Kungl. Maj.ts proposition nr 124
1
Nr 124
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående inrättande av
ett sjöfartsverk, m. mgiven Stockholms slott den
4 mars 1955.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF ADOLF
John Ericsson
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att huvuddelen av de statliga förvaltningsuppgifterna
på sjöfartens område sammanföres till ett nytt ämbetsverk, sjöfartsverket.
Till detta verk skall överföras samtliga de uppgifter, som nu ombesörj
es av lotsverket och sjökarteverket, vidare väg- och vattenbyggnadsverkets
uppgifter i fråga om hamnar och farleder samt slutligen kommerskollegiets
samtliga uppgifter på sjöfartens område med undantag av sjöfartsstatistiken.
Verket skall sålunda svara för såväl teknisk-nautiska uppgifter
som juridiska, sociala och ekonomiska uppgifter på sjöfartsområdet. Sjöfartsverket
skall bestå av en central sjöf artsstyrelse samt därtill knutna
lokalorgan. Sjöfartsstyrelsen skall stå under ledning av en generaldirektör
och en överdirektör och organiseras på sju byråer nautiska, sjökarte-,
fyr- och elektro-, byggnads-, fartygs-, kansli- och juridisk-sociala byrån
_ samt en ekonomisk sektion och ett försvar skontor. Till verket höi två
lokalstater, nämligen lots- och fyrstaten samt fartygsinspektionen in. m.; till
den senare lokalstaten sammanföres fartygsinspektionens och skeppsmätningsväsendets
distriktsorganisation samt kontrollstationer för prövning av
nautiska instrument. Under styrelsen skall vidare sortera sjöbetälsskolorna
och sjömanshusen samt de av väg- och vattenbygggnadsstyrelsen nu förvaltade
kanalerna, Södertälje kanalverk och Falsterbokanalen.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1955. 1 samt. Nr 124
2
Kungl. Maj. ts proposition nr 12b
Verket skall träda i funktion den 1 januari 1956. Anslag äskas i propositionen
för verket med därtill knuten verksamhet.
I propositionen anföres att frågan om att förlägga sjöfartsstyrelsen till
annan ort än Stockholm övervägts. Undersökningar härom har emellertid
ej kunnat slutföras utan avsikten är att lokaliseringsfrågan skall föreläggas
1956 års riksdag. Vid verkets tillkomst bör styrelsen ligga i Stockholm, då
det av praktiska skäl ej ansetts möjligt att organisera upp verket på annan
plats än i Stockholm, där de myndigheter är belägna, som helt eller delvis
ingår i det nya verket.
Kungl. Maj.ts proposition nr 12b
3
Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
b mars 1955.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Norup,
Persson, Hjalmar Nilson, Lindell, Nordenstam, Lindström, Lange.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
chefen för handelsdepartementet, statsrådet Ericsson fråga om inrättande
av ett sjöfartsverk, m. m., samt anför därvid följande.
I årets statsverksproposition har Kungl. Maj :t föreslagit riksdagen att, i
avbidan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1955/56 beräkna föl
-
jande anslag, nämligen
Kronor
under fjärde huvudtiteln p. 130
till Sjökarteverket: Avlöningar................................. 1 091 000
» » Omkostnader............................... 440 000
» » Mätnings- och rekognosceringsverksamhet..... 900 000
» » Bidrag till internationella hydrografiska byrån. 23 000
» » Ombyggnad av sjömätningsfartyg............ 350 000
under tionde huvudtiteln p. 9, 10, 56, 64 och 69
till Fartygsinspektionen: Avlöningar............................ 620 600
» » Omkostnader.......................... 102 000
» Skeppsmätningsväsendet: Avlöningar........................ 280 000
» » Omkostnader...................... 30 000
» Lotsverket: Avlöningar till befattningshavare hos lotsstyrelsen 690 000
» » Avlöningar till befattningshavare å lots- och fyrstaten
....................................... 16 157 000
» » Omkostnader.................................. 4 680 000
» » Säkerhetsanstalter för sjöfarten.................. 2 920 000
» Statens isbrytarverksamhet................................ 3 096 000
» Kostnader för handelsjöfartens dirigering.................... 20 000
samt under kapitalbudgeten, bil. 31, p. 3 och 5
till Säkerhetsanstalter för sjöfarten............................. 480 000
» Lotsverkets båtlånefond................................... 500 000
Jag torde nu få återkomma till hithörande frågor.
4
Kungl. Maj.ts proposition nr 124
1. Inledning
Den 17 november 1950 erhöll jag bemyndigande att tillkalla högst sex utredningsmän
att undersöka vissa administrativa organisationsfrågor på sjöfartens
område. Såsom utredningsmän tillkallades numera landshövdingen
G. A. Widell, tillika ordförande, överdirektören och chefen för sjökarteveiket
J. R. Edman, dåvarande ledamoten av riksdagens första kammare,
sjökaptenen C. E. Ericsson, byråchefen i kommunikationsdepartementet
G. V. Hall, kanslirådet i handelsdepartementet P. Å. Hartvig och drätseldirektören
i Uddevalla C. E. Sahlgren. Utredningen antog benämningen sjöfartsorganisationsutredningen.
Sedan Ericsson erhållit begärt entledigande från uppdraget tillkallades
den 1 juni 1951 numera förste hovmarskalken, konteramiralen S. E. P-son
Wetter att i Ericssons ställe vara ledamot av utredningen.
Enligt direktiven skulle utredningen avse den kommunikationstekniska
sidan av sjöfartens problemkomplex, d. v. s. de frågor som sammanhänger
med hamnar, farleder och över huvud taget framkomstmöjligheterna till
sjöss. Utredningen skulle undersöka möjligheterna att i lämplig utsträckning
samordna ärenden rörande sjöfartens hjälporgan på detta område,
eventuellt att hänföra alla sadana ärenden till ett verk. Sjöfartsnäringens
kommersiellt, tekniskt och socialt präglade frågor lämnades däremot utanför
utredningens uppdrag. Dessa ärenden, som är koncentrerade till kommerskollegium,
ansågs böra kvarbli där. I skrivelse den 12 juni 1953 hemställde
statssekreteraren i handelsdepartementet enligt uppdrag att utredningen såsom
ett alternativ måtte pröva tanken på ett sjöfartsverk, vilket skulle omfatta
även de sjöfartsuppgifter, som enligt de ursprungliga direktiven skulle
stanna i kommerskollegium. I skrivelsen framhölls, att den nya lagstiftningen
rörande konkurrensbegränsande åtgärder medfört att kollegiets organisation
och uppgifter på detta område utvidgats avsevärt. Med hänsyn härtill
och då kommerskollegium under de närmaste åren möjligen även i andra
avseenden kunde komma att erhålla ändrad och vidgad organisation, syntes
det enligt skrivelsen tänkbart att alla sjöfartsfrågor avskildes från'' kollegium.
Med skrivelse den 16 juli 1954 har utredningen överlämnat betänkande
med förslag om inrättande av ett sjöfartsverk (SOU 1954: 21).
Över betänkandet har yttranden avgivits av chefen för försvarsstaben,
chefen för marinen och marinförvaltningen, styrelsen för sjökar te verket,
som överlämnat yttranden från sjökarteverkets civila personalförening m. fl.[
socialstyrelsen, arbetarskyddsstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen, väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen, byggnadsstyrelsen, statskontoret,
riksräkenskapsverket, statens organisationsnämnd, överstyrelsen för yrkesutbildning,
fiskeristyrelsen, kommerskollegium, som överlämnat yttranden
från förste fartygsinspektörerna in. fl., lotsstyrelsen, riksnämnden för ekonomisk
försvarsberedskap, statens handels- och industrikommission, statens
5
Kungl. Maj.ts proposition nr 12i
lönenämnd, länsstyrelserna i Stockholms, Blekinge, Göteborgs och Bohus,
Värmlands samt Norrbottens län, samtliga handelskammare med undantag
av en, Sveriges redareförening, Stockholms rederiförening, Sveriges segelfartygsförening,
Föreningen Sveriges inrikessjöfart, Svenska hamnförbundet,
Föreningen för inre vattenvägar, Sveriges varvsindustriförening, Föreningen
Sveriges mindre varv, Sjöassuradörernas förening, Sveriges skeppsklarerareoch
skeppsmäklareförening, Landsorganisationen i Sverige och Svenska sjöfolksförbundet,
Svenska maskinbefälsförbundet, Sveriges fartygsbefälsförening,
Svenska mekanisters riksförbund, Svenska teknologföreningen, Sveriges
arbetsledareförbund, Sveriges juristförbund och Tjänstemännens centralorganisation
(TCO).
2. Nuvarande organisation
De statliga förvaltningsuppgifterna på sjöfartens område är nu uppdelade
på ett flertal myndigheter. De sjöfartsärenden, som handläggs av centrala
statsmyndigheter med underlydande organ, är i första hand fördelade
på lotsverket, sjökarteverket, väg- och vattenbyggnadsverket samt kommerskollegium.
Lotsstyrelsen skall såsom central myndighet för lotsverket svara för det
statliga lots- och fyrväsendet. Verkets huvuduppgifter är att ombesörja lotsningstjänsten
vid landets kuster och i Mälaren samt att för den allmänna
sjöfarten hålla fyrar, fyrskepp samt andra sjömärken och säkerhetsanordningar
ävensom att handha det statliga sjöräddningsväsendet.
Chef för lotsverket är en generaldirektör. Lotsstyrelsen är organiserad på
tre byråer, nämligen kanslibyrån, lotsbyrån och fyringenjörkontoret. Kanslioch
lotsbyråerna förestås av byråchefer och fyringenjörkontoret av en överfyringenjör.
På kanslibyrån handläggs juridiska, administrativa och kamerala frågor.
Hit hör ärenden angående avlöningsreglementen med följdförfattningar,
lotsförordningen, iotstaxor, lotsverkets båtlånefond, lotsverkets fastigheter
och av verket arrenderade markområden, uthyrning av verkets bostadshus,
lotsverkets uppbörds- och redovisningsväsende samt övriga förekommande
ärenden av ekonomisk beskaffenhet.
På lotsbyråns handläggning ankommer frågor av allmän nautisk karaktär,
såsom ärenden angående de allmänna sjövägarna och deras förseende
med säkerhetsanordningar för sjöfarten, farleder i övrigt och allmänna
hamnfrågor ävensom ärenden avseende lotsverkets fartyg, fyrskepp och
båtar. Vidare behandlas på byrån frågor rörande anställning, befordran,
semester, tjänstledighet och avsked för tjänstemän vid lots- och fyrstaten,
tjänstgöringsreglementen samt utbildnings- och tjänstgöringsföreskrifter för
lots- och fyrpersonalen.
Ärenden, som avser fyrbelysning samt mist- och radiofyrsignalering, hand -
6
Kungl. Maj.ts proposition nr 121
lägges av fyringenjörkontoret, varvid i nautiskt hänseende samråd sker med
lotsbyrån. På fyringenjörkontoret ankommer i övrigt ärenden, som avser
fyrar, fasta sjömärken, gas- och sjöräddningsstationer utom den flytande
materielen, bostads-, lotsuppassnings- och förrådshus, lotsverkets hamnar
och bryggor, fjärrmanöverutrustningar, radarapparatur, radioutrustningar å
fyrar, fyrskepp, lotsplatser och livräddningsstationer, förbrukningsartiklar
för lots- och fyrväsendet, instruktioner, tjänstgöringsföreskrifter och materielbeskrivningar
för skötseln av nämnda materiel och utrustning samt redigering
av publikationen Svensk fyrlista.
Direkt under fyringenjörkontoret sorterar lotsverkets huvudförråd jämte
båtvarv och verkstad vid Rosenvik på Djurgården. Förrådet omfattar i huvudsak
ett centralt lager av olika utrustningsdetaljer och vissa förbrukningsartiklar
för lots- och fyrväsendet. Vid varvet utföres reparationer i begränsad
omfattning av lotsverket tillhöriga båtar, motorer in. m. samt tillverkas
diverse apparat- och byggnadsdetaljer för fyrar o. d. Vid förrådet, som
förestås av en förvaltare, sysselsättes omkring 15 personer, inberäknat kollektivanställda
arbetare.
Rikets kuster är indelade i sex lotsdistrikt, nämligen övre norra, nedre
norra, mellersta, östra, södra och västra lotsdistrikten med distriktsexpeditioner
i respektive Umeå, Gävle, Stockholm, Kalmar, Malmö och Göteborg.
Varje distrikt förestås av en lotsdirektör. Denne biträdes av en lotsinspektör
jämte expeditionspersonal. All till lots- och fyrstaten hörande personal
och materiel inom distrikten sorterar under lotsdirektören.
För när\arande finns 79 lotsplatser. Lotsuppassningen försiggår i regel
från uppassningslokal i land men dessutom vid två platser — Gävle och
Sandhamn från större lotskutter i öppen sjö och vid två platser — Malmö
och Höganäs — från fyrskepp.
För fyrväsendet svarar dels staten, dels kommuner och andra hamnägare.
Staten bar ansvaret för den del av fyrväsendet, som avser att tillgodose den
allmänna sjötrafikens behov, d. v. s. vad som erfordras för att möjliggöra
sjöfartens framkomlighet utefter vårt lands kuster och i skärgårdsområdena,
under det att ordnandet av den lokala fyrbelysningen vid hamnstäder,
andra hamnar och lastageplatser ankommer på kommuner och enskilda
hamnägare. Förvaltningen av säkerhetsanstalterna för sjöfarten i Vänern
och handhavandet av lotsningen där åvilar en sammanslutning av olika
intressenter kommuner och industriföretag — vilken benämnts Venerns
Seglationsstyrelse.
År 1954 fanns under lotsverket 796 fyrar, 17 fyrskeppsstationer och 86
lysboj stationer.
Lotsverkets byggnadsarbeten avser fyrar, hamnar och bryggor samt lotsuppassnings-
och bostadshus in. in. Med hänsyn till arbetsplatsernas belägenhet
och arbetenas ofta speciella karaktär måste de som regel utföras i
lotsstyrelsens egen regi. Ledningen utövas av fyringenjörkontorets byggnadsavdelning,
som under senare år sysselsatt ett 80-tal kollektivanställda
arbetare. Endast i undantagsfall förekommer arbeten på entreprenad, var
-
7
Kungl. Maj.ts proposition nr 12b
vid dock konstruktions- och ritningsarbeten samt erforderlig kontroll utrikes
av fyringenjör kontorets byggnadsavdelning.
Under senare tid har kostnaderna för byggnadsverksamheten inklusive
underhålls- och reparationsarbeten uppgått till i genomsnitt ca 1 400 000
kronor per år, fördelade på ett stort antal arbetsobjekt, vilka varit utspridda
efter rikets kuster. I nämnda belopp ingår ej kostnader för fyrapparatur
in. m.
Det sammanlagda antalet befattningshavare hos lotsstyrelsen uppgår för
närvarande till omkring 50 och vid lots- och fyrstaten till omkring 1 400.
Verket i sin helhet äger, inberäknat kollektivanställda arbetare, en personalstyrka
av 1 550 personer.
Huvuduppgiften för sjökarteverket är att genom mätningar och undersökningar
inhämta så tillförlitlig kännedom om riket omgivande farvatten
och dess segelbara inlandsfarvatten, som erfordras för sjöfartens, försvarsväsendets
och den allmänna samfärdselns behov, samt att med stöd av vunna
mätningsresultat utarbeta och utgiva geodetiskt grundade sjökort. Sjömätningarna
bedrivs så, att alla för den allmänna sjöfarten betydelsefulla
farvatten såsom öppen sjö, angöringsomraden, allmänna farleder och ankarsättningar
blir uppmätta med största noggrannhet. Övriga farvatten uppmätes
efter förhållandena så, att resultatet, redovisat i sjökort, kan giva
betryggande ledning för den sjöfart, som kan äga rum i berörda farvatten.
Verket säljer för närvarande omkring 85 000 sjökort årligen.
Sjömätningarna, som är av två slag, kustmätning och ^sjömätning, utlöres
från sjömätningsfartyg och mätningsbåtar. För bemanning av fartygen
utökas sommartid sjökarteverkets personal, vilken eljest uppgår till ca 100
befattningshavare, med officerare, underofficerare och manskap från flottan.
Antalet av den från marinen sålunda kommenderade personalen utgör
omkring 225 man.
Kustmätning innebär sjömätningsarbete inomskärs och i inre havsbandet
samt avser att redovisa strandkontur, vattendjup och säkerhetsanstalter för
sjöfarten, ^sjömätning utföres i mindre kartskala, varvid positionsbestämning
till havs ur sikte av land sker ombord med hjälp av en s. k. deccakcdja,
bestående av fyra på kusten uppställda transportabla radiostationer,
av vilka tre är sändarestationer och en mottagare- och kontrollstation.
Till handledning och hjälp åt sjöfarten utger sjökarteverket seglingsbeskrivningen
»Svensk lots» och tidskriften »Underrättelser för sjöfarande».
Den förra publikationen lämnar till stöd vid navigering efter sjökort upplysning
om kustförhållanden, angöring av kusten, leder, ledmärken, utprickning,
ankarsättningar, hamnar, strömmar in. in. Den senare innehåller
meddelanden om förändringar rörande säkerhetsanstalter för sjöfarten och
sjöfartshinder in. in.
Sjökarteverket svarar även för undersökningen av den magnetiska missvisningens
och de övriga magnetiska elementens variationer. Förutom genom
observationsmätningar, vilka verkställes kontinuerligt vid verkets jordmag
-
8
Kungi. Maj.ts proposition nr 124
netiska observatorium på Lovö, studeras de magnetiska elementen och deras
variationer genom fältmätningar på land och till sjöss. Med utgångspunkt
från mätvärdena utarbetas kartor, som anger missvisningen och dess
förändring. Dessa kartor ligger till grund för de missvisningsuppgifter, som
i form av kompassrosor i sjökorten och isogonkartor i »Svensk lots» delges
de sjöfarande.
Genom kontrollstationer i Stockholm, Göteborg, Malmö, Kalmar och Sundsvall
utövar sjökarteverket kontroll av lanternor, kompasser och andra nautiska
instrument. Antalet vid stationerna undersökta objekt har under femårsperioden
1949—1953 i medeltal utgjort 6 267 per år.
Överinseendet över sjökarteverket utövas av en styrelse med följande
sammansättning: chefen för marinstaben, ordförande, generaldirektören och
chefen för kommerskollegium, generallotsdirektören, chefen för sjökarteverket
samt två av Kungl. Maj :t för en tid av högst tre år i sänder utsedda
representanter för sjöfartsnäringen. Under en överdirektör som chef bedrives
verksamheten inom sjökarteverket på fyra avdelningar, nämligen
sjökortsavdelningen med ärenden angående geodesi, sjökort, nautiska
publikationer, bibliotek och arkiv,
sjömatningsavdelningen med ärenden angående allmän och militär sjömätning,
militära sjökort och seglingsbeskrivningar,
jordmagnetiska avdelningen med ärenden angående jordmagnetism och
instrumentkontroll och
tekniska avdelningen med ärenden angående fartyg och båtar.
Härtill kommer en expedition med kamerala uppgifter.
Envar av sjökorts-, sjömätnings- och jordmagnetiska avdelningarna förestås
av en byrådirektör. Den tekniska avdelningen är underställd en ingenjör.
Expeditionen förestås av en kamrerare.
Den del av väg- och vattenbyggnadsverkets arbetsuppgifter, som berör sjöfarten,
avser ärenden angående dels hamnar, kanaler och farleder, dels
sjöars och vattendrags tillgodogörande för sjöfart. Handläggningen inom
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen av dessa ärenden sker till följd av den
horisontella organisation, som sedan 1946 års omorganisation gäller för
styrelsen, på ett flertal byråer samtidigt. De byråer, som därvid kommer i
fråga, ar hamnbyrån, konstruktionsbyrån, byggnads- och underhållsbyrån,
juridiska byrån, administrativa byrån, förråds- och verkstadsbyrån samt
forsvarsbyrån. De lokala förvaltningar, som handlägger nämnda ärenden,
ar i första hand de tre hamnavdelningarna i Stockholm, Göteborg och Karlskrona
samt Södertälje kanalverk.
Hamnbyrån har karaktären av en utredningsbyrå med huvuduppgift att
verkställa behovsprövning och planläggning av statliga åtgärder i fråga om
hamn- och farledsbyggandet. Byrån prövar även frågor rörande byggnadsföretagens
läge, storlek, vattendjup samt allmän standard ävensom angående
inseglingsrännor, kajanordningar av olika slag m. m. Hamnbyrån granskar
i samråd med konstruktionsbyrån samt byggnads- och underhålls
-
9
Kungl. Maj.ts proposition nr 724
byrån — arbetsplaner för byggnadsföretagen och avgiver utlåtanden till
Kungl. Maj :t angående statsbidrag till ifrågasatta byggnadsföretag samt
upprättar kontrakt med bidragstagarna. I icke obetydlig utsträckning biträder
byrån fiskehamnsföreningar och andra intressenter med utredningar
in. m., som erfordras vid behandling av hamnärenden inför vattendomstol.
Hamnbyrån utövar vidare uppsikt över underhållet i hamnar och farleder,
för vilka statsbidrag erhållits, och handlägger även en rad tekniskt-administrativa
ärenden rörande drift och förvaltning av hamnar och farleder.
Slutligen omhänderhar hyrån vattenbyggnadstekniska ärenden angående
sjöars och vattendrags tillgodogörande för sjöfart, flottning, vattenkraft eller
liknande behov, skyddsåtgärder mot skärningar och översvämningar,
tillsyn å allmänna flottleders nyttjande och underhåll in. in.
Då fråga är om arbetsplaner för hamn- och farledsarbeten, vari ingår
kajer, bryggor, vågbrytare eller andra konstarbeten, utför konstruktionsbyrån
granskning ur konstruktiv synpunkt av förslag, som upprättats genom
vederbörande intressenters egen försorg, samt utarbetar hållfasthetsberäkningar
och arbetsritningar till förslag, som i övrigt upprättas inom hamnbyrån
och hamnavdelningarna.
Byggnads- och underhållsbyrån ombesörjer med hjälp av hamnavdelningarna
och i vissa fall av vägförvaltningar anläggningsarbeten i egen regi
avseende statens fiskehamnar, statsunderstödda fiskehamnar samt mindre
hamnar och farleder ävensom flertalet statliga farleder. Vidare utövar byrån
kontroll av alla de anläggningsarbeten i hamnar och farleder, som icke utförs
av väg- och vattenbyggnadsverket men till vilka statsbidrag'' beviljats.
Juridiska byrån handlägger i samband med verkets hamn- och farledsarbeten
uppkommande marklösen, skadereglerings- och andra ärenden av juridisk
natur. Personalfrågor och kamerala ärenden handhas av administrativa
byrån, medan förråds- och verkstadsbyrån sköter anskaffning och lagerhållning
av byggnadsmaterial samt anskaffning och underhåll av maskiner,
mudderverk, pråmar, bogserbåtar och annan flytande materiel.
De tre hamnavdelningarna verkställer var och en inom sitt distrikt samt
under ledning av styrelsens olika byråer den direkta byggnads- och underhållsverksamheten
ävensom kontrollverksamheten i de hamnar och farleder,
vilka tillhör verkets ämbetsområde.
Hamnavdelningarna är såtillvida knutna till vägförvaltningarna att personal-
och kameralärenden, som berör avdelningarna, handlägges av väg
-
förvaltningarna i de län, till vilka hamnavdelningarnas kontor är förlagda.
I någon utsträckning torde förekomma att utförandet av hamn- och farledsarbeten
uppdrages åt vägförvaltning i stället för hamnavdelning.
Södertälje kanalverk ombesörjer direkt under väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
driften av Södertälje kanal.
Inom väg- och vattenbyggnadsverket är omkring 70 tjänstemän helt eller
i mera avsevärd utsträckning sysselsatta med hamn- och farledsärenden;
härav tjänstgör 22 personer vid Södertälje kanalverk. Inberäknat kollektivanställda
arbetare torde väg- och vattenbyggnadsverkets med hamn- och farledsärenden
sysselsatta personal uppgå till omkring 300 personer.
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 124
Kommer skollegium har att taga befattning med en mångfald ärenden av
olika slag på sjöfartens område. Av kollegiets åtta byråer sysslar sålunda
fyra helt eller delvis med sjöfartsuppgifter, nämligen handels- och administrativa
byrån, sjöfartsbyrån, fartygsinspektionsbyrån och statistiska byrån.
Förutom dessa byråer — vilkas chefer är kommerseråd — finns inom
kollegium en sjöfartssocial avdelning, som förestås av en byrådirektör. Det
sammanlagda antalet befattningshavare, som inom de olika byråerna är
sysselsatta med sjöf artsärenden, uppgår till ca 60 personer.
Handels- och administrativa byråns befattning med sjöfartsärenden
avser främst fastställelse av hamn- och grundpenningtaxor samt
sluss-, kanal- och farledsavgifter. Den härmed förbundna prövningen innefattar
en granskning dels av hamnarnas ekonomiska förhållanden samt trafikförhållandena,
dels av de föreslagna taxebestämmelserna och deras betydelse
för hamnarna och trafiken. Vid taxefrågornas bedömande inhämtas
statistiska uppgifter rörande sjöfarten och hamnarna från kommerskollegiets
statistiska byrå.
Inom handels- och administrativa byrån handlägges även ärenden om
normalförslag till hamnordningar, angående kanal- och farledsreglementen
samt tillstånd för kommuner att upptaga lån för hamnändamål. I sistnämnda
ärenden avgives utlåtanden till Kungl. Maj :t.
Inom sjöfartsbyrån finns ett flertal mer eller mindre självständiga
organ för fullgörande av byråns olika uppgifter. Ärenden rörande fartygsregistret
och vad därmed sammanhänger har förts till en särskild sektion, fartygsregistreringssektionen.
Övriga ärenden handlägges å den s. k. administra^3
sektionen, inom vilken finns specialrotlar för skilda förvaltningsupp
TiH
fartygsregistreringssektionens uppgifter hör förutom att införa fartygen
i det officiella registret att utfärda nationalitetshandlingar och bevis
av olika slag samt att tilldela signalbokstäver åt fartyg ävensom att föra
och utgiva Sveriges skeppslista. Vidare handhar sektionen uppbörden av
den skatt i form av stämpelavgift som utgår i samband med köp och byte
av registreringspliktiga fartyg.
Kommerskollegium är överstyrelse för sjöbefälsskolorna och har att övervaka
undervisningen vid dessa skolor samt efterlevnaden av gällande författningar
och i övrigt utfärdade bestämmelser. Dessa uppgifter handhaves
närmast av överinspektörerna för sjöbefälsskolorna. överinspektörerna biträder
även vid handläggning av ärenden om behörigheten att utöva befäl å
svenska handelsfartyg.
Bland de till byråns administrativa sektion hörande specialrotlarna räknas
vidare skeppsmätningsväsendet.
Skeppsmätningen har till ändamål att fastställa fartygens storlek (dräktighet)
såsom grund bl. a. för beräkning av de avgifter av olika slag, som utgår
av sjöfarten, såsom fyr- och båkavgift, lotspenningar, tonavgift, hamnavgifter
samt sluss-, kanal- och andra farledsavgifter. Även i andra hänseenden
har emellertid skeppsmätningen en uppgift att fylla. Enär gränser, baserade
på fartygens storlek, angivits i åtskilliga författningar rörande sjöfart, sjö
-
11
Kungl. Maj.ts proposition nr 12''r
säkerhet och tullväsende m. in., har nämligen skeppsmätningen jämväl betydelse
för frågor beträffande fartygs utrustning, arbetstid ombord å fartyg,
befälhavares och övrigt befäls behörighet samt fartygs tullbehandling in. in.
De storleksuppgifter, som kommer till uttryck i mätningsresultaten, utnyttjas
också för fartygens identifiering i samband med registrering och för olika
sjöfartsstatistiska ändamål.
För skeppsmätningsväsendet har en ny organisation trätt i kraft den 1 januari
1955 i enlighet med beslut av riksdagen åren 1953 (skr. nr 159) och
1954 (skr. nr 10). Rörande den närmare innebörden av det nya slceppsmätningssystemet
torde få hänvisas till propositionen nr 119/1953.
Kommerskollegium är sedan 1947 chefsmyndighet för statens isbrytarverksamhet.
Den direkta ledningen av isbrytarverksamheten utövas av statens
isbrytardirektör, vilken i denna sin egenskap är tjänsteman a kollegiets
sjöf artsbyrå men samtidigt som sjöofficer placerad i marinstaben. Före viktigare
avgöranden höres en rådgivande nämnd, statens isbrytarnämnd, vars
ledamöter företräder olika verksamhetsområden, som beröres av isbrytartjänsten.
I nämnden är chefen för sjöfartsbyrån ordförande och statens isbrytardirektör
föredragande. Då behov därav uppstår, kan tillfälliga iskontor
upprättas för den regionala ledningen av isbrytarverksamheten. Vidare har
kollegium utsett ett tjugotal isbrytarombud i olika delar av landet för att
tjänstgöra såsom förmedlare av upplysningar och önskemål angående isbrytarverksamheten.
För isbrytningen användes statens isbrytarfartyg samt
vid särskilt behov förhyrda fartyg eller fartyg, som tillhör marinen. Bemanningen
av fartygen ombesörjes av chefen för marinen, medan driften och
vården av fartygen handhas av marinförvaltningen.
Till de förut nämnda specialrotlarna inom sjöf artsbyråns administrativa
sektion hör också sjöåklagarens och den sjötekniske konsulentens avdelning.
Ärenden angående sådana händelser till sjöss eller eljest ombord i fartyg
som befälhavare enligt sjölagen skall rapportera till kommerskollegium och
varöver sjöförklaring skall avgivas inför domstol eller konsul, handlägges
inom kollegium i första hand av sjötekniske konsulenten. Denne granskar
rapporter och sjöförhörsprotokoll och avger eget yttrande i ärendena. Efter
denna förberedande behandling överlämnas handlingarna till sjöåklagaren,
som har att taga ställning till frågan, om åtal bör anställas eller icke. Sjöåklagaren
har vidare själv att föranstalta om undersökning så snart han finner
anledning till misstanke om sådan förseelse mot sjölagen eller sjömanslagen,
vilken hör under allmänt åtal, eller om överträdelse av lagen om tillsyn
å fartyg eller sjöarbetstidslagen eller därmed sammanhörande författningar.
En grupp av ärenden, som handlägges inom sjöfartsbyråns administrativa
sektion i övrigt, avser sjömanshusens verksamhet. Sjömanshusen omhändcrhar
sedan gammalt mönstringsväsendet beträffande sjöfolk och ombesörjer
sjöfolkets inskrivning och registrering. Kommerskollegium övervakar sjömanshusens
administrativa verksamhet och utövar tillsyn å deras ekonomiska
förvaltning. Frågan om sjömanshusens verksamhet utredes för närvarande
av 194(> års sjömanskommitté. Denna skall därvid enligt direktiven
12
Kungl. Maj. ts proposition nr 124
utröna förutsättningarna att ersätta sjömanshusen med ett organ för en
central registrering av sjöfolk.
Övriga ärenden, som handlägges av byråns administrativa sektion, avser
bl. a. tillsynen över skeppsklarerarna, undantag från gällande förbud alt
här i riket idka kustfart och insjöfart med utländska fartyg, åtgärder till stöd
åt sjöfarten, sjöfartens försvarsberedskap, sjöfartsavgifter, förvärv från utlandet
av vissa fartyg samt statsbidrag till hamnar och farleder.
Å fartygsinspektionsbyrån handläggs ärenden, som ankommer
på kommerskollegium i dess egenskap av fartygsinspektionens chefsmyndighet.
För svenska fartyg gäller detaljerade och omfattande byggnads-, materialoch
utrustningsbestämmelser. Bestämmelserna är grundläggande för den tillsyn
beträffande fartygs sjövärdighet och de ombordvarandes säkerhet, som
utövas av fartygsinspektionen. Granskningen av ritningar och konstruktioner,
som verkställes på fartygsinspektionsbyrån, är av betydande omfattning och
innebär ställningstagande till alla förekommande slag av konstruktioner, materialfrågor
och arbetsutförande för fartyg, maskineri, utrustning m. m.
Förutom nämnda frågor, som hänför sig till själva fartygen och deras utrustning,
förekommer ett stort antal ytterligare säkerhetsfrågor, med vilka
fartygsinspektionsbyrån har att ta befattning. Till dessa frågor hör sådana
förhållanden, vilka måste beaktas vid fartygens nyttjande, såsom fartygens
nedlastning, förande av laster av olika beskaffenhet etc.
Fartygsinspektionsbyrån utfärdar säkerhetscertifikat för passagerarfartyg,
utrustningssäkerhetscertifikat och radiotelegrafsäkerhetscertifikat eller radiotelefonsäkerhetscertifikat
enligt 1948 års internationella konvention för
betryggande av säkerheten för människoliv till sjöss. Byrån utfärdar även
certifikat av andra slag, såsom fartcertifikat, passagerarfartygscertifikat och
fribordscertifikat.
Särskilt vid handläggningen av frågor, som rör bostäderna ombord å fartyg
och de ombordanställdas arbetstid, har fartygsinspektionsbyrån ett nära samarbete
med sjöf artssociala avdelningen. I övrigt har byrån samarbete med
olika organ inom sjöf artsbyrån, särskilt med fartygsregistreringssektionen
och överinspektören för skeppsmätningsväsendet.
För tillsynen å fartyg har byrån till sitt förfogande en lokalstat, omfattande
sju distrikt med en personalstyrka av för närvarande sammanlagt 37 personer.
För vart och ett av distrikten är en förste fartygsinspektör chef.
Distriktsexpeditionerna är förlagda till Skellefteå, Sundsvall, Stockholm, Kalmar,
Malmö, Göteborg och Karlstad.
Över varje tillsynsförrättning avger fartygsinpektör rapport med detaljerade
uppgifter över vad förrättningen omfattat och vad därvid konstaterats.
\arje
även innebär en kontroll av att de åtgärder, som fartygsinspektörerna ålägger
befälhavare och redare att utföra, står i överensstämmelse med gällande
iorfattningar och eljest är ändamålsenliga. Om så icke skulle vara fallet,
beordrar byran rättelse av den anbefallda åtgärden.
13
Kungl. Maj.ts proposition nr 124
Statistiska byråns befattning med sjöfartsärenden är koncentrerad
till dess sjöfartsstatistiska avdelning. 1 serien Sveriges officiella statistik utarbetar
avdelningen en berättelse om sjöfart. Härjämte utföres månadsstatistik
avseende sjöfarten, vilken berör olika närings- och ekonomiska föihållanden
och publiceras i Kommersiella meddelanden. Vidare insamlas och
bearbetas kvartalsuppgifter angående bruttoinkomster och kostnader i utlandet
vid utrikes sjöfart. Vid sidan av den reguljära statistiken verkställes
inom byrån statistiska specialundersökningar.
Sjöfartssociala avdelningen, vilken såsom tidigare nämnts
förestås av en byrådirektör, skall deltaga i handläggningen av ärenden, som
är av betydelse för att bereda ombord å fartyg anställda skydd mot olycksfall
och ohälsa. Härunder inbegripes jämväl frågor angående fartygs bemanning
samt bostäder och arbetstid ombord ävensom sjöfartsärenden av annat slag,
vari avdelningens medverkan prövas påkallad.
Till sjöfartssociala avdelningens chef har överlämnats dels den chefen
för sjöfartsbyrån åliggande föredragningsskyldigheten i ärenden rörande
kosthållet ombord å fartyg, tjänstgöringsbetyg för sjöfolk, hemförskaffning
av sjöfolk, beredande av lägre biljettkostnader för sjöfolk vid resor till och
från hemorten, svenska sjömanshem i utländska hamnar samt manskapets
bildningsfrågor ävensom sjömansvården över huvud taget, dels den chefen
för fartygsinspektionsbyrån åliggande föredragningsskyldigheten i ärenden
angående arbetstiden ombord å fartyg. Avdelningens chef har vidare att i
samråd med chefen för fartygsinspektionsbyrån lämna råd och upplysningar
rörande tillämpningen av gällande föreskrifter angående arbetstiden ombord
å fartyg. Inom avdelningen upprättas årligen redogörelse med statistik
angående olycksfall inom sjömansyrket.
Chefen för avdelningen är enligt instruktionen för handelsflottans välfärdsråd
ledamot av rådet.
Åt chefen för sjöfartssociala avdelningen har vidare uppdragits att biträda
vid tillsynen av arbetarskyddet vid stuveriarbete. Härvid åligger det
honom att i egenskap av specialinspektör under arbetarskyddsstyrelsen
leda tillsynsverksamheten med avseende på arbete med lastning och lossning
av fartyg. För sådant ändamål har han att efter uppdrag av chefsmyndigheten
företaga tjänsteresor, att med ledning av från yrkesinspektörerna
insända anmälningar årligen utarbeta redogörelse för olycksfall i
stuveriarbete samt att meddela råd och anvisningar till förebyggande av
dylika olycksfall.
Förutom lotsverket, sjökarteverket, väg- och vattenbyggnadsverket och
kommerskollegium, vilka får betraktas som de egentliga sjöfartsverken, har
också vissa andra myndigheter uppgifter, som är av betydelse för sjöfarten.
Utrikesdepartementets arvs- och ersättningsbyrå handhar sålunda en del
ärenden av sjöfartssocial natur. Hemförskaffning av sjöfolk, understöd och
annat ekonomiskt bistånd åt sjöfolk, hemsändning från utrikes ort av svensk
sjömans penningmedel och eftergift i vissa fall av belopp, vilka lämnats
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 124
sasom ekonomiskt bistånd av utlandsmyndighet, är exempel på ärenden,
som faller under arvs- och ersättningsbyråns ämbetsområde. Vid fullgörandet
av sina arbetsuppgifter av sjöfartssocial art biträdes byrån av beskickningar
och konsulat. Ett rådgivande organ är utrikesdepartementets nämnd
för konsulära sjöfolks- och sjöfartsärenden. För understödsfrågorna finns
\id arvs- och ersättningsbyråns sida en nämnd, kallad utrikesdepartementets
understödsnämnd.
Vid de förberedelser, som statens handels- och industrikommission utför
till de olika handelsavtalsförhandlingarna, beaktas sjöfartens betydelse såsom
en allmän faktor i handelsutbytet. Kommissionen har vidare att i samråd
med valutakontoret avgöra frågor om tillstånd alt försälja eller upplåta
svenskt fartyg eller andel däri till utlänning. Frågor om import och export
av fartyg samt angående utförsel av bränsle, förnödenhetsartiklar och
utrustning för fartyg behandlas likaledes av kommissionen.
Sjöfartens betalningar från och till utlandet är föremål för valutakontorets
övervakning enligt valutaförordningen på samma sätt som övriga betalningar
i förhållande till utlandet. För möjliggörande av denna kontroll har
rederierna uppgiftsskyldighet i vissa hänseenden. För tidsbefraktning eller
konsekutiva resor under längre tid än sex månader, skall vidare enligt lagen
om överlåtelse eller upplåtelse av fartyg in. in. tillstånd i varje särskilt fall
inhämtas av valutakontoret.
Riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap har såsom central trafikregleringsmyndighet
i krig uppgifter att fullgöra, som rör planläggningen
av det civila transportväsendet under krig eller vid krigsfara.
Handelsfloitans pensionsanstalt omhänderhar, såsom namnet antyder,
sjöfolkets pensionsfrågor.
Den offentliga arbetsförmedlingen ombesörjer arbetsförmedlingen för
sjöfolk genom de s. k. sjömansförmedlingarna.
Handelsflottans välfärdsrdd har till uppgift att planlägga och samordna
\älfärdsarbetet för svenska sjömän under deras vistelse i hamn. Chefen för
kommerskollegiets sjöfartssociala avdelning är, som förut nämnts, ledamot
av rådet.
Härutöver finns vissa kreditinstitutioner med uppgift att betjäna sjöfarten.
Sålunda lämnar Svenska skeppshypotekskassan och nämnden för
lånefonden för den mindre skeppsfarten lån för fartyg med en bruttodräktighet
av högst 3 000 respektive 500 ton.
3. Det föreslagna sjöfartsverket
Utredningen
Utredningen har inledningsvis framlagt vissa allmänna synpunkter i frå«a
om sjöfartens struktur. Därvid har understrukits den stora betydelse, sjöfarten
i olika avseenden har för vårt land. Vidare har framhållits att god
service åt fartygen vid deras utnyttjande av sjövägarna — såsom tillförlitliga
15
Kungl. Maj:ts proposition nr 124
sjökort, tillfredsställande fyrar och andra säkerhetsanordningar, god lotsning
och effektiv hjälp vid fartygens gång genom is — helt naturligt underlättar
sjöfarten och medverkar till ett bättre ekonomiskt utnyttjande av fartygen.
Det ankommer huvudsakligen på statliga myndigheter att giva en sådan
service, som nu nämnts.
Under hänvisning till redogörelsen för gällande statlig förvaltningsorganisation
har utredningen konstaterat, att en stark organisatorisk splittring
nu råder. Utredningen erinrar om att den haft i uppdrag att undersöka
möjligheterna att samordna sjöfartsärendena antingen genom att partiellt
omgruppera uppgifter, hänförliga till olika myndigheter, eller genom att
förlägga alla sådana uppgifter till ett sjöfartsverk.
Rörande möjligheterna att åvägabringa önskvärd samordning av de statliga
förvaltningsuppgifterna på området ulan att sammanföra dem till ett
verk har utredningen framhållit att de medel, som främst står till buds, är
dels att partiellt omgruppera ärendena, dels att inrätta samarbetsorgan
mellan myndigheterna och dels att åvägabringa en ömsesidig representation i
de styrelser eller delegationer, som utövar verksledningen. En undersökning
av liknande redan träffade anordningar inom statsförvaltningen har
verkställts.
Utredningen har funnit, att icke något av de nämnda alternativen ensamt
eller i förening med andra kan beräknas medföra tillnärmelsevis tillräckligt
effektiv samordning. Enligt utredningens mening kan endast en mer
eller mindre omfattande sammanslagning av olika enheter skapa en rationell
organisation. Vad som erfordras är nämligen icke blott en sporadisk
och relativt flyktig kontakt mellan enstaka representanter för de olika verken
utan ett utbyggt kontinuerligt samarbete mellan de tjänstemän i verken,
vilka har att taga direkt befattning redan med förberedandet av ärendena.
Sjöfartsverk av mindre typ (alternativ I)
Utredningen har prövat i vilken omfattning en sammanslagning av de
nuvarande verken bör ske, för att en effektiv samordning av ärendena skall
komma till stånd. I första hand har därvid behandlats sambandet mellan
lotsstyrelsens och sjökarteverkets arbetsuppgifter.
Lotsverket och sjökarteverket
Frågan om en sammanslagning av dessa båda verk har övervägts vid
flera tillfällen tidigare. Alt spörsmålet gång efter annan aktualiserats
ler sig förklarligt om man betänker vilken naturlig samhörighet som verkens
förvaltningsområden äger. Enligt verkens instruktioner åligger det
vartdera verket att fortlöpande hålla det andra verket underrättat beträffande
åtgärder och iakttagelser rörande fyrbelysning, ^prickning, grund
-
16
Kungl. Maj.ts proposition nr 124
förhållanden och andra faktorer som påverkar sjöfartens framkomstmöjligheter.
Sjökarteverkets och lotsstyrelsens arbetsuppgifter ingriper sålunda
i hög grad i varandra. Ett nära samarbete är också förutsättningen för den
viktiga underrättelseverksamhet, som de båda verken i förening fullgör i
förhållande till sjöfarten och som finner uttryck i publikationerna »Underrättelser
för sjöfarande», »Svensk lots» och »Svensk fyrlista». Lotsstyrelsens
arbetsplaner beträffande sjöfartens säkerhetsanstalter kräver beaktande
vid sjömätningens utförande, medan styrelsens utbyggnadsplaner i
sin tur måste ta hänsyn till inriktningen av sjömätningsarbetet. Därav följer
att planläggningen av arbetsuppgifterna bör utföras gemensamt av de
båda myndigheterna. Utredningen finner därför att vid en eventuell
sammanslagning av myndigheter med förvaltningsuppgifter inom sjöfartens
område sjökarteverket och lotsverket i första hand hör komma i fråga.
En sådan sammanslagning måste medföra att samarbetet kan ske under
smidigare former och därför göras snabbare och mera rationellt. Fördelar
är också att vinna i fråga om utbildning och rekrytering av personal. Vid
tidigare tillfällen, då frågan om sammanslagning varit aktuell, har befarats
att samarbetet mellan marinen och sjökarteverket i fråga om sjömätning
för militärt ändamål skulle försvåras, om sjökarteverket förlorade
sin självständiga ställning. Vid framläggandet av sitt förslag till organisation
av det nya verket har de i detta hänseende framförda synpunkterna
beaktats.
Vid en sammanslagning av lotsverket och sjökarteverket kan tvekan råda
om handhavandet av den jordmagnetiska undersökningsverksamheten. Utredningen
har härom anfört bland annat följande.
Den jordmagnetiska undersökningsverksamheten avser ej endast fältmätning
utan framför allt en därpå följande vetenskaplig bearbetning av mätvärdena,
som syftar till bestämning av de magnetiska elementen och deras variationer.
Av nämnda element utgör den magnetiska missvisningen den för
praktiska ändamål mest betydelsefulla faktorn. Kännedom om missvisningen
och dess variation är visserligen för orientering på land av stor betydelse.
Till sjöss är emellertid denna kännedom ett oeftergivligt villkor för trygg
navigering och säkerhet. Därför har sedan gammalt en av den jordmagnetiska
avdelningens viktigare arbetsuppgifter varit att företaga fältmätningar till
sjöss. Förutom genom jordmagnetiska specialmätningar införskaffas missvisningsuppgifter
även genom de vanliga sjömätningsexpeditionerna. Såsom tidigare
nämnts redovisas missvisningsuppgifter i såväl sjökort som sjökarteverkets
publikationer »Svensk lots» och »Underrättelser för sjöfarande».
Av vad sålunda anförts framgår, att ett viktigt och betydelsefullt organisatoriskt
samband förefinnes mellan den jordmagnetiska avdelningen och
det ifrågasatta genom sammanslagning av sjökarteverket och lotsverket bildade
nya verket. Utredningen anser, att ifrågavarande samband bör vara
utslagsgivande för att jämväl den jordmagnetiska avdelningen i sjökarteverket
överföres till ifrågavarande nya verk.
Utredningen har förutsatt, att handhavandet av det statliga sjöräddningsväsendet
tills vidare skall åvila det av utredningen förordade nya verket.
Kungl. Maj:ts proposition nr 124
17
Statens byggnadsverksamhet beträffande hamnar och farleder
Efter att ha redogjort för innebörden av den år 1946 beslutade omorganisationen
av väg- och vattenbyggnadsverket, i vad angår hamn- och farledsärendenas
handläggning, har utredningen erinrat om riksdagens uttalande
i sammanhanget (skr. nr 368/1946) att hamnarbetena var av en så
speciell art, att personalen kunde och borde erhålla en så fristående ställning
som möjligt, tills vidare inom den nya organisationens ram. Enligt
riksdagens mening borde slutlig ställning till hamnarbetsorganisationens
framtida gestaltning då icke tagas, utan frågan borde upptagas till förnyad
prövning senast vid den tidpunkt, då resultatet av bl. a. 1944 års hamnutrednings
arbete förelåg.
Tämligen snart efter genomförandet av 1946 års omorganisation började
vägbyggnadsuppgifterna öka och är nu av betydande storleksordning.
Hamnbyggnadsverksamheten, som redan år 1946 var liten i förhållande till
vägbyggandet, har endast obetydligt ökats. Följden därav har helt naturligt
blivit, att hamnärendena kommit att minska i betydelse inom verket. Den
omorganiserade hamnbyrån har icke heller kommit att utveckla sin arbetsmetodik
i den riktning, som departementschefen i 1946 års proposition ansåg
önskvärt, nämligen till att verkställa behovsprövning och planering av
hamnbyggnadsprojekten icke blott ur teknisk lämplighetssynpunkt utan
även ur samhälls- och trafikekonomiska samt näringspolitiska synpunkter.
Någon sakkunskap för bedömning av hamnbyggnadsförslagen i sistnämnda
avseenden har nämligen icke tillförts byrån. Den horisontella organisationen
har förstärkt intrycket av hamnärendenas relativa obetydlighet, eftersom
ärendena därigenom kommit att fördelas mellan flera byråer, vilkas
huvuduppgifter är hänförliga till vägväsendet.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har -— framhåller utredningen vidare
_i olika sammanhang under senare år betonat önskvärdheten av att verkets
arbetsuppgifter begränsas och att verket erhåller mera ensartade arbetsuppgifter,
så att det på ett rationellt sätt kan fylla sin huvuduppgift,
nämligen vägbyggnads- och vägunderhallsverksamheten. Styrelsen har i
fråga om hamnområdet uttalat, att den verksamhet rörande hamnväsendet,
som för närvarande är förlagd till styrelsen, icke bör splittras utan, varthän
den än kan komma att förläggas, sammanhållas på ett enda ställe.
Hamnförslag måste prövas också med hänsyn till navigeringsmöjligheterna
i sjöleden till hamnen samt behovet av farledens utmärkning och fyrbelysning.
Då det av utredningen förordade verket förutsättes övertaga lotsstyrelsens
uppgifter i fråga om sjövägarnas framkomlighet och den därmed
sammanhängande skyldigheten att vid behov föreslå ny farled eller åtgärder
beträffande redan befintlig, anser utredningen det fördelaktigt, att förslagen
inom det egna verket underställes vattenbyggnadsteknisk sakkunskap avskilda
slag för projektering och kostnadsberäkning, innan verket skrider
till ytterligare åtgärder. Därefter uppställer sig frågan huruvida anledning
2 Bihang till riksdagens protokoll 1955. i samt. .Yr 124
18
Kungl. Maj. ts proposition nr 12b
finnes att jämväl flytta väg- och vattenbyggnadsstyrelsens byggnadsverksamhet
beträffande hamnar och farleder. Detta skulle innebära, att denna
verksamhet skulle sammanslås med lotsstyrelsens byggnadsverksamhet, som
avser fyrar, hamnar och husbyggnader för lotsverkets behov m. in. En överföring
bör lämpligen ske endast därest omslutningen av ifrågavarande byggnadsarbeten
kan väntas bli så stor, att den kan motivera skapandet av en
organisation med tillräcklig sakkunskap, så att garantier vinns för arbetenas
rationella och ekonomiska bedrivande.
Utredningen har på grundval av infordrade uppgifter sökt bilda sig en
uppfattning om omfattningen av den byggnadsverksamhet, som det förordade
verket skulle omhänderha vid en överflyttning även av byggnadsverksamheten
för hamnar och farleder. Därest byggnads- och underhåilsverksamheten
hos lotsverket samt hos väg- och vattenbyggnadsverkets hamnorgan
tänkes ha varit sammanförd under den senaste sexårsperioden, skulle
denna verksamhet ha haft en omslutning av ungefär 8 miljoner kronor per
år. Härav skulle omkring 2,8 miljoner kronor ha utgjort kostnader för arbeten,
vilka utförts under den tänkta organisationens kontroll och återstoden
ha representerat byggnads- och underhållsarbeten i organisationens
egen regi. En sådan omslutning är enligt utredningens mening tillräckligt
stor för att möjliggöra rationellt byggande genom ett särskilt organ, bildat
genom utbrytning från väg- och vattenbyggnadsverket och lotsverket av nu
ifrågavarande verksamhetsgrenar. Utredningen har erinrat att de nämnda
omslutningssiffrorna måste ses mot bakgrund av den av statsfinansiella och
andra skäl begränsade investeringsverksamheten under de senaste åren.
Utredningen åberopar vidare i detta sammanhang att för årtionden framåt
arbetsuppgifter föreligger inom lotsverket på vattenbyggnadsområdet —
särskilt i fråga om fyranläggningar — av en storleksordning och svårighetsgrad,
som tidigare icke förekommit. För att inom rimlig tid genomfora
ifrågavarande arbetsuppgifter erfordras enligt lotsstyrelsen förstärkning
av ingenjör spersonalen och nyanskaffning av viss kostnadskrävande
större materiel. Därest lotsverkets och hamnbyråns byggnadsavdelningar
sammanslås, skulle enligt lotsstyrelsen den erforderliga ökningen av personal
och materiel bli av jämförelsevis mindre omfattning, varjämte bättre
mojligheter skulle föreligga att rekrytera ingenjörspersonal och övrig arbetskraft.
Utredningen har funnit starka skäl tala för en utbrytning från vägoch
vattenbyggnadsverket av handläggningen av praktiskt taget''alla hamnoch
farledsärenden och en överflyttning av dessa ärenden till det nya verket
Från överflyttning bör emellertid undantagas de speciella, till hamnbyrån
hänförliga ärendegrupper, vilka avser dels skyddsåtgärder mot strandskarnmgar
och översvämningar, dels den i 70 § lagen om flottning i allmän
farled föreskrivna, väg och vattenbyggnadsstyrelsen åvilande tekniska
tillsynen a flottledsanläggningars underhåll och nyttjande.
Utredningen har sedan upptagit till behandling spörsmålet om vilket eller
vilka organ, som bör handha de mera ekonomiskt betonade hamnärendena
19
Kungl. Maj:ts proposition nr 124
och svara för de samhällsekonomiska planläggnings- och behovsprövningssynpunkterna.
Här utövas det statliga inflytandet huvudsakligen i samband
med prövning av dels ansökningar om statsbidrag till hamnbyggnader, dels
ansökningar från kommuner om tillstånd att upptaga lån eller teckna boigen
för finansiering av hamnbyggnad. Ansökningar om statsbidrag a\göres
av Kungl. Maj:t (kommunikationsdepartementet), sedan yttranden avgivits
av bland andra väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt kommerskollegium
eller, i fråga om fiskehamnar, fiskeristyrelsen. Behandlingen av låneärendena
däremot sker inom finansdepartementet. I dessa ärenden höres eftei
bedömande från fall till fall kommerskollegium, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
samt kommunala finansrådet.
Utredningen erinrar om att 1944 års hamnutredning ansett, att en ingående
granskning av hamnbyggnadsprojekt ur såväl teknisk och affär sekonomisk
som samhällsekonomisk synpunkt borde vara obligatorisk i statsbidragsärenden.
Beträffande hamnbyggnadsärende, som ej avsåg statsbidrag,
borde den statliga institution, som skall svara för beredningen, ha en rådgivande
uppgift. Hamnutredningens majoritet förordade att den samhällsekonomiska
prövningen skulle handhas av samma organ, som svarade för den
tekniska, d. v. s. anförtros åt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Hamnutredningen
föreslog för handhavandet av samtliga hamnarenden inom vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen en organisatorisk utbyggnad av styrelsen med
en särskild hamnavdelning, vilken under en överdirektörs ledning skulle
vara uppdelad på en teknisk byrå, en ekonomisk byrå och ett kansli. Föislaget
innebar att även taxefrågorna samt hamnområdes- och hamnordningsärendena
skulle överföras från kommerskollegium. Reservanterna i
utredningen uttalade sig för att granskningen av hamnförslagen ur samhällsekonomisk
synpunkt hellre borde ske hos det statliga organ, som närmast
företrädde näringarna — handeln och sjöfarten — och som fördenskull
hade de största förutsättningarna för eu sådan prövning, nämligen
kommerskollegium.
Vid remissbehandlingen av hamnutredningens betänkande har majoritetens
förslag tillstyrkts av ett fåtal myndigheter. Vissa myndigheter, däribland
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt kommerskollegium, har närmast
anslutit sig till reservanternas ståndpunkt. Hamnutredningens förslag
har tills vidare icke föranlett någon åtgärd.
Det bör erinras om att en utredningsman år 1953 tillkallats för att verkställa
utredning rörande statens ekonomiska medverkan vid om- och utbyggnad
av handelshamnar och farleder (hamnbidragsutredningen). Denna
utredning pågår för närvarande.
Sjöfartsorganisationsutredningen utgår från alt statens medverkan genom
statsbidrag till byggande av samtliga slag av hamnar och farleder åtminstone
under de närmaste åren kommer att bibehålla ungefär samma
omfattning som för närvarande. Vid ett genomförande av utredningens förslag
att väg- och vattenbyggnadsstyrelsens hamnbyrå skall infogas i sjöfartsstyrelsen
kommer den tekniska granskningen av hamnbyggnadsären
-
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 124
den inklusive kostnadsberäkningar att åvila denna styrelse. Avgörandena
i hamn- och farledsärenden, vilka i olika avseenden träffas av statliga myndigheter,
bör enligt utredningens mening icke ske utan att hänsyn tages
till samhällsekonomiska och näringspolitiska synpunkter. Utredningen understryker
angelägenheten av att denna granskning icke begränsas till att
avse lämpligheten av en hamnanläggning i en viss ort. Behovet av anläggningen
bör ses i relation till befintliga och planerade anläggningar i andra
orter och anläggningens utförande bör bedömas under hänsynstagande till
anslutande kommunikationsleder såväl på sjön som i land, till industriens
och övriga näringars transportbehov o. s. v. Samråd kan därvid ske med
bland annat organet för näringslivets lokalisering inom arbetsmarknadsstyrelsen.
Utredningen har funnit, att den samhällsekonomiska och näringspolitiska
bedömningen bäst kan verkställas beträffande handelshamnar av
kommerskollegium och i fråga om fiskehamnar av fiskeristyrelsen. Kommerskollegium
och fiskeristyrelsen bör jämväl verkställa den företagsekonomiska
granskning, som må anses påkallad.
Vid genomförande av utredningens sålunda skisserade förslag skulle huvudgrupperna
av de hamn- och farledsärenden, vilka kommer att handläggas
gemensamt av sjöfartsstyrelsen och kommerskollegium eller sjöfartsstyrelsen
och fiskeristyrelsen, prövas i följande ordning. Ansökningar om
statsbidrag ingives till sjöfartsstyrelsen, vilken genom sin byggnadsbyrå underkastar
hamnbyggnadsförslaget en teknisk-ekonomisk prövning. Under
denna prövning har byggnadsbyrån möjlighet att bland annat samråda med
styrelsens övriga byråer i frågor, som avser navigering och fyrbelysning,
farledsdjup, dimensionerna å de fartyg, som förväntas komma att trafikera
hamnen m. in., samt i spörsmål, som har anknytning till försvarets och
den ekonomiska försvarsberedskapens intressen. Ärenden angående statsbidrag
till hamnbyggnader förutsättes skola av sjöfartsstyrelsen remitteras
till kommerskollegium för utredning av projektets angelägenhet och räntabilitet
samt slalsbidragsbehovet. Vid denna prövning kommer samhällsekonomiska
och näringspolitiska synpunkter att göra sig gällande. Då fråga
är om statsbidrag till fiskehamn, skall ärendet på samma sätt underställas
fiskeristyrelsens bedömande.
Sedan statsbidragsfrågorna pa nu nämnt sätt beretts inom sjöfartsstyrelsen
samt kommerskollegium och fiskeristyrelsen, skall sjöfartsstyrelsen
med eget utlåtande underställa statsbidragsärendet Kungl. Maj :ts prövning.
Härigenom skulle sjöfartsstyrelsen komma att direkt under Kungl. Maj:t
— såsom förhållandet nu i regel är i fråga om väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
— svara för beredningen av statsbidragsfrågorna.
Ansökningar om tillstånd för kommun att upptaga lån för hamnändamål,
vilka skall ingivas till Kungl. Maj :t, bör remitteras till både sjöfartsstyrelsen
och kommerskollegium. Bedömning ur huvudsakligen teknisk synpunkt
göres därvid av sjöfartsstyrelsen, medan behovsprövning utföres av kommerskollegium.
Frågor om fastställande av hamn- och grundpenningtaxor samt taxor å
21
Kungl. Maj:ts proposition nr 12b
sluss-, kanal- och farledsavgifter ävensom ärenden, som rör hamnordningar
samt kanal- och farledsreglementen m. m., bör liksom hittills handlaggas
inom kommerskollegium. Enär sjöfartsstyrelsen förutsättes skola förvalta
en del staten tillhöriga kanaler och fiskehamnar och därigenom vinna
praktisk erfarenhet på detta område, bör samarbete i nyssnämnda taxem.
fl. ärenden äga rum mellan kommerskollegium och sjöfartsstyrelsen.
Utredningen har vidare med hänsyn till karaktären av de vidgade arbetsuppgifter,
som skulle tillkomma kommerskollegium, ansett en förstärkning
av kollegiets med hithörande ärenden sysselsatta personal nödvändig. Denna
förstärkning synes böra ske med högt kvalificerad personal med insikter i
samhällsekonomi samt närings- och transportpolitik. På grund av svårigheten
att bedöma omfattningen av de nytillkommande arbetsuppgifterna
anser utredningen, att förstärkningen bör begränsas till en befattningshavare,
vars löneställning icke bör sättas lägre än 31 lönegraden.
Statens isbrytarverksamhet
Utredningen har beträffande den statliga isbrytarverksamheten till en
början erinrat, att dess organisatoriska hemvist inom statsförvaltningen vid
ett flertal tillfällen övervägts. Detta skedde senast år 1947, då genom beslut
av statsmakterna ledningen av isbrytarverksamheten under fredsförhållanden
överflyttades från de sjömilitära myndigheterna till kommerskollegium.
Överflyttningen till kommerskollegium var betingad av önskemålet att bereda
handelssjöfarten och näringslivet i övrigt större inflytande över dirigeringen
av isbrytarverksamheten.
Utredningen har därefter beträffande ledningen av isbrytarverksamheten
anfört i huvudsak följande.
Ledningen av statens isbrytarverksamhet omfattar två olika moment,
nämligen dels fastställande av verksamhetens art och omfattning, dels verksamhetens
praktiska utformning.
Arten och omfattningen av isbrytarverksamheten hör helt naturligt baseras
på näringarnas behov och i huvuddrag -— såsom nu är fallet regleras
genom utfärdade författningsföreskrifter. I samråd med isbrytarnämnden
och med beaktande av näringarnas och hela folkförsörjningens behov har
den nuvarande isbrytarledningen i fråga om verksamhetens omfattning att
besluta t. ex. om tidpunkt för isbrytarverksamhetens påbörjande och avslutande,
om isbrytarnas arbetsområden i stort samt om förhyrning av större
isbrytare vid särskilda issvårigheter. Under normala och milda vintrar
torde frågor av större räckvidd om isbrytarverksamhetens art och omfattning
än vad som nu angivits och vad som innefattas i ovannämnda författningsföreskrifter
sällan aktualiseras.
Det kan på grund av de omständigheter som nu nämnts antagas, alt några
olägenheter för näringslivet i stort sett icke behöver uppstå, därest statens
isbrytarverksamhet överflyttas från kommerskollegium till det av lotsoch
sjökarteverken samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens hamnorgan bil
-
22
Kungl. Maj.ts proposition nr 124
dade verket. Principfrågorna om isbrytarverksamhetens inriktning med avseende
på näringslivets intressen förekommer sålunda icke oftare och behöver
ej heller behandlas snabbare än att — om eu överflyttning skulle ske
samråd i lämpliga former kan äga rum med kommerskollegium liksom
med näringslivets organisationer.
Vad isbrytarverksamhetens praktiska utformning beträffar må framhållas,
att denna — sedan numera mångårig erfarenhet vunnits och därpå
giundade tydliga författningsföreskrifter utfärdats — mera är en rent nautisk
och sjömansmässig angelägenhet, där det gäller att utan tyngande
formaliteter snabbt och effektivt kunna lämna sjöfarten så omedelbar hjälp
som möjligt.
Det av utredningen i det föregående förordade verket skulle erhålla betydelsefulla
uppgifter i fråga om sjöfartslederna och hamnarna. Verkets
huvuduppgift skulle därvid bli att ombesörja anordningar för att så långt
som möjligt trygga framkomligheten i de svenska farvattnen och på sjövägarna
dit. Jämväl statens isbrytarverksamhet har samma syfte. Isbrytarverksamheten
har till ändamål att bistå sjöfarten i de svenska farvattnen
samt på sjövägarna dit med isbrytning och därmed sammanhängande verksamhet.
Uppgifterna liärutinnan avser således framkomligheten för fartygen
under vinterförhållanden. Utredningen har vidare anfört, att isbrytningen
i detta avseende ytterligare kompletterar det förenämnda verkets
förut angivna huvuduppgift icke blott i principiell mening utan även i mera
praktisk bemärkelse. Samtidigt som en del av de säkerhetsanstalter, som
utmärker sjöfartsledernas sträckning, måste intagas på grund av den åverkan,
som de eljest skulle utsättas för genom isen, inträder nämligen isbrytarverksamheten
också såsom fartygens vägvisare i de tillfrusna lederna.
Lotsarna måste vidare under isförhållanden inrikta sin verksamhet i överensstämmelse
med de åtgärder, som isbrytarledningen vidtagit. Ett ömsesidigt
hänsynstagande mellan de nu åsyftade verksamhetsgrenarna och en till
vissa delar gemensam planläggning av åtgärderna skulle säkerligen vara
ägnade att öka effektiviteten i de gemensamma strävandena för sjöfartsäkerhetens
tryggande. Utredningen håller före, att de arbetsmässiga och organisatoriska
fördelar, som på denna väg skulle kunna vinnas vid ett sammanförande
av isbrytarverksamheten med det verk, som i övrigt skulle
handha sjöfartssäkerhetsfrågorna med avseende på sjövägarna och deras
utnyttjande, är så viktiga, att ledningen för isbrytarverksamheten enligt
utredningens mening bör införlivas med det ovan föreslagna verket. Utredningen
förordar därför, att så sker.
Utredningen hav därvid förutsatt, att isbrytarnämnden också i framtiden
skall stå till isbrytarledningens förfogande såsom rådgivande organ, varjämte
samråd med kommerskollegium i erforderlig utsträckning skall äga
rum beträffande näringspolitiska synpunkter.
Det förordade nya verket kommer enligt vad utredningen framhållit att
förvalta fartygs- och annan flytande materiel i sådan omfattning att ett
särskilt organ bör bildas inom verket för ärenden angående anskaffning
23
Kungl. Maj ds proposition nr tVr
samt underhåll och vård av materielen. Möjligheterna att rationellt utnyttja
personalen inom det nyssnämnda organet för de tekniska fartygsärendena
bör ökas om jämväl isbrytarfartygen under ställes detsamma. Utredningen
anser självklart, att marinförvaltningen liksom hittills även vid en forandring
i övrigt av organisationen beträffande isbrytarverksamheten skulle
kunna omhänderha isbrytarfartygens underhåll och vård liksom också nyanskaffning
av dylika fartyg. Enligt utredningens mening måste det emellertid
vara mera fördelaktigt, att underhållet och vården av fartygen ombesörj
es av samma myndighet, som bär ansvaret för fartygens utnyttjande och
dirigering. Detta torde icke minst vara fallet, då det gäller planläggningen
av fartycsunderhållet på längre sikt. Utredningen betonar, att det ur organisatoriska
och ekonomiskt-administrativa synpunkter är mest tillfredsställande
att ansvaret för samtliga ärenden rörande isbrytarfartygen och deras
verksamhet ligger på en hand, nämligen hos det förordade samordnande verket.
Det fartygsförvaltningsorgan, som inrättas inom detta verk, avses icke
skola dimensioneras för att i egen regi kunna omhänderha några större underhålls-
och nybyggnadsarbeten eller projekteringsarbeten. Enligt utredningens
mening bör nämligen dylika arbeten utlämnas på entreprenad eller
uppdragas åt marinförvaltningen, skeppsvarv eller konsulterande fartygskonstruktörer.
Utredningen förordar, att de ärenden rörande isbrytarfartyg, som för
närvarande handlägges inom marinförvaltningen, överflyttas till det nya verket.
I frågor om nybyggnad av isbrytarfartyg bör dock — med hänsyn till
det intresse marinens myndigheter hyser för isbrytarfartygens konstruktiva
lämplighet för användning i krig eller vid krigsfara för sjömilitära
uppgifter — samråd i erforderlig utsträckning äga rum med chefen för
marinen.
Utredningen har understrukit, att dess förslag i fråga om isbrytarverksamheten
icke gör det påkallat att nu upptaga frågan om militär eller civil
bemanning av fartygen till prövning; eventuellt kan frågan utredas av det
nya verket. Förslaget innefattar ej heller någon ändring av isbrytarfartygens
karaktär av örlogsfartyg under den tid fartygen är påmönstrade. Rörande
isbrytardirektörens tjänstgöring i marinstaben förutsätter utredningen vidare,
att någon ändring icke skall ske.
Utredningens i det föregående redovisade förslag innebär, att ett centralt
ämbetsverk — förslagsvis benämnt sjöfartsstyrelsen eller, med lokala organ,
sjöfartsverket — skulle bildas genom organisatorisk sammanslagning av lotsverket
och sjökar teverket, väg- och vattenbyggnadsverkets hamnorgan och
statens isbrytarverksamhet. Detta förslag betecknar utredningen som alternativ
I. ,•
I sjöfartsstyrelsen enligt alternativ I föreslås följande byråer, nämligen
nautiska byrån, sjökartebyrån, fyr- och elektrobyrån, byggnadsbyrån, fartygsbyrån
och administrativa byrån samt ett försvarskontor.
24
Kungl. Maj. ts proposition nr 124
Sjöfartsverk av större omfattning (alternativ II)
Utredningen har framhållit, att det — med hänsyn till önskemålet att motverka
splittringen av de statliga förvaltningsuppgifterna på sjöf artsområde t
samt skapa önskvärd koncentration och ändamålsenlighet -—- ter sig naturIigt
att vidare undersöka, huruvida en bättre lösning kan ernås genom att
ytterligare förvaltningsuppgifter överförs till och samordnas inom det nya
sjöfartsverket.
Ett sjöfartsverk, organiserat enligt alternativ I, skulle handha i huvudsak
nautiskt och tekniskt betonade förvaltningsuppgifter till sjöfartens tjänst
och verket har i enlighet därmed av utredningen karakteriserats såsom ett
nautiskt-tekniskt verk. Med denna utformning har emellertid icke alla sjöfarten
berörande förvaltningsuppgifter förlagts hos sjöfartsstyrelsen, eftersom
framför allt den verksamhet, som bedrives av fartygsinspektionsmyndigheten
och den närbesläktade skeppsmätningsinstitutionen skulle befinna sig
utanför sjöfartsverket. Den fråga, som utredningen i detta sammanhang
forst uppställt för sig, är därför om nämnda båda till kommerskollegium
hörande verksamhetsgrenar bör uppgå i sjöfartsverket.
Kommerskollegiets sjöf artsfrågor
Beträffande fartygsinspcktionens arbetsuppgifter har utredningen framhållit,
att flertalet avgöranden i fråga om säkerhetskontrollen bygger på ett
bedömande ur i huvudsak tekniska synpunkter.
Inom sjöfarten måste man räkna med att fartygsmaterielen kan utsättas
för starka påfrestningar. Utvecklingen på fartygsbyggandets område går också
i riktning mot alltmera komplicerade tekniska konstruktioner, vilka syftar
till att bland annat öka fartygens fart och lastförmåga. Denna tendens har
ytterligare ökat behovet av säkerhetskontroll. De anvisningar och föreskrifter,
som fartygsinspektionsmyndigheten måste utfärda med hänsyn till sjöfartssäkerheten,
kan visserligen innebära ekonomiskt kännbara ingripanden
för fartygsägarna, men fartygsinspektionsmyndigheten måste vid sjöfartssäkerhetsfrågornas
avgörande låta hänsynen till ombordanställdas och passagerares
säkerhet gå i främsta rummet. Detta innebär, att i vart fall näringsekonomiska
synpunkter icke får vara avgörande i fartygsinspektionens
verksamhet. Det förtjänar vidare framhållas, att nu ifrågavarande område
ar i stor utsträckning internationellt reglerat och att skeppsfarten i de flesfa
länder åtminstone gäller detta samtliga stora sjöfartsnationer —- måste
underkasta sig flertalet av bestämmelserna.
Utredningen har erinrat om att det samlade beståndet av isbrytare och sjömätningsfartyg,
tjänstefartyg och andra slag av båtar för lots- och fyrväsendets
behov samt mudderverk, pråmar och båtar för hamn- och farledsarbetenas
bedrivande — d. v. s. den flytande materiel, som skulle förvaltas av
sjöfartsverket uppgår till ett stort antal enheter, nämligen drygt 360,
25
Kuugl. Maj:ts proposition, nr 12b
varav ca 25 större fartyg, och representerar ett betydande värde. Det är därför
viktigt, att alla anstalter träffas för att underhålls- och nybyggnadsfrågor
avseende denna materiel handlägges på ett så kvalificerat sätt som
möjligt. Detta syfte skulle enligt utredningens mening kunna befordras, därest
fartygsinspektionens tjänstemän och de tjänstemän, som vid utredningens
första alternativförslag avses skola avdelas för förvaltningen av sjöfartsverkets
egen fartygs- och båtmateriel, sammanföres inom en och samma
arbetsenhet. Den fartygstekniska expertisen inom fartygsinspektionsbyrån
skulle därvid i avsevärd mån kunna utnyttjas för såväl ^byggnadsfrågor
som viktigare underhållsärenden avseende sjöfartsverkets fartygsbestånd.
Även som kontrollanter vid nybyggnad av fartyg för sjöfartsverkets räkning
skulle tjänstemännen inom fartygsinspektionen — både inom det centrala
verket och ute på de olika distrikten — kunna utnyttjas. Utredningen konstaterar,
att personalen genom denna samordning skulle komma att väl utnyttjas
och organisationen bli mera ekonomisk, samtidigt som verkets faitygsärenden
skulle vinna i kvalitativt avseende. Det merarbete, som härigenom
skulle falla på fartygsinspektionen, skulle i väsentlig mån kunna neutraliseras
genom en lämplig fördelning i tiden av arbetsuppgifterna. Det säsongmässiga
utnyttjandet av vissa fartyg, främst isbrytarna och sjömätningsfartygen,
underlättar en sådan fördelning.
Utredningen har beträffande sambandet mellan fartygsinspektion och
skeppsmätning framhållit, att det mått på fartygsstorleken, som erhålles genom
skeppsmätningen, är avgörande icke blott för beräkning av fartygs umgälder
utan även för fartygsinspektionens tillsynsbefogenheter och för giltigheten
av det övervägande antalet föreskrifter, vilkas efterlevnad fartygsinspektionen
skall kontrollera. Vid tillämpningen av skeppsmätningsreglerna
och sjöfartssäkerhetsföreskrifterna kräves i ett flertal spörsmål samarbete
mellan överinspektören för skeppsmätningsväsendet och fartygsinspektionsbyrån,
för att en fast och lämplig praxis skall kunna utbildas och följas.
Utredningen erinrar också om att fartygsinspektionsmyndigheten vid
utfärdande av certifikat, vari bland annat fartygs dräktighet angives, måste
kontrollera sina uppgifter härom hos nyssnämnde överinspektör.
Sverige har den 1 januari 1955 övergått till ett på engelsk mätningsmetod
byggt internationellt mätningssystem. Övergången har ansetts kräva en centralisering
av mätningsbevisens granskning. Härigenom befrias tullkamrarna
från allt gransknings- och utskrivningsarbete. I stället skall kommerskollegium
ombesörja skeppsmätningskontrollen och utfärda mätbrev. Dock
skall utfärdandet av mätbrev i viss utsträckning delegeras till skeppsmätarna.
Utredningen har erinrat om att ett av kommerskollegium framlagt förslag
till ny organisation för skeppsmätningsväsendet upptagits till behandling
i 1954 års statsverksproposition. Riksdagen lämnade den i propositionen
förordade organisationen, vilken i förhållande till kollegiets förslag innebar
vissa beskärningar, utan erinran. Statsutskottet påpekade emellertid, att sjöfartsorganisationsutredningen
enligt vad utskottet underhand inhämtat från
26
Kungl. Maj. ts proposition nr 12''i
handelsdepartementet bland annat kunde komma att beröra frågor beträffande
skeppsmätningsväsendets framtida organisation. För den händelse utredningen
framlade förslag av sådan art, förutsatte utskottet, att Kungl. Maj:t
skulle pröva i vad mån de i statsverkspropositionen framlagda förslagen i
motsvarande delar borde genomföras endast såsom provisorier.
Utredningen har beträffande nyssnämnda förslag till nyorganisation för
skeppsmätningsväsendet framhållit, att detta bland annat torde grunda sig
på det förhållandet att ommätning av utländska fartyg efter övergången
till de internationella reglerna i flertalet fall icke längre skall behövas. Omorganisationen
synes ha föranletts jämväl av behovet att även på detta område
av statsverksamheten övergiva sportelsystemet och reglera skeppsmätarnas
löne- och anställningsförhållanden. Skeppsmätarebefattningarna har
sålunda inordnats i det statliga avlöningssystemet. Omorganisationen innebär
en minskning av hela antalet befattningar men medför samtidigt en förskjutning
till ökat antal sådana befattningshavare, som är sysselsatta på heltid.
Utredningen har vidare erinrat, att kommerskollegium såsom skäl för den
ändrade anställningsformen för skeppsmätarna åberopat att skeppsmätningen
blivit allt svårare att bemästra, allteftersom fartygen blivit större och
Jjy88nadskonstruktionerna kommit att visa allt större variationer samt en
mångfald nya slag av fartygsmaskinerier framkommit och en mängd nya
mekaniska och andra anordningar installerats ombord å fartygen. Kollegium
har ansett det icke längre vara lämpligt att, såsom hittills skett, i större
utsträckning för skeppsmätning anlita personer utan skeppsbyggeriutbildning
eller eljest utan tillräckliga kunskaper om fartyg och fartygskonstruktioner.
Det är i överensstämmelse härmed som kollegium också föreslagit
en höjning av kompetenskraven för de olika skeppsmätarebefattningarna.
Beträffande sättet för denna kompetenshöjning har utredningen framhållit,
att syftet kan tillgodoses icke allenast genom nyanställning av mera
kvalificerad skeppsmätarpersonal utan även därigenom, att skeppsmätningsorganisationen
närmare anknytes till fartygsinspektionens såväl central- som
lokalorganisation. Inom fartygsinspektionen finns åtskilliga tjänstemän med
skeppsbyggeriutbildning, som i sin egenskap av fartygsinspektörer har stor
erfarenhet av fartygskonstruktioner, olika slag av fartygsmaskiner samt över
huvud taget de olika anordningarna ombord å fartygen. Enligt utredningens
mening är det möjligt och framstår även såsom lämpligt att skeppsmätarna
och fartygsinspektörerna, vilka har samma arbetsobjekt och som uppenbarligen
även bör ha samma grundutbildning, genom en närmare samverkan
jämväl utnyttjas för gemensamma arbetsuppgifter. De mera kvalificerade av
iartygsinspektörerna och skeppsmätarna skulle med andra ord kunna disponeras
både såsom fartygsinspektörer och skeppsmätare. Detta måste vid en
väl genomförd arbetsfördelning leda till att personalen kan utnyttjas mera
effektivt och därför också torde kunna reduceras. Man behöver icke räkna
med en reserv för var och en av verksamhetsgrenarna utan kan nöja sig med
en gemensam sådan för hastigt påkommande arbetsuppgifter av det ena eller
andra slaget.
27
Kungl. Maj:ts proposition nr 12b
Utredningen har därför ansett, att skeppsmätningsväsendet bör bringas
till nära samverkan med fartygsinspektionen. Såsom utredningen i sitt
organisationsförslag närmare utvecklat, bör detta ske genom att fartygsinspektionen
och skeppsmätningen överflyttas från kommerskollegium till fartygsbyrån
inom den av utredningen föreslagna sjöfartsstyrelsen samt att
skeppsmätningsväsendets lokalorganisation inordnas i fartygsinspektionens
lokalorgan. I fråga om dispositionen av personalen har utredningen ansett
angeläget framhålla, att när fartygsinspektionsförrättning och skeppsmätningsförrättning
påkallas att äga rum samtidigt på olika fartyg, den förra
förrättningen med hänsyn till sjöfartssäkerhetsintressena bör givas företräde
I fråga om anpassningen av personaluppsättningen i förhållande till arbetsuppgifterna
har utredningen ansett de anförda synpunkterna tala för en
minskning av den för ifrågavarande verksamhetsgrenar beräknade personaluppsättningen.
Med hänsyn till svårigheten att med visshet kunna förutsäga
vilken arbetsbörda i fråga om skeppsmätningsuppgifter, som efter ö\ergången
till de nya mätningsreglerna kommer att åvila den nu tänkta sammanslagna
organisationen av fartygsinspektörer och skeppsmätare, torde föisiktigheten
bjuda, att man icke redan nu alltför mycket begränsar organisationen.
I det förslag till personalorganisation, som utredningen framlägger,
beaktas denna synpunkt.
Utredningen har därefter övergått till att behandla frågan om de sjöfartssociala
ärendenas plats inom organisationen. Dessa ärenden handhas för
närvarande inom kommerskollegium av en sjöfartssocial avdelning. Utredningen
har betonat, att fartygsinspektionen är det organ inom kommerskollegium,
med vilket sjöfartssociala avdelningen har det viktigaste samarbetet.
I handläggningen inom fartygsinspektionsbyrån av ärenden, som
rör fartygens bostäder, deltager sålunda sjöfartssociala avdelningen,
äger samråd rum mellan fartygsinspektionsbyrån och avdelningen i ärenden
angående arbetstiden ombord å fartyg, i vilka frågor den chefen för fartygsinspektionsbyrån
tillkommande föredragningsskyldigheten överlämnats till
avdelningens chef. Fartygsinspektionen utövar också — samtidigt som den
fullgör sina tillsynsuppgifter — genom sin lokalorganisation kontroll på, att
sjöfartssociala föreskrifter och beslut blir vederbörligen åtlydda.
Chefen för sjöfartssociala avdelningen är under arbetarskyddsstyrelsen
såsom chefsmyndighet specialinspektör för tillsynen å arbete med lastning
och lossning av fartyg, medan fartygsinspektionen är chefsmyndighet för
arbetarskyddet ombord å fartygen. Fartygsinspektionen har därigenom även
tillsyn över sådana anordningar omhord, som stuveriarbetarna betjänar sig
av vid lastnings- och lossningsarbetet. Utredningen har framhållit, att arbetarskyddet
vid stuveriarbete synes mindre ändamålsenligt organiserat med
hänsyn till att två myndigheter utövar tillsynen av detsamma. Utredningen
anser ett närmare samarbete mellan yrkesinspektörerna, i den utsträckning
de lyder under specialinspektören, och fartygsinspektörerna erfordras.
För att de sociala synpunkterna skall kunna hävdas med erforderlig
styrka, anser utredningen det vara nödvändigt att sambandet mellan far
-
28
Kungl. Maj:ts proposition nr 12k
tygsinspektionsmyndigheten och sjöfartssociala avdelningen icke brytes. Utredningen
har därför förordat, att vid ett överförande av fartygsinspektionsbyrån
till sjöfartsstyrelsen jämväl sjöf artssociala avdelningen samtidigt
överflyttas till denna styrelse.
Enligt utredningens mening är det lämpligt att i samband med den nu
ifrågasatta organisationsändringen giva sjöfartssociala avdelningen en mera
fristående ställning än inom kommerskollegium genom att till avdelningen
koncentrera en självständig handläggning av de sjöfartssociala ärenden, som
för närvarande hör till andra organ inom kollegium.
Beträffande de ärenden, som bör tillföras den sjöfartssociala avdelningen,
har utredningen anfört i huvudsak följande.
I första hand bör från kommerskollegiets sjöf artsbyrå till socialbyrån
överföras ärenden, som angår kosthållet ombord å fartyg, semester för sjöfolk,
hemförskaffning av sjöfolk, beredande av lägre biljettkostnader för
sjöfolk vid vissa resor, ersättning åt sjöfolk för förlust av personlig egendom
vid fartygs förolyckande m. in., tjänstgöringsbetyg för sjöfolk, arbetsförmedling,
pensionering av sjömän, hälsovård, sjömanshem och sjömansvård samt
manskapets utbildnings- och bildningsfrågor. Flertalet av dessa ärendegrupper
är redan nu på så sätt överlämnade till sjöfartssociala avdelningen att
föredragningsskyldigheten i ärendena åvilar chefen för avdelningen. Från
sjöfartsbyrån bör därjämte till sjöf artsstyrelsens socialbyrå överföras ärenden
angående sjömäns på- och avmönstringar, sjömanslagen samt arbetsmarknadsfrågor.
Vidare bör från fartygsinspektionen överföras ärenden, som
avser arbetstiden ombord å fartyg.
Socialbyrån bör deltaga i handläggningen på fartygsinspektionsbyrån avärenden
om bostäder ombord å fartyg och sjöfolkets arbetarskyddsfrågor.
För att även andra förekommande ärenden av social beskaffenhet än de
förenämnda skall underställas socialbyrån, bör enligt utredningens mening
i instruktionen för sjöfartsstyrelsen införas en allmän regel av denna innebörd.
I det av utredningen enligt alternativ I organiserade sjöfartsverket skulle
handläggas sådana sjöfartssäkerhetsfrågor, som har samband med lotsstyrelsens
och sjökarteverkets verksamhet. Genom en överflyttning också av
fartygsinspektionen och sjöfartssociala avdelningen till sjöfartsverket skulle
i huvudsak samtliga sjöfartssäkerhetsfrågor komma att handhavas av detta
verk. Alla sjöfartssociala frågor skulle också — efter den koncentration av
ärenden av social natur till socialbyrån inom sjöfartsstyrelsen, som utredningen
förordat, och genom överflyttning av fartygsinspektionen — handhavas
av sjöfartsverket. Även handläggningen av samtliga i egentlig mening
tekniska frågor berörande sjöfarten skulle ske inom verket, därest
fartygsinspektionen och skeppsmätningsmyndigheten förenas med detsamma.
Tillsynen över sjöbefulsskolorna åvilar för närvarande kommerskollegium
i dess egenskap av överstyrelse för dessa skolor. Kollegium handlägger även
ärenden angående behörighet att utöva befäl å svenska handelsflottans far
-
29
Kungl. Maj:ts proposition nr 12-''r
tyg. Utredningen betonar, att frågor angående befäl, bemanning och arbetstid
ombord är av stor betydelse för sjöfartssäkerheten. Frågor om bemanningen
och arbetstiden ombord liksom tillsynen av fartygsmaterielen skulle
i enlighet med vad utredningen tidigare förordat komma att med fartygsinspektionen
och sjöfartssociala avdelningen överflyttas till sjöfartsstyrelsen.
För att frågorna om sjöbefälsskolorna och befälet skall kunna bedömas
med vederbörligt beaktande av erfarenheterna beträffande olika sidor av
sjöf artssäkerhetsproblemet, föreslår utredningen, att handläggningen även
av dessa ärenden skall överflyttas från kommerskollegium till sjöfar tsstyrelsen.
Denna styrelse skulle således komma att övertaga kommerskollegiets
uppgift att vara överstyrelse för sjöbefälsskolorna. I syfte att vinna enhetlighet
i pedagogiskt hänseende med annan yrkesutbildning bör samråd äga
rum mellan överstyrelsen för yrkesutbildning och sjöfartsstyrelsen.
Med den struktur, som sjöfartsstyrelsen skulle erhålla, därest de hittills
omnämnda delarna av kommerskollegium skulle överflyttas till styrelsen,
är det följdriktigt att också överföra sjöåklagarens och sjötekniske konsulentens
avdelning samt fartygsregistreringssektionen till styrelsen. Detsamma
anser utredningen gälla ett stort antal andra sjöfartsärenden, som handlägges
inom kommerskollegiets sjöf artsbyrå. Däremot bör icke den av kollegiets
statistiska byrå handhavda sjöf artsstatistiken överföras till sjöfartsstyrelsen.
Enligt utredningens åsikt skulle nämligen en sådan förflyttning medföra
en icke önskvärd splittring av de näringsstatistiska arbetsuppgifter, som
kommerskollegium alltmera kommit att fullgöra i sin egenskap av centralmyndighet
för näringsstatistiken.
Den verksorganisation, som bildas genom att — utöver vad som föreslås
i alternativ I — till sjöfartsverket överflyttas i det föregående nämnda delar
av kommerskollegium, betecknar utredningen som alternativ II. I sjöfartsstyrelsen
enligt alternativ II skulle ingå två byråer utöver dem enligt
alternativ I, nämligen en juridisk byrå och en socialbyrå. Utredningen har
i anslutning till alternativ II understrukit, att möjligheterna att bevara det
näringsekonomiska sambandet mellan sjöfartsnäringen och andra näringsgrenar
icke får minskas. Enligt utredningens mening bör därför sjöfartens
kommersiella frågor och spörsmålen om sjöfartsnäringens ekonomiska förhållanden,
sedda i samband med landets övriga näringar, bevakas inom
kommerskollegium. Detta kan dock enligt utredningens mening icke till fullo
förverkligas, därest icke de sjöfartsfrågor, som för närvarande handlägges
inom statens handels- och industrikommission, överflyttas från kommissionen
till kollegium.
Utredningen anser att nämnda ekonomiska frågor, efter den väsentliga
ändring av kommerskollegiets inre organisation, som skulle bli följden av
att utredningens förslag genomföres, bör handläggas tillsammans med de
handelsärenden, vilka för närvarande handhas inom kommerskollegium.
Utredningen erinrar också om att den föreslagit, att den samhällsekonomiska
och transportpolitiska prövningen av hamnförslag skall verkställas av
kommerskollegium.
30
Kungl. Maj:ts proposition nr 124
Utredningen har förutsatt, att ett intimt samarbete skall äga rum mellan
kommerskollegium och sjöfartsstyrelsen i samtliga väsentliga frågor, som
beröra sjöfartsnäringen.
Beträffande den lokala organisationen förutsättes ingen ändring skola ske
i alternativ I. I alternativ II föreslås däremot, att skeppsmätningsväsendets
lokalorganisation och sjökar teverkets kontrollstationer för undersökning av
nautiska instrument inordnas i fartygsinspektionens distriktsorganisation.
Utredningen har vid bedömningen av sina båda alternativa förslag framhållit,
att med den större organisation, som skulle bildas enligt alternativ II,
en längre gående samordning av de statliga förvaltningsuppgifterna på sjöfartsområdet
ernås än med alternativ I. Det större alternativet är förenat
med många fördelar ej endast i förhållande till nuvarande organisation utan
även vid jämförelse med det mindre alternativet. Då det gäller personaluppsättningen
kan vidare en del besparingar göras i fråga om alternativ II, som
icke är möjliga att uppnå enligt alternativ I. De nackdelar, som kan tänkas
följa av utredningens förslag att vissa näringsekonomiska och transportpolitiska
frågor skall handhas av kommerskollegium, bör enligt utredningen
motverkas genom intimt samarbete mellan kommerskollegium och sjöfartsstyrelsen.
Utredningen finner så väsentliga fördelar vara förbundna
med alternativ II, att utredningen förordar detta.
Kostnadsberäkningar, lokalfrågan
Utredningens förslag innebär med avseende på de årliga kostnaderna för
personalorganisationen, att en besparing uppnås vid alternativ I med ca
150 000 kronor och vid alternativ II med ca 245 000 kronor, allt jämfört med
nuvarande organisation.
Utredningen har rörande lokalfrågan framhållit, att det är önskvärt att
lokaler för sjöfartsstyrelsen kan beredas inom en och samma fastighet eller
inom närgränsande byggnader. Utredningen förutsätter, att en eventuell sjöfartsstyrelse
skall förläggas till Stockholm.
Skäl talar enligt utredningens mening för att styrelsen erhåller lokaler på
Skeppsholmen med utnyttjande av dels sjökarteverkets nuvarande byggnad,
dels någon av de byggnader, vilka i samband med örlogsstationens förflyttning
kommer att utrymmas. Utredningen meddelar, att den underhand anmält
den föreslagna sjöfartsstyrelsens lokalbehov för byggnadsstyrelsen.
Yttranden
Behovet av en samordning av de statliga organen på sjöfartens
område anser flertalet av remissinstanserna vara ådagalagt.
Lotsstyrelsen framhåller sålunda härom bl. a., att uppspaltningen av de
verkställande uppgifter för sjöfartens betjänande, som åvilar staten, på ett
alltför stort antal och i flera fall alltför små organisatoriska enheter leder
till att befintliga statliga organ icke är i stånd att med tillbörlig sakkun
-
31
Kungl. Maj:ts proposition nr 124
skap och auktoritet hävda sjöfartens behov och intressen. Intet befintligt
organ äger eller kan äga den överblick över samtliga avsnitt av sjöfarten
och dess behov, varom här är fråga. Detta gäller statens medelstilldelning
för skilda ändamål liksom avvägningen av de olika kommunikationsmedlens
investeringsbehov.
Länsstyrelsen i Stockholms län anser, att de sakkunniga på ett övertygande
sätt visat angelägenheten av att den nu rådande splittringen av statens
sjöfartsuppgifter avhjälpes genom inrättande av ett särskilt ämbetsverk för
sjöfartsfrågor. Genom en sådan koncentration av handläggningen av hithörande
ärenden skulle ej endast vinnas en bättre samordning på verksplanet
utan även förutsättningar skapas för en mera enhetlig behandling av
sjöfartsärendena inom Kungl. Maj :ts kansli.
Länsstyrelsen i Norrbottens län anser i likhet med utredningen, att ett
bättre samarbete näppeligen kan åstadkommas på annat sätt än att förvaltningsuppgifterna
på sjöfartens område sammanföres till ett ämbetsverk.
Endast härigenom kan man förverkliga den önskvärda administrativa och
sakliga koordinationen av hithörande ärenden.
Sveriges fartygsbefälsförening framhåller att den brist på överblick, som
den nuvarande förvaltningsmässiga splittringen för med sig, otvivelaktigt
har sin del däri att näringen och dess angelägenheter över huvud taget intager
en i förhållande till sin betydelse undanskymd plats. Det är en naturlig följd
av den splittrade ansvarsfördelningen inom den statliga sjöfartsadministrationen,
att intet statligt organ äger möjlighet att med auktoritet bevaka näringens
samtliga problem och att i ett sammanhang hävda dess skilda intressen
av ekonomisk, teknisk och social natur. Föreningen ställer sig därför
välvillig till tanken på en samordning på området.
Vissa remissinstanser uttalar dock tvekan om behov av en närmare samordning
av sjöf artsorganen föreligger. Sålunda framhåller kommerskollegium
bland annat, att det icke bör ifrågakomma att genomföra mer eller
mindre genomgripande organisationsändringar, såvida det icke blivit ådagalagt
att den nuvarande organisationen vållar olägenheter, som bortfaller
genom ändringarna, eller att den nya ordningen medför fördelar, som överväger
nackdelarna.
Beaktas bör — anför kollegium vidare — att den omständigheten att
olika grenar inom sjöfartsförvaltningen är förlagda till skilda ämbetsverk
icke behöver betyda att en oläglig splittring föreligger. Sjöfarten spänner
över ett mycket stort arbetsfält, där vitt skilda synpunkter anmäler sig. Sålunda
kan en klar skiljelinje uppdragas mellan frågor, som berör sjöfarten såsom
sådan, och frågor, vilka avser de till sjöfartsnäringens fromma skapade
hjälporganen med huvudsakligen tekniska uppgifter. Men även inom dessa
båda huvudgrupper ryms ärenden som är väsensskilda och saknar annat
påtagligt samband än att de kan hänföras till sjöfarten. Beträffande den
första gruppen kan framhållas, att t. ex. frågor om fartygs registrering har
föga gemensamt med frågor om sjöfolks yrkesutbildning, samt beträffande
den andra gruppen, att t. ex. isbrytningsverksamheten kräver annan sak
-
32
Kungl. Maj:ts proposition nr 12b
kunskap och andra tekniska hjälpmedel än byggandet av fyrar. Med denna
utgångspunkt skulle det t. o. m. kunna påstås att det i stället är till gagn,
om olika sjöfartsfrågor handläggs av skilda organ, detta helst som utvecklingen
även på detta område av samhällslivet går mot en utpräglad specialisering.
Flertalet sjöfartsfrågor har det gemensamt, att de på ett eller annat sätt
anknyter till närings- eller samhällsekonomiska förhållanden. I åtskilliga
fall är denna anknytning påfallande, medan i andra fall de ekonomiska
synpunkterna har mindre betydelse eller nästan helt får träda tillbaka för
andra synpunkter.
Ett riktigt närings- eller samhällsekonomiskt bedömande kan knappast
anläggas på en sjöfartsfråga utan närmare kännedom om samtliga de omständigheter,
som kan inverka på frågans lösning. Förtrogenhet med sjöfartens
villkor och behov förvärvas genom dagligt arbete med sjöfartsfrågor
av olika slag och kan icke rätt gärna inhämtas på annat sätt. Enligt
kollegiets mening är det därför föga ändamålsenligt att beträffande sådana
sjöfartsärenden, där de ekonomiska synpunkterna är viktiga, förlägga de
praktiska förvaltningsuppgifterna till ett ämbetsverk och bevakandet av de
ekonomiska intressena till ett annat. En dylik ordning medför antingen ett
avsevärt dubbelarbete eller att sistnämnda verk icke tillfredsställande kan
utföra sitt uppdrag. Beträffande de områden inom statsförvaltningen, där
en sådan arbetsfördelning är eller har varit genomförd, torde erfarenheterna
icke vara enbart goda.
Kollegium anför såsom sin mening, att den nuvarande fördelningen av
sjöfartsärendena mellan olika ämbetsverk i stort sett icke hindrar en enhetlig
och sakkunnig handläggning av dessa ärenden.
Sveriges redareförening framhåller, att ur sjöfartsnäringens synpunkter
den nuvarande ordningen icke visat sig vara förenad med några olägenheter
av den art och omfattning som kan motivera en sammanslagning. Utredningen
borde mera konkret ha påvisat, vari fördelarna av sammanslagningen
skulle bestå.
Smålands och Blekinge handelskammare samt Sveriges skeppsklarerareoch
skeppsmäklareförening framför i huvudsak samma synpunkter som
redareföreningen.
Ett fåtal myndigheter har över huvud icke ingått på frågan om behovet
av en samordning eller på vad sätt ett förefintligt sådant behov bör tillgodoses.
I en del yttranden lämnas tillstyrkande i princip av tanken på
ett sjöfartsverk utan att närmare ställning tages till frågan om verkets omfattning.
Sålunda anför chefen för försvarsstaben att det ur försvarssynpunkt synes
vara enbart en fördel, om huvuddelen av de med sjöfarten sammanhängande
ärendena kan sammanföras till en myndighet.
Styrelsen för sjökarteverket har först lämnat en redogörelse för tidigare
utredningar rörande sjökarteverkets ställning och i anslutning därtill fram
-
33
Kungl. Maj.ts proposition nr 12i
hållit, att de nackdelar, som tidigare ansetts vara förbundna med en sammanslagning
av sjökar teverket och lotsverket, nu bör stå tillbaka för de
fördelar, som ur mera allmän sjöfartssynpunkt kan vinnas. Två ledamöter i
styrelsen — dess vice ordförande, riksdagsmannen C. Lindberg samt byråchefen
J. Nyman — har reserverat sig och uttryckligen förordat att utredningens
alternativ II genomföres.
Väg- och vattenbgggnadsstgrelsen framhåller, att den effektivaste samordningen
i och för sig vinnes, om handläggningen av sjöf artsärenden koncentreras
till ett enda verk. önskvärt hade därvid varit att ett sådant verks
organisation och arbetsuppgifter redan från början kunnat grundas på en
av statsmakterna beslutad framtida hamnpolitik. 1944 års hamnutrednings
förslag angående statens medverkan till om- och nybyggnader av hamnarna
med tillhörande infartsleder har ännu icke föranlett något statsmakternas
ställningstagande. Det dröjsmål, som uppstått vid behandlingen av dessa
frågor, har medfört en osäkerhet på området som även sträcker sig till bedömandet
av här föreliggande förslag. Det förordade sjöfartsverkets organisation
är givetvis i väsentlig mån beroende av huru statens politik på
bl. a. hamnbyggnadsområdet kommer att utformas.
Utredningen har — framhåller styrelsen — såsom motiv för överförandet
till det nya verket av den hamnverksamhet, som för närvarande är förlagd
till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, framhållit fördelen av att ha
omedelbar tillgång till nautisk och fyrteknisk sakkunskap. Såsom andra
skäl för en överflyttning har anförts det samråd med sjömätningsexperter,
som kan vara erforderligt vid upprättande och granskning av förslag till
hamnar och farleder, och fördelen av att inom det egna verket ha möjlighet
att underställa förslag rörande farleder m. m. vattenbyggnadsteknisk sakkunskap
av skilda slag för projektering och kostnadsberäkning. Dessa motiv
kan enligt styrelsens mening icke tillmätas särskild tyngd. Det har sålunda
hittills icke visat sig möta några svårigheter att vid nuvarande handläggning
av hamnärendena erhålla de nautiska och fyrtekniska synpunkterna
på ärendena. Icke heller har det mött svårigheter att inom rimliga
gränser få samråd med sjömätningsexperter.
Det motiv, som skulle kunna anföras för en sammanslagning av vägoch
vattenbyggnadsstyrelsens hamnverksamhet med övriga statliga förvaltningsärenden
inom sjöf artsväsendet, synes styrelsen vara av helt annan natur.
Om hamnfrågorna inom det nya verket redan på ett förberedande stadium
allsidigt kan belysas och placeras i sitt rätta sammanhang både i
näringspolitiskt avseende och såsom led i den allmänna planläggningen, utgör
detta enligt styrelsens mening ett verkligt och tungt vägande skäl för
överförandet till det nya verket av den inom väg- och vattenbyggnadsverket
hittills bedrivna hamnverksamheten.
Byggnadsstyrelsen finner en sådan samordning av närstående statliga
verksamhetsgrenar, som i betänkandet föreslagits, i princip riktig.
Vattenfallsstyrelsen finner det ändamålsenligt, att frågor och ärenden
rörande sjöfart sammanföres till ett verk. Vattenfallsstyrelsen förutsätter
3 llihanij till riksdagens protokoll 101)5. 1 samt. Nr 121
34
Kungl. Maj.ts proposition nr 125
att inrättandet av ett sjöfartsverk icke innebär någon ändring eller inskränkning
i styrelsens uppgift som förvaltare av vissa kanaler och farleder.
Sveriges arbetsledareförbund anser en samordning av de statliga organ,
som har att syssla med sjöfartsproblem, i princip välbetänkt. I särskilt hög
grad gäller detta om de organ, som har till uppgift att anskaffa och underhålla
fartyg, byggnader och annan teknisk utrustning. Lotsverket bygger
och underhåller exempelvis sådana hamnanläggningar, som erfordras vid
lots- och fyrplatser, medan väg- och vattenbyggnadsverket bland annat svarar
för motsvarande arbetsuppgifter beträffande hamnar för fisket och
den mindre sjöfartens behov. Icke minst i dylika avseenden ter sig en samordning
av personal och maskiner m. m. rationell och naturlig. Förbundet
tillstyrker sålunda för sin del i princip det av utredningen framlagda förslaget.
Övriga remissinstanser har tillstyrkt det ena eller det andra av utredningens
två alternativa förslag. Samtliga dessa remissinstanser synes i och
för sig godtaga alternativ I i dess huvuddrag. Vissa remissinstanser har
efter en jämförelse av de fördelar och nackdelar, som anses förenade med
alternativ II, kommit till det resultatet att nackdelarna överväger och för
den skulle stannat för att förorda alternativ I. Ett ungefär lika stort antal
remissinstanser har emellertid tillstyrkt utredningens alternativ II. Några
vill även gå längre än utredningen genom att till sjöfartsverket överföra
flera uppgifter än utredningen med sitt större alternativ avsett.
De myndigheter och organisationer, som begränsar sig till ett tillstyrkande
av utredningens alternativ I, är chefen för marinen
och marinförvaltningen — marinledningen — riksräkenskapsverket, kommerskollegium,
länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, länsstyrelsen i
^ ärmlands län, flertalet handelskamrar, Sveriges redareförening, Sveriges
varvsindustriförening, Föreningen Sveriges inrikessjöfart, Sveriges segelfartygsförening,
Stockholms rederiförening, Sjöassuradörernas förening samt
Sveriges skeppsklarerare- och skeppsmäklareförening.
Marinledningen finner riktigt, att frågor rörande sjövägarna och deras
utnyttjande samanföres till ett nautiskt-tekniskt verk av i stort sett den typ
utredningen föreslagit i alternativ I. Marinledningen framhåller, att alternativ
II synes ge det nya verket arbetsuppgifter, som på ett svårbedömbart
sätt tangerar eller ingår på sjöfartens näringspolitiska frågor. Marinledningen
anser det osannolikt, att man råder bot för den splittring, som nu
kan föreligga i fråga om sjöfartsadministration, genom att i enlighet med
alternativ II fördela de arbetsuppgifter, vilka för närvarande åvilar sjötartsbyrån
i kommerskollegium, på sex byråer inom såväl kollegium som
den föreslagna sjöfartsstvrelsen. Marinledningen anser, att detta alternativ
icke bör realiseras.
Kommerskollegium erinrar att frågan om en sammanslagning av lotsstvrelsen
och sjökarteverket undersöktes så sent som år 1931, varvid en dylik
35
Kungl. Maj:ts proposition nr 12b
sammanslagning ansågs ej böra ske. De! torde enligt kollegiets uppfattning
icke med fog kunna påstås, att förhållandena ändrats sedan dess. Sjokarteverkets
uppgifter är särpräglade med vetenskapliga inslag, under det
att lotsverket handlägger frågor som är huvudsakligen av nautisk-tekmsk
eller administrativ art. Det går därför icke att utan vidare avfärda den invändningen,
att en sammanslagning av sj ökarteverket och lotsverket kan
medföra att vissa arbetsuppgifter åsidosättes till förmån för andra.
Enligt kollegiets uppfattning har utredningen icke berört frågan, om utbrytandet
av hamnärenden från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen kan tänkas
medföra några olägenheter. Beträffande hamnärendena innebär alternativ
I bland annat, att kollegium liksom hittills skall handlagga frågor
rörande hamn- och grundpenningtaxor samt taxor å sluss-, kanal- och farledsavgifter
ävensom hamnordningar samt kanal- och farledsreglementen
in. in. Utredningen har också förordat, att kollegium beträffande handelshamnarna
skall svara för den samhällsekonomiska och näringspolitiska
bedömningen. Det kan ifrågasättas om det icke vore mest rationellt att vid
ett genomförande av alternativ 1 förlägga alla hamnärenden till det nya
verket och utrusta det härför. Framförallt synes det ändamålsenligt att
samordna den teknisk-ekonomiska prövningen av hamnbyggnadsförslag
med den näringspolitiska och samhällsekonomiska bedömningen. Mot denna
tanke talar emellertid att kollegium då skulle helt berövas möjligheten
att överblicka ett för vårt näringsliv viktigt område, något som kollegium
med hänsyn till sin allmänna uppgift att följa utvecklingen av naringarna
icke kan gilla. På grund härav och då det icke torde böra ifrågakomma att
till kollegium överflytta den teknisk-ekonomiska prövningen, vill kollegium,
under förutsättning att alternativ I godtages, icke motsätta sig utredningens
förslag i detta hänseende.
Vad beträffar isbrytarverksamheten har utredningen icke anfört något i
och för sig bärande skäl för en överflyttning till det nya verket. Varken
från handelssjöfartens eller övriga näringars sida torde dock kunna resas
några allvarligare erinringar mot en sådan överflyttning. Däremot ifrågasätter
kollegium starkt, om det kan vara klokt att fråntaga marinförvaltningen
dess nuvarande befattning med isbrytarmaterielen.
Även om det sålunda är svårt att ur sjöfartens eller andra näringsgrenars
synvinkel finna några vägande skäl för en omorganisation enligt alternativ
I, vill kollegium icke bestrida att ett genomförande av detta alternativ kan
komma att förenkla de statliga förvaltningsuppgifterna på det nautisk-tekniska
området samt där nedbringa statens utgifter. Under förutsättning att
så verkligen blir fallet samt Övriga av alternativ I berörda ämbetsverk finner
sammanslagningen ändamålsenlig, anser sig kollegium icke böia avstyrka
denna.
Mot alternativ II anför kommerskollegium i huvudsak följande synpunkter.
Del är riktigt, all fartygsinspektionens verksamhet förutsätter teknisk sakkunskap
hos befattningshavarna, men det bör ihågkommas, att vorksamhe
-
36
Kungl. Maj:ts proposition nr 12b
ten avser fartygen som sådana eller med andra ord själva grunden för all sjöfart,
medan det enligt alternativ I föreslagna verket skulle ha till huvudsaklig
uppgift att underlätta fartygens framkomst och därigenom främja
sjöfarten. Detta är en klar skiljelinje, som i och för sig gör en uppdelning av
uppgifterna på skilda ämbetsverk naturlig och befogad. I förhållande härtill
är det ett syfte av underordnat slag att vilja utnyttja fartygsinspektionens
sakkunskap för omhänderhavande av det statliga fartygsbestånd varöver
det nya verket skulle komma att förfoga.
Obestridligen får varken näringspolitiska eller samhällsekonomiska synpunkter
vara avgörande i fartygsinspektörernas verksamhet, utan ärendena
måste handläggas så att sjöfartssäkerheten icke blir eftersatt. Detta betyder
emellertid icke, att de ekonomiska synpunkterna alltid kan förbigås i frågor,
som rör sjöfartssäkerheten. Stundom är förhållandena sådana -—- t. ex. då
det gäller att bestämma huruvida vissa säkerhetsbestämmelser skall skärpas
eller om dispens skall lämnas från gällande föreskrifter — att det först måste
undersökas vilka verkningar ett beslut i den ena eller andra riktningen kommer
att få i näringspolitiskt hänseende. En sådan undersökning leder måhända
till det övervägandet att en skärpning icke bör ifrågakomma eller
att dispens bör lämnas. Ett bifall till alternativ II skulle minska kollegiets
möjligheter att verkställa sådan prövning, något som ur näringspolitisk synpunkt
icke är önskvärt.
Fartygsinspektionsmyndighetens verksamhet som sådan är av social natur.
Den avser nämligen främst tillsyn över att fartygen är så beskaffade och
utrustade, att de ombordvarandes liv och hälsa icke äventyras. I detta hänseende
saknar myndigheten påtagliga beröringspunkter med ämbetsverket
enligt alternativ I.
Fartygsinspektion och skeppsmätning har det gemensamt att båda kräva
teknisk kunskap, men deras syften är väsensskilda. Skeppsmätningen, vars
uppgift är att fastställa fartygs dräktighet, tjänar i första hand fiskaliska
intressen, under det att denna anknytning saknas då det gäller inspektionsverksamheten.
Det bör icke ifrågakomma att tvinga de tjänstemän som har
den maktpåliggande uppgiften att övervaka fartygens säkerhet att taga
andra, för denna verksamhet ovidkommande hänsyn.
Mätbrevet är ett av de viktigaste dokumenten för ett fartyg. Därpå grundas
umgäldsbelastningen under fartygets användning och utan mätbrevet får
fartyget i allmänhet icke nyttjas i handelssjöfart. Det är därför av vikt att
mätbrev utfärdas ej blott med största noggrannhet utan också med all
skyndsamhet. Varje dröjsmål kan förorsaka fartygsägaren stora ekonomiska
förluster. Härtill kommer att skeppsmätningen — till skillnad från vad som
gäller beträffande fartygsinspektionens verksamhet — bekostas av fartygsägarna
genom de avgifter de har att erlägga vid mätningarna. Av det anförda
framgår, att rederinäringen har ett berättigat intresse av att handläggningen
av skeppsmätningsärendena sker självständigt och icke sammankopplas med
andra förvaltningsuppgifter.
På grund av det anförda finner sig kollegium icke böra tillstyrka utred -
37
Kungl. Maj.ts proposition nr 12U
ningens förslag att till det med alternativ I avsedda verket överflytta fartygsinspektionsmyndigheten,
i vart fall icke tillsammans med skeppsmätningsorganisationen.
Om statsmakterna emellertid finner påtagliga fördelar
vara förenade med en överflyttning av fartygsinspektionen i dess nuvarande
gestaltning, blir nackdelarna dock icke så framträdande, att en
överflyttning icke skulle kunna vara godtagbar ur kollegiets synpunkter.
Kollegiets möjlighet att omedelbart bedöma sjöfartssäkerhetsfrågornas inverkan
på näringspolitiska eller samhällsekonomiska förhållanden skulle
visserligen minskas, men kollegiets medverkan i dessa ärenden kunde till
nöds ske genom remiss eller genom gemensam beredning mellan de båda
verken. Det kan vidare förefalla betänkligt att bryta det nuvarande sambandet
mellan fartygsinspektionen och kollegiets sjöfartssociala avdelning. Då
fartygsinspektionens verksamhet i grund och botten är av social natur, är
en särskild bevakning i detta hänseende dock icke nödvändig.
Beträffande övriga på kollegium ankommande sjöf artsfrågor kan ännu
mindre bärande skäl åberopas för att de skall frångå kollegium. Här träder
nämligen de näringspolitiska och samhällsekonomiska synpunkterna i förgrunden,
och dessa synpunkter kan svårligen beaktas av kollegium utan
ständig kontakt med de praktiska förvaltningsuppgifterna. Utredningen har
insett, att nackdelar kan vara förbundna med en sådan ordning, men enligt
dess åsikt skulle de kunna motverkas genom intimt samarbete mellan kollegium
och den blivande sjöfartsstyrelsen. Utredningen synes dock icke gjort
klart för sig vilket avsevärt dubbelarbete som måste följa härav. En ökning
av kollegiets handels- och administrativa byrå med tre tjänstemän, som skulle
ha till uppgift att handlägga ärenden, där ekonomiska synpunkter gör sig
gällande, är därför meningslös. Personalen skulle bli otillräcklig och okvalificerad
för det ifrågasatta samarbetet.
Utredningen synes — framhåller kollegium — ha funnit den uppgiften
övermäktig, att söka helt råda bot på den förmenta splittringen inom sjöfartsförvaltningen.
Utredningen har sålunda icke alls berört konsulernas
eller utrikesdepartementets omfattande verksamhet på detta område, ej heller
handelsflottans pensionsanstalt, sjömansförmedlingen eller sjömansskolorna.
I betänkandet saknas också antydan om hur utredningen tänkt sig att
den statliga handläggningen av frågor rörande sjöförsäkringsväsendet och
skeppsklarerareinstitutionen skulle ske i fortsättningen; dessa frågor torde
därför ha avsetts skola kvarligga i kollegium.
Ett genomförande av alternativ II skulle enligt kollegiets mening vara
till förfång icke endast för sjöfartsnäringen utan även för andra näringsgrenar.
Såsom statens centrala verk på näringslivets område har kollegium
under sin långa verksamhetstid förvärvat förtrogenhet med det svenska
näringslivet och dess förhållanden, och kollegium har i sin ämbetsutövning
kunnat följa utvecklingen av de olika näringsgrenarna och beakta deras inbördes
samband. Underlaget härför skulle delvis undanryckas, därest befattningen
med sjöfartsnäringens praktiska frågor berövades kommerskollegium.
38 Kimgl. Maj:ts proposition nr 124
Med stöd av det anförda avstyrker kommerskollegium bifall till alternativ
II.
Mot kollegiets majoritet avvikande mening har anförts av t. f.
kommerseråden Borg och Lindstedt samt chefen för kollegiets sjöfartssociala
avdelning, byrådirektören Öbrink. Dessa synes närmast stödja antingen alternativ
II eller ett ännu vidsträcktare alternativ.
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anför, att en sammanslagning
av lotsverket, sjökarteverket samt väg- och vattenbyggnadsverkets hamnorgan,
såsom utredningen påvisat, medför uppenbara fördelar. Då det vidare
torde vara möjligt att anordna sådant samråd beträffande isbrytarverksamheten
mellan kommerskollegium och sjöfartsverket att de näringspolitiska
synpunkterna erhåller erforderligt beaktande, motsätter sig ej länsstyrelsen,
att även isbrytarverksamheten överföres till sjöfartsverket. Länsstyrelsen
tillstyrker därför alternativ I. Samtliga de ärendegrupper, som vid
alternativ II tillkommer genom överflyttning från kommerskollegium, har
däremot ett intimt samband med sjöfartsnäringens ekonomiska förhållanden.
Det skulle därför vara högst olyckligt att flytta bort dessa ärendegrupper
från kollegium till ett övervägande tekniskt betonat verk, som sjöfartsverket
skulle bli. Länsstyrelsen avstyrker därför alternativ II.
Länsstyrelsen i Värmlands län har icke något att erinra mot en sammanslagning
av sjökarteverket och lotsstyrelsen till ett nytt verk. En sådan sammanslagning
är naturlig och ägnad att främja verkens arbete. Utredningen
har även förebragt starka skäl för en utbrytning från väg- och vattenbyggnadsverket
av hamn- och farledsärenden samt en överflyttning av dessa
ärenden till det föreslagna nya sjöfartsverket. Länsstyrelsen understryker
vikten av att i ärenden angående statsbidrag till hamnbyggnader en grundlig
samhällsekonomisk prövning kommer till stånd. Statens isbrytarverksamhet
synes numera, sedan en mångårig erfarenhet vunnits om näringarnas och
folkförsörjningens behov av isbrytarverksamhet och de möjligheter till förlängd
seglationstid denna erbjuder, främst vara en rent nautisk och sjömannamässig
angelägenhet. Det är därför följdriktigt att denna verksamhet
överflyttas till det nya sjöfartsverket. Länsstyrelsen tillstyrker, att ett
sjöfartsverk i enlighet med utredningens alternativ I inrättas.
Länsstyrelsen är mera tveksam om lämpligheten av att, såsom föreslås
i utredningens alternativ II, från kommerskollegium till sjöfartsverket överflytta
alla praktiska förvaltningsuppgifter på sjöfartsområdet. Utredningen
har otvivelaktigt förebragt goda skäl för en sådan överflyttning. Man vinner
en längre gående samordning av de statliga förvaltningsuppgifterna
på sjöfartsområdet än enligt alternativ I, och man kan vinna en del besparingar
i fråga om personaluppsättningen, som icke är möjliga enligt alternativ
II. Kommerskollegium avses emellertid skola behålla uppgiften att
bevaka de frågor som berör sjöfartens ekonomi. Då en stor del av de ärenden,
som föreslås överflyttade till sjöfartsverket, i hög grad påverkar sjöfartens
ekonomi, känner sig länsstyrelsen icke övertygad om att utredningens
förslag i nu förevarande hänseende icke kan komma att äventyra det
Kungl. Maj.ts proposition nr IM
39
näringsekonomiska sambandet mellan sjöfartsnäringen och ^dra närings
grenar. Länsstyrelsen anser därför att utredningens a ernativ II bo bl
föremål för ytterligare överväganden innan slutlig ställning till forslaget
^Sveriges redareförening har icke något att erinra mot att en sådan sammanslagning,
som avses med alternativ I, kommer till stand, därest storre
effektivitet i de skilda förvaltningsuppgifterna därigenom kan ernas.
Sjöfartsnäringens ekonomiska och kommersiella intressen ager, yttra
föreningen vidare, ett omedelbart och påtagligt omband med näringspolitiken
i allmänhet. De ärenden, som berör dessa intressen, bor darfor handha
av det ämbetsverk, som har att tillvarataga handelns och industriens angelagenheter.
Utredningens förslag innebär att från kommerskollegium losrycks
alla praktiska förvaltningsuppgifter på sjöfartsområdet, samtidigt som kollegium
ålägges skyldigheten att bevaka den mångfald av viktiga frågor, so
berör sjöfartens ekonomi. I praktiken skulle dessa uppgifter handhas av e
fåtal tjänstemän i underordnad ställning. En dylik ordning är pa intet satt
tillfredsställande. Sjöfartsnäringen måste påfordra, att for dessa viktiga oc i
arbetskrävande uppgifter finnes en tillräcklig och kompetent tjanstemannastab
i kollegium och att dess intressen inom verket auktoritativt företräd.
av en särskild ledamot i verket.
En mångfald av de ärenden, som skulle ingå i ett nytt verk enligt alteinativ
II, berör omedelbart rederinäringens ekonomiska forhållanden. Det
«äller i främsta rummet frågor, som hänvisats till den juridiska byran,
men i hög grad även spörsmål, som tilldelats socialbyrån och fartygsbyran.
Ärenden angående sjöfartsavgifter, befäl å handelsfartyg, monstringsvasendet,
sjömanslagen, sjöarbetstidslagen, fartygens sjövärdighet och bemanning
samt andra frågor rörande sjöf artssäkerheten ar alla viktiga för sjöfartens
ekonomi. Sjöfartsnäringen måste påfordra, att alla dessa och liknande
spörsmål handlägges under hänsynstagande till de ekonomiska verkningarna
för näringen. Därest alla dessa frågor efter behandling i det nya
verket skulle underställas kommerskollegium för bedömning ur ekonomis
synpunkt, skulle detta uppenbarligen medföra en organisatorisk splittring,
som icke för närvarande är för handen.
Den föreslagna organisationen av det nya verket ger ur sjöfartsnäringens
synpunkt anledning till allvarliga invändningar. Arbetsfördelningen mellan
det nya verket och kommerskollegium är så diffust uppdragen, att man beträffande
ett stort antal ärenden ej kan avgöra, under vilket av de båda
verken de skulle höra hemma. ....
Sveriges varvsindustriförening har i princip intet att erinra mot inrättandet
av ett sjöfartsverk enligt alternativ I under förutsättning att detta medför
större effektivitet i de skilda förvaltningsuppgifterna. Föreningen yttrar
sig ej över förslaget till alternativ II.
Föreningen Sveriges inrikessjöfart har anfört liknande synpunkter. Föieningen
framhåller vidare alt en sammanslagning av fartygsinspektionen och
skeppsmätningsväsendet »icke får krediteras alternativ II», enär en sådan
40
Kungl. Maj.ts proposition nr 12k
sammanslagning kan göras inom kommerskollegiets ram. Inrättandet av
en socialbyrå innebär icke blott en kvalitativ och kvantitativ personalförstärkning
utan även en påtaglig strukturförändring. Då de sociala ärendena
griper över ett mycket stort område och ofta ingår som delfrågor i
större juridiska och tekniska spörsmål är den föreslagna anordningen med
en socialbyrå en försämring jämfört med nu gällande ordning.
Sveriges segelfartygsförening anser icke att större fördelar skulle vinnas
föi sjöfartsnäringen med ett verk av den omfattning, som utredningens
alternativ II avser; alternativ I torde däremot innebära ökad snabbhet i
handläggningen och ett förbilligande av administrationen. Isbrytarverksamheten
bör dock kvarstanna under kommerskollegiets ledning.
Stockholms rederiförening kan för sin del icke finna, att de förbättringar
alternativ II skulle medföra väger tyngre än de därmed förenade nackdelarna.
Föreningen avstyrker därför alternativ II men tillstyrker ett genomförande
av alternativ I, inberäknat överflyttning av isbrytarverksamhetens
ledning till sjöfartsstyrelsen.
Flertalet handelskamrar har tillstyrkt alternativ I men avstyrker alternativ
II. De synes ha befarat, att kommerskollegium, sedan så gott som samtliga
uppgifter av praktisk natur rörande sjöfarten enligt alternativ II flyttats
från kollegium, icke skall få tillgång till lämplig personal för bevakningen
av de näringsekonomiska spörsmålen.
En del av de remissinstanser, som tillstyrkt alternativ I, har dock ifrågasatt
inskränkningar i speciella avseenden av alternativ
I.
Vissa remissinstanser har sålunda hyst tvekan inför förslaget att överflytta
ledningen av isbrytarverksamheten från kommerskollegium till siöfartsstyrelsen.
Yttranden av sådant innehåll har avgivits av bland annat
kommerskollegium, länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, hamnförbundet
och ett flertal handelskamrar. Som skäl härför har åberopats att isbrytarverksamheten
har stor kommersiell betydelse samt att den hittillsvarande
ordningen fungerat väl. Sveriges segelfartygsförening avstyrker,
eftersom en överflyttning av verksamheten icke kan anses medföra några
administrativa eller tekniska fördelar. Marinledningen har i princip intet
att erinra mot att uppgiften överflyttas till sjöfartsverket men anser, att
lsbrytardirektoren bör erhålla en mera fristående ställning och därför vara
direkt underställd generaldirektören.
Utredningens förslag att överflytta vården av isbrytarmaterielen från
marinforvaltmngen till sjöfartsverket har flera remissinstanser behandlat
ingående Flera har kant sig tveksamma och några har avstyrkt utredningens
förslag i detta hänseende.
Marinledningen framhåller sålunda, att marinförvaltningen inhämtat
\ ardefulla erfarenheter om isbrytarmaterielen, vilka icke torde finnas på
annat håll i landet. Den föreslagna fartygsbyrån kommer att sakna både
kvantitativa och kvalitativa förutsättningar att omhänderha det årliga un
-
41
Kungl. Maj.ts proposition nr 12b
derhållet av isbrytarmaterielen, som i de flesta hänseenden skiljei sig från
de övriga fartyg, vilka beröres av fartygsbyråns arbetsuppgifter. Enligt utredningens
förslag skall fartygsbyrån överlämna större nybyggnadsprojekteringar
och konstruktionsarbeten till marinförvaltningen, skeppsvarv m. in.
Marinförvaltningen har emellertid den erfarenheten, att placering av större
sådana arbetsobjekt hos skeppsvarv fordrar en personalkrävande medverkan
även av beställaren i form av beställningsarbeten och kontroll. Då den
föreslagna fartygsbyrån saknar erforderlig personal för sådana arbeten inom
flera branscher torde alla större sådana arbeten — i varje fall i fråga om
isbrytare — komma att överlämnas till marinförvaltningen. Skall emellertid
isbrytarmaterielens underhåll och vård övergå till sjöfartsverket, kommer
marinförvaltningen och möjligen även örlogsvarven att successivt förlora
de nu samlade, mångåriga erfarenheterna härvidlag, d. v. s. grundvalen
för isbrytarnas konstruktion, och därigenom framgent bli ur stand att åtaga
sig dylika uppdrag.
Marinförvaltningen har, trots att begärda personalökningar uteblivit,^ genom
överbelastning av ingenjörspersonalen hittills — ibland dock i väl långsamt
tempo — lyckats genomföra anbefallda uppdrag i fråga om isbrytarmaterielen.
Ämbetsverkets växande och brådskande sjömilitära arbetsuppgifter
gör det dock för framtiden allt svårare att med nuvarande knapphändiga
personalbestånd utan eftersättande av nyssnämnda huvuduppgifter
behålla åliggandena beträffande isbrytarmaterielen.
Den personalökning som för ändamålet skulle erfordras vid sjöfartsverkets
fartygsbyrå är svår att angiva. Såvitt marinledningen kan finna skulle
dock denna byrå, för att helt kunna övertaga marinförvaltningens arbeten
med isbrvtarmaterielen, behöva en ökning i förhållande till utredningens
alternativ I — som redan i och för sig innebär en personalökning av ett
sjöfartsråd i Cp 13 och en byråingenjör i Ce 25 — av uppskattningsvis tre
byråingen i örer och tre tjänstemän eller tillhopa åtta personer.
Då kostnaderna för marinförvaltningens för ändamålet behövliga personalförstärkning
synes bli väsentligt mindre än en nödvändig utbyggnad
av den föreslagna fartygsbyrån, avstyrker marinledningen i effektivitetsoch
besparingssyfte, att frågor rörande projektering, nybyggnad, ombyggnad,
reparation, underhåll och vård av statens isbrytare överföres från marinförvaltningen
till det tänkta sjöfartsverket. I stället bör personalökning
för marinförvaltningen snarast komma till stånd.
Kommerskollegium ifrågasätter för sin del lämpligheten av att marinförvaltningen
fråntages sina hittillsvarande uppgifter med avseende å isbrytarmaterielen.
Med hänsyn bland annat till marinens intresse av isbrytarfartygen under
orostider anser Sveriges segelfartygsförening, att någon ändring i omhänderhavandet
och vården av isbrytarmaterielen ej bör ske. Synpunkter av
liknande art har anförts av handelskammaren i Gävle, Norrbottens och Västerbottens
läns handelskammare samt föreningen Sveriges inrikessjöfart.
42
Kungl. Maj.ts proposition nr 724
Lotsstyrelsen har däremot med särskild motivering biträtt utredningens
förslag i denna del. Styrelsen anser, att isbrytaren Thules tillkomsthistoria
utgör en bekräftelse på riktigheten av 1941 års isbrytarutrednings av lotsstyrelsen
på sin tid biträdda mening, att de till isbrytarverksamheten anslagna
medlen samt anskaffning, underhåll och vård av materielen bör tillkomma
samma statliga organ. Fartygets färdigställande har nämligen avsevärt
fördröjts och tillika dragit höga kostnader.
Lotsstyrelsens erfarenhet av marinens varv är, att de regelmässigt utför
ett kvalitativt gott arbete men att de i allmänhet ej förmår i pris tävla med
de privata varven. Vid större beställningar kan de därtill icke ange bestämd
leveranstid utan gör denna beroende av vad fullgörandet av angelägna militära
beställningar kan medgiva. Någon kontroll över vad som är att hänföra
till militärt angeläget och mindre angeläget blir en civil beställare icke
i tillfälle att utöva. De icke militära arbetsuppgifterna kommer i sådana
fall att få funktion av reservarbeten åt marinens verkstäder.
Lotsstyrelsen anför vidare, att fartygsinspektionen är tillsynsmyndighet
över hela den svenska handelsflottan, i vilken ingår enheter av lika komplicerad
natur som isbrytarfartygen. Det kan därför icke med fog göras gällande,
att den föreslagna fartygsbyrån ej skulle vara lämplig och kvalificerad
att svara för underhåll och vård av den statliga isbrytarmaterielen. Dessa
uPPMifter är för övrigt både i Danmark och i Finland anförtrodda därvarande
chefsmyndighet för fartygsinspektionen. Härtill kommer att — såsom
utredningen framhållit — underhålls- och tillsynsarbeten beträffande isbrytarmaterielen,
vilka måste vara förlagda till sommarhalvåret, låter sig väl
samordna med motsvarande uppgifter beträffande lotsverkets och sjöfartsverkets
fartygsmateriel, vilka uppgifter i betydande omfattning förlägges
till vinterhalvåret.
Slutligen erinrar lotsstyrelsen i detta sammanhang om önskvärdheten av
att en sådan fartygsavdelning organiseras, som rymmer tillräckligt antal
och nöjaktigt avlönade tekniska tjänster med möjligheter till befordran inom
avdelningen. Ur dessa synpunkter innebär det en bestämd vinning att
till en sådan fartygsavdelning överföra även bestyret med anskaffning, underhåll
och vård av statens isbrytarmateriel.
Sistnämnda skäl har även åberopats av de båda förenämnda reservanterna
i sjökarteverkets styrelse.
Vidare har i en del yttranden framhållits, att fartygsbyrån bör handha
vården icke blott av den av utredningen föreslagna flytande materielen utan
aven därutöver annan staten tillhörig fartygsmateriel. Sålunda anser Föreningen
Sveriges mindre varv att även tullverkets båtmateriel borde handhas
av sjöfartsstyrelsens fartygsbyrå. Storleksordning, konstruktion, materiel
och utrustning i övrigt är jämförbara med lotsverkets båtmateriel. Svenska
mekanikers riksförbund framhåller, att fartygsbyrån även bör påföras ansvaret
för väg- och vattenbyggnadsverkets vägfärjor och statens fiskefartyg.
Svenska teknologföreningen ifrågasätter, huruvida icke sjöfartsstyrelsen bör
inträda som service-organ för S.J :s tågfärjor samt för fiskeristyrelsens och
43
Knngl. Maj.ts proposition nr 12b
tullverkets båtmateriel. Även förste fartygsinspektören i Stockholms distrikt
har ansett att fiskeristyrelsens fartyg och väg- och vattenbyggnadsverkets
vägfärjor bör ifrågakomma som ytterligare arbetsobjekt for byran.
Frågan om den jordmagnetiska verksamhetens samhörighet med sjöfaitsverket
har berörts av Svenska teknologföreningen. Föreningen anser, att
denna verksamhet har uppgifter, som går vida utöver vad som sammanhänger
med sjöfarten. Det kan enligt föreningens mening ifrågasattas om
icke den jordmagnetiska avdelningen borde inordnas i rikets allmänna kart
''^Styrelsen
för sjökarteverket har framhållit att tveksamhet vid flera tillfällen
gjort sig gällande om den jordmagnetiska avdelningen lämpligen bör
knytas till ett mera vetenskapligt betonat ämbetsverk. Styrelsen åberopai
vad den i ett Yttrande år 1947 uttalat, nämligen att den jordmagnetiska
avdelningens huvudändamål är att tillhandahålla magnetiska missvismngsuppgifter
till sjökort och seglingsbeskrivningar. Den omständigheten, att sjöfarten
också genom de av sjökarteverket utgivna publikationerna »Svensk
lots» och »Underrättelser för sjöfarande», vilka ständigt är tillhands för
navigören, kan vinna kännedom om arbetsresultaten från jordmagnetiska
avdelningen, talar enligt styrelsens uppfattning för att en överflyttning a-s
avdelningen till annan statlig institution icke utan tvingande skal bör komma
i fråga.
Styrelsen har ytterligare styrkts i sin uppfattning att den jordmagnetiska
avdelningen icke bör fjärmas från sin hittillsvarande nautiska anknytning
med hänsyn till att ledningen av kontrollväsendet, d. v. s. kontrollstationernas
undersökningar av fartygslanteror, kompasser och andra nautiska instrument,
sedermera också anförtrotts den jordmagnetiska aidelningen. Häiigenom
har avdelningens arbetsuppgifter kommit att bliva av mer praktiskfysikalisk
art än tidigare varit fallet.
Utredningens alternativ II tillstyrk es ellei lämnas i
huvudsak utan erinran av arbetsmarknadsstyrelsen, arbetarskyddsstyrelsen,
socialstyrelsen, statskontoret, statens organisationsnämnd, fiskeristyrelsen,
lotstyrelsen, riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap, förste fartygsinspektörerna,
länstyrelserna i Stockholms län, Blekinge län och Norrbottens
län, Föreningen för inre vattenvägar, Föreningen Sveriges mindre varv,
Landsorganisationen i Sverige och Svenska sjöfolksförbundet, S\enska hamnförbundet,
Svenska maskinbefälsförbundet, Svenska mekanisters riksförbund,
Svenska teknologföreningen, Sveriges fartygsbefälsförening, Sveriges
juristförbund och Tjänstemännens centralorganisation. Några av dessa remissinstanser
har, såsom angives i det följande, antytt möjligheten av ett
sjöfartsverk med mer omfattande uppgifter än enligt alternativ II.
Statskontoret ansluter sig helt till utredningens uppfattning, att åtgärder
hör vidtagas för åstadkommande av en bättre samordning och en rationellare
organisation av statens befattning med sjöfartsfrågorna. Statskontoret
anser övervägande skäl tala för att man på en gång genomför en omorganisation
efter de riktlinjer, som uppdragils i alternativ II.
44
Kungl. Maj. ts proposition nr 124
Statens organisationsnämnd yttrar, att utredningen på ett noggrant sätt
synes ha övervägt de olika möjligheterna till samordning och rationalisering
av frågor, som i detta sammanhang varit till bedömande. Ur de synpunkter
nämnden företräder anses det föreslagna alternativ II vara det rationellaste.
Detta alternativ innebär att dubbelarbeten i största möjliga mån elimineras
och att en fullständigare samordning vid handläggning av hithörande frågor
åstadkommes än vad fallet skulle vara om alternativ I genomfördes. Härtill
kommer även den omständigheten, att alternativ II ur kostnadssynpunkt
ställer sig fördelaktigare för statsverket.
Lotsstyrelsen framhåller, att en hard konkurrens ständigt råder om andel
i de medel, som staten fördelar för att tillgodose olika samhällsnyttiga ändamål.
Här har också sjöfarten obestridliga intressen att bevaka. Såväl för
dem som företräder statsmakterna som för sjöfartens utövare bör det vara
ej endast en fördel utan även ett behov att de sjöfartsintressen, som här
anmäler sig, blir samordnade så att deras anspråk kan överblickas. Uppspaltningen
av de verkställande uppgifter för sjöfartens betjänande, som åvilar
staten, på ett alltför stort antal och i flera fall alltför små organisatoriska
enheter leder till att befintliga statliga organ icke är i stånd att med tillbörlig
sakkunskap och auktoritet hävda sjöfartens behov och intressen på
förevarande områden. Intet befintligt organ äger eller kan äga den överblick
over samtliga de avsnitt av sjöfarten och dess behov, varom här är fråga.
Investeringsspörsmålen har fått en allt mer central betydelse inom statshushållningen
och ställer allt högre krav på sakkunskap vid bedömningen.
Att bereda ökade möjligheter till sådan sakkunnig bedömning såvitt angår
de samlade investeringsbehoven för de uppgifter beträffande sjöfarten, som
åvilai det allmänna, utgör ett tungt vägande skäl för det föreslagna sammanförandet
av dessa uppgifter under ett centralt organ. Det kan vidare icke
\ara en lämplig och ändamålsenlig ordning att, såsom för närvarande är
och måste bli fallet, de skilda verksledningar, som företräder olika avsnitt
av vad som är att hänföra till sjöfartens serviceuppgifter, skall vara hänvisade
att utan möjlighet att för egen del företaga en samordning, avvägning
och gi adering av olika anslagsbehovs inbördes angelägenhetsgrad —
inför Kungl. Maj :t tävla om bifall till var sina förslag.
Styrelsen framhåller, att en närmare samordning av sjömätningsväsendet
sa^ ^r" °C^ utPr*ckn*ngsväsendet än som vid nuvarande organisation är
möjlig, synes påkallad. Med nuvarande organisation går det ej att inom
lotsverket utbilda för befälstjänst lämpliga personer. En sammanslagning
av lotsverket och sjökarteverket skulle ge möjlighet till mera allsidig utbildning
och prövning av befälsämnen samt skapa bättre rekryteringsmöjligheter.
Det kan enligt lotsstyrelsens mening icke heller vara en ändamålsenlig
ordning att så likartade arbetsuppgifter som de, vilka åvilar lotsstyrelsens
vatten- och husbyggnadsavdelning samt hamnorganisationen inom väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen, skall utföras inom skilda administrativa enheter.
Lotsstyrelsens nämnda avdelning är av alltför liten omfattning samt har
alltför få befattningshavare med erforderlig teknisk utbildning och alltför
45
Kungl. Maj.ts proposition nr 12b
fåtalig yrkesutbildad arbetarpersonal för att avdelningen skall kunna ansvara
för utförandet i egen regi av byggnadsföretag av den storleksordning
och svårighetsgrad, som ingår i lotsstyrelsens arbetsprogram för den närmare
framtiden. Vid bifall till utredningens förslag ernås ökade möjligheter
till befordran av den tekniska personalen, varigenom rekryteringen skulle
underlättas. Styrelsen tillstyrker vidare, att statens isbrytarverksamhet i
dess helhet övertages av sjöfartsverket, vilket även innebär att ärenden angående
nyanskaffning, underhåll och vård av isbrytarmaterielen skall överflyttas
till sjöfartsstyrelsens fartygsavdelning.
En överflyttning av fartygsinspektionen till sjöfartsverket är enligt lotsstyrelsen
en förutsättning för att vården av den staten tillhöriga fartygsmateriel,
som redan enligt alternativ I tillföres verket, skall kunna handhas på
ett rationellt sätt. Beträffande övriga organ, som enligt alternativ II skall
överflyttas från kommerskollegium till det nya verket, framhåller lotsstyrelsen,
att de — även om de ej kan betecknas som sjöfartens hjälporgan i
egentlig mening — dock ytterst är av betydelse för sjöfartens säkerhet, varför
de på ett naturligt sätt hör hemma inom det föreslagna sjöfartsverket.
Den av utredningen föreslagna gränsdragningen mellan sjöfartsstyrelsens
och kommerskollegiets uppgifter anser styrelsen vara väl avvägd och icke
böra föranleda några svårigheter att upprätthålla i praktiken.
Lotsstyrelsen anser att alternativ I endast utgör en ofullständig lösning av
föreliggande organisationsproblem och tillstyrker därför inrättande av ett
sjöfartsverk enligt alternativ II. Vissa ytterligare personalökningar erfordras
dock. Styrelsen understryker, att jämförelsen mellan nuvarande lönekostnader
och motsvarande kostnader i det nya verket skall ses mot bakgrunden
av att lotsstyrelsens personal ■— särskilt den tekniska personalen
— måste förstärkas i icke obetydlig utsträckning, om sammanslagningen ej
kommer till stånd. Frågan om en omorganisation av den statliga sjöfartsadministrationen
bör över huvud icke göras beroende av huruvida besparingar
på lönestaten siffermässigt kommer att påvisas eller ej. Vid ett bedömande
av det föreliggande organisationsspörsmålet måste i första hand tagas
sikte på de fördelar i stort, som genom organisationen står att vinna beträffande
möjligheten att ägna sjöfartsärendena grundlig och sakkunnig
handläggning, att bevaka sjöfartens intressen och att på mest effektiva sätt
betjäna sjöfarten.
Synpunkter av liknande art har framförts av förut nämnda reservanter i
sjökarteverkets styrelse.
Såsom förut nämnts, har chefen för fartygsinspektionsbyrån, t. f. kommerserådet
Borg, och chefen för sjöfartssociala avdelningen, byrådirektören
Öbrink, anmält mot kommerskollegiets majoritet avvikande meningar.
Borg framhåller att han ur synpunkten av fartygsinspektionens intresse
icke kan godtaga kollegiets uppfattning att en överflyttning av allenast fartygsinspektionen
till det med alternativ I avsedda verket skulle kunna godtagas.
Fartygsinspektionen är i väsentliga delar av sin verksamhet beroende
av ett snabbt fungerande samarbete med sjöfartssociala avdelningen, skepps
-
46
Kungl. Maj.ts proposition nr 12b
mätningsavdelningen och fartygsregistreringssektionen. Därest dessa förvaltningsenheter
skulle placeras inom ett annat ämbetsverk än där fartygsinspeklionen
är placerad, lär den markanta brådskan vid handläggningen av många
ärenden inom fartygsinspektionsbyrån komma att utgöra ett besvärande hinder
för det önskvärda samarbetet. Sjöfartssociala avdelningen lär, i vad avser
nybyggnad och ombyggnad av fartyg, icke kunna undvara ett nästan dagligt
samråd med fartygsinspektionsbyråns tjänstemän för klarläggande av frågor
rörande utformningen av bostäder, arbetsredskap och säkerhetsanordningar
ombord.
De sakkunnigas motivering för tillskapande av ett sjöfartsverk synes enligt
Borg vara i sina grundlinjer fullt riktig. Särskilt anser Borg alternativ II
medföra väsentliga fördelar. Borg tillstyrker för sin del detta alternativ.
Öbrink anser sig icke kunna dela kommerskollegiets mening att enbart
dess fartygsinspektionsbyrå till nöds kan skiljas från kollegium och överflyttas
till sjöfartsverket. Redan då fartygsinspektionen inrättades tillskapades
inom socialstyrelsen en särskild avdelning med uppgift att bevaka de
sociala intressena. Denna avdelning har sedermera överflyttats till kommerskollegium
och utgör nu dess sjöf artssociala avdelning. Fartygsinspektionen
har sedan den inrättades icke undergått någon omorganisation, som kan anses
ha medfört, att den numera skulle vara bättre ägnad att tillgodose sjöfartens
sociala spörsmål. Däremot har dessa frågor under senare år tillmätts
allt större betydelse. Detta har medfört att samråd i frågor av berörd art
numera dagligen förekommer mellan fartygsinspektionsbyrån och sjöfartssociala
avdelningen. Ett brytande av denna ordning betyder en eftersättning
av de sociala momentens bevakande och förorsakar betänkliga förseningar i
den brådskande handläggning, som ofta är erforderlig. De tjänstemän inom
fartygsinspektionen, som besitter praktisk erfarenhet från sjömansyrket, har
ej sådan tjänsteställning och ej heller sådana arbetsuppgifter, att de sociala
frågornas beaktande kan anses tryggat å fartygsinspektionsbyrån eller inom
inspektionen. Även öbrink tillstyrker alternativ II.
Arbetsmarknadsstyrelsen anser det naturligt att i samband med inrättandet
av ett sjöfartsverk frågor rörande sjöfarten i görligaste mån sammanföres i
detta verk. Följaktligen bör verket få den utformning som föreslagits i alternativ
II. Arbetsmarknadsstyrelsens uppgift att medverka till en ur arbetsmarknadssynpunkt
ändamålsenlig planering av investeringarna och att skapa
en reserv av arbetsobjekt mot arbetslöshet underlättas genom inrättande av
ett sjöfartsverk.
Arbetarskyddsstyrelsen anser att en samordning av ifrågavarande ämbetsverk
medför en avsevärd förenklad och förbilligad men samtidigt effektiviserad
organisation för handläggning av en mångfald sjöf artsfrågor. Det av utredningen
förordade alternativ II tillstyrker styrelsen såsom den mest effektiva
organisationen. Den av utredningen berörda frågan om organisation och
förläggning av tillsynen över arbetarskyddet vid arbete ombord å fartyg och
vid stuveriarbete anser sig styrelsen böra yttra sig om först sedan arbetarskyddsutredningens
betänkande och förslag framlagts.
47
Kungl. Maj.ts proposition nr 724
Fiskeristyrelsen anser att stora administrativa och organisatoriska fördelar
skulle vinnas genom tillkomsten av ett verk i enlighet med utredningens alternativ
II.
Länsstyrelserna i Stockholms län, Blekinge län och Norrbottens län tillstyr -ker såsom nämnts alternativ II. Länsstyrelserna anser fördelarna med detta
alternativ vara så stora ur såväl effektivitets- som kostnadssynpunkt, att steget
bör tas fullt ut och detta alternativ genomföras, så att man ej stannar
vid något, som kan betraktas som en halvmesyr. Länsstyrelsen i Norrbottens
län ifrågasätter om icke sjöåklagarens uppgifter borde anförtros riksåklagarämbetet.
Skulle det anses mindre lämpligt att åtalsfrågor i första hand
prövas av detta ämbete, kan sjöåklagaren införlivas med stadsfiskalsorganisationen
i Stockholm.
Föreningen för inre vattenvägar anser, att ett sjöfartsverk enligt alternativ
II med de förstärkningar och med de vidgade befogenheter, som föreningen
föreslår, skulle bli väl rustat att vara det centrala statliga organet för beredning
och handhavande av statens ofrånkomliga uppgifter på detta viktiga
område.
Landsorganisationen i Sverige ansluter sig till de synpunkter, som framförts
i Svenska sjöfolksförbundets yttrande. Detta förbund har särskilt berört
de sociala ärendenas handläggning inom den statliga sjöfartsorganisationen
och har tillstyrkt utredningens alternativ II.
Svenska maskinbefälsförbundet framhåller, att en överföring till sjöfartsverket
av statens isbrytarverksamhet enligt förbundets åsikt medför påtagliga
fördelar. Förbundet har icke något att erinra mot att far tygsinspektionens
tekniska expertis utnyttjas för sjöfartsverkets egna fartyg och flytande
materiel i övrigt, men betonar att det merarbete, som härigenom uppstår för
inspektionens tjänstemän, icke får föranleda att fartygsinspektionens egentliga
arbetsuppgift eftersättes.
Svenska mekanisters riksförbund finner sakliga skäl föreligga för ett genomförande
av alternativ II. Då skeppsmätningsverksamheten mycket nära
ansluter till fartygsinspektionsverksamheten är det helt naturligt att även
skeppsmätningen överföres till sjöfartsverket, i all synnerhet som därvid ett
bättre utnyttjande av sakkunnig och kvalificerad personal ernås. I fråga om
arbetarskyddet ombord framhåller förbundet, att det är naturligt att fartygsinspektionen
skall handha översynen över alla ombord varande anordningar.
Svenska teknologföreningen framhåller, alt man från början bör organisera
verket så, att samtliga till sjöfarten hörande tekniska frågor kan handläggas
där med samlad sakkunskap. Föreningen skulle med tillfredsställelse hälsa
tillkomsten av ett sjöfartsverk i stort sett uppbyggt så, som utredningen föreslagit
i alternativ II. Föreningen anser en kompletterande undersökning av
personalbehovet nödvändig; en ytterligare utvidgning av personalramen synes
erforderlig. Även med hänsyn härtill kommer dock ett sjöfartsverk att innebära
icke endast en rationell arbetsform utan även en besparing. Verket bör
nämligen rätteligen jämföras med de förhållanden, som skulle råda, om det
nuvarande provisoriet — särskilt beträffande loisstyrelsens ingenjörspersonal
48
Kungl. Maj:ts proposition nr 124
— hade ersatts med organisationer utbyggda för att på ett ekonomiskt sätt
kunna lösa dem redan förelagda uppgifter.
Flera remissinstanser, som tillstyrkt alternativ II, har anfört särskilda
synpunkter på handläggningen av frågor av närings- och samhällsekonomisk
art. De nämnda frågornas betydelse med avseende
på hamnväsendet synes i första hand ha beaktats. En del av remissinstanserna
har i sammanhanget ifrågasatt eller uttalat sig för att sjöfartsstyrelsen
anförtros flera uppgifter än vad utredningen i alternativ II avsett.
Svenska hamnförbundet erinrar om att 1944 års hamnutredning på sin
tid föreslog, att en viss skärpning borde äga rum vid granskningen av statsbidragsfrågor
avseende hamnar. Förbundet framhåller, att det vill synas
som om sjöf artsorganisationsutredningen ville hålla möjligheten öppen
för en skärpt statlig granskning även i andra fall. Förbundet understryker
i anslutning härtill, att behandlingen av hamnbyggnadsfrågor, där problem
av interkommunal natur uppkommer, lämpligast och i överensstämmelse
med den kommunala särarten sker i första hand hos det kommunala samarbetsorganet
på detta område, Svenska hamnförbundet, och i andra hand
hos statlig myndighet.
Det ur hamnförbundets synpunkt betydelsefulla i den föreslagna organisationen
är, att man funnit sig böra skilja mellan den tekniska sidan av
hamnbyggnadsfrågorna, som förlagts till sjöf artsstyrelsens byggnadsbyrå,
och den ekonomiska — företags- och samhällsekonomiska samt näringspolitiska
— vilken avses ligga hos kommerskollegium.
Behovsprövningen skiljes sålunda från prövningen av olika tekniska alternativ.
Om av olika skäl en sjöf artsstyrelse bör komma till stånd, finner
förbundet det naturligt att hit hänföra lotsverket och sjökar teverket. Det
kan också synas givet att dit även bör överflyttas väg- och vattenbyggnadsverkets
hamnorgan. Man frågar sig emellertid då, framhåller förbundet,
om icke även kommerskollegiets befattning med hamnbyggnadsfrågor —
yttranden i statsbidrags- och lånefrågor ur behovssynpunkt — borde överflyttas
till sjöfartsstyrelsen.
Såsom utredningen ansett är det emellertid ett starkt samband mellan sjöfarten
och landets övriga näringar. Det synes därför naturligt att ärenden rörande
den kommersiella sidan av sjöfarten alltjämt bibehålies inom kollegium
såsom handelns, industriens, bergshanteringens och sjöfartens samt jämväl
hamnarnas ämbetsverk. Behovsgranskningen av hamnbyggnadsfrågor och
lånefrågor skulle då kvarligga hos kommerskollegium. I detta sammanhang
framhåller hamnförbundet, att hamn- och farledstaxefrågor organisatoriskt
bör ligga hos samma myndighet som verkställer behovsprövningen av hamnoch
farledsbyggnadsfrågor, eftersom ekonomien är avgörande för båda slagen
av ärenden.
Arbetsmarknadsstyrelsen konstaterar, att flertalet frågor, som rör samhälleliga
investeringar inom sjöfartens område, enligt förslaget kommer att
handläggas inom sjöfartsverket. Arbetsmarknadsstyrelsens uppgift att med
-
49
Kungl. Maj.ts proposition nr 12''t
verka till eu ur arbetsmarknadssynpunkt ändamålsenlig planering av investeringarna
och att skapa en reserv av arbetsobjekt som beredskap mot
arbetslöshet underlättas på sjöfartens område genom inrättande av ett sjöfartsverk.
Arbetsmarknadsstyrelsen understryker vad utredningen framhållit
om att ett intimt samarbete i hamn- och farledsärenden mellan det
föreslagna verket och arbetsmarknadsstyrelsens lokaliseringsbyrå är synnerligen
angeläget. Hamnfrågorna har en vital betydelse för näringslivets
utveckling icke blott för den direkt berörda orten utan även för dess omland.
Det är därför nödvändigt, att lokaliseringsorganet får möjlighet att
göra sina synpunkter gällande vid ifrågavarande ärendens behandling.
Svenska teknologföreningen anser, alt hamnlåneärenden, varvid inga
statliga medel sökes till byggnadsföretaget, endast bör underkastas en rent
finansiell prövning, närmast gällande vederbörande låntagare. Föreningen
anser det synnerligen angeläget, att den kommunala självbestämmanderätten
icke beskäres.
Statens organisationsnämnd understryker att remissförfarandet mellan
sjöfartsstyrelsen, kommerskollegium och fiskeristyrelsen i dessa ärenden ej
får göras för tungrott. Inrättandet av ett samarbetsorgan bör övervägas.
Länsstyrelsen i Blekinge län anför att fiskehamnarna numera ofta tjänar
även transport- och turistväsendet. Den samhällsekonomiska och näringspolitiska
bedömningen av behovet av fiskehamnar bör därför — liksom
andra hamnar — åvila kommerskollegium och ej fiskeristyrelsen. Länsstyrelsen
i Norrbottens län ifrågasätter också om icke denna uppgift bör handhas
av kommerskollegium i stället för fiskeristyrelsen.
Lotsstyrelsen ställer sig ej avvisande till tanken på att till sjöfartsverket
även överföra de sjöf artsfrågor, som enligt utredningen anses skola handläggas
i kommerskollegium. Dessa ärendegrupper torde i regel avse sådana
frågor, där kollegium har att yttra sig i egenskap av remissinstans. Det ankommer
sålunda på den myndighet, som beslutar remissen, att bestämma
vilket eller vilka organ som skall höras. I den mån den remitterande myndigheten
finner anledning förmoda, att i visst ärende sakkunskap finnes att
tillgå i kommerskollegium eller i sjöf artsstyrelsen torde — oavsett huru
ärendegrupperna enligt instruktionerna fördelats mellan dessa ämbetsverk
— den remitterande instansen komma att genom remiss bereda sig tillfälle
få del av sådan sakkunskap. Lotsstyrelsen tror därför, att den enligt alternativ
II föreslagna avgränsningen från sjöfartsstyrelsen av vissa sjöfartsfrågor,
företrädesvis sådana av ekonomisk natur, i stort sett saknar praktisk
betydelse.
Med hänsyn till att den samhällsekonomiska samt närings- och transportpolitiska
behovsprövningen av förslag till byggande av handelshamnar och
farleder skall verkställas icke enbart ur sjöfartsnäringens synpunkt utan
jämväl med hänsyn till övriga näringars intressen, synes viss tvekan kunna
råda om lämpligheten att förlägga denna prövning till sjöfartsstyrelsen.
Hamntaxeärcndcna, i vilka kollegium är beslutande myndighet, synes böra
handläggas av samma myndighet, som får sig anförtrodd nyssnämnda liamn
1
Biliang till riksdagens protokoll /95.5. 1 samt. Nr 121
50
Kungl. Maj:ts proposition nr 12''i
ärenden. Jämväl i ärenden angående skeppsklarerarinstitutionen har kollegium
självständig beslutanderätt. Dessa senare ärenden är emellertid i detta
sammanhang av underordnad betydelse. Vad beträffar sjöfartsstatistiken
har som skäl mot att överflytta densamma till sjöf artsstyrelsen framhållits,
att detta skulle medföra en icke önskvärd splittring av de näringsstatistiska
arbetsuppgifterna. Ehuru styrelsen icke vill frånkänna dessa skäl viss betydelse,
anser sig styrelsen dock böra ifrågasätta, huruvida icke jämväl sjöfartsstatistiken,
därest de ekonomiska frågorna i övrigt rörande sjöfarten
kommer att tillföras sjöfartsstyrelsen, bör ankomma på detta verk.
T. f. kommerserådet Lindstedt anför i sitt särskilda yttrande, att de med
sjöfarten sammanhängande näringspolitiska spörsmålen ej gärna kan bedömas
utan en ingående beröring med de praktiska förvaltningsuppgifterna.
Han kan därför i likhet med majoriteten i kollegium ej biträda alternativ II,
eftersom detta alternativ innebär att huvudparten av nämnda uppgifter skulle
förläggas till det nya verket, medan i stort sett endast den näringspolitiska
prövningen skulle kvarbli hos kollegium. Enligt Lindstedt är det emellertid
icke ovillkorligen nödvändigt att kollegium bibehålies vid denna uppgift,
utan även den skulle kunna anförtros åt ett för hela sjöfarten gemensamt
ämbetsverk. Olägenheten därmed är att det nuvarande sambandet mellan
sjöfarten och andra viktiga näringsgrenar såtillvida skulle brytas, som kollegium
i fortsättningen skulle få svårare att överblicka de olika näringsgrenarnas
inbördes sammanhang i ekonomiskt avseende.
Denna olägenhet synes dock icke så betydande som utredningen och kollegiets
majoritet velat göra gällande. Sålunda kan erinras om att det icke
ansetts erforderligt att uppdraga åt kollegium att följa utvecklingen av en
för landet och dess näringsliv så viktig näringsgren som jordbruket och dess
binäring fisket. Vidare bör den samhällsekonomiska bedömning varom här
är fråga kunna ske omedelbart i handelsdepartementet, som är högsta centrala
myndighet på näringslivets område. I allt fall väger denna olägenhet
lättare än de fördelar som måste vara förbundna med att skapa ett särskilt
ämbetsverk för sjöfarten.
Handelskammaren i Karlstad understryker behovet av att en verklig företagsekonomisk
och samhällsekonomisk prövning av ärenden angående
statsbidrag till hamnbyggnader kommer till stånd. Handelskammaren föreslår,
att inom sjöfartsstyrelsen inrättas en ekonomisk byrå för dessa uppgifter.
En sådan organisation skulle ha den fördelen, att den ekonomiska
granskningen kom till stånd redan på ett tidigt stadium, varigenom en del
arbete med teknisk granskning av förslag, som ur ekonomisk synpunkt är
orealistiska, kunde undvikas. Samråd mellan ekonomisk och teknisk sakkunskap
kunde kontinuerligt ordnas på ett smidigt sätt.
Föreningen för inre vattenvägar delar icke utredningens uppfattning att
den transportpolitiska behovsprövningen vid statsbidragsärenden skall förläggas
till kommerskollegium. Enligt föreningens åsikt bör det nya verket
självfallet vara huvudansvarigt för transportpolitisk prövning ur sjöf artssynpunkt
även i sådana ärenden. Ärenden angående hamn- och kanaltaxor,
51
Kungl. Maj.ts proposition nr 12 h
hamnordningar samt kanalreglementen bör även handläggas inom sjöfartsverket,
vilket bör vara det för vattenvägar och hamnar närmast ansvariga
ämbetsverket.
Föreningen ser dock ingen större olägenhet i att dessa ärenden fortfarande
handlägges inom kollegium, dock under den bestämda förutsättningen
att detta verk utvecklas till ett centralt organ för handläggning ur samhällsekonomisk
och näringspolitisk synpunkt av transportpolitiska frågor beträffande
såväl järnvägs- och landsvägstrafik som sjöfart och luftfart.
Föreningen finner det beklagligt, att utredningens direktiv begränsats så,
att sjöfartsverket ej kunnat förses med resurser för att möjliggöra en bedömning
på längre sikt av de större, principiella frågorna, såsom Östersjöns
tillfartsleder, infartslederna till vissa större hamnar etc. Liksom planering
och behovsprövning beträffande järnvägar, landvägar och luftvägar äger
rum inom resp. verk, så bör detta för vattenvägarnas och hamnarnas del
ske inom det föreslagna sjöfartsverket.
Sveriges fartijgsbefälsförening uttalar, att det förefaller sannolikt att ett
ämbetsverk för sjöfartens vidkommande genom en sådan begränsning av
dess förvaltningsuppgifter, som utredningen föreslagit, icke får den centrala
roll för främjande av sjöfartsnäringens angelägenheter som fallet blir,
om verket också har att bevaka de kommersiella frågorna. Huruvida ett
eventuellt sjöfartsverk bör anförtros även frågor, som sammanhänger med
sjöfartens ekonomiska förhållanden, torde få bli beroende av en framtida
prövning.
Avdelningen för väg- och vattenbyggnadskonst inom teknologföreningen
framhåller, att det för en allsidig teknisk-ekonomisk bedömning av kanaloch
hamnproblemen inom verket måste vara en avgjord fördel att inte bara
kostnadssidan utan även intäktssidan — representerad bl. a. av taxeärendena
_ lian bil föremål för ett ingående studium. Om icke intäkterna beaktas,
kan verket löpa risk hamna i ensidigt byggnadstekniska bedömanden; å andra
sidan skulle taxeärendenas kvarblivande i kommerskollegium utan den
direkta kontakten med kostnadssidan innebära risk för ensidig fiskalisk
handläggning till nackdel för en ändamålsenlig transportplanering. Avdelningen
föreslår därför att icke blott statsbidragsärenden utan även taxeärenden
hänföres till det nya verket, som bör ges erforderlig kapacitet härför.
Utredningen har framhållit, alt de sjöfartsfrågor, som för närvarande
handlägges inom statens handels- och industrikommission, bör överflyttas
från kommissionen till kommerskollegium.
Statens handels- och industrikommission betraktar det som en naturlig
utvecklingslinje att — medan kommissionens arbetsuppgifter av krisbetonad
art kommer att försvinna — de arbetsuppgifter, vilka kan antagas vara
av mera varaktig natur, kommer alt överflyttas på ordinarie statsorgan. I och
för sig skulle kommissionen därför ej ha något att erinra mot en avveckling
av dess nuvarande befattning med ärenden berörande sjöfarten. Emellertid
tar uppgifterna på sjöfartsområdet föga tid i anspråk, och en överflyttning
52 Kungl. Maj:ts proposition nr 12i
av dem till kommerskollegium kan ur denna synpunkt icke lia någon organisatorisk
betydelse.
Handläggningen av licens- och andra tillståndsärenden synes icke heller
ha sådan allmän räckvidd, att en överflyttning av dem till kommerskollegium
skulle inverka på kollegiets möjligheter att bevaka sjöfartens kommersiella
frågor och näringens ekonomiska förhållanden. Härtill kommer,
att det knappast kan vara att förorda, att uppgifter av krisbetonad art —
vilka bör förutsättas komma att försvinna -— överflyttas på kommerskollegium.
Som en avgörande invändning mot den ifrågasatta anordningen kan
slutligen anföras, att det icke synes praktiskt lämpligt att från handels- och
industrikommissionens licensgivande verksamhet föra bort ett enstaka detalj
område för att lägga det på en annan institution. Detta senare gäller också
redovisningen av sjöfartsfrågor i samband med förberedelserna för handelsförhandlingar.
Om man sålunda av angivna skäl måste ställa sig betänksam mot att från
kommissionen rycka loss vissa detalj områden ingående i större komplex av
ärenden, kan det däremot, i anslutning till den ovan skisserade utvecklingen,
diskuteras i vad mån den ena eller andra grenen av kommissionens verksamhet
med fördel skulle kunna överflyttas till kommerskollegium.
Frågan om sjö fartsstyrelsens förläggning och lokalfrågor
har berörts i några yttranden.
Byggnadsstyrelsen framhåller sålunda att vinsterna av den föreslagna
samordningen icke helt kan tillgodogöras med mindre än att en samlad förläggning
av de olika organen kan åstadkommas. Byggnadsstyrelsen föreslår,
att plats reserveras för sjöfartsstyrelsens lokaler i den av byggnadsstyrelsen
i annat sammanhang föreslagna ämbetsbyggnaden vid Karlaplan i Stockholm.
Om sjöfartsstyrelsen organiseras, innan denna byggnad uppföres, kan
enligt de undersökningar, som byggnadsstyrelsen utfört i de gamla s. k.
bankohusen, där bland annat lotsstyrelsen för närvarande har lokaler, en
tjänsterumsyta frigöras, som täcker sjöfartsstyrelsens samtliga behov enligt
det större alternativet utöver sjökartebyrån.
Kommerskollegium anser lokalfrågan ha avgörande betydelse för förverkligande
av utredningens förslag enligt såväl alternativ I som alternativ II.
De organisatoriska vinster, som åsyftats med förslaget, torde vara avhängiga
av att lokalförhållandena tillåter en omedelbar kontakt mellan det tilltänkta
verkets sammanförda delar. Därför måste det nya verkets byråer och avdelningar
inhysas under samma tak. Den föreslagna omorganisationen bör icke
till någon del genomföras förrän en gemensam ämbetsbyggnad kan ställas
till verkets förfogande. Styrelsen för sjökarieverket och Stockholms rederiförening
har framlagt liknande synpunkter på lokalfrågan.
Lotsstyrelsen finner det angeläget, att frågan om inrättande av ett sjöfartsverk
icke skjutes på framtiden utan att den nya organisationen genomföres
utan uppskov, även om någon lämplig byggnad, som kan inrymma
hela styrelsen, ej f. n. står till buds. En provisorisk lösning bör kunna er
-
53
Kungl. Maj:ts proposition nr 12i
hållas genom att förlägga det nya ämbetsverket med undantag av sjökartebyrån
till norra och södra bankohusen vid Järntorget i Stockholm. Under
en övergångstid, intill dess lämplig ämbetsbyggnad rymmande sjöfartsstyrelsen
i dess helhet anskaffas, kan sjökartebyrån utan större olägenhet vara
förlagd till sjökar teverkets nuvarande byggnad å Skeppsholmen.
Synpunkter av liknande art har framförts från förut nämnda reservanter
i sjökarteverkets styrelse.
Arbetsmarknadsstyrelsen föreslår, att lokaliseringsfrågan blir föremål för
en förutsättningslös undersökning, varvid även andra lokaliseringsmöjligheter
än Stockholm bör övervägas.
Departementschefen
Sedan lång tid tillbaka har en rad skiftande uppgifter på sjöfartens område
ombesörjts av samhällets organ. Dessa uppgifter är fördelade på ett
flertal olika myndigheter. Sålunda svarar sjökarteverket för sjömätning och
utarbetande av sjökort, lotsverket för fyrbelysning och utprickning av farleder
samt för lotsningstjänsten, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen för anläggning
av vissa hamnar och farleder samt kommerskollegium bl. a. för
fartygsinspektion och skeppsmätning, vissa sociala, juridiska och ekonomiska
frågor, sjöbefälsskolor och sjömanshus samt — gemensamt med marinförvaltningen
— för isbrytartjänsten. De nu nämnda myndigheterna ornhänderhar
den alldeles övervägande delen av de uppgifter på sjöfartens område
som åvilar staten. Härutöver handlägges vissa speciella frågor av
andra myndigheter, såsom konsulaten, handels- och industrikommissionen,
valutakontoret och handelsflottans pensionsanstalt.
År 1950 tillkallades sakkunniga för att utreda frågan om den statliga förvaltningsorganisationen
på sjöfartens område. Utredningens uppdrag, vilket
år 1953 i viss mån utvidgades, avsåg enligt de slutgiltiga direktiven väsentligen
att pröva möjligheterna att organisatoriskt och administrativt samordna
hela den statliga verksamhet på sjöfartens område, som nu ankommer
på olika centrala verk och likartade organ. Utredningen har i juli 1954
avgivit ett betänkande om inrättande av ett sjöfartsverk. I betänkandet har
till en början konstaterats, att en tillräckligt effektiv samordning icke kan
åstadkommas annorledes än genom en mer eller mindre omfattande sammanslagning
av olika organisatoriska enheter. Utredningen har framlagt
två alternativa organisationsförslag. Alternativ I innebär att de sjöfartens
hjälporgan, som svarar för sjövägarna och framkomstmöjligheterna till
sjöss, sammanslås till ett verk, vilket skulle omfatta sjökarteverket, lotsverket,
väg- och vattenbyggnadsverket, i vad detta handhar hamn- och farledsanläggningar,
samt isbrytarverksamheten. Ett sjöfartsverk enligt alternativ
II skulle, utöver de uppgifter som ingår i alternativ I, även överta
flertalet av de förvaltningsuppgifter på sjöfartens område, som kommerskollegium
nu handhar. Härvid skulle sålunda till sjöfartsverket överföras
fartygsinspektionen, skeppsmätningsväsendet, sjöåklagarväsendet, fartygs
-
54
Kungl. Maj:ts proposition nr 124-
registreringen, sjöfartssociala frågor samt vissa andra, huvudsakligen juridiska
sjöfartsfrågor. Däremot skulle sjöfartens kommersiella frågor och
spörsmålen om sjöfartsnäringens ekonomiska förhållanden bevakas inom
kommerskollegium. Utredningens förslag innebär med avseende på de årliga
kostnaderna för personalorganisationen att en besparing uppnås, jämfört
med nuvarande organisation. Denna besparing är större vid alternativ
II än vid alternativ I och överstiger i det förstnämnda fallet 200 000 kronor.
Generellt förklarar utredningen, att den finner alternativ II vara förbundet
med så väsentliga fördelar att den vill förorda detta alternativ.
I de yttranden som avgivits över utredningens betänkande har med få
undantag den uppfattningen hävdats, att man bör söka undanröja den nuvarande
splittringen av de statliga sjöfartsorganen och att skapa en mera
rationell organisation. Några remissinstanser, huvudsakligen statliga myndigheter,
gör icke något uttryckligt val mellan de två alternativ, som framlagts
av utredningen. Till alternativ I ansluter sig, med vissa förbehåll,
kommerskollegiets majoritet och Sveriges redareförening, vidare flertalet
handelskammare och företagarorganisationer samt några få statliga myndigheter.
Alternativ II har tillstyrkts av lotsstyrelsen och en rad statliga
myndigheter, av de anställdas organisationer och några tekniska sammanslutningar.
En särskild grupp utgör slutligen några remissutlåtanden, där
man förordat en utvidgning av alternativ II i så måtto att alla sjöfartsärenden
i kommerskollegium överföres till det nya verket.
För egen del vill jag till en början uttala, att jag har funnit det klart
ådagalagt både av utredningen och i en rad remissyttranden, att ett behov
att samordna de statliga sjöfartsorganen föreligger. Det kan inte med framgång
bestridas, att den mycket starka splittring, som nu förekommer med
avseende å sjöfartsärendenas handläggning och som exemplifierats även
av tidigare utredningar, t. ex. 1944 års hamnutredning i vad angår hamnärendena,
hindrar en önskvärd överblick och minskar möjligheterna att
sammanhålla besläktade ärenden. Det måste vidare av lätt insedda skäl bli
svårt att sörja för planmässighet och kontinuitet vid ställningstagandet till
sjöfartens angelägenheter, så länge ärendegrupperna är uppdelade på så
många organ, bl. a. fyra olika centrala ämbetsverk.
Vad sedan angår den lösning, som bör väljas till vinnande av en bättre
tingens ordning, vill jag här först allmänt ta ståndpunkt till utredningens
båda huvudförslag och ämnar därefter återkomma till olika detaljspörsmål.
Beträffande utredningens alternativ I må till en början framhållas, att förslaget
att sammanföra lotsverket och sjökarteverket ter sig välmotiverat.
Det är helt naturligt, att sjömätning och kartering av farleder föres samman
med den direkta dirigering genom farlederna, som lotsverket svarar
för. Det synes vidare ändamålsenligt att denna verksamhet samordnas med
anläggandet av hamnar och farleder. För väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
utgör hamn- och farledsanläggningar en förhållandevis liten del av verkets
arbete, som ligger vid sidan av den egentliga verksamheten. Samtidigt bör
beaktas, att lotsstyrelsens anläggningsarbeten visserligen kan väntas växa i
Kungl. Maj.ts proposition nr 12i
55
omfattning men ändock för närvarande har så förhållandevis blygsam omfattning
att eu rationell arbetsdrift och rekrytering försvaras. Genom att
hamnbyråns och lotsstyrelsens byggnadsuppgifter, som till stor del ar av
likartad eller besläktad karaktär, slås samman, åstadkommes en mera slagkraftig
arbetsenhet. Den berörda byggnadsverksamheten far genom den
gemensamma organisationen ett bättre personellt undetlag; -krytering av
kvalificerade tekniker kan då ske lättare än i skilda mindre enheter Enligt
alternativ I skall vidare isbrytningen överföras till det föreslagna nya veiket
Även detta synes ha starkt fog för sig, eftersom isbrytmngsverksamheten
i likhet med sjömätning och lotsning avser framkomstmojbgheterna
till sjöss och sålunda i huvudsak är av teknisk-nautisk karaktar. Den ko -takt med företrädare för näringslivet, som kan erfordras för isbrytarledningen,
bevaras genom att isbrytarnämnden överföres till sJofartsve^ flvt
Alternativ II innebär, som förut nämnts, att ytterligare en rad frågor flyttas
till det nya verket, nämligen de tekniska, juridiska och sociala sj of artsärenden,
som nu handläggs i kommerskollegmm Däremot skull> enlig
redningen de ekonomiska frågorna stanna inom kollegium. D^ knbk som
anförts mot alternativ II främst av kommerskollegiets majoritet och reda
organisationerna, innebär i korthet följande. Några olagenheter bär ej påvisats,
som borde föranleda att man flyttade hithörande frågor från kommerskollegium.
Dessa ärenden har ofta nog nära samband med de ekonomiska
frågorna, som enligt utredningen skulle kvarbliva hos *oll®P"“*
bör därför primärt behandlas av det verk, som bär ansvaret för sjöfartens
ekonomiska spörsmål. Om de tekniska och sociala arendena flyttas>^-faller en väsentlig del av det praktiska material, som erfordras för att
kommerskollegium skall kunna ta ställning till sjöfartens ekonomiska angelägenheter.
Följden härav skulle bli dubbelarbete och gransdragningen
mellan de båda verkens uppgifter skulle bil oklar. Om befattmngen me
sjöfartsnäringens praktiska frågor berövades kommerskollegium, skulle verket
vidare i viss mån mista underlaget för sin uppgift att som statens centrala
verk följa utvecklingen av olika näringsgrenar och beakta deras inbördes
samband. . „ ... , .
Vad först angår synpunkten att det ej påvisats nagra olagenhetei av att
låta de ifrågavarande tekniska, sociala och juridiska sjofartsfragorna kvarbliva
i kommerskollegium, må först erinras, att det knappast rader delade
meningar om att man bör söka så långt möjligt undanröja den nu rådande
splittringen av sjöfartsärendenas handläggning. Den riktiga frågeställningen
synes då bliva, huruvida berörda ärendegrupper exempelvis far ygsinspektionsärendena,
skeppsmätningsfrågorna, de sjöfartssociala spörsmålen
— har ett närmare sammanhang med övriga sjofartsfrågor, nu hemmahörande
hos lotsverket, sjökarteverket eller hamnhy rån men avsedda a
sammanföras i det nya verket, än med kommerskollegiets andra ämnesområden.
Det synes mig icke råda tvivel om att de omstridda arendegrupperna
har det starkaste sakliga sammanhanget med de angelagenheter, som
56
Kungl. Maj:ts proposition nr 121
utan egentlig meningsskiljaktighet redan enligt alternativ I ansetts böra
foras till sjöfartsverket. I princip synes därför starka skäl tala för en överföring
av de tekniska, sociala och juridiska sjöfartsfrågorna, och denna
torde alltså bora komma till stånd, såframt ej speciella praktiska olägenheter
kan tänkas förenade med en sådan lösning.
Praktiska betänkligheter av antydd art har av kommerskollegiets majoritet
och redareföreningen ansetts föreligga i så måtto, att kommerskollegium
ju aven enligt alternativ II skulle behålla en del ekonomiska sjöfartsärenden
och att dessas riktiga bedömande skulle försvåras om kollegiet ej hade
den praktiska erfarenhetsgrund, som sysslandet med andra sjöfartsärenden
kan innebära. Denna invändning torde icke kunna frånkännas ett visst fog.
För att råda hot härför föreligger uppenbarligen två möjligheter, antingen åt t
valja utredningens alternativ I eller att — som några remissinstanser föreslagit
ta steget fullt ut och från kommerskollegium till det nya verket
överföra samtliga sjöfartsfrågor, sålunda även de ekonomiska. För den senare
lösningen talar enligt min mening starka skäl. Till en början måste det
anses ytterst önskvärt att det verk, som skall svara för anläggning och kontinuerlig
tillsyn av farleder och hamnar, också får resurser att bedöma
belioad av hamnar och farleder och deras förläggning. Detta kan icke gärna
ske utan att verket har god kännedom om sjöfartens allmänna utveckling
och sjöfartsnäringens ekonomiska läge. Det ter sig därför välmotiverat, att
det verk, som skall planera och genomföra den ständigt fortgående utbyggnaden
av olika serviceanordningar till sjöfartens fromma, också sysslar med
sjöfartsnäringens ekonomiska angelägenheter. Denna mening vinner f. ö.
ett visst stod i kollegiernajoritetens bestämda uttalande, att det icke är möjligt
att, såsom utredningen tänkt sig, flytta flertalet med sjöfartsfrågor sysseJsatta
tjänstemän från ämbetsverket och låta 3—4 tjänstemän kvarstanna
tor att handlagga ekonomiska sjöfartsfrågor. Kommerskollegium skulle efter
en sadan åderlåtning icke vara i stånd att tillfredsställande sköta de här avse
da uppgifterna. År detta, som jag är benägen antaga, riktigt, synes det
emellertid samtidigt innebära, att om det övervägande flertalet befattningshavare
på kollegiets sjöfartsavdelning flyttar till ett annat verk, så får detta
verk darmed goda förutsättningar att svara för kollegiets nuvarande sjöfarts
Till
stöd for tanken att överföra också de ekonomiska sjöfartsfrågorna till
det nya verket må vidare erinras att det av företrädare för sjöfartens organisationer
ofta framhållits, att staten ägnar alltför litet intresse åt sjöfartens
problem Bland dem som avgivit yttrande över betänkandet har bl. a. farygsbefalsforenmgen
menat, att sjöfartsnäringen genom splittringen av sjör
t sfrågor på skilda statsorgan kommit att intaga en i förhållande till sin
a ning undanskymd plats. Enligt min mening bör tillskapandet av ett sjö
£aTiöttT
har bef0f..nhet att mi behandling uppta i stort sett alla väsentlga
sjofaitsfragor, innebara en klar förbättring i nu berörda hänseende över
enThsidfJt ?Ct ^ 6,1 VinSt 3tt äVCn kompbcerade sjöf artsproblem kan få
en allsidig belysning inom ett och samma verk, som har tillgång till både
57
Kungl. Maj:ts proposition nr 12b
teknisk, nautisk, ekonomisk, juridisk och social sakkunskap. Även ur rent
praktisk synpunkt bör det kunna innebära en viss lättnad för redare, sjofolk
och andra till sjöfartsnäringen anknutna kategorier att ej behöva vända
sig till flera olika ämbetsverk utan kunna ta upp skiftande frågor med
en enda myndighet.
Det har slutligen hävdats, att det skulle vara en mycket beaktansvärd fordel
både för kommerskollegium såsom ekonomiskt verk och för sjöfarten, att
sjöfartsfrågorna stannade inom kollegium och där behandlades i sammanhang
med andra näringar, icke minst handeln. Redarorganisationerna och
handelskamrarna har särskilt understrukit det värde, som anses ligga i kommerskollegiets
samlade bevakning av skilda näringars ekonomiska problem.
I anledning härav bör emellertid till en början framhallas, att pa de betydelsefulla
områdena jordbruk, skogsbruk och transportväsen till lands det allmännas
uppgifter i huvudsak åvilar andra statliga myndigheter än kommerskollegium.
Tyngdpunkten i fråga om kollegiets bevakning av handelns och
industriens ekonomiska frågor ligger nu, frånsett kollegiets statistiska byrå,
rent praktiskt på den monopol- och kartellövervakning, som verkets monopolutredningsbyrå
svarar för, samt ärenden avseende bergsbruket och elkraftområdet.
Det kan näppeligen med fog göras gällande, att sjöfartsfrågorna
vinner något väsentligt på att behandlas i nära sammanhang med
sistnämnda frågor. En överflyttning av de ekonomiskt-kommersiella sjöfartsärendena
till det nya verket utgör givetvis inget hinder för att kollegiets
allmänna sakkunskap även i fortsättningen utnyttjas i den formen, att verkets
uppfattning i viktigare sjöfartsekonomiska frågor inhämtas genom vanligt
remissförfarande. Det kan helt visst tänkas önskvärt att stärka den ei1’arenhetsbas,
som praktiska näringspolitiska förvaltnings- och utredningsuppgifter
utgör för kommerskollegium, och härvidlag ligger det nära till
hands också ur allmän rationaliseringssynpunkt att överväga, huruvida ej
en del av det arbete, som nu bedrives inom handels- och industrikommissionen
och som kan anses vara av mera permanent art, överflyttas till kollegium.
En sådan överflyttning kommer otvivelaktigt att betyda mer för kollegiets
allmänt näringspolitiska insats än frånskiljandet av sjöfartsfrågorna.
Vad sjöfartens intressen angår kommer enligt min mening det nya verket att,
om den föreslagna organisationen godtages, vara mer allsidigt rustat att samlat
bevaka dessa intressen — tekniska och sociala likaväl som ekonomiska —
än de olika statsorgan, varå hithörande uppgifter hittills varit uppdelade.
Av vad jag nu anfört torde framgå, att jag icke anser värdet av att bibehålla
sjöfartsfrågorna i kommerskollegium väga tyngre än de fördelar, som
står att vinna genom att tillskapa ett sjöfartsverk, vars uppgifter i huvudsak
täcker hela sjöfartsområdet. Jag anser mig sålunda böra förorda, att ett sjöfartsverk
inrättas, som omfattar såväl de med utredningens alternativ II avsedda
uppgifterna som de sjöfartsekonomiska frågorna.
I fråga om de olika arbetsuppgifter, som skulle åvila det föreslagna sjöfartsverket,
har i vissa remissyttranden framförts synpunkter, som bör tagas
upp till behandling.
58
Kungl. Maj.ts proposition nr 12i
Sålunda har Svenska teknologföreningen ifrågasatt, om icke s j ökarteverkets
jord magnetiska avdelning borde inordnas i
rikets allmänna kartverk. Avdelningen har en relativt fristående ställning
och det synes därför icke helt otänkbart att förlägga den till det allmänna
kartverket. Emellertid har dess huvuduppgift — att genom vetenskapliga
metoder registrera den magnetiska missvisningen -— såsom styrelsen
för sjökarteverket framhållit främst anknytning till sjökarteverksamheten
och till den kontroll av kompasser och andra nautiska instrument,
som sjökarteverket svarar för. Jag anser därför övervägande skäl
tala för, att avdelningen inordnas i sjöfartsverket.
Några remissinstanser har ansett, att isbrytarledningen ej
borde överföras till det nya verket utan den nuvarande ordningen bibehållas.
Det närmaste chefskapet för isbrytarverksamheten utövas nu av statens
isbrytardirektör, som tjänstgör i marinstaben men är underställd
kommerskollegium i dess egenskap av chefsmyndighet för isbrytarverksamheten.
Till kollegiet är anknuten den förutnämnda isbrytarnämnden
med representanter för olika näringsintressen. Såvitt jag kan se finns inga
skäl, som kunde föranleda att isbrytarledningen icke med fördel skulle kunna
handhavas av ett sjöfartsverk. Jag förutsätter härvid i likhet med utredningen,
att isbrytarnämnden skulle knytas till sjöfartsverket. Samtidigt
vill jag framhålla, att ledningen av isbrytarverksamheten ofta kräver
snabba ingripanden från dag till dag och stundom från timme till timme.
Det väsentliga är därför, att den omedelbara ledning, som isbrytardirektören
har, kan utövas med tillräcklig kraft och snabbhet. Det kan förtjäna att
nämnas att marinledningen ej haft någon erinran mot att isbrytarledningen
överflyttas till sjöfartsverket. Jag anser det sålunda klart, att sjöfartsverket
bör överta de funktioner, som nu åvilar kommerskollegium på detta område.
Utredningen har föreslagit att sjöfartsverket självt skall ta vård om
den fartygsmateriel, som verket disponerar. Marinledningen
och vissa andra remissinstanser har framfört den uppfattningen, att
marinförvaltningen är bättre rustad att svara för isbrytarfartygens vård och
underhåll. Marinförvaltningen har mångårig erfarenhet i dessa frågor och
kan åta sig att handha dem med en mindre personalförstärkning än som
skulle bli nödvändig för sjöfartsverkets del. Ä andra sidan har några remissinstanser
ifrågasatt, om icke sjöfartsverket skulle ta hand om vården
av hela det statliga fartygsbeståndet hos civila myndigheter, alltså även
de fartyg som disponeras av tullverket, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
statens järnvägar och fiskeristyrelsen.
Enligt min mening kan det icke råda någon tvekan om att en myndighet
av det föreslagna sjöfartsverkets karaktär i princip bör ta vård om all den
fartygsmateriel verket disponerar. Verket har givetvis självt de bästa förutsättningarna
att avgöra, vilka krav som bör ställas på fartygsbeståndet med
hänsyn till dess användning för olika syften. Inom verket bör också finnas
tillgång till nödig sakkunskap på området. För huvuddelen av fartygsbestån
-
59
Kungl. Maj:ts proposition nr 121
det torde några svårigheter att ombesörja denna uppgift icke vara att vanta.
Vad särskilt gäller isbrytarfartygen bör man emellertid icke bortse från att
marinförvaltningens farhågor kan ha visst fog för sig. Det ar sålunda mojliot
att en viss personalförstärkning erfordras i sjöfartsverket, om värden
av isbrytarmaterielen överförs dit från marinförvaltningen. Denna personalökning
är svår att nu beräkna. Jag anser därför lämpligt att mannforvaltningen
under en övergångstid, förslagsvis till utgången av år 1957, behåller
ansvaret för isbrytarmaterielen. Hithörande frågor bör givetvis handlaggas i
samråd med sjöfartsverket. Förslaget att under sjöfartsverket lägga vården
av fartyg, som disponeras av andra statliga myndigheter, är jag icke beiedi
tillstyrka. Det kan möjligen bli anledning att framdeles återkomma till detta,
om det vid närmare undersökning skulle visa sig, att en dylik förändring
innebär påtagliga praktiska fördelar.
Vissa remissinstanser, särskilt kommerskollegium, har i samband med sin
kritik av utredningens alternativ II framställt invändningar mot utredningens
förslag att sammanföra f arty gsinspektionen och skeppsmätningen.
Frågan hur dessa båda uppgifter bör organiseras kan emellertid
tas upp som ett fristående problem; därvid har det i och för sig ingen
betydelse om uppgifterna ligger i kommerskollegium eller i ett sjöfartsverk.
Spörsmålet kan alltså lösas alldeles oberoende av huvudfrågan om sjöfartsverkets
omfattning. Jag återkommer härtill i samband med redogörelsen för
verkets organisation.
Länsstyrelsen i Norrbottens län har föreslagit att sjöåklagaren
skulle överflyttas till riksåklagarämbetet eller till stadsfiskalsorganisationen
i Stockholms stad. På grund av det inbördes sammanhanget mellan utredningar,
där bl. a. sjötekniske konsulenten biträder, och åtalsfrågorna anser
jag icke tillräckliga skäl föreligga för en sådan överflyttning.
Åtskilliga remissinstanser har beträffande handläggningen av
ekonomiska frågor framfört synpunkter, som i olika avseenden
avviker från utredningens förslag. Sålunda har bl. a. hamnförbundet och
teknologföreningen understrukit att det ej finns anledning att, såsom utredningen
synes ha avsett, skärpa den statliga granskningen av hamnprojekt i
sådana fall, där vederbörande kommun söker Kungl. Maj:ts tillstånd att
uppta lån för finansiering av hamnbygge. Den kommunala självbestämmanderätten
bör härvidlag icke beskäras. Fn skärpt statlig granskning av hamnlåneärenden
anses både onödig och olämplig. I anledning härav vill jag
framhålla, att det legat nära till hands för utredningen att i vissa fält beröra
principerna för handläggning av olika grupper av ärenden; huvudintresset
har emellertid självfallet varit att skapa en mer rationell organisation, som
med större effektivitet kan ombesörja de uppgifter som föreligger. Enligt
min mening kan det icke nu bli tal om att närmare gå in på utformningen
av den politik, som från samhällets sida kan komma att föras i dessa fiågoi.
Jag förutsätter alltså, att behandlingen av hamnlåne- och hamnbidragsärenden
vid tiden för sjöfartsverkets tillkomst skall ske efter i huvudsak samma
materiella principer som nu. Jag vill i detta sammanhang erinra om att ut
-
60
Kungl. Maj. ts proposition nr 12''i
redning pågår rörande statens ekonomiska medverkan vid om- och utbyggnad
av handelshamnar och farleder. När denna utredning slutförts torde
det bli anledning återkomma.
Som jag förut antytt anser jag angeläget att såväl den tekniska som den
samhällsekonomiska och transportpolitiska bedömningen av hamn- och farledsfrågor
koncentreras till ett verk. Härigenom vin nes bättre överblick och
dessutom bör handläggningen av ärendena kunna ske snabbare. Denna uppfattning
delas av flera remissinstanser. Särskilt kraftigt har Föreningen för
inre vattenvägar betonat vikten av att det föreslagna verket ej blott får resurser
att bevaka den tekniska sidan av sjöfarts- och hamnproblemen utan
även får svara för den allmänt transportpolitiska prövningen. Sålunda bör
bl. a. ärenden rörande hamntaxor, hamnordningar, kanalreglementen o. d.
handläggas av det nya verket. Jag delar föreningens åsikt härutinnan,
I några remissyttranden har ifrågasatts om icke den samhällsekonomiska
och näringspolitiska bedömningen av behovet av fiskehamnar
bör flyttas från fiskeristyrelsen till kommerskollegium. Enligt min mening
bör den tekniska och allmänt ekonomiska granskningen av fiskehamnsprojekt
ske inom sjöfartsverket; den speciella bedömningen med hänsyn till fiskerinäringens
behov bör emellertid ske hos fiskeristyrelsen. Jag kan sålunda
icke tillstyrka att fiskeristyrelsens medinflytande här skulle bortfalla.
Kommerskollegium har i sitt remissyttrande uttalat att utredningen icke
helt kunnat råda bot på den rådande splittringen inom sjöfartsförvaltningen.
Det finns sålunda flera av utredningen ej behandlade stötar
t sorgan. Härvid åsyftar kollegium bl. a. konsulatens och utrikesdepartementets
verksamhet i sjöfartsfrågor, handelsflottans pensionsanstalt,
sjomansformedlingen och sjömansskolorna. I betänkandet saknas — erinrar
kommerskollegium vidare — också antydan hur utredningen tänkt sig att
den statliga handläggningen av frågor rörande sjöförsäkringsväsendet och
skeppsldarerareinstitutionen skulle ske i fortsättningen.
I anledning härav vill jag framhålla, att utrikesdepartementets uppgifter
pa sjöfartens område ej torde behöva rubbas genom att ett sjöfartsverk inrättas.
Jag förutsätter härvid, att det samarbete, som hittills ägt rum mellan
utrikesdepartementet och kommerskollegium, kommer att fortgå när sjöfartsverket
intrader i kommerskollegiets funktioner. — Handelsflottans pensionsanstalt
omhänderhar självständigt det speciella pensioneringssystem,
som galler for sjofolket. Det vore i och för sig icke otänkbart att lägga in
denna uppgift under ett sjöfartsverk, men då den är av mycket speciell karaktar
och synes väl kunna utföras av ett fristående organ, anser jag mig
icke nu bora payrka någon ändring härvidlag. — Sjömansförmedlingen är
i. n. inordnad under arbetsmarknadsstyrelsen och det finns enligt min uppfattning
icke anledning att avskilja sjöfolkets arbetsmarknadsfrågor från
Övriga sadana ärenden. - Sjömansskolorna administreras av överstyrelsen
för yrkesutbildning. Har är det otvivelaktigt önskvärt att ett nära samarbete
kommer till stand mellan överstyrelsen och den myndighet, som har huvudansvaret
for sjöfartsfrågorna. Det kan också finnas skäl att överväga eu
61
Kungl. Maj:ts proposition nr 124
organisationsändring, men då överstyrelsen tills vidare torde ha båttre möjligheter
ur pedagogiskt-administrativ synpunkt att svara för denna verksamhet,
anser jag mig icke f. n. böra framlägga något förslag om ändring. —
Beträffande sjöförsäkringsväsendet utövas statlig tillsyn av försäkringsinspektionen;
någon ändring härutinnan aktualiseras ej genom tillkomsten
av ett sjöfartsverk. De sjöförsäkringsfrågor, varmed kommerskollegium
tagit befattning, bör givetvis gå över till sjöfartsstyrelsen. Den auktorisation
av skeppsklarerare, som nu meddelas av kommerskollegium, torde liksom
övriga kollegium åvilande uppgifter med anknytning till sjöfartsnäringen
böra överföras till det nya verket.
I detta sammanhang vill jag vidare erinra, att kommerskollegium ombesörjer
utarbetande av sjöfartsstatistik. I likhet med utredningen anser jag
övervägande skäl tala för att sjöfartsstatistiken ej utbrytes från den näringsstatistik,
som kommerskollegium handhar.
Slutligen vill jag uttala, att jag icke f. n. ifrågasätter någon ändring i de
åligganden på sjöf artsområdet, som handels- och industrikommissionen, valutakontoret
och riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap nu utövar
i direkt sammanhang med sina allmänna arbetsuppgifter.
Med stöd av vad jag nu anfört vill jag föreslå, att till ett sjöfartsverk
sammanföres samtliga de uppgifter, som nu åvilar lotsverket och sjökarteverket,
vidare väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, i vad avser hamn- och farledsfrågor,
samt kommerskollegium, i vad gäller sjöf artsfrågor med undantag
av sjöfartsstatistiken. Till en mera i detalj gående specifikation av
verkets arbete skall jag återkomma, när jag i det följande lämnar en närmare
redogörelse för verkets organisation.
I fråga om verkets namn anser jag i likhet med utredningen att verket i
sin helhet, d. v. s. inbegripet lokalstater, bör kallas sjöfartsverket, och att
den centrala styrelsen skall kallas sjöfartsstyrelsen. Då till förberedelserna
för att inrätta verket bör beräknas en tidrymd, som ej understiger ett halvt
år, föreslår jag, att verket träder i funktion den 1 januari 1956.
Vad angår den departe mentala handläggningen av sjöfartsfrågorna
bör nämnas att för närvarande de ärenden, som väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
ombesörjer, handläggs i kommunikationsdepartementetet;
sjökarteverkets ärenden åter handläggs i försvarsdepartementet, medan
lotsverkets och kommerskollegiets ärenden bereds i handelsdepartementet.
I och med sjöfartsverkets tillkomst synes lämpligt, att det departement, som
för närvarande svarar för huvuddelen av sjöf artsfrågorna, nämligen handelsdepartementet,
övertar även de övriga till sjöfartsverket hänförliga ärendena.
Därigenom synes inom Kungl. Maj :ts kansli eu motsvarande rationalisering
kunna åstadkommas som på ämbetsverksplanet avses med tillskapandet
av sjöfartsverket.
1 annan ordning her jag att få anmäla vissa 1 a g - och författningsfrågor
av formell natur, som uppkommer i anledning av den föreslagna
nyorganisationen.
Vad slutligen angår förläggnings-och lokalspörsmålen har
62
Kungl. Maj:ts proposition nr 12t
utredningen förutsatt, att sjöfartsstyrelsen skall förläggas till Stockholm,
och vidare framhållit som önskvärt att lokaler kan beredas inom en och
samma fastighet eller i angränsande fastigheter. Vid remissbehandlingen
har arbetsmarknadsstyrelsen uttalat, att lokaliseringsfrågan bör bli föremål
för en förutsättningslös undersökning, varvid även andra lokaliseringsmöjligheter
än Stockholm bör övervägas. Vidare har byggnadstyrelsen föreslagit,
att plats reserveras för sjöfartsstyrelsen i en av byggnadsstyrelsen tilltänkt
äinbetsbyggnad vid Karlaplan i Stockholm. Om sjöfartsstyrelsen organiseras,
innan denna byggnad uppföres, kan enligt byggnadsstyrelsen utrymme
beredas för hela sjöfartsstyrelsen utom sjökar tebyrån i de s. k.
bankohusen vid Skeppsbron, där bland annat lotsstyrelsen f. n. har sina
lokaler. Flera remissinstanser har understrukit vikten av att det nya verkets
olika avdelningar kan samlas under ett tak.
I fråga om sjöfartsstyrelsens förläggning vill jag i anslutning till arbetsmarknadsstyrelsens
uttalande framhålla, att jag anser skäl tala för att
någon ort utanför Stockholm väljes. Jag tänker härvid främst på önskvärdheten
av att från huvudstaden avlasta sådan verksamhet, även inom den
statliga sektorn, som utan alltför betydande olägenheter kan bedrivas på
annat håll. I den offentliga debatten har vid olika tillfällen med rätta framhållits,
att en alltför stark koncentration av offentliga förvaltningsorgan
till huvudstaden icke bör främjas. Benägenheten att koncentrera huvudorganen
för mångfaldiga verksamhetsarter till Stockholm är icke lycklig utan
bör i möjligaste mån motverkas. Jag vill också erinra om att statsmakterna
under senare år i olika sammanhang sökt verka för att företag och institutioner
inom den enskilda sektorn förlagts annorstädes än till Stockholm,
där anhopningen redan skapat allvarliga problem. Motsvarande hänsyn gör
sig uppenbarligen gällande i fråga om offentliga institutioner och det finns
speciell anledning att beakta desamma när det gäller ett sjöfartsverk, som
även i andra större kuststäder kan få en naturlig anknytning till sjöfartsnäringen.
Att den kontakt, som sjöfartsstyrelsen bör hålla med andra centrala
myndigheter — de militära likaväl soin ekonomiska och sociala organ
— försvåras genom en förläggning utanför huvudstaden, kan visserligen
inte förnekas, men sådana olägenheter minskar dock i samma mån som olika
kommunikationsmedel utvecklas. Jag har påbörjat en utredning rörande
möjligheterna att lägga verket på annan ort men ännu ej kommit till något
resultat.
De preliminära undersökningarna har närmast gällt möjligheten att i ölika
större kuststäder erhålla en lämplig, centralt belägen tomt för styrelsens
byggnad, vidare tomt och kaj för förråd och fartyg samt slutligen bostäder
för tjänstemännen. Man torde icke kunna räkna med att på kortare tid än
ca 4 år få byggnad och övriga anordningar i sådant skick att inflyttning
kan ske. Jag har härmed velat anmäla, att jag överväger frågan, och jag
har för avsikt att till 1956 års riksdag återkomma till saken.
Man måste således under alla omständigheter räkna med att verket till
en början förläggs till Stockholm. Även om möjligheter funnes att nu in
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 12b 6<>
rymma verket i provisoriska lokaler på annan ort, ter det sig a^ pr aktiska
skäl ogörligt att organisera upp verket på annan plats än i Stockholm, där
de myncjigheter hör hemma, som helt eller delvis skall ingå i det nya verket.
Byggnadsstyrelsen har uttalat att lokaler kan anskaffas i de s. k. bankohusen
vid Skeppsbron och jag har under hand inhämtat från styrelsen
att dessa utrymmen kan iordningställas i sådan tid, att huvuddelen av %erket
kan flytta in den 1 januari 1956. Jag utgår sålunda från att nu angivna
lokaler kommer att kunna disponeras av verket från och med dess tillkomst.
4. Sjöfartsstyrelsens organisation
Allmänt angående styrelsen och byråindelningen
Utredningen
Vad angår den ledning, som skall finnas för sjöfartsstyrelsen, har utredningen
anfört, att man icke anser en särskild styrelse av den sammansättning,
som styrelsen för sjökarteverket nu har, vara behövlig i det nya verket.
Utredningen förutsätter, att erforderlig kontakt med berörda myndigheter
och organisationer kan äga rum utan en dylik anordning.
Sjöfartsstyrelsens chef bör vara generaldirektör i lönegrad Cp 19.
Styrelsen bör enligt alternativ I organiseras på sex byråer och ett försvarskontor.
Byråerna skall benämnas
nautiska byrån,
sjökartebyrån,
fyr- och elektr obyrån,
byggnadsbyrån,
fartygs byrån samt
administrativa byrån.
Vid alternativ II tillkommer ytterligare två byråer, nämligen j u r i d i sk
a och sociala byråerna.
Närmare redogörelse för arbetsuppgifter, organisation och personal inom
styrelsen lämnas i det följande.
Yttranden
Chefen för försvarsstaben framhåller, alt det sjömilitära och kommersiella
inflytandet över sjökarteverkets arbete, som tidigare tillgodosetts genom
styrelsen för sjökarteverket med chefen för marinstaben såsom ordförande,
synes upphöra vid ett genomförande av utredningens förslag. Chefen
för försvarsstaben föreslår därför att ett organ skall inrättas, som motsvarar
kartverkskommissionen vid rikets allmänna kartverk. Detta organ
bör bland annat vara rådgivande i betydelsefulla frågor rörande riktlinjerna
för den verksamhet, som överföres från sjökarteverket till sjöfartsstyrelsen,
64
Knngl. Maj:ts proposition nr 121
och få en sammansättning, vilken liksom tidigare garanterar bland annat
det sjömilitära inflytandet över verksamheten.
Sjöfartens utslagsgivande betydelse för landets krigsuthållighet samt det
förhållandet, att fientliga skadeverkningar på landväga kommunikationsmedel
i krigstid kommer att framtvinga ett starkt ökat utnyttjande av sjöburen
trafik utefter kusterna samt på insjöar, floder och kanaler, ställer
stora krav på planläggningen av sjötrafikens ordnande i krigstid. Det synes
därför marinledningen lika naturligt som nödvändigt att, av samma
skäl som gäller för järnvägs- samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens försvarsbyråer,
sjöfartsstyrelsen får sin försvarsbyrå, instruktionsmässigt anknuten
till chefen för marinen.
Föreningen för inre vattenvägar framhåller, att verket måste ta nära
kontakt med det enskilda näringslivet och att verket för den skull ej bör
vara kollegialt utan i analogi med t. ex. vattenfallsverket ha en styrelse,
vari representanter för sjöfart, handel och industri ingår. Vissa chefer inom
den statliga administrationen — t. ex. chefen för kommerskollegium och
chefen för marinen — kan därjämte tänkas ingå i styrelsen.
Föreningen framhåller vidare, att verkets kärna bör utgöras av en vattenvägs-
och hanmavdelning, organiserad som en förstärkt byrå med en högt
kvalificerad chef, lämpligen i överdirektörs tjänsteställning, tillika ställföreträdare
för generaldirektören. Denna avdelning — vilken skulle inom sig
rymma bland annat de arbetskrafter, som föreslagits för byggnadsbyrån i
utredningens förslag — bör bestå av en allmän utrednings- och planeringssektion,
en projekterings- och konstruktionssektion samt en byggnadssektion.
Därtill borde komma en sektion för handläggning av ärenden rörande
grundtaxor, hamnordningar, kanalreglementen in. m.
Svenska hamnförbnndet förordar en kollegialt beslutande styrelse med
representanter för sjöfartsnäringen och hamnväsendet, varigenom man skulle
ernå ökade möjligheter att få en önskvärd samordning mellan olika organ.
Svenska teknologföreningen förordar en styrelse med verkschefen som
ordförande samt som ledamöter chefen för marinen, chefen för kommerskollegium
jämte fyra av Kungl. Maj :t utsedda personer, vilka skall företräda
oceanfarten, kust- och kanalsjöfarten, handeln samt industrien. Föredragande
sjöfartsråd bör med reservationsrätt deltaga i plenibeslut. Vidare
bör det övervägas att sammanföra de administrativa, juridiska och sociala
byråerna till en allmän byrå. En sådan sammanslagning skulle minska antalet
huvudavdelningar från nio till sju, vilket synes önskvärt för att ernå
en effektiv ledning av verket.
Socialstgrelsen, statskontoret och Sveriges redareförening har i betraktande
av de juridiska och sociala frågornas samhörighet ifrågasatt en sammanslagning
av juridiska byrån och socialbyrån. Chefen för sjöfartssociala
avdelningen i kommerskollegium, byrådirektören öbrink, och Svenska sjöfotksförbundet
har å andra sidan starkt betonat behovet av en självständig
socialbyrå för att de sociala synpunkterna skall kunna hävdas på ett betryggande
sätt.
65
Kungl. Maj:ts proposition nr 124
Handelskammaren i Karlstad föreslår, såsom förut nämnts, att en ekonomisk
byrå upprättas inom sjöfartsstyrelsen, dit den företagsekonomiska och
samhällsekonomiska prövningen av frågor om statsbidrag till hamnbyggnader,
ansökningar om tillstånd till kommunala lån för hamnändamål, taxor
för reglementen för hamnar och kanaler, utformning av taxor och lotsavgifter
samt fyr- och båkavgifter etc. kunde sammanföras. Handelskammaren
ifrågasätter också skapande av en särskild fartygsinspektionsbyra, omfattande
fartygsinspektionen, skeppsmätningen, sjöåklagaren och sjötekniske
konsulenten, samt anser möjligt, att den administrativa byrån anförtros
även fartygsregistreringen.
Kommerskollegium ifrågasätter starkt, om icke i ledningen av ett ämbetsverk
med så omfattande och olikartade uppgifter på det tekniska och administrativa
området, som de vilka ankommer på det föreslagna sjöfartsverket,
bör ingå en teknisk och en administrativ överdirektör. Vidare uttalar kollegium
att det icke är någon vinst att skeppsmätningsinspektören underställes
chefen för den ifrågasatta fartygsbyrån inom det nya verket. Den förre
måste nämligen förutsättas ha den sakkunskap, som över huvud kan förvärvas
på skeppsmätningsområdet. Han bör därför kunna svara för att
skeppsmätningsärendena blir riktigt behandlade ur teknisk synpunkt. I
dessa ärenden, som är starkt internationellt betonade, anmäler sig icke sällan
invecklade juridiska spörsmål och stundom måste de bedömas också ur
näringspolitisk synpunkt. Det är därför naturligt att ärendena i det centrala
verket beredes å den byrå, där sakkunskapen i dessa stycken finnes.
Statens lönenämnd upptager rent allmänt frågan om lönegradsplacering av
tjänster inom det föreslagna verket och framhåller i anslutning härtill, att
de överflyttade tjänsterna i vissa fall kommer att erhålla en annan ställning
inom den nya organisationen än inom de myndigheter, där de nu finns inrättade.
Om vid överflyttningen förändringar inträffar med avseende å
tjänsternas ansvarsställning eller i övrigt arbetsuppgifternas kvalitativa beskaffenhet,
bör lönegradsplaceringen givetvis omprövas. Med hänsyn bland
annat härtill har lönenämnden ifrågasatt, huruvida icke en mera ändamålsenlig
lösning av hithörande spörsmål skulle vara att den personal, som överföres
till sjöfartsverket, under en övergångstid bibehålies vid gällande anställningsformer
och lönegradsplacering samt att, sedan instruktion för verket
fastställts, en allsidig översyn av tjänsternas lönegradsplacering successivt
igångsättes; under övergångstiden skall gälla att vid uppkommande ledigheter
frågan om tjänsternas återbesättande underställes Kungl. Maj :ts
prövning.
Departementschefen
Utredningen har föreslagit, att sjöfartsstyrelsen organiseras som ett kollegialt
ämbetsverk med en generaldirektör som chef. Vissa remissinstanser
har uttalat, att i styrelsen lämpligen även bör ingå representanter för andra
ämbetsverk samt för olika sjöfarts- och näringsintressen. Sistnämnda för
5
Dihang till riksdagens protokoll 1955. 1 samt. Nr 124
66
Kungl. Maj.ts proposition nr 124
slag anser jag mig icke böra biträda, då jag i likhet med utredningen förutsätter,
att erforderliga kontakter med statliga och enskilda organ kan äga
rum utan en dylik anordning. Av samma anledning kan jag icke tillstyrka
förslaget från chefen för försvarsstaben om inrättande av ett rådgivande
organ för behandling av sjökartefrågor. Däremot anser jag önskvärt, att ledningen
för verket förstärks med ytterligare en chefstjänsteman, som bör
erhålla överdirektörs ställning (Cp 15). Jag anser nämligen i likhet med
några remissinstanser, att i ett verk med så mångskiftande och betydelsefulla
uppgifter en biträdande chef bör finnas.
Vad angår byråindelningen har utredningen förordat, att ärendena i styrelsen
vid alternativ I fördelas på 6 byråer och enligt alternativ II på 8 byråer
jämte, i båda fallen, ett försvarskontor. Då jag redan i det föregående
föreslagit en omfattning av styrelsen, som närmast ansluter sig till alternativ
II, avser jag att i fortsättningen ej närmare beröra utredningens organisationsförslag
enligt alternativ I utan torde därvidlag få hänvisa till betänkandet.
Vid remissbehandlingen har olika jämkningar i byråindelningen påyrkats.
För egen del avser jag att, i anslutning till vad bland annat statskontoret och
socialstyrelsen uttalat, föreslå, att de juridiska och sociala ärendena sammanförs
till en byrå. Jag torde senare få återkomma till denna fråga. Jag
har tidigare förutsatt, att även de ekonomiska sjöfartsärendena skall överföras
till sjöfartsstyrelsen. Då dessa betydelsefulla frågor icke gärna kan
handläggas inom någon av de av utredningen föreslagna byråerna, bör enligt
min mening för dessa ärenden upprättas en fristående sektion. I övrigt
har jag icke någon erinran mot utredningens förslag till byråindelning enligt
alterativ II. Yrkandena från vissa remissinstanser om andra ändringar
i byråindelningen än dem jag nyss berört kan jag således ej biträda.
Den av marinledningen upptagna frågan om försvarskontorets instruktionsmässiga
ställning anser jag mig icke nu böra ta ståndpunkt till. Frågan
torde närmare få övervägas i samband med att Kungl. Maj :t framdeles utfärdar
instruktion för sjöfartsverket.
I åtskilliga remissyttranden har förslag framlagts dels om att sjöfartsstyrelsen
skall få ytterligare personal för olika uppgifter, dels att personalen
erhåller ändrad löneställning. Jag vill redan nu göra det allmänna uttalandet,
att ett väsentligt motiv för den sammanslagning av olika statsorgan,
som bildandet av ett sjöfartsverk innebär, är att med oförändrad eller om
möjligt minskad personaluppsättning erhålla en mera rationell organisation
och därmed bättre effekt i arbetet. Jag kan därför icke annat än i rena
undantagsfall, där speciella skäl kan åberopas, förorda inrättande av nya
befattningar. Beträffande yrkandena om ändrad löneställning vill jag i huvudsaklig
anslutning till vad lönenämnden anfört framhålla, att en mera
ingående prövning av lönegradsplaceringen för de olika tjänsterna icke nu
kan ske. Det torde icke låta sig göra att på förhand ange de exakta uppgifterna
för varje enskild befattningshavare; detta skulle innebära, att man
på papperet satte upp en organisation, där varje tjänstemans åligganden i
detalj preciseras. I stället bör vid verkets tillkomst de nuvarande lönegrads
-
67
Kungl. Maj.ts proposition nr 12i
placeringarna i allmänhet bibehållas. Först sedan det i praktiken blivit
klarlagt om anledning till ändrad löneställning föreligger bör dessa frågor
tas upp till behandling. I avvaktan på en översyn av löneställningen torde
frågor angående återbesättande av ledigblivna tjänster böra underkastas
Kungl. Maj :ts prövning. Med nu angivna utgångspunkter har jag i det följande
ej anledning att annat än mera summariskt behandla spörsmål av
nu antydd art.
Nautiska byrån
Utredningen
Den nautiska byrån bör organiseras på två sektioner, varjämte statens
isbrytardirektör skall handha vissa arbetsuppgifter inom byrån.
I första hand bör byrån tillföras huvuddelen av de arbetsuppgifter, som
nu åvilar lotsbyrån i lotsstyrelsen. Lotsbyråns befattning med personalärenden
och fartygstekniska ärenden bör dock överflyttas till de särskilda
byråer inom sjöfartsstyrelsen, som föreslås för dylika uppgifter.
Nautiska byrån bör också ombesörja utgivning av de nu genom sjökarteverkets
försorg publicerade »Underrättelser för sjöfarande» och »Svensk
lots». Här nämnda uppgifter och andra av liknande art bör handläggas å en
särskild sektion inom byrån, förslagsvis benämnd nautiska sektionen.
På nautiska sektionen bör alltså ankomma ärenden, som avser:
1) allmänna sjövägar och deras förseende med säkerhetsanordningar för
sjöfarten;
2) prickrullor, dock ej avseende militär- och krigsleder;
3) sjötrafikens framkomlighet i samband med framdragning av överoch
undervattensledning samt byggande i vatten;
4) navigationsvarningar;
5) redigering och utgivning av publikationerna »Underrättelser för sjöfarande»,
»Svensk lots» och »Svensk fyrlista»;
6) lotsledsförteckning;
7) utbildningsföreskrifter för lotspersonalen;
8) sjöräddningsväsende;
9) arkivering av utländska sjökort och seglingsbeskrivningar;
10) frågor i allmänhet av nautisk beskaffenhet.
Den andra sektionen inom nautiska byrån avses skola bildas av sjökarteverkets
jordmagnetiska avdelning. Denna sektion skall alltså handlägga
ärenden angående jordmagnetisk forskning och kartläggning, svara för det
jordmagnetiska observatoriet på Lovö samt handha kontrollväsendet för
fartygslanternor och kompasser. Den föreslås skola benämnas jordmagnctiska
sektionen.
Till nautiska byrån bör vidare från kommerskollegium överflyttas de
ärenden, som avser isbrytarverksamheten och issignaltjänsten. Dessa ärenden
skall handhavas av statens isbrytardirektör. Utredningen har föreslagil,
att ansvaret för underhåll och vård av isbrytarmaterielen skall övergå
68
Kungl. Maj. ts proposition nr 124
från marinförvaltningen till sjöfartsstyrelsen. Sådana ärenden avses skola
handläggas på sjöfartsstyrelsens fartygsbyrå. I övrigt innebär emellertid
överflyttningen av isbrytarärendena från kommerskollegium till sjöfartsstyrelsen
icke någon förändring i förhållande till marinen; bl. a. förutsättes
isbrytardirektören sålunda alltjämt skola vara placerad i marinstaben. I isbrytarnämnden
är enligt nuvarande bestämmelser chefen för kommerskollegiets
sjöfartsbyrå ordförande; utredningen förordar, att ordförandeskapet
vid överflyttningen av isbrytarärendena till sjöfartsstyrelsen uppdrages
åt generaldirektören i styrelsen eller den han i sitt ställe förordnar. Det bör
vidare i fortsättningen ankomma på sjöfartsstyrelsen i stället för kommerskollegium
att föreslå ledamöter i nämnden. En representant för kommerskollegium
bör dock alltjämt ingå i nämnden.
Antalet befattningshavare på nautiska byrån beräknas, såsom framgår av
efterföljande sammanställning, till 14, utom isbrytardirektören med underställd
personal.
Chefsbefattningen motsvaras i nuvarande organisation av befattningen
som chef för lotsbyrån. För nautiska sektionens chef — vilken skall vara
nautiskt utbildad — bör inrättas en befattning som byråinspektör i Ca 27
i stället för en nu i lotsstyrelsen inrättad förste byråsekreterartjänst i samma
lönegrad, vilken tjänst i detta sammanhang bör utgå. Den befattningshavare
vid sjökarteverket med nautisk utbildning, som ombesörjer redigeringen
av publikationerna »Underrättelser för sjöfarande» och »Svensk
Befattning |
Nuvarande personal |
Föreslagen personal |
||||
Antal |
Lönegrad |
Antal |
Lönegrad |
|||
NAUTISKA BYRÅN |
||||||
Sjöfartsråd (nu byråchef)..... |
1 |
Ca 37 |
1 |
Ca 37 |
||
Summa |
1 |
1 |
||||
Nautiska sektionen Bvråinsnektör ............... |
l |
Ca 27 |
||||
Förste byråsekreterare ........................ |
1 |
Ca 27 Ca 27 Ce 25 Ca 19 Ca 15 |
||||
Byråinspektör (nu redaktör).................... |
1 |
1 |
Ca 27 Ce 25 |
|||
Byråassistent.............................. |
1 |
x |
||||
Amanuens............................ |
1 |
1 x |
||||
Assistent.............................. |
1 1 |
nei.gang Ca 19 Ca 15 |
||||
Kansliskrivare............................... |
1 1 |
|||||
Kontorsbiträde............................ |
1 |
|||||
Summa |
7 |
7 |
||||
Jordmagnetiska sektionen Byrådirektör................. |
1 |
Ca 33 Ca 27 Ce 13 Ce 11 |
1 x |
Ca 33 Ca 27 Ce 13 Ce 11 |
||
Statshydrograf............................ |
1 |
|||||
Amanuens................................. |
1 |
x |
||||
Kontorist ......................... |
1 |
|||||
Tekniskt biträde (för LovöobservatorieU |
1 |
1 |
||||
Kontorsbiträde............... |
I |
1 |
||||
Summa |
6 |
6 |
||||
Summa totalt |
14 |
14 |
69
Kungl. Maj.ts proposition nr 12b
lots», har tjänstebenämningen redaktör. Benämningen föreslås ändrad till
byråinspektör. Av de andra befattningarna på nautiska sektionen överflyttas
amanuens- och assistenttjänsterna från lotsstyrelsen samt de övriga från
sjökarteverket. Kostnaderna för avlöning till isbrytardirektören jämte viss
biträdespersonal bestrides för närvarande från marinens avlöningsanslag
medan kostnaderna för en tjänstgörande officer uppdelas mellan nämnda
anslag och isbrytaranslaget under tionde huvudtiteln. Utredningen förutsätter
ingen förändring härutinnan.
Yttranden
Marinledningen, som icke har något att erinra mot att ledningen av statens
isbrytarverksamhet överflyttas från kommerskollegium till sjöfaitsstyrelsen,
föreslår, att isbrytardirektören, som samtidigt tjänstgör som chef
för sjöfartsavdelningen i marinstaben, erhåller en mera fristående ställning
vid det samarbete han i denna egenskap behöver bedriva med sjöfartsstyrelsen.
En sådan ställning erfordras även för att han i fråga om isbrytarmaterielens
tekniska omvårdnad väl skall kunna hävda verksamhetens
intressen vid samarbete med vederbörande tekniska organ, vare sig dessa
äro att finna i sjöfartsverket, i marinförvaltningen eller vid statliga eller
enskilda varv och verkstäder. Isbrytardirektören bör vara direkt underställd
generaldirektören i sjöfartsstyrelsen.
Utredningen har uppgivit, att redigeringen av »Underrättelser för sjöfarande»
och »Svensk lots» ombesörjes av en byråinspektör — f. n. benämnd
redaktör — i Ca 27. Styrelsen för sjökarteverket framhåller att ansvaret för
den sistnämnda publikationen åvilar en byråassistent i Ce 25, som i likhet
med byråinspektören — föreslås överflyttad till nautiska byrån. Då ansvaret
synes likartat, bör tjänsterna, oberoende av varje organisationsförändring,
ha en överensstämmande lönegradsplacering. Styrelsen tillstyrker
såsom nämnts, utredningens förslag, att sjökarteverkets jordmagnetiska avdelning
ingår som en sektion i nautiska byrån; det bör dock i instruktionen
för sjöfartsverket föreskrivas, att ärenden av jordmagnetisk karaktär skall
föredragas av sektionschefen direkt för verkschefen.
Statskontoret har beträffande personaluppsättningen å nautiska byrån
framhållit, att befattningen som byråinspektör i 27 lönegraden inom den
nautiska sektionen bör åsättas tjänstebeteckningen förste byråinspektör.
Kommerskollegium har såsom allmän reflektion beträffande personaluppsättningen
i sjöfartsstyrelsen enligt alternativ I uttryckt tvivel om den
nautiskt utbildade personalen är tillfyllest.
Lotsstyrelsen föreslår alt befattningen som chef för nautiska sektionen,
vars innehavare bör vara sjöfartsrådets ställföreträdare, ändras från byråinspektör
i Ca 27 till förste byråinspektör i Ca 29. Vidare föreslås att en å
styrelsens lotsbyrå nu inrättad tjänst som förste byråsekreterare i Ca 27
skall bibehållas med hänsyn till de kvalificerade administrativa arbetsuppgifter,
som kommer att åvila nautiska byrån; i stället kan en av utredning
-
70
Kungl. Maj:ts proposition nr 124
en föreslagen amanuenstjänst indragas. Utredningens förslag enligt alt. It
innebär bl. a. att från kommerskollegiets sjöfartsbyrå till juridiska byrån
överflyttas befattningen som sjöteknisk konsulent. Innehavaren av denna
tjänst skall vara nautiskt utbildad och ha till uppgift att granska inkomna
rapporter om sjöolyckor in. m. Lotsstyrelsen anser det naturligt, att denna
tjänst placeras på nautiska byrån, vars chef förutsättes representera den
främsta nautiska expertisen inom styrelsen; tjänsten bör därvid benämnas
förste byråinspektör och kvarstå i Ca 29. Även det tidvis anställda nautiska
biträdet åt sjöåklagaren bör tillföras nautiska byrån. Styrelsen förutsätter,
att det för närvarande förekommande dubbelarbetet med granskningen av
rapporter om sjöolyckor, där fartyg gått under ledning av svensk lots —
denna granskning sker nu både i kommerskollegium och lotsstyrelsen _
bortfaller.
Innehavarna av de två befattningarna som överinspektör för sjöbefälsskoloma
avses skola handlägga ärenden om tillsyn av skolorna samt om behörighet
att utöva befäl å svenska handelsfartyg. Utredningen har föreslagit,
att tjänsterna placeras å juridiska byrån; lotsstyrelsen anser dock att
ifrågavarande ärenden mer hör hemma på nautiska byrån. Styrelsen ifrågasätter
därför om icke tjänsterna bör överflyttas till sistnämnda byrå. Personalärenden
avseende sjöbefälsskolorna bör dock handläggas å administrativa
byrån, varvid någon av överinspektörerna bör bli föredragande för sådana
ärenden.
Departementschefen
Utredningens förslag beträffande nautiska byråns uppgifter har mött
erinringar endast från lotsstyrelsen, som ifrågasatt om icke överinspektörerna
för sjöbefälsskolorna och den sjötekniske konsulenten bör tillföras
denna byrå. Då undervisningen i sjöbefälsskolorna omfattar ej endast nautisk
utan även maskinteknisk utbildning samt dessutom överinspektörernas
arbete till stor del är av pedagogisk-administrativ natur kan jag ej biträda
lotsstyrelsens förslag i denna del. Icke heller den sjötekniske konsulenten
bör föras till nautiska byrån, då han har nära samarbete med sjöåklagaren,
Jag tillstyrker således utredningens förslag ifråga om nautiska byråns arbetsuppgifter.
Enligt den av utredningen föreslagna personalorganisationen skall en nu
befintlig förste byråsekreterartjänst utbytas mot en byråinspektörstjänst
i Ca 27. Förslaget biträdes av mig med den ändringen att den nya tjänsten
bör placeras i Ce 27. Vidare bör tjänstebenämningen å denna tjänst och den
nuvarande redaktörstjänsten ändras till förste byråinspektör. Lotsstyrelsens
förslag om att tjänsten som förste byråsekreterare skall kvarstå i stället
för amanuenstjänsten kan jag icke biträda. Utredningens övriga förslag
beträffande personalorganisationen å byrån föranleder ingen erinran från
min sida. De från marinledningen framförda önskemålen om isbrytardirek
-
71
Kungl. Maj.ts proposition nr 12i
törens ställning i sjöfartsstyrelsen torde böra prövas i samband med att instruktion
fastställes för sjöfartsstyrelsen. Detsamma gäller ifråga om sjökarteverkets
förslag rörande chefen för jordmagnetiska sektionen.
Sjökartebyrån
Utredningen
Huvuddelen av sjökarteverkets nuvarande uppgifter, d. v. s. de goromål,
som handlägges å verkets sjökortsavdelning och sjömätningsavdelning, böi
sammanföras till en byrå, sjökartebyrån. Hit hör sålunda ärenden, som avser:
1)
geodetiska mätningar och beräkningar;
2) fotogrammetriska arbeten;
3) vattenståndsberäkningar;
4) planläggning och utförande av hydrografiska mätningar;
5) utförande av militärledsmätningar;
6) utarbetande av reproduktionskoncept till allmänna och militära sjökort;
7)
upprättande av militära seglingsbeskrivningar;
8) reproduktion av allmänna och militära sjökort;
9) komplettering och revidering av allmänna och militära sjökort samt
militära seglingsbeskrivningar;
10) lagerhållning av allmänna och militära sjökort samt militära seglingsbeskrivningar
;
11) anskaffning, underhåll och vård av erforderliga instrument för geodetiska
och hydrografiska mätningar;
12) arkivering av geodetiska, hydrografiska och fotogrammetriska handlingar
och kartor ävensom tryckplåtar till allmänna sjökort;
13) arkivering av militära sjökort och seglingsbeskrivningar ävensom
tryckplåtar till militära sjökort;
14) utbildning av mätningsförrättare;
15) samarbete med internationella hydrografiska byrån.
Det synes även lämpligt, att byrån svarar för sjöfartsstyrelsens bibliotek.
För att ernå en lämplig organisation och ledning av arbetet bör sjökartebyrån
indelas i tre sektioner, nämligen en hydrografisk, en kartografisk och
en militärkartografisk.
Av sammanställning å s. 72 framgår, att antalet befattningshavare förblir
oförändrat 55. Lönegradsplaceringen föreslås även bli i huvudsak överensstämmande
med den nuvarande, befattningen som chef för den nuvarande
sjökortsavdelningen är placerad i Ca 33; för chefen å kartografiska
sektionen föreslås emellertid Ca 31.
Befattningshavare med lönegradsbeteckningen Ma tillhör marinen och
skall avlönas från marinens anslag.
72
Kungl. Maj:ts proposition nr 12i
Nuvarande personal |
|
Antal |
Lönegrad |
1 |
Cp 15 |
. - |
— |
a 1 |
|
i |
Ma 33 el. |
i |
Ca 29 |
i |
Ma 27 + |
i |
Ca 27 |
i |
Ma 27 el. |
i |
Ma 19 |
i |
Ce 18 |
i |
Ce 17 |
i |
Ca 13 |
— |
— |
9 |
|
1 |
Ca 33 |
1 |
Ca 27 |
2 |
Ca 23 |
1 |
Ca 21 |
4 |
Ca 21 |
4 |
Ca 19 |
4 |
Ce 19 |
1 |
Ca 19 |
5 |
Ce 19 |
1 |
Ca 19 |
1 |
Ca 19 |
1 |
Ca 15 |
1 |
Ce 15 |
1 |
Ca 14 |
2 |
Ce 14 |
1 |
Ce 12 |
1 |
Ca 11 |
2 |
Ce 11 |
1 |
Ce 8 |
3 |
arv. |
38 |
|
1 |
Ca 27 |
1 |
Ma 27 + |
1 |
Ca 23 |
1 |
Ca 19 |
1 |
Ca 19 |
1 |
Ce 19 |
1 7 55 |
Ce 11 |
Befattning
Föreslagen personal
Antal Lönegrad
SJÖKARTEBYRÅN
Överdirektör.
Sjöfartsråd ...
Summa
Hydrografiska sektionen
Tjänstgörande officer (nu byrådirektör)
Statsgeodet...........................
Tjänstgörande officer.................
Statshydrograf......
Tjänstgörande officer
Tjänstgörande underofficer ...............
Förste instrumentmakare.................
Förste arkivbiträde.......................
Ritbiträde...............................
Kanslibiträde (för gemensamma uppgifter inom
byrån).................................
Summa
Kartografiska sektionen
Byrådirektör..........
Statshydrograf........
Kartograf ............
Förste gravör ........
Kartograf ............
Gravör ..............
Kartograf
Laborant ..............
Tryckeriförman ........
Förste ritbiträde ........
» laboratoriebiträde
Koppartryckare ........
Hantverkare .
Ritbiträde ...
Tryckeribiträde.
Lagerbiträde ...
Summa
Militärkartograf iska sektionen
Militärhydrograf ............
Marin assistent..............
Kartograf
Gravör ..
Kartograf
Ritbiträde
Summa
Summa totalt
1
1
1
1
1
10
2
1
4
4
4
1
5
1
1
1
1
1
2
1
1
2
1
3
37
1
1
1
1
1
1
1
7
55
+
Ca 37
Ma 30
Ca 29
Ma 27
arv.
Ca 27
Ma 27
arv. el.
Ma 23/19
+ arv
Ma 19
Ce 18
Ce 17
Ca 13
Ce 11
Ca 31
Ca 23
Ca 21
Ca 21
Ca 19
Ce 19
Ca 19
Ce 19
Ca 19
Ca 19
Ca 15
Ce 15
Ca 14
Ce 14
Ce 12
Ca 11
Ce 11
Ce 8
arv.
Ca 27
Ma 27
arv.
Ca 23
Ca 19
Ca 19
Ce 19
Ce 11
73
Kungl. Maj.ts proposition nr 124
Av den under kartografiska sektionen upptagna personalen avlönas en
hantverkare, ett tryckeribiträde och tre lagerbiträden för närvarande från
den under sjökar teverkets omkostnadsanslag upptagna posten till publikationstryck.
Utredningen förordar, att medel till avlöning åt denna personal
i fortsättningen anvisas under sjöfartsstyrelsens avlöningsanslag.
För bemanning av sjömätningsfartvgen bör alltjämt disponeras personal
från flottan.
Yttranden
Chefen för försvarsstaben anser, att benämningen marinassistent för den å
militärkartografiska sektionen placerade statofficeren bör utbytas mot benämningen
tjänstgörande officer.
Marinledningen föreslår att marinassistenten överflyttas från sjökartebyrån
till den av marinledningen föreslagna för svar sbyrån. Marinledningen
framhåller vidare, att chefen för hydrografiska sektionen — av utredningen
hänförd till Ma 30 — bör tjänstgöra vid sjökartebyrån under längre tid;
han kan således komma i tur till befordran. Med hänsyn härtill bör tjänsten
liksom hittills avse befattningshavare i Ma 30 eller Ma 33. Vidare föreslår
marinledningen att militärhydrografen på grund av hans under senare år
ökade arbetsbörda och hans föreslagna ställning som sektionschef uppflyttas
till lägst Ca 29. I samband med omorganisationen bör en reglering ske så
att på flottans stat upptages lika många tjänster som de, vilkas innehavare
tjänstgör vid sjökartebyrån hela året. Av denna anledning bör på flottans
stat uppföras två beställningar som tjänstgörande officer, den ena i Ma 27
och den andra i Ma 27 eller Ma 23/19.
Styrelsen för sjökorteverket har intet att erinra mot den föreslagna indelningen
i tre sektioner. Beträffande hydrografiska sektionen föreslår styrelsen
uppflyttning av dels en befattning som förste instrumentmakare från
Ce 18 till Ce 19, dels en befattning som förste arkivbiträde från Ce 17 till
Ce 19. Till den förstnämnda befattningen kommer i den nya organisationen
att hänföras ett ansvarsfullt uppbördsmannaskap. Innehavaren av befattningen
som förste arkivbiträde kommer att handha vissa hemliga handlingar.
Enligt en särskild instruktion får handhavandet av hemligt arkiv inom försvarsväsendet
icke anförtros tjänsteman i lägre lönegrad än Ca 18. Med hänsyn
till att det i detta fall gäller hemliga handlingar av synnerlig sekretess
bör tjänsten placeras i Ce 19. Tjänsten har av utredningen redovisats under
hydrografiska sektionen men bör enligt styrelsen tillhöra militärkartografiska
sektionen. Utredningen har föreslagit att på hydrografiska sektionen
skall nyinrättas en kanslibiträdestjänst; härutöver bör tillkomma en kontorsbiträdestjänst.
En befattning som ritbiträde i Ca 13 föreslås överflyttad tilll
den kartografiska sektionen.
I fråga om kartografiska sektionen förutsätter styrelsen en indelning på
tre detaljer, en originalritnings-, en rättelse- och en reproduktionsdetalj. Chef
bär vara för envar av de två första detaljerna en förste kartograf i Ca 25
74
Ilungl. Maj.ts proposition nr 124
samt för reproduktionsdetaljen en förste faktor, likaledes i Ca 25. Styrelsens
förslag i denna del innebär uppflyttning av två kartograf tjänster från Ca 23
samt utbyte av en tjänst som tryckeriförman i Ca 19 mot nyssnämnda förste
faktorbefattning.
Beträffande militärkartografiska sektionen föreslår styrelsen att tjänsten
som militärhydrograf, vars innehavare skall förestå sektionen, uppflyttas
från Ca 27 till Ca 29. Styrelsen hänvisar till att under senare år såväl militärsjömätningen
som det för militära ändamål pågående kartografiska arbetet
ökat i omfattning. Vidare erinrar styrelsen att på sektionen skall tjänstgöra
en marinassistent, som uppbär lön enligt Ma 27 jämte fyllnadsarvode. Styrelsen
finner det uppenbart, att sektionschefen icke bör ha lägre lön än närmast
underlydande befattningshavare. Militärassistenten har hittills svarat
for samarbetet med marinen. Då dessa uppgifter i den nya sjöf artsstyr elsen
skall handläggas på försvarskontoret, kommer marinassistentens göromäl
främst att avse förberedelser för och ledning av de årliga militärsjömätningsexpeditionerna
samt bearbetning av vunna mätningsresultat. Benämningen
marinassistent bör därför utbytas mot tjänstgörande officer. Slutligen bör på
sektionen inrättas en kontorsbiträdestjänst för vissa göromål, som nu handhas
av en arkivarbetare.
Svenska teknologföreningen ifrågasätter, om sänkningen av tre chefslöner
på byrån verkligen motiveras av minskade arbetsuppgifter och mindre ansvar.
Departementschefen
Jag biträder utredningens förslag ifråga om sjökartebyråns arbetsuppgifter,
innebärande att huvuddelen av göromålen i det nuvarande sjökarteverket
överföres till denna byrå.
I den av utredningen föreslagna personalorganisationen synes vissa smärre
ändringar böra vidtagas. Utredningen har föreslagit att för biträdesgöromål
å byrån inrättas en kanslibiträdestjänst i Ce 11 med placering å hydrografiska
sektionen. Motsvarande göromål handhaves nu av en kontorist i
Ca 13, vilken av utredningen placerats å administrativa byrån. Ifrågavarande
befattningshavare synes lämpligen böra överföras till sjökartebyrån och
kanslibit rädestjänsten utgå. I anslutning till de principiella synpunkter jag
forut anfört rörande lönegradsplaceringen torde en tjänstgörande officer
å hydrografiska sektionen även i fortsättningen böra vara placerad i Ma 30
eller alternativt Ma 33. Likaledes bör byrådirektören å kartografiska sektionen
liksom nu vara placerad i Ca 33. Å kartografiska sektionen bör vidare
med hänsyn till befattningshavarnas arbetsuppgifter benämningen för två
gravörtjänster i Ce 19 ändras till kartlitograftjänster. Med anslutning till
marinledningens förslag förordar jag slutligen att marinassistenten å militarkartografiska
sektionen överflyttas till försvarskontoret. Utredningens
förslag att en tjänstgörande officer utöver nuvarande löneförmåner skall tillerkännas
arvode kan jag ej biträda. I övrigt godtager jag utredningens för
-
75
Kungl. Maj.ts proposition nr 12i
slag till personalorganisation för sjökartebyrån. Jag är således icke beredd
biträda de ytterligare förslag till tjänsteändringar, som framlagts i leinissyttrandena.
Fyr- och elektrobyrån
Utredningen
Denna byrå avses skola bildas av fyringenjörkontorets i lotsstyrelsen avdelning
för fyr- och elektrotekniska ärenden. Kontorets nuvarande uppgifter beträffande
vatten- och husbyggnadsärenden bör överflyttas till den föreslagna
byggnadsbyrån, varjämte ledningen av det kontoret underställda lotsverkets
huvudförråd bör handhavas av fartygsbyrån. På byrån bör i huvudsak ankomma
ärenden, som avser:
1) fyr-, mistsignal-, radio och radaranordningar ävensom trafiksignalanläggningar
för sjöfarten;
2) teletekniska apparater och anläggningar i övrigt;
3) elektrisk kraftförsörjning för sjöfartsverkets anläggningar ävensom
elektriska kraft-, belysnings- och värmeinstallationer;
4) beskrivningar och instruktioner för skötsel och vård av sådan teknisk
materiel, som omfattas av byråns verksamhet;
Befattning |
Nuvarande personal |
Föreslagen personal |
||
Antal |
Lönegrad |
Antal |
Lönegrad |
|
FYR- OCH ELEKTROBYRÅN
Sjöfartsråd (nu överfyringcnjör)................
Summa
Fyr- och kra/Isektionen
Byrådirektör..................................
Byråingenjör..................................
Ingenjör ......................................
Assistent ....................................
Elektrotekniker ..............................
Kanslibiträde ................................
Summa
Teleseklionen
Byrådirektör (nu förste fyringenjör)............
Byråingenjör (nu fyringenjör)..................
Ingenjör (deltidsanställd) ......................
> ......................................
Assistent (nu instruinentuppbördsman)..........
Radioverkmästare ............................
Radiotekniker ................................
Radiomontör..................................
Summa
Summa totalt
I
1
1
1
1
1
1
1
8
15
Cp 13
Ce 25
Ca 23
arv.
Ca 19
Cg 16
Cg H
Ca 81
Ca 27
arv.
Cg 23
Ce 19
Ce 19
eg 1»
Ce 15
1
1
1
1
1
1
1
7
15
Cp 13
Ce 31
Ce 25
Ca 23
Ce 23
Ca 21
Ce 17
Ce 11
Ca 31
Ca 27
Ce 23
Ce 19
Ce 19
Ce 19
Ce 15
76
Kungl. Maj.ts proposition nr 124
5) utbildningsföreskrifter för fyrpersonalen;
6) frågor i allmänhet av fyrteknisk och elektroteknisk beskaffenhet.
Byråns arbetsuppgifter kan väntas tillväxa efterhand som användningen
av radionavigatoriska hjälpmedel ombord utvecklas samt radiofyrar och motsvarande
anordningar för radar m. m. därigenom påfordras i ökad grad.
För att rätt kunna förutse sjöfartens behov av säkerhetsanordningar på detta
område måste byrån i sin verksamhet ha ett starkt inslag av framtidsplanläggning,
vilket bland annat innebär, att byrån noggrant måste följa den
tekniska utvecklingen på området även inom främmande länders fyrväsen
med särskilt aktgivande på de senaste rönen. Byråns arbete är därför i hög
grad betingat av utvecklingen i nämnda hänseenden.
Byrån bör organiseras på två sektioner, en fyr- och kraftsektion och en
telesektion, enligt sammanställning å s. 75.
Av den nuvarande personalen tjänstgör samtliga i lotsstyrelsen utom ingenjörerna,
assistenten och radiomontören på telesektionen, vilka tillhör sjökarteverket.
Befattningen som chef för telesektionen motsvaras i nuvarande
organisation av tjänsten som förste fyringenjör i Ca 31. Chefen för fyr- och
kraftsektionen måste vara högt kvalificerad. Med hänsyn härtill föreslås, att
på denna sektion inrättas en byrådirektörstjänst i Ce 31. Från sakanslag avlönas
de tjänster, vilka i sammanställningens uppgifter för nuvarande organisation
angivits med lönegradsbeteckningen Cg eller som arvodist; medel
för dessa tjänster bör i fortsättningen anvisas under sjöfartsstyrelsens avlonmgsanslag.
I samband härmed bör tjänsterna erhålla extra ordinarie ställning
i närmast motsvarande lönegrad. En assistenttjänst på fyr- och kraftsektionen
bör uppflyttas från Ca 19 till Ca 21.
Yttranden
Utredningen har bl. a. föreslagit att en å sjökarteverkel nu tjänstgörande
ingenjör i Cg 23 överflyttas till fyr- och elektrobyråns telesektion med placering
i Ce 23. Styrelsen för sjökarteverket finner denna lönegradsplacering
otillfredsställande. Nämnda befattningshavare har i viktiga frågor biträtts
a\ sjökarteverkets konsulterande ingenjör, som åtnjuter ersättning i form
av arvode. Då denna arvodestjänst föreslås skola utgå, får den i 23 lönegraden
placerade ingenjören med hänsyn särskilt till den speciella naturen av
sjökarteverkets deccaapparatur ett skärpt ansvar; på grund härav bör han
placeras i Ce 25.
Statskontoret anser sig i avsaknad av närmare motivering för uppflyttning
av en assistenttjänst på fyr- och kraftsektionen från Ca 19 till Ca 21
icke kunna tillstyrka denna lönegradsförändring.
Lotsstyrelsen framhåller, att fyr- och elektrobyrån — förutom de arbetsuppgifter
som nu handlägges på fyr- och elektrotekniska avdelningen i lotsstyrelsen
samt av sjökarteverkets elektrotekniska personal — kommer att
tilldelas ytterligare arbetsuppgifter av betydande omfattning, främst frågor
om elkraftteknisk, instailationsteknisk och teleteknisk utrustning på stats
-
77
Kungl. Maj.ts proposition nr 124
isbrytaren och den flytande materiel, som nu disponeras för väg- och vattenbvggnadsverkets
hamnarbeten. Med hänsyn till arbetsuppgifternas omfattning
och särskilda beskaffenhet samt rådande löneläge för teknisk personal
bör byrådirektören på fyr- och kraftsektionen placeras i 33 i stället för 31
lönegraden; tjänsten bör vidare uppföras pa ordinarie stat. Utredningen
har överfört en byråingenjör i Ce 25 från lotsstyrelsen med oförändrad lönegradsplacering
till fyr- och kraftsektionen. Befattningen bör med hänsyn
till arbetsuppgifterna i det nya verket uppflyttas till Ce 27.
Ärenden angående tryckluftdrivna mistsignalanläggningar med tillhörande
maskinerier samt förbränningsmotorer i aggregat för alstring av elkraft
föredrages för närvarande i lotsstyrelsen av överfyringenjören; ärendenas
beredning och det praktiska arbetet ute på platserna utföres av lotsbyråns
tekniska personal. Lotsstyrelsen tillstyrkex’, att dessa ärenden såsom utredningen
ansett — i sin helhet skall handläggas a den nya fyr- och elektrobyrån.
Emellertid har denna byrå icke tillförts någon arbetskraft för ändamålet;
den nyssnämnda tekniska personalen inom nuvarande lotsbyran har
av utredningen placerats på fartygsbyrån och kommer att helt tagas i anspråk
för arbeten, som skall åvila denna byrå. På fyr- och kraftsektionen
bör därför inrättas en befattning som byråingenjör i Ce 25 för vissa maskintekniska
arbetsuppgifter.
I överensstämmelse med vad som anförts i yttrandet från styrelsen för
sjökarteverket föreslår även lotsstyrelsen, att den tidigare nämnda ingenjörstjänsten
i 23 lönegraden omhildas till en befattning som byråingenjör i
Ce 25. Viss personal, som deltar i sjökar teverkets arbete med de s. k. deccakedjorna,
tillhandahålles av marinen, däribland en telemästare i 16 lönegraden.
Denne tjänstgör under hela året i sjökarteverket. Med hänsyn härtill
och för att undvika ofta förekommande personbyten bör tjänsten uppföras
på fyr- och elektrobyråns telesektion under benämningen tekniker i Ce 17.
Slutligen föreslås, att befattningarna som elektrotekniker i Ce 17, radioverkmästare
i Ce 19 och radiotekniker i Ce 19 med oförändrad löneställning
erhåller tjänstebenämningen tekniker.
Svenska teknologföreningen anser namnet på den föreslagna byrån missvisande,
eftersom fyrfrågorna kommer att handläggas på flera olika byråer.
Byrån bör benämnas enbart elektrobyrån och den ena sektionen endast
kraftsektionen.
Föreningen understryker utredningens påpekande att utvecklingen inom
detta område går snabbt. Kvalificerad förstärkning av byråns personal kan
bli nödvändig för att lösa uppgifterna inom delta för sjöfartens ekonomi
betydelsefulla område.
Departementschefen
De av utredningen föreslagna arbetsuppgifterna för fyr- och elektrobyrån
har icke mött någon erinran från remissinstansernas sida. Icke heller jag
har något att erinra häremot. Teknologf öreningens yrkande om ändrad benämning
å byrån anser jag mig icke böra biträda.
78
Kungl. Maj.ts proposition nr 124
Sjöfartsrådet bör placeras i lönegraden Cs 13. Med hänsyn till arten och
omfattningen av fyr- och kraftsektionens arbetsuppgifter synes erforderligt
att såsom utredningen föreslagit sektionen tillföres en kvalificerad tekniker.
För ändamålet bör inrättas en byrådirektörstjänst med placering i Ca
31, motsvarande en nu befintlig tjänst som förste fyringenjör i lotsstyrelsen.
I enlighet med tidigare anförda principiella skäl anser jag mig icke kunna
förorda en uppflyttning av assistentbefattningen från Ca 19 till Ca 21. I fråga
om personalen å fyr- och kraftsektionen förordar jag vidare att den nu arvodesanställde
ingenjören kvarstår i arvodesbefattningen och att elektroteknikern,
som f. n. är placerad i Cg 17, bibehålies å extra stat. Förslaget
att ett extra kanslibiträde erhåller extra ordinarie anställning biträder jag.
\ad gäller befattningen som chef för telesektionen kan jag för närvarande
ej tillstyrka högre placering än Ce 29. Tjänsten bör erhålla benämningen
förste byråingenjör. Jag förordar att ingenjören i Cg 23 överföres till extra
ordinarie stat. Någon uppflyttning av tjänsten, som föreslagits i några remissyttranden,
är jag däremot icke beredd förorda. Utredningens förslag om
överföring till extra ordinarie stat av en radioverkmästare och en radiotekniker,
vilka båda har en förhållandevis lång tjänstgöring i lotsstyrelsen,
föranleder icke heller nagon erinran från min sida; dock bör den senare
befattningshavaren vara placerad i 18 lönegraden liksom nu. I remissyttrandena
framförda förslag om ändringar i övrigt i personalorganisationen kan
jag ej biträda.
By ggnadsbyrån
Utredningen
Utredningen har föreslagit, att den tekniska granskningen av byggnadsobjekt
på hamn- och farledsområdet samt handhavandet av den statliga
byggnadsverksamheten på detta område skall överflyttas från väg- och vattenbyggnadsverket
till sjöfartsstyrelsen. Dessa ärenden bör handläggas på
en särskild byggnadsbyrå. Till denna byrå bör även föras de byggnadsärenden
avseende lotsverkets fasta anläggningar, som nu ankommer på lotsstyrelsens
fyringenjörkontor.
På sjöfartsstyrelsens byggnadsbyrå bör alltså handläggas ärenden som
avser:
1) utredningar rörande samt upprättande respektive granskning av arbetsplaner
för hamnar, farleder samt fyr- och husbyggnader;
2) statsbidrag till hamnar och farleder;
byggande av statliga och statsunderstödda fiskehamnar, statsunderstödda
mindre hamnar och farleder, statliga farleder, hamnar vid lots- och
fyiplatser, fyrar och fasta sjömärken ävensom hus för sjöfartsverkets behov;
4)
byggande enligt Kungl. Majrts medgivande av hamnar och farleder
m. m. för statliga och kommunala myndigheter ävensom enskilda;
5) kontroll av hamn- och farledsbyggnader, som utföres med statsbidrag;
79
Kungl. Maj.ts proposition nr 124
6) underhåll av statens fiskehamnar och under sjöfartsstyrelsens förvaltning
stående farleder, hamnar vid lots- och fyrplatser, fyrbyggnader,
fasta sjömärken, hus in. m.;
7) drift av statens fiskehamnar och under sjöfartsstyrelsens förvaltning
stående farleder;
8) kontroll av underhåll och drift av hamnar och farleder, utförda med
statsbidrag.
Som framgår av de tidigare lämnade redogörelserna för nuvarande organisation
finnes inom väg- och vattenbyggnadsverket en lokal organisation
för hamn- och farledsbyggande, nämligen de tre hamnavdelningarna i Stockholm,
Karlskrona och Göteborg. Inom lotsstyrelsen finnes däremot icke någon
motsvarighet till dessa lokala byggnadsorgan; ledningen av byggnadsarbetena
sker här centralt. Utredningen har vid prövning av denna fråga
kommit till den uppfattningen, att ett sammanförande till en central myndighet
av alla hithörande utrednings- och byggnadsfrågor är mest ändamålsenligt.
Den centrala myndigheten — sjöfartsstyrelsen — har då möjlighet
att effektivt utnyttja personalen på byggnadsbyrån för de byggnadsprojekt,
som vid olika tidpunkter är aktuella. Styrelsen bör även ha möjlighet
att organisera tillfälliga lokala kontor på byggnadsorten, där så med
hänsyn till arbetenas omfattning synes erforderligt. En central organisation
gör betydande personalinskränkningar möjliga.
För handhavande av här angivna uppgifter bör byrån organiseras på en
utredningssektion och en byggnadssektion enligt efterföljande sammanställning
(s. 80).
Av den nuvarande personalen tjänstgör inom lotsstyrelsen förste fyringenjören
i Ca 31, fyringenjören i Ca 27, två ingenjörer i Ce 23, verkmästarna
samt tre ritare (en i Ca, två i Cg 19); Övriga befattningshavare tjänstgör
inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen eller förutnämnda hamnavdelningar.
Befattningen som sjöfartsråd motsvaras i nuvarande organisation av
byråchefstjänsten på väg- och vattenbyggnadsstyrelsens hamnbyrå.
Med hänsyn till arbetsuppgifternas art och rådande löneläge för teknisk
personal anser utredningen, att för befattningarna som sektionschefer bör
nyinrättas två byrådirektör stjänster i Ca 33. I nuvarande organisation finnes
fem tjänster i 31 lönegraden, varav en benämnd förste fyringenjör och
de övriga vägingenjör. Ehuru sammanslagningen av lotsstyrelsens samt
väg- och vattenbyggnadsverkets organ för hithörande uppgifter innebär en
rationalisering, har utredningen icke ansett sig kunna förorda eu beskärning
av antalet 31-gradstjänster. För att byråns arbete skall kunna bedrivas
effektivt är tillgång på kvalificerade, självständigt arbetande tekniker en
nödvändig förutsättning. Däremot synes det vid eu sammanslagning och ett
slopande av de lokala organen — hl. a. med hänsyn till det arbete, som utan
särskild personalförstärkning kan utföras inom sjöfartsstyrelsens övriga
byråer — möjligt att i betydande utsträckning reducera ingenjörspersonalen
i lägre lönegrader. Utredningen har härvid förutsatt, att personalens in
-
80
Kungl. Maj:ts proposition nr 12i
Befattning |
Nuvarande personal |
Föreslagen personal |
||
Antal |
Lönegrad |
Antal |
Lönegrad |
|
BYGGNADSBYRÅN |
||||
Sjöfartsråd (nu byråchef).................. |
1 |
Cp 13 |
1 |
Cp 13 |
Summa |
1 |
1 |
||
Utredningssektionen |
||||
Byrådirektör................. |
_ |
_ |
1 |
Ca 33 |
> (nu förste fyringenjör) ............ |
1 |
Ca 31 |
3 |
Ca 31 |
Förste byråingenjör ................. |
1 |
Ca 29 |
1 |
Ca 29 |
> > |
2 |
Ce 29 |
_ |
|
Byråingenjör.................... |
2 |
Ce 27 |
2 |
Ce 27 |
> |
1 |
Ca 25 |
1 |
Ca 25 |
> .... |
4 |
Ce 25 |
1 |
Ce 25 |
Ingenjör ......................... |
1 |
Ce 23 |
2 |
Ce 23 |
Ritare........................ |
2 |
Ce 19 |
2 |
Ce 19 |
Kanslibiträde .................. |
i |
Ca 11 |
1 |
Ca 11 |
Kontorsbiträde..................... |
3 |
bef.gång |
2 |
bef.gång |
Summa |
18 |
16 |
||
By gg na dssektionen |
- |
|||
Byrådirektör.............. |
_ |
_ |
1 |
Ca 33 |
* (nu väging. vid hamnavdelningarna) |
3 |
Ca 31 |
2 |
Ca 31 |
Vägingenjör ....................... |
1 |
Ce 31 |
||
Förste byråingenjör.............. |
1 |
Ce 29 |
2 |
Ce 29 |
Fyringenjör ....................... |
1 |
Ca 27 |
||
Byråingenjör..................... |
3 |
Ce 27 |
2 |
Ce 27 |
> |
4 |
Ce 25 |
2 |
Ce 25 |
» ......... , , , |
1 |
Cg 25 |
_ |
|
Ingenjör ..................... |
1 |
Ce 23 |
2 |
Ce 23 |
» ........ |
5 |
Ce 21 |
— |
_ |
> ...... |
i |
Cg 21 |
_ |
|
Verkmästare........................ |
i |
Ce 21 |
2 |
Ce 21 |
> ..... |
i |
Cg 21 |
_ |
|
Ritare....................... |
i |
Cä 19 |
1 |
Ca 19 |
.......... |
2 |
Cg 19 |
1 |
Ce 19 |
Tekniker........................ |
2 |
Ce 17 |
||
Kontorsbiträde..................... |
4 |
bef.gång |
2 |
bef.gång |
Summa |
32 |
17 |
||
Summa totalt |
Öl |
34 |
delning pa sektioner icke skall utgöra hinder för att befattningshavarna
smidigt utnyttjas för arbetsuppgifter inom byråns hela verksamhetsområde.
Vid bifall till den föreslagna organisationen av byrån ernås sålunda en avsevärd
minskning av lönekostnaderna. Antalet befattningar på byggnadsbyran
beräknas sålunda nedgå med 17 i förhållande till nuvarande organisation.
Förslaget innebär i fråga om väg- och vattenbyggnadsverket, att
hamnbyrån upphör, att antalet tjänster minskas på konstruktionsbyrån med
fem (1 Ce 29, 3 Ce 25, 1 Ce 19) samt på byggnads- och underhållsbyrån med
två (1 Ce 27, 1 kontorsbiträde) samt att de tre lokala hamnavdelningarna
jämte vissa kontorsbiträdesbefattningar avvecklas.
Antalet kontorsbiträdesbefattningar, varmed de tre av organisationsändringen
berörda vägförvaltningarna enligt förslaget minskas, utgör fyra.
81
Kungl. Maj.ts proposition nr 12b
Utredningen förutsätter, att samtidigt med ovan angivna organ isationsändring
till sjöfartsstyrelsen överflyttas för hamnbyggnadsverksamheten erforderligt
antal arbetsledare ävensom de maskinister och andra maskinskötare,
som nu är avdelade för driften av mudderverk och annan flytande materiel.
Även kollektivavtalsanställda arbetare, vilka är att anse såsom stadigvarande
knutna till hamnbyggnadsverksamheten, bör övergå i sjöfartsverkets
tjänst. Den nu nämnda personalen bör i fortsättningen liksom hittills avlönas
från sakanslag och har därför icke redovisats i personalsammanställningen
för byrån.
Yttranden
Åtskilliga av de myndigheter och organisationer, som yttrat sig över utredningens
förslag till personalorganisation för förevarande byrå, har berört
två huvudfrågor, nämligen dels frågan om att slopa hamnavdelningarna,
dels frågan huruvida personaluppsättningen på byrån är tillräcklig.
Chefen för försvarsstaben anser slopandet av hanmavdelningarna vara en
bestämd nackdel ur såväl beredskapssynpunkt som även ur andra än militära
synpunkter. Det slutliga avgörandet i denna fråga bör ske först efter
närmare utredning i samråd med berörda civila och militära myndigheter.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anser hamnavdelningarnas arbetsuppgifter
vara av den art, att de fordrar noggrann lokalkännedom. Styrelsen finner
möjligt att personalen i vissa avseenden kan lättare utnyttjas effektivt
om den sammandrages. Häremot verkar dock vissa med centraliseringen
sammanhängande olägenheter, som bör beaktas. Den detaljerade lokalkännedom,
som erfordras, kan ej förvärvas av ett större antal tjänstemän. Redan
härigenom minskas möjligheten att genom centralisering uppnå ett bättre
utnyttjande av personalen. Genom att resorna blir mera omfattande ökar
spilltiden och resekostnaderna. Det har vidare visat sig att redan med de
nuvarande stora distrikten det i vissa fall kan uppstå svårigheter att förvärva
personal, som ur egen eller familjens synpunkt är villig att tillbringa
en stor del av sin tid på resor. Därjämte skulle anordningen behöva kompletteras
med lokala arbetskontor. Bostadsproblemen för personalen vid
dessa kan också bli svåra. Även om det är möjligt att förvärva sådan personal
kommer det i större utsträckning än nu att erfordras resor.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen ansvarar i krig för underhåll och reparation
av vissa hamnar och farleder genom en särskild byggnads- och
reparationsberedskap, som nu delvis ankommer på hamnavdelningarna.
Om avdelningarna indrages måste — framhåller styrelsen — denna beredskap
helt vidmakthållas av sjöfartsstyrelsen, vilket torde vara förenat med
bestämda nackdelar. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen avstyrker således
förslaget om indragning av hamnavdelningarna; om de bör kvarligga på nuvarande
orter och om de bör ändras till antal blir beroende på arbetsuppgifternas
omfattning och förläggning.
(> Bihang till riksdagens protokoll 1955. 1 samt. Nr 124
82
Kungl. Maj:ts proposition nr 124
Fiskei istyrelsen hyser betänkligheter mot indragningen av hamnavdelningarna
och menar att hamnavdelningarna i Göteborg och Karlskrona för åtskillig
tid framåt har en viktig funktion att fylla.
Länsstyrelserna i Blekinge län samt Göteborgs och Bohus län har i huvudsak
anlagt liknande synpunkter men har därutöver betonat, att det är
av värde för länsstyrelsen att ha tillgång till en hamnavdelning inom länet.
Lansstyrelsen i Göteborgs och Bohus län framhåller, att erfarenheten i länet,
där fiske och fraktfart spelar en framträdande roll, visar att det funnits
anledning för länsstyrelsen att så gott som varje vecka taga kontakt med
hamnavdelningen. Länsstyrelsen föreslår att hamnavdelningarna bibehålies
och helst förstärkes.
Föreningen för inre vattenvägar ställer sig tveksam till förslaget att slopa
hamnavdelningarna.
Svenska teknologföreningen anser, att det är väsentligt att behovet av
lokalkännedom och av byggnadskunnig personal längs kusterna icke eftersättes.
Tjänstemännens centralorganisation uttalar att ett slopande av hamnavdelningarna
ej medför endast fördelar utan även vållar olägenheter i åtskilliga
avseenden.
Lotsstyrelsen framhåller, att om det för hamnbyggnadsarbeten vid västkusten
behövs en lokal avdelning bör man överväga att infoga den i —
eller samordna den med — lotsdistriktsexpeditionen där. En sådan åtgärd
bhr ett naturligt led i rationaliseringen av de statliga uppgifterna på sjöi
artsområdet. J
Farhågor for att den av utredningen föreslagna personaluppsättningen å
byggnadsbyrån ej är tillräcklig har uttryckts i flera yttranden. Sålunda ifrågasätter
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen om nämnda byrå med dess i
förhållande till nuvarande organisation starkt beskurna personaluppsättning
skall kunna tillfredsställande ombesörja den verksamhet, som kommer att
ahgga det nya sjöfartsverket. Styrelsen utvecklar vidare sina synpunkter
pa följande sätt.
En väsentlig del av det arbete, som f. n. utföres på styrelsens hamnbyrå
och hamnavdelningar, utgör den projekterings- och utredningsverksamhet
som niaste föregå varje byggnadsföretag. I denna verksamhet ingår tidsödande
och arbetskrävande tekniska, allmänt ekonomiska och transportekononnska
undersökningar. Ingående utredningar om behovet av de ifrågasatta
byggnadsåtgärderna ävensom rörande olika alternativ att tillgodose
detta behov måste företagas, innan det omfattande tekniska arbetet med
hamnbyggnadens allmänna utformning m. m. vidtager. Med den erfarenhet
styrelsen bär av dessa arbetsuppgifters omfång, anser styrelsen den personal
som i orslaget tilldelats den nya byggnadsbyrån vara otillräcklig.
Styrelsen anser vidare att betydande svårigheter kommer att uppstå, då
det galler rekryteringen av ingenjörspersonal. Utredningen har beräknat
83
Kungl. Maj.ts proposition nr 12b
den sammanlagda omslutningen av byggnads- och underhållsverksamheten
hos lotsverket samt väg- och vattenbyggnadsverkets hamnorgan under den
senaste sexårsperioden till ca 8 milj. kronor per år; utredningen har ansett
en sådan omslutning tillräckligt stor för att möjliggöra rationellt byggande
genom ett för ändamålet tillskapat organ inom det nya verket. Till belysning
härav framhåller väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, att byggnadsomslutningen
vid envar av styrelsens större vägförvaltningar f. n. uppgår till ca
15—20 milj. kronor per år. Enligt styrelsens förmenande skulle en vägförvaltning
med en sådan byggnadsomslutning utgöra en alltför oekonomisk
organisation om den utrustades med all den expertis i form av personal
för konstruktioner och annan sakkunskap, som krävs för byggandet.
Inom en sådan relativt liten organisation med begränsade befordringsutsikter
torde även betydande svårigheter föreligga att rekrytera skickliga
ingenjörer. Även om den av utredningen föreslagna nya organisationen kan
medföra bättre rekryteringsmöjligheter än för närvarande vid lotsverket, är
styrelsen av egna erfarenheter ytterligt tveksam om organisationen får möjlighet
att förvärva ingenjörspersonal med sådan kompetens, att arbetsuppgifterna
kommer att handläggas på ett nöjaktigt sätt.
Utredningen har föreslagit, att vid överflyttningen av hamnärenden från
väg- och vattenbyggnadsverket till sjöfartsverket skall undantagas de ärenden,
som avser dels teknisk tillsyn å allmän flottleds underhåll och nyttjande,
dels skyddsåtgärder mot strandskärningar och översvämningar. Vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen anför härom, att styrelsen, sedan väg- och vattenbyggnadsdistrikten
upphörde, icke tilldelats eller eljest kunnat frigöra
personal för tillsynen över flottlederna. Detta arbete har fördenskull alltsedan
dess varit nedlagt.
Vad angår det väg- och vattenbyggnadsstyrelsen åvilande ansvaret för
skyddsåtgärder mot strandskärningar och översvämningar framhåller styrelsen,
att — i den mån bestämmelserna härom innebär att styrelsen ålägges
tillsynen och planläggningen av förebyggande åtgärder — styrelsen kommer
att efter den föreslagna omorganisationen icke ha någon personal tillgänglig
för dessa arbetsuppgifter.
Styrelsen hemställer därför att för sin del bli befriad från dessa speciella
arbetsuppgifter.
Lotsstijrelsen anser sig icke kunna bedöma storleken av de arbetsuppgifter,
som kommer att tillföras hamnbyrån från väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
hamnbyggnadsverksamhet. En sammanslagning av denna verksamhet med
lotsstyrelsens byggnadsavdelning kommer emellertid att medföra en arbetskraftbesparande
rationalisering. Personaluppsättningen på byggnadsavdelningen
inom lotsstyrelsens fyringenjörkontor är redan nu för liten; vid sammanslagningen
kommer sålunda icke någon i lotsstyrelsen för närvarande
anställd byggnadsteknisk kraft att friställas. I delta sammanhang framhåller
styrelsen, att vid dess byggnadsavdelning utöver den i betänkandet redovisade
personalen för närvarande tjänstgör en ingenjör i Cg 30. Utredningens förslag
84
Kungl. Maj.ts proposition nr 124
till personaluppsättning på byggnadsbyrån anser styrelsen böra utökas med
två befattningar som assistent i Ce 19, en å vardera sektionen. Deras arbetsuPP§ifter
skulle vara att biträda den tekniska personalen vid upphandlingar,
förande av byggnadsliggare och statistik samt handläggning av vissa andra
göromål, som måste skötas även när den tekniska personalen är på tjänsteresor.
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser att med hänsyn till utvecklingen
på området någon nedskärning av den nuvarande personalstyrkan ej
torde vara möjlig att genomföra.
Svenska hamnförbundet ställer sig skeptiskt till tanken att personalbehovet
inom byggnadsbyrån blir så mycket mindre än inom motsvarande nu
befintliga organ.
Svenska teknologföreningen anser det uteslutet att byrån med den föreslagna
organisationen skall kunna lösa sina uppgifter. Chefen för byggnadsbyrån
får en nyckelställning och måste besitta höga tekniska kvalifikationer
in. m. Han bör därför placeras i överdirektörs löneställning.
En viss begränsning av byggnadsbyrån föreslås av statskontoret. Ämbetsverket
har icke blivit övertygat om nödvändigheten att tillskapa två särskilda
sektionschef stjänster i 33 lönegraden; det närmaste ansvaret för sektionernas
arbetsuppgifter bör kunna avila befattningshavare i 31 lönegraden. I vart
fall bör antalet tjänster i 33 och 31 lönegraderna icke överstiga det nuvarande
antalet befattningar i sistnämnda lönegrad.
Statens lönenämnd har ifrågasatt om icke placeringen av nämnda tjänster
i 33 lönegraden är väl hög.
Sveriges arbetsledareförbund erinrar om att utredningen å byggnadssektionen
redovisar en verkmästare i Ce 21 och en verkmästare i Cg 21, vilka
befattningar nu tillhör lotsstyrelsen, och att. utredningen föreslagit, att båda
verkmästarna skall placeras i Ce 21. Arbetsledareförbundet har i anledning
härav anfört att man beträffande väg- och vattenbyggnadsverkets byggnadsverksamhet
funnit lämpligt att införa ett arbetsledarreglemente i stället för
att inordna verkets arbetsledare i statsförvaltningens vanliga huvudanställningsformer.
Anställningsformerna enligt detta arbetsledarreglemente kan
närmast karakteriseras såsom reglerad arvodesbefattning med lönegradsplacering
och sociala förmåner inklusive pensioner, motsvarande vad som
tillkommer e. o. tjänstemän. Lotsverket återigen torde först under senare
år ha anställt arbetsledare i verkmästarställning, vilket skett i blygsam skala.
Införandet av specialreglementen har ej kommit i fråga för lotsverkets vidkommande.
Den formella skillnad, som sålunda föreligger i anställningsform mellan
lotsverkets och väg- och vattenbyggnadsverkets bvggnadsarbetsledare inom
det berörda området, får enligt arbetsledareförbundets mening ej leda till
att de båda grupperna sätts i olika ställning vid den tilltänkta sammanslagningen.
Arbetsledareförbundet, som har medlemmar inom båda de berörda
personalgrupperna, finner det sålunda oriktigt att sätta nu Cg-anställd personal
inom lotsverket i förmånsställning framför befattningshavare med
Kungl. Maj.ts proposition nr 124
85
mångårig pensionsberättigad anställning hos väg- och vattenbyggnadsverket.
Att uppföra lotsstyrelsens hittillsvarande arbetsledare på avlöningsanslag
men låta väg- och vattenbyggnadsverkets motsvarande befattningshavare
kvarstå på sakanslag synes ej heller riktigt. Därest man i fortsättningen avser
att avlöna den hithörande personalen på sakanslag, bör detta i lika mån
tillämpas oavsett från vilket ämbetsverk personalen övertagits.
Departementschefen
Utredningen har föreslagit, att byggnadsbyråns huvuduppgifter skall vara
dels tekniska granskningen av byggnadsprojekt avseende hamnar, farleder,
fyr- och husbyggnader, dels handhavandet av den statliga byggnadsverksamheten
på detta område. Förslaget innebär alltså, att såväl väg- och
vattenbyggnadsverkets som lotsstyrelsens byggnadsverksamhet samt därtill
knutna utrednings- och konstruktionsuppgifter skall skötas av byggnadsbyrån.
Utredningens förslag i detta hänseende tillstyrker jag. Rörande handläggningen
av ärenden angående teknisk tillsyn å allmän flottleds underhåll
och utnyttjande samt skyddsåtgärder mot strandskärningar och översvämningar
är jag icke beredd att tillstyrka någon överflyttning till sjöfartsverket.
Väg- och vattenbyggnadsverket har nu en lokal organisation för hamnoch
farledsbyggande, nämligen de tre hamnavdelningarna i Stockholm,
Karlskrona och Göteborg. Lotsstyrelsen har icke någon motsvarighet till
dessa lokala organ, utan ledningen av byggnadsverksamheten skötes centralt
från styrelsen. Utredningen har föreslagit, att hithörande utrednings- och
byggnadsfrågor sammanföres till den centrala myndigheten — sjöfartsstyrelsen.
Utredningen förordar vidare, att sjöfartsstyrelsen skall ha möjlighet
att organisera tillfälliga lokala kontor på byggnadsorten, där så med
hänsyn till arbetenas omfattning bedömes erforderligt.
Utredningens förslag innebär att de nuvarande hamnavdelningarna slopas.
Detta har av en del remissinstanser ansetts vara förenat med nackdelar.
Sålunda har det framhållits att tjänstemännen vid en centraliserad organisation
ej kan väntas besitta samma lokalkännedom som befattningshavarna
i lokalavdelningen. Vidare medför centraliseringen ökat behov av
resor. Försvarsberedskapsskäl anses också tala för en lokal eller decentraliserad
organisation. Länsstyrelserna i Blekinge län och Göteborgs och Bohus
län har tillagt, att det är av värde för länsstyrelsen att ha tillgång till
en hamnavdelning i länet.
I remissyttrandena har vidare uttryckts farhågor för att den personal,
som tilldelats byrån, är otillräcklig i förhållande till arbetsuppgifterna samt
att svårigheter kommer att uppstå, då det gäller rekryteringen av ingenjörspcrsonal.
I anledning av de kritiska synpunkter som anförts vill jag först framhålla
att den nuvarande organisationen av hamnbyggnadsfrågor inom vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen innebär en uppdelning av frågorna dels inom
86
Kangl. Maj.ts proposition nr 12b
styrelsen på ett flertal byråer, dels inom verket på den centrala styrelsen
och på fasta lokalavdelningar. Utredningens förslag innebär en koncentration
av dessa frågor till en starkare central arbetsenhet, vilket torde främja
möjligheten att få till stånd en översiktlig arbetsplanering och arbetsledning.
Vad angår slopandet av hamnavdelningarna vill jag framhålla att skillnaden
mellan nuvarande förhållanden och den av utredningen rekommenderade
ordningen ej torde vara så betydande som vissa remissinstanser velat
göra gällande. Utredningen förutsätter nämligen att, samtidigt som de
fasta hamnavdelningarna slopas, lokala arbetskontor upprättas i mån av
behov. Detta synes enligt min uppfattning innebära en smidigare organisation
än en fast distriktsorganisation, som lätt kan bli överdimensionerad i
förhållande till de tid efter annan växlande arbetsuppgifterna inom distrikten.
I sådant fall försvåras möjligheterna att effektivt utnyttja den befintliga
personalen. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har avstyrkt indragning
av hamnavdelningarna, men samtidigt uttalat att frågan, huruvida de bör
ligga kvar på nuvarande orter och om de bör ändras till antal, bör bli beroende
på arbetsuppgifternas omfattning och förläggning. Sistnämnda uttalande
ansluter sig såvitt jag kan finna helt till den av mig förordade ordningen
med lokala arbetskontor. Den skillnad i ståndpunkter, som här kan
föreligga, synes sålunda inskränka sig till frågan huruvida lokalorganen
skall vara mer eller mindre rörliga. Som jag redan angivit anser jag övervägande
skäl tala för ett system, som innebär att styrelsen utan större omgång
skall kunna ompröva och förändra den lokala organisationen i samma
män som byggnadsarbetenas omfattning växlar på olika platser. Det bör i
detta sammanhang nämnas att de nuvarande hamnavdelningarna i Stockholm
och Karlskrona i betydande utsträckning kommit att syssla med andra
arbeten än hamnbyggnadsfrågor, bl. a. med brobyggnader. Det finns sålunda
anledning utgå från att de lokala arbetskontor, som i fortsättningen kan
erfordras för hamnärenden, kan bli mindre omfattande än de befintliga
hamnavdelningarna.
Den av utredningen föreslagna byråorganisationen innebär å ena sidan
en förstärkning beträffande de högsta tjänsterna, vilkas innehavare skall
svara för de kvalitativt mest krävande uppgifterna, och å andra sidan en
viss minskning av lägre personal. Detta är en förskjutning, som torde vara
ägnad att medföra en kraftigare och mera kvalificerad ledning av verksamheten,
samtidigt som betydande personalbesparingar uppkommer. Vidare
ernås en förbättring av befordringsmöjligheterna för ingenjörspersonalen,
vilket bör påverka rekryteringen av sådan personal i förmånlig riktning.
I anledning av de farhågor, som framförts i vissa yttranden, för att personalen
skulle bli otillräcklig vill jag framhålla att byggnadsbyrån ej dimensionerats
för en utvidgad byggnadsverksamhet utan endast för samma
byggnadsvolym, som kommit till utförande under senare år. Jag vill
erinra om att utredning för närvarande pågår angående statens ekonomiska
medverkan vid om- och utbyggnad av handelshamnar och farleder. Det är
därför angeläget att nu ej överdimensionera den med denna verksamhet
sysselsatta personalen. Såvitt jag kunnat finna får den organisation, som
87
Kungl. Maj.ts proposition nr 724
utredningen föreslagit, anses vara väl avpassad med hänsyn till vad som nu
kan förutses i fråga om byggnadsuppgifternas omfattning. I händelse^ även
framtida mera avsevärd utvidgning av byggnadsverksamheten måste
man givetvis räkna med ökat personalbehov.
Vad angår detaljerna i fråga om personaluppsättningen på byggnadsbyrån
godtager jag utredningens förslag i vad avser löneställningen för de tre
ledande befattningshavarna, d. v. s. sjöfartsrådet och de båda sektionscheferna.
Vad angår anställningsformen bör emellertid sjöfartsrådstjänsten
placeras i Cs 13 och tjänsten som chef för utredningssektionen i Ce 33. Ifråga
om övriga befattningar på byrån kan jag i enlighet med tidigare åberopade
principiella skäl ej tillstyrka lönegradsuppflyttningar i den utsträckning
utredningen föreslagit. Sålunda bör på utredningssektionen närmast sektionschefen
uppföras en byrådirektör i Ca 31, en förste byråingenjör i Ca 29
och två förste byråingenjörer i Ce 29, vilket svarar mot nu befintliga tjänster
Vidare bör i stället för två av utredningen föreslagna ingenjörsbefattningar
i Ce 23 upptagas en tjänst i Ce 23 och en i Ce 21. På byggnadssektionen
bör uppföras en befattning som förste byråingenjör i Ce 29 och tre tjänster
som byråingenjör i Ce 27. Av de föreslagna två tjänsterna som ingenjör
i Ce 23 bör en placeras i Ce 23 och en i Ce 21. Slutligen bör den ena av de
föreslagna två verkmästartjänsterna i Ce 21 placeras i Cg 21. Beträffande
den av utredningen i Ce 19 föreslagna ritartjänsten bör vid inplacering i
lönegrad den hos kommunikationsverken tillämpade befordringsgången för
lägre ingenjörspersonal komma ifråga. I övrigt biträder jag utredningens
förslag och kan således ej förorda härifrån avvikande yrkanden i remissyttrandena.
Fartygsbyrån
Utredningen
Tidigare har nämnts, att sjöfartsverket självt bör anskaffa och underhålla
för verksamheten erforderliga fartyg. Sådana fartygsförvaltmngsuppgifter
ankommer för närvarande förutom på lotsbyrån inom lotsstyrelsen samt sjokarteverkets
tekniska avdelning även på marinförvaltningen i fråga om isbrytarfartygen
samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen vad beträffar ett antal
båtar, pråmar och mudderverk. För bland annat nu angivna andamål bor
inrättas en fartygsbyrå; det bör emellertid i detta sammanhang erinras om att
större nybyggnadsprojekteringar och konstruktionsarbeten avses skola överlämnas
till marinförvaltningen, skeppsvarv eller konsulterande fartygsingen
''
Utredningen har på anförda skäl förordat, att fartygsinspektionsbyrån och
sjöfartsbyråns skeppsmätningssektion skall överflyttas från kommerskollcrfium
till en och samma enhet inom sjöfartsstyrelsen enligt alternativ II. Förslaget
innebär därjämte, att fartygsinspektionens och skeppsinatmngsvasendets
lokala organ skall sammanslås. Utredningen bar föreslagit, att fartygs
-
88
Kungl. Maj:ts proposition nr 12i
inspektionens och skeppsmätningsväsendets arbetsuppgifter vid alternativ II
skall inordnas under fartygsbyrån.
Pa byrån bör ankomma följande ärenden:
1) tillsyn å fartyg enligt lagen härom;
2) utfärdandet av föreskrifter rörande sjöfartssäkerheten;
3) upplysningsverksamhet rörande tillämpningen av gällande föreskrifter
om sjöfartssäkerheten;
4) bemanning av fartyg enligt tillsynslagen;
5) bostäder för ombordanställda;
6) omhänderhavande av skeppsmätningsväsendet;
7) projektering, anskaffning, reparation och underhåll av tjänstefartyg för
lotsdistrikten, sjömätnings- och isbrytarfartyg, fyrskepp och andra fartyg
ävensom mudderverk, pråmar, kuttrar och båtar, allt med utrustning och
inventarier;
8) anskaffning och underhåll av arbetsmaskiner och boj materiel;
9) anskaffning och lagerhållning av förbrukningsartiklar.
Såsom tidigare berörts, bör samarbete äga rum med socialbyrån i frågor
av sjöfartssocial natur.
Då det kan förutsättas, att fartygsinspektionspersonalen efter en överflyttning
till sjöfartsverket lättare kan tagas i anspråk för inspektion och
besiktning m. m. av verkets fartygsbestånd, är det möjligt att i förhållande
till alternativ I reducera den personal, som sysslar med förvaltningen av
sjöfartsverkets eget fartygsbestånd och verkets flytande materiel i övrigt
Utredningen vill särskilt framhålla, att man vid alternativ I måste ha två
tjänster j byråchefsgrad — en i kommerskollegium och en i sjöfartsstyrelSf6n
~ f,°r de arbetsuPPgifter, som vid alternativ II föreslås skola sammanloras
till fartygsbyrån. Vid alternativ II torde vidare en byråingenjörsbefattmng
i Ce 25 kunna inbesparas. Personalen på byrån framgår av efterföljande
sammanställning (s. 89).
Av den närmast under sjöf artsrådet angivna nuvarande personalen tillhör
byrådirektören i Ca 31 (nu förste fyringenjör), byråingenjören och ingenjören
lotsstyrelsen, medan assistenten och en kontorist tjänstgör i sjökarteverket.
Övriga befattningar är inrättade i kommerskollegium. Under huvudförrådet
har i nuvarande organisation redovisats från lotsstyrelsen förvaltaren,
verkmästaren, förrådsmästaren och kansliskrivaren. Av de övriga befattningarna,
vilka finns vid sjökar teverket, avlönas flertalet från sjökarteverkets
anslag till mätnings- och rekognosceringsverksamhet. Kostnaderna för
motsvarande befattningar i den nya organisationen bör bestridas från sjöfartsstyrelsens
avlöningsanslag. I sammanställningen har icke upptagits ett
10-tal arbetare vid lotsverkets huvudförråd med anställning enligt kollektivavtal;
avlöningen till dessa torde även i fortsättningen böra bestridas från
sakanslag. Med hänsyn till huvudförrådets och verkstadens omfattning, vilen
efter omorganisationen även torde bli väsentligt ökad, bör den byråingenjor,
som avses förestå förrådet, uppflyttas från Ca 25 till Ca 27.
Vid alternativ II motsvaras befattningen som sjöfartsråd av tjänsten såsom
Kungl. Maj. ts proposition nr 124
89
Befattning |
Nuvarande personal |
Föreslagen personal |
||
Antal |
Lönegrad |
Antal |
Lönegrad |
|
FARTYGSBYRÅN |
||||
Sjöfartsråd (nu kommerseråd).................. Överinspektör (för skeppsmätningsärenden)...... |
1 X |
Ga 37 Ca 33 |
1 1 1 |
Cp 13 Ca 33 Ce 33 |
1 |
Ca 31 |
1 |
Ca 31 |
|
1 |
Ca 29 |
1 |
Ca 29 |
|
1 |
Ca 29 |
1 |
Ca 29 |
|
1 |
Ca 27 |
1 |
Ca 27 |
|
1 |
Ce 27 |
1 |
Ce 27 |
|
1 |
Cg 27 |
1 |
Ce 27 |
|
2 |
Ce 25 |
2 |
Ce 25 |
|
1 |
Ce 25 |
— |
— |
|
1 |
Ca 23 |
1 |
Ca 23 |
|
1 |
Ca 21 |
1 |
Ca 21 |
|
— |
1 |
Ca 15 |
||
3 |
Ca 13 |
2 |
Ca 13 |
|
1 |
Ca It |
1 |
Ca 11 |
|
6 |
bef.gång |
6 |
bef.gång |
|
Summa |
23 |
23 |
||
Huvudjörrådet |
1 |
Ca 25 |
1 |
Ca 27 |
1 |
Ca 23 |
1 |
Ca 23 |
|
1 |
Ce 21 |
1 |
Ce 21 |
|
1 |
Ce 21 |
1 |
Ce 21 |
|
1 |
Ce 17 |
1 |
Ce 17 |
|
2 |
Ce 16 |
2 |
Ce 16 |
|
1 |
Ce 15 |
1 |
Ce 15 |
|
2 |
Ce 14 |
2 |
Ce 14 |
|
1 |
Ce 14 |
1 |
Ce 14 |
|
2 |
Ce 12 |
2 |
Ce 12 |
|
Summa Summa totalt |
13 36 |
13 36 |
chef för kommerskollegiets fartygsinspektionsbyrå. Enligt alternativ I forutsättes
sjöfartsrådet i huvudsak komma att syssla med fartygsförvaltningsfrågor.
Vid alternativ II måste sjöfartsrådet emellertid också taga befattning
med ett flertal andra ärenden, som angår fartygsinspektionen och skeppsmätningen,
samt därutöver uppgifter av samordnande art. Då sjöfartsrådet sålunda
icke kan följa fartygsinspektionsärendena i samma utsträckning, som chefen
för fartygsinspektionsbyrån inom kommerskollegium med den mindre och
helt på fartygsinspektionsärenden inriktade byråorganisationen nu kan göra,
uppkommer fråga, huruvida icke en förstärkning för detta ändamål erfordras.
Utredningen vill i detta sammanhang erinra om att kommerskollegium
i sina riksdagspetita upprepade gånger framfört krav om förstärkning av
fartygsinspektionsbyrån med en befattning såsom byrådirektör i lönegrad
Ca 31. Kollegium har sålunda ansett behov av förstärkning föreligga redan
vid nu gällande organisation. Härutinnan må erinras om att statsmakterna
även vid 1954 års riksdag ansett sig böra avslå framställningen. Utredningen
vill för sin del framhålla, att till följd av i det föregående förordade organisa
-
90
Kungl. Maj:ts proposition nr 124
toriska förändringar, varvid fartygsinspektionen utnyttjas för andra uppgifter
inom det nya verkets ram, och med hänsyn till den motivering, som tidigare
anförts, behovet av en byrådirektörstjänst i allt fall inom sjöfartsverket
kommer att bli starkt framträdande. Pa grund av de mera krävande uppgifter,
som inom den nya fartygsbyrån kommer att åvila befattningshavaren
och för att samtidigt i fråga om löneställningen nå paritet med fartygsinspektionens
distriktschefer, bör befattningen hänföras till 33 lönegraden.
I sammanställningen har såsom nuvarande skeppsmätningspersonal angivits
de befattningar, som enligt statsmakternas beslut finns från och med
den 1 januari 1955. Den av utredningen föreslagna organisationen företer, vad
byråorganisationen angar, endast den skillnaden, att en befattning soin
skeppsmätningskontrollör i Ce 25 indragits.
Yttranden
Det av utredningen framlagda förslaget om närmare samarbete mellan
fartygsinspektionen och skeppsmätningen har tillstyrkts av ett flertal remissmyndigheter.
Sålunda finner statskontoret det välbetänkt att i administrativt och förvaltningsmässigt
hänseende sammanföra skeppsmätningsväsendet och farlygsinspektionen.
Utredningen har uttalat, att man icke redan nu alltför
mycket bör begränsa organisationen med hänsyn till svårigheten att bedöma
omfattningen av skeppsmätningsuppgifterna efter övergången till nya mätningsregler.
Statskontoret framhåller i anslutning härtill att frågan om
pei sonalorganisationens omfattning vid lämplig tidpunkt bör upptagas till
förnyat övervägande.
Statens organisationsnämnd anser den av utredningen föreslagna samordningen
i administrativt och förvaltningsmässigt hänseende i en gemensam
distriktsorganisation av fartygsinspektionens och skeppsmätningsväsendets
lokala organ med gemensam utbildning för de bägge personalgrupperna
vara mycket eftersträvansvärd.
Förste fartggsinspektörerna tillstyrker samtliga den föreslagna samordningen
av fartygsinspektion och skeppsmätning, vilken anses innebära en
rationalisering av verksamheten.
Svenska mekanisters riksförbund anser det vara helt naturligt, då skeppsmätningsverksamheten
mycket nära ansluter till fartygsinspektionsverksamheten,
att även skeppsmätningen överföres till sjöfartsverket, i all synnerhet
som därvid ett bättre utnyttjande av sakkunnig och kvalificerad personal
kan ernås.
Sveriges fartygsbefålsförening finner utredningens förslag till samordning
av fartygsinspektion och skeppsmätning välbetänkta. Föreningen anför
vidare att utredningen tänker sig att fartygsinspektörer och skeppsmätare
efter utbildning skall kunna utnyttjas för såväl besiktningar som mätningsarbete.
Utredningen synes emellertid förbehålla sådan allsidig tjänst
för de skeppsbyggeritekniskt utbildade inspektörerna. Enligt föreningens
91
Kungl. Maj.ts proposition nr 121
mening är detta förbehåll onödigt. Även de nautiskt och maskintekniskt utbildade
inspektörerna kan efter viss teoretisk efterutbildning och praktisk
tjänst mycket väl disponeras för utvidgade arbetsuppgifter.
Kommerskollegium anför å andra sidan, såsom redan nämnts, synpunkter
mot den föreslagna samordningen. Kollegium har härom framhållit, att
fartygsinspektion och skeppsmätning har det gemensamt att båda krävei
teknisk kunskap, men deras ändamål dock är väsensskilda.
Utredningens främsta syfte med en sammanslagning av fartygsinspektionspersonalen
och skeppsxnätarkåren är, att efter hand samtliga befottningshavare
skall ha sådan utbildning, att de kan utföra både inspektionsoch
skeppsmätningsförrättningar. En sådan ordning skulle enligt utredningen
möjliggöra en bättre arbetsfördelning och ett mera effektivt utnyttjande
av personalen än för närvarande, något som på längre sikt skulle leda till
att personalen kunde minskas. Uppenbarligen är det möjligt att låta utbilda
personalen så att den kan utföra båda slagen av uppgifter, och det ar
även tänkbart att i enstaka fall tidsbesparing i arbetet skall kunna uppnås
genom att en person vid samma tillfälle inspekterar ett fartyg och mäter
detsamma. Detta innebär emellertid icke, att antalet arbetsuppgifter som
sådana minskar. Enligt kollegiets uppfattning kan det därför icke forvantas,
att den nya ordningen skulle leda till personalinskränkningar, delta
desto mindre som denna även skulle få nya arbetsuppgiftei. I allt fall kan
fördelarna aldrig bli så stora, att de överväger de påtagliga nackdelar, som
nyss redovisats.
Farhågor för att sjöfartens betjäning på detta område genom den föreslagna
samordningen skall bli försämrad uttalas av handelskammaren i
Göteborg, Sveriges redareförening och Stockholms rederiförening.
Föreningen Sveriges inrikessjöfart uttrycker tvivel beträffande storleken
av den rationaliseringsvinst, som utredningen beräknat uppstå som ett resultat
av samordningen.
Olika spörsmål rörande den av utredningen föreslagna personaluppsättningen
å fartygsbyrån har uppmärksammats i ett flertal yttranden.
Stgrelsen för sjökarteverket ifrågasätter sålunda — utan att taga slutlig
ståndpunkt till lönegradsplaceringen — om icke en tjänst som assistent i
Ca 21 bör i fråga om såväl benämning som lönegradsplacering jämställas
med befattningen som förvaltare i Ca 23 på huvudförrådet.
Statskontoret framhåller, att de vidgade arbetsuppgifter, som avsetts för
fartygsbyrån vid en verksorganisation i enlighet med alternativ II, motiverar
inrättandet av en särskild byrå. Beträffande personaluppsättningen anser
ämbetsverket att den förordade tjänsten som byrådirektör i Ce 33 bor
upptagas i 31 lönegraden.
Kommerskollegium anser, att en avsevärd personalökning på fartygsbyrån
är ofrånkomlig, åtminstone i den omfattning, som t.f. kommerserådet Borg
angivit i sill särskilda yttrande. Kommerserådet Borg föreslår — i likhet
med lotsstyrelsen — att byrådirektören i Ca 31 uppflyttas till Ca 33 ej blott
för att få paritet med de båda övriga tekniska tjänsterna av byrådirektors
-
92
Kiuigl. Maj. ts proposition nr 12b
karaktäi utan även för att verket skall ha tillgång till en kvalificerad person,
motsvarande de ansprak som särskilt förvaltningen av isbrytarfartygen
kommer att ställa. En i alternativ I upptagen byråingenjör i Ce 25 har
utredningen dragit in enligt alternativ II; den bör emellertid bibehållas även
i detta alternativ. Innehavaren av befattningen som förste byråsekreterare
i Ce 29 måste ha grundliga kunskaper om de tekniska spörsmål, varmed
byrån har att taga befattning. Bland annat med hänsyn härtill är det angeläget,
att tjänsten ej blir en genomgångstjänst utan en sluttjänst; den
bör därför omvandlas till byrådirektör stjänst i Ca 31. Samma yrkande framföres
av Sveriges juristförbund. Vidare anser Borg — liksom lotsstyreisen
att den amanuenstjänst, som nu ingår i fartygsinspektionsbyrån men som
av utredningen ej redovisats under den föreslagna fartygsbyrån, bör tillföras
denna. Amanuensen skall biträda med uppsättande av'' skrivelser av''
teknisk-juiidisk art, med granskning av certifikat m. m. Även juristförbundet
anser att en sådan amanuenstjänst bör inrättas. Vad beträffar skeppsmätningsärendena
framhåller Borg, att det är svårt att med säkerhet bedöma
omfattningen av arbetsuppgifterna efter den 1 januari 1955, då Sverige
skall börja tillämpa de internationella skeppsmätningsreglerna. Utredningen
har för skeppsmätningsärendena räknat med en överinspektör i Ca
33 och en förste skeppsmätningskontrollör i Ce 27 men föreslagit indragning
av en tjänst som skeppsmätningskontrollör i Ce 25. Inför de bestämda
påståenden som chefen för sjöfartsbyrån framfört därom att kontrollorganisationen
ej kan tillfredsställande fungera med allenast två skeppsmätningstjänstemän,
anser Borg det vara mycket angeläget, att en tredje tjänsteman
för kontroll av mätbrev bibehålies å byrån tills vidare, intill dess erfarenhet
vinnes om arbetsbelastningen på denna detalj av fartygsbyrån. Ifrågavarande
tjänsteman synes böra placeras i Cg 25.
Med hänsyn till att sjöfartsverkets eget fartygsbestånd kommer att utgöras
av ett stort antal enheter, många av betydande storlek och med dyrbar utrustning,
maste framhåller lotsstyreisen — den personal, som avses för
vården av denna materiel samt för planläggning och kontroll av nyanskaffningar,
äga stor sakkunskap inom skeppsbyggnadsfacket. Genom att fartygsinspektionens
tekniska personal vid alternativ II ingår i fartygsbyrån
kan denna fråga lösas på ett rationellt och för staten ekonomiskt fördelaktigt
sätt. Personalen på fartygsbyrån bör dock i förhållande till alternativ
II utökas med en byraingenjör i Ce 25. Såsom avdelningschefer närmast
undei sjöfartsradet skulle enligt alternativ II komma att tjänstgöra en överinspektör
i Ca 33 för skeppsmätningsärenden, en byrådirektör i Ce 33 för
fartygsinspektionsärenden samt en byrådirektör — nu förste fyringenjör__
i Ca 31 för ärenden angående verkets eget fartygsbestånd. Sistnämnda
tjänst bör icke vara placerad i lägre lönegrad än de båda förstnämnda och
föreslås därför uppflyttad till Ca 33.
Enligt vad lotsstyreisen inhämtat tjänstgör för närvarande på kommerskollegiets
fartygsinspektionsbyrå en amanuens i befordringsgången, som
icke redovisats av utredningen under fartygsbyrån. Styrelsen föreslår att
denna befattning överflyttas till fartygsbyrån.
93
Kangl. Maj:ts proposition nr 12i
Sveriges redareförening anför, att utnyttjande av fartygsinspektionens
personal för tillsyn av det statliga tonnaget kommer att inkräkta på den
egentliga verksamheten och leder till dröjsmål vid behandlingen av handelssjöfartens
säkerhetsfrågor.
Svenska maskinbefålsförbundet har intet att erinra mot att fartygsinspektionsbyråns
tekniska sakkunskap utnyttjas för vården av sjöfartsverkets
egen båtmateriel. Det merarbete, som härigenom ålägges inspektionens
tjänstemän, får icke föranleda, att fartygsinspektionens egentliga tillsynsuppgift
eftersättes.
Svenska teknologföreningen anser, att en fartygsbyrå enligt alternativ I
icke är nog omfattande för att handlägga även ärenden rörande fartyg för
hamn- och farledsbyggnad, än mindre rörande isbrytarfartyg. Med personal
enligt alternativ II är byrån bättre skickad att övertaga dessa ärenden, men
det synes tvivelaktigt huruvida dess arbetskapacitet är fullt tillräcklig. Vid
den utökning av fartygsbyråns verksamhet, som alternativ II innebär gentemot
alternativ I, måste en uppflyttning av chefslönen äga rum för att man
i konkurrens med den privata marknaden skall kunna erhålla en kvalificerad
person.
Det under fartygsbyrån lydande huvudförrådet har bildats genom sammanslagning
av lotsstyrelsens och sjökarteverkets motsvarande organisationer.
Emellertid ålägges förrådet omfattande arbetsuppgifter, som nu åvilar
marinförvaltningen samt väg- och vattenbyggnadstyrelsen. Teknologföreningen
anser det uppenbart, att personal måste tillföras förrådet för att lösa
dessa ytterligare uppgifter.
Föreningen Sveriges inrikessjöfart anser att fartygsinspektionstjänstemännens
utnyttjande för vården av sjöfartsverkets egna fartyg och båtar leder
till den mindre lämpliga konsekvensen att samma tjänstemän skulle komma
att utöva kontrollen av de fartyg, som de själva skulle bli satta att
handhava.
Departementschefen
Fartygsbyråns huvuduppgifter skall enligt utredningen gälla handhavandet
av fartygsinspektion och skeppsmätning samt underhåll och vård av
sjöfartsverkets egen fartygsmateriel. Frågor angående anskaffning av fartyg
ävensom viss förrådshållning för sjöfartsverkets behov avses också höra till
fartygsbyråns uppgifter.
Utredningens förslag att anknyta skeppsmätningsorganisationen till fartygsinspektionens
såväl central- som lokalorganisation har mött delade meningar
bland remissinstanserna. Sålunda anser kommerskollegium att en
sammanslagning ej bör äga rum med hänsyn till att risk enligt kollegiets
mening finns för att skeppsmätningsärendena kan bli försenade och rederinäringen
därigenom orsakas ekonomiska förluster. Även Sveriges redareförening
och Stockholms rederiförening är av den meningen att en sådan
samordning ej bör ske. Ä andra sidan tillstyrkes förslaget av ett flertal
remissinstanser. Chefen för kommerskollegiets fartygsinspektionsbyrå, t.f.
kommerserådet Borg, har sålunda framhållit att med samordningen bety
-
94
Kungl. Maj. ts proposition nr 124
dande fördelar kan vinnas i fråga om effektivitet och snabbhet. Statskontoret
och statens organisationsnämnd har också ansett välbetänkt att den föreslagna
samordningen i en gemensam distriktsorganisation av fartygsinspeklion
och skeppsmätningsväsendets lokala organ kommer till stånd. Detta
understrykes jämväl av cheferna för fartygsinspektionsdistrikten, vilka i likhet
med organisationsnämnden anser en gemensam utbildning för de båda
personalgrupperna eftersträvansvärd.
För egen del finner jag i likhet med organisationsnämnden och företrädarna
för fartygsinspektionen att betydande fördelar är att vinna genom
den av utredningen föreslagna samordningen av fartygsinspektion och
skeppsmätning. Sedan utbildningen av de båda personalkategorierna för de
gemensamma uppgifterna genomförts i erforderlig utsträckning och den
kommande rekryteringen anpassats etter de härvid vunna erfarenheterna,
torde en avsevärd rationalisering av den gemensamma verksamheten kunna
ernås. Jag tillstyrker därför utredningens förslag i detta hänseende.
En del remissinstanser har varit tveksamma beträffande utredningens
förslag att fartygsinspektörerna inom såväl central- som lokalorganisationen
utnyttjas för frågor som angår sjöfartsverkets fartygsbestånd. Denna tvekan
synes vara förestavad av farhågor för att fartygsinspektörerna genom
tillkomsten av dessa nya arbetsuppgifter skall bli så betungade att deras
egentliga uppgifter eftersättes till nackdel för sjöfartssäkerheten. Marinledningen
avstyrker att frågor rörande projektering och nybyggnad samt reparation
och underhåll av statens isbrytarfartyg överföres från marinförvaltningen
till sjöfartsverket. Andra myndigheter har anmält tvekan beträffande
lämpligheten att verkställa denna överflyttning.
Då det synes önskvärt att de fartygsförvaltande uppgifterna beträffande
den omfattande fartygsmateriel, som övertages från sjökarteverket, lotsverket
och väg- och vattenbyggnadsverket, i första hand får lösas, innan göromålen
avseende statens isbrytarfartyg pålägges byrån, anser jag, som jag
redan tidigare berört, lämpligt att vården av isbrytarfartygen under en övergångstid
av två år kvarstannar hos marinförvaltningen. Om fartygsunderhållsärendena
sålunda överföres till sjöfartsverket i olika etapper torde någon
risk ej föreligga för att byrån ej skall medhinna sina uppgifter.
Da nuvarande chefstjänst på kommerskollegiets fartygsinspektionsbyrå
ar avsedd att överföras till fartygsbyrån bör sjöfartsrådstjänsten placeras i
Ca 37. Vad angår personaluppsättningen i övrigt på byrån anser jag mig
—- med hänsyn till de väsentligt ökade uppgifter som kommer att åvila byråns
chef — böra tillstyrka förslaget om att en ny tjänst som byrådirektör
inrättas. Tjänsten bör emellertid tills vidare placeras i Cg 31. Utredningen
har vidare föreslagit, att en tjänst såsom byråingenjör i Cg 27 uppföres''såsom
extra ordinarie i samma lönegrad; utredningens förslag härutinnan
an jag emellertid icke biträda, utan befattningen torde få ingå i bvråns
personalstat med tills vidare oförändrad anställningsform. I likhet med lotsstyrelsen
och chefen for fartygsinspektionsbyrån anser jag att till byrån
bor överföras en nu förefintlig amanuenstjänst. Uppflyttningen av en kontoristbefattning
i Ca 13 till kansliskrivare i Ca 15, vilket utredningen för
-
95
Kungl. Maj. ts proposition nr 12b
ordat, är jag icke beredd tillstyrka. Enligt vad jag inhämtat finns f. n.
fem biträden i reglerad befordringsgång; jag kan icke tillstyrka någon utökning
utöver detta antal. Vad slutligen angår tjänsterna vid huvudförrådet
godtar jag utredningens förslag med undantag för uppflyttningen av
en byråingenjör från Ca 25 till Ca 27; befattningen bör i enlighet med de
principiella skäl jag förut anfört kvarstå i lönegraden Ca 25.
Övriga i remissyttrandena framförda yrkanden har jag icke funnit skäl
att biträda.
Kanslibyrån
Utredningen
Den administrativa byrå, som utredningen för alternativ I ansett behövlig,
har utredningen föreslagit skola bildas genom sammanslagning av lotsstyrelsens
kanslibyrå och sjökarteverkets expedition för kamerala och administrativa
ärenden. Till byrån har även tänkts överflyttade en del personalärenden
angående lots- och fyrstaten, vilka för närvarande handlägges på
lotsstyrelsens lotsbyrå. Å administrativa byrån enligt utredningens alternativ
I skulle finnas tre sektioner, nämligen en allmän sektion, en personalsektion
och en kameralsektion. Samtidigt angavs de ärenden, som härvid
skulle ankomma på byrån.
Med den omfattning, som sjöfartsstyrelsen med lokalorgan skulle erhålla
vid alternativ II, skulle arbetsbelastningen på en administrativ byrå bliva
alltför stor, därest handläggningen av samtliga ärenden av administrativ och
juridisk natur skulle åvila densamma. I administrativa byrån skulle nämligen
komma att ingå — förutom sektionerna enligt alternativ I — inspektörerna
för sjöbefälsskolorna, sjöåklagaren och sjötekniske konsulenten, fartygsregistreringsselctionen
samt huvuddelen av sjöfartsbyråns administrativa
sektion i övrigt. Samtliga arbetsuppgifter, som handlägges av dessa organ,
kan enligt utredningens mening icke lämpligen sammanhållas inom en
byrå, varför utredningen föreslår en uppdelning av nu åsyftade ärenden
på en administrativ byrå för de omfattande personal- och kameralärendena
samt en juridisk byrå för övriga ärenden.
På administrativa byrån skulle i enlighet härmed ankomma ärenden, som
avser:
1) instruktion, arbetsordning och tjänstereglemente;
2) lotsförordning;
3) anställning av personal samt semester, tjänstledighet, avsked, pension
och personalregistrering;
4) personal- och avlöningsstater;
5) avlöningsförfattningar och deras tillämpning;
6) belöning åt personal;
7) bestämmelser angående tjänstedräkt;
8) kassarörelse och redovisningsväsende;
9) båtlånefond;
10) resereglementen och deras tillämpning;
96
Kungl. Maj:ts proposition nr 124
Befattning |
Nuvarande personal |
Föreslagen personal |
||
Antal |
Lönegrad |
Antal |
Lönegrad |
|
ADMINISTRATIVA BYRÅN |
||||
Sjöfartsråd (nu byråchef)...................... |
1 |
Ca 37 |
1 |
Ca 37 |
Summa |
1 |
1 |
||
Personalsek tionen |
||||
Byrådirektör.................................. |
_ |
_ |
1 |
Ca 31 |
Förste byråsekreterare (nu på övergångsstat) .... |
1 |
Ca 29 |
1 |
Ca 29 |
Förste byråsekreterare ........................ |
1 |
Ce 27 |
1 |
Ce 27 |
Amanuens.................................... |
2 |
bef.gång |
2 |
bef.gång |
Förste kansliskrivare.......................... |
1 |
Ca 17 |
1 |
Ca 17 |
Förste expeditionsvakt ........................ |
1 |
Ca 12 |
1 |
Ca 12 |
» I ...... |
1 |
Ca 11 |
— |
_ |
Kanslibiträde ................................ |
2 |
Ca 11 |
2 |
Ca 11 |
Expeditionsvakt .............................. |
4 |
Ca 10 |
5 |
Ca 10 |
Kontorsbiträde................................ |
2 |
bef.gång |
2 |
bef.gång |
Expeditionsvakt (aspirant) .................... |
1 |
Cf 7 |
1 |
Cf 7 |
Summa |
16 |
17 |
||
Kameralseklionen |
||||
Kamrerare.............................. |
1 |
Ca 27 |
1 |
Ca 29 |
Biträdande kamrerare ........................ |
1 |
Ca 25 |
1 |
Ca 27 |
Aktuarie............................. |
1 |
Ca 25 |
||
Bokhållare............................... |
2 |
Ca 21 |
1 |
Ca 21 |
Kontorsskrivare ............................ |
2 |
Ce 19 |
2 |
Ce 19 |
Kassör................................ |
1 |
Ca 17 |
1 |
Ca 17 |
Kansliskrivare ................................ |
1 |
Ca 15 |
1 |
Ca 15 |
> ....... |
1 |
Ce 15 |
_ |
_ |
Kontorist ........................... |
1 |
Ca 13 |
1 |
Ca 13 |
> ........... |
1 |
Ce 13 |
1 |
Ce 13 |
Kanslibiträde ...................... |
1 |
Ca 11 |
1 |
Ca 11 |
> |
— |
— |
1 |
Ce 11 |
Kontorsbiträde............................. |
1 |
bef.gång |
1 |
bef.gång |
Summa |
14 |
12 |
||
Summa totalt |
31 |
30 |
11) redigering och utgivning av meddelandeserie;
12) försäljning av sjökort och publikationer;
13) uthyrning av tjänstebostäder och andra lokaler, bostadsordning;
14) registrering och arkivering av allmänna handlingar;
15) administrativa frågor rörande sjömanshusen.
