Kungl. Maj:ts proposition nr HO

Nr 140

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa anslag till
fångvården m. m., given Stockholms slott den 25 februari
1955.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över justitiedepartementsärenden för denna dag, föreslå
riksdagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

Herman Zetterberg

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen framlägges slutliga anslagsäskanden beträffande vissa anslag
till fångvården, vilka i förslaget till riksstat upptagits med allenast beräknade
belopp.

Sålunda föreslås en ombyggnad av ungdomsanstalten Skenäs i syfte att
denna skall bli bättre rustad att fylla sin uppgift. Bland annat skall de intagna
uppdelas i mindre grupper. Vidare framlägges ett principförslag beträffande
utbyggnaden av säkerhetsanstalten på Hall och föreslås att arbeten
nu igångsättes där på en nybyggnad för 72 intagna. Därjämte föreslås påbörjande
av två nya, slutna anläggningar med tillhopa 180 platser, den ena
vid Mariefred och den andra i närheten av Eskilstuna. Härutöver begäres,
bland annat, medel för förvärv av kolonier.

De sammanlagda äskandena under kapitalbudgeten uppgår till 5 520 000
kronor, vartill kommer ett tidigare anvisat belopp på 1 200 000 kronor för
utbyggnaden av Hall.

1 Ilihang till riksdagens protokoll 1955. 1 samt. Nr 140

Kungl. Maj:ts proposition nr lbO

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 25 februari 1955.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Andersson, Norup,
Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Nordenstam, Lindström, Lange.

Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och civildepartementen
anmäler chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, följande.

Vid min anmälan i årets statsverksproposition (II ht s. 118, bil. 23 s. 1) av
frågan om fångvårdsanstalternas anslagsbehov under nästa budgetår framhöll
jag, att fångvårdsbyggnadsutredningen den 8 december 1954 hade avgivit
förslag angående anstalter för fångvårdens ungdoinsklientel och angående
anstalter för förvarade och internerade och att dessa förslag voro remitterade.
Då åtskilliga av fångvårdens anslagsfrågor krävde ett ställningstagande
i första hand till utredningens förslag, upptogs följande anslag i avbidan
på särskild proposition i ämnet med allenast beräknade belopp, nämligen
anslagen till avlöningar och omkostnader för fångvårdsanstalterna
samt till maskin- och verktygsutrustning m. in., till inventarier m. m. för
långkolonier, till ersättning för vård av fångar, som ej tillhöra fångvården,
in. m., till förvärv av fångkolonier, till ombyggnadsarbeten vid äldre fångvårdsanstalter,
till om- och tillbyggnad av arbetslokaler vid fångvårdsanstalter
m. m., till nybyggnad av arbetslokaler vid fångvårdsanstalter m. m.,
till nybyggnad av personalbostäder vid fångvårdsanstalter m. in., till utbyggnad
av fångvårdsanstalten på Hall och till nybyggnad av fångvårdsanstalter
m. m. Jag anhåller nu att få ånyo anmäla hithörande anslagsfrågor.

Andra huvudtiteln
E. Fångvården m. m.

[1] 3. Fångvårdsanstalterna: Avlöningar

Anslag Nettoutgift

13 808 800 14 908 200

15 927 000

16 587 400

1953/54 ...................

1954/55 (statsliggaren s. 135)
1955/56 förslag.............

Kungl. Maj:ts proposition nr HO

Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 23 april 1954 har jag tillkallat
sakkunniga för att utreda frågan om förnyelse av anstaltsbeståndet
inom fångvården samt framställa härav påkallade rekommendationer och
förslag. De sakkunniga1, som antog benämningen fångvårdsbyggnadsutredningen,
har den 8 december 1954 överlämnat förslag angående dels anstalter
för fångvårdens ungdomsklientel och dels anstalter för förvarade och internerade.
Sedan iörslagen varit föremål för remissbehandling torde en redogörelse
för desamma och därmed sammanhängande frågor nu böra lämnas
riksdagen. I samband med redogörelsen för det senare förslaget torde en
resumé få lämnas av säkerhetsanstaltsutredningens betänkande med förslag
till vårdorganisation för förvarade och internerade (SOU 1953: 32) jämte
yttrandena däröver m. m., vilket förslag tidigare utförligt behandlats i
propositionen nr 170 till 1954 års riksdag.

Fångvårdsbyggnadsutredningens förslag angående anstalter för
fångvårdens ungdomsklientel

Allmänna synpunkter

Med hänsyn till det yngre kvinnliga fångklientelets obetydliga antal har
fångvårdsbyggnadsutredningen icke funnit anledning ingå på frågan om någon
särbehandling för denna kategori intagna.

Det för manligt ungdomsfängelseklientel disponerade platsutrymmet är
fördelat på följande sätt:

Anstalt Antal platser Genomsnittsbeläggning av

(exkl. häktesplatser) ungdomsfängelseklientel år 1953

Uppsala........................... 48 31

Ystad............................ 35 31

Nyköping......................... 29 20

Skenas............................ 33 69

Hildero........................... 14 10

Björkahemmet..................... 10_°

Summa 219 169

Därutöver är 6 platser på sinnessjukavdelningen vid fångvårdsanstalten
i Malmö upplåtna för detta klientel. Medelbeläggningen under åren 1949—
1953 var följande: 1949 206, 1950 208, 1951 189, 1952 185 och 1953 169.
Beläggningen månad för månad från den 1 januari 1953 till den 1 september
1954 utgjorde:

1 Landshövdingen T. Bergquist, byråchefen i socialstyrelsen T. Eriksson, byråchefen i fångvårdsstyrelsen
B. Forssell, grosshandlaren W. Josephson, byrådirektören i statens organisationsnamnd
P. Tammelin och chefen för byggnadsstyrelsen generaldirektören G. Wejke.

Kungl. Maj. ts proposition nr HO

1953		1954
1/1.....	.... 179	1/1.....	... 164
1/2.....	.... 172	1/2.....	... 174
1/3.....	.... 176	1/3.....	... 173
1/4.....	,... 169	1/4.....	... 167
1/5.....	.... 166	1/5.....	... 168
1/6.....	.... 174	1/6.....	... 171
1/7.....	.... 171	1/7.....	... 172
1/8.....	... 167	1/8.....	... 170
1/9.....	... 154	1/9.....	... 170
1/10 ....	... 160
1/11 ....	... 173
1/12 ....	... 177

De redovisade beläggningssiffrorna ger vid handen, att i dagens läge 175
platser skulle täcka behovet. Det är självfallet icke möjligt att med någon
högre grad av tillförlitlighet förutsäga, om den nuvarande beläggningen
kommer att förbli konstant eller om den kommer att stiga eller falla. Troligen
kan man räkna med, att den redan inledda upprustningen av ungdomsanstalterna
skall resultera i en större benägenhet från domstolarnas
sida att anlita denna reaktionsform. De ökade barnkullarna torde också
komma att påverka det framtida platsbehovet. Samtidigt bör dock nämnas
att den kriminalpolitiska utvecklingen på detta område kan komma att
gå i sådan riktning, att klientelet tidigare än vad nu är fallet beredes yrkesutbildning
och vård utom anstalt.

Med hänsyn till svårigheterna att beräkna det erforderliga antalet platser
föreslår utredningen, att ungdomsfängelseorganisationen göres på så
sätt elastisk, att ett visst reservutrymme skapas vid sidan av de för ändamålet
direkt avsedda anstalterna. Skenäs och Roxtuna, vilka båda konstruerats
med sikte på ungdomsfängelseklientelet, bör utgöra kärnan i den nya
organisationen. Hildero bör behållas och i fortsättningen huvudsakligen
tjäna såsom övergångshem för ynglingar, som hör hemma i södra Sverige
och i avvaktan på förestående frigivning tillåtits ta arbete vid industrier
och hos andra privata arbetsgivare. Björkahemmet utanför Stockholm bör
behållas. Då dess klientel huvudsakligen arbetar i Stockholm, bör det möjligen
framdeles övervägas att i dess ställe anskaffa ett liknande övergångshem
inne i själva staden. Även i Göteborg eller dess närmaste omgivningar
bör ett övergångshem inrättas. Betydelsen av dylika »utslussningshem» bör
ses mot bakgrunden av att omkring hälften av ungdomsfängelseklientelet
är hemmahörande i Stockholm, Göteborg och Malmö. Såsom i det följande
skall närmare utvecklas, föreslår utredningen vidare, att en i Färjestaden,
3 km från Skenäs belägen villafastighet inköpes och drives såsom ett
annex till sistnämnda anstalt. Beträffande Skenäs föreslås att erforderliga
anordningar vidtages i syfte att, i konsekvens med förhållandena på Roxtuna,
realisera den s. k. lilla gruppens princip. Detta innebär, att i envar av

Kungl. Maj. ts proposition nr 140

de tre tvåvåningspaviljongerna skall inrymmas två från varandra skilda
avdelningar med 12 elever i varje, varvid varje sådan avdelning skall disponera
en våning av huset. Dessutom föreslår utredningen, att ytterligare en
paviljong, innehållande mottagnings-, sjuk- och isoleringsavdelningar för
tillhopa 12 intagna, uppföres. Det för ungdomsfängelseklientelet disponibla
utrymmet skulle sålunda enligt utredningens förslag utgöras av:

	Ordinarie platser	Mottagnings-, sjuk-isoleringsplatser
Skenas ........................	........ 72	12
Färjestaden...................	........ 13	18
Roxtuna ......................
Hildero.......................	........ 14
Stockholmsortens övergångshem .	........ 10
Göteborgsortens övergångshem . .	........ 10
	Summa 174	30

Härutöver finns på Roxtuna 6—12 reservplatser.

Det måste anses önskvärt, att de yngre åldersgrupperna av det ordinära
fångklientelet sammanföres till gemensamma anstalter och att i stor utsträckning
samma vårdformer kommer till tillämpning för detta klientel
som för dem, som undergår ungdomsfängelse. Avvikelser i fråga om behandlingen
är motiverade endast i den mån de betingas av ungdomsfängelsepåföljdens
tidsobestämda karaktär och av dess som regel längre varaktighet.
Ehuru det yngre fångvårdsklientelet icke konstaterats vara intellektuellt
underlägset andra ungdomar, företer det likväl ofta tecken på en tydlig försening
eller underutveckling på känslo- och viljelivets område. Främst av
detta skäl anser utredningen, att den övre åldersgränsen för de unga straffoch
fängelsefångarnas intagande på säranstalt icke kan sättas lägre än vid
22 år. Enligt en av 1951 års fångvårdsutredning företagen undersökning
fanns den 15 oktober 1951 145 personer under 21 år intagna på anstalt för
vanligt fångförvar. Fångvårdsbyggnadsutredningen har från centrala fångregistret
erhållit uppgifter avseende de den 10 september 1954 intagna manliga
straff- och fängelsefångarna. Klientelet redovisas, fördelat efter ålder
vid straffverkställighetens början, i följande tablå.

Ålder	Antal	Summa
17—18	3
18—19	12
19—20	35
20—21	66
21—22	82	198
22—23	107	305
23—24	107	412
24—25	in	523
25—26	78	601

Kungl. Maj:ts proposition nr HO

Enär anstalten Roxtuna är avsedd att utnyttjas för det mest svårbehandlade
ungdomsfängelseklientelet, bortfaller behovet av att normalt ta i anspråk
de slutna anstalterna i Uppsala och Ystad för detta ändamål. Genom tillkomsten
av särskilda mottagningsavdelningar på Skenäs och Roxtuna friställes
även anstalten i Nyköping för andra uppgifter. Dessa tre disponibla
anstalter bör i fortsättningen användas för unga fångar med tidsbestämda
straff. Anstalten i Västerås bör såsom hittills tagas i anspråk för samma
klientel. För att tillgodose behovet av öppna anstalter för ifrågavarande intagna
föreslår utredningen, att fyra kolonier anslutes till de fasta anstalterna.
Uppsala- och Ystadsanstalterna bör sålunda erhålla vardera en koloni
för 20 intagna samt envar av Västerås- och Nyköpingsanstalterna en 15-mannakoloni. För den till anstalten i Västerås anslutna kolonien har medel
redan beviljats av 1954 års riksdag. Det bör undersökas, om någon eller
några av dessa kolonier kan anordnas inom ramen för nuvarande koloniorganisation.
De på kolonierna intagna bör sysselsättas med verkstadsarbete
och olika slag av grovarbeten. Antalet platser (exklusive häktesplatser) på
de för ordinärt ungt fångklientel avsedda anstalterna skulle sålunda utgöra:
Uppsala 48, Ystad 35, Nyköping 29, Västerås 39 och kolonier 70, d. v. s. tillhopa
221 platser. Såsom tidigare antytts räknar utredningen med att eu
mindre del av utrymmet på nämnda slutna anstalter kan komma att tagas
i anspråk vid överbeläggning inom ungdomsfängelseorganisationen. I första
hand bör de maskinellt välutrustade Uppsala- och Västeråsanstalterna därvid
ifrågakomma. Utredningen föreslår en sådan avgränsning av det unga
ordinära klientelet, att allenast de, som vid intagningstillfället icke fyllt 22
år, skall generellt mottagas på de för detta klientel sålunda föreslagna
anstalterna. Cirka 200 av de till 221 beräknade platserna skulle, med nuvarande
höga beläggning, därvid tagas i anspråk. Ingenting hindrar emellertid,
att i mån av platstillgång även dömda ur närmast högre åldersgrupper
— efter prövning från fall till fall — hänvisas till dessa anstalter.

Den 1 oktober 1954 trädde den av 1953 års riksdag beslutade gruppindelningen
av rikets anstalter för vanligt fångförvar i kraft. Därmed har det
förslag till räjongplan, som 1951 års fångvårdsutredning lagt fram, i väsentliga
delar förverkligats. Fångvårdsutredningens förslag, till den del det avser
motsvarande gruppbildning av anstalter, avsedda för förvaringsklientel
och för unga lagbrytare, kvarstår dock alltjämt orealiserat. Den genomförda
reformen innebär, bland annat, att flertalet vårdfrågor icke längre handlägges
i fångvårdsstyrelsen utan av de kvalificerade tjänstemän i anstaltsgruppernas
ledning, som genom sin omedelbara kontakt med den intagne har de
största förutsättningarna att träffa ett riktigt avgörande. Denna synpunkt
gör sig med än större styrka gällande i fråga om abnormklientel och unga
fångar. Fångvårdsbyggnadsutredningen vill därför föreslå, att samtliga anstalter
för ungt klientel — oavsett om de utnyttjas för ungdomsfängelseelever
eller för vanliga unga fångar — tillsammans skall bilda en särskild
anstaltsgrupp, i huvudsak organiserad efter mönster av redan förefintliga
anstaltsgrupper. Med det av utredningen tidigare skisserade förslaget till

Kungl. Maj:ts proposition nr 1W

anstaltsorganisation skulle ungdomsgruppen disponera ett anstaltsutrymme
av tillhopa 395 platser, varav normalt 174 platser för ungdomsfängelseklientel
och 221 för unga fångar med tidsbestämt straff. Den föreslagna
anstaltsgruppen hlir geografiskt sett splittrad såtillvida som Hildero och
Ystadsanstalten med tillhörande koloni är belägna på förhållandevis stort
avstånd från andra i gruppen ingående anstalter. Erfarenheten har emellertid
visat, att behov föreligger i södra Sverige av ett visst anstaltsutrymme,
avsett för ungdom som är hemmahörande i denna del av landet. Med
hänsyn härtill och till värdet av det bistånd, som beträffande behandlingen
av de på ifrågavarande anstalter intagna kan påräknas av överläkaren vid
fångvårdens sinnessjukavdelning i Malmö, har utredningen ansett, att dessa
anstalter alltjämt bör disponeras av ungt klientel och sålunda ingå i organisationen.
Eftersom gruppens tyngdpunkt måste anses ligga på ungdomsfängelseorganisationen
— bland annat med hänsyn till längden av anstaltsvistelsen
för detta klientel —, har utredningen utgått ifrån, att någon av
ungdomsfängelseinstitutionerna skall utgöra gruppens huvudanstalt. Endast
Skenäs eller Roxtuna kan därvid ifrågakomma. Då emellertid sistnämnda
anstalt har karaktären av en medicinsk specialavdelning, medan däremot
Skenäsanstalten tänkes komma att mottaga det mer normala ungdomsfängelseklientelet,
har utredningen stannat för att föreslå Skenäs såsom
centralanstalt.

Gruppen för ungt klientel bör i likhet med övriga anstaltsgrupper stå under
ledning av en fångvårdsdirektör samt i övrigt administreras av en fångvårdsinspektör,
en kamrer och en ingenjör. Den på Roxtuna verksamme
överläkaren bör tillika fungera såsom anstaltsgruppens psykiater och i denna
egenskap besöka gruppens anstalter. De vårdsynpunkter, som varit avgörande
vid inrättandet av psykiaterbefattningarna vid Övriga anstaltsgrupper,
framträder här i än högre grad. Det gäller att så långt möjligt söka förebygga
recidivism inom det unga fångvårdsklientelet. Medicinsk rådgivning
är därvid oumbärlig. Särskilt angeläget är att den medicinska, psykologiska
och pedagogiska behandlingen på Roxtuna och Skenäs samordnas och att,
såvitt möjligt, enhetliga principer därvid kommer till tillämpning. Roxtunachefen
bör därför regelbundet — minst en dag i veckan — besöka Skenäs
för att undersöka nykomna elever och överhuvudtaget följa elevbehandlingen
med råd och anvisningar. Med dessa nya uppgifter är det nödvändigt,
att överläkaren på Roxtuna erhåller biträde av en förste läkare på
denna anstalt. En sådan befattningshavare torde under alla förhållanden
vara erforderlig med hänsyn till den tidskrävande psykoterapeutiska verksamheten
hland roxtunaeleverna. Därjämte synes det rimligt, att roxtunachefen
för sitt arbete på Skenäs erhåller särskilt arvode enligt samma grunder,
som inom ungdomsvårdsskoleorganisationen utgått till chefläkaren vid
Lövsta för dennes befattning med Folåsa skolhem.

Fördelningen av arbetsuppgifter och befogenheter mellan anstaltsgruppens
ledande tjänstemän skall här endast mera allmänt beröras. Fångvårdsdirektörens
ställning har — såvitt avser de ordinära anstaltsgrupperna — reg -

Kungl. Maj:ts proposition nr 140

lerats dels i verkställighetslagen och dels i vissa av Kungl. Maj :t utfärdade
kungörelser och cirkulär (SFS 595—598/1954). Han skall sålunda, bland
annat, vara styresman vid gruppens centralanstalt samt tillika uppmärksamt
följa verksamheten vid gruppens övriga anstalter. Han skall leda
gruppens ekonomiska förvaltning samt, i den utsträckning fångvårdsstyrelsen
bestämmer, anställa personal och leda dess utbildning. Han skall vidare
regelbundet besöka gruppens anstalter samt därvid lämna erforderliga
råd och anvisningar till ledning för de intagnas behandling. Vidare äger
han besluta i frågor rörande, bland annat, intagens anstaltsplacering, förflyttning
från en anstalt till annan, permission och frigång. Det torde framdeles
böra bli föremål för närmare överväganden, i vilken utsträckning det
författningskomplex, som reglerar förhållandena vid de nu förefintliga anstaltsgrupperna,
kan tillämpas även inom anstaltsgruppen för ungt klientel
och i vilken omfattning specialbestämmelser är erforderliga för denna anstaltsgrupp.
Sistnämnda grupp kommer nämligen i flera hänseenden att
inta en särställning. Omedelbart faller sålunda i ögonen att dualismen i dess
klientelsammansättning nödvändiggör vissa praktiska hänsynstaganden. De
båda klientelkategorierna är bundna till sin bestämda krets av anstalter
och kan icke sinsemellan sammanblandas. Verkställigheten regleras också
av skilda författningsbestämmelser, allteftersom det är fråga om ungdomsfängelseelever
eller andra unga intagna. Fångvårdsdirektörens chefsställning
måste med nödvändighet röna inverkan av det förhållandet, att styresmannaposterna
vid gruppens övriga anstalter — till följd av den högre
lönesättning utredningen ämnar föreslå för dessa tjänster — kan beräknas
bli besatta med särskilt erfarna och högt kvalificerade fångvårdsmän. En
tämligen vidsträckt delegering av fångvårdsdirektörens befogenheter med
avseende på vårdfrågorna synes därför böra övervägas. Särskilt angeläget
är att roxtunachefens ställning regleras. Inom Övriga anstaltsgrupper intar
överläkaren vid centralanstaltens sinnessjukavdelning en i förhållande till
fångvårdsdirektören mycket självständig ställning. Utredningen anser, att
överläkaren på Roxtuna i detta hänseende bör jämställas med överläkarna
inom Övriga anstaltsgrupper. Med hänsyn till Roxtunas karaktär av specialanstalt
under medicinsk och läkepedagogisk ledning synes det självfallet,
att den ansvarige läkaren icke endast får ensam besluta i rena beliandlingsfrågor
utan även får ett avgörande inflytande på de ärenden av administrativ
art (t. ex. personalfrågor), som har samband med vården och dess utformning
på anstalten. Däremot bör han lämpligen i största möjliga utsträckning
befrias från övriga administrativa och kamerala uppgifter.

Såsom tidigare nämnts fungerar för närvarande Nyköpingsanstalten såsom
mottagningsavdelning för de till ungdomsfängelse dömda. Vistelsetiden
på denna anstalt har kommit att räcka i genomsnitt cirka två månader.
Det måste anses olämpligt, att så lång tid förflyter, innan den dömde blir
definitivt placerad. Han hinner under denna tid ofta anpassa sig till mottagningsanstalten,
och förflyttningen innebär därför nya anpassningssvårigheter.
Sedan även Skenäs, såsom föreslagits, blivit försett med särskild

Kungl. Maj:ts proposition nr HO

mottagningsavdelning, kan intagningen av ungdomsfängelseklientel lämpligen
ordnas så, att fångvårdsdirektören med ledning av upplysningar per
telefon från den anstalt i landet, där den dömde varit häktad, avgör, huruvida
denne bör intagas på Skenäs eller Roxtunas mottagningsavdelning. I
tveksamma fall bör fångvårdsdirektören rådgöra med roxtunachefen. Vistelsen
på mottagningsavdelningen bör kunna förkortas till en eller annan
vecka. Den intagne får genom detta förfarande omedelbar kontakt med
den anstalt, där han avses skola stanna, och kommer redan från början in
i lämpligt arbete. Skulle icke den lämpligaste placeringen genast ha skett,
kan detta utan onödig omgång rättas till genom den dömdes förflyttning till
den andra anstalten, överläkaren bör i egenskap av anstaltsgruppens psykiater
äga rätt att besluta, att en på annan ungdomsanstalt än Roxtuna
intagen elev skall överflyttas till Roxtuna för undersökning och behandling.

Straff- och fängelsefångar under 22 år bör, såsom tidigare nämnts, generellt
hänvisas till anstaltsgruppen för yngre klientel. Därutöver kan, efter
prövning från fall till fall, även fångar av samma kategori ur de närmast
högre åldersklasserna hänvisas till denna anstaltsgrupp i mån av tillgång på
platser. Sådan hänvisning bör i dylika fall ske i överensstämmelse med nu
gällande regler för intagning inom anstaltsgrupp. Hänvisningen till viss anstalt
inom gruppen skall däremot ligga helt i fångvårdsdirektörens hand. Då
den dömde är häktad, bör fångvårdsdirektörens beslut om anstaltsplacering
ske med ledning av telefonupplysningar från häktesanstalten. Anstaltsplacering
av dömd, som befinner sig på fri fot, skall beslutas av fångvårdsdirektören
på grundval av tillgängliga handlingar rörande den dömde. Det ordinära
klientelets placering på viss anstalt skall icke föregås av intagning på
någon mottagningsavdelning. Även för detta klientel bör i tveksamma fall
psykiatern rådfrågas. Behov föreligger av att ha tillgång till en psykiatrisk
avdelning för observation och behandling av sinnesoroliga eller särskilt svårbehandlade
unga fångar. Eftersom Roxtuna ej kan utnyttjas för de till tidsbestämda
straff dömda, föreslås att den särskilda psykiatriska avdelningen
för unga intagna i Malmö bibehålies och att överläkaren vid södra anstaltsgruppen
även i fortsättningen anlitas som rådgivande psykiater för Ystadsoch
Hilderoanstalterna. De fall hland ifrågavarande intagna, som behöver
stå under särskild psykiatrisk tillsyn, kan överföras till anstalten i Ystad
och därifrån eventuellt till avdelningen i Malmö. Å andra sidan kan överläkaren
i Malmö till Ystadsanstalten utskriva sina observations- och behandlingsfall.
Med den föreslagna anordningen vinnes också att Roxtunas
överläkare kan befrias från att regelbundet besöka Ystadsanstalten.

En rationellt bedriven yrkesutbildning ingår såsom ett betydelsefullt led
i behandlingen av unga intagna. Sysselsättningen vid gruppens anstalter
bör därför främst inriktas på utbildning och icke på inkomstbringande produktion.
Yrkesutbildningen inom gruppens anstalter hör samordnas, förstärkas
och i största möjliga utsträckning göras likformad. Härigenom vinnes
också den fördelen, att avbrott i yrkesutbildningen icke behöver ske vid

10 Kungl. Maj:ts proposition nr HO

förflyttning från en anstalt till annan. Det är av kostnadsskäl uteslutet att
ordna fullgod undervisning i ett flertal olika arbetsgrenar. En begränsning
är sålunda här nödvändig. Utredningen föreslår, att yrkesskolningen huvudsakligen
inriktas på mekaniska verkstadsarbeten, bil- och motorreparationer
samt byggnadssnickeri. Avvikelser från detta schema kan vara motiverade
av speciella förhållanden vid någon anstalt. Utvecklingen på arbetsmarknaden
har medfört, att visst grovarbete, som kräver förtrogenhet med maskiner
och motoriserade redskap för utomhusarbete, är relativt välbetalt. Sådant
arbete har visat sig ligga väl till för sådan ungdom, som har svårt att
tillägna sig teoretisk undervisning. Det föreslås anordnat på vissa kolonier
och för ungdomsfängelseklientelet även på Skenäs eller dess anex. På Skenäs
bör såsom hittills lantbruksutbildning beredas eleverna. Elever, som kan
tillägna sig yrkesutbildning, bör vid de slutna anstalterna delta i där bedriven
teoretisk yrkesundervisning, »verkstadsskola». Skolgången bör, där ej
medicinsk eller psykologisk expertis annorledes förordar, göras obligatorisk.

Ledningen av den praktiska och teoretiska utbildningen vid anstaltsgruppens
verkstäder skall utövas av en skolchef. Såsom sådan skall fungera den
till gruppen knutne ingenjören. Vid Västeråsanstalten skall med hänsyn
till storleken av anstaltens mekaniska verkstad den för närvarande såsom
skolchef tjänstgörande assistenten under ingenjörens överinseende alltjämt
fungera i denna egenskap. Yrkeslärarkompetens bör krävas av den på Roxtuna
och Skenäs tjänstgörande verkstadspersonalen. Föreståndarna för verkstäderna
på Skenäs bör i konsekvens härmed, i likhet med vad fallet är på
Roxtuna och vid ungdomsvårdsskolorna, placeras i lönegrad 20. Behandlingsfrågorna
träder numera i förgrunden vid all straffverkställighet. Detta
gäller i särskilt hög grad verkställigheten vid anstalter för ungdom. Med
hänsyn härtill är det naturligt, att anstaltsgruppen för ungt klientel blir
personalmässigt starkare organiserad än de ordinära anstaltsgrupperna —
och detta icke endast till numerären utan även kvalitativt. Större krav med
avseende på personliga kvalifikationer måste nämligen ställas på befattningshavarna
inom ungdomsgruppen och stor omsorg nedläggas särskilt på
valet av styresmän. Arbetet är också betydligt mer påfrestande och tröttande
än vid anstalter med vanligt äldre klientel. Mot bakgrunden av dessa förhållanden
föreslås att styresmännen vid de större slutna sidoanstalterna i
Västerås och Uppsala inplaceras i en nyinrättad tjänstegrad som anstaltsdirektör
i lönegrad 27 (föreståndare i lönegrad 23 vid anstalter av motsvarande
storleksordning inom övriga anstaltsgrupper). Vidare rekommenderar
utredningen, att styresmännen vid de andra slutna sidoanstalterna placeras
som föreståndare i lönegrad 23 (lönegrad 21 inom övriga grupper). Koloniförestandartjänsterna
bör i likhet med motsvarande tjänster inom övriga
anstaltsgrupper vara placerade i lönegrad 21. Beträffande tillsynspersonalen
på Skenäs och Färjestaden föreslås en med Roxtuna och ungdomsvårdsskolorna
överensstämmande lönesättning, vilket innebär, att uppsyningsmän
och överkonstaplar erhåller ställning som tillsynsmän i lönegrad 18.

Kungl. Maj.ts proposition nr HO

Vaktkonstaplarna på anstalter med ungdomsfängelseklientel bör erhålla
tjänstetiteln vårdare. Härigenom får samtliga anstalter för ungdomsfängelseklientel
en med avseende på lönegradsplaceringar och tjänstetitlar ensartad
personalorganisation.

Förslag beträffande de särskilda anstalterna

Skenäs. Under de sexton år Skenäsanstalten varit i bruk, har den tidvis
måst överbeläggas. Man har dessutom nödgats motta ett mer aggressivt
och svårskött klientel, än det som anstalten ursprungligen var avsedd för.
Anstaltsbyggnaderna har icke kunnat i tillfredsställande utsträckning underhållas
och är numera icke i fullgott skick. En genomgripande renovering
är därför nödvändig. I samband med denna bör också åtgärder vidtagas för
de intagnas fördelning i smågruppsförläggningar. Det har nämligen visat
sig, att anstaltsungdom icke i någon större utsträckning är påverkbar vid
behandling i stora grupper. I modern anstaltsfostran har därför »den lilla
gruppens princip» blivit vägledande. För att skapa förutsättningar för smågruppsbehandling
och en mer intensiv individuell vård av klientelet föreslår
utredningen, att varje vårdenhet skall omfatta 12 elever. Detta möjliggöres
lämpligast och med minsta kostnader därigenom, att de redan befintliga
tre elevpaviljongerna (med 30 platser i varje) så uppdelas, att varje
paviljong ger utrymme för två elevgrupper med vardera högst 12 intagna.
Grupperna, som i alla tre byggnaderna blir förlagda i skilda våningar, skall
även behandlingsmässigt hållas åtskilda utom i arbete och vid vissa gemensamma
förströelser. Varje våning innehåller för närvarande 1 personalrum
och 15 elevrum. Vid den föreslagna omdisponeringen skulle sålunda uppstå
ett överloppsutrymme motsvarande 3 rum per våning. Detta utrymme bör
tagas i bruk såsom dagrum och utnyttjas för fritidsändamål. I en av elevpaviljongerna
finns på nedre botten en avdelning, som inretts med sjukoch
isoleringsrum. Även denna avdelning kan emellertid utan avsevärd
kostnad inrättas till bostadsförläggning efter de skisserade riktlinjerna.

Likartad utbildningsorganisation bör eftersträvas framför allt i fråga om
de två anstalterna Roxtuna och Skenäs. I enlighet därmed bör vid Skenäsanstalten
givas tillfälle till mekaniskt arbete, bil- och motorreparationsarbete,
byggnadsarbete jämte inredningssnickeri samt trädgårdsarbete. Dessutom
bör lantbruk alltjämt drivas vid Skenäs. Då Roxtunaanstalten saknar
jordbruk, förutsättes att där intagna elever, som är lämpade för denna utbildningsgren,
antingen omedelbart eller efter en kortare prövotid i trädgårds-
eller grovarbeten överföres till Skenäs, om förhållandena i övrigt medger
det. Någon arbetsterapiavdelning torde icke vara erforderlig på Skenäs,
enär elever med anpassningssvårigheter under någon tid kan omhändertagas
på Roxtuna. Den mekaniska verkstaden på Skenäs, vilken nu har 16
platser, bör bibehållas men skäras ned till 12 platser. Snickeriverkstaden
har likaledes 16 platser. Utbildningen, som för närvarande omfattar möbelsnickeri,
föreslås få ändrad karaktär och bli inriktad på byggnadsår -

Kungl. Maj. ts proposition nr lbO

bete — dels byggnadssnickeri och dels egentligt byggnadsarbete. Antalet
arbetsplatser bör beräknas till 12, därav 8 på verkstaden och 4 i ett ambulerande
byggnadsarbetslag. Den befintliga verkstadslokalen är tillräcklig
för ändamålet men behöver renoveras. Bil- och motorreparationsverkstaden
föreslås få 12 platser. Utbildningen bör omfatta såväl reparations- som servicearbeten.
En för samtliga verkstäder gemensam lektionssal kan iordningställas
i en av elevpaviljongerna. Trädgårdsarbetet beräknas sysselsätta i
medeltal 8 elever och jordbruksarbetet 20. En växthusanläggning om två
växthus och ett förbindelsehus bör tillkomma. För handräckningsarbeten
inom anstalten (eldning, köksarbete, expeditions- och biblioteksarbete, städning
m. m.) beräknas åtgå 8 elever. Den yttre renhållningen (parkarbeten,
snöskottning o. dyl.) skall ombesörjas av trädgårdsarbetarna.

Utredningen föreslår vidare, att en specialpaviljong bygges på Skenäs. Den
avses skola fungera såsom mottagningsavdelning och bör även innehålla
erforderligt antal sjuk- och isoleringsrum. Byggnaden föreslås förlagd till
utkanten av paviljongbebyggelsen och inredd med 12 elevrum, fördelade med
4 på envar av mottagnings-, sjuk- och isoleringsavdelningarna. Mottagningsavdelningen
bör vid behov kunna förbindas med sjukrummen. Isolerings■avdelningen
bör däremot anordnas så, att kontakt med de båda övriga avdelningarna
förebygges. Förutom nämnda utrymmen bör byggnaden innehålla
vaktrum samt ett rum för kuratorn, vilket vid behov skall kunna användas
även av läkaren. Byggnaden bör omgärdas av nätstängsel.

Vid Skenäs föreligger f. n. en brist på 4 bostadslägenheter. Vid bifall till
utredningens förslag i personalfrågan blir viss nybyggnad erforderlig. Utredningen
föreslår, att 2 5-rumslägenheter (115 m2), 6 4-rumslä.genheter
(90 m2) och 8 3-rumslägenheter (65 m2) uppföres. Standardtillverkade typhus
synes därvid böra komma till användning.

Ett av Skenäsanstaltens elevhus innehåller fyra kontorslokaler samt två
andra för närvarande icke fullt utnyttjade rum. Dessutom finns inom de
övriga elevhusen kontorslokaler för ytterligare fyra tjänstemän. Genom omdisposition
av det nämnda utrymmet kan utan avsevärd kostnad lämpliga
expeditionslokaler beredas såväl anstaltsgruppens som anstaltens egen administrativa
personal.

Åtgärder måste, enligt vad byggnadsstyrelsen uppgivit, vidtagas på Skenäs
för att trygga vattentillgången, som för närvarande är otillräcklig. Provpumpning
av befintliga brunnar bör utföras och en ny brunn borras. Först
sedan dessa undersökningar verkställts, kan man avgöra vilka permanenta
anordningar som erfordras för vattnets rening och distribution samt kostnaderna
härför. Relativt omfattande åtgärder måste också, enligt byggnadsstyrelsens
uppfattning, vidtagas för sanering av anstaltens yttre avloppsnät.

I det föregående har föreslagits att i varje elevpaviljong skulle förläggas
två från varandra skilda elevgrupper med plats för 12 elever i varje. Befattningshavarna
i uppfostrarställning vid anstalten har för närvarande endast
begränsad möjlighet att ta individuell vård om eleverna. De arbetar
nämligen med för stora grupper. Tillsynspersonalen omhänderhar sålunda

Kungl. Maj:ts proposition nr lbO

grupper om 20—30 elever. Utredningen föreslår därför, att i princip varje vårdare
knytes till en enda elevgrupp. Han skall sålunda blott undantagsvis
ha hand om andra elever, än dem som tillhör gruppen. Därigenom vinnes
att han ingående kommer att lära känna gruppens alla elever och får möjlighet
att påverka dem i önskad riktning. Vidare föreslås att en assistent och
en tillsynsman tilldelas envar av de tre elevpaviljongerna på så sätt, att de
gemensamt svarar för trivseln och ordningen inom paviljongen men samtidigt
övar särskild tillsyn över var sin av paviljongens elevgrupper. Assistenten
och tillsynsmannen blir sålunda föreståndare för var sin grupp. Assistenten
skall dessutom fungera som paviljongchef. Assistent och tillsynsman får
tjänstgöra för varandra vid dags- eller veckoledigheter. Skolundervisningen
i allmänbildande ämnen bör ske paviljongvis och meddelas av assistenten.
Fritidssysselsättningarna inom paviljongen skall organiseras och ledas av
respektive gruppföreståndare och vårdare, medan de utomhus eller i gymnastiksalen
bedrivna idrottsövningarna skall ledas paviljongvis av tillsynsmannen.
Assistenten och tillsynsmannen bör sträva efter att uppnå god kontakt
även med varandras grupper. Inom anstalten finns för närvarande en
vakande och tre sovande nattvakter. Den relativa trygghet, som anordningen
är avsedd att ge, uppväger enligt utredningens mening icke de avsevärda
olägenheter, som är förenade med dylik tjänstgöring. För att erhålla mer
sammanhängande tjänstefri tid har vaktkonstaplarna nu medgivits heldygnstjänst.
Tjänstgöringsschemat är delvis betingat av att tre vaktkonstaplar
icke kunnat beredas tjänstebostäder inom anstalten och därför nödgats bo
på avsevärt avstånd från Skenäs. Den mest betydande olägenheten med det
tillämpade systemet är, att nattvakten efter en ansträngande heldagstjänst
icke kan väntas visa erforderlig vaksamhet. Utredningen föreslår i stället, att
vid de allmänna avdelningarna nattetid skall tjänstgöra 2 vakande, patrullerande
nattvakter men däremot icke några sovande. Dessutom skall 1 vakande
vakt finnas i specialpaviljongen. Rörande vårdarpersonalens tjänstgöring
i övrigt föreslås följande. Från elevernas uppstigning till klockan 9.30 skall
1 vårdare tjänstgöra inom varje elevgrupp. Under middagsrasten tjänstgör 1
vårdare per paviljong. Under övrig tid till klockan 17 bör samtliga vårdare
vara tjänstgöringsfria utom 2, som avdelas för s. k. allmän tjänst, d. v. s.
för transporter med elever till lasarett, tandkliniker, arbetsförmedlingar etc.
eller för övervakning av och deltagande i utestädningsarbeten såsom gräsklippning
och snöskottning. Under tiden klockan 17—21, vid vilken senare
tidpunkt eleverna går till sängs, skall 1 vårdare tjänstgöra inom varje grupp
och tillsyn över de intagna därjämte övas av assistent och tillsynsman. För
lördagar—söndagar ändras schemat så, att vårdarna tjänstgör hos sina respektive
grupper under al! elevernas fritid, medan assistenter och tillsynsman
alternerar som paviljongföreståndare enligt viss turordning. Det sålunda
skisserade schemat omfattar en sammanlagd tjänstgöringstid av 624
timmar per vecka för de sex öppna vårdavdelningarna, vilket efter 48 timmars
arbetsvecka innebär behov av 13 vårdartjänster. Den föreslagna speeialpaviljongen
kräver — med hänsyn till behovet av vakande nattvakt —

Kungl. Maj:ts proposition nr 140

en personal bestående av 1 tillsynsman, 4 vårdare och 1 kurator (kvinnlig).
Den sistnämnda befattningshavaren förutsättes fullgöra minst halvtidstjänstgöring
på specialpaviljongen, enär det är angeläget, att hon så snart
som möjligt får tillfälle sätta sig in i elevernas enskilda angelägenheter. Specialpaviljongen
skall förestås av tillsynsmannen.

Med hänsyn till yrkeslärarnas betydelsefulla uppgifter i vårdprogrammet
måste — såsom i annat sammanhang föreslagits — dessa äga full yrkeslärarkompetens.
Utredningen föreslår 1 yrkeslärare i lönegrad 20 vid envar
av de tre verkstäderna. Ytterligare föreslås 1 biträdande yrkeslärare i lönegrad
18. Denne avses vara knuten till den mekaniska verkstaden men bör
kunna fylla tillfälliga vakanser i andra verkstäder såväl på Skenäs som på
Roxtuna. Bland Skenäsanstaltens nuvarande arbetsgrenar är trädgårdsbruket
icke särdeles väl tillgodosett. Arbetet ledes av en icke trädgårdsutbildad
befattningshavare. Endast kalljordsodling förekommer. I avsikt att infoga
trädgårdsarbetet i den allmänna utbildningsplanen för anstaltens elever och
i syfte att ge trädgårdsbruket en jämn elevbeläggning föreslås — förutom
att växthus uppföres — att yrkesgrenen ställes under ledning av en kompetent
lärare i trädgårdsskötsel, placerad i lönegrad 18. Den nuvarande jordbruksassistenten
är placerad i lönegrad 20 men åtnjuter dessutom lönetillägg
med 630 kronor för år. Utredningen föreslår, att denna tjänst ändras
till en befattning som lantbruksinspektor i lönegrad 22. För jordbrukets behov
föreslås vidare 1 ladugårdsförman i lönegrad 14 och 3 förmän i lönegrad
12, samtliga avlönade på fångvårdens stat.

Det är en allvarlig brist i Skenäsanstaltens nuvarande personalorganisation,
att behovet av kvinnlig vårdpersonal hittills icke varit tillgodosett. Den
enda kvinnliga befattningshavaren med vårdfunktion är för närvarande kuratorn.
För att skapa trivsel och hematmosfär inom elevpaviljongerna är det
önskvärt, att det kvinnliga inslaget i personaluppsättningen förstärkes. Utredningen
föreslår, att anstaltens ekonomipersonal skall organiseras efter
Roxtunas mönster och omfatta 1 husföreståndare i lönegrad 19, en biträdande
busföreståndare i lönegrad 13 samt 2 ekonomibiträden i lönegraderna
6 och 7, samtliga kvinnor. Vidare föreslås att de båda husföreståndarna, utöver
sina vanliga uppgifter, jämte en arvodesanställd kvinnlig befattningshavare
(lämpligen hustrun till någon av de anställda) skall ägna omsorg åt
var sin paviljong. Det är av stor betydelse, att sistnämnda tre kvinnliga
tjänstemän — i mån av tid — sysselsätter sig med eleverna för att därigenom
söka motsvara något av mödrainslaget i den naturliga familjeenheten.

Man kan utgå från, att den på Roxtuna verksamme psykologen blir överhopad
med arbetsuppgifter på denna anstalt med tanke på dess svårbehandlade
och komplicerade klientel. För att tillgodose de krav på psykologisk
expertis, som övriga anstalter inom gruppen kommer att göra anspråk på,
är det nödvändigt att anställa ytterligare en psykolog. Med hänsyn till de
arbetsuppgifter, som på Skenäs finns för en dylik tjänsteman (yrkesvägledning,
gruppterapi in. in.), föreslår utredningen, att den nya psykologtjänsten
förlägges till denna anstalt, med skyldighet för tjänsteinnehavaren att avlägga
regelbundna besök vid gruppens övriga anstalter (utom Roxtuna).

Kungl. Maj.ts proposition nr thO 15

Den föreslagna personalorganisationen framgår av följande sammanställ -

mng.	Antal	Löne-		Antal	Löne-
		grad			grad
fångvårdsdirektör.....	1	32	förman...............	3	12
fångvårdsinspektör ....	1	29	assistenter............	3	23
psykolog.............	1	29	socialkurator..........	1	17
	1	25	tillsynsman...........	4	18

kamrer...............	1	25	vårdare..............	17	12
kansliskrivare.........	1	15	husföreståndare.......	1	19
kontorist.............	1	13	biträdande husförestån-
kanslibiträde.........	1	11	dare...............	1	13
biträde...............	1	rb	ekonomibiträde.......	1	7
biträde (telefonist) ....	1	rb	ekonomibiträde.......	1	6
lantbruksinspektor.....	1	22	maskinist............	1	13
yrkeslärare...........	3	20	reparatör .............	1	12
biträdande yrkeslärare.	1	18	bilförare..............	1	11
trädgårdsmästare......	1	18		52
ladugårdsförman......	1	14

jämfört med nuvarande antal befattningshavare innebär förslaget en ökning
med 13 tjänstemän. Av dessa faller emellertid 6 på den av anstaltsgrupperingen
betingade omorganisationen och 5 på den nyinrättade specialpaviljongen.

Färjestaden. Bland de ynglingar, som döms till ungdomsfängelse, kan ofta
en mindre grupp urskiljas, som har svårigheter att anpassa sig till förhållandena
på en större öppen anstalt men ändå icke hör hemma inom den
slutna vården. De särlingar det här gäller är sinsemellan mycket olika men
har alla som regel antingen ett mer än normalt behov att hävda sin individualitet
eller en benägenhet att undandra sig kamraternas uppmärksamhet.
I båda fallen brukar vederbörande bli utsatta för andra intagnas ovilja.
Ofta försöker de lösa sina konflikter genom att avvika från anstalten. För
denna kategori av särpräglade elever vore det önskvärt, att en mindre förläggning
kunde anordnas på något avstånd från centralanstalten. En annan
kategori av elever, som lämpligen kunde tagas emot på en dylik förläggning,
består av sådana, om vilka man på ett relativt tidigt stadium vågar förutsätta,
att deras anstaltsvistelse kan komma att förkortas. Den teoretiska
utbildningen skulle på en dylik förläggning kunna differentieras efter den
intagnes fallenhet och begåvning. Den till anslaltsgruppen knutne psykologen
bör vid regelbundna besök hjälpa de intagna att komma till rätta med
sina personliga problem.

Utredningen har förhandlat om inköp av en tre kilometer från Skenäs,
vid Färjestaden i östra Husby socken belägen fastighet, registerbetecknad
Björsätter med Färjestaden l22. Fastigheten, som omfattar en areal av

Kungl. Maj:ts proposition nr HD

16,3740 hektar, varav 6,0570 hektar utgör vattenområde, är bebyggd med
ett större boningshus, trädgårdsmästarbostad, växthus och uthus. Huvudbyggnaden,
som har två våningar, innehåller på nedre botten 4 sällskapsrum,
hall, kök samt 2 enkelrum med toalett och bad. Övre våningen omfattar
en avskild lägenhet om 2 rum och kök samt 8 mindre rum. Trädgårdsmästarbostaden
består av 2 rum och kök samt hall. Huvudbyggnaden
har nyligen renoverats och båda husen är i mycket gott skick. Fastigheten
kan förvärvas av staten för en köpeskilling av 150 000 kronor. Den är taxerad
till 115 000 kronor. Från fastigheten kan visst mindre område försäljas
till ägaren av en angränsande fastighet. Ehuru anläggningen strängt taget
är alltför påkostad och inventiös för fångvårdens behov, skulle emellertid
ett förvärv vara ekonomiskt fördelaktigt med hänsyn till fastighetens läge
nära Skenäs. De intagnas antal föreslås maximerat till 13. De kan sysselsättas
med vägföretag i trakten eller med arbete i Kolmårdenskogarna på
andra sidan Bråviken. Anläggningen kan administreras från Skenäs. Mat
och andra förnödenheter kan transporteras därifrån. Detta innebär, att personalen
kan inskränkas till att omfatta 1 tillsynsman i lönegrad 18, 1 förste
förman i lönegrad 14 och 2 vårdare i lönegrad 12. Förste förmannen skall
tjänstgöra som arbetsledare i skogs- och grovarbete. Några personalbostäder
behöver icke byggas.

Hildero. De på Hildero intagna eleverna har i stigande utsträckning lyckats
erhålla arbetsplacering utanför anstalten. Det förekommer nu endast
undantagsvis, att någon elev sysselsättes inom kolonien. I anledning härav
synes koloniens personaluppsättning kunna reduceras från nuvarande 5 1/2
(halvtidsanställd kurator) till 4 befattningshavare. Personalen skulle efter
reduceringen bestå av 1 föreståndare i lönegrad 21, 1 biträdande husföreståndare
i lönegrad 13, 1 vårdare i lönegrad 12 och 1 ekonomibiträde i lönegrad
8. Verksamheten vid anstalten bör även i fortsättningen bygga på förtroendeprincipen
och endast relativt välartade elever beredas förmånen att
vistas där. Det är avsett, att anstalten även skall tjäna som övergångshem för
skötsamma intagna, hemmahörande i södra Sverige.

Övergångshem i Stockholm och Göteborg. Björkahemmet har som övergångshem
för ungdomsfängelseklientelet visat sig fylla en värdefull uppgift.
Då hemmet saknar vanlig anstaltskaraktär, har det ur vårdsynpunkt verkat
välgörande på de visserligen många gånger labila men dock i stort sett välartade
elever, som fått vistas där. Utredningen föreslår, att hemmet bibehålies
med tillsvidare oförändrat antal anställda (ej statsanställda). Om
man i framtiden skulle nödgas upphöra med verksamheten vid hemmet, bör
ersättning för detsamma anskaffas i Stockholm eller i stadens omedelbara
närhet.

Det har förut visat sig vara angeläget, att ett liknande övergångshem anordnas
i Göteborg. Utredningen vill därför förorda, att medel anslås till
anskaffande av en för ändamålet lämplig fastighet i Göteborg eller i dess

Kungl. Maj.ts proposition nr 1W

närmaste omgivningar, där ungdomsfängelseelever hemmahörande i göteborgstrakten
kan omhändertagas någon tid före provutskrivningen för att på
ett smidigt sätt successivt omställas från anstaltstillvaron till ett liv i frihet.
Med hänsyn till att övergångshemmen ännu icke kan anses ha lämnat försöksstadiet,
är det lämpligt, att man prövar sig fram även i fortsättningen för
att söka finna de mest ändamålsenliga formerna för verksamheten. Det vore
ur denna synpunkt välbetänkt, om man i första hand försökte hyra en lämplig
fastighet, helst av villakaraktär. Skulle detta icke låta sig göra på grund
av nuvarande läge på hyresmarknaden, far man inrikta sig pa att köpa.
Utredningen rekommenderar, att man söker tillgodogöra sig erfarenheterna
från de inackorderingshem, som godtemplarorden upplåtit för ungdomsvårdsskoleelever
m. fl. Dessa hem förestås av äkta makar, som för sitt arbete
åtnjuter fri bostad och fritt vivre. Vidare finns heltidsanställt ekonomibiträde.
Utredningen föreslår, att göteborgshemmet organiseras på samma
sätt. Det synes dock vara motiverat, att en icke alltför obetydlig kontantersättning
utgår till föreståndarparet. Man kan nämligen antaga, att det blir
ett tämligen avancerat klientel, som kommer att bo på elevhemmet i Göteborg.

Roxtuna. I den för Roxtunaanstalten fastställda personalstaten bör göras
den ändringen, att 1 förste läkare — såsom förut berörts — tillkommer
med hänsyn till överläkarens nya funktion såsom psykiater för anstaltsgruppens
hela klientel. Vidare bör överläkaren för psykiatrisk rådgivning
vid Skenäsanstalten erhålla ett årsarvode av 4 000 kronor. Då omläggningen
av räkenskapsgöromålen i anledning av anstaltsgrupperingens genomförande
endast i mindre grad påverkar arbetsuppgifterna för den på Roxtuna
tjänstgörande bokhållaren, har utredningen — med hänsyn till vikten av att
överläkaren så mycket som möjligt får ägna sig åt det egentliga vårdarbetet
— icke funnit skäl föreslå en ändring av denna befattningshavares tjänsteställning.
I den för Roxtuna fastställda personalplanen saknas telefonist
och reparatör. Eftersom dessa tjänster är oundgängligen nödvändiga för
anstalten föreslås, att organisationen utökas med en telefonist i reglerad befordringsgång
och en reparatör i lönegrad 12.

För förste läkaren och reparatören måste bostäder uppföras.

Anstalter för ordinärt ungdomsklientel. Anstalterna i Uppsala och
Västerås, som är inrättade i ålderdomliga men moderniserade lokaler av
cellfängelsetyp, är belägna inne i respektive städer, där de hindrar utvidgningsbehovet
för andra statliga ändamål. Med tanke på den nuvarande
bristen på platser inom fångvården tvingas man emellertid räkna med, att
de båda anstalterna alltjämt måste bestå en tid framåt, även om det måste
anses högst angeläget, att i varje fall Uppsalaanstalten, så snart omständigheterna
medger, friställes.

Beträffande Uppsalaanstalten vill utredningen föreslå följande. För att
man skall kunna utnyttja samtliga 48 platser, bör 3 av de (5 isoleringscel iä

llilmng till riksdagens protokoll 1955. 1 samt. Nr 110

Kungl. Maj:ts proposition nr 140

lerna omändras till rum för häktade. Redogörarassistenten bör utgå ur organisationen
med anledning av gruppindelningen, och de kamerala göromålen
skall ombesörjas av en kansliskrivare. Med hänsyn till den ändrade
dispositionen av anstalten bör assistenttjänsten för lärar- och fritidsverksamhet
kunna utgå, varvid medel i stället föreslås beräknade till arvode åt
deltidsanställda fritidsledare. Av samma skäl anser utredningen, att vakande
tillsynspersonal nattetid kan reduceras från 3 till 2, vilket medför att 2
vaktkonstapeltjänster kan indragas. Nu utgående arvode till anstaltsläkare
har beräknats med utgångspunkt från att denne även skall fungera som rådgivande
psykiater vid anstalten. Denna sistnämnda funktion skall nu övertagas
av anstaltsgruppens psykiater, i samband varmed arvodet till anstaltsläkaren
i motsvarande mån bör nedsättas.

Anstalten i Ystad bör bibehållas med oförändrad organisation, bortsett
från att den ena av de 2 tjänsterna som vaktfru kan nedflyttas till en ekonomibiträdesbefattning
i lönegrad 7 för uppnående av överensstämmelse
med förhållandena på övriga anstalter för ungt klientel. Enär kolonien Hildero
icke längre skall vara kassaansluten till anstalten i Ystad, och tillsyn
över kolonien icke heller längre skall utövas därifrån, föreslås, att kontorsbiträdestjänsten
vid anstalten i Ystad skall utgå ur organisationen och att
särskilt arvode till föreståndaren vid sistnämnda anstalt icke skall beräknas
för tillsyn över kolonien. Då arbetet på konfektionsverkstaden vid denna
anstalt slagit väl ut, bör verkstaden alltjämt få bestå.

Anstalten i Nyköping bör erhålla förbättrade utbildningsmöjligheter genom
utvidgning och upprustning av dess trånga och även i övrigt otillfredsställande
verkstäder för mekaniska arbeten och snickeri. Då anstalten
icke längre skall utgöra mottagningsavdelning, kan kontorsbiträdestjänsten,
vars innehavare väsentligen ägnat sig åt utskrift av verkställighetsberättelser
jämlikt 56 § verkställighetslagen, utgå ur organisationen. Av samma
skäl bör särskilt arvode till läkare för företagande av dylika undersökningar
icke längre beräknas. Även kroppssjukläkararvodet torde kunna nedsättas.
Den yrkesvägledande verksamhet, som i viss utsträckning av psykotekniska
institutet bedrivits vid denna anstalt, bör upphöra och yrkesvägledning i
fortsättningen meddelas av den till anstaltsgruppen knutne psvkologen.

Med hänsyn till att specialanstalten Roxtuna icke kan motta andra intagna
än sådana som dömts till ungdomsfängelse föreslås, att de 6 platser
på sinnessjukavdelningen vid fångvårdsanstalten i Malmö, vilka disponerats
för ungdomsfängelseklientel, i fortsättningen skall utnyttjas för akuta
fall bland övriga på ungdomsgruppens anstalter intagna.

Beträffande personalfrågorna kan ytterligare följande framhållas. För det
kamerala arbetet vid de slutna sidoanstalterna (utom Roxtuna) bör användas
kontorspersonal. För vårdarbetets effektiva bedrivande är det angeläget,
att styresmännen vid anstalterna för ungdomligt klientel i högre grad än
kollegerna vid andra anstalter avlastas ekonomiska och kamerala ärenden.
Det är sålunda nödvändigt att erhålla kvalificerad personal för dessa uppgifter.
Utredningen föreslår därför, att det kamerala arbetet vid de större,

Kungl. Maj:ts proposition nr 140

slutna sidoanstalterna (utom Roxtuna) utföres av kansliskrivare (kanslibiträden
vid vanliga anstalter) och vid de mindre, slutna anstalterna av
kontorister (biträden i reglerad befordringsgång vid andra anstalter). 1954
års riksdag har beslutat, att en dagkonstapel tjänst vid Västeråsanstalten
skall uppflyttas till överkonstapelgrad, och utredningen vill nu föreslå, att
detsamma skall gälla för dagkonstapeltjänsterna vid anstalterna i Nyköping,
Uppsala och Ystad.

I fråga om personaluppsättningen vid tidigare nämnda anstalter och föreslagna
kolonier hänvisas till följande uppställning.

Uppsala	Antal	Löne- grad
anstaltsdirektör ...	.... 1	27
yrkesmästare.....	.... 1	18
socialkurator......	.... 1	17
yrkesmästare.....	1	16
kansliskrivare.....	.... 1	15
yrkesmästare.....	.... 2	14
överkonstapel.....	.... 2	14
vaktkonstapel ....	.... 15	12
vaktfru..........	.... 1	10
biträde...........	.... 1	rb
ekonomibiträde . ..	1 27	7
Västerås
anstaltsdirektör ...	.... 1	27
assistent.........	.... 1	22
yrkesmästare.....	.... 1	18
socialkurator......	1	17
kansliskrivare.....	.... 1	15
yrkesmästare.....	.... 2	14
överkonstapel.....	.... 2	14
vaktkonstapel.....	.... 12	12
vaktfru..........	1	10
biträde...........	.... 1	rb
ekonomibiträde . ..	1 24	7
Nyköping
föreståndare......	1	23
socialkurator......	1	17

	Antal	Löne- grad
yrkesmästare......	... 2	14
överkonstapel......	... 2	14
kontorist..........	... 1	13
vaktkonstapel......	... 10	12
vaktfru...........	1	10
ekonomibiträde ....	... 1 19	7
Ystad
föreståndare.......	... 1	23
yrkesmästare......	1	18
socialkurator.......	... 1	17
yrkesmästare......	... 2	14
överkonstapel......	... 3	14
kontorist..........	... 1	13
vaktkonstapel......	... 12	12
vaktfru...........	... 1	10
ekonomibiträde ....	... 1	7

Envar av fyra
kolonier

föreståndare........	1	21
yrkesmästare.......	1	16
yrkesmästare.......	1	14
överkonstapel.......	1	14
vaktkonstapel.......	.. 2	12
ekonomibiträde.....	... 1	8

I fråga om arbetsledarnas löneställning anmärkes att den blir beroende
av sysselsättningens art.

Kungl. Maj:ts proposition nr HO

Kostnadsberäkningar

Skenäs. Byggnadsstyrelsen har låtit upprätta skissritningar till de ifrågavarande
om- och nybyggnadsarbetena. Med utgångspunkt från de upprättade
skisserna har byggnadsstyrelsen beräknat kostnaderna för upprustning
av Skenäsanstalten till följande belopp:

Bostadspaviljong 1, ombyggnad och renovering................... 80 000

Bostadspaviljong 2, » » » 125 000

Bostadspaviljong 3, » » » 100 000

Mekanisk verkstad, » » » 45 000

Snickeriverkstad, » » » 23 000

Bil- och motorreparationsverkstad, nybyggnad.................... 160 000

Yäxthusanläggning, två växthus med förbindelsehus, nybyggnad . .. 110 000

Mottagnings-, sjuk- och isoleringsavdelning, nybyggnad inklusive inhägnad
..................................................... 330 000

Nya personalbostäder

Två lägenheter om vardera ca 115 m2 ........................... 140 000

Sex » » » » 90 » ........................... 345 000

Åtta » » » » 65 » ........................... 380 000

Vägar, planering och ytterbelysning............................. 73 000

Yttre vatten- och avloppsledningar.............................. 285 000

Yattenundersökning m. m....................................... 20 000

Två reningsverk samt pumpstation.............................. 225 000

Arvoden, administration och oförutsett.......................... 359 000

Summa kronor 2 800 000

För inredning och utrustning av Skenäs har beräknats följande belopp:

Bostadspaviljonger 1, 2 och 3 sammanlagt....................... 30 000

Bil- och motorreparationsverkstad............................... 33 000

Mottagnings-, sjuk- och isoleringsavdelning....................... 22 000

Summa kronor 85 000

Byggnadskostnaderna samt kostnaderna för inredning och utrustning vid
Skenäs uppgår sålunda sammanlagt till 2 885 000 kronor.

I avvaktan på resultatet av undersökningarna beträffande vattentillgången
har några kostnader för tillgodoseende av vattenbehovet icke upptagits i
föregående sammanställning.

Roxtuna. Kostnaderna för två nya bostadshus vid Roxtuna har beräknats

till följande belopp:

En försteläkarbostad, inklusive yttre ledningar och planering........ 140 000

En bostad för reparatör, inklusive yttre ledningar och planering .... 55 000

Summa kronor 195 000

Kungl. Maj:ts proposition nr HO

Byggnadskostnaderna vid Skenäs och Roxtuna samt kostnaderna för inredning
och utrustning vid Skenäs uppgår sålunda till sammanlagt (2 800 000
+ 195 000 + 85 000) 3 080 000 kronor.

Färjestaden. Köpeskillingen för förvärv av Färjestadskolonien upptages
till 150 000 kronor och inventarier för kolonien till 30 000 kronor.

övergångshem och övriga kolonier. I nuvarande läge kan inga beräkningar
göras beträffande kostnaden för förvärv av övergångshem och kolonier.
Möjligen kan man räkna med att få hyra lämplig fastighet till övergångshem
och utan kostnad överta befintliga kolonier.

Driftkostnader. De ökade årliga personalkostnaderna framgår av följande
uppställning.

Skenäs

Tj änsteförändringar:

1 direktör 27 — fångvårdsdirektör 32
1 assistent 22 — kamrerare 25
1 assistent 20 — lantbruksinspektor 22
1 assistent 20 — 23
1 uppsyningsman 18 — tillsynsman 18
1 uppsyningsman 16 — tillsynsman 18

1 överkonstapel 14 — tillsynsman 18

2 yrkesmästare 18 — yrkeslärare 20
1 yrkesmästare 14 — yrkeslärare 20

1 yrkesmästare 14 — biträdande yrkeslärare 18
1 vaktkonstapel 12 — trädgårdsmästare 18
1 vaktkonstapel 12 — ladugårdsförman 14
1 köksföreståndare 12 — biträdande husföreståndare 13
10 vaktkonstaplar 12 — vårdare 12

1 arbetare i statens tjänst — förman 12

2 vaktkonstaplar 12 — förmän 12

Personalökning:

1 fångvårdsinspektör 29
1 psykolog 29

1 ingenjör 25

2 assistenter 23

1 husföreståndare 19
1 kansliskrivare 15
1 kontorist 13
1 biträde rb
1 tillsynsman 18
7 vårdare 12

Personalminskning:

1 vaktkonstapel (dagkonstapel) 12
3 arbetare i statens tjänst

2 Kungl. Maj:ts proposition nr HO

Skenäskolonien

Personalökning:

1 tillsynsman 18

1 förste förman 14

2 vårdare 12

R o x t u n a

Personalökning:

1 förste läkare 31
1 reparatör 12
1 biträde rb (telefonist)

Västerås

Tjänsteförändringar:

1 direktör 27 — anstaltsdirektör 27
1 assistent 20 — kansliskrivare 15

Uppsala

Tj änsteförändringar:

1 direktör 27 — anstaltsdirektör 27
1 assistent 22 — kansliskrivare 15
1 vaktkonstapel (dagkonstapel) 12 — överkonstapel 14

Personalminskning:

1 assistent 20

2 vaktkonstaplar 12

Nyköping

Tjänsteförändringar:

1 föreståndare 22—23

1 vaktkonstapel (dagkonstapel) 12 — överkonstapel 14
1 vaktkonstapel 12 — kontorist 13

Personalminskning:

1 biträde rb

Ystad

Tj änsteförändringar :

1 föreståndare 22 — 23
1 assistent 20 — kontorist 13

1 vaktkonstapel (dagkonstapel) 12 — överkonstapel 14
1 vaktfru 10 — ekonomibiträde 7

Personalminskning:

1 biträde rb

Kungl. Maj:ts proposition nr 140
H i 1 d e r o

Tjänsteförändringar:

1 föreståndare 19 — 21
1 vaktkonstapel 12 — vårdare 12

Personalminskning:

1 överkonstapel 14
1 kurator

Uppsalakolonien

Personalökning:

1 föreståndare 21
1 yrkesmästare 16
1 yrkesmästare 14

1 överkonstapel 14

2 vaktkonstaplar 12
1 ekonomibiträde 8

Nyköpingskolonien

Personalökning:

Lika med Uppsalakolonien.

Ystadskolonien

Personalökning:

Lika med Uppsalakolonien.

Förenämnda förslag medför en ökning i personalkostnaderna av 419 332
kronor. Härtill kommer kostnaderna för arvoden och särskilda ersättningar,
vilka förändras på följande sätt.

ökning Minskning

Arvode till överläkaren å Roxtuna.......................

Ersättning för läkarvård enligt provinsialläkartaxan:

Uppsalakolonien........................................

Nyköpingskolonien......................................

Ystadskolonien.........................................

Arvoden till fritidsassistenter ............................

Tillfällig skrivhjälp vid slutna anstalter...................

Arvode till paviljongbiträde å Skenäs.....................

Ersättning till läkare för undersökning jämlikt 56 § straffverkställighetslagen
........................................

Ersättning för yrkesrådgivning åt ungdomsfängelse ådömda .
Arvoden för tillsyn av kolonier:

Hildero................................................

Västeråskolonien........................................

Justering av vissa läkararvoden..........................

4 000
300
300
300
5 000
3 000
2 400	4 000 10 700
	360
	360
	3 000

Kungl. Maj.ts proposition nr HO

Förslagen rörande arvoden och särskilda ersättningar medför en kostnadsminskning
av 3 120 kronor.

Ökningen av de årliga personalkostnaderna (bortsett från vikariekostnader)
för lönegradsplacerade och arvodesavlönade befattningshavare uppgår
alltså till sammanlagt (419 332 — 3 120) 416 212 kronor.

Om de tre kolonierna kan anordnas inom ramen för nuvarande koloniorganisation,
begränsas ökningen av avlöningskostnaderna till ca 200 000
kronor.

De löpande fasta omkostnaderna beräknas öka med ca 100 000 kronor.
(Häri ingår ett till 10 000 kronor beräknat belopp för reseersättning till anstaltsgruppens
tjänstemän.) Om redan befintliga kolonier kan tagas i anspråk,
begränsas ökningen av dessa omkostnader till ca 30 000 kronor. De
löpande rörliga omkostnaderna ökar icke, eftersom utredningens förslag
faygger oförändrat antal intagna. Kostnaderna för driften av övergångshemraen
blir helt beroende av den form som väljes för verksamhetens bedrivande
(björkahemstypen, godtemplarhemstypen) och kan därför icke här
anges. Det blir emellertid under alla förhållanden frågan om jämförelsevis
obetydliga belopp.

Utredningens expert, byråchefen S. Blom, har enligt betänkandet i vissa
frågor rörande arbetsorganisationen och personaluppsättning vid verkstäderna
anfört avvikande mening.

Yttranden

Över fångvårdsbyggnadsutredningens förslag angående anstalter för fångvårdens
ungdomsklientel har yttranden avgivits av riksåklagarämbetet, Göta
hovrätt, fångvårdsstyrelsen (som bifogat utlåtanden från anstaltsnämnderna
vid anstalterna i Västerås, Uppsala, Ystad och å Hildero, styresmännen vid
anstalterna i Västerås, Uppsala, Nyköping, Ystad och å Hildero, överläkaren
vid Roxtuna, anstaltsläkaren vid anstalten i Uppsala samt företagsnämnderna
vid anstalterna i Västeras, Ystad och Nyköping), ungdomsfängelsenämnden,
medicinalstyrelsen, socialstyrelsen, byggnadsstyrelsen, statskontoret,
statens organisationsnämnd, statens lönenämnd, svenska fångvårdssällskapet,
föreningen tjänstemän inom kriminalvården, Sveriges fångvårdsmannaförbund,
svenska psykiatriska föreningen, rättspsykiatriska föreningen och
svensk kuratorsförening. Av de sålunda avgivna yttrandena, som mer eller
mindre utförligt behandlar detaljfrågor, återges i det följande allenast synpunkter
av större vikt.

Utredningens förslag har i allt väsentligt tillstyrkts eller lämnats utan
erinran av det övervägande antalet remissorgan. Erinringar mot utredningens
förslag i skilda hänseenden har emellertid framförts av ett flertal remissorgan.
Mot en lösning av frågan om anstaltsvården för nu ifrågavarande klientel
på grundval av föreliggande utredning har statskontoret uttalat sig.

Vad först angår frågan om särbehandling av det yngre kvinnliga
fångklientelet anför ungdomsfängelsenämnden, att under de

Kungl. Maj.ts proposition nr HO

fem sistförflutna åren sammanlagt 21 kvinnor dömdes till ungdomsfängelse.
Dessa har undergått straffet på fångvårdsanstalten i Växjö, där behandlingen
torde vara i huvudsak densamma för ungdomsfängelseklientelet som
för övriga kvinnliga fångar. Detta är oförenligt med ungdomsfängelselagen.
Nämnden anser, att åtminstone så mycket bör göras för avhjälpande av missförhållandena,
att för ungdomsfängelseklientelet avdelas en tjänsteman med
kurators kompetens, med uppgift att svara för att vården sker enligt de för
ungdomsfängelset i övrigt gällande normerna.

Enligt vad socialstyrelsen under hand erfarit är för närvarande ett 30-tal kvinnor i åldern under 25 år intagna på Växjöanstalten, varav dock icke
alla tillhör fångvårdsklientelet. Denna anstalt är otidsenlig och överhuvudtaget
icke längre lämpad såsom fångvårdsanstalt. Det är därför särskilt beklagligt,
att man alltjämt är hänvisad till att där inta det unga kvinnliga
fångvårdsklientelet. Styrelsen anser, att en utredning snarast bör verkställas
i fråga om anstaltsbehandlingen av även det kvinnliga ungdomsklientelet
inom fångvården.

Vad beträffar anstaltsresurserna m. m. inom ungdomsfängelseorganisationen
uttalar riksåklagarämbetet, att dessa genom
tillkomsten av Roxtunaanstalten i förening med den föreslagna utvidgningen
och omändringen av anstalten Skenäs synes bli fullgoda. Ämbetet
vill uttrycka sin tillfredsställelse över att härigenom det hittillsvarande krisläget
beträffande detta ungdomsklientel övervinnes. I detta sammanhang
må beträffande platsbehovet understrykas utredningens uttalande, att man
måste räkna med, att upprustningen av ungdomsanstalterna kommer att
medföra att domstolarna i större utsträckning än hittills kommer att anlita
reaktionsformen ungdomsfängelse. Det är känt, att domstolarna under senare
år ej sällan tvekat att tillgripa ungdomsfängelse, oaktat denna reaktionsform
framstått såsom befogad, endast på grund av att anstaltsresurserna
icke varit tillfredsställande. Enligt ämbetets mening har man med hänsyn
härtill anledning att vid ett genomförande av förslaget räkna med ett större
behov av platser inom ungdomsanstaltsorganisationen än det som i dagens
läge föreligger.

Fångvårdsstyrelsen anför, att de gynnsammaste erfarenheterna av öppen
anstaltsvård för ungdomsfängelseklientel har gjorts vid de små frigångshemmen
Hildero och Björka. När man nu skall öka den öppna anstaltsvårdens
användning, är det därför mera rationellt att tillföra organisationen
flera små anstaltsenheter av denna typ än att ytterligare bygga ut Skenäs.

Den föreslagna öppna anstaltsorganisationen kan icke fä full kapacitet
förrän efter en ganska lång övergångstid. Ombyggnadsarbetena på Skenäs
tar lång tid i anspråk, och vid inrättandet av de nya frigångshernmen får
man av hänsyn till effektiviteten icke gå brådstörtat fram. Då det nuvarande
läget innebär, att nära två tredjedelar av eleverna är intagna på slutna anstalter,
är det därför oundgängligt att under övergångstiden bibehålla en
av de nuvarande slutna anstalterna för verkställighet av ungdomsfängelse.
Detta är att föredraga framför att lämna frågan öppen med de risker som

Kungl. Maj:ts proposition nr 140

detta innebär för att man skulle tvingas att sammanföra ungdomsfängelseelever
med vanligt fångklientel på olika anstalter. Styrelsen föreslår därför,
att Ystadsanstalten i sin helhet får fungera som ungdomsanstalt men att anstalterna
i Uppsala och Nyköping snarast möjligt avvecklas som ungdomsanstalter.
Ystadsanstalten bör därvid ombyggas och moderniseras.

Ungdomsfängelsenämnden anser, att en ytterligare utbyggnad av de egentliga
ungdomsanstalterna utöver vad nu föreslagits icke gärna bör ifrågakomma.

Beträffande intagningen i ungdomsanstalt anför nämnden:

Till intagning i dessa väl utrustade och kostsamma anstalter böra såsom
ungdomsfängelselagen förutsätter icke dömas andra än sådana ungdomar,
om vilka det efter omsorgsfull undersökning, grundad även på kännedom
orn ungdomsfängelsets metoder och möjligheter, kan antagas att de äro i
behov av och mottagliga för den behandling som där gives. Att man på
detta »förbättringsbara» klientel nedlägger relativt stora kostnader och ett
betydande arbete torde ur samhällets synpunkt vara enbart gagneligt. Det
vore enligt nämndens uppfattning olyckligt om de ökade resurser, som ställas
till ungdomsanstalternas förfogande enligt redan beslutade och nu föreslagna
reformer,, skulle förleda till en utvidgad, mer eller mindre schablonmässig
tillämpning av ungdomsfängelselagen.

Nämnden anför vidare, att ungdomsfängelset icke är och icke bör vara
en uteslutande anstaltsbetonad form av kriminalvård. De anstalter, som nu
kan vantas bli disponibla i den utformning som planerats — Roxtuna och
Skenäs , måste utan varje tvekan betraktas som nödvändiga men för att
fullfölja och befästa anstaltsvårdens resultat fordras ett omfattande och krävande
eftervårdsarbete. På detta ligger enligt nämndens uppfattning lika
stor vikt som på anstaltsverksamheten.

Medicinalstyrelsen fäster särskild vikt vid att hela det till ungdomsfängelse
dömda klientelet kan få en enhetlig behandling. Skenäs samt Roxtuna
med därtill anslutna kolonier och utslussningshem kan nämligen förväntas
vara tillfyllest för detta klientel och medge en god differentiering olika kategorier
emellan. Särskilt kommer det att underlätta behövliga omflyttningar,
att organisationen av elevernas arbete föreslagits bli likartad på de båda
moderanstalterna.

Proportionen mellan antalet slutna och öppna ungdomsfängelseplatser
förefaller enligt svenska fångvårdssällskapets uppfattning icke motsvara
behovet, även om de förbättrade behandlingsresurserna kommer att medföra
minskat behov av slutna platser i jämförelse med nuvarande situation.
Mot f. n. 100—110 slutna platser kommer enligt förslaget att svara 10
på Roxtuna. En så kraftig minskning av antalet slutna vårdplatser finner
sällskapet icke försvarlig och vill därför föreslå, att ytterligare ett antal
slutna platser reserveras för elever, som icke är mogna för öppen vård. Därvid
synes möjligheter böra beredas Skenäsanstalten att själv omhänderta de
elever, som avviker därifrån, förslagsvis genom uppförandet av en sluten
paviljong vid denna anstalt. Tänkbart vore kanske också att i fortsättningen
utnyttja t. ex. Nyköpingsanstalten — efter upprustning, särskilt beträffande
arbetsdriften — för detta ändamål.

Kungl. Maj.ts proposition nr 1A0

Beträffande yrkesutbildningen vill sällskapet framhålla önskvärdheten av
att de mer intellektuellt betonade intagna bland såväl ungdomsfängelseklientelet
som yngre straff- och fängelsefångar beredes möjlighet till för dem
lämpad sysselsättning och undervisning. Förslagsvis kunde en handelsskola
under en yrkeslärares ledning anordnas vid en anstalt för vardera kategorien.

Frågan om att skapa visst reservutrymme inom ungdomsfängelseorganisationen
har föranlett vissa uttalanden. Sålunda
anför riksåklagarämbetet, att det synes tveksamt, huruvida det reservutrymme,
som enligt förslaget avses skola finnas tillgängligt inom de förutvarande
ungdomsanstalterna, kommer att visa sig tillräckligt.

Liksom utredningen anser fångvårdsstyrelsen det möjligt, att ett ökat
platsbehov kan komma att inträda dels genom att domstolarna i växande
utsträckning dömer till ungdomsfängelse, dels genom att barnkullarna blir
större. I ett sådant läge bör man icke tillgripa reservplatser på anstalter för
till tidsbestämt straff dömda. I stället bör man pröva sig fram med nya små
anstaltsenheter av öppen typ (eventuellt förläggningar för pionjärarbeten).
Härtill kommer möjligheten att genom förstärkning av eftervårdsorganisationen
söka nedbringa anstaltstidens längd.

Svenska fångvårdssållskapet vill betona, att utredningens förslag om reservutrymme
för ungdomsfängelseklientelet på anstalter för straff- och
fängelsefångar säkerligen icke skulle utfalla lyckligt. En sammanblandning
av dessa båda kategorier på samma anstalt bör under inga förhållande ske.
Erfarenheten torde ha visat, att en sådan anordning skapar stark irritation
bland de intagna, inte minst genom de jämförelser, som då aktualiseras beträffande
anstaltstidernas längd vid tidsbestämda straff och ungdomsfängelse.

Föreningen tjänstemän inom kriminalvården anser sig ha all anledning
att kraftigt understryka, att någon sammanblandning av ungdomsfängelsegruppen
och övrigt ungt klientel icke får äga rum. Erfarenheten har nämligen
visat, att en tidigare sammanblandning någon tid av grupperna vid ungdomsanstalten
i Uppsala var olämplig i flera avseenden, icke minst med
tanke på ungdomsfängelseklientelets ytterst stora känslighet och irritation
med avseende på långvarigheten av anstaltsvistelsen vid straff bestämda till
tiden och dom till ungdomsfängelse. Därest reservutrymmen anses behövas
för de till ungdomsfängelse dömda, vill föreningen föreslå, att en av anstalterna
för ordinärt ungdomsklientel helt övergår till ungdomsfängelsegruppen
och därvidlag synes Nyköpingsanstalten vara lämpligast, då en omställning
torde vara lättast att verkställa på denna mindre och välbelägna
anstalt.

Vad beträffar frågan om sammanförande av de yngre åldersgrupperna
av det ordinära fång klientelet till gemensamma
anstalter vill riksåklagarämbetet erinra därom, att man
åtminstone viss tid framåt måste räkna med att inom organisationen motta
även ungdomar i åldern under 18 år. Socialvården har ännu icke till sitt

Kungl. Maj.ts proposition nr 140

förfogande sådana resurser, att den kan omhänderta hela brottsklientelet
inom sistnämnda åldersgrupp. Under det halvår, som 1952 års lagstiftning
om påföljd för brott av underårig varit i tillämpning, har sålunda, sedan
socialstyrelsen förklarat sig sakna resurser för ett rationellt omhändertagande
av vederbörande, två 17-åringar dömts till långvariga frihetsstraff.

Den föreslagna avgränsningen mot övrigt fångklientel synes enligt Göta
hovrätt vara väl avvägd. Ytterligare ett skäl för att stanna vid den av utredningen
valda åldersgränsen är, att gruppen eljest skulle bli alltför omfattande.
Såsom utredningen anfört torde det vara lämpligt, att i stor utsträckning
samma vårdformer tillämpas för de yngre åldersgrupperna av det ordinära
fångklientelet som för dem, som undergår ungdomsfängelse.

Beträffande den föreslagna organisationen för omhändertagande av det
yngre, till tidsbestämt straff dömda klientelet har medicinalstyrelsen intet
att erinra. Styrelsen vill endast understryka önskvärdheten av att erforderligt
antal kolonier kommer till stånd.

Utredningens förslag i nu förevarande del, vilket enligt socialstyrelsen
otvivelaktigt innebär en avsevärd förbättring jämfört med gällande förhållanden,
anser sig styrelsen kunna tillstyrka, då styrelsen utgår ifrån att särbehandlingen
av de till tidsbestämt frihetsstraff dömda ungdomarna endast
skall fungera under en övergångstid.

Enligt fångvårdsstyrelsens mening är det önskvärt att avdela särskilda
anstalter för unga intagna, som dömts till tidsbestämt straff, men detta
bör ske endast under två viktiga förutsättningar. Den ena förutsättningen
är, att anstalterna har fullt tillfredsställande resurser för yrkesutbildning
och klientelets sysselsättning i övrigt, att organisationen erbjuder goda differentieringsmöjligheter
såväl mellan anstalterna som inom varje särskild
anstalt samt att personalen är tillräckligt stor och väl kvalificerad för ungdomsvård.
Den andra förutsättningen är, att man icke, på sätt utredningen
föreslagit, till dessa anstalter schematiskt överför samtliga straff- och fängelsefångar
under en viss ålder utan använder anstalterna endast för sådana
dömda, som med hänsyn till strafftidens längd och personliga förhållanden
är i behov av särskild utbildning och vård, dock ej för dem som kräver medicinsk
specialvård eller eljest bör utskiljas från övriga ungdomar.

Bland de unga straffångarna och fängelsefångarna finns åtskilliga med
kort strafftid och ringa eller ingen tidigare belastning, men flertalet utgöres
av personer med tämligen lång strafftid, vilka tidigare undergått anstaltsbehandling,
ej sällan på ungdomsanstalt. Den 1 januari 1955 fanns på
långvårdens anstalter 215 straffångar och fängelsefångar, som vid straffets
början ej fyllt 22 år. Av dessa hade 107 förut undergått frihetsstraff en eller
flera gånger (därav 63 ungdomsfängelse); dessutom hade (utöver de 107)
32 varit intagna i ungdomsvårdsskola. Endast 74 hade ej varit på anstalt
tidigare. Av samtliga 215 hade 21, varav 2 straffångar, kortare strafftid än
tre månader; endast en av dem hade förut varit på anstalt (ungdomsvårdsskola).
Av de övriga hade 31 en strafftid av tre till fem månader; 20 av dem
hade tidigare varit på anstalt. Bland de återstående 163 — alla med minst

Kungl. Maj. ts proposition nr 740

sex månaders strafftid — fanns 118, som tidigare varit på anstalt en eller
flera gånger; strafftidens längd för dessa 163 utgjorde:

beträffande	77 ... •	.. 6—11 månader
»	53 ... •
»	14 ....
»	7 ....
»	6 ....

beträffande 1................ 5 år

» 1................ 6 år

» 1................ 7 år

» 1................ 10 år

» 2................ livstid

Det är således fråga om ett klientel, som är mycket heterogent beträffande
såväl strafftidens längd som tidigare belastning. De egentliga korttidarna
av vilka de flesta är dömda för militärbrott, rattfylleri och lindriga våldsbrott,
tages för närvarande in direkt på kolonier i olika delar av landet. Enligt
styrelsens mening bör man förfara på samma sätt även i fortsättningen.

För dem som har mellan tre och sex månaders strafftid medger strafftidens
längd i regel icke, att de sammanföres till specialanstalter. Inom långtidsklientelet
finns dels några ostraffade, som icke bör sammanföras med
mera belastad ungdom, dels några som på grund av särskilt vårdbehov eller
av andra skäl bör hållas utanför ett ungdomskollektiv.

Fångvårdsstyrelsen hemställer, att frågan om avdelande av särskilda anstalter
för unga fångar göres till föremål för ytterligare utredning.

Statskontoret anför, att utredningen vid utarbetandet av förslaget till särskild
anstaltsgrupp för fångvårdens ungdomsklientel utgått från att den
övre åldersgränsen för de unga fångarnas intagande på säranstalt icke borde
sättas lägre än vid 22 år. Enligt statskontorets mening har emellertid tillräckliga
skäl icke anförts för ett frångående av den i direktiven för utredningens
arbete angivna åldersgränsen 21 år. Med utgångspunkt från de i
ärendet lämnade uppgifterna rörande antalet fångar, fördelade efter ålder
vid straffverkställighetens början, håller ämbetsverket följaktligen före, att
antalet platser inom nu ifrågavarande anstaltsorganisation bör kunna nedbringas
med inemot 100 till omkring 300. Vid en dylik begränsning skapas
också förutsättningar för en mera samlad anstaltsgrupp. Anstalten i Ystad
synes nämligen i första hand böra utgå ur den föreslagna organisationen.
Någon ny koloni, såsom i ärendet ifrågasatts, skulle i sa fall icke heller vara
påkallad.

Förslaget att samtliga anstalter för ungt klientel skall bilda en särskild
anstaltsgrupp betyder enligt ungdomsfängelsenämnden i själva verket
att två grupper, för vilka skall gälla sinsemellan olika regler, erhåller vissa
gemensamma befattningshavare. För ungdomsfängelset kan en sådan sammankoppling
icke i och för sig väntas medföra några fördelar. Å andra sidan
är några egentliga olägenheter — frånsett vad angår överläkaren vid Roxtuna
— icke heller att befara, och det tillskott i arbetskraft, som de nya befattningshavarna
skulle innebära, är naturligtvis mycket värdefullt. Det är emellertid
viktigt, att de föreskrifter, som skall reglera befattningshavarnas kompetens
och uppgifter, utformas under beaktande av ungdomsanstalternas särställning.

Kungl. Maj.ts proposition nr ibO

Föreningen tjänstemän inom kriminalvården finner förslaget vara lämpligt
och ändamålsenligt, även om vissa olägenheter kan vara förenade med
ett dylikt arrangemang. Det kan utan tvivel medföra svårbemästrade problem
vid administrationen av en anstaltsgrupp, sammansatt av ett så disparat
klientel. Det synes dock föreningen som om fördelarna övervägde.

Statskontoret förmenar, att ungdomsräjongen — såsom 1951 års fångvårdsutredning
synes ha förutsatt i sitt slutbetänkande (SOU 1952:21) —
torde kunna administreras direkt från fångvårdsstyrelsen. Då bildandet av
särskild anstaltsgrupp för ungdomsklientelet således icke bör medföra inrättandet
av särskilda, för gruppens administration avsedda tjänster, kan
statskontoret icke tillstyrka utredningens förslag härutinnan.

Fångvårdsstyrelsen anser, att den föreslagna anstaltsgrupperingen icke nu
bör komma till stånd. Om en anstaltsgrupp för unga straffångar och fängelsefångar
inrättas framdeles, bör den icke vara gemensam för ungdomsanstalter
och anstalter för straff- och fängelsefångar.

Den föreslagna sammanslagningen av anstalter för ungdomsfängelseklientel
och ordinärt ungt fångklientel till en anstaltsgrupp torde medföra svårbemästrade
administrativa problem anser rätts psykiatris ka föreningen. Central
och lokal lednings — inklusive psykiatrers — befogenheter och inbördes
ställnmg synes icke klarlagd och konfliktanledningar kan på denna grund
måhända uppkomma. Centralanstalten Skenäs, respektive fångvårdsdirektören
därstädes, kommer exempelvis uppenbarligen icke att få annat än
andrahandskunskaper om flertalet unga lagbrytare med tidsbestämt straff,
låt vara att utredningen sökt undanröja denna nackdel genom att föreslå vidsträckt
delegering av uppgifter till vederbörande anstaltsföreståndare.

Det får enligt svenska fångvårdssällskapets mening anses angeläget, att_

oberoende av straffarten anstaltsbehandlingen av de yngsta lagöverträdarna
gives så likartad prägel som möjligt. Från den utgångspunkten är det
starkt motiverat, att ansvaret för vården av de båda klientelgrupperna samlas
på ett håll. Sällskapet tillägger:

Det är emellertid också tydligt, att straffarternas olikhet skapar skilda prof
• n i ?-0nl såval behandlingen som eftervårdsplaneringen. För dem, som
far tidsbestämda straff ar variationerna i fråga om frihetsberövandets längd
av utslagsgivande betydelse. Korttidarna kan mera sällan tillgodogöra sig en
pJanmassig behandling. För dem som har längre tider blir läget däremot me™
Jämförligt med ungdomsfängelseklientelet. Enligt sällskapets mening bör
darfor de, som har en strafftid på lägst sex månader, i första hand hänföras
till en eventuell ungdomsräjong. För dem gäller ju redan, att särskild beandhngsplan
skall utarbetas. Övriga bör utan olägenhet kunna kvarstanna
P 1§ ans.talt mom respektive räjong. En sådan ordning behöver inte
utesluta undantag från huvudregeln. Klart är exempelvis, att en från ungdomsfängelse
provutsknven, som på grund av nytt brott ådömts kort, tidsbestamt
straff, bor flyttas till ungdomsräjongen, där han redan tidigare är
k? °,c..h ^ar behandlingen från början kan anknytas till vad som tidigare
gjorts för honom. For att sådana fall inte skall »fastna» på anstalt utanför
0VeTgaS, rapportförfarande, så att i alla ungdomsfall kontakt
etableras mellan ledningen för ungdomsräjongen och den räjong, där

Kungl. Maj:ts proposition nr tbO

den lagförde dömts. De unga korttidarna, som finge stanna inom den anstaltsgrupp,
där de dömts, kunde lämpligen intagas på viss anstalt med mindre
belastat klientel, gärna av skiftande åldrar. Enligt en bland anstaltspraktikerna
utbredd uppfattning kan det mången gång vara fördelaktigt ur resocialiseringssynpunkt
att placera ynglingar, inte minst de mer svårhanterliga,
tillsammans med hyggliga förstagångsintagna äldre intagna, som i sådana
situationer ofta ådagalägger betydande ansvarskänsla och tar sig an de
yngre på ett positivt sätt. Mot förflyttning av det yngre korttidsklientelet talar
också mången gång de ofta långa transporterna och svårigheten för den
dömde att under omhändertagandet upprätthålla önskvärd kontakt med sina
anhöriga.

I jämförelse med de sakkunnigas förslag torde de ovan anförda synpunkterna
leda till mer begränsade anspråk på anstaltsutrymmen inom en blivande
ungdomsräjong för dem som dömts till tidsbestämda straff. Västeråsoch
Uppsalaanstalterna jämte tillhörande kolonier torde under alla omständigheter
komma att erfordras, möjligen också Ystad-anstalten.

Vidkommande förslaget om upprustning av Skenäsanstalt
e n anför fångvårdsstyrelsen, att anstalten, som nu är starkt försliten beträffande
såväl förläggningslokaler som verkstäder, sedan mer än ett år tillbaka
har kunnat beläggas med högst ett femtiotal elever. Beläggningen kan
icke väsentligt ökas enbart genom personalförstärkningar utan härför fordras
att såväl differentieringsmöjligheterna som resurserna för yrkesutbildning
förbättras. De av utredningen i detta hänseende väckta förslagen tillstyrkes
med vissa jämkningar. Under ombyggnadsperioden kan man — även
om de intagna i viss utsträckning sysselsättes med byggnadsarbeten — icke
placera mer än högst 50 elever på Skenas.

Utredningens förslag att låta observationen av eleverna försiggå på särskilda
intagningsavdelningar på Roxtuna och Skenäs skulle beträffande Skenäs
icke kunna förverkligas, förrän en särskild mottagningsavdelning inrättats.
Att ta in observationsfallen bland det övriga klientelet är olämpligt. Man kan
icke heller samla flertalet observationsfall på Roxtuna utan att äventyra denna
anstalts möjlighet att ta hand om det klientel, för vilket den egentligen
är avsedd. Fångvårdsstyrelsen förordar därför, att den till inköp föreslagna
fastigheten Färjestaden disponeras som mottagningsavdelning för de fall,
som från början kan placeras på öppen anstalt. Under observationstiden på
Färjestaden bör eleverna — jämte det att de undergår psykologiska prov (avdelningen
bör utrustas med erforderlig apparatur för prövning av yrkesanlag)
— erhålla en individuellt inriktad undervisning i allmänbildande ämnen.
Anstalten bör ställas under ledning av en tjänsteman med ungefär samma
kompetens som arbetsförmedlingens yrkesvägledare (föreståndare för
ungdomsförmedling). Vid observationen bör psykologen på Skenäs medverka.
I mån av behov bör såväl för dessa fall som för roxtunafallen psykotekniska
institutet fortfarande kunna anlitas; anslaget bör därför bibehållas
oförändrat. Då någon särskild observationsavdelning på Skenäs icke heller
framdeles erfordras och då det är angeläget alt hålla platsantalet på Skenäs
nere, anser fångvårdsstyrelsen, att isolerings- och sjukavdelningarna liksom
nu bör vara placerade i bottenvåningen i en av de nuvarande tre paviljonger -

Kungl. Maj.ts proposition nr 240

na. Vid ombyggnaden skulle således inrättas endast fem behandlingsavdelningar
med sammanlagt 60 platser; ett platsantal som icke synes böra överskridas
vid en anstalt av detta slag.

Vid om- och utbyggnaden bör den mekaniska verkstaden beräknas för 22
platser, bil- och motorreparationsverkstaden för 8 platser och snickeriet för
13 platser. — En reservant inom styrelsen anser, att skäl syntes kunna anföras
för att utbygga anstalten med en specialavdelning med 12 platser, varvid
vore att beakta att enligt utredningens förslag antalet elever i de nuvarande
paviljongerna skulle begränsas till 12 på varje avdelning.

Det mest betydelsefulla i det framlagda förslaget utgör enligt ungdomsfängelsenämnden
Skenäsanstaltens upprustning i olika hänseenden och dess
omdaning för att möjliggöra en både ur behandlings- och säkerhetssynpunkter
nödvändig differentiering av klientelet inom anstalten. De härmed sammanhängande
frågorna synes ha erhållit en väl genomtänkt och praktiskt
tillfredsställande lösning. Det är enligt nämndens mening av stor betydelse,
att moderniseringen av Skenäs genomföres utan dröjsmål.

Medicinalstgrelsen finner anstaltens ombyggnad, så att vårdenheternas
storlek nedbringas till 12 elever, och uppförandet av en mottagnings-, sjukoch
isoleringspaviljong med 12 platser i hög grad önskvärda.

Vad beträffar uppdelningen av Skenäs tre elevpaviljonger kan det enligt
socialstgrelsen ifrågasättas, huruvida de föreslagna anordningarna är tillräckliga
för att man skall kunna uppnå ett gott behandlingsresultat. Om man
vill bibehålla anstaltens öppna karaktär, torde det bli svårt att förhindra,
att de olika elevgrupperna konfronteras med varandra under fritiden. Enligt
styrelsens erfarenheter från ungdomsvårdsskoleverksamheten fordras för ett
rationellt genomförande av den lilla behandlingsgruppens princip, att varje
elevgrupp får sin stationära personal, sin förläggningsbyggnad och egen matsal
samt egna fritidsutrymmen. Byggnaderna måste ligga på ett tillräckligt
långt avstånd från varandra, så att de olika grupperna verkligen kan hållas
åtskilda. Dessa principer har godtagits i fråga om Roxtunaanstalten, och en
uppdelning av Skenäsanstalten efter samma grunder hade ur behandlingssynpunkt
givetvis varit att föredra. Utredningen har emellertid av kostnadsskäl
tvingats till en kompromisslösning, vilken dock otvivelaktigt innebär
en förbättring jämfört med nuvarande -storgruppsförläggning om 30 intagna.
Vidare finner styrelsen det angeläget, att utredningens förslag rörande arbetsdriftsorganisationen
vid Skenäs och den föreslagna nedskärningen av
antalet platser i verkstäderna genomföres.

Svenska fångvårdssällskapet ansluter sig helt till planerna på att genomföra
den lilla gruppens princip genom uppdelning av de nuvarande paviljongerna.
Det förefaller osäkert, om antalet platser på den nya paviljongen
kommer att täcka behovet. Särskilt gäller detta mottagningsavdelningen, som
helst bör vara helt skild från sjukavdelningen. Då platsbehovet i den senare
icke kan förutses från dag till dag, synes den icke böra tagas i anspråk som
reservutrymme för nyintagna. Sällskapet förutsätter, att hobbylokaler anordnas
i samtliga paviljonger, vilket icke framgår av skisserna. Anstaltens

Kungl. Maj:ts proposition nr HO

isolerade läge och bristen på bussförbindelser utgör f. n. ett stort problem
för befattningshavarna och deras familjer. Det synes rimligt att åtgärder vidtages
för att i möjligaste mån eliminera denna källa till vantrivsel.

Statskontoret förklarar sig icke kunna tillstyrka den av utredningen förordade,
till 2 885 000 kronor kostnadsberäknade upprustningen av Skenäsanstalten.

Byggnadsstyrelsen uttalar, att Skenäsanstalten är hårt försliten och byggnaderna
har, delvis på grund av brist på medel för detta ändamål, icke kunnat
i tillfredsställande utsträckning underhållas. Styrelsen vill i detta sammanhang
understryka vikten ur ekonomiska och andra synpunkter av att,
såsom här skett, nödvändigt byggnadsunderhåll icke framdeles eftersättes.
Genom omläggning av verksamheten på snickeriverkstaden föreslår utredningen
nu inrättande av ett ambulerande byggnadsarbetslag, vilket synes vara
en välbetänkt åtgärd ur underhållssynpunkt.

I fråga om kolonien Hildero vill ungdomsfängelsenämnden vitsorda,
att den fullt motsvarar och snarast överträffar de förhoppningar, som
ställdes på den vid dess inrättande år 1952. För ungdomsfängelset måste
den betraktas som en utomordentligt värdefull tillgång. Inom fångvården
i övrigt saknar den motsvarighet. I direktiven för utredningen angavs, att
det borde undersökas, om icke ytterligare två anläggningar av denna typ
borde anskaffas. Utredningen har emellertid underlåtit att föreslå någon
åtgärd i sådan riktning. Hit kan ju icke räknas förslaget att i anslutning
till Skenäs inrätta en koloni, Färjestaden, där de intagna skulle sysselsättas
i väg- och skogsarbete. Ej heller kan det i och för sig behövliga övergångshemmet
i Göteborg jämställas med Hildero. Det förtjänar erinras, att en
koloni av Hilderotyp är billig i drift, därigenom att eleverna bidrar till kostnaderna
med sina arbetsinkomster. Skulle utredningens förslag i fråga om
ungdomsfängelset av kostnadsskäl anses böra beskäras i någon del, bör
detta ske på annat sätt. Det kan sålunda sättas i fråga, om den föreslagna
Färjestadskolonien kan bli av sådant värde, att den bör komma till stånd på
bekostnad av kolonier av samma typ som Hildero.

Vad angår den föreslagna kolonien vid Färjestaden anser
svenska fångvårdssällskapet, att den del av eleverna, som enligt förslaget
skall placeras där, med fördel torde kunna vårdas på någon av Roxtunas
paviljonger. Mer väsentligt synes det sällskapet vara, att möjligheterna till
frigångsverksamhet vidgas, förslagsvis genom anordnandet av en till Skenäs
ansluten frigångskoloni i omedelbar närhet av Norrköping.

Vad beträffar övergångshem anser Göta hovrätt, att eftersom försöket
med sådana visat sig slå väl ut, synes det vara av värde att, såsom utredningen
föreslagit, utbygga denna verksamhet.

Fångvårdsstyrelsen förordar, att utöver det av utredningen föreslagna
hemmet i Göteborg ytterligare två hem inrättas. Det ena, som bör vara avsett
för lättare fall med medicinskt vårdbehov, bör ligga så nära Roxtuna
i kommunikationshänseende, att överläkaren där kan utöva kontinuerlig
tillsyn över hemmet. Det andra hemmet bör bl. a. motta lättare fall av det

It Dihang till riksdagens protokoll 1955. 1 samt. Nr 140

Kungl. Maj:ts proposition nr HO

egentliga skenäsklientelet och sålunda i detta hänseende träda i stället för
den av utredningen föreslagna Färjestadskolonien, som med hänsyn till
arbetsmöjligheter m. in. lämpar sig mindre väl därför.

Ungdomsfängelsenämnden vill såsom särskilt angeläget framhålla utredningens
förslag att inrätta ett övergångshem utan anstaltskaraktär i eller
i närheten av Göteborg med samma uppgift som Björkahemmet utanför
Stockholm. Erfarenheten har visat, att detta hem varit av stort värde för
resocialiseringen av det klientel som hänvisats dit. Det nya hemmet skulle
utgöra ett komplement till Björkahemmet, vilket får anses vara erforderligt
med hänsyn till att en ej obetydlig del av ungdomsfängelsets klientel,
som dessutom ofta visar svår asocialitet och bereder de eftervårdande organen
synnerliga svårigheter, har sitt ursprung i Göteborg och merendels
icke kan placeras annorstädes än i hemorten.

Medicinalstyrelsen håller före, att anordningen med ett övergångshem inne
i Stockholm torde medföra större risker, än dem man måste ta med det
strax utanför huvudstaden belägna övergångshemmet. Man torde böra avstå
från försöket.

Statskontoret kan på föreliggande utredning icke tillstyrka inrättande av
ytterligare övergångshem för ungdomsklientelet. Under alla förhållanden
anser ämbetsverket, att det icke kan ifrågakomma, att till föreståndarparet
skall utöver fritt vivre utgå kontant ersättning.

Då socialstyrelsens erfarenheter från ungdomsvårdsskoleorganisationens
inackorderingshem visar, att de göromål, som åvilar föreståndarparet på
dylika anstalter, är av större omfattning än som från början antagits, finner
styrelsen en icke alltför obetydlig kontantersättning till föreståndarparet
vara väl motiverad.

Vad angår de föreslagna särskilda anstalterna för ordinärt
ungdom sklientel anser riksåklagarämbetet, att själva anstaltsbeståndet
icke kan anses tillfredsställande. Särskilt torde detta få anses
gälla om Uppsala- och Ystadsanstalterna. Med hänsyn till att frågan
om behandlingen av unga lagöverträdare alltjämt är föremål för strafflagberedningens
övervägande och att denna fråga sålunda fortfarande står
öppen, torde det emellertid vara försvarligt, att man godtar utredningens
anstaltsförslag såsom en provisorisk lösning.

Fångvårdsstyrelsen kan icke tillstyrka, att anstalten i Uppsala i fortsättningen
disponeras för ungdomligt klientel. Nyköpingsanstalten kan under
förutsättning av ombyggnad och utbyggnad av verkstäderna användas under
en övergångstid. Ystadsanstalten slutligen torde efter ombyggnad kunna
även framdeles användas för ungdom, varvid emellertid är att märka att
den under ett par år framåt måste helt disponeras för ungdomsfängelseklientel.
Vid den nya utredning om avdelande av särskilda anstalter för
unga fångar, om vilken styrelsen i det föregående hemställt, bör det övervägas
uppförande av två nybyggnader, förslagsvis en anstalt (i stället för anstalten
i Nyköping) med särskilda resurser för observation och en anstalt i
Mariestad — den nuvarande slutna anstalten skulle nedläggas —, som bör

Kungl. Maj.ts proposition nr HO

ha såväl slutna som öppna avdelningar (bl. a. Lockerud och Rödjan) och
innefatta lantbruksskola samt yrkesskola i byggnadssnickeri. I övrigt bör
Västeråsanstalten samt, efter ombyggnad, Ystadsanstalten jämte erforderliga
kolonier och frigångshem disponeras för unga straffångar och fängelsefångar.
Ersättningsbygge för Uppsalaanstalten bör övervägas i samband
med frågan om ersättningsbygge för Långholmen. När Uppsala- och Nyköpingsanstalterna
nedlägges som ungdomsanstalter, torde de tillsvidare
böra användas för att avlasta Långholmen, varvid även bör beaktas möjligheten
att på dessa anstalter placera vissa häktade och interner, som skall
behandlingsundersökas.

Svenska fångvårdssällskapet uttalar, att för de yngre straff- och fängelsefångarna
föreligger utan tvivel behov av modernare och bättre utrustade
anstalter än de nu föreslagna. Sällskapet förutsätter, att detta behov snarast
tillgodoses. Om nybyggnad av statsfinansiella skäl icke omedelbart kan
komma i fråga, är det ofrånkomligt, att särskilt Uppsala- och Ystadsanstalterna
avsevärt upprustas.

I fråga om personalbostäder hemställer fångvårdsstyrelsen, att åtgärder
omedelbart vidtages för anskaffande av ytterligare sådana vid Roxtuna.

Ungdomsfängelsenämnden vill framhålla, att allvarliga svårigheter visat
sig föreligga att rekrytera en del av den erforderliga personalen vid Roxtuna.
Anledningen är att familjebostäder i tillräckligt antal icke står till buds
vare sig vid anstalten eller i Linköping och ej heller i trakten däromkring.
Ogifta personer söker sig i nuvarande läge på arbetsmarknaden icke till Roxtuna.
Bostäder saknas nu för 3 yrkeslärare, 1 terapeut och 12 vårdare. Så
länge denna brist består, kan blott omkring hälften av anstaltens kapacitet
tagas i anspråk. Nämnden hemställer, att familjebostäder måtte uppföras vid
Roxtuna i sådant antal, att personalen kan bli fulltalig. Denna fråga måste
anses vara av särdeles brådskande natur.

I den mån det framlagda förslaget avser uppförandet av nya personalbostäder
vill medicinalstyrelsen livligt tillstyrka detsamma. Skenäs och Roxtuna
är så belägna, att något samgående med en mer eller mindre kommunalt betonad
bostadsproduktion icke torde bli möjlig. Tillgång till goda bostäder
och — där så erfordras — ordnandet av lämpliga kommunikationer till närmaste
större samhälle är av avgörande betydelse för uppnående av en god
personalrekrytering, av vilken dessa specialanstalters effektivitet är särskilt
beroende.

Utredningens förslag angående personalbehovet har föranlett vissa
uttalanden. Statskontoret förklarar, att med den ståndpunkt ämbetsverket intagit
till föreliggande organisationsspörsmål följer, att statskontoret icke heller
kan tillstyrka, att någon ändring genomföres med avseende å anstalternas
nuvarande personaluppsättning.

Enligt Göta hovrätts uppfattning förefaller det välbetänkt med en personalmässigt
starkare organisation än för de ordinära anstaltsgrupperna. Det
torde bl. a. utgöra en förutsättning för att man på ett ändamålsenligt sätt

36 Kungi. Maj:ts proposition nr Ilo

skall kunna förverkliga den lilla gruppens princip för de till ungdomsfängelse
dömda.

Fångvårdsstyrelsen uttalar, att utredningens förslag om personalförstärkningar
på Skenäs och Roxtuna delvis har motiverats med att vissa befattningshavare
skulle erhålla arbetsuppgifter jämväl beträffande anstalterna för
unga straff- och fängelsefångar. En sådan anordning skulle enligt fångvårdsstyrelsens
mening vara olämplig bl. a. därför, att den kan befaras splittra
arbetsinsatsen till men för dessa tjänstemäns huvuduppgifter inom behandlingen
av ungdomsfängelseklientelet. Den omständigheten att en gemensam
anstaltsgruppering för ungdomsfängelseelever och yngre fångar med tidsbestämt
straff enligt styrelsens förslag ej kommer till stånd, föranleder vissa
jämkningar i utredningens förslag till personalorganisation. Beträffande Skenäs
synes det vara lämpligt, dels att i stället för tjänsten såsom fångvårdsinspektör
tillföra anstalten en ny kuratorstjänst, dels att i stället för en ingenjör
tillsätta en skolchef (jfr Västeråsanstalten), dels att inrätta de föreslagna
tjänsterna som psykolog och kamrer, dels att antalet biträdande yrkeslärare
ökas med 2, dels ock att personalen i övrigt får den storlek och sammansättning
som utredningen föreslagit, med den minskning dock som kan påkallas
av reduktionen av platsantalet. Beträffande Roxtuna tillstyrker styrelsen
vad de sakkunniga föreslagit med särskilt framhållande av behovet av en
tjänst som förste läkare.

I fråga om Hildero avstyrker styrelsen den föreslagna indragningen av kuratorstjänsten
och överkonstapeltjänsten. De tre nytillkommande frigångshenimen
bör ha samma personaluppsättning som Hildero för närvarande
har. Vid anstalterna i Västerås, Ystad, Uppsala och Nyköping bör någon indragning
av tjänster icke ifrågakomma. Fångvårdsstyrelsen finner skäligt, att
assistenten vid anstalten i Västerås i ökad utsträckning frigöres från kamerala
göromål för att i stället biträda direktören i vårdarbetet. Beträffande
anstalterna i Uppsala och Nyköping synes det vara lämpligast att bibehålla
personalorganisationen oförändrad i avvaktan på resultatet av den i det föregående
föreslagna utredningen.

Ungdomsfängelsenämnden vill understryka, att en förste läkare vid Roxtuna
under alla förhållanden är erforderlig, samtidigt som nämnden vill uttala
sina betänkligheter mot förslaget att överläkaren och styresmannen skall
ta befattning icke blott med ungdomsfängelseklientelet utan även med kliéntelet
vid anstalterna för vanligt fångförvar. Personalen vid Hildero är beräknad
med tanke på att eleverna arbetar utom kolonien, och den kan icke
minskas, om kolonin i fortsättningen skall kunna användas för sitt ändamål.
Kuratorn är oundgängligen erforderlig, utom för egentliga kuratorsuppgifter,
för biträde åt styresmannen vid arbetsplaceringen av eleverna under vistelsen
på Hildero samt arbets- och bostadsanskaffningen vid utskrivningen
in. in., allt uppgifter som kräver stor insikt och ett oavlåtligt arbete, för vilket
styresmannen icke ensam räcker till. Enligt vunna erfarenheter kan överkonstapeln
icke indragas utan att erhålla ersättare. Han kan dock lämpligen
utbytas mot en vårdare i 12 lönegraden.

Kungl. Maj:ts proposition nr HO

Medicinalstyrelsen finner det ofrånkomligt, att personalorganisationen vid
Roxtuna utökas med en förste läkare. Anstaltschefens arbete kommer att så
avsevärt utökas genom hans föreslagna ställning såsom rådgivande psykiater
för hela anstaltsgruppen, att det enligt styrelsens förmenande blir nödvändigt
med denna ytterligare läkare därstädes. Medicinalstyrelsen vill därutöver
ifrågasätta, om icke behovet av rådgivande psykiater vid de längst från Roxtuna
belägna anstalterna eller kolonierna lämpligen kunde tillgodoses från
annat håll än Roxtuna, enär det är att befara, att denna anstalts överläkare
löper fara att få sitt arbete alltför mycket splittrat. Detta skulle visserligen
innebära ett avsteg från den eljest inom fångvården tillämpade gruppindelningen
av anstalterna. Den geografiskt starka spridningen, vilken i övrigt
ingalunda enligt medicinalstyrelsens uppfattning är en svaghet, kan göra ett
dylikt avsteg väl motiverat. Styrelsen finner det också välbetänkt att utöka
Skenäs personalstab med en psykolog med skyldighet att regelbundet besöka
jämväl övriga anstalter utom Roxtuna. Att ett ökat inslag av kvinnlig arbetskraft
även föreslagits för Skenäs finner styrelsen likaledes lyckligt.

Erfarenheterna från Lövsta ungdomsvårdsskola har styrkt socialstyrelsen
i uppfattningen, att en överläkare, vilken liksom chefen för Roxtuna samtidigt
skall fungera som anstaltschef och som rådgivande psykiater vid en
anstaltsorganisation, måste ha en biträdande läkare vid sin sida. Styrelsen vill
därför särskilt understryka betydelsen av att förslaget i denna del förverkligas.

Svenska fångvårdssällskapet uttalar, att det behov, som utan tvivel föreligger
av att en befattningshavare i ledande ställning ständigt finns tillgänglig
på en ungdomsanstalt, motiverar, att anstaltschefen vid sin sida får en
assistent som avlösare. Denne kunde lämpligen — såsom fallet är i Västerås
— fungera som skolchef och som ledare för fritidsverksamheten. Angeläget
är vidare, att anstaltschefen får ägna största möjliga tid åt kontakten med
de intagna. Han bör därför befrias från rutinbetonade kontorsuppgifter, vilket
förutsätter, att de nuvarande tjänsterna som kontorsbiträde bibehålies på
samtliga anstalter. Skenäsanstalten torde ha behov av en särskild sjuksköterska,
som vid sidan av sina ordinarie uppgifter lämpligen kunde avdelas
för tjänstgöring på den paviljong, där en arvodesanställd kvinnlig befattningshavare
nu är föreslagen. Anstalterna i Uppsala och Ystad bör tillföras
bättre personella resurser för behandlingen än som föreslagits. Detta krav
gäller givetvis också Nyköpingsanstalten, om denna i fortsättningen måste
användas för yngre klientel. Kuratorn vid Hildero har hittills ägnat sig såväl
åt anskaffning av frigångsarbeten som åt eftervårdsplaneringen. Föreståndaren
torde icke ha möjlighet att ensam hinna med dessa uppgifter. Sällskapet
vill med skärpa framhålla önskvärdheten av att kuratorstjänsten får
bibehållas.

Svenska psykiatriska föreningen anser, att roxtunachefens verksamhet bör
begränsas till all omfatta Roxtuna och Skenäs och att, i den mån psykiatriskt
ställningstagande erfordras för klient å annan anstalt inom ungdomsfängelsegruppen,
den intagne i regel för observation överföres till antingen Skenäs el -

Kungl. Maj:ts proposition nr 140

ler Roxtuna. Tillgång till rådgivande psykiatrisk expertis vid övriga anstalter
för unga lagöverträdare med tidsbestämt straff torde sålunda även i fortsättningen
bli erforderlig. Måhända vor det riktigast, om denna senare grupp
(Västerås, Uppsala, Nyköpning, Ystad) erhöll egen psykiatrisk expert. Föreningen
finner utredningens förslag att anställa en förste läkare vid Roxtuna
vara synnerligen välmotiverat. Utan sådant biträde i verksamheten kommer
ingen effektiv medicinsk-psykologisk behandling att kunna genomföras. Det
kommer sannolikt att snart visa sig nödvändigt att anställa ytterligare en
läkare vid anstalten.

Föreningen tillstyrker inrättandet av en psykologtjänst vid Skenäs men
vill understryka, att föreningen icke anser, att psykologens uppgifter omfattar
behandling av psykiskt abnorma. I vårt land existerar inga psykologer
med någon som helst utbildning för psykoterapeutiskt arbete. Föreningen
anser, att psykologens arbetsområde (testning, yrkesvägledning, kontinuerlig
forskning m. m.) är av sådan omfattning, att det icke råder tvivel om att
han erhåller full sysselsättning, även om han icke tilldelas terapeutiska arbetsuppgifter.
Föreningen finner det anmärkningsvärt, att Skenäsanstalten
föreslås bli utrustad med en psykolog, 3 assistenter och en kurator, under
det att Roxtuna med sitt svårbemästrade klientel och nästan lika många
klienter föreslås utrustat med endast en psykolog och 2 assistenter. Det är
väl motiverat, att Roxtunaanstalten erhåller ytterligare åtminstone en assistent.

Rättspsykiatriska föreningen hävdar, att överläkaren på Roxtuna torde ha
tillagts alltför omfattande uppgifter. Med hänsyn till nödvändiga resor till
perifera anstalter kan han knappast tänkas medhinna mer än överinseende
över Roxtuna. Då det otvivelaktigt kommer att yppa sig stora behov av psykiatrisk
undersöknings- och behandlingsexpertis på Roxtuna och Skenäs,
vore det därför säkerligen lämpligast om roxtunachefen finge ägna sig enbart
åt ungdomsfängelseklientelet. Det synes stå utom allt tvivel, att förutom
roxtunachefen ytterligare minst en psykiater kommer att visa sig oundgänglig
vid anstalten, där behandlingen ju avses att få delvis sjukhusmässig
prägel. Den av utredningen föreslagna psykologtjänsten finner föreningen
välmotiverad. Om Ystadsanstalten skall mottaga de mera psykiskt abnorma
unga fångarna med tidsbestämt straff, måste säkerligen sinnessjukavdelningen
i Malmö utbyggas och ytterligare en förste läkare krävas.

Med hänsyn till klientelets svårighetsgrad på Skenäs synes det svensk
kurator sförening anmärkningsvärt, att endast en kuratorstjänst föreslagits
vid Skenäs med beräknade 84 platser. Arbetsbelastningen för denna kurator
måste givetvis bli väsentligt större än för kuratorerna vid de betydligt mindre
anstalterna för unga fångar med tidsbestämda straff i Uppsala, Västerås,
Nyköping och Ystad. Föreningen skulle därför vilja förorda, att anstalten
utrustades med två kuratorstjänster.

Vad angår befattningshavarnas löne ställning finner
statens lönenåmnd, att de för Skenäs avsedda tjänsterna som ekonomibiträde
i överensstämmelse med gällande normer för lönegradsplacering av fång -

Kungl. Maj.ts proposition nr 140

vårdens ekonomipersonal bör hänföras till 8 respektive 7 lönegraderna, i
stället för såsom föreslagits 7 respektive 6 lönegraderna. Enligt utredningens
förslag skall föreståndarna vid de större, slutna sidoanstalterna i Västerås
och Uppsala placeras i 27 lönegraden såsom anstaltsdirektörer. Vid de mindre,
slutna sidoanstalterna inom den planerade räjongcn skall styresmannen
enligt förslaget hänföras till 23 lönegraden. I denna del innebär utredningens
förslag högre löneställning för berörda kategori än som gäller motsvarande
tjänstemän inom övriga redan beslutade anstaltsgrupper. Lönenämnden har
icke blivit övertygad av utredningens motivering på denna punkt och anser
därför, att föreståndarna för anstalterna i Västerås och Uppsala bör hänföras
till 23 lönegraden och föreståndarna för övriga slutna sidoanstalter,
d. v. s. Nyköping och Ystad, till 21 lönegraden. Utredningen har vidare föreslagit,
att det kamerala arbetet vid anstalterna i Västerås och Uppsala skall
utföras av kansliskrivare och vid anstalterna i Nyköping och Ystad av kontorister.
Enligt nämndens mening föreligger icke tillräckliga skäl att för bär
ifrågavarande anstaltsgrupp införa en annan lönesättning än som gäller
jämförbara tjänster inom anstaltsgrupperna för vanligt klientel (kanslibiträdestjänster
respektive biträdestjänster i reglerad befordringsgång).

Enligt statskontorets mening lär någon ändring av löneställningen för anstalternas
personal icke kunna ifrågakomma, sedan den allmänna tjansteförteckningsrevisionen
numera torde få anses definitivt slutförd. Det för
överläkaren vid Roxtuna ifrågasatta arvodet för psykiatrisk rådgivning vid
Skenäsanstalten bör, i överensstämmelse med vad som tillämpas vid vissa
andra fångvårdsanstalter, icke fastställas till högre belopp än 2 400 kronor.

Med utgångspunkt bl. a. från att en gemensam anstaltsgruppering för
ungdomsfängelseelever och yngre fångar med tidsbestämt straff icke kommer
till stånd föreslår fångvårdsstyrelsen, dels att direktören vid Skenas
uppflyttas till anstaltsdirektör i Ca 31, dels att föreståndaren på Färjestaden
placeras i 25 lönegraden (jfr arbetsförmedlingens yrkesvägledare), dels
att direktören vid anstalten i Västerås, vilken nu är placerad i lönegrad 27
(jämte lönetillägg), uppflyttas till lönegrad Ca 29, dels att styresmannen
vid Ystadsanstalten uppföres som anstaltsdirektör i Ca 27, dels ock att arbetsledarna
vid de båda sistnämnda anstalterna placeras i lönegraderna 20
och 18.

Styrelsen tillstyrker förslaget att överläkaren vid psykiatriska avdelningen
i Malmö får bibehålla det föreslagna arvodet av 2 400 kronor såsom rådgivande
psykiater vid anstalterna i Ystad och å Hildcro. Likasa bör de nuvarande
särskilda arvodesbeloppen bibehållas i vad avser psykiatiisk expeitis
för undersökning och rådgivning vid anstalterna i Nyköping och Uppsala,
även sedan dessa anstalter upphört att vara ungdomsanstalter.

Ungdomsfängelsenämnden erinrar, att lönegradsplaceringen för den föreslagna
kuratorstjänsten vid Skenäs är densamma, som för närvarande gällei
för samtliga kuratorer vid ungdomsanstalterna. Det har visat sig, att den
med hänsyn till kompetensfordringarna alltför låga lönesättningen medför,
alt kuratorerna i allmänhet stannar vid ungdomsanstalterna endast kortare

Kungl. Maj.ts proposition nr 140

tider och därefter övergår till befattningar i 21 lönegraden inom skyddskonsulentorganisationen.
De talrika ombytena och det inom fångvården rådande
vikariatsystemet har minskat värdet av kuratorsinstitutionen. Kuratorernas
verksamhet torde vara av minst lika kvalificerad och krävande natur som
skyddsassistenternas. Det synes därför nödvändigt att höja placeringen till
21 lönegraden.

Den föreslagna personalens lönegradsplacering synes enligt medicinalstyrelsen
ej helt överensstämma med vad som gäller för den statliga sinnessjukvården.
Styrelsen anför, att vid jämförelse med lönegradsplacering av
vissa tjänster vid de statliga sinnessjukhusen har framkommit följande divergenser.

Utredningen har föreslagit trädgårdsmästare placerad i lönegrad 18. Vid
statens sinnessjukhus är placeringen Ca 15 vid de stora sjukhusen och Ca 13
vid de mindre. Såsom chaufförer vid statens sinnessjukhus äro anställda
ekonomibiträden i Ca eller Ce 10. Slutligen har utredningen föreslagit ett
antal ekonomibiträdestjänster, därav två i lönegrad 8 och de övriga i lönegrad
6 och 7. Häremot må anföras, att vid statens sinnessjukhus anställda
kvinnliga ekonomibiträden äro placerade i 4—7 lönegraderna, av vilka biträdena
i lönegrad 7 uteslutande tjänstgöra i kök som kokerskor. Biträdena
i lönegrad 6 äro antingen barföreståndare (servering), bitr. kokerskor eller
telefonister. Övriga tjänster (det övervägande antalet) äro placerade i Ce 5
eller Ce 4.

Styrelsen anser sig böra föreslå, att i fråga om personalens lönegradsplacering
likformighet med motsvarande tjänster inom den statliga sinnessjukvården
eftersträvas. Styrelsen vill därjämte erinra om att tjänst som psykolog
av fångvårdsbyggnadsutredningen placerats i 29 lönegraden, medan i
1947 års psykopatvårdsutrednings betänkande (SOU 1952:46) motsvarande
tjänst placerats i Ce 25.

Socialstyrelsen har fäst sig vid att utredningen beträffande den personal,
som närmast är ansvarig för yrkesutbildningen vid anstalterna i Uppsala,
Ystad, Nyköping och Västerås, föreslagit lägre kompetens och lönesättning
än för motsvarande personal vid de för ungdomsfängelseklientelet avsedda
anstalterna. Styrelsen kan icke finna, att skäl föreligger till en dylik kategoriklyvning
utan föreslår, att man av ifrågavarande personal genomgående
kräver yrkeslärarkompetens. Även dessa tjänstemän bör placeras i 20 lönegraden.

Svenska fångvårdssällskapet erinrar därom, att utredningen framhållit
att stora krav måste ställas på personliga kvalifikationer hos befattningshavare
på ungdomsanstalter och att arbetet därstädes är betydligt mer påfrestande
och tröttande än vid anstalter med vanligt äldre klientel. Mot
uenna bakgrund synes det sällskapet uppenbart, att anstaltscheferna bör
placeras i 29 lönegraden på samtliga ifrågavarande slutna anstalter. Någon
gradering mellan de olika anstalterna är i detta hänseende icke motiverad,
då anstaltschefernas kvalifikationer givetvis bör vara lika på alla anstalter,
oberoende av om antalet intagna är något 10-tal mer eller mindre. Sällskapet
anser vidare, att all arbetsledarpersonal skall äga yrkeslärarkompetens och

Kungl. Maj:ts proposition nr HO

lönegradsplaceras i enlighet därmed. Vid Ystadsanstalten synes överkonstapeltjänsten
för trädgården böra ändras till trädgårdsmästaretjänst och erhålla
samma lönegradsplacering som av utredningen föreslagits för motsvarande
tjänst vid Skenäs.

Föreningen tjänstemän inom kriminalvården förklarar sig ha flera viktiga
erinringar att göra vad beträffar den föreslagna personalstaten och anför
därvid följande.

De sakkunniga uttalar, att styresmannatjänsterna vid anstalterna i Uppsala
och Västerås kan beräknas bli besatta med särskilt erfarna och högt
kvalificerade fångvårdsmän, då man avsett att föreslå tjänsterna placerade
i lönegrad Ca 27. I det ursprungliga förslaget till anstaltsgruppering, den
s. k. räjongplanen, ha de sakkunniga uttalat, att fångvårdstjänstemän av
högre grad bör äga akademisk utbildning. Detta krav kvarstår väl fortfarande
och föreningen anser sig ha anledning fråga, hur de sakkunniga i en tid
av brist på akademiskt utbildad personal kan räkna med att till tjänster i
Ca 27 erhålla särskilt kvalificerade sökande.

Föreningen vill vidare erinra om att de båda ifrågavarande tjänsterna
f. n. är placerade i oreglerad lönegrad Ca 27, d. v. s. med ett av riksdagen
sedan åtskilliga år tillbaka beviljat provisoriskt lönetillägg.

De ökade kvalifikationerna hos tjänsterna skulle enligt de sakkunnigas
förslag alltså motsvaras av en reell lönesänkning. Det har i åtskilliga sammanhang
framförts att en modern och rationellt bedriven kriminalvård
fordrar en avsevärd höjning av fångvårdsmännens kvalifikationer. Det är
också en känd sak, att få personalgrupper inom statsförvaltningen i så hög
grad släpat efter i löneutvecklingen som fångvårdstjänstemännen i högre
grad, vilka icke på långt när i ekonomiskt och socialt avseende fått följa
med i den utveckling, som motsvaras av de ökade kraven på deras kvalifikationer.
Detta har också avsatt icke önskvärda spår i rekryteringen till fångvårdsmannabanan.
Föreningen vill poängtera, att den betraktar en lösning
av rekryterings- och befordringsproblemen för de högre fångvårdstjänstemännen
som en av de angelägnaste frågorna f. n. inom fångvården.

Beträffande de här ifrågavarande tjänsterna intar föreningen den ståndpunkten,
att direktör stjänsterna i Uppsala och Västerås böra placeras i lönegrad
Ca 29 samt Ystads- och Nyköpingstjänsterna i lönegrad Ca 27.

Det synes svensk kurator sförening egendomligt, att kuratorstjänsterna av
utredningen ansetts kunna placeras två lönegrader lägre än den nyinrättade
husföreståndaretjänsten vid Skenäs, för vilken inga kompetenskrav finns angivna.
Då det vidare kan förmodas, all till assistenter kommer att kunna
antagas personer med samma utbildning som kuratorer och då kuratorernas
arbetsuppgifter för återanpassning av ungdomsklientelet måste anses lika
krävande och ansvarsfullt som assisternas, förefaller det föreningen lika
egendomligt med skillnaden i lönesättning för kuratorstjänst (17 lönegraden)
och assistenttjänst (213 lönegraden). Delta så mycket mer som befattningshavare
med mot kuratorernas direkt svarande arbetsuppgifter vid ungdomsvårdsskolorna
och även vid Roxtuna är placerade i 2.''3 lönegraden, länder
sådana förhållanden måste man räkna med alt kuratorstjänsterna inom
fångvården liksom hittills endast kommer alt bli rekryterings- och genomgångsljänster,
varmed följer alla de nackdelar för arbetet, som ständiga
byten av tjänsteinnehavare för med sig.

Kungl. Maj. ts proposition nr HO

Säkerhetsanstaltsutredningens förslag till vårdorganisation för
förvarade och internerade

I sitt på hösten 1953 avgivna betänkande med förslag till vårdorganisation
för förvarade och internerade (SOU 1953:32) framhöll säkerhetsanstaltsutredningen
bland annat följande. Vården för säkerhetsanstalternas klientel är
behäftad med brister, som hänför sig dels till anstalternas och öppenvårdens
organisation och dels till de regler, som gäller för själva vården. Ehuru alkoholen
utgör ett avgörande personligt problem för huvudparten av klientelet,
har erforderliga åtgärder icke vidtagits för att lösa frågan. En fjärdedel
av klientelet lider av sjukdomar och defekter av arbetshindrande art men
tillräckliga behandlingsresurser saknas. Det råder en besvärande arbetsbrist
på vissa anstalter. För detta socialt tungt belastade och övervägande abnorma
klientel finns ytterst ringa möjlighet att erhålla behövlig psykiatrisk
tillsyn. Bristerna inom anstaltsvården framhäves ytterligare genom de otillräckliga
anordningarna inom den öppenvård som förutsättes skola följa på
anstaltsbehandlingen. Det måste antagas, att dessa brister avsevärt bidrar
till den höga återfallsfrekvensen inom klientelet. Anstaltssystemets splittring
och överbeläggning på anstalterna har medfört ideliga förflyttningar av de
intagna, vilket i sin tur medfört bristande kontinuitet i behandlingen. Därjämte
saknas samordning mellan anstaltsvård och öppenvård.

Beträffande frågan om en förbättring av behandlingsresultaten inom vårdorganisationen
anförde säkerhetsanstaltsutredningen i sitt förslag bland annat
följande. Vården bör erhålla en avgjort medicinsk inriktning. Detta förutsätter,
att organisationen får disponera över ett tillräckligt antal läkare,
psykologer och socialarbetare. Internerna måste få arbeta i en välordnad arbetsdrift.
Anstaltsbehandlingen bör differentieras bättre efter vårdbehoven.
Det måste sålunda finnas fast avdelning för verkligt farliga brottslingar, slutna
avdelningar för sådana som kräver noggrann tillsyn, ehuru de ej är farliga,
och öppna avdelningar för de pålitligaste internerna. Härjämte erfordras
ordentliga sjukvårdsresurser. Vidare bör ett verkligt öppenvårdssystem
inrättas med familjevård och vård i inackorderingshem.

I fråga om platsbehovet ansåg säkerhetsanstaltsutredningen, att organisationen
bör omfatta 40 platser på fast avdelning, 280 platser på vanlig sluten
avdelning och 120 platser på öppen anstaltsavdelning. Därjämte bör för sjuka
finnas 25 platser och för mottagningsfall 5 platser. Det totala behovet av
anstaltsplatser beräknades sålunda utgöra 470. För familjevård uppskattades
platsbehovet till 50 och för inackorderingshemsvård föreslogs försöksverksamhet
med till en början 10 intagna.

Vad beträffar lokaliseringen av erforderliga nya avdelningar uttalade säkerhetsanstaltsutredningen
bland annat följande. Det står utom all fråga, att
en koncentration av klientelet enligt räjongprinciperna är önskvärd. Spörsmålet
är blott hur långt denna koncentration bör drivas. Man kan sålunda an -

Kungl. Maj.ts proposition nr tbO

vända sig av en enda anstalt, göra två ä tre anstalter eller bygga upp ett system
av småanstalter, förlagda inom ett relativt begränsat område för att framja
kontakten mellan de enskilda anstalterna och möjliggöra viss gemenskap beträffande
personal. Vid planerandet av den framtida vårdorganisationen bör
alla ansträngningar inriktas på att skapa en medicinskt upplagd behandling
och hänsyn därvid i främsta rummet tagas till önskemålen om en tillräckligt
talrik personalstab för individual- och gruppterapigöromålen. Därjämte bör
tillses att erforderliga utrymmen och behövlig utrustning för den medicinska
behandlingen erhålles. Med utgångspunkt härifrån står det klart, att staten
i rådande ekonomiska läge icke kan beräknas vara villig att medicinskt
utrusta två eller tre anstalter. Ett förslag om uppdelning av klientelet på
två likartat utrustade anstalter, en i mellersta och en i södra Sverige, som sakerhetsanstaltsutredningen
haft uppe till diskussion hade således fått falla.
Vidare hade utredningen prövat frågan om lämpligheten och möjligheten att
grunda verksamheten på en medicinskt utrustad huvudanstalt och därtill
knyta mindre anläggningar, belägna högst ett par timmars bilfärd från huvudanstalten.
Utredningen hade emellertid funnit, att ett sådant projekt
skulle ställa sig mycket kostsamt. Av organisatoriska skäl och kostnadsskäl
stannade utredningen för att föreslå att anstaltsvården för de förvarade och
internerade koncentreras till anstalten på Hall, som föreslogs utbyggd från
114 till 470 platser. Utbyggnaden skulle enligt förslaget ske på följande sätt.
Inom det nuvarande muromgärdade området, där det för närvarande finns en
sluten avdelning (med 66 platser), skall uppföras ytterligare en sluten avdelning
(med 72 platser). Vidare skall skapas ett helt nytt, muromgärdat anstaltsområde
med två slutna avdelningar (om vardera 72 platser). Dessa båda

områden skall åtskiljas av ett industri-och fritidsområde. Dessutom skall till

Hallanläggningen höra en särskild, nyuppförd byggnad, innehållande administrationslokaler,
medicinska behandlingslokaler, sjukavdelning (25 platser),
mottagningsavdelning (5 platser) och fast avdelning (40 platser). Helt
fristående från de ovan nämnda byggnaderna skall ligga öppna avdelningar
med egna verkstäder och idrottsplats. Utbyggnaden av Hall skall utföras på
sådant sätt att de fyra anstaltsavdelningarna kommer att ligga spridda inom
ett ganska stort område. Varje avdelning skall i viss mån få karaktären av en
särskild enhet inom anläggningen, och klientelet på de olika avdelningarna
förutsättes icke få någon beröring med varandra annat än undantagsvis i individuella
fall. Hallanläggningens totalkapacitet skulle enligt förslaget med
37 platser överstiga det platsantal, som disponeras vid de nuvarande säkerhetsanstalterna.

Vad beträffar personalbostäder föreslog utredningen, att vid planeringen
av Halls utbyggnad kontakt skulle tagas med vederbörande myndigheter i
vissa angränsande kommuner i syfte att skapa garantier för en rimlig försörjning
med bostäder åt de nya befattningshavarna. Därjämte förordades
bl. a. fria kommunikationer (anstaltsbuss) till ett par närliggande järnvägsstationer.

Kungl. Maj. ts proposition nr 140

Personalen vid den utvidgade Hallanstalten skulle enligt säkerhetsanstaltsutredningens
förslag bestå av 206 anställda enligt följande fördelning:

1. Behandlingspersonal: 1 överläkare, 1 förste psykolog och två team —
vardera bestående av 1 biträdande överläkare, 1 förste läkare, 1 andre läkare,
1 psykolog, 1 förste kurator och 3 kuratorer — samt dessutom 12 assistenter
och biträden = 30 anställda;

2. Administrationspersonal: 17 anställda under ledning av en fångvårdsdirektör; 3.

Arbetsledande personal: 36 anställda;

4. Tillsynspersonal: 112 anställda;

5. Ekonomister och övriga: 11 anställda.

Härutöver föreslogs i personalstaten upptagna 1 skyddskonsulent och 1
uppsyningsman vid inackorderingshem. Då antalet tjänstemän vid dåvarande
säkerhetsanstalter var 237, innebar utredningens förslag sålunda en besparing
av 29 tjänster. Därest ett förslag av strafflagberedningen beträffande
viss omläggning av interneringsnämndens verksamhet genomföres, skulle
nämndens kansli förläggas till Hall utan ökning av det ovan angivna antalet
befattningshavare vid anstalten. Härigenom skulle 4 tjänster hos nämnden
kunna indragas.

Kostnaderna för den föreslagna utbyggnaden av Hallanläggningen skulle
enhgt byggnadsstyrelsens preliminära beräkningar uppgå till 18 miljoner
kronor. Härvid borde emellertid beaktas, att anstalterna i Norrköping, Karlstad,
Kalmar och Västervik samt tre kolonier bleve friställda varjämte genom
koncentrationen beräknades uppstå en årlig besparing, av utredningen
uppskattad till minst 200 000 kronor. Av detta belopp avsåg, trots en ansenlig
förstärkning av medicinsk och annan behandlingspersonal, ca 160 000
kronor lönekostnader.

Yttrandena över säkerhetsanstaltsutredningens förslag

I remissyttrandena över säkerhetsanstaltsutredningens betänkande förekom
såväl instämmanden som stark kritik. Utredningens förslag tillstyrktes
sålunda i allt väsentligt av anstaltsnämnden vid fångvårdsanstalten i
Karlstad, statens organisationsnämnd, Sveriges fångvårdsmannaförbund,
Sveriges advokatsamfund, föreningen Sveriges stadsfiskaler och föreningen
Sveriges landsfiskaler. Mot en lösning av frågan om anstaltsvården för förvarings-
och interneringsklientelet enligt det föreliggande förslaget uttalade
sig däremot Svea hovrätt, fångvårdsstyrelsen, interneringsnämnden, anstaltsnamnderna
vid fångvårdsanstalterna i Norrköping, Kalmar och Västervik,
medicinalstyrelsen, statskontoret, svenska fångvårdssällskapet, föreningen
direktörer och assistenter vid fångvårdsstaten samt svenska psykiatriska föreningen.
Flera andra remissorgan framförde därjämte erinringar mot detaljer
i förslaget. Av de avgivna yttrandena återges i det följande blott synpunkter
av större vikt i nu förevarande sammanhang.

Särskilt stora betänkligheter framfördes mot utredningens förslag att till

Kungl. Maj.ts proposition nr HO

Hail sammanföra hela förvarings- och interneringsklientelet. Sålunda fann
anstaltsnämnden vid fångvårdsanstalten i Norrköping det av säkerhetsskäl
icke försvarligt att till en enda anstalt, därtill belägen endast några få mil
från Stockholm, där flertalet på prov utskrivna kan antas uppehålla sig,
sammanföra cirka 450 förbrytare. Föreningen direktörer och assistenter vid
fångvårdsstalen in. fl. framhöll enahanda synpunkter och riksåklagarämbetet
uttalade, att komplikationer med hänsyn till klientelets samhällsbesvärlighet
och farlighet inte torde kunna undvikas. Socialstyrelsen ansåg förslaget
om en storanstalt vara ur behandlingssynpunkt förenat med betydande
olägenheter och framhöll, att icke minst erfarenheterna från styrelsens
förvaltningsområde givit belägg för svårigheterna att tillfredsställande ombesörja
vården på stora anstalter och att det omvända förhållandet råder
på mindre anstalter. Även anstaltsnämnderna vid fångvårdsanstalterna i
Kalmar och å Hall samt Håga sjukhus framhöll, att erfarenheten visat, att
individuell behandling bäst kan komma till utförande i mindre anstalter.
Fångvårdsstyrelsen uttalade, att säkerhetsanstaltsutredningen inte visat eller
gjort sannolikt att man genom en storanstalt för förvaringsklientelet
skulle kunna uppnå någon verklig förbättring av behandlingen. Med tanke
på behandlingsmomentets dominerande roll i utformningen av vården syntes
det riksåklagarämbetet tveksamt, huruvida inom ett anstaltskomplex av
den föreslagna typen och storleksordningen skulle kunna skapas en »terapeutisk
atmosfär» som erhjöd tillräckligt gynnsamma yttre betingelser för ett
främjande av denna betydelsefulla del av verksamheten. Att anstalten uppdelas
på flera avdelningar syntes enligt fångvårdsstyrelsens uppfattning icke
kunna förhindra att de intagna menligt påverkar varandra och att den intagne
blir bekant med det övriga klientelet. De 120 personer, som enligt förslaget
skulle vistas på de öppna paviljongerna skulle ganska obehindrat komma
att umgås med varandra och även de 280 på de slutna avdelningarna
skulle komma att råkas, bl. a. under arbete och på fritid. Inte heller kommunikationerna
mellan dessa båda grupper skulle kunna förhindras. Att en
intagen får tillfälle att bli bekant med ett stort antal andra kriminella försvårar
emellertid uppfostringsarbetet och innebär betydande risker för återfall
efter utskrivningen. Interneringsnämnden hävdade, att den personliga
kontakten mellan den intagne och anstaltsledningen lätt går förlorad vid en
storanstalt och att hela anstaltslivet blir mera kasernbetonat än vid en mindre
anstalt. Även fångvårdsstyrelsen anförde liknande synpunkter samt erinrade
därjämte om att det skulle saknas möjlighet att flytta en intagen till en
annan anstalt, vilket i vissa lägen kunde bli nödvändigt, t. ex. om den intagne
råkar i svåra konflikter med befattningshavare eller kamrater. För fångar
som gått länge på en och samma anstalt kan ett miljöombyte vara behövligt
för att hindra försoffning. I ett par yttranden erinrades om att det för många
av de intagna skulle bli långa och kostsamma resor vid permission till hem
och anhöriga och att för dessa senare besöksmöjligheterna hos de intagna
skulle försvåras och fördyras i hög grad. Fn av hovrätterna uttalade, att
anläggningens storlek skulle medföra alt den föreslagna samordningen mel -

Kungl. Maj.ts proposition nr HO

lan anstaltsvård och öppenvård bleve svårare att upprätthålla. Jämväl i
vissa andra remissyttranden uttalades betänkligheter ur såväl vård- som
säkerhetssynpunkt mot ett enda anstaltskomplex.

I flera av yttrandena förekom förslag till andra lösningar av anstaltsorganisationen.
Huvudparten av dessa gick ut på en begränsning av utbyggnaden
av Hall till en eller annan avdelning innanför den nuvarade muren
samt någon avdelning av öppen karaktär. Förslag framfördes även om uppförande
av en ny, mindre säkerhetsanstalt, om utbyggnad av Håga sjukhus,
om bibehållande av Norrköpingsanstalten, om utnyttjande av ungdomsanstalten
i Nyköping samt om anordnande av kolonier.

I fråga om den byggnadsmässiga utformningen av den utvidgade Hallanstalten
borde enligt svenska fångvårdssällskapet alla ansträngningar inriktas
på att i möjligaste mån undvika en stel, institutionell prägel. I stället
för mäktiga byggnadskomplex i linjerak formering kunde uppföras mindre
förläggningsbyggnader, för de öppna platserna delvis av stugtyp, utplacerade
på lämpligt sätt i öppenområdet mellan Hall och Håga. Socialstyrelsen
ifrågasatte, om inte de cirka 280 platser på slutna avdelningar, som förlagts
på var sin sida om ett industri- och fritidsområde, i stället kunde uppdelas
på förslagsvis två fristående avdelningar — med vardera flera paviljonger
— på några kilometers avstånd från varandra och huvudanstalten.
Även riksåklagarämbetet ifrågasatte en viss större spridning och uppdelning
av anstaltsbyggnaderna. Anstaltsnämnden vid fångvårdsanstalten i Kalmar
fann den föreslagna placeringen av 120 vårdplatser på öppen avdelning i de
slutna och fasta avdelningarnas omedelbara närhet betänklig varjämte den
fasta avdelningen ansågs felplacerad och ha otillräckligt antal platser. Fångvårdsstyrelsen
och medicinalstyrelsen ansåg det olämpligt att förlägga den
fasta avdelningen inom administrationsbyggnaden samt ifrågasatte om det
vore tillräckligt med 5 platser för mottagningsfall.

Enligt fångvårdsstyrelsens och socialstyrelsens mening måste bostadsfrågan
för personalen lösas i huvudsak genom att tjänstebostäder uppföres.
Sveriges fångvårdsmannaförbund ansåg, att de vägar som anvisades i förslaget
för anskaffande av bostäder måste bli föremål för särskild prövning.

Utredningens förslag angående personalbehovet föranledde vissa uttalanden.
Vad först beträffar behandlingspersonalen uttalade medicinalstyrelsen,
att läkarorganisationen blivit underdimensionerad och styrelsen ställde sig
tvivlande till huruvida behandlingsteamen kunde prestera en medicinsk vård,
som kunde förväntas ge resultat, i synnerhet då på teamen även skulle falla
tillsynen av provutskrivna och kontrollen av öppenvården. Svenska psykiatriska
föreningen ansåg den tanken vara absurd, att det synnerligen svårskötta
och tidskrävande klientelet omfattande 470 personer skulle sortera
endast under en överläkare. Ej heller kunde föreningen finna, att antalet
underläkare var tillfyllest. Fångvårdsstyrelsen ansåg, att utöver vad som
föreslagits vissa deltidsanställda läkare erfordrades och att ett större antal
sjukskötersketjänster borde inrättas för att förstärka det kvinnliga inslaget
bland befattningshavarna. Det syntes statskontoret tveksamt, om tillräckliga

Kungl. Maj.ts proposition nr HO

skäl förelåg att vid sidan av läkarbefattningarna inrätta särskilda psykologtjänster.
I allt fall borde inte mer än en dylik befattningshavare till en början
anställas. Föreningen direktörer och assistenter vid fångvårdsstaten fann
det anmärkningsvärt, att i förslaget behandlingspersonalen genomgående
blivit synnerligen väl tillgodosedd med tjänster, under det att antalet tjänster
för administrativ personal samt tillsyns- och arbetsledarpersonal blivit
alltför sparsamt beräknat. I fråga om administrationspersonalen föreslog
fångvårdsstyrelsen en utökning med 2 befattningshavare. Vidare erinrade
styrelsen om att i jämförelse med arbetsledarantalet inom den nuvarande
anstaltsorganisationen för förvarings- och interneringsklientel (49 st.), utredningens
förslag innebar en minskning med 13 tjänster, eller drygt 25 %.
Enligt styrelsens mening hade utredningen gått för långt vid sin reducering
av antalet arbetsledareänster och styrelsen föreslog i likhet med svenska
fångvårdssällskapet en uppräkning med 8 tjänster. Enligt Sveriges fångvårdsmannaförbund
syntes såväl arbetsledar- som tillsynspersonalen vara
i hög grad minimiberäknad och någon reserv för oförutsedda händelser, vilka
på en anstalt av föreslagen typ och storleksordning måste förutsättas,
skulle inte finnas att tillgå. Det vore därför nödvändigt, att viss förstärkning
av denna personal kommer till stånd.

I fråga om arbetsdriften vid anstalten förordade fångvårdsstyrelsen en
ny undersökning och förklarade sig beredd att medverka därvid. Styrelsen
fann det anmärkningsvärt, att utredningen inte i något avseende berört frågan
om yrkesutbildningen och omskolning av klientelet samt framhöll, att
en inte alldeles obetydlig omskolning till tvätteriyrket trots knappa resurser
försiggått vid Hall. Den av utredningen föreslagna proportionen av antalet
arbetsplatser inom de olika arbetsgrenarna var enligt styrelsens mening
i vissa fall olämplig, och styrelsen framlade därför vissa ändringsförslag.
Även svenska fångvårdssällskapet fann det vara ägnat väcka förvåning,
att utredningen icke ingått på frågan rörande omskolning och yrkesutbildning.
Därjämte underströk sällskapet behovet av arbetsterapi, som
borde givas större omfattning än vad utredningen tänkt sig. Socialstyrelsen
ansåg, att den till resocialisering syftande behandlingen måste komma i
första rummet och att således produktionsintresset måste vika för behandlingen,
i den mån de båda intressena vore oförenliga. Icke oväsentliga
kostnadsbesparingar borde enligt statskontoret kunna ernås genom en minskning
av antalet yrkesgrenar inom arbetsdriften.

Byggnadsstyrelsen fann de beräknade kostnaderna — ca 50 000 kronor
per vårdplats — efter jämförelse med motsvarande kostnader inom andra
vårdområden kunna godtagas. Enligt statskontorets mening däremot borde
utredningens förslag överarbetas i syfte att nedbringa kostnaderna. Interneringsnämnden
och eu av anstaltsnämnderna ställde sig tvivlande till uppgiften
om alt den årliga besparingen torde komma att uppgå till minst
200 000 kronor. I

I propositionen 170/1954 uttalade jag i huvudfrågan bland annat följande.

Kungl. Maj.ts proposition nr HO

Enligt min mening är det icke tillrådligt att nu i ett sammanhang binda
sig för en så betydande utbyggnad av Hall som utredningen föreslagit. Man
bör i stället pröva sig fram och i första hand göra en mera begränsad utbyggnad
av anstalten. Sedan erfarenhet härav vunnits, torde man vid en senare
tidpunkt lättare kunna bedöma, hur långt utbyggnaden av anstalten
bör drivas.

Vid en sådan mindre långtgående utbyggnad av Hall synes i första hand
komma i fråga att inom den befintliga muren, där nu en sluten avdelning
för 66 intagna finnes, uppföra ytterligare en sluten avdelning för 72 intagna.
Denna byggnad ingår i utredningens förslag, och det synes vara en ganska
allmän mening bland remissorganen att denna byggnad utan olägenhet kan
tillföras anstalten. Härför talar också att plats för denna byggnad redan
tidigare beräknats och att den snabbt kan uppföras enligt redan föreliggande
fullständiga ritningar. Kostnaden för denna byggnad har av byggnadsstyrelsen
beräknats till 1 200 000 kronor, d. v. s. ca 16 000 kronor för vårdplats.
Att kostnaden icke blir högre sammanhänger med att nuvarande ledningssystem
och panncentral kan utnyttjas. Jag vill ansluta mig till utredningens
förslag i denna del och alltså tillstyrka att den angivna byggnaden
uppföres.

Statsutskottet (uti. nr 128) tillstyrkte i princip, att den i propositionen
föreslagna byggnaden skulle komma till utförande och uttalade bland annat.

Emellertid kan tvekan råda om det är lämpligt att med den begränsade
utbyggnad, som nu är i fråga, förlägga byggnaden inom muren. Vid en sådan
förläggning skulle nämligen idrottsplatsen, som torde vara av stort värde
ur behandlingssynpunkt, spolieras, varjämte det kan befaras att svårigheter
skulle uppkomma att hålla olika grupper av klientelet på önskvärt sätt åtskilda.
Ehuru utskottet av chefen för byggnadsstyrelsen inhämtat vissa uppgifter
om kostnaderna för antingen en förläggning av den föreslagna byggnaden
utanför den befintliga muren, men inom särskilt stängsel, eller en
flyttning av idrottsplatsen till annan på lämpligt sätt omgärdad plats, är det
— med hänsyn även därtill, att den slutliga utformningen av Hallanstalten
måste beaktas -— icke möjligt för utskottet att härutinnan göra en bestämd
rekommendation. Utskottet förordar därför att riksdagen dels anhåller, att
Kungl. Maj:t ville taga frågan om förläggningen av den av utskottet tillstyrkta
byggnaden under förnyat skyndsamt övervägande och därvid beakta
önskvärdheten av att anstalten även i fortsättningen äger tillgång till lämplig
idrottsplats, dels ock bemyndigar Kungl. Maj :t att bestämma, var byggnaden
skall placeras.

Vad utskottet anfört rörande förläggningen av den föreslagna byggnaden
godkändes av riksdagen.

Fångvårdsbyggnadsutredningens förslag angående anstalter för
förvarade och internerade

Allmänna synpunkter

Säkerhetsanstaltsutredningens förslag till vårdorganisation för förvarings-
och interneringsklientelet innebar såväl en betydande förbättring i
vårdresurserna som en ansenlig sänkning av driftkostnaderna. Vid den

Kungl. Maj-.ts proposition nr HO

granskning av säkerhetsanstaltsutredningens förslag, som fångvårdsbyggnadsutredningen
företagit, har det klart framstått, att en dylik kostnadsbesparing
icke är möjlig att uppnå, därest anstalten på Hall utbygges endast
i begränsad omfattning och i stället kompletteras med vissa sidoanstalter.
Av kostnadsskäl torde därvid inte heller rimligen kunna ifrågakomma en
vårdteknisk förstärkning av den omfattning som avsetts vid en koncentration
av hela organisationen till Hall.

Utredningen vill till en början i fråga om den medicinska vården inom
fångvården uttala, att de framtida centralanstalterna för respektive anstaltsgrupper
bör — utöver i verkställighetslagen föreskriven psykiatrisk avdelning
— erhålla en för hela anstaltsgruppens behov avsedd allmän sjukavdelning.
Jämväl specialanstalterna för förvarade och internerade bör äga en
centralanstalt med motsvarande utrustning. De sålunda erforderliga vårdmöjligheterna
bör tillföras Hall. Möjligheterna att utnyttja Håga sjukhus,
som har 76 platser, för den medicinska vården har diskuterats. Håga kan
emellertid ej utan mycket omfattande byggnadsåtgärder tillgodose behovet
av avdelningar av olika karaktär (mottagnings-, sjuk- och isoleringsavdelningar).
Nybyggnad för expeditions- och behandlingslokaler m. m. erfordras.
Härtill kommer att Håga ligger på alltför stort avstånd från Hall. Håga
kan däremot i en framtid utnyttjas som sidoanstalt till Hall för vissa mindre
arbetsföra intagna.

Vad i övrigt beträffar Hall föreslår utredningen plats för uppförandet av
den beslutade nya slutna förläggningen samt verkstäder för de slutna avdelningarna.
Vidare avges förslag beträffande två nya öppna avdelningar för
vardera 20 intagna samt verkstäder för dessa avdelningar och de redan befintliga
öppna avdelningarna ävensom en mindre idrottsplats. Därjämte
framlägger utredningen förslag i fråga om lokaler för sjuka, mottagningsfall
och isoleringsfall med tillhopa 75 platser samt om personalbostäder. Vid
upprättandet av förslagen har utredningen beaktat önskvärdheten av att
möjligheterna till en framtida ytterligare utbyggnad av anstalten bibehålies.
Härutöver föreslås behövlig personal för den nya Hallanstalten. Slutligen
framlägges förslag till två sidoanstalter till Hall, vardera bestående av fem
paviljonger med plats för tillhopa 90 intagna samt verkstäder m. m. Enligt
förslaget skall dessa anstalter avses för intagna beträffande vilka vissa säkerhetsåtgärder
är nödvändiga men vilka dock inte är farliga eller aktiva
rymmare. Anstalterna skall därför vara av »medium»-säkerhetstypen. För
förslagens närmare innebörd redogöres i det följande.

Under år 1954 har den av 1953 års riksdag beslutade indelningen i anstaltsgrupper
av rikets anstalter för vanligt fångförvar trätt i kraft. Därmed
har det förslag till räjongplan för fångvården, vilket framlades av 1951 års
fångvårdsutredning, i väsentliga delar förverkligats. I vad avser motsvarande
gruppbildning av anstalter avsedda för unga lagöverträdare och för
internerings- och förvaringsklientelet är dock frågan härom ännu olöst. Det
kan erinras om att den nu genomförda reformen utöver viss samverkan i
fråga om den ekonomiska förvaltningen och arbetsdriften bland annat inne 4

nihang till riksdagens protokoll 1955. 1 samt. Nr Ilo

Kungl. Maj:ts proposition nr 140

bär, att flertalet vårdfrågor icke längre i första hand skall handläggas av
fångvårdsstyrelsen utan av vissa särskilt kvalificerade tjänstemän i anstaltsgruppernas
ledning, som har omedelbar kontakt med de intagna. Enligt
utredningens mening är det icke minst ur vårdsynpunkt av synnerlig
vikt, att anstalterna för förvarade och internerade för samverkan bildar en
anstaltsgrupp. Utredningen vill därför föreslå en sådan grupp för abnormklientelet
bestående av centralanstalten Hall och två sidoanstalter med föl -

jande platsantal:

Hall

nuvarande sluten avdelning.............................. 66 pl.

» öppna avdelningar............................ 38 »

beslutad ny sluten avdelning............................. 72 »

föreslagna öppna avdelningar............................. 40 »

» mottagnings-, sjuk- och isoleringsavdelningar..... 75 » 291 pl.

Sidoanstalt I...............................................~ 90 »

» 11................................................... 90 »

Summa 471 pl.

Vid en senare tidpunkt kan eventuellt Håga tagas i anspråk som sidoanstalt,
varvid - om ej abnormklientelet ökar utöver nuvarande nivå — en av
sidoanstalterna I och II i stället kan användas för vanligt fångförvar. Efter
ut4>yggnaden av Hallanstalten och dess sidoanstalter kan de nu för abnormklientel
utnyttjade anstalterna i Norrköping, Kalmar, Karlstad och Västervik
samt kolonierna Sjöboda och Orretorp friställas för annat ändamål.

Med hänsyn till den för närvarande stora överbeläggningen av säkerhetsanstalterna
samt till önskvärdheten av att de tillgängliga platserna utnyttjas
på effektivast möjliga sätt är det angeläget, att placeringarna sker smidigt
och utan onödig omgång. Av denna anledning anses nyssnämnda för abnormklientel
utnyttjade anstalter redan nu — i avvaktan på den föreslagna
utbyggnaden — böra med Hall såsom centralanstalt bilda en särskild anstaltsgrupp.
Denna bör i likhet med övriga anstaltsgrupper administreras
av en fångvårdsdirektör, eu fångvårdsinspektör, en fångvårdsassistent, en
kamrer och en ingenjör.

De undersökningar av klientelet, som säkerhetsanstaltsutredningen företagit,
har klart ådagalagt, att psykopatier, svåra psykoneuroser och manifest
alkoholism är mycket vanliga företeelser bland de intagna. Därmed har
också behovet av medicinsk vård och speciellt psykiatrisk sakkunskap klart
dokumenterats. Fångvårdsbyggnadsutredningen föreslår därför en välutrustad
psykiatrisk mottagnings- och behandlingsavdelning, varigenom fångvården
kommer att tillförsäkras möjligheter för ett effektivt omhändertagande
av det s. k. psykopatklientelet. Den medicinska verksamheten bör stå under
ledning av en överläkare med psykiatrisk utbildning. Denne föreslås skola
vara chef för mottagnings-, sjuk- och de speciella behandlingsavdelningarna
på Hall samt vidare fungera som rådgivande psykiater för anstaltsgruppen

Kungl. Maj.ts proposition nr lbO

i dess helhet. Kompetensfördelningen mellan honom och fångvårdsdirektören
bör avvägas så, att överläkaren beslutar om behandlingen av de på hans
avdelningar intagna, medan vårdfrågor beträffande övriga intagna avgöres
av fångvårdsdirek tören och på sidoanstalterna i viss utsträckning av anstaltsdirektören.
Såsom anstaltsgruppens psykiater bör överläkaren äga rätt att besluta
om intagens överförande till den psykiatriska avdelningen för undersökning
och behandling. Det förutsättes, att i alla väsentliga frågor rörande
behandlingen av de på gruppens anstalter intagna ett intimt samarbete kommer
till stånd mellan överläkaren och fångvårdsdirektören. Vid bedömningen
av läkarbehovet i övrigt har särskild hänsyn tagits till den av säkerhetsanstaltsutredningen
framförda synpunkten om behovet av psykoterapi och
gruppterapi för abnormklientelet. För att terapien skall kunna bedrivas på
ett effektivt sätt, bör den anordnas i form av teamarbete och bedrivas i
mindre grupper. För sammansättningen av detta team liksom även för personalbehovet
i övrigt vid Hallanstaltens psykiatriska behandlingsavdelning
redogöres närmare i det följande.

Säkerhetsanstaltsutredningen framhöll, att arbetsdriften är ett verkningsfullt
medel att anpassa klientelet till ett normalt samhällsliv, att den bör organiseras
rationellt och medge en högvärdig produktion samt att den i görligaste
mån bör efterlikna motsvarande tillverkningsförhållanden inom den
fria marknaden. I anslutning härtill har fångvårdsbyggnadsutredningen velat
inrikta sig på att skapa förutsättningar för en produktiv verksamhet av
industriell karaktär. Utredningen räknar med att de intagna genom att sysselsättas
med dylikt arbete får sådan arbetsträning, att de efter utskrivningen
lättare skall kunna finna sig till rätta i ordnat arbete. Sysselsättningen
bör med andra ord inordnas i rehabiliteringsprocessen. Yrkesutbildning i
egentlig mening kan det endast i begränsad omfattning bli fråga om. Däremot
torde omskolningsverksamheten komma att inta ett icke obetydligt
utrymme på sysselsättningsprogrammet. Utredningens förslag innebär vidare,
att sysselsättningen inom de olika anstalterna — eller i förekommande
fall anstaltsavdelningarna — blir samordnad såtillvida som dessa så långt
som möjligt bör erhålla en ensartad verkstadsorganisation. Härigenom vinnes,
bland annat, den fördelen, att en intagen, som förflyttas från en
anstalt till annan, kan fortsätta inom den arbetsgren, vari han tidigare varit
sysselsatt. Samtliga anstalter bör förses med särskilda arbetsterapiavdelningar
för sådana intagna som av olika skäl svårligen kan inpassas i vanligt
arbete. Av den klientelundersökning som säkerhetsanstaltsutredningen
lät företa framgick nämligen, att nära en fjärdedel av det undersökta klientelet
led av arbetshindrande sjukdomar eller defekter. Arbetsplaceringen
bör avgöras under medverkan av anstaltens behandlingskollegium. Fångvårdsbyggnadsutredningens
förslag beträffande arbetsdriften innebär en
avsevärd utökning av verkstadsdriften, medan däremot jordbruks-, skogsoch
trädgårdsarbetena bibehålies i oförändrad omfattning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 140

Förslag beträffande Hall

Planlösningen av Hallanläggningen i dess nu aktuella, begränsade utbyggnad
är i första hand beroende av frågan om den beviljade slutna 72-mannaavdelningens placering. Säkerhetsanstaltsutredningen föreslog, att
avdelningen skulle förläggas inom det nuvarande muromgärdade området
(på den som bilaga B till detta protokoll fogade skissen betecknat med A).
Då emellertid statsmakterna icke velat acceptera tanken på en fullständig
utbyggnad av Hall på sätt säkerhetsanstaltsutredningen föreslagit och då vid
remissbehandlingen av säkerhetsanstaltsutredningens förslag farhågor uttalats
för en alltför stark lokal koncentration av abnormklientelet, föreslår
tångvårdsbyggnadsutredningen, att avdelningen i stället förlägges på något
avstånd från den befintliga slutna paviljongen. Utredningen anser det lämpligt,
att avdelningen såsom skissen utvisar placeras på område C. Det mellan
områdena A och C belägna fältet (B) avses skola utnyttjas för verkstäder,
gemensamma för intagna från områdena A och C. På denna sektion kan vidare
idrottsplan anläggas och framdeles en samlingslokal uppföras. Den omkring
område A uppförda muren föreslås skola utbyggas att omfatta hela
den nu planerade slutna anläggningen. Även områdena B och C bör avskiljas
från varandra genom tvärgående mur. Genom denna anordning blir varje
område isolerat för sig, och gemenskap förekommer endast under arbete och
— i särskilda fall — vid viss kontrollerad förströelse. Genom att förlägga den
nybyggda paviljongen till område C vinnes också att möjligheterna tillvaratages
för eventuell fortsatt utbyggnad av Hallanstalten, nämligen dels på den
av säkerhetsanstaltsutredningen föreslagna platsen på område A, och dels —
efter förlängning av det muromslutna området C — öster om den nu projekterade
byggnaden. Fångvårdsbyggnadsutredningen föreslår vidare uppförandet
av en byggnad, innehållande mottagnings-, isolerings-, sjuk- och behandlingsavdelningar
jämte administrationslokaler, norr om område B ett stycke
utanför muren. Till denna byggnad bör huvudentrén till anstalten vara förlagd.
På murens norra sida i gränsen mellan A- och B-områdena föreslås
att en vaktbyggnad uppföres. Från entrén skall kulvertförbindelse finnas
till vakthuset och därifrån dels till paviljongen på område A och dels till
verkstaden på område B. Samma kulvert skall fortsätta in i den planerade
paviljongen på område C. En intagen skall sålunda kunna »slussas» från
den slutna avdelningen på område C till de olika verkstäderna på område B
och till administrationsbyggnaden med specialavdelningar. Detsamma gäller
de intagna på område A. Denna anordning med endast en bevakad entré
för hela det slutna området innebär en avsevärd personalbesparing. Den nuvarande
panncentralen utbygges i erforderlig omfattning, och nytt centralkök
uppföres. De lokaler, som för närvarande inrymmer tvätteriet, föreslås skola
i fortsättningen användas för arbetsterapi. Tvätteriet liksom också snickeriet
flyttas till den planerade större verkstadsbyggnaden på område B. De
nuvarande snickerilokalerna användes som samlingslokaler för de intagna
på område A. Vidare föreslås att två öppna avdelningar uppföres i en skogs -

Kungl. Maj.ts proposition nr IM

dunge soder om område B. Avdelningarna skall ha plats för vardera 20 intagna.
Den öppna 10-mannaavdelningen på kökets baksida bortfaller i samband
med nybyggnaden. Mellan dessa nya avdelningar och de två redan befintliga
öppna avdelningarna bör en mekanisk verkstad uppföras för det
öppna klientelet. Där bör även anordnas en fotbollsplan och en bastu. Sågverket
bör byggas ut och kompletteras med en snickeriverkstad. Avloppet
från Håga rinner i en öppen bäck tvärs genom Hallområdet ned i Hallfjärden.

I samma bäck utföres avloppet från Hall. Detta medför stora sanitära olägenheter.
Vid den föreslagna utbyggnaden av Hall är de nuvarande avloppsanordningarna
icke längre försvarliga. Ledningen från Håga till Hallfjärden
— med anslutning från Hall — måste läggas i en kulvert. Före utloppet i
Hallfjärden måste en höggradig reningsanläggning anordnas.

Den nya slutna avdelning, vartill 1954 års riksdag beviljade medel, föreslås
uppförd i två våningar jämte souterrängvåning och med ett centralt
trapphus. Den bör utformas i huvudsak efter mönster av den redan befintliga
slutna avdelningen på område A. Avdelningen skall omfatta 72 enkelrum,
uppdelade på två våningar med två sektioner i vardera våningen. Varje
rum får en yta av 7 in2. Sektionerna, som skall vara åtskilda, utrustas med
toalettrum samt dagrum med pentry. Rummen förses med tvättställ och
garderob. I varje bostadsvåning skall finnas rum för vakande och sovande
vakt, borst- och städrum samt samtalsrum. Då de i byggnaden intagna avses
skola ha gemensamma måltider, kommer en matsal för självservering
att förläggas till souterrängvåningen. Matsalen bör även kunna utnyttjas som
samlingsrum med möjligheter till filmförevisning o. dyl. I souterrängvåningen
skall i övrigt finnas en badavdelning, hobbylokaler samt skyddsrum.
Med uppsikt över entrén till byggnaden och nedgången till kulverten skall
finnas ett vaktrum och en överkonstapelsexpedition.

Verkstadsdriften på Hall omfattar för närvarande ett snickeri om cirka
25 platser, inrymt i en äldre, otidsenlig träbyggnad i tre våningar, samt ett
mindre tvätteri om 15 platser, beläget i samma byggnad som maskincentralen.
Snickeriverkstaden är, bland annat ur brandsäkerhetssynpunkt, olämplig
för sitt ändamål. Tvätteriet förfogar över fullt godtagbara arbetslokaler
men kan icke utvidgas i önskvärd omfattning. För klientelet på de slutna
avdelningarna föreslår utredningen en arbetsorganisation med följande sysselsättningsgrenar
(antalet arbetsplatser inom parentes): mekaniskt arbete
(20), träindustri (30), tvätteri (40), tryckeri (15), arbetsterapi (15) och
handräckning (18). Driften i mekaniska verkstaden föreslås inriktad på
blandad produktion (verktygsarbete, svarvning, fräsning, slipning, svetsning,
pressning etc.). Snickeriverkstaden planeras främst för framställning av inredningssnickerier.
Tryckeriet inrättas såsom accidcnstryckeri för blanketter
till statliga institutioner. Tvätteriet avses skola betjäna dels fångvårdsanstalterna
i mellersta Sverige och dels vissa statliga institutioner inom Stockholms
stad och län i enlighet med de riktlinjer, som uppdragits av statens
kommitté för sinnessjukvårdens utbyggande i dess betänkande angående

Kungl. Maj:ts proposition nr IM

samordning av den statliga tvättverksamheten m. m. Tvätteriets Begynnelsekapacitet
blir cirka 3 ton tvättgods per dag. Tvätteriet bör planeras så, att
kapaciteten kan höjas till cirka 4 ton per dag utan att tillbyggnad behöver
ske.

Ny verkstadsbyggnad måste uppföras med lokaler för mekaniskt arbete,
snickeri, tryckeri och tvätteri. Byggnaden föreslås uppförd såsom en hallbyggnad
i ett plan utan källare samt utförd av fabrikstillverkade betongelement.
Den bör utrustas med automatiskt brandalarm. Lastbilsgarage föreslås
anordnat inom byggnadskroppen. Utanför byggnaden bör förläggas
spånsilo. Byggnaden avses så planerad, att man vid en eventuell framtida
omläggning av driften kan utöka en verkstad på bekostnad av en annan.
Utbyggnadsmöjligheter bör därjämte finnas. Denna byggnad förlägges till
område B. På samma område föreslås en särskild förrådsbyggnad (centralförråd).
Det nuvarande tvätteriet omdisponeras för terapilokaler.

De två nya öppna avdelningarna föreslås förlagda till särskilda byggnader,
vilka bör uppföras i en våning utan källare, med väggar och tak av
fabrikstillverkade betongelement. Varje byggnad skall bestå av två sektioner,
vardera omfattande 10 enkelrum om 7 m2, utrustade med tvättställ och
garderob. Sektionerna förses med ett toalettrum, ett dag- och matrum med
pentry samt ett hobbyrum. I varje byggnad skall finnas ett vaktrum med
uppsikt över entrén och över de båda dagrummen. I byggnaderna skall också
finnas torkrum och städrum. Då de redan befintliga öppna avdelningarna
saknar bad, föreslår utredningen, att en för dessa och de nytillkomna
öppna avdelningarna gemensam bastu anlägges i anslutning till en för ifrågavarande
intagna planerad fotbollsplan.

För klientelet på de öppna avdelningarna föreslår utredningen följande
arbetsorganisation: mekaniskt arbete (20 platser), träindustri (18), jordbruk
(15), trädgårdsarbete (5), skogsarbete (10) och handräckning (10).
Den mekaniska verkstaden och snickeriet bör inriktas på samma produktion
som tidigare föreslagits beträffande verkstäderna inom det slutna området.
Den nya mekaniska verkstaden föreslås uppförd i närheten av bostadsavdelningarna.
Ett på området redan befintligt sågverk bör utbyggas och kompletteras
med en snickeriverkstad. I sågverket beräknas 6 och i snickeriet 12
man kunna sysselsättas.

Den nya administrationsbyggnaden föreslås skola inrymma två isoleringsavdelningar,
en sjukavdelning, en psykiatrisk mottagnings- och behandlingsavdelning,
administrationslokaler för läkarpersonal och viss administrativ
personal samt besöksrum. Av de båda isoleringsavdelningarna bör den ena
utformas så, att den uppfyller högre ställda säkerhetskrav än den andra. Avdelningarna
skall taga emot huvudsakligen sådana fall, där upprepade rymningar
förekommit eller som av andra skäl måste vårdas på ett ur säkerhetssynpunkt
särskilt betryggande sätt. Förutom tillhopa 20 enkelrum bör avdelningarna
ha samtalsrum, rum för behandling, lokaler för arbetsterapi

Kungl. Maj:ts proposition nr HO

(hobbyarbeten) och vaktrum. Sjukavdelningen för kroppssjuka föreslås innerhålla
20 enmansrum uppdelade i två grupper. Säkerhetsanordningarna
bör vara betryggande utformade men behöver icke vara av samma kvalitet
som på isoleringsavdelningarna. På avdelningen bör företrädesvis omhändertagas
patienter med mera långvariga sjukdomstillstånd. Smärre skador
och lättare sjukdomsfall bör behandlas på respektive bostadspaviljong. Avdelningen
skall så anordnas, att eventuellt icke utnyttjade platser kan användas
för den psykiatriska behandlingsavdelningens behov. Behandlingslokaler
skall icke finnas inom avdelningen. Däremot erfordras utrymme för
bedrivande av arbetsterapi. Den psykiatriska mottagnings- och behandlingsavdelningen
föreslås utbyggd för en vårdkapacitet motsvarande 35 platser,
samtliga i enkelrum. Även denna avdelning uppdelas i två grupper. Säkerhetsanordningarna
bör vara något olika utformade för olika behov. Rum
bör finnas för arbetsterapi. I anslutning till vårdavdelningarna bör finnas
erforderligt antal rum för olika slag av undersökningar och behandling. Utrustningen
bör motsvara den på en psykiatrisk klinik. Det förutsättes, att
alla inträffade fall av psykiska sjukdomstillstånd med undantag av stormande
psykoser med långvarigt förlopp skall kunna behandlas. Även kroppssjukavdelningen
bör kunna fungera på ett sådant sätt, att alla utom mycket
allvarliga och svårutredda sjukdomar skall kunna undersökas och behandlas.

Med utgångspunkt från de riktlinjer för verksamheten vid Hall som utredningen
föreslagit och den utformning av anstalten som förordats framlägger
utredningen följande förslag till personalplan.

Antal Löne- Antal Löne -

		grad			grad
Administrationspersonal			socialkurator...........	1	19
fångvårdsdirektör.......	1	32	socialkurator............	3	17
fångvårdsinspektör......	1	29	översköterska...........	3	14
kamrerare..............	1	25	EEG-assistent...........	1	14
ingenjör ................	1	25	kanslibiträde...........	1	11
fångvårdsassistent.......	1	23	biträde.................	2	rb
kansliskrivare...........	1	15		18
kontorist...............	1	13
kanslibiträde............	1	11	Arbetsledarpersonal
biträde.................	4	rb	för mekaniskt arbete:
telefonist...............	2	rb	yrkesmästare...........	1	18
	14		yrkesmästare...........	1	16
			yrkesmästare...........	2	14
Medicinsk vårdpersonal			för träindustri:		18
överläkare..............	1	37	yrkesmästare...........	1
förste läkare............	H	31	yrkesmästare...........	2	16
psykolog...............	2	29	yrkesmästare...........	2	14

1 Varav 2 med visst arvodestillägg.

Kungl. Maj:ts proposition nr HO

	Antal	Löne- grad
för tvätteri:
tvättmästare............	1	20
tvättföreståndare........	1	16
tvättföreståndare........	1	14
tvättföreståndare (kvinnlig)	2	13
för tryckeri:
yrkesmästare...........	1	18
yrkesmästare...........	1	16
för arbetsterapi:
arbetsterapeut..........	1	14
för jordbruk:
lantbruksinspektor.......	1	22
rättare .................	1	14
ladugårdsföreståndare. ...	1	14
jordbruksförman........	3	12
ladugårdsförman........	1	12
stallförman...........	1	12
smed, tillika traktorskö-
tare.................	1	12
för trädgårdsarbete:
trädgårdsmästare ........	1	14

Antal Lönegrad för

skogsarbete:

skogvaktare............ 1 14

Ekonomipersonal

maskinmästare.......... 1 18

maskinist.............. \ 15

förrådsförvaltare........ 1 14

köksföreståndare........ 1 14

reparatör............... l 13

bitr. förrådsförvaltare.... 1 12

bitr. köksföreståndare____ 2 12

vaktkonstapel (för handräckning)
............. 2 12

eldare................ 2 11

bilförare................ 2 11

Tillsynspersonal

uppsyningsman......... 3 18

överkonstapel........... 13 14

vaktkonstapel........... 73 12

Den av utredningen för Hallanstalten föreslagna personalen uppgår sålunda
till sammanlagt 163 befattningshavare, vilket innebär en ökning i förhållande
till nuvarande antal med 90. I anslutning till sitt förslag i personalfrågan
framhåller utredningen bland annat följande. Vad först beträffar
den medicinska vårdpersonalen skall överläkaren på Hall tillika fungera som
anstaltsgruppens chefspsykiater. Han skall i sistnämnda egenskap genom
regelbundna besök på sidoanstalterna följa behandlingen av de på dessa anstalter
intagna. Vid sin sida på den psykiatriska mottagnings- och behandlingsavdelningen
bör han ha två förste läkare, av vilka den ena skall tjänstgöra
som biträdande överläkare. Till avdelningen bör vidare knytas en psykolog
samt tre kuratorer. Kuratorerna skall — vid sidan av vanliga kuratorsuppgifter
vid anstalten i dess helhet — verkställa utredningar rörande
de intagna på mottagnings- och behandlingsavdelningen. Tre översköterskor
erfordras, varav två för det allmänna vårdarbetet och en för laboratorium
och röntgen. EEG-assistenten kan utnyttjas även av Håga, så länge denna
anstalt fungerar som sjukhus, samt för arbete på andra laboratorie- eller
röntgenavdelningar. Det team, som enligt vad förut sagts avses skola bedriva
psykoterapi på Hall och dess sidoanstalter, föreslås bestå av två förste läkare,
varav den ena med ställning som biträdande överläkare, 1 psykolog och 1
kurator. Förutom i sammanställningen (s. 55 f.) upptagna befattningshavare

Kungl. Maj:ts proposition nr HO

bör finnas viss arvodesanställd personal, nämligen invärteskonsult, röntgenkonsult,
EEG-konsult, sjukgymnast och tandläkare. Vad angår arbetsledarpersonalen
vill utredningen framhalla, att de mekaniska verkstäderna
bör betraktas som en enhet med förste yrkesmästaren på den slutna avdelningen
som föreståndare. Detsamma bör gälla träindustriverkstäderna. Hänsyn
härtill har tagits vid förslag till verkstadsföreståndarnas lönegradsplacering.
Av yrkesmästarna på träindustriverkstäderna skall 3 tjänstgöra på
den slutna och 2 på den öppna avdelningen samt av yrkesmästarna på de
mekaniska verkstäderna 2 på vardera avdelningen. Det föreslagna arbetsledarantalet
vid tvätteriet är baserat på kommitténs för sinnessjukvårdens
utbyggande avgivna förslag beträffande arten av det gods som skall tvättas
vid Hall samt på att tvätteriet skall inrymma en reparationsavdelning för
tvättgods. Tvättmästaren bör lönegradsplaceras med hänsyn till att han
skall fungera jämväl som yrkeslärare med skyldighet att meddela teoretisk
undervisning. Av jordbrukspersonalen avlönas för närvarande en jordbruksförman,
en stallförman och två traktorförare på specialstaten för jordbruksdriften.
Utredningen föreslår, att dessa befattningshavare överföres till avlöningsstat.
Vad slutligen angår frågan om storleken och sammansättningen
av tillsynspersonalen har utredningen till grund för förslaget lagt ett särskilt
utarbetat tjänstgöringsschema.

I administrationsbyggnaden torde utrymme böra beredas för den administrativa
personal, som har utpräglad vårdfunktion, d. v. s. för fångvårdsdirektören,
fångvårdsinspektören, fångvårdsassistenten samt deras skrivhjälp.
Därmed vinnes att nämnda befattningshavare får nära kontakt med
överläkaren och hans medhjälpare, vilket bör innebära eu väsentlig fördel
för det gemensamma behandlingsarbetet. Kamreraren, ingenjören och deras
biträdespersonal föreslås få sina expeditionslokaler i den nuvarande administrationsbyggnaden
(kameralkontoret). Där bör även ytterligare erforderliga
expeditioner kunna inrymmas.

I fråga om personalbostäder erinrar utredningen därom, att redan med
nuvarande personaluppsättning viss brist föreligger. Ehuru personalen ökar
med 90 befattningshavare, har utredningen icke ansett sig behöva räkna med
mer än ett 70-tal nya bostäder av olika storlek på Hallområdet. Med hänsyn
till det för bebyggelse begränsade området föreslås att fyra 4-våningars
punkthus uppföres på området väster om infartsvägen till Hall nere vid Hallfjärden.
Dessa hus skall innehålla sammanlagt 59 lägenheter om 65 in-, 4
dubbletter och 2 enkelrum. Därutöver föreslås att ytterligare tre bostadshus
uppföres med tillhopa 5 lägenheter. Förslaget gäller under förutsättning att
frågan om personalens bostadsförsörjning icke kan lösas på sätt säkerhelsanstaltsutredningen
förordat, nämligen genom att erforderligt antal bostäder
anskaffas i öppna marknaden. Utredningen föreslår, att denna fråga upptages
till ytterligare överväganden och klarlägges i samråd med representanter
för vederbörande personalsammanslutningar och berörda kommuner.

Kungl. Maj:ts proposition nr HO

Sidoanstalter

Utredningen föreslår uppförandet av två sidoanstalter till Hall, vardera
med plats för 90 intagna. Anstalterna är avsedda för sådana intagna som
icke är aktiva rymmare men för vilka vissa säkerhetsåtgärder är erforderliga.
Anstalterna skall sålunda företrädesvis mottaga det s. k. mellangradsklientelet.
Med hänsyn till den allmänt rådande uppfattningen om värdet av
mindre behandlingsenheter har utredningen funnit sig böra föreslå en tämligen
långtgående uppdelning av klientelet på skilda byggnader och räknar
sålunda med fyra bostadspaviljonger, envar om 20 man, innanför ett med
mur eller stängsel omgärdat område samt utanför inhägnaden en öppen paviljong,
avsedd för 10 intagna. På det slutna området bör förutom de fyra
bostadspaviljongerna finnas verkstäder, administrationsbyggnad, innehållande
kontorslokaler och specialavdelningar, samt ekonomibyggnad.

Varje bostadspaviljong föreslås omfatta 20 enkelrum om 7 in2, fördelade
på två sektioner. Rummen skall förses med tvättställ och garderob. En entré
med vaktrum skiljer de båda sektionerna från varandra. Från vaktrummet
bör uppsikt kunna hållas även över dagrummet inom varje sektion. Inom sektionen
skall dessutom finnas ett mindre pentry, hobbyrum och toaletter. Intill
entrén skall finnas för sektionerna gemensamt borst- och städrum samt
bad med bastu. Skulle man i besparingssyfte göra för hela anstalten gemensamma
hobbylokaler och bastu, ökar behovet av bevakningspersonal. Möjlighet
skall finnas att bevaka byggnadens yttre långsidor genom burspråk i
dagrummen. Byggnaderna bör uppföras i en våning utan källare, med väggar
och tak av fabrikstillverkade betongelement. De bör så konstrueras, att
de med lätthet kan tillbyggas. Den öppna paviljongen föreslås innehålla 10
enkelrum om 7 m2. Varje rum bör förses med tvättställ och garderob. I anslutning
till entrén bör inredas borst- och städrum, bad samt toaletter. Byggnaden
skall vidare innehålla ett dag- och matrum med pentry samt ett hobbyrum.
Måltiderna skall intagas i matrummet. Mat hämtas från centralköket.
Även den öppna paviljongen föreslås uppförd i en våning utan källare. Administrationsbyggnaden
bör bestå av en våning med källare och vara uppförd
kring en central gård. Byggnaden bör vara belägen vid entrén till det
inhägnade området men innanför muren eller stängslet. Den föreslås uppdelad
dels i kontorslokaler och dels i en avdelning med vakt-, sjuk-, mottagnings-
och isoleringsrum. Förutom erforderliga expeditionsutrymmen bör
kontorsavdelningen innehålla konferensrum för sammanträden med anstaltsnämnd
och behandlingskollegium samt vidare arkiv, toalettrum och ett
mindre pentry. Intill vaktrummet, varifrån man skall ha direkt uppsikt över
entrén till det inhägnade området, skall finnas telefonväxel samt rum för
överkonstapel. Ytterligare skall inrättas fyra mottagnings- och sjukrum, tre
besöksrum samt ett behandlingsrum med ett mindre laboratorium/apotek.
Besöksrummen avses skola ligga mot den kringbyggda gården, och besökare
kan där fa träffa en intagen utan att särskild bevakning behöver anordnas.
Mottagnings-, sjuk- och besöksrummen skall kunna användas för vilket som

Kungl. Maj:ts proposition nr 140

helst av dessa ändamål. Avskilda från sjuk- och mottagningsrummen skall
inrättas två isoleringsrum. I källaren skall förrådslokaler samt skyddsrum
för anstalten anordnas. Ekonomibyggnaden bör innehålla gemensam matsal
för alla på det slutna området intagna. Utspisningen skall ske från en utlämningsdisk.
Matsalen skall även kunna utnyttjas som samlingslokal. Intill
matsalen för de intagna skall ligga en personalmatsal och ett klubbrum.
Dessa tre lokaler skall ha förbindelse sinsemellan och vid behov kunna utnyttjas
gemensamt. I byggnaden skall dessutom finnas centralkök, förrådsutrymmen,
en för anstalten gemensam värmecentral samt bastu för personalen.
Verkstadsbyggnaden föreslås utförd såsom en hallbyggnad i ett plan
utan källare. Byggnaden skall innehålla en mekanisk verkstad för 28 intagna,
en träindustriverkstad för 20, en konfektionsverkstad för 10 samt arbetsterapilokaler
för 15. Övriga intagna bör sysselsättas med handräckningstjänst
i kök och panncentral samt med reparationsarbeten, skogsarbete m. m.
Driften vid verkstäderna bör vara av samma art som vid motsvarande verkstäder
på Hall. Konfektionsverkstaden bör främst inriktas på tillverkning
av överdragskläder o. dyl. Verkstadsbyggnaden bör planeras sa, att expeditioner,
omklädnads- och rastrum förlägges utefter den ena långsidan, de
egentliga verkstadslokalerna i mittdelen samt lager- och förrådsutrymmen
utefter den andra långsidan, där det även skall finnas en lastkaj. Byggnaden
skall även innehålla garage för anstaltens två bilar. Utanför byggnaden skall
uppföras ett virkesförråd. Personalbostäder bör uppföras i anslutning till
anstalten, i den mån bostadsmöjligheter icke kan beredas på platsen. De bör
konstrueras i form av standard tillverkade typhus av enfamilj smodell. Det
inhägnade anstaltsområdet bör förses med bevakningstorn i två diagonalt liggande
hörn. Planteringar på området måste utformas med hänsyn till bevakningssynpunkterna.
Inom området bör anordnas en fotbollsplan. På båda sidor
om inhägnaden måste vara fri och öppen mark.

För envar av sidoanstalterna föreslår utredningen följande personaluppsättning.

	Antal Löne-grad
Administrationspersonal
anstaltsdirektör.........	1	29
assistent...............	1	23
kurator................	1	17
kansliskrivare...........	1	15
kanslibiträde............	1	11
biträde.................	1	rb
telefonist...............	1 7	rb
Arbetsledarpersonal för mekaniskt arbete:
yrkesmästare...........	1	18

Antal Löne -

grad

yrkesmästare........... 1 16

yrkesmästare........... 1 14

för träindustri:

yrkesmästare........... 1 18

yrkesmästare........... 1 14

för konfektion:

yrkesmästare........... 1 16

för arbetsterapi:

arbetsterapeut.......... 1 14

för skogsarbete:

arbetsförman........... _J_ 12

Kungl. Maj. ts proposition nr 140

	Antal	Löne- grad 13		Antal	Löne-
Ekonomipersonal maskinist...........	1	bilförare...........		grad 11
vaktkonstapel (för hand-	ekonomibiträde.....	1	8
räckning) ............	1	12		7
reparatör...............	1	12	Tillsynspersonal
köksföreståndare........	1	12	uppsyningsman.....	1	18
vaktkonstapel (sjukvår-			överkonstapel.......	.... 4	14
dare)..............	1	12	vaktkonstapel......	.... 22	12

Den HV„ utredningen för envar av sidoanstalterna föreslagna personalen
uppgår sålunda till 49 befattningshavare. I anslutning till sitt förslag i denna
del vill utredningen framhålla, att direktören med hänsyn till anstaltens
storlek och dess klientelsammansättning bör placeras i lönegrad 29. Tillsynspersonalens
storlek och sammansättning har bestämts i huvudsak med utgångspunkt
från att normaldagschemat skall tillämpas.

Utredningen föreslår, att sidoanstalt I förlägges å kronoegendomen Bondängen
inom Mariefreds stad. Egendomen är belägen 2 km från Mariefreds
centium men ändå avskild från trafik och bebyggelse. Sjukstuga finns i
Mariefred samt skolor av skilda slag i det närbelägna Strängnäs. Egendomen
är utarrenderad, och arrendetiden utgår först den 14 mars 1957. Arrendatorn
äger på egendomen befintlig mangårdsbyggnad samt några ekonomihus och
arbetarbostäder. Utredningen har — under förbehåll om Kungl. Maj :ts godkännande
träffat överenskommelse med arrendatorn, varigenom denne
förbundit sig att frånträda arrendet den 1 oktober 1955 med rätt för honom
att inbärga 1955 års skörd på egendomen samt att kvarbo i huvudbyggnaden
intill den 1 juli 1956. Arrendatorn skall enligt den träffade överenskommelsen
äga uppbära dels ersättning med 25 000 kronor för sitt förtidiga frånträde
av arrendet och dels 160 000 kronor i lösensumma för de å egendomen
befintliga, honom tillhöriga åbyggnaderna. Uppgörelsen har av domänintendenten
i östra domänområdet H. F. Flodkvist vitsordats såsom skälig. Drätselkammaren
i Mariefred har förklarat sig ämna för stadsfullmäktige framlägga
förslag om att staden skall åtaga sig kostnaderna för dragande av vatten-
och avloppsledningar till anstaltsområdets gräns. I egendomens manbyggnad
kan enkelrum inrättas för 8 ogifta befattningshavare. I anslutning
till anstaltsområdet bör uppföras 34 enfamilj svillor. Utredningen räknar med
att den övriga personalen skall vara bosatt i Mariefred eller de närmaste omgivningarna.
Den del av egendomen, som icke tages i anspråk för anstalten,
kan lämpligen sambrukas med Gripsholms kungsladugård.

Sidoanstalt II föreslås av utredningen förlagd till kronoegendomen Berga
i Hällby kommun, Södermanlands län. Berga är beläget vid rikshuvudvägen
mellan Kungsör och Eskilstuna, cirka 12 kilometer från sistnämnda stad.
Rekarne järnvägsstation ligger på någon kilometers avstånd från egendomen.
Bussförbindelse finns med Eskilstuna. Endast en mindre del av egendomen

Kiingl. Maj:ts proposition nr HO

behöver tagas i anspråk. Denna del ligger i närheten av rikshuvudvägen men
är ändå avskild från trafik och bebyggelse. Egendomen är utarrenderad, och
arrendetiden utlöper först år 1965. Uppgörelse har träffats med arrendatorn
därom, att denne skall avstå från det ifrågavarande området mot en ersättning
av dels en gång för alla 2 410 kronor, motsvarande vissa på området av
arrendatorn nedlagda kostnader, dels ock årligen intill arrendetidens utgång
3 500 kronor för frånträdandet av nyttjanderätten i förevarande del. Uppgörelsen
har av förenämnde domänintendent vitsordats såsom skälig.

Utredningen har fört underhandlingar angående förvärv av anstaltsområde
även i Pålsboda, Västerhaninge, Nyköping och Eskilstuna. Inget av dessa
objekt synes emellertid vara av den beskaffenheten, att det i dagens läge bör
tagas under övervägande.

Inackorderingshem

Inom ungdomsfängelseorganisationen har med gott resultat prövats inackordering
av vissa intagna i därför särskilt avsedda hem. Denna vårdform
har särskilt kommit till användning för sådana intagna som inom en nära
framtid skall frigivas men som övergångsvis behöver anpassa sig till friare
förhållanden. De intagna har regelmässigt arbete utanför hemmet. I likhet
med vad säkerhetsanstaltsutredningen föreslagit vill fångvårdsbyggnadsutredningen
rekommendera, att ett dylikt hem inrättas även för säkerhetsklientelet.
Hemmet bör ligga i Stockholm eller dess närhet. I första hand
bör man inrikta sig på att — i varje fall under en försöksperiod — förhyra
lämplig lokal. Skulle detta icke låta sig göra, bör övervägas inköp eller uppförande
av en villabyggnad. Hemmet bör kunna taga emot ett 10-tal intagna.
Hemmets föreståndare bör vara heltidsanställd och ha uppsyningsmans löneställning.
Däremot bör viss tillsyn över hushållet mot skälig ersättning
utövas av en kvinnlig arbetskraft, eventuellt föreståndarens hustru. Avlösning
åt föreståndaren på hans fritid bör ordnas genom avtal med någon befattningshavare
på Hall. Administrativt bör hemmet sortera under anstaltsgruppens
fångvårdsdirektör.

Kostnadsberäkningar

Beträffande byggnads- och utrustningskostnaderna för Hallanläggningen
anföres att genom byggnadsstyrelsens försorg skissritningar upprättats och
att styrelsen med ledning av dessa beräknat kostnaderna för Halls utbyggande
till de belopp, som angives i följande uppställning. Utredningen vill
understryka, att de redovisade byggnads- och utrustningskostnaderna är att
betrakta som överslagsberäkningar. Först sedan mera fullständiga handlingar
utarbetats, kan kostnaderna mera definitivt anges.

Kungl. Maj:ts proposition nr HO

Anstaltsbyggnader

Administrationsbyggnad med specialavdelningar, uppskattad kostnad 2 990 000

Yaktbyggnad.................................................. 52 000

Verkstäder jämte tvätt för slutna avdelningar.................... 2 130 000

Centralförråd.................................................. 80 000

Centralkök, uppskattad kostnad................................. 600 000

Två öppna paviljonger......................................... 420 000

Bastu för öppna paviljonger.................................... 50 000

Mekanisk verkstad för öppna avdelningar........................ 210 000

Träverkstad för öppna avdelningar.............................. 290 000

Ombyggnad av befintlig såg, uppskattad kostnad................. 25 000

Om- och tillbyggnad av panncentralen........................... 850 000

Ombyggnad av nuvarande tvätten till terapilokaler............... 50 000

Mur omkring område C, 420 m................................. 170 000

Mur omkring område B, 630 m................................. 250 000

Två vakttorn.................................................. 25 000

Gångkulvertar, 450 m.......................................... 455 OOO

Värmekulvertar................. 260 000

Yttre vatten- och avloppsledningar.............................. 165 000

Omläggning av befintligt öppet avloppsdike från Håga till Hall____ 100 000

Anslutningsledningar för avlopp från befintliga öppna paviljonger och

radhus till reningsverk....................................... 75 000

Reningsverk................................................... 200 000

Vägar, planering och ytter belysning............................. 650 000

Arvoden, administration och oförutsett........................... 1 503 000

Summa kronor 11 600 000

Personalbostäder

En lägenhet om 160 m2 ........................................ 90 000

Två lägenheter om 140 m2 ..................................... 160 000

Två lägenheter om 115 m2 ..................................... 140 000

Fyra hyreshus innehållande sammanlagt 59 lägenheter om 65 m2,

fyra dubbletter samt två enkelrum............................ 2 600 000

Vägar, planering och ytterbelysning............................. 175 000

Yttre vatten- och avloppsledningar.............................. 130 000

Arvoden, administration och oförutsett.......................... 505 000

Summa kronor 3 800 000

Inredning och utrustning

Administrationsbyggnad med specialavdelningar................... 450 000

Verkstäder jämte tvätt för slutna avdelningar.................... 1100 000

Beslutad sluten avdelning...................................... 155 000

Centralkök.................................................... 75 000

Två öppna paviljonger......................................... 65 000

Kungl. Maj:ts proposition nr HO 63

Mekanisk verkstad för öppna avdelningar........................ 130 000

Träverkstad för öppna avdelningar.............................. 85 000

Terapilokaler i nuvarande tvätten............................... 18 000

Telefonväxel................................................... 40 000

Lastbil........................................................ 20 000

Paketbuss..................................................... 12 000

Summa kronor 2 150 000

Byggnadskostnaderna för utbyggnaden av fångvårdsanstalten Hall med
personalbostäder samt kostnaderna för inredning och utrustning uppgår sålunda
sammanlagt till (11 600 000 + 3 800 000 + 2 150 000) 17 550 000
kronor.

Om den av 1954 års riksdag beviljade slutna avdelningen uppföres enligt
utredningens förslag på område C, tillkommer — utöver tidigare anvisade
1 200 000 kronor för själva byggnaden — kostnader för yttre ledningar,
planering och mur kring område C. Då de värmeförande ledningarna enligt
fångvårdsbyggnadsutredningens utbyggnadsförslag är avsedda att framdragas
i planerade gångkulvertar, synes det lämpligt, att dessa i viss utsträckning
utföres i samband med uppförande av den redan beslutade nybyggnaden.
Kostnaderna för dessa tillkommande yttre arbeten in. m., vilka är
inräknade i förenämnda totalkostnad, 11 600 000 kronor, för anstaltens utbyggande,
uppgår till sammanlagt cirka 600 000 kronor.

Det befintliga köket är dimensionerat för den nuvarande beläggningen på
Hall och Håga. Själva byggnaden är byggnadstekniskt mycket dålig och apparaturutrustningen
i stort sett försliten. Kapaciteten på köket är otillräcklig
för den planerade utbyggnaden på Hall, och anläggningen måste därför utbyggas.
En preliminär undersökning har visat, att kostnaderna för en ombyggnad
av den befintliga köksbyggnaden torde i stort sett uppgå till lika
mycket som en motsvarande nybyggnad. Utredningen har därför räknat
med ett nytt centralkök förlagt omedelbart söder om den nuvarande byggnaden.

Med utgångspunkt från de upprättade skissritningarna har byggnadsstyrelsen
uppskattat kostnaderna för en sidoanstalt i Mariefred till följande
belopp. Det har förutsatts, att Mariefreds stad utan kostnad för statsverket
drager fram vatten- och avloppsledningar till anstaltsområdets gräns.

Anstaltsbyggnader

Fyra förläggningsbyggnader för vardera 20 man, sammanlagt...... 805 000

Förläggningsbyggnad för 10 man................................ 100 000

Administrationsbyggnad........................................ 445 000

Matsalsbyggnad, inklusive panncentral .......................... 520 000

Verkstadsbyggnad.............................................. 940 000

Ombyggnad av befintlig mangårdsbyggnad....................... 100 000

Omslutningsmur med grindar cirka 1 000 m...................... 400 000

Kungl. Maj:ts proposition nr 140

Två vakttorn på mur.......................................... 25 000

Vägar, planering och ytterbelysning............................. 470 000

Yttre vatten- och avloppsledningar.............................. 210 000

Arvoden, administration och oförutsett ......................... 585 000

Summa kronor 4 600 000

Personalbostäder

En lägenhet om 115 m2 ........................................ 70 000

En lägenhet om 90 m2 ......................................... 60 000

31 lägenheter om 65 m2........................................ 1 470 000

Vägar, planering och ytterbelysning.............................. 230 000

Yttre vatten- och avloppsledningar.............................. 150 000

Arvoden, administration och oförutsett.......................... 270 000

Summa kronor 2 250 000

Inredning och utrustning

Fyra 20-mannaförläggningar .............. 130 000

En 10-mannaförläggning ................................. 15 000

Administrationsbyggnad......... 40 000

Matsalsbyggnad ...................... 85 000

Verkstadsbyggnad.......................................... 345 000

Befintlig mangårdsbyggnad..................................... 10 000

En stationsvagn............... 12 000

En jeep med tillbehör ....................... 13 000

Summa kronor 650 000

Byggnadskostnaderna för själva anstalten med personalbostäder samt kostnaderna
för inredning och utrustning uppgår sålunda sammanlagt till
(4 600 000 -|- 2 250 000 + 650 000) 7 500 000 kronor. Om omslutningsmuren
kring anstalten utbytes mot ett industristängsel av motsvarande höjd, minskas
totalkostnaden med cirka 300 000 kronor.

Ersättning för arrendatorns förtidiga frånträdande av arrendet upptages
till 25 000 kronor och lösensumma för å egendom befintliga, arrendatorn
tillhöriga åbyggnader till 160 000 kronor.

Byggnadsstyrelsen bedömer kostnaderna för sidoanstalt II vid Berga till i
stort sett desamma som för anstalten vid Bondängen. Vid Berga måste man
visserligen räkna med särskilt reningsverk med höggradig rening för avloppsvattnet
och vattenverk i samband med borrbrunnar i den där befintliga
grusåsen. I gengäld är markförhållandena bättre, med lägre kostnader för
grundläggning, vilket i stort sett uppväger nämnda merkostnader för vatten
och avlopp. Till arrendatorn skall för avståendet av ifrågavarande område
gottgörelse lämnas dels kontant med 2 140 kronor, motsvarande av arrendadatorn
å området nedlagda kostnader, dels ock till och med den 14 mars
1965 (då arrendetiden utgår) med en årlig avgäld av 3 500 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 140

Utredningen erinrar i fråga om kostnaderna för säkerhetsanstaltsutredningens
byggnadsförslag därom, att säkerhetsanstaltsutredningen, som byggde
sina kostnadsberäkningar enbart på preliminära programuppgifter, uppskattade
kostnaderna för Hallanläggningen till 18 000 000 kronor. En jämförelse
mellan säkerhetsanstaltsutredningens förslag och fångvårdsbyggnadsutredningens
blir emellertid icke rättvisande, då det förstnämnda förslaget
icke upptar motsvarande utrymmen och anordningar, främst beträffande
administrationsbyggnaden med specialavdelningar, verkstäder, yttre arbeten
och inventarier. Vid en översyn av beräkningarna med utgångspunkt
från det nu framlagda förslaget har befunnits, att kostnaderna för säkerhetsanstaltsutredningens
program bör uppjusteras till 22 000 000 kronor.

I fråga om vårdkostnaderna vill fångvårdsbyggnadsutredningen uttala, att
det ligger i sakens natur, att vårdkostnaderna vid anstalter för förvarade
och internerade måste ligga högre än vid anstalter för ordinärt klientel. På
samma sätt är det tydligt, att olika slag av säkerhetsanstalter skiljer sig
från varandra med avseende på vårdkostnader, alltefter graden av säkerhetsanordningar
och intensiteten i behandlingen. Vårdkostnaderna för t. ex.
Hall är sålunda högre än de för Västerviksanstalten och dessa senare högre
än kostnaderna för en koloni med samma klientel. Utredningen framlägger
i det följande en jämförelse mellan kostnaderna för den nuvarande anstaltsorganisationen
och motsvarande kostnader för dels den av säkerhetsanstaltsutredningen
och dels den av utredningen föreslagna organisationen.

De årliga personalkostnaderna (lönegradsplacerad personal och arvodesavlönade
läkare) för de nuvarande säkerhetsanstalterna uppgår till 2 302 314
kronor enligt följande fördelning.

Anstaltsvis

Hall.......................................................... 708 744

Norrköping.................................................... 537 384

Karlstad...................................................... 303 030

Kalmar....................................................... 321 972

Västervik..................................................... 293 568

Sjöboda....................................................... 67 758

Orretorp...................................................... 69 858

Kategorivis

Administrationspersonal........................................ 376 794

Arbetsledarpersonal............................................ 441 336

Tillsynspersonal................................................ 1 268 820

Ekonomipersonal............................................... 195 144

Kroppssjukläkare.............................................. 12 300

Rådgivande psykiatrer......................................... 7 200

Koloniarvoden................................................. 720

5 Bihang till riksdagens protokoll 1955. 1 samt. Nr Ilo

Kungl. Maj.ts proposition nr 140

De årliga personalkostnaderna vid Hallanläggningen enligt säkerhetsanstaltsutredningens
förslag uppgick till 2 243 324 kronor, fördelade på följande
personalgrupper.

Behandlingspersonal............................................ 455 995

Administra tionspersonal........................................ 192 444

Arbetsledarpersonal............................................ 392 520

Tillsynspersonal................................................ 1 067 916

Ekonomipersonal............................................... 105 492

Öppenvårdspersonal............................................ 28 956

De årliga personalkostnaderna vid Hallanläggningen med sidoanstalter
enligt fångvårdsbyggnadsutredningens förslag skulle uppgå till 2 726 424 kronor,
fördelande sig på följande sätt.

Anstaltsvis

Hall.......................................................... 1 744 944

Sidoanstalt I.................................................. 490 740

Sidoanstalt II................................................. 490 740

Kategorivis

Behandlingspersonal............................................ 304 764

Administrationspersonal........................................ 328 440

Arbetsledarpersonal............................................ 464 268

Tillsynspersonal................................................ 1 359 420

Ekonomipersonal............................................... 262 332

Kroppssjukläkare å sidoanstalterna.............................. 7 200

Vid beräkningen har hänsyn icke tagits till löner för vikarier under semester
och sjukledighet, ej heller till ersättning för tjänstgöring på s. k.
obekväm arbetstid. Beträffande sistnämnda löneförmån torde knappast någon
skillnad uppkomma. Befattninghavare i högst lönegrad 18 vid säkerhetsanstalterna
i Norrköping och Karlstad åtnjuter, med hänsyn till tjänstgöringens
påfrestande natur, särskilda arvoden med 264 kronor om året för
tjänstgöring i bevakningstjänst. För ändamålet upptages i fångvårdsanstalternas
avlöningsanslag 19 800 kronor för år. Samma förmån bör beräknas
för den personal vid Hall, som får sin tjänstgöring förlagd till de slutna
avdelningarna samt i ytterbevakningen, och medelsanvisningen bör uppräknas
till 21 000 kronor. Utredningens förslag innebär sålunda en ökning av
lönekostnaderna med (2 726 424 + 21 000 — 2 302 314 — 19 800) 425 310
kronor om året. Säkerhetsanstaltsutredningens förslag innebar för anstalterna
en reducering av lönekostnaderna med 93 956 kronor för år.

Eftersom enligt fångvårdsbyggnadsutredningens förslag klientelet fördelas
på tre olika anstalter i stället för att såsom säkerhetsanstaltsutredningen
föreslog koncentreras till en enda anstaltsenhet, är det naturligt, att personalen
i förvaltnings-, ekonomi- och tillsynstjänst blir väsentligt större vid

Kungl. May.ts proposition nr IM

den nu föreslagna anstaltsorganisationen än vid säkerhetsanstaltsutredningens.
Även antalet arbetsledare betingas i någon män av klientelets spridning,
men fångvårdsbyggnadsutredningen har tillika ansett, att säkerlietsanstaltsutredningen
beräknat behovet av dylik personal i underkant. Den
medicinska vårdpersonalen har däremot reducerats i förhållande till vad
säkerhetsanstaltsutredningen föreslog, vilket sammanhänger med att den
medicinska verksamheten fått en mera begränsad målsättning.

Beträffande de löpande omkostnaderna slutligen har fångvårdsbyggnadsutredningen
— till skillnad från säkerhetsanstaltsutredningen, som räknade
med en viss reducering — icke kalkylerat med någon väsentlig total höjning
eller sänkning.

Av utredningens experter har byråchefen S. Blom och direktören G. Marnell
enligt betänkandet i vissa frågor anfört avvikande mening.

Yttranden

Över fångvårdsbyggnadsutredningens förslag angående anstalter för förvarade
och internerade har yttranden avgivits av riksåklagarämbetet, Göta
hovrätt, fångvårdsstyrelsen (som låtit höra anstaltsnämnderna vid Håga
sjukhus samt fångvårdsanstalterna på Hall och i Norrköping, Karlstad,
Kalmar), interneringsnämnden, medicinalstyrelsen, socialstyrelsen, byggnadsstyrelsen,
statskontoret, statens organisationsnämnd, statens lönenämnd,
länsstyrelsen i Södermanlands län (som låtit höra drätselkammaren i Mariefred
och kommunalnämnden i Hällby kommun), svenska fångvårdssällskapet,
föreningen tjänstemän inom kriminalvården, Sveriges fångvårdsmannaförbund,
svenska psykiatriska föreningen, rättspsykiatriska föreningen och
svensk kuratorsförening. Av de sålunda avgivna yttrandena, vilka delvis är
tämligen omfångsrika och mer eller mindre utförligt behandlar detaljfrågor,
återges i det följande allenast synpunkter av större vikt.

Utredningens förslag har i allt väsentligt tillstyrkts eller lämnats utan
erinran av det övervägande antalet remissorgan. Mot en lösning av frågan
om anstaltsvården för förvarings- och interneringsklientelet på grundval av
föreliggande utredning har fångvårdsstyrelsen, statskontoret, statens organisationsnämnd
och svenska psykiatriska föreningen uttalat sig.

Vad först angår frågan om klientelets storlek anför fångvårdsstyrelsen,
att arbetet med en revision av förvarings- och interneringslagstiftningen
pågår inom strafflagberedningen. Man torde kunna utgå ifrån,
att i en blivande lagstiftning minsta tiden för förvaring höjes från nuvarande
ett år till två år. Härigenom skulle de intagnas vistelsetid visserligen bli
längre än nu, men å andra sidan torde domstolarna komma att iaktta stor
återhållsamhet, när fråga uppkommer om att döma till förvaring. Antalet
domar till förvaring påverkas icke blott av utformningen av förvaringslagen
utan även av reaktionssystemet i övrigt, som jämväl utredes av strafflagberedningen.
Om, för alt ta ett exempel, tillsynstiden efter villkorlig frigivning
skulle kunna göras mera elastisk, så att den i vissa fall kunde bli längre än

Kungi. Maj:ts proposition nr 140

nu, skulle sannolikt åtskilliga recidivister, som nu dömes till förvaring,
ådömas tidsbestämt straff. Vid bedömandet av platsbehovet i framtiden bör
vidare beaktas, att den ökning av klientelet, som pågått under senare år, nu
synes ha förbytts i en minskning. Antalet nyintagna förvarade och internerade
män, vilket före 1947 aldrig nådde upp till mer än 78 om året, låg under
åren 1947—1951 mellan 97 och 104 men har därefter sjunkit, år 1952
till 87 och år 1953 till 76. Tillgängliga uppgifter för 1954 synes visa på ytterligare
någon minskning. Verkningarna av ett minskat antal domar återspeglas
långsammare i anstalternas beläggningssiffror. Den 1 januari 1954 utgjorde
totalantalet på fångvårdsanstalt intagna förvarade 467, det högsta antal
som noterats, men har därefter minskats kontinuerligt, så att beläggningen
den 1 januari 1955 var 417.

Interneringsnämnden framhåller, att det synes svårt att bedöma behovet
av antalet vårdplatser, innan strafflagberedningens slutliga förslag i hithörande
ämnen föreligger.

Utredningens förslag att för anstalts v ård placera klientelet
på Hall och två si doanstalter har föranlett vissa särskilda uttalanden.
Sålunda anför Göta hovrätt, att vid remissbehandlingen av säkerhetsanstaltsutredningens
betänkande kraftig kritik framfördes mot förslaget att
sammanföra hela förvarings- och interneringsklientelet till en enda anstalt.
Även hovrätten anser ett sådant sammanförande olämpligt. Det kan ifrågasättas,
om icke motsvarande kritik med visst fog kan riktas även mot förevarande
förslag, såvitt angår den föreslagna utbyggnaden av Hallanstalten,
vilken innebär en anhopning av det farligaste klientelet till denna anstalt.
Jämfört med säkerhetsanstaltsutredningens förslag är emellertid fångvårdsbyggnadsutredningens
förslag ur nu ifrågavarande synpunkter att föredraga.
Hovrätten vill dock å andra sidan icke förorda en mera långtgående splittring
av organisationen på mindre anstalter än vad fångvårdsbyggnadsutredningen
förordat. Dess förslag synes nämligen medföra andra fördelar. I
fråga om förvarings- och interneringsklientelet gäller i långt högre grad än
beträffande övrigt fångklientel, att samhället måste söka på bästa sätt skydda
sig mot farliga brottslingar och samhällsbesvärliga återfallsförbrytare. Det
torde då icke kunna undvikas, att behandlingssynpunkter i viss mån får stå
tillbaka för intresset av säkerhet. Med hänsyn härtill kan det vara motiverat
att beträffande ifrågavarande klientel ge avkall på den eljest inom
fångvården godtagna principen med relativt små anstaltsenheter för att
öka de faktiska möjligheterna för uppdelning av klientelet och individuell
behandling. Ett sammanförande av ifrågavarande klientel på ett fåtal nära
varandra belägna anstalter torde befordra en fast och enhetlig ledning och
möjliggöra en rationell arbetsdrift. Ehuru fångvårdsbyggnadsutredningens
förslag ställer sig icke oväsentligt kostsammare än säkerhetsanstaltsutredningens,
anser hovrätten, att detsamma i stort sett innefattar en ändamålsenlig
lösning och tillstyrker därför i princip förslaget. Hovrätten vill emellertid
tillägga, att den föreslagna organisationen saknar helt kolonier. Någon
särskild motivering härför har icke lämnats. Såvitt hovrätten har sig be -

Kungl. Maj.ts proposition nr 140

kant torde det nuvarande systemet med fristående kolonier ha fungerat väl.
Rent allmänt torde även gälla att kolonierna ur kostnadssynpunkt ställer
sig fördelaktiga. Hovrätten ifrågasätter därför, om icke kolonier bör ingå
i den föreslagna organisationen.

Ehuru medicinalstyrelsen fortfarande närmast ställer sig kritisk till den
dubblering av vårdorganisationen för psykopatiska lagbrytare, som det nu
föreliggande förslagets realiserande kommer att åvägabringa, hälsar styrelsen
med tillfredsställelse, att vad styrelsen i sitt utlåtande över säkerhetsanstaltsutredningens
betänkande anförde mot den då föreslagna, enligt styrelsens
förmenande allt för stora anstalten, i viss mån beaktats genom nedskärning
av Hallanstalten och förslaget om två sidoanstalter. — En reservant
inom styrelsen har bl. a. ansett, att vårdorganisationen för förvarade
och internerade i princip borde uppbyggas enligt säkerhetsanstaltsutredningens
förslag, som dock i vissa detaljer borde överarbetas.

Enligt socialstyrelsens uppfattning skulle ur behandlingssynpunkt en
ännu längre gående begränsning av centralanstaltens storlek än vad utredningen
föreslagit ha varit önskvärd. Härtill kommer att det icke utan vidare
kan anses klarlagt, att en centralisering av anstaltsdriften på föreslaget
sätt innebär den fördel ur driftsekonomiska synpunkter som antagits
i såväl den föreliggande som den tidigare utredningen. En närmare och
ingående undersökning om de driftsekonomiska fördelarna av en centraliserad
verksamhet borde ha lagts till grund för så viktiga ställningstaganden
som de nu föreliggande. Fångvårdsbyggnadsutredningens förslag måste
emellertid anses utgöra en sådan avsevärd förbättring jämfört med det tidigare
förslaget till storanstalt, att socialstyrelsen icke vill motsätta sig den
föreslagna utbyggnaden i stort sett i enlighet med de av utredningen uppdragna
riktlinjerna. Styrelsen förutsätter doek, att de föreslagna sidoanstalterna
i Eskilstuna och Mariefred utbygges, först sedan behov av dessa anstalter
i framtiden verkligen visat sig vara för handen.

Länsstyrelsen i Södermanlands län uttalar, att med hänsyn till de erinringar,
som från åtskilliga håll anförts mot säkerhetsanstaltsutredningens
förslag synes det välbetänkt att, såsom föreslagits, endast utnyttja Hall såsom
centralanstalt och att dessutom uppföra två sidoanstalter till denna.
Att till centralanstalten knytes en medicinsk avdelning med särskild psykiatrisk
mottagnings- och behandlingsavdelning för 35 patienter finner länsstyrelsen
tillfredsställande. Länsstyrelsen anser sig i anledning härav kunna
hysa den förhoppningen, att den kvalificerade vård, som, enligt vad utredningen
förutsätter, kommer att lämnas på sistnämnda avdelning, så småningom
skall medföra eu varaktig förbättring med därav följande minskning
av detta klientel. Länsstyrelsen, som icke bortser ifrån, alt ortsbefolkningen
kan komma alt beredas vissa bekymmer genom de internerade, särskilt
i den mån det är avsett alt de skall kunna få permission till den angränsande
staden, får dock efter hörande av de närmast berörda kommunerna
förklara sig intet ha alt erinra mot placeringen av de båda sidoanstalterna.
Ur allmän byggnadsplaneringssynpunkt, synes anstalternas lokalisering
icke medföra olägenhet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 110

Svenska fångvårdssällskapet tillstyrker utbyggnaden av Hall med de förläggningsenheter
och övrigt byggnadsbestånd, som de sakkunniga förordat.

Föreningen tjänstemän inom kriminalvården vill uttrycka sin tillfredsställelse
däröver, att i det föreliggande förslaget koncentrationen av hela
förvarings- och interneringsklientelet till en enda stor anstalt frångåtts. De
två sidoanstalterna kan medgiva en avsevärd differentiering av klientelet
och bl. a. möjliggöra, att skadlig ligabildning mellan målskamrater och
andra förhindras. Föreningen ställer sig däremot tveksam till de sakkunnigas
förslag rörande fördelningen av klientelet på de olika anstalterna. Det
förefaller sålunda föga rationellt att till den utbyggda Hallanstalten förlägga
såväl det labila och opålitliga klientelet av »maximum-security»-typ som
det lättskötta klientel, som kan vårdas under helt öppna förhållanden. De
sakkunnigas motivering härför förefaller föreningen föga övertygande. Det
torde nämligen förhålla sig så, att det anstaltsanpassade lättskötta klientelet
på de öppna anstalterna alls icke är mera tillgängligt för en läkepedagogisk
eller gruppterapeutisk behandling än det »medium-security»-klientel,
som skall förvaras på sidoanstalterna.

Riksåklagarämbetet finner, att den mot säkerhetsanstaltsutredningens
förslag riktade kritiken över sammanförandet av hela förvarings- och interneringsklientelet
till Hall genom det nu föreliggande förslaget i viss mån
tillgodosetts. Ehuru det fortfarande kommer att finnas en storanstalt —
Hall —, förefaller det sålunda ämbetet som om vissa fördelar ur behandlingssynpunkt
skulle vara att vinna genom att i det närmaste 40 procent av
klientelet förlägges till de föreslagna sidoanstalterna.

Interneringsnämnden anser, att anstalten på Hall även med den av fångvårdsbyggnadsutredningen
föreslagna utbyggnaden blir väl stor. Med hänsyn
till att utredningen i sin byggnadsplan föreslagit, att en nytillkommen sluten
avdelning skall förläggas på ett område, som är beläget på något avstånd
från den redan befintliga slutna avdelningen, och att de å den nytillkomna
avdelningen intagna — förutom under arbetet — i stort sett skall
vara skilda från det övriga klientelet, finner nämnden dock olägenheterna
av en anstalt av den storleksordning som föreslagits i viss mån minskade.
Beträffande de föreslagna sidoanstalterna anser nämnden, att det ur flera
synpunkter varit önskvärt att dessa förlagts till andra delar av landet.
Nämnden finner dock åtskilliga fördelar onekligen vara att vinna genom att
anstalterna förlägges i närheten av varandra, såsom att förflyttningar av de
intagna lättare kan verkställas och att chefläkaren på centralanstalten kan
beredas större möjligheter att biträda med råd beträffande vården å de övriga
anstalterna. Under åberopande av det anförda finner interneringsnämnden
ur de synpunkter, som nämnden har att beakta, fångvårdsbyggnadsutredningens
förslag ej föranleda någon erinran.

Det nu föreliggande förslaget motsvarar icke de krav i fråga om kostnadsbegränsning,
som enligt statskontorets mening kunde ställas redan på
säkerhetsanstaltsutredningens förslag. Medan anläggnings- och utrustningskostnaderna
enligt sistnämnda förslag uppgick till 50 000 kronor per plats

Kungl. Maj.ts proposition nr HO

skulle de enligt föreliggande förslag uppgå till 80 000 kronor (inberäknat
den redan beslutade utbyggnaden) per plats vid Hall och 58 000 kronor per
plats vid sidoanstalterna. Det synes ämbetsverket vid angivna förhållande
icke kunna komma i fråga, att föreliggande utbyggnadsprojekt för närvarande
bör föranleda vidare åtgärd. Härför talar även det förhållandet, att
enligt statsmakternas beslut vid 1954 års riksdag med åtgärder för ytterligare
utbyggnad av ifrågavarande anstaltsorganisation borde anstå, till dess
inan vunnit erfarenhet av den då beslutade utbyggnaden vid Hall.

Statens organisationsnämnd anför, att fångvårdsbyggnadsutredningens
förslag beräknas i förhållande till säkerhetsanstaltsutredningens förslag
komma att medföra ökning av personalkostnaderna med 483 000 kronor per
år och ökning av kostnaderna för byggnader, inklusive inredning och utrustning,
med 3 450 000 kronor. Kostnadsökningarna är enligt nämndens
mening så betydande, att säkerhetsanstaltsutredningens förslag är att föredra,
trots de olägenheter som en stark koncentration av förvaringsklientelet
kan medföra. Det förhållandet, att detta förslag innebär bättre vårdresurser
än fångvårdsbyggnadsutredningens förslag, synes även böra beaktas vid
jämförelse mellan förslagen. Mot fångvårdsbyggnadsutredningens förslag
såsom sådant har organisationsnämnden intet att erinra.

Fångvårdsstyrelsen motsätter sig av principiella och praktiska skäl utredningens
förslag om utbyggnad av Hallanstalten till 291 platser och om
uppförande av två sidoanstalter. Med hänsyn till bl. a. att antalet förvarade
och internerade numera synes vara i nedgående och att revisionen av hithörande
lagstiftning alltjämt pågår, synes försiktigheten bjuda att uppförandet
av nya anstalter och avdelningar sker i mindre omfattning än de sakkunniga
avsett. En sådan begränsning påkallas också av det minst lika
trängande behovet att bygga nya anstalter för straffångar och fängelsefångar,
ett numerärt större och prognostiskt sett gynnsammare ställt klientel;
behovet av nya anstalter framträder särskilt i fråga om unga långar
och de fångar i alla åldersgrupper, som nödgas vistas på Långholmen. Styrelsen
kan icke bedöma, huru stora belopp statsmakterna vill investera i
nya fängelsebyggnader under de närmaste åren men håller för mindre sannolikt,
att medel skulle stå att få samtidigt för genomförande av det nu
framlagda byggnadsprogrammet (34 miljoner kronor) och för de nya anstalter
— beräknad kostnad minst 42 miljoner kronor — som behövs för att
ersätta Långholmen. Om anstalterna för förvarade och internerade skulle
uppföras först, kommer den övervägande delen av straffångarna och fängelsefångarna
att för lång tid framåt vara hänvisade till Långholmen och andra
såsom instrument för modern fångvård klart olämpliga anstalter.

Fångvårdsstyrelsen — som erinrar därom, att under de senaste 25 åren
betänkligheterna mot stora anstalter, vilka omhänderhar klientel med asociala
tendenser, kommit till uttryck i många sammanhang — vill vidare uttala
den meningen, att 291 platser på Hall väsentligt överstiger vad som är
lämpligt för bedrivande av eu individualiserande behandling. Kritiken mot
den tidigare straffverkställigheten riktade sig framför allt mot det fölhål -

Kungl. Maj:ts proposition nr 140

landet, att man genom en ofta långt driven isolering och genom föreskrifter,
som i detalj reglerade den intagnes förehavanden under anstaltstiden,
beiövade honom initiativkraft och förmåga alt själv ordna för sig. Om den
dömde skall kunna fostras för ett liv i frihet, måste anstaltsvården enligt
styrelsens mening ha en öppen och naturlig prägel; de intagnas isolering
skall hävas, så långt det är förenligt med hänsyn till ordning och säkerhet
och med önskemålet att förebygga skadlig inverkan de intagna emellan. Ju
större anstalten är, dess svårare blir det, både ur ordningssynpunkt och med
hänsyn till de intagnas krav på att behandlingen skall vara något så när
lika för alla, att åstadkomma en ändamålsenlig individualisering och differentiering.
Det bör också framhållas, att behandling på anstalt kräver, att
anstalten är uppförd och utrustad på ett sådant sätt, att de yttre anordningarna
är gynnsamma för behandlingen. Det lönar sig icke mycket med
individuell terapi eller gruppterapi, om anstalten till följd av det stora antalet
intagna får prägel av kasern. Enligt styrelsens mening har fångvårdsbyggnadsutredningen
icke förebragt material som visar, att mindre anstalter
skulle ställa sig dyrare i drift än större. Även om så vore fallet, går det
icke att beakta enbart de ekonomiska synpunkterna. Om vårdresultatet blir
sämre på stora anstalter, t. ex. i form av ett större antal återfall, blir den
stora anstaltstypen ur samhällsnyttans synpunkt underlägsen även i ekonomiskt
avseende.

Fångvårdsstyrelsen vill vidare framhålla, att systemet med fristående kolonier
för förvarings- och interneringsklientelet visat sig fungera väl. Enligt
styrelsens mening är det av stor betydelse för behandlingen av detta klientel,
att inom organisationen finns tillgång till öppna anläggningar, som i
fråga om belägenheten är helt skilda från de slutna anstalterna. Behovet av
öppet anstaltsutrymme genom öppna avdelningar i omedelbar anknytning
till en sluten anstalt bör ifrågakomma endast undantagsvis, t. ex. såsom öppen
avdelning till sjukhus. I andra fall innebär det vanligen en halvmesyr,
som är föga rationell. Genom att göra den öppna anstalten beroende av den
slutna avsäger man sig många av de fördelar, som vinnes genom en utplacering
i fristående öppen vård: en naturligare livsform, som är ägnad att
motverka hospitaliseringen och underlätta övergången till vanligt samhällsliv.
Styrelsen avstyrker utbyggandet av den öppna vården vid Hall och föreslår,
att systemet med fristående kolonier bibehålies. Av de nuvarande kolonierna
ligger Sjöboda väl till i förhållande till Hall. Orretorp (i Värmland)
bör ersättas med en koloni närmare Hall. Även ur statsfinansiell synpunkt
synes det välbetänkt att bibehålla systemet med fristående kolonier. Kostnaderna
för de öppna avdelningarna vid slutna anstalter bli nämligen betydande.

Fångvårdsstyrelsen förordar, att utbyggnaden av Hallanstalten begränsas
till att omfatta utom den redan beslutade avdelningen, med 72 platser,
till vilken bör anknytas en mindre avdelning för arbetsterapi — en mottagningsavdelning,
en sjukavdelning och en isoleringsavdelning med tillhopa
40 platser. Verkstäder bör uppföras och vara gemensamma för intagna i både

Kungl. Maj.ts proposition nr 140

slutna och öppna avdelningar samt omgivna av nätstängsel i stället för
mur. Öppna platser bör inredas i kolonier, fristående från slutna anstalter.
Platsantalet på Hall skulle efter denna utbyggnad uppgå till (114 + 72i +
40) 226 platser, varigenom en av de nuvarande säkerhetsanstalterna kan
nedläggas. Med uppförande av sidoanstalterna bör anstå.

Svenska psykiatriska föreningen anser förvarings- och interneringsklientelet
vara nästan undantagsvis behäftat med mer eller mindre utpräglade
psykiska abnormtillstånd. Det borde därför erbjudas vård inom sjukvårdens
organisation. Den planerade psykopatvårdsorganisationen skulle erbjuda
en adekvat behandlingsform och icke ställa sig väsentligt dyrare än
den nu framlagda vårdformen. Enligt föreningens mening är det nu framlagda
förslaget om anstalter för internerade och förvarade väsentligt överlägset
det tidigare av säkerhetsanstaltsutredningen framlagda förslaget men
lider av väsentliga brister. Utbyggnaden av Hall till en enhet omfattande
291 interner med två sidoanstalter med vardera 90 platser medför en för stor
och splittrande belastning på den behandlande centrala gruppen. Föreningen
föreslår att i stället för en utbyggnad av Hall upprättas en självständig
observations- och behandlingsavdelning med högst 150 platser, vilken måste
passeras av varje intern. Där skall ske diagnostisering, prognosbedömning
och initial intensivbehandling samt beslutas beträffande senare placering
å sidoanstalt.

Vad angår frågan om samordning av anstalterna Hall och
Håga anför fångvårdsstyrelsen bl. a., att det hade varit av stort värde,
om de sakkunniga lämnat motivering för sitt ställningstagande genom att
angiva vilka mycket omfattande ny- och ombyggnader, som skulle bli erforderliga
på Håga samt kostnaderna för dessa arbeten. Enligt förslaget erfordras
en byggnad för omkring 3 miljoner kronor, till största delen avsedd
för medicinsk vård. Den omständigheten att Håga ligger på ett avstånd av
omkring 3 km från Hall kan knappast utgöra hinder för en samverkan mellan
de båda anstalterna. Håga är och kommer för lång tid framåt att vara
oumbärlig såsom medicinsk anstalt inom fångvården. Om Håga bygges ut,
skulle det bli möjligt att till rimliga kostnader per vårdplats förse den med
mera mångsidig utrustning i fråga om personal, laboratorier och apparatur.
Anstalten har en markerad sjukhusprägel och en för vårduppgifterna tränad
personal. Om man såsom nu planerar ett nytt sjukhus i Hågas närhet, är
det av praktiska och ekonomiska skäl ofrånkomligt, att frågan om Hågas
framtida ställning blir föremål för grundligt övervägande. Att anvisa Håga
såsom säkerhetsanstalt för mindre arbetsföra vore dålig hushållning med
resurserna. Enligt styrelsens mening bör Håga efter en mindre utbyggnad av
Hall fortsätta att vara sjukhus för olika kategorier intagna, även förvarade
och internerade. Vid en anstalt med sjukhuskaraktär medför ett sådant sammanförande
icke samma olägenheter som vid andra fångvårdsanstalter. För
att bättre och i vidare utsträckning kunna fylla sin uppgift bör Håga utbyggas
med 50—75 platser. Då behovet av psykiatrisk eller annan vård icke
alltid sammanfaller med behovet av sluten vård, bör utbyggnaden med nya

Kungl. Maj:Is proposition nr 140

vårdplatser till en del ske genom inrättande av öppna avdelningar. Hågaanstalten
bör få medicinska vårdresurser i ungefär den omfattning, som de
sakkunniga föreslagit beträffande sjukhuset på Hall. Utrustningen bör över
huvud taget vara sådan, att man uppnår en begränsning av behovet — även
för Halls del — att överföra intagna till lasarett för diagnostisering och
mindre operationer. Även ökade utrymmen för expeditioner m. m. blir behövliga.
En utbyggnad av Håga kräver ökad personal, i första rummet flera
psykiatrer. En av överläkarna på sjukhuset bör, med visst biträde av övriga
läkare vid sjukhuset, vara chef för mottagnings- och sjukavdelningen
på Hall och utöva den psykiatriska tillsynen av klientelet på Hall och övriga
säkerhetsanstaltei (även kolonier). Frågan om personalens storlek får upptagas
till prövning i samband med fortsatt utredning om Hågas ställning.

Rättspsykiatriska föreningen är medveten om, att man måste tillgodose
ett trängande behov av ytterligare möjligheter till psykiatrisk behandling
av förvaringsklientelet genom att förbättra de medicinska vårdmöjligheter,
som redan finns inom fångvården. I första hand bör man därvid tänka på en
utbyggnad av Håga sjukhus. I betänkandet har Hågaanstalten avfärdats med
ett par ord och utan bärande motivering. Några kostnadsberäkningar för
ombyggnad av Håga redovisas icke. Föreningen vill förorda, att det tages
under ytterligare omprövning, huruvida Håga kan utbyggas och utrustas
till tillräcklig medicinsk kapacitet för rimligare kostnader än de, som kan
kalkyleras för nu föreslagna sjukhusutrymmen. I detta sammanhang vill
föreningen påpeka, att om i betänkandet föreslagna åtgärder godkännes,
antalet sinnessjukvårdsplatser inom fångvården skulle i betänklig grad
minskas. I stället för som nu ett 70-tal platser på fångvårdens modernaste
sjukhus skulle ställas till förfogande endast 35 specialvårdplatser. Föreningen
är helt övertygad därom, att man med relativt små utgifter skulle kunna
om- och tillbygga Håga sjukhus, så att det fyller högt ställda anspråk. Den
invändningen att sjukhuset ligger ca 3 km från en viss punkt på Hallanläggningen
synes föreningen sakna betydelse.

Förslaget att anstalterna för förvarade och internerade för samverkan
skall bilda en anstaltsgr upp tillstyrkes uttryckligen av medicinalstyrelsen,
av socialstyrelsen, som anser detta medföra mycket stora fördelar ur
vårdsynpunkt, samt av svenska fångvårdssällskapet. Enligt föreningen
tjänstemän inom kriminalvården har utredningens förslag om anstaltsgrupperingen
sina fördelar och förtjänster och synes vara ägnat att på ett ändamålsenligt
sätt lösa vårdproblemet för klientelet. Göta hovrätt anser, att anstalterna
för förvarade och internerade bör bilda en anstaltsgrupp med Hall
som centralanstalt. Emellertid ifrågasätter hovrätten lämpligheten av att redan
nu, innan någon del av utredningens förslag kommit i praktisk tillämpning,
sammanföra nuvarande anstalter för abnormklientel till en anstaltsgrupp.
Med hänsyn till anstaltssystemets splittring, avsaknaden av mottagningsavdelning
och till att den psykiater, som skulle fungera inom en sådan
anstaltsgrupp, icke finnes vid den tänkta centralanstalten utan i Västervik,
torde genomförandet av en sådan anordning medföra åtskilliga olägenheter.

Kungl. Maj:ts proposition nr HO

Fångvårdsstyrelsen uttalar, bland annat, att det synes vara tillrådligt att låta
anstå med gruppbildningen med hänsyn till att erfarenheterna från de anstaltsgrupper
som redan bildats icke sträcker sig över mera än knappt fyra
månader och därtill synes ge vid handen, att åtskilliga uppgifter, bl. a. undersökning
av nykomna, blir fördröjda genom att arbetsanhopningen vid
centralanstalterna blivit större än beräknat.

Vad beträffar byggnadernas utformning och placering
m. in. framhåller byggnadsstyrelsen, att då de till grund för förslagsritningarna
liggande lokalprogrammen i allt väsentligt är avhängiga av de
Aårdformer, som avses bli tillämpade vid anstalterna, och da de angnna
motiveringarna för dessa till stor del undandrar sig byggnadsstyrelsens bedömande,
har styrelsen vid projekteringsarbetet måst utgå från de sålunda
givna förutsättningarna. De av fångvårdsbyggnadsutredningen framlagda
principförslagen till anstalter för förvarade och internerade samt föi
fångvårdens ungdomsklientel — torde böra i detalj överarbetas, innan föislagen
lägges till grund för utförande. Då detta arbete är av stor omfattning
och beräknas erfordra ungefär ett år, synes för det kommande budgetåret
böra anvisas särskilda medel för utarbetande av definitiva ritningar och för
övriga förberedande arbeten.

Medicinalstyrelsen anför, att — med den föreslagna storleken av Hallanstalten
— intet synes vara att invända mot föreslagna nya byggnader för vård
och verkstäder liksom mot hela komplexets uppdelande på tre muromslutna
områden. Styrelsen delar även de sakkunnigas uppfattning, att särskilda
verkstadslokaler utanför muren bör uppföras för det klientel, som är omhändertaget
på de öppna avdelningarna. Med hänsyn till klientelets beskaffenhet
torde det vara ofrånkomligt, att endast enkelrum kommer till användning,
även om man skulle önska att på sjukavdelningen tillgång till åtminstone
någon mindre sal kunde medföra vissa fördelar ur rent vårdteknisk
synpunkt. Den föreslagna rumsstorleken, 7 nr2 per enkelrum med
enligt vad under hand inhämtats — en höjd av 2,6 m är hårt pressad, till
och med något mera än vid den nyuppförda Roxtunaanstalten. Medicinalstyrelsen
är väl medveten om, att kostnadshänsyn kräver den allra största
återhållsamhet vid planerandet av alla anstalter av ifrågavarande slag men
anser sig dock böra framhålla, att endast förefintligheten av en effektiv och
välskött mekanisk ventilation gör att så små dimensioner kan godtagas ur
hygienisk synpunkt.

Socialstyrelsen anför, att i den beslutade slutna avdelningen på Hall om
72 platser skall enligt förslaget de intagna uppdelas på 4 avdelningar. De
skall inta gemensamma måltider i samma matsal. Detsamma synes gälla de
DO intagna vid vardera sidoanstalten. Detta strider mot den lilla gruppens
princip. Då nackdelarna med en dylik klientelanhopning under ett så känsligt
moment av anstaltstillvaron som måltiderna är avsevärda, bör enligt styrelsens
mening åtgärder vidtagas, så att varje grupp kan inta sina måltider
för sig.

Med hänsyn till det ovissa läge, vari frågan om den fortsatta utbyggnaden

Kungl. Maj. ts proposition nr HO

av anstalten på Hall befinner sig, synes det statskontoret naturligt, att den
vid anstalten befintliga muren utnyttjas för den beslutade nya avdelningen.
Uvggnaden i fråga bör följakligen enligt ämbetsverkets mening förläggas
inom sagda mur.

Enligt fångvårdsstyrelsens mening är de slutna avdelningarna spridda
över ett större område än nödvändigt. Vad som särskilt inger betänkligheter
äi, att anläggningen icke längre skulle byggas upp kring den nuvarande
entrébyggnaden med den framför denna belägna gårdsplanen, omgiven av
bostads-, expeditions-, ekonomi- och förrådsbyggnader m. in. Genom att de
sakkunniga förlagt huvudentrén till en stor administrationsbyggnad. som
skulle uppföras norr om anstalten, torde totalintrycket av det slutna anstaltsonnådet
bli mindre fördelaktigt. Den besökande, som närmar sig byggnaden,
ser bakom denna en 480 in lång mur, som icke avbrytes mer än mittpå,
där en mindre vaktbyggnad är belägen. Genom administrationsbyggnadens
förläggning i utkanten av anstaltsområdet kommer förbindelserna mellan
administrationsbyggnaden och de olika avdelningarna, arbetsplatserna
och personalbostäderna att bli krångligare och ta mera tid. Arbetsplatserna
och den nuvarande och föreslagna personalbostadsbebyggelsen ligger nämligen
till största delen väster och söder om anstalten. Kostnaden för utbyggnaden
av vägnätet och för planering blir betydande.

I fråga om gångkulvertar anför styrelsen bl. a.:

För att underlätta kommunikationen mellan avdelningarna föreslå de
sakkunniga, att 450 in långa gångkulvertar skulle förena administrationsbyggnaden^med
de två slutna avdelningarna och verkstadsområdet. Det må
vara, att gångkulvertar kunna vara oundvikliga vid fångvårdsanstalter med
tusen eller ännu flera intagna, men för att uppehålla förbindelsen mellan
slutna avdelningar för sammanlagt 213 intagna lärer man böra söka en
lcisnlng- Uppgiften att anordningen, som skulle draga en kostnad av
4o5 000 kronor, skulle medföra avsevärd personalbesparing är styrelsen icke
beredd att godtaga. Eftersom kulvertarna som nämnts ha en betydande
langd och dessutom, 100 in från administrationsbyggnaden, grena sig i två,
torde de intagna som skola föras genom desamma så gott som regelmässigt
böra atföljas av personal. Ur ordnings- och säkerhetssynpunkt torde det vara
lämpligare att lata de intagna vandra i dagsljus, där de lättare kunna observeras.

Då det talas om att hela det slutna området skall vara försett med endast
en bevakad entré, nämligen vid administrationsbyggnaden, har man anlednmg
betvivla att detta är realistiskt. Att hänvisa sådana intagna å
omiade A, som ha sitt arbete i skogen, på åkern, i trädgården och i djurstallar
in. in., att till eller från arbetet använda kulvertarna, innebär att de
måste gå cirka 400 m längre än nu; styrelsen utgår ifrån att även en på sluten
avdelning mtagen skall kunna få arbeta utom mur. Det kan också ifrågasättas
om det är lämpligt att utsätta administrationsbyggnaden och trakten
däromkring för en livlig trafik av utearbetare, permittenter, personal och
av dem som besöka de intagna. De senare uppgå om söndagarna till ett betydande
antal redan nu och bli självfallet flera, när klientelet ökas. Då stå
icke längre den nuvarande entrébyggnadens besöksrum till förfogande;
vad styrelsen under hand inhämtat synes tyda på att man icke tillgodosett
behovet av tillräckligt antal besöksrum vid uppgörandet av planen för ad -

Kungl. Maj. ts proposition nr 140

ministrationsbyggnaden. Om porten i nuvarande entrébyggnaden muras
igen eller hålles "låst, komma praktiska hänsyn att framtvinga dess användande.
Transporten av mat, åtminstone till området A, går likaledes snabbare
genom nuvarande entré. Vid övervägande av nu nämnda faktorer, synes
det styrelsen mest praktiskt att undvika anordningen med de långa
gångkulvertarna och söka en annan plats för placering av administrationsbyggnaden.
I detta syfte föreslår styrelsen att man behåller huvudentrén
ungefär där den nu är. Detta förutsätter emellertid att de byggnader som
skola uppföras förläggas i närheten av densamma. Genom en sådan anordning
skulle vissa vid gårdsplanen befintliga byggnader kunna användas för
administration m. in.

Styrelsen anför vidare, att om den slutna avdelning, som nu skall uppföras,
och den nya administrationsbyggnaden placeras i närheten av nuvarande
entrébyggnaden, kan åtminstone administrationsbyggnaden och köksbyggnaden
tagas i anspråk för bl. a. expeditionslokaler, i första hand för
direktör, inspektör, assistent och andra i sjukvården icke sysselsatta befattningshavare.
Av köksbyggnaden torde endast en del behöva tagas i anspråk,
varför utrymmen där blir tillgängliga för andra ändamål; exempelvis
kunde den öppna avdelningen med 10 platser, vilken redan finns i byggnaden,
bibehållas, eventuellt i annan del därav. Besöksrum, utökade vaktlokaler
samt expeditioner för läkare och annan till sjukvården hörande personal
skulle kunna erhållas i nuvarande entrébyggnaden och snickeribyggnaden
samt i en låg nybyggnad, som enligt styrelsens mening kunde uppföras
och sträcka sig fram till den nya sjukhusbyggnad, vars stomme, avsedd
för expeditionslokaler, laboratorier m. m. skulle — liksom övriga nyss nämnda
byggnader — bilda mur mot de två områden, där de slutna avdelningarna
ligger. Styrelsen har räknat med, att den nuvarande snickeribyggnaden
skulle bibehållas och ingå i den rad byggnader norr om nuvarande entrébyggnaden,
som bildar mur mot vissa områden. Alternativt får man emellertid
räkna med, att huset icke går att inpassa i raden av låga byggnader;
det får då rivas och ersättas med en ny byggnad.

Den ändrade placeringen av byggnaderna beskrives på följande sätt. Intill
området A och norr om detta skulle den redan beslutade slutna avdelningen
placeras. Avdelningen skulle hysa mera svårbehandlade och bör
därför förses med en arbetsterapilokal, inrymd i en flygel till byggnaden,
och avsedd för sådana intagna — omkring ett tjugotal — som av säkerhetsskäl
icke kan föras samman med övriga intagna i arbetslokalerna på
verkstadsområdet. Kostnaden för särskild arbetsterapiflygel kunde inbcsparas,
därest de mera svårbehandlade internerna förlädes till avdelningen
A. Lokalerna för tvälteriet, som blir obehövligt för sitt nuvarande ändamål,
kunde då tagas i anspråk för arbetsterapi. En byggnad, innehållande
mottagnings-, sjuk- och isoleringslokaler samt lokaler för läkare och för
sjukvården, uppföres väster om det för den nya slutna avdelningen av styrelsen
avsedda området och bildar mur mot detsamma. Härigenom kommer
läkarna i mera omedelbar kontakt med båda de slutna avdelningarna.
Arbetslokalerna skulle läggas på ett område öster om sistnämnda område

Kungl. Maj.ts proposition nr 140

och område A. Styrelsen föreslår, att verkstäderna blir gemensamma för
intagna från öppna och slutna avdelningar, med undantag för dem i den
nya slutna avdelningen som finnes böra sysselsättas inom området. Då antalet
på verkstadsområdet arbetande härigenom ökas, behöver verkstäderna
på området göras större än enligt de sakkunnigas förslag. Då emellertid
enligt styrelsens förslag de öppna avdelningarnas verkstäder kan slopas,
uppstår en besparing. Verkstäderna bör läggas med längdriktningen i norr
och söder. Då flertalet av de intagna under arbetstid är inlåsta i arbetslokalerna,
torde det räcka med att omgärda området med högt nätstängsel
i stället för, som de sakkunniga föreslagit, med mur. Liksom de på öppna
avdelningar intagna sålunda skulle arbeta på verkstäderna tillsammans
med internerna från slutna avdelningar måste de sistnämnda, liksom nu,
få delta i arbetet utom mur, lantbruk, skogsarbete in. in. Att såsom de sakkunniga
tydligen avser utesluta dem som på anstalten bor under mera instängda
förhållanden från arbete utom mur, är ett steg tillbaka och innebär,
att man avstår från en möjlighet till individualisering. Enligt styrelsens
förslag blir gångkulvertar obehövliga. Från entrébyggnaden finnes direkt
förbindelse med de tre avdelningarna. Förbindelsen mellan verkstadsområdet
och övriga områden förmedlas genom portar i muren.

Förslaget att uppföra två vakttorn för bevakning är ägnat att väcka betänkligheter,
när det gäller en ny anstalt. Det synes mera tilltalande att
genom andra anordningar — t. ex. inåtgående nätstängsel på murarnas
överkant ■— undgå denna kvarleva från de gamla fängelsernas tid.

I fråga om sidoanstalterna ifrågasätter styrelsen, om egendomen Berga
i Hällby kommun är lämpad för en säkerhetsanstalt, eftersom anstalten
skulle bli belägen mycket nära rikshuvudvägen. Vad styrelsen i det föregående
anfört om vakttorn vid Hallanstalten är tillämpligt även i fråga
om sidoanstalterna.

Isoleringsavdelningen vid Hall bör enligt svenska fångvårdssällskapets
mening ej användas annat än för relativt kortvariga intagningar. Sjukoch
observationsavdelningarna bör odelat utnyttjas för sina speciella uppgifter
och kan inte vid ev. fullbeläggning av isoleringsavdelningen bereda
reservutrymme för utpräglat rymningsriskabla intagna. Det blir därmed
nödvändigt, att avdelningen på område C får fungera som en sluten avdelning,
och att anordningar vidtages, så att de där intagna kan inom området
beredas arbete. Av säkerhetsskäl kan det icke anses försvarligt, att
klientelet på de två slutna avdelningarna, mellan vilka utredningen räknat
med viss differentiering, gives möjligheter till kontakt vare sig under
arbetet eller på fritiden. Att ha rymningsfarliga intagna sysselsatta på mekanisk
verkstad är inte heller att rekommendera. Enligt sällskapets mening
kan ingen tvekan råda därom, att område C måste få egen verkstad,
förslagsvis med arbetsterapi, konfektionssömnad och träarbeten. Proportionerna
mellan de olika arbetsgrenarna bör kunna bli följande: arbetsterapi
30—3 arbetsledare, konfektion 20—2 arbetsledare, träarbete 10—1
arbetsledare. Övriga intagna torde åtgå till yttre och inre handräckning.

Kungl. Maj.ts proposition nr l''i()

Verkstäderna för de öppna avdelningarna kan slopas. Av de där bosatta
får ungefär hälften sysselsättning i lantbruket, trädgården, skogen eller
sågen. Några bör prövas under frigång. Återstoden kunde däremot fortsätta
i storverkstaden på område B med samma arbete de hade före utflyttningen
till öppen avdelning. Verkstaden på område B bör sysselsätta
40 man i tvätteri med 5 arbetsledare, 25 man i mekaniskt arbete med 3 arbetsledare
och 25 man i snickeri med likaledes 3 arbetsledare. För handräckning
torde åtgå några man. Sällskapets förslag beträffande arbetsdriften
innebär, att verkstaden på område B kan minskas med omkring 25 %.
Med hänsyn därtill och då de öppna verkstäderna slopas, synes det möjligt
att inom ramen för sålunda vunna investeringsminskningar uppföra verkstad
på område C enligt nyssnämnda förslag.

Enligt situationsplanen skall administrationsbyggnaden placeras på
nordsidan av murområdet, vilket isolerar byggnaden från de öppna avdelningarna
utan att byggnaden därigenom utåt blir kringgärdad på ett fullt
betryggande sätt. Sällskapet vill ifrågasätta, om inte i stället denna byggnad
med dess specialavdelningar hellre borde förläggas på den södra hälften
av det slutna mellanområdet B. Enligt betänkandet skulle det området
reserveras för fotbollsplan, eventuellt också för samlingslokal. Enligt sällskapets
mening bör den slutna avdelningen på område C vara helt skild
från andra avdelningar. På området kan ordnas mindre bollplan, och matsalen
i souterrängplanet kan användas som samlingslokal för avdelningen.
Nuvarande slutna avdelning på område A kan erhålla samlingslokal i den
befintliga snickeribyggnaden. Fotbollsplan finns redan. Nuvarande tvätteriet
kommer att lämpa sig väl som fritidsutrymmen för hobbyarbeten
in. in.; ett lokalbehov, som inte på långt när är tillgodosett i paviljongen på
område A. De öppna avdelningarna kan använda den nuvarande samlingssalen
och för dem planeras särskild fotbollsplan. Efter vad sällskapet funnit
föreligger alltså icke behov av ytterligare idrottsplan och samlingslokaler.
Någon stor idrottshall är knappast heller erforderlig för detta litet
äldre klientel. Skulle administrationsbyggnaden inplaceras såsom sällskapet
förordat, vore åtskilliga fördelar att ernå. Då specialavdelningarna enligt
förslaget får slutna promenadgårdar i anknytning till administrationsbyggnaden,
bör område B i nord- och sydlinjerna kunna inhägnas med nätstängsel,
medan område C gives murinhägnad. Bevakningsbyggnaden blir
överflödig, då bevakningen av infartsgrinden mitt på södra inhägnadspartiet
kan skötas av portvakten i administrationshuset. Ur kostnadssynpunkt
betyder detta icke föraktliga inbesparingar. Personalen, som enligt utredningens
förslag bindes för den planerade bevakningsbyggnaden, skulle i
stället avdelas till patrullerande dygnet-runtbevakning på slutna området
It runt administrationshuset, som på det sättet ur rymningssynpunkt blir
nästan hundraprocentigt säkert. Med den sålunda föreslagna placeringen
av administrationsbyggnaden skulle verkstadsbyggnaden smidigt kunna
anlitas också av sjuk- och observationsavdelningarna för intagna med specialsjukdomar,
som inte är helt arbetshindrande, eller för psykiatriska observationsfall,
som behöver prövas i olika arbetssituationer, in. fl.

Kungl. Maj:ts proposition nr 140

Med sällskapets förslag till placering av administrationsbyggnaden skulle
denna få ett centralt läge i förhållande till de slutna och de öppna avdelningarna.
Det skulle bli lättare för behandlingspersonalen att stå i kontakt
med intagna på de öppna avdelningarna. De på sistnämnda avdelningar
boende, som bör arbeta på verkstaden på område B, kunde passera
genom grind i södra inhägnadspartiet. Från område A måste portar ordnas
i omslutningsmuren, som gränsar mot B-området. Till område C bör finnas
kulvert, men även portar i muren för transporter till och från område B.
Om så finns lämpligt, kan verkstadsbyggnaden isoleras med lägre nätstängsel
mot administrationsbyggnadens norra del. Avståndet tvärs över det
slutna B-området blir av en längd, som medger så stort mellanrum mellan
verkstaden och administrationsbyggnaden, att härav ej behöver uppstå
några som helst olägenheter. Enligt sällskapets förslag erfordras kulvert
endast mellan slutna C-avdelningen och isoleringen i administrationsbyggnaden
på område B. Största delen av de kalkylerade utgifterna för gångoch
ledningskulvertar skulle kunna inbesparas.

Gårdsbevakningen på område C bör ordnas genom två patrullerande vakter
dygnet om. Förslaget att uppföra vaktkurer avstyrkes. Område B skulle
enligt sällskapets mening likaledes avpatrulleras hela dygnet, medan klientelet
på område A såsom hittills inte skulle fordra gårdsbevakning nattetid
och dagtid endast vid gemensamma promenadtider. Besöksrummen i nuvarande
entrébyggnaden bör utnyttjas för de i avdelning A boende.

Föreningen tjänstemän inom kriminalvården föreslår, att någon utbyggnad
av öppna platser på Hall icke skall äga rum utan att de öppna platserna
fördelas på sidoanstalterna, så att dessa förutom de 80 slutna platserna erhåller
vardera 30 öppna vårdplatser. Under dessa förhållanden synes icke
några nya verkstäder för öppenplatsklientelet behöva inrättas på Hall. Vidare
synes den föreslagna utbyggnaden dra onödigt stora kostnader genom
de exceptionellt stora muromgärdade områdena med beteckningen B och C.
Föreningen anser, att den nya slutna flygeln bör kunna placeras på området
A samt att den nya verkstadsbyggnaden kan förläggas utmed omfattningsmuren,
lämpligen utefter södra sidan. Administrationsbyggnaden bör även
kunna förläggas i omedelbar anslutning till omfattningsmuren vid norra
sidan, varigenom särskild portvaktsstuga utgår. Genom dessa förändringar
i forslaget synes en väsentlig besparing kunna göras i fråga om byggnadskostnaden
för omfattningsmurar och kulvertar, utan att några väsentliga
nackdelar uppstår. En lämplig idrottsplan bör kunna erhållas, om en del
av området B inhägnas med stängsel. Vid sidoanstalterna synes också administrationsbyggnaderna
kunna uppföras i anslutning till omfattningsmur
eller staket.

Sveriges fångvårdsmannaförbund förmenar, att korridorbredden i bostadscellvåningarna
— enligt skissritningarna — till den slutna paviljongen
på C-området är för knappt tilltagen. I korridoren finns dörrar till tjugo
bostadsrum för interner, tio på varje sida. Samtliga dörrar skall kunna
öppnas utåt korridoren. Det disponibla utrymmet blir därför mycket knappt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 140

Särskilt vid de tillfällen, då samtliga dörrar är öppnade, blir korridorerna
svårframkomliga och lätta att blockera. Det knappa utrymmet kommer att
medföra trängsel och onödig irritation för såväl klientel som personal. En
ökning av korridorbredden är därför erforderlig.

Utredningens förslag till lösning av den yttre bevakningen av anstalten
genom uppförande av bevakningstorn i omslutningsmurens diagonalhörn
tillstyrkes. Anordningen är, som nu kan bedömas, den mest effektiva som
kan ernås med hänsyn till den för uppgiften avdelade personalstyrkan. På
så sätt kan den övervägande delen av anstaltsområdet samt anstaltens närmaste
omgivningar utanför omslutningsmuren hållas under ständig uppsikt,
vilket ur säkerhetssynpunkt är nödvändigt vid en anläggning av denna
karaktär och storleksordning.

Rättspsijkiatriska föreningen håller före, att det, enligt den erfarenhet
som vunnits beträffande svenska förhållanden, när det gäller sinnessjukvården
inom fångvården, är fördelaktigt, att man jämte några isoleringsrum
har salar med plats för flera patienter. Föreningen anser vidare sannolikt,
att man utan större risk kan pruta av något på lokalerna för somatisk behandling
och undersökning.

I fråga om personalbostäder erinrar statskontoret att från statsmakternas
sida vid upprepade tillfällen framhållits, att tjänstebostäder i
princip endast bör uppföras för personal, som på grund av sin tjänst
måste bo vid arbetsplatsen. Medicinalstyrelsen, som finner det icke klart
framgå i vilken utsträckning läkarna skall beredas tjänstebostäder vid Hallanstalten,
anser sig böra framhålla, att icke blott överläkarna bör bo vid
anstalten utan även minst två av de underordnade läkarna, detta med hänsyn
till att jourtjänst måste ordnas vid en anstalt, där behandlingen med
rätta måste vara i hög grad medicinskt betonad och där komplikationer av
olika slag kan förutsättas bli relativt vanliga och kräva ett omedelbart sakkunnigt
ingripande. Sveriges fångvårdsmannaförbund understryker kravet
att bostadsförhållandena blir lösta på ett för personalen tillfredsställande
sätt och att personalorganisationen beredes tillfälle till överläggningar
därom, innan frågan slutgiltigt avgöres. Bostadsberäkningen förefaller enligt
föreningens för tjänstemän inom kriminalvården mening vara alltför
optimistisk. Flera bostäder torde vara erforderliga för personalen. Det är
olämpligt att skjuta problemet på framtiden, vilket kommer att avsevärt
försvåra rekryteringen av lämpligt folk, om bostäder ej kan erbjudas i tillräcklig
omfattning redan från början. De föreslagna lägenhetsarealerna
synes vara alltför standardiserade; behoven är mycket olika inom olika
familjer och föreningen föreslår fördenskull en differentiering.

Utredningens förslag angående personalbehovet har föranlett
vissa yttranden. Fångvårdsstyrelsen finner med hänsyn till den ställning
styrelsen tagit till huvudfrågan i de sakkunnigas förslag icke anledning att
närmare ingå på en granskning av personalberäkningarna. I vad avser valet
av tjänstekategorier har styrelsen intet att erinra. Vad angår arbetsdriften
förordar styrelsen viss mindre utökning av personalen. Därest Hallanstal (>

Ilihang till riksdagens protokoll 1955. 1 samt. .Yr 140

Kungl. Maj:ts proposition nr 140

ten, utan att anstaltsgrupperingen genomföres, finnes böra utbyggas till att,
såsom styrelsen föreslagit, omfatta sammanlagt omkring 225 platser, ökar
denna utbyggnad behovet av personal. Enligt styrelsens mening erfordras
dels att anstalten, som är kassaanstalt för Håga, Kalmar och Västervik,
för det kamerala arbetet erhåller förstärkning med en tjänst såsom kansliskrivare,
dels att för verkstadsdriften, genom att den till anstaltsgrupperingen
hörande ingenjörstjänsten (lönegrad 25) faller bort, tillsättes en
arbetsledartjänst, vilken liksom fallet är vid anstalten å Långholmen blir
arbetsassistent i lönegrad 23, dels att en assistenttjänst i lönegrad 23 inrättas
för ledning av fritidsverksamheten (jämväl på Håga), dels att ytterligare
en tjänst såsom socialkurator i lönegrad Ce 19 inrättas, dels ock att
en befattning som biträdande köksföreståndare i lönegrad 12 inrättas. Fångvårdsstyrelsen
vill vidare framhålla, att, oberoende av om ytterligare gruppindelning
av anstalter kommer till stånd, en sådan minskning av styrelsens
personal som föreslagits i årets statsverksproposition (II ht s. 114) icke är
möjlig, i vad angår socialbyrån. Styrelsen tillägger:

Det har nämligen visat sig, sedan beslutanderätten i vissa behandlingsfrågor
överlämnats till styresmännen vid centralanstalterna, att de intagna
i stor utsträckning hänvända sig till styrelsen eller enskilda personer ''hos
styrelsen med framställningar i olika hänseenden. Dessa kunna avse ändringar
av ett av styresmannen fattat beslut eller önskemål om hjälp från
styrelsens sida för att ordna ett för den intagne trängande personligt problem
eller önskan om förklaring beträffande skälet till eller innebörden av
någon mot honom inom eller utom fångvården vidtagen åtgärd. I många
fall erfordras rätt tidsödande utredningar, som styrelsen icke kan skjuta
ifrån sig, enär den intagne i sådant fall anser att den centrala administrationen
är likgiltig beträffande hans angelägenheter. För just dessa ärenden
erfordras en socialt eller juridiskt skolad arbetskraft. Det synes därför nödvändigt
att styrelsen för dessa ärendens handläggning —’ frågan om ledningen
av kriminalvård i frihet beröres icke här — får behålla en av de
amanuenstjänster på socialbyrån som föreslagits till indragning.

Medicinalstyrelsen anser, att den föreslagna läkarstaben torde vara tillräcklig
för den första utbyggnadsetappen. I den mån överläkaren emellertid
— utöver sitt ansvar för ledningen av den medicinska verksamheten
vid Hallanstalten — även skall fungera som rådgivande psykiater för hela
anstaltsgruppen kan det dock sättas i fråga om läkarkrafterna kommer att
räcka till.

Antalet befattningshavare i de olika personalgrupperna synes enligt socialstyrelsen
väl avvägt i förhållande till antalet intagna och till de skiftande
arbetsuppgifterna. Med särskild tillfredsställelse konstaterar styrelsen, att
kvinnlig personal avses skola bestrida vissa vårduppgifter.

Svenska fångvårdssällskapet förordar beträffande Hall, att ytterligare en
tjänst som arbetsterapeut inrättas. Därjämte finner sällskapet det erforderligt
med ytterligare minst en bilförare, eftersom det av förslaget kan utläsas,
att man utöver personbil räknat med lastbil och paketbuss men i
personalförteckningen endast upptagit två bilförartjänster. Till att ordna

Kungl. Maj.ts proposition nr 140

vikarier vid förordnanden, semestrar och sjukledigheter, för kontroll av
kompensationsledigheter och obekväm arbetstid samt för tillsyn av säkerhetsanordningar
m. m. inom anläggningen fordras en särskild tjänsteman.
Sällskapet tillstyrker därför inrättandet av en befattning som överuppsyningsman,
vilket förordades av säkerhetsanstaltsutredningen men inte medtagits
av fångvårdsbyggnadsutredningen.

I fråga om de föreslagna personalstaterna noterar föreningen tjänstemän
inom kriminalvården med tillfredsställelse, att det ursprungliga förslagets
starkt reducerade kår av fångvårdstjänstemän av högre grad i det
föreliggande förslaget förstärkts genom inrättande av två tjänster som
anstaltsdirektör och två som fångvårdsassistent. Beträffande frågan om anställandet
av psykologer vid anstalterna vill föreningen erinra om, att någon
utbildning av s. k. kliniska psykologer ännu icke ägt rum och att frågan
härom ännu endast ligger på utredningsstadiet. En akademiker med
enbart teoretisk utbildning motsvarande fil. lic.-examen i psykologi kan
enligt föreningens mening uträtta föga inom den praktiska kriminalvården.
Även om en viss tillgång på kliniska psykologer framdeles kommer
att finnas, är dessa enligt föreningens mening av föga värde, såvida de
icke jämsides med sin vetenskapliga utbildning förskaffat sig ingående
erfarenhet om kriminalvårdens klientel och dess speciella reaktionssätt. Endast
under dessa förutsättningar kan psykologen göra den insats i terapeutiskt
avseende, som de sakkunniga förväntar.

Svenska psykiatriska föreningen finner, att det antal läkare, som föreslås
skola handha behandlingen vid klientelet, med hänsyn till den allmänna
bristen på psykiatrer är rimligt, men fruktar, att besättandet av
dessa tjänster kommer att bli omöjligt inom överskådlig tid.

Rättspsykiatriska föreningen vill förorda, att en enda person blir chef vid
Hallanstalten, och det synes föreningen naturligt, att, såsom säkerhetsanstaltsutredningen
föreslagit, chefpsykiatern även blir styresman. Föreningen
vill bestämt avråda från att psykiatrerna belastas med jämväl kroppssjukvård
inom anstalten, och föreningen vill för sin del rekommendera, att
det vid anstalten deltidsanställes en läkare med kompetens att vara överläkare
vid odelat lasarett samt att det vid hans sida skall finnas en röntgenkonsulent.
Om en EEG-avdelning inrättas, måste givetvis en särskild
EEG-konsult arvodesanställas. I den mån det är avsett, att medicinsk-psykiatrisk
vård skall lämnas de provutskrivna, synes det föreningen nödvändigt,
att en tjänst som hjälpverksamhetsöverläkare, och då lämpligen med
placering i Stockholm, inrättas. Denna läkare bör i så fall till sin hjälp
erhålla eu socialkurator och ett kontorsbiträde. Det framgår inte av förslaget,
om det är avsett, alt rättspsykiatriska utlåtanden skall skrivas vid
anstalten. Om så är fallet, torde det vara nödvändigt, att ett arbetslag beslående
av en överläkare, en socialassistent och ett kontorsbiträde anstältes
och alt lämpliga lokaler också iordningställes för dessa. Om avsikten
är den, all dylik verksamhet icke skall bedrivas vid anstalten, vill föreningen
föreslå, att förenämnda undersökningsarbetslag placeras vid annan lämp -

Kungl. Maj.ts proposition nr HO

lig fångvårdsanstalt. Det vore i hög grad beklagligt och olyckligt om rättspsykiaterkåren
skulle på administrativ väg decimeras med ytterligare en
undersökningsläkare samtidigt som antalet undersökningsfall hopas. För
övrigt förutsätter föreningen, att över läkartjänsten vid Västervik bibehålies.
Beträffande behovet av underordnad sjukvårdspersonal är föreningen
icke beredd att nu ta ställning. Föreslagna personalkadrar synes emellertid
icke vara tillräckliga och motsvarar icke vanlig sinnessjukhusstandard. Föreningen
föreslår, att det tages under övervägande, om icke en del av personalen
bör utbytas mot sådan som utbildats inom sinnessjuk vården.

Vad angår befattningshavarnas löneställning och
tjänstebenämningar uttalar statens lönenämnd, att förslaget att
hänföra tvätteriets föreståndare vid Hall till lönegraden 20 förefaller icke
tillräckligt motiverat. Nämnden vill ifrågasätta, om icke lönegraden 18
närmast bör komma i fråga. Löneställningen för arbetsledarpersonalen på
det föreslagna tryckeriet vid samma anstalt finner nämnden något för hög
jämförd med nuvarande placering för motsvarande befattningshavare vid
Långholmen och föreslår, att de båda tjänsterna som yrkesmästare hänföres
till lönegraderna 16 respektive 14. Lönenämnden kan icke finna tillräckliga
skäl för den lönegradsplacering —- lönegraden 15 — som föreslagits
för en av de kamerala biträdestjänsterna vid var och en av de
båda sidoanstalterna. Dessa tjänster bör hänföras till samma lönegrad
(13), som gäller för sidoanstalter av motsvarande storleksordning inom redan
befintliga räjonger för vanligt fångförvar. Beträffande sidoanstalternas
arbetsledarpersonal anser nämnden de för träindustri föreslagna yrkesmästartjänsterna
— en på varje anstalt — i 18 lönegraden för högt placerade
i jämförelse med en motsvarande befattning vid snickeriet på Härlanda
(lönegraden 16). Lönenämnden föreslår därför, att tjänsterna hånföres
till 16 lönegraden. Vad gäller sidoanstalternas ekonomipersonal vill
nämnden endast ifrågasätta, om icke de båda ekonomibiträdestjänsterna —
vilka, en på varje anstalt, föreslagits placerade i 8 lönegraden — enligt
för fångvården i allmänhet gällande normer bör hänföras till 7 lönegraden.
Vad angår tjänstebenämningar anser nämnden, att tvättmästare respektive
tvättföreståndare bör ersättas med yrkesmästare. I betänkandet har utredningen
redovisat de för jordbruket vid Hall avsedda arbetsledande tjänsterna
under skilda beteckningar i syfte att därmed markera själva arbets
uppgifterna. Redan befintlig personal med motsvarande göromål redovisas
emellertid i vederbörande personalförteckningar under benämningar såsom
■överkonstapel och vaktkonstapel. Något skäl att för här ifrågavarande personal
göra ett avsteg från gällande principer beträffande tjänstebenämningarna
synes icke föreligga. Benämningen lantbruksinspektor, som redan finns
upptagen i fångvårdsstaten, synes emellertid böra ersätta benämningen
assistent för ifrågavarande arbetsledartjänst vid Hall.

Om Hallanstalten utbygges på sätt fångvårdsstyrelsen föreslagit, erfordras
enligt styrelsens mening dels att styresmannen uppflyttas från direktör
i Ca 29 — med rätt till särskilt lönetillägg — till anstaltsdirektör i Ca 31,

Kungl. Maj:ts proposition nr HO

d. v. s. samma lönegrad som direktör stjänsten å Svartsjö, som har 200
platser, inklusive åt fångvården upplåtna platser, dels att nuvarande assistenttjänsten
i Ca 22 — med rätt till särskilt lönetillägg — uppflyttas till
lönegrad 23 med bibehållen tjänstetitel och åliggande att jämväl i fortsättningen
biträda styresmannen i det administrativa arbetet, dels ock att köksföreståndaren
uppflyttas till lönegrad 14.

Medicinalstyrelsen framhåller, att den föreslagna personalens lönegradsplacering
ej helt synes överensstämma med vad som gäller för den statliga
sinnessjukvården. Utredningen har placerat kvinnlig tvättföreståndare i lönegrad
13, medan motsvarande tjänstemän vid statens sinnessjukhus är placerade
i Ca 12 eller Ca 10. Vidare har föreslagits placering i lönegrad 12 av
ladugårdsförman och stallförman, medan vid statens sinnessjukhus föreståndare
för ladugård och svinstall är placerade i respektive Ca 11 och Ca 10.
Trädgårdsmästare har föreslagits placerad i lönegrad 14. Vid statens sinnessjukhus
är placeringen Ca 15 vid de stora sinnessjukhusen och Ca 13 vid de
mindre. En tjänst som förrådsförvaltare har placerats i 14 lönegraden, under
det att vid större statliga sinnessjukhus förrådsförman är placerad i
Ca 13. Vid de mindre sinnessjukhusen tjänstgör i allmänhet ett ekonomibiträde
i 11 lönegraden som förrådsförman. Eldartjänsterna har föreslagits
placerade i lönegrad 11 liksom tjänster som bilförare. Vid statens sinnessjukhus
är endast ett fåtal eldare placerade i Ca 11, medan det stora flertalet
har placering i Ca eller Ce 10. Såsom chaufförer är anställda ekonomibiträden
i Ca eller Ce 10. Slutligen har utredningen föreslagit ekonomibiträdestjänst
i lönegrad 8. Häremot må anföras, att vid statens sinnessjukhus
anställda kvinnliga ekonomibiträden är placerade i 4—7 lönegraderna, av
vilka biträdena i lönegrad 7 uteslutande tjänstgör som kokerskor och biträdena
i lönegrad 6 är antingen barföreståndare, biträdande kokerskor eller
telefonister. Övriga tjänster (det övervägande antalet) är placerade i Ce 5
eller Ce 4. Styrelsen anser sig böra föreslå, att i fråga om personalens lönegradsplacering
likformighet med motsvarande tjänster inom den statliga
sinnessjukvården eftersträvas. Styrelsen har därjämte bemärkt, att psykologtjänsterna
placerats i 29 lönegraden, medan i 1947 års psykopatvårdsutrednings
betänkande (SOU 1952:46) motsvarande tjänst placerats i Ce 25.

Enligt socialstyrelsens uppfattning bör socialkuratorerna uppflyttas från
19 och 17 lönegraden till 23 respektive 21 lönegraden. Avsevärda svårigheter
torde under lång tid framåt eljest föreligga att förvärva tillräckligt kvalificerad
arbetskraft till dessa viktiga befattningar.

Statskontoret anser, att frågan om överförande till avlöningsstat av personal
som avlönas med medel från jordbruksdrift lär få prövas sedan slutlig
ställning tagits till 1948 års anställningsutrednings betänkande om löneplan
eller kollektivavtal.

Svenska fång vårdssällskapet förordar, att kuratorernas löneställning omprövas.
Sakligt sett kan ej förebäras någon anledning att placera kuratorerna
lägre än exempelvis elevvårdsassistentcrna vid Roxtuna. Först med

86 Kungl. Maj.ts proposition nr HO

en löneställning av nämnda nivå blir det möjligt att få en stabil personuppsättning.

Föreningen tjänstemän inom kriminalvården anser, att de senaste årens
reformer inom fångvården, framför allt anstaltsgrupperingen, har medfört,
att de högre fångvårdstjänstemännen belastats med så kvalificerade och
ansvarsfulla uppgifter, att kravet på en genomgående väsentlig höjning av
tjänsternas lönegradsplacering gör sig med särskild kraft gällande.

Svenska psykiatriska föreningen ifrågasätter, om icke läkartjänsterna bör
placeras i högre lönegrad än motsvarande tjänster inom sinnessjukvården
med hänsyn till arbetets särpräglade och påfrestande natur.

Svensk kuratorsförening förmenar, att man vid den föreslagna lönesättningen
för kuratorerna måste räkna med att personer, intresserade av arbete
bland missanpassade, kommer att föredraga de i 23 lönegraden placeraxie
assistenttjänsterna inom fångvården eller vid ungdomsvårdsskolorna.
Även skyddskonsulentverksamheten kommer att starkt konkurrera
om den för ifrågavarande arbete kvalificerade arbetskraften. Kuratorstjänsterna
inom fångvården — placerade i 17 och 19 lönegraderna — kommer
som hittills endast att bli rekryterings- och genomgångstjänster.

Inrättandet av inackorderingshem anser Göta hovrätt vara ett
förslag till effektivisering av kriminalvården i frihet för ifrågavarande
klientel som bör prövas. Även medicinalstyrelsen ställer sig positiv till förslaget.
Statskontoret däremot avstyrker inrättande av inackorderingshem
och uttalar, att enligt ämbetsverkets mening bör den eftersträvade effektiviseringen
av den öppna vården kunna komma till stånd inom vårdsystemets
nuvarande ram, d. v. s. med enskild övervakning.

I fråga om kostnaderna för anstalterna uttalar byggnadsstyrelsen,
att den skyndsamhet, med vilken utredningen med hänsyn till direktiven
ansett sig böra bedriva arbetet, har medfört alltför knapp tid för ett så omfattande
projekteringsarbete. Styrelsen vill därför understryka, att förslagen
ej hunnit tillräckligt genomarbetas i byggnadstekniska avseenden. Byggnadsstyrelsen
har sålunda bl. a. räknat med att flertalet av de projekterade
byggnaderna skall uppföras av fabrikstillverkade betongelement. Då denna
fråga emellertid ej hunnit i detalj utredas, har styrelsen vid den gjorda
överslagsberäkningen ej heller ansett sig kunna räkna med den lägre anläggningskostnad,
som ett dylikt byggnadssätt torde kunna medföra i förhållande
till tradionellt byggande. Styrelsen finner den beräknade sammanlagda
överslagskostnaden för utbyggnad av Hallanläggningen och två sidoanstalter
— ca 70 000 kronor per vårdplats, varvid kostnaderna för personalbostäder
icke inräknats — förhållandevis hög; dock synes denna kostnad,
med hänsyn till de givna förutsättningarna och efter jämförelse med
motsvarande kostnader inom andra liknande vårdområden, böra godtagas.

Fångvårdsstyrelsen uttalar, att sjukhusbyggnaden vid Hall av skissen att
döma skulle bli en envåningsbyggnad, 120 m lång med tre flyglar. Styrelsen
håller före, att en tvåvåningsbyggnad blir mera ändamålsenlig och därtill
billigare. Styrelsen finner icke osannolikt, att uppförandet av en ny köks -

Kungl. Maj. ts proposition nr HO

byggnad icke behöver ställa sig dyrare än en ombyggnad av det nuvarande
köket; att säga något säkert därom är omöjligt, förrän en ingående undersökning
verkställts.

Beträffande kostnaden för öppna platser anför styrelsen:

Enligt de sakkunnigas kalkyler skulle anläggningskostnaderna för två
öppna avdelningar vid Hall (40 platser) uppgå till 420 000 kronor och for
två verkstäder till 500 000 kronor eller sammanlagt 920 000 kronor, vilket
belopp utslaget på 40 platser ger en platskostnad av 23 000 kronor. Härtill
kommer den öppna vårdens andel i de kostnader, som äro en konsekvens
av det utvidgade platsantalet. Hit höra kostnaderna för

centralkök .........................

om- och tillbyggnad av panncentralen

värmekulvertar .....................

yttre vatten- och avloppsledningar . ..

reningsverk ........................

vägar, planering och ytterbelysning . ..
arvoden, administration och oförutsett

............. 600 000

............. 850 000

.............. 260 000

.............. 165 000

.............. 200 000

.............. 650 000

.............. 1 503 000

Summa kronor 4 228 000

Om beloppet slås ut på de 187 slutna och öppna platser som skulle inrättas
ger detta i runt tal ett belopp av 23 000 kronor per plats

Kostnaden för en öppen plats skulle då uppgå till (23 000 + 23 000)
46 000 kronor. Härav kan emellertid icke den slutsatsen dragas, att kostnadsminskningen,
därest de 40 öppna platserna icke inrättas, blir sa stor som
(40 X 46 000) 1 840 000 kronor.

I platskostnaden böra ingå även kostnaderna för byggandet av personalbostäder.
Då det icke synes möjligt att avgöra, i vilken omfattning uppförandet
av dessa bostäder är en konsekvens av platsantalets ökning — det
kan också sammanhänga med en eftersläpning i fråga om bostadsbyggandet
vid anstalten — anser sig styrelsen, efter detta påpekande, böra lamna
dessa kostnader utanför.

I fråga om de föreslagna två sidoanstalterna må erinras om att envar av
dem är avsedd för 90 intagna: 80 i slutna och 10 i öppna avdelningar. Vid
beräkning av platskostnaden beträffande den öppna vården bör denna proportionellt
belastas med samtliga upptagna kostnader för själva anstaltsbyggngderna
(4 600 000 kronor) med avdrag för fyra slutna förläggnmgsbyggnader
(805 000 kronor), omslutningsmur (400 000 kronor) och två
vakttorn (25 000 kronor). Med dessa avdrag utgöra kostnaderna (4 600 000

— 805 000 _ 400 000 — 25 000) 3 370 000 kronor, varav på varje plats i

den öppna vården kommer en nittiondedel eller omkring 37 400 kronor. Om
härtill lägges en nittiondedel av kostnaderna, 2 250 000 kronor, för de personalbostäder
som skola inredas för 34 av 49 befattningshavare (= cirka
70 % av personalen) ökas platskostnaden med 25 000 kronor till 62 400
kronor. Detta berättigar icke slutsatsen att kostnadsminskningen, därest de
10 öppna platserna icke inrättas, blir så stor som (10 X 62 400) 624 000
kronor.

Till jämförelse vill styrelsen framhålla, att platskostnaderna för de nuvarande
två kolonierna för förvarade och internerade, Orretorp och Sjöboda,
uppgått till omkring 13 600 kronor respektive 11 000 kronor.

Kungl. Maj.ts proposition nr liO

I fångvårdsbyggnadsutredningens förslag är, såsom de sakkunniga särskilt
understryker, kalkylerna endast överslagsberäkningar. Då vissa för
projektets bedömande betydelsefulla ritningar icke är att tillgå och beskrivningen
i texten är knapphändig, blir det omöjligt att underkasta de
preliminära kalkylerna närmare granskning. Till följd av dels den ovisshet
som sålunda råder angående de verkliga kostnaderna för byggnader m. m.
inom anstaltsorganisationen, dels det förhållandet att styrelsens förslag
endast är ett utkast, som icke kunnat närmare utarbetas, går det heller
icke att ange hur stora besparingar, som skulle uppnås därest anstaltsanläggningen
på Hall utformades enligt styrelsens förslag. Såvitt nu kan bedömas
skulle vid ett genomförande av styrelsens förslag besparingar kunna
ernås beträffande bl. a. dels planering och vägar (anstaltsområdet blir
mindre och mera koncentrerat), dels gångkulvertar, ledningar för elström,
värme, vatten och avlopp, dels inhägnader (genom att mur kring verkstadsområdet
utbytes mot nätstängsel och genom att entré- och sjukhusbyggnader
helt eller delvis ersätter mur), dels administrationsbyggnaden (expeditionslokalerna
blir färre, byggnaden uppföres i två våningar i stället för en),
dels verkstadsbyggnaderna (intagna från både slutna och öppna avdelningar
arbetar i gemensamma verkstäder, varigenom två för de öppna avdelningarna
avsedda verkstäder kan slopas), dels ock personalen (koncentrationen
gör arbetet mindre tidskrävande). Förslaget medför däremot ökade kostnader
för bl. a. dels arbetsterapiflygel, dels ytterligare byggnader för besöksrum
m. m. vid entrén, dels ombyggnad av nuvarande expeditionsbyggnad
och köksbyggnad, dels ock utvidgade verkstäder på verkstadsområdet.

Svenska psykiatriska föreningen erinrar därom, att byggnadskostnader,
inventarier och utrustning samt personalbostäder vid den planerade utbyggnaden
av Hall med sidoanstalter beräknats komma att uppgå till 33 750 000
kronor. Genom förslaget skulle platser erhållas för 471 interner, varav 104
platser redan finns på Hall. 367 platser skulle sålunda nyskapas. Om 4 psykopatsjukhus
i enlighet med 1947 års psykopatvårdsutrednings förslag i
betänkandet angående psykopatvård m. m. (SOU 1952: 46) uppfördes,
skulle dessa kosta ca 30 000 000 kronor och ge plats åt (4 X 124) 496 psykiskt
abnorma. Vardera av de båda sidoanstalterna för 90 interner förutsättes
komma att kosta 7 500 000, d. v. s. samma belopp som de föreslagna
psykopatsjukhusen för 124 patienter. De senare är dessutom fullständigt
medicinskt utrustade. Driftkostnaderna för 4 psykopatsjukhus skulle dock
ställa sig cirka 2 miljoner kronor dyrare än för de planerade anstalterna,
vilket dock enligt föreningens mening väl uppväges av den mer adekvata
medicinska karaktären av sjukhusen samt av det vunna antalet vårdplatser.

Kungl. Maj.ts proposition nr HO

Övriga frågor

Yrkanden

Fångvårdsstyrelsen (skr. 12/8, 22/11 1954) hemställer, att anslaget höjes
med 560 500 kronor.

ökning Minsk
ning

1. Tjänsteförändringar

a) 1 läkare Cg 29—Ce 29 (Långholmen)................. 1 836 —

b) 1 föreståndare Ca 19—Ca 23 (Kalmar)................ 2 466 —

1 föreståndare Ca 19—Ca 21 (Orretorp)............... 834 —

1 föreståndare Ce 19—Ce 21 (Hildero)................ 834 —

1 föreståndare Cg 19—Cg 21 (Sjöboda)............... 558 —

c) 4 uppsyningsmän Ca 16—Ca 18 (Långholmen, Hall,

Mariestad, Härnösand)............................. 4176 —

10 överkonstaplar Ca 14—uppsyningsmän Ca 16 ........ 8 040 —

d) 2 överkonstaplar Ca 14—uppsyningsmän Ca 16 (sinnes sjukavdelningama

i Malmö och å Härianda)......... 1 608 —

e) 15 dagkonstaplar Ca 12—överkonstaplar Ca 14 ........ 5 925 —

f) 50 vaktkonstaplar Ce 12—Ca 12..................... — —

g) 1 vaktkonstapel Ce 12—yrkesmästare Ce 16 (Falun) ... 1 584 —

h) 1 vaktkonstapel Ce 12—yrkesmästare Ce 16 (Luleå) ... 1 584 —

i) 1 vaktkonstapel Ce 12—yrkesmästare Ce 16 (Johannes berg).

............................................ 1 584 —

j) 1 vaktkonstapel Ce 12—yrkesmästare Ce 16 (Åby)---- 1 584 —

k) 1 yrkesmästare Ce 16—Ce 18 (Härianda).............. 1 044 —

1 yrkesmästare Ce 14—Ce 16 (Härianda).............. 804 —

2 vaktkonstaplar Ce 12—arbetsterapeuter Ce 14 (Här landa)

............................................ 1 560 —

l) 1 vaktkonstapel Cg 12—arbetsterapeut Cg 14 (Jönkö ping)

............................................. 548 —

m) 1 vaktkonstapel Ce 12—yrkesmästare Ce 16 (Mäshult) . 1 584 —

n) 1 vaktkonstapel Ce 12—yrkesmästare Ce 14 (Singeshult) 780 —

o) 1 vaktkonstapel Ce 12—arbetsterapeut Ce 14 (Håga). .. 780 —

p) 1 vaktkonstapel Ce 12—arbetsterapeut Ce 14 (Karlstad) 780 —

q) 3 biträden för skriv- och kontorsgöromål Ce 8—kanslibi träden

Ce 11 ..................................... 5 220 —

3 kontorsbiträden Ca 8—kanslibiträden Ca 11......... 3 132 —

r) 5 kanslibiträden Ce 11—Ca 11....................... —

2. Personalförstärkningar m. m.

a) 2 socialassistenter Ce 17 å sinnessjukavdelningar........ 22 800 —

b) 2 sociala kuratorer Ce 17 (Långholmen, Västervik)...... 22 800 —

c) 1 vaktkonstapel Ce 12 (Härianda).................... 9 300 -

d) 3 bilförare Ca 11 (för centralanstaltemas nya bilar)..... 26 964 -

Kungl. Maj:ts proposition nr HO

Ökning

Minsk ning -

e) 1 arbetsterapeut Ce 14 (Härnösand)................... 10 080 —

f) 1 yrkesmästare Ce 14 (Östersund).................... 10 080 —

g) 1 yrkesmästare Ce 14 (Luleå)........................ 10 080 —

h) 1 arbetsterapeut Ce 14 (Långholmen)................. 10 080 —

i) 1 yrkesmästare Ce 14 (Johannesberg)................. 10 080 —

j) 1 yrkesmästare Ce 14 (Visby)........................ 10 080 —

k) 1 arbetsterapeut Ce 14 (Örebro)...................... 10 080 —

l) 1 yrkesmästare Ce 14 (Härianda)..................... 10 080 —

m) 1 yrkesmästare Ce 14 (Mäshult)...................... 10 080 —

n) 1 yrkesmästare Ce 16 (Vänersborg)................... 10 884 —

o) 1 yrkesmästare Ce 16 (ödevata)...................... 10 884 —

p) 1 arbetsterapeut Ce 14 (Norrköping).................. 10 080 —

q) 1 arbetsterapeut Ce 14 (Västervik)................... 10 080 —

r) 1 första sköterska Ce 12 (Håga)................... 9 300 —

s) Personal för två kolonier, beslutade vid 1954 års riksdag,

m. m.: 2 föreståndare Ce 21, 1 social kurator Ce 17, 2
yrkesmästare Ce 16, 2 överkonstaplar Ce 14, 2 yrkesmästare
Ce 14, 7 vaktkonstaplar Cg 12, 2 ekonomibiträden
Cg 8 och 1 biträde för skriv- och kontorsgöromål 182 964 —

Personal för kolonien Lingatan: 1 föreståndare Ce 21, 1
yrkesmästare Ce 16, 1 överkonstapel Ce 14, 3 vaktkonstaplar
Cg 12 och 1 ekonomibiträde Cg 8 ............ 67 752 —

t) Arvoden till fritidsledare............................ 3 000 —

u) 1 kanslibiträde Ce 11 (Håga), 1 biträde för skriv- och kon torsgöromål

med halvtidstjänstgöring (Växjö)........ 12 612 —

v) 1 direktörsbefattning Ca 30 å övergångsstat indrages .... — 22 884

3. Arvoden och särskilda ersättningar

a) Arvode till biträdande överläkare vid sinnessjukavdel ningen

på Långholmen............................ 1 440 —

b) Särskild ersättning för sinnesundersökningar............ 30 000 —

c) Ersättning åt kroppssjukläkare vid fångvårdsanstalten i

Härnösand......................................... 4 800 —

d) Ersättning för yrkesrådgivning....................... 7 000 —

4. Omräkning

2 maskinmästare Ca 17—Ca 18; avrundning............ 1 059 —

583 384 22 884

+ 560 500

Motiv

1. Tjänsteförändringar

a) Såsom överläkare vid sinnessjukavdelningen å Långholmen tjänstgör
från och med budgetåret 1953/54 professorn i rättspsykiatri å Karolinska

Kungl. Maj.ts proposition nr HO

institutets stat. Vid avdelningen finnes två ordinarie förste läkare samt två
extra ordinarie förste läkare. Av de sistnämndas båda befattningar överfördes
den ena från extra till extra ordinarie stat från och med budgetåret
1954/55, medan den andra inrättades från och med budgetåret 1953/54 med
anledning av anstaltsgrupperingen. Vidare finnes en läkare i Ce 29 och en
läkare i Cg 29. Beträffande sistberörda tjänst hemställde styrelsen år 1953,
att tjänsten måtte förändras till extra ordinarie, men detta föranledde ej
någon åtgärd (II ht 1954 s. 55, 57 och 66). Med hänsyn till det stadigvarande
behovet av tjänsten samt tjänstens betydelse ur rekryteringssynpunkt upprepar
styrelsen detta yrkande.

b) I samband med att fångvårdsanstalterna för ordinärt manligt fångklientel
organiserats i grupper har föreståndartjänsterna vid vissa anstalter, som
beröres av omorganisationen, uppflyttats i lönegrad, i det att föreståndartjänster,
som varit placerade i lönegrad 19, uppflyttats till lönegrad 21. Kvar
i förstnämnda lönegrad står föreståndarbefattningarna vid anstalterna för
förvarade och internerade i Kalmar samt å Orretorp och Sjöboda ävensom
vid ungdomsanstalten Hildero. Att bibehålla dessa fyra föreståndartjänster i
lönegrad 19 kan icke anses rättvist, enär tjänsteinnehavarna till följd avklientelets
beskaffenhet har minst lika krävande uppgifter som de föreståndare,
vilka i samband med nyssnämnda anstaltsgruppering inplaceras i lönegraden
21. Vad Kalmar beträffar har anstalten 65 platser för huvudsakligen
förvarade. Då föreståndare vid alla andra anstalter av gamla straffängelsetypen
med 45—65 vårdplatser utan undantag är placerade i lönegrad 23,
föreslår styrelsen, att föreståndaren i Kalmar uppföres i lönegrad 23 och
övriga här angivna föreståndare i lönegrad 21.

I regleringsbreven från och med budgetåret 1947/48 har Kungl. Maj :t föreskrivit,
att styresmannabefattningen vid fångvårdsanstalten i Kalmar icke
må återbesättas utan Kungl. Maj :ts medgivande (jfr II ht 1947 s. 67). Fångvårdsstyrelsen
finner det angeläget, att sådant medgivande nu kan lämnas.
Kalmaranstalten har under de senaste åren undergått en sådan modernisering
och upprustning med arbetslokaler m. in., att den med fördel kan användas
även för vanligt fångklientel, sedan förvaringsklientelet överförts till andra
anstalter.

c) I föregående petitaskrivelse (jfr II ht 1954 s. 57) framhöll styrelsen,
att bevaknings&e/öte/s arbetsbörda genom straffverkställighetsreformen ökat
mer än bevakningsperso/w/ens, vilket försvårat rekryteringen av befälet. Behovet
av dugligt befäl såsom rekryteringsbas för föreståndartjänster hade
ytterligare skärpts genom beslutet om anstaltsgrupperingen. Under hänvisning
till vad sålunda anförts framför styrelsen ånyo sin framställning att
dels uppsyningsmanstjänsterna i Ca 16 å kronohäktesavdelningen vid
anstalten å Långholmen samt vid anstalterna å Hall, i Mariestad och i Härnösand
uppflyttas till uppsyningsmanstjänster i Ca 18 och dels en av befälstjänsterna
vid vart och ett av de gamla straffängelserna i Gävle, Kalmar,
Karlskrona, Karlstad, Kristianstad, Uppsala, Vänersborg, Västerås och Örebro
samt vid säkerhetsanstalten i Västervik, vilka ha 45—65 vårdplatser,

Kungl. Maj:ts proposition nr HO

uppflyttas till uppsyningsmanstjänst i Ca 16. Förslaget avser icke tillskapande
av nya tjänstegrader utan endast omfördelning inom redan befintliga
tjänstegrader med hänsyn till ändrade tjänstgöringsförhållanden.

d) Vid sinnessjukavdelningen på Långholmen finnes fyra överkonstaplar
jämte en uppsyningsman i lönegrad 18. Vid var och en av avdelningarna
i Malmö, å Härianda och i Härnösand finnes två överkonstaplar. Antalet
platser vid nämnda avdelningar är respektive 66, 28, 23 och 18. Ä ifrågavarande
avdelningar intages dels häktade, som skall undergå sinnesundersökning,
och dels fångar, som på grund av sinnesoro eller av annan orsak
ej kan förvaras på annan avdelning inom fångvården. I sistnämnda avseende
gäller det svårhanterliga intagna, som i fråga om behandlingen behöver de
särskilda resurser, vilka står till buds på avdelningarna. Härjämte måste i
stor utsträckning å sinnessjukavdelningarna förvaras straffriförklarade, som
avvaktar plats å sinnessjukhus. Beträffande avdelningen i Malmö är att
märka, att å nämnda avdelning intages jämväl sådana till ungdomsfängelse
dömda, som på grund av sin sinnesbeskaffenhet ej kan vårdas å ungdomsanstalterna.
Även om antalet platser å fångvårdens sinnessjukavdelningar
icke är så stort, vilar ett betydande ansvar på den befattningshavare, som
närmast under läkarna har att svara för vederbörande avdelning. Då han
vid de tillfällen då läkare icke finnes på avdelningen ofta måste handla självständigt,
kräves av honom grundlig sjukvårdsutbildning och stor erfarenhet
beträffande vården av detta särskilda klientel. För nu angivna uppgifter finnes,
såsom nyss nämnts, vid avdelningen å Långholmen en uppsyningsman
i lönegrad 18 och vid övriga avdelningar överkonstaplar. Fångvårdsstyrelsen
finner det påkallat, att en av de båda överkonstaplarna vid var och en av avdelningarna
i Malmö och å Härianda uppflyttas i uppsyningsmansgrad. Med
hänsyn till det mindre platsantalet å Härnösandsavdelningen påyrkas ej upnflyttning
i lönegrad av någon överkonstapel vid nämnda avdelning.

e) Styrelsen hemställde i föregående petita (jfr II ht 1954 s. 55 o. 57), att
20 av de s. k. dagkonstaplarna, som jämlikt riksdagens beslut äger uppbära
vikariatsersättning för fullgörande av göromål som ankommer på överkonstapel,
måtte uppflyttas till överkonstaplar. Enligt statsmakternas beslut
uppflyttades endast 5 dagkonstaplar till överkonstaplar. Styrelsens förslag
innebär nu, att återstående 15 dagkonstaplar uppflyttas.

f) Styrelsen har vid upprepade tillfällen i sina petitaskrivelser under
senaste tid framhållit (jfr II ht 1954 s. 58), att proportionen mellan ordinarie
och extra ordinarie vaktkonstaplar vore helt otillfredsställande. Den tid,
som åtgår innan vederbörande erhåller ordinarie tjänst, är avsevärt längre
än t. ex. vid de affärsdrivande verken. Vid 1954 års riksdag beslöts, att 25
extra ordinarie vaktkonstaplar av 75, som styrelsen begärt, skulle överföras
till ordinarie stat. Styrelsens hemställan avser nu återstående 50 extra
ordinarie vaktkonstaplar. Trots att antalet ordinarie vaktkonstapelstjänster
jämlikt beslut av 1953 och 1954 års riksdagar ökats med sammanlagt 50, är
väntetiden till ordinarieskap fortfarande över 10 1/2 år.

g) Medel har av 1953 års riksdag beviljats till komplettering av maskin -

Kungl. Maj:ts proposition nr 140

utrustningen vid den mekaniska verkstaden vid fångvårdsanstalten i Falun
(jfr II ht 1953 s. 48 f.). Härigenom får verkstaden, som förestås av en yrkesmästare
i Ce 14, en betydligt utökad kapacitet (från 10 till omkring 20 arbetsplatser),
vilket medför, att det diversearbete, som hittills bedrivits vid
anstalten, kan nedläggas. Arbetsledartjänsten i vaktkonstapelsgrad å diverseverkstaden
bör överföras till den mekaniska verkstaden; i samband
härmed föreslås att den förändras till tjänst som yrkesmästare i Ce 16
(verkstadsföreståndare).

h) Genom brev den 19 juni 1954 har Kungl. Maj:t bemyndigat fångvårdsstyrelsen
att till en arbetsledare i vaktkonstapelsgrad vid envar av fångvårdsanstalterna
i Jönköping och Luleå tills vidare till och med den 30
juni 1955 utbetala vikariatsersättning för bestridande av göromål som ankommer
på yrkesmästare i lönegrad 14. I den framställning, som låg till
grund för bemyndigandet, hade styrelsen i fråga om Luleåans tälten anmält,
att avsikten vore att där inrätta en sadelmakeriverkstad för tillverkning
av arbetshandskar. Sedermera har styrelsen från försvarsdepartementet fått
en förfrågan, huruvida styrelsen vore i tillfälle att vid sina anstalter övertaga
sadelmakerireparationerna för försvarsväsendet. Dessa bedrives nu vid
sex verkstäder, anordnade vid Lv 2 i Linköping, Gotlands tygstation i Visby,
A 3 i Kristianstad, A 2 i Göteborg, A 4 i Östersund och Bodens tygstation i
Boden; envar av verkstäderna sysselsätter i regel 8 å 10 man. Då arbetet
med fördel kan utföras inom fångvården, synes verkstäder för sadelmakerireparationer
böra inrättas vid till en början tre anstalter, nämligen fångvårdsanstalten
i Luleå (ersätter verkstaden vid Bodens tygstation), kolonien
Johannesberg (ersätter verkstaden vid Lv 2) samt kolonien Mäshult (ersätter
verkstaden vid A 2). Varje verkstad beräknas få 15 å 16 arbetsplatser.
Då arbetet kräver särskilt noggrann tillsyn och kontroll, erfordras två arbetsledare,
som föreslås placerade såsom yrkesmästare i Ce 16 resp. Ce 14.
Det må framhållas, att förmännen vid de militära verkstäderna är placerade
i lägst lönegrad 17.

För Luleåanstaltens del föreslås under denna punkt uppflytlning av
vaktkonstapelstjänsten till yrkesmästare i Ce 16. Därjämte föreslås under
punkt 2 g) inrättande av en ny yrkesmästartjänst i Ce 14.

i) Vid kolonien Johannesberg med 35 platser förekommer endast skogsarbete.
Med hänsyn till klientelets beskaffenhet finnes emellertid behov
även av lättare verkstadsarbete. Styrelsen föreslår (jfr punkt 1 h), att en
sadelmakeriverkstad inrättas för ombesörjande av reparationer för försvarets
räkning. Vid kolonien finnes en större, endast delvis utnyttjad barack,
som skulle lämpa sig såsom förrådslokal. Den bör kompletteras med en
verkstadsbarack. Kostnaderna för den sistnämnda torde böra bestridas av
medel å anslaget till Anskaffning, montering och transport av baracker m. in.
Två yrkesmästartjänster erfordras, en i Ce 16 och en i Ce 14. Under denna
punkt föreslås förändring av en av vaktkonstapelstjänsterna för skogsarbete
till yrkesmästare i Ce 16. Yrkesmästartjänsten i Ce 14 upptages under
punkt 2 i).

Kungl. Maj. ts proposition nr 140

j) I särskild skrivelse angående anslag för byggnadsändamål föreslår
styrelsen, att medel anvisas till ny mekanisk verkstad vid kolonien Åby
med till en början 10 arbetsplatser. Vid bifall härtill erfordras en yrkesmästartjänst
i Ce 16. Samtidigt kan en vaktkonstapelstjänst för jordbruksarbete
indragas.

k) I särskild skrivelse angående anslag för byggnadsändamål föreslår
styrelsen, att medel äskas till ombyggnad av snickeri- och mekaniska verkstäderna
vid fångvårdsanstalten å Härianda, varigenom antalet arbetsplatser
i den mekaniska verkstaden skulle utökas från 20 till 30, medan snickeriverkstadens
platsantal skulle bibehållas oförändrat. Den mekaniska
verkstaden har nu två yrkesmästartjänster, en i Ce 16 och en i Ce 14. Dessa
tjänster bör vid bifall till ombyggnadsförslaget höjas till resp. Ce 18 och
Ce 16, varjämte en ny yrkesmästartjänst i Ce 14 bör inrättas. Den sistnämnda
upptages under punkt 2 1). — I brev den 4 juni 1954 har Kungl.
Maj :t uppdragit åt styrelsen att med anlitande av anslaget till Ombyggnadsarbeten
vid äldre fångvårdsanstalter låta inreda två arbetslokaler för diversearbete
vid Härlandaanstalten. För dylikt arbete finnes nu två arbetsledare
i vaktkonstapelsgrad, som svarar dels för den hittillsvarande diverseverkstaden
(en arbetslokal) dels för cellarbetet. Dessa arbeten, med vilka
sådana intagna sysselsättes som av olika anledningar icke kan placeras å de
egentliga verkstäderna, bör ges terapikaraktär och vaktkonstapelstjänsterna
förändras till arbetsterapeut tjänster i Ce 14.

l) Genom brev den 19 juni 1954 har Kungl. Maj :t bemyndigat styrelsen
att tills vidare till och med den 30 juni 1955 till en arbetsledare i vaktkonstapelsgrad
vid anstalten i Jönköping utbetala vikariatsersättning för
bestridande av göromål, som ankommer på yrkesmästare i lönegrad 14 (jfr
punkt 1 h). Sysselsättningen består av diversearbeten av olika slag. Styrelsen
finner önskvärt, att dessa arbeten småningom avvecklas och ersättes
med terapiarbete, varvid vaktkonstapelstjänsten bör förändras till arbetsterapeut
i Cg 14.

m) Vid kolonien Mäshult, som fångvårdsstyrelsen avser att förvärva,
bör anordnas verkstadsdrift såsom komplettering till jordbruks- och grovarbetet.
Även för denna anstalt föreslås sadelmakerireparationsarbete (jfr
punkt 1 h). Medel för uppförande av verkstadsbyggnad äskas i särskild
skrivelse angaende anslag för byggnadsändamål. Två yrkesmästartjänster
erfordras, en i Ce 16 och en i Ce 14. Styrelsen föreslår, att en av vaktkonstapelstjänsterna
för jordbruks- och grovarbete förändras till yrkesmästartjänst
i Ce 16 för sadelmakeri. En ny yrkesmästartjänst i Ce 14 upptages
under punkt 2 m).

n) Även vid kolonien Singeshult föreligger behov av verkstadsarbete såsom
komplettering till jordbruksarbetet. I särskild skrivelse angående anslag
för byggnadsändamål föreslår styrelsen, att medel äskas till uppförande
av en snickeriverkstad vid kolonien med omkring 10 arbetsplatser. Vid
bifall härtill erfordras en yrkesmästartjänst. Samtidigt kan antalet arbetsledare
i vaktkonstapelsgrad i jordbruket minskas med en. Stvrelsen före -

Kungl. Maj:ts proposition nr HO

slår, att en vaktkonstapelstjänst för jordbruksarbete förändras till yrkesmästare
i Ce 14 för snickeri.

o) Vid Håga sjukhus finnes för arbetsterapi en arbetsterapeut i Ca 14
och två vaktkonstaplar. Sysselsättningen består av vävning, maskinstickning
och annat enklare arbete. För att skapa en mera differentierad sysselsättning
är en träslöjdsverkstad under inrättande. Arbetet inom denna avses
komma att närmast inriktas på framställning av träleksaker. För ledningen
av verksamheten erfordras en arbetsterapeut. En av vaktkonstapelstjänsterna
bör förändras till arbetsterapeut i Ce 14.

p) Vid fångvårdsanstalten i Karlstad finnes förutom mekaniskt arbete
och konfektion även enklare diversearbeten för sysselsättning av sådana intagna,
som icke lämpar sig för verkstadsarbete. Diversearbetet, som hittills
omfattat huvudsakligen pappersarbete för privata beställare, bör utbytas
mot arbetsterapi och en befintlig vaktkonstapelstjänst för diversearbete förändras
till tjänst som arbetsterapeut i Ce 14.

q) Biträdespersonalen vid fångvårdens sinnessjukavdelningar utgöres a\
följande befattningshavare: vid sinnessjukavdelningen å Långholmen 1
kanslibiträde och 6 kontorsbiträden, vid avdelningen i Malmö 2 kontorsbiträden
samt vid var och en av avdelningarna å Härianda, i Härnösand och
i Västervik 1 kontorsbiträde. Vid anstalten å Håga har Kungl. Maj :t den 30
april 1954, i syfte att nedbringa väntetiderna vid sinnesundersökning i brottmål,
medgivit anställande av ytterligare ett biträde för skriv- och kontorsgöromål.
Framställningar om förbättrad löneställning för ifrågavarande befattningshavare
har gjorts dels av överläkaren vid sinnessjukavdelningen å
Långholmen, i vad rör biträdena vid avdelningen å Långholmen, och dels
av Civila statsförvaltningens tjänstemannaförbund. Till stöd för framställningarna
har åberopats de krävande arbetsuppgifter, som särskilt med hänsyn
till klientelets beskaffenhet åvilar ifrågavarande biträden. För att underlätta
läkarnas arbete bör biträdena vara i stånd att i vissa fall självständigt
utforma skrivelser och rapporter. De har vidare att i stor utsträckning
göra sammandrag ur rättegångshandlingarna, ett arbete som kräver
stor erfarenhet och kan vara mycket påfrestande i psykiskt avseende, eftersom
undersökningarna ofta avser de svåraste slagen av brott, såsom sexualförbrytelser,
mord, rån. Vidare fordras kunskap i stenografi samt kännedom
om medicinska fackuttryck. Biträdenas arbete blir ofta pressande
med hänsyn till den begränsade tiden för utlåtandenas avgivande. Vid sinnessjukhusens
rättspsykialriska stationer har vissa skrivbiträden uppflyttats
i lönegrad. Vid psykiatriska sjukhuset i Stockholm består sålunda biträdespersonalen
av 1 kontorist i Ce 13, 1 kanslibiträde i Ce 11 och 2 skrivbiträden.
Styrelsen finner skäligt, att två av de sex kontorsbiträdena vid
sinnessjukavdelningen å Långholmen, det ena kontorsbiträdet vid sinnessjukavdelningen
i Malmö samt kontorsbiträdet vid var och eu av de
övriga sinnessjukavdelningarna (Härianda, Härnösand och Västervik) uppflyttas
till kanslibiträde. Beträffande biträdet vid anstalten å Håga gör styrelsen
framställning under punkt 2 u). Däremot anser sig styrelsen icke

Kungl. Maj.ts proposition nr lbO

kunna föreslå, att kanslibiträdet vid avdelningen å Långholmen, såsom
föreslagits, placeras som kontorist. Sådana befattningar förekommer mycket
sparsamt vid fångvårdsstaten, och frågan om inrättandet av dylika
tjänster bör enligt styrelsens mening lämpligen prövas i samband med behandlingen
av likalönskommitténs betänkande.

r) För fångvårdsanstalterna finnes 5 ordinarie och 15 extra ordinarie
kanslibiträdestjänster. Av de extra ordinarie kanslibiträdena är för närvarande
2 ordinarie kontorsbiträden. Enligt grunderna för reglerad befordringsgång
är 7 extra ordinarie kanslibiträden berättigade att erhålla ordinarie anställning
i kontorsbiträdesgrad senast från och med den 1 juli 1955. Styrelsen
finner det därför angeläget, att proportionen mellan ordinarie och
extra ordinarie kanslibiträdestjänster förbättras genom överförande till ordinarie
stat av 5 extra ordinarie tjänster.

2. Personalförstärkningar

a) I sitt utlåtande, nr 26, i anledning av propositionen nr 203/1954 med
förslag till lag om personundersökning i brottmål uttalade första lagutskottet,
att socialassistenternas medverkan vid sinnesundersökningarna, enligt
vad som framginge av verkställd utredning, vore av väsentlig betydelse
samt att det under rådande krissituation på undersökningsväsendets område
givetvis icke kunde godtagas, att psykiaternas arbetskapacitet vid vissa
avdelningar icke kunde helt utnyttjas på grund av att antalet socialassistenter
vore otillräckligt. Statsutskottet har i utlåtande, nr 152/1954, angående
motioner om anställande vid de rättspsykiatriska undersökningsstationerna
av socialassistenter in. m. anslutit sig till vad första lagutskottet sålunda
anfört samt framhållit bland annat, att fångvårdsstyrelsen i sitt yttrande
över 1953 års utredning om sinnesundersökningar m. m. föreslagit inrättande
av 2 socialassistentbefattningar. Statsutskottet förklarade i sitt utlåtande,
att utskottet förutsatte, att Kungl. Maj :t skulle taga frågan om anställande
under budgetåret 1954/55 av ytterligare socialassistenter vid de
rättspsykiatriska undersökningsstationerna under förnyat övervägande samt
vidtaga erforderliga åtgärder. Utskottet uttalade sig därvidlag för en förstärkning
av den rättspsykiatriska organisationen i dess helhet med högst
tre socialassistenter.

Då enligt vad styrelsen erfarit en ny socialassistent behövs för sinnessjukhusens
rättspsykiatriska stationer, föreslår fångvårdsstyrelsen, att medel
för de tva återstående tjänsterna beräknas under fångvårdsanstalternas
avlöningsanslag.

b) Vid fångvårdsanstalterna fanns under budgetåret 1952/53 16 sociala
kuratorer. Från och med budgetåret 1953/54 har medel beviljats för ytterligare
3 sociala kuratorer, varför antalet nu är sammanlagt 19. Av nämnda
19 befattningshavare är 3, avsedda för anstalterna å Härianda, Långholmen
och Malmö, placerade i Ce 19, medan de övriga är hänförda till Ce 17 och
avsedda för anstalterna Hall, Håga, Härnösand, Kalmar, Karlstad, Långholmen,
Mariestad, Norrköping, Nyköping, Slcenäs, Uppsala, Västerås, Växjö

Kungl. Maj:ts proposition nr lbO

och Ystad samt två 50-mannakolonier. Ytterligare kurator stjänster är behövliga.
Ehuru Långholmsanstalten under budgetåret 1953/54 fått en andra
kurator, är detta otillräckligt för en anstalt, som har en genomsnittlig beläggning
av över 500 intagna, därav ett stort antal rannsakningsfångar.
Erfarenheten visar, att på denna anstalt kräves minst ytterligare en kurator
(jfr fångvårdsstyrelsens äskande till 1953 års riksdag, prop. nr 144/
1953 s. 12). Vidare behövs en kurator vid säkerhetsanstalten i Västervik,
där 40—50 intagna, huvudsakligen av psykopattyp, vårdas.

c) Vid sin översyn av fångvårdsanstalternas personalstater utgick 1951
års fångvårdsutredning från att medelbeläggningen å anstalterna å Härianda
och i Malmö skulle vara 140 resp. 170. På grundval av detta förslag har
vardera av anstalterna såsom bevakningsbefäl för central- och länsavdelningarna
haft 4 överkonstapelstjänster, varjämte Malmöanstalten haft en
vaktkostapelstjänst för förrådsarbete. Platsantalet å anstalterna är numera
å Härlandaanstalten 177 och å Malmöanstalten 189. Det höga fångantalet har
gjort, att anstalterna haft stor överbeläggning. Den fasta personalorganisationen
bör därför vara likartad vid de båda anstalterna och personalen vid
Härlandaanstalten ökas med en förrådskonstapel. Under budgetåret 1953/54
har det högsta och lägsta antalet intagna män å Härlandaanstalten varit
254 resp. 194, medan medelbeläggningen å anstalten varit 223. Beläggningen
å anstalten kan beräknas även framgent överstiga det officiella platsantalet
177.

d) Enligt beslut vid 1953 års riksdag har medel beviljats för inköp av
tre nya bilar för centralanstalter för manligt fångklientel. Medel har däremot
ej beräknats till förare för ifrågavarande bilar.

e) Vid fångvårdsanstalten i Härnösand bör verkstadsarbetet, bestående
av snickeri, tapetserararbete och tvätteri, kompletteras med arbetsterapi för
sådana intagna, som icke kan placeras i verkstäderna. En ny arbetsterapeuttjänst
i Ce 14 erfordras (med tjänstgöring i det s. k. nya fängelset).

f) I petitaskrivelse den 19 augusti 1953 hemställde styrelsen om en yrkesmästartjänst
i Ce 14 för skogsarbete m. in. vid fångvårdsanstalten i Östersund.
Framställningen föranledde ej något Kungl. Maj :ts förslag till riksdagen.
Då behovet av tjänsten kvarstår, förnyar styrelsen sin hemställan.

g) Beträffande behovet av en ny yrkesmästartjänst i Ce 14 vid fångvårdsanstalten
i Luleå hänvisas till vad styrelsen anfört under punkt 1 b). Tjänsten
är avsedd för sadelmakeri.

h) Vid fångvårdsanstalten å Långholmen finnes två arbetsterapeuter i lönegrad
14 och två vaktkonstaplar för arbetsterapi och diversearbete. Av dessa
fyra befattningshavare tjänstgör 1 arbetsterapeut och 1 vaktkonstapel på
sinnessjukavdelningen, en arbetsterapeut på den slutna avdelningen och
en vaktkonstapel på centralavdelningen. Vid den sistnämnda föreligger stort
behov av en arbetsterapeut med uppgift att ägna sig åt ur sysselsättningssynpunkt
särskilt svårbehandlade intagna.

i) Beträffande behovet av eu ny yrkesmästartjänst i Ce 14 vid kolonien

7 ltihumj till riksdagens protokoll 1955. I samt. Yr 140

Kungl. Maj:ts proposition nr HO

Johannesberg hänvisas till vad styrelsen anfört under punkt 1 i). Tjänsten
är avsedd för sadelnrakeri.

j) I skrivelse den 19 augusti 1953 hemställde styrelsen om en yrkesmästartjänst
i Ce 14 för skogsarbete m. m. vid fångvårdsanstalten i Visby. Framställningen
föranledde ej något Kungl. Maj :ts förslag till riksdagen. Då
behovet av tjänsten kvarstår, förnyar styrelsen sin hemställan.

k) Vid Örebroanstalten finnes verkstäder för grovsömnad (tälttillverkning
o. d.). Därjämte åtager sig anstalten tidvis skogsarbete i mindre omfattning.
För ledningen av den förstnämnda verksamheten disponerar anstalten tre
tjänster, en yrkesmästare Ce 16, en yrkesmästare Ce 14 och en vaktkonstapel.
Skogsarbetet ledes av en extra tjänsteman, avlönad på specialstaten för
jordbruksdriften. De nämnda arbetsgrenarna är emellertid ej tillräckliga för
att medgiva full sysselsättning. Styrelsen föreslår därför, att de kompletteras
med arbetsterapi och att en arbetsterapeuttjänst i Ce 14 inrättas för ändamålet.

l) Beträffande behovet av en ny yrkesmästartjänst i Ce 14 för mekaniskt
arbete vid fångvårdsanstalten å Härianda hänvisas till vad styrelsen anfört
under punkt 1 k).

m) Beträffande behovet av en ny yrkesmästartjänst i Ce 14 för sadelmakeri
vid kolonien Mäshult hänvisas till vad styrelsen anfört under punkt
1 m).

n) Vid fångvårdsanstalten i Vänersborg, med 63 platser, sysselsättes de
intagna dels med grovsömnad (35 man), dels med skogsarbete (8—10 man).
För sömnadsarbetet finnes två arbetsledare, en yrkesmästare Cg 14 och en
vaktkonstapel. Skogsarbetet ledes av en extra arbetsledare, avlönad på specialstaten
för jordbruksdriften. Sömnadsarbetet har tidigare huvudsakligen
omfattat postpåstillverkning. På grund av otillräcklig tillgång på sådant
arbete övergår man alltmer till tält- och presenningssömnad o. d„ där arbetstillgången
är god. Dylikt arbete kräver emellertid mera tillsyn och kontroll
än postpåstillverkningen och beräknas även komma att sysselsätta
flera intagna än tidigare. Arbetsledarpersonalen måste därför förstärkas med
en man. En yrkesmästare i Ce 16 (verkstadsföreståndare) begäres.

o) Enligt beslut av 1954 års riksdag har medel anvisats för budgetåret
1954/55 till uppförande av en ny verkstadsbyggnad för mekaniskt arbete
vid kolonien Ödevata. Verkstaden får tio arbetsplatser. För ledningen av
arbetet erfordras en yrkesmästare i Ce 16.

p) Vid Norrköpingsanstalten består sysselsättningen av konfektion, tvätleri
och diversearbete. bör den förstnämnda arbetsgrenen disponerar anstalten
tre arbetsledare, en yrkesmästare Ca 16 och två yrkesmästare Ca 14,
ävensom en förrådsman i vaktkonstapelsgrad. För tvätteriet finnes eu yrkesmästare
i Ca 14 och för diversearbetet en vaktkonstapel. Då diversearbetet,
som försiggår dels i två arbetslokaler och dels i bostadsrummen, är
utspritt på alla fyra flyglarna, är det uteslutet, att en enda arbetsledare skall
kunna medhinna alt leda arbetet på ett tillfredsställande sätt. Ytterligare
en tjänst — arbetsterapeut i Ce 14 — erfordras.

Kungl. Maj. ts proposition nr HO

q) I petitaskrivelse den 19 augusti 1953 hemställde styrelsen om en arbetsterapeuttjänst
i Ce 14 vid fångvårdsanstalten i Västervik. Framställningen
föranledde ej något Kungl. Maj :ts förslag till riksdagen. Då behovet
av tjänsten kvarstår, förnyar styrelsen sin hemställan. Styrelsen hänvisar
även till vad styrelsen i särskild skrivelse den 9 januari 1954 angående
vissa förhållanden vid fångvårdsanstalten i Västervik anfört i fråga om behovet
av nämnda arbetsterapeuttjänst.

r) Å fångvårdsanstalternas personalförteckning finnes för närvarande
upptagna två översköterskor i Ca 14, den ena placerad vid fångvårdsanstalten
å Långholmen och den andra vid anstalten å Håga. Härjämte finnes medel
anvisade till en översköterska i Ce 14 vid sinnessjukavdelningen i Malmö,
vilka medel emellertid ej tagits i anspråk i avvaktan på undersökning
rörande den lämpligaste personalorganisationen vid nämnda anstalts sjukavdelningar.
Denna undersökning kommer att slutföras under hösten 1954.
Med anledning av förslag från överläkaren vid anstalten å Håga hemställer
styrelsen, att medel beviljas till ytterligare en sjukvårdsutbildad befattningshavare,
med placering såsom första sköterska i Ce 12, för nämnda anstalt.
Till stöd för framställningen må framhållas att den sköterska, som nu finnes,
är alltför hårt belastad med arbete — hon är förutom annat kroppssjuksköterska,
apotekssköterska och laboratoriesköterska. Vidare må framhållas
att, om två sköterskor får anställas vid anstalten, insulinbehandlingen,
som i många fall visat sig vara av stor betydelse för den intagnes tillfrisknande,
skulle kunna bedrivas mera intensivt än som är möjligt med
nuvarande resurser, d. v. s. en vaktkonstapel som biträde åt läkarna.

s) 1954 års riksdag har på Kungl. Maj:ts förslag för budgetåret 1954/55
anvisat ett investeringsanslag av 500 000 kronor för förvärv av två nya
kolonier, den ena om 15 platser avsedd att anslutas till säranstalten för unga
fångar i Västerås och den andra om 50 platser för vanligt fångförvar. Med
hänsyn till att det ansetts ovisst, om ifrågavarande båda kolonier kunde
tagas i bruk under budgetåret 1954/55, har departementschefen icke funnit
behövligt att för sagda budgetår beräkna medel till personal för nämnda
kolonier. Motsvarande gäller även beträffande den vaktkonstapel, som blir
erforderlig, då en ny provisorisk koloni skall inrättas i stället för kolonien
Halmsjön. (Se II ht 1954 s. 61, 66 o. 67.)

Vidare har Kungl. Maj :t genom beslut den 22 oktober 1954 förordnat
bl. a., att den kronan tillhöriga egendomen Lingatan i Stångenäs kommun
skulle överföras till fångvårdsstyrelsens förvaltning samt att å egendomen
skulle vara anordnad en koloni för vanligt fångförvar. Samtidigt föreskrevs
att vid kolonien må vara anställda högst följande befattningshavare, nämligen
en föreståndare i lönegrad 21, en yrkesmästare i lönegrad 16, en överkonstapel
i lönegrad 14, tre vaktkonstaplar och ett ekonomibiträde. Personalbehovet
skulle tillgodoses i första hand genom förflyttning av personal
från andra anstalter och, i den mån så cj lämpligen kunde ske, genom nyanställning
av personal å extra stat.

Med rådande höga beläggning på fångvårdsanstalterna är det icke möj -

100

Kungl. Maj:ts proposition nr 140

ligt att skaffa personal till Lingatan genom förflyttning från andra anstalter.
Medel bör därför äskas för ifrågavarande personal. Med hänsyn till alt
kolonien blir av permanent karaktär bör tjänsterna såsom föreståndare, yrkesmästare
och överkonstapel beviljas å extra ordinarie stat.

t) Sedan 1951 års fångvårdsutredning i sitt förslag om fritidsverksamhetens
förbättrande vid anstalterna föreslagit bland annat, att ett årligt
belopp av 120 000 kronor skulle anvisas dels till fritidsledare och dels för
studiecirklar, föreläsningar m. in., blev enligt beslut vid 1952 års riksdag
(jfr II ht s. 80) det begärda beloppet begränsat till 106 000 kronor, varav
36 000 kronor upptagits under fångvårdsanstalternas avlöningsanslag och
70 000 kronor under anstalternas omkostnadsanslag. I petita till 1953 års
riksdag hemställde fångvårdsstyrelsen, att medlen till förbättrad fritidssysselsättning
måtte för budgetåret 1953/54 höjas med sammanlagt 39 000
kronor (jfr prop. nr 144/1953 s. 14 o. 15). Av det sålunda begärda beloppet
torde 13 000 kronor få anses ha beviljats vid 1953 års riksdag
nämligen 5 000 kronor som ersättning för indexhöjning, 4 000 kronor
till fritidsverksamhet vid ungdomsanstalter och 4 000 kronor för nytillkommande
anstalter och kolonier, beloppet å 5 000 kronor avseende avlöningsanslaget
och (4 000 -f- 4 000) 8 000 kronor omkostnadsanslaget. I petita
för budgetåret 1954/55 åberopade styrelsen, utöver de skäl, som framförts
föregående år, att hobbyverksamheten krävde ökade resurser till inköp
av material ävensom kvalificerad ledning, varjämte styrelsen framhöll,
att fritidssysselsättningen vid ungdomsanstalten Roxtuna vore avsedd att
från början hållas på en hög nivå. Styrelsen hemställde, att medlen till fritidsverksamheten
för budgetåret 1954/55 måtte höjas med 26 000 kronor,
därav 8 000 kronor under avlöningsanslagets icke-ordinariepost och återstående
18 000 kronor under omkostnadsanslaget, posten till undervisning
och fritidssysselsättning (jfr II ht 1954 s. 61). För budgetåret 1954/55 har
emellertid beviljats allenast 2 000 kronor under avlöningsanslaget för arvoden
till ytterligare fritidsledare samt 5 000 kronor under omkostnadsanslaget.

För budgetåret 1955/56 hemställer styrelsen under åberopande av förut
framförda skäl samt under framhållande att fångvården numera har över
20 öppna anstalter (bortsett från de sju tillfälliga förläggningarna), som behöver
ökade resurser för fritidsverksamheten, att medlen till fritidsverksamheten
matte höjas med 10 000 kronor, därav 3 000 kronor under avlöningsanslaget
och 7 000 kronor under omkostnadsanslaget.

u) Kungl. Maj :t har den 30 april 1954 beslutat att, i syfte att nedbringa
väntetiderna vid sinnesundersökning i brottmål, uppdraga åt fångvårdsstyrelsen
att utöver tidigare medgivna biträden för skriv- och kontorsgöromål
vid fångsvårdsanstalterna anställa ytterligare två sådana biträden, av vilka
det ena avses för heltidstjänstgöring på sinnessjukavdelningen å Håga och
det andra för halvtidstjänstgöring på sinnessjukavdelningen vid anstalten
i Växjö. Då det gäller att beräkna medel för ändamålet under avlöningsanslaget
för budgetåret 1955/56, får styrelsen erinra om den i det föregå ö -

101

Kungl. Maj.ts proposition nr 140

ende omnämnda framställningen från Civila statsförvaltningens tjänstemannaförbund
om förbättrad löneställning för biträdena vid fångvårdens sinnessjukavdelningar
samt vid anstalten å Håga (se punkten 1 q). I enlighet
med vad styrelsen i det föregående tillstyrkt beträffande biträdespersonalen
vid sinnessjukavdelningarna, anser styrelsen, att medel bör beräknas
för ett kanslibiträde i stället för till ett biträde för skriv- och kontorsgöromål
vid anstalten å Håga. Beträffande sinnessjukavdelningen vid anstalten
i Växjö bör medel beräknas för ett biträde för skriv- och kontorsgöromål
med halvtidstjänstgöring.

v) Direktörstjänsten i Ca 30 vid uppfostringsanstalten å Bona överfördes
med ingången av budgetåret 1948/49 till fångvårdsanstalternas personalförteckning
(prop. nr 220/1948 s. 33—34). Innehavaren av tjänsten har
numera utnämnts till byråchef i fångvårdsstyrelsen.

3. Arvoden och särskilda ersättningar

a) Med anledning av framställning från överläkaren vid sinnessjukavdelningen
å Långholmen hemställer styrelsen, att en tjänst såsom biträdande
överläkare inrättas vid nämnda avdelning. Härom har fångvårdsstyrelsen
gjort framställning redan i petitaskrivelser till 1950 och 1953 års riksdagar.
Styrelsens sistnämnda framställning tillstyrktes i yttrande av universitetskanslern.
Sedan innehavaren av överläkartjänsten vid avdelningen
såsom professor i rättspsykiatri från och med budgetåret 1953/54 uppförts
å Karolinska institutets stat, är det mer angeläget än tidigare, att en del av
ansvaret för vården av de å avdelningen intagna kan överflyttas på en av
de övriga läkarna vid sinnessjukavdelningen (jfr redogörelsen under punkt
1 a i det föregående). Avdelningen är i regel till 40—50 % belagd med
vårdfall, vartill kommer, att till avdelningen hänvisas svårskötta och abnorma
intagna, som ej kan skötas på andra anstalter och avdelningar. Det
må framhållas, att de professorer vid Karolinska institutet, som tillika är
överläkare vid Karolinska sjukhuset, för skötseln av sina kliniker erhållit
biträdande överläkare. Styrelsen vill denna gång inskränka sitt äskande till
att avse att, i likhet med vad som gäller vid statens sinnessjukhus, en av
förste läkarna vid långholmsavdelningen erhåller ställföreträdararvode, som
numera utgår med 1 440 kronor.

b) Enligt gällande bestämmelser åligger det de läkare vid sinnessjukavdelning
inom fångvården, som är behöriga att utföra sinnesundersökningar,
att utan särskild ersättning utföra sådana undersökningar av personer,
som intages å vederbörande avdelning. Vid tillkomsten år 1945 av den nuvarande
organisationen av sinnessjukavdelningarna räknade man med att
varje sådan läkare skulle utföra i medeltal 50 sinnesundersökningar per år.
Erfarenheten har visat, att antalet utförda sinnesundersökningar avsevärt
understiger, vad man sålunda räknat med, och följden har blivit, att väntetiderna
för dem, som skall undergå sinnesundersökningar, blivit betydligt
längre än lagen avser. Hithörande fråga har behandlats av en särskild
kommitté, vars förslag förelagts 1954 års riksdag. Härutöver har inom me -

102

Kungl. Maj:ts proposition nr HO

dicinalstyrelsen undersökts möjligheterna att öka anialet sinnesundersökningar,
varvid föreslagits, att det skulle fastställas ett visst antal undersökningar,
som varje vid sinnessjukavdelningarna anställd läkare hade att
på grund av sin tjänst utföra. För undersökning, som utföres därutöver,
skulle läkaren erhålla särskild ersättning motsvarande vad som utgår till
utomstående läkare, som utför sinnesundersökning, d. v. s. 300 kronor per
undersökning. Ersättningen skulle alltså icke i någon mån utgå såsom
övertidsersättning utan i stället utgöra ersättning för arbete, som läkaren
utför utom tjänsten på sin fritid. Härvid räknas med att överläkare, som
handhar ledningen av avdelningen med åtföljande uppgifter, skall på grund
av sin tjänst och alltså utan särskild ersättning utföra 35 sinnesundersökningar
per år och förste läkare 40 sådana undersökningar. Då fångvårdsstyrelsen
i samråd med medicinalstyrelsen föreslår, att sådan särskild ersättning
får utgå, har styrelsen beräknat, att kostnaderna härför för fångvårdens
del skulle uppgå till 30 000 kronor.

c) Alltsedan inrättandet av överläkartjänsten vid sinnessjukavdelningen
i Härnösand har med densamma varit förenad skyldigheten att fullgöra
kroppssjukvården bland anstaltens befattningshavare och intagna. Då Sveriges
läkarförbund icke velat godtaga sådana anställningsvillkor, har tjänsten
sedan flera år tillbaka icke kunnat återbesättas, varvid de psykiatriska och
kroppssjukvårdande uppgifterna fullgjorts av olika arvodesavlönade läkare
på orten. Enligt den av 1953 års riksdag beslutade anstaltsgrupperingen
skall överläkare vid centralanstalt tilläggas nya viktiga arbetsuppgifter. För
norra anstaltsgruppen är därför återbesättandet av överläkar tjänsten av stor
betydelse. Förutsättningen härför är emellertid, att kroppssjukvården överlåtes
å särskild, arvodesavlönad läkare. Fångvårdsstyrelsen föreslår, att arvodet
sättes till 4 800 kronor per år.

d) Under arvodesposten finnes upptagen en post till ersättning för yrkesrådgivning
åt ungdomsfängelse ådömda personer å högst 10 700 kronor.
Beloppet disponeras till ersättning åt psykotekniska institutet vid Stockholms
högskola för anlagsundersökningar av ungdomsfängelse ådömda personer,
medan de är intagna på mottagningsavdelningen i Nyköping. Posten
är beräknad på grundval av en avgift av 120 kronor per undersökning. Behov
föreligger att kunna företaga anlagsundersökningar även i andra fall
än när det gäller ungdomsfängelseklientelet. Under det senast förflutna
budgetåret har åtskilliga framställningar härom inkommit. Behovet kommer
att bli alltmer framträdande, eftersom frågan om de intagnas arbetsplacering
är av avgörande betydelse för arbetet både under anstaltstiden och
därefter. Enligt uppgift från psykotekniska institutet utgör kostnaden för
enstaka anlagsundersökningar 140 kronor per styck. Tills vidare böra medel
beräknas till 50 dylika undersökningar per år och arvodesposten sålunda
höjas för budgetåret 1955/56 med (50 X 140) 7 000 kronor.

4. Omräkning

I propositionen nr 125/1954 framlades förslag om förbättrad löneställning
för bland andra vissa tjänster vid fasta maskinanläggningar, vilken propo -

103

Kungl. Maj:ts proposition nr HO

sition godkänts av riksdagen. För fångvårdens del är att beakta, att enligt
den sålunda godkända löneregleringen två maskinmästare i Ca 17, tillhörande
kvalificeringsgrupp 5, uppflyttas till Ca 18. För budgetåret 1954/55 har
medel för löneökningen beräknats under ett särskilt förslagsanslag; för budgetåret
1955/56 bör medel för ändamålet beräknas under fångvårdsanstalternas
avlöningsanslag.

Yttranden

Statskontoret. Vad gäller det förnyade förslaget, att innehavaren av befattningen
som läkare i lönegrad Cg 29 vid fångvårdsanstalten å Långholmen
skulle beredas extra ordinarie anställning, vill statskontoret erinra, att ämbetsverket
vid granskningen av anslagsframställningen för innevarande budgetår
tillstyrkte detta yrkande.

Till stöd för yrkandet om förbättrad löneställning för föreståndarna vid
anstalterna för förvarade och internerade i Kalmar, å Orretorp och Sjöboda
samt vid ungdomsanstalten Hildero har enligt statskontorets mening anförts
bärande skäl. Emellertid bär sakkunniga tillkallats för att utreda frågan
om förnyelse av anstaltsbeståndet inom fångvården samt framställa därav
påkallade rekommendationer och förslag (fångvårdsbyggnadsutredningen).
Enligt direktiven skall utredningen bl. a. granska vårdorganisationen för förvarade
och internerade samt överväga organiserandet av en särskild anstaltsgrupp
för yngre fångvårdsklientel. I avvaktan på utredningens resultat bör
enligt statskontorets mening någon ändring i löneställningen för berörda
föreståndare ej vidtagas. Av samma skäl torde tills vidare böra anstå med
återbesättande av styresmannabefattningen vid anstalten i Kalmar.

Yrkandet om uppflyttning av uppsyningsmannatjänsterna i Ca 16 å kronohäktesavdelningen
vid anstalten å Långholmen samt vid anstalterna å Hall,
i Mariestad och Härnösand till lönegrad Ca 18 och om uppflyttning av vissa
befälstjänster vid de gamla straffängelserna till uppsyningsmannatjänster i
Ca 16 framfördes i fjolårets anslagsäskanden utan att vinna beaktande. Statskontoret
utgår från att ej heller den förnyade framställningen föranleder
någon åtgärd.

Såsom framgår av 1954 års statsverksproposition (II ht s. 66) har medel
beräknats för uppflyttning av 2 s. k. dagkonstaplar till överkonstaplar, avsedda
att placeras vid sinnessjukavdelningarna i Malmö och å Härianda. Då
löneställningen för sagda befattningshavare sålunda nyligen omprövats, finner
statskontoret ej skäl tillstyrka den nu påkallade uppflyttningen från 14
till 16 lönegraden av dessa befattningshavare. Med hänsyn till den ståndpunkt
1954 års riksdag intagit till det då framförda yrkandet-om förändring
av s. k. dagkonstapelstjänster till befattningar som överkonstaplar
vill statskontoret ej motsätta sig, att medel beräknas för uppflyttning av
ytterligare 5 dagkonstaplar. Beträffande den föreslagna ordinariesättningen
av visst antal vaktkonstapelstjänster tillstyrker statskontoret, i anslutning
till sitt förslag i anledning av samma yrkande i fjolårets anslagsframställning,
att ytterligare ett 25-tal sådana befattningar överföras på ordinarie

104

Kungl. Maj.ts proposition nr 140

stat. Då frågan om den fasta personaluppsättningen vid anstalterna i Malinö
och å Härianda prövats av innevarande års riksdag, torde yrkandet om utökning
av personalen vid sistnämnda anstalt med en förrådskonstapelstjänst
ej böra vinna beaktande.

Med anledning av förslaget om förbättrad löneställning för arbetsledarepersonalen
samt om utökning av samma personal vid vissa anstalter får statskontoret
erinra, att departementschefen vid anmälan av anslagsbehovet för
innevarande budgetår fann sig i stort sett böra begränsa utökningen av medelsanvisningen
härför till vad som betingades därav, att nya eller omändrade
verkstäder beräknades kunna tagas i bruk under budgetåret. Då eu
liknande begränsning torde böra ifrågakomma även vad avser nästkommande
budgetår lärer ett tillmötesgående av styrelsens här avsedda förslag bli beroende
av i vilken utsträckning medel anses böra anvisas för om- och tillbyggnad
av verkstäder. Den föreslagna utökningen av antalet arbetsterapeuter
synes likaledes böra begränsas till vad som kan motiveras av en utvidgning
av nuvarande anstaltsorganisation och av arbetsdriften vid anstalterna. Då
någon närmare redogörelse ej lämnats för de förhållanden, som under den
avslutade tjänsteförteckningsrevisionen lagts till grund för lönegradsplaceiingen
av de olika tjänster, som omfattats av revisionen, har statskontoret
ej kunnat ingå på prövning av den föreslagna lönegradsplaceringen av de
påkallade yrkesmästare- och arbetsterapeutbefattningarna.

Yrkandet om anställande av ytterligare en kurator vid fångvårdsanstalten
å Långholmen framfördes vid 1953 års riksdag utan att vinna beaktande.
Statskontoret utgår från att ej heller det förnyade förslaget härom röner tillmötesgående.
Med anledning av den påkallade medelsanvisningen för anställande
av en första sköterska i lönegrad Ce 12 samt för utbyte av ett biträde
för skriv- och kontorsgöromål mot ett kanslibiträde vid anstalten å Håga må
erinras, att fångvårdsbyggnadsutredningen har att undersöka frågan om den
framtida användningen av Håga. Då utredningen enligt inhämtad uppgift även
kommer att pröva personalbehovet vid anstalten, torde framställningen i
denna del ej böra föranleda någon åtgärd. Statskontoret finner ej heller
skal tillstyrka, att medel beräknas för ett biträde med halvtidstjänstgöring
vid sinnessjukavdelningen i Växjö. Den påkallade uppflyttningen av konlorsbitraden
vid sinnessjukavdelningarna å Långholmen och i Malmö samt ä
Harlanda, i Harnösand och i Västervik till kanslibiträden kan statskontoret
ej fororda med hänsyn till den översyn av personalstaterna vid flertalet anstalter,
som nyligen vidtagits av 1951 års fångvårdsutredning, vars förslag
underställts och godkänts av 1953 års riksdag (prop. nr 144/1953, sammansatta
stats- och första lagutsk. uti. nr 10, rdskr. nr 303). Den föreslagna ordinanesattningen
av 5 extra ordinarie kanslibiträdestjänster torde böra begränsas
till att avse 2 sådana befattningar.

.. JJnder erinran om den uppräkning av medlen till fritidssysselsättning, som
ag rum under de två senaste budgetåren — om sammanlagt 20 000 kronor
— vill statskontoret avstyrka det nu framförda förslaget om ytterligare mcdelsanvisning
för detta ändamål.

105

Kungl. Maj.ts proposition nr 140

Med hänsyn till den förstärkning av läkarpersonalen vid fångvårdsanstalten
å Långholmen, som genomfördes vid 1953 års riksdag, kan statskontoret
ej biträda förslaget att en av förste läkarna vid anstaltens sinnessjukavdelning
skall erhålla ställföreträdararvode. I syfte att öka antalet sinnesundersökningar
har styrelsen föreslagit, att det skulle fastställas ett visst antal
dylika undersökningar, som varje vid sinnessjukavdelningarna antälld läkare
hade att på grund av sin tjänst utföra, och att särskild ersättning skulle
utgå för undersökning, som utföres därutöver. Statskontoret vill med anledning
härav erinra om det beslut om vidtagande av olika åtgärder för att effektivisera
det rättspsykiatriska undersökningsväsendet, som fattats vid innevarande
års riksdag (prop. nr 203/1954). Enligt statskontorets mening bör
resultatet av de sålunda beslutade reformerna avvaktas, innan andra åtgöranden
i förenämnda syfte överväges. Av principiella skäl kan statskontoret
i varje fall icke biträda det nu framförda förslaget. Med anledning av yrkandet
att kroppssjukvården vid anstalten i Härnösand skulle överlåtas å särskild,
arvodesavlönad läkare må erinras, att 1951 års fångvårdsutredning föreslagit,
att läkarvården vid fångvårdsanstalterna i samband med räjongplanen
skulle omläggas så att till anstalterna skulle finnas bl. a. mer eller mindre
fast knutna arvodesläkare för kroppssjukvård. Med hänsyn till den kritik,
som förslaget mötte i en del remissyttranden, ansåg departementschefen, alt
detsamma ej borde genomföras (prop. nr 143/1953 s. 43). Riksdagen anmälde
ej någon erinran häremot. Vid sådant förhållande synes föreliggande förslag
ej böra föranleda någon åtgärd.

I övrigt har framställningen icke givit statskontoret anledning till särskilt
uttalande.

Statens lönenämnd, som haft att taga ställning till i de punkterna 1 b—e, 1
g—q, 2 e—r, 2 u samt 3 a—c väckta förslagen, anför följande.

Med avseende på befogenheter och vederbörande anstalters storlek synes
de under punkten 1 h nämnda föreståndarbefattningarna, såvitt gäller Orretorp,
Sjöboda och Hildero, ha nära motsvarigheter i tjänster, som reglerats
i samband med anstaltsgrupperingen. Vad gäller föreståndartjänsten vid anstalten
för förvarade och internerade i Kalmar, synes denna i nu angivna hänseenden
närmast kunna jämföras med sådana anstalter av äldre fängelsetyp,
där föreståndarna är placerade i 23 lönegraden. Lönenämnden tillstyrker därför
de under denna punkt föreslagna lönegradsuppflyttningarna.

Beträffande frågan om uppflyttning av vissa tjänster såsom uppsyningsmän
och överkonstaplar (punkten 1 c) finner lönenämnden — som därvid
erinrar om sitt ställningstagande i detta spörsmål vid behandlingen av anslagsäskandena
för budgetåret 1954/55 — icke skäl att tillstyrka de ifrågasatta
förändringarna. Lönenämnden finner ej heller anledning föreligga till
omvandling av de under punkten 1 d angivna tjänsterna såsom överkonstaplar.

Vad gäller förslaget under punkten 1 e om inplacering i överkonstapelsgrad
av vissa återstående tjänster som dagkonstaplar vill lönenämnden endast
erinra om alt nämnden i sitt utlåtande över styrelsens anslagsäskanden

106

Kungl. Maj:ts proposition nr ikO

för budgetåret 1954/55 uttalat att, i den mån det därvid vore fråga om ej blott
tillfälliga förordnanden, ett motsvarande antal överkonstapelstjänster borde
inrättas.

Den föreslagna differentieringen (punkterna 1 k och 2 1) av tjänsterna såsom
yrkesmästare vid snickeri- och mekaniska verkstäderna i Härianda — -18, 16 och 14 lönegraderna — synes lönenämnden icke motiverad. Lönenämnden
vill för sin del endast tillstyrka bifall till uppflyttning av tjänsten i Ce 16
till Ce 18 samt till placering av den föreslagna nya tjänsten i Ce 14.

Vad beträffar förslaget om särskild ersättning för vissa sinnesundersökningar
enligt i styrelsens framställning angivna grunder (punkten 3 b) finner
sig lönenämnden redan av pricipiella skäl böra avstyrka bifall.

Mot förslaget om att överlåta kroppssjukvården vid sinnessjukavdelningen
i Härnösand åt särskild arvodesavlönad läkare (punkten 3 c) har lönenämnden
intet annat att erinra än att arvodesbeloppet i jämförelse med övriga anstalter
synes högt. Ett arvode av 3 600 kronor för år förefaller nämnden bättre
ansluta sig till arvodessättningen i övrigt.

Lönenämnden som icke ansett sig ha att pröva behovet av de föreslagna
nya tjänsterna — har i övrigt intet annat att erinra i anledning av de remitterade
förslagen än att nämnden ifrågasätter om icke för de arbetsuppgifter
som avses för yrkesmästare i 14 lönegraden i Luleå, Johannesberg och Mäshult
(punkterna 2 g, i och m) bör tagas i anspråk vaktkonstaplar i lönegraden
12, liksom om icke 14 lönegraden är tillräcklig för verkstadsföreståndaren
för sömnadsarbete i Vänersborg (punkten 2 n).

Med anledning av fångvårdsstyrelsens yrkande under punkten 1 q hemställer
Civila statsförvaltningens tjänstemannaförbund (OST) i skrivelse den
23 september 1954, att vid rättspsykiatriska kliniken i Stockholm ytterligare
fyra kontorsbiträdestjänster utbytes mot kanslibiträdestjänster och att en
kanslibiträdestjänst utbytes mot en kontoristtjänst.

I yttrande över denna framställning förklarar fångvårdsstyrelsen sig av
olika skäl icke kunna biträda förbundets hemställan.

I detta sammanhang ber jag att få anmäla fråga om behovet och
sammansättningen av expeditionspersonal vid tvångsarbets-,
alkoholist- och fångvårdsanstalterna å Svartsjö.

Expeditionspersonalen vid Svartsjöanstalterna1 utgöres för närvarande
av — direktör och pastor ej inräknade — följande 11 tjänstemän, nämligen

för fångvården (ca 100 platser): 1 assistent Cg 23 jämte provisoriskt lönetillägg
å 780 kronor, 1 uppsyningsman Ca 15 å övergångsstat (jfr II ht 1943
s. 67 f.) och 1 vaktkonstapel;

för alkoholistvården (ca 100 platser exklusive 20 sjukavdelningsplatser): 1
assistent Ca 25, 1 assistent Ce 20, 1 kontorist Ce 13 och 1 kontorsbiträde
Ce 8;

1 Antalet tvångsarbetare är numera så ringa, att för tvångsarbets- och alkoholistanstalten
beteckningen alkoholistanstalt i fortsättningen för enkelhetens skull användes.

107

Kungl. Maj:ts proposition nr HO

vid det gemensamma kamrerarkontoret: 1 kamrerare Ca 25, 1 köksföreståndare
Ce 16, 1 förste förman Ca 14 och 1 förman Ca 12.

Genom beslut den 25 september 1953 uppdrog Kungl. Maj:t åt statens organisationsnämnd
att i samråd med fångvårdsstyrelsen och styrelsen för
tvångsarbets- och alkoholistanstalten å Svartsjö utreda behovet och sammansättningen
av expeditionspersonal vid Svartsjöanstalterna samt att till
Kungl. Mj :t inkomma med förslag till de åtgärder, vartill utredningen kunde
giva anledning.

Statens organisationsnämnd har efter fullgjort uppdrag och föreskrivet
samråd redovisat resultatet av utredningen i en den 13 oktober 1954 upprättad
promemoria, vari i huvudsak anföres följande.

Beträffande administrationspersonalens storlek i förhållande till antalet
vårdplatser (sjukavdelningar icke medräknade) råder god överensstämmelse
mellan Svartsjöanstalterna och anstalter för enbart fångvård. Det nuvarande
antalet tjänstemän för expeditionsgöromål vid Svartsjöanstalterna
synes svara mot behovet.

Fångvårdsans tälten å Svartsjö torde komma att under lång tid bestå såsom
en anstalt tillhörande fångvårdens östra anstaltsgrupp. På grund av
anstaltens storlek och det förhållandet att direktören är gemensam för
fångvårds- och alkoholistanstalterna erfordras en assistent, som svarar för
ledningen av fångvårdsanstalten närmast under direktören. Organisationsnämnden
föreslår därför, att den extra assistenttjänsten ersättes med en
extra ordinarie assistenttjänst i lämplig lönegrad, varvid nu utgående provisoriskt
lönetillägg förutsättes skola bortfalla.

Uppsyningsmannens göromål utgöres till övervägande del av kontorsarbete
av sådan art, att det enligt av 1947 års biträdesutredning angivna normer
synes böra bestridas av kontorist. I vad gäller uppgiften att svara för
ordningen inom anstalten erfordras icke någon inellaninstans mellan å ena
sidan direktör jämte assistent och å andra sidan tillsynsbefälet (överkonstapel
och avlösare för denne) samt föreståndaren (tillika trädgårdsmästare)
för den till anstalten hörande kolonien Kungsgården. Icke heller för
jourtjänst å sön- och helgdagar synes uppsyningsmansbefattningen behövas.
Av 1951 års fångvårdsutredning har föreslagits, att befattningshavarkategorier,
som närmast är avsedda för tillsynstjänst, icke skall utnyttjas för
rena kontorsgöromål och att för sådant arbete skall användas befattningar
tillhörande biträdeskarriären, d. v. s. kontorsbiträden, kanslibilräden o. s. v.
Dessa förslag har godtagits av statsmakterna. Med anledning därav och i
anslutning till förut anförda synpunkter föreslås, att uppsyningsmanstjänsten
utbytes mot en kontoristtjänst.

Bland vaktkonstapelns arbetsuppgifter ingår handhavande av förråd.
Denna tjänst torde därför icke böra utbytas mot kontorsbiträdesbefattning.

Vad beträffar den för alkoholistanstalten avdelade personalen föreslås
icke någon ändring i nuvarande sammansättning.

Förslag om förening av fångvårdsanstaltens och alkoholistanstaltens
kanslier till eu enhet har övervägts, men med en dylik sammanslagning torde

108

Kungl. Maj:ts proposition nr 1''rO

icke stå något att vinna i arbetsutjämnings- eller andra hänseenden. Emellertid
bör respektive anstalters assistenter göra sig förtrogna med varandras
arbetsuppgifter och med de författningar som reglerar desamma. Även
om skilda kanslier bibehålies, bör detta givetvis icke hindra, att det ena
kansliet hjälper det andra med skrivgöromål o. d. vid tillfälliga ojämnheter
i arbetsbelastningen.

Förste förmannens och förmannens arbetsuppgifter består dels av rena
kontorsgöromål, dels av sådana sysslor som inom fångvården brukar betecknas
såsom förråds- och diversekonstapelsgöromål. De olika arbetsuppgifternas
omfattning är sådan, att de kan omfördelas på så sätt, att det
kontorsarbete, som medför ingen eller ringa kontakt med intagna, ålägges
en tjänsteman och övriga uppgifter en annan. I den förstnämnda tjänstemannens
göromål bör avlöningsuträkning för personal ingå, och befattningen
bör vara en kanslibiträdestjänst. Den andra befattningen bör vara en förmanstjänst.
Det förutsättes, att expeditionspersonalen, i likhet med vad som
numera är fallet inom fångvårdsanstalterna, icke utnyttjas i tillsynstjänst
för söndagsavlösning in. in. I anslutning till det anförda föreslås, att förste
förmanstjänsten utbytes mot en kanslibiträdestjänst.

Fångvårdsstyrelsen erinrar om att assistenttjänsten vid fångvårdsanstalten
å Svartsjö överfördes till fångvårdsanstalternas stat år 1943 (jfr II ht
1943 s. 63, 67) med placering i lönegrad A 20 (Ca 23). Vid samma tidpunkt
tanns för den egentliga tvångsarbetsanstalten en assistenttjänst i A 18 (Ca
22), som jämlikt beslut av 1954 års riksdag (jfr prop. nr 125, bil. 8) uppflyttats
till lönegrad Ca 25. Fångvårdsstyrelsen föreslår, att jämväl souschefen
för fångvårdsanstalten å Svartsjö erhåller samma lönegradsplacering
med extra ordinarie anställningsform. Styrelsen tillstyrker utbytet av en
uppsymngsmanstjänst i Ca 15 å övergångsstat mot en kontoristbefattning,
som bör placeras å ordinarie stat. Den nuvarande uppsyningsmanstjänsien
bör tills vidare kvarstå å övergångsstat å personalförteckningen för
fångvårdsanstalterna. Genomförandet av nu förordade tjänsteförändringar
skulle föranleda en uppräkning av tångvårdsanstalternas avlöningsanslag
med 240 kronor.

Styrelsen för tvångsarbets- och alkoholistanstalten å Svartsjö uttalar i
hu\udsak följande: Styrelsen är medveten om att allmänna kontorstekniska
synpunkter kan motivera ett utbyte av en förste förmanstjänst vid kamrerarkontoret
mot en kanslibiträdestjänst men nödgas av andra skäl bestämt
avstyrka förslaget. Enligt styrelsens erfarenhet måste det nämligen
betiaktas som utsiktslöst att till Svartsjö kunna förvärva någon kvalificerad
kvinnlig arbetskraft mot de löneförmåner, som är förenade med en kanslibiträdestjänst.
Anstalten är belägen ca 3 mil från Stockholm, som självfallet
erbjuder större lockelser för den arbetskraft, varom här är fråga. Det
böi vidare uppmärksammas, att Svartsjö tillhör dyrortsgrupp 3, medan
Stockholm är placerad i grupp 5. Därest styrelsen skulle nödgas acceptera
nämndens förslag, skulle följden sannolikt bli, att kanslibiträdestjänsten antingen
icke skulle kunna besättas eller också finge besättas med okvalificerad

Kungl. Maj:ts proposition nr 140

109

arbetskraft. Det kan därför mycket väl tänkas, att den föreslagna ändringen
i stället för att medföra en åsyftad besparing skulle leda till en utgiftsökning.

Statskontoret. Förslaget att en uppsyningsmanstjänst i Ca 15 skall utbytas
mot en kontoristtjänst i Ca 13 föranleder ej erinran från statskontorets
sida. I betraktande av att arbetsuppgifterna på assistenttjänsten vid
tangvårdsanstalten torde vara minst lika ansvarskrävande som åliggandena
för assistenten vid alkoholistanstalten, vill statskontoret ej heller motsätta
sig, att förstnämnda assistenttjänst placeras i lönegrad Ce 25, därvid nu utgående
provisoriskt lönetillägg bör bortfalla.

Statens lönenämnd finner ej tillräckliga skäl för en uppflyttning i lönegrad
av den för fångvården avsedda tjänsten som assistent i Cg 23 men har
intet att erinra mot att tjänsten extraordinariesättes. I samband därmed
bör enligt lönenämndens mening nu utgående lönetillägg indragas. Lönenämnden
tillstyrker i övrigt bifall till de av organisationsnämnden föreslagna
utbytena.

Vidare torde här få upptagas frågan om utökning av bevakning spersonalen
vid vissa isoleringsa v delningar.

Under de senaste åren har särskilda isoleringsavdelningar inrättats vid
— förutom fångvårdsanstalten å Långholmen — anstalterna i Malmö och
Härnösand. Vid sistnämnda anstalter har genom avskiljande från anstalternas
övriga avdelningar av vissa cellutrymmen erhållits isoleringsavdelningar
med 8 platser i Malmö och 6 platser i Härnösand. I samband därmed beviljades
utökning av bevakningspersonalen med 4 resp. 3 vaktkonstaplar (jfr
prop. nr 144/1953 s. 26).

I skrivelse den 29 november 1954 har Malmöavdelningen av Sveriges fångvårdsmannaförbund
hemställt, att bevakningspersonalen vid anstalten i
Malmö måtte med hänsyn till att isoleringsavdelning tillkommit vid anstalten
utökas med eu överkonstapel. Hittills har de överkonstaplar, som har
hand om läns- och centralavdelningarna, fått svara även för isoleringsavdelningen.
överkonstaplarnas arbete har under de senaste åren ökat i sådan
grad, att en förstärkning av bevakningsbefälet är ofrånkomlig. Den nye
överkonstapeln bör främst vara ansvarig för isoleringsavdelningen.

Fångvårdsstgrelsen. Beräkningen av personalbehovet för isoleringsavdelningarna
i Malmö och Härnösand inriktades främst på faevakningspersonal
i vaktkonstapelsgrad. Behov av bevakningsbefäl kunde icke då bedömas. De
gångna årens erfarenheter har emellertid visat, att ytterligare befälstjänster
erfordras på grund av isoleringsavdelningarnas inrättande. Då genomförandet
av anstaltsgrupperingen ytterligare accentuerat isoleringsavdelningarnas
betydelse, är det angeläget, att deras personalresurser blir rätt avvägda.

Malmöanstalten har fyra överkonstapelstjänster för allmänna bevakningstjänsten.
Med dessa skall täckas behovet under dagtid av befäl dels i länsavdelningen,
dels i centralavdelningen, dels ock för in- och utskrivning av
intagna, ordnandet av transporter in. in. Omfattningen av det härmed för -

Kungl. Maj.ts proposition nr IM

enade detaljarbetet gör, att isoleringsavdelningen icke kunnat få den befälstillsyn,
som på grund av avdelningens karaktär är nödvändig.

Härnösandsanstalten har tre överkonstapelstjänster för allmänna bevakningstjänsten.
Med dem skall täckas behovet under dagtid av befäl dels i
gamla fängelset, dels i nya fängelset, dels ock för in- och utskrivning av
intagna, ordnandet av transporter m. m. Även här kräves ökad befälstillsyn
över isoleringsavdelningen.

På grund av vad sålunda anförts vill fångvårdsstyrelsen hemställa, att i
anslagsäskandena beträffande fångvårdsanstalterna måtte upptagas två överkonstapelstjänster
i Ce 14 för placering vid fångvårdsanstalterna i Malmö
och Härnösand.

Fångvårdsstyrelsens hemställan har ej givit statskontoret anledning till
annan erinran än att ämbetsverket vill föreslå, alt de begärda överkonstapelstjänsterna
tills vidare upptages såsom Cg.

Departementschefen

Inom fångvården pågår sedan några år tillbaka ett omfattande nybyggnads-
och reformarbete. Detta har till syfte att skapa en bättre och mera
ändamålsenlig behandling av de intagna, och det sammanhänger sålunda
med en ändrad uppfattning om fångvårdens uppgifter. Tidigare nöjde man
sig med att fångvården skulle, i huvudsakligen straffande syfte, omhändertaga
de dömda. Numera bär man fått klart för sig att en så beskaffad fångvård
ger ett dåligt resultat i kampen mot brottsligheten, och man eftersträvar
alltmera att genom en individuell behandling av de intagna främja
deras återanpassning i samhället och motverka återfall i brott. Härigenom
ställes ökade krav på fångvården, både på dess personalorganisation och på
dess materiella resurser.

I ett interpellationssvar rörande fångvården, som jag lämnade i första
kammaren den 24 mars 1954, redogjorde jag för det pågående arbetet med
fångvårdens nydaning. Jag vill därför hänvisa till denna utförliga framställning,
och jag skall här uppehålla mig endast vid det aktuella läget.

Såsom jag vid flera tillfällen anmält för riksdagen har under de senaste
åren avsevärda förbättringar gjorts i behandlingen. Efter ingående förberedelser
har under år 1954, i enlighet med riksdagens tidigare beslut, anstalsgruppering
genomförts beträffande anstalter för vanligt fångförvar.
För manliga intagna har skapats fyra anstaltsgrupper med Långholmen,
Malmö, Härianda och Härnösand såsom centralanstalter; för kvinnor har
Växjö med tillhörande koloni inrättats såsom en anstaltsgrupp. Denna anstaltsgruppering
bygger på ett förslag av 1951 års fångvårdsutredning att
genom decentralisering enligt en s. k. räjongplan åstadkomma en enklare
handläggning av administrativa ärenden och en mera effektiv behandling
av de intagna.

De erfarenheter, som hittills vunnits av anstaltsgrupperingen, synes vara

Kungl. Maj.ts proposition nr HO

goda. Särskilt har införandet av regelbundna sammankomster mellan befattningshavarna,
s. k. behandlingskollegier, möjliggjort att behandlingen
kan bättre än tidigare anpassas efter de intagnas personliga förhållanden.
Då frågan om anstaltsgruppering behandlades vid 1953 års riksdag, lämnades
ungdoms- och säkerhetsanstalterna tillvidare åsido. Frågan om ett
genomförande av anstaltsgrupperingen vid dessa anstalter torde vid lämplig
tidpunkt få upptagas och övervägas med ledning av vunna erfarenheter.

Mycket viktiga frågor, som ur olika synpunkter kräver överväganden och
åtgärder, gäller de intagnas frigivning och vad därmed äger samband. Dessa
frågor har anknytning både till förhållandena under anstaltsvistelsen och
till de anordningar för hjälp och tillsyn som kan vidtagas därefter. Betydelsen
av behandlingskollegiernas verksamhet ligger icke minst däri, att den
intagnes förhållanden vid frigivningen kan i god tid övervägas. Genom flera
andra speciella åtgärder har man sökt inrikta anstalsbehandlingen så, att
den skall kunna främja den intagnes återanpassning efter frigivningen. Den
långt framskridna upprustningen av arbetsdriften har i detta hänseende sin
givna betydelse. Utredning pågår rörande arbetspremierna och deras fördelning,
och vidare är självfallet den pågående utbyggnaden av skyddskonsulentorganisationen
av den största vikt för arbetet med att hjälpa de frigivna.

En framgångsrik fångvård kräver ändamålsenliga lokaler. På längre sikt
är fångvårdens möjligheter att väl fylla sin uppgift beroende av att det omfattande
nybyggnadsprogram, som riksdagen i princip godkänt, blir successivt
fullföljt. För fångvårdens verksamhet finnes för närvarande 60 anstalter
av olika slag med tillhopa 3 430 platser. Antalet intagna har under
de senaste åren ökats och utgjorde 3 392 den 1 februari 1955. Särskilt under
åren 1948—1953 är denna fortskridande ökning påfallande. Den synes
emellertid icke i samma grad ha fortsatt under år 1954. Tvärtom visar
det senare halvåret 1954 en lägre beläggning än det närmast föregående året.
Den nyss angivna beläggningssiffran för den 1 februari 1955 är å andra
sidan högre än något år tidigare. Huruvida den är ett uttryck för en fortsatt
mera allmän ökning av antalet intagna kan ännu icke bedömas. Det bör
hållas i minnet att de första månaderna under året regelbundet brukar uppvisa
den högsta beläggningen. Under våren brukar beläggningen efter hand
sjunka och en lägsta beläggning brukar varje år förekomma under sommarmånaderna.
Den högsta beläggningen har under senare år visat sig ligga ungefär
300 intagna över medelbeläggningen för året. En statistisk undersökning
för att närmare klargöra beläggningsförhållandena pågår i syfte att
möjliggöra ett övervägande, på vad sätt en jämnare beläggning skall kunna
åstadkommas.

Då man bedömer den föreliggande situationen bör beaktas alt vissa reserver
är outnyttjade. Sålunda finnes medel anslagna till tre nya kolonier,
två på 50 platser vardera och en på 15 platser. Vissa förslag att anskaffa
två av dessa kolonier har upprättats av fångvårdsstyrelsen. Vidare anslog riks -

112

Kungl. Maj:ts proposition nr HO

dagen föregående budgetår medel till provisoriska förläggningar, som hade till
syfte att möta överbeläggningen och sålunda skulle kunna ftastigt sättas upp
vid en plötsligt påkommen stegring i beläggningen. Av de sju provisoriska förläggningar,
för vilka medel beviljats, har tre inrättats. Framställning om
en fjärde har inkommit från fångvårdsstyrelsen och torde föranleda beslut
inom kort. Möjlighet finnes alltså för närvarande att — inräknat den sist
angivna förläggningen — inrätta fyra provisoriska förläggningar på sammanlagt
120 platser. Härtill kommer att verksamheten vid den nya ungdomsanstalten
Roxtuna blivit igångsatt och att överförande av ungdomselever
till denna anstalt torde frigöra motsvarande utrymme, eller sålunda
ett 70-tal platser, på andra anstalter.

De flesta av de anstalter som finnes inom fångvården är föråldrade
och olämpliga för modern fångvård. Flertalet av de slutna anstalterna har
tillkommit under 1800-talet och är inrättade för behandlingsformer, som nu
är övergivna. Det har icke varit möjligt att, trots de förbättringar som vidtagits,
försätta dem i sådant skick att de motsvarar de anspråk, som bör
ställas på moderna anstalter. Därför pågår också i anslutning till besluten
vid 1945 och 1950 års riksdagar en planmässig nybyggnad. En jämförelse
mellan investeringarna under de senaste tre 1 O-årsperioderna visar hur denna
nybyggnad bedrives med ökad snabbhet. Anslagen till ny-, om- och tillbyggnader
inom fångvården samt till förvärv av kolonier utgjorde för budgetåren
1925/26—1934/35 tillhopa 1 055 000 kronor. Budgetåren 1935/36—
1944/45 hade denna siffra stegrats till 5 955 000 kronor, och för 10-årsperioden
1945/46—1954/55 utgör motsvarande investering 17 707 000 kronor.

Den närmare innebörden av de senaste tio årens tillskott till fångvårdens
anstaltsbestånd framgår vid en jämförelse med de anstalter som fanns den 1
februari 1945. Antalet slutna platser av olika slag var då 2 762, medan de
nu är 2 370. Antalet öppna platser utgjorde 321, varav 193 ingick i ungdomsanstalterna.
De öppna platserna utgör nu 1 060, varav 108 tillhör ungdomsanstalterna.
Det kan alltså sägas att den upprustning av fångvårdens
anstaltsbestånd som skett under de senaste tio åren — förutom byggandet
av den moderna ungdomsanstalten Roxtuna — bestått i anskaffande av eu
rad öppna anläggningar. I stället har fångvården avstått ifrån ett antal
äldre häkten och länsfängelser, vilka var föga ägnade för en ändamålsenlig
fångvård.

För den nybyggnad som bedrives har riksdagen år 1950 fastställt riktlinjer.
Med hansyn till den betydande omfattningen av fångvårdens nydaning bestämde
riksdagen, att denna skulle ske i etapper och att även utredningsarbetet
borde bedrivas i etapper. Den första etappen skulle avse de unga lagöverträdarna,
den andra etappen de abnorma eller eljest svår skötta och de^i
tiedje slutligen det ordinära fangklientelet. Detta program byggde på en
bedömning av vad som var mest angeläget och anslöt sig till tanken att i
första hand åstadkomma en kvalitativ förstärkning av fångvårdens behandlingsresurser.
I enlighet därmed har, såsom ett första led i nybyggnaden,
ett högvärdigt instrument för bekämpande av ungdomsbrottsligheten till -

113

Kungl. Maj.ts proposition nr 1W

förts fångvården i den nya ungdomsanstalten Roxtuna. Planer har upprättats
för fullbordande av den första byggnadsetappen och för uppförande
av erforderliga nybyggnader inom den andra etappen. Utredningsarbete
pågår för närvarande även beträffande nybyggnader inom den tredje
etappen. Den år 1954 tillkallade fångvårdsbyggnadsutredningen har sålunda
i uppdrag att utreda frågan om ersättningsbyggnad för Långholmen och
för centralanstalterna i Malmö, Göteborg och Härnösand. Det nybyggnadsbehov
som föreligger inom fångvården är betydande och man måste räkna
med att det kommer att ta en avsevärd tid innan detta kan anses tillgodosett.

Det är uppenbart, att de största vinsterna kan göras genom att ansträngningarna
inriktas i första hand på det yngre klientelet. Utredningar har
visat att de ungdomar, som kommer till ungdomsanstalterna, i de flesta fall
haft mycket svåra uppväxtförhållanden och tidigt dragits in i kriminalitet.
Det är av största vikt, att effektiva åtgärder insättes för att så långt det är
möjligt hejda deras utveckling till fortsatt brottslighet. Härtill kommer
att man vid en realistisk bedömning måste räkna med en ökad ungdomsbrottslighet
under det närmaste årtiondet. Ett av skälen härtill är befolkningsutvecklingen.
De förhållandevis stora barnkullarna från början av
1940-talet kommer då i den ålder, när ungdomskriminaliteten kulminerar.
Såsom bilaga till detta protokoll (Bilaga A) bär fogats en statistisk utredning,
som belyser detta förhållande. Den prognos för antalet ovillkorliga
frihetsberövanden i olika åldrar, som framlägges i denna utredning, har gjorts
med två metoder. Den ena utgår ifrån brottslighetsvolymen 1952 och tilllämpar
på denna de väntade förändringarna i folkmängdssiffrorna för olika
åldrar. Den andra metoden tillfogar jämväl den ökning av brottsligheten,
som kunnat konstateras under senare år. Det gäller alltså i viss mån schematiska
uträkningar, vari prognosen för brottsligheten endast i fråga om
befolkningsutvecklingen bygger på kända förhållanden och beträffande
brottslighetsvolymen självfallet är mera osäker. Klart är emellertid att man
redan på grund av de stigande folkmängdssiffrorna för de yngsta åldersgrupperna
i straffbar ålder måste räkna med att större anspråk kommer att
ställas på fångvårdens resurser. Det torde dock även vara anledning att
beakta den stigande brottsligheten. Vad denna beror på kan väl icke med
någon säkerhet angivas. Såsom viktiga faktorer av brottslighetsbefrämjande
art har man att räkna ändrade bosättningsförhållanden, varvid framför allt
den starka inflyttningen till städerna och särskilt till de största städerna är
betydelsefull. En annan faktor ligger självfallet i den ekonomiska och tekniska
utvecklingen. Det stora tillskottet av motorfordon de senaste åren
har, såsom kunde väntas, dragit med sig en ökad brottslighet.

Såväl allmänna överväganden av vad som måste anses mest nödvändigt
som en prognos för den kommande utvecklingen leder alltså till att den första
byggnadsetappen bör fullbordas i första hand. Därjämte bör byggnadsarbeten
igångsättas inom den andra etappen. Ställning bör tagas till de olika planer,

8 liihang till riksdagens protokoll It)55. i samt. Nr 140

114

Kungl. Maj:ts proposition nr tkO

som här föreligger, och arbeten påbörjas och bedrivas i den takt, som kan
ifrågakomma under nästa budgetår. Inom den tredje etappen föreligger
ännu icke några byggnadsplaner till bedömande. I avbidan på de pågående
utredningarna bör därför inom denna etapp endast vissa kompletteringar
göras av de öppna anstalterna. Jag vill emellertid betona att, i fråga om
den andra och den tredje etappen, byggnadsobjekten icke kan strängt särhållas.
Om man bortser från specialanstalter, t. ex. för medicinsk behandling,
kan fångvårdsanstalter inom vida gränser komma till användning för
olika klientel alltefter föreliggande behov. Varje nybyggnad medför alltså
en förbättring av anstaltsbeståndet för fångvården i dess helhet.

I det följande skall jag närmare ingå på de förslag, som jag avser att
framlägga.

Anstalter för ungdomsklientel

För närvarande disponeras för det manliga klientel, som ådömts ungdomsfängelse,
de slutna anstalterna i Uppsala, Ystad och Nyköping, den
öppna anstalten Skenäs samt kolonien Hildero och övergångshemmet Björka.
Dessa anstalter har — utöver i förekommande fall häktesplatser — tillhopa
219 platser, vartill kommer 6 platser, som upplåtits för detta klientel på
sinnessjukavdelningen vid fångvårdsanstalten i Malmö. Den genomsnittliga
beläggningen av ungdomsfängelseklientel utgjorde under vart och ett av
åren 1949—1953 resp. 206, 208, 189, 185 och 169. Ingångssiffrorna för de
nio första månaderna 1954 var lägst 164 och högst 174. Fångvårdsbyggnadsutredningen
uttalar med hänvisning till beläggningssiffrorna, att 175 platser
nu skulle täcka behovet. Utredningen tillägger emellertid, att det icke är
möjligt att med någon grad av tillförlitlighet förutsäga, huruvida beläggningen
kommer att förbli konstant, stiga eller sjunka. Med hänsyn härtill föreslår
utredningen, att platsantalet inom ungdomsfängelseorganisationen göres
på så sätt elastisk, att ett visst reservutrymme skapas vid sidan av de för
ändamålet direkt avsedda anstalterna.

Utredningen uttalar vidare, att Skenäs, som redan från början byggts för
att motta ungdomsfängelseklientel, och den nya specialanstalten för särskilt
svårbehandlade, Roxtuna, bör utgöra kärnan i den nya organisationen. Härjämte
bör Hildero och Björkahemmet behållas. I Göteborg eller dess närhet
bör ett övergångshem inrättas. Slutligen föreslås att i en i Färjestaden, 3 km
från Skenäs belägen fastighet inrättas ett annex till sistnämnda anstalt. De
sålunda i organisationen ingående anstalterna och övergångshemmen skulle
komma att erhålla 174 ordinära platser samt 30 mottagnings-, sjuk- och
isoleringsplatser, vartill skulle komma 6—12 reservplatser vid Roxtuna. Genom
tillkomsten av den nya organisationen skulle de slutna anstalterna i
Uppsala, Ystad och Nyköping bli disponibla för annat ändamål.

För egen del vill jag till en början understryka, att frågan om hur mycket
anstaltsutrymme, som framdeles kan behövas för ungdomsfängelse, icke kan
besvaras med någon större säkerhet. Å ena sidan har man, såsom jag nyss
framhållit, att räkna med att befolkningsutvecklingen under det närmaste

115

Kungl. Maj.ts proposition nr IkO

årtiondet och även den brottslighetsutveckling som hittills kunnat iakttagas
leder till en ökning av antalet intagna på ungdoinsanstalterna. Den pågående
upprustningen av dessa anstalter kan även tänkas medföra en något större
benägenhet hos domstolarna att begagna denna behandlingsform i stället
för vanligt frihetsstraff. Man måste emellertid å andra sidan också ta hänsyn
till att förstärkningen av anstalterna, särskilt deras utrustande med heltidsarbetande
psykiatrer och annan högt kvalificerad personal, bör medföra
att behandlingsresultat kan vinnas snabbare och möjligheter alltså erbjuda
sig att i många fall nedbringa behandlingstiden. Jag finner mig dock böra
utgå från utredningens förslag att organisationen skall omfatta i runt tal
175 platser, förutom vissa specialplatser. Därvid bör dock anstalter, som
närmast är avsedda för yngre åldersgrupper bland det vanliga fångvårdsklientelet,
betraktas som reservutrymme för ungdoinsanstalterna. Vad beträffar
frågan om reservutrymmet vill jag i likhet med flera av remissorganen
understryka, att ett sammanförande av ungdomsfängelseelever med vanligt
fångvårdsklientel på samma anstalt icke bör ske. Till frågor rörande de
olika anstalterna återkommer jag i det följande.

Beträffande de yngre åldersgrupperna av det ordinära manliga fångvårdsklientelet
innebär utredningens förslag, att samtliga till tidsbestämt straff
dömda fångar, som vid straffverkställighetens början icke uppnått 22 års
ålder, skall omhändertagas i särskilda anstalter. Beträffande behandlingen
av dessa bör man söka att tillgodogöra sig de erfarenheter, som vinnes på
ungdoinsanstalterna av ett klientel i samma ålder. Enligt uppgifter, som
införskaffats av utredningen, utgjorde den 10 september 1954 antalet intagna
manliga straff- och fängelsefångar under nyssnämnda ålder 198. För nu ifrågavarande
klientel skall enligt förslaget följande anstalter (platsantal utöver
häktesplatser angives inom parentes) avdelas, nämligen anstalten i Västerås
(39), som redan nu mottar yngre klientel, samt de nuvarande ungdomsanstalterna
i Uppsala (48), Ystad (35) och Nyköping (29). För att tillgodose
behovet av öppna platser skall till envar av anstalterna anslutas en
mindre koloni (15 + 20 + 20 + 15). Sammanlagt skall organisationen sålunda
förfoga över 221 platser. I mån av platstillgång skall även dömda ur
närmast högre åldersgrupper efter prövning från fall till fall kunna hänvisas
till anstalterna i fråga. Vad beträffar omfattningen av det klientel,
som skulle intagas i säranstalterna för unga fångar, har några remissorgan
ställt sig avvisande till utredningens förslag. Sålunda hävdar fångvårdsstyrelsen,
att de som har strafftider upp till tre månader borde intagas på kolonier
i olika delar av landet. För dem som har mellan tre och sex månaders
strafftid skulle strafftidens längd icke medge, att de sammanfördes till specialanstalter
och bland långtidsklientelet funnes dels sådana som icke borde
sammanföras med mera belastad ungdom dels ock sådana som på grund av
särskilt vårdbehov eller av andra skäl borde hållas utanför ett ungdomskollektiv.
Enligt min mening torde sa goda möjligheter till differentiering
av klientelet mellan de olika anstalterna komma att föreligga, att några
olägenheter av betydelse ur vårdsynpunkt icke är att befara. Härvid bortser

116

Kungi. Maj.ts proposition nr 140

jag självfallet från sådana intagna, som av medicinska skäl måste intagas
på specialanstalt, t. ex. på Håga. Beträffande de Övriga intagna i angivna
åldersgrupper ansluter jag mig i princip till utredningens förslag, som skapar
möjlighet att få till stånd en för det yngre klientelet avpassad behandling.
1 ill speciella frågor, som berör de enskilda anstalterna, återkommer jag i det
följande.

Utredningen har såsom nyss angivits räknat med att som ungdomsanstalter
skall användas endast Skenäs och Roxtuna jämte vissa mindre anläggningar
men att visst reservutrymme skall finnas utanför denna organisation.
Därvid har utredningen utgått ifrån att reservutrymme skall behöva tillgripas
endast om antalet elever överstiger det beräknade 175. En förutsättning
för att denna beräkning skall hålla är emellertid, att Skenäs kan motta 72
intagna. För närvarande finns på anstalten tillhopa 83 platser. Beläggningen
på anstalten har på senare år icke kunnat hållas så hög. Medeltalet intagna
ungdomsfängelseelever utgjorde sålunda under år 1954 endast 48. Den 1
februari 1955 fanns på Skenäs 54 intagna. Samtidigt fanns på de äldre slutna
anstalterna i Uppsala och Ystad med tillhopa 83 platser 79 intagna och på
Nyköping, som i huvudsak är mottagningsanstalt med 29 platser, 24 intagna.
Att Skenäs sålunda utnyttjas endast till två tredjedelar av sin kapacitet,
medan de äldre slutna anstalterna är praktiskt taget fullbelagda, sammanhänger
med att ett mera svårskött klientel hänvisas till ungdomsanstalterna,
än vad man räknade med, då Skenäs anlades.

Det är uppenbarligen icke ekonomiskt försvarligt, att Skenäs icke kan utnyttjas
till fullo. Det är därför påkallat, att man eftersträvar en sådan förstärkning
av anstaltens organisation, att denna kan fylla sin uppgift. Enligt
utredningens förslag bör detta ske genom att klientelet fördelas i mindre
grupper, vilket förutsätter vissa ombyggnadsarbeten samt någon utökning
av personalen. Härigenom möjliggöres en mera framgångsrik fostran och
påverkan av de intagna. En ytterligare förbättring av anstalten med samma
syfte skulle enligt förslaget ske genom att en öppen anläggning vid Färjestaden
fogades till anstalten som ett annex. Såsom ett led i förbättringen av
Skenäs har utredningen vidare förordat en utbyggnad av verkstadsorganisationen,
så att utbildningen på Skenäs och Roxtuna blir likartad. För att dessa
båda anstalter skall kunna samverka på det sätt som avsågs vid tillskapandet
av Roxtuna, är det nämligen nödvändigt, att utbildningen vid anstalterna
göres i huvudsak likformig. En förstärkning av Skenäs skulle vidare ske genom
förslaget att tillföra anstalten en specialpaviljong, försedd med mottagnings-,
sjuk- och isoleringsavdelningar. Genom de olika anordningarna
som sålunda föreslagits, torde anstalten bli i stånd att väsentligt bättre än
för närvarande fylla sin uppgift inom organisationen. Det är självfallet en
avvägningsfråga, hur långt man därvid bör gå och vilka kostnader man sålunda
bör nedlägga på anstaltens utbyggnad och drift. Det torde emellertid
icke vara nödvändigt att i detta sammanhang ta slutlig ställning till denna
fråga. I samband med detaljplaneringen torde möjligheten att genom ökat

117

Kungl. Maj.ts proposition nr IhO

utnyttjande eller på annat sätt nedbringa vårdkostnaden vid Skenäs jämte
Färjestaden böra undersökas. Dessa detaljöverväganden inverkar emellertid
icke på frågan om lämpligheten att i stort sett vidta en sådan utbyggnad och
förstärkning av Skenäs som utredningen föreslagit. Jag vill därför förorda,
att om- och nybyggnadsarbeten kommer till utförande och att beslut fattas
om förvärv av den fastighet i Färjestaden för 150 000'' kronor, varom utredningen
träffat preliminärt avtal. Enligt av byggnadsstyrelsen gjorda beräkningar
skulle byggnadskostnaderna, däri inräknade kostnaderna för
uppförande av 16 personalbostäder, uppgå till 2 800 000 kronor. Inredningsoch
utrustningskostnaderna vid Skenäs har beräknats till 85 000 kronor och
inventariekostnaderna för anstaltens annex i Färjestaden till 30 000 kronor.
På grund av omfattningen av byggnadsarbetena synes desamma böra uppdelas
på budgetåren 1955/56 och 1956/57. Till det senare budgetåret torde
därvid bland annat böra uppskjutas anordnandet av personalbostäder, då
behovet av sådana bättre kan bedömas. Medelsanvisningen för budgetåret
1955/56 för byggnadsarbetena vid Skenäs torde kunna begränsas till
1 500 000 kronor. För inrednings- och utrustningskostnader vid Skenäs bör
för nästa budgetår beräknas 30 000 kronor. Samma belopp bör äskas för
inventarier till anstaltens annex. Då byggnadsarbetena sålunda icke kommer
att avslutas under nästa budgetår, torde det kunna anstå med framläggandet
av förslag i personalfrågor i vad avser Skenäs. För anstaltens
annex däremot bör från och med den 1 juli 1955 medel finnas beräknade
för fyra tjänster, förslagsvis en som uppsyningsman i Cg 16, en som överkonstapel
i Cg 14 och två som vaktkonstapel i Cg 12. Såsom utredningen
föreslagit, bör överläkaren vid Roxtuna anlitas för psykiatrisk ladgivning
och behandling vid Skenäs. Hans tjänstgöring vid sistnämnda anstalt med
annexet i Färjestaden torde få bestämmas att omfatta i genomsnitt minst
ett besök i veckan och i övrigt besök vid uppkommande behov. Arvodet för
uppdraget torde få bestämmas till 4 000 kronor för år.

Anstalterna i Uppsala, Nyköping, Ystad och Västerås är alla av ålderdomlio
typ. De har visserligen på senare år upprustats och förbättrats men är
dock opraktiska och relativt dyra i drift. Någon utbyggnad och ytterligare
förbättring av anstalterna, som alla ligger på ganska små tomter, synes
icke böra göras. Däremot synes en utväg vara att, såsom utredningen föreslagit,
för den följd av år de alltjämt måste vara i bruk förbättra deras kapacitet
genom att till envar av dem för samverkan med den slutna anstalten
knyta en mindre koloni. Med hänsyn till klientelets art bör kolonierna icke
avses för mer än 15 -20 intagna. För Västeråsanstaltens vidkommande anslogs
medel till inköp av en sådan koloni av 1954 års riksdag. Kolonien i
fråga har dock ännu icke upprättats. Medel bör nu äskas för förvärv av
ytterligare tre kolonier. Kostnaderna härför torde kunna beräknas till 200 000
kronor per koloni. För inventarie- och klädesutrustning torde få räknas med
engångsbelopp av 90 000 kronor resp. 50 000 kronor för de tre kolonierna
tillhopa. Vad beträffar personalen förordar jag, att envar av nu ifrågavarande
kolonier erhåller samma organisation som avsctts för Västeråskolonien,

118

Kungl. Maj.ts proposition nr HO

nämligen. 1 föreståndare i Ce 21, 1 yrkesmästare i Ce 16, 1 yrkesmästare i
Ce 14, 1 överkonstapel i Ce 14, 2 vaktkonstaplar i Cg 12 och 1 ekonomibiträde
i Cg 8. Med hänsyn till att det är ovisst, vid vilken tidpunkt ifrågavarande
tre kolonier kan anskaffas och tagas i bruk, synes det icke behövligt
att föi desamma beräkna medel till avlöningar för mer än förslagsvis
halva budgetåret.

Med utgångspunkt från mitt ställningstagande i skilda hänseenden och då
jag icke är beredd att i anledning av fångvårdsbyggnadsutredningens förslag
i denna del till nästa budgetår framlägga förslag beträffande några andra
frågor än de i det föregående berörda, föreslår jag under särskilda punkter
att medel anvisas för följande ändamål, nämligen dels under punkten [7]
750 000 kronor för förvärv av en fastighet i Färjestaden och tre kolonier,
dels under punkten [8] 1 500 000 kronor till om- och nybyggnader vid Skenäs,
dels ock under punkten [4] 30 000 kronor för inredning och utrustning
vid Skenäs, 120 000 kronor för inventarieanskaffning till anstaltsannexet "i
Färjestaden och tre kolonier samt 50 000 kronor till klädesutrustning vid
nyssnämnda kolonier.

Anstalter för förvarade och internerade

Anstaltsorganisationen för förvarade och internerade omfattar för närval
ande anstalterna å Hall (114 platser) samt i Norrköping (92 platser,
varav 12 för häktade), Karlstad (63 platser, varav 10 för häktade), Kalmar
(65 platser, varav några kan disponeras för häktade) och Västervik (51
platser, som utnyttjas för förvarade, straffriförklarade, sinnessjuka fångar
och undersökningsfall), vartill kommer kolonierna Sjöboda (15 platser)
och Orretorp (23 platser). Det sammanlagda disponibla platsantalet för förvarade
och internerade utgör omkring 400.

Medeltalet förvarade och internerade på samtliga fångvårdsanstalter har
under vart och ett av åren 1950—1954 uppgått till resp. 367, 393, 418, 435
och 437.

I sitt på hösten 1953 avgivna betänkande (SOU 1953: 32) föreslog säkerhetsanstaltsutredningen,
att anstaltsorganisationen för förvarade och internerade
skulle beräknas för 470 platser samt att det erforderliga platsantalet
skulle utvinnas genom en utbyggnad av Hallanstalten. I många av remissyttrandena
framfördes starka betänkligheter mot att till Hall sammanföra
ett så stort antal abnorma brottslingar som föreslagits. Själv tog jag den
ställningen, redovisad i propositionen nr 170 till 1954 års riksdag, att det
icke vore tillrådligt att nu i ett sammanhang binda sig för en så betydande
utbyg''gnad av anstalten som utredningen föreslagit. I stället borde man pröva
sig fram och i första hand göra en mera begränsad utbyggnad av Hall
med en sluten avdelning för 72 intagna. Sedan erfarenhet härav vunnits,
borde man vid en senare tidpunkt lättare kunna bedöma, hur långt utbyggnaden
av anstalten borde drivas. Jag uttalade vidare, att frågorna om anordnande
av verkstäder, om uppförande av ett par öppna avdelningar vid
Hall och om anordnandet av utrymmen för sjuka, mottagningsfall och iso -

119

Kungl. Maj:ts proposition nr HO

lerade skulle ytterligare utredas av särskilda sakkunniga och förslag härom
framläggas till 1955 års riksdag. I direktiven för dessa sakkunniga (fångvårdsbyggnadsutredningen)
uttalade jag, bland annat, att man, för att
det skulle bli möjligt att ta slutlig ställning till säkerhetsanstaltsutredningens
förslag, måste äga kännedom om de alternativ, som kunde komma
ifråga. Utredningsarbetet borde därför inriktas på att även upprätta förslag
till en eller flera sidoanstalter till Hall. Dessa sidoanstalter borde så
utformas, att de kunde användas för vanligt fångförvar, därest det vid en
senare tidpunkt kunde visa sig lämpligt att fortsätta utbyggnaden av Hall
och där koncentrera förvarings- och interneringsklientelet.

Fångvårdsbyggnadsutredningens nu framlagda förslag till anstalter för
förvarade och internerade, vilket är så utformat, att dess realiserande icke
skall utgöra hinder för en eventuell fortsatt framtida utbyggnad av anstalten
på Hall, går i huvudsak ut på följande.

Vad först beträffar Hall föreslås utbyggnaden ske på följande sätt. Öster
om och i anslutning till det nuvarande muromgärdade området (på den som
Bilaga B till detta protokoll fogade skissen betecknat med A), där for narvarande
finns bland annat en sluten avdelning, skall skapas ett muromslutet
område (B), avsett för verkstadsbebyggelse m. m. Vidare skall i sin tur
omedelbart öster om sistnämnda område bildas ett likaledes muromgärdat
område (C), där den av 1954 års riksdag beviljade nya avdelningen för 72
intagna föreslås uppförd. Alla dessa tre områden skall sålunda erhålla en
gemensam, rektangulär yttermur och skiljas från varandra genom tvärgående
innermurar. Härigenom kan ytterbevakningen av murarna göras gemensam
och koncentreras till motstående vakttorn i två murhörn. De nya
verkstäderna för mekaniskt arbete, träindustri, tvätteri, tryckeri och arbetsterapi
på område B är avsedda att utnyttjas för intagna, som är förlagda
till såväl A- som G-området. Dessa sistnämnda båda områden kan, om så
befinnes lämpligt, framdeles utbyggas med ytterligare bostadsavdelningar.
Härutöver skall till anstalten höra en särskild, nyuppförd byggnad, innehållande
administrationslokaler samt mottagnings-, sjuk- och isoleringsavdelningar
med tillhopa 75 platser ävensom behandlingsavdelningar. Till denna
byggnad, som föreslås placerad ett hundratal meter norr om gränsen mellan
områdena A och B, skall huvudentrén till anstalten vara förlagd. Från entrén
skall kulvertförbindelse finnas till de innanför murarna belägna bostadsavdelningarna
och verkstäderna, varigenom behovet av bevakningspersonal
kan begränsas. Helt fristående från tidigare nämnda byggnader skall enligt
förslaget uppföras två öppna avdelningar för tillhopa 40 intagna. För dessa
avdelningar och redan befintliga öppna avdelningar skall anordnas gemensamma
verkstäder och idrottsplan in. in. 1 samband med ombyggnad av centralköket
skall en i denna byggnad anordnad avdelning för 10 intagna bortfalla.
Enligt förslaget skall Hallanläggningens totala kapacitet sålunda oka
från 114 till (114 + 72 + 75 + 40 — 10) 291 platser. Personalen skall
omfatta 103 anställda.

120

Kungl. Maj:ts proposition nr 140

Utredningen har vidare föreslagit uppförande av två sidoanstalter till
Hall, vardera med plats för 90 intagna. Den ena anstalten föreslås förlagd
till kronoegendomen Bondängen i Mariefred och den andra till kronoegendomen
Berga inom Hällby kommun nära Eskilstuna. Varje anstalt skall bestå
av fyra bostadspaviljonger, envar för 20 intagna, innanför ett med mur
eHei stängsel omslutet område samt en öppen paviljong utanför inhägnaden
för 10 intagna. På det slutna området skall vidare finnas verkstäder, administrations-
och ekonomilokaler. Personalen har beräknats till 49 befattningshavare
vid envar av anstalterna.

Slutligen föreslår utredningen inrättande av ett inackorderingshem för
säkerhetsanstaltsklientelet i Stockholm eller dess närhet. I fråga om verksamheten
vid Håga sjukhus anser utredningen att någon förändring icke
för närvarande bör äga rum.

Säkerhetsanstalterna bör enligt utredningens uppfattning för samverkan
sammanföras till en anstaltsgrupp med Hall som centralanstalt.

Enligt av byggnadsstyrelsen gjorda preliminära beräkningar skulle byggnadskostnaderna
utgöra, för den nu föreslagna utvidgningen av Hallanstalten
11 600 000 kronor och för de båda sidoanstalterna sammanlagt
9 200 000 kronor. Inrednings- och utrustningskostnaderna har uppskattats
till 2 150 000 kronor vid Hall och 1 300 000 kronor för två sidoanstalter. Totalkostnaderna
för uppförande av tjänstebostäder vid de tre anstalterna har
uppskattats till 8 300 000 kronor. Enligt av utredningen träffade preliminära
avtal skall arrendatorn på Bondängen erhålla ersättning med 25 000 kronor
för sitt förtidiga frånträde av arrendet och 160 000 kronor i lösensumma
för honom tillhöriga åbyggnader samt arrendatorn på Berga en engångsersättning
med 2 140 kronor för vissa å området nedlagda kostnader samt intill
arrendetidens utgång den 14 mars 1965 en årlig avgäld av 3 500 kronor.
De årliga personalkostnaderna vid Hall med sidoanstalter har av utredningen
beräknats komma att överstiga kostnaderna vid de nuvarande säkerhetsanstalterna
med i runt tal 425 000 kronor. I fråga om de löpande omkostnaderna
däremot har utredningen icke räknat med någon höjning.

Fångvårdsbyggnadsutredningens nu ifrågavarande förslag har i mycket
stoi utsträckning mötts av instämmanden men även av vissa erinringar. Sålunda
har, bland annat, flera remissorgan uttalat betänkligheter mot en så
omfattande utvidgning av Hallanläggningen som föreslagits, under det att i
nagra yttranden ur ekonomiska synpunkter förordats en längre gående utbyggnad.
I fråga om byggnadernas utformning och placering vid denna
anstalt har i några yttranden förslag till andra lösningar förekommit.

Såsom flera gånger tidigare framhållits är en mera ändamålsenlig vård och
behandling särskilt påkallad för förvarings- och interneringsklientelet, som
är omhändertaget på längre tid. Säkerhetsanstaltsutredningens förslag i ämnet
gick ut på att hela klientelet skulle koncentreras till Hallanstalten. Vid
min anmälan till riksdagen föregående år av detta förslag uttalade jag, att
man borde gå försiktigare fram. Det av fångvårdsbyggnadsutredningen framlagda
förslaget är så utformat, att det motsvarar en mera försiktig utbygg -

121

Kungl. Maj:ts proposition nr 140

nåd. Om Hallanläggningen nu utbygges enligt fångvårdsbyggnadsutredningens
förslag, kvarstår likväl möjligheten att, om så befinnes lämpligt, vid en
senare tidpunkt fortsätta utbyggnaden till den av säkerhetsanstaltsutredningen
förordade omfattningen och att därvid kunna tillgodogöra sig den
kostnadsbesparing, som icke varit möjlig att uppnå vid en mera begränsad
utbyggnad. Vad nu anförts äger icke tillämpning på fångvårdsstyrelsens förslag,
som innebär en sammanträngning av byggnaderna och icke på samma
sätt lämnar möjligheterna öppna för en framtida fortsatt utbyggnad av
anstalten. Även i andra hänseenden måste fångvårdsstyrelsens byggnadsförslag
anses innebära praktiska olägenheter. Sålunda har byggnadsstyrelsen,
efter granskning av fångvårdsstyrelsens förslag, under hand framhållit, att
detta förslag icke tillgodoser de tekniska säkerhetskrav som bör ställas på
en anstalt för förvarings- och interneringsklientelet. Härtill kan fogas att
förslaget även ur vårdsynpunkt är mindre tillfredsställande. Vad beträffar
svenska fångvårdssällskapets förslag innehåller det vissa praktiska uppslag,
som kunde förtjäna att övervägas. Även detta förslag innebär emellertid
en sammanträngning av byggnaderna, som måste medföra betjMande olägenheter.
Den föreslagna förläggningen av administrationsbyggnaden till
område B anser jag mig sålunda icke kunna förorda.

Mot bakgrunden av det anförda torde den principståndpunkten till anstaltens
utbyggnad böra tagas, att den nya redan beslutade bostadspaviljongen
förlägges till område C och att vid iordningställande av kulvertar och dragning
av ledningar räknas med att på område B skall anordnas verkstäder
samt att utanför omslutningsmuren skall uppföras en administrationsbyggnad
av den storlek utredningen föreslagit med anslutna specialavdelningar.
Den närmare utformningen och placeringen av sistnämnda byggnad torde
få övervägas av byggnadsstyrelsen under det att arbetet med uppförandet
av den nya paviljongen pågår. Vid planeringen för vatten- och avloppsledningar
samt andra för anläggningen gemensamma anordningar bör, även
om det skulle medföra vissa ökade kostnader, tillses att dessa erhåller sådan
kapacitet, att en framtida utbyggnad av anstalten i huvudsaklig överensstämmelse
med säkerhetsanstaltsutredningens förslag icke uteslutes. Beträffande
arbetsdriften har utredningen stannat vid alt föreslå gemensamma
verkstäder för klientelet på såväl A- som C-områdena. Utredningen har därmed
avvisat ett förslag att anordna separat arbetsdrift för varje område.
Som en Iredje möjlighet kan man tänka sig en delvis gemensam arbetsdrift.
Flertalet remissutlåtanden stöder utredningsförslaget. Att praktiska fördelar
står att vinna med en gemensam arbetsorganisation ligger i öppen
dag. Driftsekonomien blir bättre och klientelets möjligheter att få lämpligt
arbete större. Nackdelarna beslår i vissa säkerhetsrisker och olägenheten
av att sammanföra alltför många intagna. Med hänsyn till de goda erfarenheter,
som man hittills synes ha haft inom fångvården även av mycket stora
verkstäder, finner jag mig närmast kunna biträda utredningens förslag.
.lag utgår emellertid därvid från att de som arbetar i Halls verkstäder delas
upp i mindre grupper. Skulle olägenheter uppstå av sammanförandet, torde

122

Kungl. Maj:ts proposition nr lbO

det inte möta några svårigheter att framdeles uppföra någon verkstad på
C-området för dem som lämpligen bör avskiljas från de övriga. Jag delar
fångvårdsstyrelsens uppfattning att vid Hall icke bör uppföras några ytterligare
öppna paviljonger eller verkstäder för öppenklientelet utan att dessa
frågor bör ställas på framtiden. Detsamma gäller i fråga om för dessa avdelningar
avsedd idrottsplats och bastuanläggning. Behovet av öppna platser
torde få tillgodoses på lämpliga kolonier. Enligt vad jag under hand inhämtat
från byggnadsstyrelsen, kan de byggnadskostnader som bortfaller,
om de öppna avdelningarna och verkstäder in. in. för dem icke anordnas,
uppskattas till 1 425 000 kronor. Härtill kommer att avdrag kan göras för
de inrednings- och utrustningskostnader, som belöper på dessa byggnader
med 280 000 kronor. Med undantag av de öppna avdelningarna och därtill
hörande anläggningar torde alltså utbyggnaden av Hall böra komma till
stånd i huvudsak enligt fångvårdsbyggnadsutredningens förslag.

Med den ståndpunkt jag sålunda tagit till frågan om utbyggnad av Hall,
kommer denna anstalt att kunna bereda plats för ca 250 intagna. Såsom
tidigare angivits uppgick medeltalet förvarade och internerade på samtliga
fångvårdsanstalter under föregående år till 437. Enligt säkerhetsanstaltsutredningens
förslag avsågs, såsom tidigare nämnts, att hela förvarings-
och interneringsklientelet skulle sammanföras till Hall, när denna anstalt
blivit slutligt utbyggd. Det torde bli nödvändigt att för hithörande klientel
annorstädes ställa till förfogande ytterligare omkring 200 platser.
De övriga slutna anstalter, som för närvarande är avsedda för förvarade
och internerade, nämligen anstalterna i Norrköping, Karlstad, Kalmar och
Västervik, är synnerligen omoderna och måste anses helt olämpliga för de
vårdformer, som de skall betjäna. Det bör därjämte beaktas att, även om
hela förvarings- och interneringsklientelet icke sammanföres till Hall, det
likväl är angeläget, att denna anstalts medicinska vårdresurser kan utnyttjas
för hela klientelet. De ytterligare anstalter, som är erforderliga, bör därför
vara förlagda på ett icke alltför långt avstånd från Hall. Utredningens
förslag om uppförande av två särskilda anstalter, den ena i Mariefred och
den andra utanför Eskilstuna, tillgodoser nu angivna synpunkter. Anstalterna
synes vara väl ägnade för den avsedda uppgiften, nämligen att fungera
som sidoanstalter till Hall för ett mellangradsklientel. Om klientelet inom
detta vårdområde i framtiden skulle minska starkt eller en ytterligare utbyggnad
av Hall skulle komma till stånd, kan dessa båda anstalter eller en
av dem utan olägenhet motta fångklientel av annat slag. De båda sidoanstalterna
bör alltså uppföras enligt fångvårdsbyggnadsutredningens förslag.

Vad beträffar bostadsfrågan för personalen har utredningen ifrågasatt,
att densamma i ganska stor utsträckning skall lösas genom uppförandet av
tjänstebostäder. Kostnaderna härför vid Hall med sidoanstalter har såsom
tidigare angivits uppskattats till 8 300 000 kronor. Såsom riksdagen tidigare
uttalat vid behandlingen av enahanda fråga vid Roxtunaanstalten (jfr statsutsk.
uti. 170/1951 s. 8), bör i princip dylika bostäder uppföras endast för
den personal, som på grund av sin tjänst måste bo vid anstalten. Jag bar

123

Kungl. Maj:ts proposition nr HO

därför för avsikt att låta ytterligare utreda möjligheterna att på annat sätt
bereda den övervägande delen av personalen bostäder. I avvaktan härpå bör
ställning icke nu tagas till frågan om anordnandet av tjänstebostäder vid
ifrågavarande anstalter.

Då det gäller att ta ställning till vilka byggnadsobjekt som i första hand
bör komma till utförande bör beaktas, att byggnadsverksamheten vid Hall
icke lämpligen kan så forceras, att arbetet inriktas på ett samtidigt utbyggande
av hela anstalten. Det torde vara lämpligt att i en första etapp inrikta
sig på att uppföra den nya paviljongen på område C, att förse detta område
med en mur, att uppföra ett reningsverk och utföra vissa lednings- och planeringsarbeten.
För att emellertid inom en snar framtid tillföra fångvården
ett välbehövligt tillskott på slutna platser bör planering och byggande av de
båda sidoanstalterna påbörjas under det kommande budgetåret. Vid det fortsatta
projekteringsarbetet bör, såsom byggnadsstyrelsen förutsatt, bland annat
undersökas om i kostnadsbesparande syfte vissa byggnader lämpligen
kan uppföras av fabrikstillverkade betongelement.

Under tiden intill den 1 juli 1956 torde högst så stor del av byggnadsprogrammet
kunna antagas bli genomfört, som motsvarar en ungefärlig kostnad
av 1 600 000 kronor vid Hall och 1 700 000 kronor vid sidoanstalterna.
Sedan 1954 års riksdag för utbyggnad av Hall anvisat ett anslag av 1 200 000
kronor, torde för budgetåret 1955/56 under statens allmänna fastighetsfond
å kapitalbudgeten böra upptagas ett belopp av 2 100 000 kronor. För att
förut angivna kostnader av engångsnatur, tillhopa i runt tal 187 500 kronor,
enligt de med vissa arrendatorer träffade preliminära avtalen, vilka synes
böra godtagas, föreslår jag i det följande under punkten [6], att ett särskilt
anslag äskas. Den årliga avgäld å 3 500 kronor, som enligt avtalet skall utgå
till arrendatorn vid Berga, torde däremot få bestridas från den å statens allmänna
fastighetsfond (fångvårdsstyrelsens delfond) upptagna posten till
reparations- och underhållskostnader in. in. Då den nya avdelningen vid
Hall samt de båda sidoanstalterna icke kan väntas bli färdiga under nästa
budgetår, är det icke erforderligt att nu äska medel för avlöningar till ytterligare
personal eller för inredning och utrustning. Ej heller i övrigt är jag
beredd att i anledning av fångvårdsbyggnadsutredningens förslag för nästa
budgetår framlägga förslag beträffande några andra frågor än de i det föregående
berörda.

Övriga frågor

Vad först angår de av fångvårdsstyrelsen föreslagna tjänsteförändringarna
tillstyrker jag, att en läkare i Cg 29 vid anstalten på Långholmen överföres
till extra ordinarie stat. Likaså biträder jag förslaget om uppflyttning av
föreståndartjänsten vid anstalten i Kalmar från Ca 19 till Ca 23 samt av
motsvarande tjänster vid kolonierna Orretorp, Hildero och Sjöboda från
resp. Ca 19, Ce Hi och Cg li) till resp. Ca 21, Ce 21 och Cg 21. Nu utgående
provisoriska lönetillägg å 630 kronor bör i detta sammanhang bortfalla. Då
de särskilda förhållanden, som motiverat att förstnämnda föreståndartjänst

124

Kungl. Maj. ts proposition nr 140

hållits obesatt, numera icke föreligger, torde tjänsten böra återbesättas med
ordinarie innehavare. Jag anser mig vidare kunna förorda, att 5 s. k. dagkonstaplar
i Ca 12 uppflyttas till överkonstaplar i Ca 14 samt att 25 vaktkonstaplar
i Ce 12 överföres till ordinarie stat. Överkonstaplarna avses placerade
vid anstalterna i Kalmar, Nyköping, Svartsjö, Uppsala och Ystad. Mot
utbyte vid anstalten i Falun av en vaktkonstapel i Ce 12 mot en vrkesmästare
i Ce 16 har jag icke något att erinra.

Styrelsens förslag om utbyte av vaktkonstaplar mot yrkesmästare — liksom
om inrättande av nya arbetsledartjänster — vid anstalten i Luleå samt
kolonierna Johannesberg och Mäshult sammanhänger med avsikten att på
dessa platser anordna verkstäder för sadelmakerireparationer för försvarsväsendet.
Jag får med anledning härav erinra om att Kungl. Maj:t den 30
december 1954 beslutat, att överlämnande av sådana sadelmakeriarbeten till
långvåiden tills vidare icke skall ske. Behov av verkstäder för nyssnämnda
ändamål torde därför sannolikt icke komma att föreligga under det närmaste
budgetåret. Emellertid har fångvårdsstyrelsen på grund härav, såvitt angår
Luleåanstalten, under hand framhållit, att denna anstalt, som för närvarande
saknar ordnad sysselsättning, snarast måste förses med verkstadsarbete av
något slag. Enligt styrelsens mening skulle de intagna lämpligen fram till
övertagandet av arbetena för försvaret sysselsättas med sadelmakerireparationer
o. dyl. för andra statliga institutioner, främst postverket. Yrkandet
om utbyte av en vaktkonstapel i Ce 12 mot en yrkesmästare, placerad i
Ce 16, vidhålles därför av styrelsen. För egen del har jag intet att erinra
mot att sysselsättningen vid anstalten i Luleå ordnas på ifrågasatt sätt. Jag
kan dock ej tillstyrka att yrkesmästartjänsten placeras högre än i Ce 14.

Under kapitalbudgeten föreslås medel anvisade för uppförande av nv snickeriverkstad
vid kolonien Singeshult. I anslutning härtill bör vid denna koloni,
såsom fångvårdsstyrelsen föreslagit, en vaktkonstapel i Ce 12 utbytas
mot en yrkesmästare i Ce 14.

Vidare finner jag mig kunna tillstyrka förändring av en vaktkonstapelstjänst
i Ce 12 vid vardera Håga sjukhus och anstalten i Karlstad till tjänst
som arbetsterapeut i Ce 14 liksom av en vaktkonstapelstjänst i Cg 12 vid
anstalten i Jönköping till tjänst som arbetsterapeut i Cg 14. Vad angår frågan
om ändrad löneställning för biträdespersonalen vid fångvårdens sinnessjukavdelningar
ansluter jag mig till fångvårdsstyrelsens förslag, enligt vilket
3 kontorsbiträden i Ca 8 bör uppflyttas till kanslibiträden i Ca 11 samt 3
biträden i reglerad befordringsgång bör utbytas mot 3 kanslibiträden i Ce
11. I fråga om föreslagen ordinariesättning av vissa kanslibiträdestjänster
tillstyrker jag, att 3 tjänster i Ce 11 överföres till ordinarie stat.

Mot fångvårdsstyrelsens i annat sammanhang framlagda förslag om extra
ordinariesättning av tjänsterna som föreståndare i Cg 21 och överkonstapel
i Cg 14 vid kolonien Tenhult har jag, vid bifall till förslaget om förvärv
av kolonien, intet att erinra.

I övrigt finner jag mig icke kunna biträda styrelsens förslag om ändrade
lönegradsplaceringar.

125

Kungl. Maj.ts proposition nr HO

Vad beträffar föreslagen förstärkning av personalen vid fångvårdens sinnessjukavdelningar
vill jag erinra om att Kungl. Maj :t den 17 september 1954
medgivit, att 1 socialassistent i Cg 17 finge anställas vid anstalten å Långholmen
till budgetårets utgång. Denna tjänst torde fr. o. in. den 1 juli 1955
böra placeras på extra ordinarie stat. Förutom för nämnda tjänst bör i enlighet
med fångvårdsstyrelsens förslag medel nu beräknas för ett kanslibiträde
vid Håga sjukhus och ett biträde med halvtidstjänstgöring vid anstalten
i Växjö. I båda dessa fall torde endast böra ifrågakomma anställning såsom
extra tjänstemän.

För en ny mekanisk verkstad vid kolonien Ödevata bör, såsom styrelsen
föreslagit, inrättas en yrkesmästartjänst i Ce 16. Övriga av styrelsen framlagda
förslag om utökning av personalen för arbetsdriften kan jag icke tillmötesgå
i vidare mån än att jag föreslår inrättande av tjänster för 1 yrkesmästare
i Ce 14 vid anstalten i Vänersborg och 2 arbetsterapeuter i Ce 14,
avsedda för anstalterna i Norrköping och Härnösand.

Fångvårdsstyrelsens begäran om en ny tjänst såsom första sköterska vid
Håga sjukhus bör av skäl som statskontoret anfört icke föranleda någon
åtgärd.

Förslaget om inrättande av tjänster för 3 bilförare i lönegrad 11 anser
jag mig böra biträda. Tjänsterna bör upptagas på extra ordinarie stat. Då
behovet av dessa tjänster hittills kunnat provisoriskt tillgodoses inom ramen
för nuvarande anslag synes icke erforderligt att bevilja särskilda medel för
ändamålet.

Däremot bör i enlighet med styrelsens förslag för nästa budgetår beräknas
löner, sammanlagt uppgående till 250 716 kronor, för den av styrelsen angivna
personalen vid kolonien Lingatan, en 50-mannakoloni, den för Västeråsanstalten
avsedda kolonien och den i stället för kolonien Halmsjön inrättade
kolonien Tenhult (en vaktkonstapel). Jag har härvid icke något
att erinra mot att föreståndaren, yrkesmästaren och överkonstapeln vid kolonien
Lingatan beredes extra ordinarie anställning.

Utöver vad som framgår av det föregående har jag funnit mig icke kunna
tillstyrka fångvårdsstyrelsens förslag om personalförstärkning.

Såsom fångvårdsstyrelsen framhållit, måste det anses angeläget, att en
del av ansvaret för vården av de på sinnessjukavdelningen vid anstalten å
Långholmen intagna kan överflyttas från överläkaren på en av förste läkarna
vid nämnda avdelning. Härvid bör särskilt s. k. ställföreträdararvode utgå.
Jag tillstyrker, att medel anvisas härför med föreslaget belopp, 1 440 kronor.

Likaså finner jag skäligt, att arvode beviljas åt särskild kroppssjukläkare
vid anstalten i Härnösand. Arvodet torde dock, med hänsyn tagen till de
motsvarande arvoden som utgår vid andra fångvårdsanstalter, icke böra bestämmas
till högre belopp än 3 960 kronor.

I likhet med fångvårdsstyrelsen finner jag angeläget, alt möjlighet beredes
inom fångvården alt i viss utsträckning kunna företaga anlagsundersökningar
även av andra intagna än sådana som dömts till ungdomsfängelse. Jag

126

Kungl. Maj. ts proposition nr i 40

tillstyrker därför, att arvodesposten nu uppräknas med 7 000 kronor för tillgodoseende
av det mest framträdande behovet i detta hänseende.

I syfte att öka antalet sinnesundersökningar vid fångvårdens sinnessjukavdelningar,
varigenom väntetiderna för dem som skall undergå dylika undersökningar
kunde förkortas, har fångvårdsstyrelsen föreslagit, att särskild
ersättning skall utgå till överläkare för undersökningar som denne utför
utöver ett antal av 35 undersökningar per år och till förste läkare för undersökningar
som denne utför utöver ett antal av 40 per år. Ehuru det är synnerligen
angeläget att väntetiderna för sinnesundersökningar nedbringas och
de föreslagna ersättningarna ur denna synpunkt kan förefalla motiverade,
anser jag mig med hänsyn till de principiella invändningar, som statskontoret
och lönenämnden anfört, icke kunna tillstyrka förslaget.

I den av statens organisationsnämnd framlagda utredningen angående expeditionspersonalen
vid tvångsarbets-, alkoholist- och fångvårdsanstalterna
å Svartsjö har bl. a. föreslagits utbyte av vissa befattningshavarkategorier,
som nu tages i anspråk för kontorsgöromål men som närmast är avsedda för
tillsynstjänst, mot tjänster i biträdeskarriären. Förslaget överensstämmer i
princip med den ordning, som enligt beslut av statsmakterna fastställts för
andra anstalter tillhörande fångvården. Jag tillstyrker i fråga om fångvårdsanstalten
på Svartsjö förslaget om utbyte av en uppsyningsmanstjänst i Ca 15
på övergångsstat mot en kontoristtjänst med den erinran likväl, att sistnämnda
tjänst bör vara placerad på extra ordinarie stat. Vidare föreslår jag
i huvudsaklig anslutning till vad organisationsnämnden anfört, att den för
fångvården f. n. avsedda assistenttjänsten i Cg 23 ersättes med en ordinarie
assistenttjänst i samma lönegrad. Nu utgående provisoriskt lönetillägg bör
därvid bortfalla. Vad angår föreslaget utbyte av tjänster vid det för Svartsjöanstalterna
gemensamma kamrerarkontoret, vilka tjänster anslagsmässigt är
hänförliga under elfte huvudtiteln, avser chefen för inrikesdepartementet att
i ett senare sammanhang upptaga frågan härom till prövning i samband
med vissa förutsedda personalförändringar.

Med hänsyn till vikten av att isoleringsavdelningarna vid centralanstalterna
i Malmö och Härnösand äger tillgång till den ytterligare personal i befälsställning,
som på grund av avdelningarnas karaktär visat sig nödvändig,
tillstyrker jag att bevakningspersonalen vid vardera avdelningen förstärkes
med en överkonstapel, som bör placeras i Ce 14.

I sitt den 30 september 1954 överlämnade förslag till organisation för fångvårdsstyrelsen
erinrade fångvårdens organisationskommitté om att sedan
hösten 1953 gruppterapeutisk försöksverksamhet bedrivits av en expert bland
olika kategorier av kriminalvårdsklientelet. Kommittén, som ansåg önskvärt,
att denna verksamhet finge bedrivas i fastare former förordade, att till fångvårdsstyrelsens
socialbyrå skulle stadigvarande knytas en psykologtjänst i
lönegrad 29. Vid min anmälan i årets statsverksproposition (II ht s. 113 f.l
av detta kommitténs förslag uttalade jag bl. a., att det vore värdefullt, att
den sålunda påbörjade försöksverksamheten på området finge fortsätta. Jag
förklarade mig dock för det dåvarande icke beredd att förorda inrättandei

127

Kungl. Maj. ts proposition nr ibO

av en särskild psykologtjänst men uttalade samtidigt, att min avsikt vore
att vid anmälan av anslagen till fångvårdsanstalterna föreslå, att medel beräknades
för fortsatt dylik verksamhet. Under åberopande av det anförda
förordar jag, att ett belopp av 20 000 kronor beräknas under fångvårdsanstalternas
anslagspost till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal för
gruppterapeutisk försöksverksamhet.

I föregående års statsverksproposition (II ht s. 68) förordades, i samband
med att förslag framlades om vakantsättning av den ledigblivande befattningen
såsom förste pastor och överlärare i Ca 29 vid anstalten på Långholmen,
att i stället för lön å nämnda befattning skulle anvisas ett belopp av
6 000 kronor till religionsvård vid Långholmsanstalten. Riksdagen beslöt i enlighet
härmed. För att på bästa sätt tillvarataga de resurser, som inom fångvården
finnes tillgängliga för sådana ändamål, för vilka de prästerliga befattningshavarna
anlitats, har Kungl. Maj :t sedermera, efter förslag av fångvårdsstyrelsen,
funnit lämpligt förordna, att innehavaren av tjänsten såsom
pastor och förste lärare i Ca 27 vid anstalten i Malmö skall tills vidare
vara placerad vid anstalten å Långholmen med Stockholm såsom stationeringsort.
I samband därmed har det för Långholmsanstalten beviljade beloppet
å 6 000 kronor överförts till anstalten i Malmö, fördelat med 2 000
kronor till religionsvård och 4 000 kronor till fritidsledare. Härom torde anmälan
böra göras till riksdagen.

I enlighet med det anförda uppräknas anslaget med 39 500 kronor för
nya tjänster vid det till Skenäsanstalten hörande annexet Färjestaden, med
103 800 kronor för nya tjänster under ett halvt år vid tre kolonier, avsedda
för ungdomligt klientel, med 19 027 kronor för av mig föreslagna tjänsteförändringar
beträffande 1 läkare (Långholmen), 5 föreståndare (Kalmar,
Orretorp, Hildero, Sjöboda, Tenhult), 1 överkonstapel (Tenhult), 5 dagkonstaplar
vid vissa anstalter samt 6 kontors- eller skrivbiträden vid fångvårdens
sinnessjukavdelningar, med 5 352 kronor för utbyte av 6 vaktkonstaplar
mot yrkesmästare (Falun, Luleå, Singeshult) och mot arbetsterapeuter
(Håga, Karlstad, Jönköping), med 23 328 kronor för 1 socialassistent
(Långholmen), 1 kanslibiträde (Håga) och 1 kontor sbiträde med halvtidstjänstgöring
(Växjö), med 41 124 kronor för 2 yrkesmästare (ödevata,
Vänersborg) och 2 arbetsterapeuter (Norrköping, Härnösand), med 20 160
kronor för 2 överkonstaplar (isoleringsavdelningarna i Malmö och Härnösand),
med 250 716 kronor för personalen vid kolonien Lingatan, en ny 50-mannakoloni och en för Västeråsanstalten avsedd ny koloni jämte en vaktkonstapel
(Tenhult), med 1 440 kronor för ställföreträdararvode åt 1 förste
läkare (Långholmen), med 3 960 kronor för kroppssjukläkare (Härnösand),
med 4 000 kronor till överläkaren vid Roxtunaanstalten för rådgivning vid
Skenäs och Färjestaden, med 7 000 kronor för anlagsundersökningar och
med 20 000 kronor för gruppterapeutisk försöksverksamhet. Därjämte bör
uppräkning ske med 1 100 kronor för automatisk anslagsförändring. Med
hänsyn till beslut av årets riksdag angående ersättning för tjänstgöring
på obekväm arbetstid m. in. (prop. nr 21; statsulsk. uti. nr 30) bör ansla -

128

Kungl. Maj:ts proposition nr 140

get ytterligare uppräknas med 170 000 kronor. Å andra sidan synes anslaget
kunna nedräknas med 22 884 kronor för 1 direktörstjänst i Ca 30 å övergångsstat
och med 1 524 kronor i samband med utbyten av tjänster för
expedition spersonal vid fångvårdsanstalten å Svartsjö. Sedan riksdagen numera
beslutat om inrättande hos fångvårdsstyrelsen av vissa tjänster i
utbyte mot en på fångvårdsanstalternas stat uppförd assistenttjänst i Ca 22
och en från samma stat avlönad yrkesmästartjänst i Cg 14 (jfr II ht 1955
s. 113) bör, i samband med överförande av assistenttjänsten till övergångsstat,
förevarande anslag ytterligare nedräknas med tillhopa 25 692 kronor.

Anslaget höjes alltså med (39 500 + 103 800 + 19 027 -f- 5 352 + 23 328
+ 41 124 + 20 160 + 250 716 -f 1 440 + 3 960 + 4 000 + 7 000 + 20 000
+ 1 100 + 170 000 — 22 884 — 1 524 — 25692) 660407 kronor eller i runt
tal 660 400 kronor.

De beslutade ändringarna av grundlönebeloppen föranleder en omräkning
av vissa anslagsposter. Anslaget beräknas sålunda:
avlöningar till ordinarie tjänstemän 6 865 200 (+ 1 887 500) kronor;
arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj :t 368 700

(+ 16 400) kronor;

avlöningar till övrig icke-ordinarie personal 7 229 100 (+ 1 899 500) kronor;
rörligt tillägg 2 124 400 (—3 143 000) kronor.

Anslaget uppföres alltså med 16 587 400 (+ 660 400) kronor. Vid beräkningen
har hänsyn tagits till att enligt grunderna för reglerad befordringsgång
7 biträden för skriv- och kontorsgöromål bör erhålla ordinarie kontorsbiträdestjänster.
Enligt samma grunder bör 4 kanslibiträden i Ce 11 erhålla
konstitutorial å tjänster i Ca 8.

I personalförteckningen bör vidtagas de ändringar, som erfordras
i anledning av vad jag förut anfört. Sålunda bör ökning ske av
antalet läkare i Ce 29 från 5 till 6, av antalet assistenter i Ca 23 från 1 till
2, av antalet föreståndare i Ca 23 från 6 till 7, av antalet föreståndare
i Ca 21 från 14 till 15, av antalet överkonstaplar i Ca 14 från 67 till 72,
av antalet vaktkonstaplar i Ca 12 från 402 till 422, av antalet kanslibiträden
i Ca 11 från 5 till 11 och av antalet kontorsbiträden i Ca 8 från 18
till 26. Samtidigt bör från förteckningen avföras 2 föreståndare i Ca 19.
Av de på ordinarie stat uppförda 6 assistenterna i Ca 22 bör 1 överföras
till övergångsstat. Enligt anmälan av fångvårdsstyrelsen kan vidare av de
å övergångsstat uppförda tjänsterna — förutom den förut omnämnda direktören
i Ca 30 — följande avföras från förteckningen, nämligen 1 direktör i
Ca 29, 4 direktörer i Ca 27, 2 assistenter i Ca 23, 5 assistenter i Ca 22,
4 assistenter i Ca 20, 5 föreståndare i Ca 20 och 11 föreståndare i Ca 19.
Därest den föreslagna nya tjänsten såsom assistent i Ca 23 vid fångvårdsanstalten
å Svartsjö skulle besättas med nuvarande extra assistent vid anstalten,
vilken assistent är innehavare av den å övergångsstat uppförda
tjänsten såsom uppsyningsman i Ca 15, bör jämväl sistnämnda tjänst utgå
ur personalförteckningen.

129

Kungl. Maj.ts proposition nr HO

Under åberopande av vad i det föregående anförts hemställer jag, att
Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att

a) bemyndiga Kungl. Maj :t att vidtaga nyss angivna ändringar
i fångvårdsanstalternas personalförteckning;

b) fastställa följande avlöningsstat för fångvårdsanstalterna,
att tillämpas under budgetåret 1955/56;

Avlöningsstat

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis
..................................... 6 865 200

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj:t, förslagsvis ................ 368 700

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal,

förslagsvis .............................. 7 229 100

4. Rörligt tillägg, förslagsvis ................. 2 124 400

Summa kronor 16 587 400

c) till Fångvårdsanstalterna: Avlöningar för budgetåret
1955/56 anvisa ett förslagsanslag av 16 587 400 kronor.

[2] 4. Fångvårdsanstalterna: Omkostnader

Anslag Nettoutgift

1953/54....................... 7 332 600 8 171 700

1954/55 (statsliggaren s. 141) ... 7 313 100

1955/56 förslag................ 7 703 100

Enligt gällande omkostnadsstat för fångvårdsanstalterna har anvisats
62 000 kronor till sjukvård in. m. för personal (66 100), 200 000 kronor till
reseersättningar (244 100), 1 500 000 kronor till bränsle, lyse och vatten
(1 199 300), 195 000 kronor till övriga expenser (209 800), 200 000 kronor
till inköp och underhåll av inventarier (260 800), 40 000 kronor till inköp
och underhåll av nutomobiler (79 800), 190 000 kronor till renhållning av
fängelseområden och fängelselokaler (215 600), 2 300 000 kronor till utspisning
(2 711 800), 1 120 000 kronor till beklädnad och sängkläder (1 366 000),
400 000 kronor till hälso- och sjukvård (504 900), 133 000 kronor till undervisning
och fritidssysselsättning (135 100), 325 000 kronor till omkostnader
för permitterade, frigivna och utskrivna (342 300), 68 600 kronor till utbildning
av personal (68 500), 79 500 kronor till diverse utgifter (66 900), 380 000
kronor till fångtransport (551 600), 60 000 kronor till tjänstedräkt åt befattningshavare
(89 400) samt 60 000 kronor till understöd åt intagnas familjer
(59 000).

9 Bihang till riksdagens protokoll 1955. 1 samt. Nr 140

130

Kungl. Maj.ts proposition nr 140

Yrkanden

Fångvårdsstyrelsen (skr. 12/8 1954) — som utgår från att särskilt driftkostnadsanslag
för tillfälliga förläggningar kommer att beviljas för nästa
budgetår — hemställer, att förevarande anslag höjes med 492 500 kronor.

Ökning Minskning

1. Reseersättningar.................................. 50 000 _

2. Bränsle, lyse och vatten........................... — 150 000

3. Övriga expenser.................................. 25 000 _

4. Inköp och underhåll av inventarier................. — _

5. Inköp och underhåll av automobiler................ 30 000 _

6. Renhållning av fängelseområden och fängelselokaler .. — —

7. Utspisning........................................ 275 000 —

8. Beklädnad och sängkläder......................... ISO 000 _

9. Hälso- och sjukvård.............................. 75 000 _

10. Undervisning och fritidssysselsättning............... 7 000 -

11. Omkostnader för permitterade, frigivna och utskrivna — 5 000

12. Utbildning av personal............................ 5 000 _

13. Diverse utgifter................................... .— 9 500

14. Fångtransport.................................... — _

15. Tjänstedräkt åt befattningshavare.................. 10 000 —

657 000 164 500

+ 492 500

Motiv

1. Reseersättningar. Posten uppräknades avsevärt för budgetåret 1953/54
med hänsyn bland annat till den nya anstaltsorganisationen. Vidtagna omflyttningar
av direktörer, assistenter in. fl. har medfört betydande kostnader
för tjänstgöringstraktamenten m. in. i anledning av tjänstgöring å annan
ort än stationeringsorten; detta är bland annat anledningen till överbelastningen
för budgetåret 1953/54. När det gäller instundande budgetår är att
beakta bland annat, att anstaltsorganisationen ännu i stor utsträckning beslår
av provisoriska kolonier, där personalen endast i ringa utsträckning kan
beredas bostäder, vilket medför kostnader för tjänstgöringstraktamenten.
Vidare må erinras att för de resor till sidoanstalter, som det åligger vissa
befattningshavare vid centralanstalterna att fullgöra, beräknats ca 20 000
kronor (prop. nr 144/1953 s. 34). Om föreskrifterna i detta avseende skall
kunna följas, är det enligt styrelsens mening nödvändigt med minst en fördubbling
av nämnda medelsanvisning. På nu angivna grunder finner fångvårdsstyrelsen,
att reseersättningsposten för nästa budgetår bör höjas med
50 000 kronor.

2. Bränsle, lyse och vatten. Belastningen har för budgetåren 1952/53 och
1953/54 uppgått till 1 315 300 kronor resp. 1 199 300 kronor; posten är för
innevarande budgetår upptagen med 1 500 000 kronor. En sänkning av pos -

Kungl. Maj.ts proposition nr 140

131

len torde kunna vidtagas, men med hänsyn till att medel måste finnas beträffande
här ifrågavarande kostnader till ytterligare kolonier och till ungdomsanstalten
Roxtuna synes posten icke kunna upptagas till lägre belopp än
1 350 000 kronor.

3. Övriga expenser. Denna post har, såsom styrelsen vid upprepade tillfällen
framhållit, alltid hört till de mest ansträngda å fångvårdsanstalternas omkostnadsstat.
Posten har uppräknats för budgetåren 1953/54 och 1954/55 —
för förstnämnda budgetår med hänsyn till bland annat anstalternas omorganisation
— med 35 000 kronor resp. 10 000 kronor och är för sistnämnda
budgetår uppförd med 195 000 kronor. Posten belastas väsentligen av telefonkostnader
samt i övrigt av utgifter för skrivmaterialier, papper och blanketter.
Trots att styrelsen avvisat ett stort antal framställningar från anstalterna
om förbättrade telefonförbindelser för expeditioner och verkstäder,
uppgår telefonkostnaderna för närvarande till omkring 125 000 kronor per år.
Även kostnaderna för blanketter är betydande och beräknas stiga i samband
med anstalternas omorganisation. Med hänsyn till belastningen för det senast
förflutna budgetåret och på grund av behovet av snabba kontakter inom
de nya anstaltsgrupperna finner styrelsen nödvändigt, att posten nu uppräknas
med 25 000 kronor.

4. Inköp och underhåll av inventarier. För budgetåret 1953/54 uppräknades
posten med 115 000 kronor, från 135 000 kronor till 250 000 kronor.
Av nämnda belopp å 115 000 kronor avsåg ett belopp av 30 000 kronor kontorsmaskiner
för arbetsdriften, 20 000 kronor möbler till fritidslokaler, 8 500
kronor vissa inventarier för ungdomsanstalter samt 40 000 kronor kontorsmöbler
åt nya befattningshavare, som anställes på grund av fångvårdsanstalternas
omorganisation, tillhopa alltså (30 000 -f- 20 000 + 8 500 + 40 000 >
98 500 kronor. I övrigt var uppräkningen betingad av fångantalets stegring.

För budgetåret 1954/55 har posten nedsatts med 50 000 kronor, motsvarande
i huvudsak engångskostnader för inventarier till ungdomsanstalter
samt för möbler åt nya befattningshavare.

Beträffande budgetåret 1955/56 kan posten nedsättas med ytterligare engångsbelopp,
nämligen med 30 000 kronor till kontorsmaskiner, vilket belopp,
såsom förutsatts, anvisats under vartdera av budgetåren 1953/54 och
1954/55, samt med 20 000 kronor till möbler in. in. för fritidslokaler, eller
med tillhopa 50 000 kronor. Styrelsen hänvisar emellertid till vad styrelsen
i föregående års petitaskrivelse (jfr II ht 1954 s. 70) anförde om behovet av
nya radioapparater och orglar, nya servisartiklar för matens utportionerandc,
nya sängar in. in. Vidare vill styrelsen framhålla, att inventarierna i övrigt
till följd av den höga beläggningen måste ersättas; vid de äldre anstalterna
är inventariebeståndet, såsom styrelsen många gånger haft anledning
framhålla, undermåligt och även vid så relativt nya anstalter som de
å Skenäs och Hall hårt slitet. Slutligen är att märka, att projektionsapparaler
och pianon behöver anskaffas för flera anstalter. Styrelsen hemställer
därför, att posten för nästa budgetår upptages med oförändrat belopp.

132

Kungl. Maj:ts proposition nr HO

5. Inköp och underhåll av automobiler. För innevarande budgetår har anvisats
sammanlagt 40 000 kronor till inköp av en ny bil samt till reparationer.
För nästa budgetår är det enligt styrelsens mening nödvändigt, att medel
beviljas för ersättningsanskaffning av tre bilar, nämligen för Skenäsanstalten,
vars nuvarande bil är helt utsliten, samt till två kolonier, tillhopa
45 000 kronor. Posten uppräknas med 30 000 kronor och uppföres alltså med
70 000 kronor.

6. Renhållning av fängelseområden och fängelselokaler. Posten har för
budgetåret 1953/54 överskridits med cirka 50 000 kronor, vilket sammanhänger
framför allt med kolonisystemets utbyggande. Då emellertid posten
för budgetåret 1954/55 uppräknats med 35 000 kronor, torde i avvaktan på
närmare erfarenheter om belastningen någon ytterligare höjning tills vidare
ej böra påyrkas.

7—9. Utspisning, beklädnad och sängkläder, hälso- och sjukvård. Enligt
de beräkningar, som legat till grund för bestämmandet av det särskilda
driftkostnadsanslaget för tillfälliga förläggningar (prop. nr 170/1954), skulle
på grund av att vissa kostnader överflyttas å nämnda anslag besparingar
uppstå å förevarande poster å resp. 126 000 kronor, 49 000 kronor och 4 900
kronor. Med hänsyn till posternas belastning under budgetåren 1952/53 och
1953/54 (utspisning 2 495 200 resp. 2 711 800, beklädnad och sängkläder
1 258 400 resp. 1 366 000, hälso- och sjukvård 460 200 resp. 504 900) anser
styrelsen nödvändigt, att ifrågavarande poster uppräknas med förslagsvis
resp. 275 000 kronor, 180 000 kronor och 75 000 kronor.

10. Undervisning och fritidssysselsättning. Under avlöningsanslaget har
långvårdsstyrelsen angivit, att förevarande post behöver för fritidsverksamhetens
utveckling ökas med 7 000 kronor.

I petita rörande budgetåret 1954/55 föreslog styrelsen under hänvisning
till ett av folkbibliotekssakkunniga avgivet betänkande, att skötseln av
1 ängvardsanstalternas bibliotek skulle övertagas av de kommunala biblioteken
samt att kostnaderna härför skulle helt bestridas av medel från åttonde
huvudtitelns biblioteksanslag (II ht 1954 s. 71). Framställning i enlighet
härmed gjordes ock av skolöverstyrelsen (VIII ht 1954 s. 508), men varken
fångvårdsstyrelsens eller skolöverstyrelsens framställningar föranledde något
förslag från Kungl. Maj:ts sida. Beträffande budgetåret 1955/56 får styrelsen
upprepa sin framställning om att skötseln av fångvårdsanstalternas
bibliotek övertages av de kommunala biblioteken, varigenom omkring 7 000
kronor av de under förevarande post till inköp av böcker och annan undervisningsmateriel
anvisade medlen icke blir behövliga för detta ändamål.
Styrelsen hemställer, att dessa 7 000 kronor måtte få disponeras för fritidsverksamheten,
eftersom denna, framför allt vid de öppna anstalterna, är i
trängande behov av medel. Den föreslagna omorganisationen bör genomföras
så snart som möjligt. Avsaknaden av kompetent ledning för biblioteksverksamheten
blir för varje år alltmer kännbar; denna del av bildningsarbetet
fungerar för närvarande ej i överensstämmelse med verkstäl -

133

Kungl. Maj:Is proposition nr 1W

lighetslagens intentioner. I enlighet med vad sålunda anförts skulle posten
till undervisning och fritidssysselsättning för nästa budgetår höjas med
7 000 kronor.

11. Omkostnader för permitterade, frigivna och utskrivna. Med hänsyn
till belastningen och i enlighet med vad som förutsatts i propositionen nr
170/1954 torde posten böra nedsättas till 320 000 kronor.

12. Utbildning av personal. För budgetåret 1954/55 hemställde fångvårdsstyrelsen,
att posten måtte uppräknas med 5 000 kronor för anordnande
av en kurs i psykologi för ledare av den religiösa verksamheten vid
fångvårdsanstalterna. Framställningen föranledde ej något äskande av Kungl.
Maj :t. Styrelsen anser sig böra hemställa, att äskande förelägges 1955 års
riksdag.

13. Diverse utgifter. Med hänsyn till belastningen kan posten nedsättas
till 70 000 kronor.

14. Fångtransport. Verkningarna av anstaltsgrupperingen har ännu ej
kunnat göra sig gällande. Posten bör därför uppföras med oförändrat belopp.

15. Tjänstedräkt åt befattningshavare. Anskaffningen av persedlar till
tjänstedräkt sker icke på regelbundna tider utan med vissa mellanrum;
vederbörande befattningshavares andel i ersättningen för persedlar inbetalas
i regel genom avdrag å lönen. Detta medför, att belastningen kommer
att förete vissa ojämnheter. Trots anförda förhållanden synes posten på
grund av belastningen för det senaste budgetåret böra uppräknas med
10 000 kronor.

yttrande

Statskontoret. Den jämkning av anslagsposten till sjukvård in. in. för personal,
som föranledes av sjukförsäkringsreformen, torde böra företagas jämväl
med beaktande av de senaste årens belastningssiffror. Den föreslagna
uppräkningen av delposten till övriga expenser synes med hänsyn till medelsåtgången
under budgetåret 1953/54 böra begränsas till 15 000 kronor.
Inventarieposten inrymmer för innevarande budgetår ett engångsbelopp av
50 000 kronor. Då statskontoret ej anser sig kunna tillstyrka ökad medelsanvisning
för av styrelsen angivna ändamål, får ämbetsverket föreslå, att
posten uppföres med 150 000 kronor. Beträffande beräkningen av medelsbehovet
till undervisning och fritidssysselsättning må hänvisas till vad som
anförts under avlöningsanslaget. Någon uppräkning av de för utbildning
av personal avsedda medlen anser sig statskontoret icke kunna förorda. I
övrigt bar framställningen icke givit statskontoret anledning till särskilt
uttalande.

134

Kungl. Maj.ts proposition nr 140

Departementschefen

Under punkten [7] i det följande föreslår jag en utvidgning av nuvarande
anstaltsorganisation bl. a. genom förvärv av tre nya kolonier och fastigheten
Färjestaden. Vid bifall till detta förslag torde i fråga om ett flertal
av de under förevarande anslag upptagna posterna komma att under nästa
budgetår uppstå ett ökat medelsbehov, vartill hänsyn icke tagits i fångvårdsstyrelsens
anslagsframställning. En jämkning uppåt av de av styrelsen yrkade
beloppen synes därför i viss utsträckning böra ske.

Anslagsposten till sjukvård in. m. för personal torde böra upptagas med
oförändrat belopp.

Vad beträffar posten till reseersättningar föreslår jag en höjning med
57 000 kronor.

Posten till bränsle, lyse och vatten torde kunna nedsättas med förslagsvis
140 000 kronor, medan posten till övriga expenser bör höjas med 28 000
kronor.

Då jag härefter övergår till fångvårdsstyrelsens yrkanden, i vad de avser
posterna till inventarier samt till beklädnads- och sängutrustning, vill jag
erinra om att Kungl. Maj:t förut denna dag beslutat angående viss engångsanskaffning
av inventarier och persedlar för fångvården. Med beaktande av
ett av 1951 års riksdag gjort uttalande (skr. nr 134, statsutsk. utlåt, nr 77)
angående sättet för bestridande av vissa erforderliga utrustningskostnader
vid fångvårdsanstalterna har Kungl. Maj:t därvid anbefallt fångvårdsstyrelsen
att skyndsamt genom att, intill ett värde av 275 000 kronor, utan ersättning
taga i anspråk varor ur förråd tillhöriga fångvårdens arbetsdrift verkställa
en med hänsyn till nuvarande fångantal erforderlig upprustning av
anstalternas inventarie- och persedelförråd i huvudsaklig överensstämmelse
med ett av styrelsen på anmodan framlagt förslag. Till den del de erforderliga
persedlarna ej finnes i verkstadsdriftens förråd skall de anskaffas
för medel, som erhålles genom försäljning av varor i detta förråd. Om detta
Kungl. Maj :ts beslut torde i förevarande sammanhang anmälan böra göras
till riksdagen. Till följd av nämnda beslut kan, enligt av fångvårdsstyrelsen
lämnade uppgifter, medelsbehovet beträffande inventarieposten och posten
till beklädnad och sängutrustning för nästa budgetår bestämmas till 175 000
kronor resp. 1 200 000 kronor i stället för i anslagsframställningen beräknade
200 000 kronor resp. 1 300 000 kronor. Av förstnämnda belopp avser emellertid
ca 25 000 kronor engångsanskaffning av vissa inventarier in. in.,
som icke omfattas av Kungl. Maj :ts förutnämnda beslut. Såvitt angår utgifter
av löpande natur föreslår jag, att under förevarande anslag anvisas till
inköp och underhåll av inventarier 153 000 kronor och till beklädnad och
sängkläder 1 200 000 kronor, innebärande en minskning av den förra posten
med 47 000 kronor och en höjning av den senare med 80 000 kronor. Vad
åter angår nyssnämnda, för viss engångsanskaffning av inventarier in. in. anmälda
behov av 25 000 kronor, vilket jämväl bör tillgodoses, avser jag att
— i enlighet med riksdagens år 1950 fattade beslut angående dylika kost -

135

Kungl. Maj.ts proposition nr UO

nåders budgettekniska redovisning (prop. nr 131, statsutsk. utlåt, nr 164)
— äska medel under särskilt anslag (se punkten [4] i det följande).

Under posten till inköp och underhåll av automobiler har för innevarande
budgetår beräknats medel för bl. a. inköp av en ny bil. Då jag för nästa
budgetår kan tillstyrka anskaffning av endast en bil ytterligare, bör denna
post upptagas med oförändrat belopp.

Vad beträffar posterna till utspisning, till hälso- och sjukvård samt till
undervisning och fritidssysselsättning vill jag förorda en höjning med resp.
300 000 kronor, 100 000 kronor och 10 000 kronor.

Fångvårdsstyrelsens framställning om ökad medelsanvisning till utbildning
av personal kan jag icke tillstyrka.

Posten till diverse utgifter föreslås nedräknad med 8 000 kronor och posten
till tjänstedräkt åt befattningshavare höjd med 10 000 kronor.

Till omkostnader för permitterade, frigivna och utskrivna torde böra beräknas
oförändrat belopp.

I detta sammanhang vill jag erinra om att strafflagberedningen den 21
december 1954 avgivit en framställning angående omedelbara åtgärder till
förbättrande av eftervården efter frigivning och utskrivning från fångvårdsanstalt.
I framställningen, som varit föremål för remissbehandling, föreslås
bl. a. höjning av nuvarande arbetspremiers belopp, omprövning av grunderna
för arbetsinkomstens fördelning i besparade och disponibla medel samt
utvidgning av hjälpen med klädesutrustning m. in. Då erforderliga utredningar
ännu icke avslutats, är jag icke beredd att nu taga upp strafflagberedningens
framställning till behandling. Med hänsyn till den diskussion,
som förekommit i ämnet, vill jag framhålla följande rörande de redan nu
gällande bestämmelserna.

Enligt 71 § 2 stycket verkställighetslagen gäller att vid den intagnes frigivning
må, i händelse han saknar andra tillgängliga medel, enligt fångvårdsstyrelsens
bestämmande av hans besparade medel anvisas främst skäligt
belopp för hans uppehälle under den närmaste tiden samt därnäst vad
som åtgår till hans nödiga beklädnad. I vad mån den frigivne får bekosta
kläder av sina besparade medel blir enligt detta stadgande beroende på hur
man tolkar uttrycket »skäligt belopp för hans uppehälle under den närmaste
tiden». Vid lagens tillkomst synes något uttalande härom icke ha gjorts. Uppenbarligen
måste emellertid innebörden av bestämmelsen vara den, att
den frigivne skall ha möjlighet att komma igång med ett förvärvsarbete.
Som allmän regel bör alltså de besparade medlen i första hand tagas i anspråk
för vad som åtgår till nödvändigt uppehälle åt honom och hans tamilj
under tiden, till dess han kan påräkna en utbetalning av arbetsinkomst.
Beträffande beskaffenheten av de kläder, som utlämnas till de frigivna
och bekostas av anslaget, bär iakttagas att dessa är ändamålsenliga
med hänsyn till årstid och till den frigivnes förhållanden. Det bör icke få
förekomma, att kläderna och annan utrustning har en sadan enhetlig prägel
att den som känner förhållandena kan på den frigivnes utrustning se, att
han nyligen kommit från fångvårdsanstalt. Inom rimliga gränser bör den

Kungl. Maj.ts proposition nr 140

frigivnes egna önskemål beträffande klädernas modell, utförande in. in. tillgodoses.

Anslaget bestämmes i enlighet med vad jag anfört till (7 313 100 + 57 000

140 000 -f 28 000 — 47 000 + 80 000 + 300 000 -f- 100 000 + 10 000 _

8 000 -J- 10 000) 7 703 100 kronor.

Jag hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Fångvårdsanstalterna: Omkostnader för budgetåret
1955/56 anvisa ett förslagsanslag av 7 703 100 kronor.

[3] 5. Fångvårdsanstalterna: Maskin- och verktygsutrustning m. m. Under
de senaste budgetåren har — utöver medel som disponerats av arbetsdriftens
inkomster — särskilda reservationsanslag beviljats till maskin- och
verktygsutrustning in. m. för nya eller ombyggda verkstäder vid vissa anstalter.
Av det för innevarande budgetår anvisade beloppet, 600 000 kronor,
har 150 000 kronor beräknats för sådan komplettering av maskinutrustningen
vid olika verkstäder, som sammanhänger med den löpande tekniska
översynen och rationaliseringen, och 15 000 kronor för inköp av en
bil. Återstående belopp, 435 000 kronor, har avsetts för utrustning helt eller
delvis av ny- eller ombyggda verkstäder vid anstalterna å Långholmen, i
Malmö, å Tygelsjö, å Ödevata, å Orretorp samt å ytterligare en koloni (den
under år 1954 inrättade kolonien Vångdalen). Hela utrustningskostnaden
för verkstäderna vid nu angivna sex anstalter beräknades till 698 000 kronor.
Begränsningen av medelsanvisningen för budgetåret 1954/55 skedde
med hänsyn till att samtliga ifrågavarande byggnadsarbeten beräknades
knappast kunna bli slutförda under detta budgetår.

Fångvårdsstyrelsen (skr. 12/8 1954) hemställer om anslag å ytterligare
805 000 kronor.

Med hänvisning till vad som förekommit vid beviljandet av anslaget för
innevarande budgetar yrkar styrelsen sålunda, att för den återstående maskinutrustningen
m. in. till verkstäder vid berörda anstalter måtte anvisas
(698 000 — 435 000) 263 000 kronor.

Under erinran att styrelsen i särskild framställning begärt anslag under
kaphalbudgeten för om- och tillbyggnad av arbetslokaler vid anstalterna i
Härnösand och å Härianda samt till nybyggnad av arbetslokaler vid kolonierna
Åby och Singeshult yrkas vidare ett belopp av 346 000 kronor för
maskinutrustning m. m. till verkstäder vid dessa anstalter med följande
fördelning:

snickeriverkstad i Härnösand .............

snickeri- och mekanisk verkstad å Härianda

mekanisk verkstad vid Åby ...............

snickeriverkstad vid Singeshult ............

32 000
146 000
115 000
53 000

Summa kronor 346 000

137

Kungl. Maj.ts proposition nr HO

Särskilda medel erfordras även för budgetåret 1955/56 till anskaffande av
bilar för arbetsdriftens räkning, närmast för skogs- och vägarbetets behov.
Anskaffningen bör avse personbussar med ett platsantal av omkring 20. Särskilt
i fråga om sådana större slutna anstalter, vid vilka skogsarbete o. d.
förekommer såsom komplettering till verkstadsarbetet, har det visat sig tidsbesparande
och ändamålsenligt att anskaffa större vagnar än tidigare. Kostnaden
för en sådan personbuss beräknas genomsnittligt till 23 000 kronor.
För nästa budgetår bör för inköp av två dylika vagnar anvisas 46 000 kronor.

Slutligen föreslår styrelsen att, liksom skett för budgetåren 1953/54 och
1954/55, ett belopp av 150 000 kronor beräknas för nyanskaffning av maskinutrustning
i samband med arbetsdriftens utbyggnad och rationalisering.

De under anslaget för nästa budgetår erforderliga medlen uppgår sålunda
till (263 000 + 346 000 -f 46 000 + 150 000) 805 000 kronor.

Departementschefen

I enlighet med fångvårdsstyrelsens förslag bör för fullständigande av utrustningen
vid vissa nya eller omändrade verkstäder vid anstalterna å Långholmen,
i Malmö, å Tygelsjö, å Ödevata, å Orretorp och å Vångdalen — vilka
samtliga verkstäder beräknas vara byggnadsmässigt färdiga under nästa
budgetår — anvisas tillhopa 263 000 kronor.

Då anslag för ny- och ombyggnad av arbetslokaler vid anstalterna i
Härnösand och å Härianda samt kolonien Åby icke upptages på nästa budgetårs
kapitalbudget, bortfaller frågan om utrustning av dessa anstalter.
Däremot bör, såsom fångvårdsstyrelsen föreslagit, för maskinutrustning
m. m. till snickeriverkstad vid kolonien Singeshult beviljas 53 000 kronor.

Förslaget om anskaffande av bilar för arbetsdriftens räkning biträder jag
såtillvida att jag föreslår, att 23 000 kronor beviljas för inköp av en personbuss.

Liksom under föregående budgetår bör under anslaget beräknas ett belopp
av 150 000 kronor för sådana behov av komplettering av maskinutrustningar
vid olika verkstäder, som sammanhänger med den löpande tekniska
översynen och rationaliseringen.

I enlighet med det anförda bör anslaget för nästa budgetår bestämmas till
(263 000 + 53 000 + 23 000 + 150 000) 489 000 kronor.

Jag hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Fångvårdsanstalterna: Maskin- och verktygsutrustning
in. in. för budgetåret 1955/56 anvisa ett reservationsanslag
av 489 000 kronor.

[4] 6. Fångvårdsanstalterna: Engångsanskaffning av inventarier m. m.

I gällande riksstat har upptagits ett reservationsanslag å 150 000 kronor
till inventarier m. in. för fångkolonier. Beloppet är avsett för utrustning av
vissa planerade kolonier.

138

Kungl. Maj.ts proposition nr 140

Fångvårdsstyrelsen (skr. 12/8 1954) hemställer om nytt anslag å 50 000
kronor för liknande ändamål. Till motivering härav åberopas följande. I särskild
skrivelse begär styrelsen anslag under kapitalbudgeten för förvärv av
de egendomar, varå kolonierna Tenhult och Mäshult är belägna. Härvid är
det erforderligt, att anslag beviljas jämväl å driftbudgeten till viss inventarieutrustning
vid nämnda båda kolonier. Vad beträffar Tenhult torde det
erforderliga beloppet kunna begränsas till 10 000 kronor. Beträffande Mäshult
är att märka dels att fångvården jämlikt köpeavtalet förbinder sig att
inlösa jordbruks- och andra inventarier för ett belopp av cirka 14 000 kronor
och dels att de nuvarande inventarierna, sedan kolonien varit i verksamhet
under cirka 15 år, blivit i hög grad förslitna.

Departementschefen

Under punkten [7] i det följande föreslår jag, att anslag anvisas under
kapitalbudgeten för förvärv av bl. a. kolonierna Tenhult och Mäshult. Vid
bifall häi till bör medel anvisas även till inköp av vissa inventayier. För
Tenhult torde härvid i enlighet med fångvårdsstyrelsens förslag böra beräknas
10 000 kronor, medan för Mäshult medelsanvisningen synes kunna bestämmas
till 30 000 kronor.

Under åberopande av vad under punkterna [1] och [2] anförts bör därjämte
för engångsanskaffning av inventarier in. in. anvisas dels såvitt angår
Skenäs, Färjestaden och tre nya kolonier tillhopa 200 000 kronor, dels ock
i vad avser fångvårdsanstalterna i allmänhet 25 000 kronor.

Då samtliga nu berörda utgiftsändamål lämpligen bör sammanföras under
ett gemensamt anslag, föreslås viss jämkning av hittillsvarande anslagsbenämning.
Vid utgången av innevarande budgetår förefintlig reservation å det
i gällande riksstat upptagna reservationsanslaget till Fångvårdsanstalterna:
In\entai ier m. m. för fångkolonier bör vid bifall till förslaget överföras till
nu förevarande anslag.

Jag hemställer, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen

att till Fångvårdsanstalterna: Engångsanskaffning av inventarier
in. m. för budgetåret 1955/56 anvisa ett reservationsanslag
av 265 000 kronor.

[5] 9. Ersättning för vård av fångar på anstalter, som ej tillhöra fångvården,
m. m.

Anslag Nettoutgift

1953/54 ......................... 50 600 52 900

1954/55 (statsliggaren s. 143)..... 56 000

1955/56 förslag ................. 56 000

Anslaget har för innevarande budgetår bestämts med hänsyn till att från
detsamma skall bestridas dels kostnader för vård av personer, som ådömts
ungdomsfängelse, å det av föreningen Skyddsvärnet i Stockholm dispone -

139

Kungl. Maj. ts proposition nr 140

rade Björkaheramet, dels ock avgifter för inackordering i enskilda hem av
sådana personer. Därvid har medelsbehovet för Björkahemmet, i samband
med höjning av ersättningsbeloppen, beräknats till 51 000 kronor, medan
för inackorderingsavgifter liksom tidigare beräknats 5 000 kronor.

I enlighet med förslag av fångvårdsstyrelsen (skr. 12/8 1954) torde anslaget
böra upptagas med oförändrat belopp.

Jag hemställer, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen

att till Ersättning för vård av fångar på anstalter, som
ej tillhöra fångvården, m. m. för budgetåret 1955/56 anvisa
ett förslagsanslag av 56 000 kronor.

[6] 9 a. Inlösen av vissa byggnader å kronojord m. m.

Under åberopande av vad under punkten [1] anförts hemställer jag, att
Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen

att till Inlösen av vissa byggnader å kronojord m. m. för
budgetåret 1955/56 anvisa ett reservationsanslag av 187 500
kronor.

Kapitalbudgeten
Statens affärsverksfonder
E. Domänverket

I skrivelser den 10 och den 19 augusti 1954 har fångvårdsstyrelsen hemställt
om anvisande av anslag under förevarande fond å dels 205 200 kronor
till förvärv av fångkolonier, dels 167 000 kronor till nybyggnad av ekonomibyggnader
vid fångvårdsanstalter och dels 65 000 kronor till ombyggnad av
personalbostadshus vid kolonien Orretorp. Med hänsyn till nödvändigheten
att begränsa de offentliga investeringarna kan jag här upptaga endast fragan
om anslag till förvärv av fångkolonier.

[7] Förvärv av fångkolonier

För inköp av nya kolonier har investeringsanslag anvisats av 1945 och 1947
års riksdagar, vilka anslag i budgetredovisningen sammanförts till ett anslag.
Av detta återstod vid ingången av budgetåret 1952/53 odisponerat i runt
tal 237 000 kronor. För budgetåret 1953/54 anvisade riksdagen ytterligare
338 000 kronor, som tillsammans med nyssnämnda odisponerade belopp
skulle täcka kostnaderna för inköp av två kolonier, var och en för 50 intagna,
samt av egendomen ödevata, som arrenderats av fångvården. 1954 års
riksdag har slutligen beviljat medel, 500 000 kronor, för anskaffande av
ännu en 50-mannakoloni och en koloni med omkring 15 platser, avsedd för
anstalten i Västerås.

140

Kungl. Maj.ts proposition nr 140

Fångvårdsstyrelsen (skr. 10/8, 20/11, 26/11 1954) anser nödvändigt, alt
anslag jämväl för budgetåret 1955/56 beviljas till förvärv av fångkolonier.
Två av de koloniegendomar, som styrelsen för närvarande arrenderar, har
nämligen visat sig så väl lämpade för koloniändamål, att de bör av statsverket
förvärvas. Detta gäller Mäshult, beläget tre mil från Varberg, vilken
egendom styrelsen sedan år 1939 arrenderar av Hallands läns landsting, samt
den nära Jönköping belägna egendomen Spexeryd l4, som styrelsen sedan
ar 1953 arrenderar av konfektionsaktiebolaget Junex och varå kolonien Tenhult
anordnats. Enligt avtal, som träffats med fastighetsägarna under förutsättning
av Ivungl. Maj:ts godkännande, skulle Mäshult förvärvas för
125 000 kronor och Spexeryd, efter tillägg av ett mindre, angränsande jordområde
om 10 000 m2 som behövs för egendomens skötsel, för 80 200 kronor.

Vad beträffar Mäshult vill ägaren nu sälja egendomen och reflekterar icke
på foi tsatt utarrendering. Om Mäshult skall användas såsom permanent koloni,
kräves bl. a. vissa ändrings- och förbättringsarbeten beträffande befintliga
byggnader. För sådant ändamål yrkar styrelsen i annat sammanhang
ett anslag å 203 000 kronor. Med ett platsantal av 35 kommer kostnaden per
plats likväl att understiga 10 000 kronor.

Kolonien Tenhult kan giva plats åt 30 intagna.

Statskontoret har icke något att erinra mot bifall till fångvårdsstyrelsens
framställningar.

Departementschefen

Vad angår dispositionen av de av 1953 och 1954 års riksdagar anvisade
medlen till förvärv av fångkolonier vill jag erinra, att inköp skett av kolonien
ödevata och en av de avsedda 50-mannakolonierna (Vångdalen). Vidare
har förslag framlagts av fångvårdsstyrelsen om förvärv av vissa egendomar
för anordnande av de återstående båda 50-mannakolonierna; dessa
framställningar är för närvarande föremål för Kungl. Maj :ts prövning. Så80111
jag förut anfört (s. 99) har en koloni under hösten tillkommit på egendomen
Lingatan.

Det antal öppenvårdsplatser, som finnes vid kolonierna Mäshult och Tenhult,
är oumbärligt. Med hänsyn härtill och till ifrågavarande egendomars
lämplighet för koloniändamål är det angeläget, att fångvården i fortsättningen
kan obehindrat förfoga över desamma. Jag tillstyrker fördenskull fångvårdsstyrelsens
förslag om inköp av berörda fastigheter. I samband därmed torde
även det av styrelsen omnämnda, intill egendomen Spexeryd gränsande området
om 10 000 m2 böra förvärvas. Mot de angivna köpeskillingarna, sammanlagt
205 200 kronor, synes intet vara att erinra.

Under åberopande av vad jag under punkten [1] anfört föreslås härjämte,
att för förvärv av fastigheten Färjestaden samt ytterligare tre nya kolonier
beräknas tillhopa 750 000 kronor.

I enlighet med det anförda bör under förevarande punkt anvisas sammanlagt
(205 200 + 750 000) 955 200 kronor eller i runt tal 955 000 kronor.

Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att meddela erforderliga bestäm -

Kungl. Maj:ts proposition nr HO 141

melser angående redovisning av de nyförvärvade egendomarna under vederbörliga
fonder.

Jag hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Förvärv av fångkolonier för budgetåret 1955/56
anvisa ett investeringsanslag av 955 000 kronor.

Statens allmänna fastighetsfond
[8] Vissa byggnadsarbeten för fångvården

Å kapitalbudgeten för innevarande budgetår har under statens allmänna
fastighetsfond anvisats följande investeringsanslag för fångvårdsändamål,

nämligen till

Ombyggnadsarbeten vid äldre fångvårdsanstalter .............. 500 000

Om- och tillbyggnad av arbetslokaler vid fångvårdsanstalter in. in. 412 000

Nybyggnad av arbetslokaler vid fångvårdsanstalter in. in....... 610 000

Nybyggnad av personalbostäder vid fångvårdsanstalter in. in..... S00 000

Utbyggnad av fångvårdsanstalten på Hall . ..................... 1 200 000

Fångvårdsstyrelsen (skr. 18/8 1954) hemställer, att medel måtte för bud -

getåret 1955/56 anvisas för följande ändamål:

Ombyggnadsarbeten vid företrädesvis äldre fångvårdsanstalter . . 500 000

Iståndsättande av nyförvärvade kolonier...................... 603 000

Om- och tillbyggnad av arbetslokaler vid fångvårdsanstalterna i

Härnösand (228 000) och å Härianda (263 000) .............. 491 000

Verkstadsbyggnad vid kolonien Singeshult .................. 110 000

Verkstadsbyggnad vid kolonien Åby.......................... 162 000

Verkstadsbyggnad vid kolonien Mäshult...................... 112 000

Personalbostäder........................................... 712 000

Summa kronor 2 690 000

Det äskade anslaget å 500 000 kronor till ombyggnadsarbeten bör icke
såsom hittills begränsas till att avse endast äldre anstalter — behov av ändringsarbeten
kan givetvis föreligga vid alla anstalter, oavsett deras ålder —
och det bör dessutom kunna få användas även till nybyggnadsarbeten av
mindre omfattning t. ex. garage för tjänstebilar.

Vad beträffar yrkandet om medel för iståndsättande av nyförvärvade kolonier
vill styrelsen framhålla, att av de egendomar, som fångvården sedan
år 1946 förvärvat för koloniändamål, icke någon enda redan från början
haft ett byggnadsbestånd av sådan storlek och sammansättning, att det täckt
det föreliggande behovet. Tämligen genomgripande ändringsarbeten har måst
vidtagas för att göra förläggnings- och fritidsutrymmena lämpade för det

142

Kungl. Maj.ts proposition nr l''iO

nya ändamålet. I allmänhet har verkstadslokaler saknats helt och hållet.
Där sådana funnits, har de varit otillräckliga för fångvårdens behov, och
detsamma har gällt i fråga om personalbostäder. Den omständigheten att
medel till dylika nödvändiga om- och tillbyggnadsarbeten icke funnits tillgängliga
redan från starten har medfört, att det tagit avsevärd tid, innan
verksamheten kommit igång i avsedd utsträckning och platstillskottet vid
de nya kolonierna kunnat till fullo utnyttjas. Om man vill undvika dylika
olägenheter, bör samtidigt med att dispositionsbeslut meddelas beträffande
anslag till förvärv av fångkolonier medel ställas till förfogande för erforderliga
ändrings- och ombyggnadsarbeten. Av de för budgetåren 1953/54
och 1954/55 till förvärv av fångkolonier anvisade medlen, 338 000 resp.
oOO 000 kronor, återstår för närvarande outnyttjat sammanlagt 732 973 kronor
till inköp av dels två 50-mannakolonier för vanligt fångförvar, dels en
tö-inannakoloni till fångvårdsanstalten i Västerås. Då alla tre kolonierna
iorutsättes komma att förvärvas inom det närmaste året, bör anslag för
ändrings- och kompletteringsarbeten beräknas för budgetåret 1955/56. Det
är givetvis vanskligt att bedöma medelsbehovet, innan man känner byggnadsbeståndet
vid egendomarna i fråga. Med stöd av de senaste årens* erfarenheter
synes man dock vara berättigad utgå från det antagandet, att
yårdplatskostnaden vid en fullt utbyggd anläggning ligger vid omkring
10 000 kronor, exklusive kostnaden för verkstäder och oftast också familjebostader.
I enlighet härmed skulle totalkostnaden för tre kolonier med inalles
115 platser kunna uppskattas till 1 150 000 kronor. Då det till förvärv
av egendomarna disponibla beloppet såsom nämnts uppgår till 732 973
kronor, erfordras således ytterligare ca 400 000 kronor för egendomarnas
istandsattande, vilket belopp bör äskas för 1955/56. Närmare bestämmelser
angående anslagets disposition torde böra meddelas av Kungl. Maj :t. Medel

för nybyggnadsändamål — verkstäder, personalbostäder in. m. — begäres i
annat sammanhang.

I särskild skrivelse har styrelsen hemställt, att medel äskas för budgetaret
1955/56 till förvärv av bl. a. egendomen Mäshult, vilken för närvarande
arrenderas. Mäshult har disponerats av fångvården sedan år 1939.
Under hela denna tid har inga större ändrings- eller förbättringsarbeten vidtagits,
och särskilt huvudbyggnaden är därför i behov av en genomgripande
restaurering. Dessutom erfordras iordningställande av bastu, komplettering
av vattenledningen samt iordningställande av tvättstuga och badrum m. in.
i personalbostadshuset. Moderniseringen av huvudbyggnaden avses omfatta
bl. a. uppdelning av de mycket stora bostadsrummen, som från den tid anstalten
var skyddshem bibehållit karaktären av sovsalar, i mindre rum för
två å tre intagna, renovering av köket och anskaffande av modern köksutrustning,
anordnande av självservering i matsalen, inredande av nya expeditioner,
utbyte av samtliga fönster, omläggning av värmeledningssystemet,
anordnande av nya toalettrum m. m. samt omläggning av elinstallationen.
Kostnaderna för nämnda iståndsättningsarbeten har av styrelsens
arkitekt beräknats till sammanlagt 203 000 kronor. Då anstalten efter om -

143

Kungl. Maj:ts proposition nr 140

byggnaden får 35 platser, kommer platskostnaden, inklusive förvärvskostnaden
å 125 000 kronor, att bli i runt tal 9 400 kronor. I detta belopp är ej
inräknade kostnaderna för verkstad och för andra än redan befintliga personalbostäder.

Styrelsen har vid sina beräkningar utgått från att förläggnings- och verkstadsbyggnader
o. d. vid nyförvärvade kolonier komma att överföras från
statens domäners fond till statens allmänna fastighetsfond.

Vid kolonien Singeshult föreligger behov av komplettering av den nuvarande
arbetsdriften med verkstadsarbete. Kolonien, som har 35 platser, har
för sysselsättning av de intagna tillgång till i huvudsak endast jordbruksoch
skogsarbete. Egendomen omfattar 49 ha åker, 36 ha betesmark och 30
ha skog. I 1951 års fångvårdsutrednings betänkande angående räjongplan
för fångvården föreslogs, att en betongfabrik skulle organiseras vid kolonien,
därest ett på egendomen befintligt grustag visade sig ha sådan sammansättning,
att det kunde utnyttjas för ändamålet. Enligt vad som vid hittills
utförda provundersökningar framkommit, synes gruset icke vara av
lämplig beskaffenhet. Styrelsen har därför ansett sig icke kunna längre
uppskjuta ett förslag till utbyggnad av driften. Styrelsen föreslår, att en
snickeriverkstad med omkring tio arbetsplatser under en yrkesmästare inrättas
vid kolonien. Styrelsens arkitekt, som utarbetat förslag till verkstadsbyggnad
för snickeri, har beräknat kostnaderna för densamma till 110 000
kronor. En yrkesmästartjänst erfordras. Samtidigt kan antalet arbetsledare
i jordbruket minskas med en.

Fångvårdsstyrelsen erinrar om att styrelsen i sin framställning om anslag
för budgetåret 1954/55 framlagt en fler årsplan rörande förbättring av
bostadsbeståndet vid fångkolonierna. Styrelsen beräknade därvid, att behovet
kunde angivas till omkring 30 familjebostäder och ett antal enkelrum.
Efter förslag av Kungl. Maj :t anvisade riksdagen för innevarande budgetår
medel till nybyggnad av personalbostäder vid bl. a. kolonier i den omfattning
styrelsen föreslagit, d. v. s. till sex familjebostäder och sex enkelrum.
Utplaceringen av bostäderna på de olika kolonierna skulle bestämmas
av Kungl. Maj :t efter förslag av fångvårdsstyrelsen. Under hänvisning till
nämnda flerårsplan föreslår fångvårdsstyrelsen, att medel äskas för nästa
budgetår till nybyggnad vid kolonier av åtta familjebostäder om tre rum och
kök samt fyra enkelrum till en sammanlagd kostnad av 712 000 kronor.

Beträffande motiveringen till styrelsens övriga yrkanden torde få hänvisas
till handlingarna i ärendet.

Byggnadsstyrelsen anser, att dispositionen av det för ombyggnadsarbeten
vid företrädesvis äldre fångvårdsanstalter äskade, ej specificerade anslaget
bör bli beroende av den generalplan för dessa anstalters om- och utbyggnad
som enligt Kungl. Maj :ts uppdrag för närvarande utföres av styrelsen i samråd
med fångvårdsstyrelsen.

Vad beträffar de övriga framlagda enskilda förslagen, har byggnadsstyrelsen
funnit, att desamma kan i huvudsak godtagas. De föreslagna verkstäderna
vid kolonierna Åby, Singeshult och Mäshult har planerats att ut -

144

Kungl. Maj.ts proposition nr 140

föras i träkonstruktion. På grund av eldfaran i dylika verkstäder bör vidare
utredas, huruvida icke dessa byggnader skall kunna uppföras för ungefär
samma kostnad med tillämpning av standardiserade betong- eller siporexelement.

byggnadsstyrelsen på grund av den korta remisstiden icke hunnit besiktiga
de olika platserna för de planerade byggnadsföretagen, föreligger
s^righeter för styrelsen att på grundval av det föreliggande ritningsmaterialet
med säkerhet bedöma kostnaderna för byggnadsföretagens genomförande.
Styrelsen har emellertid rent överslagsmässigt funnit de angivna
kostnaderna skäliga.

Departementschefen

Vid bifall till vad jag i det föregående under punkten [1] förordat i fråga
om utförande av vissa byggnadsföretag bör för budgetåret 1955/56 medel anvisas
för följande ändamål:

Om- och nybyggnadsarbeten vid ungdomsanstalten Skenäs...... 1 500 000

Utbyggnad av säkerhetsanstalten på Hall.................... 400 000

Två sidoanstalter till säkerhetsanstalten på Hall.............. 1 700 000

Summa kronor 3 600 000

Med hänsyn till att en betydande reservation beräknas uppkomma å det
för innevarande budgetår anvisade investeringsanslaget till Ombyggnadsai
beten vid äldre fångvårdsanstalter och i avvaktan på den generalplan för
sådana arbeten som utarbetas av byggnadsstyrelsen och fångvårdsstyrelsen,
synes ytterligare medel för sådant ändamål icke nu böra beräknas. Därest
riksdagen icke framställer erinran häremot, bör dock hinder icke möta att
anlita ifi ågavarande anslag även för om- och tillbyggnadsarbeten vid nyare
anstalter, där arbetena är av den mindre omfattning att de icke påverkar
fastighetsvärdet.

Vad beträffar fångvårdsstyrelsens Övriga anslagsäskanden vill jag här
upptaga de anslagsfrågor som avser iståndsättande av nyförvärvade kolonier
samt uppförande av verkstadsbyggnad vid kolonien Singeshult och personalbostäder.

Såsom fångvårdsstyrelsen framhållit, kräves i regel vid förvärv av fångkolonier
vissa om- och tillbyggnadsarbeten för att kolonierna skall kunna
effektivt utnyttjas. Det måste därför anses angeläget, att medel står till
förfogande för utförande av sådana arbeten. Jag vill därför tillstyrka att för
ändamålet beräknas ett belopp av 400 000 kronor. Det torde få ankomma på

Kungl. Maj .t att meddela närmare bestämmelser om dispositionen av dessa
medel.

För att bereda de å kolonien Singeshult intagna tillfredsställande sysselsättningsmöjligheter
bör den nuvarande arbetsdriften vid kolonien (jordbruks-
och skogsarbete) kompletteras med verkstadsdrift. Jag biträder fångvårdsstyrelsens
förslag om anvisande av 110 000 kronor för uppförande vid

145

Kungl. Maj:ts proposition nr HO

denna koloni av en verkstadsbyggnad för snickeri. Vad gäller valet av byggnadskonstruktion
torde av byggnadsstyrelsen framställd erinran böra beaktas.

Bostadssituationen för fångvårdens personal är på flera håll mycket otillfredsställande.
För att åstadkomma en förbättring i detta hänseende har för
innevarande budgetår anvisats ett investeringsanslag av 800 000 kronor för
nybyggnad av personalbostäder m. in. Detta anslag har tagits i anspråk
för — förutom visst bostadsbygge vid Håga sjukhus — anordnande av två
lägenheter och två enkelrum vid envar av kolonierna Skogsgard och Sörbyn
samt en lägenhet och ett enkelrum vid envar av kolonierna Tygelsjö och
Ödevata. Då en ytterligare utökning av bostadsbeståndet vid fångkolonier
är angelägen, tillstyrker jag, att även för nästa budgetår medel beräknas för
sådant ändamål med 375 000 kronor. Genom användande av fabrikstillverkade
byggnader synes möjligt att härför anordna fem familjebostäder om tre
rum och kök jämte några enkelrum. Utplaceringen av bostäderna på olika
kolonier torde få bestämmas av Kungl. Maj :t efter förslag av fångvårdsstyrelsen.

Såsom i det föregående under punkten [1] berörts har Kungl. Maj :t genom
beslut den 22 oktober 1954 förordnat, att den kronan tillhöriga egendomen
Lingatan i Stångenäs kommun skulle överföras till fångvårdsstyrelsens
förvaltning samt att å egendomen skulle vara anordnad en koloni
för vanligt fångförvar. Därvid förutsattes att vid den nyupprättade kolonien
skulle uppföras en enklare verkstadsbyggnad för en kostnad av högst 80 000
kronor. Jag föreslår, att medel här beräknas för att täcka denna kostnad.

Sammanlagda medelsbehovet för nu angivna arbeten skulle alltså uppgå
till (3 600 000 + 400 000 + 110 000 + 375 000 ~f- 80 000) 4 565 000 kronor.

För att i fortsättningen åstadkomma en bättre överblick än hittills över
investeringsverksamhetens omfattning vid fångvården, förordar jag, att sådana
kapitalinvesteringar, varom här är fråga, sammanföres under ett gemensamt
anslag, benämnt Vissa byggnadsarbeten vid fångvården. I anslutning
härtill bör vid utgången av innevarande budgetår förefintliga behållningar
å de i gällande riksstat uppförda investeringsanslagen till Utbyggnad
av fångvård sanstalten å Hall, till Om- och tillbyggnad av arbetslokaler vid
fångvårdsanstalter in. in., till Nybyggnad av arbetslokaler vid fångvårdsanstalter
m. in. samt till Nybyggnad av personalbostäder vid fångvårdsanstalter
in. in. vid bifall till förslaget överföras till det nya anslaget.
I det angivna syftet bör vidare vid medelsäskandena för kommande budgetår
framläggas förslag till investeringsplan innehållande uppgifter rörande
beräknad medelsförbrukning för varje enskilt byggnadsföretag, som godkänts
av riksdagen. Beträffande nya företag, som föreslås upptagna i planen,
bör liksom hittills erforderliga redogörelser lämnas. Med avseende å den föreslagna
medelsanvisningen torde få gälla, att den i det föregående angivna
fördelningen icke skall vara i detalj bindande för medlens disposition. I
den mån så med hänsyn till sättet för byggnadsarbetenas rationella bedri 10

Bihang till riksdagens protokoll 195!i. 1 samt. Nr Ilo

146

Kungl. Maj.ts proposition nr HO

vande eller eljest ur ekonomiska synpunkter kan finnas lämpligt torde enligt
Kungl. Maj :ts bestämmande en ökning av beräknad medelsdisposition för
visst, av riksdagen godkänt ändamål kunna ske under förutsättning dels att
medel finnes disponibla under anslaget och dels att den av statsmakterna
godkända kostnadsramen för ändamålet i fråga icke överskrides.

Jag hemställer, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen

att till Vissa byggnadsarbeten för fångvården för budgetåret
1955/56 anvisa ett investeringsanslag av 4 565 000
kronor.

Vad föredragande departementschefen sålunda, med
instämmande av statsrådets övriga ledamöter, hemställt
bifaller Hans Maj :t Konungen samt förordnar, att proposition,
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar,
skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
Sven Fischier

Kungl. Maj.ts proposition nr HO

147

Bilaga A

Prognos för antalet brottslingar i olika åldersgruppper, som åren
1960, 1965 och 1970 komma att dömas till ovillkorligt
frihetsberövande eller erhålla villkorlig dom

Nedanstående beräkning är baserad på en prognos för befolkningsutvecklingen,
som publicerats i Statistisk tidskrift (1955 nr 1 s. 76 f.). Vissa kompletterande
räkningar ha gjorts för att möjliggöra en fördelning av siffrorna
för åldrarna 15—25 år, som i prognosen lämnas för två femår sgrupper, på
de tre grupper, som användas i brottslingsstatistiken, dvs. 15—17, 18—20
och 21—24 år. Någon undersökning av åldersgruppen 15—17 år har icke
gjorts, emedan det är omöjligt att förutse den inverkan lagen den 30/12 1952
med vissa bestämmelser om påföljd för brott av underårig, som trätt i kraft
den 1/7 1954, kommer att få. På grund av att brottslighetssiffrorna för kvinnor
äro låga har undersökningen begränsats till att gälla män.

Eftersom den relativa brottsligheten (dvs. antalet dömda på 100 000 av
motsvarande medelfolkmängd) är mycket olika i olika åldersgrupper, kommer
befolkningsutvecklingen, som för relativt korta tidsperioder kan förutsägas
med ganska god säkerhet, att medföra betydelsefulla ändringar i antalet
dömda inom olika åldersgrupper även om den relativa brottsligheten
antages konstant.

1. Ovillkorligt frihetsberövande

Antalet år 1952 till ovillkorligt frihetsberövande (straffarbete, fängelse,
ungdomsfängelse, förvaring, internering) dömda män på 100 000 av motsvarande
folkmängd den 31/12 1952 (denna måste användas i stället för medelfolkmängden
enär befolkningsprognosen ger folkmängdssiffror för den 31/12
1960, 1965 och 1970) utgjorde:

Ålder

18—20 21—24 25-29 30-39 40—49 50—59 60-a>

382,6 614,9 486,7 364,2 204,3 97,0 14,4

Om man antager, att relativa antalet förblir oförändrat fram till år 1970,
kan man med hjälp av befolkningsprognosen beräkna absoluta antalet män,
som kommer att dömas till ovillkorligt frihetsberövande åren 1960, 1965 och
1970. Delta antal framgår av nedanstående tablå, där för jämförelsens skull
dessutom angivits motsvarande siffror för åren 1949—1952.

Alder 1949 1950 1 951 1952 1960 1965 1970

18—20 407 458 509 482 587 5*" 749 652

21—24 843 913 1 027 1 118 1 111 "P 1 432 1 542

25—29...... 906 983 1 156 1 233 1 024 Tf 11 103 1 449

30—39 1 237 1 237 1 652 2 009 1 815 1 598 1 577

40—49’".''. 673 621 909 1099 1 102 1 085 1 000

50—59 218 215 295 403 473 499 499

60_o) . . 40 42 53 73 84 93 102

Summa 4324 4 469 5 601 6 417 6 196 6 559 6 821

148

Kungl. Maj.ts proposition nr 140

Anmärkningsvärd är den kraftiga ökningen i de yngsta åldersgrupperna
(18—20 och 21—24 år) samt dessutom minskningen av de äldre — antalet i
gruppen 30—eu skulle komma att sjunka från 3 584 år 1952 till 3 474 år
1960, 3 275 år 1965 och 3 178 år 1970.

Ovanstående beräkning har som nämnts gjorts med utgångspunkt från antagandet
att den relativa brottsligheten skulle vara konstant och lika med
den under år 1952 under den tidsperiod prognosen omfattade. Givetvis bli
resultaten annorlunda, om man utgår från andra antaganden. Såsom exempel
kan följande nämnas.

Man känner antalet under vartdera av åren 1949—1952 till ovillkorligt
frihetsberövande dömda på 100 000 av folkmängden vid slutet av året (se
nedanstående tablå).

	18-20	21-24	25-29
1949 ..	.. 308,2	440,4	321,7
1950 ..	.. 349,4	491,5	365,1
1951 ..	.. 397,5	559,6	445,1
1952 ..	.. 382,6	614,9	486,7

30-39	40-49	50-59	60—(o
227,5	132,9	56,2	8,3
225,0	120,9	54,2	8,5
298,6	174,5	72,7	10,6
364,2	204,3	97,0	14,4

.. man utgår från det antagandet, att det relativa antalet brottslingar
aven i fortsättningen kommer att utvecklas på det sätt tablån visar, kan man
!lle.d„hjälP av den s- k- minsta kvadratmetoden beräkna följande siffror för

o r 1 OCH J

Ålder	På 100000 av folk-	Absoluta
		mängden den 31/12 1960	antalet d
18-	-20..........		946
21-	-24..........		1968
25—	-29..........		2 000
30-	-39..........		3 678
40-	-49..........		2 227
50-	-59..........		994
60-	-Cd..........		175
		Summa	11988

2. Villkorlig dom

*™ntalet män’ som ar 19^2 erhöll° villkorlig dom, utgjorde i relation till
100 000 av motsvarande folkmängd den 31/12 1952:

Ålder

18-20 [21-24 25-29 30-39 40-49 50-59 60-»

740,5 432,8 290,9 202,7 110,6 51,3 13,4

J ^ietta antaI antages oförändrat fram till år 1970, erhålles nedanstående
täblå, som visar antalet män, som kommer att erhålla villkorlig dom åren
1960, 1965 och 1970.

Ålder	1949	1950	1951	1952	1960	1965	1970
18—20.....	.. 798	792	921	933	1 136	1 450	1 262
21—24.....	.. 621	685	811	787	782	1 008	1 085
25—29.....	582	667	767	737	612	659	866
30—39.....	.. 663	866	1 160	1 118	1 010	890	878

Kungl. Maj:ts proposition nr HO H9

Ålder	1949	1950	1951	1952	1960	1965	1970
40—49......	332	425	584	595	596	588	541
50—59......	121	150	224	213	250	264	264
60—Cd......	39	43	83	68	78	86	95
Summa	3156	3 628	4 550	4 451	4 464	4 945	4 991

Om man å andra sidan antager att utvecklingen av den relativa brottsligheten
fortsätter fram till år 1960 på samma sätt som under tiden 1949—1952,

får man följande. _.

Antalet män, som under vartdera av åren 1949—1952 erhollo villkorlig
dom, satt i relation till 100 000 av folkmängden vid slutet av året, framgår

av nedanstående	tablå.
	18-20	21—24	25—29
1949 ...	.. 604,3	324,4	206,7
1950 ...	.. 604,2	368,8	247,7
1951 ..	.. 719,3	441,9	295,3
1952 ..	.. 740,5	432,8	290,9

30—39	40-49	50-59	60—ro
121,9	65,6	31,2	8,0
157,5	82,7	37,8	8,7
209,7	112,1	55,2	16,6
202,7	110,6	51,3	13,4

Medelst minsta kvadratmetoden erhålles härur för år 1960.

Alder På 100 000 av folk- Absoluta

mängden den 31/12 1960 antalet dömda

18—20 ..................... 1 165 1 787

21—24...................... 770 1 391

25—29...................... 545 1 146

30—39...................... 453 2 258

40—49...................... 249 1343

50—59...................... 118 575

60—....................... 35 205

Summa 8 705

Som synes komma resultaten att skilja sig avsevärt, om olika antaganden
läggas till grund för prognosen. Vid bedömning av den troliga utvecklingen
torde kunna sägas, att mot antagandet, att den relativa brottsligheten skulle
förbli vid 1952 års nivå, tala dels de mycket höga brottslighetssiffror för
åldersgruppen 15—18, som erhållas fö,r åren 1951 och 1952, om hänsyn
tages till åtalseftergifterna, dels den fortgående ökningen i polisstatistiken av
antalet misstänkta personer i grupperna 15—18 år och under 15 år. Å andra
sidan förefaller en jämn ökning av den relativa brottsligheten under en så
lång tidsperiod som från 1949 till 1960 knappast trolig.

Framhållas må emellertid att ett gemensamt drag hos de båda prognoserna
är en avsevärd ökning av antalet dömda i åldersgrupperna 18—20 år och
21—24 år. Denna ökning undgås endast om den relativa brottsligheten inom
de båda åldersgrupperna skulle kraftigt sjunka.

Sven Rengbij

ILULVE R.T r 6*.&t N D E L SI

Q CT

H D’0, 4 VAN* S fUNUTH''
-8KP 8VSCNAD

15 ‘ K.&K.

16 '' Ten.AP I /hov- tvätt/

17 " SLUTEN fAVIL*]ONS

18 ■ OP»NA PAVILIONCUI.
t9 SÅCEN

SAKER HETSANSTALTEN A HALL
UT»yqcNAO

Kungl. Maj:ts proposition nr HO

Kungt. Mnj.ts proposition nr HO

151

Innehållsförteckning

1. Fångvårdsanstalterna: Avlöningar .................................... 2

Fångvårdsbyggnadsutredningens förslag angående anstalter för fångvårdens

ungdomsklientel.................................................. 3

Säkerhetsanstaltsutredningens förslag till vårdorganisation för förvarade och

internerade...................................................... 42

Fångvårdsbyggnadsutredningens förslag angående anstalter för förvarade och

internerade...................................................... 48

Övriga frågor...................................................... 89

Departementschefen ................................................ 110

2. Fångvårdsanstalterna: Omkostnader .................................. 129

3. Fångvårdsanstalterna: Maskin- och verktygsutrustning m. m............. 136

4. Fångvårdsanstalterna: Engångsanskaffning av inventarier m. m........... 137

5. Ersättning för vård av fångar på anstalter, som ej tillhöra fångvården, m. m. 138

6. Inlösen av vissa byggnader å kronojord m. m......................... 139

7. Förvärv av fångkolonier ............................................ 139

8. Vissa byggnadsarbeten för fångvården ................................ 141

Bilaga A. Statistisk utredning av aktuarien Sven Rengby.................. 147

Bilaga B. Schematisk skiss över Hall.................................... 150

660834. Stockholm 1955. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag