Kungl. Maj:ts proposition nr 128
1
Nr 128
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående
ändring i lagen den 29 juni 1946 (nr b31) om
folkpensionering, m. m.; given Stockholms slott den
18 februari 1955.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
antaga härvid fogade förslag till dels lag angående ändring i lagen den
29 juni 1946 (nr 431) om folkpensionering dels ock lag angående ändring
i lagen den 26 juli 1947 (nr 531) om bidrag till änkor och änklingar med
barn samt att
bifalla de förslag i övrigt, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
GUSTAF ADOLF
G. E. Sträng
Propositionens huvudsakliga innehåll
Enligt gällande bestämmelser utgår folkpension — frånsett kommunalt
bostadstillägg — med följande årsbelopp, nämligen a) ålderspension för
ogift med ett grundbelopp å 1 000 kronor samt åtta indextillägg å vartdera
50 kronor ävensom s. k. standardförhöjning enligt 1953 års lag om höjning
av folkpensioner m. in. å 400 kronor eller med sammanlagt 1 800 kronor;
b) ålderspension för envar av två pcnsionsberättigade makar med ett
grundbelopp å 800 kronor, åtta indcxtillägg å vartdera 40 kronor och standardförhöjning
å 320 kronor eller med sammanlagt 1 440 kronor; c) invalidpension
och sjukbidrag med samma belopp som ålderspension, dock att
1 Bihang till riksdagens protokoll 1955. 1 samt. Nr 128
2
Kungl. Maj. ts proposition nr 128
av grundbeloppet i detta fall 200 kronor utgör grundpension och resten
tilläggspension; samt d) änkepension och hustrutillägg med ett grundbelopp
å 600 kronor, åtta indextillägg å vartdera 30 kronor och standardförhöjning
å 240 kronor eller med sammanlagt 1 080 kronor. Bidrag enligt
1947 års lag om bidrag till änkor och änklingar med barn utgår med belopp
som under d) nämnts.
I propositionen föreslås, att änkepension, hustrutillägg och bidrag till änkor
och änklingar med barn skall höjas till belopp som nämnts under b)
ovan. Vidare föreslås, att i samtliga fall i grundbeloppet resp. tilläggspensionen
skall inarbetas sex av de åtta indextilläggen ävensom standardförhöjningen.
I samband därmed föreslås vissa tekniska ändringar i folkpensioneringslagens
indexreglering.
Rörande änkepension och hustrutillägg föreslås vidare viss uppmjukning
av kravet på fem års äktenskap för rätt till förmån; och i fråga om bidragen
till änkor och änklingar med barn förordas, att åldersgränsen för barn,
som bidragstagaren skall ha under sin vårdnad för rätt till bidrag, höies
från tio till tolv år.
Den del av folkpensionen som, då pensionsberättigad är intagen hl. a.
å ålderdomshem, enligt folkpensioneringslagen alltid skall tillhandahållas
honom för personligt bruk föreslås höjd från 200 till 360 kronor om året.
Slutligen föreslås, att i folkpensioneringslagen intages en bestämmelse om
rätt för Kungl. Maj:t att maximera kommunalt bostadstillägg för den som
är bosatt i ålderdomshem eller därmed likställt hem.
Ändringarna avses skola träda i kraft i sistnämnda avseende den 1 juli
1955 och i övrigt den 1 januari 1956.
Förslaget beräknas medföra en årlig kostnadsökning av omkring 13 milj.
kronor, såvitt angår änkepensioner och hustrutillägg, och omkring 2,4 milj.
kronor vad angår bidrag till änkor och änklingar med barn. Av dessa merkostnader
beräknas omkring 7,2 resp. 1,4 milj. kronor komma att belöpa på
statsverket och resten på kommunerna.
För budgetåret 1955/56 äskas anslag dels till Bidrag till folkpensioner
in. m. med 1 365 milj. kronor och dels till Särskilda barnbidrag till änkors
och invaliders barn m. m. med 12,3 milj. kronor.
Kungl ,Maj:ts proposition, nr 128
3
Förslag1
till
Lag
angående .ändring i lagen den 29 juni 1946 (nr 431)
om folkpensionering
Härigenom förordnas, att 3 § 4 mom., 4 §, 5 §, 6 § 2 och 3 inom., 7 §, 9 §
och 18 § 2 mom. lagen den 29 juni 1946 om folkpensionering1 skola erhålla
ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Gällande lydelse)
3
4 mom. Änka, som vid mannens
frånfälle fyllt femtiofem år och varit
gift med honom minst fem år, äger,
såframt hon ej eljest åtnjuter folkpension,
rätt till folkpension i form
av änkepension. Ingår hon nytt
äktenskap, upphör rätten till änkepension.
Till änka, som fyllt femtiofem år,
må, om hon uppnått denna ålder under
samma kalenderår som det, varunder
mannen avlidit, eller när eljest
särskilda skäl föranleda därtill,
änkepension utgå, oaktat hon vid
mannens frånfälle ej fijllt femtiofem
år.
4
1 mom. Till envar som är berättigad
till ålderspension utgår a 11-män ålderspension. Allmän
ålderspension utgör, där ej annat föl
1
Senaste lydelse, se beträffande 3 § 4 mom.
1952: 396 samt beträffande 9 § SFS 1954:134.
(Föreslagen lydelse)
§•
4 mom. Änka, som fyllt femtiofem
år, äger, om hon uppnått denna ålder
senast under det kalenderår, varunder
mannen avlidit, och varit gift
med honom minst fem år, rätt till
folkpension i form av änkepension,
såframt hon ej eljest åtnjuter
folkpension. Ingår hon nytt äktenskap,
upphör rätten till änkepension.
Till änka, som fyllt femtiofem år,
må, när särskilda skäl föranleda därtill,
änkepension utgå, även om hon
uppnått denna ålder efter det kalenderår,
varunder mannen avlidit, eller
varit gift med honom kortare tid än
fem år.
§•
1 mom. Till envar som är berättigad
till ålderspension utgår a 1 1-män ålderspension. Allmän
ålderspension utgör, där ej annat föl
SFS
1948: 732, beträffande 4—7 §§ och 18 § SFS
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 128
(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)
jer av vad nedan sägs, för år räknat
för gift pensionsberättigad, vars make
jämväl åtnjuter folkpension eller
till vars hustru i 5 § omförmält hustrutillägg
utgår, 800 kronor samt för
annan pensionsberättigad 1 000 kronor.
2 mom. Till envar---------
Jämte grundpension utgår, där ej
annat följer av vad nedan sägs, t i 11-läggs pension med 600 kronor
om året till gift pensionsberättigad,
vars make åtnjuter folkpension eller
vars hustru uppbär hustrutillägg,
samt 800 kronor till annan pensionsberättigad.
3 mom. Änkepension utgör, där ej
annat följer av vad nedan sägs, 600
kronor om året.
5
Till pensionsberättigads hustru,
som själv ej åtnjuter folkpension,
utgår hustrutillägg, därest
hustrun fyllt sextio år och makarna
varit gifta minst fem år. När särskilda
skäl därtill föranleda, må hustrutillägg
utgå, oaktat hustrun ej fyllt
sextio år. Hustrutillägg utgör, där ej
annat följer av vad nedan sägs, 600
kronor om året. Hustrutillägg utgår
endast om det överstiger belopp, varmed
mannens folkpension skall minskas,
då hustrutillägg beviljas.
6
2 mom. Enligt de närmare föreskrifter,
som meddelas av Konungen,
verkställer socialstyrelsen beräkning
av förhållandet mellan de all
-
jer av vad nedan sägs, för år räknat
för gift pensionsberättigad, vars make
jämväl åtnjuter ålderspension eller
tilläggspension eller till vars
hustru i 5 § omförmält hustrutillägg
utgår, 1 360 kronor, för gift pensionsberättigad,
vars make åtnjuter enbart
grundpension, i 500 kronor samt för
annan pensionsberättigad 1 700 kronor.
—--om året.
Jämte grundpension utgår, där ej
annat följer av vad nedan sägs, tilläggspension
med 1 160 kronor
om året till gift pensionsberättigad,
vars make åtnjuter folkpension eller
vars hustru uppbär hustrutillägg,
samt 1 500 kronor till annan pensionsberättigad.
3 mom. Änkepension utgör, där ej
annat följer av vad nedan sägs, 1 360
kronor om året.
Till pensionsberättigads hustru,
som själv ej åtnjuter folkpension,
utgår hustrutillägg, därest
hustrun fyllt sextio år och makarna
varit gifta minst fem år. När särskilda
skäl därtill föranleda, må hustrutillägg
utgå, oaktat hustrun ej fyllt
sextio år eller makarna varit gifta
kortare tid än fem år. Hustrutillägg
utgör, där ej annat följer av vad nedan
sägs, 1 360 kronor om året. Hustrutillägg
utgår endast om det överstiger
belopp, varmed mannens folkpension
skall minskas, då liustrutilllägg
beviljas.
§•
2 mom. Enligt de närmare föreskrifter,
som meddelas av Konungen,
verkställer socialstyrelsen beräkning
av förhållandet mellan det all
-
5
Kungl. Maj:ts proposition nr 128
(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)
manna levnadskostnaderna under
varje kvartals sista månad och levnadskostnaderna
i juni 1946. På
grundval härav fastställer Konungen
senast den 22 i näst påföljande kvartals
första månad det procenttal
(pensionspristalet), som utmärker
angivna förhållande. Sålunda fastställt
pensionspristal skall gälla från
och med månaden närmast efter den,
varunder det fastställts, till och med
den månad, då nytt pensionspristal
fastställes.
3 mom. För varje hel mångfald av
fem, varmed pensionspristalet överstiger
100, utgör indextillägget för år
räknat
30 kronor för änkepensionsberättigad
och för hustru, som uppbär
hustrutillägg,
40 kronor för gift pensionsberättigad,
vars make åtnjuter ålderspension
eller tilläggspension eller vars
hustru uppbär hustrutillägg, samt
50 kronor för annan pensionsberättigad.
Där pensionspristalet, efter att hava
stigit med hel mångfald av fem,
åter nedgår, skall indextillägget utgå
efter oförändrade grunder, så
länge pensionspristalet överstiger
närmast lägre hela mångfald av fem.
männa prisläget under varje månad
och prisläget i december 1951. På
grundval härav fastställer Konungen
senast den 5 i andra månaden efter
den, som beräkningen avser, det procenttal
(pensionspristalet), som utmärker
angivna förhållande. Sålunda
fastställt pensionspristal skall gälla
under tredje månaden efter den, som
beräkningen avser.
3 mom. För varje hel mångfald av
tre, varmed pensionspristalet överstiger
100, utgör indextillägget för år
räknat
40 kronor för gift pensionsberättigad,
vars make åtnjuter ålderspension
eller tilläggspension eller vars
hustru uppbär hustrutillägg, ävensom
för änkepensionsberättigad och
för hustru, som uppbär hustrutillägg,
samt
50 kronor för annan pensionsberättigad.
Där pensionspristalet, efter att hava
stigit med hel mångfald av tre,
åter nedgår, skall indextillägget utgå
efter oförändrade grunder, så
länge pensionspristalet överstiger
närmast lägre hela mångfald av tre.
7 §■
Där kommun---------såsom folkpension.
Kommunalt bostadstillägg utgår Kommunalt bostadstillägg utgår
enligt de grunder kommunen be- enligt de grunder kommunen bestämmer.
Avvikelse från vad nedan stämmer. Avvikelse från vad nedan
i 8 och 13 §§ stadgas må dock icke i 8 och 13 §§ stadgas må dock icke
äga rum och ej heller må för rätt äga rum och må för rätt till kommu
-
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 128
(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)
till kommunalt bostadstillägg ford- nalt bostadstillägg ej fordras viss
ras viss tids bosättning inom kom- tids bosättning inom kommunen eller
munen eller uppställas annat därmed uppställas annat därmed jämförlig!
jämförligt villkor. villkor; ej heller må, om Konungen
så föreskriver, för pensionsberättigad,
som är bosatt i ålderdomshem eller
därmed likställt hem, utgå högre
kommunalt bostadstillägg än som följer
av sådan föreskrift.
Om kommuns--- — ofördröj ligen underrättas.
9
Har gift pensionsberättigad, vars
make ej åtnjuter folkpension, före
sextio års ålder blivit helt oförmögen
till arbete, må, där särskilda skäl
därtill föranleda, utan hinder av vad
i 8 § är stadgat tilläggspension tillerkännas
honom med, bortsett från
indextillägg, högst 400 kronor om
året. Sådan förmån må utgå även om
folkpension sedermera tillerkännes
den pensionsberättigades make, dock
endast i den mån makarnas sammanlagda
pensionsförmåner icke
därigenom komma att överstiga beloppet
av den tidigare utgående folkpensionen.
Vad nu----------------
18
2 mom. För tid, under vilken pensionsberättigad
är intagen å fattigvårdssamhälle
tillhörig anstalt eller
mot avgift, som av fattigvårdssamhälle
erlägges, åtnjuter vård eller försörjning
å annan anstalt, äger fattigvårdssamhället
uppbära honom tillkommande
folkpension samt därav
tillgodogöra sig i förra fallet kostnaderna
för vården eller försörjningen
och i senare fallet utgiven dagavgift
och annan vårdkostnad; dock skall
fattigvårdssamhället vara skyldigt att
§•
Har gift pensionsberättigad, vars
make ej åtnjuter folkpension, före
sextio års ålder blivit helt oförmögen
till arbete, må, där särskilda skäl
därtill föranleda, utan hinder av vad
i 8 § är stadgat tilläggspension tillerkännas
honom med, bortsett från
indextillägg, högst 1 100 kronor om
året. Sådan förmån må utgå även om
folkpension sedermera tillerkännes
den pensionsberättigades make, dock
endast i den mån makarnas sammanlagda
pensionsförmåner icke
därigenom komma att överstiga beloppet
av den tidigare utgående folkpensionen.
--10 §.
§■
2 inom. För tid, under vilken pensionsberättigad
är intagen å fattigvårdssamhälle
tillhörig anstalt eller
mot avgift, som av fattigvårdssamhälle
erlägges, åtnjuter vård eller försörjning
å annan anstalt, äger fattigvårdssamhället
uppbära honom tillkommande
folkpension samt därav
tillgodogöra sig i förra fallet kostnaderna
för vården eller försörjningen
och i senare fallet utgiven dagavgift
och annan vårdkostnad; dock skall
fattigvårdssamhället vara skyldigt
7
Kungl. Maj:ts proposition nr 128
(Gällande lydelse)
av pensionsbeloppet månatligen tillhandahålla
den pensionsberättigade
16 kronor och därutöver för december
månad 8 kronor eller, där den pensionsberättigade
på grund av sitt tillstånd
ej kan begagna sig av kontanta
medel, använda motsvarande belopp
för ökande av hans trivsel eller eljest
till hans personliga nytta. Lag samma
vare, då fattigvårdssamhälle haft kostnader
för vård av pensionsberättigad
under sådana omständigheter, att
samhället är berättigat till ersättning
jämlikt 40 § 3 mom. i lagen den 14
juni 1918 om fattigvården.
(Föreslagen lydelse)
att av pensionsbeloppet månatligen
tillhandahålla den pensionsberättigade
30 kronor eller, där den pensionsberättigade
på grund av sitt tillstånd
ej kan begagna sig av kontanta medel,
använda motsvarande belopp för
ökande av hans trivsel eller eljest till
hans personliga nytta. Lag samma
vare, då fattigvårdssamhälle haft
kostnader för vård av pensionsberättigad
under sådana omständigheter,
att samhället är berättigat till ersättning
jämlikt 40 § 3 mom. i lagen den
14 juni 1918 om fattigvården.
Vad här--— av barnavårdsnämnd.
Denna lag träder i kraft såvitt angår
7 § i dess nya lydelse den 1 juli
1955 och i övrigt den 1 januari 1956,
då lagen den 20 mars 1953 (nr 104-)
om höjning av folkpensioner m. m.
skall upphöra att gälla.
Pensionsstyrelsen har att, utan särskild
ansökan därom, omräkna vid utgången
av år 1955 utgående änkepension
och hustrutillägg i enlighet med
bestämmelserna i denna lag.
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 128
Förslag
till
Lag
angående ändring i lagen den 26 juli 1947 (nr 531) om bidrag
till änkor och änklingar med barn
Härigenom förordnas, att lagen den 26 juli 1947 om bidrag till änkor och
änklingar med barn1 skall erhalla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)
Har änka eller änkling under sin Har änka eller änkling under sin
vårdnad barn i äktenskapet med den vårdnad barn i äktenskapet med den
avlidne maken eller annat barn, vil- avlidne maken eller annat barn, vilket
vid makens död stadigvarande ket vid makens död stadigvarande
vistades i makarnas hem, och har vistades i makarnas hem, och har
barnet icke fyllt tio år, äger vård- barnet icke fyllt tolv år, äger vårdnadshavaren,
under förutsättning att nadshavaren, under förutsättning att
han stadigvarande bor tillsammans han stadigvarande bor tillsammans
med barnet, av allmänna medel för med barnet, av allmänna medel för
egen del erhålla bidrag i enlighet med egen del erhålla bidrag i enlighet med
vad nedan stadgas. vad nedan stadgas.
Rätt till —------- till bidrag.
Bidraget utgår-------denna lag.
Vårdnadshavare, som---med vårdnadshavare^
Vid tillämpningen---mellan makarna.
Denna lag träder i kraft den 1 januari
1956; och skall härvid vad som
är stadgat i andra stycket i övergångsbestämmelserna
till lagen denna dag
(nr ) angående ändring i lagen om
folkpensionering äga motsvarande
tillämpning såvitt angår bidrag enligt
denna lag.
1 Senaste lydelse se SFS 1952: 398.
Kungl. Maj.ts proposition nr 128
9
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 18
februari 1955.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,
Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam,
Lindström, Lange.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen
för socialdepartementet, statsrådet Sträng, fråga om höjning av folkpensioneringens
änkepensioner och hustrutillägg m. m. samt anför.
I årets statsverksproposition (V ht p. 93 och 96) har Kungl. Maj .t på
min hemställan föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i
ämnet, för budgetåret 1955/56 beräkna dels till Bidrag till folkpensioner
m. m. ett förslagsanslag av 1 365 000 000 kronor och dels till Särskilda barnbidrag
till änkors och invaliders barn m. m. ett förslagsanslag av 11 900 000
kronor. I samband därmed nämnde jag, att jag hade för avsikt att föroida
vissa ändringar i folkpensioneringslagstiftningen, avseende bl. a. en förbättring
av änkepensioner och hustrutillägg.
Jag anhåller nu att få upptaga denna fråga till behandling.
Översikt över gällande bestämmelser
Lagen den 29 juni 1946 om folkpensionering (nr 431; ändr. 221/1947, 527/
1947, 732/1948, 264/1950, 157/1951, 332/1951, 396/1952, 291/1953 och 134/
1954) skiljer mellan å ena sidan ålderspension, som utgår efter det den pensionsberättigade
fyllt 67 år, samt å andra sidan invalidpension, sjukbidiag
och änkepension, vilka förmåner utgår för tid dessförinnan.
Ålderspension utgöres i första hand av allmän ålderspension. Denna
förmån är till storleken oberoende av vederbörandes inkomst och förmögenhet.
Den utgör enligt folkpensioneringslagen för gift pensionsberättigad,
vars make jämväl åtnjuter folkpension eller till vars hustru utgår liustrutillägg,
800 kronor, och för annan pensionsberättigad 1 000 kronor, allt för
år räknat. Genom lagen den 20 mars 1953 (nr 104) om höjning av folkpensioner
m. m. har den allmänna ålderspensionen höjts med 320 kronor om
året, alltså till 1 120 kronor, för gift pensionsberättigad, vars make åtnjuter
ålderspension eller tilläggspension eller vars hustru uppbär hustrutillägg,
samt med 400 kronor om året för annan pensionsberättigad, alltså till 1 200
kronor för gift pensionsberättigad, vars make åtnjuter enbart grundpen
-
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 128
sion, och till 1 400 kronor för förut ej nämnd till ålderspension berättigad
person.
In valid pension eller sj ukbidrag utgår till den vars arbetsförmåga
är på visst sätt nedsatt samt utgöres av dels grundpension om 200
kronor per år och dels tilläggspension om högst 600 kronor per år för gift
pensionsberättigad, vars make åtnjuter folkpension eller uppbär hustrutilllägg,
och högst 800 kronor om året för annan pensionsberättigad. Till tilläggspensionen
kommer enligt 1953 års lag standardförhöjning med högst
320 kronor för gift pensionsberättigad, vars make åtnjuter ålderspension
eller tilläggspension eller vars hustru uppbär hustrutillägg, och högst 400
kronor för annan pensionsberättigad, allt för år räknat. Grundpensionen utgår
utan hänsyn till vederbörandes inkomst och förmögenhet, medan tillläggspensionen
är inkomstprövad.
Änkepension utgår till änka, som vid mannens frånfälle fyllt 55 år
och varit gift med honom minst fem år. Till änka som fyllt 55 år kan, om
hon uppnått denna ålder under samma kalenderår som det, varunder mannen
avlidit, eller när eljest särskilda skäl föranleder därtill, änkepension
utgå, oaktat hon vid mannens frånfälle ej fyllt 55 år. Änkepension utgår
efter inkomstprövning med högst 600 kronor om året, vartill kommer förutnämnda
standardförhöjning med högst 240 kronor per år. Änkepension
tillkommer ej änka, som åtnjuter folkpension i annan form. Ingår änka nytt
äktenskap, upphör hennes rätt till änkepension.
Hustrutillägg utgår till pensionsberättigad gift mans hustru, därest
hon fyllt 60 år och makarna varit gifta minst fem år. När särskilda skäl
föranleder därtill, kan hustrutillägg utgå, oaktat hustrun ej fyllt 60 år. Hustrutillägget
utgör högst 600 kronor om året, vartill kommer standardförhöjning
med högst 240 kronor om året. Hustrulillägget är i sin helhet inkomstprövat.
Hustrutillägg utgår inte till hustru, som själv åtnjuter folkpension,
och utgår endast om det överstiger belopp, varmed mannens pension minskas,
när hustrutillägg beviljas.
Vid folkpensioneringslagens tillämpning kan, när särskilda skäl föranleder
därtill, gift pensionsberättigad anses såsom ogift ävensom ogift pensionsberättigad,
som sedan avsevärd tid sammanlever med annan under äktenskapsliknande
förhållanden, anses såsom gift med denne.
De angivna folkpensionsförmånerna höjes i förekommande fall med indextillägg,
kommunalt bostadstillägg, blindtillägg och vårdtillägg.
I fråga om indextillägg gäller, att socialstyrelsen har att verkställa
beräkning av förhållandet mellan de allmänna levnadskostnaderna under
varje kvartals sista månad och levnadskostnaderna i juni 1946. På
grundval härav fastställer Kungl. Maj :t senast den 22 i nästpåfoljande kvartals
första månad det procenttal (pensionspristalet), som utmärker angivna
förhållande. Sålunda fastställt pensionspristal skall gälla från och med
månaden närmast efter den, varunder det fastställts, till och med den månad,
då nytt pensionspristal fastställes. För varje hel mångfald av fem,
varmed pensionspristalet överstiger 100, utgör indextillägget för år räknat
30 kronor för änkepensionsberättigad och för hustru, som uppbär hustru
-
11
Iiungl. Maj:ts proposition nr 128
tillägg, 40 kronor för gift pensionsberättigad, vars make åtnjuter ålderspension
eller tilläggspension eller vars hustru uppbär hustrutillägg, samt 50
kronor för annan pensionsberättigad. Pensionspristalet för månaderna
augusti_oktober 1954 utgjorde 140, vilket föranledde åtta indextillägg, men
nedgick därefter till 139 och har senast genom kungörelse den 21 januari
1955 (nr 7) fastställts till 139 även för månaderna februari—april 1955.
Denna sänkning av indextalet påverkade dock ej indextilläggens antal. Enligt
gällande bestämmelser skall nämligen, då pensionspristalet nedgåi, indextillägget
utgå oförändrat, så länge pensionspristalet överstiger närmast lägre
hela mångfald av fem. F. n. utgår sålunda alltjämt åtta indextillägg, tillhopa
uppgående till samma belopp som standardförhöjningen.
Varje kommun äger besluta, att kommunalt bostadstillägg
skall utgå i kommunen, och äger därvid bestämma tilläggets storlek samt
grunderna i övrigt för beräkningen av tillägget. I sistnämnda avseende gäller
dock vissa begränsningar, innebärande att inkomstprövning av tillägget skall
ske enligt folkpensioneringslagens regler och att för rätt till tillägget ej får
krävas viss tids bosättning i kommunen eller uppställas därmed jämförligt
villkor. Vidare märkes, att i samband med att de kommunala bostadstilläggen
den 1 januari 1954 avlöste de förutvarande statliga bostadstilläggen och av
kommunerna beslutade särskilda bostadstilläggen infördes ett stadgande
av innebörd att den som vid utgången av år 1953 åtnjöt statligt bostadstillägg
skulle för tiden därefter åtnjuta kommunalt bostadstillägg med minst
det belopp, varmed statligt bostadstillägg skulle ha utgått, om bestämmelserna
därom alltjämt varit gällande.
Utöver invalidpension eller ålderspension utgår i vissa fall blindtill1
ä g g till den som är blind eller vårdtillägg till den som eljest är ur
stånd att reda sig själv och på grund härav är i behov av ständig tillsyn och
vård. Tilläggen utgör 1 000 kronor om året och är till storleken oberoende
av vederbörandes inkomst och förmögenhet.
I det föregående har angivits, att vissa folkpensionsförmåner är beroende
av inkomstprövning. Tilläggspension, änkepension, hustrutillägg och kommunalt
bostadstillägg minskas nämligen med en tredjedel av den del av
ogift pensionsberättigads årsinkomst, som ligger mellan 1 000 och 1 400 kronor
och med två tredjedelar av inkomst därutöver. För gift pensionsberättigad
är motsvarande gränsbelopp 750 resp. 1 050 kronor. Rörande beräkningen
av vederbörandes årsinkomst må här endast nämnas, att folkpension
cj räknas såsom inkomst, att förmögenhet överstigande 10 000 kronor
(för gift pensionsberättigad 7 500 kronor) medför viss höjning av årsinkomsten
samt att gift pensionssökandes årsinkomst och förmögenhet anses
utgöra hälften av makarnas sammanlagda inkomst resp. förmögenhet.
Folkpensionsförmånerna kompletteras med vissa andra förmåner, bland
dem de s. k. änkc- och änklings bidra ge n, varom bestämmelser
finnes i lagen (ten 20 juli 1947 om bidrag till änkor och änklingar med barn
fnr 531; ändr. 265/1950, 158/1951 och 398/1952). Enligt denna lag äger änka
eller änkling, som under sin vårdnad har barn i äktenskapet med den
avlidne maken eller annat barn, som vid makens död stadigvarande vista
-
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 128
des i makarnas hem, erhålla bidrag av allmänna medel för egen del. Bidrag
utgår dock endast under förutsättning, att barnet icke fyllt tio år och att
vårdnadshavaren stadigvarande bor tillsammans med barnet. Rätt till änkeoch
änklingsbidrag föreligger icke om vårdnadshavaren åtnjuter folkpension
samt upphör om vederbörande ingår nytt äktenskap. Bidraget utgår
med belopp motsvarande änkepension enligt lagen om folkpensionering. Vidare
ökas bidraget med standardförhöjning och indextillägg med samma belopp
som när änkepension utgår. Kommun kan besluta att till bidragsberättigad
skall utgå kommunalt bostadstillägg. Beträffande bidraget gäller i
övrigt i tillämpliga delar vad i folkpensioneringslagen stadgas om änkepension,
indextillägg och kommunalt bostadstillägg.
Kostnaderna för folkpensionerna bestrides av staten med kommunalt bidrag
till inkomstprövade förmåner och vårdtillägg. Kostnadsfördelningen
mellan staten och kommunerna regleras genom lagen den 30 juni 1947
om kommunernas bidrag till kostnaderna för folkpensioneringen (nr 398;
ändr. 266/1950, 159/1951, 397/1952 och 135/1954). Enligt denna lag skall
kommun för varje kalenderår bidraga till kostnaderna för sådana inkomstprövade
förmåner utom kommunala bostadstillägg, som under året utbetalats
till inom kommunen mantalsskrivna pensionsberättigade, med en andel
som motsvarar 3/20 procent för varje fullt tiotal skatteören per invånare i
kommunen, dock högst med 3/5 av kostnaden. Beträffande kostnaderna för
kommunala bostadstillägg gäller motsvarande, dock att procentsatsen här i
stället är 1/5 procent och att även en minimigräns satts för kommunens
delaktighet i kostnaden, nämligen lägst en fjärdedel. Allmän ålderspension
jämte indextillägg därå ävensom grundpension samt blindtillägg bekostas
helt av staten. Vad nu sagts gäller även standardförhöjning å allmän ålderspension.
En annan bidragsform, som i detta sammanhang bör något beröras, är de
särskilda barnbidragen. Bestämmelserna härom återfinnes i lagen
den 26 juli 1947 om särskilda barnbidrag till änkors och invaliders m. fl.
barn (nr 530; ändr. 399/1952, 105/1953 och 69/1954). De bidragsberättigade
barnen kan med hänsyn till förutsättningarna för bidrags erhållande och inkomstprövningen
av bidragen indelas i två huvudgrupper. Den ena gruppen
omfattar dels barn, vars föräldrar avlidit, och dels barn, vars fader eller moder
avlidit, därest vårdnaden om barnet överflyttats till särskilt förordnad
förmyndare och barnet ej stadigvarande bor tillsammans med den efterlevande
av föräldrarna (5 §). Den andra gruppen avser dels barn, vars fader
avlidit eller är folkpensionär, dels barn, vars moder åtnjuter ålderspension,
invalidpension eller sjukbidrag från folkpensioneringen, därest föräldrarna
ej sammanlever och modern har vårdnaden om eller stadigvarande bor tillsammans
med barnet, dels barn vars moder är gift med annan än barnets
fader, då styvfadern åtnjuter folkpension samt modern har vårdnaden om
eller stadigvarande bor tillsammans med barnet, och dels barn utom äktenskap,
beträffande vilket faderskapet ej fastställts och som fyllt tre år (6 §).
Bidragen utgör högst 600 kronor per barn och år och utgår t. o. in. den må
-
13
Kungl. Maj:ts proposition nr 128
nåd, varunder barnet fyller 16 år. Här må anmärkas, att bidragens maximibelopp
intill den 1 juli 1953 utgjorde 420 kronor för den förra och 250 kronor
för den senare gruppen av barn, allt för år räknat.
Bidrag i de i 5 § avsedda fallen utgår ej eller nedsättes efter vad som finnes
skäligt, om barnet har egen inkomst, som ej bärrör från barnets eget
arbete och som helt eller i mera väsentlig mån kan anses täcka kostnaden
för barnets uppehälle eller uppfostran. I de i 6 § avsedda fallen reduceras
bidraget med hänsyn till både barnets och försörj arens inkomst. Barnets
egen arbetsinkomst inverkar dock ej på bidragets storlek, men underhållsbidrag
och bidragsförskott avdrages i sin helhet å barnbidraget. Motsvarande
gäller beträffande annan barnets inkomst, dock att ett belopp om 200 kronor
om året här är avdragsfritt. Beträffande inverkan av försörj arens inkomst
gäller olika regler beroende på huruvida försörj aren är eller med
lägre inkomst skulle varit berättigad till folkpensionsförmån resp. änke- och
änklingsbidrag eller ej. I förra fallet tillämpas folkpensioneringslagens avdragsregler,
dock att hänsyn tages till försörjarens inkomst blott i vad den
överstiger belopp, som föranleder helt bortfall av inkomstprövad folkpensionsförmån
eller änke- och änklingsbidrag. I det senare fallet minskas barnbidraget
med en tredjedel av den del av försörjarens årsinkomst, som ligger
mellan 2 400 och 3 300 kronor om året och med två tredjedelar av inkomst
därutöver; för gift försörj are, som sammanlever med sin make, är motsvarande
gränsbelopp 3 000 resp. 4 200 kronor, varvid avses makarnas sammanlagda
årsinkomst.
Kommunerna bidrager till kostnaderna för de särskilda barnbidragen
med en andel per kalenderår, som motsvarar 3/20 procent för varje fullt
tiotal skatteören per invånare i kommunen, dock högst med hälften av kostnaden.
Änkepensioneringskommitténs betänkande
I november 1952 avgav änkepensioneringskommittén1 ett betänkande
(SOU 1952: 36) angående stöd åt änkor och vissa andra ensamstående kvinnor
in. m.
Kommittén har i betänkandet behandlat de ensamställda kvinnornas problem
såväl i vad detta utgör ett arbetsförmedlings- och arbetsanskaffningsspörsmål
som i vad det är en fråga om att bereda dem ett rimligt uppehälle
genom direkt ekonomiskt understöd. I förra avseendet har kommittén föreslagit
olika åtgärder för inplacering i förvärvslivet av änkor och frånskilda
in. fl. kvinnor, vilka under längre eller kortare tid varit borta från arbetsmarknaden
men på grund av ändrade levnadsförhållanden åler söker sig dit.
Kommitténs förslag i denna del — avseende bl. a. att de åtgärder, som vidtagits
eller föreslagits för partiellt arbetsföra och s. k. civilskadade i form
av arbetsförmedling, yrkesutbildning, omskolning, utbildningsbidrag och nä
-
1 Ledamöter 1 kommittén var dåvarande ledamoten av riksdagens andra kammare, fru Olivia
Nordgren, tillika ordförande, samt ledamöterna av samma kammare fru Märta Boman, lantbrukaren
G. V. K. Larson, redaktören Å. W. Olofsson och fru Ragnhild Sandström, dåvarande
ledamoten av riksdagens första kammare N. A. Sjö samt rikstelefonisten Anna-Lisa Lagby.
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 128
ringshjälp, bör utvidgas att omfatta även nu berörda grupper av kvinnor_
har redan varit föremål för behandling i samband med vissa arbetsmarknadsfrågor
i årets statsverksproposition (V ht p. 52).
Vad angår frågan om ekonomiskt stöd till de ensamställda kvinnorna har
kommittén föreslagit en förbättring av änkepensioner, änkebidrag, särskilda
barnbidrag och bidragsförskott ävensom införande av en ny, för andra ensamstående
kvinnor än änkor avsedd bidragsform som skulle sammanföras
med änke- och änklingsbidragen under benämningen vårdnadsbidrag.
I fråga om änkepensionen föreslår kommittén en utvidgning
av kretsen av de berättigade. Såsom huvudförutsättningar för
lätt till änkepension uppställer kommittén, att änkan vid mannens död fyllt
50 år eller från mannens död tills hon uppnått sagda ålder haft vårdnaden
om och stadigvarande eller med allenast tillfälliga avbrott sammanbott med
barn, som ej fyllt tio ar, ävensom att hon varit gift med den avlidne minst
fem år. Under dessa förutsättningar skulle änkepension utgå automatiskt _
frånsett inkomstprövning — till den som fyllt 55 år.
Kommittén bibehåller sålunda det nuvarande kravet på minst fem års äktenskap
och kommittén hänvisar därvid till att huvudskälet för införande
av änkepension åt vissa änkor varit, att dessa kvinnor oftast genom äktenskapet
kommit alt stå vid sidan av förvärvslivet och därför, om de uppnått
högre ålder vid mannens död, i förhållande till ogifta kvinnor hade särskilt
svårt att erhålla sin bärgning genom arbete. Uppenbarligen vore härvid äktenskapets
varaktighet av utslagsgivande betydelse; den som varit gift endast
en kort tid kunde i allmänhet ej anses vara i förhållande till ogifta
kvinnor i samma ålder i mera avsevärd män varaktigt handikappad på
arbetsmarknaden.
Någon generell sänkning av den nuvarande änkepensionsåldern, som är
55 år, anser sig kommittén ej kunna förorda främst av hänsyn till angelägenheten
av att ifrågavarande kvinnor såvitt möjligt utnyttjar sin arbetskraft
till förvärvsarbete.
Vad åter angår änkeåldern, dvs. den ålder änkan skall ha uppnått vid
makens död för att vara pensionsberättigad, innebär kommitténs förslag en
sänkning av den åldersgräns som nu gäller. Kommittén framhåller bk a.,
att det ur rättvisesynpunkt ej kan anses lämpligt att såsom hittills skett
draga gränsen mellan änkepensionsfallen utan och med skälighetsprövnin*
vid så hog ålder som 55 år. För änkor med minderåriga barn vore det riim
ligt att i förevarande avseende jämställa tid, då änkan efter mannens frånfalle
haft att draga försorg om barnen, med tid varunder hon levat i äktenskap.
I sådana fall, då barnen ej kunde klara sig själva förrän änkan kommit
upp i medelåldern, kunde det nämligen bereda henne stora svårigheter
att erhålla stadigvarande arbete, eftersom hon komme så sent ut i förvärvslivet,
eller att behålla ett sådant arbete, därest hon blivit i förtid utsliten *enom
att hon förenat skötseln av hem och barn med förvärvsarbete För änkor
med minderåriga barn torde dock den föreslagna regeln få ganska begränsad
räckvidd, eftersom den endast finge aktualitet i de förhållandevis fåtaliga
fallen, då kvinnor fött barn sedan de fyllt 40 år; å andra sidan vore det
15
Iiungl. Maj.ts proposition nr 128
här vanligen fråga om kvinnor, som fostrat flera barn och därför ej förrän
vid relativt hög ålder hade tillfälle att ägna sin arbetskraft åt förvärvslivet.
Villkoret att änka skall ha sammanbott med barnet stadigvarande eller
med allenast tillfälliga avbrott för att få tillgodoräkna tiden mellan mannens
död och barnets tioårsdag har kommittén motiverat därmed, att modern
eljest ej är genom barnet handikappad i fråga om möjligheterna att
söka sig ett arbete. Vid bedömandet av om avbrott i samboendet skall anses
såsom tillfälligt eller icke borde enligt kommitténs mening avseende främst
fästas vid det sätt, på vilket vårdnaden om barnet under normala förhållanden
vore anordnad. Om särlevnad under ej alltför lång tid berott exempelvis
på sjukdom hos änkan eller barnet eller betingats av att änkan sökt
arbete eller genomgått utbildnings- eller omskolningskurs, borde avbrottet
betraktas såsom tillfälligt och ej utesluta från rätt till änkepension. Kommittén
framhåller, att samboendefrågan mera sällan torde komma att ställas
på sin spets, eftersom flertalet änkor sammanlevde med sina barn åtminstone
tills dessa börjat få egen arbetsinkomst. Därför torde frågan ej
komma att vålla större svårigheter i praktiken.
Den av kommittén föreslagna gränsdragningen i fråga om rätten till änkepension
har kommittén av flera skäl ansett sig böra uppmjuka. Kommittén
framhåller sålunda, att regeln att änka, som vid 50 års ålder har barn
under tio år, kan erhålla änkepension från 55 års ålder skulle medföra, att
viss tid, högst fem år, kunde komma att förflyta mellan den tidpunkt, då
änkebidrag upphör att utgå på grund av barnets ålder, och den då änkepension
kunde beviljas. Endast om yngsta barnet fötts sedan modern fyllt
45 år, kunde änkebidrag omedelbart avlösas av änkepension. Kommittén
finner därför, att någon möjlighet borde finnas att i fall av behov medgiva
änkepension även under denna mellantid.
Denna möjlighet borde — framhåller kommittén — för övrigt omfatta
även sådana fall, då änkans man avlidit, sedan hon fyllt 50 år men innan
hon uppnått 55 års ålder, och hon hade vårdnaden om barn under tio år.
Möjlighet att tillerkänna änka mellan 50 och 55 års ålder pension syntes
böra finnas också då relativt hög ålder hos änkan ej sammanträffade med
låg ålder hos barn. Åtskilliga änkor, som vore yngre än 55 år, kunde nämligen
ha lika stort behov av änkepension som de som uppnått sagda ålder.
Och delta torde understundom vara fallet även beträffande dem som vid
mannens död endast hade vuxna barn eller aldrig haft barn. För att änkan
skulle bli berättigad till understöd under här ifrågavarande Lid borde enligt
kommitténs mening alltid krävas en särskild prövning av hennes förhållanden.
Denna prövning borde främst gå ut på att klarlägga frågan huruvida
hon skäligen kunde inpassas i förvärvslivet eller, därest hon redan
hade förvärvsarbete som emellertid gåve ringa inkomst, huruvida inkomsten
kunde ökas. Därvid borde naturligtvis tagas hänsyn till änkans och barnens
hälsotillstånd, men den omständigheten att änkan fysiskt och psykiskt
vore vid god vigör och i övrigt oförhindrad att söka sig ut på arbetsmarknaden
syntes ej under alla förhållanden böra betaga henne rätt till understöd.
Även om änkans arbetsförmåga ej vore nedsatt, kunde svårigheter att
bereda henne tillfredsställande sysselsättning uppkomma på grund av att
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 128
näringslivet på orten vore odifferentierat eller till följd av blott den omständigheten
att änkan nått förhållandevis hög ålder. Därför borde i varje fall där
det icke vore uppenbart onödigt fordras, alt organ för den offentliga arbetsförmedlingen
verkställt undersökning rörande möjligheten att anskaffa arbete
åt änkan. Vid sagda undersökning borde beaktas även de möjligheter
till fortsatt yrkesutbildning eller omskolning eller till näringshjälp
som kunde föreligga. Även om det av utredningen skulle framgå att änkan
icke kunde inpassas i den öppna arbetsmarknaden, borde det icke
under alla omständigheter vara givet att understöd skulle utgå, exempelvis
ej om änkan hushållade för barn med förhållandevis goda inkomster.
Dessa överväganden har föranlett kommittén att till de förut angivna
förutsättningarna för rätt till änkepension foga en kompletterande bestämmelse
av innebörd, att den, som blivit änka i åldern mellan 50 och 55 år
eller som blivit änka tidigare men vid 50 års ålder hade barn under tio år,
skall kunna beviljas änkepension redan från mannens död resp. från 50 års
ålder, då det med hänsyn till svårighet för änkan att vinna utkomst genom
arbete och övriga omständigheter prövas skäligt.
Kommittén anser emellertid, att det även med den föreslagna komplettelingsregeln
finnes gränsfall, där för undvikande av orättvisa änkepension
bör utgå, såsom när fråga är om mycket långvariga äktenskap, varunder
hustrun ej utövat förvärvsarbete, eller där änkan har ett stort antal
barn. Sedan kommittén efter olika överväganden funnit, att en regel, avsedd
att vinna en mera mekanisk tillämpning, ej kunde uppställas för de
aktuella gränsfallen, har kommittén föreslagit en ytterligare på skälighetsprövning
vilande bestämmelse, innebärande att änkepension skall kunna
utgå aven i andra fall, därest särskilda skäl föranleder därtill, utan annan
bestämd förutsättning än att änkan varit gift med den avlidne mannen
minst fem år. Pension skall dock i dessa fall ej kunna beviljas för tid innan
änkan fyllt 50 år.
Vid ifrågavarande skälighetsprövning bör enligt kommitténs mening anläggas
i stort sett samma synpunkter som i fråga om tillämpningen av den
förut berörda skälighetsregeln, men prövningen torde böra skärpas i förevarande
fall. Såsom förutsättning för rätt till änkepension synes — anför
kommittén — i allmänhet böra gälla, att det kunde antagas, att hinder för
ankan att taga förvärvsarbete eller öka sin inkomst komme att beslå minst
omkring ett år framåt. Sådant hinder borde emellertid icke under alla
förhållanden vara tillräckligt för att grunda rätt till änkepension. Såsom
skal för änkepension torde oftast åberopas sjuklighet och klenhet. Om den
harav föranledda ned sättningen av arbetsförmågan förelegat redan vid
mannens död, syntes änkan skäligen böra komma i åtnjutande av änkepension
utan ytterligare villkor. Om däremot sjuklighet eller klenhet uppkommit
senare, borde enbart den omständigheten, att änkan på grund därav
icke kunde finna sin bärgning genom förvärvsarbete, icke vara avgörande
för rätt till änkepension. Med hänsyn till att ogifta kvinnor icke kunde
erhålla motsvarande förmån torde man i sådant fall såsom villkor för rätt
17
Kungl. Maj:ts proposition nr 128
till änkepension böra fordra, att nedsättningen av arbetsförmågan stode i
samband med förhållanden, som icke vanligen förelåge för ogifta kvinnor,
såsom pressande dubbelarbete under barnens minderårighet eller utbildningstid.
Under särskilda betingelser borde änkepension vidare kunna utgå
även till änka, vars arbetsförmåga ej vore i egentlig mening nedsatt, t. ex.
om hon ej kunnat erhålla lämpligt arbete på den ort där hon varit bosatt
tillsammans med mannen och det med hänsyn till familjeförhållanden, fastighetsinnehav
eller dylikt ej skäligen kunde fordras att hon bosatte sig på
annan ort.
De sålunda föreslagna förutsättningarna för rätt till änkepension har
upptagits i ett av kommittén utarbetat förslag till ändring i lagen om folkpensionering,
enligt vilket förslag 3 § 4 mom. i nämnda lag skall få följande
lydelse.
Änka som fyllt femtiofem år äger, såframt hon ej eljest åtnjuter folkpension,
rätt till sådan i form av änkepension under förutsättning
a) att hon vid mannens frånfälle fyllt femtio år eller från mannens frånfälle
tills hon uppnått sistnämnda ålder haft vårdnaden om och stadigvarande
eller med allenast tillfälliga avbrott sammanbott med barn, som ej
fvllt tio år; samt
" b) att hon varit gift med den avlidne mannen minst fem år;
Under förutsättningar, som angivas ovan under a och b, må änkepension
utgå jämväl för tid innan änka fyllt femtiofem ar, där det med hänsyn
till svårighet för henne att vinna utkomst genom arbete och övriga omständigheter
prövas skäligt.
Änka, som varit gift med den avlidne mannen minst fem år, må, när särskilda
skäl föranleda därtill, beviljas änkepension även i annat fall än förut
nämnts, dock icke för tid innan hon fyllt femtio år.
Ingår änka som åtnjuter änkepension nytt äktenskap, upphör rätten till
pensionen.
Vidare föreslår kommittén, att under 33 § folkpensioneringslagen upptages
en bestämmelse av följande innehåll.
Sökes änkepension enligt 3 § 4 mom. andra eller tredje stycket, är sökanden
på anmaning av pensionsnämnden skyldig att för undersökning angående
möjligheten för henne att vinna utkomst genom arbete inställa sig hos
organ för den offentliga arbetsförmedlingen, över sådan undersökning skall
organet avgiva yttrande. Åberopas såsom skäl för änkepension sjuklighet
eller klenhet, skall beträffande läkarundersökning gälla vad som stadgats
i föregående stycke. (Hänvisningen avser läkarundersökning i fall då invalidpension
eller sjukbidrag sökes.)
I detta sammanhang må nämnas, att kommittén föreslagit ett tillägg
till 12 § folkpensioneringslagen, under vilken paragraf stadgas att vid lagens
tillämpning gift pensionsberättigad må anses som ogift så ock ogift pensionsberättigad,
vilken sedan avsevärd tid sammanlever med annan under
äktenskapsliknande förhållanden, anses som gift med denne. Tillägget innebär
att ogift kvinna, som utan vigsel under äktenskapsliknande förhållanden
sammanlevt med man, må, om mannen avlider, med avseende å
rätt till änkepension anses ha varit gift med denne. Kommittén framhåller,
2 liihnng till riksdagens protokoll 1955. 1 samt. Nr 12S
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 128
att detta tillägg endast utgör en konfirmering av vad som redan torde gälla
i praxis.
Kommittén anser, att änkepensionen även framdeles skall vara i nkomstprövad.
I sin motivering härför anknyter kommittén till de skäl,
som i samband med tillkomsten av 1946 års folkpensioneringslag anfördes
för en inkomstprövning av änkepensionen, dvs. att det skulle vara orimligt
att en änka med välavlönat arbete, med tillräcklig pension efter mannen eller
med betydande avkastning av förmögenhet skulle vid sidan därav erhålla
änkepension av allmänna medel. Kommittén tillägger, att ett slopande av
inkomstprövningen, varigenom änkepension skulle utgå oavkortad till varje
kvinna som varit gift en viss tid och uppnått viss ålder vid mannens död,
oavsett om hon alltid haft yrkesarbete eller kunde inpassas i förvärvslivet,
i själva verket skulle förvandla änkepensionen till ett slags ålderspension
för en viss grupp av kvinnor och avsevärt sänka pensionsåldern för dessa.
Det kunde icke anses motiverat att skära alla tillhörande denna grupp över
en kam och tillerkänna dem pension oavsett förvärvsförmåga och samtidigt
utesluta alla andra kvinnor från förmånen av sänkt pensionsålder.
Vidare föreslår kommittén en höjning av änkepensionen,
innebärande att grundbeloppet höjes från 600 till 800 kronor om året samt
att varje indextillägg, som utgår för hel mångfald av fem varmed pensionspristalet
överstiger 100, höjes från 30 till 40 kronor. (1952 års standardförhöjning
hade ännu ej införts, när kommitténs betänkande framlades.)
I motiveringen till denna höjning hänvisar kommittén till en av social -
styrelsen åren 1949 och 1950 utförd undersökning beträffande de under
år 1948 nyblivna änkornas ekonomiska förhållanden. Enligt denna undersökning
hade av dessa änkor i åldersgruppen 55—66 år 40 procent en årlig
inkomst, inberäknat änkepension och andra sociala förmåner, understigande
2 000 kronor och 5 procent av änkorna lägre inkomst än 1 000 kronor. Kommittén
framhåller, att de sämst ställda änkorna sålunda icke når upp till en
inkomst motsvarande den som ansetts skälig för ålderspensionärer, något
som gäller ej blott nyblivna änkor utan även fall där ett till två år förflutit
från mannens död.
Kommittén erinrar härvid om följande uttalande av socialvårdskommittén
i dess betänkande (SOU 1945:46) med förslag till ny folkpensioneringslag,
vilket förslag i denna del lades till grund för utformningen av 1946 års
folkpensioneringslag.
Då det gäller att bestämma änkepensionernas belopp bör ihågkommas
att dessa pensioner endast skola utgå till relativt arbetsföra personer —
heÅnJT fn U°m7 ar ell-er få.tl Sm arbetsfö™iåga höggradigt nedsatt bli
?er®“lg,ade t.lU, ålderspension, invahdpension eller sjukbidrag. Med hänsyn
härtill kan änkepensionen bestämmas till lägre belopp än annan folkpension.
Huru mycket lagre den skall vara kan givetvis diskuteras. Kommittén
nar presumerat att en änkepensionsberättigad änka skall kunna själv bidraga
till sin försörjning med minst så stort belopp som motsvarar den avdragsfna
inkomsten, d. v. s. 400 kronor om året. I överensstämmelse härmed
har änkepensionen föreslagits till 600 kronor.
19
Kungl. Maj.ts proposition nr 128
Socialvårdskommittén utgick därvid ifrån att folkpensionen för ensamstående
ålders- eller invalidpensionär bestämdes till 1 000 kronor.
Med hänsyn till det anförda har änkepensioneringskommittén funnit, att
änkepensionen måste anses otillräcklig. Rörande storleken av den höjning
som är påkallad anför kommittén.
Ej ens när det gäller änkor utan egna inkomster synes änkepensionen
kunna bestämmas till samma belopp som invalidpensionen. Den som konstaterats
vara invalid i folkpensioneringslagens mening torde under alla
omständigheter böra vara berättigad till högre pension än den som är relativt
arbetsför och icke äger uppbära ålderspension. Vidare bör vid bestämmandet
av änkepensionens belopp beaktas, att en stor del av änkorna i de
ålderslägen varom här är fråga ha ganska avsevärda egna inkomster, medan
de ålders- eller invalidpensionärer som åtnjuta inkomstprövade pensionsförmåner
endast i förhållandevis ringa utsträckning ha egna inkomster av
någon betydenhet. Om änkepensionen höjes med alltför stort belopp skulle
det med hänsyn till sagda förhållanden få till följd att många änkepensionärer
skulle få högre sammanlagd inkomst än ålders- och invalidpensionärerna.
Efter dessa överväganden har kommittén stannat för att föreslå en höjning
av änkepensionen av den storlek som förut angivits, vilket innebär att
änkepensionens belopp blir detsamma som beloppet av ålders- eller invalidpension
för envar av två pensionsberättigade makar. Höjningen medför,
att änkepensionen jämte nuvarande åtta indextillägg och standardförhöjningen,
den sistnämnda i analogi med kommittéförlaget höjd på motsvarande
sätt som indextillägget, kommer att uppgå till (800 + 320 + 320)
1 440 kronor om året frånsett kommunalt bostadstillägg.
Kommittén berör även frågan huruvida änkepensionens höjning jämväl
påkallar att hustrutillägget höjes samt anför.
Ett av skälen till att änkepension infördes var att den kvinna, som erhållit
hustrutillägg och därigenom helt eller delvis fått sin försörjning genom
folkpension, vid mannens död skulle lämnas utan stöd av folkpensioneringen,
om änkepension ej funnes. Med hänsyn härtill ansågs änkepensionering
vara en förutsättning för införande av hustrutillägg. Frågan är
nu, huruvida detta samband mellan de båda pensionsformerna bör föranleda,
att hustrutillägget och änkepensionen böra överensstämma till beloppen.
Härom förekomma några antydningar i socialvårdskommitténs folkpensioneringsbetänkande.
På ett ställe säges, att hustrutillägget i princip icke
bör vara större än den änkepension hustrun kan påräkna om hon blir änka.
På ett annat ställe heter det, att hustrutillägget vid mannens död i många
fall kommer att ersättas av en lika stor änkepension.
överensstämmelsen mellan hustrutilläggets och änkepensionens maximibelopp
är endast formell. Den man, vars hustru tillerkännes hustrutillägg,
får nämligen vidkännas minskning av sina pensionsförmåner, varför hustrutilläggets
reella värde är lägre än änkepensionens. De pensionsbelopp som
tillfalla äkta makar synas emellertid även i fall då hustrutillägg utgår böra
vid jämförelse med ensamståendes förmåner betraktas som en enhet. Det
må erinras om att vid utformandet av nya folkpensioneringslagen tillämpades
den principen att pensionen för ensamstående skulle vara större än för
envar av två makar.-------
20
Kungl. Maj.ts proposition nr 128
Det förut berörda sambandet mellan änkepensionen och hustrutillägget
torde på grund av vad sålunda anförts ej nödvändiggöra att hustrutillägget
höjes på sätt kommittén föreslagit beträffande änkepensionen. Huruvida
hustrutillägget av annat skäl bör höjas är en fråga varmed kommittén ej
ansett sig böra taga befattning.
Beträffande handläggningen av ärenden angående änkepension
föreslår kommittén, att pensionsnämnds beslut i sådant ärende,
vilka beslut pensionsstyrelsen f. n. granskar i sak blott då besvär anförts
över beslutet, även eljest skall granskas av styrelsen, såvitt angår ärenden
där sökanden icke fyllt 50 år vid mannens död eller där pension sökes för
tid innan sökanden fyllt 55 år. Förslaget åsyftar att befordra en enhetlig
tillämpning i ärenden av detta slag.
V>ad härefter angår ä n k e- och änklingsbidrage.n föreslår
kommittén en höjning av dessa bidrag jämte indextillägg på samma
sätt som i fråga om änkepensionerna och under åberopande av motsvarande
skäl.
Kommittén har i detta sammanhang även prövat frågan huruvida den
bland förutsättningarna för rätt till änke- och änklingsbidrag uppställda
åldersgränsen för barnet sborde höjas. Kommittén anser sig
emellertid ej böra förorda en höjning av gränsen. Under hänvisning till
en av Hemmets forskningsinstitut utförd undersökning rörande mödrarnas
arbetstid för vård av barn anför kommittén därvid bl. a.
Om man vid bedömandet av det villkor för rätt till änkebidrag som bör
uppställas med avseende å barnens ålder fäster sig uteslutande vid den tid
som erfordras för direkt manuell skötsel av och kontinuerlig tillsyn över
barnen, synes uppenbart att behovet av bidrag är störst när barnen befinna
s!§ \ förskoleåldern. Men även under de första skolåren kunna barnen under
sm fritid kräva ett sadant mått av tillsyn och hjälp av äldre att modern, om
värden icke kan överlämnas åt annan, kan bli avsevärt förhindrad att utöva
torvarvsarbete. Ur den synpunkt varom nu är fråga synes därför den nuvarande
åldersgränsen 10 år — väl avvägd. Frågan är, om åldersgränsen
pa grund av andra omständigheter bör höjas.
Därvid bör erinras om att det allmänna hushållsarbetet knappast minskar
näi barnen nått tioarsaldern. Tvärtom kan detta i vissa avseenden, t. ex.
i fråga om klädvård, kräva större arbetsinsats än förut. Trots den dubbla
arbetsbörda som en förvärvsarbetande änka med barn har att bära även
sedan dessa lämnat småskoleåldern, anser kommittén emellertid tillräckliga
skal ej föreligga för en generell höjning av ifrågavarande åldersgräns. Om
änkan endast har ett fatal barn torde dubbelarbetet i allmänhet icke vara
övermåttan betungande. Är barnantalet stort måste åldersfördelningen i allmänhet
vara sådan att de äldre barnen kunna vara till avsevärd hjälp med
hemsysslorna. Om änkan är relativt ung då yngsta barnet uppnår tio års
ålder, torde det därför merendels ej uppstå alltför stora svårigheter för henne
att förena skötseln av hemmet och barnen med förvärvsarbete. Beträffande
änka som vid nämnda tidpunkt fyllt 50 år har kommittén i det föregående
föreslagit att änkepension skall kunna utgå. Och änkepension skall vidare
enligt förslaget utan bestämd förutsättning i fråga om förhållandet mellan
ankans och barnens ålder kunna efter skälighetsprövning beviljas exempelvis
i fall då änkans krafter nedsatts till följd av pressande dubbelarbete under
barnens minderårighet eller utbildningstid.
21
Kungl. Maj:ts proposition nr 128
Om sålunda skäl ej kunna anses föreligga för en generell höjning av den
såsom villkor för rätt till änkebidrag för närvarande stadgade barnaåldern,
kan emellertid ifrågasättas huruvida icke under särskilda omständigheter
bör kunna medgivas undantag från detta villkor. Kommittén åsyftar härvid
närmast fall då änkan är sjuklig eller klen och därför ej kan förena skötseln
av hemmet och barnen med förvärvsarbete eller då änkan måste i hemmet
vårda sjukt eller invalidiserat barn. Ehuru otvivelaktigt skäl kunna anföras
för eftergivande av det berörda villkoret i dylika fall, har kommittén icke
velat genom en undantagsbestämmelse ytterligare komplicera lagstiftningen
om änkepension och änkebidrag. Behov av understöd för änka, vars yngsta
barn fyllt tio år, synes lämpligen böra tillgodoses i annan form än genom
änkebidrag.
Kommittén behandlar härefter frågan om kontantbidrag till andra ensamstående
kvinnor än änkor. I detta hänseende föreslår kommmitten, sasom
förut nämnts, införande av en ny bidragsform, kallad vårdnadsbidrag.
Detta bidrag föreslås tillkomma frånskilda och ogifta kvinnor med
barn under tio år samt innefatta de nuvarande änke- och änklingsbidragen.
Vårdnadsbidraget anses i fråga om tilläggsförmåner och belopp samt i inkomstprövningshänseende
böra överensstämma med änkepensionen.
Rörande behovet av vårdnadsbidrag för frånskilda mödrar anför kommittén,
att detta med hänsyn till reglerna om underhållsskyldighet mellan frånskilda
makar vanligen är mindre än beträffande änkor med barn. Emellertid
utvisade en av kommittén gjord undersökning, att frånskilda mödrar
allenast i ringa omfattning tillerkändes underhållsbidrag och att hustru,
som vid tiden för äktenskapsskillnadsdomen antagits kunna klara sig utan
underhållsbidrag för egen del, framdeles kunde råka i försörjningssvårigheter.
Rätten till underhållsbidrag för frånskild moder vore för övrigt icke
enbart beroende av hennes behov därav utan även bl. a. av mannens betalningsförmåga
och den försörjningsskyldighet som i övrigt åvilade honom.
Om en moder i samband med äktenskapsskillnad tillerkänts underhållsbidrag
för egen del, vore det icke säkert att hon också finge ut det. I ej
ringa utsträckning utebleve betalning, och möjlighet till bidragsförskott
förelåge ej, när det gällde underhållsbidrag till andra än barn. Det anförda
syntes ge vid handen, att en frånskild kvinna med minderåriga barn mången
gång kunde vara i samma behov av vårdnadsbidrag som en änka med sådana
barn. Delta behov av ekonomisk hjälp kunde enligt kommitténs mening
ej gärna lämnas i form av bidragsförskott, bl. a. emedan hjälpen i så
fall blott skulle kunna utgå om och i den mån mannen ålagts att betala
underhållsbidrag.
Kommittén har föreslagit samma förutsättningar för frånskild moders
lätt till vårdnadsbidrag som de nuvarande villkoren för rätt till änke- och
änklingsbidrag, dvs. alt kvinnan har vårdnaden om och stadigvarande bor
tillsammans med barn under tio år. Vad angår inkomstprövningen har kommittén
ej ansett sig böra föreslå, alt faktiskt utgående underhållsbidrag från
mannen skall helt avräknas å vårdnadsbidraget, enär i så fall viss risk kunde
föreligga för alt hustrun i en skilsmässoprocess skulle ställa sig ganska lik
-
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 128
giltig till möjligheten att få underhållsbidrag från mannen, såvida ej dennes
betalningsförmåga skulle medgiva underhållsbidrag med högre belopp än
det vartill vårdnadsbidraget skulle uppgå, ävensom att domstolarna skulle
utdöma underhållsbidrag till frånskilda mödrar i än mindre utsträckning
än vad som för närvarande är fallet. Underhållsbidrag från mannen skall
därför enligt förslaget vid inkomstprövningen jämställas med inkomst av
annat slag. Kommittén framhåller dock, att man därmed tydligen måste
släppa tanken på att uppnå ekonomisk likställighet mellan en frånskild
moder, som är berättigad till och jämväl uppbär underhållsbidrag icke
överstigande vårdnadsbidraget, och en änka utan annan inkomst än änkebidrag.
På grund av inkomstprövningsreglerna komme alltid den förra att
få större sammanlagd inkomst än den senare.
Kommittén har ej funnit skäl att låta vårdnadsbidraget omfatta även
hemskilda mödrar, enär dessa i mycket stor utsträckning erhåller underhållsbidrag
från sina män och någon begränsning av bidragsrätten till fall,
där underhållsbidrag ej ålagts mannen, ej torde vara möjlig. Kommittén
har under sådana förhållanden ej heller funnit anledning att föreslå vårdnadsbidrag
till övriga gifta kvinnor, som ej sammanbor med sina män.
Såsom förut berörts har kommittén föreslagit, att vårdnadsbidrag skall
utgå även till ogifta mödrar med minderåriga barn. För denna grupp uppställer
kommittén ett flertal begränsningar i fråga om rätten till bidrag.
Sålunda kräves enligt kommitténs förslag, att barnet uppnått en ålder av
tre manader, att faderskapet till barnet blivit fastställt, att modern stadigvarande
eller med allenast tillfälliga avbrott alltsedan barnets födelse sammanbott
med detsamma samt att modern och barnet bildar självständigt
hushåll. Har faderskapet till barnet ej blivit fastställt, skall denna omständighet
icke utgöra hinder för rätt till bidrag längre än till dess barnet fyllt
tre år. Oaktat villkoren i fråga om samboende och självständigt hushåll ej
är uppfyllda, skall emellertid bidrag kunna utgå efter skälighetsprövning.
Rörande villkoret att barnet skall ha fyllt tre månader må nämnas, att kommittén
med hänsyn till att frågan om hjälp i olika hänseenden till nyblivna
mödrar var föremål för prövning i annat sammanhang vid tiden för
kommitténs utredning — ansett vårdnadsbidrag icke böra utgå under tid,
då sådan hjälpverksamhet kunde bli aktuell. Av samma skäl har kommittén
uppställt den ytterligare begränsningen, att vårdnadsbidrag ej må beviljas,
om behovet av understöd uppenbarligen är föranlett av havandeskap.
Beträffande det särskilda villkoret med avseende å barnets ålder i de fall,
då fadei skåpet ej fastställts, har kommittén hänvisat till motsvarande förbehåll
i fråga om de särskilda barnbidragen samt åberopat, att intresset av
att få faderskapet fastställt och att förmå fadern att fullgöra sina skyldigheter
eljest kunde bli lidande.
Bestämmelser rörande vårdnadsbidraget utformade i enlighet med vad
i det föregående anförts har upptagits i ett av kommittén utarbetat förslagtill
lag om vårdnadsbidrag, vid vars ikraftträdande 1947 års lag om bidrag
till änkor och änklingar med barn föreslås upphöra att gälla. Rörande för
-
23
Kungl. Maj:ts proposition nr 128
slaget skall utöver vad förut anförts blott nämnas följande. Rätt till vårdnadsbidrag
skall ej föreligga, när vårdnadshavaren åtnjuter folkpension,
liksom ej heller när vårdnadshavaren sammanbor med barnets fader eller
sedan avsevärd tid sammanlever under äktenskapsliknande förhållanden
med annan man. I övrigt sker i stor utsträckning hänvisning till reglerna
om änkepension och tilläggsförmåner därtill i folkpensioneringslagen och i
lagen om kommunernas bidrag till kostnaderna för folkpensioneringen. Kommittén
anser, att de stundom ganska omfattande undersökningar av sökandens
förhållanden, som enligt förslaget erfordras i ärenden om vårdnadsbidrag
till ogift moder, bör ankomma på barnavårdsnämnd, och föreslår
därför en bestämmelse, att sådan nämnd skall avgiva yttrande i dylika
ärenden. För att befordra en enhetlig lagtillämpning har även föreslagits, att
pensionsstyrelsen skall obligatoriskt granska pensionsnämnds avgörande i
dessa ärenden.
Vad härefter angår de särskilda barnbidragen har komittén
föreslagit en höjning av de vid tiden för betänkandets avlämnande gällande
maximibeloppen med 80 kronor, dvs. från 420 kronor till 500 kronor
om året för barn, som avses i 5 § i lagen om dessa bidrag, och från 250
till 330 kronor om året för i 6 § avsedda barn. Vidare har kommittén föreslagit
att bidragen skall indexregleras med indextillägg om 50 resp. 30 kronor
för varje hel mångfald av tio varmed pensionspristalet överstiger 100.
Vad angår höjningen av de särskilda barnbidragens grundbelopp har
kommitténs förslag ej längre aktualitet, sedan båda dessa belopp genom
lagen den 27 mars 1953, nr 105, angående ändring i nyssnämnda lag höjts
till 600 kronor om året.
I indexregleringsfrågan erinrar kommittén om att under år
1952 utgick vissa dyrtidstillägg å de särskilda barnbidragen enligt lagen den
25 april 1952, nr 179, Tilläggen utgick under vissa månader av nämnda år
och utgjorde sammanlagt 105 kronor i fall enligt 5 § lagen om särskilda
barnbidrag och sammanlagt 70 kronor i fall enligt 6 §. Kommittén hänvisar
till att dessa tillägg hade provisorisk karaktär och var avsedda att avlösas
av en mera definitiv dyrtidsreglering. Med hänsyn härtill har kommittén utarbetat
ett förslag till sådan reglering. Som någon undersökning om i vilken
omfattning barnkostnaderna ökats sedan de särskilda barnbidragens tillkomst
ej förelåg men det kunde antagas, att en sådan undersökning knappast
torde ge ett mera rättvisande resultat än socialstyrelsens allmänna levnadskostnadsindex,
har kommittén föreslagit, att en indexreglering av bidragen
bygges på nämnda index. Därmed gåves möjlighet att anknyta indexregleringen
till folkpensioneringens motsvarande reglering, som också byggde på
denna index. Därvid torde kunna bortses ifrån att man i senare fallet utgick
från prisläget i juni 1916 då folkpensioneringslagen antogs, ehuru lagen om
särskilda barnbidrag antogs ett år senare. Kommitténs förslag innebär sålunda,
att de särskilda barnbidragen indexregleras på samma sätt som
folkpensionerna, dock med den skillnaden att de indexintervall, som skall
24
Kungl. Maj.ts proposition nr 128
utlösa förhöjning av bidragen, bestämts till tio enheter i stället för fem
enheter. Det sistnämnda har kommittén motiverat därmed, att varje indexförhöjning
fördelad på månatliga utbetalningar eljest ej skulle vara av
märkbar betydelse för de berättigade, ehuru den medförde avsevärda kostnader
för det allmänna.
Kommittén har vidare upptagit frågan om inkomstprövningen
av de särskilda barnbidragen. Därvid erinrar kommittén om de skäl, som
vid 1947 års revision av lagstiftningen om barnbidrag föranlett att inkomstprövningen
av de särskilda barnbidragen till änkors och invaliders m. fl.
barn bibehållits. Det hade därvid framhållits, att de särskilda barnbidragen
till invaliderna i realiteten hade karaktär av tillägg till invalidpensionen.
Samma skäl som talade för att göra själva pensionen inkomstprövad —
nämligen de svårigheter som eljest skulle uppstå vid invaliditetsprövningen
— talade även för inkomstprövning av tillägget. Vad angår bidragen till
ankors barn hade anförts, att man här knappast kunde välja en annan linje
an när det gällde invaliders barn. Det skulle te sig stötande om till en arbetsför
änkas barn skulle utmätas barnbidrag i rikligare mån än till en invalids
barn. Med hänsyn härtill och till den merkostnad — av kommittén beräknad
till ca 8 milj. kronor om året — som ett slopande av inkomstprövningen
skulle medföra efter den av kommittén föreslagna höjningen av bidragens
belopp och indexregleringen av dessa har kommittén ej ansett sig böra föreslå
att inkomstprövningen avskaffas. Kommittén föreslår ej heller någon
ändring i reglerna för denna prövning.
Däremot har kommittén föreslagit en utvidgning av den i 5 § avsedda
gruppen bidragsberättigade. Förslaget avser barn,
vars fader eller moder åtnjuter ålderspension, invalidpension eller sjukbidrag
enligt lagen om folkpensionering, såframt vårdnaden om barnet överflyttats
till särskilt förordnad förmyndare samt föräldrarna ej sammanlever
och barnet ej stadigvarande bor tillsammans med någon av dem.
Förslaget har sin grund däri, att pensionsstyrelsen gjort kommittén uppmärksam
på ett fall, där en moder åtnjöt invalidpension på grund av sinnesslöhet
och sinnessjukdom och tillika var berättigad till särskilt barnbidi
ag för ett barn med skillnaden mellan 250 kronor och utgående bidragsförskott,
men där barnbidraget jämlikt gällande bestämmelser måste indragas,
sedan modern och barnet intagits på skilda anstalter och vårdnaden om
barnet överflyttats till särskilt förordnad förmyndare. Enligt kommitténs
mening borde barnbidrag skäligen utgå i det refererade fallet och barnet i
detta hänseende jämställas med barn vars moder avlidit. Barnet kunde ju
ej få något stöd från modern, och bidragsförskottet var otillräckligt för dess
försörjning.
Enligt kommitténs beräkningar kan de årliga merkostnaderna i
anledning av kommitténs förslag uppskattas till ca 16 milj. kronor för förbättringen
av änkepensionerna och ca 5,7 milj. kronor för vårdnadsbidrag^!,
25
Kungl. J\Iaj:ts proposition nr 128
därav ca 1,1 milj. kronor för förbättringen av nu utgående änke- och änklingsbidrag.
Härvid må emellertid erinras om att dessa beräkningar byggt
på förutsättningen att indextillägg utgick efter det dåvarande pensionspristalet
133 samt att de gjorts innan standardförhöjningen av folkpensioner
m. in. tillkom. Kommitténs beräkning av merkostnaderna för särskilda
barnbidrag är nu helt inaktuell.
Nuvarande bestämmelser rörande finansieringen av änkepensioner
jämte tillägg därtill skall enligt kommitténs förslag gälla även för de
föreslagna förbättringarna av änkepensionen samt för vårdnadsbidraget.
Kostnaderna skall alltså fördelas på statsverket och kommunerna på sätt
angivits i den tidigare lämnade översikten över gällande bestämmelser.
Kommittén har beräknat att till följd härav ungefär 2/3 av nyssnämnda
merkostnader kommer att belöpa på statsverket och resten på kommunerna.
Remissyttranden
Över änkepensioneringskommitténs förslag har efter remiss yttranden avgivits
av statskontoret, riksräkenskapsverket, socialstyrelsen, pensionsstyrelsen,
arbetsmarknadsstyrelsen, överstyrelsen för yrkesutbildning, överståthållarämbetet,
samtliga länsstyrelser utom länsstyrelsen i Hallands län,
Svenska socialvårdsförbundet, Svenska stadsförbundet, Svenska landskommunernas
förbund, Svenska arbetsgivareföreningen, Handelns arbetsgivareorganisation,
Landsorganisationen i Sverige, Tjänstemännens centralorganisation,
Riksförbundet landsbygdens folk, Svenska personal-pensionskassan,
Sveriges kommunalanställdas pensionskassa, Kooperationens pensionsanstalter,
Livförsäkringsanstalten Folket, Sveriges husmodersföreningars
riksförbund, Fredrika-Bremer-förbundet, Folkpartiets kvinnoförbund, Högerns
kvinnoförbund, Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund och Svenska
landsbygdens kvinnoförbund.
Några länsstyrelser har bifogat yttranden från kommuner, länsarbetsnämnder
och statens fattigvårds- och barnavårdskonsulenter.
Den föreslagna u t vi d g n i n g e n av kretsen av änkepensionsberättigade
tillstyrkes helt eller lämnas utan erinran i ungefär hälften
av yttrandena.
Förslaget avstyrkes av statskontoret, som anser att resultatet av de av
kommittén föreslagna åtgärderna för änkornas inplacering på arbetsmarknaden
först bör avvaktas, ävensom av bl. a. länsstyrelserna i Kristianstads
och Jämtlands län, som finner att slutlig ståndpunkt ej kan tagas i detta
ärende, förrän frågan om en ny socialhjälpslag blivit avgjord.
I flera yttranden har påyrkats vissa modifikationer i förslaget. Länsstyrelsen
i Malmöhus län anser, att förutsättningarna för pensionsrätt borde
förenklas, exempelvis med blott två grupper berättigade, den ena där klart
fastställbara omständigheter, såsom hög ålder och långt äktenskap kan åberopas,
och den andra med viss skälighetsprövning. Vidare borde det enligt
26
Kungl. Maj:ts proposition nr 128
länsstyrelsens mening vara samma änkepensionsålder och änkeålder, ej
lägre än 50 år. Sistnämnda uppfattning får stöd av länsstyrelsen i Kopparbergs
län, som förordar en 50-årsgräns, och överståthållarämbetet, som föreslår
att gränsen sättes vid 53 år. Pensionsnämnden i Luleå stad är tveksam,
om änkepensionsåldern bör sänkas under 55 år, och anser att fall där änkan
är yngre bör avhjälpas genom socialhjälp. Länsstyrelsen i Norrbottens län
finner de alltför generellt utformade åldersstrecken vara en brist i förslaget.
Pensionsstyrelsen ansluter sig till förslaget att med änkeblivande vid 50
års ålder skall jämställas fall, då änka från mannens död till 50 års ålder
haft vårdnaden om och sammanbott med barn under tio år, men anser att
i de senare fallen för rätt till änkepension vid 55 års ålder därjämte bör
kiävas, att änkan efter mannens död ej kunnat mera varaktigt försörja sig
genom förvärvsarbete. Vidare ställer sig styrelsen tveksam inför den föreslagna
möjligheten att efter fri skälighetsprövning bevilja änkepension till
änkor mellan 50 och 55 år; för en sådan utvidgning av pensionsrätten borde
förutsättas att kvalifikationsgrunderna något så när tydligt anges i lagtexten.
De av änkepensioneringskommittén föreslagna reglerna om rätt till änkepension
efter skälighetsprövning avstyrkes av bl. a. överståthållarämbetet
och länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala och Jämtlands län.
Svenska arbetsgivareföreningen ställer sig i detta hänseende liksom beträffande
andra delar av förslaget synnerligen tveksam med hänsyn till såväl
förslagets återverkan på ensamstående kvinnors insats i förvärvslivet
som den statsfinansiella sidan av förslaget samt understryker, att lagbestämmelserna
i varje fall måste utformas med fasthet.
Förslaget att för pensionsrätt bibehålla kravet på minst fem års äktenskap
har i allmänhet tillstyrkts. Socialstyrelsen har dock förordat, att pensionsrätten
för änka med barn under 15 år ej bindes vid något krav på
äktenskap av viss varaktighet, ty därmed skulle uppnås överensstämmelse
med en bestämmelse i art. 63 mom. 5 i Internationella arbetsorganisationens
konvention (nr 102) angående minimistandard för social trygghet, vilken
kon\ention Sverige ratificerat, dock ej i denna del. I detta sammanhang
kan nämnas, att pensionsstyrelsen förordat en uppmjukning av nu ifrågavarande,
såväl för änkepension som hustrutillägg stadgade krav på viss tids
äktenskap så att hustrutillägg kan erhållas då änkepension eller änkebidrag
indrages vid omgifte.
Vidare kan nämnas, att länsstyrelsen i Kopparbergs län samt FredrikaBremer-förbundet
förordat, att de för änkor föreslagna bestämmelserna bör
avse även frånskilda kvinnor, som genom förutvarande makens död går förlustiga
underhållsbidraget från honom. Å andra sidan har bl. a. pensionsstyrelsen
och länsstyrelsen i Västerbottens län föreslagit, att änkepension ej
bör tillkomma änka, som sedan lång tid före mannens död ej sammanlevt
med denne. I
I några remissyttranden har berörts det av kommittén föreslagna tillägget
till 12 § folkpensioneringslagen innebärande att ogift kvinna, som
27
Kungl. Maj:ts proposition nr 128.
sammanlevt med en man under äktenskapsliknande
förhållanden, skall efter dennes död kunna betraktas
som änka och erhålla änkepension. Länsstyrelsen i Skaraborgs län anser
att tillägget är onödigt. Länsstyrelsen i Västerbottens län har intet att
erinra mot ifrågavarande tillägg men anser att konsekvensen bör fordra,
att en änka skall gå förlustig rätten till änkepension icke blott vid omgifte
utan även när hon under äktenskapsliknande förhållanden sammanlever
med en man. Länsstyrelsen i Västernorrlands län avstyrker tillägget med
hänsyn till nyssnämnda konsekvens. Pensionsstyrelsen anser, att det av
kommittén föreslagna tillägget bör kompletteras med en bestämmelse, att
änkepension ej skall tillkomma änka, som under lång tid före mannens död
ej sammanlevt med denne. Svenska personal-pensionskassan förordar, att man
i det av kommittén avsedda fallet ej blott bör fordra sammanlevnad under
äktenskapsliknande förhållanden utan även att kvinnan haft barn med
ifrågavarande man.
Förslaget att bibehålla inkomstprövn.ingen av änkepensionen
tillstyrkes eller lämnas utan erinran i praktiskt taget alla remissyttranden.
Svenska personal-pensionskassan, Sveriges kommunalanställdas pensionskassa,
Kooperationens pensionsanstalter och Livförsäkringsanstalten
Folket har dock i ett gemensamt yttrande framhållit, att inkomstprövningen
inom socialförsäkringen borde avskaffas som ett led i strävandena mot ett
socialförsäkringssystem så utformat, att den enskilde med detta som grund
kunde bygga upp ett effektivt kompletterande försörjningsskydd; därvid
borde inkomstprövningen i första hand slopas för de generella delarna av
änkepensioner, änkebidrag och invalidpensioner för att därefter etappvis
avskaffas även för de kommunala bostadstilläggen.
Landsorganisationen i Sverige uttalar sig i princip för inkomstprövningens
slopande men anser sig ej kunna angiva om tidpunkten ännu är mogen
för en sådan åtgärd.
Den föreslagna höjningen av änkepensionen har godtagits i
flertalet remissyttranden. I några yttranden har dock gjorts gällande, att
förslaget i denna del ej längre torde vara aktuellt efter 1953 års standardförhöjning
av folkpensionerna.
Svenska stadsförbundet och Svenska landskommunernas förbund ävensom
några kommuner anser, att änkepensionens belopp bör höjas till 1 000
kronor om året, alltså i paritet med vad som utgår till ensamstående ålderspensionär.
Socialstyrelsen är av samma uppfattning och förordar därjämte
att en översyn av indexbeloppen inom folkpensioneringen verkställes.
Pensionsstyrelsen anför.
Sedan avdragsreglerna numera omprövats av statsmakterna och mildrats
med verkan fr. o. in. år 1954, återstår frågan med vilket belopp änkepensionen
bör understiga ålders- och invalidpensionen för ensamstående. Efter
penningvärdets fall sedan år 194(5, då lagen om folkpensionering tillkom,
och sedan ålders- och invalidpensionerna för ensamstående år 1953 höjts
28
Kungl. Maj:ts proposition nr 128
med 400 kronor utöver den nivå som betingas av levnadskostnadernas nuvarande
storlek i förhållande till läget år 1946, förefaller det styrelsen som
den år 1946 bestämda skillnaden, 400 kronor, i dagens läge låter sig väl
försvara ur olika synpunkter. Om denna nivåskillnad godtages som utgångspunkt,
bör det emellertid enligt styrelsens mening tillses att den bibehålies
vid förändringar av pensionsbeloppen till följd av pensionspristalets växIingar.
Det är nämligen uppenbart att en uppgång av levnadskostnaderna
tordyrar uppehället för en änkepensionär med samma belopp i kronor räknat
som för annan ensamstående folkpensionär. Styrelsen förordar därför
att änkepensionens grundbelopp bibehålies vid 600 kronor men att indexoch
standardtilläggen till änkepension bringas att överensstämma med motsvarande
tillägg till ålders- och invalidpension för ensamstående. — — —
Det må i detta sammanhang framhållas att det nu förda resonemanget även
utgör ett skäl för höjning av index- och standardtilläggen å hustrutillägg till
samma nivå som motsvarande tillägg å allmän ålderspension och tilläggspension
för gift person, vars make jämväl åtnjuter indexreglerad folkpension.
Förslaget om obligatorisk granskning i pensionsstyrelsen
av ärenden om änkepension enligt de av änkepensioneringskommittén
förordade reglerna har blott kritiserats av Svenska
landskommunernas förbund, som förordar en fortsatt decentraliserad beslutanderätt
i dessa ärenden.
Vad härefter angår förslaget om höjning av ä n k e- och ä n k -lingsbidragen har detta ej föranlett någon erinran i flertalet remissyttranden.
Pensionsstyrelsen och socialstyrelsen föreslår här samma belopp
som av dem förordats i fråga om änkepensionen.
I det gemensamma yttrandet från Svenska personal-pensionskassan m. fl.
föieslås, att nu ifrågavarande bidrag inarbetas i folkpensioneringslagen samt
befrias från inkomstprövning i likhet med vad som föreslagits i fråga om
folkpensionerna.
I några yttranden har berörts frågan om den åldersgräns för barn
e t, vilken gäller för änke- och änklingsbidragen och som föreslås även för
vårdbidraget.
Socialstyrelsen anför.
Det är enligt styrelsens mening icke moderns arbetsbörda i hemmet som
sadan, som bör vara avgörande vid bestämmandet av den tidpunkt då bidraget
skall upphöra. Icke heller bör man härvidlag tillmäta kravet på moaerns
mpassning i förvärvslivet avgörande betydelse. I stället bör enligt
styrelsens mening väljas den lösning, som kan förutsättas bäst främja barnens
trygghet och omvardnad. Denna tillgodoses i regel bäst, om icke tvånget
till inpassning i förvärvslivet är alltför starkt. I detta sammanhang bör det
särskilt beaktas, att barnens behov av personlig kontakt och tillsyn under
de närmaste åren efter 10-årsåldern ingalunda är mindre än i de första skolai
en. Härom råder en tämligen enig opinion bland ungdomsvårdare av olika
slag. Genom nuvarande åldersgräns ställas många mödrar inför tvånget att
vfp, en„„ 1 barnens utveckling kritisk tidpunkt åsidosätta sina vårdnadsuppgitter
for att genom förvärvsarbete ersätta det indragna ekonomiska stödet.
77 ~T ~ ®eil en Spiska lagstiftningen medgiver i konsekvens med den ovan
havdade uppfattningen, att bidrag, i stort sett motsvarande vårt änkebidrag,
29
Kungl. Maj:ts proposition nr 128
får utgå så länge barnet är skolpliktigt eller eljest går i skola eller undergåi
lärlingsutbildning, dock högst till den 31 juli efter barnets sextonde födelsedag
Internationella arbetsorganisationens konvention (nr 102) angående
minimistandard för social trygghet, vilken konvention anmälts i prop. nr 73
vid 1953 års riksdag, kan av vissa bestämmelser att döma (artikel 63 mom. <>
jämförd med artikel 1 mom. 1 e) antagas utgå från att understöd till änkor
med barn skall avse änkor med barn under 15 år. Socialstyrelsen finner i
anledning av det anförda starka skäl föreligga för en höjning av den nuvarande
1 O-årsgränsen. Då de väsentligaste av de risker, som äro förenade med
en minskning eller ett brytande av kontakten mellan moder och barn ofta
äro undanröjda i 12-årsåldern, vill styrelsen föreslå, att den av kommittén
föreslagna åidersgränsen, 10 år, höjes till 12 år.
Statens fattigvårds- och barnavårdskonsulent i tionde distriktet förordar,
att åldersgränsen höjes så att den omfattar hela skolåldern, under det att
länsstyrelsen i Örebro län anser, att åldersgränsen bör göras avhängig avantalet
barn i familjen.
Riksförbundet landsbygdens folk och Svenska landsbygdens kvinnoförbund
föreslår, att en uppmjukning av tioårsgränsen bör åstadkommas för
de fall, då speciella svårigheter föreligger för modern att vara borta från
hemmet även efter det barnet fyllt tio år.
Rörande förslaget om vårdnadsbidrag går meningarna starkt isär
i remissyttrandena.
Arbetsmarknadsstyrelsen, länsstyrelserna i Skaraborgs, Kopparbergs och
Norrbottens län, Svenska stadsförbundet, Riksförbundet landsbygdens folk,
Folkpartiets kvinnoförbund och Högerns kvinnoförbund ansluter sig helt till
förslaget, varjämte detta lämnas utan erinran i ett femtontal yttranden.
I ett stort antal yttranden avstyrkes däremot förslaget. I några yttranden,
bl. a. från Svenska landskommunernas förbund, statens fattigvårds- och
barnavårdskonsulenter i femte och tolfte distrikten, Fredrika-Bremer-förbundet
samt Svenska personal-pensionskassan, framhålles, att nu ifrågavarande
hjälpbehov hellre bör tillgodoses i form av allmän socialhjälp. I andra
yttranden, bl. a. från statskontoret, länsstyrelsen i Östergötlands län och
Svenska arbetsgivareföreningen, göres gällande, att förslaget kan befaras
motverka bemödandena att få de ensamstående kvinnorna in i produktivt
arbete.
Socialvårds förbundet anför.
Trots att förbundet redan tidigare deklarerat sin positiva inställning till
frågan om ett verksamt ekonomiskt stöd åt hela gruppen ensamställda kvinnor,
kan förbundet dock icke tillstyrka, att det föreliggande förslaget till
vårdnadsbidrag till frånskilda och ogifta mödrar utan vidare lägges till
grund för lagstiftning i ämnet. Några undersökningar om hur de tillämnade
bestämmelserna komma att verka i praktiken ha icke företagits av änkepensioneringskommittén.
Bland de ogifta mödrarna växla de enskilda förhållandena
starkt från fall till fall. Alt under sådana förhållanden utnyttja
en socialförsäkrings med nödvändighet mera stela och schematiska regler för
ett bedömande av hjälpbehovens omfattning torde icke alltid kunna förenas
med kraven på effektiva och efter den enskilde individens personliga för
-
30
Kungl. Maj:ts proposition nr 12S
hålländen avpassade åtgärder. I vart fall synes hela frågan om ett ekonomiskt
stöd åt ogifta mödrar böra göras till föremål för förnyade överväganden.
Dessa böra icke, som änkepensioneringskommittén i huvudsak får anses ha
gjort, grundas på teoretiska spekulationer i frågan. Med utgångspunkt från
taktiskt föreliggande förhållanden i ett representativt urval fall bör förutsättningslöst
prövas i vilken form — inkomstprövad socialförsäkring eller
allmän behovsprövad hjälp — föreliggande hjälpbehov lämpligen bör tillgodoses.
I övrigt har i remissyttrandena framställts erinringar mot olika detaljer
i förslaget. Vad angår vårdnadsbidragen till frånskilda kvinnor har bl. a.
anmärkts, att mannens underhall bör helt avdragas från vårdnadsbidraget
eller att mannen i varje fall bör åläggas att återbetala detta bidrag. Denna
uppfattning har framförts av bl. a. länsstijrelserna i Uppsala, Örebro och
Jämtlands län.
Att vårdnadsbidrag skall utgå även till ogifta kvinnor avstyrkes av bl. a.
overståthållarämbetet, länsstyrelserna i Stockholms, Kronobergs, Våsternorrlands
och Jämtlands län. Länsstyrelsen i Örebro län framhåller, alt vårdnadsbidragen
i dessa fall skulle kunna leda till att många äktenskap ej kommer
till stånd. Pcnsionsstyrelsen delar denna uppfattning och tillstyrker vårdnadsbidrag
till ogifta mödrar blott under den förutsättningen, att en avse''ärd
karenstid stadgas innan rätten till bidraget inträder.
Karenstiden å tre år, då faderskapet till barnet ej fastställts, avstyrkes av
lansstyrelserna i Gotlands och Skaraborgs län. Sveriges socialdemokratiska
kvinnoförbund ställer sig tveksamt till detta villkor. Fattigvårds- och barnavårdskonsulenten
i nionde distriktet anser, att kravet blott bör upprätthållas,
då modern vägrar att uppgiva fadern till barnet.
Anmärkningar har även riktats mot villkoren i fråga om samboende med
barnet och självständigt hushåll tillsammans med detta, bl. a. av socialstyrelsen,
länsstyrelserna i Södermanlands, Örebro och Västernorrlands län och
Tjänstemännens centralorganisation.
Rörande vårdnadsbidragets belopp har framställts samma erinringar som
förut nämnts i fråga om änke- och änklingsbidraget.
o\a<^ an§år de särskilda barnbidragen saknas anledning att
gå in på yttrandena annat än i vad de berör nu aktuella delar av änkepensioneringskommitténs
förslag.
Förslaget om indexreglering av de särskilda barnbidragen hai
tillstyrkts i några yttranden, bl. a. av länsstyrelserna i Jönköpings, Göteborgs
och Bohus, Västmanlands och Jämtlands län. Statskontoret och pensionsstyrelsen
har däremot avstyrkt förslaget i denna del. I Övriga yttranden
har frågan i allmänhet ansetts vara inaktuell efter den år 1953 företagna
höjningen av de särskilda barnbidragen.
Förslaget rörande inkomstprövning av de särskilda barnbidragen
har i allmänhet lämnats utan erinran i remissyttrandena. Socialvårdsforbundet
och Svenska personal-pensionskassan förordar dock att inkomstprövningen
slopas.
31
Kungl. Maj.ts proposition nr 128
Den föreslagna utvidgningen av kretsen av barnbidragsberättigade
har berörts i några yttranden, varvid länsstyrelserna
i Göteborgs och Bohus samt Jämtlands län tillstyrker förslaget, liksom
pensionsstyrelsen, som anser att rätten till barnbidrag bör utsträckas även
till änklingars barn.
Förslaget att i fråga om finansieringen av det förbättrade ekonomiska
stödet till ensamstående kvinnor anknyta till nuvarande kostnadsfördelning
mellan stat och kommun inom folkpensioneringen har föranlett
överståthållarämbetet, Svenska stadsförbundet, Svenska landskommunernas
förbund, Stockholms stad och Norrköpings stad att yrka att frågan om denna
kostnadsfördelning i stort upplages till omprövning.
Fråga rörande pensionspristalets beräkning
Indexregleringen inom folkpensioneringen bygger på en för hela riket
gemensam index med anknytning till socialstyrelsens levnadskostnadsindex
men med en särskild pristalsserie för folkpensionärerna (pensionspristalet)
med utgångspunkt från levnadskostnadernas storlek vid tiden för folkpensionsreformens
genomförande.
I samband med att Kungl. Maj:t i brev den 27 mars 1954 till socialstyrelsen
och statistiska centralbyrån (jämför prop. 1954: 1 bil. 2 p. 8, SU 13,
Rskr. 92) förordnade, att levnadskostnadsindexen skulle från och med den
1 juli 1954 ersättas av en ny indexserie, benämnd konsumentprisindex, anbefalldes
socialstyrelsen att inkomma med förslag till de anvisningar som i
fortsättningen erfordrades för pensionspristalets beräkning. I samband därmed
anbefalldes socialstyrelsen att även under andra halvåret 1954 beräkna
levnadskostnadsindex i enlighet med de före den 1 juli 1954 gällande grunderna
för möjliggörande av pensionspristalets beräkning i avvaktan på ändrade
anvisningar härom.
Socialstyrelsen har den 3 augusti 1954 avgivit ett förslag i frågan. Över
detta förslag har statskontoret och pensionsstyrelsen yttrat sig.
Socialstyrelsen föreslår, att pensionspristalet framdeles skall anknytas till
konsumentprisindexen, eftersom denna index skall träda i stället för levnadskostnadsindexen
och någon annan fortlöpande, på detaljhandelspriser
grundad index inte kommer att finnas. Styrelsen framhåller, att anknytningen
till konsumentprisindexen medför, att det grundläggande prismaterialet
kommer att hänföra sig ej endast till städer och tätorter, såsom var
fallet i fråga om levnadskostnadsindexen, utan även till den icke tätbebyggda
landsbygden samt att vägningstalen för beräkningarna kommer att avspegla
ej blott såsom hittills konsumtionen inom en viss befolkningsgrupp
(arbetare och lägre tjänstemän) och en viss familjetyp (man, hustru och
två barn) utan den totala privata konsumtionen. Styrelsen påpekar även,
att verkställda beräkningar för månaderna mars och juni 1954 utvisar, att
skillnaden mellan pcnsionspristalen enligt den föreslagna och den hittills
32
Kungl. Maj. ts proposition nr 128
använda beräkningsmetoden är helt obetydlig och att båda metoderna efter
avrundning till hela tal ger för dessa månader helt överensstämmande resultat.
I folkpensioneringslagen definieras pensionspristalet såsom det procenttal,
som utmärker förhållandet mellan de allmänna levnadskostnaderna under
varje kvartals sista månad och levnadskostnaderna i juni 1946. Eftersom
termen levnadskostnad ej längre kommer att ingå i indexseriens benämning,
föreslår socialstyrelsen, att nämnda definition ändras så att den
i stället anknyter till förhållandet mellan »det allmänna prisläget», alternativt
»den allmänna prisnivån», vid beräkningstillfället och »prisläget» (»prisnivån»)
under juni 1946. Styrelsen påpekar vidare, att eftersom konsumentprisindexen
kommer att beräknas månadsvis, så kan den hittills endast en
gång i kvartalet företagna beräkningen av pensionspristalet hädanefter av
socialstyrelsen göras varje månad, med påföljd att nytt pensionspristal kan
av Kungl. Maj :t fastställas för varje månad. Med hänsyn till lämpligheten av
en sådan samordning mellan de båda talserierna föreslår socialstvrelsen, att
i folkpensioneringslagen stadgas den ordningen, att styrelsen skall verkställa
beräkning av förhållandet mellan det allmänna prisläget under varje månad
och prisläget i juni 1946 samt att Kungl. Maj:t på grundval härav skall
senast den 5 i andra månaden efter den månad, som beräkningen avser, fastställa
det procenttal, pensionspristalet, som utmärker angivna förhållande,
varefter detta pensionspristal skall gälla under tredje månaden efter den,
som beräkningen avser. De närmare föreskrifterna rörande socialstyrelsens
förutnämnda beräkning förutsätter styrelsen skall liksom hittills upptagas
i en särskild tillämpningskungörelse.
Statskontoret och pensionsstyrelsen har ingen erinran mot förslaget.
Anslagsfrågor
För innevarande budgetår är under rubriken Bidrag till folkpensioner
m. m. uppfört ett förslagsanslag av 1 085 milj. kronor och under rubriken
Indextillägg å folkpensioner ett förslagsanslag av 243 milj. kronor. Under
dessa rubriker hade för budgetåret 1953/54 anvisats 1 030 milj. kronor
(nettoutgiften blev nämnda år 1 023 893 236 kronor) resp. 242 milj. kronor
(nettoutgiften blev 243 565 014 kronor). Med hänsyn till att förslag om inläkning
av flertalet indextillägg i folkpensionernas grundbelopp kunde väntas
och det därför inte torde bli ändamålsenligt att redovisa indextilläggen
under särskilt anslag, har i årets statsverksproposition förenämnda båda
anslag sammanförts till ett anslag under rubriken Bidrag till folkpensioner
in. m.
Pensionsstyrelsen har i vederbörlig anslagsframställning den 28 augusti
1954 beräknat medelsbehovet för nästa budgetår för de båda delanslagen
till 1 086 resp. 280,7 milj. kronor eller till sammanlagt 1 366,7 milj. kronor.
Följande sammanställning utvisar antalet pensionstagare, som uppburit
pension för januari 1953, samt motsvarande för budgetåret 1955/56 uppskattade
antal.
Kungl. Maj.ts proposition nr 128
33
Antal pensionstagare |
Beräknat antal |
||
i |
januari 1953 |
1955/56 |
|
A. |
Ålderspension Ogifta pensionstagare ................ |
361 459 |
375 000 |
Gifta pensionstagare, vars make ej upp-bär folkpension eller hustrutillägg . .. |
. 63 774 |
64 000 |
|
Gifta manliga pensionstagare, vars hustru |
14 897 |
19 000 |
|
Gifta pensionstagare, vars make uppbär |
193 146 |
212 000 |
|
Delsumma för A |
633 276 |
670 000 |
|
B. |
Invalidpension och sjukbidrag Enbart grundpension ................ |
14 627 |
14 500 |
Tilläggspension ...................... |
130 328 |
120 000 |
|
Delsumma för B |
144 955 |
134 500 |
|
C. |
Änkepension ........................ |
15 070 |
16 000 |
D. |
Hustrutillägg ........................ |
18 781 |
22 000 |
Summa A—D |
812 082 |
842 500 |
Pensionsstyrelsen uppskattar de totala folkpensionskostnaderna för budgetåret
1955/56 — frånsett indextillägg — till 1 278 milj. kronor. Av detta
belopp kunde 164,7 milj. kronor beräknas utgöra tilläggspensioner, änkepensioner,
hustrutillägg och vårdtillägg, till vilka förmåner kommunerna
skulle bidraga med en andel, som kunde uppskattas till 44,5 procent. Vidare
beräknades 209,7 milj. kronor utgöra kommunala bostadstillägg, till
vilka kommunerna skulle bidraga med en andel, som kunde uppskattas till
56,5 procent. Kommunernas bidrag kunde alltså beräknas till (73,3 + 118,5)
191,8 milj. kronor. Den på statsverket belöpande andelen av folkpensionskostnaderna
frånsett indextillägg beräknade pensionsstyrelsen på grund härav
till 1 086 milj. kronor.
Styrelsen anför vidare.
Antalet kommunala bostadstillägg till ålderspensionärer vid 1954 års ingång
utgjorde omkring 270 000, medan man haft anledning förvänta att antalet
skulle varit i runt tal 100 000 högre. Förklaringen härtill torde vara
att åldringar, som uppfyller villkoren för rätt till kommunalt bostadstilllägg,
i betydande omfattning ej i tid inkommit med ansökan om sådant tilllägg.
Visserligen har ett mycket stort antal ansökningar om kommunalt bostadstillägg
ingivits till styrelsen efter ingången av år 1954, men ännu större
är det antal ansökningar som man har anledning förvänta ytterligare. Vid
beräkningen av anslaget har sålunda förutsatts, att antalet åldringar med
kommunalt bostadstillägg kommer att uppgå till omkring 375 000 under
budgetåret 1955/56, ett antagande som givetvis är mycket osäkert. Även
kostnaden för vårdtilläggen, rörande vilka man ännu ej har någon erfarenhet,
är ytterst vansklig att uppskatta. Totalkostnaden för vårdtilläggen har
här upptagits till samma belopp, 2,5 milj. kronor, varmed räknades i propositionen
1954:66, där förslaget om tilläggens införande framlades.
il llihang till riksdagens protokoll 1955. 1 samt. Nr 128
34
Kungl. Maj:ts proposition nr 128
Vad härefter angår kostnaderna för indextillägg för budgetåret 1955/56
beräknade pensionsstyrelsen dem till 305,7 milj. kronor under förutsättning
att pensionspristalet förblir mellan 135 och 145. Av kostnaderna kunde
56,2 milj. kronor beräknas avse indextillägg å tilläggs- och änkepensioner
samt hustrutillägg, av vilken kostnad kommunerna skulle betala en
till 44,5 procent beräknad andel. Kommunernas bidrag kunde därför beräknas
till 25 milj. kronor, och den på staten belöpande andelen av kostnaderna
för indextillägg skulle sålunda utgöra 280,7 milj. kronor.
I årets statsverksproposition (V ht p. 93) har anslaget under rubriken
Bidrag till folkpensioner m. m. upptagits med ett avrundat, preliminärt beräknat
belopp, 1 365 milj. kronor.
Under rubriken Särskilda barnbidrag till änkors och invaliders barn m. m.
är för innevarande budgetår uppfört ett förslagsanslag av 12,1 milj. kronor.
För budgetåret 1953/54 hade anvisats 14,5 milj. kronor och nettoutgiften
för detta år var 11 011 991 kronor.
Under detta anslag anvisas medel för såväl de särskilda barnbidragen som
änke- och änklingsbidragen.
Pensionsstyrelsen har i sin anslagsframställning anfört, att skillnaden mellan
anslagsbelopp och medelsåtgång under detta anslag för budgetåret 1953/
54 till större delen torde kunna förklaras med att kostnadsökningen till
följd av den 1953 beslutade höjningen av de särskilda barnbidragen överdimensionerats.
För budgetåret 1955/56 uppskattar styrelsen bruttokostnaderna för de
särskilda barnbidragen till 16 milj. kronor och för änke- och änklingsbidragen
till 4,3 milj. kronor eller sammanlagt 20,3 milj. kronor. Kommunernas
andel i kostnaderna för barnbidragen beräknades utgå efter en genomsnittlig
bidragsprocent av 42,5 och sålunda uppgå till ca 6,8 milj. kronor. Den
genomsnittliga bidragsprocenten för änke- och änklingsbidragen med därå
utgående indextillägg beräknades till 40 och för de till bidragen utgående
kommunala bostadstilläggen till 55. Då kostnaderna för änke- och änklingsbidragens
grundbelopp kunde uppskattas till 2,3 milj. kronor, för indextilläggen
till 0,7 milj. kronor och för bostadstilläggen till 1,3 milj. kronor,
skulle kommunernas bidrag till änke- och änklingsbidragen inalles uppgå
till 1,9 milj. kronor. Kommunernas andel av utgifterna för förmånerna under
detta anslag kunde sålunda beräknas till (6,8 + 1,9) 8,7 milj. kronor
och den på staten belöpande kostnaden till (20,3 — 8,7) 11,6 milj. kronor.
Med hänsyn till den aktuella höjningen av änke- och änklingsbidragen
har i årets statsverksproposition (V ht p. 96) under förevarande rubrik
preliminärt upptagits ett något högre belopp, 11,9 milj. kronor.
Departementschefen
Folkpensioneringens huvudsyfte är att bereda varje medborgare ekonomisk
trygghet på ålderns dagar eller vid dessförinnan inträdande arbetsoförmåga;
och detta syfte har i första hand varit bestämmande för avgräns
-
35
Kungl. Maj.ts proposition nr 128
ningen av kretsen av de pensionsberättigade. Enligt 1946 års folkpensioneringslag
gäller sålunda, att den som fyllt 67 år är berättigad till ålderspension
och att den, vars arbetsförmåga dessförinnan blivit höggradigt nedsatt
genom sjukdom eller lyte, är berättigad till invalidpension eller sjukbidrag.
Folkpensioneringen tager härjämte sikte på två kategorier av kvinnor,
vilkas belägenhet befunnits påkalla visst ekonomiskt stöd från det allmännas
sida även för tid innan rätt till folkpension föreligger enligt vad nyss nämnts.
Det gäller kvinnor, som på grund av relativt hög ålder och efter tämligen
långt äktenskap i allmänhet har svårigheter att erhålla något förvärvsarbete
av betydelse, när den situationen inträder att mannen blivit hänvisad till att
försörja sig och hustrun på sin folkpension eller när mannen avlidit. Sålunda
utgår hustrutillägg till mannens folkpension, när hustrun fyllt 60 år och
makarna varit gifta minst fem år; viss dispens kan härvid förekomma från
ålderskravet. Vidare utgår änkepension till änkor som fyllt 55 år, såvida de
uppnått denna ålder senast det år mannen avled och makarna varit gifta
minst fem år. När särskilda skäl föranleder därtill kan änkepension beviljas,
oaktat änkan vid mannens frånfälle ej uppnått 55 års ålder, dock tidigast
från denna ålder.
Motsvarande ekonomisk hjälp utgår till ytterligare en grupp personer,
nämligen änkor och änklingar med minderåriga barn. Enligt 1947 års lag om
bidrag till änkor och änklingar med barn utgår sådant bidrag — i de fall
då rätt till folkpension ej föreligger — till änka eller änkling, som har vårdnad
om barn i äktenskapet med den avlidne eller om annat barn, som vid
makens död stadigvarande vistades i makarnas hem. Bidraget utgår så länge
vårdnadshavaren bor tillsammans med barnet, dock längst tills barnet fyllt
tio år.
De förmåner som nu berörts avser huvudsakligen den förmånsberättigades
eget understödsbehov. Har änka, invalid eller annan folkpensionär minderåriga
barn att draga försorg om, utgår vidare — utöver allmänt barnbidrag
— särskilt barnbidrag. Enligt 1947 års lag om särskilda barnbidrag
till änkors och invaliders in. fl. barn utgår sådant bidrag även för föräldralösa
barn och vissa med dem i lagen jämställda barn samt för sådana barn
utom äktenskap, för vilka faderskapet inte fastställts. Bidraget utgår tills
barnet fyllt 16 år.
Inom detta system av olika förmåner tillgodoses för betydande grupper
behovet av hjälp från samhällets sida till ett rimligt uppehälle. Det är givet,
att det i vissa avseenden kan råda delade meningar om hur gränsdragningen
bör göras i fråga om de förmånsberättigade, och vad särskilt angår änkor
och ensamstående kvinnor med barn har gjorts gällande, att systemet företer
bristfälligheter. Denna fråga liksom spörsmålet om samhälleliga stödåtgärder
i annan form åt dessa kvinnor bar ansetts tarva närmare utredning,
och jämlikt bemyndigande den 30 juni 1948 har tillkallats särskilda sakkunniga
för att verkställa sådan utredning. De sakkunniga, vilka antagit
benämningen änkepcnsioneringskommittén, bar i november 1952 avgivit
36 Kungl. Maj:ts proposition nr 128
betänkande om stöd åt änkor och vissa andra ensamstående kvinnor in. in.
(SOU 1952: 36).
Änkepensioneringskommitténs betänkande har redan i vissa delar upptagits
till behandling i annat sammanhang. Vad nu sagts gäller av kommittén
föreslagna åtgärder för inplacering av ensamställda kvinnor i förvärvslivet,
bl. a. genom viss omskolningsverksamhet. I detta hänseende må hänvisas
till vad härom anförts i årets statsverksproposition (V ht p. 53).
Kommitténs förslag i övrigt, avseende utvidgningar och förbättringar av
de understödsformer, som står berörda kvinnogrupper till buds, har likaledes
redan realiserats i viss omfattning. Sålunda har genom den år 1953 företagna
höjningen av de särskilda barnbidragen vad kommittén i detta hänseende
föreslagit blivit tillgodosett.
Kommittén har föreslagit dels en väsentlig utvidgning av kretsen
av de änkepensionsberättigade, dels att änke- och änklingsbidraget
skall, under benämningen vårdnadsbidrag, utvidgas
att omfatta även frånskilda och ogifta kvinnor med minderåriga barn. Vad
angår änkepensionen innebär kommitténs förslag i huvudsak, att den nuvarande
vid 55 år satta änkeåldern, dvs. den ålder änkan skall ha uppnått
vid mannens död för rätt till änkepension, sänkes till 50 år samt att med
fall, då änkeåldern är uppnådd, jämställes fall då änkan från mannens död
tills hon uppnått sagda ålder haft vårdnaden om och sammanbott med barn
under tio år. Under dessa förutsättningar skulle änkepension utgå under i
övrigt samma förutsättningar som f. n„ nämligen att änkan fyllt 55 år och
att makarna varit gifta minst fem år. Vidare skall enligt förslaget de nuvarande
fåtaliga fallen, då änkepension beviljas efter viss skälighetsprövning,
utvidgas väsentligt. Yngre änkor — mellan 50 och 55 år — föreslås sålunda
under förut angivna förutsättningar kunna erhålla änkepension, om det
med hänsyn till svårighet för dem att vinna utkomst genom arbete och övriga
omständigheter prövas skäligt. Denna skälighetsregel kompletteras i
förslaget med ännu en dylik regel, enligt vilken änkepension skall kunna
utgå efter något skärpt skälighetsprövning utan annan bestämd förutsättning
än att änkan varit gift minst fem år. Förslaget har i betänkandet försetts
med en utförlig motivering angivande i vilka fall skälighetsreglerna
enligt kommitténs mening bör föranleda att änkepension beviljas och när så
bör vara uteslutet. Även vad angår vårdnadsbidraget har kommittén funnit
sig nödsakad att uppställa ett flertal speciella förutsättningar för att å ena
sidan få med alla sådana fall, där bidragsrätt bör föreligga, men å andra
sidan utesluta fall, där sådan rätt på anförda skäl ej ter sig rimlig eller kan
medföra olägenheter i andra avseenden. Vårdnadsbidraget skulle sålunda —-utöver i de nuvarande änke- och änklingsbidragsfallen — utgå till frånskilda
kvinnor, som har vårdnaden om och stadigvarande bor tillsammans med
barn under tio år. Såvitt angår ogifta mödrar skulle sådant bidrag kunna
beviljas under följande förutsättningar, nämligen a) att barnet uppnått en
ålder av tre månader, b) att, om barnet är under tre år, faderskapet blivit
37
Kungl. Maj.ts proposition nr 128
fastställt, c) att modern sammanbott med barnet alltsedan dess födelse och
d) att modem och barnet bildar självständigt hushåll. Såvitt avser de under
c) och d) angivna förutsättningarna föreslår kommittén vidare viss möjlighet
till dispens efter skälighetsprövning.
Kommitténs förslag i denna del har i remissyttrandena varit föremål för
delade meningar, varvid bl. a. uttryckts uppfattningen att nu ifrågavarande
behovsfall hellre bör tillgodoses inom ramen för den nya socialhjälpen.
Kommittéförslaget innebär såvitt angår änkepensioneringen en icke oväsentlig
sänkning av den nuvarande pensionsåldern för änkor. I denna del
kan enligt min mening ifrågasättas huruvida förslaget är väl avvägt, eftersom
tendensen nu med hänsyn till befolkningsutvecklingen och läget på arbetsmarknaden
går mot en höjning av pensionsåldern. Kommitténs utredning
visar för övrigt att man, så snart man går utanför den nuvarande kretsen av
förmånsberättigade, rör sig på ett område där de ensamställda kvinnornas
hjälpbehov erbjuder så stora variationer och är beroende av så olika förutsättningar
att det inte går att konstruera schematiska regler som ger rättvisa.
Kommittén har själv insett detta och infört olika möjligheter till undantag
och skälighetsprövning. Att söka föra in dessa fall under en hjälpform
av socialförsäkringstyp med dess med nödvändighet mera stela och schematiska
regler synes enligt min mening inte lämpligt, utan området torde
vara mera lämpat för en på allmän behovsprövning uppbyggd hjälpform.
Den nya socialhjälpen, varom jag har för avsikt att inom kort framlägga
förslag och som avses skola träda i stället för fattigvården, torde här kunna
bli av betydelse. Verkningarna av detta förslag liksom av andra aktuella
reformer — jag avser bl. a. modersltapsförsäkringen, som trätt i kraft i år,
och den verksamhet för omskolning av ensamställda kvinnor, varom jag
talat i det föregående — kan givetvis ej nu klart bedömas men torde komma
att medföra att de förhållanden, varpå kommittén byggt sin bedömning av
hithörande problem, i betydande utsträckning blir inaktuella.
Med hänsyn till det anförda kan jag inte biträda förslaget om en utvidgning
av kretsen av de änkepensionsberättigade på sätt kommittén förordat,
ej heller dess förslag om vårdnadsbidrag. Förevarande frågekomplex, varav
de ensamstående mödrarnas problem utgör en väsentlig del och vars behandling
därför synes böra ingå som ett led i den familjesociala politiken i övrigt,
torde böra göras till föremål för förnyat övervägande men först sedan en
kartläggning skett av de aktuella hjälpbehoven för de ensamställda kvinnorna
och av de förutnämnda reformernas inverkan härvidlag. Att den inventering
av de familjepolitiska åtgärderna, som igångsatts av 1954 års familjeutredning,
i detta sammanhang kommer att bli av stor betydelse är
självfallet.
Innan jag lämnar frågan om den förmånsberättigade personkretsen vill
jag beröra några detalj spörsmål, som aktualiserats av kommittén eller genom
uttalanden i remissyttrandena. Den första frågan gäller kravet på
minst fem års äktenskap för rätt till änkepension eller
h u s t r u t i 11 ä g g. I ett remissyttrande har förordats en uppmjuk
-
38
Kungl. Maj:ts proposition nr 128
ning av detta krav, så att en änka, som uppbär änkepension eller änkebidrag
och gifter om sig med en folkpensionär — ett ej så ovanligt fall — kan erhålla
hustrutillägg även innan detta äktenskap bestått fem år. En sådan
ändring finner jag rimlig men anser att den bör utformas så, att ifrågavarande
kvinna senare också kan bli berättigad till änkepension, om den nya
mannen skulle do innan äktenskapet varat fem år. Jag vill förorda att ändringen
ges sådan utformning att den nu förefintliga dispensmöjligheten i fråga
om änkeåldern resp. hustrutilläggsåldern även omfattar äktenskapstiden.
Änkepensioneringskommittén har föreslagit viss komplettering
av 12 § folkpensioneringslagen. I detta lagrum stadgas bl. a.,
att vid tillämpning av lagen ogift pensionsberättigad, vilken sedan avsevärd
tid sammanlever med annan under äktenskapsliknande förhållanden, må
när särskilda skäl föreligger därtill anses såsom gift med denne. Kompletteringen
innebär, att hon under sådana förutsättningar skall, om mannen avlider,
kunna med avseende å rätt till änkepension anses ha varit gift med
honom. Som emellertid lagen i sin nuvarande lydelse i praxis redan sedan
lång tid givits en häremot svarande tolkning, synes mig denna tilläggsbestämmelse
ej vara erforderlig.
Vad angår den för rätt till änke- och änklingsbidrag
uppställda åldersgränsen för barnet har änkepensioneringskommittén
prövat om en höjning kan anses påkallad, men med hänsyn
bl. a. till den av kommittén föreslagna utbyggnaden av änkepensionerna
har kommittén ansett den nuvarande tioårsgränsen kunna bibehållas. I
några remissyttranden har dock förordats en höjning, i ett fall till tolv år,
i ett annat fall till att omfatta hela skolåldern. Enligt min mening måste
tioårsgränsen anses för låg. Visserligen kan väl sägas, att barnet efter denna
ålder icke längre behöver samma passning och övervakning som tidigare erfordrats
och att modern därför skulle kunna ha större möjligheter att ägna
sig åt förvärvsarbete. Men å andra sidan är åren närmast efter tioårsåldern
en känslig period i barnets utveckling, då det är i stort behov av personlig
kontakt med modern och behöver en känsla av trygghet, som ej kan erhållas
i ett hem där modern en stor del av dagen är borta på arbete och under
återstående tiden har sina hemsysslor att sköta. Jag vill därför förorda att
åldersgränsen nu höjes till tolv år.
En av änkepensioneringskommittén föreslagen utökning av de till särskilt
barnbidrag berättigade barnkategorierna med ytterligare en, mycket speciell
och fåtalig grupp av barn anser jag mig ej böra förorda. Här torde socialvården
böra lämna den hjälp som må erfordras utöver den som utgår
i form av allmänt barnbidrag.
Vad härefter angår förmånernas storlek avser änkepensioneringskommitténs
förslag en höjning av beloppen av änkepension och
änke- och änklingsbidrag. Rörande de nuvarande beloppen av
folkpensioner och änke- och änklingsbidrag skall först i korthet nämnas följande.
Den allmänna ålderspensionen för ogift pensionsberättigad och för
39
Kungl. Maj:ts proposition nr 128
gift pensionsberättigad, vars make ej uppbär folkpensionsförmån, utgår
med 1 000 kronor i grundbelopp, 400 kronor i indextillägg (åtta tdlagg a
50 kronor) samt 400 kronor i s. k. standardförhöjning enligt 1953 års lag
om höjning av folkpensioner in. in., sammanlagt 1 800 kronor, allt för ar
räknat. För gift pensionsberättigad, vars make uppbar ålderspension, tillläggspension
eller hustrutillägg, utgår den allmänna ålderspensionen med
800 kronor i grundbelopp, 320 kronor i indexlillägg (åtta tillägg å 40 kronor)
samt 320 kronor i standardhöjning, tillhopa 1 440 kronor, allt per ar.
För gift pensionsberättigad, vars make åtnjuter enbart grundpension, utgår
allmän ålderspension med 800 kronor i grundbelopp, 400 kronor i indextillägg
och 400 kronor i standardförhöjning, tillhopa 1 600 kronor, allt per
år. Invalidpension och sjukbidrag utgår för berörda persongrupper med motsvarande
belopp som ålderspensionen, dock att förutnämnda grundbelopp
här är uppdelade å 200 kronor i grundpension och resten (800 eller 600 kronor)
i tilläggspension. Den allmänna ålderspensionen inklusive mdextilllägg
och standardförhöjning är till storleken oberoende av vederbörandes inkomst
och förmögenhet och motsvarande gäller grundpensionen. Invalidpensionen
och sjukbidraget i övrigt är däremot inkomstprövade. Hustrutillagget
och änkepensionen samt änke- och änklingsbidraget, vilka samtliga äi
inkomstprövade, utgår med 600 kronor i grundbelopp, 240 kronor i indextillägg
(åtta tillägg å 30 kronor) samt 240 kronor i standardförhöjning, sammanlagt
1 080 kronor, allt för år. Utöver de angivna beloppen utgår kommunalt
bostadstillägg till pensions- och bidragsberättigade i kommuner, som
beslutat om införande av sådant tillägg. Dessa tillägg, som är inkomstprövade,
uppgår till varierande belopp i de olika kommunerna.
Kommittéförslaget innebär, att änkepensionen och änke- och änklingsbidraget
skall höjas till vad som utgår i närmast högre beloppsgrupp, alltsa
till 800 kronor i grundbelopp och 320 kronor i indextillägg. Standardförhöjningen
hade ännu icke införts, när kommitténs förslag framlades. Kommittén,
som förutsätter att inkomstprövningen av dessa förmåner bibehålies,
har motiverat höjningen med att de gällande beloppen måste anses otillräckliga.
Vid avvägningen av det ursprungliga beloppet byggde man på antagandet
att förevarande personer vanligen vore relativt arbetsföra så att
de kunde bidraga till sin försörjning med minst så stort belopp som motsvarade
den avdragsfria inkomsten, dåmera 400 kronor per år, men utredningen
framhåller, att eu verkställd undersökning av änkornas förhållanden
visar, att detta antagande inte håller streck för en icke obetydlig del
av dem. I dessa fall hade de vanligen ingen egen inkomst. Att av den anledningen
höja änkepensionens belopp till vad som ansetts böra vara ett skäligt
belopp för den ensamstående invalidpensionären har kommittén å andra
sidan ej velat förorda, enär den som konstaterats vara invalid i folkpensioneringslagcns
mening under alla omständigheter borde vara berättigad till något
högre belopp än den som vore relativt arbetsför och ännu ej uppnått
pensionsåldern.
40
Kungl. Maj:ts proposition nr 128
Den av kommittén föreslagna, något lägre höjningen har i allmänhet vunnit
anslutning från remissinstansernas sida. Pensionsstyrelsen har dock föreslagit,
att grundbeloppet skall bibehållas oförändrat men indextillägget i
stället höjas till vad som utgår i högsta beloppsgruppen. En sådan anordning,
som om den genomfördes borde avse samtliga pensionsförmåner, skulle
innebära en principiell omläggning av indexsystemet inom folkpensioneringen,
som jag icke är beredd att acceptera. Jag vill i stället förorda kommitténs
förslag i denna del.
Kommittén har ej ansett sadant samband föreligga mellan änkepensionen
och hustrutillägget att en höjning av den förra nödvändiggör en höjning
jämväl av hustrutillägget men har lämnat öppet om detta tillägg bör höjas
av annan anledning. Enligt min mening synes hustrutillägget böra undergå
en motsvarande höjning som änkepensionen. Vad kommittén anfört till
stöd för höjningen av änkepensionen synes med fullt fog kunna åberopas
även i fråga om hustrutilläggen, i all synnerhet som det här gäller kvinnor
i en högre åldersgrupp; den regelmässiga nedre åldersgränsen för hustrutilläggen
ligger som bekant vid 60 år men för änkepensionen vid 55 år. Vid
den ursprungliga avvägningen av de olika pensionsbeloppen framhölls visserligen,
att hustrutillägget borde bestämmas till sådant belopp, att mannens
pension jämte hustrutillägg uppginge till något lägre belopp än vad makarna
gemensamt skulle ägt uppbära, därest jämväl hustrun varit pensionsberättigad.
Då hustrun vore arbetsför, syntes det nämligen böra vara möjligt
för makarna att reda sig på mindre folkpension än om båda vore arbetsoförmögna.
Med den höjning av hustrutillägget som jag nu förordar
skulle det bli samma belopp i båda fallen, men detta bör enligt min åsikt
ej föranleda betänkligheter, eftersom hustrutillägget ju är inkomstprövat
och hustruns arbetsinkomst därför kommer att inverka reducerande på tillagget.
Den höjning av änkepensionen, hustrutillägget samt änke- och änklingsbidraget
som jag sålunda finner böra vidtagas innebär, att grundbeloppet höjes
till 800 kronor och indextillägget till 320 kronor ävensom att standardförhöjningen
i analogi härmed höjes till 320 kronor, allt för år räknat.
I samband med denna beloppshöjning torde frågan om inräknande av
standardförhöjningen i folkpensionernas grundbelopp böra upptagas. Att
förhöjningen icke redan från början inarbetades i grundbeloppen var beroende
av flera skäl, bl. a. att reformen därigenom kunde genomföras snabbare,
vilket ansågs vara av vikt. En höjning av grundbeloppen medför vissa
ändringar i tekniskt avseende i det nuvarande indexsystemet inom folkpensioneringen.
Detta system bygger på principen att varje femprocentig ökning
av folkpensionärernas levnadskostnader skall medföra en motsvarande förhöjning
av folkpensionernas grundbelopp. Därest standardförhöjningen inräknas
i grundbeloppen, föranleder detta, att de gällande indextilläggen ej
kommer att stå i motsvarande förhållande till grundbeloppen. Innan jag går
vidare in på hithörande frågor anser jag mig böra i korthet beröra vissa bestämmelser
rörande indexregleringen.
41
Kungl. Maj.ts proposition nr 128
Socialstyrelsen har att verkställa beräkning av förhållandet mellan de
allmänna levnadskostnaderna under varje kvartals sista månad och levnadskostnaderna
i juni 1946, dvs. vid tillkomsten av den nuvarande folkpensioneringslagen.
Nämnda månad utgör således indexregleringens basperiod. På
grundval av dessa beräkningar fastställer Kungl. Maj :t under nästpåföljande
kvartals första månad det procenttal, pensionspristalet, som utmärker
angivna förhållande. Sålunda fastställt pensionspristal gäller fr. o. m. månaden
efter den, varunder det fastställts, t. o. in. den månad, då nytt pensionspristal
fastställes. De indexintervall som utlöser ändring i indextillläggen
har, såsom framgår av vad nyss sagts, bestämts till fem enheter.
För varje hel mångfald av fem, varmed pensionspristalet överstiger 100,
utgives sålunda indextillägg motsvarande fem procent av grundbeloppet.
Vid nedgående pensionspristal bortfaller inte det senast tillkomna indextillägget
förrän pensionspristalet nedgått under närmast lägre hela femtal.
F. n. utgår åtta indextillägg. Indextilläggens belopp i de olika beloppsgrupperna
har jag angivit i det föregående.
I samband med frågan om inräknande av standardförhöjningen i grundbeloppen
bör, eftersom summan av indextilläggen nu kommit att uppgå till
så stora belopp jämfört med huvudförmånerna, även övervägas att inarbeta
några av tilläggen i grundbeloppen. En sådan åtgärd medför i sin tur, att
man även bör flytta basperioden, eftersom de nya grundbeloppen då ej längre
ger uttryck för förmånernas värde vid tiden för folkpensioneringslagens
tillkomst utan vid en senare tidpunkt. Enligt min mening bör inte ifrågakomma
att inräkna alla nuvarande indextillägg, enär någon marginal bör
finnas. Jag förordar, att sex av de åtta indextilläggen skall inräknas i grundbeloppen
samtidigt med standardförhöjningen. De kvarvarande två indextillläggens
belopp bör därvid bibehållas. De nya förmansbeloppen blir sålunda
följande. Den allmänna ålderspensionen för ogift pensionsberättigad och för
gift pensionsberättigad, vars make ej uppbär folkpensionsförmån, blir 1 700
kronor, vartill kommer två indextillägg å vartdera 50 kronor, sammanlagt
1 800 kronor. För gift pensionsberättigad, vars make uppbär enbart grundpension,
blir den allmänna ålderspensionen 1 500 kronor, vartill kommer
två indextillägg å vartdera 50 kronor, tillhopa 1 600 kronor. Uppbär maken
ålderspension, tilläggspension eller hustrutillägg, blir den allmänna ålderspensionen
1 360 kronor, vartill kommer två indextillägg å vartdera 40 kronor,
tillhopa 1 440 kronor. Invalidpension och sjukbidrag kommer att för
berörda persongrupper utgå med motsvarande belopp som ålderspensionen,
dock att grundbeloppet i dessa fall blir uppdelat å 200 kronor i grundpension
och resten (1 500, 1 300 resp. 1 160 kronor) i tilläggspension. Vad
slutligen angår änkepensionen, hustrutillägget samt änke- och änklingsbidraget
kommer dessa att uppgå till 1 360 kronor, vartill kommer tva indextillägg
å vartdera 40 kronor, sammanlagt 1 440 kronor. De sammanlagda
beloppen blir alltså desamma som f. n., med undantag av att sistnämnda
förmåner flyttas upp i närmast högre beloppsgrupp.
Den föreslagna ordningen medför vissa tekniska ändringar i indexregle -
42
Kungl. Maj:ts proposition nr 128
ringen, nämligen att indexintervallerna bestämmes till tre enheter samt
att basperioden flyttas till december 1951. Det kan anmärkas, att detta inte
innebär någon ändring i principerna för den nuvarande indexregleringen,
vilka principer jag ej finner anledning av ompröva i detta sammanhang,
samt att de nya indexintervallerna reellt sett motsvarar de tidigare. Förslaget
innebär, att två indextillägg utgår så länge pensionspristalet överstiger
103 och ej uppgår till 109.
Som förut nämnts bär socialstyrelsen att varje kvartal beräkna förhållandet
mellan de allmänna levnadskostnaderna vid beräkningstillfället och vid
indexregleringens basperiod, vilken beräkning sedan ligger till grund för pensionspristalets
bestämmande. Dessa förändringar har mätts med utgångspunkt
från socialstyrelsens levnadskostnadsindex, som ävenledes beräknas
kvartalsvis. Emellertid har i Kungl. brev den 27 mars 1954 i enlighet med
beslut vid förra årets riksdag förordnats, att levnadskostnadsindexen skall
fr. o. m. den 1 juli samma år ersättas av en ny indexserie, benämnd konsumentprisindex.
En omläggning av pensionspristalets beräkning måste med
hänsyn härtill övervägas och socialstyrelsen anbefalldes att utarbeta förslag
i frågan. I avbidan härpå förordnades i nyssnämnda brev, att levnadskostnadsindex
skulle beräknas även för andra halvåret 1954 i enlighet med
de före den 1 juli 1954 gällande grunderna för att möjliggöra pensionspristalets
beräkning i avvaktan på ändrade anvisningar härom.
Socialstyrelsen har nu föreslagit, att pensionspristalet framdeles skall anknytas
till den nya konsumentprisindexen. Denna index beräknas för varje
månad, och socialstyrelsen förordar, att pensionspristalet likaledes faststälies
månadsvis. Mot socialstyrelsens förslag, som biträtts av övriga berörda
fackmyndigheter, har jag ingen erinran. Det må nämnas, att den gamla och
den nya beräkningsmetoden enligt vad verkställda beräkningar utvisar ger
alldeles samma resultat i fråga om pensionspristalet.
De särskilda barnbidragen är i motsats till de förut berörda förmånerna
icke indexreglerade. Änkepensioneringskommittén har emellertid föreslagit
införande av en indexreglering för de särskilda barnbidragen
efter mönster av folkpensioneringen, dock att indexintervallen
skulle vara tio enheter i stället för fem enheter och indextilläggen motsvara
tio procent av bidragsbeloppen. Jag vill här erinra om den betydande
höjning av de särskilda barnbidragen, som genomfördes den 1 juli 1953 och
som innebar att bidragsbeloppen kom att i flertalet fall överstiga vad kommittén
föreslagit. Sedan tidpunkten för nämnda höjning har levnadskostnadsnivån
hållit sig tämligen konstant. Jag kan med hänsyn härtill icke
finna det vara något angeläget önskemål att nu komplicera denna hjälpform
med en indexreglering och anser mig därför icke kunna biträda kommitténs
förslag i denna del.
Någon ändring i reglerna för inkomstprövningen av folkpensioner,
änke- och änklingsbidrag samt särskilda barnbidrag finner jag i likhet
med kommittén och flertalet remissinstanser icke nu vara påkallad.
43
Kungl. Maj:ts skrivelse nr 128
Detta spörsmål torde få tagas upp till prövning i hela sin vidd i samband
med att frågan om en med folkpensioneringen samordnad allmän pensionsförsäkring
upptages till övervägande.
Såsom framgår av vad jag förut anfört anser jag mig ej kunna fororda
kommitténs förslag om utvidgning av kretsen av de änkepensionsberättigade,
och därmed synes även förslaget om ändringar i fråga om handläggningen
av ärenden rörande änkepension förfalla.
Utöver de av änkepensioneringskommittén väckta frågorna vill jag i detta
sammanhang upptaga ytterligare två spörsmål som rör folkpensioneringen.
Det ena avser en höjning av de s. k. fickpengarna till sådana
folkpensionärer, vilkas folkpension jämlikt 18 § 2 mom. folkpensioneringslagen
uppbäres av kommunen (fattigvårdssamhället), som därav äger tillgodogöra
sig vissa kostnader för vederbörandes vård och försörjning. Det
belopp av folkpensionen som i dessa fall dock alltid skall tillhandahållas
den pensionsberättigade för hans personliga bruk eller, om han på grund
av sitt tillstånd ej kan begagna sig av kontanta medel, skall anvandas för
hans personliga nytta, har i lagen alltsedan dess tillkomst år 1946 varit
bestämt till 200 kronor om året. Detta belopp är ett minimibelopp och i
många kommuner har man på senare år avstått mera till den pensionsberättigade.
Det bör tilläggas, att kommunen givetvis ej får tillgodogöra sig
större belopp av pensionen än som motsvarar förutnämnda kostnader. Med
hänsyn till penningvärdesutvecklingen sedan nyssnämnda belopp bestämdes
synes det vara rimligt, att detta belopp nu höjes till 360 kronor om året,
en ökning som motsvarar den höjning folkpensionsförmånerna undergått
under motsvarande tid. Jag förordar därför en sådan höjning men vill därvid
tillägga, att det givetvis även framdeles skall vara kommunerna obetaget
att ställa större belopp till vederbörandes förfogande.
Det andra spörsmålet avser storleken av de kommunala bostadstilläggen
till folkpensionärer, som ber etts plats
på ålderdomshem. Genom lagändring år 1952 ersattes som bekant
vid 1954 års ingång det statliga bostadstillägget, som bekostades delvis av
staten och delvis av kommunerna och som utgick med vissa i folkpensioneringslagen
fastställda belopp för olika bostadskostnadsgrupper, ävensom det
av vederbörande kommun beslutade och bekostade särskilda bostadstillägget
av ett enhetligt bostadstillägg. Detta tillägg, det kommunala bostadstilllägget,
bekostas av staten och kommunerna, varvid storleken av kommunens
andel är avvägd efter dess skatteunderlag, dock utgörande högst 60 och
lägst 25 procent.
Rörande det kommunala bostadstillägget gäller vidare enligt 7 § folkpensioneringslagen,
att det tillkommer kommunen att besluta huruvida sådant
tillägg skall utgå i kommunen samt att bestämma de grunder, efter
vilka tillägget skall utgå. I två avseenden är dock kommunen härvidlag
bunden av lagens bestämmelser. Sålunda skall inkomstprövning av tillägget
ske enligt folkpensioneringslagens regler, och för rätt till tillägg får ej upp
-
44 Kungl. Maj.ts proposition nr 128
ställas krav på viss tids bosättning i kommunen eller därmed jämförligt
villkor.
När de kommunala bostadstilläggen tillkom uttalades från några håll
farhågor för att kommunerna skulle bli alltför generösa när det gällde att
fastställa grunder för tilläggen, liksom det för övrigt inte saknades farhågor
i motsatt riktning. Bland de omständigheter, som främst ansågs tala för
att kommunerna borde kunna ges frihet att bestämma tilläggen, var finansieringsfrågans
lösning. Det förhållandet att kommunerna skulle själva få svara
för en väsentlig del av kostnaderna — de mera bärkraftiga kommunerna
ända upp till 60 procent — ansågs komma att verka återhållande.
Praktiskt taget alla kommuner har nu infört kommunala bostadstillägg.
Beloppen har i de kommunala grunderna bestämts på varierande sätt. Sålunda
har beloppet i många kommuner helt eller delvis anknutits till vederbörandes
faktiska bostadskostnad, i andra kommuner har angivits ett
bestämt, av bostadskostnaden oberoende belopp. Vanligen har uppställts
samma regler för folkpensionärer på ålderdomshem som för andra tilläggsberättigade,
men ett mindre antal kommuner har särbestämmelser för de
förra.
I kommuner där bostadskostnaden inverkar på bostadstilläggets storlek
skall pensionsnäinnden vid uträkningen av bostadstillägget för den som är
på ålderdomshem verkställa en beräkning av dennes bostadskostnad. Det
har visat sig att denna beräkning skett på mycket varierande sätt i de olika
kommunerna.
Härvid är att märka, att kommunen äger bestämma ej blott det kommunala
bostadstilläggets storlek utan även avgiftssättningen på ålderdomshemmet.
Därest kommunen såsom vanligen sker höjer avgiften i takt med
bostadstillägget, bortfaller för kommunens del den återhållande verkan som
kommunbidraget förutsatts skola ha vid avvägningen av bostadstillägget.
Detta bidrag återbekommer ju kommunen i form av avgift på ålderdomshemmet.
Genom att höja bostadstillägget och därmed också statens kostnad
för detta kan kommunen efter gottfinnande öka det statsbidrag till
driften av ålderdomshemmet, som det kommunala bostadstillägget innebär.
När det gäller anordnande eller om- och tillbyggnad av ålderdomshem äger
kommun erhålla visst statsbidrag, men i fråga om detta — och motsvarande
gäller andra statsbidrag till kommunal verksamhet — äger kommunen icke
själv bestämma storleken av statsbidraget. I detta fall är statsbidraget på
visst sätt avvägt efter en beräknad medelkostnad per vårdplats.
De stora skiljaktigheterna i fråga om beräkningen av folkpensionärernas
bostadskostnader på ålderdomshem har ansetts nödvändiggöra vissa regler
för skapande av större enhetlighet och för förhindrande av alltför hög uppskattning
av denna kostnad. Med hänsyn härtill har pensionsstyrelsen i meddelande
till pensionsnämnderna förklarat, att styrelsen i princip inte kunde
godkänna att bostadstillägget i förevarande fall beräknades efter en högre
kostnad för bostad med värme än 500 kronor om året. Skillnad skulle därvid
inte göras mellan om pensionären hade eget rum eller delade rum med
45
Kungl. Maj ds proposition nr 128
eu eller med flera andra personer; eljest skulle ändringar i detta förhållande,
något som skedde tid efter annan, kunna föranleda täta omregleringar
av bostadstillägget. I kommuner, där bostadstillägget anknutits till
bostadskostnaden, har pensionsstyrelsens anvisning som regel följts, men
i några fall har pensionsstyrelsen funnit sig böra nedsätta bostadstillägget i
enlighet med vad nyss sagts. I de fall där besvär anförts och avgjorts a%
Kungl. Maj :t har pensionsstyrelsens beslut fastställts. Det är att märka,
att dessa beslut icke inneburit ett frångående av bestämmelserna i de kommunala
grunderna för bostadstillägget i fråga utan blott gällt en ändrad
uppskattning av vederbörandes bostadskostnad, som ju ej direkt fixerats i
grunderna.
I ett antal kommuner har emellertid bostadstillägget till ålderdomshemspensionärer
bestämts till visst belopp i de kommunala grunderna, under
det att tillägget för andra tilläggsberättigade är anknutet till bostadskostnaden.
I vissa fall har därvid det angivna beloppet bestämts med utgångspunkt
från en högre bostadskostnad på ålderdomshemmet än förut angivits.
Det synes tveksamt, om en nedsättning av bostadstillägget här kan göras på
samma sätt som skett i de förut berörda fallen, eftersom beloppet fixerats
i de av kommunen antagna grunderna och dessa ej torde kunna frångås
vid beräkningen av bostadstillägget annat än om och i den mån de innehåller
bestämmelser avvikande från lagens absoluta regler, något som det ju
här ej är fråga om. En tillämpning av pensionsstyrelsens begränsningsregel i
förevarande fall synes förutsätta en ändring i folkpensioneringslagen på
denna punkt.
Av vad jag förut anfört torde framgå, att det ej kan anses tillfredsställande
om det i fråga om bostadstilläggen till de på ålderdomshem intagna
saknas möjlighet för staten att ingripa återhållande. Genom den begränsningsregel
som pensionsstyrelsen tillämpat har det varit möjligt att göra en
önskvärd reglering i flertalet fall, en reglering som kan sägas i viss mån
vara analog med den som gäller i fråga om statsbidraget till anordnande av
ålderdomshem, i det att den anknyter till en beräknad medelkostnad per
pensionär på ålderdomshem. Beloppet 500 kronor, som måhända i vissa fall
kan anses vara i underkant för en pensionär på enkelrum, måste å andra
sidan även ses mot bakgrund av att det är vanligt att både tre och fyra inackorderas
i samma rum på ålderdomshemmen, i vilket fall »hyran» för
detta rum skulle beräknas till 1 500 resp. 2 000 kronor. En differentiering
efter rumsbeläggningen kan av skäl som angivits i det föregående icke
lämpligen göras.
Den sålunda uppställda begränsningsregeln sörjer enligt min mening för
en rimlig avvägning mellan statens och kommunernas intressen i förevarande
fall. För undanröjande av de hinder som enligt vad förut sagts torde
föreligga mot en tillämpning av regeln i vissa fall förordar jag, att i folkpensioneringslagen
göres härför påkallad ändring. Lämpligast synes vara,
att till 7 § andra stycket fogas eu bestämmelse av innebörd att för pensionsberättigad,
som är bosatt i ålderdomshem eller därmed likställt hem,
46
Kungl. Maj:ts proposition nr 128
ej må, därest Konungen så förordnat, utgå högre kommunalt bostadstillägg
än som följer av de föreskrifter som därvid meddelas av Konungen. Uttrycket
ålderdomshem och därmed likställt hem bör härvid ges samma innebörd
som det f. n. har i fattigvårdslagstiftningen.
Begränsningsregeln bör sålunda enligt min mening lämpligen icke intagas
i lagen utan i särskild författning. Regeln torde böra utformas så, att
kommunalt bostadstillägg till den som är bosatt i nyss angivet hem ej må,
i vad bostadstillägget är avsett att bereda täckning för vederbörandes bostads-
och bränslekostnader, överstiga angivet belopp. Detta gränsbelopp torde
i nuvarande läge böra fastställas till 500 kronor om året. Möjlighet till
viss dispens från regeln synes böra finnas, exempelvis för fall då pensionstagaren
jämlikt övergångsbestämmelse vid de kommunala bostadstilläggens
tillkomst äger uppbära kommunalt bostadstillägg till belopp motsvarande
tidigare statligt bostadstillägg å mer än 500 kronor. Beloppet för sistnämnda
tillägg kunde nämligen i vissa fall uppgå till 600 kronor.
I anslutning till vad sålunda anförts har inom socialdepartementet upprättats
förslag till lag angående ändring i dels lagen om folkpensionering och
dels lagen om bidrag till änkor och änklingar med barn. Beträffande dessa
förslag torde här endast böra anmärkas följande utöver vad tidigare anförts.
Vad angår förslaget till lag angående ändring i folkpensioneringslagen
har i 3 § 4 mom. införts den nu förordade dispensregeln
i fråga om kravet på minst fem års äktenskap för rätt till änkepension, i
samband varmed i momentet gjorts vissa andra ändringar av formell natur.
Motsvarande dispensregel har såvitt angår hustrutillägget införts i 5 §. I 4
och 5 §§ har införts de höjda beloppen för ålderspension, invalidpension,
sjukbidrag och hustrutillägg.
De ändringar som berör indexregleringen har införts i 6 § 2 och 3 mom.
Med anledning av att pensionspristalets beräkning föreslås anknuten till
den nya konsumentprisindexen i stället för den tidigare levnadskostnadsindexen
har i enlighet med socialstyrelsens förslag uttrycket »de allmänna levnadskostnaderna»
utbytts mot »det allmänna prisläget».
I 7 § återfinnes den förut berörda bestämmelsen om bemyndigande för
Kungl. Maj :t att föreskriva viss maximering av kommunalt bostadstillägg
till pensionsberättigad på ålderdomshem eller därmed likställt hem.
I 9 § atex finnes en bestämmelse om viss dispens från inkoxnstprövningsreglerna
i det fallet, då gift pensionsberättigad, vars make ej åtnjuter folkpension,
före 60 års ålder blivit helt oförmögen till arbete men ej är berättigad
till blind- eller vårdtillägg. När särskilda skäl föranleder därtill må
nämligen, även om enligt reglerna för inkomstprövningen ingen eller lägre
tilläggspension skulle utgå, sådan pension tillerkännas vederbörande ined
högst 400 kronor om året. Därvid erhåller denne, utöver grundpensionen å
200 kronor, även standardförhöjning och indextillägg med fullt belopp
(400 + 8 X 50 =) 800 kronor, enär dessa förmåner enligt nyssnämnda regler
minskas först sedan tilläggspensionen fallit bort. Den som får tilläggspen
-
47
Kungl. Maj.ts proposition nr 128
sion med det högsta beloppet 400 kronor erhåller sålunda sammanlagt
(200 -f- 400 + 800 =) 1 400 kronor om året. Inräknandet av standardförhöjningen
och flertalet indextillägg i tilläggspensionen bör föranleda, att det i
9 § stadgade beloppet 400 kronor höjes till 1 100 kronor, för att den i 9 §
givna dispensregeln skall framdeles ge samma resultat som hittills eller
(200 -f 1 100 + 2 X 50 = ) 1 400 kronor. Härav påkallad ändring har föreslagits
i 9 §.
I 18 § har det s. k. fickpenningbeloppet höjts. Det må anmärkas, att hänvisningarna
i detta moment till nuvarande fattigvårdslagstiftning ej kan i
detta sammanhang anpassas till det förslag till ny socialhjälpslag, som jag
avser att framlägga, enär denna lag ej torde kunna sättas i kraft förrän vid
senare tidpunkt än förevarande lagändring.
Ändringen i 7 § föreslås skola träda i kraft den 1 juli 1955, under det att
övriga ändringar avses träda i kraft den 1 januari 1956. Pensionspristalet
skulle sålunda komma att fastställas enligt de nya reglerna första gången i
januari 1956 att tillämpas under nästfoljande månad. Till dess måste pensionspristalet
bestämmas med tillämpning av nuvarande bestämmelser, vilket
förutsätter att levnadskostnadsindex beräknas även för månaderna mars, juni
och september innevarande år. Det på grundval av sistnämnda månads indextal
beräknade pensionspristalet, som fastställes i oktober, skall därvid gälla
under tiden november 1955—januari 1956. Med anledning av vad nu sagts
har jag för avsikt att i annat sammanhang denna dag föreslå Kungl. Maj:t
att förordna, att levnadskostnadsindex skall beräknas för månaderna mars,
juni och september 1955.
Vid reformens ikraftträdande utgående änkepensioner och hustrutillägg bör
uppräknas av pensionsstyrelsen utan särskild ansökning. Föreskrift härom
har upptagits i övergångsbestämmelserna.
Förslaget till lag angående ändring i lagen om bidrag
till änkor och änklingar med barn upptager en ändring
avseende höjningen av åldersgränsen för barnet. Däremot erfordras
ingen ändring med anledning av den föreslagna höjningen av bidraget, eftersom
lagen i fråga om beloppet blott hänvisar till vad i folkpensioneringslagen
stadgas om änkepension. Lagändringen föreslås träda i kraft den 1 januari
1956.
Jag övergår härefter till att beräkna in edelsbehovet för nästa budgetår
under förslagsanslagen till Bidrag till folkpensioner in. in. och till Särskilda
barnbidrag till änkors och invaliders barn in. in.
För innevarande budgetår har anvisats under rubriken Bidrag till folkpensioner
in. in. ett förslagsanslag av 1 085 milj. kronor och under rubriken
Indextillägg å folkpensioner ett förslagsanslag av 243 milj. kronor. Dessa båda
anslag har, med hänsyn till den nu föreslagna inräkningen av flertalet indextillägg
i folkpensionernas grundbelopp, i årets statsverksproposition (V
ht p. 93) sammanförts under ett anslag under rubriken Bidrag till folkpensioner
m. in.
48
Kungl. Maj:ts proposition nr 128
Enligt pensionsstyrelsens beräkningar torde de totala kostnaderna under
budgetåret 1955/56 komma att, med tillämpning av nu gällande bestämmelser,
uppgå till 1 278 milj. kronor för folkpensionerna frånsett indextillägg, av
vilket belopp 1 086 milj. kronor kunde beräknas belöpa på staten. För indextilläggen
beräknades totalkostnaderna till 305,7 milj. kronor, varav 280,7
milj. kronor beräknas falla på staten. Därvid har förutsatts, att pensionspristalet
förblir mellan 135 och 145, motsvarande mellan 103 och 109 enligt den
nu föreslagna ändrade skalan. Under det gemensamma anslaget för nästa
budgetår har preliminärt upptagits ett avrundat belopp av 1 365 milj. kronor.
Anslagsökningen i förhållande till de för innevarande budgetår anvisade
anslagen föranledes huvudsakligen av att under detta budgetår tillkommit
ett indextillägg utöver det antal för vilket anslag beräknats.
Den av mig förordade höjningen av änkepensioner och hustrutillägg kan
beräknas medföra en årlig kostnadsökning av ca 13 milj. kronor eller, eftersom
reformen föreslås skola träda i kraft den 1 januari 1956, en ökning med
ca 6,5 milj. kronor för nästa budgetår. Kommunernas bidragsandel i fråga
om dessa förmåner kan uppskattas till 44,5 procent, varför det kan beräknas
att ca 2,9 milj. kronor kommer att belöpa på kommunerna och ca 3,6 milj.
kronor på staten. De föreslagna ändringarna i övrigt i fråga om folkpensionernas
grundbelopp och indexregleringen medför ingen kostnadsökning.
Den 11 februari 1955 anmälde jag i statsrådet fråga om viss samordning
mellan den allmänna sjukförsäkringen och folkpensioneringen m. m., varvid
förordnades att lagrådets utlåtande skulle inhämtas över bl. a. ett förslag till
lag angående ändring i lagen om allmän sjukförsäkring. Den berörda frågan
avsåg bl. a. förhindrande av å ena sidan uppkomsten av luckor i det skydd som
den allmänna sjukförsäkringen och folkpensioneringen erbjuder och å andra
sidan dubbelersättningar därifrån. Därvid förordade jag i fråga om sjukförsäkringen
bl. a. viss förlängning av sjukhjälpstiden för förvärvsarbetande
personer, som åtnjuter invalidpension, sjukbidrag, änkepension eller hustrutillägg.
Vad åter angår folkpensioneringen förordade jag bl. a., att sjukhjälp
ii ån allmän sjukkassa ej skulle räknas som inkomst vid folkpensioneringens
inkomstprövning ävensom att vid retroaktiv utbetalning av folkpensionsförmåner
som nyss sagts skulle göras visst avdrag å folkpensionsbeloppet för
sjukpenning och barntillägg från allmän sjukkassa, varvid det avdragna beloppet
skulle utbetalas till sjukkassan. Kostnaderna för denna reform, som
avsågs träda i kraft den 1 januari 1956, är vanskliga att beräkna men för
folkpensioneringens del kan reformen antagas verka i såväl utgiftshöjande
som utgiftsminskande riktning. Nämnda förslag torde sålunda ej behöva påverka
nu ifrågavarande anslag.
Jag har för avsikt att inom kort föreslå Kungl. Maj:t att förelägga årets
riksdag förslag om uppräkning av vissa äldre yrkesskadelivräntor. I detta
sammanhang må nämnas, att denna uppräkning kan antagas medföra viss
minskning av folkpensionsförmåner till sådana livräntetagare, men storleken
av kostnadsminskningen till följd härav synes svår att beräkna
49
Kungl. Maj:ts proposition nr 128
Med hänsyn till den ringa storleken av den för höjningen av änkepensioner
och hustrutillägg beräknade kostnadsökningen jämfört med hela anslagsbeloppet
och då folkpensionskostnaderna synes komma att påverkas i minskande
riktning genom nyssnämnda förslag om uppräkning av äldre yrkesskadelivräntor,
förordar jag att förslagsanslaget till Bidrag till folkpensioner m. in.
för nästa budgetår uppföres med det preliminärt beräknade beloppet 1 365
milj. kronor.
Vad åter angår förslagsanslaget till Särskilda barnbidrag till änkors och
invaliders barn in. in. är detta för innevarande budgetår uppfört med 12,1
milj. kronor. Under detta anslag anvisas medel för såväl särskilda barnbidrag
som änke- och änklingsbidrag.
Enligt pensionsstyrelsens beräkningar torde totalkostnaderna under budgetåret
1955/56 konnna att, med tillämpning av nuvarande bestämmelser,
uppgå till 16 milj. kronor för de särskilda barnbidragen och 4,3 milj. kronor
för änke- och änklingsbidragen, av vilka kostnader (6,8 -f 1,9) 8,7 milj. kronor
kunde beräknas belöpa på kommunerna och (9,2 -f- 2,4) 11,6 milj. kronor
på staten.
Den nu föreslagna höjningen av änke- och änklingsbidragen torde medföra
en merkostnad av 1 milj. kronor om året samt den höjda åldersgränsen för
barnet en kostnad av 1,4 milj. kronor för år, varav 0,2 milj. kronor kan beräknas
avse kommunala bostadstillägg. Eftersom reformen avses träda i kraft
den 1 januari 1956, torde hälften av nämnda belopp falla på nästa budgetår.
Vid beräkningen har gjorts samma antagande i fråga om pensionspristalet
som nyss i fråga om folkpensionsanslaget. Kommunernas bidragsandel kan
beräknas till 55 procent i fråga om bostadstilläggen och till 40 procent för
änke- och änklingsbidragen i övrigt. Av kostnaderna för nästa budgetår
torde alltså 0,7 milj. kronor belöpa på staten och 0,5 milj. kronor på kommunerna.
De nyss berörda förslagen om samordning mellan den allmänna sjukförsäkringen
och folkpensioneringen samt om uppräkning av vissa äldre yrkesskadelivräntor
berör även de under förevarande anslag hörande förmånerna
men torde i kostnadshänseende komma att motväga varandra när det gäller
detta anslag, varför de ej synes böra föranleda någon ändring av anslagsberäkningen.
Jag föreslår sålunda, att till Särskilda barnbidrag till änkors och invaliders
barn in. in. äskas ett förslagsanslag av (11,6 + 0,7) 12,3 milj. kronor för
nästa budgetår.
Föredragande departementschefen hemställer härefter, att Kungl. Maj :t
måtte genom proposition föreslå riksdagen
att antaga inom socialdepartementet upprättade förslag till dels lag angående
ändring i lagen den 29 juni 1946 (nr 431) om folkpensionering, dels ock
lag angående ändring i lagen den 26 juli 1947 (nr 531) om bidrag till änkor
och änklingar med barn,
4 Uihang till riksdagens protokoll 1955. 1 samt. Nr 128
50
Kungl. Maj:ts proposition nr 128
samt att för budgetåret 1955/56 under femte huvudtiteln anvisa dels till
Bidrag till folkpensioner m. m. ett förslagsanslag av 1 365 000 000 kronor och
dels till Särskilda barnbidrag till änkors och invaliders barn m. m. ett förslagsanslag
av 12 300 000 kronor.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta
protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Olof Särnmark
Stockholm 1955. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner
550454