Kungl. Maj:Is proposition nr 132
1
Nr 132
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående anslag lill avlöningar
till häradsskrivarna m. fl. för budgetåret 1955156;
given Stockholms slott den 25 februari 1955.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över inrikesärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF ADOLF
Gunnar Hedlund
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås, att de nuvarande övergångsvis bibehållna landskanslisterna
i fögderierna — f. n. 30 — placeras som ambulerande landskanslister
inom resp. län och att antalet sådana befattningshavare utökas
med 10 ävensom att de vakanthållna kontoristtjänsterna i fögderierna fåi
tillsättas. Härjämte förordas en uppräkning av anslaget till avlöningar till
häradsskrivarna m. fl. för att möjliggöra en tillfällig förstärkning med personal
för skriv- och kontorsgöromål. Vidare har sagda anslag for nästa
budgetår i propositionen beräknats till 12 350 000 kronor.
7 Bi haag till riksdagens protokoll 1955. 1 sand. År 132
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 132
Utdrag av protokollet över inrikesärenden, hållet inför Hans Maj:t
Koungen i statsrådet å Stockholms slott den 25 februari
1955.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Andersson, Norup, Hedlund,
Persson, Hjälmar Nilson, Nordenstam, Lindström, Lange.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför
chefen för inrikesdepartementet, statsrådet Hedlund.
I arets stats\erksproposition, elfte huvudtiteln, punkten 174, upptogs anslaget
till avlöningar till häradsskrivarna in. fl. med ett allenast preliminärt
beräknat belopp, 12 050 000 kronor. Härvid anfördes, att länsassessorn på
landskontoret i Älvsborgs län S. Svensson efter särskilt uppdrag verkställt
utredning angående behovet av biträdespersonal på häradsskrivarkontoren,
vilken utredning var av betydelse för anslagsberäkningen.
Jag anhåller nu att få anmäla anslagsäskandet i dess helhet till slutlig
prövning.
Inledning
I en den 31 oktober 1954 dagtecknad skrift har Sveriges häradsskrivarförening
anfört.
Genom Kungl. brev den 30 juni 1953 till länsstyrelserna förordnas bl. a.,
att ledigbliven landskanslistbefattning i fögderi icke må återbesättas. Detta
stadgande har visat sig medföra mycket olyckliga följder för de fögderier,
där landskanslist tidigare varit stationerad. Sedan bestämmelsen tillkom
har häradsskrivarnas arbetsförhållanden avsevärt förändrats. Föreningen
vill bl. a. peka på den omlagda kontrollen av arbetsgivarnas skatteredovisning,
vilken omläggning väsentligt ökat behovet av kvalificerad biträdespersonal
för bokföringsgranskning. Snart tillkomma nya arbetsuppgifter
såsom sjuk- och yrkesskadeförsäkringen, vilken kommer att nödvändiggöra
noggrannare arbete vid uppgörandet av arbetsgivarförteckningarna än som
tidigare varit fallet. Omläggningen av fastighetsbeskattningen kommer även
att ställa ökade krav på kontrollarbetet. Då härjämte 1950 års skattelagssakkunnigas
förslag kan komma att medföra vidgade åligganden för häradsskrivarorganisationen,
anser föreningen, att indragning av landskanslisttjänsterna
bör upphöra samt att de redan indragna befattningarna böra återbesättas.
Kungl. Maj:ts proposition nr 132
3
I anledning av skrivelsen har länsassessorn å landskontoret i Älvsborgs
län S. Svensson upprättat en promemoria samt — efter uppdrag av mig —
företagit en översyn av biträdesbehovet vid häradsskrivarkontoren, vilken
han redovisat i en särskild promemoria.
Över skrivelsen och utredningsmannens promemorior har yttranden avgivits
av statskontoret, statens organisationsnämnd, länsstyrelserna i samtliga
län och civila statsförvaltningens tjänstemannaförbund varjämte utlåtande
avgivits av Sveriges häradsskrivarförening över promemoriorna.
Förslag av utredningsmannen
Utredningsmannen har erinrat om, att häradsskrivarnas biträden före
omorganisationen år 1953 utgjordes av 70 landskanslister, 156 kanslibiträden
och 733 kontorsbiträden. Landskanslisttjänsterna var fast knutna till
vissa fögderier, och i alla fögderierna fanns ett kanslibiträde och ett efter
fögderiernas storlek varierande antal kontorsbiträden. I en promemoria av
december 1952 angående fögderiindelningen och häradsskrivarkontorens
organisation framhöll landskamreraren Alarik Wigert, att en strängt genomförd
fördelning av de kvalificerade uppgifterna borde medföra, att något
utrymme för en så kvalificerad tjänsteman som en icke-ordinarie landskanslist
normalt icke kunde anses förhanden. Emellertid fordrades landskanslister
för vikariat, för rekryteringen av häradsskrivartjänsterna och för
hjälp till fögderier, där häradsskrivaren av någon anledning icke förmådde
fullfölja sina uppgifter. Med utgångspunkt härifrån föreslogs en personalorganisation,
i vilken första biträdet skulle vara kansliskrivare eller kontorist
och med ett varierande antal kanslibiträden och kontorsbiträden. Härutöver
förordades inrättande av en landskanslisttjänst i varje län utom
Gotlands. Innehavaren av denna tjänst skulle icke placeras i visst fögderi
utan stadigvarande tjänstgöra inom häradsskrivarorganisationen i hela
länet.
I propositionen nr 165 till 1953 års riksdag anslöt sig föredragande departementschefen
till förslaget. Genom beslut den 30 juni 1953 föreskrevs,
att dåvarande innehavare av landskanslisttjänst i fögderi finge tills vidare
bibehållas vid sin befattning, varvid närmast lägre biträdesbefattning i fögderiet
skulle hållas vakant. Ledigbliven landskanslistbefattning finge icke
återbesättas. I enlighet härmed håller de tidigare till fögderierna knutna
landskanslisterna på att avvecklas och ersättas av kontorister.
Utredningsmannen har härefter lämnat en redogörelse för vissa ändrade
arbetsuppgifter inom häradsskrivarorganisationen efter det översynen av
biträdesorganisationen gjordes år 1953 och därvid anfört bl. a.
Genom den nya uppbördsförordningen infördes ett nytt system för kontroll
av att arbetsgivare rätteligen verkställa och inbetala skatteavdrag. Vad
4
Kiuigl. Maj:ls proposition nr 132
som av arbetsgivare med minst två arbetstagare inbetalas antecknas på
särskilda registerkort jämte antalet arbetstagare. Med utgångspunkt härifrån
och från vad som tidigare brukat inbetalas avgöres om särskilda kontrollåtgärder
böra vidtagas. En snabb kontroll är ofta av nöden för att förhindra
skatteförluster för det allmänna. Granskning av arbetsgivares avlöningsbokföring,
varoin häradsskrivaren numera själv kan besluta, blir icke
sällan nödvändig. Häradsskrivaren kan härför anlita egna biträden eller
exekutionsbiträden. Då de egna biträdena i regel icke äro skickade för sådant
uppdrag och då indrivningsorganisationen icke sällan är så svag att
exekutionsbiträdena icke kunna anlitas, nödgas häradsskrivaren själv genomföra
ofta ganska tidsödande granskningar.
Kontrollen av de mindre arbetsgivarna bedrivs ehuru i förändrad form
på samma sätt som hittills. Kvalificerad hjälp på detta område är i vart
fall ur statens synpunkt motiverad.
Den genom 1953 års uppbördsförordning införda nya ordningen i fråga
om återbetalning av den överskjutande preliminära skatten har medfört
vissa nya rutinuppgifter — angivandet av det överskjutande beloppet på
återbetalningskort genom clieckprotektor, utplockning av debetsedlar, på
vilka återbetalning skall ske in. in. — samt viss korrespondens med länsstyrelsen,
för att i de fall där den överskjutande skatten kan tänkas bero på
felaktig taxering möjliggöra rättelse, ävensom korrespondens med utmätningsmannen
för att möjliggöra kvittning eller utmätning för resterande
skatt. Hur förfarandet i praktiken kommer att verka är svårt att nu uttala
sig om. Uppenbarligen har emellertid häradsskrivarna härigenom ålagts en
uppgift, som i vissa stycken förutsätter kvalificerad arbetskraft. Biträdespersonalens
arbetsuppgifter komina att ökas påtagligt. Återbetalning genom
häradsskrivarnas försorg skall äga rum första gången i samband med utfärdandet
av debetsedlar å slutlig skatt enligt 1955 års taxering d. v. s. senast
i januari 1956.
Genom lagen den 5 juni 1953 (nr 400) avskaffades fastighetsskatten som
särskild skatteform och ersattes av ett i den kommunala inkomstskatten
inarbetat garantibelopp för fastighet, å vilket skatt skall beräknas. Lagstiftningen
härom blir i sin helhet tillämplig först vid 1956 års taxering. För
häradsskrivarnas del kommer lagstiftningen att medföra åtskilliga ändringar
i arbetsrutinerna. Å ena sidan slopas debiteringen av fastighetsskatt,
utfärdande och expedition av debetsedlar å fastighetsskatt samt ärenden
angående anstånd m. m. avseende fastighetsskatt. Å andra sidan tillkomma
följande uppgifter.
1) I de fall, där fastighet äges av person, som är bosatt utom kommunen
och där hittills någon till kommunal inkomstskatt beskattningsbar inkomst
regelmässigt ej uppkommit, kommer omläggningen av fastighetsbeskattningen
knappast att innebära annat, än att vad som förut uttagits i fastighetsskatt
nu kommer att uttagas i kommunal inkomstskatt. För fögderier
med omfattande sommarstugebebyggelse kommer detta att i avsevärd mån
göra lättnaden genom bortfallet av fastighetsskattedebiteringen illusorisk.
För personer, bosatta inom annan kommun, skall sålunda utfärdas debetsedel
å slutlig skatt och — i åtskilliga fall — även debetsedel å preliminär
skatt. Förslaget om bottenavdrag för inkomst från annan fastighet synes
icke föranleda någon begränsning av antalet debetsedlar, eftersom bottenavdraget
avses skola åtnjutas endast i hemortskommunen.
2) Debitering av skogsvårdsavgifter och annuiteter å avdikningslån och
Kungl. Maj:ls proposition nr 132 S
a förskolt för avlösning av frälseräntor skall ske i debiteringslängden för
inkomst. Åtminstone till en början torde vissa svårigheter uppkomma då
det gäller att avgöra vilka skattskyldiga, som ha att erlägga annuiteter.
3) För den händelse fastighet ägcs av flera personer eller överlåtes under
året skall garantibeloppet uppdelas på de olika ägarna efter vars och ens del
eller efter den tid, vederbörande ägt fastigheten. I fråga om skogsvårdsavgiften
har införts en liknande regel. Uppdelningen kommer att medföra en viss
stegring av antalet skogsvårdsavgiftsposter. Huruvida uppdelning av annuiteter
skall ske, där fastighet äges av flera ägare eller under beskattningsåret
försålts och då regelmässigt uppdelning skett av garantibelopp och
skogsvårdsavgift, synes icke fullt klart. Därest så skall ske, kompliceras
debiteringen ytterligare.
4) Omläggningen av fastighetsbeskattningen kommer att medföra behovav
kontroll att alla fastighetsägare verkligen påförts garantibelopp. En viss
del av kontrollen ligger däri att genom länsstyrelsens tryckande register i
inkomstlängderna tilltryckas ägare av sådana fastigheter, som icke äro bosatta
inom den kommun, där fastigheten är belägen. I förberedelserna härför
har åtminstone i en del län häradsskrivarna redan engageiats.
Om omläggningen av fastighetsbeskattningen kan allmänt sägas att de
lättnader, som vinnas genom slopandet av debiteringen av fastighetsskatt
och debetsedlarna å sådan skatt, i avsevärd mån komma att konsumeras
av de uppgifter, som tillkomma. Det kan åtminstone ifrågasättas om icke
det nya förfarandet kommer att te sig besvärligare i fögderier med stort
antal s. k. utbofastigheter, skogsfastigheter och många annuiteter. Fördelningen
av häradsskrivarnas arbetsbörda under året kommer att förskjutas
i oförmånlig riktning. Tidigare har arbetet med fastighetsbeskattningen varit
avslutat den 25 augusti. Då detta nu ingår i och i viss mån komplicerar
debiteringen av slutlig skatt komma de senare månaderna av året, som redan
förut varit hårt belastade, att belastas än ytterligare.
Den nya sjukförsäkringen kommer att för häradsskrivarna medföra okat
arbete. Lagen om allmän sjukförsäkring träder i kraft den 1 januari 1955.
1 debiteringshänseende medför den dock i allmänhet icke nagon ökning i
arbetsbördan före debiteringen av den slutliga skatten enligt 1956 års taxering.
I debiteringslängderna skola avgifterna införas av sjukkassa. Den lokala
skattemyndigheten har emellertid att tillse, att person som icke påförts
1 200 kronors taxerad inkomst icke påföres avgift samt att grundavgiften
icke överstiger 2 % av den taxerade inkomsten. För avräkningsförfarandet
mellan sjukkassorna och statsverket in. m. skall lämnas vissa
uppgifter angående utfallet av debiteringen. \ id ändringar i taxering har
häradsskrivaren att verkställa omdebitering av sjukförsäkringsavgifterna.
Arbetsgivarförteckningarna ha genom förordningarna den 22 maj 1953
(nr 269) och den 4 juni 1954 (nr 341) fått betydelse för dels fastställande
av avgifter enligt lagen om yrkesskadeförsäkring, vilken ersatt 1916 års lag
om olycksfall i arbete, dels fastställande av arbetsgivares bidrag jämlikt
lagen om allmän sjukförsäkring och lagen om moderskapshjälp ävensom
för vissa arbetsgivares skyldighet att enligt förordningen den 22 maj 1953
( nr 269) erlägga byggnadsforskningsavgift.
Det torde vara klart att ju fler avgifter och bidrag, som fästes vid arbetsgivarförteckningen.
ju viktigare blir ur ekonomisk synpunkt det arbetsmoment
____ mantalsskrivningen och vad därmed sammanhänger — varpå
förteckningen grundas. I vad man kvalificerad arbetskraft härigenom bc -
Kungl. Maj:ls proposition nr 132
?.°V£ ta?as i anspråk är ovisst. Tänkbart är att om kravet på arbetsgivarforteckningarnas
noggrannhet och fullständighet stegras därhän att siälva
mantalsskrivmngsforrattningarna komma att draga längre ut på tiden
skobok* Ctt Vlssj,b.ehov av Jandskanslister att uppstå för att förrättningarna
skola kunna medhinnas mom föreskriven tid.
Utredningsmannen har vidare framhållit, att författningarna på häradssknvarnas
arbetsområde sedan ett par år tillbaka ideligen ändrats. Speciellt
galler detta taxerings- och uppbördsförfattningarna. En hastig överblick
visar, att under 1953 inte mindre än 7 kommittéer sysslat med hithörande
rågor. Den narmaste tiden kan därför knappast tänkas medföra någon
minskning i strömmen av nya författningar. För häradsskrivarna, som måste
hålla sig å jour med förekommande ändringar, medför lagstiftningsarbetet
en ökning av de kvalificerade arbetsuppgifterna. Även denna omständighet
kan enligt utredningsmannens mening åberopas som skäl för bibehållande
tills vidare av landskanslistkåren.
Härjämte har utredningsmannen erinrat om att 1950 års skattelagssakkunniga
den 8 september 1954 framlagt förslag till effektivare taxering.
Förslaget går bl. a. ut på att det egentliga taxeringsarbetet i första instans
skall utföras av yrkesmässigt arbetande heltidsanställd personal. För
arbetet närmast ansvariga skulle anställas taxeringskonsulenter, av vilka
cirka 300 skulle utgöras av tjänstemän, placerade i de lönegrader, som f. n.
gäller for landskanslister. Som ordförande i taxeringsnämnderna skulle i
tjänsten fungera häradsskrivare och tjänstemän vid länsstyrelserna. De
sakkunniga har uttalat, att taxeringskonsulenterna borde i organisatoriskt
hänseende vara knutna till länsstyrelsernas taxeringsavdelningar. I avvaktan
på hur denna fråga kommer att lösas anser utredningsmannen det vara
välbetänkt att bibehålla assistenterna.
Oavsett hur den nya taxeringsorganisationen i nyssberörda avseende
slutligen kommer att te sig, synes det utredningsmannen emellertid lämpligt
att tills vidare underhålla den rekryteringsreserv, som den nuvarande
assistentkåren utgör. Behålles tills vidare assistentkåren, vinner man därmed
på en gång en rekryteringsreserv för den eventuella taxeringsorganisationen
och en välbehövlig arbetshjälpsreserv för häradsskrivarna under
det stundande övergångsåret. Utredningsmannen bär betonat, att fastän
åtskilliga av de nya arbetsuppgifterna är sådana, att de kan handhas avlägre
personal, maste likväl organisationen av de nya arbetsuppgifterna
vara av sådan kvalifikation, att de kan hänföras till landskanslists arbetsuppgifter.
Beträffande frågan om bibehållande av den nuvarande landskanslistkåren
har utredningsmannen vidare anfört i huvudsak följande.
Det torde knappast vara möjligt att föreskriva, att de den 1 juli 1953
befintliga^ landskanslisttjänsterna skola bibehållas, resp. få återbesättas,
ty dels måste dessa tjänster i den mån avgång skett från dem betraktas som
Kungl. Maj:ts proposition nr 132
icke längre förefintliga och därför först nyinrättas, dels skulle till foljd av
en sådan föreskrift uppkomma ur arbetssynpunkt tämligen likartade fögderier,
som antingen hade landskanslist men ej kontorist eller enbart hade
kontorist. Vid sådant förhållande torde man böra bygga vidare på den år
1953 nyinrättade landskanslistkåren, som icke är fast knuten till vissa fögderier.
De f. n. övergångsvis bestående landskanslisttjänsterna böra a\-skaffas och ersättas av ett större antal inom häradsskrivarorganisationen
utan fast stationeringsort tjänstgörande landskanslister. Kontoristtjänsterna
skulle då överallt kunna tillsättas. Eftersom fråga här blir om en mer
eller mindre tillfällig organisation i avvaktan på att frågan om taxeringsorganisationen
skalisarna, synes man vid bedömandet av antalet tjänster
icke behöva känna sig alltför bunden av de tidigare övervägandena på området
i all synnerhet som det kommande övergångsåret kommer att bil sa
betungande, att det tillskott i arbetskraft som här kommer i fråga, väl kommer
att konsumeras.
Då det gäller att avväga antalet tjänster för varje län kan man antingen
gå på den linjen att antalet bestämmes till detsamma som före den 1 juli
1953, d. v. s. 70, varvid större hänsyn tages till behovet av en rekryteringsreserv
för taxeringsorganisationen, eller utöka antalet landskanslister utan
fast stationeringsort, varvid man i första hand skulle fästa avseende vid
vikariebehovet, d. v. s. antalet fögderier inom varje län. Att enbart gå efter
förstnämnda alternativ låter sig knappast göra. Viss hänsyn till de annu
övergångsvis bestående tjänsterna måste tagas. Tillräckligt beaktande av de
mera arbetstyngda fögderiernas behov av arbetshjälp kommer icke hellei
att tagas. Enligt det första alternativet torde 65 landskanslister böra vara
knutna till häradsskrivarorganisationen och enligt det andra 63. Ett inrättande
tills vidare av ytterligare landskanslisttjänster bör icke betraktas
som ett definitivt ställningstagande till frågan om kvalificerad biträdeshjälp
åt häradsskrivarna. Sedan förhållandena på häradsskrivarnas arbetsområde
klarnat bör frågan ånyo upptagas och definitivt lösas. Någon svårighet
att, därest man vid förnyad prövning finner ett lägre antal tjänster
tillräckligt, minska antalet föreligger icke.
Det bör vidare omnämnas, att statens organisationsnämnd f. n. överväger
frågan om införande av hålkortssystem för att därigenom rationalisera folkbokföringen
och debiteringen, vilket torde komma att ha en väsentlig inverkan
på hela häradsskrivarorganisationen. Då åtskillig tid måste antagas
komma att förgå innan nämndens eventuella förslag kan föras ut i praktiken,
torde hinder för en tillfällig förstärkning av landskanslistkåren icke
föreligga med hänsyn till nämndens planer.
På grundval av det anförda bar utredningsmannen föreslagit, att utöver
de befintliga 23 landskanslisttjänsterna utan fast stationeringsort skall inrättas
ytterligare 40 sådana tjänster, att de övergångsvis kvarstående tjänsterna
som landskanslist i visst fögderi indrages samt att länsstyrelserna
bemyndigas tillsätta kontoristtjänsterna i de fögderier, där så icke skett.
Med hänsyn till att en eventuell avveckling kan ske genom absorption till
eu ny taxeringsorganisation eller eljest till länsstyrelserna och då härjämte
vissa re k ry terin gss vå rigbcter kan tänkas uppkomma med eu sämre löneplacering
har utredningsmannen icke funnit anledning föreslå annan löueplacering
än den för de nuvarande landskanslisterna gällande.
8
Ku ur/l. Maj:ts proposition nr 132
Utredningsmannen har utgått från att antalet landskanslister inom häradsskrivarorganisationen
f. n. utgör 41. Förslaget innebär sålunda en ökning
med (63 41) 22. Antalet vakantsatta kontoristtjänster har antagits
utgöra 31. Kostnaden för förstärkningen av organisationen i enlighet med förslaget
har med dessa utgångspunkter av utredningsmannen beräknats till
i runt tal 465 000 kronor.
Beträffande biträdespersonalen har utredningsmannen uttalat, att det synes
utsiktslöst att med någon grad av säkerhet i detalj bedöma hur mycket
arbetsbördan kommer att påverkas av de beslutade ändringarna inom häradsskih
arnas arbetsområde. F. n. föreligger enligt utredningsmannens
mening icke någon anledning att föreslå ytterligare ändring i den för häradsskrivarkontoren
gällande personalplanen, ökningen i arbetsbördan torde
i stället böra mötas med en uppräkning av anslaget till tillfällig personal,
vilket jämväl ur den synpunkten torde vara till fördel, som den tidigare
ojämnheten i fördelningen av häradsskrivarnas arbetsbörda under året genom
de senaste lagstiftningsåtgärderna snarare ökat än minskat.
Yttranden
Flertalet remissinstanser har framhållit, att den ökade arbetsbörda för
häradsskrivarna, som de senare årens lagstiftning medfört, gör det nödvändigt
att förstärka häradsskrivarkontoren med ytterligare personal. I remisss\aren
har även hävdats, att denna förstärkning bör ordnas som ett provisorium,
enär det icke torde vara möjligt att fastställa det definitiva personalbehovet,
förrän följderna av den senaste tidens lagstiftningsåtgärder kan
a\ läsas. I allmänhet har remissinstanserna tillstyrkt, att den provisoriska
personalförstärkningen löses på sätt i promemoriorna föreslagits. I åtskilliga
remissvar har dock från utredningsmannen avvikande meningar rörande
storleken av förstärkningen av landskanslistorganisationen framförts.
I detta sammanhang må framhållas att Sveriges häradsskrivarförening
ansett, att samtliga efter den 1 juli 1953 indragna landskanslisttjänsterna i
fögderierna skall återbesättas. Skulle icke detta av olika skäl låta sig göra,
bör enligt föreningen fast assistent finnas i fögderier med 32 000 invånare
och däröver, övriga 22 befattningar bör fördelas under hänsynstagande till
folkmängd och de andra omständigheter, som kan motivera placering av
assistent i visst fögderi.
\idare
undantag för de minsta, tillsättes ett biträde i reglerad befordringsgång samt
i de större två sådana biträden.
Några remissinstanser har ansett, att det ökade behovet av kvalificerad
arbetskraft borde mötas med en uppräkning av anslaget till tillfällig per
-
Kungl. Maj:ls proposition nr 132
9
sonal. Länsstyrelsen i Kristianstads län har uttalat, att det med hänsyn till
de genomgripande ändringar beträffande taxeringsorganisationen och möjligen
även beträffande folkbokföringen och debiteringen, som kan förväntas
inom en nära framtid, samt törslaget om ändrad taxeringsorganisation,
icke kan vara tillrådligt att nu inrätta nya landskanslisttjänster åhäradsskrivarkontoren.
Länsstyrelsen har för sin del ansett, att den ökning av häradsskrivarkontorens
personalbehov, som redan under innevarande år med all
sannolikhet kan bli aktuell, bör kunna mötas med en uppräkning av anslaget
till tillfällig personal.
Liknande synpunkter har framförts av länsstyrelserna i Göteborgs och
Bohus samt Hallands län.
Statskontoret har framhållit, att resultatet av pågående organisationsundersökningar
kan bli av den största betydelse för arbetet på häradsskrivarkontoren.
Under budgetåret 1955/56 avser statens organisationsnämnd att
inom vissa fögderier försöksvis pröva ändrade handläggningsformer för
ärenden rörande folkbokföring, debitering och redovisning av skatt. I första
hand skall möjligheten att effektivisera arbetet genom utnyttjande av halkort
prövas. Under sålunda rådande ovissa förhållanden i fråga om det
framtida behovet av arbetskraft har ämbetsverket ansett det ej böra ifrågakomma
att inrätta nya landskanslist- och fasta biträdestjänster eller att
avbryta den pågående avvecklingen av de till härads sk riva rkontoren tidigare
knutna landskanslisttjänsterna. Vidare anför statskontoiet.
Möjlighet synes emellertid böra hållas öppen att provisoriskt kunna tillgodose
eventuellt uppkommande behov av ökad personal för att bemästra
de svårigheter, som kan uppstå i samband med övergången till de nya bestämmelserna
och som kräver ökad insats av kvalificerad arbetskraft. Foi
sådant ändamål torde länsstyrelserna böra erhålla ökade medel för att kunna
friställa landskanslistpersonal för att under begränsad tid biträda vid
häradsskrivarkontoren.
Statens organisationsnämnd har påpekat, att vid beräkningen av vikariebehovet
synes icke ha beaktats, att viss del av detta behov liksom f. n. torde
kunna täckas med den vid länsstyrelserna fast placerade landskanslistpersonalen.
Beräkningen innebär, att enbart med anlitande av den icke fast
placerade kanslistpersonalen vikarie för varje häradsskrivare skulle kunna
ställas till förfogande under 120 arbetsdagar per år.
Med hänsyn till vad som sålunda anförts är nämnden icke beredd att tillstyrka
den i jämförelse med den år 1953 fastställda person al ramen betydande
ökning av den kvalificerade arbetskraften som förslaget innebar och
som en följd därav icke heller ökningen av den kvalificerade biträdespersonalen.
Då emellertid i samband med övergången till de nya bestämmelserna
svårigheter otvivelaktigt komma att uppstå, som kräva okad insats
av kvalificerad arbetskraft, vill nämnden icke motsätta sig, att avvecklingen
av de till häradsskrivarkontoren tidigare knutna landskanslisttjansterna
tillfälligt avbrytes. Nämnden förutsätter därvid, att dessa befattningshavare
vid förefallande behov få biträda även vid andra häradsskrivarkontor
10
Kungl. Maj:ls proposition nr 132
samt att länsstyrelserna i möjligaste mån ställa sin egen landskanslistpersonal
till förfogande, när det gäller att bemästra övergångssvårigheterna.
Det kan för de län, där avvecklingen redan har genomförts, visa sig behövligt
att för budgetåret 1956/57, då de väsentliga ändringarna först blir märkbara,
anvisa erforderliga medel för att vid dessa länsstyrelser landskanslistpersonal
skall kunna friställas viss begränsad tid för att biträda vid häradsskrivarkontoren.
Vad angår förslaget om uppräkning av anslaget till tillfällig personal för
att tillgodose behovet av ökad biträdeshjälp, anser nämnden, att en uppräkning
av sagda anslag motsvarande medelsbehovet för genomsnittligen
en å en och en halv arbetsmånad per fögderi torde för budgetåret 1955/56
vara tillräckligt.
Förslag av länsstyrelserna
I skrivelser, som inkommit under augusti och september 1954 har länsstyrelserna
avgivit förslag rörande anslaget till avlöningar till häradsskrivarna
m. fl. under nästa budgetår.
I fråga om personalorganisationen har länsstyrelserna, såvitt gäller befattningar,
vilka skall uppföras på personalförteckningen, framfört förslag
om överförande av 34 icke-ordinarie biträden för skriv- och kontorsgöromål
på ordinarie stat.
Beträffande medelsbehovet under budgetåret 1955/56 ger en sammanställning
av länsstyrelsernas förslag vid handen, att anslaget i dess helhet
borde beräknas till i runt tal 12 307 000 kronor.
Departementschefen
Den år 1953 beslutade omorganisationen av häradsskrivarnas biträdeshjälp
innebar, att de i fögderierna fast placerade landskanslisttjänsterna —
sammanlagt 70 — avskaffades. I stället inrättades i samtliga län utom Gotlands
en ambulerande landskanslisttjänst, vars innehavare efter länsstyrelsens
bestämmande vid behov skulle vikariera för lediga häradsskrivare och
biträda inom fögderier vid särskild arbetsbelastning. Antalet landskanslister
skulle sålunda utgöra 23. Avvecklingen av landskanslisterna skulle ske
successivt. Ledigblivna sådana tjänster finge ej återbesättas. I fögderi med
dylik landskanslist borde närmast högre biträdestjänst hållas vakant så
länge landskanslisten kvarstode i sin tjänst på häradsskrivarkontoret. Denna
minskning hade föreslagits av en inom finansdepartementet tillkallad
utredningsman. Förslaget grundade sig på företagna organisationsundersökningar.
Vid anmälan av denna fråga i propositionen nr 160 till 1953 års riks
-
Kungl. Majrts proposition nr 132
11
dags uttalade jag, att jag vore beredd att upptaga spörsmålet till ny prövning,
därest detta skulle visa sig nödvändigt. Samtidigt som denna minskning
av landskanslisttjänsterna beslöts inrättades emellertid 156 kontoristtjänster
i Ce 13 och ökades antalet kanslibiträden i Ce 11 med 60. Antalet
kontorsbiträden i Cf 4—Ca 8 minskades med 115. Häradsskrivarorganisationen
förstärktes alltså med sammanlagt 54 tjänster.
Efter genomförandet av denna omorganisation har arbetsuppgifterna pa
åtskilliga betydelsefulla områden inom häradsskrivarnas ämbetsförvaltning
ändrats eller kommer att ändras under loppet av nästa budgetår. Av den av
utredningsmannen lämnade redogörelsen framgår sålunda, att systemet
för kontrollen av arbetsgivarnas verkställande och inbetalning av skatteavdrag
ändrats så att en effektivare kontroll härav blivit möjlig för häradsskrivarna.
De ökade arbetsuppgifterna på detta för hela uppbördsväsendet
betydelsefulla område har ansetts kräva en utökning av häradsskrivarnas
kvalificerade biträdeshjälp. Genom att på häradsskrivarna lagts vissa uppgifter
för återbetalning av överskjutande preliminär skatt har arbetsuppgifter
tillförts dem, som ansetts kräva förstärkning av såväl kvalificerad
biträdeshjälp som biträden för rutingöromål. Omläggningen av fastighetsbeskattningen
har å ena sidan medfört, att vissa göromål slopats, bl. a. utfärdandet
av särskild debetsedel å fastighetsskatt. Å andra sidan torde det
i den taxerade inkomsten inarbetade garantibeloppet för fastighet medföra,
att uträkningen av inkomstskatten kompliceras. Visst merarbete kommer
att bli följden genom införandet den 1 januari 1955 av den nya sjukförsäkringen.
Debiteringslängderna måste utökas, då avgifterna skall påföras
debetsedlarna, och viss kontroll av avgifternas storlek m. in. måste verkställas.
Arbetsuppgifterna härutinnan torde till större delen vara av rutinkaraktär.
Kravet på noggrannhet vid uppgörandet i samhand med mantalsskrivningen
av arbetsgivarförteckningarna har skärpts. Med ledning av
dessa förteckningar skall nämligen fastställas — förutom avgifter enligt
lagen om yrkesskadeförsäkring (f. n. enligt lagen om olycksfall i arbete)
—- arbetsgivares bidrag jämlikt lagen om allmän sjukförsäkring och lagen
om moderskapshjälp samt vissa arbetsgivares skyldighet att erlägga byggnadsforskningsavgift.
Utredningsmannen har ansett det icke uteslutet, att
kvalificerad arbetskraft behöver tillföras häradsskrivarna, för att mantalsskrivningsförrättningarna
skall kunna genomföras inom föreskriven tid.
I utredningsmannens promemorior har vidare framhållits, alt författningarna
på häradsskrivarens arbetsområde sedan ett par år varit föremål för
upprepade ändringar. Det arbete, som åtgår för häradsskrivarna för att
sålunda följa utvecklingen inom detta område, har åberopats som skäl för
bibehållande av landskanslistkåren.
Utredningsmannens förslag innebär, att de nu i fögderierna övergångsvis
bibehållna landskanslisterna skulle placeras som ambulerande inom
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 132
länen och att sammanlagda antalet sådana tjänster skulle bestämmas till 63.
De
hållen landskanslist skulle få tillsättas. Enligt vad jag under hand inhämtat
uppgår antalet dylika landskanslisttjänster till 30. Inom organisationen
skulle allltså f. n. finnas — de 23 ambulerande Iandskanslisterna inräknade
sammanlagt 53 landskansliter. I enlighet med utredningsmannens förslag
skulle sålunda 10 nya tjänster som landskanslist tillföras häradsskrivarorganisationen.
Härjämte skulle 30 vakantsatta kontoristtjänster få tillsättas.
I remissvaren har utredningsmannens förslag i allmänhet tillstyrkts.
Statskontoret, statens organisationsnämnd och vissa länsstyrelser har emellertid
ansett, att någon ändring av organisationen ej bör komma till stånd
nu med hänsyn till det av 1950 års skattelagssakkunniga år 1954 framlagda
förslaget till effektivare taxering samt organisationsnämndens överväganden
i fråga om vissa rationaliseringar inom häradsskrivarkontoren.
För egen de! anser jag det synnerligen angeläget, att häradsskrivarna
beredes sådan hjälp, att de genomförda och förestående reformerna, som
berör deras verksamhetsområde, kan ske på ett smidigt sätt. Detta har betydelse
ej endast för statsverket utan även för den allmänhet, de är satta att
betjäna. Jag tillstyrker ur dessa synpunkter utredningsmannens förslag i vad
angår Iandskanslisterna och kontoristerna. Jag vill emellertid understryka,
att den förordade förstärkningen med landskanslister måste anses vara provisorisk
i avvaktan på att ställning tages till skattelagssakkunnigas förslag
och organisationsnämndens överväganden. När så skett bör spörsmålet tagas
upp till förnyad prövning. För det fall, att den 1 juli 1955 inom ett län skulle
förekomma sammanlagt större antal landskanslister inom häradsskrivarorganisationen
än det av utredningsmannen för länet föreslagna, torde det nuvarande
systemet med övergångsvis bibehållna landskanslister få tillämpas. I
fögderi med sådan landskanslist bör alltså kontoristtjänsten hållas vakant. I
likhet med utredningsmannen anser jag, att de nya Iandskanslisterna bör
anställas i den för dem gällande befordringsgången, Cf 13—Ce 19.
I fråga om förstärkningen av biträdena för skriv- och kontorsgöromål
har utredningsmannen icke ansett sig kunna ange behovet. Förslaget i denna
del innebär, att ytterligare medel till tillfällig personal skulle ställas till
förfogande. Emot detta förslag har jag ej något att erinra.
Vad härefter angår länsstyrelsernas framställningar tillstyrker jag, att
ytterligare 34 icke-ordinarie biträden enligt grunderna för den reglerade
befordringsgången erhåller ordinarie tjänst i Ca 8 fr. o. in. nästa budgetår.
Antalet ordinarie kontorsbiträdestjänster skulle därefter uppgå till 423.
I fråga om beräkningen av medelsbehovct för nästa budgetår föreslår
jag, att posten till avlöningar till ordinarie tjänstemän upptages till 4 570 000
kronor. Under anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie personal upptager
jag ett belopp av 200 000 kronor för förstärkning av den tillfälliga
Kungl. Mnj:ts proposition nr 132
1 Q
lo
personalen för skriv- och kontorsgöroinål. Posten i dess helhet torde för
nästa budgetår bestämmas till 6 450 000 kronor. Medelsbehovet för rörligt
tillägg uppskattar jag till 1 330 000 kronor.
Anslaget beräknas sålunda till (4 570 000 + 6 450 000 + 1 330 000)
12 350 000 kronor.
Jag hemställer, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att
a) bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga den ändring i
personalförteckningen för häradsskrivarna m. fl., som förut
angivits;
b) godkänna följande avlöningsstat för häradsskrivarna
in. fl., att tillämpas tills vidare fr. o. in. budgetåret 1955/56:
Avlöningsstat
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis
................................ 4 570 000
2. Avlöningar till icke-ordinarie personal, förslagsvis
................................ 6 450 000
3. Rörligt tillägg, förslagsvis................ 1 330 000
Summa kronor 12 350 000
c) till Häradsskrivarna in. fl.. Avlöningar för budgetåret
1955/56 anvisa ett förslagsanslag av 12 350 000 kronor.
Med bifall till denna, av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t
Konungen, att till riksdagen skall avlåtas proposition
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Åke Eklöf
Svenska Tryckeriaktiebolaget, Stockholm 1935