Kungl. Maj.ts proposition nr 136

1

Nr 136

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående bemyndigande
för Kungl. Maj.t att i vissa fall avstå allmänna arvsfondens
rätt till arv; given Stockholms slott den 4
mars 1955.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF ADOLF

Per Edvin Sköld

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
4 mars 1955.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Norup,
Persson, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam, Lindström, Lange.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sköld, anmäler frågor om avstående
av allmänna arvsfondens rätt till arv och anför därvid följande.

1948 års riksdag bemyndigade i skrivelse den 17 juli 1948, nr 448, Kungl.
Maj :t att under fem år från och med budgetåret 1948/49, utan riksdagens
samtycke i varje särskilt fall, i huvudsaklig överensstämmelse med de riktlinjer,
som tidigare följts vid avgörande av dylika ärenden, avstå kvarlåtenskap
som tillfallit allmänna arvsfonden intill ett belopp av i varje särskilt
fall 10 000 kronor. I särskilda utskottets utlåtande i ärendet (nr 1), vilket
av riksdagen godkändes, uttalades det önskemålet, att Kungl. Maj:t till
1 Ii ihan fi till riksdagens protokoll 1955. 1 samt. Nr 136

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 136

varje riksdag skulle överlämna en sammanställning, utvisande hur bemyndigandet
blivit använt. Denna sammanställning kunde lämpligen lämnas i
samband med proposition i fråga om avstående av arvsfondens rätt till arv.

Med stöd av förenämnda bemyndigande bar Kungl. Maj :t beslutat omavstående,
helt eller delvis, av arv, som tillfallit allmänna arvsfonden i ett
antal fall, vilka eljest jämlikt 5 kap. 3 § lagen om arv skulle ha underställts
riksdagen. I anslutning till särskilda utskottets förenämnda uttalande bar
till riksdagen, senast i sammanhang med proposition nr 91/1952, lämnats
en förteckning över de beslut, som Kungl. Maj :t jämlikt bemyndigandet
dittills meddelat. Genom förbiseende har en förlängning av tiden för bemyndigandets
giltighet efter ingången av budgetåret 1953/54 icke inhämtats
av riksdagen. Kungl. Maj :t har emellertid i vissa fall efter nämnda
tid med tillämpning av de grunder som gällt för bemyndigandet medgivit
avstående helt eller delvis av allmänna arvsfonden tillfallen kvarlåtenskap.
En sammanställning över de beslut Kungl. Maj :t efter nämnda proposition
meddelat såväl enligt bemyndigandet som enligt vad nyss sagts för tiden
därefter torde få överlämnas till vederbörande riksdagsutskott. Beträffande
de i sammanställningen upptagna besluten som hänför sig till tiden efter
bemyndigandets giltighet torde riksdagens godkännande böra inhämtas. Vidare
torde riksdagens samtycke nu böra inhämtas till fortsatt giltighet av
bemyndigandet för en tid av fem år. Dessutom föreligger följande frågor
om avstående av allmänna arvsfondens rätt till kvarlåtenskap, beträffande
vilka riksdagens samtycke till avstående i de särskilda fallen torde inhämtas.

Rätten till arv efter f. d. lektorn, teologie doktorn Johan Petrus Dellner
från Nyköping. Den 21 maj 1953 avled Dellner, som var född den 24 april
1883, utan att, såvitt framgår av en efter honom upprättad bouppteckning,
efterlämna någon arvsberättigad släkting. Behållningen i boet uppgick enligt
bouppteckningen till 666 819 kronor 20 öre.

Genom två särskilda handlingar, som Dellner efterlämnat men som icke
var av honom undertecknade, hade förordnats, att hans kvarlåtenskap
skulle fördelas på visst sätt. Handlingarna har, såvitt nu är i fråga, följande
lydelse.

»Min förmögenhet--— Till min kusin Beda Johansson i Lanna, som

är född vanför, skall lämnas 5 000 kronor. Till understöd åt henne för minskad
arbetsduglighet. — — — Min gårdskarl Eriksson är jag skyldig för
tjänster kr. 1 000. Min kusin Axel Johansson i Lanna får under villkor att
han övertager inteckningarna i min gård Skeppshult i Lilla Hyggås dessa mina
fastigheter. Detta sker på grund av hans trogna och pålitliga tjänster åt mig.

--— Av min förmögenhet är jag villig att om det kan ske skattefritt

skänka till Cancerforskningens främjande kr. 100 000. En fond skall då bildas
med titeln: »Johan Dellners fond till Cancerforskningens främjande.»
Jag har tänkt mig att den skulle förvaltas av Karolinska sjukhuset, Stockholm,
och att blott räntan årligen skulle användas och att beloppet 100 000
kr. skulle tillfalla den person, svensk eller utlänning, som upptäcker ett effektivt
botemedel mot Cancer. För att ej beloppet skall minkas i värde, får
Karolinska sjukhuset utbyta det mot säkra in- eller utländska aktier.--

Kungl. Maj.ts proposition nr 136

3

— Nyköpings kommun skänker jag kr. 10 000, varav årliga räntan utdelas
till behövande. Eventuell gåvoskatt betalar jag. Högre allmänna läroverket
i Nyköping skänker jag 10 000 kr., varav årli,ga räntan utdelas genom kollegiet
till "elev i gymnasiets två högsta ringar, som visat prov på självförglömmande
hjälpsamhet mot någon medmänniska inom eller utom läroverket.
Utdelas ej räntan, lägges den till kapitalet. Återstoden av min förmögenhet
delas mellan mina kusiner i lika delar.»

»Undertecknad, Johan Petrus Dellner, förordnar härmed som min yttersta
vilja, att efter min bortgång med min efterlämnade förmögenhet skall
förfaras på följande sätt.

1. Min gård Skeppshult l3 i Villstad. Jönköpings län, och min fastighet
Hyggås Lilla 3: 6 i Södra Hestra församling, Jönköpings län, skola tillfalla
min förvaltare av desamma, nämligen min kusin Axel Johansson i Lanna
Södergård, Lanna. Han har att samtidigt övertaga och ansvara för de inteckningar
i desamma, som äro belånade i Västbo Härads sparbank, Reftele, och
i Södra Hestra pastorats sparbank. Detta mitt beslut beror på de tjänster
och den pålitlighet i förvaltningen, han gjort mig och ådagalagt.

2. Min kusin Reda Johansson i Lanna Södergård, som är född vanför,
skall ha till hjälp däremot en summa av kr. femtusen (5 000 kr.).

7. Högre allmänna läroverket i Nyköping får som en premiefond kr. tiotusen
(10 000 kr.). Årligen får, om skäl förefinnes, 3/4 av räntan utdelas av
läroverkets kollegium till en elev i någon av gymnasiets två högsta ringar,
som under medlemskapet i någon av dessa ringar utfört någon osjälvisk,
självförglömmande handling till hjälp åt någon eller några medmänniskor
i eller utom läroverket. Av räntan lägges årligen 1/4 till kapitalet. De år,
då ingen del av räntan utdelas, lägges hela räntan till kapitalet.

8. Étt belopp av kr. tiotusen (10 000 kr.) tillfaller Nyköpings stad att utgöra
en fond, som förvaltas av stadens drätselkammare i samråd med stadens
kyrkoherdar. Av den årliga räntan utdelas 3/4 som julklapp till någon i staden
född ålderstigen och behövande person, och 1/4 av räntan lägges årligen
till det ursprungliga beloppet.

10. Min mångårige gårdskarl Halfdan Eriksson, Brunnsgatan 34, Nyköping,
tillfaller ett belopp av kr. ettusen (1 000 kr.) som bevis på uppskattning
av hans utomordentliga trohet och redbarhet och efterföljelse av Jesu
evangelium.

12. Av min efterlämnade förmögenhet skall ett belopp av kr. etthundralusen
(100 000 kr.) bilda cn fond att förvaltas av Karolinska Institutet,
Stockholm. Hälften av den årliga avkastningen användes enligt Karolinska
Institutets beslut till Cancerforskningens främjande. Den andra hälften lägges
årligen till kapitalet. Hela kapitalet skall i sinom tid av Karolinska Institutet
utdelas till den eller de personer, svenska eller»

Utdrag av protokoll vid vittnesförhör angående yttranden av den avlidne
och omständigheter i övrigt, vilka kunde beröra omförmälda förordnanden,
bevakades den 13 juli 1953 vid rådhusrätten i Nyköping såsom testamente
av honom. Efter framställning av kammaradvokatfiskalsämbetet föreskrev
Kungl. Maj:t genom beslut den 19 februari 1954, att klander mot ifrågavarande
testainentariska förordnanden skulle för allmänna arvsfondens räk -

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 136

ning äga rum. Samtliga testamentstagare har härefter förklarat sig avstå
från den rätt, som kunde tillkomma dem på grund av förordnandena.

I två särskilda till Kungl. Maj:t ställda skrifter har dels advokaten H.
Heilborn såsom ombud för elva av den avlidnes kusiner, nämligen lantbrukarna
Axel J. V. Johansson och Elof Johansson, Beda Johansson, Signe
Nilsson, fabrikörerna Ivar Johansson och Bernt Johansson, samtliga i Lanna,
fabrikören Gunnar Johansson, Gnosjö, förre lantbrukaren John Jacobsson
och Alma Jacobsson, Kulltorp, förre lantbrukaren Algot Andersson, Broaryd,
samt lantbrukaren Emil Andersson, Smålands Burseryd, ävensom för
Halvar Eriksson, läroverket i Nyköping samt Nyköpings stad, dels Karolinska
mediko-kirurgiska institutet i Stockholm anhållit, att allmänna arvsfondens
rätt till kvarlåtenskapen måtte avstås till sökandena i överensstämmelse
med testamentshandlingarna.

Till stöd för sin ansökning har Heilborn framhållit, att utredningen
visat, att Dellner vid upprättandet av sina testamentariska förordnanden handlat
med fullt förstånd. Dellner beskreves som en person med utpräglat ekonomiskt
intresse, och av vittnesmålen framginge, att han noga övervägt sina
dispositioner. Även med hänsyn till överensstämmelsen i de båda handlingarnas
innehåll kunde det icke ifrågasättas, att dessa utgjorde ett uttryck
för Dellners yttersta vilja. Vittnesmål visade, att han länge varit tveksam
om, huruvida han skulle insätta samtliga kusiner som universella testamentstagare.
Inför den förestående döden hade han låtit tidigare betänkiigheter
falla och i den — enligt Heilborns uppfattning — sist upprättade
handlingen otvetydigt inbegripit samtliga kusiner i förordnandet.

Karolinska institutet har ansett det av utredningen framgå, att Dellner,
som själv lidit av cancer, velat göra en donation till förmån för cancerforskningen.
Den omständigheten, att han i den ena testamentshandlingen angivit
karolinska sjukhuset som förvaltare av fonden saknade betydelse för bedömande
av frågan, huruvida en bestämd viljeyttring i detta fall kommit
till uttryck.

Gode mannen för allmänna arvsfonden har — under framhållande att de
båda testamentshandlingarna torde vara de enda hjälpmedlen till utrönande
av vad som kunde antagas ha varit den avlidnes yttersta vilja — icke haft
något att erinra mot att omförmälda legatförordnanden verkställas och att
envar av kusinerna av återstående kvarlåtenskap erhålla förslagsvis 10 000
kronor.

Länsstyrelsen i Södermanlands län har ansett, att den avlidnes önskan
att bevara fastigheterna i släktens ägo syntes böra respekteras, varvid dessa
i sin helhet borde avstås till Axel Johansson i enlighet med de testamentariska
förordnandena. Ansökningarna om avstående av kvarlåtenskap till
Beda Johansson med 5 000 kronor och till Eriksson med 1 000 kronor tillstyrktes.
Förordnandena till förmån för läroverket i Nyköping, Nyköpings
stad och cancerforskningen vore av sådan art, att starka skäl talade för att
desamma fullföljdes, varför länsstyrelsen tillstyrkte bifall till ansökningarna
jämväl i dessa delar.

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 13G

Beträffande ansökningen, i vad den avser fördelning av boets återstående
behållning på samtliga kusiner, anförde länsstyrelsen bl. a. följande.

Länsstyrelsen funne skäligheten härav vara beroende av huru nära kusinerna
stått den avlidne under dennes livstid ävensom av deras ekonomiska
ställning. Skäl att föreslå avstående av boets hela återstående behållning
till kusinerna ansåge länsstyrelsen icke föreligga. Visserligen hade den avlidne
otvivelaktigt haft en stark känsla av samhörighet med släkten och förpliktelser
mot denna, men den verkställda utredningen gåve icke vid handen,
att någon närmare kontakt eller mera regelbundet umgänge upprätthållits
mellan den avlidne å den ena och hans kusiner å den andra sidan.

I den mån detta skett syntes anledningen närmast hava varit av ekonomisk
art eller angelägenheter rörande den avlidnes fastigheter. Detta finge dock
icke tolkas såsom ett avståndstagande från släktingarna eller såsom ett uttryck
för att dessa ådragit sig den avlidnes ovilja. Att umgänget med kusinerna
icke under senare år varit livligare hade med säkerhet varit föranlett
av den avlidnes inbundenhet och långt drivna önskan att leva ostörd. Troligen
hade även den med sjukdomen sedan lång tid tillbaka förenade svårigheten
att tala bidragit härtill. Utredningen gåve vidare vid handen, att endast
kusinerna Beda Johansson samt John och Alma Jacobsson kunde anses
för sin livsföring vara i behov av bidrag ur dödsboet. Svårigheten att med
skälig hänsyn till alla inverkande omständigheter rätt avväga och fördela
ett visst för kusinerna gemensamt belopp av boets behållning liksom även
hänsynstagande till den avlidnes uttalade önskan gjorde, att länsstyrelsen
därför ansåge sig böra förorda avstående av ett belopp av 10 000 kronor till
var och en av den avlidnes kusiner med undantag av Axel Johansson, undei
förutsättning dock att på denne överlätes fastigheterna.

Om tillräckliga skäl ej skulle anses föreligga för ett avstående av viss del
av boets behållning till fördelning på samtliga kusiner, ansåg länsstyrelsen,
att i varje fall Beda Johansson samt John och Alma Jacobsson på grund av
sin ekonomiska ställning borde tillerkännas förslagsvis 10 000 kronor vardera,
varvid den förstnämnda borde erhålla detta belopp utöver tidigare tillstyrkta
5 000 kronor.

Kammaradvokatfiskalsämbetet har anslutit sig till länsstyrelsens förslag
att fastigheterna måtte avstås till Axel Johansson, 5 000 kronor till Beda
Johansson samt 1 000 kronor till Halvar Eriksson.

Beträffande ansökningarna om avstående till förmån för läroverket i Nyköping,
Nyköpings stad och cancerforskningen har ämbetet anfört i huvudsak
följande.

Ämbetet ansåge för sin del, att synnerligen vägande skäl måste föreligga
för ett avstående till förmån för en juridisk person. Den avlidne hade emellertid
föreskrivit, alt 10 000 kr. skulle tillfalla läroverket såsom en premiefond,
varav årligen 3/4 av räntan skulle utdelas till en elev i någon av
gymnasiets två högsta ringar, som under medlemskapet i någon av dessa ringar
utfört någon osjälvisk, självförglömmande handling till hjälp åt någon
eller några medmänniskor i eller utom läroverket, samt att den återstående
delen av räntan skulle läggas till kapitalet, ävensom att de år, då ingen del
av räntan utdelades, hela räntan skulle läggas till kapitalet. Da en sådan
disposition syntes slå i god överensstämmelse med allmänna arvsfondens
ändamål, ansåge sig ämbetet, särskilt som läroverket måste anses hava
stått den avlidne nära, kunna tillstyrka bifall till framställningen i denna
del.

6

Kungl. Maj. ts proposition nr 136

Ämbelet ansåge jämväl synnerligen starka skäl böra föreligga för eif efterskänkande
till förmån för staden. Så vägande skäl som beträffande läroverket
lorelåge enligt ämbetets mening icke här, och svårligen kunde staden
i samma omfattning som läroverket anses hava stått den avlidne nära. Med
hansyn emellertid till den avlidnes i sina testamentsutkast uttalade önskemal
ville ämbetet om än med tvekan icke motsätta sig, att ett belonn av
10 000 kr. avstodes till förmån för staden.

I sitt tidigare utlåtande rörande frågan om godkännande såsom testamente
av ovan nämnda testamentsutkast och protokollsutdrag hade ämbetet förklarat
sig anse, att förordnandet icke utgjorde ett i allo klart uttryck för
den avlidnes yttersta vilja. Detta motiverades dock huvudsakligen av den
omständigheten, att två olika institutioner — Karolinska sjukhuset och Karolinska
institutet — omnämndes såsom förvaltare av den fond, som den
avlidne tänkt sig komma till stånd till förmån för cancerforskningen, ävensom
att den avlidne uppställt vissa villkor för sin donation, vilkas uppfyllande
vore förenat med vissa svårigheter. Däremot hade ämbetet då ansett
och ansåge även nu, att en sådan donation i och för sig vore ett klart uttryck
för den avlidnes yttersta vilja, men ansåge lämpligast att fonderingen överlämnades
till Kungl. Maj :ts bestämmande. Sökanden i denna del av ärent
~~ Karolinska institutets lärarkollegium — hade med instämmande av
Karolinska sjukhusets direktion nu hemställt, att det omnämnda beloppet,
100 000 kr., måtte få förvaltas av lärarkollegiet i överensstämmelse med de
av den avlidne avfattade testamentariska dispositionerna. Härigenom torde
åtminstone förvaltningsfrågan av fonden hava fått en tillfredsställande lösning.
Att en sådan donation legat den avlidne varmt om hjärtat vore såsom
länsstyrelsen antört naturligt då han själv under en längre tid genomgått
svara lidanden på grund av cancer och givetvis önskat bereda andra personer,
som drabbats av samma sjukdom, förhoppning att ett botemedel däremot
skulle kunna snarast upptäckas. Ämbetet ville även påpeka, att denna
den avlidnes önskan kommit till uttryck icke endast i de båda utkasten till
testamente utan även i de muntliga yttranden, vilka bevakats såsom testamente
efter honom. Ämbetet hemställde därför, att av den avlidnes kvarlåtenslcap
ett belopp av 100 000 kr. måtte avstås för bildande av en särskild
fond med benämningen »Johan Dellners fond till cancerforskningens främjande»,
vilken fond skulle förvaltas av sökanden, Karolinska institutets lärarkollegium,
varvid hälften av den årliga ränteavkastningen användes enhkt
institutets beslut till cancerforskningens främjande och andra hälften
lädes till kapitalet, varefter hela kapitalbeloppet i enlighet med den avlidnes
önskan finge tillfalla den person, vilken upptäckte ett effektivt botemedel
mot cancer.

Beträffande frågan om fördelningen av boets därefter återstående behållning
på kusinerna har ämbetet med hänsyn till deras ekonomiska förhållanden
hemställt, att Beda Johansson — utöver tidigare angivet belopp av
ö 000 kronor — samt John och Alma Jacobsson ävensom Signe Nilsson måtte
tillerkännas 10 000 kronor vardera, men att ansökningen av kusinerna i övrigt
icke måtte föranleda någon åtgärd.

Rätten till arv efter köpmannen Axel Verner Axelsson från Gällivare municipalsamhällc.
Den 3 juli 1953 avled Axelsson, som var född den 17 augusti
1894, utan alt, såvitt framgår aven efter honom upprättad bouppteckning,
efterlämna någon arvsberättigad släkting. Enligt bouppteckningen upp -

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 136

gick behållningen i boet till 327 062 kronor 24 öre, varav 3 871 kronor motsvarade
värdet å inventarier i rörelsen och 39 227 kronor 6 öre varulager.

Hos Kungl. Maj :t har affärsförcståndaren Anders Rudolf Andersson, Gällivare,
född den 23 december 1894 och kusin till den avlidne, anhållit, att den
allmänna arvsfonden tillfallna kvarlåtenskapen måtte helt avstås till honom
eller att affärsrörelsen med fastighet, inventarier och varulager ävensom till
rörelsen hörande kontanta medel måtte avstas till honom samt kvarlatenskapen
i övrigt till hans tre barn, Rolf, Viviann och Hans Olof Andersson,
födda respektive 1933, 1936 och 1942. Därest avstående icke skulle medgivas
i enlighet härmed, har sökanden anhållit, att han måtte av dödsboets
medel tillerkännas viss pension för sig och sin familj.

Till stöd för ansökningen har Andersson anfört huvudsakligen följande.
Han hade alltsedan år 1912 varit anställd i den affärsrörelse, som då bedrivits
av Axelssons fader och 1933 övertagits av sonen. Under större delen av
denna tid hade sökanden varit förste man i affären och därvid trots sin ansvarsfulla
ställning åtnjutit en förhållandevis blygsam lön. Andersson hade
härvid räknat med, att Axelssons kvarlåtenskap eller i varje fall hans affärsrörelse
skulle övergå å honom. Av i ärendet verkställd utredning finge
anses framgå, att Axelsson upprättat ett skriftligt testamente, enligt vilket
kvarlåtenskapen skulle tillfalla sökanden, eventuellt jämte hans barn. Testamentet
hade emellertid trots efterforskningar icke kunnat återfinnas. Därjämte
åberopades vid ansökningen fogade intyg från ett flertal i Axelssons
förhållanden väl insatta personer angående yttranden av honom i nyss angiven
riktning.

Länsstyrelsen i Norrbottens lön har — under framhållande att av utredningen
syntes framgå, att Axelssons önskan varit, att åtminstone den av honom
bedrivna affärsrörelsen med inventarier och lager efter hans död skulle
tillfalla sökanden — föreslagit, att denna del av kvarlåtenskapen skulle
avstås till honom. Den del av den avlidnes fastigheter i Gällivare, som använts
till affärslokal, kontor och magasin, borde lämpligen tills vidare få
disponeras av sökanden med nyttjanderätt, varefter han vid eu eventuell
framtida försäljning av fastigheten skulle ha möjlighet att i vanlig ordning
inköpa den. Därest Andersson i enlighet med länsstyrelsens förslag tillerkändes
affärsrörelsen, syntes något avstående av övrig kvarlåtenskap till hans
barn icke vara påkallat.

Kammaradvokatfiskalsämbetet har anslutit sig till länsstyrelsens förslag
att av kvarlåtenskapen skulle till sökanden avstås den avlidnes affärsrörelse
med lager och inventarier. Därjämte har ämbetet ansett, att sökanden
skulle äga rätt att fritt disponera den del av den avlidnes fastigheter, som
användes till affärslokal, kontor och magasin, ävensom den bostadslägenhet
han för närvarande disponerade, intill dess fastigheten i vederbörlig ordning
försålts. Ämbetet har vidare funnit sig böra av billighetsskäl tillstyrka,
att ett belopp av 10 000 kronor avstås til! vart och ett av Anderssons tre
barn.

C,ode mannen för allmänna arvsfonden har föreslagit, alt av den avlidnes

8

Kungl. Maj. ts proposition nr 136

kvarlåtenskap skulle till Andersson avstås affärsrörelsen med därtill hörande
tillgångar, nämligen varulagret och inventarierna ävensom fordringar i
rörelsen, de sistnämnda upptagna till ett värde av 13 007 kronor 34 öre, samt
den byggnad, vari affärslokalerna jämte en av Andersson disponerad bostadslägenhet
vore inrymda, med därtill hörande tomt. Såsom villkor härför
borde gälla, att Andersson övcrtoge ansvaret för i bouppteckningen upptagna
reskontraskulder å 2 686 kronor 9 öre, okända skulder i affärsrörelsen
samt den del av boutredningskostnaderna, som hänförde sig till tillsyn
och kontroll av rörelsen efter Axelssons död.

Municipalnämnden i Gällivare har sedermera i en till Kungl. Maj :t ställd
skrift hemställt om medgivande att för skäligt pris förvärva de arvsfonden
tillfallna fastigheterna i municipalsamhället, vilka har ett gemensamt taxeringsvärde
av 73 600 kronor. Nämnden har därvid bl. a. anfört, att förvärvet
erfordrades för ett genomförande av gällande stadsplan. Genomförandet kunde
icke förväntas ske inom rimlig tid utan det allmännas ingripande.

Länsstyrelsen har avgivit utlåtande angående municipalnämndens ansökning
och därvid överlämnat yttrande av länsarkitekten samt ytterligare skrifter
från municipalnämnden och Andersson.

Länsarkitekten har i likhet med municipalnämnden framhållit vikten
av att stadsplanen bleve genomförd inom skälig tid och tillstyrkt bifall till
nämndens ansökning.

Municipalnämnden har i sin senare skrift meddelat, att nämnden enhälligt
beslutat föreslå municipalfullmäktigeatt med nyttjanderätt under längst
25 år upplåta affärsfastigheten till Andersson mot en årlig hyra av 25 kronor
samt att garantera honom förhandsrätt till förhyrning av affärslokal
och bostad jämte nödiga lagerutrymmen i den byggnad, som enligt stadsplanen
vore avsedd att uppföras å ifrågavarande område.

Andersson har, under förutsättning att samhällets framställning vunne
bifall, med ändring av sin tidigare gjorda ansökan anhållit, att till honom
måtte avstås affärsrörelsen med därtill hörande varulager, inventarier och
fordringar samt till ettvart av hans barn 10 000 kronor.

Länsstyrelsen har framhållit betydelsen för municipalsamhället av ifrågavarande
fastighetsförvärv, vilket läte sig förenas med ett skäligt beaktande
av Anderssons intressen. Med hänsyn härtill tillstyrkte länsstyrelsen bifall
till municipalnämndens ansökning.

Municipalfullmäktige har sedermera beslutat i enlighet med municipalnämndens
förslag.

Departementschefen. I proposition nr 244 till 1948 års riksdag framlades
hl. a. förslag om delegation till Kungl. Maj:t av avgörandet av vissa frågor,
vari riksdagens samtycke erfordrades. Förslagen grundade sig på ett av
särskilda sakkunniga avgivet betänkande angående riksdagens arbetsformer
och därmed sammanhängande frågor (SOU 1947:79). Vid behandlingen
av frågan huruvida riksdagens arbetsbörda kunde minskas genom
delegation av viss beslutanderätt hade de sakkunniga bl. a. uttalat, att en

Kungl. Maj.ts proposition nr i 36

9

viss delegation borde kunna ske beträffande frågor om avstående av allmänna
arvsfondens rätt. Föredragande departementschefen, chefen för
justitiedepartementet, uttalade, att hinder icke kunde anses föreligga att
Kungl. Maj :t erhölle ett generellt bemyndigande att besluta i dylika frågor.
En sådan anordning syntes vara ändamålsenlig. Medgivandet syntes
böra avse belopp i varje särskilt fall ej överstigande 10 000 kronor och syntes
lämpligen böra lämnas för en tid av fem år. Vid utnyttjandet av denna befogenhet
förutsattes Kungl. Maj :t komma att förfara i huvudsaklig överensstämmelse
med de principer som dittills följts vid avgörandet av dylika
ärenden. Riksdagen beslöt, såsom inledningsvis berörts, i enlighet med det i
propositionen framlagda förslaget. Efter utgången av tiden för bemyndigandet
har Kungl. Maj :t i vissa fall, vilka framgår av den till vederbörande riksdagsutskott
lämnade, i det föregående omnämnda sammanställningen, beslutat
om avstående av allmänna arvsfondens rätt till kvarlåtenskap enligt
de för det tidigare bemyndigandet gällande reglerna. Riksdagens godkännande
härav torde böra inhämtas. Vidare synes med hänsyn till riksdagens
arbetsbörda en fortsatt avlastning av ärenden rörande avstående av allmänna
arvsfondens rätt till kvarlåtenskap framstå såsom lämplig. Jag föreslår
därför, att riksdagens medgivande inhämtas om en förlängning av befogenheten
för Kungl. Maj :t att i enlighet med tidigare tillämpade riktlinjer
besluta om avstående av arv, som tillfallit allmänna arvsfonden, intill
ett belopp av i varje särskilt fall 10 000 kronor. Sammanställningar över de
av Kungl. Maj :t fattade besluten av hithörande slag torde tillhandahållas riksdagen
i samband med proposition angående avstående i visst fall av allmänna
arvsfonden tillfallen kvarlåtenskap eller, därest sådan proposition med
hänsyn till den fastställda värdegränsen för visst år icke skulle bli aktuell,
genom skrivelse till vederbörande riksdagsutskott.

Vad därefter angår det i det föregående redovisade första fallet, i vilket
riksdagens samtycke särskilt bör inhämtas, finner jag i likhet med de i
ärendet hörda myndigheterna att skälig hänsyn bör tagas till Dellners förordnanden.
I de fall där de båda förordnandena överensstämmer talar starka
skäl för ett avstående från arvsfondens sida. Med hänsyn härtill bör avstående
komma i fråga även då det gäller juridiska personer. Med denna uppfattning
kan jag i likhet med de hörda myndigheterna tillstyrka avstående av
kvarlåtenskap till Axel J. V. och Beda Johansson, Halvar Eriksson, läroverket
i Nyköping, Nyköpings stad samt eu fond för cancerforskning i huvudsaklig
överensstämmelse med de av Dellner gjorda förordnandena. Till
Axel J. V. Johansson torde sålunda avstås fastigheterna Skeppshult l3 och
Hyggås Lilla 3° med det av Dellner gjorda förbehållet angående intecknad
gäld samt till de övriga nu nämnda sökandena 5 000, 1 000, 10 000, 10 000
respektive 100 000 kronor. Vidkommande kusinernas ansökning om fördelning
av återstående kvarlåtenskap mellan dem torde det vara ovisst i vilken
omfattning Dellner velat förordna att del av kvarlålenskapen skulle tillfalla
dem. I den ena av de efterlämnade handlingarna — vilken icke avslutats —
finnes kusinerna icke insatta såsom testamentslagarc. Några skäl som bilar
2 Bihang till riksdagens protokoll 10515. 1 samt. AV 136

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 136

för antagandet att Dellner överhuvud icke velat ihågkomma kusinerna har
dock icke framkommit vid utredningen. Ej heller har det kunnat utredas på
vad sätt Dellner slutligt velat förordna om sin kvarlåtenskap sedan de i båda
handlingarna omnämnda legaten utgått. Man torde dock kunna förutsätta,
att det står i överensstämmelse med Dellners yttersta vilja att kusinerna på
något sätt får del av kvarlåtenskapen. I likhet med gode mannen för allmänna
arvsfonden anser jag härvidlag att ett belopp av 10 000 kronor lämpligen
hör tillerkännas envar av dem.

Vad slutligen angår det andra i det föregående redovisade fallet, vari riksdagens
samtycke särskilt bör inhämtas, anser jag omständigheterna vara
sådana att billighetsskäl talar för ett avstående av viss del av kvarlåtenskapen
efter köpmannen Axelsson. Utredningen ger vid handen att Andersson
och hans familj kan sägas ha stått Axelsson nära i livstiden och att enligt
flera av honom gjorda uttalanden hans önskan varit att affärsrörelsen
skulle tillfalla sökanden. Jag förordar, att i enlighet med gode mannens
för allmänna arvsfonden förslag rörelsen med varulager, inventarier
och fordringar avstås till Andersson under villkor att han övertar ansvaret
för i bouppteckningen upptagna reskontraskulder, okända skulder i rörelsen
samt den del av boutredningskostnaderna, som hänför sig till tillsyn
och kontroll av rörelsen efter Axelssons död. I detta sammanhang torde jag
få erinra om att i proposition denna dag angående försäljning av vissa allmänna
arvsfonden tillfallna fastigheter föreslagits, att Axelssons fastigheter
i Gällivare socken får försäljas. Jag förutsätter, att vid den försäljning
som med anledning härav sedermera kan komma till stånd till Gällivare
municipalsamhälle hänsyn skall tagas till den nyttjanderätt som erfordras
för att Andersson även efter försäljningen skall kunna utöva den
till honom avstådda affärsrörelsen. Beträffande avstående av kvarlåtenskap
till Anderssons tre barn finner jag mig i likhet med gode mannen och kammaradvokatfiskalsämbetet
kunna tillstyrka att av billighetsskäl ett belopp
av 10 000 kronor avstås till ettvart av dem.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att

a) godkänna de beslut angående avstående av allmänna
arvsfonden tillfallen kvarlåtenskap, som efter utgången av
budgetåret 1952/53 av Kungl. Maj :t meddelats med tillämpning
av de grunder, som gällt enligt det i riksdagens skrivelse
nr 448/1948 givna bemyndigandet, och vilka beslut
framgår av förenämnda till riksdagens vederbörande utskott
överlämnade sammanställning;

b) medgiva att Kungl. Maj :t må under fem år från och
med budgetåret 1954/55, utan riksdagens samtycke i varje
särskilt fall, i huvudsaklig överensstämmelse med de riktlinjer,
som vid avgörandet av dylika ärenden hittills blivit
följda, avstå kvarlåtenskap som tillfallit allmänna arvsfonden
intill ett belopp av i varje särskilt fall 10 000 kronor;

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 136

c) medgiva att av den allmänna arvsfonden tillfallna kvarlåtenskapen
efter före detta lektorn Johan Petrus Dellner
från Nyköping må avstås dels fastigheterna Skeppshult l3 i
Villstads socken och Hyggås Lilla 36 i Södra Hestra socken
till Axel J. V. Johansson under villkor att han övertager betalningsansvaret
för i den fasta egendomen intecknad gäld,
dels 5 000 kronor till Beda Johansson, dels 1 000 kronor till
Halvar Eriksson, dels 10 000 kronor till Högre allmänna läroverket
i Nyköping, dels 10 000 kronor till Nyköpings stad,
dels 100 000 kronor till en fond, benämnd »Johan Dellners
fond till cancerforskningens främjande», dels ett belopp av
10 000 kronor till vardera av förutnämnda elva kusiner till
den avlidne;

d) medgiva att av den arvsfonden tillfallna kvarlåtenskapen
efter köpmannen Axel Verner Axelsson från Gällivare
municipalsamliälle må avstås dels till Anders Rudolf Andersson
den avlidnes affärsrörelse med varulager, inventarier och
fordringar med ett sammanlagt bouppteckningsvärde av
56 105 kronor 40 öre under i det föregående angivna villkor,
dels till ettvart av Anderssons tre barn Rolf, Viviann och
Hans Olof Andersson ett belopp av 10 000 kronor.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,
att proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Karl-Ingmar Edstrand

Stockholm 1955. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

0551