärder, som ovan rekommenderas och som böra ses i ett sammanhang,
kunna enligt delegationernas uppfattning väntas medföra en förbättring
av trafikförbindelserna mellan de två länderna. Att i siffror uppskatta
den ökning av trafiken, som kan påräknas, ställer sig på detta stadium
omöjligt, men delegationerna anse, att avsevärda resultat stå att vinna om
ej omedelbart så på längre sikt.
Den norska delegationen har riktat uppmärksamheten på att det intill det
senaste kriget varit en betydande transport av sill och fisk över Storlien.
Delegationen har framhållit önskvärdheten av att förutsättningar för återupptagande
av denna trafik skapas.
Upprättad i Stockholm den 5 mars 1955 i svensk och norsk text.
För den norska delegationen: För den svenska delegationen:
Thore Boije
Karl Skjerdal
Nils Malmfors
Leif Belfragc
550G24 Stockholm 1955. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag