Kungl. Maj:ts proposition nr 138

Nr 138

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ökad examination
av tandläkare, m. m.; given Stockholms slott
den 25 februari 1955.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF ADOLF

Ivar Persson

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås, att den årliga elevintagningen vid tandläkarhögskolorna
från och med budgetåret 1955/56 ökas från 180 till 240. Vid
tandläkarhögskolan i Stockholm skall enligt propositionen sålunda intagas
ytterligare 40 elever per år. Dessa elevers utbildning skall under l:a, 2:a,
9:e och 10:e terminerna äga rum i Stockholm men under 3:e—8:e terminerna
vid en till högskolan anknuten odontologisk högskoleklinik i Umeå.
Vid tandläkarhögskolan i Malmö föreslås skola intagas ytterligare 20 elever
per år för utbildning där under hela studietiden.

Vidare föreslås, att viss omorganisation av den prekliniska tandläkarutbildningen
genomföres från och med budgetåret 1956/57.

1 — Dihan g till riksdagens protokoll 1955. 1 saml. Nr 188

Kungl. Maj:ts proposition nr 138

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
25 februari 1955.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Andersson,
Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Nordenstam, Lindström,
Lange.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anför chefen
för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Persson, följande.

I årets statsverksproposition, bilagan åttonde huvudtiteln punkten 107,
erinrade jag om föreliggande särskilda förslag till dels omorganisation av
den prekliniska tandläkarutbildningen, dels ökad examination av tandläkare
samt uttalade, att dessa frågor enligt min mening hängde så nära samman,
att ställning till dem borde tagas samtidigt. Jag anmälde tillika min
avsikt att inom den närmaste framtiden föreslå Kungl. Maj:t att förelägga
årets riksdag förslag i nämnda hänseenden.

Sedan dessa frågor numera färdigberetts, får jag ånyo anmäla desamma.

I. Den prekliniska tandläkarutbildningens organisation

A. Inledning

Såsom närmare framgår av redogörelserna i propositionen 1948:202
(s. 4 ff.) och 1954 ars åttonde huvudtitel (s. 163 ff.) har den nya studieplan
för tandläkarutbildningen, som successivt tillämpats från och med höstterminen
1947, icke kunnat helt genomföras beträffande det prekliniska
studieåret. Sedan budgetåret 1947/48 tillämpas ett provisorium, innebärande
i huvudsak, att den av 1944 års tandläkarutbildningssakkunniga
framlagda studieplanen tillämpas på den prekliniska utbildningen, dock
med den begränsningen, att de med undervisningen förenade praktiska
övningarna, dissektionerna och laborationerna väsentligen bortfaller i fråga
om den del av undervisningen, som är förlagd till karolinska institutet
respektive medicinsk fakultet. Kostnaderna för arvoden till lärare i de prekliniska
ämnena ävensom vissa andra hithörande, men till en senare studieperiod
förlagda ämnen har i avlöningsstaten för tandläkarhögskolan i
Stockholm för budgetåret 1954/55 beräknats under en under arvodesposten
uppförd särskild delpost till sammanlagt 115 381 kronor. Motsvarande

Kungl. Maj:ts proposition nr 138

kostnader har i avlöningsstaten för tandläkarhögskolan i Malmö för innevarande
budgetår beräknats till sammanlagt 126 972 kronor.

Förslag till omorganisation av den prekliniska undervisningen m. m. har
den 11 maj 1951 avgivits av 1947 års sakkunniga1 för den prekliniska tandläkarutbildningens
ordnande (SOU 1951: 50). Över detta förslag har utlåtanden
avgivits den 20 mars 1952 av statskontoret, den 24 april 1952 av
medicinalstyrelsen, den 2 maj 1952 av 1951 års tandläkarkommitté och
den 15 oktober 1952 av universitetskanslern, som inhämtat yttranden i
ärendet från vederbörande vid de medicinska lärosätena och vid tandläkarhögskolorna.
Sedan vidare svenska tandläkaresällskapet och Sveriges tandläkarförbund
inkommit med en gemensam skrift i ämnet, har kanslern,
efter hörande av samma vederbörande, den 31 augusti 1953 avgivit utlåtande
över denna.

På grundval av de sakkunnigas utredning har universitetskanslern framlagt
ett förslag till den prekliniska undervisningens ordnande, vars genomförande
för nästa budgetår beräknas för de bägge tandläkarhögskolorna
tillsammantagna medföra en kostnadsökning med 624 300 kronor, varav
271 300 kronor för löpande utgifter och 353 000 kronor för utgifter av engångsnatur.

B. Jämkningar i studieordningen

De sakkunniga anser, att de erfarenheter, som vunnits under provisoriet,
utvisat att den nuvarande ordningen icke givit avsett utbyte. Det hade
sålunda visat sig, att studenterna vid sina kliniktjänstgöringar icke hade
tillräckliga kunskaper i prekliniska ämnen. Orsakerna härtill syntes vara
dels att studietiden för de prekliniska ämnena vore så upptagen av föreläsningar,
att tillfredsställande tid för självstudier icke stode studenterna
till buds, dels ock att i flertalet prekliniska ämnen med nuvarande organisation
tillräcklig åskådningsundervisning icke kunde meddelas. För att
avhjälpa dessa brister föreslår de sakkunniga vissa jämkningar i studieordningen
— innebärande bland annat minskning av antalet katedrala föreläsningar
i vissa ämnen — samt rekommenderar att antalet timmar för
demonstrationer ökas. De sakkunnigas förslag rörande undervisningens omfattning
i de prekliniska ämnena framgår av efterföljande tabell
(sid. 4).

Även beträffande »övriga hithörande ämnen» föreslår de sakkunniga
vissa jämkningar. Sålunda borde undervisningen i allmän patologi, som
för närvarande omfattar cirka 100 timmar under tredje terminen, begränsas
till 75 timmar. Undervisningen i farmakologi, som nu omfattar

1 De sakkunniga utgjordes vid förslagets avgivande av dåvarande t. f. kanslern för rikets universitet
T. Engströmer, ordförande, dåvarande rektorn vid karolinska mediko-kirurgiska institutet,
professorn K. J. II. Bergstrand, professorn vid universitetet i Lund E. G. Glimstedt, numera
kanslichefen N. W. A. Romberg, professorn vid karolinska mediko-kirurgiska institutet J. P. Strömbeck
och rektorn vid tandläkarhögskolan i Stockholm, professorn G. E. N. Westin.

Kimgl. Maj ds proposition nr 138

	Provisoriet	Förslag
	Termin	Antal	Termin	Antal
		timmar		timmar
Prekliniska huvudämnen:
Anatomi ................	i	80	i	70
Histologi ................	i	80	i	70
f	i	15	ii	15
Fysik och fysiologi .......I	ii	65	ii	70
Kemi ....................	ii	no	ii	90
Prekliniska specialämnen:
Allm. bakteriologi ........	ii	30	i	30
Spec. tandhistologi ........	i	25	in	—
Spec. tandanatomi .......	i	108	I	85
Prop. bettlära ............	ii	85	11	85
		598		515

32 timmar under fjärde terminen, skulle ökas till 50 timmar. Den 10 timmar
under fjärde terminen omfattande undervisningen i topografisk anatomi
skulle helt upphöra. Omfattningen av undervisningen i allmän kirurgi
(cirka 45 timmar), intern medicin (cirka 30 timmar) samt öron-, näs- och
halssjukdomar (cirka 6 timmar) föreslås i huvudsak oförändrad.

Medicinalstyrelsen påpekar, att enligt de sakkunnigas förslag skulle kursen
i speciell tandhistologi överföras till tredje studieterminen och beredas
tid på studieschemat genom motsvarande förkortning av fantomkursen i
proteslära men att de sakkunniga icke angivit vilka konsekvenser detta
kunde medföra för undervisningen i proteslära. Styrelsen framhåller, att
det ur folktandvårdens synpunkt är av största vikt, att den kliniska delen
av undervisningen icke beskäres.

Kanslern, liksom medicinska fakulteten i Lund, anser, att trots de av
de sakkunniga föreslagna jämkningarna i studieordningen i syfte att bereda
större utrymme för studenternas självstudier, avseende bland annat
egna laborationer och preparatstudier, blir de två första terminernas schema
så sammanträngt, att elevernas tid till självstudier måhända kunde bli
otillräcklig. Kanslern anser sig emellertid nu böra godtaga de sakkunnigas
förslag och betonar särskilt, att det med hänsyn till nutidens ökade krav
på en tandläkares kunskaper inom läkemedelslärans område syntes motiverat
att undervisningen i farmakologi ökades på sätt de sakkunniga förordat.
Sedan närmare erfarenhet vunnits rörande den nya studieordningen,
borde denna enligt kanslerns förmenande bli föremål för förnyad omprövning
i syfte att ytterligare undersöka möjligheterna till reduktion av undervisningen
i de olika ämnena eller överflyttning av något ämne till en senare
termin.

Kungl. ]\Iaj:ts proposition nr 13S

Svenska tandläkaresällskapet och Sveriges tandläkarjörbund har icke
funnit styrkt, att tiden för självstudier under första undervisningsåret skulle
vara otillräcklig eller de studerandes kunskapsnratt i prekliniska ämnen
för litet. Detta styrkes enligt organisationernas mening därigenom att genomsnittsbetyget
för under det första studiearet tenterade ämnen ligger
mellan Ba och AB. Organisationerna kritiserar också de sakkunnigas uppfattning,
att det första studieåret innebure en särskilt hård belastning för
de studerande, och grundar sin kritik på en jämförelse mellan detta år och
andra studieåret. Organisationerna beräknar den obligatoriska studietiden
under första året till 3,3 timmar per dag samt den obligatoriska tjänstgöringen
under andra året till 7 timmar per dag. Ämnet speciell tandhistologi
borde, som de sakkunniga föreslagit, överföras till andra studieåret
men samtidigt borde ämnet allmän patologi aterföras till föista studiearet.

I särskilt utlåtande över organisationernas yttrande har kanslern anfört
följande.

Medicinska fakulteten vid universitetet i Lund och lärarkollegiet vid
tandläkarhögskolan i Malmö har framhållit, att det icke torde vara särskilt
anmärkningsvärt, att relativt goda betyg för ett så gott urval av studenter,
som här i allmänhet koinme i fråga, kan erhållas efter snabblåsning av kursen.
Förhörstekniken har många gånger varit välvillig, då de studerande
angivit, att de känt sig pressade av den korta studietiden. För egen del
vill jag understryka fakultetens uttalande, att resultaten av undervisningen
icke kan bedömas enbart på basen av vid tentamen erhållna betyg.
Långt viktigare är, hur studenterna lyckats tillgodogöra sig undervisningen
på längre sikt. Med denna bedömningsgrund måste enligt mm bestamda
mening kunskapsmåttet i de prekliniska ämnena anses otillfredsställande.

Vidkommande belastningen på de studerande under det första studieåret
torde, såsom framhållits i vissa remissyttranden, organisationerna ha förbisett
de helt olika arbetsuppgifter, som karakteriserar de bada forsta studieåren.
Under det första året skall de grundläggande amnena anatomi, histologi
fysik och fysiologi samt kemi ävensom ett antal mindre ämnen inhämtas
och tenteras. Under det andra studieåret är de studerande däremot
huvudsakligen sysselsatta med manuellt arbete. Det första studiearet rnaste
sålunda enligt min mening anses vara intellektuellt mera pressande för
studenterna, som därtill vid denna tidpunkt är ovana vid akademiskt arbetssätt.
Icke heller torde organisationerna ha gjort klart för sig, att lärostoffet
inhämtas icke blott vid föreläsningar och övningar utan aven under
självstudier, som i anseende till omfånget av de prekliniska huvudämnena,
torde taga återstoden av dagen i ansprak. Den av de sakkunnig^ föreslagna
förändringen av antalet studietimmar för de olika prekliniska amnena
skulle icke komma att medföra någon kvalitativ sänkning av undervisnings-
eller kunskapsfordringarna. Tvärtom har de sakkunniga eftersträvat
en effektivisering och rationalisering av undervisningen under det
prekliniska året genom att i stället för ett antal katedrala föreläsningar
införa olika former av åskådningsundervisning (demonstrationer för mindre
grupper och laborationer) och annan självverksamhet. Härigenom bär man
sökt giva de prekliniska studierna en sådan utformning, att de skall kunna
bilda eu tillräcklig grund för de fortsatta kliniska studierna.

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 138

Karolinska institutets lärarkollegium har uttalat, att det delade den uppfattning
i nyssnämnda hänseenden, som kommit till uttryck i organisationernas
remissyttrande. Med anledning härav vill jag erinra därom, att
lärarkollegiet i sitt den 17 april 1952 avgivna remissyttrande i ämnet förklarade
sig i princip helt dela de sakkunnigas uppfattning om nödvändigheten
av en enektivisermg av de prekliniska tandläkarstudierna genom införande
av åskådningsundervisning, laborationer och preparatstudier. Lärarkollegiet
ansag emellertid de sakkunnigas förslag alltför knappt tilltaget
saval i fråga om anslag som personal. En överarbetning av betänkandet
borde därför komma till stånd. Det synes mig anmärkningsvärt, att
lärarkollegiet icke narmare angivit skälen till den från kollegiets sida nu
intagna andrade standpunkten i ärendet.

Vad i ämnet anförts rubbar icke min tidigare intagna ståndpunkt till
de sakkunnigas förslag rörande den prekliniska tandläkarutbildningens ordnande.
Jag vill vidare tillägga, att jag biträder den i samtliga remissyttranden
uttalade meningen att tillräckliga skäl ej anförts för organisationernas
förslag att förlägga undervisningen i allmän patologi till det första
studieåret, samtidigt som ämnet speciell histologi överflyttas till andra året
Häremot talar — förutom att åtgärden skulle medföra en allvarlig rubbning
av den prekliniska studieordningen — att grunderna för sjukdoms laran

bor mhamtas i intim kontakt med undervisningen i de kliniska ämnena.

C. Knrsgivare

De sakkunniga uppehåller sig ingående vid frågan om kursgivarnas ställning
och hävdar därvid den uppfattningen, att det såväl för att giva ökad
stadga åt deii prekliniska undervisningen som för att tillgodose forskningens
behov vore av väsentlig betydelse att ordinarie laborator sbe
fattningar vid tandläkarhögskolorna inrättades i de prekliniska
huvudämnena samt i allmän patologi och i odontologisk farmakologi. Dessa
tjänster skulle placeras i samma lönegrad som laboratorsbefattningarna vid
de medicinska högskolorna.

Pa grund av dels bristande lokalutrymmen, dels ock uttalade önskemål
från vederbörande ämnesrepresentanters sida om en annan anordning har
de sakkunniga emellertid för det närvarande begränsat sig till att förorda
inrättandet av ordinarie laboraturer vid tandläkarhögskolan i Stockholm i
farmakologi samt vid tandläkarhögskolan i Malmö i histologi, fysik och
fysiologi, kemi samt farmakologi. Undervisningen i övriga i den prekliniska
tandläkarutbildningen ingående ämnen skulle liksom hittills meddelas av
arvodesanställda kursgivare. För undervisningen i speciell tandhistologi
föreslår de sakkunniga inrättandet av en avdelningstandläkarbefattning vid
vardera högskolan.

Statskontoret anser sig icke kunna tillstyrka, att särskilda laboratorstjänster
inrättas i prekliniska ämnen. Den nuvarande ordningen med arvodesanställda
kursgivare borde bibehållas.

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 138

Medicinalstyrelsen understryker vikten av att fasta laboraturer inrättas,
då dylika otvivelaktigt skulle verka befordrande på den odontologiska undervisningen
och forskningen.

Medicinska fakulteten vid universitetet i Lund har föreslagit, att principbeslut
redan nu fattas om inrättandet av laboraturer i samtliga de prekliniska
huvudämnena samt i allmän patologi och odontologisk farmakologi,
varigenom dessa tjänster enligt fakultetens mening lättare kunde
inrättas, när de lokala förhållandena sa medgave.

Kanslern framhåller för sin del, att det givetvis vore till stort gagn i olika
avseenden för tandläkarhögskolorna, om laboratorsbefattningar kunde komma
till stånd i de av Lunda-fakulteten angivna ämnena. Icke minst skulle
detta vara av betydelse för den odontologiska forskningen. Kanslern är likväl
icke nu beredd att biträda vad fakulteten förordat. Vad beträffar de
sakkunnigas förslag vore detsamma i viss utsträckning baserat pa hänsynstagande
till individuella önskemål, något som knappast syntes utgöra en
tillfredsställande grund för en planenlig lösning av förevarande spörsmål.
I det läge, som sålunda förelåge och vilket innebure, att man fortfarande
måste i icke oväsentlig utsträckning räkna med ett provisorium med kursgivare
i arvodesställning, har kanslern inriktat sig på att bedöma på vilka
punkter en fast organisation framstode som mest angelägen och möjlig
att nu genomföra.

Kanslern har härvid kommit till den uppfattningen, att det för tandläkarhögskolornas
verksamhet i främsta rummet är av betydelse att ämnet
odontologisk farmakologi får företrädare i laborators ställning och hemställer
därför, att vid vardera av tandläkarhögskolorna i Stockholm och
Malmö inrättas en dylik tjänst i lönegraden Ca 34. Av de sakkunnigas
utredning framgår, framhåller kanslern, att erforderliga arbetsutrymmen
kan ställas till laboratorernas förfogande vid de farmakologiska institutionerna
vid karolinska institutet och vid Lunds universitet. Med anledning
av de sakkunnigas förslag om inrättande av en ordinarie laboratur i histologi
vid tandläkarhögskolan i Malmö framhåller kanslern, att denna fråga
syntes böra lösas så, att en personlig befattning i ämnet inrättas för docenten
vid Lunds universitet Bengt Erik Gustafsson.

De sakkunnigas förslag i övrigt i vad avser laboraturer ger icke kanslern
anledning till annat uttalande än att detta spörsmål framdeles borde upptagas
till förnyat bedömande, varvid borde prövas i vilken mån förutsättningar
förelåge för ett successivt inrättande av laboratorstjänster i samtliga
de prekliniska huvudämnena jämte ämnet allmän patologi.

I fråga om ämnet speciell tandhistologi biträder kanslern de sakkunnigas
förslag om anställande vid vardera högskolan av en avdelningstandläkare
(Ce 24).

Den undervisning per termi n, som skulle åligga de olika
kursgivarna, har kanslern beräknat på följande sätt:

Kungl. Maj:ts proposition nr 138

Prekliniska huvudämnen (anatomi, histologi, fysik och fysiologi, kemi):
i arje ämne 50 timmar föreläsningar och 20 timmar tentamina.

Prekliniska specialämnen: allmän bakteriologi 30 timmar föreläsningar
och 10 timmar slutförhör; speciell tandanatomi 25 timmar föreläsningar,
60 övningstimmar och 10 timmar slutförhör; propedeutisk bettlära d:o;
speciell tandhistologi 25 timmar föreläsningar och 25 övningstimmar för
6 grupper.

Övriga hithörande ämnen: allmän patologi 60 timmar föreläsningar och
20 timmar tentamina; farmakologi 50 timmar föreläsningar och 20 timmar
tentamina; allmän kirurgi 34 timmar föreläsningar och demonstrationer,
30 jourtimmar samt 10 timmar slutförhör; intern medicin 30 timmar föreläsningar
och 10 timmar slutförhör; öron-, näs- och halssjukdomar 6 timmar
föreläsningar och 5 timmar ronder.

Arvoden. Kanslern föreslår, att till de kursgivare, vilka enligt hans
förslag fortfarande skulle bibehållas som arvodesavlönade, i allmänhet skall
utga ett timarvode av 50 kronor för föreläsning och tentamen. Detta innebär
bibehållande av nuvarande arvodesbelopp. För kursgivarna i speciell
tandanatomi och propedeutisk bettlära, som förutsättes vara avdelningstandläkare
vid vederbörande högskola, beräknar kanslern ett timarvode
av 30 kronor för föreläsning och slutförhör. Detta innebär en höjning med
5 kronor. Beträffande övningstimme har kanslern ansett, att två dylika
timmar bör motsvara en föreläsningstimme.

Kanslern föreslår vidare en allmän föreskrift om att, därest kursgivaren
är biträdande lärare, arvodet till honom skall utgå med 15 240 kronor för
ar eller om han innehar docentkompetens, med belopp motsvarande den
kontanta lönen i 30 löneklassen å högskolans ortsgrupp.

Kanslern föreslår slutligen, att till arvodesavlönad kursgivare skall utgå
ett belopp av 1 000 kronor för läsår som ersättning för administration m. m.
För kursgivaren i öron-, näs- och halssjukdomar borde dock ifrågavarande
ersättning utgå med allenast 500 kronor för läsår.

D. Assistenter, amanuenser och laboratoriebiträden

Kanslern understryker, att ett genomförande av den nya studieordningen,
enligt vilken i syfte bland annat att göra undervisningen effektivare större
utrymme avsåges för demonstrationer och åskådningsundervisning (laborationer
o. d.), kommer att medföra att hjälpkrafter i ökad utsträckning
måste ställas till kursgivarnas (laboratorernas) förfogande.

I anslutning till vad de sakkunniga förordat och av kanslern hörda myndigheter
anfört föreslår kanslern härvidlag viss utbyggnad av den nuvarande
organisationen. Enligt kanslerns förslag skulle hjälpkrafterna få samma
omfattning vid båda högskolorna (frånsett en mindre avvikelse beträf -

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 138 9

fande laboratoriebiträdena). Kanslerns förslag framgår närmare av följande
tabell:

Ämne	Nuvarande organisation	Kanslerns förslag vardera högskolan
Stockholm	Malmö
Förste am.	Tredje am.	Förste am.	Tredje am.	Förste ass.	Första am.	Tredje am.	Lab. bitr.
anatomi .................	i	_	i	—	—	i	—	1
histologi .................	i	—	—	i	—	i	i	(Stock-1 holm 7*1
fysik och fysiologi ........	i	—	—	i	—	2	—	V*
kemi ....................	i	—	i	—	i	—	i	V*
allm. bakteriologi .........	—	—	—	i	—	—	i	V*
spec. tandanatomi ........	—	2l	—	22	—	—	2	—
prop. bettlära ............	—	22	—	93	—	—	2	—
spec. tandhistologi ........	—	—	—	—	—	—	—	V*
allm. patologi ............	i	—	—	i	i	i	—	7»
farmakologi ..............	—	1	—	i	—	i	1	1
top. anatomi .............	—	—	—	—	—	—	—	—
allm. kirurgi .............	—	—	—	—	—	—	—	—
intern medicin ...........	—	1	—	—	—	—	1	—
öron-, näs- och halssjukd. .	—	—	—	—	—	—	—	—
								1 (stock-
Summa	5	1 6	2	9	2	6	9	5 holm 4Vs)

1 avser 2 andre amanuenser under 6 månader.

2 avser 2 andre amanuenser under 5 månader.

3 avser 2 andre amanuenser under 4 månader.

Beträffande de föreslagna laboratoriebiträdesbefattningarna anför kanslern
följande.

De sakkunnigas förslag innefattar inrättandet av laboratoriebiträdestjänster
för de av de sakkunniga föreslagna laboraturerna, medan i övrigt
räknats med att medel — 500 kronor och 1 000 kronor — skulle ställas till
förfogande för avlönande av erforderliga tekniska hjälpkrafter.

I sitt remissyttrande har karolinska institutets lärarkollegium framhållit,
att teknisk hjälp vore nödvändig för att anskaffa och förbehandla olika
former av material, för apparatuppsättning samt apparat- och preparatvård
ävensom för utförande av nödiga reparationer. Då^de sakkunniga praktiskt
taget helt strukit vederbörande institutionsföreståndares krav på teknisk
personal, innebure detta att institutionernas egen tekniska personal skulle
tjänstgöra vid tandläkarundervisningen. Denna personal måste emellertid
ofta arbeta på övertid och kunde icke ställas till förfogande för den prekliniska
tandläkarutbildningen. Det arvode på 500 till 1 000 kronor, som de
sakkunniga tänkt sig för anställande av teknisk personal, vore otillräckligt
även om institutionernas egen tekniska personal hade kunnat åtaga sig
övertidsarbete. De föreslagna arvodena kunde icke ersätta kravet på anställd
teknisk personal vid den prekliniska tandläkarutbildningen. Ett minimikrav
vore enligt kollegiets uppfattning ett laboratoriebiträde i Cell
vid varje institution. Utan denna tekniska hjälp kunde ingen av institu -

Kungl. Maj:ts proposition nr 13S

tionsföreståndarna taga ansvaret för att tillfredsställande åskådningsundervisning
och självstudier kunde anordnas för tandläkarstudenterna.

Jag kan i stort sett ansluta mig till den uppfattning, som hävdats av
lärarkollegiet. De sakkunnigas förslag är enligt min mening icke tillfredsställande
i vad avser teknisk biträdespersonal. Jag anser mig likväl icke
nu böra sträcka mig längre än till att föreslå inrättandet av heltidsanställda
laboratoriebiträden i Ce 11 för de av mig föreslagna laboraturerna i farmakologi
och histologi. För de övriga kursgivarna i de prekliniska huvudämnena
samt ämnena allmän bakteriologi, speciell tandhistologi och allmän
patologi räknar jag med halvtidstjänstgörande laboratoriebiträden i Cg 11.

Statskontoret vill icke motsätta sig en mindre ökning av amanuenspersonalen.

E. Omkostnader

I omkostnadsstaterna för tandläkarhögskolorna i Stockholm och Malmö
finnes nu under rubriken »Vissa ersättningar» uppförda delposter å respektive
17 000 kronor och 18 000 kronor, vilka belopp utbetalas till karolinska
institutet respektive Lunds universitet för omkostnader m. m. för
den prekliniska tandläkarutbildningen.

De sakkunniga har framhållit, att det av dem framlagda förslaget till
ordnandet av ifrågavarande utbildning betingade krav på en höjning av
nämnda anslagsmedel. De sakkunniga har för sin del fördelat dessa medel
å de i tandläkarhögskolornas omkostnadsstater uppförda delposterna till
»Förbrukningsmateriel för högskolans praktiska verksamhet», »Undervisnings-
och åskådningsmateriel» samt »Högskolans vetenskapliga laboratorier»
(sistnämnda delpost med benämningen ändrad till »Högskolans
laboratorier och avdelningar, materielanslag för vetenskapligt arbete»). Vidare
har de sakkunniga uppfört särskilda medel för den prekliniska utbildningen
under tandläkarhögskolornas anslag till »Nyanskaffning och underhåll
av utrustning». Sammanlagt har de sakkunniga för ifrågavarande
ändamål uppfört vid tandläkarhögskolan i Stockholm ett belopp av 36 500
kronor och vid tandläkarhögskolan i Malmö ett belopp av 50 000 kronor.

Statskontoret har icke något att invända mot att vederbörande delposter
under omkostnadsanslagen uppräknas, därest så betingas av den definitiva
övergången till 1947 års studieplan.

Kanslern anser i likhet med de sakkunniga, att ökade medel bör anvisas
för omförmälda ändamal. Dessa medel borde emellertid enligt kanslerns
mening icke fördelas på sätt de sakkunniga föreslagit utan lämpligen uppföras
i vederbörande omkostnadsstater såsom ett klumpbelopp under rubriken
»Materiel för den prekliniska undervisningen m. m.» För tillgodoseende
av ifragavarande anslagsbehov finner kanslern följande belopp erforderliga.

Kungl. Maj:ts proposition nr 138

Ämne	Stockholm	Malmö
anatomi .................	4 000	4 000
histologi .................	4 500	8 000
fysik och fysiologi ........	5 500	5 500
kemi ....................	8 000	8 000
allm. bakteriologi ........	1000	1000
spec. tandanatomi ........	500	500
prop. bettlära ............	500	500
spec. tandhistologi ........	1000	1000
allm. patologi ............	4 500	5 500
farmakologi .............	8 000	8 000
Summa kronor	37 500	42 000

F. Engångskostnader

De sakkunniga har även uppfört engångsanslag för utrustning, inredningsarbeten
in. m., uppgående vid tandläkarhögskolan i Stockholm till
55 000 kronor och vid tandläkarhögskolan i Malmö till B45 750 kronor.

Tandläkarhögskolan i Stockholm. Enligt de sakkunniga
skulle engångsanslaget å 55 000 kronor disponeras på följande sätt:

1) Anatomi ....................................... 10 000

2) Kemi ......................................... 20 000

3) Farmakologi ..................... 25 000

Summa kronor 55 000

Anatomi. Det begärda beloppet avses för anskaffning av kranier, moulager
över halsens och huvudets anatomi samt anatomiska preparat, (se
bilaga C i betänkandet.)

Kemi. För det angivna beloppet skulle anskaffas två s. k. laboratorieenheter
(se sid. 31 i betänkandet).

Farmakologi. Det äskade beloppet avses för anskaffande av en laboratorieenhet,
torkskåp, mikroskop m. m. (se sid. 34 och 41 i betänkandet).

Kanslern tillstyrker, att medel anvisas för nämnda ändamål. På grund
av inträdda prisförhöjningar borde det av de sakkunniga beräknade anslaget
ökas med 30 procent till 71 500 kronor. Kanslern föreslår, att anslaget
anvisas som reservationsanslag under rubriken Tandläkarhögskolan
i Stockholm: Engångsanslag för den prekliniska tandläkarutbildningens ordnande.

Tandläkarhögskolan i Malmö. De sakkunnigas och kanslerns
förslag framgår av följande sammanställning:

Kungl. Maj:ts proposition nr 138

	De sakkunniga	Kanslern
1) Anatomi ................	......... 20 000	26 000
2) Histologi ...............	......... 110 750	63 000
3) Fysik och fysiologi.......	......... 115 000	80 000
4) Kemi ...................	......... 75 000	55 000
5) Farmakologi .............	......... 25 000	32 500
6) Allmän patologi..........	......... —	25 000

Summa kronor 345 750 281 500

Kanslern föreslår, att det av honom tillstyrkta beloppet, 281 500 kronor,
anvisas som reservationsanslag under rubriken Tandläkarhögskolan i
Malmö: Engångsanslag för den prekliniska tandläkarutbildningens ordnande.
I utlåtande över de sakkunnigas förslag har kanslern anfört i huvudsak
följande.

Anatomi. Det begärda beloppet, 20 000 kronor, avses för anskaffning
av planschverk, kranier, kraniebas, förvaringsskåp och moulager (se bilaga
D i betänkandet). På grund av inträffade prisstegringar bör beloppet uppräknas
med 30 procent till 26 000 kronor.

Histologi. Avsikten är att viss del av den prekliniska tandläkarutbildningen
i histologi skall förläggas till av flygmedicinska laboratoriet använda
baracker, belägna intill den gamla fysiologiska institutionen (numera under
ombyggnad och inredning för histologiska institutionens behov). Det
angivna beloppet av 110 750 kronor fördelar sig sålunda: för utrustning av
histologiska institutionen 62 150 kronor, för flyttning av flygmedicinska
laboratoriet till den nya fysiologiska institutionen 20 000 kronor, för inredning
av extra utrymme på vinden i sistnämnda institutionsbyggnad
för flygmedicinens del 20 000 kronor (därav byggnadskostnader 15 000 kronor
och inredningskostnader 5 000 kronor) samt för omförmälda barackers
utrustande med erforderliga laboratoriebänkar, bord, stolar m. m. 8 600
kronor.

För utrustning av histologiska institutionen anser jag mig — med hänsyn
till att antalet kursmikroskop torde till en början kunna något begränsas
— böra tillstyrka ett belopp av 40 000 kronor.

Vad beträffar flyttningen av flyg- och navalmedicinska laboratoriet har
denna redan ägt rum. Kostnaderna för densamma har av professorn Georg
Kahlson angivits uppgå till 20 240 kronor, efter frånräknandet av ett avbyggnadsstyrelsen
övertaget belopp å 3 900 kronor till 16 340 kronor. Det
synes mig skäligt, att fysiologiska institutionen erhåller ersättning för dessa
utgifter. Då emellertid — såsom jag i annat sammanhang haft anledning
beröra (se 1953 års åttonde huvudtitel, s. 132 f.) — av de utrustningsanslag.
som ställts till förfogande för fysiologiska institutionen, ett avsevärt belopp
ännu vore oförbrukat, anser jag att med här ifrågavarande medelsanvisning
kan något anstå och att denna fråga får bedömas i samband
med prövning framdeles av spörsmålet om beviljande på grund av inträdda
prishöjningar av visst tilläggsanslag till fysiologiska institutionen.

Vidkommande inredning av vissa lokaler på den nya fysiologiska institutionens
vind torde det ankomma på byggnadsstyrelsen att inkomma
med närmare utredning i ärendet.

Kiingl. Mcij:ts proposition nr 188

I samband med att de omnämnda barackerna övertages av histologiska
institutionen för anordnande därstädes av preklinisk tandläkarutbildning
— emot vilket förslag jag icke funnit anledning till erinran — bör barackerna
tillföras Lunds universitets delfond av statens allmänna fastighetsfond.
Jag tillstyrker, att det för barackernas inredning med laboratoriebänkar
m. m. begärda beloppet av 8 600 kronor matte ställas till förfogande.

För angivna ändamål torde alltså böra nu anvisas (40 000 -f- 8 600 —-)
48 600 kronor, vilket belopp med hänsyn till inträffade prisstegringar bör
uppräknas med cirka 30 procent till 63 000 kronor. ^

Fysik och fysiologi. Av det angivna beloppet å 115 000 kronor hänför
sig 15 000 kronor till inredande i den nya fysiologiska institutionen av arbetslokaler
för en laborator och 100 000 kronor för utrustning av fysiologiska
institutionen. Sedermera har professorn Georg Kahlson kompletterat
de tidigare i bilaga F av de sakkunnigas betänkande angivna uppgifterna
för utrustningskostnaderna. Enligt de nu av Kahlson gjorda beräkningarna
skulle erfordras dels 60 000 kronor för sådan utrustning, som komme att
användas vid föreläsningar, demonstrationer och övningar, dels ock 21 641
kronor för utrustning, som måste stå till kursgivarens förfogande. Kostnaderna
har alltså sammanlagt nedbringats från 100 000 kronor till 81 641
kronor.

Då en laboratur i fysik och fysiologi icke nu av mig ifragasatts, saknar
jag anledning att närmare ingå på frågan om inredande av arbetslokaler
för laboratorn. I övrigt är detta spörsmål av natur att böra närmare utredas
genom byggandsstyrelsens försorg.

Vad det för utrustning begärda anslaget beträffar anser jag mig bora
tillstyrka en medelsanvisning av 80 000 kronor.

Kemi. Professorn Sune Bergström har meddelat, att det av de sakkunniga
i bilaga G till betänkandet intagna kostnadsförslaget kunde modifieras
därest en laboratur i kemi icke nu komme till stånd. Bergström
har preciserat det erforderliga utrustningsanslaget under sålunda angiven
förutsättning till 57 867 kronor. o

Jag tillstyrker, att ett belopp av 55 000 kronor anvisas for liragavarande

ändamål.

Farmakologi. Det äskade anslaget av 25 000 kronor avses för anskaffande
av en laboratorieenhet, analysvåg, kymograf, torkskåp, mikroskop
in. in. (se sid. 41 i betänkandet).

I likhet med vad jag förordat för Stockholmshögskolans del anser jag
erforderligt att det begärda beloppet ställes till förfogande för angivna
ändamål. Beloppet bör med hänsyn till inträffade prisstegringar uppraknas
med 30 procent till 32 500 kronor.

Allmän patologi. Medicinska fakulteten i Lund har tramhallit, att vid
avgivandet av tidigare förslag rörande ämnet allmän patologi hade ämnesrepresentanterna
förutsatt, att ett tillräckligt antal kursmikroskop för undervisningen
stode till förfogande vid avdelningen för speciell tandlnstopatologi.
Så hade emellertid icke visat sig vara förhållandet. Avdelningen disponerade
visserligen över 20 kursmikroskop, vilka emellertid användes icke
blott för undervisning i speciell tandhistopatologi utan även för undervisning
i speciell tandbakteriologi och enligt de sakkunnigas förslag också
skulle utnyttjas för undervisning i speciell tandhistologi. Det torde icke
vara möjligt att ytterligare utnyttja dessa kursmikroskop. Anskaffandet
av särskild utrustning för undervisning i allmän patologi vore eu förutsatt -

Kungi. Maj:ts proposition nr 13S

ning för att undervisningen i detta ämne skulle kunna bedrivas enligt det
framlagda förslaget. Utrustningskostnaderna hade beräknats till 25 138
kronor (21 kursmikroskop, 42 preparatlådor, förvaringsskåp för mikroskop
samt slädmikrotorn).

Då anskaffandet av ifrågavarande materiel synes nödvändig för undervisningen,
tillstyrker jag att för ändamålet beräknas ett belopp av 25 000
kronor.

G. Departementschefen

Da statsmakterna år 1946 i princip tog ställning till den nu gällande
av universitetskanslern ar 1947 fastställda — studieplanen för tandläkarutbildningen,
innebar detta ställningstagande bland annat, att den
prekliniska undervisningen skulle vara förenad med dissektioner, laborationer
och andra praktiska övningar. Enligt den fastställda studieplanen
skall eleverna under de prekliniska studierna utföra eget laboratoriearbete
i form av dissektioner, mikroskoperingsövningar samt fysiologiska och kemiska
laborationer.

Tandläkarutbildningssakkunniga framlade i ett år 1947 avgivet betänkande,
bland annat, förslag till lärarorganisation för den prekliniska undervisningen.
I ett över nämnda förslag avgivet yttrande anförde lärarkollegiet
vid karolinska institutet, att om medicinens egna utrymmesbehov
skulle kunna tillgodoses institutets dåvarande institutionslokaler icke vore
tillräckliga, därest preklinisk undervisning för tandläkarstuderande i enlighet
med de sakkunnigas förslag skulle förläggas till institutet. Även medicinska
fakulteten vid universitetet i Lund underströk i sitt yttrande över
förslaget behovet av utökade lokaler. Vid anmälan av de sakkunnigas
förslag i propositionen 1947: 253 uttalade föredragande departementschefen,
att han med hänsyn till vad lärarkollegiet och medicinska fakulteten
anfört icke fann det möjligt att då taga slutlig ställning till frågan om den
prekliniska undervisningens organisation. Denna fråga borde enligt hans
mening ytterligare utredas. I avvaktan på ifrågavarande utredning förordade
departementschefen en av riksdagen sedermera godtagen tillfällig
anordning, innebärande att de med den prekliniska undervisningen förenade
dissektionerna, laborationerna och andra praktiska övningarna skulle bortfalla.
I övrigt skulle undervisningen bedrivas enligt studieplanen. Den
förnyade utredningen borde enligt departementschefens mening i främsta
rummet avse fragan, i vilken man den upprustning av den medicinska
forskningens och undervisningens resurser, varom förslag i annat sammanhang
framlades för 1947 ars riksdag, kunde lägga hinder i vägen för att
inrymma förutnämnda prekliniska undervisning i de nya institutionslokalerna
vid karolinska institutet. En motsvarande undersökning borde göras
jämväl i fråga om medicinska fakulteten vid universitetet i Lund.

Den här åsyftade förnyade utredningen angående den prekliniska under -

Kungl. Maj:ts proposition nr 138

visningens organisation bär numera verkställts av — jämlikt nådigt bemyndigande
den 31 oktober 1947 — inom ecklesiastikdepartementet tillkallade
sakkunniga.

Sistnämnda sakkunniga har bedrivit ifrågavarande utredning i samråd
med vederbörande ämnesrepresentanter vid karolinska institutet och medicinska
fakulteten vid universitetet i Lund samt därvid undersökt, huruvida
inom vederbörande institutionslokaler utrymme finnes för att i erforderlig
omfattning för tandläkarstuderande anordna dissektioner, laborationer
och annan åskådningsundervisning.

Enligt de sakkunnigas mening har erfarenheten givit vid handen, att den
nuvarande provisoriska ordningen för den prekliniska undervisningen icke
givit avsett utbyte. Det har sålunda visat sig, att tandläkarstuderande vid
kliniktjänstgöringen under ett senare skede av utbildningen icke äger tillräckliga
kunskaper i de prekliniska ämnena. En av de avgörande orsakerna
till de bristande kunskaperna i dessa ämnen är enligt de sakkunnigas åsikt,
att med nuvarande organisation av den prekliniska undervisningen erforderlig
åskådningsundervisning icke kunnat meddelas.

Det nuvarande provisoriet i fråga om den prekliniska undervisningen
innebär enligt min mening obestridligen, att undervisningen i vederbörande
ämnen är väsentligt svagare än som förutsatts i gällande studieplan.
Med hänsyn härtill och då den verkställda sakkunnigutredningen givit vid
handen, att i de nuvarande institutionslokaler, som disponeras av karolinska
institutet och medicinska fakulteten vid universitetet i Lund, utrymme
finnes för att i erforderlig omfattning för tandläkarstuderandena anordna
dissektioner, laborationer och annan åskådningsundervisning, anser jag mig
böra tillstyrka, att det hittillsvarande provisoriet i fråga om den prekliniska
undervisningen upphör och att denna undervisning i berörda hänseenden
erhåller en definitiv form.

Enligt de sakkunnigas mening erhåller tandläkarstuderandena under
den prekliniska studieperioden icke tillräcklig tid för självstudier. Med
självstudier åsyftar de sakkunniga — enligt vad jag inhämtat — icke blott
inläsning av kurslitteratur utan även dissektioner, laborationer och andra
praktiska övningar under ledning av assistenter eller amanuenser. För att
bereda de studerande ytterligare tid för här avsedda självstudier har de
sakkunniga föreslagit en minskning av antalet katedrala föreläsningar och
vissa andra ändringar i gällande studieordning. De föreslagna jämkningarna
av studieordningen har tillstyrkts av universitetskanslern. Jag anser
mig även för egen del böra biträda vad de sakkunniga i nämnda avseenden
föreslagit.

Enligt de sakkunnigas uppfattning bör ledningen och ansvaret för den
prekliniska undervisningen i administrativt hänseende kvarligga hos tandläkarhögskolorna
och icke — såsom i ett tidigare sammanhang ifrågasatts
— överflyttas till vederbörande medicinska läroanstalt. Nämnda uppfatt -

Kungl. Maj:ts proposition nr 138

ning, till vilken universitetskanslern anslutit sig, anser jag mig även för
egen del böra biträda.

Vad beträffar kursgivarnas ställning har de sakkunniga föreslagit, att
laboratorsbefattningar skall inrättas vid Stockholmshögskolan i odontologisk
farmakologi samt vid Malmöhögskolan i histologi, fysik och fysiologi,
kemi och odontologisk farmakologi. De sakkunniga har vidare föreslagit
anställande av en avdelningstandläkare i speciell tandhistologi vid vardera
högskolan. Universitetskanslern har tillstyrkt inrättande av en laboratorsbefattning
i odontologisk farmakologi vid vardera högskolan och en personlig
laboratorsbefattning i histologi vid Malmöhögskolan ävensom de
båda avdelningstandläkarbefattningarna. För egen del anser jag mig böra
förorda, att de föreslagna avdelningstandläkarbefattningarna inrättas. Däremot
är jag icke beredd förorda inrättande av nämnda laboratorsbefattningar.

Undervisningen i de prekliniska ämnena meddelas för närvarande av arvodesanställda
kursgivare. Mitt nyssnämnda ställningstagande till de framlagda
förslagen om inrättande av vissa befattningar innebär, att undervisningen
i de prekliniska ämnena utom speciell tandhistologi fortfarande
skall meddelas av dylika kursgivare.

Enligt gällande föreskrifter må, om kursgivaren i ämnet kemi vid Stockholmshögskolan
samt i ämnena histologi, fysik och fysiologi, kemi och allmän
patologi vid Malmöhögskolan är biträdande lärare, arvode till honom
utgå med 15 240 kronor för år eller, därest han innehar docentkompetens,
med belopp motsvarande den kontanta lönen i 30 löneklassen å högskolans
ortsgrupp. Nämnda föreskrifter föreslås av kanslern skola utvidgas till att
gälla alla prekliniska och hithörande ämnen, vari undervisning meddelas
av arvodesanställda kursgivare. Meddelande av dylika generella föreskrifter
anser jag mig av flera skäl icke kunna tillstyrka. Fråga om anställande
av biträdande lärare i visst ämne synes mig i stället vara av den art, att
varje sådan fråga bör upptagas till särskild prövning.

De av kanslern beräknade timarvodena åt vissa kursgivare anser jag
mig böra tillstyrka. Däremot finner jag mig icke kunna biträda kanslerns
förslag om införande av särskilda administrationsarvoden åt kursgivarna.

Inrättandet av förutnämnda avdelningstandläkartjänster och den föreslagna
regleringen av timarvodena för vissa kursgivare kräver en höjning
av anslagsmedlen till Stockholmshögskolan med 17 200 kronor och till
Malmöhögskolan med 15 000 kronor eller med sammanlagt 32 200 kronor
för båda högskolorna.

Jag har i det föregående tillstyrkt, att det nuvarande provisoriet i fråga
om den prekliniska undervisningen skall upphöra och att framdeles dissektioner,
laborationer och annan åskådningsundervisning i erforderlig omfattning
skall anordnas för tandläkarstuderande. För att så skall kunna
ske kräves med nödvändighet, att hjälpkrafter i ökad utsträckning ställes

Kungl. Maj:ts -proposition nr 138

till kursgivarnas förfogande. Kanslern beräknar den erforderliga personalförstärkningen
till sammanlagt 4 assistenter, 5 förste amanuenser, 3 tredje
amanuenser samt 3 heltidsanställda och 13 halvtidsanställda laboratoriebiträden
i lönegraden Cg 11. Jag anser mig böra godtaga det av kanslern
angivna antalet assistenter och amanuenser men föreslår i fråga om laboratoriebiträdena
den ändringen, att de heltidsanställda laboratoriebiträdena,
vilka av kanslern beräknats för de av honom föreslagna laboratorerna, utbytes
mot 3 halvtidsanställda sådana biträden. Antalet halvtidsanställda
laboratoriebiträden torde sålunda böra beräknas till sammanlagt 16.

Den föreslagna personalförstärkningen i fråga om assistenter, amanuenser
och laboratoriebiträden medför en kostnadsökning å sammanlagt
153 200 kronor, varav 71 300 kronor belöper på Stockholmshögskolan och
81 900 kronor på Malmöhögskolan.

Med den av mig förordade omläggningen av den prekliniska undervisningen
följer även, att ökade medel måste anvisas till erforderlig materiel
för denna undervisning. Kanslern har föreslagit, att de nuvarande materielanslagen
för nämnda undervisning höjes för Stockholmshögskolan från
17 000 kronor till 37 500 kronor och för Malmöhögskolan från 18 000 kronor
till 42 000 kronor. För egen del anser jag mig böra tillstyrka att vardera
högskolans materielanslag för här avsett ändamål höjes till 33 500
kronor, innebärande en sammanlagd anslagshöjning med (16 500 +
15 500=) 32 000 kronor.

För omläggningen av den prekliniska undervisningen kräves även vissa
medelsanvisningar av engångsnatur för anskaffande av utrustning m. m.
Kanslern har föreslagit, att för nämnda ändamål anvisas 71 500 kronor
till Stockholmshögskolan och 281 500 kronor till Malmöhögskolan eller
sammanlagt 353 000 kronor för båda högskolorna. De föreslagna medelsanvisningarna
synes mig emellertid kunna något nedskäras. Jag anser mig
sålunda böra föreslå, att medelsanvisningarna begränsas till 58 000 kronor
för Stockholmshögskolan och till 262 000 kronor för Malmöhögskolan eller
till sammanlagt 320 000 kronor. Detta belopp torde lämpligen böra disponeras
av utrustningskommittén för tandläkarhögskolorna.

Vad jag i det föregående föreslagit medför en sammanlagd höjning av
de årliga anslagsmedlen till Stockholmshögskolan med (17 200 + 71 300
+ 16 500 =) 105 000 kronor och till Malmöhögskolan med (15 000 +
81 900 + 15 500 =) 112 400 kronor eller med sammanlagt 217 400 för
båda högskolorna. Härtill kommer — såsom nyss nämnts — engångsanslag
för båda högskolorna å tillhopa (58 000 + 262 000 =) 320 000 kronor.

Fn omläggning av den prekliniska tandläkarutbildningen och vad därmed
sammanhör kräver självfallet en hel del förberedelser. För erhållande av
härför erforderlig tid synes mig omläggningen lämpligen böra genomföras
först från och med läsåret 1956/57. De av mig i det föregående föreslagna
anslagsmedlen för berörda omläggning torde därför icke böra anvisas för
2 — Dihang till riksdagens protokoll 1055. 1 samt. Nr 138

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 138

nästa budgetår utan först för budgetåret 1956/57. För vidtagande av erforderliga
föranstaltningar för omläggningens genomförande från och med
nyssnämnda läsår synes å andra sidan nödvändigt, att ett principbeslut nu
fattas i frågan.

Jag vill i detta sammanhang även nämna, att en omläggning av den
prekliniska undervisningen också kommer att medföra vissa kostnadsökningar
vid genomförande av de förslag till ökad examination av tandläkare,
som jag i det följande har för avsikt att framlägga. I mina redogörelser
för dessa förslag kommer jag att närmare beröra även nu avsedda kostnadsökningar.

Kungl. Maj:ts proposition nr 138

II. Ökad examination av tandläkare

A. Inledning

Genom beslut den 26 januari 1951 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen
för ecklesiastikdepartementet att tillkalla högst sex sakkunniga för utredning
rörande ökad utbildning av tandläkare och därmed sammanhängande
frågor. Med stöd av nämnda bemyndigande tillkallades samma dag som
sakkunniga för nämnda ändamål ledamöterna av riksdagens första kammare
redaktören K. G. Karlsson i Munkedal och numera avlidne folkskolläraren
N. A. Larsson i Östersund, dåvarande generaldirektören och chefen
för patent- och registreringsverket N. T. Löwbeer, medicinalrådet A. B.
Maunsbach, legitimerade tandläkaren I. Oldmark samt rektorn vid tandläkarhögskolan
i Stockholm, professorn därstädes G. E. N. Westin. Åt Löwbeer
uppdrogs att såsom ordförande leda de sakkunnigas arbete. De sakkunniga
antog benämningen 1951 års tandläkarkommitté.

De för utredningen meddelade direktiven kan i korthet sammanfattas
sålunda.

Kommittén skulle undersöka det framtida behovet av tandläkare för att
med ledning därav söka beräkna den behövliga examinationskapaciteten
hos tandläkarhögskolorna. Om det visade sig, att läroanstalternas examinationskapacitet
behövde ökas, hade kommittén att undersöka huruvida
detta lämpligen borde ske genom att öka de nuvarande högskolornas examinationskapacitet
genom provisoriska eller permanenta åtgärder, genom
att inrätta en tredje tandläkarhögskola eller genom en kombination av
båda dessa alternativ. Vidare skulle en undersökning företagas av de åtgärder,
som i samband med utbildningen kunde stå till buds för att främja
rekryteringen av tandläkare till folktandvården. Därtill skulle frågan om
fortbildningen och specialutbildningen av tandläkare undersökas. Härjämte
framhölls i direktiven särskilt att kommittén var oförhindrad att diskutera
uppslag i utbildningsfrågan, som avsåg att tillgodose folktandvårdens
speciella behov inom landet i dess helhet eller en viss landsända t. ex. Norrland.

I ett den 30 november 1953 dagtecknat betänkande (SOU 1953:36) har
de sakkunniga framlagt förslag till åtgärder i syfte att utöka examinationen
av tandläkare.

De sakkunniga har ej varit enhälliga. Reservation har anförts av ledamoten
Maunsbach. Vidare har ledamoten Oldmark avgivit särskilt yttrande,
vilket de sakkunniga bemött i skrivelse den 9 december 1953.

Över betänkandet har yttranden avgivits av kanslern för rikets universitet,
som hört medicinska fakulteten vid universitetet i Lund, lärarkolle -

Kungl. Maj:ts proposition nr 138

gierna vid karolinska mediko-kirurgiska institutet, medicinska högskolan
i Göteborg och tandläkarhögskolorna samt lärarföreningarna och odontologiska
föreningarna vid tandläkarhögskolorna, samt av medicinalstyrelsen,
statskontoret, statens lönenämnd, byggnadsstyrelsen och försvarets sjukvårdsstyrelse
ävensom av svenska landstingsförbundet, Västerbottens läns
landstings förvaltningsutskott, stadsfullmäktige i Göteborg, Malmö och
Umeå, svenska tandläkaresällskapet och Sveriges tandläkarförbund gemensamt,
Göteborgs tandläkaresällskap och civila statsförvaltningens tjänstemannaförbund.

Kommittén framhåller i betänkandet, att den har för avsikt att senare
till prövning upptaga frågan om lämpliga åtgärder för att den ökade examinationen
av tandläkare skall i så stor utsträckning som möjligt komma
folktandvården till godo ävensom övriga av kommitténs uppdrag omfattade
spörsmål.

B. Vissa uppgifter rörande nuvarande förhållanden
Folktandvården

Tandläkarkommittén har i sitt betänkande inledningsvis lämnat en utförlig
redogörelse för folktandvårdsorganisationens utveckling. Av redogörelsen
inhämtas bland annat följande.

Anordnande av allmän folktandvård kom jämförelsevis sent att betraktas
som en hela landets angelägenhet.

Sakkunnigförslag rörande folktandvården avgavs 1928 (»Widénska
förslaget»), 1935 (»Liibeckska förslaget») och 1937 (»Björckska förslaget»).
Sistnämnda förslag lag till grund för 1938 års riksdags beslut om anordnande
av en allmän folktandvård. Den härigenom tillskapade folktandvårdsorganisationen
hade till uppgift att åstadkomma förutsättningar för
aJt befolkningen — såväl barn som vuxna — i landets olika delar skulle
få möjlighet att erhålla tandvård till en för det stora flertalet medborgare
överkomlig kostnad.

Genom beslut den 26 april 1946 uppdrogs åt särskilda sakkunniga —
1946 ars folktandvardssakkunniga — att verkställa en allmän översyn av
folktandvårdsorganisationen. I sitt år 1948 avgivna betänkande föreslog
de sakkunniga en del i flera avseenden genomgripande ändringar i då rådande
förhållanden. Förslaget lades till grund för propositioner till 1950
års riksdag (prop. 1950:84 och 92).

Sedan riksdagen fattat beslut i ämnet, utfärdade Kungl. Maj:t den 22
september 1950 kungörelse angående statsbidrag till folktandvård (SFS
1950:605) och förordning om kommuns bidrag till kostnaderna för folktandvården
(SFS 1950:606) samt instruktion för tandläkare inom folktandvården
(SFS 1950:607). Dessa författningar gäller med vissa ändringar
fortfarande. Den 7 december 1951 fastställdes folktandvårdstaxa (SFS
1951.-7571).

I såväl 1935 som 1937 års sakkunnigförslag framhölls att folktandvårdens
organisation måste genomföras successivt under loppet av ett antal

1 Denna gäller t. o. m. den 31 mars 1955 (se SFS 1951:779)

Kungl. Maj:ts -proposition nr 138

år. I propositionen 1938:127 angående folktandvård förklarade föredragande
departementschefen, att intet borde underlåtas för att den i 1937 års
sakkunnigbetiinkande angivna övergångstiden, 10 år, måtte kunna i görligaste
mån förkortas. Erfarenheten har emellertid visat, att detta antagande
varit alltför optimistiskt, och såvitt man nu kan se måste organisationens
uppbyggande komma att ta mer än dubbelt så lång tid.

Rörande anledningen till att det uppgjorda tidsschemat icke kunnat hållas
uttalade departementschefen i propositionen 1950:84, att olika omständigheter
hade bidragit härtill, i främsta rummet den bristande tillgången
på tandläkare, som varit villiga att ta anställning inom folktandvården.
Vidare hade klientelets behov av tandvård och, delvis som en följd därav,
folktandvårdens behov av personal betydligt överstigit vad man från början
räknat med.

Meningen hade från början varit, att behovet av barntandvård skulle
kunna till allra största delen tillgodoses inom folktandvården, under det
att övrig tandvård skulle omhänderhas av folktandvården endast i den
mån barntandvården icke lade beslag på tandläkarnas tid. I förutnämnda
proposition 1950:84 underströk emellertid departementschefen kraftigt, att
folktandvården i princip skulle vara tillgänglig för alla medborgare.

Folktandvårdens utbyggande påbörjades år 1939, då de första folktandvårdsplanerna
fastställdes av medicinalstyrelsen. Senare har varje. år nya
planer fastställts. Planer har sålunda godkänts för samtliga landstingsområden
samt städerna Göteborg, Malmö, Hälsingborg och Gävle. Under åren
1951—52 har revision verkställts av samtliga folktandvårdsplaner utom
beträffande Göteborg och Malmö. Revisionen har avsett att bringa planerna
i överensstämmelse med 1950 års förutnämnda författningar och
den nya kommunindelningen.

Folktandvårdsplanerna fastställes av medicinalstyrelsen. Vid planernas
fastställande tages hänsyn, i första hand, till antalet barn i de olika distrikten
men därjämte även till kommunindelningen, kommunikationer och
andra lokala förhållanden. Det i varje distrikt erforderliga antalet tandläkare
beräknas med utgångspunkt i antalet ''behandlingsbara’ i distriktet.
Till en början antogs att varje tandläkare årligen skulle hinna behandla
omkring 800 barn. Vid fastställandet av nva planer eller revidering av tidigare
fastställda har dock antalet tandläkare i varje tandvårdsdistrikt
ansetts böra beräknas efter en behandlingskapacitet per tandläkare av cirka
600 barn om året.

Den 30 juni 1952 var 16 centraltandpolikliniker i verksamhet. I tandvårdsplanerna
hade upptagits 664 distriktstandpolikliniker, av vilka 389
var i verksamhet och 28 — ehuru inrättade — ej var i verksamhet, samt
50 annextandpolikliniker, av vilka 16 var i verksamhet, ävensom 13 anstaltstandpolikliniker,
vilka samtliga var i verksamhet. Vid nyssnämnda
tidpunkt fanns i de dittills fastställda planerna upptagna 1 659 tandläkartjänster,
av vilka 837 — således endast halva antalet ■— uppehölls, varjämte
88 inrättade tjänster var vakanta.

Att den 30 juni 1952 endast cirka 63 procent av de i planerna upptagna
distriktstandpoliklinikerna kunnat inrättas beror säkerligen i främsta rummet
på att det med nuvarande brist på tandläkare ansetts så gott som utsiktslöst
att kunna erhålla nödig personal till poliklinikerna och vidare på
svårigheterna att erhålla tillstånd till de för beredande av lokaler erforderliga
byggnadsarbetena. Sedan flera år tillbaka har även medicinalstyrelsen
varnat för ett alltför hastigt inrättande av distriktstandpolikliniker.

Kungl. Maj:ts proposition nr 138

Under de senaste åren har de utländska tandläkarnas arbete inom folktandvården
varit av stor betydelse. Om icke dessa stått till förfogande,
skulle i vissa landstingsområden en nästan katastrofal situation ha inträtt.
Av de 837 tandläkare, som den 30 juni 1952 hade anställning inom folktandvården,
saknade — utom 17 äldre studerande vid tandläkarhögskolorna,
vilka erhållit tillfällig legitimation — 274 eller cirka 1/3 av hela
antalet svensk tandläkarexamen.

Till komplettering av tandläkarkommitténs statistiska uppgifter rörande
folktandvårdspoliklinikerna och där tjänstgörande tandläkare torde här få
anföras följande mera aktuella uppgifter, hämtade ur medicinalstyrelsens
framställning om medelsanvisning för nästa budgetår under förslagsanslaget
till Bidrag till driften av folktandvården.

Den 1 juli 1954 var enligt för medicinalstyrelsen tillgängliga uppgifter 16
centraltandpolikliniker och 473 distriktstandpolikliniker inrättade. I verksamhet
var samtliga centraltandpolikliniker och 461 distriktstandpolikliniker.
Av de 473 distriktstandpoliklinikerna hade nämligen 11 för tillfället
måst stängas av brist på tandläkare. Vid en poliklinik hade verksamheten
av samma skäl ännu icke upptagits.

Antalet vid centraltandpolikliniker tjänstgörande tandläkare den 1 juli
1954 var 30, varav 16 lasarettstandläkare. Antalet distriktstandläkare
uppgick till 1 008, varav 855 inom landstingsområdena. Av det totala antalet
distriktstandläkare var 347 utländska tandläkare, vilka förordnats
som vikarier, samt 241 stipendiater. 79 tandläkartjänster stod utan innehavare
eller vakans vikarie.

Antalet tandläkare i Sverige

Av kommitténs redogörelse och inhämtade upplysningar framgår angående
antalet tandläkare i riket bl. a. följande.

Antalet tandläkare i landet var ännu vid början av innevarande århundrade
obetydligt. År 1900 utgjorde det endast cirka 280. Därefter har det
oavbrutet ökats i jämförelsevis hastig takt, så att det år 1951 var drygt
13 gånger så stort som 50 år tidigare.

Enligt den av medicinalstyrelsen utgivna officiella statistiken angående
allmän hälso- och sjukvård för år 1951 uppgick det totala antalet legitimerade
tandläkare i landet vid nämnda års slut till 3 473, av vilka 3 348 ansågs
vara yrkesverksamma. Härtill borde läggas 245 utländska tandläkare,
vilka i slutet av år 1951 verkade jämlikt tillstånd av Kungl. Maj:t. Sammanlagt
fanns således i landet 3 593 praktiserande tandläkare, av vilka 779
var verksamma inom folktandvården.

Tandläkarna är mycket ojämnt fördelade mellan städerna och landsbygden.
I städerna (cirka 3 350 000 invånare) fanns vid slutet av år 1951 2 922
tandläkare, vilket motsvarar 8,7 tandläkare på 10 000 invånare eller 1
tandläkare på cirka 1 150 invånare. På landsbygden (cirka 3 750 000 invånare
med inräknande av köpingar och municipalsamhällen) var endast 529
tandläkare bosatta, vilket motsvarar 1,4 tandläkare på 10 000 invånare
eller 1 tandläkare på cirka 7 100 invånare. I landet i dess helhet (cirka
7100 000 invånare) fanns 4,9 tandläkare på 10 000 invånare eller 1 tandläkare
på cirka 2 040 invånare. Lägsta antalet tandläkare på 10 000 in -

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 138 23

vånare hade Gävleborgs och Västerbottens län med vardera 2,3 samt Norrbottens
län med 2,6.

Av de 3 473 legitimerade tandläkarna var 2 568 män och 905 kvinnor.
Kvinnorna utgjorde således 26 procent av hela antalet.

Hur många tandläkare som kan anses såsom verkligen effektivt tjänstgörande,
kan endast mycket approximativt beräknas. Med begagnande av
en av medicinalstyrelsen år 1942 gjord enkät har 1944 års tandläkarutbildningssakkunniga
beräknat effektivitetsprocenten, d. v. s. antalet fullt
sysselsatta tandläkare av 100 levande, för manliga tandläkare till cirka 90
och för kvinnliga tandläkare till cirka 75. Om man utgår från dessa procenttal,
skulle antalet effektiva tandläkare vid slutet av år 1951 ha utgjort
cirka 2 990 vilket motsvarar cirka 86 procent av hela antalet legitimerade

tandläkare, 3 473. .

Enligt från Sveriges tandläkarförbund erhållna uppgifter var antalet legitimerade
tandläkare omkring 3 915 vid utgången av år 1954. Av dessa
beräknas 150 vara icke yrkesverksamma.

De odontologiska läroanstalterna

Under denna rubrik har tandläkarkommittén bl. a. lämnat en redogörelse
för de beslut statsmakterna hittills fattat i fråga om utbyggnaden av
den odontologiska högskoleorganisationen. Av redogörelsen inhämtas i huvudsak
följande.

Tandläkarhögskolan1 i Stockholm, som började sin verksamhet år 1898,
var länge den enda odontologiska utbildningsanstalten i landet. Sedan,
främst på grund av folktandvårdens utveckling, ett trängande behov uppstått
av en ökad utbildning av tandläkare, föreslogs i, proposition nr 381
till 1945 års riksdag angående åtgärder för ökad utbildning av tandläkare
in. m. att å plats, som framdeles bestämdes, skulle uppföras en ny tandläkarhögskola
med en årlig examinationskapacitet av omkring 80 tandläkare
att tas i bruk fr.o.m. den 1 januari 1948. I den skrivelse, nr 602.
vari riksdagen anmälde sitt beslut i anledning av nämnda proposition, förklarade
riksdagen, att det syntes riksdagen uppenbart, att ökade utbildningsmöjligheter
på här ifrågavarande område med det snaraste borde anordnas,
samt att riksdagen vid sin prövning av förevarande spörsmål —
med liänsvn främst till det framtida behovet av tandläkare kommit till
den uppfattningen, att övervägande skäl talade för att två nya högskolor
borde upprättas, och därför i princip fattat beslut härom. Emellertid vore
det — i första hand på grund av förefintlig brist på lärarkrafter — icke
möjligt att samtidigt igångsätta utbildningen vid båda de nya högskolorna.
Till en början borde därför endast en ny högskola uppföras. Sedan den nya
högskolan tillkommit, och så snart tillgång på lärarkrafter och Övriga på
frågan inverkande omständigheter gjorde det möjligt, syntes ytterligare en
tandläkarhögskola böra uppföras å plats och med den examinationskapacitet,
som framdeles kunde komma att bestämmas. Riksdagen anmälde, att
riksdagen beslutit, att två nya tandläkarhögskolor skulle inrättas å platser,
som framdeles bestämdes, samt att den ena av dessa högskolor skulle upp 1

Tandläkarhögskolorna benämndes intill den 1 juli 1948 tandläkarinstitut. Här användes genomgående
benämningen tandläkarhögskola.

Kungl. Maj:ts proposition nr 138

föras med en årlig examinationskapacitet av högst 80 tandläkare och vara
avsedd att tagas i bruk fr. o. m. den 1 januari 1948.

1944 års tandläkarutbildningssakkunniga, vilka hade till uppgift, utom
annat, att utarbeta förslag till en ny tandläkarhögskola i Malmö, Lund
eller Göteborg, framlade i sitt betänkande I (SOU 1946:12) förslag om inrättade
av en andra tandläkarhögskola, förlagd till Malmö. En minoritet
inom de sakkunniga förordade, att den nya tandläkarhögskolan skulle förläggas
till Göteborg. Avgörande för sakkunnigmajoritetens ståndpunkt i förläggningsfrågan
var framför allt möjligheterna att vmna anknytning till
den medicinska fakulteten i Lund.

De sakkunniga fäste uppmärksamheten på att organisationen av den
föreslagna nya tandläkarhögskolan förutsatte, att högskolan skulle kunna
bedriva en kontinuerlig patientvårdande verksamhet och därför vara skickad
att fungera i folktandvårdens tjänst.

Med åberopande av det i tandläkarutbildningssakkunnigas nyssnämnda
betänkande framlagda förslaget hemställdes i proposition nr 241 till 1946
års riksdag angående anslag till utbildning av tandläkare m. m., att den
av 1945 års riksdag beslutade nya tandläkarhögskolan skulle förläggas till
Malmö.

Föredragande departementschefen förklarade i sitt yttrande till statsrådsprotokollet,
att valet av förläggningsort för den tandläkarhögskola,
som först skulle uppföras, borde stå mellan städerna Göteborg och Malmö.
Departementschefen ville emellertid ånyo ge uttryck åt sin uppfattning,
att beslut om en tredje tandläkarhögskola skulle kunna fattas inom en snar
framtid. Det skulle nämligen vara oförmånligt, om den stad, till vilken
den närmast aktuella högskolan icke förlädes, skulle vidtaga åtgärder för
utbyggnad av sin folktandvård, vilka innebure försämrade möjligheter att
i stadens tandvårdsorganisation inpassa även en tandläkarhögskola.

Departementschefen framhöll vidare, att tandvårdsverksamheten vid en
tandläkarhögskola medförde besparingar i vederbörande kommuns kostnader
för folktandvården.

I sin skrivelse nr 454 i anledning av propositionen förklarade riksdagen,
att övervägande skäl syntes tala för att den först inrättade nya tandläkarhögskolan
förlädes till Malmö, samt underströk i samband härmed önskvärdheten
av att den tredje tandläkarhögskolan inom en snar framtid komme
till stånd.

Tandläkarhögskolan i Malmö uppfördes under åren 1946—49 och invigdes
på hösten sistnämnda år.

Tandläkarkommittén har vidare lämnat en redogörelse för antalet inskrivna
och utexaminerade vid tandläkarhögskolorna under olika tidsperioder,
av vilken redogörelse inhämtas bl. a. följande.

\ id de nuvarande tandläkarhögskolorna i Stockholm och IVTalmö inskrives
i regel tillhopa 180 elever varje år, därav 100 i Stockholm och 80 i
Malmö.

Alla de inskrivna eleverna har ej fullföljt sina studier fram till tandläkarexamen.
Under åren 1936—1952 var avgången vid Stockholmshögskclan
nära 5 procent av antalet inskrivna. Kommittén räknar med en avgång
av 5—10 procent vid tandläkarhögskolorna, sedan den femåriga studieplanen
tillämpats en längre tid.

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 138

C. Tandläkarbehovet och förslag om ökad examination av tandläkare

Tandläkarbehovet

Tidigare gjorda beräkningar

Tandläkarkommittén påpekar, att beräkningar rörande tandläkarbehovet,
såväl enbart inom folktandvården som i fråga om landets totala behov
av tandläkare (således med inräknande av den privata tandvården), verkställts
i flera olika sammanhang samt att en senare utförd beräkning regelmässigt
kommit fram till ett större tandläkarbehov än de tidigare verkställda.
För ifrågavarande beräkningar har tandläkarkommittén lämnat
följande redogörelse.

Tandläkarbehovet inom folktandvården. Statens sjukvårdskommitté
uttalade i sitt år 1935 avgivna betänkande (SOU 1935: 46),
att vunna erfarenheter av dittills utövad försöksverksamhet på folktandvårdens
område syntes giva vid handen, att en distriktstandläkare borde,
med en sammanlagd arbetstid av omkring 1 000 timmar per år, kunna ombesörja
tandvård åt cirka 1 000 skolpliktiga barn, vilka tidigare fått sina
munnar sanerade. Med utgångspunkt häri kunde enligt en av sjukvårdskommittén
gjord approximativ beräkning antalet erforderliga distriktstandläkare
inom landsting sområdena uppskattas till sammanlagt 614-

1937 års jolktandvårdssakkunniga (se SOU 1937:47) utgick från att en
tandläkare arbetade under 1 900 timmar årligen och att av denna arbetstid
1 000 timmar togs i anspråk för barntandvård och 900 timmar för tandvård
av vuxna. Under en tid av 1 000 timmar antogs en tandläkare, som
biträddes av en tandsköterska, kunna behandla i genomsnitt 800 barn, vilka
förut fått sina munnar fullt sanerade. Med utgångspunkt i detta antagande
beräknade de sakkunniga, att det för samtliga landstingsområden
vid fullt genomförd folktandvårdsorganisation erforderliga antalet distriktstandläkare
utgjorde i avrundat tal 800. De sakkunniga betonade, att deras
beräkningar angående tandläkarbehovet till ej oväsentlig del måst bygga
på faktorer, varom stor ovisshet rådde.

Försvar sväsendets tandvårdsutredning 1941 uppgav i sitt år 1944 avgivna
betänkande (SOU 1944:61), att omkring 1100 tandläkare beräknades
bli sysselsatta inom folktandvården, sedan samtliga polikliniker trätt i full
verksamhet.

1944 års tandläkarutbildning ssakkunnig a beräknade i sitt år 1946 avgivna
betänkande del I (SOU 1946: 12), att eu enligt de folktandvårdsplaner,
som då var gällande, utbyggd folktandvård skulle kräva omkring

1 200 tandläkare.

1946 års jolktandvårdssakkunniga ansåg i sitt år 1948 avgivna betänkande
(SOU 1948: 53), att man med utgångspunkt i gällande föreskrift om
fördelning av eu distriktstandläkares arbetstid — 1 900 timmar per år —
mellan barntandvård och vuxentandvård (1 000: 900) kunde räkna med
att vid fullt utbyggd folktandvårdsorganisation skulle behövas omkring

2 500 tandläkare. Utöver dessa för den egentliga distriktstandvården avsedda
tandläkare skulle erfordras uppskattningsvis 140 ortodontister (för
tandreglering), cirka 30 tandvårdsinspektörer, lika många lasarettstandlä -

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 138

kare och sannolikt omkring 10 biträdande lasarettstandläkare samt cirka
150 heltidstjänstgörande anstaltstandläkare. Hela det behövliga antalet
tandläkare inom folktandvården, sedan denna blivit fullt utbyggd, har således
beräknats till 2 800—2 900.

Landets totala behov av tandläkare. I förut omförmälda
betänkande I har 1944 års tandläkarutbildning ssakkunniga sökt verkställa
en approximativ uppskattning av tandläkarbehovet i landet.

De sakkunniga framhåller, att behovet av tandläkare ej kunde avgöras
enbart med hänsyn till den föreliggande frekvensen av tandsjukdomarna. I
högre grad avgörande vore den vård, som från tidiga barndomen kontinuerligt
meddelats individen. Härav följde att vid rationellt genomförd småbarnstandvård
och skoltandvård jämte efterföljande reviderande tandvård
tandvårdsbehovet inom ett distrikt förskötes därhän, att flertalet fall bleve
av sådan typ, att sanering och bettrestitution kunde ske genom enklare
behandlingsåtgärder. Vid varje bedömning av ett framtida tandläkarbehov
bleve det sålunda nödvändigt att taga hänsyn till den förskjutning av
tandvårdsbehovet, som måste inträda i och med införandet av en ordnad
tandvård, rationellt utnyttjad under uppväxt- och ungdomsåren och följd
av möjligheten till reviderande tandvård år från år. Den minskning av
tandvårdsbehovet, som vore en följd härav, motverkades emellertid därigenom,
att i ett bett med många kvarstående och vårdade tänder en tendens
till utveckling och spridning av parodontopatierna (tandlossnandets
sjukdomar) inträdde under senare perioder av individens liv. Eftersom
några grundläggande, hela landet omfattande undersökningar rörande tandsjukdomarnas
utbredning och frekvens m. m. ej ägt rum, kunde behovet
av tandläkare endast approximativt uppskattas. Under betonande av uppskattningens
osäkerhet ansåg sig de sakkunniga kunna räkna med, att
4 800[ effektiva tandläkare vore erforderliga för tandvården av landets befolkning.

Med uttrycket effektiv tandläkare avsåg de sakkunniga en tandläkare,
som arbetar 1 900 timmar per år, motsvarande en arbetstid av 42 timmar
per vecka under 46 veckor om året.

Tandläkarkommitténs undersökningar

I de för tandläkarkommitténs arbete utfärdade direktiven betonades, att
kommittén borde i första hand så ingående som möjligt undersöka det
framtida tandläkarbehovet för att med ledning av denna undersökning söka
bilda sig säkraste möjliga uppfattning om den behövliga examinationskapaciteten
hos tandläkarhögskolorna. I anledning härav har en av tandläkarkommittén
tillsatt subkommitté, statistikutskottet, bestående av herrar
Maunsbach och Oldmark, tillsammans med statistisk expertis — professorn
H. Cramér och filosofie licentiaten B. Matérn — verkställt vissa
för en prognos rörande det framtida tandläkarbehovet erforderliga utredningar.
Dessa jämte därpå grundade prognoser redovisas i en av statistikutskottet
utarbetad, såsom bilaga 1 till betänkandet fogad redogörelse. Av
redogörelsen inhämtas bl. a. följande.

Förutberäkriing av antalet tandläkare. Statistikutskottet
arbetar härvidlag med fyra olika alternativ rörande intagningen vid

Kungl. Maj:ts proposition nr 138

tandläkarhögskolorna fr. o.m. år 1956. För vart och ett av dessa alternativ
göres en förutberäkning av den framtida utvecklingen (fram till år
2000) av antalet tandläkare under 65 års ålder och ''effektiva antalet under
65 års ålder. Dessa förutberäkningar bygger väsentligen på kalkyler, verkställda
av 1944 års tandläkarutbildningssakkunniga. Det ''effektiva antalet’
avser att vara ett mått på arbetsinsatsen, alltså med avdrag för sådana
fall, då vederbörande på grund av annan verksamhet eller sjukdom ej gör
en full arbetsinsats inom tandvården. Det förutsättes, att 25 procent av de
intagna är kvinnor samt att 90 procent av de intagna fullföljer studierna.

Det ''effektiva antalet’ tandläkare under 65 års ålder, som år 1952 uppskattades
till drygt 3 000, beräknas vid de olika intagningsalternativen
stiga på sätt framgår av följande sammanställning.

Alternativ	Intagning per år	Examinerade	Antal tandläkare
per år	år 1980	år 2000
i..........	180	362	4 600	4 900
ii..........	230	207	5 400	6 200
in..........	280	252	6 200	7 600
IV ..........	330	297	7 000	8 900

I siffrorna för tandläkarantalet, vilka är ungefärliga, har ej inberäknats i
Sverige verksamma tandläkare utan svensk examen.

Den framtida befolkningsutvecklingen i Sverige.
På denna punkt har statistikutskottet utnyttjat tidigare publicerade utredningar,
vilka kompletterats av utskottet. Den totala folkmängden i riket,
som den 1 januari 1954 uppgick till 7 192 316, beräknas stiga till
7 379 000 år 1960, 7 626 000 år 1970 och 7 912 000 år 1980.

Undersökning av svenska folkets tandvardsförhallanden.
Denna har utförts som stickprovsundersökning av ett visst befolkningsmaterial.
Till undersökningen utlottades 600 personer i åldrarna
3—70 år ur mantalslängderna från 40 församlingar i riket. Varje sådan
grupp om 15 personer tilldelades en tandläkare, som hade att notera tandstatus
och tidigare behandling samt upprätta ett förslag till behandling enligt
den standard, han själv tillämpade i sin praktik. Han skulle vidare uppskatta
den tid, som ansågs erforderlig för den föreslagna behandlingen.

Undersökningen av varje grupp utfördes av en tandläkare, bosatt på
platsen eller i dess närhet. Endast väl kända tandläkare med relativt lang
erfarenhet anlitades. Av de medverkande tandläkarna var 26 privatpraktiserande
och 14 distriktstandläkare. Tandläkarna utförde undersökningarna
utan arvode.

Det visade sig svårt att nå alla de 600 uttagna personerna. Sedan i eu
första omgång 467 personer blivit undersökta, bestämdes därför, att man i
fortsättningen skulle koncentrera sig på att söka kontakt med en genom

Kungl. Maj:ts proposition nr 138

lottning uttagen grupp av 44 bland de ännu ej undersökta. Av dessa 44
kom 26 till undersökning. Därmed täcker stickprovet cirka 90 procent av
befolkningen i ifrågavarande åldrar, 3—70 år.

Vid bearbetningen uppdelades de undersökta i två grupper, en bestående
av personer, som regelbundet — i allmänhet minst vartannat år — besökt
tandläkare (grupp A) och en annan grupp, bestående av sådana, som mera
sporadiskt eller ej alls besökt tandläkare (grupp B). Denna uppdelning i
grupper skedde enligt de undersöktas egna uppgifter angående deras tandvårdsvanor.
Den senare gruppen, som visade sig vara något större än den
förra, dominerade i de högre åldrarna. De sporadiska tandläkarbesökarna i
yngre aldrar visade sig erfordra en betydligt längre behandling än motsvarande
grupp regelbundna tandläkarbesökare, medan motsatsen gällde i
högre åldrar, sannolikt sammanhängande med att de sporadiska fallen i
dessa åldrar visade en så långt framskriden bettförödelse, att protes i en
stor del av fallen var enda möjliga behandlingen.

Detta framgick klart av ett studium av respektive gruppers munstatus.
Av personer över 25 års ålder hade inom grupp A 2 av 118 helprotes eller
var i behov av sådan, medan motsvarande siffra för grupp B var 99 av
206. Även i fråga om antalet kvarvarande, funktionsdugliga tänder visade
sig en markant skillnad, i det att antalet för grupp A var 21,3 och för
grupp B 8,3.

Den genomsnittliga tidsatgangen för den föreslagna behandlingen visade
sig vara 3 timmar. Om denna siffra skulle vara tillämplig på hela befolkningen
över 3 års ålder, kommer man till ett totalt engångsbehov om cirka
20 miljoner timmar, motsvarande arbetet av ett ''effektivt antal’ på omkring
10 500 tandläkare under ett år.

Undersökning av årlig tidsåtgång för behandling av
personer, som går under regelbunden tandläkarbehandling.
Vid denna undersökning utnyttjades ett material om 363
journaler, erhållna från 11 privatpraktiserande tandläkare och 9 folktandvårdspolikliniker.
Dessa journaler representerade stickprov, efter särskilda
anvisningar uttagna ur vederbörande tandläkares eller polikliniks fasta
klientel. De privatpraktiserande tandläkarna uppskattade själva den tid,
som årligen erfordrats för de utförda behandlingarna, medan tidsåtgången
i folktandvården beräknades med hjälp av tidigare (av 1946 års folktandvårdssakkunniga)
framlagd statistik.

Medeltalet av de genomsnittliga årliga behandlingstiderna var ungefär
1 % timme. Tiderna varierade ganska htet för olika åldrar och var ungefär
desamma för män och kvinnor.

För prognoserna grundläggande antaganden om behandlingstider
m. in. Dessa har formulerats med ledning av förutnämnda
undersökningar och vissa tidigare gjorda utredningar. Antagandena
bygger på en schematisk uppdelning av svenska folket i ''regelbundna

Kungl. Maj ds proposition nr 138

falF och sporadiska fall’. Beträffande utgångsläget antages i enlighet med
resultaten av den förutnämnda undersökningen av svenska folkets tandvårdsförhållanden,
att de regelbundna fallen uppgår till cirka 2,7 miljoner
med tyngdpunkten förlagd till åldrarna 7—30 år. Som en arbetshypotes,
eller kanske snarare som ett önskemål, har uppställts det antagandet, att
de regelbundna fallen om 25 år (vid mitten av femårsperioden 1976—80)
skulle utgöra 80 procent av åldersgruppen 3—7 år, 100 procent av gruppen
7—25 år, 80 procent av gruppen 25—15 år och 60 procent av alla äldre.
Detta skulle innebära att antalet regelbundna fall på 25 år skulle stiga
från 2,7 miljoner till 5,7 miljoner. Det räknas ej med, att tandvård lämnas
åt barn under 3 års ålder. Barn i åldern 3—7 år antas antingen vara regelbundna
fall eller ej alls erhålla tandvård.

Behandlingstiden för ett sporadiskt fall har antagits utgöra % timme i
årligt medeltal. 1944 års tandläkarutbildningssakkunniga räknade med en
halv timmes årlig behandlingstid för den reviderande vården av det fasta
klientelet, vilket anses som en garanti för att tiden för behandling av de
sporadiska fallen ej satts för lågt.

Den årliga behandlingstiden för barn i åldern 3—7 år har i anslutning till
1946 års folktandvårdssakkunnigas utredning förutsatts vara 2,8 timmar.

Antagandena om behandlingstiden för regelbundna fall över 7 års ålder
har vad beträffar skolbarnen valts med ledning av 1946 års folktandvårdssakkunnigas
undersökning och vad angår de högre åldrarna med hjälp av
den förut nämnda utredningen om behandlingstider för patienter under
regelbunden behandling. Då dessa undersökningar ger vid handen, att behandlingstiden
varierar föga med åldern, har det antagits, att den är konstant
för alla åldrar. På grund av den stora roll, som detta antagande spelar
för prognoserna, har statistikutskottet uppställt två alternativa hypoteser.
Enligt antagande a) (valt något i underkant i förhållande till utredningsmaterialet)
räknas med en årlig behandlingstid för regelbundna fall
i åldrarna över 7 år av 1,5 timme, enligt antagande b) (valt i överkant)
räknas med en årlig behandlingstid av 1,65 timme.

Vidare har man utgått från att för övergång från gruppen sporadiska fall
till gruppen regelbundna fall skulle krävas en engångsinsats av 4 timmars
arbete. Detta antagande stöder sig på resultaten från stickprovsundersökningen
av befolkningen. För barn, som ej förut erhållit tandvård, räknas
däremot ej med någon extra tidsåtgång vid inträdet i skolåldern.

Prognoser. För vart och ett av de tidigare nämnda rekryteringsalternativen
gör statistikutskottet med stöd av antagandena ett försök till förutberäkning
av hur långt den disponibla arbetskraften räcker till för att
förse svenska folket med regelbunden tandvård. Separata prognoser har
utarbetats för de två olika antagandena rörande behandlingstiden för regelbundna
fall, a) 1,5 timme per år och b) 1,65 timme per år. (Övriga behandlingstider
och utgångsläget är desamma för båda grupperna av progno -

Kungl. Maj:ts proposition nr 138

ser.) Beträffande anslutningen till den regelbundna tandvården om 25 år,
dvs. vid mitten av perioden 1976—80, har prognoserna givit följande resultat: -

Rekrytering. (Inom parentes årlig intagning till tand-läkarhögskolorna)	Antal regelbundna fall i miljoner
Antagande a)	Antagande b)
I (180) ........	4,6	4,1
II (230) ........	6,0	5,3
III (280) ........	7,0	6,2
IV (330) ........	l7,5	7,3

För att det uppställda målet beträffande anslutningen (5,8 miljoner)
skall uppnås vid mitten av perioden 1976—80 fordras sålunda enligt a) en
årlig intagning av cirka 230, medan intagningen enligt b) blir cirka 260.
Det visar sig, att tiden för överförande till ’regelbundna fall’ och (följaktligen)
utgångsläget spelar en relativt underordnad roll, så länge nämnda
tid är av den storleksordning, som framgår av undersökningen av befolkningsmaterialet.
Man kan därför få en viss ledning av att studera följande
siffror för det ''effektiva antal’ tandläkare, som år 1980 skulle erfordras för
att vidmakthålla anslutningen till den regelbundna tandvården vid önskad
nivå:

Förutsatt årlig behandlings-tid i timmar för regelbund-na fall i åldrarna över 7 år (övriga årliga behandlings-tider i överensstämmelse med vad förut angivits)	Erforderligt effektivt antal tandläkare år 1980 för vid-makthållande av önskad an-slutning till tandvården
1,25	4 600
1,50 (a)	5 300
1,65 (b)	5 700
2,00	6 700

Denna tabell går utanför den ram, vars gränser angivas av antagandena

a) och b) och inom vilken statistikutskottets beräkningar i övrigt håller
sig, i det att här tillagts antaganden om lägre (1,25) och högre (2,oo) årliga
tider för behandling av regelbundna fall. Dessa två mera extrema antaganden
kan enligt statistikutskottet representera två olika framtidsbedömningar.
Den ena skulle influeras mera av förhoppningar om framgångsrika
profylaktiska åtgärder — t.ex. förbättrade kostvanor, bättre munhygien,
fluoridering — och tidsvinst genom rationalisering av behandlings- 1

1 Hela svenska folket över 3 års ålder. Tillgänglig arbetskraft ej helt utnyttjad.

Kungl. Maj:ts proposition nr 13S

tekniken osv., medan den andra mera skulle betona en väntad efterfrågan
på tandvård enligt högre standard än dagens. Statistikutskottet har emellertid
velat taga fasta på erfarenheterna om dagens tandvård, så som de
avspeglas i de refererade undersökningarna.

Utskottet betonar slutligen, att de framlagda prognoserna endast få
fattas som ett försök till vägledning vid avvägningen av tandläkarhögskolornas
kapacitet.

Tandläkarkonimitténs allmänna motivering för ökad examination av tandläkare

Tandläkarkommittén har i ett följande avsnitt av betänkandet ingående
övervägt den ökning av de odontologiska läroanstalternas examinationskapacitet,
som kan erfordras för att bereda landets befolkning möjlighet
att erhålla en tillfredsställande tandvård. Kommittén framhåller i detta
avsnitt inledningsvis följande.

De svårigheter, som förelegat och alltjämt föreligger att erhålla och behålla
arbetskraft för folktandvården, visar, att privatpraktiken utövar en
stark lockelse på de nyexaminerade tandläkarna. Ehuru de ekonomiska
villkor, som erbjudes inom folktandvården, numera alldeles icke kan betraktas
såsom oförmånliga och särskilt den efter penningvärdets förändring
reglerade pensionen innebär en betydande fördel framför vad privatpraktiken
kan erbjuda, är någon verklig förbättring av rekryteringen till folktandvården
icke skönjbar. Det är därför nödvändigt, att de åtgärder i
syfte att öka de odontologiska undervisningsanstalternas examinationskapacitet,
som föreslås av tandläkarkommittén, så avpassas, att de kan beräknas
innebära en någorlunda säker utsikt till effektiv förbättring av den
hittills rådande bristsituationen vad beträffar tandläkare inom folktandvården.

Beträffande den inom kommittén verkställda statistiska undersökningen
anför kommittén följande.

Varje tillämpad statistisk undersökning är — under förutsättning att undersökningsmaterialet
är på ett vetenskapligt godtagbart sätt utvalt och
de statistiska beräkningarna invändningsfritt utförda — beroende av värdet
av de hypoteser och antaganden, som vid utredningen uppställts. Härav
följer, att den statistiska utredning, som kommittén låtit utföra och där
åtskilliga viktiga antaganden av självklara skäl är mer eller mindre osäkra,
endast kan bli i största allmänhet vägledande för kommitténs ståndpunktstagande
vid upprättande av förslag om utökning av antalet tandläkare i
riket. Utredningen visar, huru man med användning av de uppställda hypoteserna
kommer fram till siffervärden, som hänför sig till olika tidpunkter
i framtiden. Dessa siffervärden bestämmes å ena sidan av uppgifter
angående tidsåtgången vid revisionsbehandlingar och saneringar, vilka uppgifter
vunnits genom vissa utvalda odontologers fackmässiga bedömning
av behandlingstiden i ett antal fall, och å andra sidan av antaganden, som
gjorts angående revisionsfallens procentuella fördelning inom befolkningen
under årtionden som följer. Det torde stå klart, att relativt obetydliga förskjutningar
av den beräknade tidsåtgången vid revisionsbehandhngcn eller
i fråga om procentfördelningen vid folkgruppernas omhändertagande för

Kungl. Maj:ts proposition nr 13S

systematiskt genomförd tandvård så starkt påverkar de vunna sifferresultaten,
, att man vid bedömandet av det krav, som i framtiden kan väntas
göra sig gällande i fråga om. antalet tillgängliga tandläkare inom det svenska
samhället, måste ställa in denna fråga i ett vidare och samtidigt mera
realistiskt perspektiv.

Eftersom folktandvårdens behov av tandläkare enligt kommitténs mening
framstår som en av de viktigaste faktorer, som man i detta sammanhang
har att taga hänsyn till, och då inom folktandvården en svårartad
brist i detta hänseende — i vissa trakter ett verkligt nödläge — är rådande,
har kommittén försökt bilda sig en uppfattning om i vilken utsträckning
anställning inom folktandvården under de närmaste åren synes kunna
locka de nyexaminerade tandläkarna i konkurrens med den privata praktiken.
Kommittén anför härom huvudsakligen följande.

I detta sammanhang ställes man inför svårigheten att mot varandra
väga de båda arbetsformernas fördelar och nackdelar, sådana de i dagens
läge ter sig för unga tandläkare. De fördelar, som träda i förgrunden vid
fast anställning i folktandvården, synes vara väsentligen ekonomiska. De
innebär — såsom fallet är vid alla statliga eller statligt-kommunala tjänster
— säkerheten av fast tjänst samt förmånen av pension. Vad säkerhetskänslan
beträffar bör bemärkas, att den unge tandläkaren inom folktandvården
snart efter examen kan nå en välavlönad tjänsteställning, snabbt börja
avbetala sina studieskulder och tidigt ordna för hem och familj. Den privata
praktikutövningen medför i dessa avseenden större svårigheter. Årsinkomsten
når icke så snabbt samma nivå som vid tjänsteställningen, arbetet
blir hårdare under de första arbetsperiodernas ansvarsfyllda trevanden
på egen hand, giftermål och familjebildning kan fördröjas. Vad angår
folktandvårdstjänstens sociala förmåner med ekonomiskt säkerställd semester,
sjuklön osv. jämte pension, torde en privatpraktik icke de första
åren kunna lämna samma semestermöjligheter, och tillräcklig sjukersättning
är under lång tid icke tillgänglig, även om den nya sjukförsäkringen
här kan komma att verka förmånligt och kårsammanslutningarna ordnat
effektiva och värdefulla kollektiva försäkringar. Den säkerställda pensionen
synes av de ekonomiska fördelarna vara den tyngst vägande. Värdet ligger
icke så mycket i storleken av pensionsbeloppet, som för innehavaren av en
god privatpraktik torde kunna säkerställas försäkringsvägen, utan främst
i den statligt-kommunala pensionens hänsynstagande till penningvärdeförsämringen,
en förmån som den privata försäkringen ännu icke synes kunna
erbjuda.

Sammanfattningsvis synes kunna sägas, att en anställning inom folktandvården
torde te sig lockande för den unge tandläkaren främst med hänsyn
till den ekonomiska säkerhet, som följer med fast anställning och därmed
förknippad pension, som tar hänsyn till penningvärdets fall. Vad privatpraktiken
beträffar, vill det synas, som om denna på grund av de fördelar
i andra avseenden än de förut nämnda, som den anses innebära, för
närvarande utövar och sannolikt även under de närmaste årtiondena kommer
att utöva stark lockelse på de unga tandläkarna.

Det synes sannolikt, att privatpraktiken för avsevärd tid framåt kommer
att lägga beslag på ett stort antal av de unga tandläkarna, som icke
från början binder sin karriär vid en tandläkarhögskola. Man skulle kunna

.‘33

Kungl. Maj:ts proposition nr 138

uttrycka saken så, att folktandvården får i stort sett motta endast den
grupp tandläkare, som icke anser sig våga eller kunna ta de risker, som är
förenade med arbetet på att uppbygga en egen privatpraktik.

Enligt kommitténs mening måste man, när det gäller att bedöma det
framtida tandläkarbehovet, taga mycket stor hänsyn till odontologiens utveckling.
Härutinnan anför kommittén i huvudsak följande.

I dag känner vi icke orsakerna till tandsjukdomarnas utveckling och
härjningar, även om man från en del håll med mer eller mindre berättigande
vill göra gällande, att man i fjärran kan skönja problemens lösning. Vissa
åtgärder för att begränsa tandsjukdomarnas verkningar bör dock kunna
vidtas. Det är sålunda möjligt, att en kraftig propaganda mot överdrifterna
i den svenska sötsakskonsumtionen kan i någon mån begränsa tandrötans
härjningar bland barnen och därmed i viss utsträckning medföra sänkt
behandlingsbehov. Mera lovande synes dock utsikten vara att genom fluortillförsel
eller fluorbehandling minska frekvensen av tandröta inom ett
visst samhälle, ja kanske inom landet i dess helhet. Det är även troligt,
att en effektivt genomförd och kraftigt understödd upplysningsverksamhet
och propaganda för bättre munhygien skulle kunna minska frekvensen av
de tand- och bettsjukdomar, till vilka ett ohygieniskt muntillstånd kan
vara en bidragande orsak. Det är slutligen möjligt, att en radikal förbättring
av svensk kostföring, främst vad beträffar tillförsel av vitaminer och
mineralia, skulle kunna minska frekvensen av vissa tandutvecklingsstörningar
och tandköttsskador.

En gynnsam effekt vid tandsjukdomarnas bekämpande skulle sannolikt
kunna ernås genom en stark intensifiering av den odontologiskt-medicinska
forskningen. Genom att ökade medel ställas till förfogande för denna forskning,
särskilt för att giva forskarbegåvningar möjlighet att helt ägna sin
tid åt arbetet vid väl utrustade och understödda laboratorier och kliniker,
skulle förutsättningar skapas att snabbare nå värdefulla resultat vid kampen
mot nämnda sjukdomar. Motsvarande intensifiering av forskningen
borde även eftersträvas på det tekniskt-odontologiska området i syfte att
möjliggöra större svenska insatser inom materialteknik och instrumentkonstruktion.
Härmed skulle åstadkommas _ en snabbare utveckling till
bättre material och effektivare hjälpmedel vid tandvården, allt ägnat att
sänka behandlingstiden i de enskilda fallen. Kommittén avser att i ett
senare betänkande uppta samtliga hithörande problem till närmare granskning.
Det är emellertid av vikt att konstatera, att eventuella framsteg inom
här nämnda områden endast på lång sikt och efter årtiondens arbete kan
väntas medföra påtagliga resultat. Kommittén utgår därför från att under
de årtionden framåt, som nu kunna överblickas, behovet av tandvård för
befolkningen i landet kommer att vara minst lika stort som nu år fallet.

Förut liar framhållits, att sifferresultaten av den statistiska undersökningen
helt bestämmes av två antaganden, dels uppskattningen av medeltiden
för revisionsbehandlingarna, dels hypotesen om den procentuella
fördelningen av revisionsarbetei inom olika folkgrupper. Vad den förstnämnda
uppskattningen beträffar bör följande allmänna påpekanden göras.
Erfarenheten har visat, att omhändertagandet av det enskilda fallet
kräver allt längre tid för tandläkarens arbete både när det gäller barntandvård
och vuxentandvård. Beräkningen av det antal vårdfall, som eu
inom folktandvårdsorganisationen verksam tandläkare årligen hinner be3
— Bihang till riksdagens protokoll 1055. 1 sand. Nr 13H

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 138

handla, har utvisat stadigt sjunkande siffror, och erfarenheterna från högskolorna
visar likaledes, att det enskilda fallet nu kräver längre tid både
för sanering och revision än vad förhållandet var en del år tillbaka. Denna
företeelse betingas främst av odontologiens snabba utveckling. Undersöknings-
och behandhngsatgärder av gardagen godtas ej längre av forskningen
inom teknik, praktik och klinik. Vad först undersökningen beträffar, gör
sig i nutiden krav gällande på grundligare röntgengranskning och mera
omfattande bettanalys, vitalitetsundersökningar, salivstudier, upprepade
bakteriologiska laboratorieprov samt internmedicinsk genomgång av allt
större antal fall. Medan tandläkaren av äldre årgångar i flertalet fall gick
direkt till behandling av föreliggande tand- eller bettskada, behöver° sålunda
den modernt utbildade tandläkaren alltmer ökad tid för bettoch
tandundersökning, diagnostik och differentialdiagnostik, prognosbedömning
och terapiförslag, innan behandlingen kan igångsättas. Bettets
och tändernas kliniska sjukjournal har inom odontologien vunnit
samma avgörande betydelse som inom medicinen. Denna nyorientering
gäller i särskild grad revisionsbehandlingen. Vledan patienten tidigare ånyo
infann sig hos tandläkaren för att få t. ex. en ny fyllning i en av honom
iakttagen trasig tand eller drevs till förnyad behandling av akuta smärtor,
börjar det nu bli vanligt, att han infinner sig hos sin tandläkare på förutbestämd
tid, i första hand för att fa kontrollerat, huruvida behandlingsschemat
byggt på för fallet lämpliga riktlinjer och behandlingsresultat samt
genomförda profylaktiska åtgärder givit beräknade resultat, i andra hand
för att fa den komplettering genomförd, som vid angiven tidpunkt ingår
i det fortsatta behandlingsprogrammet. Det är ovedersägligt, att odontologien
här endast befinner sig i första stadiet av en livligt pågående utveckling.
Den statistiska undersökning, som kommittén låtit verkställa och
för vilken eu summarisk redogörelse förut lämnats, måste emellertid vara
baserad på de uppskattningar av behövlig tid, som dagens yrkesutövare
kan angiva. I fråga om tidsåtgången har man emellertid, såsom förut framhållits,
att motse en förskjutning inom en relativt nära liggande framtid,
som med all sannolikhet leder till behov av längre tid för behandlingen av
varje enskild patient. För förståelse av denna utvecklings innebörd bör eu
annan intressant företeelse i nutiden beaktas.

Tandläkarutövningen i Sverige har hittills till övervägande del bestämts
av irekvensen av tandröta inom klientelet och av tandläkarnas behandling’
av denna sjukdomsföreteelse i form av tandfyllningar, tandkirurgiska ingrepp,
extraktioner och proteser. Studiet av tandlossnandets sjukdomar,
de s. k. parodontopatierna, och den samtidiga analysen av bettet och anomalierna
samt behandlingen av hithörande sjukdomsgrupper är av senare
datum. Stora grupper av den svenska tandläkarkåren av i dag har på
grund av den tidigare på nämnda områden otillfredsställande undervisnmgen
bristfälliga kunskaper rörande sagda frågor. Deras möjligheter att
förvärva modernare kännedom om desamma har varit begränsade till frivillig
— men glädjande stor — fortsatt kursundervisning. På det nutida
undervisningsschemat vid högskolorna har kännedomen om dessa sjukdomar,
undersökningsmetoderna för deras konstaterande samt principerna
för och praktiken vid deras behandling erhållit i stort samma utrymme
som studiet och behandlingen av karies och dess följ dsjukdomar. I den
praktiska arbetsutövningen har emellertid denna nyorientering inom tandläkarkonsten
ännu icke hunnit göra sig gällande. De nya tandläkargrup -

Kungl. Maj:ts proposition nr 13S

perna med 5-åriga studier bakom sig har icke lämnat högskolorna förrän
år 1952. Man är under sådana förhållanden berättigad räkna med att
dessa och följande tandläkargenerationer i sin praktiska arbetsutövning vid
undersökningar, saneringar och revisioner kommer att tillämpa och följa
de allt mera fördjupade kunskaper, de under sin studietid vunnit. Av alla
tecken att döma kommer det förändrade läget att leda till mera omfattande
vård av det enskilda fallet och kräva längre tid för varje patientbehandling.
I vilken omfattning denna förändring kommer att öka behovet
av tandläkare i liket, kan i brist på erfarenhet ej nu bedömas, men det är
nödvändigt att räkna med, att de uppskattningar av tid för sanering och
revision, på vilka den utförda statistiken bygger, säkerligen icke är tilllämpliga
för framtiden.

Med hänsyn till vad som anförts angående den stora lockelse, som privatpraktiken
utövar, samt rörande osäkerheten i de uppskattningar om
tiden för framtida behandlingsarbete, på vilka statistiken bygger, synes det
kommittén nödvändigt att så utöka den årliga examinationen av nya tandläkare,
att någorlunda säkerhet kan anses föreligga för att folktandvårdens
behov av tandläkare blir tillgodosett. Man måste därför enligt kommitténs
mening söka tillse, att ökningen icke stannar vid de siffror, som av den
statistiska utredningen att döma förefaller tillräckliga, om använda hypoteser
och uppskattningar är för framtiden gällande. För kommittén har
det framstått som önskvärt att söka så öka tandläkarutbildningen, att ytterligare
150 tandläkare per år kunde utexamineras. Att döma av den statistiska
utredningen vill det emellertid synas, framhåller kommittén, som
om en sådan utökning skulle kunna leda till viss överproduktion av tandläkare.
Även om kommittén icke känner sig övertygad om att de antaganden,
på vilka de statistiska beräkningarna vilar, kan giva säker vägledning,
har dock bärande skäl synts föreligga att begränsa ökningen av antalet
årligen vid högskolorna intagna studerande till en siffra, liggande mellan
100 och 150. Med hänsyn till det praktiska genomförandet av kommitténs
förslag vid fördelningen av eleverna mellan olika kurser och undervisningsinstitutioner
har kommittén stannat vid 120 såsom ett lämpligt antal för
utökningen av den årliga intagningen. Av de skäl, kommittén förut anfört,
finner den, att det nuvarande nödläget inom folktandvården kräver omedelbara
kraftåtgärder för snabb ökning av tandläkarnas antal. En ifrågasatt
ny tandläkarhögskola med en årlig intagning av 100 elever utexaminerar
sin första årskull allra tidigast läsåret 1961—62, och härför fordras
ett beslut vid 1954 års riksdag. Andra åtgärder för utökningen, resulterande
i förslag om en högskoleldinik i Norrland, fordrar enligt kommitténs
mening ävenledes en avsevärd tid för sitt genomförande. Det har därför
synts kommittén vara av stor vikt att söka pressa ökningen av antalet
nyintagna elever i höjden under de närmaste årtiondena. Sker en sådan
utökning hyser kommittén förhoppning, att privatpraktikens marknad skall
bli mättad och den svenska sociala tandvårdsorganisationen äntligen kun -

Kungl. Maj:ts proposition nr 138

na påräkna att erhålla behövliga arbetskrafter. Först när en dylik situation
är för handen bör man enligt kommitténs uppfattning ta under övervägande,
om åtgärder bör vidtas i syfte att minska intagningen. Vid den
tidpunkten bör man äga kännedom om resultaten av den serie åtgärder,
som nu är aktuella för bekämpande av tandsjukdomarnas härjningar. Tillräcklig
erfarenhet kan då, framhåller kommittén, även ha vunnits rörande
effekten av den nyorientering i tandvårdsutövningen, som följt av moderniseringen
av undervisningen vid högskolorna och av den odontologiska
vetenskapens utveckling. Det är enligt kommitténs åsikt fåfängt att nu söka
avgöra, huruvida en sänkning av undervisningsanstalternas examinationskapacitet
då blir nödvändig.

Kommittén föreslår, att antalet av de elever, som årligen skall intas
vid de odontologiska undervisningsanstalterna i riket, utökas från nuvarande
180 till 300, motsvarande en total examination av omkring 280 tandläkare
per år. Denna utökning bör äga rum snarast möjligt. Endast under
denna förutsättning synes möjlighet föreligga för den svenska folktandvårdsorganisationen
att inom rimlig tid få personalkadern fylld av svenska
tandläkare, varigenom dess effektivitet skulle kunna bringas att motsvara
de på organisationen ställda förhoppningarna. Kommittén anser sig böra
varna för åtgärder, som endast innebär en mindre ökning av den nuvarande
examinationskapaciteten. Så länge situationen är den, att privatmarknaden
på området icke är mättad, kan en dylik mindre ökning av antalet
årligen examinerade tandläkare enligt kommitténs mening icke trygga folktandvårdens
tandläkarbehov. Kommittén anser icke, att omfattande och
dyrbara nya utbildningsåtgärder bör vidtas, om man icke har utsikt, att
därigenom folktandvårdens nödläge verkligen effektivt avhjälpes och dess
personalbehov täckes.

Förslag om ökad examination av tandläkare

Av skäl som anförts i föregående avsnitt håller kommittén före, att en
ökning av antalet årligen intagna elever från 180 till 300 är påkallad, därest
tandläkarkåren inom rimlig tid skall uppnå sådan storlek, att landets befolkning
har möjlighet att erhålla en någorlunda tillfredsställande tandvård.
En årlig intagning av sistnämnda antal elever motsvarar, om man
tar hänsyn till avgången under studietiden, enligt kommitténs beräkning
en examination av omkring 280 tandläkare per år.

En nu angiven ökning av läroanstalternas sammanlagda utbildningskapacitet
skulle enligt kommittén enklast ernås genom följande anordning.
Stockhoknshögskolan intar fortfarande årligen 100 elever, Malmö-högskolans
intagning ökas från 80 till 100, varjämte en ny tandläkarhögskola
inrättas, även den med en årlig intagning av 100 elever. Den sammanlagda
årliga intagningen skulle således uppgå till 300 studerande. En dylik lös -

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 138

ning av problemet är säkerligen också den billigaste, som står till buds,
framhåller kommittén.

Då kommittén likväl icke finner sig böra förorda denna lösning, beror
detta på att kommittén icke anser sig kunna betrakta det uppställda problemet
som ett enbart examinationstekniskt och ekonomiskt sådant. Kommittén
har nämligen sett såsom sin uppgift icke endast att öka utbildningen
av antalet tandläkare i riket utan även att samtidigt därmed skapa
såväl en ny tandläkarhögskola i västra Sverige förslagsvis förlagd till Göteborg,
som även en odontologisk utbildningsanstalt i den nordliga delen av
landet, förslagsvis förlagd till Umeå.

Malmöhögskolan

Vad först beträffar frågan om ett sådant utbyggande av Malmöhögskolan,
att utbildningskapaciteten ökas från 80 till 100 studerande per år,
så är detta enligt kommitténs uppfattning en åtgärd, som kan föranleda
vissa olägenheter för högskolan och den där bedrivna undervisningen. Särskilt
kunde man befara, att tillgången på patienter, lämpliga för den kliniska
undervisningen, vilken tillgång redan nu i vissa ämnen vore i knappaste
laget, efter högskolans utbyggande sannolikt i dessa ämnen bleve
otillräcklig. Det var, påpekar kommittén, bland annat farhågorna för dylika
olägenheter, som föranledde riksdagen att i samband med beslutet
om inrättande av nya tandläkarhögskolor göra det uttalandet, att det ur
olika synpunkter vore till fördel för såväl undervisning som forskning, om
de odontologiska läroanstalterna icke vore för stora. Examinationskapaciteten
för den först inrättade nya tandläkarhögskolan ansågs därför icke
böra överstiga 80 nya tandläkare per år. Lokalutrymmena vid Malmöhögskolan
är emellertid, såsom departementschefen i direktiven för kommitténs
arbete påpekat, av den storleksordning, att de kan medge undervisning
av ett större antal elever än som motsvarar en intagning av 80 om
året. En av kommittén verkställd undersökning har gett vid handen, att
det är möjligt att för en mycket måttlig kostnad vidta åtgärder, varigenom
vid högskolan skulle kunna utbildas 100 elever per år (50 per termin) under
de 5 första studieterminerna — de prekliniska och propedeutiska studieperioderna.
Däremot bör enligt kommitténs uppfattning under de 5 sista
terminerna — de kliniska och avslutande studieperioderna — de 10 elever,
som varje termin intagits utöver det tidigare normala antalet, få sin utbildning
på annat håll, lämpligen genom att överflyttas till Stockholmshögskolan.

Stockholnishögskolan

Stockholmshögskolan, som nu årligen mottar 100 studerande, kan enligt
av kommittén gjorda undersökningar genom att något utöka lärarstaben
utbilda ytterligare ett 20-tal elever under den avslutande studieperioden

38 Kungl. Maj:ts proposition nr 138

(9:e och 10:e terminerna). Under huvuddelen av den kliniska utbildningen
den som äger rum under 6:e, 7:e och 8:e terminerna — kan dock högskolan
enligt kommitténs mening icke ha hand om ett ökat antal elever.
Kommittén har därför undersökt möjligheterna att vid något större sjukhus,
till vilket en centraltandpoliklinik skall vara anknuten, inrätta ett
slags annex till tandläkarhögskolan i Stockholm. Härigenom skulle en möjhghet
yppa sig att tillgodose Norrlands behov av förbättrad tandvård. Undersökningen
har, anser kommittén, givit vid handen, att en dylik anordmng
synes vara möjlig att genomföra under förutsättning av stort tillmötesgående
saväl i ekonomiskt som i andra hänseenden från vederbörande
landstings eller stads sida.

Odontologisk högskoleklinik i Umeå

Eftersom odontologiska läroanstalter redan finnes i Stockholm och Malmö
samt, såsom framgår av det föregående, den i princip redan beslutade
tredje tandläkarhögskolan enligt kommitténs mening bör placeras i Göteborg,
synes det kommittén naturligt, att det ifrågasatta annexet till Stockholmshögskolan
— vilket skulle kunna benämnas odontologisk högskoleklimk
— förlägges till lämpligt sjukhus i Norrland för att där samtidigt
fullgöra vissa funktioner inom folktandvården, bland annat som centraltandpoliklinik.
Härigenom skulle man, framhåller kommittén, i liten skala
kunna skapa ett visserligen ej fullständigt odontologiskt utbildnings- och
forskningscentrum för de nordliga delarna av vårt land, där man hade
möjlighet att studera de tandvårdsfrågor, som är speciellt aktuella i Norrland.

Då man skall fatta standpunkt rörande frågan om inrättande av den
ifrågasatta högskolekliniken, bör man, enligt kommitténs mening, ha i
minnet det förslag rörande särskilda anordningar för tandvården i Norrland,
som tidigare framförts av Norrlandskommittén i samband med denna
kommittés förslag om ett rikssjukhus i Norrland. Tandläkarkommittén
anför härom följande.

Norrlandskommittén avgav den 20 november 1947 betänkande (SOU
1947: 70) angående ett rikssjukhus i Norrland (»Norrlandssjukhuset»), vilket
sxulle vara anslutet till ett landstingssjukhus som »modersjukhus» och
omfatta särskilda avdelningar för flertalet av de specialiteter inom sjukvården,
vilka icke vore representerade vid de vanliga centrallasaretten.
Denna »Jsorrlands centrala sjukvardsanstalt» skulle även ha vissa uppgifter
som utbildningsanstalt (s. 65—72). Staten skulle påtaga sig huvudans''
aret för finansieringen av sjukhuset såväl i fråga om engångskostnader
som driftskostnader (s. 101, Ilo).

Kommitténs majoritet föreslog, att Norrlandssjukhuset skulle förläggas
till Umeå (s. 81). En minoritet förordade Sollefteå. En ledamot ansåg, att
Sundsvall främst borde ifrågakomma som förläggningsort (s. 204—210).

I här ifrågavarande betänkande föreslog Norrlandskommittén även, att
Norrlandssjukhuset skulle kompletteras med vissa specialkliniker på tand -

Kungl. Maj:ts proposition nr 138

vårdens område (s. 132). Dessa specialkliniker borde sammanföras till en
ur vissa synpunkter avskild enhet, en tandvårdsanstalt, vilken borde pa
lämpligt sätt inordnas som ett led i tandvårdsorganisationen (s. 144). De
skulle tillsammans utgöra eu centraltandpoliklinik för landstingsområdet
— vilken skulle ersätta centraltandpolikliniken vid sjukvårdsanstaltens modersjukhus
— och en distriktstandpoliklinik för förläggningsorten samt
även i viss utsträckning vara en försöksinstitution för den framtida organisationen
av specialistvården inom folktandvården. De skulle tillika utgöra
en differentierad remissanstalt för specialisttandvård i Norrland (s.
140—143). Vid tandvårdsanstalten skulle även kunna bedrivas odontologisk
forskning, speciellt med utgångspunkt i norrländska förhållanden, samt
anordnas fortbildningskurser för tandläkare ävensom utbildning av tandtekniker
och tandsköterskor (s. 145—150). Tandvårdsanstalten borde uteöra
en del av Norrlandssjukhuset och tillsammans med detta och dess
modersjukhus — under en efter särskilda bestämmelser sammansatt direktion
—- förvaltas av modersjukhusets landsting. Inom Norrlandssjukhuset
borde dock de olika klinikerna på tandvårdens område i viss mån betraktas
som en sluten enhet — en tandvårdsanstalt under egen föreståndare
och med efter särskilda bestämmelser beräknat statsbidrag (s. 161). Liksom
i frågan om sjukvårdsanstalten borde staten påtaga sig huvudparten
av kostnaderna. I övrigt skulle finansieringen äga rum efter i huvudsak
samma linjer som föreslagits för sjukvårdsanstalten. Huvudmannen (landstinget)
borde sålunda, bland annat, svara för ett belopp motsvarande kostnaden
för sådana folktandvårdsanstalter, som onödiggjordes genom den
ifrågavarande centrala tandvardsanstaltens inrättande. Västerbottens läns
landsting hade under de förda förhandlingarna åtagit sig att lämna vissa
bidrag såväl till byggnads- och utrustnings- som till de årliga driftskostnaderna
(s. 163).

Norrlandskommittén — som ansåg, att ett intimt samarbete med den
centrala sjukvårdsanstalten kunde ersätta samarbete med en medicinsk
fakultet — föreslog även att vid den ifrågasatta tandvårdsanstalten skulle
anordnas utbildning av tandläkare, lämpligen 20 om aret (s. 175). Såväl
i Umeå som i Sundsvall syntes patientunderlaget vara tillräckligt för en
årlig examination av nämnda antal elever (s. 174, 175). Tandläkarna vid
tandvårdsanstalten skulle ombesörja såväl undervisningen vid tandläkarhögskolan
som tandvården vid tandvårdsanstalten (s. 180). Den preklimska
undervisningen skulle äga rum i Stockholm eller Uppsala. Frågor rörande
tandläkarutbildningen och den odontologiska forskningen samt rörande undervisningen
vid tandtekniker- och tandsköterskeskolorna skulle handläggas
av ett lärarkollegium, bestående av föreståndarna för tandvårdsanstältens
samtliga avdelningar och administrativt underställt universitetskanslern.
Anstaltens föreståndare borde i egenskap av rektor leda undervisningen.

I de över Norrlandskommätténs betänkande avgivna yttrandena vitsordades
allmänt av de vederbörande, som uttalat sig i ämnet, behovet av
("i central tandvårdsanstalt i Norrland med den föreslagna uppgiften. Däremot
ansågs, att frågan om att till nämnda anstalt förlägga utbildning av
tandläkare vore ett spörsmål, som borde behandlas i ett större sammanhang,
och därför behövde ytterligare utredas. 1 vissa yttranden (t. ex. dem
som avgivits av tandläkarhögskolorna i Stockholm och Malmö samt av
universitetskanslern i avstyrktes bestämt härslaget, att till Norrland för -

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 138

lägga en utbildningsanstalt för tandläkare av den angivna typen. Kanslern
lorklarade, att enligt hans mening samarbetet med den tilltänkta centrala
sj uk vård san stallen icke kunde ersätta samarbetet med en medicinsk fakultet.
Vidare ansag kanslern, att det vore praktiskt taget omöjligt att under
den narmaste framtiden förvärva kompetenta lärare för en fullständi"
tandläkarutbildning i Norrland av samma kvalitet som den, vilken med”
delades vid de befintliga tandläkarhögskolorna.

De av Norrlandskommittén i omförmälda betänkande framlagda förslagen
bär ännu ej varit föremal för Kungl. Maj:ts prövning.

Tandläkarkommittén framhåller beträffande frågan om lämpligaste platsen
för den tilltänkta högskolekliniken, att flera städer av olika anledningar
kan komma i åtanke (Boden, Luleå, Umeå, Sollefteå, Östersund, Sundsvali).
1 första hand syntes dock någon av städerna Umeå eller Sundsvall
böra ifrågakomma. Representanter för båda dessa städer hade skriftligen
eller muntligen framlagt de skäl, som talade för den stad de representerade.
Enligt kommitténs mening erbjuder var och en av sistnämnda båda städer
i förening med kringliggande landsbygd ett någorlunda tillräckligt patientunderlag
för den utbildning, som skulle äga rum på kliniken. De sjukhus,
till vilka högskolekliniken skulle anslutas, vore i önskvärd grad utbyggda
på båda platserna. Kommunikationsmöjligheterna (järnväg och buss) syntes
i båda fallen vara jämförelsevis tillfredsställande. I fråga om patientunderlag
och kommunikationsmöjligheter syntes dock Sundsvall vara överlägset
Umeå. Emellertid torde Umeå enligt kommitténs mening ha ett
bestämt företräde framför Sundsvall på grund av sin centrala belägenhet
inom övre delen av Norrland, och kommittén har, särskilt med hänsyn till
denna omständighet, ansett sig böra förorda Umeå såsom förläggningsort
för högskolekliniken.

Såsom framgår av den förut lämnade redogörelsen för Norrlandskommitténs
förslag om inrättande i Norrland av en tandvårdsanstalt, vid vilken
tandläkarutbildning skulle äga rum, skulle den ifrågasatta anstalten
såväl i fråga om organisationen som beträffande finansieringen erhålla en
egenartad utformning. Tandläkarkommittén understyrker, att man även i
fråga om den av kommittén föreslagna odontologiska högskolekliniken
måste i bada de nämnda hänseendena framgå på i viss mån nya vägar.
Kommittén håller emellertid före, att förslaget anger den enda framkomliga
vägen att inom rimlig tid astadkomma en odontologisk undervisningsoch
forskningsanstalt i Norrland, som ger denna landsdel tillgång till en
specialiserad tandvård och vilken kan väntas komma att, åtminstone i
någon mån, öka tillgången på tandläkare inom folktandvården därstädes.
Förslaget förutsätter, som förut antytts, avsevärda ekonomiska åtaganden
från vederbörande landstings sida. Kommittén framhåller, att det härigenom
skulle bland annat bli möjligt att bereda högskoleklinikens lärare sådana
ekonomiska villkor, att man hade utsikt att till denna i en mindre
stad belägna, nordliga läroanstalt förvärva lärare, som vore skickliga tand -

Ku?igl. Maj:ts proposition nr 138

läkare och i fråga om de viktigare lärarbefattningarna tillika väl kvalificerade
för bedrivande av vetenskaplig forskning. Detta vore en förutsättning
för att utbildningen vid högskolekliniken skulle bli i stort sett likvärdig
med den, som under motsvarande studieperiod lämnas vid de fullständiga
tandläkarhögskolorna. Vidare skulle det bli möjligt att direkt
sammanknyta utbildningen vid högskolekliniken med folktandvården och
därigenom trygga tillgången på för undervisningen lämpliga patienter..

Kommittén har avsett, att högskolekliniken i Umeå skulle för klinisk
utbildning under 6:e—8:e studieterminerna från Stoekholmshögskolan varje
termin mottaga 16 elever (således 32 elever om året), vilka sedermera
vid ingången av den 9 terminen skulle atervända till Stockholmshögskolan
för att där avsluta sin utbildning samt tentera och avlägga examen.

Ny tandläkarhögskola i Göteborg

Genom förut angivna åtgärder skulle möjliggöras en höjning av antalet
årligen utexaminerade från Stoekholmshögskolan med högst 20. De bada
nuvarande tandläkarhögskolornas sammanlagda arliga examinationskapacitet
skulle således ökas från 180 till 200 studerande En dylik ökning av
examinationen är emellertid, understryker kommittén, ej tillräcklig för att
tillgodose det i landet förefintliga tandvårdsbehovet. Skulle detta behov
kunna någorlunda fyllas inom rimlig tid, bleve det nödvändigt att inrätta
en 3:e, av statsmakterna i princip redan beslutad tandläkarhögskola. Kommittén
anser, att man vid bestämmande av denna högskolas storlek bör
beakta, å ena sidan, att kostnaden för varje färdigutbildad elev är avsevärt
lägre vid en högskola, organiserad för ett jämförelsevis stort antal
elever, än vid en, som är avsedd för ett mindre antal, och a andra sidan,
att erfarenheten vid Stoekholmshögskolan under den gångna tiden visat,
att en odontologisk läroanstalt — även om den har en långvarig erfarenhet
att bygga på — endast med betydande svårighet kan svara för utbildningen
av ett elevantal, som bygger på en intagning av mer än 100 elever
om året. Under sådana omständigheter håller kommittén före, att den nya
tandläkarhögskolan bör organiseras för att kunna årligen mottaga högst
100 elever. Skulle mot förmodan behovet av tandläkare i framtiden minskas,
kunde examinationen vid Göteborgshögskolan utan större svårighet
anpassas efter det minskade tandläkarbehovet. En minskning av examinationen
kunde naturligtvis, om så befunnes påkallat, även äga rum vid de
båda nuvarande högskolorna.

Att efter tillkomsten av den medicinska högskolan i Göteborg den 3:e
tandläkarhögskolan bör förläggas till nämnda stad kunde ej gärna vara
föremål för delade meningar. Kommittén anser sig i sadant fall kunna räkna
med att Göteborgs stad ställer sig tillmötesgående vid den ekonomiska
uppgörelse mellan staten och staden, som måste föregå beslutet om högskolans
förläggande till Göteborg, och att högskolans verksamhet kan in -

Kiingl. Maj:ts proposition nr 138

ordnas i stadens folktandvård på sådant sätt, att garantier skapas för att
högskolans försörjning med patienter kan ordnas på ett tillfredsställande
sätt.

Den nya högskolans organisation bör enligt kommitténs mening på alla
väsentliga punkter ansluta sig till de äldre högskolornas.

Sammanlagt skulle de odontologiska läroanstalterna enligt kommitténs
förslag kunna årligen utexaminera högst 300 nya tandläkare, nämligen vid
Stockholmshögskolan högst 120, vid Malmöhögskolan högst 80 och vid
Göteborgshögskolan högst 100. Det verkliga antalet årligen utexaminerade
beräknas dock bliva något mindre än 300, eftersom åtskilliga av de elever,
som vunnit inträde vid läroanstalterna, avbryter sin utbildning, innan de
hunnit fram till examen. Antalet av dessa i förtid avgångna studerande
beräknar kommittén med stöd av hittills vunnen erfarenhet utgöra i medeltal
omkring sju procent av antalet nyintagna. Det sannolika antalet
årligen utexaminerade nya tandläkare skulle således komma att uppgå till
omkring 280. I jämförelse med den nuvarande årliga examinationen av
högst 180 tandläkare, efter avdrag för bortfallet sannolikt omkring 167,
innebär kommitténs förslag en ökning med högst 120, respektive 113.

Vid de tre tandläkarhögskolorna i Stockholm, Göteborg och Malmö
skulle enligt kommitténs förslag varje termin intas sammanlagt 150 studerande.
Kommittén föreslår, att intagningen skall äga rum centralt genom
kanslern för rikets universitet och de intagna fördelas mellan de olika högskolorna
på sådant sätt, att 50 studerande intas vid en var av dessa. För
elevernas intagning och fördelning föreslår kommittén följande ordning:

De 50 studerande, som varje termin intages vid Stockholmshögskolan,
uppdelas vid intagningen i en grupp på 34 elever, vilka under hela sin studietid
utbildas i Stockholm, Stoclcholmsgruppen, och en grupp på 16 elever,
vilka erhåller utbildning såväl i Stockholm som i Umeå, StockholmUmeå-gruppen.
Eleverna i sistnämnda grupp tillbringar först fem terminer
i Stockholm, sedan tre terminer i Umeå och därefter de sista två terminerna
i Stockholm. De 50 studerande, som intages vid Malmöhögskolan, uppdelas
vid intagningen i en grupp på 40 elever, vilka fullgör hela sin studietid
vid denna högskola, Malmögruppen, och en grupp på 10 elever, vilka
under de fem sista studieterminerna utbildas i Stockholm, Malmö-Stockholm-gruppen.
De 50 studerande, som intages vid Göteborgshögskolan,
tillbringar hela sin studietid vid nämnda högskola. — Kommittén förutsätter,
att man vid intagning av de studerande vid Stockholmshögskolan, som
skall tilldelas Stockholm-Umeå-gruppen, söker lämna företräde åt sökande,
som har sitt hemvist i Norrland.

Fördelningen enligt kommitténs förslag av de studerande varje termin
under de fyra olika studieperioderna framgår av följande tablå.

Kungl. Maj ds ''proposition nr 138 43

Studieperiod	Tandläkarhögskolan i Stockholm	Odontologiska högskole-kliniken i Umeå	Tandläkar-högskolan i Malmö	Tandläkar-högskolan i Göteborg
1. Prekliniska studieåret (term. 1, 2)	50 (Stockholmsgruppen 34 + Stockholm-Umeå-gruppen 16)	—	50 (Malmögruppen 40 + Malmö-Stockholm-gruppen 10)	50
2. Propedeutiska studieperioden (term. 3, 4, 5)	50		50	50
3. Kliniska stu-dieperioden (term. 6,7,8)	44 (Stockholmsgruppen 34 + Malmö-Stockholm-gruppen 10)	16 Stockholm- Umeå-gruppen	40 Malmögruppen	50
4. Avslutnings-året (term. 9, 10)	60 (44 + Stockholm-Umeå-gruppen 16)		40	50

Reservation och särskilt yttrande

Ledamoten Maunsbacli anser sig icke kunna biträda kommittémajoritetens
förslag om förläggande till Umeå av en till tandläkarhögskolan i
Stockholm ansluten högskoleklinik. Sammanfattningsvis kan Maunsbachs
ståndpunkt anges sålunda.

Möjligheterna att besätta de inom folktandvården i Norrland inrättade
tandläkartjänsterna är numera i stort sett desamma som inom riket i dess
helhet. Den 1 november 1953 hade 195 av landets 963 då tjänstgörande
distriktstandläkare sin verksamhet i Norrland. Antalet lediga tjänster i
hela landet var vid samma tidpunkt 100 varav 20 i Norrland. Att inrätta
en ofullständig undervisningsanstalt i Umeå skulle innebära att man gick
emot det odontologiska undervisningsväsendets utveckling mot fullständiga
och självständiga högskolor. Detta experiment kommer att ställa sig
mycket dyrbart för det allmänna. Även om det för de studerande skulle
vara av ett visst värde att redan före examen i praktiken få utöva folktandvård
i Norrland måste splittringen av studierna både av ekonomiska
skäl och ur effektivitetssynpunkt vara en avgjord nackdel. Trots att löneförmånerna
kan te sig relativt förmanliga för lärarna genom en kombination
av stats- och landstingstjänst, är det tveksamt om man under nuvarande
förhållanden kan få tillräckligt antal kvalificerade lärarkraftei.
Dessutom måste man beakta, att det klientel, som en tandläkarspecialist
i första hand önskar ägna sig åt, i Umeå med omnejd är mycket begränsat.
Under många år kommer det därför troligen att råda brist på goda lärarkrafter,
som vill söka sig till en högskoleklinik i Norrland. Da kravet pa
en fullgod utbildningsstandard inte kan eftersättas ter sig sålunda Umeåförslaget
allt för äventyrligt. Hela Umeåprojektet får anses vara en halvmesyr3och
inte ens norrlänningarna själva torde i längden komma att vara
tillfredsställda med det.

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 138

Maunsbach understryker, att kraftåtgärder erfordras för eu snabb utökning
av tandläkarkåren. En ökad årlig intagning av minst 100 studenter
maste komma till stand. led hänsyn till behovet av att i möjligaste mån
förkorta tiden för fullföljandet av folktandvårdens utbyggnadsprogram
tillstyrker Maunsbach förslaget om en ytterligare ökning med 20 elever
per år eller med sammanlagt 120 årligen. Av dessa borde 20 givas fullständig
utbildning vid tandläkarhögskolan i Malmö, vars examinationskapacitet
salunda skulle utökas från 80 till 100 per år. MAunsbach anför
härom huvudsakligen följande.

Denna utbyggnad av Malmöhögskolan har av kommittén beräknats
till 400 000 kronor för själva byggnaden samt 350 000 kronor för
komplettering av utrustningen. De årliga driftskostnaderna beräknas
öka med . endast 95 000 kronor. Förslaget innebär sålunda en ur
statsfinansiell synpunkt synnerligen förmånlig lösning. Vidare har förslaget
förutsättning att snabbt kunna genomföras. Utökningen med 120
studenter får anses vara en till viss del temporär företeelse, vilket vtterhgare
talar för att ökningen med 20 studenter utöver de 100 i Göteborg bör
komma till stånd vid den redan förefintliga Malmöhögskolan. En återgång
till det nuvarande antalet 80 ärligen intagna studenter synes nämligen
relativt lätt kunna ske vid Malmöhögskolan.

Enligt ett av ledamoten Oldmark avgivet särskilt yttrande har under
årtiondet 1940—50 antalet svenska tandläkare i folktandvården ökat från
36 till 524 (488 stycken), medan totalantalet verksamma svenska tandläkare
stigit från 2 259 till 3 058 (799 stycken). För privatpraktiken hade
alltså endast 311 tillkommit. Av dessa hade cirka 45 tagit anställning inom
försvaret, minst 100 vid tandläkarhögskolorna samt ett mindre antal vid
sjukhus, industrier m. m. Även om flertalet av dessa senare tjänster vore
halvtidsanställningar, minskades andelen av tandläkare, som ginge till privatpraktik,
avsevärt. Folktandvården och annan offentlig tjänst hade således
under tioårsperioden fått ett tillskott, som motsvarade grovt räknat
tre fjärdedelar av ökningen i antalet verksamma tandläkare. Oldmark
förordar en intagning av 280 studenter per år, fördelade med 100 i Stockholm,
80 i Malmö och 100 i Göteborg. Även en intagning av 280 om året
komme emellertid sannolikt att ge en överproduktion av tandläkare redan
under 1970-talet.

I en särskild skrivelse har kommitténs övriga ledamöter bemött Qldmarks
särskilda yttrande. Av skrivelsen framgår bland annat följande.

Genom ledamoten Westin har kommittén gjort en utredning för att
klarlägga fördelningen av de 1 043 under åren 1940—49 examinerade nya
tandläkarna mellan privatpraktik och folktandvårdstjänster. Härvid återfanns
endast 271 av de nya tandläkarna på tjänster inom folktandvården
den 1 januari 1950. Endast omkring en fjärdedel av de under tioårsperioden
utexaminerade tandläkarna hade salunda kommit folktandvården till
godo. Vidare redovisades den 1 januari 1953 på folktandvårdens tjänste -

Kungl. Maj:ts proposition nr 138

ställningar endast 199 av de 1 203 tandläkare, som utexaminerats under
perioden 1940—50. Detta motsvarar en sjättedel av hela antalet under 11
år från båda högskolorna utexaminerade svenska tandläkare. Av undersökningen
framgår slutligen att folktandvården nu efter 14 års arbete äger
en kärna av verksamma svenska tandläkare till ett antal av omkring 400
—450. Detta motsvarar något mellan 10—15 procent av de 3 435 verksamma
svenska tandläkarna vid utgången av 1952.

Remissyttranden

Medicinska fakulteten vid universitetet i Lund anser, att behovet av
tandläkare borde kunna minska, om till tandläkarnas förfogande stod ''dental
hygienists’ d. v. s. personal som under tandläkares kontroll självständigt
utförde visst arbete. Gifta kvinnliga tandläkare borde i större utsträckning
kunna utnyttjas inom folktandvården genom halvtidsanställning.
Slutligen borde övervägas, om man inte inom tandvården kunde vinna
mer genom ett mera verksamt ekonomiskt understödjande av odontologisk
forskning än genom att öka examinationen av tandläkare.

Lärarkollegiet vid karolinska mediko-kirurgiska institutet framhåller, att
i den mån svårigheter förelåge att fylla behovet av tandläkare i Norrland,
vore tanken på en högskoleklinik i Umeå riktig. Kollegiet tillstyrker den
av kommittén föreslagna lösningen av problemet med tandläkarbristen
under förutsättning, att ett tandläkarbehov av den storleksordning kommittén
räknat med bleve bestående för en längre tidsperiod.

Lärarkollegiet vid medicinska högskolan i Göteborg anser, att den statistiska
utredningen visar, att en avsevärd ökning av de odontologiska
läroanstalternas utbildningskapacitet är nödvändig för att tillgodose landets
behov av tandläkare. De redan befintliga tandläkarhögskolorna kunde
icke lämpligen utbyggas för att täcka detta behov. Därför måste en tredje
högskola inrättas. Göteborg vore den enda plats i landet, dit en ny högskola
kunde förläggas. En placering av högskolan i anslutning till den medicinska
högskolans teoretiska institutioner samt Sahlgrenska sjukhuset förefaller
kollegiet synnerligen fördelaktig.

Lärarkollegiet vid tandläkarhögskolan i Stockholm tillstyrker kommitténs
förslag både beträffande tandläkarliögskolan i Göteborg och kliniken
i Umeå. Den föreslagna Umeåkliniken skulle fylla en ytterst viktig uppgift.
Utöver vad kommittén nämnt borde vid kliniken anordnas fortbildningskurser
för i Norrland verksamma tandläkare. En allvarlig brist vid
denna klinik bleve emellertid att den icke avsetts omfatta en särskild röntgenavdelning.
Beträffande beräkningen av procenttalet för anslutning till
regelbunden tandvård anser lärarkollegiet statistikutskottets antaganden
väl optimistiska vad anginge åldersgrupperna 15—25 år och över 45 år.
Kollegiet anser, att man svårligen kan räkna med större anslutning än

Kungl. Majds proposition nr 138

maximalt 80 respektive 50 procent. I en dansk sakkunnigutredning 1949
räknade man med 7o procents anslutning mom ungdoms- och vuxentandvården,
trots att tandvården förutsattes vara kostnadsfri. Kollegiet anser
sig för närvarande böra acceptera det årliga tillskott av nya tandläkare,
som kommittén funnit erforderligt. Om elevintagningen ökade till 300, borde
man noga följa utvecklingen och vid tendenser till överproduktion av
tandläkare minska intagningen. Lärarkollegiet påpekar, att 1945 års riksdag
ansag en tandläkarhögskola med en årlig intagning av 80 elever som
det lämpligaste ur forsknings- och undervisningssynpunkt. Möjligheterna
att fa lärare tdl tandläkarhögskolan i Göteborg och kliniken i Umeå ter sig
enligt kollegiet i varje fall ljusare nu än då tandläkarhögskolan i Malmö
inrättades.

Tandläkarhögskolans lärarförening Stockholm avstyrker Umeåförslaget
samt anför vidare att en rundfråga inom föreningen visat, att något intresse
icke förelåge att söka lärarbefattningar vid Umeåkliniken med den
utformning kommittén föreslagit. Den ökade examinationen borde i första
band förläggas till Göteborg. Skulle en ökad examination i Malmö stöta
på alltför stora svårigheter syntes Göteborgshögskolan kunna utvidgas till
att mottaga 120 studenter årligen.

Lärarkollegiet vid tandläkarhögskolan i Malmö är av den uppfattningen,
att en verklig brist på tandläkare föreligger. Sett från dagens tandvårdssituation
framstode en 100-procentig anslutning inom åldersgrupperna 7—
25 år som en utopi. Kollegiet kan icke tillstyrka Umeåförslaget samt avstyrker
bestämt förslaget om gruppförflyttning av studenter mellan tandläkarhögskolorna
i Malmö och Stockholm. Däremot tillstyrkes inrättandet
av en högskola i Göteborg.

Odontologiska föreningarna i Stockholm och Malmö anser troligt, att
en intagning av 280 studerande per år kommer att leda till en överproduktion
av tandläkare. Föreningarna biträder förslaget om inrättande av en
ny tandläkarhögskola i Göteborg. Däremot avstyrkes Umeåförslaget. Ännu
fem år efter Malmöhögskolans inrättande funnes obesatta lärarposter där.
Det torde därför bli svårt att få lärare till Umeå. Många studenter hade
familj och för dessa bleve det svårt att byta bostad. Studiekostnadema
ökades omotiverat för Stockholm-Umeå-gruppen och Malmö-Stockholmgruppen.
Vårt land hade begränsade tillgångar av akademisk arbetskraft.
Till vårterminens intagningar hade de senaste åren de sökande endast med
något tiotal överstigit antalet platser. Ökad intagning av tandläkarstuderande
skulle därför medföra en kraftig kvalitativ standardsänkning av
tandläkarkåren.

Universitetskanslern har funnit sig kunna godtaga kommitténs förslag
rörande utökningen av elevintagningen. På de av kommittén anförda skälen
har kanslern blivit övertygad om lämpligheten av att högskolekliniken
i Umeå kommer till stånd. Vidare tillstyrker kanslern den ökade intag -

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 138

ningen med 10 per termin i Malmö under de fem första terminerna. Beträffande
tandläkarhögskolan i Göteborg anser sig kanslern doek i dagens
läge icke kunna sträcka sig längre än till att förorda ett principbeslut. I
första hand borde nämligen frågan om den prekliniska utbildningen vid de
äldre tandläkarhögskolorna lösas. Vid planering av byggnadsarbetena vid
medicinska högskolan i Göteborg borde hänsyn tagas till undervisningen
av tandläkarstuderande. I sinom tid borde en organisationskommitté utses
för den nya högskolan. Utrustningen av Umeåkliniken borde anförtros
åt den nu förefintliga utrustningskommittén för tandläkarhögskolorna.

Medicinalstyrelsen förordar på längre sikt intagning av 100 elever
i Stockholm, 80 i Malmö och 80 i Göteborg. Styrelsen anser, att Sverige
intar en mycket god ställning beträffande antalet tandläkare i förhallande
till invånarantalet. År 1952 var sålunda antalet invånare per yrkesutövande
tandläkare i Sverige 1 870. Endast i Norge och Israel förelåg en
gynnsammare situation. Kommitténs beräkningar av tandvårdsbehovet, i
den mån de stödjer sig på statistikutskottets antaganden om behandlingstid
och anslutningsprocent, anser styrelsen vara för högt tilltagna. För att
fylla det aktuella behovet av tandläkare bör enligt styrelsens
mening provisoriska anordningar vidtagas, som snabbt kan föra till målet.
De av kommittén föreslagna utbildningsanstalterna komme nämligen tidigast
i mitten på 1960-talet att påverka antalet tandläkare. Styrelsen
föreslår, att man undersöker möjligheterna för ett antal svenska studenter
att bedriva studier utomlands. Härvid borde särskilda resebidrag eller höjda
stipendier övervägas för studenter, som förbinder sig att efter utbildningen
utomlands tjänstgöra inom folktandvården. Styrelsen tillstyrker inrättandet
av en ny tandläkarhögskola i Göteborg. En närmare anknytning
av denna institution till medicinska högskolan och till Sahlgrenska sjukhuset
borde eftersträvas för att bland annat nedbringa kostnaderna. Styrelsen
finner de av kommittén anförda skälen för en högskoleklinik i Umeå
så betydelsefulla, att styrelsen vill tillstyrka densamma trots sin restriktiva
bedömning av utbildningsbehovet. Antalet utbildningsplatser vid kliniken
borde dock omprövas i anslutning till en omprövning av antalet elever vid
tandläkarhögskolan i Stockholm.

Medicinalstyrelsens utlåtande i vad avser Umeåkliniken omfattas endast
av generaldirektören. Övriga ledamöter och föredraganden avstyrker inrättandet
av Umeåkliniken, i varje fall i nuvarande läge.

Statskontoret har icke funnit anledning till erinran mot att den årliga
intagningen av elever i enlighet med kommitténs förslag ökas från 180
till 300. Inrättandet av Umeåkliniken avstyrkes. Frånsett olägenheter ur
administrativ synpunkt skulle kliniken medföra betydande kostnader för
statsverket. Enligt kommitténs beräkningar skulle statens engångskostnader
bli 1,66 miljoner kronor samt de årliga driftkostnaderna man. 790 000
kronor. Om i stället, som kommittéledamoten Maunsbach i sin reservation

Kungl. Maj:ts proposition nr 188

föreslagit, Malmöhögskolan utbygges för 20 elever under hela studietiden,
kunde avsevärda kostnadsbesparingar vinnas. Statskontoret tillstyrker inrättande
av en ny tandläkarhögskola i Göteborg.

Försvarets sjukvårdsstyrelse bär intet att erinra mot kommitténs betänkande.

Stadsfullmäktige i Malmö anser, att kommitténs uppfattning, att det i
Malmö skulle föreligga en bristande tillgång på patienter för en utökad
klinisk undervisning, icke är tillräckligt grundad. Stadsfullmäktige ansluter
sig därför till kommittéledamoten Maunsbachs reservation.

Stadsfullmäktige i Göteborg har förklarat sig i huvudsak tillstyrka kommittéförslaget
angående inrättande och drift av en tandläkarhögskola i
Göteborg.

Stadsfullmäktige i Umeå tillstyrker förslaget om en högskoleklinik i
Umeå. Denna klinik borde inrättas före inrättandet av en ny högskola
på annat håll i landet. Förhållandena på tandvårdens område vore sämst
i övre Norrland och där allra sämst just i Västerbotten.

VÖsterbottens Iöms landstings förvaltningsutskott tillstyrker förslaget om
en högskoleklinik i Umeå samt hemställer om skyndsam behandling av
ärendet på grund av dess brådskande natur. Utskottet understryker, att
rekryteringen till universitet och högskolor visat sig i icke obetydlig utsträckning
vara territoriellt bunden. För den norrländska ungdomen skulle
det därför bli av stor betydelse, icke minst ekonomiskt, att erhålla högskoleutbildning
i Norrland. Förvaltningsutskottet uttalar en förhoppning
att det skall bli möjligt att även förlägga undervisningen under 3:e—5:e
terminerna till Umeåkliniken. Av 36 anställda distriktstandläkare i Västerbotten
vore 12 utlänningar och 19 stipendiater. Av övriga fem vore en
finsk och en estnisk tandläkare, vilka erhållit svenskt medborgarskap. Av
dessa fem hade två begärt entledigande.

Svenska landstingsförbundet anser, att kommitténs förslag om en ökning
av den årliga intagningen av studerande till 300 är att betrakta såsom
ett minimum. I egenskap av sammanslutning av huvudmän för folktandvården
påyrkar landstingsförbundet, att frågan om ökad examination av
tandläkare löses på ett sådant sätt, att folktandvårdsorganisationens behov
av tandläkare verkligen tillgodoses. Ännu drygt 15 år efter folktandvårdens
tillblivelse kämpade den med stora svårigheter att erhålla kompetenta
tandläkare. Förbundet framhåller, att av folktandvårdens tandläkare är
omkring 30 procent av utländsk härkomst, omkring 50 procent svenska
tandläkare; de återstående 20 procenten fördelar sig ungefär lika på stipendiater
och vakanser. De svenska tandläkarna ginge i första hand till
flermansklinikerna i städer och större samhällen, medan 1-mans och 2-mans
klinikerna på landsbygden till största delen sköttes av utländska tandläkare.

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 138

Svenska tandläkare-sällskapet och Sveriges tandläkarförbund avstyrker
förslaget om en högskoleklinik i Umeå samt föreslår, att en fullständig
högskola inrättas i Göteborg med en intagningskapacitet av högst 60 elever
om året och att, sedan den nya högskolan i Göteborg färdigställts, en
intagning av sammanlagt 240 elever per år tillsvidare äger rum för att
fylla det akuta behovet av tandläkare. Sedan det akuta behovet tillfredsställts
bör intagningen nedskäras. Vidare hemställer organisationerna, att
den odontologiska forskningen stimuleras genom väsentligt ökade anslag,
vilket med största sannolikhet skulle ge en förhållandevis stor utdelning
och relativt snart lämna direkta, positiva resultat ägnade att minska behovet
av tandläkare. Den av kommittén för åldersgruppen 7—25 år förutsatta
100-procentiga anslutningen till regelbunden tandvård borde reduceras
till cirka 90 procent. Beträffande de återstående åldersgrupperna, 25—
45 år samt 45 år och däröver, kunde man möjligen räkna med 70 respektive
50 procents anslutning. Organisationerna framhåller även, att obetydliga
förändringar i kommitténs siffror för behandlingstiden medför stora utslag
i det beräknade tandläkarbehovet. Beträffande tandläkare över 65 år fann
organisationerna vid en undersökning för denna grupp en effektivitet av
30 på 100 tandläkare.

Göteborgs tandläkare-sällskap föreslår, att det totala antalet intagna
elever per år vid rikets tandläkarhögskolor normalt ej överstiger 240 samt
att tandläkarhögskolan i Göteborg planeras för högst 60 intagna elever
per år. Sällskapet framhåller, att man i U.S.A. numera planerar tandläkarhögskolorna
för högst 60 elever. Temporärt borde de tre högskolorna genom
provisoriska anordningar kunna utexaminera ytterligare 20 tandläkare
per år.

Departementschefen

Tandsjukdomarna har i vårt land en mycket stor spridning, och samhällets
sammanlagda årliga utgifter för tandvård uppgår till avsevärda belopp. En
på tandsjukdomarnas orsaker speciellt inriktad forskning bedrives för närvarande
i de flesta länder, bland annat här i landet med stöd av statsmedel.
Man torde emellertid ha att räkna med att de resultat, som kan förväntas
av på denna forskning grundade direkta tandsjukdomsbekämpande åtgärder
och på densamma stödd upplysningsverksamhet, kan uppnås först på
förhållandevis lång sikt.

Sedan 1938 års riksdag fattat beslut om anordnande av allmän folktandvård,
påbörjades under främst landstingens ledning — med stöd av statsmedel
— uppbyggandet av en särskild folktandvårdsorganisation. Denna
organisation, som ännu håller på att utbyggas, har under de år, varunder
den varit i verksamhet, visat sig vara till stort gagn för att bekämpa

4 — Bihang till riksdagens ''protokoll 1955. 1 samt. Nr 138

Kungl. Maj:ts proposition nr 138

tandsjukdomarnas härjningar bland de breda lager av vårt folk, vilka tidigare
huvudsakligen av ekonomiska skäl icke haft möjlighet till mera regelbunden
tandvård. Folktandvårdens huvudmän har emellertid vid utbyggandet
av den planerade folktandvårdsorganisationen alltifrån början haft
att kämpa med stora svårigheter, vilka försenat organisationens utbyggande
och hämmat dess effektivitet. Dessa svårigheter har legat och ligger
fortfarande otvivelaktigt främst i den bristande tillgången på tandläkare,
som är villiga att taga anställning inom folktandvårdsorganisationen och
kvarstå i sådan anställning. Den utökning av det odontologiska undervisningsväsendets
utbildningskapacitet, som beslutades av 1946 års riksdag,
har hittills icke medfört ett nämnvärt ökat tillskott av tandläkare till folktandvårdsorganisationen
.

Det rådande läget inom folktandvården må här belysas med några sifferuppgifter.
Den 1 juli 1954 fanns inrättade omkring 470 distriktstandpolikliniker,
men av dessa hade ett tiotal för tillfället måst stängas på grund av
brist på tandläkare. Antalet tjänstgörande distriktstandläkare utgjorde vid
samma tidpunkt ungefär 1 000. Av dessa var icke mindre än omkring 350
utländska tandläkare och cirka 240 sådana svenska tandläkare, som genom
mottagande av stipendier förbundit sig att tjänstgöra viss tid inom folktandvårdsorganisationen.
Det till folktandvården fast knutna antalet
svenska tandläkare utgjorde sålunda blott omkring 410. Här återgivna
siffror torde böra ses mot bakgrunden av att det enligt de vid nämnda
tidpunkt gällande folktandvårdsplanerna skall finnas tillhopa omkring 680
distriktstandpolikliniker med sammanlagt cirka 1 700 distriktstandläkare.

Tandläkarkommittén har i sitt betänkande framhävt den stora bristen
på tandläkare inom folktandvårdsorganisationen och påpekat, att i detta
hänseende ett verkligt nödläge råder i vissa trakter. Svenska landstingsförbundet
har understrukit kommitténs nu återgivna uttalande och särskilt
framhållit, att distriktstandläkartjänsterna vid landsbygdens — från folktandvårdssynpunkt
särskilt betydelsefulla — en- eller tvåmanskliniker hittills
i regel endast kunnat rekryteras med utländska tandläkare.

Kommittén har med hänsyn till den rådande stora bristen på tandläkare
inom folktandvårdsorganisationen och på grundval av en för en prognos
av landets framtida behov av tandläkare verkställd omfattande statistisk
undersökning funnit en väsentligt ökad examination av tandläkare nödvändig.
Endast om en dylik ökad examination kommer till stånd, anser
kommittén det möjligt att få alla nu inrättade tandläkartjänster inom folktandvårdsorganisationen
tillsatta med ordinarie innehavare samt att därefter
realisera den planerade och förutsatta fulla utbyggnaden av nämnda
organisation. Så länge marknaden för de privatpraktiserande tandläkarna
icke är någorlunda mättad, är enligt kommitténs mening åtgärder, som
endast innebär en mindre ökning av examinationskapaciteten, icke tillräckliga
för att avhjälpa folktandvårdsorganisationens rekryteringsproblem.

Kungl. Maj:ts proposition nr 138

Kommitténs majoritet har vid ett mera allmänt bedömande av det nuvarande
och framtida tandläkarbehovet ansett det i och för sig önskvärt,
att det odontologiska undervisningsväsendet så utbyggdes, att ytterligare
150 eller sammanlagt 330 elever kunde intagas varje år. Då emellertid
enligt den förutnämnda statistiska undersökningen en dylik utökning av
den årliga elevintagningen i sinom tid skulle kunna leda till en viss överproduktion
av tandläkare, har kommittémajoriteten funnit sig böra stanna
vid att föreslå, att den årliga elevintagningen ökas med 120 till 300. En av
kommitténs ledamöter har ansett en ökning av intagningskapaciteten till
280 elever per år tillräcklig.

Den av kommitténs majoritet föreslagna ökningen av elevintagningen
tillstyrkes av flertalet remissinstanser, däribland statskontoret, universitetskanslern,
lärarkollegierna vid tandläkarhögskolorna i Stockholm och
Malmö samt svenska landstingsförbundet. Nämnda förbund har i egenskap
av sammanslutning av huvudmän för folktandvården ansett sig böra kraftigt
understryka, att frågan om ökad examination av tandläkare bör lösas
på ett sådant sätt, att folktandvårdsorganisationens behov av tandläkare
verkligen tillgodoses. Medicinalstyrelsen föreslår på längre sikt en årlig
intagning av 260 elever men förordar därutöver särskilda åtgärder, som
enligt styrelsens förmenande skulle kunna bidraga till att fylla det aktuella
behovet av tandläkare. Svenska tandläkaresällskapet och Sveriges tandläkarförbund
anser en årlig intagning av 240 elever tillräcklig. De remissinstanser,
som icke biträtt kommittémajoritetens förslag, har som skäl härför
anfört bland annat, att kommittén räknat med en alltför hög procentuell
anslutning till regelbunden tandvård inom vissa åldersgrupper.
Samma uppfattning har även framförts av några av de remissinstanser,
som tillstyrkt kommittémajoritetens förslag.

För egen del kan jag inte finna annat än att nyssnämnda remissinstanser
fäst uppmärksamheten på en svaghet i kommitténs statistiska undersökning
för en prognos av det framtida tandläkarbehovet. Samtidigt bör emellertid
starkt framhävas, att med all sannolikhet tendensen i tandvårdsutövningen
på grund av odontologiens utveckling och nyorientering går
mot en förlängning av behandlingstiden för såväl barn- som vuxentandvård.
Vad beträffar barntandvården torde detta framgå bland annat därav,
att antalet barn, som beräknas kunna erhålla behövlig tandvård av en
tandläkare, angives till allt lägre siffror. I fråga om särskilt vuxentandvården
må framhållas, att medan tandläkaren tidigare i regel gick direkt
till behandling av en föreliggande tand- eller bettskada numera ofta ett
tidsödande arbete nedlägges på exempelvis röntgenundersökning, bettanalys
och laboratorieprov samt uppgörande av behandlingsförslag, innan själva
behandlingen igångsättes. Härtill kommer att tandlossnandets sjukdomar,
de s. k. parodontopatierna, vilka i allmänhet fordrar tidskrävande undersökning
och behandling, alltmer ökar. Såsom förut påpekats torde man

Kuncjl. Maj:ts proposition nr 138

därför i framtiden ha att räkna med en förlängning av den genomsnittliga
tidsåtgången för behandlingen av varje enskild patient. Av den inom kommittén
verkställda statistiska undersökningen för en prognos av det framtida
tandläkarbehovet framgår, att även en relativt obetydlig förlängning
av den genomsnittliga behandlingstiden medför en rätt väsentlig ökning
av det behövliga antalet tandläkare. Med hänsyn till vad jag nu anfört
anser jag mig böra biträda kommittémajoritetens uppfattning, att det
odontologiska undervisningsväsendet, som för närvarande årligen kan mottaga
180 nya elever, bör så utbyggas, att ytterligare 120 eller sammanlagt
300 elever kan intagas varje år.

Enligt kommittémajoritetens mening skulle den föreslagna ökningen
av den årliga elevintagningen med 120 enklast kunna uppnås genom dels
en utbyggnad av den nuvarande tandläkarhögskolan i Malmö för intagning
av ytterligare 20 eller sammanlagt 100 elever per år, dels inrättande av
en tredje tandläkarhögskola för intagning av 100 elever per år. Då vid
tandläkarhögskolan i Stockholm skulle intagas oförändrat 100 elever per
år, skulle genom förutnämnda åtgärder den sammanlagda årliga elevintagningen
uppgå till 300. Kommittémajoriteten har ansett sig böra föreslå,
att en — redan av 1945 års riksdag i princip beslutad — tredje tandläkarhögskola
nu inrättas och att denna förlägges till Göteborg. Däremot
har kommittémajoriteten funnit sig icke böra förorda en sådan utbyggnad
av Malmöhögskolan, att där kunde intagas ytterligare 20 elever per år för
utbildning under hela studietiden. För åstadkommande av en motsvarande
ökning av den årliga elevintagningen föreslår kommittémajoriteten i stället
vissa samordnade åtgärder, som innebär att en odontologisk högskoleklinik
inrättas i Umeå såsom annex till Stockholmshögskolan samt att en partiell
utbyggnad sker av sistnämnda högskola och Malmöhögskolan för utbildning
av ett ökat antal elever under viss del av studietiden. De sammanlagda
årliga driftkostnaderna för högskolekliniken och den partiella utökningen
av de båda högskolornas utbildningskapacitet beräknas till 832 000
kronor för statens del. Dessutom kräves engångsanslag av statsmedel å
tillhopa omkring 1 750 000 kronor för anskaffande av erforderlig utrustning.
Nu nämnda drift- och engångskostnader belöper i all huvudsak på
högskolekliniken i Umeå. Landstinget i Västerbottens län har utfäst sig
att kostnadsfritt tillhandahålla erforderliga lokaler för högskolekliniken,
som även skulle tjänstgöra såsom centraltandpoliklinik för landstingsområdet.
En av kommitténs ledamöter har ansett sig av, bland annat, finansiella
skäl icke kunna tillstyrka nu avsedda samordnade åtgärder för en
ökning av elevintagningen. Nämnde ledamot har i stället föreslagit en
sådan utbyggnad av Malmöhögskolan, att där kan intagas ytterligare 20
elever per år för utbildning under hela studietiden. Ifrågavarande utbyggnad
har beräknats medföra en höjning av de årliga driftkostnaderna för

Kungl. Maj:ts proposition nr 138 53

högskolan med 95 000 kronor och fordra engångsanslag å tillhopa 750 000
kronor.

Vad beträffar den av kommittén föreslagna nya tandläkarhögskolan i
Göteborg har kostnaderna för den för högskolans inrymmande erforderliga
nybyggnaden — efter kostnadsnivån den 1 juli 1953 — approximativt uppskattats
till omkring 17 miljoner kronor. Kostnaderna för behövlig utrustning
för högskolan har beräknats till cirka 4 miljoner kronor.

Därest ritningar och förberedande arbeten för högskolebyggnaden utföres
under budgetåret 1955/56 samt byggnaden uppföres under budgetåren
1956/59, under iakttagande av att de lokaler, som erfordras för tredje
terminens undervisning, står färdiga till vårterminen 1958, skulle den prekliniska
undervisningen, alltså de båda första terminernas undervisning,
kunna börja vårterminen 1957 och de första tandläkarna utexamineras i
december 1961.

Enligt min mening talar emellertid flera skäl för att frågan om, vid
vilken tidpunkt möjlighet kan föreligga att påbörja nyssnämnda nybyggnad,
bör bedömas i ett vidare sammanhang. Jag anser mig sålunda här
böra framhålla, att byggnadsstyrelsen i skrivelser den 31 augusti 1954 och
den 16 februari 1955 framlagt förslag angående vissa nybyggnader för medicinska
fakulteten vid Göteborgs universitet, avseende fem institutionsbyggnader
samt en byggnad för administration och bibliotek. De totala
byggnadskostnaderna har av byggnadsstyrelsen överslagsvis beräknats till
28 miljoner kronor. Enligt en av byggnadsstyrelsen under hand föreslagen
planläggning skulle två institutionsbyggnader (anatomi och histologi) uppföras
under januari 1956—våren 1958 och återstående tre institutionsbyggnader
(medicinsk kemi, farmakologi och fysiologi) under hösten 1957
—sommaren 1960. Byggnadskostnaderna för de fem institutionsbyggnaderna
har preliminärt beräknats till omkring 25 miljoner kronor.

I anslutning härtill må även nämnas, att en omfattande utbyggnad av
Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg för närvarande pågår. Ifrågavarande utbyggnad
har enligt en från sjukhusdirektionen i Göteborg erhållen uppgift
kostnadsberäknats till sammanlagt omkring 75 miljoner kronor.

Enligt min mening är det av arbetsmarknadspolitiska och statsfinansiella
skäl icke möjligt att samtidigt uppföra de för medicinska fakulteten
och tandläkarhögskolan erforderliga nybyggnaderna. I ett sådant läge anser
jag av olika skäl de för medicinska fakulteten avsedda nybyggnaderna —
i varje fall de förutnämnda fem institutionsbyggnaderna — böra uppföras
före den för tandläkarhögskolan erforderliga nybyggnaden. Jag har för avsikt
att inom kort föreslå, att anslag för nästa budgetår utverkas för påbörjande
av två av de planerade institutionsbyggnaderna.

Därest den för tandläkarhögskolan erforderliga nybyggnaden skulle uppföras
före den i det föregående omnämnda nybyggnaden för administration
och bibliotek, bör — enligt vad som inhämtats från byggnadsstyrelsen —

Kungl. Maj:ts proposition nr 138

uppförandet av nybyggnaden för tandläkarhögskolan påbörjas under september
1959. Denna byggnad bör i så fall kunna vara färdig våren 1962.
Under förutsättning att lokalerna för den propedeutiska studieperioden kan
börja tagas i anspråk från och med vårterminen 1961, skulle den prekliniska
undervisningen kunna börja vårterminen 1960 och de första tandläkarna
kunna utexamineras i december 1964.

För planeringen av erforderliga åtgärder för ökad examination av tandläkare
är det av avgörande betydelse, om det av byggnadsstyrelsen skisserade
tidsschemat för uppförande av den nybyggnad, som erfordras för inrättande
av en tandläkarhögskola i Göteborg, kan godtagas från arbetsmarknadspolitiska
och statsfinansiella synpunkter. För egen del anser jag,
att man måste räkna med såsom möjligt, att påbörjandet av nämnda nybyggnad
från nu avsedda synpunkter måste uppskjutas till senare tidpunkt
än som angivits i byggnadsstyrelsens tidsschema.

Av skäl, som här anförts, anser jag mig icke kunna tillstyrka, att förslag
nu framlägges för riksdagen om inrättande av en ny tandläkarhögskola
i Göteborg. Samtidigt vill jag emellertid understryka, att jag anser att en
dylik högskola bör komma till stånd, så snart det från arbetsmarknadspolitiska
och statsfinansiella synpunkter blir möjligt. I detta sammanhang
får jag erinra om att 1945 års riksdag redan i princip beslutat, att en tredje
tandläkarhögskola skall inrättas. Att denna efter tillkomsten av en medicinsk
läroanstalt i Göteborg bör förläggas till denna stad torde väl knappast
behöva vara föremål för delade meningar.

Med hänsyn till vad jag förut anfört i fråga om tidpunkten för möjligheten
att förverkliga förslaget om inrättandet av en tandläkarhögskola i
Göteborg har jag ansett mig böra till ingående övervägande upptaga frågan
om vilka åtgärder, som i nuvarande läge kan ifrågakomma för att snarast
möjligt öka examinationen av tandläkare. En snabbt verkande ökning av
examinationen framstår nämligen som högst angelägen i synnerhet med
tanke på den trängande bristen på tandläkare inom folktandvårdsorganisationen.
Jag har därför låtit en särskild beredning1 inom ecklesiastikdepartementet
närmare undersöka de åtgärder, som med hänsynstagande till föreliggande
organisatoriska och ekonomiska förutsättningar skulle kunna vidtagas
för att så snart ske kan öka det odontologiska undervisningsväsendets
utbildningskapacitet. Nämnda beredning har sammanfattat sina förslag
i en promemoria — i det följande benämnd departementspromemorian
— för vilken jag kommer att närmare redogöra längre fram. Jag anser

1 I denna beredning har ingått, förutom representanter för departementet, rektorn vid tandläkarhögskolan
i Stockholm, professorn G. E. N. Westin och intendenten vid samma högskola S. R.
Fors. Nämnda beredning har rådgjort med rektorn vid tandläkarhögskolan i Malmö, professorn
S. P. H. Sellman samt med vederbörande ämnesrepresentanter vid tandläkarhögskolan i Stockholm.
Beredningen har därjämte haft överläggningar med representanter för Västerbottens läns landstings
förvaltningsutskott.

Kungl. Maj:ts proposition nr 138

mig emellertid redan här böra i korthet nämna de huvudförslag, som förordats
i departementspromemorian. I denna föreslås — med anknytning
till vad en reservant inom tandläkarkommittén förordat — att tandläkarhögskolan
i Malmö så utvidgas, att där kan intagas ytterligare 20 elever
per år för utbildning under hela studietiden. Därjämte har i departementspromemorian
framlagts ett förslag, som bygger på kommittémajoritetens
tanke att inrätta en odontologisk högskoleklinik i Umeå såsom annex till
tandläkarhögskolan i Stockholm. Den i departementspromemorian förordade
högskolekliniken innebär emellertid en väsentlig utbyggnad av den
av kommittémajoriteten föreslagna. Enligt kommittémajoritetens förslag
skulle till högskolekliniken blott förläggas undervisningen under tre av de
tio terminer, som gällande studieplan omfattar, och varje terminsgrupp
utgöras av 16 elever. I departementspromemorian föreslås att utbildningen
vid högskolekliniken skall utsträckas till sex terminer och att varje terminsgrupp
skall omfatta 20 elever. Härigenom och genom en samtidigt föreslagen
— med inrättandet av Umeåkliniken sammanhängande — partiell utvidgning
av tandläkarhögskolan i Stockholm skulle möjliggöras en ökning
av elevintagningen vid nämnda högskola med 20 per termin eller 40 per
år. De i departementspromemorian föreslagna åtgärderna skulle sålunda
tillsammans tillskapa 60 nya utbildningsplatser — varav 20 vid Malmöhögskolan
och 40 vid Stockholmshögskolan jämte den därtill knutna högskolekliniken
i Umeå — och den sammanlagda årliga elevintagningen vid
tandläkarhögskolorna skulle ökas från 180 till 240. Ökningen av elevintagningen
föreslås skola äga rum redan från och med nästa hösttermin.

Ökningen av Malmöhögskolans utbildningskapacitet har i departementspromemorian
beräknats föranleda en höjning av den årliga driftkostnaden
för denna högskola med 124 500 kronor och fordra engångsanslag å tillhopa
852 000 kronor. Högskolekliniken i Umeå och den därmed sammanhängande
partiella ökningen av Stockholmshögskolans utbildningskapacitet beräknas
medföra en årlig driftkostnad å 1 204 000 kronor och kräva engångsanslag
å sammanlagt 1 928 000 kronor. De ökade lokalutrymmen, vilka erfordras
för den större dimensionering av Umeåkliniken, som departementsförslaget
innebär i förhållande till kommittémajoritetens förslag, har landstinget
i Västerbottens län utfäst sig att kostnadsfritt ställa till förfogande.
Det kan i detta sammanhang framhållas, att större delen av Umeåkliniken
är avsedd att inrymmas i en nybyggnad, som i huvudsak redan är uppförd.

De i departementspromemorian föreslagna åtgärderna för ökad examination
av tandläkare får anses förhållandevis förmånliga från statsfinansiell
synpunkt. Den ökade examinationen vid Malmöhögskolan vinnes sålunda
till en medelkostnad av cirka 6 500 kronor per elev. Den genomsnittliga
utbildningskostnaden för var och en av de 40 elever, som avses skola
utbildas vid dels Umeåkliniken dels Stockholmshögskolan, kan uppskattas
till omkring .‘50 000 kronor. Såsom jämförelse må nämnas att medelkostna -

Kungl. Maj:ts proposition nr 138

den per intagen elev för närvarande kan beräknas till vid Stockholmshögskolan
omkring 34 500 kronor och vid Malmöhögskolan omkring 40 500
kronor. Vid den av kommittén föreslagna Göteborgshögskolan har motsvarande
kostnad beräknats till cirka 34 000 kronor.

Med hänsyn till vad jag i det föregående anfört beträffande de i departementspromemorian
föreslagna åtgärderna för ökad examination av tandläkare
anser jag mig böra tillstyrka, att ifrågavarande utbildningsanordningar
kommer till stånd. Till de därmed sammanhängande detaljspörsmålen
ämnar jag taga ställning i efterföljande avsnitt i samband med att
jag mera ingående redogör för nämnda utbildningsanordningar.

Innan jag övergår till att närmare redogöra för dessa, anser jag mig
emellertid först böra beröra en särskild fråga.

I anslutning till min förut lämnade redogörelse för den inom kommittén
verkställda statistiska undersökningen för en prognos av det framtida
tandläkarbehovet har jag på anförda skäl funnit mig böra biträda kommittémajoritetens
uppfattning, att det odontologiska undervisningsväsendet,
som för närvarande årligen kan mottaga 180 nya elever, bör så utbyggas,
att ytterligare 120 eller sammanlagt 300 elever kan intagas varje år. Jag
har vidare ansett mig böra tillstyrka de i departementspromemorian föreslagna
utbildningsanordningarna, varigenom elevintagningen från och med
nästa hösttermin kan ökas med 60 till 240. För att sammanlagt 300 elever
skall kunna intagas varje år, erfordras alltså ytterligare 60 utbildningsplatser.
Ett ökat antal utbildningsplatser erhålles, då det från arbetsmarknadspolitiska
och statsfinansiella synpunkter befinnes möjligt att inrätta en
till Göteborg förlagd tredje tandläkarhögskola. Emellertid kan sägas att
nämnda tandläkarhögskola, da den kommer till stånd, lämpligen bör dimensioneras
för intagning av ett större antal elever än 60 per år. Vid nu avsedda
tidpunkt bör enligt min mening en omprövning ske av huru stort antal
elever som i fortsättningen lämpligen bör intagas vid Malmöhögskolan.
Såvitt nu kan bedömas, synes i här förutsatta läge närmast böra ifrågakomma
att åter begränsa intagningen vid denna högskola till 80 per år och
dimensionera Göteborgshögskolan för intagning av ett lika stort antal
elever per år. Jag vill i detta sammanhang slutligen nämna, att om man
på en tioårsperiod slår ut de engångsanslag, som nu erfordras för utbyggnad
av Malmöhögskolan för intagning av ytterligare 20 elever per år, och
betraktar även dessa anslag sasom en driftkostnad, medelkostnaden per
intagen elev under denna tioårsperiod ändock kan beräknas till så förhållandevis
lågt belopp som omkring 10 500 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 138

D. Utbyggnad av Malmöhögskolan
Departementspromemorian

Såsom förut nämnts har i departementspromemorian verkställts en beräkning
av de merkostnader, som skulle föranledas av en intagning vid
tandläkarhögskolan i Malmö av ytterligare 20 elever per år för utbildning
därstädes under hela studietiden.

Därvid har höjningen av de årliga driftkostnaderna vid genomförd
omorganisation beräknats på sätt framgår av följande sammanställning: -

Avlöningar:

Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t,

förslagsvis ............................................ 40 000

Omkostnader:

Expenser, förslagsvis:

övriga expenser ....................................... 1 500

Övriga utgifter:

a) förbrukningsmateriel för högskolans praktiska verksamhet,

förslagsvis .................................. 8 000

b) undervisnings- och åskådningsmateriel .......... 4 500

c) materiel för den prekliniska undervisningen

m. m., förslagsvis ............................ 6 000 18 500

20 000

Nyanskaffning och underhåll av utrustning, reservationsanslag . . 30 000

Bidrag till elever för anskaffande av instrument, förslagsanslag . . 24 000

Gemensamma universitetsändamål:

Stipendier för främjande av högre vetenskapliga studier,

reservationsanslag ..................................... 8 000

Bidrag till främjande av medicinsk forskning vid universiteten
m. fl. läroanstalter, reservationsanslag (utöver i 1955 års
åttonde huvudtitel, punkt 126, beräknat belopp å 6 000

kronor) ............................................... ? 500

Summa kronor 124 500

I departementspromemorian har anförts bland annat: I fråga om de arliga
driftkostnaderna för den föreslagna nya tandläkarhögskolan i Göteborg
framhöll tandläkarkommittén i sitt betänkande s. 92—101, att högskolans
stat vid full utbyggnad och verksamhet borde beträffande bland annat an -

Kungl. Maj:ts proposition nr 138

tal och typ av tjänster och befattningar, anslag för omkostnader m. m.
samt beträffande del i anslagen för gemensamma universitetsändamål beräknas
i anslutning till den årliga utgiftsstaten i dessa avseenden för Stockholmshögskolan.
Därvid användes denna högskolas stat för sist kända
verksamhetsåret såsom norm för beräkningen. Metoden motiverades främst
med att undervisnings- och examinationskapaciteten förutsattes skola bli
densamma vid båda högskolorna.

Även beräkningen av de ökade årliga kostnaderna för Malmöhögskolan
vid dess utbyggnad för intagning av ytterligare 20 elever för utbildning
därstädes under hela studietiden bör kunna ske med Stockholmshögskolans
senaste utgiftsstat såsom norm.

Lärarstabernas storleksordning är så lika vid de båda högskolorna, att
antalet professorer, laboratorer och avdelningstandläkare är detsamma;
dock har Stockholmshögskolan en assistent på mottagningen och fem amanuenser
(en på var och en av avdelningarna för karieslära, proteslära, tandkirurgi,
odontologisk ortopedi och bettanalys) flera än Malmöhögskolan.
Det bör ankomma på lärarkollegiet vid Malmöhögskolan att i sina årliga
anslagsäskanden begära och närmare motivera var och en av de nämnda
arvodestjänsterna vid tidpunkt, då undervisningens krav så föranleder.
Motsvarande torde böra gälla vad beträffar eventuell utökning av biträdespersonalen.

För omkostnadsstatens successiva höjning till Stockholmshögskolans nivå
synes enahanda tillvägagångssätt böra följas. I sammanställningen anges
de höjningar under respektive anslag och anslagsposter, som anger skillnaden
mellan högskolornas utgiftsstater, med ett undantag, nämligen anslaget
för »Nyanskaffning och underhåll av utrustning». Under detta anslag
har Malmöhögskolan för närvarande 70 000 kronor, medan Stockholmshögskolan
i sin egenskap av äldre undervisningsinrättning med en
i flertalet avseenden äldre och mera sliten utrustning har 140 000 kronor.
Här beräknas att Malmöhögskolan till år 1960 successivt fordrar en ökning
med 30 000 kronor upp till 100 000 kronor; huru utvecklingen ter sig
efter 1960 får avgöras vid ställningstagande till då framlagda anslagsäskanden
från Malmöhögskolan. I detta sammanhang torde böra understrykas,
att den beräknade totala utgiftsökningen för utbyggnaden av Malmöhögskolan
kan på grund av särskilda förhållanden erfordras före läsåret
1959/60, då högskolan (fr. o. m. vårterminen 1960) når den fulla utbyggnaden.

Den till 100 elever ökade prekliniska utbildningen vid Malmöhögskolan
under läsåret 1955/56 föranleder för ämnena allmän bakteriologi, speciell
tandhistologi, tandanatomi och propedeutisk bettlära vissa ökningar i arvoden
till kursgivare och amanuenser, avsedda att täcka skillnaden i nuvarande
arvoden i dessa ämnen mellan de båda tandläkarhögskoloma. Vidare
fordras en viss ökning i medelsanvisningen till materiel för den prekliniska
undervisningen.

Engångskostnaderna för utrustning har i departementspromemorian
beräknats till sammanlagt 412 000 kronor på sätt framgår av
följande sammanställning:

Kungl. Maj:ts proposition nr 138

1. Utrustning för preklinisk undervisning m. m.

Anatomi ....................................

Histologi ....................................

Fysik och fysiologi............................

Kemi .......................................

Allmän patologi ..............................

5 000
16 000
20 000
5 000

16 000 62 000

2. Övrig utrustning:

Dentalutrustning för operationssalar.....

Dentalutrustning för elevlaboratorierna .........

Utrustning för steriliseringsrum ................

Tandläkarinstrument .........................

Dental röntgenutrustning......................

Inredningssnickerier ..........................

Klädskåp ....................................

Skåp för instrument och medikament...........

Kostnad för flyttning och montering av diverse

inventarier ................................

Entreprenadkostnader, ritningsarvoden m. m. samt
oförutsedda utgifter ........................

199 800
30 580
8 650
40 000
8 375

19 750
1 900
3 150

20 000

17 795 350 000

Summa kronor 412 000

Av promemorian inhämtas bland annat:

Engångskostnaderna för den prekliniska undervisningen m. m. har upptagits
till samma belopp som de merkostnader tandläkarkommittén i sitt
betänkande, s. 51, funnit erforderliga vid en utökning av den årliga intagningen
vid Malmöhögskolan med 20 elever. Tandläkarkommittén förutsatte
därvid, att den prekliniska undervisningen organiserades i enlighet
med universitetskanslerns förslag. .

Engångskostnaderna för övrig utrustning har beräknats i enlighet med
ett förslag till utrustningskomplettering för Malmöhögskolan, som tandläkarkommittén
utarbetat under förutsättning att ytterligare 20 elever per
år skulle givas fullständig utbildning vid högskolan. Kostnadsförslaget ar
icke intaget i betänkandet men åberopas i ledamoten Maunsbachs reservation.

I departementspromemorian framhålles vidare, att den föreslagna ökningen
av Malmöhögskolans utbildningskapacitet med 20 elever per år
föranleder vissa engångskostnader för ombyggnadsarbeten.
I ett inom tandläkarkommittén tidigare utarbetat förslag om ökning
av högskolans utbildningskapacitet enligt detta alternativ — vilket förslag
åberopats av ledamoten Maunsbach i dennes reservation — beräknades
dessa kostnader av byggnadsstyrelsen preliminärt till 400 000 kronor. I en
under februari 1955 upprättad promemoria har byggnadsstyrelsens utredningsbyrå
preliminärt beräknat kostnaderna till 440 000 kronor. I
byråns promemoria anföres i huvudsak följande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 138

I skrivelse till 1951 års tandläkarkommitté den 2 oktober 1951 har byggnadsstyrelsen
anmält, att kostnaderna enligt vissa schematiska ritningar
rörande ombyggnadsatgärder vid tandläkarhögskolan i Malmö uppskattats
till 400 000 kronor, enligt prisläget den 1 juli 1951.

En beräkning har gjorts rörande uppdelning av dessa kostnader på —
förutom ändring av allmänna mottagningen — tre etapper. Härvid har
icke kunnat närmare prövas vissa av högskolan i PM den 17 februari 1955
föreslagna justeringar, varför därav eventuellt föranledda tillägg i kostnad
ej medräknats i förevarande sammanhang. En förnyad prövning
av den inverkan kostnadsläget har på det totala anslagsbehovet visar, att
prisstegring av sådan art, att den motiverar uppräkning av det nämnda
beloppet, 400 000 kronor, icke föreligger.

Kostnaderna för åtgärder rörande allmänna mottagningen m. m. har beräknats
till 60 000 kronor, men i den ursprungliga beräkningen å 400 000
kronor ingår dessa arbeten med endast 28 000 kronor.

En uppdelning i etapper medför i och för sig en ökning i totalkostnaden,
som med hänsyn främst till det omfattande rörlednings- och ventilationssystemet
uppskattats till 40 000 kronor.

Det må också framhållas, att någon mer ingående utredning rörande
arbetenas utförande icke skett och att en definitiv kostnadsberäkning rörande
dessa arbeten därför icke föreligger.

Anslag för budgetåret 1955/5 6. I departementspromemorian
föreslås, att för budgetåret 1955/56 medel anvisas för följande ändamål: Årliga

utgifter.

1. Preklinisk undervisning (kursgivare, amanuenser, förbruknings -

materiel) ............................................. 5 700

2. Bidrag till elever för anskaffande av instrument............. 4 000

9 700

Engång sutgifter.

1. Utrustning (för preklinisk undervisning 62 000 och för övrig

undervisning 25 000) .................................. 87 000

2. Ombyggnadsarbeten..................................... 50 000

137 000

Departementschefen

I ett tidigare sammanhang har jag i anslutning till en mera översiktlig
redogörelse för de i departementspromemorian föreslagna åtgärderna för
ökad examination av tandläkare ansett mig böra tillstyrka, bland annat,
att tandläkarhögskolan i Malmö, vid vilken för närvarande 80 elever årligen
intages, utbygges för intagning av ytterligare 20 elever per år för utbildning
där under hela studietiden. Malmöhögskolans framtida utbildningskapacitet
skulle salunda bli densamma som Stockholmshögskolans nuvarande.
Enligt departementspromemorian bör vid beräkningen av Malmöhögskolans
framtida organisation, årliga driftkostnader, andelar i för tand -

Kungl. May.ts proposition nr 138

läkarhögskolorna gemensamma anslag och andelar i anslag för gemensamma
universitetsändam&l de nuvarande förhållandena vid Stockholmshögskolan
tjäna som norm.

En tillämpning av denna princip skulle beträffande avlöningsanslaget
föranleda en ökning av lärarpersonalen med en assistent och fem amanuenser
samt en mindre uppräkning av vissa arvoden till kursgivare och amanuenser
i prekliniska ämnen. Nämnda ändringar, vilka enligt departementspromemorian
skulle medföra en ökning av avlöningsanslaget med omkring
40 000 kronor, anser jag mig kunna godtaga. Till frågan om en eventuell
utökning av biträdespersonalen är jag icke beredd att nu taga ställning.

Den i departementspromemorian föreslagna uppräkningen av omkostnadsanslaget
med 20 000 kronor, av anslaget till nyanskaffning och underhåll
av utrustning med 30 000 kronor och av anslaget till bidrag till elever
för anskaffande av instrument med 24 000 kronor torde också kunna godtagas.
Personalförstärkningen och anslagshöjningarna torde böra genomföras
med beaktande av det efter hand ökade antalet elever och undervisningens
krav. Frågorna härom torde böra upptagas till närmare behandling
i de årliga anslagsäskandena för högskolan.

Till de i departementspromemorian föreslagna höjningarna av högskolans
andel i anslagen till stipendier för främjande av högre vetenskapliga
studier och bidrag till främjande av medicinsk forskning vid universiteten
m. fl. läroanstalter är jag icke beredd att nu taga ställning.

Då den ökade elevintagningen skall taga sin början redan höstterminen
1955, måste man räkna med en viss ökning av de årliga driftkostnaderna
vid Malmöhögskolan redan för nästa budgetar. Denna ökning har i departementspromemorian,
såsom förut framhållits, beräknats till 9 700 kronor,
varav 5 700 kronor avser arvoden och förbrukningsmateriel för den
prekliniska undervisningen samt 4 000 kronor bidrag till elever för anskaffande
av instrument. Mot dessa beräkningar har jag ingen erinran.
Ifrågavarande ökning i de årliga driftkostnaderna vid Malmöhögskolan,
vartill hänsyn icke kunnat tagas vid anslagsberäkningarna i årets
statsverksproposition, synes mig lämpligen böra bestridas ur ett under
rubriken Tandläkarhögskolorna: Ökad intagning av elever för tandläkarutbildning
uppfört förslagsanslag för nästa budgetar.

Engångskostnaderna för utrustningskomplettering vid Malmöhögskolan
har i departementspromemorian beräknats till 412 000 kronor. Av detta
belopp avser 62 000 kronor utrustning för preklinisk undervisning och
350 000 kronor utrustning för övrig undervisning. Den för nästa budgetår
erforderliga medelsanvisningen har i departementspromemorian beräknats
till 87 000 kronor, varav 62 000 kronor till utrustning för den prekliniska
undervisningen och 25 000 kronor till utrustning för övrig undervisning.
Mot dessa beräkningar har jag ingen erinran. Medel för ändamålet torde

Kungl. Maj:ts proposition nr 138

böra anvisas såsom reservationsanslag under rubriken Tandläkarhögskolan
i Malmö: Utrustning av vissa lokaler m. m. För nästa budgetår torde anslaget
böra uppföras med 87 000 kronor. Anslaget torde lämpligen böra
disponeras av utrustningskommittén för tandläkarhögskolorna.

De för utökningen av Malmöhögskolans utbildningskapacitet erforderliga
ombyggnadsarbetena har av byggnadsstyrelsens utredningsbyrå preliminärt
kostnadsberäknats till 440 000 kronor. Det torde böra uppdragas
åt byggnadsstyrelsen att verkställa närmare utredning rörande arbetenas
utförande samt till Kungl. Maj:t inkomma med därav betingade förslag
och kostnadsberäkningar. I anslutning till förslag i departementspromemorian
torde till ifrågavarande ombyggnadsarbeten för nästa budgetår böra
beräknas ett belopp av 50 000 kronor. Detta torde böra anvisas som investeringsanslag
under rubriken Vissa ombyggnadsarbeten vid tandläkarhögskolan
i Malmö.

Jag vill slutligen något beröra frågan om patienttillgången vid Malmöhögskolan.
Tandläkarkommittén har i sitt betänkande uttalat, att man vid
en ökning av högskolans examinationskapacitet från 80 till 100 elever per
år kunde befara att tillgången på patienter, lämpliga för den kliniska undervisningen
i vissa ämnen, i vilka patienttillgången redan nu vore i knappaste
laget, efter utbyggnaden skulle bli otillräcklig. Jag är fullt medveten
om att vissa åtgärder maste vidtagas för att säkra högskolans tillgång på
för undervisningen lämpliga patienter. Jag torde härvidlag få erinra om att
de sakkunniga för förhandlingar med Stockholms stad och Malmö stad
rörande visst samarbete mellan dessa städer och vederbörande tandläkarhögskolor
nyligen överlämnat ett vid förhandlingar mellan de sakkunniga
och delegerade för Malmö stad utarbetat förslag till avtal, som bland
annat asyftar att trygga patienttillgången vid Malmöhögskolan. I avtalet
har förutsatts, att den årliga intagningen vid högskolan kan komma att
ökas från 80 till 100 elever. Kungl. Maj:t har den 30 december 1954 för
sin del godkänt det föreslagna avtalet med vissa mindre ändringar utan
betydelse i detta sammanhang. Något besked om Malmö stads ställningstagande
har ännu icke inkommit till ecklesiastikdepartementet. De i avtalet
föreslagna åtgärderna torde emellertid icke vara tillräckliga för att
trygga tandläkarhögskolans tillgång på lämpliga behandlingsfall. Jag har
därför för avsikt att inom den närmaste framtiden föreslå Kungl. Maj:t
att uppdraga åt nyssnämnda förhandlingssakkunniga eller eventuellt annat
lämpligt organ att förhandla med Malmöhus läns landsting i syfte att
erhålla landstingets medverkan till att undervisningen vid tandläkarhögskolan
även tillföres lämpliga behandlingsfall från landstingsområdet —
genom remiss av patienter från landstingets centraltandpoliklinik i Lund
eller genom andra lämpliga åtgärder.

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 138

E. Odontologisk högskoleklinik i Umeå
Förhandlingar med Västerbottens läns landstings förvaltningsutskott

Västerbottens läns landstings förvaltningsutskott förklarade sig i skrivelse
den 4 oktober 1953 till tandläkarkommittén icke ha något att erinra
mot ett upprättat förslag till avtal mellan Kungl. Maj:t och kronan, å ena,
och Västerbottens läns landsting, å andra sidan, angående inrättande i samband
med centrallasarettet i Umeå av en för undervisning av blivande tandläkare
avsedd odontologisk högskoleklinik. Enligt förslaget skulle högskolekliniken
organiseras för att mottaga 32 nya elever om året (16 varje termin)
för odontologisk klinisk undervisning under 3 terminer (6:e—8:e terminerna).
Övrig för tandläkarexamen erforderlig undervisning skulle meddelas
vid tandläkarhögskolan i Stockholm.

Under beredningen inom ecklesiastikdepartementet av frågan om ökad
examination av tandläkare har med representanter för landstingets förvaltningsutskott
diskuterats möjligheten av en i förhållande till tidigare
förslag ökad utbildning i Umeå. Det nya förslaget innebär, att högskolekliniken
skulle utbyggas för att mottaga 40 nya elever om året (20 varje
termin) samt att undervisning skulle meddelas även under den propedeutiska
studieperiodens 3 terminer (3:e—5:e terminerna). Detta skulle medföra,
att 120 studerande samtidigt skulle tjänstgöra i Umeå i stället för 48.

På därom under hand gjord förfrågan har förvaltningsutskottet, som
vid sammanträde den 21 februari 1955 behandlat ärendet, förklarat, att
förvaltningsutskottet funnit en sådan utökning av undervisningen möjlig
och synnerligen lämplig. För den ökade behandlingskapacitet, som vinnes
enligt detta nya förslag, är landstinget villigt att påtaga sig sin andel
av de ökade kostnaderna, uträknade efter samma principer, som legat till
grund för det tidigare avtalsförslaget. För reglering av statens och landstingets
åtaganden beträffande högskolekliniken har under departementsberedningen
upprättats ett förslag till reviderat avtal, mot vilket landstingets
förvaltningsutskott icke haft någon erinran. Beträffande vissa väsentligheter
i avtalet torde här få lämnas följande redogörelse.

I Umeå skall, i samband med centrallasarettet därstädes, inrättas en
till tandläkarhögskolan i Stockholm ansluten läroanstalt för meddelande
av viss undervisning åt blivande tandläkare — en odontologisk högskoleklinik
— ävensom en med denna läroanstalt förenad tandsköterskeskola.
Vid högskolekliniken, som skall vara organiserad för att motta 40 nya
elever om året (20 varje termin), kommer de studerande att erhålla undervisning
under sex terminer (3:e—8:e terminerna). Övrig för avläggande
av tandläkarexamen erforderlig undervisning skall meddelas vid tandläkarhögskolan
i Stockholm. (§ 1.)

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 138

Vid högskolekliniken tjänstgör såsom lärare laboratorer, avdelningstandläkare,
assistenter och amanuenser. Högskolekliniken skall vara organiserad
på avdelningar för tandkirurgi, proteslära, karieslära med pulpaoch
rotbehandling, bettanalys, barntandvård, odontologisk ortopedi (tandreglering)
och dental röntgendiagnostik. Den skall även vara försedd med
en särskild mottagningsavdelning. Var och en av de fem förstnämnda
avdelningarna förestås av en laborator, övriga avdelningar av avdelningstandläkare.
Till föreståndare för högskolekliniken förordnar universitetskanslern
en av laboratorerna. I administrativt och ekonomiskt hänseende
ävensom vad angår högsta ledningen av och ansvaret för undervisningen
räknas högskolekliniken såsom hörande till tandläkarhögskolan i Stockholm.
För högskolekliniken och verksamheten därstädes (tandvårdsarbetet
inbegripet) skall gälla, vad som finnes föreskrivet i stadgarna för tandläkarhögskolorna
ävensom i de särskilda bestämmelser, som i vederbörlig ordning
utfärdats för dessa. (§ 1.)

Landstinget skall utan ersättning tillhandahålla dels i en till sjukhusets
centralblock hörande laboratoriebyggnad, som i huvudsak redan är uppförd,
erforderliga lokalutrymmen för flertalet av högskoleklinikens avdelningar
ävensom för tandsköterskeskolan, dels ock därutöver, på annan
plats i staden, nödiga lokaler för högskoleklinikens avdelningar för barntandvård
och tandreglering. Lokalerna, som skall underhållas av landstinget
och på landstingets bekostnad förses med fast inredning, får hyresfritt
disponeras av staten. Högskoleklinikens utrustning med inventarier,
apparater och instrument skall bekostas av staten. (§ 2.)

Värme, ånga, elektrisk kraft, gas, vatten, tryckluft, vakuum och syrgas
skall landstinget tillhandahålla för självkostnadspris. (§ 3.)

Högskolekliniken skall inom ramen för klinikens kapacitet dels fungera
som centraltandpoliklinik för landstingsområdet, dels ock i viss utsträckning
överta landstingets distriktstandvård för vuxna och barn. (§ 5.)

För den minskning av landstingets kostnader för folktandvård, som vinnes
genom högskoleklinikens verksamhet, bidrar landstinget till driftkostnaderna
vid högskolekliniken med belopp, som kan anses motsvara den
nettokostnad landstinget skulle ha fått vidkännas för eljest erforderliga
tandpolikliniker. I enlighet med denna princip skall landstinget till staten
erlägga visst årligt driftbidrag, vilket skall bestämmas för en tidsperiod
av ett år i sänder. (§6.)

Bidraget, som skall motsvara nettokostnaden för tandpolikliniker med
27 tandläkare, har, med utgångspunkt från vid utgången av år 1954 rådande
förhållanden, preliminärt beräknats till 539 000 kronor, sedan högskolekliniken
kommit i full verksamhet. (§6.)

Landstinget äger uppbära såväl från primärkommunerna utgående be -

Kungl. Maj.ts proposition nr 138 65

handlingsavgifter för barn som även statens driftbidrag för barntandvård.
(§ 7.)

Vid högskolekliniken anställda laboratorer skall genom förbehåll, som
intas i fullmakt, respektive bevis om förordnande, åläggas att, i den mån
det befinnes erforderligt för fullgörande av högskoleklinikens skyldigheter
gent emot landstingets folktandvård, mot särskilt årsarvode stå till landstingets
förfogande för specialistkonsultation och specialistvård samt för
att biträda med utredningar, yttranden och vårdförslag in. m. Detta arvode
beräknas vid nuvarande löneläge till 14 000 kronor för varje laborator. —
Avdelningstandläkarna skall genom förbehåll, som intas i antagningsbevis,
respektive bevis om förordnande, förpliktas att, jämte sin halvtidsbefattning
vid högskolekliniken, tjänstgöra andra hälften av arbetsdagen såsom
tandläkare, anställda hos landstinget, mot ett arvode, motsvarande hälften
av de avlöningsförmåner, som tillkommer eu lasarettstandläkare. Högskoleklinikens
avdelningstandläkare är, i den män de utför i det föregående omförmält
arbete inom folktandvården, att betrakta såsom landstingets befattningshavare.
Därvid skall de i tjänstereglemente för nämnda befattningshavare
meddelade bestämmelserna i tillämpliga delar gälla för dem.
(§ 8.)

Två av landstinget efter hörande av lärarkollegiet vid tandläkarhögskolan
i Stockholm anställda och av landstinget avlönade distriktstandläkare,
avsedda för barntandvård, skall ha sin verksamhet förlagd till högskoleklinikens
barntandvårdsavdelning och där tjänstgöra som extra amanuenser.
(§ 9.)

Landstinget medger, i vad på landstinget ankommer, att vid centrallasarettet
i Umeå anställda läkare får förordnas att åt eleverna vid högskolekliniken
meddela undervisning i intern medicin, allmän kirurgi och
patologi ävensom att i anslutning härtill hålla demonstrationer. Vidare
medger landstinget, att nämnda undervisning och demonstrationer får avgiftsfritt
försiggå i lasarettets lokaler. (§ 10.)

De behandlingsavgifter, som upptas å högskolekliniken, får icke överstiga
de i folktandvårdstaxan angivna beloppen, dock med undantag för
behandling av sådana tandskador, som omförmäles i 2 § folktandvårdstaxan.
(§ 16.)

Särskild studieplan för Stockholm-Umeå-gruppen

I departementspromemorian liksom för övrigt även av tandläkarkomrnittén
förutsättes, att den prekliniska undervisningen (l:a och 2:a terminerna)
av denna grupp förlägges till Stockholm (karolinska institutet och
tandläkarhögskolan). Gruppen skulle enligt promemorian under det pre -

5 — Bihang till riksdagens protokoll 1955. 1 saml. Nr 138

Kungl. Maj:ts proposition nr 138

kliniska året även genomgå kursen i materiallära, vilken eljest hör till den
propedeutiska undervisningen.

Den till högskolekliniken i Umeå förlagda undervisningen (3:e—8:e terminerna)
skulle enligt ett i departementspromemorian framlagt förslag till
studieplan få i stort sett följande omfattning:

3:e och Jp.e terminerna

Enhetlig fantomkurs i proteslära och karieslära;

därav för 2 kursperioder i proteslära .................................. 120 dagar

» »1 kursperiod i karieslära .................................... 60 »

180 »

Fantomkurs i bettanalys med parodontoprotetik ........................ 9 »

Fantomkurs i odontologisk ortopedi .................................... 9 »

18 »

Summa 198 »

5:e terminen

Propedeutisk kurs i tandkirurgi ....................................... 22,5 dagar

» » » karieslära ....................................... 15 »

» » » röntgendiagnostik ................................ 15 »

» » » bettanalys ....................................... 7,5 »

Klinisk kurs i odontologisk ortopedi (första delen) ...................... 15 »

Allmän patologi ]

Allmän kirurgi 1.................................................... 15 »

Intern medicin

Summa 90 »

6:e terminen

T andhistopatologi: kurs ................................................ 9 dagar

Karieslära: kurs i tandfyllningskonst .................................... 30 »

Pulpa- o. rotbehandling: klinisk kurs .................................... 15 »

Tandkirurgi: kursen i parodontologi .................................... 15 »

Barntandvård: klinisk kurs (första delen) ................................ 15 »

Odontologisk ortopedi: klinisk kurs (andra delen) ........................ 15 »

Summa 99 »

7:e terminen

Proteslära: prop. o. poliklinisk kurs...................................... 51 dagar

Karieslära: klinisk kurs (första delen) .................................. 17 »

Tandkirurgi: operationslära ............................................. 17 »

Bamtandvård: klinisk kurs (andra delen) ................................ 17 »

Summa 102 »

8:e terminen

Proteslära: klinisk kurs .............................................. 46,5 dagar

Karieslära: klinisk kurs (andra delen) .................................. 30 »

Parodontoprotetik: klinisk kurs........................................ 17 »

Pulpa- o. rotbehandling: klinisk kurs (andra delen) ...................... 8,5 »

Summa 102

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 138

Den återstående utbildningen (9:e och 10:e terminerna) för StockholmUmeå-gruppen
skulle vara förlagd till tandläkarhögskolan i Stockholm och

få i huvudsak följande omfattning:

Proteslära: Käkprotetik ............................... 7,5 dagar

Seminarium ................................. 7,5 »

Tandkirurgi: Parodontologi ............................... 22,5 »

Seminarium ................................. 8 »

Odontologisk ortopedi: Undervisning och seminarieövning ........... . 12 »

Pulpa- och rotbehandling: Klinik och seminarieövning ................... 7,5 »

Röntgendiagnostik: Klinisk kurs ................................ 15 »

Karieslära: Seminarium ................................. 8 »

Oto-laryngologi: Kurs ....................................... 2 »

Summa 90 »

Därtill kommer kursen i farmakologi samt professorernas föreläsningsserier.

Personalorganisation m. m.

För undervisningen i prekliniska och »övriga
hithörande ämnen» erforderlig lärar- och annan
personal. I departementspromemorian framhålles, att den ökade elevintagningen
vid tandläkarhögskolan i Stockholm bör föranleda vissa uppräkningar
av kursgivararvodena i de prekliniska ämnena. För den undervisning
i allmän patologi, allmän kirurgi och intern medicin, som enligt
den föreslagna studieplanen skulle förläggas till Umeå, föreslås anvisande
av särskilda kursgivararvoden, beräknade enligt enahanda grunder som
de nuvarande arvodena åt motsvarande kursgivare i Stockholm.

I fråga om hjälpkrafter anses följande nya befattningar erforderliga,
nämligen en förste assistent i farmakologi, en förste amanuens i vart och
ett av ämnena anatomi, histologi, fysik och fysiologi, kemi, allmän bakteriologi
och allmän patologi, en tredje amanuens i vart och ett av ämnena
speciell tandanatomi, propedeutisk bettlära, speciell tandhistologi
och intern medicin ävensom ett halvtidstjänstgörande laboratoriebiträde
i Cg 11 i allmän patologi. Samtidigt föreslås en befattning som tredje
amanuens i vart och ett av ämnena kemi, allmän bakteriologi och farmakologi
skola utgå. Anställandet av förutnämnda laboratoriebiträde är delvis
betingat av den i ett tidigare sammanhang föreslagna omläggningen av
den prekliniska undervisningen.

I departementspromemorian har beräkningar gjorts angående den för
3 : e — 8 : e terminernas undervisning vid Umeåkliniken
erforderliga lärarpersonalen (frånsett undervisningen
i vissa »övriga hithörande ämnen») ävensom angående den för 9 : e —
1 0 :e terminernas undervisning vid tandläkarhögskolan
i Stockholm erforderliga förstärkningen av
lärarpersonalen. Resultatet av beräkningarna framgår av följande
sammanställning:

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 138

Befattning	Karieslära	Proteslära	För karieslära och proteslära enhet- lig fantomkurs	Tandkirurgi	Pulpa- o. rotbe- handling	Odont. ortopedi	Barn tandvård	Röntgenavd.	Bettanalys	Mottagn.avd.	Summa
3:e—8:e terminerna Högskolekliniken i Umeå. Laborator (Ca 34) ..............	i	i		i			i		1		5
Avdelningstandläkare (Ce 24).....	i	i	3	i	i	i	—	i	—	1	10
Assistent (arv. 8 076) ............	2	2	2	i	—	i	i	—	2	—	11
Amanuens (arv. 6 000) ..........	-	—	—	i	i	i	2	i	—	—	0
	4	4	5	4	2	3	4	2	3	1	32
9:e—10:e terminerna Tandläkarhögskolan, Stockholm Avdelningstandläkare (Ce 24>) ....								1			1
Assistent (arv. 8 076) ............	1	2	—	1	1	—	—	—	—	—	5
	1	2	—	1	1	—	—	1	—	—	6

Anm.: Undervisningen i tandhistopatologi bestrides av lärare från tandläkarhögskolan i Stockholm.

I promemorian anföres bland annat:

Högskolekliniken i Umeå. Tandläkarkommittén har i sitt betänkande
(s. 65—68) lämnat en utförlig motivering för laboratorn i karieslära,
som ger kliniska kursen i ämnet på sammanlagt 47 dagar under 7:e
och 8:e terminerna och därvid biträdes av en assistent, för laboratorn i
proteslära, som ger kliniska kursen i ämnet på 46,5 dagar under 8 :e terminen
och därunder biträdes av en assistent, för laboratorn i tandkirurgi, som ger
första delen av kursen i parodontologi jämte kursen i operationslära och
därvid biträdes av en assistent.

Genom den omläggning av kursgivningen, som nödvändiggjorts av utökningen
till sex terminer, har hela undervisningen i två ämnen måst förläggas
till Umeå, nämligen i bettanalys med parodontoprotetik och i
barntandvård. Liksom förhållandet är vid tandläkarhögskolorna måste den
fullständiga undervisningen i dessa båda självständiga läroämnen, avslutade
med slutförhör, företrädas av två självständiga laboratorer i ämnena
i fråga. De av tandläkarkommittén föreslagna avdelningstandläkartjänsterna
i barntandvård och bettanalys ersättes alltså av de nämnda laboratorstjänsterna.
Laboratorn i barntandvård ger hela kursen i ämnet under
6:e och 7:e terminerna. Laboratorn i bettanalys med parodontoprotetik
ger 8:e terminens kurs i parodontoprotetik samt bär även ansvaret för
kursen i bettanalys under 5:e terminen. Vid båda kurserna biträdes han
av två assistenter och den ene av dessa ger efter kursens slut den koncentrerade
fantomkursen under 3:e terminen. Laboratorn i barntandvård
måste såsom tandläkarkommittén påpekat till biträde vid kursgivning och
patientvården ha en assistent och två amanuenser.

Den enhetliga fantomkursen i proteslära och karieslära består av tre
stora kurser, vardera på 60 dagar. Dessa fordrar tre avdelningstandläkare
liksom vid högskolorna, varav två beräknas för proteslärans två fantomkurser
och en för kariesläran. På grund av begränsningen till 40 samtidigt

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 138 09

tjänstgörande studenter har antalet assistenter nedskurits till två, en i vartdera
ämnet.

För karieslärans klinik beräknas därjämte en avdelningstandläkare för
den stora kursen i tandfyllningskonst under 6:e terminen och en assistent
för den propedeutiska kursen under 5:e terminen (vid högskolan fordras
härför en avdelningstandläkare). För proteslärans klinik beräknas i enlighet
med anordningen vid högskolorna en avdelningstandläkare för 7:e
terminens stora kursgivning; han biträdes av en assistent under återstående
dagliga halvtidstjänstgöring.

För den propedeutiska kursen i tandkirurgi fordras liksom vid högskolorna
en avdelningstandläkare för kursgivningen och en amanuens under
återstående dagliga halvtidstjänstgöring.

Tre läroämnen företrädes vid Umeå-kliniken av avdelningstandläkare,
som ger kurserna i ämnena liksom vid högskolorna, nämligen i

dental röntgendiagnostik: den propedeutiska kursen under 5:e terminen;
vederbörande avdelningstandläkare behöver biträde av en amanuens
under återstående dagliga halvtidstjänstgöring;

pulpa- och rotbehandling: de sammanhängande kurserna under 6:e
och 8:e terminerna; vederbörande avdelningstandläkare behöver biträde
av en amanuens under återstående dagliga halvtidstjänstgöring;

odontologisk ortopedi: den sammanhängande kliniska kursen under
5:e och 6:e terminerna; vederbörande avdelningstandläkare behöver biträde
dels av en assistent, som därjämte ger fantomkursen i ämnet under
4:e terminen, dels ytterligare av en amanuens för den återstående dagliga
halvtidstjänstgöringen.

Härtill kommer — såsom i tandläkarkommitténs betänkande utförligt
motiverats — en avdelningstandläkare såsom chef för mottagning savdelningen
och amanuenskliniken, detta i likhet med den vid tandläkarhögskolorna
för närvarande tillämpade ordningen.

Tandläkarhögskolan i Stockholin. I tandläkarkommitténs
betänkande (s. 61—62) har föreslagits anställande av tre assistenter
vid seminarierna i karieslära, proteslära och tandkirurgi. Kravet på dessa
assistenter framträder nu med ökad styrka, emedan antalet studerande pa
seminarierna utökats med 20 studenter på varje termin mot förslaget i betänkandet
om ökning med endast halva antalet, 10 studenter, för vartdera
av dessa seminarier. Detta innebär, att assistenten måste åtaga sig en stor
arbetsbörda, som ställer icke obetydliga fordringar på hans vetenskapliga
och pedagogiska kompetens.

För ämnet protcslära tillkommer — i enlighet med studieplanens omläggning
— skyldigheten att låta Stockholm-IJmeå-linjens studenter genomgå
kursen i lcäkprotetik vid tandläkarhögskolan i Stockholm. Avdelningen
för käkprotetik utövar en synnerligen komplicerad patientvård,
och kursen ges av en avdelningstandläkare med specialistutbildning på
det krävande gränsområdet mellan protetik och kirurgi. Undervisning och
handledning av ytterligare 40 studenter per år medför en stark belastning
för avdelningen och dess ansvarige lärare. Behovet av en biträdande liirarkraft
iir påtagligt. För närvarande bör krävas, att denne lärare innehar
minst assistentmeritering.

Studenterna från Umcåkliniken skall avsluta sin utbildning och tjänstgöring
inom pulpa- och rotbehandling vid Stockholmshögskolan och dess
specialavdelning för ämnet. Knappast någon av den praktiska odontologins
undervisningsgrenar fordrar så omfattande och individuell handledning

Kungl. Maj:ts ■proposition nr 138

av studenten som utövningen av pulpa- och rotbehandling, där varje felbedömning
av fallet kan medföra allvarlig och bestående skada icke blott
för tanden utan för bettets rekonstruktion och patientens hälsotillstånd.
På avdelningen erfordras en assistent för omhändertagande av StockholmUmeå-linjens
40 studenter. Att tjänsteställningen begränsas till assistentens
betingas därav, att man vågar räkna med att nyssnämnda studenter
har god utbildning och träning, då de under kliniktjänstgöringen i Umeå
redan genomgått avdelningstandläkarens kurs och utövat tjänstgöring
inom behandlingsområdet under drygt tre veckor.

Lärarkollegiet vid Stockholmshögskolan har i de senaste årens petita
starkt understrukit behovet av ännu en avdelningstandläkare vid avdelningen
för dental röntgendiagnostik. Universitetskanslern har tillstyrkt kollegiets
krav, men departementschefen har icke hittills funnit skäl föreslå
befattningens inrättande. I lärarkollegiets motivering påvisas den starka
arbetsbelastningen på avdelningen och konstateras, att professorn blir upptagen
av kursundervisning i sådan utsträckning att avdelningens verksamhet
hindras. Om tjänsten icke inrättas före läsåret 1959—60, då den första
gruppen studenter från Umeåkliniken vid avdelningen skall genomgå den
kliniska kursen i röntgendiagnostik, varigenom deltagarantalet höjes till
140 studenter per år från nuvarande 100, måste avdelningstandläkartjänsten
ovillkorligen finnas fr. o. m. höstterminen 1959.

Den för 3:e — 8:e terminernas undervisning vid
Umeåkliniken erforderliga biträdespersonalen
(frånsett undervisningen i vissa »övriga hithörande ämnen») har i departementspromemorian
beräknats på sätt framgår av följande sammanställning: -

Befattning	Kandidatklinik	Amanuens- och lärarkliniker	Tandkirurgi	Odont. ortopedi Barntandvård	Bettanalys	Motlagnings- avd.	Röntgenavdelning	Fantomkurs proteslära	Fantomkurs karieslära	Vetenskapliga laboratorier	Teknikerlabo- ratorium	Gemensam personal	Summa
Instruktionssköterska tillika husmor (Ce 17) ......................												i	1
Avdelningssköterska, operationsskö-terska (Ca 14) ................	_	__	1										1
Avdelningstandsköterska (Ca 13) ..	1	1	—	1									3
Kontrollbiträde (Ce 10) ..........	1	—	—	1	—	1	—	—	—	—	—	—	3
Tandsköterska (Ce 10) ..........	8	5	2	5	—	1	1	—		—	—	—	22
Tandtekniker (Ce 20) ............	—	—	—		—	—	—	—	—	—	1	—	1
Tandtekniker (Ce 18) ............	—	—	—	i	—	—	—	—	—	—	1	—	2
Laboratoriebiträde (Ce 11) .......	—	—	—	i	—	—	—	1	1	4	4	—	11
Röntgenbiträde (Ce 11) ..........	—	—	—	—	—	—	1	—	—	—	—	—	1
Kontorist (Ce 13) ...............	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	i	1
Kanslibiträde (Ce 11) ............						—						i	1
Skriv(kontors)biträde (Cf 1—Ce 8)	—					—						2	2
Hantverkare (Ce 12) ............						—						3	3
Expeditionsvakt (Cell) ........												1	1
Ekonomibiträde (Ce 4 -f- lönetillägg 15 kr/mån) ..................	_	_	__	_	_	_	_	_	_	_	_	1	1
	10	6	3	9	—	2	2	1	1	4	6	10	54

Kungl. Maj:ts proposition nr 138

Av promemorian inhämtas bland annat följande.

Tandläkarkommittén beräknade biträdespersonalen vid Umeåkliniken
till totalt 40 personer. Kommitténs motivering och förslag återfinnes i betänkandet
å s. 75—78. Vid nu utförd utredning har ingen ny personalgrupp
motiverats, men antalet befattningshavare inom de olika grupperna
har utökats, vilket betingats av att nya laboratorier och kliniksalar tillkommit,
varjämte tidigare föreslagna sådana utbyggts. Den föreslagna
personalförstärkningen innebär, att antalet tjänster utökats från 40 till 54
eller med 35 procent. I samband härmed må påpekas, att antalet studieterminer
ökats med 100 procent och antalet samtidigt studerande tandläkarelever
med drygt 150 procent.

Personalförstärkningen har föreslagits inom följande kategorier av tjänster: -

T andläkarkommittén Tandsköterska

.................... 13

Tandtekniker ..................... 1

Preparator (Ce 14) ................. 1

Laboratoriebiträde (Ce 13) .......... 7

Laboratoriebiträde el. röntgenbiträde

(Cell) ......................... 2

Hantverkare ...................... 2

Departements promemorian 22 3 -

Inom övriga av tandläkarkommittén föreslagna kategorier av tjänster,
i vilka enligt kommitténs förslag tillhopa 14 befattningshavare skulle anställas,
föreslås i departementspromemorian icke någon utökning av antalet
befattningshavare.

I fråga om biträdespersonalen vid tandläkarhögskolan
i Stockholm föreslås i departementspromemorian en förstärkning
med en tandsköterska i Ce 10 och ett kontorsbiträde i reglerad
befordringsgång.

Vissa arvodesfrågor m. m. Av departementspromemorian
inhämtas bland annat följande. En av laboratorerna vid Umeåkliniken förutsättes
tillika skola tjänstgöra som föreståndare för kliniken mot ett årsarvode
av 1 008 kronor. För bibliotekarie, narkosläkare och röntgenläkare
vid kliniken beräknas årsarvoden med respektive 3 600 kronor, 2 400 kronor
och 2 400 kronor. För den laborator vid tandläkarhögskolan i Stockholm,
som förutsättes skola svara för undervisningen i tandhistopatologi
vid kliniken, upptages ett årsarvode av 3 000 kronor. Den avdelningstandläkare,
som skulle svara för Umeågruppens till det första studieåret för -

72 Kungl. Maj:ts proposition nr 138

lagda undervisning i materiallära, föreslås skola erhålla ett arvode av 1 000
kronor för år.

Föreståndarna för amanuenskliniken och tandsköterskeskolan vid Umeåkliniken
bör enligt promemorian vardera erhålla ett årsarvode av 1 500
kronor. Till timlärararvoden vid skolan beräknas 8 340 kronor (278 timmar
å 30 kronor). Praktikanttjänstgörande tandsköterskeelever föreslås
enligt vanliga regler erhålla arvode, motsvarande hälften av den lön, som
tillkommer statstjänsteman i löneklass 8 i vederbörande ortsgrupp.

I departementspromemorian understrykes, att tillkomsten av Umeåkliniken
kommer att medföra en betydande ökning av intendentens ekonomiska
och administrativa ansvar. Det föreslås därför i första hand, att hans
tjänst uppflyttas från Ca 27 till Ca 29. I andra hand föreslås att intendenten
erhåller ett årsarvode av 1 500 kronor.

Kostnadsberäkningar

Såsom tidigare antytts har de årliga driftkostnaderna för
Stockholm-Umeå-gruppens undervisning beräknats till 1 204 000 kronor.
I departementspromemorian har kostnaderna specificerats på följande sätt:

Avlöningar

Utgifter

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis .......... 140 000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t,

förslagsvis ........................................... 265 000

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal, förslagsvis .... 589 000

4. Rörligt tillägg, förslagsvis .............................. 120 000

1 114 000

Omkostnader

1. Sjukvård, förslagsvis .................................. 2 000

2. Expenser, förslagsvis:

a) Bränsle, lyse och vatten, förslagsvis .......... 45 000

b) Övriga expenser ............................ 86 000 131 000

3. Reseersättningar, förslagsvis ............................ 15 000

4. Övriga utgifter:

a) Förbrukningsmateriel för högskolans praktiska

verksamhet, förslagsvis...................... 60 500

b) Undervisnings- och åskådningsmateriel ....... 14 000

c) Vetenskapliga laboratorier.................... 20 000

d) Materiel för den prekliniska undervisningen m. m.

(därav 2 000 kronor för omläggningen av denna

undervisning) .............................. 13 500 108 000

256 000

Kungl. Maj:ts proposition nr 138

Bokinköp och bokbindning m. m., reservationsanslag ........

Nyanskaffning och underhåll av utrustning, reservationsanslag
Bidrag till elever för anskaffande av instrument, förslagsanslag

15 000
8 000
8 000

Gemensamma universitetsändamål

Stipendier för främjande av högre vetenskapliga studier, reservationsanslag
.........................................

Gästföreläsningar, reservationsanslag........................

Bidrag till främjande av medicinsk forskning vid universiteten

in. fl. läroanstalter, reservationsanslag....................

Extra utgifter, reservationsanslag ..........................

6 000
2 000

20 000
5 000

Kronor 1 434 000

Inkomster

Inkomsttiteln »Inkomster vid tandläkarhögskolorna»

Nettoinkomst vid Umeåkliniken .................... Kronor 230 000

Nettoutgift för statsverket ........................ Kronor 1 204 000

Engångskostnader. En förutsättning för att landstinget åtar
sig att utan ersättning ställa lokaler, försedda med ändamålsenlig fast inredning,
till förfogande för högskolekliniken är, att staten anskaffar och
bekostar för Umeåkliniken erforderlig utrustning.

I departementspromemorian förordas dels att för anskaffande av utrustning
till kliniken anvisas reservationsanslag å 1 910 000 kronor, dels ock
att det uppdrages åt utrustningskommittén för tandläkarhögskolorna att
anskaffa ifrågavarande utrustning.

Den utrustning, som skulle anskaffas, framgår av följande samman -

ställning:

1. Dentalutrustning för operationssalar . .

2. Teknikerutrustningar ..............

3. Utrustning för elevlaboratorierna

4. Utrustning för steriliseringsrum ......

5. Tandläkarinstrument ..............

6. Dentalröntgenutrustning ............

7. Elektrisk belysningsarmatur .........

8. Kontorsmaskiner ..................

9. Fotoutrustning ...................

10. Mikroskoputrustning ..............

11. Möbler ...........................

12. Projektionsapparater .............

13. Inredningssnickerier ..............

14. Instrument- och medikamentskåp . . .

15. Specialutrustning .................

16. Omkostnader och oförutsedda utgifter

813 120
41 650
109 655
10 080
99 903
SO 715
19 965
35 984

19 630
27 050
61 620

20 950

140 000
41 150

247 500

141 028

Kronor 1 910 000

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 138

I departementspromemorian framhålles vidare, att för anordnande av
Stockholm-Umeå-gruppens undervisning i prekliniska m. fl. ämnen vid
karolinska institutet erfordras följande medelsanvisning av engångsnatur:

1. Utrustning för kemiska institutionen...................... 3 500

2. Utrustning för farmakologiska institutionen................ 14 500

Summa kronor 18 000

Här ifrågavarande medelsanvisning till viss utrustning för farmakologiska
institutionen är delvis betingad av den i ett tidigare sammanhang föreslagna
omläggningen av den prekliniska undervisningen.

Anslag för budgetåret 1955/5 6. I departementspromemorian
föreslås, att för budgetåret 1955/56 medel anvisas för följande ända -

mål:

Årliga utgifter

1. Preklinisk undervisning (kursgivare, amanuenser, materiel) . . 32 300

2. Undervisning i materiallära (kursgivare) .................. 1 000

3. Bidrag till elever för anskaffande av instrument .......... 4 000

37 300

Engång sutgifter

1. Utrustning för kemiska institutionen .................... 3 500

2. Utrustning av Umeåkliniken ............................ 261 500

265 000

Starten och den successiva utbyggnaden av
Umeåkliniken behandlas i ett särskilt avsnitt av departementspromemorian.
Härom anföres i promemorian bland annat följande.

Under vårterminen 1956 avlägger den första terminsgruppens 20 studenter
den förberedande tandläkarkandidatexamen vid tandläkarhögskolan
i Stockholm och höstterminen samma år börjar nämnda 20 studenter den
första fantomkursen vid Umeåkliniken. I sina anslagsäskanden för budgetåret
1956/57 bör lärarkollegiet vid Stockholmshögskolan för Umeåklinikens
del upptaga tre avdelningstandläkartjänster och två assistentbefattningar
för denna kurs. Från och med den 1 januari 1957 tillkommer assistenten
i odontologisk ortopedi och assistenten i bettanalys för de båda fantomkurserna
i dessa ämnen. Samtliga dessa tandläkare arbetar halvtid i patientvårdande
verksamhet vid lasarettets centraltandpoliklinik, som avvecklas
under hösten 1956 och våren 1957 samt upphör till sommaren 1957.

I september 1957 börjar samma första 20 studenter den första patientvårdande
verksamheten vid Umeåkliniken, nämligen inom tandkirurgi,
karieslära och bettanalys vid lasarettskliniken och inom odontologisk
ortopedi vid kliniken i stadens centrum. Därmed måste sålunda båda klinikerna
öppna sina mottagningar. Ingen av dessa kliniker kan emellertid
begränsa sin patientvårdande verksamhet enbart till de läroämnen, i vilka
den första kursundervisningen börjar och ej heller till den ringa behandlingskapacitet,
som 20 studenter kan nå. Högskolekliniken måste självklart
kunna taga hand om all den slags vård, som det hjälpsökande klientelet

Kungl. Maj:ts proposition nr 138

fordrar, och detta på ett sådant sätt och i den omfattning, att klinikens
good-will hos allmänheten grundmuras redan första verksamhetsåret. I
detta syfte måste särskilda åtgärder vidtagas.

För budgetåret 1957/58 måste erforderliga medel anvisas för anställande
av följande personal, som både från undervisningssvnpunkt och för kliniktjänstgöring
erfordras under hela verksamhetsåret 1957/58, nämligen laboratorn
i bettanalvs med parodontoprotetik, laboratorn i karieslära jämte
dennes assistent, laboratorn och avdelningstandläkaren i tandkirurgi jämte
assistenten i ämnet, avdelningstandläkaren i dental röntgendiagnostik och
dennes amanuens, avdelningstandläkaren i odontologisk ortopedi samt avdelningstandläkaren
på mottagningsavdelningen, som med höstterminen
1957 börjar sin verksamhet. Härtill kommer kursgivare i ämnena patologi,
allmän kirurgi och intern medicin samt tandhistopatologi. — Under den
första 6:e terminen, vårterminen 1958, startar inom karieslära kursen i tandfyllningskonst,
parodontologikursen i tandkirurgi, kursen i pulpa- och rotbehandling
samt kursen i barntandvård, varjämte även andra delen av
kursen i odontologisk ortopedi gives. Detta innebär,_ att hela lärarpersonalen
inom samtliga nu nämnda läroämnen är behövlig fr. o. in. den 1 januari
1958. Denna personal utgöres av laboratorn, assistenten och de två
amanuenserna i barntandvård, avdelningstandläkaren och amanuensen i
pulpa- och rotbehandling, en avdelningstandläkare och en assistent i karieslära
samt amanuenser i odont. ortopedi och tandkirurgi. Om medel
för här avsedd lärarpersonal för undervisningen under den första 6:e terminen
ej finnes tillgängliga förrän fr. o. m. den 1 januari 1958, omöjliggöres
en rationell patientvård under den första 5:te terminen, alltså höstterminen
1957. Lasarettskliniken kan icke omhändertaga patientvården fr. o. m.
hösten 1957, om den saknar tillgång till lärarpersonal och vårdexperter för
pulpa- och rotbehandling samt hela lärarantalet i karieslära. Barntandvårdskliniken
kan omöjligt öppna hösten 1957, om den icke kan utföra
barntandvård under terminen, och ortodontikurserna kan icke givas utan
tillgång till barntandvårdsexperter. Situationen blir sålunda, att nu angivna
personal, som från undervisningssynpunkt erfordras först fr. o. m.
den 1 januari 1958, behövs för tjänstgöring å lasaretts- och barntandvårdsklinikerna
redan fr. o. m. den 1 juli 1957.

Härmed löses emellertid icke klinikens svårigheter för genomförande av
behövlig patientvård under första läsåret 1957/58. Ingen klinisk lärare eller
expert inom proteslära finnes tillgänglig under läsåret utan all patientvårdande
verksamhet inskränkes till de arbeten på amanuenskliniken, som
de två avdelningstandläkarna och assistenten på fantomkursen hinner utföra,
och motsvarande patientvärd av assistenten i bettanalys. Dessa med
patientvärd endast halvtidstjänstgörande befattningshavares insatser kan
evalveras till högst två heltidsanställda tandläkares arbete. Det är att
befara, att detta ej alls är tillräckligt, utan att lasarettskliniken skulle
tvingas avvisa talrika protesfall, särskilt de komplicerade och remissfall
av svårare typ. Problemet synes böra lösas därigenom, att laboratorn, avdelningstandläkaren
och de båda assistenterna i proteslära, vilka från undervisningssynpunkt
erfordras först fr. o. m. verksamhetsåret 19.>8/.>9, lör
ombesörjande av patientvärd ii lasarettskliniken anställes redan fr. o. in.
den 1 juli 1957.

Vad beträffar frågan om bestridandet av kostnaderna för dels sådana i
det föregående avsedda befattningshavare, som behöver anställas för kliniktjänstgöring
vid eu tidigare tidpunkt än som erfordras från undervis -

Kungl. Maj:ts proposition nr 138

ningssynpunkt, dels erforderlig biträdespersonal åt dessa befattningshavare
torde förhandlingar böra upptagas med Västerbottens läns landsting. Representanter
för landstingets förvaltningsutskott har vid preliminära överläggningar
beträffande denna fråga förklarat, att förvaltningsutskottet är
berett att medverka till en skälig ekonomisk uppgörelse i här ifrågavarande
hänseenden.

I fråga om biträdespersonalen bör det ankomma på lärarkollegiet vid
Stockholmshögskolan att i sina anslagsäskanden för varje utbyggnadsår
av Umeåkliniken begära det antal befattningshavare, som successivt erfordras
för kurser, laboratorier och kiiniksalar m. m. vid kliniken.

Remissyttrande

Statens lönenämnd har i sitt över tandläkarkommitténs betänkande avgivna
yttrande anfört bland annat följande.

Den i kommitténs avtalsförslag förutsatta konstruktionen av laboratorsoch
avdelningstandläkarbefattningarna är enligt lönenämndens uppfattningägnad
att inge vissa betänkligheter. Därest emellertid av organisatoriska
skäl en kombination av statliga och kommunala arbetsuppgifter på föreslaget
sätt prövas nödvändig, vill nämnden icke motsätta sig anordningen
i fråga. Vidkommande laboratorernas och avdelningstandläkarnas förmåner
för arbetet åt landstinget vill det synas lönenämnden som om de ersättningar,
varmed räknats i avtalsförslaget, är väl höga. Lönenämnden vill
ifrågasätta, huruvida icke beträffande laboratorerna anknytning lämpligen
kunde ske till den tantiemersättning, som enligt gällande tjänstereglemente
för landstingets befattningshavare utgår till lasarettstandläkare, för närvarande
9 000 kronor för år med fast tillägg i förekommande fall. Vad åter
angår avdelningstandläkarna förefaller det som om en ersättning, avvägd
med utgångspunkt från biträdande lasarettstandläkares (30 lönegraden)
avlöningsförmåner i stället för lasarettstandläkares (34 lönegraden) skulle
vara tillfyllest.

Lönenämnden har därjämte i sitt yttrande särskilt berört vissa av kommittén
i samband med förslaget om högskolekliniken upptagna avlöningsfrågor.
Med den väsentliga förändring av kommitténs nyssnämnda förslag,
som förordats i departementspromemorian, torde emellertid förutsättningarna
för lönenämndens ställningstagande till nu åsyftade avlöningsfrågor
ha rubbats i sådan grad, att jag inte anser det påkallat att redogöra för
lönenämndens yttrande i här avsedda delar.

Departementschefen

Tandläkarkommitténs förslag om inrättande av en till Umeå förlagd
odontologisk högskoleklinik för undervisning under 6:e—8:e terminerna av
studieplanens sammanlagt tio terminer och med 16 elever i varje terminsgrupp
förutsatte, bland annat, en utökning av det nuvarande antalet elever
dels vid Malmöhögskolan under de fem första terminerna dels vid Stockholmshögskolan
under de två sista terminerna. Om Malmöhögskolan i en -

Kungl. Maj:ts proposition nr 138

lighet med vad jag tidigare förordat utbygges för utbildning av ett ökat
antal elever under studieplanens samtliga terminer, undanryckes emellertid
därmed en av förutsättningarna för kommitténs förslag om inrättande
av nyssnämnda liögskoleklinik. I ett sådant läge blir möjligheten att fölverkliga
tanken på inrättandet av en dylik klinik beroende av vilka förutsättningar
som kan finnas för att pa ett annat sätt än vad kommittén
föreslagit utbilda ett ökat antal elever under de första fem terminerna.
Eu härutinnan verkställd undersökning har gett vid handen, att under
l:a och 2:a terminerna elevantalet vid Stockholmshögskolan, vars undervisning
under denna studieperiod till största delen är förlagd till karolinska
institutet, kan utökas utan att härför erfordras nya lokalutrymmen. Däremot
torde det få anses såsom närmast omöjligt att i förhandenvarande
läge bereda sistnämnda högskola de vidgade lokalutrymmen, som skulle
krävas för att där öka antalet elever även under 3:e 5:e terminerna. Det

har emellertid visat sig, att erforderliga lokalutrymmen för dessa terminers
undervisning kan erhållas i Emea huvudsakligen genom en mindre
påbyggnad av den laboratoriebyggnad, till vilken enligt kommitténs förslag
huvuddelen av 6:e—8:e terminernas undervisning vid högskolekliniken
skulle vara förlagd. Västerbottens läns landstings förvaltningsutskott har
vid förda förhandlingar förklarat, att landstinget vore berett att med egna
medel verkställa nämnda påbyggnad och upplåta även de nytillkommande
lokalutrymmena kostnadsfritt för tandläkarutbildning. Vidare har framgått
att de totala lokalutrymmen, som kan få disponeras för en till Umeå förlagd
högskoleklinik, medger, att varje terminsgrupp kan omfatta 20 elever.
Med sistnämnda antal elever kan — utan ytterligare utrymmesbeho’i
även varje terminsgrupp vid Stockholmshögskolan utökas under l:a och
2:a samt 9:e och 10:e terminerna.

Befolkningen i Umeå och kringliggande områden synes erbjuda ett tillräckligt
stort patientunderlag för att trygga tillgången på från undervisningssynpunkt
lämpliga tandvårdsfall vid eu högskoleklinik med nu angiven
utbildningskapacitet, i synnerhet som — om kliniken inrättas särskilda
åtgärder avses skola vidtagas för att underlätta remiss till kliniken
av patienter, vilka är mera avlägset boende inom nämnda områden.

I den förut omnämnda departementspromemorian har på grundval av
tandläkarkommitténs utredning och den inom ecklesiastikdepartementet
verkställda kompletterande utredningen i ärendet föreslagits, att eu här
avsedd, väsentligt utbyggd högskoleklinik skall inrättas i Umeå och
att en därmed sammanhängande partiell utökning av Stockholmshögskolans
utbildningskapacitet skall ske. I nämnda promemoria redogöres
för ett, efter förhandlingar med Västerbottens läns landstings förvaltningsutskott,
uppgjort förslag till avtal för reglering av statens och landstingets
åtaganden beträffande den sålunda föreslagna högskolekliniken. Därjämte
framlägges i promemorian förslag till dels särskild studieplan för de elever,

Kungl. Maj:ts proposition nr 138

som avses skola utbildas vid såväl högskolekliniken som Stockholmshögskolan,
dels personalorganisation för högskolekliniken och förstärkning av
högskolans lärar- och biträdespersonal. Vidare redovisas i promemorian
fullständiga kostnadsberäkningar för förslagens genomförande, varjämte
vissa medelsanvisningar föreslås för nästa budgetår. Slutligen beröres i promemorian
vissa med högskoleklinikens successiva utbyggnad sammanhängande
problem.

I ett tidigare sammanhang har jag i anslutning till en mera översiktlig
redogörelse för de i departementspromemorian föreslagna åtgärderna för
ökad examination av tandläkare ansett mig — på därvid anförda skäl —
böra tillstyrka de i promemorian framlagda huvudförslagen. Samtidigt förklarade
jag mig ämna taga ställning till promemorians detaljförslag i samband
med den redogörelse, som jag avsåg att senare lämna för dessa förslag.

Vad beträffar det i departementspromemorian framlagda förslaget till
avtal mellan staten och landstinget anser jag mig böra i huvudsak tillstyrka
detsamma. Slutligt förslag till avtal torde emellertid böra föreläggas Kungl.
Maj:t först efter ytterligare förhandlingar. Vad angår de ersättningar, som
landstinget förutsatts skola utgiva till laboratorerna och avdelningstandläkarna
vid högskolekliniken för deras arbete för folktandvårdens räkning,
har statens lönenämnd i sitt remissyttrande över kommitténs betänkande
gjort vissa erinringar mot de föreslagna ersättningsgrunderna. I anledning
härav torde Kungl. Maj :t,''innan avtalet slutes, få pröva, huruvida avtalsförslaget
lämpligen bör justeras på denna punkt.

Förslaget till studieplan är icke av natur att behöva underställas riksdagens
prövning. Med hänsyn till den betydelse, som studieplanen har för
bland annat personalorganisationens utformning, har jag emellertid i min
redogörelse för departementspromemorian rätt utförligt berört förslaget
till studieplan. Av promemorian framgår att förslagets uppgörande på
grund av föreliggande speciella förutsättningar mött icke obetydliga svårigheter.
En mångfald schematekniska detalj spörsmål har sålunda för sin
lösning krävt ingående överväganden. Ett närmare studium av förslaget
har gett mig ett intryck av att stor omsorg nedlagts på att ordna studierna
på effektivast tänkbara sätt och att samtidigt hålla statens kostnader för
utbildningen så låga som möjligt. Vissa jämkningar av förslaget kan dock
visa sig påkallade. I huvudsak anser jag mig emellertid böra tillstyrka
detsamma.

Det i departementspromemorian framlagda förslaget till personalorganisation
för högskolekliniken synes mig från olika synpunkter väl avvägt.
Jag finner mig sålunda böra godtaga såväl den för kliniken beräknade behövliga
lärar- och biträdespersonalen som de föreslagna lönegradsplaceringarna
för de olika befattningshavarna. Vidare anser jag mig böra tillstyrka
de i promemorian föreslagna särskilda arvodena åt föreståndarna
för högskolekliniken, amanuenskliniken och tandsköterskeskolan, narkos -

Kungl. Maj;is proposition nr 138

läkaren, röntgenläkaren samt kursgivarna i tandhistopatologi och materiallära
ävensom de beräknade timlärararvodena vid nämnda skola och de förordade
arvodena åt de praktikanttjänstgörande tandsköterskeeleverna. Till
förslaget om visst arvode åt bibliotekarie torde ställning nu icke böra tagas.
Frågan om anställande av gemensam personal för landstingets medicinska
bibliotek och högskolans odontologiska bibliotek synes mig nämligen böra
övervägas under de fortsatta förhandlingarna med landstinget.

Mot den i departementspromemorian föreslagna förstärkningen av läraroch
biträdespersonalen vid tandläkarhögskolan i Stockholm synes mig icke
vara något att erinra. Med hänsyn till att intendenten vid högskolan genom
högskoleklinikens inrättande får ett betydligt ökat ekonomiskt och administrativt
ansvar finner jag motiverat, att denne erhåller ett årligt arvode
härför å 1 500 kronor.

Jag anser mig böra godtaga vad i promemorian föreslagits i fråga om
beräkning av arvoden åt de kursgivare, som i Stockholm och Umeå skall
ombesörja undervisningen i de till den prekliniska utbildningen hörande
ämnena.

Enligt de i promemorian framlagda kostnadsberäkningarna kan statens
årliga nettoutgifter för undervisningen av de elever, vilka skall erhålla
sin utbildning vid såväl Stockholmshögskolan som högskolekhniken, beräknas
till 1 204 000 kronor, då den genom klinikens inrättande och högskolans
utbyggnad tillskapade ökade utbildningskapaciteten fullt utnyttjas. I fråga
om kostnadsberäkningarna må påpekas, att däri under rubriken Gemensamma
universitetsändamål upptagits vissa höjningar av särskilda nu utgående
årliga anslag till dylika ändamål. Till de sålunda föreslagna höjningarna
synes mig emellertid med hänsyn till anslagens natur någon ställning
icke böra tagas i detta sammanhang. Vad beträffar kostnadsberäkningarna
bör anmärkas, att vid beräkningen av nettoinkomsten vid högskolekliniken
bruttoinkomsterna upptagits till 953 800 kronor och utgifterna
till 723 800 kronor. I bruttoinkomsterna har inräknats det i avtalsförslaget
omnämnda bidraget från landstinget å 539 000 kronor. I kostnadsberäkningarna
har även upptagits vissa anslag av engångsnatur. För
anskaffande av erforderlig utrustning till högskolekhniken har sålunda beräknats
ett engångsanslag å 1 910 000 kronor. Därjämte har upptagits ett
dylikt anslag å 18 000 kronor till Stockholmshögskolan för komplettering
av viss utrustning för undervisningen i vissa till den prekliniska undervisningen
hörande ämnen, vilken komplettering främst betingas av det
ökade antalet elever.

De i promemorian framlagda kostnadsberäkningarna anser jag mig med
de påpekanden, som jag förut gjort, böra godtaga. Det torde böra ankomma
på vederbörande att i de årliga anslagsäskandena för högskolan och kliniken
inom ramen för nämnda kostnadsberäkningar begära och motivera de anslagsmedel
för löpande utgifter och anskaffande av utrustning, som för

Kungl. Maj:ts proposition nr 138

varje budgetår bör anvisas för den planerade successiva utökningen av
högskolans och högskoleklinikens utbildningskapacitet.

Den ökade elevintagningen vid Stockholmshögskolan skall i enlighet med
vad jag i annat sammanhang föreslagit taga sin början redan nästa hösttermin.
Detta medför ett ökat medelsbehov för bestridande av Stockholmshögskolans
driftkostnader för nästa budgetår. Ifrågavarande ökning av medelsbehovet,
vartill hänsyn icke kunnat tagas vid beräkningen av högskolans
anslag i årets statsverksproposition, har i departementspromemorian
beräknats till 37 300 kronor. Då jag anser mig böra godtaga detta belopp,
föreslår jag, att detsamma anvisas. Ifrågavarande belopp torde i likhet
med motsvarande förstärkning å 9 700 kronor av Malmöhögskolans anslagsmedel
böra bestridas ur ett under rubriken Tandläkarhögskolorna:
Ökad intagning av elever för tandläkarutbildning uppfört förslagsanslag
för nästa budgetår. Nämnda anslag torde uppföras med sammanlagt
(9 700 + 37 300 =) 47 000 kronor.

I departementspromemorian har vidare föreslagits en medelsanvisning
å 265 000 kronor för nästa budgetår för anskaffande av utrustning, huvudsakligen
till högskolekliniken. Jag anser mig böra tillstyrka nämnda medelsanvisning
och föreslår, att ifrågavarande medel anvisas såsom reservationsanslag
under rubriken Tandläkarhögskolan i Stockholm: Utrustning
av en odontologisk högskoleklinik i Umeå. Anslaget torde lämpligen böra
disponeras av utrustningskommittén för tandläkarhögskolorna.

Av min redogörelse för departementspromemorian framgår, att vissa
problem uppkommer vid den successiva utbyggnaden av högskolekliniken
genom att viss lärarpersonal jämte erforderlig biträdespersonal behöver
anställas för kliniktjänstgöring vid en tidigare tidpunkt än som erfordras
från undervisningssynpunkt. Såsom föreslagits i promemorian torde förhandlingar
angående dessa problem böra upptagas med Västerbottens läns
landsting. Enligt promemorian har representanter för landstingets förvaltningsutskott
förklarat, att förvaltningsutskottet vore berett att medverka
till en skälig ekonomisk uppgörelse i här ifrågavarande hänseenden. Med
hänsyn härtill hyser jag goda förhoppningar om en tillfredsställande lösning
av nu avsedda problem.

Kungl. Maj ds proposition nr 13S

III. Hemställan

Under åberopande av vad jag i det föregående anfört hemställer jag,
att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

1. medgiva, att den prekliniska tandläkarutbildningen
må från och med budgetåret 1956/57 omorganiseras i enlighet
med vad jag under 1 förordat;

2. godkänna av mig under II förordade anordningar för
ökad examination av tandläkare;

3. till Tandläkarhögskolan i Stockholm: Utrustning av
en odontologisk högskoleklinik i Umea för budgetaret 1955/
56 anvisa ett reservationsanslag av 265 000 kronor;

4. till Tandläkarhögskolan i Malmö: Utrustning av vissa
lokaler m. m. för budgetåret 1955/56 anvisa ett reservationsanslag
av 87 000 kronor;

5. till Tandläkarhögskolorna: ökad intagning av elever
för tandläkarutbildning för budgetåret 1955/56 anvisa ett
förslagsanslag av 47 000 kronor;

6. till Vissa ombyggnadsarbeten vid tandläkarhögskolan
i Malmö för budgetåret 1955/56 å kapitalbudgeten under
statens allmänna fastighetsfond anvisa ett investeringsanslag
av 50 000 kronor.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att
proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,
skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Margaretha Blennoiv

6 — Vihang till riksdagens protokoll 1055. 1 samt Nr 1S8

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 13S

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Sid.

I. Den prekliniska tandläkarutbildningens organisation .......... 2

A. Inledning .................................... 2

B. Jämkningar i studieordningen ........................... 3

C. Kursgivare ............................................ 6

D. Assistenter, amanuenser och laboratoriebiträden ........... 8

E. Omkostnader .......................................... 10

F. Engångskostnader ...................................... H

G. Departementschefen .................................... 14

II. ökad examination av tandläkare............................ 19

A. Inledning .......................................... 19

B. Vissa uppgifter rörande nuvarande förhållanden............ 20

C. Tandläkarbehovet och förslag om ökad examination av tandläkare
................................................ 25

Tandläkarbehovet ...................................... 25

Förslag om ökad examination av tandläkare............... 36

Remissyttranden ....................................... 45

Departementschefen .................................... 49

D. Utbyggnad av Malmöhögskolan ......................... 57

Departementspromemorian .............................. 57

Departementschefen .................................... 60

E. Odontologisk högskoleklinik i Umeå...................... 63

Förhandlingar med Västerbottens läns landstings förvaltningsutskott
............................................. 63

bärskild studieplan för Stockholm-Umeå-gruppen .......... 65

Personalorganisation m. m............................... 67

Kostnadsberäkningar ................................... 72

Remissyttrande ........................................ 76

Departementschefen .................................... 76

III. Hemställan .......................................... gl

Ivar Ha?ggströms Boktryckeri AB • Stockholm 1955

550348