Kungl. Maj:ts proposition nr 146 är 1955

1

Nr 146

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående införande
av ett andra program i den svenska rundradion samt
anslagsbehovet för rundradioanläggningar under budgetåret
1955/56, m. m.; given Stockholms slott den 25
februari 1955.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

Sven Andersson

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen, som grundar sig på dubbelprogramutredningens betänkande
angående förutsättningarna för införande av dubbelprogram i den
svenska rundradion, föreslås, att sändningar av ett andra radioprogram
påbörjas omkring årsskiftet 1955/56 och att sändningstiden successivt utbygges
under en fyraårsperiod. För distributionen av det nya programmet
bör frekvensmodulerad ultrakortvåg (FM) utnyttjas för de delar av landet,
som f. n. har goda mottagningsförhållanden för riksprogrammet. För landet
i övrigt, där det gäller att jämväl förbättra möjligheterna att lyssna på nuvarande
program, bör utbyggnaden av distributionsnätet inriktas på högfrekvent
trådradio. Kostnaderna för utbyggnaden beräknas till totalt 60
å 65 milj. kr., vartill kommer ca 22 milj. kr. för modernisering av de nuvarande
lång- och mellanvågsstationerna samt ca 35 milj. kr. för radiohusen
i Stockholm och Göteborg. För att finansiera de ökade investeringarna
för rundradioverksamheten, förutsättes, att licensavgiften höjes
med 5 kr. fr. o. in. ingången av år 1956. Medelsbchovet för nästa budgetår
beräknas till 10 milj. kr.

Vidare föreslås i propositionen, att medel anvisas för nästa budgetår
till inköp av mark för radiohuset i Göteborg.

1 _—337 os Bihang till riksdagens protokoll 1955. 1 sand. Nr 146

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 146 år 1955

Utdrag av protokollet över kommunikationsår enden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 25 februari 1955.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Andersson,
Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Nordenstam, Lindström,
Lange.

Efter gemensam beredning med cheferna för försvars- och finansdepartementen
anför chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Andersson.

Vid min anmälan i årets statsverksproposition av anslagsbehovet för
rundradioanläggningar under budgetåret 1955/56 (Bil. 27, s. 52) föreslog
jag, att i avvaktan på att resultaten av dubbelprogramutredningens undersökningar
redovisades, anslaget skulle preliminärt beräknas till 10 milj.
kr. Jag förordade vidare (Bil. 27, s. 131), att för inköp av mark för radiohuset
i Göteborg preliminärt skulle beräknas ett anslag av 800 000 kr.
Sedan dubbelprogramutredningen nu framlagt sina förslag och avtal rörande
markförvärvet nu föreligger, anhåller jag att på nytt få taga upp dessa
frågor till behandling.

Iso

De programmässiga och tekniska förutsättningarna för införandet av
flera samtidiga program i den svenska rundradion behandlades av 1947
års riksdag (prop. 1947:41, SU 51, Rslcr. 117) med anledning av 1943 års
rundradioutrednings betänkande (SOU 1946: 1). Det kan vara skäl att
inledningsvis i korthet redogöra för de synpunkter, som då lades på förevarande
spörsmål. Redogörelsen kan begränsas till de distributionstekniska
och ekonomiska synpunkterna, särskilt som riksdagen icke framförde
någon erinran mot dåvarande departementschefens uttalande, att radioprogrammens
detaljutformning självklart borde åvila den ansvariga programledningen.

Rundradioutredningen konstaterade bl. a., att de önskemål, som förefanns
beträffande programverksamheten, och svårigheterna att framför allt
under bästa programtid kunna tillgodose dessa önskemål, automatiskt ledde
tanken till flera samtidiga program. Då utvecklingen såväl utomlands som
här hemma klart pekade i denna riktning, ansåg sig utredningen för sin
del böra tillstyrka, att åtgärder vidtoges för att möjliggöra flera samtidiga
program.

Kungl. Maj:ts proposition nr 146 år 1955

3

Den tekniska lösningen av problemet vore en utbyggnad av ett högfrekvent
trådradionät via telefonledningarna. En sådan utbyggnad utgjorde
vidare en viktig åtgärd för att bereda bättre mottagningsförhållanden för
det stora antal rundradioabonnenter, vilka icke kunde avlyssna trådlös
sändning tillfredsställande. Utbyggnaden för dessa båda ändamål — flera
samtidiga program och bättre lyssningsmöjligheter för missgynnade
abonnenter — borde bedrivas jämsides.

Vid full utbyggnad av trådradionätet räknade utredningen med cirka
7 000 timmars programtid över trådradiostationerna, fördelade på tre program.
 Denna programtid motsvarade en sändningstid av cirka 4 400 timmar.
 De trådlösa sändarna skulle bibehållas och över dem skulle ett av
trådradioprogrammen utsändas under 4 000 timmar årligen.

Rundradiorörelsen borde vara självförsörjande, och den grundläggande
inkomsten skulle liksom dittills utgöras av licensmedel. För den totala utbyggnaden
räknade utredningen med eu tj.uguårsperiod med början under
budgetåret 1946/47. Den för varje budgetår under perioden erforderliga
kapitalinvesteringen uppskattades till i runt tal 10 milj. kr. Ett år efter det
utbyggnaden av trådradionätet igångsatts borde licensavgiften höjas till
15 kr.

Dåvarande chefen för kommunikationsdepartementet fann i likhet med
rundradioutredningen, att utvecklingen klart pekade hän mot flera samtidiga
program. Enligt hans mening talade sannolikheten för, att lösningen
av detta problem, såvitt då kunde bedömas, låg i en utbyggnad av
ett högfrekvent trådradionät med utnyttjande av telefonledningarna. Med
hänsyn till läget beträffande tillgången på arbetskraft och material med
därav följande återverkningar på investeringspolitiken borde dock utbyggnaden
för flera program tills vidare uppskjutas. Under tiden borde
utvecklingen på rundradioteknikens område följas med uppmärksamhet.
Departementschefen ansåg vidare, att utbyggnaden av trådradionätet för de
lyssnare, som icke kunde avlyssna trådlös sändning tillfredsställande, borde
fullföljas i snabbast möjliga takt. Såsom rundradioutredningen föreslagit,
borde rundradiorörelsen vara självförsörjande, varvid den grundläggande
inkomsten alltjämt skulle vara licensmedel. Frågan om licensavgiftens höjning
borde emellertid framdeles upptagas efter förslag från telestyrelsen.

Riksdagen anförde bl. a., alt det problem, som i dåvarande situation tilldrog
sig den största uppmärksamheten, var flerprogramfrågan. Liksom utredningen
och departementschefen ansåg riksdagen, att den fortsatta planeringen
för rundradion i vårt land borde inriktas på en övergång till liera
samtidiga program. Riksdagen hade funnit övervägande skäl tala för att
den tekniska lösningen av detta problem för vårt vidkommande skedde
genom att ett högfrekvent trådradionät utbyggdes i enlighet med utredningens
förslag. Denna ståndpunkt skulle dock icke utesluta möjligheten
av att, i avvaktan på alt utbyggnaden av trådradionätet för att möjliggöra

4

Kungl. Maj:Is proposition nr H6 år 1955

flera samtidiga program kunde påbörjas, även andra metoder för lösning
av flerprogramfrågan upptogs till prövning, därest den fortsatta tekniska
utvecklingen skulle komma att påvisa sådana. Skulle så icke bli fallet,
borde utbyggnaden av trådradionätet för flera program påbörjas så snart
tillgången på material och arbetskraft medgav detta. Under tiden borde
utbyggnaden av trådradion för dem som icke kunde tillfredsställande avlyssna
trådlös sändning fulllöljas i den utsträckning, som omständigheterna
medgav.

Rundradiorörelsen borde även enligt riksdagens mening vara självförsörjande.
 Såsom i propositionen framhållits, måste man utgå från, att den
dåvarande licensavgiften förr eller senare icke komme att täcka de med
rundradiorörelsen förenade utgifterna. Detta berodde framför allt på de
ökade utgifter, som föranleddes av rundradions tekniska utbyggnad.
Dessa utgifter vore av beskaffenhet att beslutas av riksdagen. Till utgiftssidan
hörde emellertid även kostnaderna för programverksamheten. Dessa
utgifter ankom det på Kungl. Maj:t att besluta. Någon ändring av det sätt,
på vilket utgifterna beslutades, ifrågasatte riksdagen visserligen icke, men
riksdagen ansåg dock i anslutning till de yrkanden, som motionsvis framförts,
 att frågan om licensavgiftens storlek borde underställas riksdagens
prövning, när den tidpunkt närmade sig då licensavgiften måste höjas.

I gemensam skrivelse till chefen för kommunikationsdepartementet den
18 september 1952 framförde telestyrelsen och AB Radiotjänst vissa synpunkter
på frågan om införande av mer än ett program i den svenska rundradion.
 Under hänvisning till bl. a. vad som anförts i frågan i rundradioutredningens
betänkande och vid riksdagsbehandlingen av detta konstaterades,
 att det existerande riksprogrammet icke gjorde det möjligt att
tillmötesgå många av de anspråk, som senare tiders lyssnare rättvisligen
kunde framställa. Kravet på en snar utvidgning av programverksamheten
befanns därför icke längre kunna tillbakavisas. Tekniken hade under tiden
efter det betänkandet framlades väsentligt utvecklats både på mottagar- och
sändarsidan. För en rationell planering av rundradionätets utbyggnad på
längre sikt ansågs en utredning av de tekniska förutsättningarna för flera
program nödvändig. Möjligheten att nedbringa kostnaderna härför genom
en kombination med utbyggnaden av ett blivande televisionsnät borde därvid
särskilt undersökas. Det vore självfallet nödvändigt att med särskild
omsorg bedöma de påräkneliga kostnaderna för den ifrågasatta utökningen
av rundradioverksamheten.

Telestyrelsen och Radiotjänst förklarade sig beredda att själva svara för
utredningsarbetet, som dock lämpligen ansågs böra utföras under medverkan
av en därtill förordnad opartisk ordförande. Kungl. Maj :t biföll
förslaget och uppdrog genom beslut den 31 oktober 1952 åt f. d. regeringsrådet
II. Fransen att vara ordförande för den gemensamma utredningen

Kungl. Maj:ts proposition nr 146 år 1955

5

rörande de programmässiga, tekniska och ekonomiska förutsättningarna
för införande av ett dubbelprogram i rundradion.

De arbetsgrupper inom telestyrelsen och Radiotjänst, som inom företagen
svarat för utredningen, har letts inom telestyrelsen av överingenjören
E. Esping och inom Radiotjänst av direktören E. Mattsson. Utredningen,
för vilken antagits benämningen dubbelprogramutredningen, framlade
sitt betänkande den 20 januari 1955. I detta bär Radiotjänst svarat för
det avsnitt, som rör programproduktionens utbyggnad, och telestyrelsen
för avsnittet om de distributionstekniska förutsättningarna för sändning
av flera program samt för sammanställningen av kostnadsberäkningarna.
Såväl försvarsintressena som radioindustrien har beretts tillfälle att redan
på utredningsstadiet framlägga sina synpunkter på distributionsfrågorna.
Detsamma gäller professorn i teleteknik vid Chalmers tekniska högskola
H. Wallman. I betänkandet har intagits en skrivelse från Svenska Radioindustriföreningen
med synpunkter på avvägningen mellan trådradio och
FM. Ordföranden har i ett särskilt avsnitt framlagt sina kommentarer till
utredningsmaterialet och sina förslag på grundval av detta. Samtidigt med
betänkandet bär en hemlig skrivelse överlämnats med redovisning av försvarets
synpunkter på ifrågavarande spörsmål.

Med hänsyn till utredningens uppläggning har det visat sig lämpligt att
inhämta utlåtanden över de framlagda förslagen från både telestyrelsen och
Radiotjänst liksom från försvarsstaben, Svenska Radioindustriföreningen
och professor Wallman. Utlåtanden hav därjämte infordrats från statskontoret
och riksräkenskapsverket.

Av utredningen och remissutlåtandena framgår i huvudsak följande.

DUBBELPROGRAMUTREDNINGEN

Radiotjänsts förslag till programverksamhetens utbyggnad

för flera program

1. Frogramproduktionen

Radiotjänst konstaterar, alt utvecklingen sedan år 1940, då rundradioutredningen
framlade sitt betänkande, ytterligare accentuerat behovet av
en väsentlig utbyggnad av radions sändningstider. Det är främst tre
huvudönskemål, som medverkat därtill. Utan ställningstagande till önskemålens
inbördes gradering kan dessa anges som ökat utrymme för samhälleliga
och allmänkulturella frågor, ökad kurs- och studieverksamhet samt
mer underhållning och lättillgänglig musik. Radiotjänst anser, att nytillkommande
programtimmar dels bär användas för en utbyggnad av det
nuvarande riksprogrammet och dels för uppbyggnad av ett andra program.

Den årliga sändningstiden omfattar f. n. cirka 5 100 timmar. Under
eu fyraårsperiod bör den ökas med 2 900 timmar, motsvarande 55 tim -

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 146 år 1955

mar per vecka. Av programtillskottet bör 10 veckotimmar ägnas åt att
fylla ut det nuvarande riksprogrammet måndagar—.fredagar mellan kl.
15.00 och 17.00. Dessa timmar måste nämligen betraktas som en mycket
god lyssningstid för stora grupper, varför utökningen bör komma till stånd
redan under första utbyggnadsåret.

Dubbelprogrammet föreslås starta med 20 timmar per vecka och med
sändningstider samtliga veckodagar mellan kl. 19.30 och 22.15. Under andra
året tillkommer 10 veckotimmar (söndagsmorgnar och söndagseftermiddagar),
 tredje året 5 timmar (lördagseftermiddagar) och fjärde året 10 timmar
(måndagar—fredagar mellan kl. 17 och 19).

Beträffande kompositionen av programmen avvisar Radiotjänst eu

programfördelning av typerna lättare — tyngre och tal--musik och

anser, att båda programmen bör vara varierade men komponeras i ständig
relation till varandra på så sätt, att den enskilde lyssnaren får möjlighet
att vid varje tidpunkt välja mellan två programpunkter av såvitt möjligt
kontrasterande natur. Den, som t. ex. bara vill lyssna till inte alltför krävande
musik en hel kväll, kan därigenom beredas möjlighet att i stor utsträckning
få detta önskemål tillgodosett.

Under första utbyggnadsåret blir det andra programmet endast tillgängligt
för en begränsad del av lyssnarna. Det kan alltså då icke få påverka
det nuvarande riksprogrammets principiella uppbyggnad. Det bör
vidare inte dra alltför stora kostnader och bör därför till en början huvudsakligen
bestå av repriser ur riksprogrammet. Det torde emellertid vara
av största vakt, att man redan nu i viss och stigande omfattning sänder
förstklassiga nyproducerade inslag för att därigenom från början väcka
intresse för det nya programmet.

Under det tredje året har det andra programmet möjlighet att nå så
många lyssnare, att det under årets lopp bör få en allt självständigare
karaktär. Antalet nyproducerade inslag beräknas sålunda stiga. Under
fjärde året kan riksprogrammet och det andra programmet anpassas efter
varandra. Det stora problemet blir så småningom när och i vilken omfattning
man skall våga betrakta dem som jämställda i fråga om lyssnarkvantiteterna.
 Sannolikt inträder detta någon gång efter fjärde årets slut. Vid
denna tidpunkt torde man ha samlat så mycket erfarenheter både av dubbelprogrammets
funktioner och verkan samt av televisionens ställning i publikens
medvetande, att man på allvar kan gripa sig an med frågan om
behovet av ett tredje radioprogram. Radiotjänst betraktar projektet med
ett tredje program på vissa tider av dygnet — närmast kvällarna — som
en ideallösning ur radions synpunkt men betonar, att televisionen just i
detta hänseende kan komma att göra frågan om ett tredje program mindre
aktuell. Läget är på längre sikt så svårt att överblicka, att en närmare
granskning av problemen med alla deras tekniska, ekonomiska och samhälleligt-kulturella
aspekter måste få anstå några år. Radiotjänst kommer

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 146 år 1955

att uppmärksamt följa de närmaste årens utveckling för att i god tid framlägga
eventuella förslag i enlighet med vunna erfarenheter.

Radiotjänst framhåller i detta sammanhang, att vare sig man för distributionen
av programmen väljer ultrakortvågsprincipen eller en kombination
av ultrakortvåg och trådradio, så kommer man vid total teknisk utbyggnad
att ha dels en »enkelkanal» inom de nuvarande lång- och mellanvågsbanden
och dels en »dubbelkanal», erhållen genom anordningar för sändning på
enbart ultrakortvåg eller på ultrakortvåg och trådradio. Det blir då dubbelkanalen,
 som kommer att tas i anspråk för dubbelprogrammet, eftersom
den kommer att bli tekniskt överlägsen enkelkanalen. I det läget
aktualiseras frågan, vad man skall sända på denna kvarvarande enkelkanal.
 Under tider på dagen, då dubbelkanalen sänder ett gemensamt
»tvåspaltigt» program, bör man sända samma program även på enkelkanalen,
 eftersom det alltjämt kommer att finnas ett visst behov av mottagning
på lång- och mellanvåg. När dubbelkanalen sänder två olika, samtidiga
program skulle man på enkelkanalen kunna sända ett tredje program,
 som då antingen är ett »specialprogram» med kurser etc. eller också
ett program sammansatt av inslag, som tidigare utsänts i dubbelkanalerna.
Med hänsyn till att enkelkanalen i motsats till dubbelkanalen når utanför
landets gränser med sina sändningar, synes det riktigast att icke låta
enkelkanalen bli distributionsmediet för ett tredje program av undervisningskaraktär
utan i stället bli en sammanställning av program ur dubbelkanalens
inslag. De undervisande inslagen skall alltså placeras in i
dubbelkanalens båda »spalter».

2. Kostnader för programproduktionen

Radiotjänst har lämnat följande uppgifter rörande ökningen av årskostnaderna
för programproduktionen under en tioårsperiod.

Tabell 1. Beräknad ökning av årskostnaderna för programproduktionen

År

Ökning under året

Sammanlagd

årskostnad

riks-

programmet

andra

programmet

miljoner kronor

0

18,2

1

1,2

0,6

20,0

2

1,7

1,0

22,7

0,7

1,0

24,4

4

0,7

1,6

26,7

5

2,3

0,8

29,8

ti

0,7

2,1

82,6

7

0,7

—

33,3

8

0,7

—

34,0

9

0,5

—

34,5

10

0,2

—

34,7

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 146 år 1955

Beträffande årskostnaderna för riks programmet räknar Radiotjänst med
en automatiskt stigande bearbetningskostnad, uppskattad till cirka 0,7 milj.
kr. per år under vart och ett av de åtta första åren och med resp. 0,5 och

0. 2 milj. kr. under periodens två sista år. Den redan under första året planerade
utvidgningen av riksprogrammet (måndagar—fredagar kl. 15.00—
17.00) beräknas medföra en årlig merkostnad av 0,5 milj. kr. En utvidgad
aktualitetstjänst förutsättes fr. o. in. andra året kräva eu årlig
kostnad av l,o milj. kr. Av kostnadsökningen under femte året avser 1,6
milj. kr. lokalhyror för de planerade radiohusen i Stockholm och Göteborg,
vilka kostnadsberäknats till resp. 30,o och 5,5 milj. kr. Investeringarnas
storleksordning och framför allt deras tidsmässiga fördelning är dock svåra
att f. n. bedöma. Räknar man med en underhållskostnad av cirka 7 % för
de båda radiohusen (tomthyra ej inräknad) kommer man upp till nämnda
årskostnad av 1,6 milj. kr. Då radiohusen under alla förhållanden måste
byggas för att radioverksamheten skall kunna bedrivas effektivt, blir merkostnaden
för de utrymmen, som krävs för det andra programmet, relativt
obetydlig. Det saknas därför anledning att belasta detta med någon andel
av de ökade lokalkostnaderna.

Merkostnaderna för det andra programmet väntas under första året bli
begränsade till 0,6 milj. kr. Under vart och ett av de båda följande åren
beräknas programkostnaderna öka med l,o milj. kr. Under fjärde året
stiger kostnaderna med 1,6 milj. kr. Under femte och sjätte åren, då reprisinslagen
i andra programmet minskas till vad som nu är normalt för riksprogrammet
och det andra programmet får sin slutgiltiga karaktär, uppskattas
kostnadsökningarna till resp. 0,8 och 2,i milj. kr.

Årskostnaderna för båda programmen beräknas, såsom tabell 1 visar,
under tioårsperioden totalt komma att öka från nuvarande 18,2 till 34,7 milj.
kr., d. v. s. med 16,5 milj. kr. Av detta belopp faller 9,4 milj. kr. på riksprogrammet
och 7,i milj. kr. på andra programmet.

Telestyrelsens förslag till programdistributionens utbyggnad

för flera program.

1. Distributionsmöjligheter

Telestyrelsen har i sin utredning lämnat en ingående redogörelse för de
olika system såväl olika former av trådlös distribution som trådbunden
överföring — vilka numera kommer till användning vid sändning av
radioprogram. Ur redogörelsen må följande återges.

A. Trådlös distribution

Trådlös distribution kan ske inom fyra olika våglängdsband, vilka vart
och ett omfattar ett visst antal tillgängliga våglängder och som karakteri -

Kungl. Maj:ts proposition nr li6 år 1955

9

seras av olika egenskaper ur räckvidds- och störningssynpunkt. De fyra
banden är långvågs-, mellanvågs-, kortvågs- och ultrakortvågsbanden. Av
dessa är kortvågsbandet mindre lämpligt för sändning till mottagningsplatser
inom landets gränser och förbigås därför i det följande.

Lång- och mellanvåg. Den starka utvecklingen inom radiokommunikationernas
område har medfört en hård konkurrens om lämpliga sändningskanaler
i eterutrymmet för de olika slagen av kommunikationer. (Med en
sändningskanal förstår man ett avsnitt av det spektrum av radiofrekvenser,
 som kan utnyttjas för kommunikation.) Redan några år efter rundradions
start var det uppenbart att det skulle bli svårt, för att inte säga
omöjligt, att inom lång- och mellanvågsbanden erhålla det antal sändningskanaler
för rundradiostationerna i världen, som var önskvärt
för en verkligt god rundradioservice. Rundradions företrädare har
vid alla internationella våglängdskonferenser arbetat för att skaffa
rundradion behövlig andel av frekvensspektrum, dock endast med
begränsad framgång. Vid den senaste konferensen, som hölls i Köpenhamn
1948, uppgjordes en plan för fördelning av sändningskanaler
inom den europeiska rundradioregionen, som omfattar Europa och Afrikas
nordkust. Planen anvisar kanaler för sammanlagt 415 stationer i 3a
länder.

Sverige är enligt köpenhamnsplanen väl tillgodosett med sändningskanaler.
 Detta betyder emellertid inte på något sätt att antalet kanaler är tillräckligt
för att ge hela landet god försörjning med rundradio. De kanaler,
som planen anvisar, räcker endast till att täcka en tredjedel av landets yta
och till att ge goda mottagningsförhållanden åt högst två tredjedelar av
befolkningen.

Köpenhamnsplanen innebar långt ifrån lösningen av den europeiska
rundradions våglängdsproblem. Sedan planen uppgjordes, har därtill antalet
rundradiostationer i den europeiska regionen mer än fördubblats,
vilket medfört, att störningarna från nytillkomna radiostationer, som i
de flesta fall startats i strid med planen, förvärrat situationen, inte minst
i vårt land. Det är sålunda inte möjligt att inom lång- och mellanvågsbanden
öka antalet sändarstationer till sådant antal, att man därmed kan
bereda acceptabla mottagningsmöjligheter över hela landet för det nuvarande
riksprogrammet. Än mindre är det möjligt att lösa distributionsproblemet
för två samtidiga program på detta sätt. Det är inte heller möjligt
att avstå någon av våra nuvarande sändningskanaler för ett andra program
på ett begränsat antal platser utan att mottagningen av det nuvarande
riksprogrammet därigenom avsevärt försämras inom stora områden av
landet.

llltrakorlvåg. De ultrakorta vågornas egenskaper skiljer sig i många
avseenden från lång- och mellanvågornas. Deras egenskaper är i viss utsträckning
desamma som ljusvågornas. De har ringa genomträngningsför -

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 146 år 1955

KIRUNA

MALMBERGET *
GÄLLIVARE \

PORJU5

• J SKELLEFTEÅ

LYCKSEL

W m*''#.

JumeA

RSUND'' SOLLEFTEÅ ^

\\W//z. 2''/,, crabJ ornskOlosvik

STORLIEN

UNOSVALL

% ''T^iiiSMUOlKSVALL

? V^MOMEO

BOLLNÄS

SÖDERHAMN

GÄVLE

AN 58 RO

KRYLBO

SALA

UPPSALA

PSTAQ

TOCKMOLM

T AO ÄT--*rOgEB

YORRKOPING

NYNASHAMN

©WROUAli
HAITAN

TEBORG

VISSy

JÖNKÖPING

VÄXJÖ

HALMSTAD

KALMAR

KARLSKRONA

Område, som enligt Köpen*''
hamnsplanen skulle lackas av.
respektive rundradiosändare
På grund av överträdelser av.
planen täckes för narvarande
endast det inre. rutade området

Jtyföty Beräknod omfattninq av träd*

tys radionät 30.6.1955

Nuvarande Cjan -55) mottagningslörhåltanden T Sverige.

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 146 år 1955

måga, absorberas lätt av porösa ytor och reflekteras lätt mot hårda. I regel
fortplantas de rätlinjigt, men de kan avböjas mer eller mindre i atmosfären
beroende på fuktighetsförhållandena. En ultrakortvågsstations räckvidd är
mycket begränsad jämfört med en sändar stations inom lång- eller mellanvågsområdena.
 Man kan för en ultrakortvågssändare — liksom för långoch
mellanvågssändare — tala om en primärzon och en sekundärzon.
Primärzonen begränsas vid ultrakortvågssändning av synranden sedd från
sändarantennens topp. Det är sålunda av största betydelse att sändarstationen
förläggs så högt som möjligt i förhållande till kringliggande område
som skall täckas. Om t. ex. sändarens antenn placeras 200 in över kringliggande
område blir primärzonens radie cirka 55 km. En fördubbling av
höjden ökar radien till cirka 80 km.

Vid en europeisk konferens i Stockholm 1952 utarbetades en plan för
fördelning av sändningskanaler för ultrakortvågsrundradio. Man enades
därvid om en plan för frekvensmodulerade rundradiostationer (FM).
Planen grupperar 2 000 rundradiostationer på 42 sändningskanaler inom
det nu aktuella frekvensbandet. Antalet stationer, som delar en sändningskanal,
 blir i genomsnitt 50. Planen är med all sannolikhet mycket optimistisk,
 och man måste nog räkna med störningar mellan stationerna om
länderna bygger ut sina stationsnät enligt densamma. För Sveriges del anvisades
100 sändningskanaler fördelade med två sändningskanaler för vardera
av 50 stationsanläggningar. Kanalerna anses räcka till att i stort sett
försörja hela landet med två samtidiga program. Kanalbredden ger möjlighet
till fullt tonomfång vid ljudåtergivningen.

Det nuvarande mottagarbeståndet kan inte användas för ultrakortvågsmottagning.
 I de länder, där man introducerat frekvensmodulerad ultrakortvåg,
 har tillsatsapparatur för FM-mottagning saluförts, som kopplas till
de vanliga rundradiomottagarna på samma sätt som skivspelare. Dessa tillsatsanordningar
har emellertid inte haft någon marknad. Det har visat sig,
att lyssnarna föredrar att köpa nya apparater med inbyggda FM-tillsatser.

Det förtjänar nämnas att ultrakortvågsbandet tillåter användning också
av det hittills på övriga våglängder tillämpade överföringssystemet, nämligen
amplitudmodulerad sändning (AM), vilket bl. a. har den fördelen att kräva
mindre kanalbredd och därmed ge plats för större antal sändningskanaler.
AM-alternativet bär emellertid för vårt lands del kommit ur räkningen såsom
ultrakortvågssystem, mest kanske på grund av svårigheten att bär
använda detta, då övriga europeiska länder tillämpar våglängdsplanen
för FM.

B. Trådbunden distribution

Vid sändning av rundradioprogram över trådnät användes numera hogfrckvent
trådradio. Distributionen sker med radiovågor inom samma frekvensområde
som utnyttjas för de trådlösa sändarstationerna inom lång -

12

Kiingl. Maj.ts proposition nr liG år 1955

vågsområdet. Abonnenterna kan därigenom använda sina vanliga rundradiomottagare
utan några tillsatser eller ändringar. Radiovågorna kan
sändas över telefonnätet utan att inkräkta på ledningarnas användning för
telefonti afiken och man kan sända två eller flera program samtidigt.
Flera abonnenter — ända upp till 100-talet — kan anslutas till en telefonledning.
 Det är därför inte nödvändigt, att radioabonnenten har telefon.
For anslutning av sådana radioabonnenter som bor i fastigheter, där telefon
saknas, maste emellertid särskilda ledningar dragas.

Vid trådradiosändningar begagnas kanaler inom de för trådlös rundradiodistribution
avdelade frekvensbanden, men eftersom telefonledningarna
pa giuiul av sin symmetriska uppbyggnad endast i ringa grad uppfångar
signaler från de trådlösa stationerna, blir distributionen som regel helt
fri från störningar. I sådana telefonnät, där ledningarna utgörs av kabelledningar
eller luftledningar med normal längd, blir distributionen alltid
helt störningsfri. Endast i sådana fall där abonnentledningarna är långa
och består av järntrådar eller vissa kablar med särskilt höga energiförluster,
 kan svårigheter uppkomma.

Tiådradion är praktiskt taget oberoende av våglängdsproblemen. I vissa
delar av vårt land, där de lokala telefonledningarna består av långa luftledningar,
 måste man emellertid tills vidare räkna med risk för störningar
från de trådlösa stationer, som arbetar på samma sändningskanaler som
trådradion. Rimfrost och isbark på blanka luftledningar verkar starkt dämpande
på radiovågorna. I trakter där rimfrost ofta förekommer är trådradiodistributionen
ännu opålitlig. Tyvärr är topografin där i allmänhet
sådan att inte heller ultrakortvågssändning ger goda mottagniiigsförhållanden.
 I den mån programledningsnätet utbygges så att programmet kan
inmatas på flera punkter i trådradionätet, kan emellertid svårigheterna med
trådradiodistributionen bemästras.

Trådradion överför samma tonomfång som ultrakortvågsradion. Ljudateigiv
ningens kvalitet bestäms av mottagaren. För återgivning av sändningens
hela tonomfång fordras även vid t råd ra di oöverföring en tillsats i
eller utanför mottagaren. Sändarapparaturen installeras på telefonstationen
för att möjliggöra anslutningen av telefonledningarna. Programmen
sänds på olika våglängder inom långvågsbandet, och för varje program
fordras en sändare.

Fn trådradiosändares räckvidd år rätt begränsad. Man räknar i allmänhet
med o km ledningslängd såsom maximum. I stället får man ställa upp
många sändaranläggningar. Vi har i vårt land mer än 7 000 telefonstationer.
 Vid ett fullständigt genomförande av trådradio behövs eu anläggning
på varje telefonstation. Flertalet behöver dock endast utföras som förstärkaranläggningar
för att förstärka de inkommande radiovågorna ocii
sända dem vidare till andra telefonstationer eller för att mata de lokala
telefonnäten.

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 146 år 1955

Trådradiosystemet blir dyrare i anläggning än ett nät av trådlösa ultrakortvågsstationer
på grund av att speciella anordningar — trådradiofilter
—- måste inkopplas i ledningsnäten. Detta gäller speciellt tätbygderna. 1
gengäld behöver abonnenten inte göra några nyanskaffningar utan kan
behålla sin mottagningsapparat. Systemet blir från ekonomisk synpunkt
fördelaktigast i länder där relativa antalet telefoner är stort.

I enlighet med principbeslut av 1947 års riksdag utbygges för närvarande
i vårt land nät för högfrekvent trådradio som komplement till den trådlösa
distributionen inom sådana områden, där den trådlösa mottagningen
är otillfredsställande. Antalet trådradioabonnenter beräknas den 30 juni
1955 uppgå till 150 000.

Ur mottagningssynpunkt gäller, såsom framgår av det föregående, att
ultrakortvågs- och trådradiosystemen i stort sett är likvärdiga vad beträtfar
det överförda tonomfånget och överföringens kvalitet i övrigt. Ljudåtergivningens
kvalitet hos abonnenten bestäms praktiskt taget helt av
mottagarens egenskaper. Tonomfånget är i regel beskuret i nuvarande mottagare
för att sändningskanalerna skall kunna skiljas åt utan ömsesidiga
störningar. Det blir emellertid vid trådradiomottagning detsamma som
vid trådlös mottagning inom långvågsbandet. I en mottagare med ultrakortvågsband
medger ultrakortvågsdelen mottagning med fullt tonomfång.
 Om mottagaren förses med särskild trådradiodel ger även trådradiomottagningen
fullt tonomfång. Merpriset för en sådan mottagare torde
bli något mindre än merpriset för en mottagare med ultrakortvågsdel.
Mottagare för enbart ultrakortvåg eller enbart trådradio får alltså samma
ljudåtergivningsegenskaper till ungefär samma pris.

2. Erforderlig utbyggnadstid för de båda systemen

Vilket tekniskt system man än väljer för att bygga ut distributionsnätet,
så måste man räkna med många år för att genomföra ett så stort projekt
som det här är fråga om. Det nuvarande distributionsnätet innefattar 34
trådlösa sändarstationer för lång- och mellanvåg samt 1 000 sändar- och
förstärkaranläggningar för trådradio. Den sammanlagda investeringen i
dessa nät uppgår till 37 milj. kr. Ännu efter 30 års rundradioverksamhet
saknar elt stort antal radioabonnenter acceptabla mottagningsförhållanden
för vårt enda rundradioprogram. Detta gäller huvudsakligen de glest bebyggda
delarna av vårt land, vilka tillsammans representerar ungefär två
tredjedelar av landets yta med ungefär en tredjedel av radioabonnenterna.
Landets vid ingången av år 1954 2 300 0001 abonnenter kan därför indelas
i två grupper, nämligen dels de 850 000, som bor inom områden med
dåliga mottagningsförhållanden, och dels de 1 4a0 000, som bor inom områden
med goda mottagningsförhållanden. Då den förra gruppen före 1

Under år 1954 bär tillkommit i runt tal 100 000 abonnenter.

14

Kiuigl. Maj:ts proposition nr 146 år 1955

trädesvis bor i glesbygder används i fortsättningen denna benämning för
samtliga områden med dåliga mottagningsförhållanden. Övriga områden
kallas tätbygder.

A. FM-distribution i de radiomässiga tätbygderna

Sändarstationerna. Stockholmsplanen anvisar sändningskanaler inte
bara för FM-sändningar utan också för televisionssändningarna, som likaledes
försiggår inom ultrakortvågsbandet. Vågutbredningsbetingelserna för
televisionen blir desamma som för ultrakortvågsrundradion. Stationerna
och framför allt sändarantennerna bör för båda systemen förläggas så
högt över omgivningen som möjligt för att räckvidden skall bli stor, vilket
talar för att man skall välja samma förläggningsplatser för stationerna.
Rundradioantennen och televisionsantennen kan placeras på samma mast.
Mark, vägar, byggnader, kraftutrustningar, personal etc. kan utnyttjas av
de båda verksamheterna gemensamt. Av såväl sändningstekniska som ekonomiska
skäl har i stockholmsplanen för de svenska stationerna -— liksom
för de flesta andra länders stationer — angivits samma förläggningsplatser
för såväl ultrakortvågsstationerna för rundradio som för televisionsstationerna.

Televisionsutredningen föreslår i sitt nyligen avgivna betänkande (SOU
1954: 32) ett nät av 50 sändarstationer för distributionen av ett televisionsprogram
över hela landet. Fördelade med 19 på tätbygderna och 31 på
glesbygderna kan dessa stationer utnyttjas för distribution av det andra
rundradioprogrammet, om de utrustas med sändaranläggningar för ultrakortvågsrundradio.
 Man måste räkna med att FM-projektet koordineras
med utbyggnaden av televisionsstationerna för att det skall kunna genomföras
på ett ekonomiskt och organisatoriskt lämpligt sätt.

Nyssnämnda betänkande innehåller två alternativa förslag till utbyggnadsplaner
för televisionsnätet. Det ena alternativet avser full utbyggnad
av nätet på 9 år och det andra på 14 år. Televisionsutredningen förordar
9-årsplanen. Telestyrelsen, som på utredningens uppdrag kostnadsberäknat
televisionsnätet, har framhållit att en utbyggnadstakt i enlighet med 14-årsplanen
bäst motsvarar de resurser i olika hänseenden, bl. a. i fråga om
materiel och personal, som kan ställas till förfogande för projektets genomförande.
 Vad personalfrågan angår, är det särskilt de väntade anspråken
på ökad tillgång på kvalificerade ingenjörer, som inger betänkligheter.

Det är möjligt att en koordination av televisions- och FM-stationerna inte
ger den utbyggnadstakt eller den utbyggnadsordning, som är den mest önskvärda,
 men den blir nog under alla förhållanden nödvändig. Man bör
emellertid påskynda utbyggnaden genom att på ett antal platser uppföra
mindre, provisoriska sändaranläggningar i väntan på de definitiva stationerna.
 Av ekonomiska och praktiska skäl tvingas man därvid att bygga

15

Kungl. Maj:ts proposition nr PtG år 1955
Tabell 2. Utbyggnadsplan för FM i tätbygdema

Ut-

bygg-

nads-

år

Definitiva stationer
(utbyggnaden
koordinerad med
televisionens
14-årsplan)

Provisoriska

stationer

Beräknat antal radioabonnenter inom
stationernas försörjningsområden
(1 000-tal)

Med provisoriska
stationer

Utan provisoriska
stationer

Tillskott
under året

Summa

Tillskott
under året

Summa

1

2

3

4

5

6

7

i

Stockholm.........

Göteborg, Malmö,

Örebro..........

600

600

385

385

2

Norrköping........

Gävle, Sundsvall,

Borlänge........

180

780

125

510

3

Göteborg, Nässjö ...

Halmstad, Öster-

sund, Skövde....

210

990

290

800

4

Malmö, Hörby.....

Västerås, Boden .. .

195

1 185

240

1 040

5

Gävle.............

Kalmar, Karlskrona

70

1 255

75

1 115

6

Halmstad, Skövde,

Sundsvall.......

—

170

1 425

220

1 335

7

_

_

—

1 425

—

1 335

8

Västerås..........

—

40

1 465

55

1 390

9

Borlänge..........

—

30

1 495

40

1 430

10

Boden, Bäckefors,

Örebro..........

—

180

1 675

210

1 640

11

Östersund.........

—

20

1 695

35

1 675

12

Västervik..........

—

40

1 735

40

1 715

13

—

—

1 735

—

1 715

14

Kalmar, Karlskrona

—

10

1 745

30

1 745

de provisoriska stationsanläggningarna för endast en sändningskanal. Även
i övrigt blir dessa anläggningar mindre effektiva än de definitiva.

Tabell 2 ger exempel på en utbyggnadsplan, som är praktiskt och tekniskt
lämplig, om man vill komplettera den långsammare, definitiva utbyggnaden
med provisoriska stationer. På 6 ar kan 10 av de definitiva
stationerna byggas i koordination med televisionsstationer. Under samma
utbyggnadstid kan även samtliga provisoriska stationer byggas. Ett antal
av dessa ombyggs under 6-årsperioden till definitiva stationer. Kolumnerna
4 och 5 i tabellen anger antalet radioabonnenter inom de enskilda stationernas
försörjningsområden och det sammanlagda antalet möjliga abonenter
vid slutet av resp. utbyggnadsår. Kolumnerna 0 och 7 visar resultatet
om utbyggnaden följer televisionens 14-arsplan utan provisoriska stationer.

En jämförelse av utbyggnadstakten i de båda alternativen visar, att antalet
radioabonnenter, som kan få del av FM-sändningarna, i bada fallen
kommer att bli praktiskt taget detsamma under sjätte året efter utbyggnadens
början. Endast under de tre första åren ger de provisoriska stationerna
ett sammanlagt bidrag av betydelse.

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 146 år 1955

De provisoriska stationernas livslängd blir kort. Man kan varken bortse
från anläggningskostnaderna eller den arbetskraft, som uppförandet kräver.
Av dessa skäl kan man kanske ifrågasätta lämpligheten av utbyggnadsalternativet
med provisoriska stationer. Detta alternativ medför dock den
fördelen, att det andra programmet vid en tidigare tidpunkt blir tillgängligt
på flera platser än i det andra alternativet.

Sammanlagda antalet radioabonnenter inom de 19 tätbygdsstationernas
försörjningsområden har enligt tabellen uppskattats till 1 745 000. Vid beräkningen
härav har man emellertid inte kunnat ta hänsyn till de topografiska
förhållandena annat än i mycket grova drag. Sannolikheten för att
en stations verkliga signalstyrka på en viss plats skall motsvara den bexäknade
är enligt erfarenheten endast 50 %. Man måste därför räkna med
att den trådlösa mottagningen inom flera större eller mindre områden kan
bli otillfredsställande, trots teoretiskt god försörjning från ultrakortvågsstationerna.
 Till en del kan man råda bot för sådana missförhållanden
genom att bygga ett antal sändarstationer med liten sändningseffekt, så
att de inte rubbar våglängdsplanen — s. k. satellit-stationer. Det torde dock
bli ofrånkomligt att inom många områden bygga trådradionät för att garantera
god mottagning. Antalet abonnenter, som måste anslutas till sådana
kompletterande trådradionät, jämte antalet abonnenter som skulle anslutas
till ett trådradionät i glesbygderna, beräknas till 850 000. Till mottagning
av FM-stationerna skulle alltså 1 450 000 abonnenter bli hänvisade, d" v. s.
lika många, som antalet abonnenter med goda mottagningsförhållanden
vid nuvarande sändningssystem.

Mottagarna. Ett nät av FM-stationer är inte tillräckligt för att det andra
programmet skall bli verklighet för abonnenterna i tätbygderna. En nödvändig
förutsättning är även, att abonnenterna anskaffar antingen separata
FM-tillsatser till de befintliga mottagarna eller nya mottagare med inbyggda
FM-tillsatser. Tiden för genomförandet av ultrakortvågsdistributionen
av det andra programmet blir följaktligen inte endast bestämd av
“^byggnadstiden för sändarnätet utan även av radioabonnenternas intresse
för att anskaffa den nödvändiga mottagningsapparaturen. Av erfarenheterna
från andra länder att döma kommer de separata FM-tillsatserna
inte att bli populära, och man kan sannolikt bortse från dem, då man
bedömer utvecklingen av mottagarbeståndet för ultrakortvågsmottagning.

Det är mycket vanskligt att göra en prognos för utvecklingen av mottagarbeståndet.
 Det är t. ex. svårt att bedöma i hur stor utsträckning radioabonnenterna
anser sig ha sa stort behov av ett andra program, att de
vid nyanskaffning av mottagare är villiga att betala det merpris en FMmottagare
betingar. Ännu svårare är det att bedöma i vilken utsträckning
abonnenterna kan komma att anskaffa FM-mottagare, innan nuvarande
mottagares livstid är ute. Därtill kommer att utbyggnaden av sändarnätet

Kungl. Maj:ts proposition nr 146 år 1955

17

i stor utsträckning troligen kominer att koordineras med utbyggnaden av
nätet av televisionsstationer — ett förhållande som sannolikt kommer att
minska radioabonnenternas intresse för det andra programmet och därmed
deras intresse för att anskaffa nya rundradiomottagare.

Enligt uppgifter från organisationen Sveriges Radioleverantörer uppgår
radiohandelns år sförsäljning av rundradiomottagare till ett antal av cirka
200 000 eller cirka 8—9 % av hela mottagarbeståndet. Man torde därav
kunna dra den slutsatsen, att den genomsnittliga livslängden för en rundradiomottagare
utgör ungefär 12 år. Hela antalet abonnenter inom tätbygderna
är som tidigare nämnts 1 450 000. Om samtliga ersättningsköp
inom denna kategori abonnenter kommer att innebära anskaffning av
FM-mottagare, så skulle hela mottagarbeståndet vara anpassat för FM-mottagning
efter 12 år. Den genomsnittliga tillväxten i antalet FM-mottagare
inom tätbygdsområdet blir då 120 000 per år.

Med den utbyggnadstakt av sändarnätet, som anges av tabell 2 och den
nu nämnda siffran för tillväxten i mottagarbeståndet kommer antalet reella
abonnenter att under många år vara betydligt mindre än antalet nominella,
d. v. s. sådana abonnenter, som enligt tabellen nås av FM-sändningarna.
För att antalen reella och nominella abonnenter skall hålla jämna steg
behövs en genomsnittlig tillväxt i antalet FM-mottagare om närmare 200 000
mottagare per år. Efter 7 år skulle då mottagarna vara uppe i ett antal,
som motsvarar sändarnätets distributionsmöjligheter.

Med en normal utbytesprocent bland de mottagare, som är anslutna till
det ev. trådradionätet i glesbygderna, blir genomsnittliga antalet utbyten
där cirka 70 000 per år. Om FM-projektet genomförs på 7 år blir alltså
sammanlagda behovet av nya radiomottagare 270 000 per år under denna
tid. Sannolikt kan den svenska radioindustrien möta dessa anspråk.

B. Trådradiodistribution i de radiomässiga tätbygderna

Det högfrekventa trådradiosystemet förutsätter inte några åtgärder med
mottagarbeståndet. Abonnenterna blir delaktiga av radioprogrammen allteftersom
trådradionätet utbyggs. Sändar- och förstärkarapparaturen för
trådradio kräver ringa utrymme — endast någon kvadratmeter — och installationen
är mycket enkel. Man kan räkna med en genomsnittlig installationstid
av 6 dagar per telefonstation. Inom tätbygderna finns ungefär 2 400
telefonstationer. På 28 av dessa måste fullständiga sändaranläggningar
installeras, och på de övriga behövs endast förstärkaranläggningar.

Till de radioabonnenter, som inte kan anslutas direkt eller indirekt
till befintliga ledningar i lokalnäten, måste man dra fram särskilda trådradioledningar.
 Erfarenheterna från den hittills gjorda utbyggnaden av
trådradionätet ger vid handen, att man kan räkna med att ungefär 20 %
2—337 55 Bihang till riksdagens protokoll 1955. 1 samt. Nr 14G

18

Kungl. Maj:ts proposition nr U6 år 1955

eller 290 000 av radioabonnenterna inom tätorterna f. n. inte skulle kunna
utnyttja befintliga telefonledningar.

Den årliga tillväxten i antalet telefonabonnenter är numera mycket
stor. Under de senaste åren har tillväxten varit omkring 100 000 telefonapparater
per år. Det är därför befogat att räkna med, att speciella trådi
adioledningar inte blir behövliga för mer än 145 000 av radioabonnenterna.

Ett tradradionät för de'' 1 450 000 radioabonnenterna i de radiomässiga
tätbygderna kräver totalt ungefär 390 000 dagsverken. Om man räknar
med att en man gör 250 dagsverken på ett år, blir hela arbetsmängden
ungefär 1 560 man-år. Med en arbetsstyrka om 260 man skulle den ifrågavarande
delen av trådradionätet kunna byggas ut på 6 år.

C. FM-distribution i de radiomässiga glesbygderna

Sändarstationerna. Av de i stockholmsplanen angivna 50 FM-stationerna
har som förut nämnts 19 stationer beräknats behövliga för att försörja
tätbygderna. För glesbygderna återstår sålunda 31 stationer. Tabell 3 ger
exempel på en tänkbar utbyggnadsplan för dessa avseende eu första utbyggoadsetapp
om sex år. Kursiverat stationsnamn anger, att trådradionät
redan finns inom stationens försörjningsområde.

Vissa av stationerna såsom Hälsingborg, Uppsala, Linköping och Borås
är icke glesbygdsstationer i ordets egentliga bemärkelse. Dessa platser kan
försörjas av de planerade FM-stationerna i tätbygderna, men lokala sändare
förutses ändå bli behövliga på grund av den höga störningsnivån i ifråga^
arande städer. Sändarna, vilka far relativt liten effekt, ökar icke nämnvärt
FM-stationernas totala täckningsområde.

Typiska glesbygdsstationer däremot blir sådana stationer som Bollnäs,
Emmaboda, Vännäs, Sunne, Sveg, Arvidsjaur, Dorotea, Paj ala m. fl. Dessa
är planerade för höga sändningseffekter. De skall förläggas till högt belägna
platser och förses med höga antennmaster för att ge stor räckvidd.
Det lönar sig inte att bygga stationerna som provisorier, utan de måste
byggas såsom definitiva på en gång.

Då det är nödvändigt att snarast vidta åtgärder för att förbättra radiomottagningen,
 där den nu är otillfredsställande, måste — om FM-alternativet
väljes för glesbygderna — utbyggnaden av stationsnätet där bli en
förstahandsuppgift och påbörjas samtidigt med och om möjligt slutföras
fortare än FM-nätet för dubbelprogram inom tätbygderna. Utbyggnadstiden
bör alltså inte bli längre än 6 år. Det blir då inte möjligt att i annat
än undantagsfall kombinera utbyggnaden av FM-stationerna med utbyggnaden
av stationsnätet för television.

På ungefär 1 000 platser inom glesbygdsområdena finns redan tråd -

Kungl. Maj:ts proposition nr 146 år 1955

19

Tabell 3. Utbyggnadsplan för FM i glesbygderna

ut-

bygg-

nads-

år

Definitiva stationer

Provisoriska stationer

Beräknat antal radio-abonnenter inom stationer-nas försörjningsområden
(1 000-tal)

Tillskott
under året

Summa

1

2

3

4

5

i

Emmaboda, Sunne, Visby,
Vännäs

Hälsingborg, Linköping,
Motala, Uppsala

326

326

2

Arvidsjaur, Dorotea, Sollefteå

Härnösand, Karlstad, Örn-sköldsvik

63

389

3

Bollnäs, Sveg, Skellefteå .. ■

Borås, Uddevalla, Väners-borg

93

482

4

Gällivare, Kiruna, Pajala . .

Haparanda, Luleå .......

22

504

5

Lycksele, Mora, Stensele,
Växjö

20

524

6

Bollnäs, Ånge............

—

23

547

radioanläggningar med lokala trådradionät. Mottagningsmöjligheter för
två program är där alltså redan ordnade för en del av radioabonnenterna
inom FM-stationernas försörjningsområden. FM-stationerna ger sålunda
inom vissa områden endast ett relativt litet tillskott av abonnenter. Programledningsnätet
är tyvärr ännu inte slutgiltigt utbyggt inom stora delar
av glesbygderna, särskilt i norra delarna av landet, varför utbyggnadsordningen
för stationerna till en del blir bestämd av möjligheterna att få fram
programmet till stationsplatserna.

Av tabell 3 framgår, att de 31 FM-stationerna inom de radiomässiga
glesbygderna tillsammans inte beräknas kunna försörja mer än i runt tal
550 000 av dessa bygders cirka 850 000 radioabonnenter. Ungefär 300 000
beräknas bo inom områden, som över huvud inte med rimligt antal stationer
kan försörjas genom trådlös sändning. Av de 150 000 abonnenter,
som den 30 juni 1955 beräknas ha erhållit trådradio, uppskattas 100 000
bo inom de planerade FM-stationernas försörjningsområden och 50 000
inom sådana områden, som inte kan nås med trådlösa sändningar. Det
blir således under alla förhållanden nödvändigt att bygga ut trådradionäten
för ytterligare 250 000 abonnenter i glesbygderna, som inte kan försörjas
genom trådlös distribution.

Sammanlagt måste således omkring 400 000 radioabonnenter''''under
alla förhållanden anslutas till trådradionät. Övriga 450 000 abonnenter
inom glesbygderna skulle alltså kunna tillgodoses genom ett nät av 31
FM-stationer, vilket ger ett genomsnitt av ungefär 15 000 abonnenter per
station.

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 146 år 1955
D* Trådradioflistribiition i de radiomässiga glesbygderna

Ett trådradionät inom de glesbebyggda områdena blir givetvis mera
arbets- och tidskrävande än ett motsvarande nät i tätbygderna. Med nuvarande
tillgång på arbetskraft kan emellertid televerket bygga ut trådradionätet
för ytterligare 700 000 abonnenter på 5—6 år. Anläggningskostnaderna
blir praktiskt taget desamma, om trådradionälet byggs för ett
eller två program. Utbyggnaden av trådradionätet för förbättring av mottagningsförhållandena
för det nuvarande riksprogrammet kan sålunda
utan svårighet och praktiskt taget utan extra kostnader utföras för distribution
av två samtidiga program. Det befintliga trådradionätet har i huvudsaklig
utsträckning byggts för distribution av två program.

Av det anförda framgår, att utbyggnaden av ett trådradionät, som omfattar
hela landet, skulle kunna genomföras på 5—6 år. Totala antalet
dagsverken härför beräknas till 700 000. Televerkets arbetsstyrka skulle
då behöva ökas med ungefär 260 man — huvudsakligen linjearbetare --fördelade på 26 linjesektioner ute i landet. Trådradioarbetena består i
dominerande utsträckning av inomhusmontage och kan därför med fördel
koncentreras till vinterhalvåret. Totalt behöver de lokala telefonnäten
utökas med ungefär 17 000 km, vilket motsvarar en ökning av ledningsbeståndet
med ungefär 0,7 %.

Merbelastningen på televerkets ingenjörspersonal blir ringa och kräver
ingen ökning av antalet kvalificerade ingenjörer. Ej heller behöver man
räkna med någon nämnvärd ökning av arbetsledningen i övrigt.

E. Programledningsnätet

Televerket har i samband med utbyggnaden av riksnätet för telefon
anlagt ett nät av programöverföringsledningar, som omfattar hela landet
och har en sammanlagd längd av i runt tal 20 000 km. Ledningarna är
huvudsakligen förlagda i kabel. I samband med att nya kabel- eller radiolänkförbindelser
upprättas, utökas programledningsnätet, varjämte ledningar
av sämre kvalitet utbyts mot högkvalitativa programförbindelser.

I enlighet med 1943 års rundradioutrednings rekommendationer har programledningsnätet
på de flesta viorna byggts med 4 programledningar. I
stora delar av södra Sverige finns ännu fler ledningsmöjligheter. Norrland
är hittills inte så lyckligt lottat, men nya ledningsmöjligheter tillkommer
även där, allteftersom riksnätet för telefon utbyggs och kompletteras. Programledningsnätet
kommer således att bli tillräckligt för samtidig överföring
av två å tre rundradioprogram jämte ljudkanalen för ett televisionsprogram.
 Nätets planering och vidareutveckling kommer inte nämnvärt att
beröras av valet av distributionssystem för sändning av radioprogrammen
till abonnenterna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 1W år 1955

21

3. Anläggnings- och årskostnader för de båda sändningssystemen

Anläggnings- och årskostnaderna för distributionsnätet blir naturligtvis
större i glesbygder än i tätbygder. För att försörja 850 000 abonnenter
i glesbygderna behövs 31 FM-sändare jämte trådradioanläggningar för
ungefär 250 000 abonnenter eller vid enbart trådradiodistribution ungefär
4 800 sändar- och förstärkaranläggningar. För att försörja 1 450 000 radioabonnenter
i tätbygderna räcker det vid trådlös distribution med 19 FMstationer
eller vid trådradiodistribution med ungefär 2 400 sändar- och förstärkaranläggningar.
 Genomsnittliga antalet radioabonnenter per FM-station
blir inom glesbygdsområdet ungefär 18 000 mot 76 000 inom tätbygdsområdet.
 Motsvarande siffror vid enbart trådradiodistribution blir 180
resp. 600.

Fn principiell skillnad mellan anläggningskostnaderna för en FM-station
och ett motsvarande trådradionät ligger däri, att anläggningskostnaden
för en FM-station är oberoende av antalet radioabonnenter inom stationens
försörjningsområde, vilket inte är fallet för ett trådradionät.
Sändar- eller förstärkaranläggningarna på telefonstationerna är relativt
oberoende av abonnentantalet och representerar f. ö. endast en mindre del
av den sammanlagda kostnaden för trådradionätet. Den större delen av
anläggningskostnaden representeras av trådradiofilterna i telefonledningarna
och av de speciella trådradioledningarna samt av installationerna
hemma hos radioabonnenterna. Dessa kostnader gör att totalkostnaden för
itt trådradionät är starkt beroende av antalet radioabonnenter inom försörjningsområdet.

Anläggningskostnaderna på mottagningssidan utgörs för FM-alternativet
av de merkostnader, som FM-tillsatserna betingar. Det är svårt att få någon
säker uppfattning om förekomsten av flera än en mottagare hos abonnenterna.
 De statistiska uppgifterna beträffande bostadsförhållandena i vårt
land kan dock ge en viss ledning. Man torde av dessa kunna dra den slutsatsen
att förekomsten av flera apparater hos abonnenterna inte kan vara
så stor att man behöver ta hänsyn härtill.

De abonnenter, som inte vill vänta på möjligheten att få del av FM-sändningarna
tills mottagaren normalt skulle utbytas, får räkna med en realisationsförlust
vid mottagarbytet. Realisationsförlusterna är svåra att beräkna
och medtas för säkerhets skull inte i beräkningen av kostnaderna
på mottagningssidan.

En del av abonnenterna — särskilt de som bor i försörjningsområdenas
yttre delar — måste räkna med kostnader för utomhusantenner. Antalet
sådana abonnenter kan uppskattas till minst 10 % av hela antalet abonnenter.
 Om man bortser från förekomsten av flera mottagare hos abonnenterna,
 behöver man inte räkna med mer än eu antennanslutning. Man behöver
ej heller räkna med något allmänt behov att kunna flytta mottagaren

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 146 år 1955

från rum till rum. Kostnaderna för en utomhusantenn kan då uppskattas
till 50—100 kr. inklusive installation. Genomsnittliga antennkostnaden
blir således 5—10 kr. per abonnent. I fortsättningen räknas med 5 kr.

Trådradioinstallationerna avslutas hos abonnenterna med en anslutningskontakt
på väggen som placeras enligt abonnentens anvisningar.
Extra anslutningskontakter uppsätts mot en engångsavgift av 15 kr. per
kontakt. Erfarenheten har visat att endast 10 % av abonnenterna beställer
extrakontakt. Av samma skäl som i FM-alternativet räknas med endast
en anslutningskontakt per abonnent. Några kostnader för extrakontakter
medtas således inte i beräkningen. Trådradioalternativet medför inga andra
kostnader på mottagarsidan än engångskostnaden för ett anslutningssnöre
från mottagarens antenn- och jorduttag till anslutningskontakten
på väggen. Denna kostnad uppgår till 5 kr.

A. FM-distribution i de radiomässiga tätbygderna

Totala anläggningskostnaderna för ett FM-nät i tätbygderna, bestående
av 19 stationer, beräknas, om det såsom telestyrelsen förordar utbygges
i koordination med televisionsnätet, till 20 milj. kr. (14 kr. per abonnent),
av vilket belopp ungefär hälften skulle användas för materielinköp från
utlandet. Bygges stationerna utan samordning med televisionsnätet, ökar
det totala investeringsbehovet med 6,8 milj. kr.

Årskostnaderna för samtliga 19 stationer beräknas till 2,9 milj. kr.
(2,oo kr. per abonnent), om samordning sker med televisionen. I annat
fall ökar de sammanlagda årskostnaderna med 0,8 milj. kr.

Kostnaderna på mottagarsidan begränsas till de merkostnader som betingas
av mottagarnas anpassning för FM-mottagning jämte en eventuell
antennkostnad. Som förut nämnts kan denna anpassning ske på två sätt,
nämligen antingen genom förvärv av separata FM-tillsatser, som kan anslutas
till de befintliga mottagarna, eller genom anskaffning av nya mottagare
med inbyggda FM-tillsatser.

De separata tillsatserna är obekväma och dessutom relativt dyrbara i
drift på grund av det stora rörantalet; de har inte blivit populära i något
land och har utomlands praktiskt taget försvunnit ur marknaden. Från
svenskt fabrikanthåll har angivits, att en separat FM-tillsats inte skulle
betinga högre pris i handeln än 100 kr., medan prisskillnaden i handeln
mellan billigaste mottagare med och utan inbyggd FM-tillsats inte skulle
behöva överstiga 40 kr. För mottagare i de högre prisklasserna skulle
merkostnaden bli ca 100 kr. Denna motiveras bl. a. av vissa finesser, såsom
separat stationsinställning för FM-mottagningen o. s. v. Huru dessa finesser
skall värderas i kostnadsjämförelsen är naturligtvis svårt att bedöma. Det
blir emellertid ett ofrånkomligt faktum, att abonnenten måste betala merpriset,
 antingen han önskar finesserna eller inte.

Enligt uppgifter från organisationen Sveriges Radioleverantörer såldes

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 146 år 1955

under år 1953 ungefär 90 000 radiomottagare till ett medelpris av 210 kr.
per st., ungefär 60 000 mottagare till ett medelpris av 350 kr. per st. och
ungefär 50 000 mottagare till ett medelpris av 750 kr. per st. Om man antar,
att merpriset för FM är 40 kr i den lägsta prisklassen och 100 kr i de två
övriga prisklasserna, blir det genomsnittliga merpriset 73 kr. Sammanlagda
genomsnittliga merkostnaden på mottagarsidan — FM-tillsatsen +
antenn — kan således beräknas till 78 kr., och den totala merinvesteringen
på mottagarsidan blir enligt nu uppställda premisser (78 X 1 450 000) 113,io
milj. kr. Den totala årliga merkostnaden blir 14,5 milj. kr.

B. Trådradiodistribution i de radiomässiga tätbygderna

Genomsnittliga anläggningskostnaden för en stationsutrustning är 2 550
kr. Kostnaderna för filter och installation hemma hos abonnenterna blir i
genomsnitt 30 kr. per abonnent för sådana abonnenter, som kan anslutas
till telefonledning. För abonnenter med speciella trådradioledningar blir
kostnaden 90 kr. per abonnent. Antalet stationsutrustningar uppgår inom
tätbygdsområdet till 2 400. Antalet speciella trådradioledningar beräknas
till 10 % av totala antalet, alltså till 145 000.

Med användande av samma primäruppgifter, som tidigare nämnts, blir

anläggningskostnaderna följande:

2 400 st. stationsutrustningar.................................... 6,12 milj. kr.

1 305 000 » filterutrustningar och heminstallationer ......... 39,15 » »

145 000 » speciella trådradioledningar .............. I3»05 » »

Summa 58,32 milj. kr.

Anläggningskostnaderna blir i genomsnitt 40,20 kr. per abonnent.

Av det totala investeringsbehovet beräknas 4 % eller ungefär 2,3 milj.
kr. användas för inköp av apparatdelar från utlandet.

En sammanställning av årskostnaderna ger följande resultat.

2 400 st. stationsutrustningar .................................... 1,60 milj. kr.

1 305 000 » filterutrustningar och heminstallationer............ 3,90 » »

145 000 » spec. trådradioledningar och heminstallationer ... l,io » »

Summa 6,60 milj. kr.

Årskostnaden blir i genomsnitt 4,55 kr. per abonnent.

C. FM-distribution kompletterad med trådradio i de radiomässiga glesbygderna

Av de 850 000 radioabonnenter, som beräknas bo inom glesbygderna,
skulle enligt tabell 3 i runt tal 550 000 abonnenter kunna försörjas med
31 FM-stationer. Kompletterande trådradionät blir då nödvändiga för de
återstående 300 000 radioabonnenter, som inte kan nås på trådlös väg.

24

Kungl. Maj:ts proposition nr U6 år 1955

Av dessa beräknas den 30 juni 1955 omkring 50 000 vara anslutna till de
trädradionät som f. n. är under byggnad. Kostnadsberäkningen har därför
utförts for ett nät av 31 FM-stationer kompletterat med trådradionät
för 250 000 radioabonnenter.

Då utbyggnaden av stationsnätet inom glesbygderna måste bli en förstahandsuppgift,
 kan man inte tänka sig en koordination med utbyggnaden
av stationsnätet för television. Investeringarna i FM-stationerna blir därför
högre än om stationerna byggs kombinerat med televisionsstationerna.
Vid senare tillbyggnad för television bör dock televisionen belastas med
sin andel av kostnaderna för mast, hus, kraft, vägar o. s. v. Enligt tabell 3
skulle inom loppet av 6 år 19 stationer behöva byggas i sitt definitiva utförande.
 De övriga 12 stationerna skulle till eu början byggas provisoriskt.
Ombyggnaden av de provisoriska stationerna till definitiva kan sedan lämpligen
kombineras med anläggningen av motsvarande televisionsstationer
enligt 14-årsplanen.

Anläggningskostnaderna för de 19 definitiva stationerna beräknas till
26 milj. kr. Vid en koordination med televisionsstationerna skulle anläggningskostnaderna
reduceras till 19,2 milj. kr. Skillnaden 6,8 milj. kr.
bör överföras på televisionen, sedan denna utbyggts. Anläggningskostnaderna
för de återstående 12 stationerna blir i definitivt utförande 7,8 milj.
kr., om de byggs samtidigt med motsvarande televisionsstationer. Kostnaderna
uppskattas till 2 milj. kr. för det provisoriska utförandet. Den
totala investeringen, sedan samtliga FM-stationer utbyggts till definitiva
stationer och kombinerats med televisionsstationer, blir sålunda (19,2 +
7,8) 27,o milj. kr.

Som förut framhållits måste man räkna med högre kostnader för trådradionaten
inom glesbygderna än för motsvarande nät inom tätbygderna.
De ifrågavarande delarna av glesbygderna blir de mest svåråtkomliga och
därmed de dyraste i landet. Man bör därför för dessa räkna med en anläggningskostnad
om 60 kr. per abonnent. Anläggningskostnaderna för
250 000 abonnenter blir då 15 milj. kr.

Totala anläggningskostnaderna för ett nät av FM-stationer inom glesbygderna
kompletterat med trådradionät blir (27 + 15) 42 milj. kr. Den 30
juni 1955 beräknas 150 000 abonnenter inom glesbygderna ha fått trådradioanslutning.
 FM-stationerna och det kompletterande trådradionätet
kommer således att tillsammans försörja 700 000 abonnenter. Den genomsnittliga
anläggningskostnaden för dessa abonnenter blir 60 kr. per nominell
abonnent.

Årskostnaderna för de 19 definitiva FM-stationerna beräknas till 3,3 milj.
kr., så länge de drivs utan att vara koordinerade med television. Sedan de
utbyggts även för television, beräknas årskostnaderna sjunka till 2,8 milj.
kr. Årskostnaderna för de provisoriska FM-stationerna beräknas till 0,35
milj. kr. När- dessa senare utbyggts till definitiva stationer, beräknas

Kungl. May.ts proposition nr 146 år 1955

25

årskostnaderna för dem stiga till l,i milj. kr. Genomsnittliga årskostnaderna
blir i runt tal 3,7 milj. kr. Genomsnittliga årskostnaderna per
nominell abonnent inom stationernas försörjningsområden blir 7,oo kr.

Antalet speciella trådradioledningar och antalet stationsutrustningar
blir stort jämfört med tätbygderna. För tätbygderna har den genomsnittliga
årskostnaden beräknats till 4,so kr. per abonnent. För ifrågavarande
delar av glesbygderna måste man räkna med 5,50 kr. per abonnent. Årskostnaderna
för 250 000 abonnenter blir då i runt tal 1,4 milj. kr.

Totala årskostnaderna för ett nät av FM-stationer inom glesbygderna
kompletterat med trådradionät blir (3,7 + 1,4) 5,i milj. kr. Den genomsnittliga
kostnaden för de av FM-stationerna jämte kompletterande trådradionät
försörjda 700 000 abonnenterna blir 7,30 kr. per nominell abonnent.

D. Trådradiodistribution i de radiomässiga glesbygderna

Antalet stationsutrustningar inom glesbygderna beräknas till 4 800, antalet
speciella trådradioledningar till 85 000 och antalet filterutrustningar
och heminstallationer till 765 000. Den 30 juni 1955 beräknas ungefär
1 000 stationsutrustningar vara installerade och 150 000 heminstallationer
vara utförda. För tiden efter den 30 juni 1955 blir anläggningskostnaderna för

trådradionäten följande.

3 800 st. stationsutrustningar.................................... 9,69 milj. kr.

615 000 » filteranordningar och heminstallationer ......... 18,45 » »

85 000 » speciella trådradioledningar och heminstallationer
............................................................... 7,65 » »

Summa 35,79 milj. kr.

Anläggningskostnaden blir i genomsnitt 51,io kr. per abonnent.

Av det totala investeringsbeloppet beräknas 4 % eller ungefär 1,4 milj.
kr. komma att användas för inköp av apparatdelar från utlandet.

Med användande av samma kostnadsuppgifter som i beräkningen för
tätorterna erhålles följande sammanställning av årskostnaderna:

3 800 st. stationsutrustningar .................................... 2,53 milj. kr.

615 000 » filterutrustningar och heminstallationer............ 1,85 » »

85 000 » speciella trådradioledningar och heminstallationer
.................................................................. ^’70 * >y

Summa 5,08 milj. kr.

Årskostnaden blir i genomsnitt 7,25 kr. per abonnent.

Sammanfattningsvis kan sägas, att den från kostnadssynpunkt sett huvudsakliga
skillnaden mellan trådradiodistributioncn och FM-distributionen
ligger däri, att trådradion nästan helt lägger investeringarna på

26

Kungl. Maj:ts proposition nr U6 år 1955

distributören, under det att FM-systemet lägger den avgjort större delen
av investeringarna på radioabonnenterna. Amorteringarna av distributörens
investeringar läggs in i licensavgiften. I trådradioalternativet ligger
praktiskt taget all amortering i licensavgiften. I FM-alternativet ingår
endast en mindre del av amorteringskostnaden i licensavgiften under det
att den större delen läggs direkt på abonnenterna.

E. Programledningsnätet

Programledningsnätet är ännu inte tillräckligt utbyggt i alla delar av
landet och behöver fördenskull kompletteras. Varken FM-stationerna eller
tradradionätet ställer nagra särskilda krav på utbyggnaden utöver den
redan planerade. För trådradioalternativet tillkommer emellertid ett behov av

opupiniserade vanliga telefonledningar — mellanortsledningar _för

högfrekvent överföring av programmen mellan en del telefonstationer.

Investeringskostnaderna för programledningar och mellanortsledningar
ingar i investeringarna för riks- och landskabelnäten och behöver ej redovisas
i detta sammanhang. Årskostnaderna däremot påförs radionätet. Årskostnaderna
för mellanortsledningar har beräknats till 0,3o kr. per radioabonnent.
 De inverkar inte på resultatet av jämförelserna mellan kostnaderna
för de olika alternativen.

4. Förbättring av nuvarande nät av lång- och mellan vågsstationer

Av redan anförda skäl bör utbyggnaden av distributionssystemet, antingen
man väljer FM eller trådradio eller bådadera, utföras för två sändningskanaler.
 Om programproduktionen stannar vid två samtidiga program,
 skulle det nuvarande nätet av lång- och mellanvågsstationer kunna
tänkas bli överflödigt, när det nya distributionsnätet är fullt utbyggt. Så
blir emellertid inte fallet. Det kommer alltid att finnas ett behov av att
nå utanför landets gränser liksom av att nå abonnenter inom landet med
trådlös sändning på lång- och mellanvåg. FM-sändningarnas räckvidd är i
stort sett begränsad till synranden och når endast i undantagsfall utanför
landets gränser. Trådradiosändningarna är bundna till ledningsnätet men
får en trådlös strålningsverkan över några hundratal meter från trådradioförande
ledning.

De nuvarande rundradiostationerna i Motala och Hörby har i köpenhamnsplanen
tilldelats exklusiva frekvenser. Stationerna har på senaste
liden tyvärr varit störda av utländska sändare. Telestyrelsen har hos vederbörande
förvaltningar gjort föreställningar beträffande de störande sändarna
och hyser gott hopp om att stationernas exklusiva frekvenser i framtiden
kommer att respekteras. Stationerna är således av stort värde som
reservmöjlighet för abonnenterna inom landet och för mottagningen av
svenska rundradioprogram av lyssnare utomlands. De svenska kortvågs -

27

Kungl. May.ts proposition nr 146 år 1955

sändningarna kan inte alltid tillfredsställande avlyssnas inom Europa.
Sändningarna från Motala- och Hörby-stationerna är ofta pålitligare.

De övriga stationerna arbetar visserligen på delade frekvenser, vilket begränsar
deras räckvidder, nien även dessa stationer utgör en värdefull
reserv. Samtliga de nuvarande stationerna har dessutom ett särskilt stort
värde i beredskapstider.

Stationsnätet kan såväl i fredstid som i beredskapstid utnyttjas för sändning
av speciella program utöver de program som distribueras över FMeller
trådradionäten.

Telestyrelsen planerar moderniseringar och ombyggnad av flera av de
nuvarande stationerna för att göra dem effektivare och mera ekonomiska
i drift. Bland de aktuella projekten kan nämnas en helt ny anläggning i
stället för den nuvarande i Motala. Telestyrelsen har anmält och motiverat
detta behov i sitt anslagsäskande för budgetåret 1955/56. En ny storstation
är under byggnad i Östersund. Byggnadsarbetet har tyvärr fördröjts på
grund av brist på investeringsmedel. Den nya storstationen för Stockholm,
som är under uppförande, beräknas vara färdig omkring årsskiftet 1955/56.
Övriga delar av stationsnätet kommer, som nämnts, även att behöva undergå
ombyggnader och moderniseringar.

5. Förslag till distributionsnätets utbyggnad

Telestyrelsen utgår från att det vid distributionsnätets utbyggnad är
ofrånkomligt att man överallt i första hand bör erbjuda den för abonnenten
ekonomiskt gynnsammaste distributionsmetoden. Den av styrelsen framlagda
utredningen visar att trådradio är det system som för abonnenten
medför de lägsta investerings- och årskostnaderna.

Det kan mot trådradion invändas att abonnenterna inte helt kan bestämma
tidpunkten för anslutningen till dubbelprogrammet. De måste
nämligen vänta i tur och ordning på monteringen av trådradioanslutning
och väntetiden kan i vissa fall bli relativt lång. Trådradion medger inte
samma flyttbarhet av mottagarna inom en bostad som trådlös distribution
o. s. v. Även om detta senare skäl med tanke på abonnenternas genomsnittliga
bostadsförhållanden inte kan anses väga särskilt tungt, måste det
dock tillmätas en viss betydelse.

Det förefaller som om det största intresset för FM-sändningar närmast
är att finna i storstäderna. Då anläggningskostnaderna för en FM-station
räknade per abonnent är relativt små i utpräglade tätorter, blir det relativt
billigt att ta hänsyn till de angivna invändningarna. Man torde kunna
räkna med att en stor del av de abonnenter, som anskaffar FM-mottagare,
bortfaller som trådradioabonnenter. Härigenom reduceras kostnaderna för
trådradiodistribubionen på grund av bortfallet av filter och heminstallationer.

28

Kungl. Maj.ts proposition nr U6 år 1955

Det äi natui ligtvis svårt att beräkna de verkliga investerings- och årskostnaderna
för ett distributionsnät där abonnenterna i tätbygdsområdena
hai valfrihet mellan trådradio och FM, eftersom man inte kan förutse
fördelningen mellan trådradio- och FM-abonnenter. Investeringen i 19
FM-stationer för tätbygdsområdena är 20 milj. kr. Den merkostnad, som
FM-stationerna skulle medföra, reduceras som nämnts på grund av bortfall
av kostnaderna för filter och heminstallationer för de abonnenter, som
väljer FM-alternativet. Sålunda skulle t. ex. ett bortfall av ungefär 600 000
trådradioabonnenter helt kunna kompensera anläggnings- och årskostnaderna
för FM-stationerna. Även om bortfallet av trådradioabonnenter
skulle stanna vid en lägre siffra, torde man dock våga anta att kostnaderna
inte kommer att avvika mycket från dem som beräknats för distributionsalternativet
med enbart trådradio i hela landet. De abonnenter, som inte
önskar trådradioanslutning utan av olika skäl föredrar FM-mottagning,
fåi själva sta för kostnaderna för anskaffning av nya mottagare.

Under hänvisning till den bär framlagda utredningen vill telestyrelsen
anföra den uppfattningen, att det för abonnenten från ekonomisk synpunkt
fördelaktigaste distributionssystemet — trådradio — bör i första
hand överallt göras tillgängligt. Där det med rimliga ekonomiska insatser
är möjligt att dessutom införa FM, bör abonnenten ha möjlighet att välja
detta system i stället för trådradio. Av utredningen framgår att så kan
bli fallet endast i tätbygderna.

Telestyrelsen föreslår därför att rundradions distributionsnät byggs ut
på följande sätt.

Glesbygderna trådradionät för samtliga radioabonnenter. Inom glesbygd6™
blir under alla förhållanden trådradio den enda distributionsmöjlighetcn
för ungefär en tredjedel av1 de där boende abonnenterna.

Tätbygderna dels ett nät av sändar- och förstärkaranläggningar för
tiådradio pa samtliga telefonstationer med möjlighet för de radioabonnenter
som sa önskar att fa tradradioanslutning och dels ett nät av förslagsvis
19 FM-stationer för att bereda möjlighet till FM-mottagning för "de
abonnenter som så önskar.

Utbyggnaden av distributionsnätet för flera program bör bedrivas på
ett sådant sätt, att den -utbyggnad som är nödvändig för att skapa acceptabla
mottagningsförhållanden i glesbygderna icke därigenom eftersätts.

6. Sammanfattning av investeringskostnaderna

Telestyrelsen har uppskattat investeringskostnaderna för enbart riksprogrammet,
 om goda mottagningsförhållanden för detta skall uppnås, till
sammanlagt 88,i milj. kr., varav 30,5 milj. kr.1 avser de planerade radio 1

Som framgår av det föregående har Radiotjänst uppskattat kostnaderna för de båda
radiohusen till 35,5 milj. kr.

Kungl. Maj:ts proposition nr 146 år 1955

29

Tabell 4. Investeringar för distribution av det andra programmet (utöver utbyggt trådradionät

för 150 000 abonnenter).

(Vid ett abonnentantal av 2 300 000)

Investeringar

Antal

radio-

Distribu-

Mot-

nenter

tionsnät

tagare

1 000

miljoner kronor

Tätbygdema

Enbart FM..................................

1 450

1 20,0

113,1

133,1

Enbart trådradio.............................

1 450

58,4

7,2

65,6

Glesbygderna

FM kompletterad med trådradio...............

800

42,0

33,3

75,3

därav: FM................................

550

1 27,0

32,0

59,0

Trådradio..........................

250

15,0

1,3

16,3

Enbart trådradio.............................

700

35,7

3,5

39,2

Hela landet

Alt. 1. FM kompletterad med trådradio ........

2 250

62,0

146,4

208,4

Alt. 2. Enbart trådradio......................

2 150

94,1

10,7

104,8

Alt. 3. FM i tätbygderna och trådradio i gles-

bygderna ...........................

2 150

55,7

116,6

172,3

1 I koordination med utbyggnad av televisionen.

husen i Stockholm och Göteborg, 21,9 milj. kr. en erforderlig utbyggnad av
sändarna för lång- och mellanvåg och 35,7 milj. kr. utbyggnad av trådradionätet
i glesbygderna.

Investeringskostnaderna för distributionen av det andra programmet
har styrelsen beräknat enligt tre alternativ, nämligen dels FM-distribution
i hela landet kompletterad med trådradio för de radioabonnenter, som inte
kan nås med FM-sändningar, dels trådradio i hela landet och dels FM-distribution
i tätbygderna och trådradio i glesbygderna.

I tabell 4 redovisas de beräknade kostnaderna för dessa alternativ. Av
tabellen framgår jämväl de av telestyrelsen beräknade investeringskostnaderna
på mottagarsidan, d. v. s. vid FM-distribution merkostnaderna
för FM-apparater och antenner och vid trådradio kostnaderna för anslutningssnören.
 Investeringarna avser utbyggnaden i såväl tätbygderna som
glesbygderna, varför de i trådradioalternativen innefattar de kostnader
för detta system, som redan ingår i investeringsplanerna för riksprogrammet.
Beräkningarna är grundade på abonnentantalet vid utgången av 1953. De
förändras något om hänsyn tages till den förutsedda ökningen av antalet
radioabonnenter och är därför icke direkt jämförbara med de investeringskostnader,
 som redovisas i tabell 5 och med årskostnadsuppgifterna i tabell
6 och 7.

I tabell 5 redovisas de årliga statliga investeringarna enligt telestyrelsens
beräkningar för dels riksprogrammet och dels två program vid de nämnda

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 146 år 1955

Tabell 5. Jämförelse mellan investeringskostnaderna för produktion och distribution av ett
program och för två program vid olika distributionsalternativ

Miljoner kronor

Budgetår

Ett program

Två program

Alt. 1. FM
i hela landet
kompletterad
med trådradio

Alt. 2. Trådradio
i hela landet

Alt. 3. FM i tät-bygderna, trådradio
i glesbygderna

ökning

under

året

Summa

ökning

under

året

Summa

ökning

under

året

Summa

ökning

under

året

Summa

1

2

3

4

5

6

7

8

9

55/56

8,1

8,1

13,8

13,8

16,5

16,5

9,3

9,3

56/57

10,9

19,0

14,1

27,9

20,9

37,4

12,4

21,7

57/58

11,8

30,8

16,1

44,0

21,8

59,2

14,4

36,1

58/59

21,3

52,1

26,2

70,2

31,3

90,5

23,3

59,4

59/60

14,3

66,4

15,8

86,0

24,3

114,8

15,6

75,0

60/61

15,3

81,7

14,0

100,0

25,3

140,1

18,7

93,7

61/62

5,8

87,5

5.8

105,8

5,8

145,9

5,8

99,5

62/63

0,2

87,7

0,8

106,6

0,2

146,1

0,8

100,3

63/64

0,2

87,9

1,3

107,9

0,2

146,3

1,3

101,6

64/65

0,2

88,1

3,4

111,3

0,2

146,5

3,4

105,0

alternativen för distributionen av andra programmet. Bygges icke FM-stationerna
i tätbygderna i koordination med motsvarande televisionsstationer,
ökar totalsummorna för alternativen 1 och 3 med 6,8 milj. kr.

Tabell 6. Jämförelse mellan beräknade årskostnader vid produktion och distribution av ett
program och två program enligt olika distributionsalternativ

Miljoner kronor

Budgetår

Ett program

Två program

Alt. 1. FM
i hela landet
kompletterad
med trådradio

Alt. 2. Trådradio
i hela landet

Alt. 3. FM i tät-bygderna, trådradio
i glesbygderna

ökning

under

året

Summa

ökning

under

året

Summa

ökning

under

året

Summa

ökning

under

året

Summa

1

2

3

4

5

6

7

8

9

55/56

1,8

35,0

2,8

36,0

4,2

37,4

2,8

36,0

56/57

2,9

37,9

4,1

40,1

5,5

42,9

4,1

40,1

57/58

1,3

39,2

2,5

42,6

3,9

46,8

2,7

42,8

58/59

1,8

41,0

3,7

46,3

5,1

51,9

3,7

46,5

59/60

3,5

44,5

4,4

50,7

6,0

57,9

4,5

51,0

60/61

2,4

46,9

4,3

55,0

5,7

63,6

4,6

55,6

61/62

0,9

47,8

1,7

56,7

0,8

64,4

0,9

56,5

62/63

0,9

48,7

1,0

57,7

1,4

65,8

0,9

57,4

63/64

0,6

49,3

0,8

58,5

0,8

66,6

0,6

58,0

64/65

0,5

49,8

1,0

59,5

0,7

67,3

0,5

58,5

Tabell 7. Beräknat ekonomiskt resultat av rundradioverksamheten vid produktion och distribution av två program enligt olika

distributionsalternativ

Budget-

år

Antal

radio-

licen-

ser

milj.

Alt. 1.

FM i hela landet kompletterad
med trådradio

Alt

2. Trådradio i

hela landet

Alt. 3.

FM i tätbygderna och trådradio
i glesbygderna

Utgifter

milj.

kr.

Li-

cens-

avgift

kr.

In-

koms-

ter

milj.

kr.

överskott resp.
underskott
milj. kr.

Utgifter

milj.

kr.

Li-

cens-

avgift

kr.

In-

koms-

ter

milj.

kr.

överskott resp.
underskott
milj. kr.

Utgifter

milj.

kr.

Li-

cens-

avgift

kr.

In-

koms-

ter

milj.

kr.

Överskott resp.
underskott
milj. kr.

Under

året

Summa

Under

året

Summa

Under

året

Summa

1

2

3

4

5

6

7

8

9

10

11

12

13

14

15

16

17

30/6 55

2,40

—

—

—

—

1 10,2

—

—

—

—

1 10,2

—

—

—

—

1 10,2

55/56

2,44

36,0

15

36,6

0,6

10,8

37,4

15

36,6

— 0,8

9,4

36,0

15

36,6

0,6

10,8

56/57

2,48

40,1

»

37,2

— 2,9

7,9

42,9

»

37,2

— 5,7

3,7

40,1

»

37,2

— 2,9

7,9

57/58

2,54

42,6

»

38,1

— 4,5

3,4

46,8

20

50,8

4,0

7,7

42,8

»

38,1

— 4,7

3,2

58/59

2,60

46,3

20

52,0

5,7

9,1

51,9

»

52,0

0,1

7,8

46,5

20

52,0

5,5

8,7

59/60

2,64

50,7

»

52,8

2,1

11,2

57,9

»

52,8

— 5,1

2,7

51,0

»

52,8

1,8

10,5

60/61

2,68

55,0

»

53,6

— 1,4

9,8

63,6

22

59,0

— 4,6

— 1,9

55,6

»

53,6

— 2.0

8,5

61/ 62

2,72

56,7

»

54,4

— 2,3

7,5

64,4

24

65,3

0,9

— 1,0

56,5

»

54,4

— 2,1

6,4

62/63

2,76

57,7

»

55,2

— 2,5

5,0

65,8

»

66,2

0,4

— 0,6

57,4

»

55,2

— 2,2

4,2

63/64

2,80

58,5

»

56,0

— 2,5

2,5

66,6

»

67,2

0,6

0,0

58,0

»

56,0

— 2,0

2,2

64/65

2,84

59,5

22

62,5

3,0

5,5

67,3

»

68,2

0,9

0,9

58,5

»

56,8

— 1,7

0,5

1 Detta belopp motsvarar under budgetåren 1951/52—

-1953/54 företagna extra avsättningar till

värdeminskningskonto.

00

Kungl. Maj:ts proposition nr 146 dr 1955

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 146 år 1955

Tabell 6 visar de beräknade årskostnaderna för produktion och distribution
av dels riksprogrammet vid den tidigare nämnda utbyggnaden och
dels för två program vid de olika distributionsalternativen för andra programmet.
 I tabell 7 slutligen visas de inkomster rundradiorörelsen behöver
för att täcka de löpande kostnaderna för produktion och distribution av
två program.

Svenska Radioindustriföreningens förslag beträffande distributionen

av det andra programmet

Svenska Radioindustriföreningen anför i huvudsak följande.

Trådradio innebär för abonnenterna den fördelen, att de kan ta emot
de över telefonnätet utsända radioprogrammen med tillhjälp av sina vanliga
apparater för lång- och mellanvåg. För apparatens anslutning till
telefonledningen måste dock en särskild installation i form av filter, anslutningsjackar
etc. utföras i hemmet av televerkets personal. Detta arrangemang
innebär för abonnenten betydande praktiska olägenheter. Arbetet
med installation, omflyttning eller reparation av anläggningen torde komma
att medföra långa väntetider. Abonnenten kan endast använda sin mottagare
på den eller de platser, där en anslutningsjack finnes uppsatt, vilket
begränsar hans frihet att koppla in apparaten till det för tillfället lämpligast
belägna eluttaget i hemmet, ekonomibyggnaden etc. För att minska
olägenheten blir kravet på många jackar stort, vilket medför kostnader
och störande ledningsdragning. Abonnenten kan ej få in trådradioprogrammet
pa en batterimottagare, som han för med sig exempelvis till sommarstugan,
 i motorbåten eller på resor. Den universella tillgång till radioprogrammen
som ligger i den direkta radioöverföringen och som utgör
grunden till rundradions framgångar går förlorad. Detta får ej underskattas,
 särskilt med tanke på att framtidens radiomottagare genom användning
av transistorer kan förutses alltmer bli av portabelt utförande.

Tradradio kan pa grund av tradbundenheten ge en mycket störningsfri
mottagning under förutsättning att felaktigheter på telefonnätet ej förehgger.
 Emellertid torde fel på ledningarna kunna uppstå, som ej ha någon
betydelse för telefonkommunikationen, men som är störande för radiomottagningen.
 Föreningen ifrågasätter, om det blir möjligt för televerket att
vid ett fullt utbyggt trådradionät hålla detta i sådant skick, att dylika störningar
icke inträder.

Föi eningen anför vidare, att FM-systemet erbjuder en utomordentligt
störningsfri och högklassig radioöverföring. Dess nackdel är, att de vanliga
radiomottagarna för mellan- och langvag ej kan ta emot program, som
sändes övei FM-stationer. Radiolyssnaren måste1 därför köpa en ny apparat
byggd även för FM-mottagning eller också skaffa en s. k. FM-tillsats
till den gamla apparaten. Genom de tekniska framsteg på FM-mottagarnas
område som gjorts under de sista åren kan nu mottagare med fullgoda

Kungl. Maj:ts proposition nr 146 år 1955

33

egenskaper ifråga om stabilitet, störningsfrihet, tonfrekvensområde etc.
produceras till låga priser. Det beräknas, att vid svensk serieproduktion
försäljningspriset (riktpriset) för en apparat i den lägre prisklassen med
FM blir cirka 40 kr. högre än för motsvarande apparat utan FM. FM-mottagaren
ger då eu betydligt bättre ljudkvalitet. FM-tillsatser för anslutning
till befintliga apparater beräknas i handeln kosta högst 100 kr. Priset blir
här beroende på i hur stora serier de kan tillverkas.

Tidigare har man ansett, att goda och dyra FM-antenner är nödvändiga
för FM-mottagningen. Numera ger de i apparaterna inbyggda antennerna
fullt tillfredsställande mottagning på de flesta platser, och där så icke är
fallet kan extra antenner ordnas för en mindre kostnad.

Betydelsen av att lyssnarna vid FM-systemet måste skaffa sig nya mottagare
eller FM-tillsatser, vilket ej är behövligt vid trådradio, måste ses
mot bakgrund av att ett utbyte av gamla radioapparater ständigt äger rum
i vårt land. Livslängden för en apparat kan uppskattas till omkring 12 år,
och en stor del av apparatbeståndet kommer under utbyggnadstiden för
ett FM-nät automatiskt att förnyas och kan därvid ersättas med apparater
för FM-mottagning.

Föreningen jämför de båda systemens kostnader med utgångspunkt från
telestyrelsens tre distributionsalternativ. På basis av det siffermaterial,
som styrelsen framlagt, har föreningen kommit till följande resultat.

Tabell 8. Investeringskostnad för dubbelprogramnät (utöver utbyggt trådradionät
för 150 000 abonnenter)

Miljoner kronor

Alt. 1. FM i hela
landet kompletterad
med trådradio

Alt. 2. Trådradio
i hela landet

Alt. 3. FM i tät-bygderna och tråd-radio i glesbygderna

statlig

privat

statlig

privat

statlig

privat

20

65

58

29

20

65

25 1

32

36

14

36

14

45

97

94

43

56

79

1

42

1

17

1

15

1 450 000 abonnenter »tätbygder»
................

700 000 abonnenter »glesbygder»
................

Hela landet..............

Summa statlig och privat in
vestering..............

I uppställningen skiljes på statlig och privat investering. Den statliga
innefattar kostnaderna på sändarsidan och vid trådradio även för abonnentanslutningarna.
 Den privata innefattar vid trådradio abonnentens kostnad
för ett speciellt anslutningssnöre till radioapparaten (5 kr.) och för

1 Kostnaderna för 250 000 trådradioanslutningar är ej inräknade. Kostnaderna för FM-stationerna
är därjämte approximativt beräknade.

3—337 ö6 Bihang till riksdagens protokoll 1955. 1 samt. Nr 146

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 146 år 1955

en extia anslutningsjack (15 kr.). I motsats till telestyrelsen anser föreningen
nämligen, att en enda anslutningsjack ej fyller ens de anspråkslösaste
krav på bekvämlighet, utan att genomsnittligt minst två jackar
erfordras. Vid FM-system innefattar den privata kostnaden prisskillnaden
vid inköp av apparat med resp. utan FM (40 kr.) samt viss antennkostnad
(5 kr.).

Man finner av uppställningen, att de totala investeringskostnaderna blir
ungefär desamma i alla tre alternativen, under det att fördelningen av dem
på statlig och privat investering blir helt olika. Vid trådradio enligt alt. 2
faller den väsentliga investeringen på staten, vid helt FM-system enligt
alt. 1 faller däremot den mindre delen på staten och uppgår ej till hälften
av kostnaden i alt. 2.

FM-alternativet är emellertid ännu gynnsammare än vad som framgår
av tabellen. Genom kombinationen med TV-nätet sjunker nämligen investeringskostnaden
även för TV-stationerna i förhållande till vad annars
skulle bli fallet (se TV-utredningens betänkande sid. 97). De i TV-utredningens
förslag inräknade kostnaderna minskar således med omkring It
milj. kr., vilket bör tillgodoräknas FM-nätets kostnader och dess statliga
investeringsdel. (Motsvarande siffra för alt. 2 är 5 milj. kr.)

Det kan naturligtvis råda delade meningar, om den använda beräkningsgiunden
för de privata investeringarna i den ovanstående jämförelsen är
den riktigaste, och om dessa investeringar över huvud taget skall beaktas
vid en sådan jämförelse. Även om man tillämpar andra grunder, förändrar
detta icke det förhållandet, att det rena FM-alternativet medför de ojämförligt
lägsta statsinvesteringarna för rundradionätets utbyggnad.

Av vad som anförts framgår enligt föreningens mening, att en utbyggnad
enligt alternativ 1 blir den ur alla synpunkter ändamålsenligaste lösningen
av distributionsfrågan.

Utbyggandet av ett FM-nät i enlighet med stockholmsplanen medför
många betydande fördelar. Föreningen framhåller bl. a. följande.

Genom att ett enhetligt system tillämpas över större delen av landet
kan samma apparater användas i stort sett överallt, varigenom svårigheter
av denna anledning ej uppstår för lyssnarna vid flyttning mellan olika
platser och på resor.

Standardisering av apparaterna kan ske i största utsträckning, varigenom
den svenska radioindustrien kan producera större serier av ett
mindre antal modeller och därmed till lägre priser. Även handelns kostnader
reduceras.

Industrien kan utnyttja de tekniska framsteg, som vid den fortsatta utvecklingen
av FM-systemen göres i utlandet och tillämpa dem både ifråga
om sändare- och mottagarekonstruktioner. Denna utveckling är av betydelse
även för den inhemska produktionen av kommunikationsradio, icke
minst för försvarets räkning.

35

Kungl. Maj:ts proposition nr 146 år 1955

Ur beredskapssynpunkt erbjuder FM-distributionen på grund av sin
ringa sårbarhet och den smidighet i radioinfonnationen till allmänheten, som
den medger, stora fördelar.

På vissa platser i vårt land råder sådana lokala förhållanden, exempelvis
bebvggelsens belägenhet i en långsträckt dalgång, starka störningar
från en kraftledning eller elektrisk järnväg etc., att trådradio ger bättre
mottagningsförhållanden än FM. I sådana fall bör trådradiosystemet komma
till användning, och ett i övrigt utbyggt FM-nät får ej lägga hinder i
vägen härför.

Föreningen sammanfattar sin ståndpunkt beträffande distributionssystemet
på följande sätt:

Det kan ej vara rationellt att i ett land som vårt bygga ut ett trådnät
för rundradio ungefär samtidigt som ett radionät för television skall anläggas.
 — Distributionen av det andra rundradioprogrammet och förbättring
av lyssningsmöjligheterna för riksprogrammet där mottagningsmöjligheterna
är otillfredsställande bör därför ske genom utbyggnad av ett FMnät
för hela landet i kombination med ett TV-nät i enlighet med stockholmsplanen.
 — För sådana platser där de lokala förhållandena, av geografisk,
 bebyggelse-, störnings- eller annan natur, gör trådradiomottagningen
mer ändamålsenlig än FM bör trådradio fortfarande komma till användning.
 — Fn plan över den byggnadstakt och den byggnadsordning
som skall följas vid utbyggnad av FM- och TV-stationerna bör utarbetas.
Denna plan bör offentliggöras så snart ske kan, så att radioindustrien med
ledning av densamma kan igångsätta tillverkning av radioapparater för
FM-mottagning i rätt omfattning och allmänheten anpassa sina inköp av
nya radiomottagare i enlighet med den kommande utvecklingen.

Kommentarer och förslag av utredningens ordförande

1. Programkanalernas användning

Enkelprogrammet har inte bara den besvärande effekten att det begränsar
utsändningsvolymen under bästa programtid och tvingar till en
ibland olycklig inskränkning av utrymmet för enskilda inslag. Konkurrensen
om den enda programkanalen måste också under sådan tid mana fram
en strävan att anpassa programpunkterna för en så vid publik som möjligt
och därmed en benägenhet att göra ett visst våld på det enskilda inslagets
innehåll och form. Med tillkomsten av ytterligare distributionskanaler
befrias produktionen från dessa besvärande band. Varje programkategori
kan få ökat utrymme och den enskilda programpunkten kan även
under bäsla programtid anpassas enbart för den mer eller mindre begränsade
men särskilt intresserade publik som den vänder sig till. I det
nya skede som dubbelprogrammet inleder bör då de främsta uppgifterna

36

Kungl. Maj:ts proposition nr Vid år 1955

vara att väl utnyttja de resurser, som det förstärkta distributionsnätet erbjuder,
 för en omfördelning av programmet efter lyssnarnas behov och att
vid utformningen av enskilda programpunkter noga tillvarata den ökade
friheten för en inre omdaning av produktionen, så att varje inslag motsvarar
intresserade lyssnares berättigade krav. Dessa uppgifter syns viktigare
än ökningen av produktionsvolymen i och för sig. Denna bör ses
mera som en följd av än som ett mål för utbyggnaden.

Av skäl som framgår av telestyrelsens utredning kommer de nya distributionskanalerna
oberoende av systemvalet att bli dubblerade och man
kommer, såsom även Radiotjänst påpekar, att i slutstadiet disponera dels
en enkelkanal, bestående av nuvarande lång- och mellanvågssändare, och
dels en dubbelkanal, bestående av trådradionät eller FM-sändare eller
kombinationer därav. Visserligen når inte enkelkanalen i sin nuvarande
form ut över hela landet men den kan, i den mån dubbelkanalen anordnas
med trådradio i glesbygderna, med måttlig kostnad kompletteras i detta
hänseende genom att systemet där utrustas för en tredje kanal. Tekniskt
vore detta möjligt även vid FM-systemet men det medges tyvärr ej inom
stockholmsplanen. Då användningen av trådradio inom glesbygderna emellertid
av flera skäl är väl motiverad, bör man kunna utgå ifrån att vi
slutligt kommer att disponera tre landsomfattande kanaler för distributionen.
 Programledningsnätet utbyggs redan enligt nu tillämpade planer
för tre kanaler, och produktionens planerade tekniska utrustning, bl. a.
för inspelning av programinslag, medger t. o. m. i betydande omfattning att
varje kanal matas med sitt särskilda program. Varken tekniska eller ekonomiska
hinder synes därför resa sig mot en utbyggnadsplan, som innebär
att det snart nog kommer att tidvis utsändas tre olika program. Denna möjlighet
kan naturligtvis utnyttjas för lokala och regionala program men
också understundom för riksprogram.

Med lyssnarnas av Radiotjänst redovisade huvudönskemål — ökat utrymme
för samhälleliga och allmänkulturella frågor, för kurs- och studieverksamhet
samt för underhållning och lättillgänglig musik — är det också
svårt att förstå, att den besvärande tidskonkurrensen skall kunna helt
neutraliseras och att lyssnarna skall kunna bli någorlunda tillfredsställda
om inte särskilda programpunkter stundom sänds på den tredje kanalen
under bästa programtid. En sådan anpassning av dubbelprogrammet efter
behov och resurser bör också kunna accepteras oberoende av de argument,
som Radiotjänst anför mot ett trippelprogram i egentlig mening. Televisionens
tillkomst bör enligt ordförandens mening inte vara ägnad att
rubba slutsatsen. Samhällets krav på radioprogrammet kan inte sänkas
därför att en mindre grupp av lyssnare måhända kommer att visa nedsatt
intresse, och de svårigheter televisionen kan medföra genom konkurrens
om de produktiva krafterna kan väl tvinga till en begränsning av produktionsvolymen
men hindrar inte en längre driven uppspaltning.

Kungl. Muj:ts proposition nr 1M ur 1955

37

Frågan om programmets lämpliga sammansättning och fördelning vid
utsändningen bedöms helt naturligt olika beroende på den vikt man vill
tillmäta de olika huvudönskemålen. Inte minst framträder här frågan om
hur långt man bör gå med ökat utrymme för underhållning och särskilt
för lättillgänglig musik. Behovet härav bör inte bagatelliseras och kan
säkerligen också tillgodoses utan den av Radiotjänst befarade sprängningen
av den rimliga ramen för produktionen. När nu den tekniska apparaten
medger att detta behov tillgodoses utan intrång på utrymmet för andra,
lika önskvärda programinslag, kan ordföranden inte finna programmet
tillfredsställande ordnat förrän denna möjlighet att skänka lyssnarna avkoppling
blivit tillvaratagen.

Dubbelprogrammet ger lyssnaren viss möjlighet att välja mellan samtidiga
program av olika slag men denna samtidighet skulle också kunna
hindra honom från att avlyssna inslag som intresserar honom, om inte
repriser får ökad användning. Ett omfattande reprisutbyte mellan programmen,
 även berörande bästa programtid, borde därför inte betraktas som ett
fattigdomsbevis eller blott som ett uttryck för gränsdragningsbesvär. Det
motsvarar helt enkelt ett behov hos lyssnarna, något som f. ö. rundradioutredningen
stryker under.

Såsom Radiotjänst utvecklat måste det program, som sänds på enkelkanalen
av hänsyn till lyssnare, som endast nås av denna kanal, allt
framgent utformas som ett enkelprogram av väsentligen samma typ som
nuvarande riksprogram, ehuru det naturligtvis bör berikas genom produktionens
utbyggnad och ges ökad sändningstid. Till lyssnarnas bekvämlighet
bör vidare åtminstone den ena av dubbelkanalerna föra program under
hela den tid sändning pågår. I sin helhet kan därför produktionen anses
omfatta ett enkelprogram och ett samtidigt utgående, tidvis tvåspaltigt
dubbelprogram. Enkelprogrammet kommer då även framdeles att jämte
kortvågsprogranunet bära »vår andes stämma i världen». Utan tvivel bör
enkelprogrammet av praktiska och ekonomiska skäl i stor utsträckning
sammanfalla med den ena eller andra spalten av dubbelprogrammet, men
en fast koppling vid den ena spalten är icke tekniskt nödvändig. Inte heller
behöver den särskilda karaktären av enkelprogrammet hindra den begränsade
sändning av tre samtidiga programpunkter, som enligt det föregående
torde behövas för att neutralisera konkurrensen om den bästa programtiden.
 Väsentligt synes vara att programproducenten tillvaratar den
möjlighet, frikopplingen mellan programmen ger, att inrikta produktionen
inte på ett första, genomgående program, som tidvis kompletteras med ett
jämsides löpande andra program, utan snarare i första hand på ett komplett
och fullgott dubbelprogram. Ur dettas rikhaltiga innehåll kan enkelprogrammet
därefter sammansättas genom ett urval med nödiga beskärningar
och med eu så omlagd tidsföljd att lyssnarnas behov blir vederbörligt beaktade.
 Detta betraktelsesätt och en motsvarande organisation finner ord -

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 146 är 1955

föranden kunna bli till fördel för bägge programmen och därmed för hela
rundradiopubliken men också kunna ge ökad stimulans till programverksamhetens
önskvärda omdaning.

Programmets sammansättning bör utvecklas med ledning av vunna erfarenheter
om lyssnarnas behov. Det vore önskvärt att Radiotjänst i detta
hänseende finge stöd av aktiva lyssnarorganisationer eller av pressen, som
vid sidan av sina recensioner av enskilda programpunkter eller enstaka
kvällsprogram också, exempelvis i månads- eller kvartalsrevyer, kunde mer
än som nu sker granska principerna för programkompositionen. Det viktiga
är dock enligt ordförandens mening att programverksamheten ställer i
första rummet inte produktionsvolymens tillväxt utan en programmets inre
och yttre omdaning, som växer fram ur en strävan att utan fördomar och
konstlade tekniska spärrar tillgodose olika lyssnargruppers behov.

2. Fri eller avgiftsbelagd trådradioansliilning?

Kostnaderna för ett fullt utbyggt trådradionät hänför sig endast till en
mindre del till stationsutrustningar, medan större delen avser filterutrustningar
och heminstallationer samt speciella trådradioledningar, här kallade
abonnentanslutningar. Kostnaderna för en stationsutrustning utgör genomsnittligt
2 550 kr. och för en abonnentanslutning i medeltal 30 kr. för
sådana abonnenter, som kan anslutas till telefonledning, och 90 kr. för
övriga. Antalet abonnenter av den senare kategorien beräknas inom en
nära framtid gå ned från 20 % av totalantalet till 10 % i de radiomässiga
tätbygderna och 12 % i glesbygderna. Man kan därför räkna med en genomsnittlig
kostnad för abonnentanslutningar av 36 å 37 kr.

Inom de radiomässiga glesbygderna beräknas trådradionätet den 1 juli
1955 omfatta 1 000 stationer med 150 000 abonnenter. Genomförd i hela
landet skulle trådradion för den efter den 1 juli 1955 återstående utbyggnaden
enligt telestyrelsens uppgifter dra en kostnad för stationsutrustningar
av 15,8 milj. kr. och för abonnentanslutningar av 78,3 milj. kr. Hela
anläggningskostnaden skulle alltså bli 94,i milj. kr. och därav skulle stationsutrustningarna
svara för 16,8 %. Den av telestyrelsen förutsatta tillkomsten
av nya radioabonnenter skulle successivt öka anslutningskostnaden
med 1 å 2 milj. kr. om året.

Vid bedömandet av frågan, om anslutningen till trådradionätet bör vara
fri eller avgiftsbelagd, kan det vara skäl att beakta denna fördelning av
kostnaderna. Stationsutrustningarna kan närmast anses motsvara radiosändarna
vid trådlös distribution, medan abonnentanslutningarna snarast
motsvarar därvid erforderliga antennanläggningar. Skillnaden är blott den,
att kostnaden blir jämnare fördelad vid trådradio än vid trådlös distribution,
 där många abonnenter reder sig utan särskild antenn.

Eftersom den enskilde abonnenten eljest helt får svara för sin mottagningsanläggning,
 blir kostnadsfördelningen vid trådlös distribution mycket

39

Kungl. Maj:ts proposition nr lb6 år 1955

ojämn, beroende på att både avståndet till närmaste sändare och lokala
förhållanden, som påverkar signalfältstyrka och störningsnivå, ställer
mycket olika krav på såväl mottagare som antenn. Det har dock aldrig
offentligt ifrågasatts att utjämna dessa kostnadsskillnader med hjälp av
licensmedel. Det vore därför mest konsekvent att fördela kostnaden vid
trådradio så, att stationsutrustningarna belastade licensmedlen men kostnaderna
för abonnentanslutningen bures av varje abonnent.

De avgifter det kan bli fråga om är icke högre än de antennkostnader
som enligt telestyrelsen skulle belasta många abonnenter vid FM-distribution.
 Anläggningskostnaden per abonnent beräknas såsom nämnts i genomsnitt
till 36 å 37 kr. Därtill kommer kostnaden för apparatsnöre, som nu
betalas med 5 kr. Årskostnaden för dessa detaljer utgör i genomsnitt 3: 50
kr. inräknat ränta och amortering, därvid räntan utgår efter 3,5 % med
1: 30 kr. Om en anslutningsavgift uttages för att täcka anläggningskostnaden,
 skulle alltså den återstående årskostnaden för drift och förnyelse utgöra
2: 20 kr. Sammanlagt motsvarar allt detta, inräknat skäligt administrationspålägg,
 en måttlig kostnad för den mycket goda antennanläggning som
trådradioanslutningen utgör.

Om trådradion även i fortsättningen endast skulle avse att förbättra mottagningen
av det första svenska programmet, skulle det måhända bära
emot att nu lägga om kostnadsfördelningen och avgiftsbelägga anslutningen.
 Men vid ett beslut som innebär, att anslutningen gör det möjligt
att inom kort utan särskild apparatkostnad få en tillfredsställande mottagning
av ett dubbelprogram, torde man inte behöva tveka om att införa
de måttliga avgifter vilka, betraktade som antennkostnader, motsvarar en
konsekvent tillämpning av kostnadsfördelningen vid rundradion i övrigt.

Ett avgiftsfritt trådradionät över hela landet skulle helt och hållet förverkliga
dubbelprogrammet utan direkt belastning av den enskilda konsumtionssektorn
av vår samhällsekonomi. Den apparat- och antennanskaffning,
 som vid ett FM-system skulle falla pa enskilda och som i stort
sett skulle komma till stånd i den mån den kunde tränga undan eller
skjuta upp andra liknande inköp, skulle vid trådradio ersättas med en
statlig investering som snart skulle stiga mot 100 milj. kr. Vid FM skulle
anslutningen begränsas till de abonnenter som verkligen önskar tillgång
till dubbelprogrammet, medan vid avgiftsfri trådradio kostnader kan väntas
bli nedlagda även på onödiga anslutningar, nämligen i de många fall,
där enkelprogrammet tillgodoser lyssnarbehoven, vare sig detta beror på
att lyssnaren kan disponera sin tid så att enkelprogrammet är till fyllest
eller på att hans radiointresse är begränsat. Vid avgiftsbelagd trådradio
åter skulle den samhällsekonomiska effekten bli av samma art som vid
FM och innebära, att dubbelprogrammets införande skulle ta sin del av
den enskilda köpkraften i anspråk.

De administrationskostnader, som uttagandet av anslutnings- och abon -

40

Kungl. Maj:ts proposition nr H6 dr 1955

nemangsavgifter för trådradio föranleder, torde inte böra utgöra något
hinder för omläggningen, vilken — såsom redan påpekats — kommer att
inbespara utgifter för onödiga anslutningar. Omläggningen torde böra
genomföras så snart som möjligt, efter det utbyggnadsplan för dubbelprogrammet
blivit godkänd.

3. Systemvalet och lyssnarna

Vid den förutsatta avgiftsbeläggningen av trådradioanslutningarna kommer
licenskostnaden att endast obetydligt påverkas av systemvalet. Det
bbr vid trådradio endast stationsutrustningen, som i sådant hänseende bör
jämföras med FM-sändarna. Trådradion ställer sig då billigast, men om
man såsom rimligt är förutsätter, att ett landsomfattande FM-nät inte
kommei till stånd annat än i kombination med television, så stannar skillnaden
i årskostnad inom en krona per licens. Denna skillnad kan inte gärna
bli avgörande, utan valet kan träffas med hänsyn till å ena sidan konsekvenserna
för lyssnarnas bekvämlighet och egna kostnader samt å andra
sidan belastningen på statens kapitalbudget.

Abonnenternas egna kostnader blir vid båda systemen mycket varierande
och beroende av många omständigheter, bl. a. deras intresse för en omedelbar
anslutning till dubbelprogrammet. Förhållandena torde bäst belysas
av några exemplifierande typfall.

Först ett fall som torde komma att bli ganska vanligt. Hos en abonnent
med familj är man angelägen att snarast tillgodogöra sig möjligheterna att
valja program. En eller annan medlem av familjen vill särskilt ägna sig åt
språkkurser, men övriga vill lyssna till andra programpunkter, som förekommer
samtidigt. Därför inställer sig omedelbart behov att anskaffa en
ny mottagare utöver den gamla. Här kan man tydligen utan vidare jämföra
avgifterna för trådradio med prisskillnaden för FM för den nya mottagaren.
De forra måste minst motsvara en engångskostnad, inräknat två kontakter,
om 56 ki. och en årskostnad om 2: 20 kr. Den senare varierar mellan 40
och 100 kr., beroende på den nya mottagarens prisklass. Var den gamla
apparaten en god familjemottagare, och skall den nya alltså hlott begagnas
för enskilt avlyssnande av kurser, räcker det med en liten, lätt flyttbar
bordsapparat i låg prisklass. FM-systemet blir då billigare men också bekvämare,
 därför att den nya apparaten kan placeras varhelst det för tillfället
passar bäst att begagna den, ute eller inne.

En annan abonnent, med starkt musikintresse, har uppmärksammat den
bättre ljudåtergivning de nya systemen tillåter. I praktiken betyder detta
vid bagge alternativen, att han kommer att vilja skaffa en ny och relativt
dyr mottagare. Kostnadsjämförelsen blir här bestämd av samma element
som i det första fallet, men eftersom det gäller en apparat i högre prisklass,
 blir FM-systemet något dyrare, särskilt om extra trådradiokontakt
inte behövs. Bekvämligheten kan väl bli densamma, då en apparat av det
slag, det här gäller, ändå är ohändig att flytta omkring.

På liknande sätt ställer det sig inom tätbygderna för de troligen ganska
många, som på grund av sina arbetsförhållanden rätt väl kan tillgodogöra

Kungl. Maj:ts proposition nr 146 är 1955

41

sig ett välkomponerat enkelprogram. För dem behöver dubbelprogranimet
vid FM-system inte ställa något problem, förrän anskaffning av ny mottagare
ändå blir aktuell, och man kan därför jämföra kostnaderna för de
förut nämnda elementen. Utfallet blir beroende av den nya apparatens
prisklass och den utrustning i fråga om trådradiokontakter som kan vara
önskvärd. Någon stor skillnad uppkommer i regel icke.

Mången abonnent kommer väl att ha intresse för dubbelprogranimet
fastän inte så varmt att han är beredd att omedelbart anskaffa en ny mottagare.
 Här erbjuder trådradion en billig lösning för tiden till dess apparatbyte
blir aktuellt. Vid FM-systemet påstås man visserligen kunna för
100 kr. skaffa en tillsats, som möjliggör anslutning av den gamla mottagaren,
 men kostnaden blir i varje fall högre än för trådradio och anordningen
syns inte vara att rekommendera. Här visar alltså trådradio under
startåren för dubbelprogranimet en klar överlägsenhet, som kan leda till
en snabbare tillväxt av anslutningen.

De anförda exemplen avser närmast förhållandena inom tätbygderna,
där abonnenten redan förutsätts ha fullgod tillgång till enkelprogrammet.
Inom glesbygderna, där detta icke är fallet, blir trådradion ekonomiskt klart
överlägsen vid införandet av dubbelprogram. Här kräver FM-systemet obetingat
nyanskaffning av mottagare, om man vill nå en fullgod lösning. Och
för abonnenterna inom den radiomässiga obygd, dit inga tillåtna svenska
rundradiosändare når fram, utgör trådradion det enda praktiskt användbara
hjälpmedlet.

Sammanfattningsvis torde man alltså kunna säga, att ur lyssnarnas synpunkt
trådradio är nödvändig i den radiomässiga obygden och bör komma
till användning inom glesbygderna i övrigt för att underlätta anslutningen
till det svenska radioprogrammet överhuvudtaget. I övrigt skulle trådradions
förtjänster företrädesvis komma till synes under de närmaste
åren, då systemet skulle befordra anslutningen till dubbelprogrammet. På
längre sikt kan någon avgörande kostnadsskillnad i ena eller andra riktningen
genomsnittligt inte konstateras. Däremot framträder vissa olikheter
vid användningen, som skulle kunna påverka valet, ehuru i olika riktning,
allt efter den vikt man vill tillmäta dessa förhållanden.

Telestyrelsens jämförelse mellan distributionssystemen från mottagningssynpunkt
föranleder icke ordföranden till annan erinran än att han
icke blivit övertygad om att tillsyn och betjäning av de 7 200 stationsntrustningarna
vid trådradio kan ordnas så effektivt, att trådradion i fråga
om driftsäkerhet blir jämställd med FM. Trådradion företer emellertid
frånsett detta den olägenheten, att mottagarna måste placeras invid den
eller de anslutningskontakter som anbringats. Man blir i detta hänseende
lika bunden som vid centralantenner i flerfamiljshus, ett system som trådradion
på det hela taget är mycket analog med, ehuru tekniskt vida överlägsen.
 Man kan sålunda vid trådradio inte utan vidare flytta sin mottagare

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 146 år 1955

mellan olika byggnader på en lantgård eller mellan vinter- och sommarbostad,
 och man kan inte använda den utomhus, såsom på utflykter. En
viss fastän begränsad rörlighet inomhus kan man uppnå genom ökat antal
kontakter, vilket emellertid då medför särskild kostnad.

Vid FM-systemet förorsakar de starka lokala variationer som uppträder
i signalfältstyrkan, bl. a. på grund av topografiska oregelbundenheter, att
mången abonnent även inom ganska centrala delar av tätbygderna kommer
att nödgas kosta på sig särskild utomhusantenn för en tillfredsställande
mottagning. Även denna olägenhet kan föranleda särskilda kostnader till
betydande belopp.

Summeras dessa omständigheter förefaller enligt ordföranden slutsatsen
bli, att endast ett distributionsnät, som erbjuder lyssnaren valfrihet mellan
trådradio och FM, i längden är fullt tillfredsställande.

4. Systemvalet och kostnaderna

Frågan om abonnenternas kostnader vid de olika systemen kan i det
mesta lämnas å sido. De berör nämligen i huvudsak de utgifter för anslutningen,
 som bör falla inom abonnentens eget bedömande, vare sig det
gäller trådradio eller FM. I båda alternativen måste dessa utgifter uppvisa
betydande spridning, sannolikt i stort sett mellan samma ytterligheter.
Skillnaden framträder främst däri, att det väsentligen blir olika grupper
av abonnenter, som drabbas av extremt höga kostnader i det ena och det
andra fallet.

Den följande granskningen av kostnadsuppgifterna för olika alternativ
har därför i första hand inskränkts till de säkrare posterna för stationsutrustningar
och sändare. Därvid har i fråga om FM koordinerad med
television vid jämförelse med andra system redovisats jämväl nettokostnaderna,
 efter avdrag för besparingarna på televisionssidan. För kombinerade
system med valfrihet mellan trådradio och FM har abonnentutgifterna
i viss mån beaktats, nämligen i den utsträckning, som varit påkallad
med hänsyn till de besparingar som i sådant fall kan påräknas vid jämförelse
med de enkla systemen.

Enkelprogrammet

Rundradions utveckling kräver betydande kostnadsökningar under de
närmaste åren, även om den skulle fortgå inom enkelprogrammets ram.
För produktionens sunda utveckling lär det vara ofrånkomligt, att de planerade
radiohusen i Stockholm och Göteborg förverkligas. Distributionsnätet
måste först och främst kompletteras med trådradio i glesbygderna och
dessutom är en väsentlig förstärkning och modernisering av lång- och
mellanvågsstationerna erforderlig. För att nu föreliggande, i huvudsak redan
av statsmakterna godkända planer, inberäknat avgiftsfri trådradioanslut -

43

Kungl. Maj:ts proposition nr H6 år 1955

ning, skall kunna fullföljas fordras enligt telestyrelsens beräkningar en
sammanlagd investering av 88,i milj. kr., väsentligen under de närmaste
sju åren, medan årskostnaderna under samma period beräknas stiga med
14,6 milj. kr. enligt följande:

Tabell 91

Produktion

nuvarande årskostnader.....................

radiohus .................................

Distribution

nuvarande årskostnader.....................

lång- och mellanvågsstationer................

TR i gb ..................................

Summa produktion och distribution

Investeringar
milj. kr.

Årskostnader
milj. kr.

18,2

30,5

3,0 26,2

15,0

21.9

1,5

35,7 57,6

5,1 21,6

88.1

47,8

Antalet radiolicenser beräknas under sjuårsperioden öka från 2,40 till
2,72 milj. Räknat per licens skulle alltså årskostnaderna stiga från 13,so till
17,60 kr. Med bibehållen kostnadsmarginal skulle det följaktligen valra
nödvändigt att inom få år höja licensavgiften från nuvarande 15 till 19 kr.

Dubbelprogrammet

Dubbelprogrammet skulle i vad avser programproduktionen inte öka
investeringsbehovet. Däremot skulle tillkomma nya årskostnader, som enligt
Radiotjänsts planläggning skulle stiga till 7,i milj. kr. under sjuårsperioden.

Distributionen av dubbelprogrammet skulle inom glesbygderna kunna
ombesörjas med det för enkelprogrammet förutsatta tradradionätet utan
ökade kostnader. Om detta nät skulle utbyggas även inom tätbygderna,
tillkommer vid bibehållen avgiftsfri anslutning en investering av 58,4
milj. kr. och årskostnaderna skulle vid den valda jämförelsetidpunkten ökas
med 9,8 till 31,4 milj. kr. såsom framgår av tabell 10.

Om distributionssystemet, såsom telestyrelsen föreslagit, skulle kompletteras
med ett nät av 19 FM-stationer inom tätbygderna, skulle investeringen
enligt de av styrelsen anförda siffrorna ökas med 20,o milj. kr. och årskostnaderna
med 2,9 milj. kr. Därvid förutsätter styrelsen emellertid att utbyggnaden
skulle ske i koordination med televisionen. Eftersom beslut
ännu inte fattats om televisionens förverkligande, torde man i första hand
böra bortse från besparingarna genom samordning. Investeringsbehovet
stiger då till 20,8 milj. kr. och årskostnaderna till 3,7 milj. kr. Därmed skulle
investeringsbehovet för dubbelprogrammet växa till 85,2 milj. ki. och bc 1

I denna och följande tabeller användes följande förkortningar: TR = trådradio; FM =
frekvensmodulerad kortvåg; TV=telcvision; tb=tätbygder; gb = glesbygder.

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 146 år 1955

Tabell 10

Produktion

enkelprogrammet (tab 9)..........

dubbelprogrammet.............

Investeringar
milj. kr.

Årskostnader
efter 7 år
milj. kr.

Belastning
per licens
kr.

30,5

— 30.5

26,2

7-1 33,3

23: 80

17: 60

6: 20

Distribution

enkelprogrammet (tab. 91 ....
avgiftsfri TR i tb.............

Summa produktion och distribution

därav för enkelprogrammet........

» dubbelprogrammet.......

57,6

58’4 116.0

21,6

9’8 31,4

146,5

88,1

58,4

64.7

47.8

16.9

lastningen på licensmedlen till sammanlagt 68,4 milj. kr. Telestyrelsen torde
emellertid räkna med att vid denna kombination, med valfrihet för abonnenterna
inom tätbygderna, anslutningen till trådradionätet skulle minska
i sådan omfattning, att merkostnaden för kompletteringen skulle bli avsevärt
reducerad. Det skulle emellertid krävas ett mycket stort bortfall av
trådradioanslutningar för att kostnaderna för FM-systemet i detta fall
skulle kunna bäras utan fördyring.

Om televisionen sedermera tillkommer, skulle rundradion på grund av
Uppkommande besparingar gottskrivas 6,s milj. kr. i investeringsmedel och
de påförda årskostnaderna skulle därefter minskas med 0,s milj. kr. Om
detta sker innan utbyggnaden avslutats, skulle alltså den på dubbelprogrammet
bokförda investeringen inte behöva stiga till mer än 78,4 milj. kr.
och belastningen på licensmedlen skulle stanna vid 67,e milj. kr. per år
vid sjuårsperiodens slut.

Det är naturligtvis mycket svårt att bedöma i vad män ett FM-nät skulle
minska anslutningen till ett avgiftsfritt trådradionät. Men om utbyggnaden
beslutas och genomförs gemensamt med televisionen, är det måhända möjligt,
 att denna komplettering skulle kunna åstadkommas utan att vare sig
belastningen på statens kapitalbudget behövde ökas eller licensavgiften
behövde höjas över 25 kr. Så mycket säkrare blir emellertid detta fallet, om
anslutningen beläggs med avgifter, som täcker investering och årskostnader
för abonnentanslutningen, samt anslutningsavgifterna genom lämplig
redovisning bringas att avlasta televerkets investeringsanslag. Ett landsomfattande
trådradionät skulle då inte kräva större statlig investering efter
den 1 juli 1955 än 15,7 milj. kr., motsvarande kostnaderna för stationsutrustningar,
 vilket belopp kan jämföras med de 35,7 milj. kr. som vid nu
pågående utbyggnad skulle åtgå för att i glesbygderna avgiftsfritt distribuera
enkelprogrammet.

De genom avgiftsbeläggningen frigjorda investeringsmedlen, 20,o milj.

Kungl. Maj:ts proposition nr HG år 1955

45

kr., kunde lämpligen i första hand användas för att komplettera stationsutrustningarna
inom glesbygderna med en tredje kanal, varigenom tre programkanaler
skulle erhållas i hela landet och programproduktionen utvecklas
utan att behöva begränsas av hänsyn till bristande paritet i detta
hänseende mellan olika landsdelar. Enligt underhandsuppgift från telestyrelsen
skulle denna komplettering kräva en investering av ca 3,5 milj. kr.
Återstående 16,5 milj. kr. borde användas för det av telestyrelsen förordade
kompletterande FM-nätet för tätbygderna. Detta skulle då, oberoende av ett
beslut om utbyggande av television, kunna genomföras med en investeringsökning
för dubbelprogrammet av allenast (26,8—16,5) 10,3 milj. kr. Vid samordning
med televisionen åter skulle den på rundradiorörelsen bokförda
investeringen ökas med endast (20,o—16,5) 3,5 milj. kr. Den sammanlagda
investeringen i rundradio och television skulle t. o. in. bli mindre än fallet
skulle bli, om televisionen infördes men rundradion finge förbli begränsad
till cnkelprogram, därvid trådradioutbyggnaden i glesbygderna fullföljdes
utan avgifter.

Det kompletterande FM-nätet i tätbygderna skulle medföra avsevärt
ökad bekvämlighet för abonnenterna. Det skulle med visshet hälsas med
tillfredsställelse på många håll, enär detta system tilltalar fantasin på ett
helt annat sätt än den trådbundna överföringen. Utbyggnaden skulle
vidare göra svensk radioindustri mera jämställd med den utländska vid
utvecklingen av radiomottagare. För abonnenternas del skulle även betydande
besparingar uppkomma genom minskat behov av extra trådradiokontakter.
 Telestyrelsen syns helt underskatta detta behov, när den blott
hänvisar till att sådana nu icke förekommer hos mer än 10 % av abonnenterna.
 Dubbelprogrammet kommer säkert att i detta hänseende starkt öka
frekvensen och man behöver endast räkna med en extra kontakt i tre- och
fyrarummare samt två i större lägenheter för att komma till en genomsnittsfrekvens
av ungefär 40 Detta skulle i tätbygderna betyda 600 000
extra kontakter med en merkostnad av 9 milj. kr. Det är därför sannolikt
att merinvesteringen för detta FM-nät skulle helt uppvägas av minskade
utgifter hos abonnenterna och värdet av ökad bekvämlighet vid mottagarnas
användning.

Omvänt skulle slopandet av trådradionätet i täthygderna, vilket radioindustrin
föreslår, medföra ökade kostnader för abonnenterna, som sannolikt
skulle överstiga besparingen i statlig investering. Man behöver i detta
hänseende blott medräkna kostnaderna för särskilda utomhusantenner på
ogynnsamt belägna boplatser. Enligt telestyrelsens uppskattning skulle
dessa kostnader om hänsyn lages till beräknad ökning i abonnentantalet utgöra
minst 8 ä 9 milj. kr., medan investeringen i ett trådradionät i tätbygderna
skulle stanna vid 6,1 milj. kr., d. v. s. kostnaden för stationsutrustningar.
 Detta nät bör därför under alla förhållanden anses behövligt,
kanske framför allt för att som eu naturlig service bereda telefonabonnenterna
låga antennkostnader.

46

Kungl. Maj:ts proposition nr l''i6 år 1955

På grund av här anförda omständigheter finns det ingen anledning att
räkna med ett distributionsnät av mindre omfattning än det av telestyrelsen
förordade med trådradio i hela landet och FM-sändare för tätbygderna.
 Därvid förutsättes emellertid, att trådradioanslutningen beläggs
med avgifter, som täcker investering och årskostnader. Fördelarna av
denna kombination är i och för sig så betydande, att ett beslut i denna
riktning inte bör vänta på beslut om television. Utbyggnaden bör vidare
kunna ske samtidigt för båda systemen och enligt de av telestyrelsen föreslagna
tidsplanerna. Särskilt är det angeläget, att trådradionätet i glesbygderna
fullbordas i ökad takt. För tätbygderna torde detaljplaner böra uppgöras,
 som siktar till att snabbt täcka varje del av området med en första
dubbelprogramkanal, snart därefter följd av den andra, så att abonnenterna
kan välja anslutning utan onödig hänsyn till väntetid.

Följes här framlagt förslag — innebärande avgiftsbelagd trådradio i
hela landet samt FM i tätbygderna utan samordning med television —
skulle rundradion sammanlagt kräva en investering av 98,5 milj. kr. och
efter en sjuårsperiod medföra årskostnader av 58,5 milj. kr. enligt följande
tabell:

Tabell 11

Investeringar
milj. kr.

Årskostnader
efter 7 år
milj. kr.

Belastning
per licens
kr.

Produktion (tab. 10).................

30,5

33,3

Distribution

nuvarande årskostnader ...........

15,0

lång- och mellanvågsstationer.......

21,9

1,5

TR i Ib (två frekvenser)...........

6,1

1,6

TR i gb (tre frekvenser)...........

13,2

3,4

FM i tb, utan samordning med TV .

26,8

68,0

3,7

25,2

Summa produktion och distribution

98.5

58,5

21: SO

därav för enkelprogrammet ........

88,1

47,8

17: 60

» dubbelprogrammet.......

10,4

10,7

3: 90

En höjning av licensavgiften till 23 kr. skulle alltså bli nödvändig för
att med någon marginal täcka årskostnaderna.

Om utbyggnaden av distributionen skulle stanna på denna punkt, skulle
vi emellertid för all framtid få landet indelat i två zoner, den ena med valfri
tillgång till trådradio och FM-nät för dubbelprogrammet och den andra
med enbart trådradio för allt avlyssnande av svensk rundradio. En sådan
uppdelning torde inte i längden bli hållbar. Glesbygdsabonnenterna skulle
med rätta kunna känna sig missgynnade även i fortsättningen. De skulle
inte kunna välja det för var och en bästa alternativet, men de skulle vid

Kungl. Maj:ts proposition nr H6 år 1955

47

nyanskaffning av mottagare troligen ändå i stor utsträckning nödgas ta på
sig merkostnaden för en FM-apparat för att den skulle behålla sitt värde
inför en eventuell flyttning eller överlåtelse. Man måste sålunda förutse
en utsträckning av FM-nätet även till glesbygderna, och frågan blir blott,
när detta lämpligen bör ske.

Ett fullständigt FM-nät för glesbygderna skulle utan samordning med
television kräva en investering, som med ledning av telestyrelsens uppgifter
kan uppskattas till 36,5 milj. kr., och årskostnaderna uppskattas öka
med 4,5 milj. kr. En höjning av licensen till 25 kr. vore nödvändig för att
med erforderlig marginal bära en sådan utbyggnad. Antalet abonnenter i
glesbygderna, som därigenom skulle få tillgång till valfri anslutning, utgör
550 000 mot 1 450 000 inom tätbygderna. Räknat per åtkomlig abonnent
skulle utbyggnaden alltså kosta i investering 66 kr. mot 18 kr. i tätbygderna
och i årskostnader 8,20 kr. mot 2,so kr.

Det kan åtminstone vara tveksamt, om dessa kostnader kan anses rimliga
med hänsyn till den sannolika anslutningen till ett FM-nät i glesbygderna.
 Annorlunda skulle det ställa sig, om nätet kunde utföras i samordning
med television. Ett landsomfattande FM-nät skulle då enligt telestyrelsens
uppgifter i investering belasta rundradiorörelsen med endast 47,0
milj. kr., därav tätbygder 20,0 och glesbygder (19,2 + 7,s) 27 milj. kr. Men
samtidigt skulle televisionens kostnader enligt televisionsutredningens beräkningar
reduceras med 13,1 milj. kr. genom koordinationen. Televisionens
införande kan — med hänsyn till dess höga kostnader och omfattande
allmänna konsekvenser — inte gärna göras beroende av att FM införs vid
rundradion. Snarare kan ett FM-system vid sidan av ett landsomfattande
trådradionät betraktas som ett värdefullt men icke obetingat nödvändigt
komplement, vars genomförande i full utsträckning kan göras beroende
av en samordning. Därest beslut fattas om televisionens införande kan
man därför -— oberoende av den bokförda kostnadsfördelningen vid en
samordnad utbyggnad — anse nettobelastningen på statens kapitalbudget
för FM-nätet begränsad till merkostnaderna för televisionsstationernas komplettering
med FM-sändare. FM-nätet för rundradio skulle vid detta betraktelsesätt
inte kräva större investering än 33,9 milj. kr. Nettobelastningen på
statens kapitalbudget för rundradioändamål skulle alltså stanna vid 105,6
milj. kr. Under samma förutsättningar skulle de på rundradion bokförda
årskostnaderna för FM-nätet utgöra 6,6 milj. kr. Därutöver skulle en besparing
uppkomma för televisionen av ungefär 1 milj. kr. per år. Eu höjning
av licensavgiften till 24 kr. skulle då vara nog för att med vederbörlig
marginal täcka kostnaderna.

Ett beslut nu om dubbelprogram måste fattas utan visshet om televisionens
framtid. Med hänsyn till den sannolika utvecklingen bör man emellertid
från början inrikta rundradions utbyggnad på den investeringsram
som utöver kostnaderna för en fristående television är tillräcklig för att

48

Kungl. Maj:ts proposition nr HO är 1955

hela landet skall kunna täckas med såväl trådradio som ett med televisionen
koordinerat FM-nät. Detta innebär, om trådradioanslutningarna
avgiftsbelägges, att nettoinvesteringarna hålls inom 105,6 milj. kr. och
licensavgiften inom 24 kr. Inom denna ram skulle det, oberoende av ett
beslut om television, kunna åstadkommas ett komplett FM-nät för tätbygderna,
 med dessas 19 stationer i definitivt utförande jämte vissa provisorier
för snabbare täckning. Därutöver skulle man kunna disponera (33,9—
26,8) 7,i milj. kr. i investeringsmedel till att påbörja ett FM-nät inom glesbygderna.
 En plan för användningen av dessa medel bör utarbetas av telestyrelsen.
 Beloppet torde emellertid räcka för fem av de i styrelsens tabell
3 upptagna definitiva stationerna samt provisoriska stationer i den utsträckning,
 att sammanlagt omkring 350 000 glesbygdsabonnenter skulle
successivt beredas tillgång till både trådradio och FM. Endast 200 000 av
de abonnenter, som över huvud taget kan nås av FM, skulle därför behöva
vänta på beslut om television för att bli likställda i detta hänseende. Beslut
om dubbeltäckning skulle med andra ord kunna fattas oberoende av televisionen
för inte mindre än 1 800 000 abonnenter eller 78 % av samtliga.
De lyssnare som bor inom radiomässiga obygder, till antalet 13 % av samtliga,
 måste tyvärr alltid åtnöjas med endast ett distributionssystem, trådradio,
 men mellanvarande 9 % skulle vid ett beslut om television kunna
beredas dubbelanslutningsmöjlighet utan vidgning av den här föreslagna
kostnadsramen.

I fråga om utbyggnadstakten för dubbelprogrammet och därmed anslagsbehovets
fördelning på budgetår kan kommentarerna begränsas till ett påpekande,
 att inte blott lyssnarintresset utan även ekonomiska skäl starkt
talar för att resurser ställs till förfogande för ett snabbt och målmedvetet
genomförande av den plan som blir fastställd. Produktionen kan inte
rimligen byggas ut i högre takt än Radiotjänst föreslagit, och en långsam
utbyggnad av distributionen skulle leda till slöseri med de medel som läggs
ner i produktionen. Det vill därför också synas lämpligt att med beställningsbemyndiganden
möjliggöra en effektiv planering av utbyggnaden för
mer än ett år i taget. Det av chefen för kommunikationsdepartementet
i årets statsverksproposition preliminärt beräknade anslaget till rundradioanläggningar,
 10 milj. kr., skulle vara tillräckligt för den på nästföljande
budgetår belöpande kostnaden för den här föreslagna utbyggnaden, som
innefattar färdigställande av radiohusen inom sju år, ett trådradionät över
hela landet inom sex år och ett FM-nät för minst 78 % av radiolyssnarna
inom tio år.

I efterföljande tabell anges, på grundval av här framlagt förslag, hur
rundradions utbyggnad skulle kunna ske under anförda förutsättningar,
nämligen både avgiftsbelagd trådradio och FM i hela landet, dock i fråga om
FM i glesbygder med viss begränsning i avvaktan på beslut i televisionsfrågan.

Kungl. Maj:ts proposition nr 146 år 1955

Tabell 12

49

Investeringar

Årskostnader
efter 7 år

Belastning
per licens

milj. kr.

milj. kr.

kr.

Produktion (tab. 10).................

Distribution

nuvarande årskostnader............

lång- och mellan vågsstationer.......

TR (tab. 11).....................

FM

full utbyggnad i tb ...............

partiell utbyggnad i gb............

30,5

21,9

19,3

26,8

7,1 33,9

33,3

15,0

1,5

5,0

3,7

2,9 6,6

Summa produktion och distribution

105,6

61,4

22:60

därav för enkelprogrammet........

88,1

47,8

17:60

» dubbelprogrammet.......

17,5

13,6

5: —

Med en höjning av licensavgiften till 24 kr. skulle kostnaderna täckas
och ge en viss marginal.

5. Sammanfattning av utredningsordförandens förslag
Produktionen

Programproduktionen utbygges i huvudsak enligt Radiotjänsts förslag,
ehuru med något större beaktande av möjligheterna till uppdelning på
samtidiga program. Det förutsättes därvid att radiohusen i Stockholm och
Göteborg förverkligas utan dröjsmål.

Distributionen

Lång- och mellanvågsstationerna moderniseras och ombygges enligt
telestyrelsens förslag.

Trådradionätet utsträckes över hela landet, därvid anslutningsavgift
uttages såsom varande en mycket måttlig ersättning för den förnämliga
antennservice trådradio erbjuder. Det hittills utbyggda trådradionätet (glesbygderna)
kompletteras, i den mån endast två kanaler står till buds, med
en tredje kanal. Härigenom skulle tre kanaler stå till förfogande i hela
landet (cn lång- eller mellanvågskanal och två trådradiokanaler i tätbygder
samt tre trådradiokanaler i glesbygder), och programproduktionen skulle
därefter kunna inriktas på tre samtidiga program.

Ett FM-nät utbygges, i princip över hela landet men i verkligheten med
undantag för de delar av glesbygderna som är oåtkomliga för FM. Det blir
därmed tillgängligt för 87 % av landets abonnenter. I tätbygderna samt
de delar av glesbygderna, som demografiskt är att betrakta som tätbygder,

1—337 6r, Bihang till riksdagens protokoll 1955. 1 saml. Nr 146

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 146 år 1955

utbygges FM-nätet ofördröjligen, d. v. s. utan att avvakta beslut om införande
av television. I övriga delar av glesbygderna, där FM-sändning
överhuvud är möjlig att förverkliga, göres FM-utbyggnaden beroende av
att televisionen införes.

Licensavgiften

Den erforderliga höjningen av licensavgiften genomföres lämpligen i två
etapper, exempelvis till 20 kr. efter ett par år och till 24 kr. efter ungefär
fem år.

YTTRANDEN

Radiotjänst har i anslutning till de reflexioner, utredningens ordförande
framfört rörande användningen av de olika programkanalerna, understrukit
sin i utredningen uttalade avsikt att omsorgsfullt och på alla praktiskt
möjliga sätt söka komma fram till en sådan organisation och utformning
av programmet som visar sig bäst överensstämma med lyssnarnas
berättigade önskemål. Radiotjänst delar vidare ordförandens uppfattning,
att ett utökat antal sändningslcanaler icke bör resultera enbart i en ökning
av produktionsvolymen utan i första hand bör tillvaratagas för en ytterligare
differentiering efter skiftande lyssnarintressen. Slutligen ansluter
sig Radiotjänst till ordförandens påpekande att programmets sammansättning
bör utvecklas med ledning av vunna erfarenheter om lyssnarnas behov.
 Undersökningar i detta syfte har kontinuerligt pågått som ett led i
Radiotjänsts verksamhet.

Beträffande val av sändningssystem för distribution av ett andra rundradioprogram
har Radiotjänst i stort sett samma uppfattning som den,
vilken framlagts i Svenska Radioindustriföreningens skrivelse. Radiotjänst
understryker att både för ultrakortvågs- och trådradiomottagning kräves
komplettering i form av nyanskaffningar till nu förekommande radioapparater.
 Det är därför icke riktigt att påstå att trådradiosystemet har den
fördelen framför ultrakortvåg att det kan användas utan att åtgärder behöver
vidtagas på abonnentsidan.

Radiotjänst förordar emellertid en lösning av distributionsfrågan i enlighet
med ordförandens förslag och förutsätter därvid, att en särskild anslutningsavgift
utgår för trådradioabonnenter. Dubbleringen ökar visserligen
de nödvändiga investeringarna men å andra sidan onödiggör den alla
kompensationsutgifter för mindre gynnade grupper. Den genomsnittliga
anslutningskostnaden för lyssnarna har beräknats ungefär lika för de båda
sändningssystemen. De individuella kostnaderna varierar dock betydligt
och genom det fria valet av anslutningssätt erhålles en rationell kombination
med sänkta genomsnittskostnader till följd. Radiotjänst kan icke godkänna
tanken på en utbyggnad av programdistributionen enbart med hjälp

51

Kungl. Maj:ts proposition nr 146 är 1955

av trådradio. Eu fråga av största betydelse för bedömandet av vilket system,
som bör användas, är nämligen de möjligheter det skapar för de enskilda
lyssnarna att så fritt som möjligt kunna välja platsen för sitt lyssnande.
Detta gäller såväl inom hemmet som möjligheterna att lyssna på radio i
sommarstugor och sportstugor, i bilar och i båtar och på badstranden. I
dessa avseenden är trådradio väsentligt underlägsen ultrakortvåg, och
ett val av det förra systemet som enda distributionsmedel skulle innebära
en direkt tillbakagång och en inskränkning av radions möjligheter till
väsentligt men för de syften, som modern radio har att tjäna. Till dessa
måste också räknas de uppgifter, som radion har att fylla inom det totala
försvaret. Radiotjänst erinrar härvid om att den har anförtrotts ansvarsfulla
uppgifter inom det psykologiska försvaret. Trådradio ter sig med
hänsyn till det moderna krigets natur och genomgripande inverkan på alla
samhällsfunktioner på grund av sin orörlighet och sårbarhet även i detta
avseende klart underlägset ultrakortvågssystemet.

Enligt Radiotjänsts mening torde utbyggnaden för distribution av flera
program bäst realiseras på följande sätt.

Trådradio utbygges för de ca 200 000 abonnenter, som med hänsyn till de
blivande ultrakortvågssändarnas täckningsförmåga har den sämsta belägenheten.
 Samtidigt utbygges ultrakortvågssändarna i glesbygderna och
förses återstående telefonstationer där med trådradiosändare. Därigenom
ger man i första hand de lyssnare, som hittills icke haft möjlighet att tillfredsställande
lyssna på det nuvarande riksprogrammet, förbättrade villkor.
I största möjliga utsträckning bör samtidigt härmed permanenta resp.
provisoriska ultrakortvågssändare — eventuellt till en början utrustade
med endast en kanal — uppsättas i tätbygderna så att man även där snabbt
kan möjliggöra stor anslutning av lyssnare till dubbelprogrammet.

I andra hand bör en utbyggnad ske av stationsutrustningar för trådradio
på återstående telefonstationer samt av sådana mindre ultrakortvågssändare,
 som erfordras för att detta system skall täcka sa stora delar
av landet som möjligt.

Radiotjänst understryker betydelsen av att den av ordföranden efterlysta
utbyggnadsplanen snarast utarbetas. Detta bör ske enligt nyssnämnda
riktlinjer. För att vinna en snabbare allmän anslutning till dubbelprogrammet
bör dubbleringen beträlfande ultrakortvågssändare och stationsutrustning
för trådradio tills vidare undvikas på de orter, där man t. ex.
på grund av redan utbyggd trådradio eller på grund av särskilt gynnsamma
förhållanden för ultrakortvågsmottagning med någon grad av säkerhet kan
förutse anslutning till i huvudsak det ena systemet.

Om utbygganden av ultrakortvågssändarna kan påskyndas genom att
den anförtros ett fristående entreprenadföretag, förordar Radiotjänst att
ett sådant tillvägagångsätt övervägcs.

52

Kiingl. Maj:ts proposition nr l''t6 år 1955

Telestyrelsen anför beträffande ordförandens förslag om dubbla distributionssystem,
 att någon reell valfrihet för allmänheten icke föreligger
om icke båda systemen finns tillgängliga samtidigt. Om utbyggnaden av
FM-sändarna skall koordineras med televisionens utbyggnad, kommer med
all sannolikhet en stor del av trådradionätet att redan vara färdigutbyggd,
när televisionen kommer till glesbygderna. Vid en samordning med televisionsutredningens
nio-årsplan för utbyggnaden av televisionsstationerna
skulle de flesta av de 31 FM-stationer, som i utredningen anges för glesbygderna,
 icke byggas förrän efter sjätte året och enligt fjorton-årsplanen
efter åttonde året från televisionens start.

Enligt den i utredningen gjorda överslagsberäkningen skulle FM-stationerna
kunna försörja endast två tredjedelar av radioabonnenterna i
glesbygderna. Anläggningskostnaderna för utbyggnad av trådradionätet
i dessa beräknas under tioårsperioden uppgå till sammanlagt 40,6 milj. kr.
Ett FM-nät för två program skulle innebära en kostnad av ytterligare 27,o
milj. kr., om samordning sker med televisionens utbyggnad. Styrelsen
ifrågasätter om önskemålet beträffande valfrihet mellan distributionssystemen
motiverar denna merkostnad.

Styrelsen understryker i detta sammanhang vad som i utredningen framhållits
beträffande den knappa tillgången på lämpliga programledningar
inom stora delar av glesbygderna. Det förefaller vara betydligt mera angeläget
att få möjligheter till snar förbättring av dessa än att bygga dubbla
system för den lokala distributionen.

Beträffande radioindustriens synpunkter på val av distributionssystem
anför styrelsen, att det endast i viss utsträckning går att förutse inom vilka
områden FM-stationerna icke kan ge tillfredsställande mottagningsförhållanden.
 Det blir således mycket svårt att planera utbyggnaden för trådradion,
 då man ej riktigt vet var den kommer att bli behövlig. Trådradions
utbyggnad skulle endast kunna bedrivas i begränsad omfattning så länge
icke FM-nätet utbyggts. Detta förhållande jämte det faktum att abonnenterna
inom FM-stationernas mottagningsområden måste skaffa nya mottagningsapparater
kommer att verka fördröjande på det resultat man
eftersträvar, nämligen att snarast hjälpa radioabonnenterna.

Med användande av de siffror, som anges i utredningen, kommer man
till eu anläggningskostnad för FM-stationerna samt kompletterande trådradionät
av 42,o milj. kr. En utbyggnad enligt radioindustriens önskan
skulle innebära att FM-stationerna måste utbyggas före televisionen.
Detta skulle resultera i en merinvestering i FM-stationerna av 6,8 milj. kr,
varför den totala investeringen skulle bli 48,6 milj. kr.

Radioindustriens förslag ställer sig alltså (48,6—35,7) 13 milj. kr. dyrare
än styrelsens förslag. Skillnaden reduceras till 6,2 milj. kr. sedan televisionen
införts. Förslaget innebär dessutom merkostnader och realisationsförluster
på grund av mottagarbyte för ungefär 2/s av antalet radioabonnenter
inom glesbygderna.

53

Kungl. Maj:ts proposition nr 1''iG ur 1955

I tätbygderna -—- särskilt i större städer — blir det ännu svårare än i
glesbygderna att på förhand bedöma om och i vad mån trådradioanslutningar
blir behövliga eller icke. Sålunda kan exempelvis i en storstad mottagningsförhållandena
variera mellan olika fastigheter beroende på deras
läge och byggnadskonstruktion. Resultatet kommer att bli att man måste
installera sändar- och förstärkaranläggningar på samtliga telefonstationer.

Beträffande behovet av extra anslutningskontakter vid trådradio anför
telestyrelsen, att erfarenheten från hittills utförda 100 000 trådradioinstallationer
visar, att ungefär 10 % av abonnenterna beställt extrakontakter.
Bland dessa märks särskilt sjukhus, ålderdomshem, skolor och liknande
inrättningar samt abonnenter som bor i stora våningar eller enfamilj svillor.

Sedan dubbelprogrammet införts måste man räkna med en viss ökning
av procenttalet, men det torde knappast komma att uppgå till det av ordföranden
uppskattade värdet och långt mindre till det som radioindustrien
har kommit till.

Styrelsen bär vid jämförelsen av distributionssystemen ur kostnadssynpunkt
i F M-al temati vet endast räknat med merkostnaden för en mottagare
per abonnent och i analogi därmed endast med eu anslutningskontakt för
trådradio. Merkostnaderna för de abonnenter, som kan ha önskemål därutöver,
 har i båda alternativen lämnats utanför kalkylerna. Vad kostnader
för mottagar an tennen vid FM-mottagning beträffar, har styrelsen räknat
med sådana kostnader endast för de fall där antennen får anses vara en
förutsättning för att mottagningen skall bli möjlig över huvud taget.

Med anledning av ordförandens förslag att avgiftsbelägga trådradioanslutning
framhåller styrelsen, att i glesbygderna, d. v. s. de områden av
landet som ligger utanför de nuvarande trådlösa stationernas täckningsområden,
 kan varken dyrbara antenner eller mottagare lämna nämnvärt
bidrag till att förbättra mottagningsförhållandena. Trådradion blir då ett
medel att få fram programmen ostörda till abonnenten. Om någon jämförelse
skall göras med mottagningsantennen vid trådlös mottagning, så bör den
gälla det anslutningssnöre till trådradiokontakten, som tillhandahålles
abonnenten för en kostnad av 5 kr. Inom tätbygderna behöver eu antenn
för trådlös mottagning icke kosta mer ån någon krona om icke lokala störningar
från elektriska apparater o. d. skulle vara särskilt starka. 1 sådana
fall kan en utomhusantenn bli nödvändig. En stor del av abonnenterna
inom glesbygderna kommer vidare icke att kunna nås av trådlös sändning
vare sig sändningarna sker med långvåg, mellanvåg eller ultrakortvag.
För dessa abonnenter måste under alla förhållanden ordnas trådradio.

Abonnenterna inom glesbygderna har i stor utsträckning i förhoppning
om att kunna förbättra mottagningsmöjligheterna skaffat dyrare apparater
än vad som är behövligt. Utgifterna härför har emellertid oftast varit förgäves.
 Det kan från dessa abonnenters synpunkt ifrågasättas om möjlig -

54

Kungl. Maj:ts proposition nr i!i6 år 1955

heten att utan ytterligare apparatkostnader få dubbelprogram kan motivera
extra avgifter för trådradion.

Beträffande avgiftsbeläggningen av trådradioanslutningarna i tätbygderna
anför styrelsen, att utbyggnaden av distributionsnätet och de därmed
förenade investeringarna i dessa bygder helt betingas av önskemålet
om ett dubbelprogram. Enligt ordförandens förslag skulle de statliga
investeringarna omfatta 26,8 milj. kr. i FM-stationer, om dessa bygges före
motsvarande televisionsstationer, samt G,i milj. kr. i trådradioapparatur
på telefonstationerna. Då man icke kan förutse hur fördelningen av abonnenterna
blir mellan systemen, torde det vara naturligt att utgå från att
staten skall investera lika mycket per abonnent räknat, oberoende av vilket
system abonnenten utnyttjar. Mellan de båda systemen föreligger den principiella
skillnaden i investeringsavseende att i FM-systemet den totala
investeringen är oberoende av antalet abonnenter, medan i trådradiosystemet
en del av investeringen är fast — den som avser trådradioapparaturen
på telefonstationerna -— och en del rörlig och praktiskt taget direkt
proportionell mot antalet abonnenter. Styrelsen bär i diagram, som fogats
till yttrandet, framställt dels totalinvesteringen i relation till antalet
abonnenter, dels hur investeringen per abonnent varierar vid olika fördelning
av abonnenterna. I investeringsbeloppen ingår varken merkostnader
för FM-mottagare eller kostnader för anslutningssnören för trådradio.
Beräkningarna avser 1 750 000 abonnenter, d. v. s. ungefär det antal, som
beräknats komma att finnas inom tätbygderna om tio år. Av diagrammen
framgår att om FM-abonnenternas antal uppgår till ungefär 600 000 och
antalet trådradioabonnenter alltså är 1 150 000, blir den statliga investeringen
per abonnent lika stor för de båda kategorierna. När antalet FMabonnenter
överskrider 600 000, blir investeringen per FM-abonnent mindre
än investeringen per trådradioabonnent. Omvänt gäller att om antalet
FM-abonnenter understiger 600 000, blir investeringen per FM-abonnent
större än investeringen per trådradioabonnent. Den slutsats som kan
dragas härav är att det — beroende på fördelningen av abonnenterna —
kan finnas anledning att diskutera skäligheten av ett eventuellt bidrag
till investeringen likaväl från FM-abonnenterna som från trådradioabonnenterna.
 Fn jämförelse av årskostnaderna ger i princip motsvarande
resultat. Styrelsen kan för sin del icke finna någon rättvis grund för att
bestämma en eventuell anslutningsavgift eller årsavgift för vare sig FMeller
trådradiosystemet. Den av ordföranden föreslagna anslutningsavgiften
36 å 37 kr. måste vidare bedömas vara för hög.

Detta resonemang avser tätbygderna men kan även anses vara giltigt
för glesbygderna, ehuru fördelningen mellan abonnentkategorierna blir
en annan.

Om den relativa anslutningen till trådradion blir stor, torde detta visa
att abonnenterna anser trådradiosystemet vara det fördelaktigaste. Under

55

Kungl. Maj:ts proposition nr iW år 1955

sådana förhållanden bör nog staten lämna de större investeringar som
detta system kräver. Abonnenternas besparingar blir mångfaldigt större.
Blir anslutningen däremot ringa, reduceras statens investeringar avsevärt.

Rundradions samlade överskott för tiden 1925—1953/54 utgör 83,6 milj.
kr. Radioabonnenterna har alltså under årens lopp levererat in stora summor
till staten. I vissa andra länder, t. ex. i Danmark, har dylika överskott
fonderats för att användas för rundradions egna behov. En stor del
av radioabonnenterna väntar alltjämt på godtagbara mottagningsförhållanden
för ett program. Styrelsen finner det fullt förståeligt, om dessa abonnenter
anser det berättigat att ett mot de inlevererade överskottsmedlen svarande
belopp kommer dem till godo åtminstone i den formen att staten nu
försträcker rundradiorörelsen de investeringsmedel som erfordras. Även
om ingen särskild anslutningsavgift uttages, kommer radioabonnenterna
att bestrida kostnaderna för förräntning och avskrivning av det investerade
kapitalet genom sina licensavgifter, vilka förutsatts vara så avpassade, att
de täcker även dessa kostnader.

Avgiftsbeläggningen av trådradioabonnenterna skulle dela upp abonnenterna
i två kategorier: en kategori, som endast betalar licensavgift, och
en, som förutom ordinarie licensavgift betalar dels anslutningsavgift och
dels årsavgift för trådradio. Såsom nyss framhållits är avgifterna svåra
att bestämma. Årsavgiften blir under alla förhållanden så liten att den icke
synes motivera mcrarbetet och kostnaderna för inkasseringen av densamma.

Trådradioverksamheten bar hittills bedrivits så, att televerket utan avgift
installerat eu trådradiokontakt efter abonnentens önskan. Så lange televerkets
tjänster därefter icke påkallats för annat än rent underhålls- och
reparationsarbete bär abonnenten icke behövt erlägga nagra extra avgifter.
Om abonnenten flyttat och nästkommande abonnent icke påfordrat nagra
ändringar i trådradioinstallationcn, har televerket icke debiterat några kostnader.
 På detta sätt har administrationen kunnat bli den enklast och
billigast möjliga.

Det är svårt för telestyrelsen att utan närmare utredning uttala sig om
de åtgärder, som kan bli erforderliga för att registrera trådradioabonnenterna,
 därest anslutningsavgifter skall införas, samt om den övergångstid
som blir nödvändig i samband därmed. I gränsområdena mellan trådiadionäten
och FM-stationernas försörjningsområden blir det så gott som omöjligt
att avgöra vilka abonnenter som skall erlägga avgift eller ej. Ett eventuellt
beslut om införande av anslutningsavgift måste därför gälla för såväl
glesbygder som tätbygder.

Arbetet med installation av trådradio har hittills varit organiserat pa
det sättet att alla radioabonnenter i en fastighet eller del av fastighet anslutits
till ett gemensamt trådsystem. Härigenom bär installationsarbetet
kunnat bedrivas på ett rationellt sätt. Om eu anslutningsavgift införes

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 146 år 1955

kan man förutse att trådradioabonnenterna kommer att anmäla sig successivt,
 vilket innebär minskade möjligheter för gemensamhetsansLutningar.
En del av vinsterna genom rationaliseringen av installationsarbetet skulle
därigenom gå förlorade. Av bl. a. denna anledning kommer kostnaden per
trådradioabonnent att bli högre än vad som angivits i utredningen.

Telestyrelsen finner således övervägande skäl tala mot ordförandens
förslag om särskilda anslutnings- och årsavgifter för trådradioanslutning.
Om statsmakterna det oaktat, för att minska de statliga investeringarna,
skulle anse det vara nödvändigt att införa en anslutningsavgift, föreslår
styrelsen att samma avgift fastställes för radioabonnenterna i såväl glesbygderna
som tätbygderna. Avgiften bör sättas lägre än det av ordföranden
föreslagna beloppet. Den bör icke införas förrän efter en viss lämpligt
avpassad övergångstid och icke uttagas för redan befintliga anslutningai.
 Avgiften bör i televerkets räkenskaper bokföras som anläggningsbidrag.

De i duhbelprogramutredningen lämnade uppgifterna om kostnader
och utbyggnads tider förutsätter att distributionsnätets utbyggnad kan
planeras i stort och för en tlerårsperiod, så att både investeringsmedel och
personal kan utnyttjas på ett rationellt sätt.

Liksom ordföranden och radioindustrien anser styrelsen att det är av
största vikt att en sådan utbyggnadsplan snarast kan publiceras, så att
radioabonnenterna kan bedöma om och när ett inköp av FM-mottagare
kan bli aktuellt och radioindustrien kan beräkna efterfrågan på apparater
med och utan ultrakortvåg.

Styi elsen hemställer slutligen dels att en utbyggnadsplan i princip fastställes,
 dels att maximibeloppet för investeringar under televerkets fond
höjes i den mån så erfordras för utbyggnadsplanens genomförande samt
dels att erforderliga beställningsbemyndiganden lämnas för en period av
7 år.

Svenska Radioindustriföreningen delar helt ordförandens uppfattning,
att tradradio, i den utsträckning den kommer till användning, bör avgiftsbeläggas
i samband med tillkomsten av det andra x-adioprogrammet.
Trådradio ger ju möjlighet till avlyssning av detta program, en möjlighet,
 som lyssnarna kan erhålla över FM-nätet endast genom att på egen
bekostnad skaffa sig FM-mottagare eller FM-tillsatser. Skäligheten av
en avgiftsbeläggning enligt ordförandens förslag kan därför ej bestridas.
Även arsavgift bör således utgå, även om denna endast rör sig om några
kronor. Större delen av de lyssnare, som abonnerar på trådradio, kan nämligen
förutsättas sa småningom övergå till FM, varvid deras trådradioanslutningar
blir obehövliga. Om avgift utgår, avbeställer dessa lyssnare
sina abonnemang och televerket kan flytta trådradioutrustningen till en
annan abonnent.

57

Kangl. Maj:ts proposition nr 146 år 1955

Den största delen av nu befintliga apparater kommer att förnyas under
de tio år distributionsnätets utbyggnad tar i anspråk. Vidare kommer
lyssnarna att väsentligt öka sitt innehav av apparater och de nytillkommande
abonnenterna kominer att köpa nya mottagare. Praktiskt taget
alla dessa apparater kommer att bli FM-mottagare. Erfarenheterna från
utlandet, exempelvis Danmark och Finland, visar tydligt på detta och trots
att ännu icke något beslut fattats om utbyggande av ett FM-nät i Sverige
är allmänhetens efterfrågan på FM-mottagare redan nu synnerligen stark.
Man kan därför förutse, att nästan alla apparater, som kommer att nytillverkas
i vårt land efter ett beslut oan dubbelprogram, blir FM-mottagare.

Under den tid, som utbyggnaden av distributionsnätet tar, kommer således
mottagarbeståndet att i det närmaste ha förnyats med moderna
FM-apparater, varför behovet av trådradio successivt minskar. Det måste
därför vara en sund ekonomisk politik att göra trådradioinvesteringarna
så små som möjligt. Huvudvikten vid distributionsnätets utbyggnad
måste därför i största delen av landet läggas på FM och trådradion bör
där endast utgöra ett komplement, vilket under en tid är till hjälp för de
lyssnare, som ej förrän längre fram kan eller önskar skaffa sig FM-mottagare.
 Sådana orter som Hälsingborg, Uppsala och Borås, vilka av telestyrelsen
förts till »glesbygderna», bör behandlas som (ivriga tätorter och
förses med FM i första band.

Försvarsstaben erinrar om att radions betydelse som massmedium i
det psykologiska försvaret redovisats i en särskild utredning (SOU 1953: 27)
Införandet av dubbelprogram kommer ytterligare att framhäva radions roll
i detta avseende. Radiotjänsts uttalande att den utökade programtiden i
första hand kommer att ägnas åt samhällsfrågor, kursverksamhet in. in.
tolkar försvarsstaben så, att även försvaret därigenom kommer att beredas
ökat utrymme i programverksamheten till gagn för dess upplysningsverksamhet.

Beträffande programverksamheten under beredskap eller krig förutsätter
försvarsstaben att den kommer att utformas enligt de riktlinjer, som
angivits i utredningen om det psykologiska försvaret. Den föreslagna tillgången
på programkanaler kommer därvid att innebära en ökad säkerhet
då det gäller att få ut programmen till största möjliga antal lyssnare.

Försvarsstaben har icke något att erinra mot det av utredningens ordförande
framlagda förslaget till val av distributionssystem men förbehåller
sig rätten att, om utvecklingen inom teletekniken så motiverar, framdeles
förorda eu viss förskjutning i avvägningen mellan de båda distributionssystemen.

Professor Wallman anför, alt den allvarligaste invändningen mot
Radiotjänsts förslag till ett andra program, som även fullt utbyggt skall

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 146 år 1955

omfatta 5V* timmar per vardag, är att det helt enkelt inte är något andra
program, utan endast en mindre del av ett sådant.

I Holland har man varje dag minst 16 programtimmar i vart och ett
av fyra program och i Schweiz 5 program med vartdera minst 16 timmar.
I båda dessa länder är två av programmen gjorda på det nästan kostnadsfria
sättet att man saxar programinslag från andra länder. Till större
delen består dessa inslag av musik.

I Schweiz finns sålunda programmen »Europa I» och »Europa II». För
Sveriges del skulle motsvarigheten bli »Program Norden» och »Program
Europa». Rundradioverksamheten i Sverige bör inriktas på att få till
stånd dessa två program utöver de två svenska programmen.

1 rådradio kan i Sverige tillåta överföring av minst fyra program. Ett
FM-system kan endast garantera möjlighet till två program och fordrar
därtill en omfattande komplettering med trådradio. Trådradioalternativet
är vidare billigare, särskilt på mottagarsidan. Det väsentligaste är dock
att inte låsa fast den svenska rundradioförsörjningen vid ett system, som
inom en överskådlig tid maximalt medger två program och därigenom förhindrar
realiserandet av ett »Program Norden» och ett »Program Europa.»

Professor W allmän rekommenderar, att den framtida svenska rundradioförsörjningen
baseras på trådradio i tätbygderna såväl som i glesbygderna.

Statskontoret anför beträffande kostnadsfördelningen vid utbyggnaden
av trådradionätet, att kostnaderna för abonnentanslutningarna -— med
fi angående av hittills tillämpade grunder — bör gäldas av abonnenterna.

Statskontoret har i utlåtande över televisionsutredningens betänkande
icke funnit sig kunna tillstyrka, att åtgärder vidtoges för att igångsätta
reguljär television i Sverige. Mot bakgrunden härav och i betraktande av
det samband, som enligt utredningen föreligger vid utbyggnad av televisionen
och FM, ifrågasätter ämbetsverket, huruvida icke FM-stationer
tills vidare bör byggas endast för de »radiomässiga» tätbygderna. Härigenom
skulle kostnaderna kunna minskas med cirka 7 milj. kr.

Riksräkenskapsverket anför, att det är tydligt, att valet mellan avgiftsfri
och avgiftsbelagd trådradioanslutning kan bli av betydelse för avvägningen
mellan trådradion och ultrakortvågssystemet. Vid den kostnadsjämförelse,
 som måste ligga till grund för en avvägning mellan de två
systemen, bör skillnaden i kostnader på mottagarsidan också beaktas.
Såsom framgår av utredningen visar en sådan jämförelse, att såväl de
totala investeringskostnaderna som de totala årskostnaderna blir lägre
vid trådradiodistribution än Aid uItrakortvågsdistribution. Att kostnaderna
blir högre vid ultrakortvågsdistribution heror på att detta distributionssystem
för med sig högre kostnader för radiomottagare. Ultrakortvågssystemet
kan därför även vid avgiftsbeläggning av trådradioanslutningen

Kungi. Maj:ts proposition nr 146 år 1955 59

beräknas komma att kräva större ekonomiska uppoffringar från abonnenternas
sida än trådradion.

En avgiftsbeläggning av trådradioanslutningen, vilken motiverats bl. a.
med att ett bibehållande av den avgiftsfria anslutningen i nuvarande ekonomiska
situation skulle verka kännbart inflationsdrivande, kan uppenbarligen,
 i den mån avgiftsbeläggningen föranleder abonnenterna att ge ultrakortvågssystemet
företräde framför trådradion, komma att tvärtemot vad
som åsyftats medföra, att ökade krav ställes på landets resurser i form
av material och arbetskraft. Redan anskaffningen av en tillsats föi anslutning
av en gammal apparat till ultrakortvågsnätet ställer sig ju dyrare
än en trådradioanslutning. Man torde emellertid böra räkna med en avsevärt
större skillnad i kostnader, eftersom anordningen med fristående
ultrakortvågstillsats icke anses vara att rekommendera och valet av ultrakortvågsdistributionen
därför som regel torde föranleda anskaffning av en
ny med inbyggd ultrakortvågstillsats försedd apparat, vilken dessutom
betingar ett högre pris än en ny apparat utan sådan tillsats. Det bör uppmärksammas,
 att de högre investeringskostnaderna för ultrakortvågssysternet
gör sig särskilt märkbara under dubbelprogrammets startår och
alltså kommer att verka starkast i ett läge, som ansetts påkalla återhållsamhet
i fråga om såväl investeringar som konsumtionsutgifter. Det kan
härjämte ifrågasättas, huruvida icke den i inflationsbekämpande syfte
föreslagna avgiftsbeläggningen av trådradioanslutningen kan komma att
verka i motsatt riktning även i så måtto, att intresset från radioindustriens
och radiohandelns sida för prisreducerande åtgärder kan tänkas bli mindre
vid avgiftsbelagd än vid avgiftsfri trådradioanslutning.

Kostnaderna för trådradioanslutningarna beräknas av telestyrelsen till
sammanlagt 78,3 milj. kr. Detta belopp förutsattes emellertid av telestyrelsen
komma alt reduceras icke oväsentligt genom att många av de abonnenter
i tätbygderna, som anskaffar ultrakortvågsmottagare, bortfaller som
trådradioabonnenter. Om man i enlighet med ett av telestyrelsen angivet
alternativ räknar med ett bortfall av G00 000 abonnenter, reduceras investeringskostnaderna
för trådradioanslutningarna till 56,7 milj. kr. Det
synes kunna ifrågasättas, huruvida en investering av detta belopp, om den
i enlighet med telestyrelsens förslag slås ut på en utbyggnadstid av 5 å G
år, kan anses vara av en sådan storleksordning, att den överhuvud nämnvärt
påverkar den samhällsekonomiska balansen.

Innebörden i samhällsekonomiskt avseende av en avgiftsbeläggning av
trådradioanslutningen skulle kunna sammanfattas så, att avgiftsbeläggningen
genom sin inverkan på utvecklingen av priserna för radiomottagare
och genom att föranleda abonnenterna att välja ultrakortvågsdistributionen
kan komma att medföra, att ökade krav ställes på tillgängliga materialoch
arbetskraftsresurser, medan däremot cn verkan i motsatt riktning med
visshet kan påräknas endast i den mån avgiftsbeläggningen kommer

60

Kungl. Maj:ts proposition nr

abonnenterna att avstå från eller på grund av tvekan inlor valet av
distributionssystem dröja med att bereda sig möjlighet att höra dubbelprogrammet.
 En uppbromsning på sätt nu sagts av anslutningen till dubbclprogrammet
kan självfallet icke anses vara någon i och för sig önskvärd
effekt. Då en sådan uppbromsning såsom redan påvisats näppeligen kan
anses motiverad ur samhällsekonomiska synpunkter, synes det överhuvud
knappast vara rationellt, att statsmakterna samtidigt som de går in för
att årligen satsa avsevärda belopp på produktionen av dubbelprogrammet,
skall genom avgiftsbeläggning av trådradioanslutningen tillskapa en anordning,
 som kan medföra, att tillgodogörandet från abonnenternas sida
av dubbelprogrammet kommer att försenas eller rent av ske i mindre omfattning
än eljest skulle ha blivit fallet.

Det får snarare anses angeläget, att hänsyn tages till att en stor del av
abonnenterna kan — i väntan på televisionen och inför de stora investeringskostnader
som denna innebär för den enskilde abonnenten — förutses
vara bäst betjänta med en lösning av frågan om dubbelprogrammets
distribution, som icke tvingar dem till nya investeringar i radiomottagare
och som icke heller i övrigt pålägger dem några väsentliga engångsutgifter
för mottagningen av det andra programmet. Trådradio med avgiftsfri anslutning
till trådradionätet utgör en sådan lösning. Riksräkenskapsverket
kan för sin del icke finna det vara oförenligt med sund ekonomi, att anläggningarna
för trådradioanslutningarna i stället för att betalas med engångsavgifter
från abonnenterna får i anslutning till vad som i allmänhet
tillämpas beträffande affärsverkens anläggningar bekostas av televerket
samt förräntas med televerkets driftinkomster i form av licensavgifter.
Riksräkenskapsverket har härvid icke förbisett, att en avgiftsfri trådradioanslutning,
 vilken innebär att även kostnaderna för underhåll och
avskrivning av trådradioanslutningarna täckes med licensavgifter, kan
medföra en viss kostnadsutjämning till trådradioabonnenternas förmån.
Anordningen med engångsavgifter för trådradioanslutningarna i förening
med särskilda årliga abonnemangsavgifter för att täcka kostnaderna för
anslutningsanläggningarnas underhåll och avskrivning skulle däremot bli
direkt oekonomisk på grund av de betydande administrationskostnader,
som skulle föranledas av de särskilda abonnemangsavgifterna.

Beträffande sättet för genomförande av den utbyggnad av rundradionätet,
 som erfordras för distributionen av dubbelprogrammet, är telestyrelsen
och ordföranden ense om att möjlighet att erhålla anslutning
till trådradio med stationsutrustning för distribution av två samtidiga program
bör beredas för alla abonnenter. Genom en sådan utbyggnad av trådradionätet
till att omfatta hela landet beräknar man—genom att man utnyttjar
den tillgång som vårt väl utvecklade telefonnät utgör—kunna för de lägs ta
sammanlagda kostnaderna för staten och abonnenterna i fråga om såväl
investeringar som årskostnader erhålla en distribution av dubbelprogram -

61

Kunyl. Maj:ts proposition nr 146 år 1955

mot, som erbjuder tillfredsställande mottagningsmöjligheter för alla abonnenter.
 Vad nu sagts om kostnaderna för trådradiodistributionen äger
även giltighet vid en jämförelse med kostnaderna för en ultrakortvågsdistribution,
 som samordnas med televisionen, ehuru en sådan jämförelse
blir mindre ofördelaktig för ultrakortvågssystemets vidkommande. Trådradionätet
kan dessutom med en förhållandevis ringa kostnad kompletteras
med stationsutrustning för en distributionskanal för ett tredje program,
medan vid ultrakortvågssystemet en tredje distributionskanal visserligen är
tekniskt möjlig men icke medgives inom stockholmsplanen.

Då det för abonnenterna självfallet skulle vara värdefullt med valfrihet
mellan de två distributionssystemen samt svensk radioindustri härigenom
skulle göras mera jämställd med den utländska vid utvecklingen av radiomottagare,
 synes det dock icke kunna resas några invändningar mot ulbvggnaden
även av ett ultrakortvågsnät i den mån en sådan utbyggnad
medför bortfall av kostnader för trådradioanslutningar till belopp, som
motsvarar anläggningskostnaderna lör ultrakortvågsnätet. Detta beräknas
emellertid kunna bli fallet endast i tätbygderna. Med ett beslut om utbyggnad
även delvis av ett ultrakortvågsnät i glesbygderna i enlighet med
vad ordföranden föreslagit torde därför under alla förhållanden böra anstå
till dess frågan om televisionen avgöres.

DEPARTEMENTS C H E FEN

Med anledning av Ivungl. Maj:ts proposition nr 41 till 1947 års riksdag
angående riktlinjerna för rundradions framtida verksamhet uttalade riksdagen
i vad gällde flerprogramfrågan bl. a., att riksdagen i likhet med 1943
års rundradioutredning och departementschefen ansåg, att den fortsatta
planeringen för rundradion i vårt land borde inriktas på en öveigång till
flera samtidiga program. Riksdagen anförde vidare, att övervägande skal
talade för att detta problem tekniskt löstes genom att ett högfrekvent
trådradionät utbyggdes i enlighet med utredningens förslag. Detta ståndpunktstagande
skulle dock icke utesluta, att även andra metoder löi lösning
av flerprogramfrågan prövades, därest den fortsatta tekniska utvecklingen
skulle komma att påvisa sådana. Tills vidare borde utbyggnaden av
trådradion för dem, som icke kunde avlyssna trådlös sändning tillfredsställande,
 fullföljas i den utsträckning som omständigheterna medgav.

Dc.n i propositionen och riksdagens skrivelse förordade utbyggnaden .tv
rundradioanläggningarna för övergång till flera samtidiga program har hittills
av kända skäl icke kunnat realiseras. Under de första aren etter beslutet
lade knappheten på arbetskraft och material hinder i vägen för någon
väsentlig utvidgning av rundradioinvesteringarna och därefter ifrågasattes,
om icke de tekniska förutsättningarna för införande av ett andra program
så ändrats, alt en ny prövning av föreliggande möjligheter borde vidtagas.

62

Kiingl. Maj:ts proposition nr 146 år 1955

Sedan frågan nu gemensamt utretts av telestyrelsen och Radiotjänst under
ledning av en av Kungl. Maj:t förordnad opartisk ordförande, synes
emellertid läget ha klarnat så, att ett definitivt ställningstagande till flerprogramfrågan
bör vara möjligt.

Såsom framgått av den redogörelse för utredningen, som lämnats i det
föregående, redovisas resultatet av densamma under fyra skilda avsnitt,
omfattande dels Radiotjänsts förslag rörande programverksamhetens utbyggnad
för ett flerprogram, dels telestyrelsens förslag till programdistributionens
utbyggnad, vilket bl. a. bygger på Radiotjänsts programförslag, dels
ett förslag av Svenska Radioindustriföreningen rörande valet av distributionssystem
för ett andra program, dels ock utredningsordförandens kommentarer
till dessa avsnitt och hans eget förslag till lösning av flerprogramfrågan.
 Sammanfattningsvis innebär de olika förslagen följande.

Radiotjänst föreslår, att programutbyggnaden påbörjas under den kommande
hösten. Under fyra år framåt utökas sändningstiden successivt med
sammanlagt 55 timmar i veckan, fördelade med 10 timmar på riksprogrammet
och 45 timmar på andra programmet. Genom denna utökning skulle
sändningstiden per år stiga från ca 5 100 timmar för närvarande till ca
8 000 timmar under det fjärde året. Kostnaderna för utvidgningen av programproduktionen
beräknas efter ungefär sex år, då en mera slutgiltig avvägning
av repriser och andra programinslag kunnat uppnås, uppgå till
ca 15,i milj. kr., varav 8,o milj. kr. beräknas för riksprogrammet och ca
7,i milj. kr. för andra programmet. Totala medelsbehovet för programproduktionen
— kostnaderna för distributionen alltså ej inräknade —
skulle, då produktionskostnaden redan nu utgör 18,2 milj. kr., följaktligen
stiga till ca 33,3 milj. kr.

Om möjligheten av ett tredje program, som skulle förläggas till kvällstid,
 uttalar Radiotjänst, att detta vore en ideallösning ur ljudradioverksamhetens
synpunkt, men samtidigt betonas, att televisionen just i detta hänseende
kan komma att göra frågan om ett tredje program mindre aktuell.
Med en närmare granskning av frågans olika aspekter bör därför få anstå
ännu några år.

Telestyrelsen redogör för de tekniska förutsättningarna för flera samtidiga
program och konstaterar, att det icke är möjligt att inom lång- och
mellanvågsbanden öka antalet sändarstationer till sådant antal, att man
därmed kan bereda acceptabla mottagningsmöjligheter över hela landet ens
för det nuvarande riksprogrammet. Än mindre är det möjligt att lösa
distributionsproblemet för två samtidiga program på detta sätt. De alternativ
som i stället kan komma i fråga är trådradio (TR) och frekvensmodulerad
ultrakortvåg (FM). Beträffande dessa system anför styrelsen i huvudsak
följande.

63

Kungl. Maj:ts proposition nr 146 år 1955

Vid TR sker distributionen av radioprogrammet via telefonnätet, varvid
två eller flera program kan sändas samtidigt. Distributionen sker inom
samma frekvensområde, som utnyttjas för de trådlösa långvågsstationerna.
Abonnenterna kan därför ta emot programmen med sina vanliga radiomottagare
utan några tillsatser eller ändringar. För mottagning av sändningens
hela tonomfång fordras dock tillsatser. Sändningarna inkräktar icke på
telefontrafiken. Flera abonnenter — ända upp till 100-talet — kan anslutas
till eu telefonledning. En radioabonnent behöver därför inte vara telefonabonnent
för att få TR-anslutning. TR-distributionen är som regel helt
störningsfri och oberoende av trådlösa sändare. Sändare måste installeras
på vissa telefonstationer och förstärkare på övriga. Dessutom är anslutningsanordningar
hos abonnenterna nödvändiga. Varje ytterligare programkanal
fordrar ytterligare tillsatser av sändare och förstärkare, men
anslutningsanordningarna förblir desamma. Anslutningarna till nätet har
hittills varit avgiftsfria för den enskilde abonnenten och i stället bekostats
med licensmedel.

FM-sändningar sker trådlöst och enligt internationell överenskommelse
på tremetersbandet inom ultrakortvågsområdet. Vid en europeisk konferens
i Stockholm 1952 enades man om en frekvensplan för FM- och
televisions stationer, enligt vilken Sverige för FM-sändningar anvisades 100
sändningsltanaler, fördelade på 50 stationer med två kanaler på var och
en av dem. Dessa stationer ansågs räcka till för att i huvudsak förse hela
landet med två FM-program. Risken för störningar mellan FM-sändare,
som arbetar inom samma kanal, är för närvarande liten, eftersom ännu
antalet existerande stationer är ringa, men anses i framtiden kunna bli
betydande. För mottagningen fordras antingen FM-tillsatser till förefintliga
mottagare eller anskaffning av helt nya mottagare. Om antalet FM-program
ökas utöver två, måste ännu ett ultrakortvågsband utnyttjas, vilket
på nytt kräver anskaffning av nya mottagare eller tillsatser till de gamla.
I en mottagare med ultrakortvågsband (FM) medger ultrakortvågsdelen
fullt tonomfång.

Telestyrelsen föreslår för sin del, att ett TR-nät anlägges inom samtliga
områden, där det nuvarande riksprogrammet icke kan tillfredsställande
avlyssnas samt att abonnenterna i övrigt far tillfälle att själva välja
mellan TR och FM genom att samtliga telefonstationer i landet förses
med sändar- eller förstärkaranläggningar för TR och genom att förslagsvis
19 av de i stockholmsplanen medgivna 50 FM-stationerna uppföres.
Förslaget bygger bl. a. på den förutsättningen, att åtminstone 600 000 abonnenter
med möjlighet till FM-mottagning avstår från TR-anslutning.

Svenska Radioindustriföreningen föreslår, att distributionen av andra
programmet och förbättringen av lyssnarmöjligheterna för riksprogrammet
inom de områden, där mottagningsmöjligheterna är otillfredsställande,

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 146 ur 1955

skall ske genom att ett FM-nät för hela landet utbygges i kombination med
ett televisionsnät i enlighet med stockholmsplanen. För sådana områden,
där TR med hänsyn till mottagningsförhållandena är mer ändamålsenlig
än FM, bör den fortfarande komma till användning.

Utredningens ordförande accepterar för sin del den av Radiotjänst föreslagna
utökningen av programtiden men uttalar, att den besvärande tidskonkurrensen
inom det nuvarande programmet svårligen kan avhjälpas,
om icke särskilda programpunkter stundom sändes på en tredje kanal under
bästa programtid.

Beträffande distributionssystemet föreslår ordföranden, att den pågående
utbyggnaden av TR-nätet inom områden med dåliga avlyssningsmöjligheter
fullföljes så snabbt som tillgängliga resurser medger. Ett beslut
om uppförande av FM-stationer i dessa områden anses däremot i huvudsak
böra anstå, tills fragan om televisionen avgöres. För övriga områden
lörordar ordföranden i likhet med telestyrelsen, att FM-sändare för två
programkanaler anlägges och att abonnenterna beredes möjlighet att välja
mellan FM- och TR-avlyssning. TR-nätet skulle sålunda även enligt detta
förslag utbredas över hela landet. För att emellertid endast de mera angelägna
anslutningarna till nätet skulle behöva göras, bör en avgift, motsvarande
den genomsnittliga kostnaden för själva anslutningen, uttagas
av samtliga i framtiden tillkommande TR-abonnenter. Ytterligare föreslås,
 att i de mottagningsområden, där endast TR anlägges, nätet kompletteras
med en tredje kanal, varigenom en motsvarighet till lång- och
inellanvågskanalerna inom övriga delar av landet erhålles. Därigenom
skulle enhetliga distributionsförutsättningar över hela landet skapas för
produktionens fortsatta utbyggnad till tre samtidiga program.

Vid ärendets remissbehandling har Radiotjänst i vad avser distributionssystemet
bl. a. uttalat, att företaget förordar ordförandens förslag och därvid
i likhet med ordföranden förutsätter, att en särskild anslutningsavgift
utgår för 4 R-abonnenter. Telestyrelsen å andra sidan finner övervägande
skäl tala emot de särskilda avgifterna för TR-anslutningarna men accepterar
i stort sett i övrigt det av ordföranden framlagda utbyggnadsförslaget.
Samma inställning företräder riksräkenskapsverket. Statskontoret och
chefen för försvarsstaben har i huvudsak icke haft något att erinra emot
förslaget, och Svenska Radioindustriföreningen tillstyrker detsamma. Professor
Wallman däremot förordar, att programdistributionen uteslutande
baseras på TR i hela landet, då detta system skulle tillåta överföring av
flera program.

Hur de statliga investeringskostnaderna skulle gestalta sig vid olika
distributionsalternativ, framgår av följande sammanställning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 156 år 1955

65

Beräkn.

statliga

Telever-

Radioin-

Ordföran-

Departe-

kostnader

hets för-

dustriens

dens för-

ments-

för resp.
alternativ

slag

förslag

slag

chefen

miljoner kronor

1. Riksprogrammet

A. Radiohus i Stockholm och Göte-

borg ........................

35,5

35,5

35,5

35,5

35,5

B. Lång- och mellanvågsstationer..

21,9

21,9

21,9

21,9

21,9

2. Andra programmet

A. FM i hela landet kompl. med TR

för 250 000 abonnenter........

62,0

—

62,0

—

—

B. Enbart TR i hela landet......

C. TR i dåliga mottagningsområden

94,1

—

—

—

—

och valfri FM eller TR i övrigt

94,11

94,1

—

35,8 2

—

D. TR i dåliga mottagningsområden

och FM i övrigt..............

E. Tillägg därest FM-utbyggnaden

55,7

—

—

—

55,7

icke kombineras med televisionen
(19 FM-stationer).............

6,8

6,8

6,8

6,8

Summa kronor

158,3

126,2

100,0

119,9

1 Kostnaderna beräknas bli desamma som i B, beroende på att så många TR-abonnen-ter förutses falla bort, att de härigenom minskade anslutningskostnaderna ungefär motsvarar

de tillkommande kostnaderna för FM-stationerna.

2 Då ordföranden föreslår att avgifter skall uttagas på TR-anslutningarna, kommer de

statliga kostnaderna att begränsas till

20 milj. kr. för 19 FM-stationer och 15,8 milj. kr.

för TR-sändare eller -förstärkare vid samtliga telefonstationer.

Av den lämnade redogörelsen framgår, att de tekniska förutsättningarna
för sändning av flera samtidiga program numera kan anses klarlagda. Enligt
min mening bör därför åtgärder vidtagas för alt så snabbt som våra
resurser medger genomföra det principbeslut som statsmakterna fattade
år 1947.

Utbyggnaden av rundradioanläggningarna bör i första hand inriktas på
erforderliga åtgärder för att förbättra mottagningsförhållandena i de delar
av vårt land, där avlyssningen av det nuvarande riksprogrammet av olika
skäl är försvårad. Med den kombination av TR- och FM-systemen, som jag
i det följande förordar, bör det emellertid vara möjligt att samtidigt bereda
i stort sett alla abonnenter tillgång till ett andra program. I likhet med
Radiotjänst anser jag däremot, att ställningstagandet till frågan om ett
tredje program tills vidare bör uppskjutas.

Det av Radiotjänst framlagda förslaget rörande utökningen av programtiden
har icke givit mig anledning till någon erinran. I överensstämmelse
med vad min företrädare uttalade i 1947 års proposition, har jag utgått
ifrån, att ansvaret för programmens detaljutformning och sändningarnas
5—337 55 Bihang till riksdagens protokoll 1955. 1 saml. Nr 14G

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 146 år 1955

fördelning på riks- och andra programmen framgent liksom hittills självfallet
bör åvila programledningen. Jag har därför i detta sammanhang
ansett mig kunna avstå från att diskutera dessa frågor.

Så när som på den uppfattning, som företrädes av professor Wallman,
synes enighet i huvudsak råda mellan ordföranden och remissinstanserna
om att den tekniska lösningen av de nu aktuella distributionsfrågorna
ligger i en kombination av FM- och TR-systemen. Skiljaktigheterna gäller
den utsträckning, i vilken vartdera systemet bör utnyttjas, och de båda
systemens inbördes ordningsföljd under utbyggnadsperioden. I sistnämnda
hänseende kommer även frågan om avgifter på TR-anslutningarna in.

Vid min prövning av de olika förslag, som sålunda framförts, har jag
utgått ifrån den uppdelning av abonnenterna med hänsyn till lyssningsmöjligheterna
i olika delar av vårt land, till vilken förslagen i allmänhet
anknyter. Jag har därvid i vad avser de områden, som redan nu har goda
mottagningsförhållanden och där sålunda distributionen av det nuvarande
riksprogrammet kan anses tillfredsställande, kommit till att utbygganden
i första hand bör inriktas på FM-systemet, varvid stationerna i sitt definitiva
utförande bör utrustas för sändning på två kanaler och planeras så,
att en blivande utbyggnad för televisionen underlättas. Något TR-nät bör
däremot tills vidare icke anläggas i dessa områden. Skälet härför är bl. a.,
att de krav som under de närmaste åren kan förutses bli ställda på våra
investeringsresurser, gör en begränsning av utbyggnadsprogrammet nödvändig.
 Då vidare en avgiftsbeläggning av TR-anslutningarna i varje fall
bör undvikas beträffande de abonnenter som nu har otillfredsställande avlyssningsmöjligheter,
 och jag för närvarande icke är beredd att förorda,
att anslutningsavgift införes för övriga TR-abonnenter, skulle en valfrihet
mellan de båda systemen för de i lyssningshänseende bättre ställda abonnenterna
sannolikt i första hand inbjuda till TR-abonnemang, varvid en
mängd TR-anslutningar skulle behöva utföras som sedermera, om abonnenterna
övergår till FM-mottagning, skulle visa sig överflödiga. Det är icke
uteslutet, att den totala statliga investeringskostnaden därmed skulle
komma att närma sig summan av kostnaderna för vartdera systemet. För
att undvika denna utveckling har jag funnit mig böra förorda, att utbyggnaden
tills vidare inriktas på ett system. Att jag därvid valt FMsystemet
beror bl. a. på att en utbyggnad av detta i alla händelser förr
eller senare måste komma att aktualiseras i och med att beslut fattas om
televisionens införande. Därtill kommer att FM-systemet enligt min
mening har den väsentliga fördelen, att det icke på samma sätt som TR
begränsar abonnenternas möjligheter att fritt välja plats för avlyssningen.
Å andra sidan har jag icke förbisett, att FM-sändningarna för abonnenternas
del antingen kräver FM-tillsatser till redan förefintliga mottagare
eller också anskaffning av nya apparater, för vilka kostnaderna kan bli
betydande. De har av televerket uppskattats till ca 130 milj. kr. och av

67

Kungl. May.ts proposition nr 146 år 1955

radioindustrien till ca 65 milj. kr. Då kostnaderna, vilken beräkning som
än kan anses riktigast, får tänkas fördelade över flera år, bär jag dock
icke funnit dem utgöra något avgörande skäl emot valet av FM-systemet,
särskilt som de årliga anskaffningarna av radioapparater redan synes ligga
på hög nivå. Enligt de uppgifter, som utredningen lämnat rörande försäljningen,
 uppgick nämligen den totala anskaffningen under år 1953 till ca
200 000 apparater, beträffande vilka medelpriset för ca 90 000 uppgick
till 210 kr., för ca 60 000 till 350 och för ca 50 000 till 750 kr. Med en
årsanskaffning av denna omfattning och sammansättning kan man förutse,
att mottagare med FM-utrustning så småningom kommer att anskaffas i
stor utsträckning, även om abonnenterna erbjuds möjligheten att välja TR.

Beträffande de nu ur mottagningssynpunkt missgynnade delarna av
vårt land har jag ansett mig böra förorda, att den på grundval av statsmakternas
beslut år 1947 påbörjade utbyggnaden av ett TR-nät fullföljes
och att den därvid inriktas på att möjliggöra för abonnenterna att taga
emot båda de framtida programmen. Det antal abonnenter, som det här
rör sig om, har uppskattats till ca en tredjedel av samtliga eller i runt
tal 850 000, av vilka 300 000 över huvud taget icke utan extraordinära
kostnader anses kunna nås med andra sändningar än via TR. Hur dessa
abonnenter fördelar sig över olika delar av landet, framgår av den kartskiss,
 som redovisats i det föregående och som även visar belägenheten
av de TR-anläggningar, som vid mitten av innevarande år beräknas vara
utförda för ca 150 000 abonnenter. Ett väsentligt skäl för att TR i första
hand bör väljas för ifrågavarande områden är, att vid detta system såväl
riks- som andra programmet kan avlyssnas utan större extra kostnader
för abonnenterna. FM-systemet skulle däremot i samma områden kräva
extra kostnader redan för att riksprogrammet skulle kunna avlyssnas.
Vidare torde det med hänsyn till de krav, som för närvarande ställes på
våra investeringsresurser, icke vara möjligt att under det nu förestående
utbyggnadsstadiet införa båda distributionssystemen.

Telestyrelsen har angivit det i FM-bygderna erforderliga antalet sändare
till 19 st. Såsom utredningens ordförande anfört kan det emellertid visa
sig lämpligt att något utöka detta antal, beroende på hur gränsen kan
komma att dragas mellan FM- och TR-bygderna. Frågan därom synes
emellertid kunna avgöras från fall till fall under arbetenas fortskridande.
På grund av önskvärdheten av alt snabbt kunna ställa andra programmet
till så många lyssnares förfogande som möjligt, synes det vidare angeläget,
att samtidigt med utbyggnaden av definitiva sändare provisoriska sådana
anlägges i huvudsaklig överensstämmelse med den plan därför, som telestyrelsen
framlagt i sitt avsnitt av utredningen. I vad gäller TR-bygderna
synes utbyggnaden i den utsträckning, som är förenlig med en ur
arbetssynpunkt rationell planering, böra i första hand koncentreras till de
i mottagningshänseende sämst ställda områdena.

68

Kuiigl. Maj:ts proposition nr H6 år 1955

Som jag nämnt i det föregående, bör var och en av de definitiva FM-stat
io ner na utrustas för sändning på de två kanaler, som i stockholmsplanen
avsetts för dem. Därmed blir det möjligt att över dessa stationer sända
båda de blivande radioprogrammen, vilket ansetts önskvärt för att programmen
för FM-lyssnarna skall bli likvärdiga i mottagningshänseende. Emellertid
bör det ena programmet såsom ett riksprogram liksom hittills även
sändas över lång- och mellanvågsstationerna för att icke de abonnenter, som
tills vidare icke anser sig böra anskaffa apparater för FM-inottagning,
skall ställas utanför de svenska sändningarna.

Vid sidan av de utbyggnader, som jag nu berört och som enligt telestyrelsens
beräkningar kan väntas draga en investeringskostnad av mellan
60 och 65 milj. kr., är det även önskvärt, att de för Stockholm och Göteborg
planerade radiohusen kan påbörjas under de närmaste åren. Kostnaderna
härför har tills vidare av Radiotjänst uppskattats till 35,5 milj. kr.
Därjämte måste arbetena på de nya rundradiostationerna i Nacka och
Östersund fullföljas och den ombyggnad och förstärkning av motalastationen,
 som jag förordat i årets statsverksproposition, genomföras. Tillika
med de investeringar, som i moderniserings- och rationaliseringssyfte anses
böra vidtagas i övriga befintliga rundradiostationer, har kostnaderna för
dessa arbeten beräknats till närmare 22 milj. kr. Totalt föreligger därmed
ett investeringsprogram för de under de närmaste åren mest angelägna utbyggnaderna
av rundradioanläggningarna om ca 120 milj. kr.

Det är uppenbart, att redan investeringarna i TR- och FM-näten skulle
kräva avsevärd tid för sitt realiserande, därest de skulle konkurrera med
mängden av andra statliga investeringsändamål av hög angelägenhetsgrad
om det utrymme, som statsfinansiellt sett kan väntas föreligga under de
närmaste åren. För att rundradioinvesteringarna skall kunna genomföras
utan alltför stor tidsutdräkt, har jag därför funnit det nödvändigt föreslå,
att kostnaderna för dem bestrides med licensmedel. Det kan ske genom
att förutsättningar skapas för ökade extra avsättningar till värdeminskningskontona
för de byggnader och anläggningar, varom nu är fråga.
Finansieringsmetoden innebär, att i stället för avskrivningar med ungefär
10 % per år av anläggningarnas nuvärden, anläggningskostnaderna
omedelbart avskrives när de uppkommer. Metoden resulterar omedelbart
i ökade krav på licensmedel men i framtiden i en lägre årlig ökning av
distributionskostnaderna än som eljest skulle uppstå. Den erforderliga
höjningen synes tills vidare kunna begränsas till 5 kr. För en första etapp
av utbyggnadsprogrammet, omfattande arbeten under de närmaste tre
åren, skulle denna höjning i kombination med den förutsedda uppgången
av antalet radiolicenser, vara tillräcklig för att täcka både den beräknade
ökningen av rundradions produktions- och distributionskostnader och för
att bestrida investeringsutgifter om mellan 30 och 40 milj. kr. Jag avser
att sedermera föreslå Kungl. Maj:t, att höjningen vidtages från ingången
av år 1956, och förordar nu, att riksdagens yttrande därom inhämtas.

69

Kungl. Maj:ls proposition nr IW år 1955

Av det totala investeringsprogram, vars huvuddrag jag berört, skulle
uppförandet av radiohusen ankomma på byggnadsstyrelsen och anläggningarna
i övrigt på telestyrelsen. I vad gäller de förra föreligger än så
länge ett definitivt förslag endast beträffande radiohuset i Göteborg, vilket
dock på grund av läget på byggnadsmarknaden tills vidare har måst anstå.
 Beträffande telestyrelsens del av investeringsprogrammet har styrelsen
meddelat, att därest erforderliga medel ställes till törfogande, den
skulle kunna genomföras under en period av sex år, räknat från och med
nästa budgetår.

För investeringsprogrammets påbörjande under det kommande budgetåret
synes det investeringsanslag av 10 milj. kr. till rundradioanläggningar,
 som jag preliminärt förordat i årets statsverksproposition, vara
tillräckligt. Av beloppet beräknas ca 1 milj. kr. komma att användas för
FM-anläggningar, ca 3 milj. kr. för fullföljande av redan i gång varande
arbeten på lång- och mellanvågsstationerna och för påbörjande av den nya
motalastationen samt återstoden, ca 6 milj. kr., för fortsatt utbyggnad av
TR-nätet enligt de riktlinjer jag i det föregående förordat. För de fortsatta
investeringarna torde det få ankomma på telestyrelsen att i samband med
äskandena för budgetåret 1956/57 framlägga en plan, siktande till programmets
realiserande under en sexårsperiod. Den närmare prövningen av
de delar av investeringsprogrammet, som icke blir aktuella under det
kommande budgetåret, torde få anstå till dess denna plan föreligger.

Vid slutet av innevarande år beräknas mellan 150 000 och 200 000 abon
nenter ha anslutits till TR-nätet. Vid den tidpunkten anses nätet lia hunnit
kompletteras med anordningar, som gör det möjligt att över detsamma
distribuera andra programmet till större delen av de anslutna abonnenterna.
 Vid början av nästa år förutses vidare provisoriska FM-sändare
kunna komma i gång i Stockholm, Göteborg, Malmö och Örebro: Hur
många lyssnare, som därigenom kommer att kunna avlyssna andra programmet,
 är svårt att avgöra. Med en definitiv sändare i Stockholm och
provisoriska i de övriga tre städerna beräknas hela antalet möjliga lyssnare
— alltså oavsett om de skaffat erforderlig FM-apparatur eller ej
uppgå till ca 600 000. I inledningsskedet måste man givetvis räkna med
betydligt färre lyssnare. Antalet anses emellertid tillsammans med 1Rlyssnarna
bli tillräckligt stort för att motivera, att sändningarna av andra
programmet igångsättes omkring årsskiftet. Det torde få ankomma pa
Radiotjänst att närmare bestämma den lämpliga tidpunkten härför.

.Tåg hemställer slutligen, att Kungl. Maj :t måtte

I. bereda riksdagen tillfälle alt avgiva yttrande över vad
jag sålunda anfört,

II. föreslå riksdagen att till Rundradioanläggningar för
budgetåret 1955/56 under televerkets fond anvisa ett investeringsanslag
av 10 000 000 kr.

70

Kunyl. Maj:ts proposition nr 146 år 1955

2:o

1 skrivelse den 31 augusti 1954 angående anslag till byggande av ett
radiohus i Göteborg meddelade byggnadsstyrelsen, att den arkitekttävling,
som enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande anordnats, bl. a. givit vid handen,
att det ur planerings- och allmän byggnadsteknisk synpunkt skulle vara
av värde, om ett mera plant område kunde utnyttjas för radiohuset än det,
som tävlingen gällde, nämligen den Göteborgs stad tillhöriga marken å
höjden öster och sydost om kvarteret Koltrasten i stadsdelen Johanneberg.
Med anledning härav hade styrelsen upptagit nya förhandlingar med staden
i tomtfrågan. Något avtal förelåg emellertid ännu icke.

Med skrivelse den 21 februari 1955 har styrelsen för godkännande överlämnat
ett den 17 december 1954 och 8 februari 1955 ingånget avtal, enligt
vilket Göteborgs stad för en köpeskilling av 800 000 kr. till Kronan
försäljer dels ett område om 30 700 in2 av stadsägan 10 479 B i stadsdelen
Torp och dels ett område om ca 3 450 m2 av tomten nr 1 i kvarteret Törnskatan
i stadsdelen Johanneberg. Området i stadsdelen Torp är avsett
att användas för radiohuset och området i Johanneberg för en sändareanläggning.

Staden upplåter därjämte för eu tid av 25 år visst område under markytan
å stadsägan 10 479 B för anordnande av ett bergrum, vilket förutsättes
bli anslutet till radiohuset med en tunnel. Å den del av stadsägan,
vilken icke omfattas av försäljningen, skall Kronan vidare, om så visar
sig erforderligt, äga uppsätta en televisionsmast. Den årliga hyresavgiften
för de upplåtna delarna av stadsägan skall, under förutsättning att bergrummet
utnyttjas för skyddsrumsändamål, utgå med 10 kr.

Beträffande avtalet i övrigt torde få hänvisas till handlingarna. Avtalet
har den 17 februari 1955 godkänts av stadsfullmäktige i Göteborg.

Departementschefen

Byggnadsstyrelsen har i skrivelse den 31 augusti 1954 föreslagit, att
Byggnadsarbetena för radiohuset i Göteborg skall påbörjas under nästa
budgetår. Styrelsen har för ändamålet hemställt om ett begynnelseanslag
av 2 milj. kr. Med hänsyn till det förutsebara läget på byggnadsmarknaden
under det kommande budgetåret har jag emellertid icke ansett mig
kunna tillstyrka, att radiohuset påbörjas under 1955/56. Tomtfrågan synes
däremot böra lösas nu. Mot det förslag till avtal om förvärv av erforderlig
mark för radiohuset och tillhörande anläggningar, som styrelsen framlagt,
har jag icke något att erinra och hemställer, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen

71

Kungl. Maj:ts proposition nr 146 år 1955

I. att bemyndiga Kungl. Maj:t att godkänna det mellan
byggnadsstyrelsen och Göteborgs stad den 17 december 1954
och 8 februari 1955 ingångna avtalet om försäljning till
Kronan av två markområden för uppförande av ett radiooch
televisionshus m. m.,

II. att till Förvärv av mark för radiohuset i Göteborg för
budgetåret 1955/56 under statens allmänna fastighetsfond
anvisa ett investeringsanslag av 800 000 kr.

Till vad föredragande departementschefen under
punkterna 1 :o och 2 :o hemställt, däri statsrådets övriga
ledamöter instämmer, behagar Hans Maj:t Konungen
lämna bifall samt förordnar att proposition av den
lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas
till riksdagen.

Ur protokollet:

Gösta Kahm