För handläggningen av dessa ärenden bör byrån organiseras på två sektioner,
en personalsektion och en kameralsektion.
Den å byrån erforderliga personalen framgår av ovanstående sammanställning.
Sjöfartsrådstjänsten motsvaras i nuvarande organisation av befattningen
som chef för lotsstyrelsens kanslibyrå. Befattningen som chef för personalsektionen,
vilken befattning föreslås nyinrättad, har utredningen hänfört
till 31 lönegraden. En befattning som förste expeditionsvakt i Ca 11,
vilken i sammanställningen redovisats under personalsektionen, föreslås,
såsom icke längre erforderlig i denna ställning, nedflyttad till expeditionsvakt
i Ca 10.
97
Kungl. Maj.ts proposition nr 12t
Av de under personalsektionen redovisade tjänslerna tillhör i den nuvarande
organisationen förste byråsekreteraren i Ca 29 (nu på övergångsstat)
och förste byråsekreteraren i Ce 27, en amanuens, en förste kansliskrivare,
ett kanslibiträde och två expeditionsvakter kommerskollegium. Från sjökarteverket
har överförts befattningen som förste expeditionsvakt i Ca It, en
expeditionsvakt och en kontorsbiträdestjänst. Övriga befattningar kommer
från lotsstyrelsen.
I fråga om kamerala sektionen föreslås att de nuvarande befattningarna
som kamrerare vid lotsstyrelsen och sjökarteverket i Ca 27 resp. Ca 25 uppflyttas
till Ca 29 resp. Ca 27. Den sistnämnda befattningen erfordras främst
på grund av sjöfartsverkets omfattande lokala organisation. I stället kan en
inom lotsstyrelsen inrättad befattning som aktuarie i Ca 25 indragas. Från
vägförvaltningarna i Stockholms, Blekinge samt Göteborgs och Bohus län,
till vilka de tre hamnavdelningarna nu är anslutna, bör överflyttas två kamerala
befattningar, nämligen en bokhållartjänst i Ca 21 och en kontorsskrivartjänst
i Ce 19. Dessa tjänster jämte ytterligare en bokhållartjänst i
Ca 21 har nämligen inrättats vid de nämnda vägförvaltningarna för att möta
den av hamnverksamheten ökade belastningen på de kamerala avdelningarna.
Av dessa tre tjänster synes en bokhållartjänst vid bildandet av sjöfartsstyrelsen
kunna indragas. En tjänst som kansliskrivare i Ce 15 bör utbytas
mot en kanslibiträdestjänst i Ce 11. I övrigt föreslås icke någon ändring beträffande
de befattningar, som redan nu finns inrättade för göromålen på
denna sektion. Utöver vad som förut nämnts tillhör i den nuvarande organisationen
befattningarna som kontorsskrivare, kassör, kansliskrivare i Ca 15
och kontorist i Ce 13 lotsstyrelsen samt de övriga sjökarteverket.
Yttranden
Styrelsen för sjökarteverket understryker behovet av den i utredningens
förslag angivna befattningen som biträdande kamrerare i Ca 27. Med hänsyn
till bl. a. de arbetsuppgifter rörande isbrytarverksamheten som skall övertagas
från marinförvaltningen, anser styrelsen det ytterst tveksamt, om
den av utredningen föreslagna personalminskningen på kamerala sektionen
bör genomföras redan från början. Frågan om indragning av en tjänst
som kansliskrivare i Ce 15 bör anstå till dess det sammanlagda kamerala
arbetet detalj organiserats.
Statskontoret föreslår, att byrådirektör stjänsten i Ca 31 å administrativa
byrån bör ersättas med en förste byråsekreterarebefattning i 29 lönegraden.
Lotsstyrelsen framhåller, att sjöfartsverkets personalbestånd vid alternativ
II kommer att uppgå till ca 2 000 befattningshavare. Häri ingår kollektivavtalsavlönad
personal till ett antal av ca 400. Däremot har ej medräknats
det stora antalet tillfälliga biträden vid lots- och fyrstaten, tillsyningsmän
vid obevakade fyrar och livräddningspersonal samt ej heller de militära besättningarna
å sjömätningsfartyg, isbrytare och deccastationer. Personalen
vid sjöbefälsskolorna (ca 50 befattningshavare) och sjömanshusen (ca
V llihantj till riksdagens protokoll t''J55. t samt. Nr VM
98
Kungl. Maj.ts proposition nr 124
80 befattningshavare) ingår heller inte i det angivna antalet. Lotsstyrelsen
framhåller, att handläggningen å administrativa byrån av personal- och avlöningsärenden
i anledning härav kommer att bli mycket arbetskrävande.
Lotsstyrelsen erinrar om att på lotsbyrån för närvarande finns en assistent
i lönegrad Ca 19 vilken bl. a. svarar för den omfattande personalregistreringen
vid lots- och fyrstaten. Befattningen skall enligt utredningens förslag
räknas till nautiska byrån. Lotsstyrelsen finner detta riktigt, enär nautiska
byrån behöver en assistent för att biträda med redigering av Svensk
fyrlista, förande av prickrullor, in. m. Då emellertid ingen av befattningarna
på administrativa byrån kan avdelas för uppgifter, som nu åvilar assistenten
på lotsbyrån, måste administrativa byrån vid båda alternativen förstärkas
med en assistentbefattning i Ce 19. Vid alternativ II erfordras på denna sektion
icke någon ytterligare personalförstärkning.
Antalet expeditionsvakter synes alltför knappt tilltaget. Detta skulle bli
särskilt kännbart, därest det nya verket till en början kommer att erhålla
spridd förläggning. Eventuellt erforderlig ytterligare personal torde få anställas
med anlitande av de särskilda medel, som utredningen under anslagsposten
till avlöningar till icke-ordinarie personal beräknat för personalförstärkningar.
I fråga om kamerala sektionen anser styrelsen, att personalbeståndet är
alltför knappt tilltaget i förhållande till de omfattande kamerala uppgifterna.
Utredningen har bland annat föreslagit indragning av dels en nu i lotsstyrelsen
inrättad tjänst som aktuarie i Ca 25, dels en befattning som kansliskrivare
i Ce 15, vilken tillhör sjökarteverket. Aktuarien handhar avlöningsuträkningen,
som för närvarande omfattar ca 1 200 befattningshavare,
samt handlägger vissa därmed sammanhängande ärenden. Styrelsen har
icke något att erinra mot att aktuarietjänsten indrages. Avlöningsuträkningen
bör lämpligen under överinseende av kamreraren eller biträdande
kamreraren kunna handhas av befattningshavare i något lägre löneställning.
Arbetet med avlöningsuträkning och vad därmed sammanhänger tager emellertid
redan nu aktuariens arbetstid helt i anspråk. I det nya verket kommer
motsvarande arbete till följd av den ökade personalen att bli av än
större omfattning; minst två befattningshavare kommer att åtgå för dessa
uppgifter. Med hänsyn härtill kan styrelsen icke tillstyrka utredningens förslag
om indragning av befattningen som kansliskrivare i Ce 15. Lotsstyrelsen
ar tveksam om antalet befattningar på sektionen likväl blir tillräckligt
men anser sig dock icke nu böra framlägga förslag om inrättande av ytterligare
befattningar.
Departementschefen
I likhet med remissinstanserna har jag icke något att erinra mot utredningens
förslag beträffande administrativa byråns arbetsuppgifter eller dess
uppdelning på två sektioner. Jag vill emellertid föreslå att byråns namn ändras
till kanslibyrån.
99
Kungl. Maj:ts proposition nr 121
Jag tillstyrker att en ny tjänst inrättas som chef för personalsektionen.
Befattningen bör placeras som byrådirektör i Cg 31. Samtidigt förutsätter
jag dock att den på övergångsstat förda befattningen som förste byråsekreterare
i Ca 29 kvarstår å övergångsstat. En nu förefintlig tjänst som förste
expeditionsvakt i Ca 11 torde böra bibehållas å övergångsstat. Så länge
denna befattningshavare kvarstår i tjänst, bör en expeditionsvaktbefattning
i Ca 10 hållas vakant.
Den föreslagna lönegradsplaceringen för tjänsterna som kamrerare och
biträdande kamrerare å kameralsektionen, innebärande förhöjd löneställning
för dem, kan jag i enlighet med tidigare anförda principiella skäl icke
tillstyrka. En tjänst som aktuarie i Ca 25, en bokhållaretjänst i Ca 21 och
en kansliskrivarbefattning i Ce 15 torde som utredningen föreslagit kunna
indragas. Jag anser nämligen att det bör finnas goda förutsättningar att rationalisera
det kamerala arbetet, som hittills utförts i fyra olika verk, när det
blir överfört till sjöfartsstyrelsen. Vidare vill jag erinra om att jag vid behandlingen
av sjökartebyrån föreslagit att kontoristen i Ca 13 å förevarande
sektion överföres till sjökartebyrån. Utredningens förslag om förstärkning av
den lägre biträdespersonalen å kameralsektionen biträder jag såtillvida, att
jag förordar att en biträdestjänst i reglerad befordringsgång inrättas. Någon
personalförstärkning härutöver, som bl. a. lotsstyrelsen påyrkat, är jag däremot
icke beredd förorda.
Juridisk-sociala byrån
I det föregående har förordats en ändring beträffande den av utredningen
föreslagna byråindelningen, som innebär att juridiska byrån och sociala
byrån sammanföres till en byrå, benämnd juridisk-sociala byrån. Den närmast
följande redogörelsen för utredningens förslag och yttrandena däröver
omfattar därför båda byråerna.
Utredningen
Juridiska byrån
På juridiska byrån bör ankomma ärenden, som avser:
1) åtgärder i anledning av timade sjöolyckor;
2) behörighet att utöva befäl å svenska handelsfartyg;
3) tillsyn av sjöbefälsskolorna;
4) fartygsregistrering samt pass- och nationalitetshandlingar;
5) uppbörd av stämpelavgift för köp eller byte av registreringspliktiga
fartyg;
6) sjöfartslagstiftning i allmänhet;
7) på sjöfartsstyrelsen ankommande frågor angående sjöfartsavgifter;
8) markfrågor;
100
Kungl. Maj:ts proposition nr 12i
Befattning |
Nuvarande personal |
Föreslagen personal |
||
Antal |
Lönegrad |
Antal |
Lönegrad |
|
JURIDISKA BYRÅN |
||||
Sjöfartsråd (nu kommerseråd)................ |
1 |
Ca 37 Ce 33 Ca 33 Ce 33 Ca 31 Ca 29 Ca 29 Ca 27 Ca 25 |
1 |
Ca 37 |
Sjöåklagare..................... |
1 1 |
|||
Överinspektör .............. |
UC Od |
|||
> |
1 |
Cd öi) |
||
Byrådirektör...................... |
1 |
2 |
LiC oö |
|
Förste byråsekreterare ............ |
1 |
uä ö 1 |
||
Sjöteknisk konsulent ............... |
1 1 |
i |
||
Förste byråsekreterare ............. |
||||
Byråsekreterare ................. |
2 3 |
Lid Z / |
||
Amanuens................... |
bef.gång |
|||
Kansliskrivare ............... |
C) |
uei.gang Ca Tö Ca 11 |
9 |
|
Kansiibiträde.................... |
2 |
2 |
Uit JLtJ |
|
Kontorsbiträde................ |
4 |
lud 11 bef.gång |
||
Juridiskt-administrativt biträde.......... |
1 |
|||
Summa totalt |
22 |
21 |
1 Bör vid avgång ersättas med en amanuens.
9) bevakning av sjöfartsverkets rätt i skadestånds- och andra mål;
10) ansvar för tjänstefel;
11) juridiska frågor i allmänhet.
För närvarande ankommer på lotsstyrelsen att i förekommande fall utreda,
huruvida medföljande lots har begått fel, som föranlett sjöolycka.
Härmed sammanhängande utredningsarbete bör med fördel kunna anknytas
till sjöåklagarens verksamhet.
För handläggningen av nu angivna ärenden bör byrån ha den personal,
som framgår av förestående sammanställning.
Som biträde åt sjöåklagaren har tidvis varit anställda en tjänsteman i
Cg 23 (sjökapten) samt en jurist (månadsarvode ca 650 kronor), båda med
deltidstjänstgöring. Denna möjlighet till personalförstärkning bör vid behov
kunna utnyttjas även framdeles.
I den föreslagna organisationen beräknas en ny tjänst såsom byrådirektör
för å byrån förekommande allmänna ärenden.
Utom personal, som vid alternativ II tänkes överflyttad från administrativa
byrån, har byrån i den föreslagna organisationen tillförts följande befattningshavare
från kommerskollegiets sjöfartsbyrå, nämligen ett kommerseråd
i Ca 37, en sjöåklagare i Ce 33, två överinspektörer i Ca 33 respektive
Ce 33, en byrådirektör i Ca 31, en sjöteknisk konsulent i Ca 29, en förste
byråsekreterare i Ca 27, två byråsekreterare i Ca 25, en kansliskrivare i
Ca 15, två kanslibiträden i Ca 11 och två kontorsbiträden.
Socialbyrån
På socialbyrån bör handläggas ärenden, som avser;
1) de ombordanställdas arbetstid;
2) ombordanställdas skydd mot olycksfall vid nyttjande av arbetsinrättningar
eller mot ohälsa;
Kungl. Maj. ts proposition nr 121
101
3) sjöfolkets hälsovård i övrigt;
4) sjömanslagen;
5) sjöfolkets pensionering;
6) sjöfolkets på- och avmönstringar;
7) kosthållet ombord å fartyg;
8) tjänstgöringsbetyg för sjöfolk;
9) sjöfolks semester;
10) hemförskaffning av sjöfolk;
11) beredande i vissa fall av lägre biljettkostnader för sjöfolk vid resor
till och från hemorten;
12) ersättning åt sjöfolk för förlust av personlig egendom vid fartygs
förolyckande;
13) frågor angående manskapets utbildning;
14) svenska sjömanshem i utländska hamnar;
15) manskapets bildningsfrågor;
16) frågor beträffande sjömansvården i övrigt;
17) arbetsförmedlings- och arbetsmarknadsfrågor;
18) tillsynsverksamhet vid arbetet med lastning och lossning av fartyg
och åtgärder till förhindrande av olycksfall i stuveriarbete.
På byrån bör finnas den personal som framgår av efterföljande sammanställning
(s. 102).
Vid omvandling av sjöfartssociala avdelningen till en socialbyrå bör byrådirektörstjänsten
utbytas mot en sjöfartsrådstjänst. Den föreslagna överföringen
till socialbyrån av ärenden, som för närvarande handlägges å
kollegiets sjöfarts- och fartygsinspektionsbyråer, kommer att innebära en
ökad arbetsbelastning för byrån. Detta torde i första hand påkalla, att byrån
i förhållande till avdelningens nuvarande personaluppsättning förstärkes
med en amanuenstjänst (jurist). Vidare torde den ökade arbetsbelastningen
nödvändiggöra den omläggningen av arbetet, att utarbetandet av de
årliga rapporterna och statistiska uppgifterna rörande olycksfall inom sjömans-
och stuveriyrkena samt granskningen av inkommande rapporter och
anmälningar om olycksfall nära nog helt måste åläggas assistenten och
kanslibiträdet. Härvid torde assistentens arbetstid helt bliva upptagen av
granskning av de ca 5 000 olycksfallsanmälningar, som årligen inkommer,
medan kanslibiträdet, förutom arbete med bland annat arkivering, diarieföring
och förande av kortregister, måste åläggas att självständigt utföra
arbetet med de statistiska rapporter, som årligen avlämnas. En dylik omfördelning
av arbetsuppgifterna förutsätter dock en uppflyttning av kanslibiträdestjänsten
till lägst en tjänst såsom kontorist i Ca 13. I samband med
omorganisationen bör vidare en tjänst såsom extra förste byråsekreterare i
27 lönegraden ombildas till extra ordinarie och en kontorsbiträdestjänst
nyinrättas.
Utredningen erinrar om att 1946 års sjömanskommitté för närvarande
utreder frågan om att ersätta sjömanshusinstitutionen med en central registrering
av sjöfolk och därvid bland annat har att beakta spörsmålet hur
102
Kungl. Maj.ts proposition nr 121
Befattning |
Nuvarande personal |
Föreslagen personal |
||
Antal |
Lönegrad |
Antal |
Lönegrad |
|
SOCIALBYRÅN Sjöfartsråd (nu byrådireklör) .................. |
1 |
Ca 31 |
1 |
Ca 37 |
Förste bvråsekreterare .............. |
1 |
Cg 27 |
1 |
Ce 27 |
Amanuens.................... |
— |
1 |
bef.gång |
|
Assistent...................... |
1 |
Ce 23 |
1 |
Ce 23 |
Kontorist ........................ |
_ |
1 |
Ga 13 |
|
Kanslibiträde.................... |
1 |
Ca 11 |
||
Kontorsbiträde............................ |
— |
t |
bef.gång |
|
Summa |
4 |
6 |
sjöfolkets på- och avmönstring samt handhavandet av sjömanshusens understödsverksamhet
skall organiseras. Kommitténs förslag härutinnan kan
komma att påverka såväl administrativa byråns som socialbyråns framtida
organisation.
Kansliet för handelsflottans välfärdsråd, bestående av en idrottssekreterare,
ett kanslibiträde i Cg 11 och ett kontorsbiträde i Ca 8, förlagt till kommerskollegium,
bör följa sjöfartssociala avdelningen vid dess överflyttning
till sjöfartsstyrelsen. Kanslipersonalen, som helt avlönas av välfärdsrådets
medel, bör i detta sammanhang icke inräknas i sjöfartsstyrelsens personal
och har därför icke upptagits å någon personalförteckning för styrelsen.
Yttranden
Statskontoret anser sig ej kunna tillstyrka att en ny tjänst som byrådirektör
inrättas på juridiska byrån. Ämbetsverket föreslår, såsom förut
nämnts, med hänsyn till det nära sambandet mellan juridiska byrån och
den nuvarande sjöfartssociala avdelningen, att avdelningen inlemmas i
juridiska byrån. För avdelningens chef bör därvid bibehållas tjänsten som
byrådirektör i Ca 31.
Socialstyrelsen framhåller, att handläggningen av frågor av social natur
rörande sjöfolket är splittrad på ett stort antal organ. Varje förslag som
syftar till att minska denna splittring och förstärka den sociala expertisen
är därför välkommet. Ur denna synpunkt hälsar socialstyrelsen utredningens
förslag med tillfredsställelse.
Socialstyrelsen finner det naturligt, att de sjöfartssociala frågor som hittills
handlagts inom kommerskollegium överflyttas till det nya sjöfartsverket.
Otvivelaktigt innebär det även en rationalisering av arbetet att sammanföra
de på olika byråer spridda ärendena av social natur. Även vid ett
genomförande av utredningens förslag kommer emellertid handläggningen
av skilda sjöfolksfragor att vara mycket splittrad. Socialstyrelsen anser det
därför vara angeläget att man vid den förestående omorganisationen ser till
att den nya avdelningen får en sådan utformning att den kan fungera som
ett verkligt centralt socialt organ för sjöfolket. Ur denna synpunkt och
103
Kungl. Maj.ts proposition nr 121
med hänsyn till vikten av att de sjöfartssociala frågorna erhåller en självständig
handläggning finner socialstyrelsen det vara motiverat att den nuvarade
sjöfartssociala avdelningen utbygges till en självständig byrå. Styrelsen
finner det emellertid oundgängligt att denna byrå utrustas med social
expertis som är väl förtrogen med de synpunkter, som tillämpas vid handlä°x;''ning
av sociala frågor i allmänhet och som kan verka för en tidsenlig
öö o ° .... . ... «.
standard och en sund utveckling av sociala institutioner inom sjotarten.
Styrelsen uttalar härjämte, att ett alternativ, som kan diskuteras, är att
förstärka den föreslagna juridiska byrån och dit förlägga en sjöfartssocial
avdelning med i stort sett nuvarande personaluppsättning.
Sueriges redareförening föreslår att socialbyrån med hänsyn till de betydelsefulla
frågor av juridisk natur, som tillförts densamma, sammanslås
med den juridiska byrån.
Kommerskollegium föreslår att den mycket viktiga och arbetskrävande
tjänsten som sjöteknisk konsulent uppflyttas från Ca 29 till Ca 31.
Kollegium framhåller vidare, att utredningens förslag att inrätta en särskild
socialbyrå innebär ett avsteg från den tanke som hittills varit vägledande
beträffande handläggningen inom kollegium av de socialt betonade
sjöfartsfrågorna. Möjligheten att underkasta dem en mera allsidig bedömning
minskar avsevärt genom förslaget. Denna olägenhet anser dock kollegium
ej vara så påtaglig, såvitt angår ärenden där de sociala synpunkterna
ar förhärskande, att icke förslaget i och för sig kan godtagas. Sönderbrytningen
av kollegiets sjöfartsbyrå har emellertid medfört, att utredningen
tvingats att till socialbyrån förlägga ärenden som rätteligen icke hör dit.
Sjömanslagen har starka sociala inslag, men den ingriper också på andra
viktiga områden, nämligen civilrättens, arbetsrättens, straffrättens, processrättens
och offentligrättens. På grund härav bör ärenden i samband med sjömanslagen
handläggas på juridiska byrån, dit sjöfartslagstiftningen i allmänhet
förts, varvid de ärenden som är av social beskaffenhet bör underställas
socialbyrån för samråd. Liknande synpunkter kan anföras mot tanken
att till sistnämnda byrå föra frågor om sjöfolkets på- och avmönstringar,
vilka avser huvudsakligen administrativ kontroll beträffande föreskrivna
anställningsvillkor samt officiell bekräftelse av anställningsavtalet genom
sjömansrullans upprättande i laga ordning. Enligt kollegiets mening skulle
den ärendeuppdelningen kunna göras, att till socialbyrån föres de ärenden,
beträffande vilka föredragningsskyldigheten för närvarande uppdragits åt
chefen för sjöfartssociala avdelningen, jämte frågor berörande tillsynsverksamheten
vid arbetet med lastning och lossning av fartyg och åtgärder till
förhindrande av olycksfall i stuveriarbetet ävensom statistik angående olycksfall
inom sjömansyrket, medan övriga ärenden förlägges antingen till juridiska
eller administrativa hyrån. Om det skulle anses att socialbyråns
arbetsuppgifter genom denna arbetsfördelning skulle bli för få, kan det
övervägas om icke frågor rörande hemsändning av svensk sjömans penningmedel
från utrikes ort samt om eftergift i vissa fall av belopp, som lämnats
såsom ekonomiskt bistånd av utlandsmyndighet, skulle kunna — såvitt
angår sjömän — överföras till byrån från utrikesdepartementet.
104
Kungl. Maj:ts proposition nr 124
Om sociala byråns verksamhetsområde begränsas på angivet sätt, vill ämbetsverket
icke motsätta sig att till chef för byrån utses en befaren nautiker.
För erforderlig juridisk och administrativ sakkunskap bör då inrättas en
byrådirektörstjänst. Om byråns verksamhetsområde blir så vidsträckt som
utredningen föreslagit måste dock byråchefen vara eu kvalificerad jurist med
administrativ erfarenhet. Även i detta fall bör en byrådirektörstjänst inrättas,
vars innehavare dock då bör ha de kvalifikationer, som nu kräves i fråga om
chefen för sjöfartssociala avdelningen. Förste byråsekreteraren på byrån bör
flyttas upp från Ce 27 till Ca 29 i likhet med övriga förste hyråsekreterartjanster;
eljest kan lätt den missuppfattningen uppstå, att socialbyråns uppgifter
skulle vara mindre viktiga än andra byråers. Sistnämnda förslag har
även framförts av juristförbundet.
Slutligen föreslår kommerskollegium i detta sammanhang att den personal,
som utgör kansliet för handelsflottans välfärdsråd, knytes närmare till
statsförvaltningen genom att överföras till det nya verkets stat. Kollegium
erinrar att i prop. 174/1948 förutsatts, att denna personal — sedan närmare
erfarenhet vunnits — skulle knytas till kollegiets stat. Befattningen som
idrottssekreterare bör uppflyttas från 25 till 27 lönegraden.
Chefen för sjöfartssociala avdelningen i kommerskollegium, byrådirektören
Öbrink, tillstyrker inrättandet av en socialbyrå i enlighet med alternativ II.
Han föreslår dock -— i likhet med kommerskollegium och juristförbundet__
att forste byråsekreteraren i överensstämmelse med vad som är fallet på
verkets övriga byråer placeras i Ca 29 i stället för Ce 27. Vidare bör kontoristtjänsten
flyttas från Ca 13 till Ca 15, varjämte han ifrågasätter, om icke
en tjänsteman med social utbildning bör tillföras byrån. Kollegium har i
sitt yttrande anfört att möjligheterna att mera allsidigt bedöma de socialt
betonade sjöfartsfrågorna avsevärt minskar, om en social byrå inrättas. En
sådan bedömning kan dock enligt Öbrink ernås, om den av ärendet berörda
byrån deltar i handläggningen. Vidare anför Öbrink:
Kohcgium uttalar att en sönderbrytning av kollegiets sjöf artsbyrå har
ni''M a.tt utredningen tvingats att till socialbyrån förlägga ärenden som
rätteligen icke hör dit, och anför här såsom exempel sjömanslagen. Enli«t
™en*n§ ar sociala inslagen i denna lag av så förhärskande natur,
att frågor i samband med denna bör behandlas av den föreslagna socialnyrän.
1 likhet med vad förut anförts bör emellertid övriga intressen tillgodoses
genom att i ärendet berörd byrå deltager i handläggningen
Kollegium uttalar vidare, att det är mycket vanskligt att finna en klar
gians mellan de ärenden där sociala hänsyn bör vara avgörande och andra
ärenden. Enligt min mening har emellertid utredningen i huvudsak sammantort
sadana arendegrupper, där det sociala inslaget är övervägande. Utvecklingen
pa det sociala området och ett tillgodoseende av sjöfolkets intressen
narutinnan ar enligt min mening av sådan betydelse, att ärenden av social
natur enhgt de riktlinjer, som utredningen angivit, bör koncentreras och
Handläggas pa en hyra — den föreslagna socialbyrån.
Svenska sjöfolksförbundet framhåller, att handläggningen inom kommerskollegium
av socialt präglade sjöfartsärenden är uppdelad på kollegiets tre
sj of artsa vdelningar — sjöfartsbyrån, fartygsinspektionen och sjöfartssociala
avdelningen. Detta innebär en betänklig splittring i handläggningen inom
105
Kungl. Maj.ts proposition nr 12b
kollegium av de för sjöfolket mycket viktiga sociala frågorna. För en rationell
och effektiv behandling bör dessa ärenden i möjligaste mån sammanföras
och handläggas å allenast en avdelning. Den föreslagna fördelningen
av arbetsuppgifterna å de byråer inom sjöfartsverket, som skall behandla
ärenden vilka för närvarande handlägges å kommerskollegiets sjöfartsavdelning,
innebär en ganska genomgripande förändring jämfört med nu gällande
fördelning inom kommerskollegium. Genom omvandling av kollegiets sjöfartssociala
avdelning till socialbyrå och med den koncentration av sjöfartssociala
frågor, som i samband därmed törutsättes, har den splittring av handläggningen
av dylika frågor, som av förbundet påtalats, i betydande utsträckning
undanröjts. Enligt förbundets mening kan den föreslagna ordningen
anses innebära ett fullfölj ade av vad som angående de sjöf artssociala frågornas
hävdande fastslogs vid inrättandet år 1915 av sjöf artsavdelningen å socialstyrelsens
arbetarskyddsbyrå och senare även i samband med sjöf artssociala
avdelningens inrättande inom kommerskollegium. Förbundet understryker,
att en särskild byrå för ärenden av social karaktär är en nödvändig förutsättning
för att sjöfolkets sociala angelägenheter skall kunna hävdas på ett tillbörligt
sätt inom ett ämbetsverk av så utpräglad tekniskt-administrativ karaktär
som det föreslagna sjöfartsverket.
Landsorganisationen ansluter sig till de synpunkter som framförts i Svenska
sjöfolksförbundets yttrande.
Lotsstyrelsen beräknar det totala antalet amanuenser inom sjöf artsstyrelsen
vid alternativ II till åtta; för att bereda den juridiskt-administrativa personalen
bättre befordringsmöjligheter inom verket bör åtminstone en av de
fyra amanuensbefattningarna på juridiska byrån ombildas till en tjänst som
förste byråsekreterare i Ce 27. — Som framgår av den förut lämnade redogörelsen
för nautiska byrån har styrelsen föreslagit, att vissa ärendegrupper
och befattningar bör överflyttas från juridiska byrån till nautiska byrån.
Sveriges juristförbund anser den föreslagna personalorganisationen för juridiska
byrån väl utformad utom på en punkt. Sjöåklagarens arbetsbörda
har sedan länge varit mycket betungande och det har på senare tid blott genom
ovanligt stor arbetsinsats från dennes sida varit möjligt att avverka
målen i samma takt, som de underställts honom. Den föreslagna organisationen
kommer dessutom att medföra ytterligare arbetsuppgifter för sjöåklagaren.
För att undanröja detta missförhållande och undvika stegiing av
antalet balanserade mål samt för att tillgodose nödiga rekryteringssynpunkter
föreslår förbundet inrättandet av en tjänst som biträde åt sjöåklagaren
med placering i Ca 29.
Arbetarskijddsstyrelsen anser sig icke böra avgiva yttrande rörande oiganisationen
av arbetarskyddet ombord å fartyg och vid stuveriarbete förrän
den år 1953 tillkallade arbetarskyddsutredningen framlagt sitt betänkande.
Statens organisationsnämnd framhåller likaledes, att slutlig ställning i denna
fråga icke kan tagas förrän nämnda utredning fullgjort sitt uppdrag. I avvaktan
härpå bör emellertid den tillsynsverksamhet på detta område, som
åvilar kommerskollegiets sjöfartssociala avdelning, överflyttas till sjöfarlsstyrclsen.
106
Kungl. Maj ris proposition nr 124
Departementschefen
De huvudsakliga arbetsuppgifterna för juridiska byrån och sociala byrån
består enligt utredningen av åtgärder i anledning av timade sjöolyckor,
ärenden avseende behörighet att utöva befäl å svenska handelsflottans fartyg,
fartygsregistrering, tillsyn av sjöbefälsskolorna, sjöfartslagstiftnings- och
andra juridiska frågor, sjöfartsavgifter, de ombordanställdas arbetstid och
skydd mot olycksfall samt de sjöfartssociala frågor, som i övrigt rör sjöfolkets
villkor och sociala omvårdnad. Då ärendena angående sjöfartsavgifter
har nära samband med de ekonomiska ärenden, för vars handhavande jag
i det följande föreslår en särskild sektion, anser jag att denna ärendegrupp
bör överföras till nämnda sektion.
Statskontoret och Sveriges redareförening förordar, att den av utredningen
föreslagna socialbyrån med hänsyn till de sociala frågornas nära
samband med de juridiska sammanslås med den juridiska byrån. Socialstyrelsen,
som anser det vara en rationalisering att, såsom utredningen
föreslagit, sammanföra de hittills på olika byråer spridda ärendena av social
natur, anser sig kunna som ett alternativ diskutera att den föreslagna
juridiska byrån förstärkes och att dit förlägges en sjöfartssocial avdelning
med i stort sett nuvarande personaluppsättning. Kommerskollegium betonar
också de sociala frågornas samhörighet med de juridiska och föreslår,
för att detta samband skall tryggas, en modifierad ärendefördelning. Chefen
för kommerskollegiets sjöfartssociala avdelning åter anser de sociala
synpunkterna vara övervägande vid tillämpningen av de lagar det här ytterst
gäller. Svenska sjöfolksförbundet, till vars yttrande landsorganisationen
anslutit sig, understryker, att en särskild byrå för ärenden av social
karaktär är en nödvändig förutsättning för att sjöfolkets sociala angelägenheter
skall kunna hävdas på ett tillbörligt sätt inom ett ämbetsverk av så
utpräglad tekniskt-administrativ karaktär som det föreslagna sjöfartsverket.
Det torde vara uppenbart att de sociala frågorna har starkt samband med
de juridiska, då det gäller tillämpningen av de författningar, som innefattar
de normerande bestämmelserna om sjöfolkets rättigheter och skyldigheter
i olika hanseenden. Om övervakningen av att dessa författningar efterlevs
utövas gemensamt av företrädarna för de sociala och de juridiska
trågorna, bör detta enligt min mening icke inverka hämmande på möjligheterna
att hävda de sociala synpunkterna. Det förhållandet att verket till
betydande del sysslar med tekniskt-administrativa frågor gör det enligt min
mening snarast önskvärt att de sociala ärendena bevakas inom en byrå
som är bättre utrustad med både juridisk och social sakkunskap än som
kan bil fallet på en förhållandevis liten social byrå. Jag vill även erinra
om att 1946 års sjömanskommitté för närvarande utreder frågan om att
ersätta sjömanshusen med en central registrering av sjöfolk och därvid
torde komma att ta upp spörsmålet hur sjöfolkets på- och avmönstring samt
sjömanshusens understödsverksamhet skall organiseras. Denna frågas åter
-
107
Kungl. Maj. ts proposition nr 12b
verkan på organisationen för de sjöfartssociala ärendena kan därför icke
nu överblickas, utan utredningens förslag torde böra avvaktas, innan en
alltför ingripande ändring i fråga om de sjöfartssociala ärendenas handläggning
genomföres. Utredningens sammanställning av sjöfartssociala ärenden
innefattar flera ärendegrupper, som jämväl handhas av andra myndigheter,
bl. a. utrikesdepartementet och arbetsmarknadsstyrelsen. Någon ändring
med avseende på dessa myndigheters uppgifter avses ej för närvarande.
_Jag anser sålunda att de juridiska och sociala byråerna bör sammanslås.
Byråns namn bör bli juridisk-sociala byrån.
Utredningens förslag att en ny byrådirektörstjänst tillföres byrån kan
jag icke biträda. Från byrån bör överföras en befattningshavare till den ekonomiska
sektionen, nämligen ett kanslibiträde i Ca 11. Då en särskild social
byrå icke inrättas bör till juridisk-sociala byrån föras de tjänstemän,
som nu tillhör sjöfartssociala avdelningen i kommerskollegium, nämligen en
byrådirektör i Ca 31, en förste byråsekreterare i Cg 27, en assistent i Ce 23
och ett kanslibiträde i Ca 11. — Jag kan icke ansluta mig till kommerskollegiets
mening, att personalen å kansliet för handelsflottans välfärdsråd
överföres till det nya verkets stat.
Personaluppsättningen å juridisk-sociala byrån kommer att omfatta följande
befattningar.
Befattning
Sjöf artsråd...........
Sjöåklagare .........
Överinspektör .......
» .......
Byrådirektör.........
Förste byråsekreterare.
Sjöteknisk konsulent .
Förste byråsekreterare
» »
Byråsekreterare......
Amanuens...........
Assistent............
Kansliskrivare ......
Kanslibiträde........
Kontorsbiträde......
Antal
1
1
1
1
2
1
1
1
1
2
2
1
2
2
4
Lönegrad
Ca 37
Ce 33
Ca 33
Ce 33
Ca 31
Ca 29
Ca 29
Ca 27
Cg 27
Ca 25
bef.gång
Ce 23
Ca 15
Ca 11
bef.gång
I likhet med arbetarskyddsstyrelsen och statens organisationsnämnd anser
jag att frågan om organisationen av arbetarskyddet ombord å fartyg icke
bör upptagas till slutlig prövning, förrän arbetarskyddsutredningen framlagt
sitt betänkande.
I övrigt har vad som anförts i remissyttrandena ej givit mig anledning
att på annat sätt än i det föregående redovisats frångå utredningens förslag.
108
Kungl. Maj. ts proposition nr 124
Ekonomiska sektionen
Utredningen
Enligt utredningens förslag skulle de ekonomiska sjöfartsärendena kvarstanna
i kommerskollegium. I anledning härav har utredningen räknat med
att tre befattningar — en byrådirektör i Ca 31, en förste byråsekreterare i
Ca 27 och en amanuens — skulle kvarstanna i kommerskollegium. Vidare
har utredningen ansett erforderligt att för handläggning av ärenden i kollegium
av närings- och transportpolitik art nyinrättas en tjänst i lägst 31
lönegraden.
Departementschefen
Som jag förut angivit bör en särskild arbetsenhet inrättas inom sjöfartsstyrelsen
för handläggning av vissa ekonomiska ärenden. De ärenden, som
här kommer ifråga avser främst uppgifter, som enligt utredningen skulle
kvarstanna i kommerskollegium, men dessutom vissa ärenden, som kan
överflyttas från juridisk-sociala byrån. Ärendenas art framgår av följande
sammanställning.
1) sjöfartsnäringens utveckling; problem på längre sikt för näringen;
2) allmänna ekonomiska frågor av löpande natur berörande sjöfarten;
3) traktater, berörande sjöfarten såsom näring, samt övriga sjöfartsärenden
mellan Sverige och främmande makter i den mån de ej närmare berör
de övriga byråernas verksamhet;
4) lån, understöd och subvention;
5) samhällsekonomisk och transportpolitisk bedömning av hamn- och
farledsanläggningar;
6) fastställande av hamn- och grundpenningtaxor samt taxor å sluss-,
kanal- och farledsavgifter; sjöfartsavgifter i övrigt;
7) tillsyn över skeppsklarerarna.
Då dessa ärenden ej kan väntas bli av en sådan omfattning, att det är erforderligt
att för dem inrätta en särskild byrå, förordar jag att de handläggs
på en självständig sektion under ledning av en byrådirektör i Ca 33. Jag
förutsätter härvid att sektionen direkt underställes antingen generaldirektören
eller överdirektören. Sektionen torde böra tillföras viss personal, som
utredningen ansett skola kvarstanna i kommerskollegium, nämligen en förste
byråsekreterare i Ca 27 och en amanuens. Dessa tjänster jämte en i kollegium
nu befintlig befattning som byrådirektör i Ca 31 bör utgå ur kollegiets
personalstat. För tillgodoseende av sektionens behov av biträdeshjälp bör
ett kanslibiträde i Ca 11 överföras från juridisk-sociala bvrån till sektionen.
Kungl. Maj.ts proposition nr 12b
109
Försvarskontoret
Utredningen
För närvarande finns marinassistenter — officerare på stat eller i reserven
vid flottan — vid sjökarteverket, lotsstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
samt kommerskollegium. Marinassistenten vid sjökarteverket
är heltidstjänstgörande vid verket; som framgår av det föregående avses
han skola tillhöra sjöfartsstyrelsens sjökartebyrå. De övriga marinassistenterna
däremot uppbär i denna egenskap endast ett mindre årsarvode
och är icke heltidstjänstgörande. Vid inrättandet av ett sjöfartsverk bör de
arbetsuppgifter, som åvilar marinassistenterna i lotsstyrelsen samt väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen, sammanföras till ett försvarskontor i sjöfartsstyrelsen.
Utredningen vill i detta sammanhang understryka, att en enhetlig
handläggning av alla de ärenden rörande sjövägarna m. in., som har nära
samband med och är av stor betydelse för det militära och det ekonomiska
försvaret, bör i väsentlig mån kunna främja det planeringsarbete, som utföres
av de marina myndigheterna samt riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap.
Åtskilliga frågor av viktig natur har hittills på grund av
bristande personaltillgång icke kunnat ägnas den handläggning, som i och
för sig varit önskvärd. Inrättandet av ett försvarskontor är därför enligt
utredningens mening en angelägen åtgärd.
De huvudsakliga ärendena bör vara:
1) militär- och krigsleder samt deras förseende med navigatoriska hjälpmedel;
2)
planer för militär sjömätning enligt av chefen för marinen framlagda
principförslag;
3) omläggning av allmänna sjövägar vid beredskapstillstånd och krig;
4) prickrullor för militär- och krigsleder samt allmänna sjövägar vid
beredskapstillstånd och krig;
5) granskning av sjökort och kartor för publicering;
6) planläggning inom civilförsvarets och den ekonomiska försvarsberedskapens
områden;
7) planläggning av sjöfartsverkets verksamhet samt disposition av dess
personal under försvarsberedskap och krig;
8) sjöfartsverkets säkerhetstjänst och civilförsvar;
9) militär personal för bemanning av sjömätnings- och isbrytarfartyg;
10) registrering och förvaring av sjöfartsstyrelsens hemliga handlingar
utom sådana, som skall handhavas å sjökar tebyrån.
Vid kontoret bör finnas den personal, som framgår av följande sammanställning.
no
Kungl. Maj.ts proposition nr 12i
Befattning |
Föreslagen personal |
|
Antal |
Lönegrad |
|
FÖRSVARSKONTORET |
||
Chef (kommendörkapten).................. |
1 1 |
Ma 33 el. Ma 30 + arv. |
Expeditionsofficer (pensionerad kapten) .......... |
||
Expeditionsunderofficer (pensionerad underofficer) ................ Kanslibiträde ................ |
1 1 1 5 |
arv. |
Kontorsbiträde.................... |
||
Summa |
Chefen för försvarskontoret bör avlönas såsom militärassistent å försvarsstabens
stat under fjärde huvudtiteln. Han bör i likhet med en del dylika
befattningshavare hos andra verk erhålla ett tilläggsarvode av 1 200 kronor
per år. Arvodena till expeditionsofficeren och expeditionsunderofficeren
bör utgöra skillnaden mellan lön och pension i den befattning, vari vederbörande
blivit pensionerad. Till expeditionsofficeren bör vidare utgå ett
tilläggsarvode av 780 kronor per år. Arvodena bör bestridas från sjöfartsstyrelsens
avlöningsanslag.
Såsom tidigare nämnts, är marinassistenten i kommerskollegium icke heltidstjänstgörande.
Vid ett sjöfartsverk enligt alternativ II bör dennes arbetsuppgifter
övertagas av försvarskontoret i sjöfartsstyrelsen och arvodesbefattningen
i fråga indragas; någon särskild förstärkning av kontorets
personal synes ej erforderlig av denna anledning.
Yttranden
Chefen för försvarsstaben framhåller, att den nuvarande kontakten mellan
militära och civila myndigheter på sjöfartens områden bör utvecklas
vidare och givas en fast organisation inom sjöfartsverkets ram. Inrättandet
av ett försvarskontor är därför en synnerligen angelägen åtgärd. Kontoret
bör dock med hänsyn till de omfattande arbetsuppgifterna utvidgas
till en försvarsbyrå i likhet med vad som finns vid bland annat järnvägsstyrelsen
samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Chefen för byrån bör —
för att möjliggöra större urval och önskvärd kontinuitet — i enlighet med
utredningens förslag placeras i Ma 30 eller Ma 33; hans arvode bör dock
uppgå till 2 700 kronor per år i stället för av utredningen föreslagna 1 200
kronor. Chefen för marinen och chefen för försvarsstaben bör i samråd
med det föreslagna verket närmare utreda vilka arbetsuppgifter, som bör
åvila försvarsbyrån, och det erforderliga personalbehovet.
Marinledningen anser, att försvarskontoret med en chef och fyra personer
för expeditionsgöromål fått en påtagligt ineffektiv konstruktion, som
ej motsvarar de betydande arbetsuppgifterna. I styrelsen för sjökarteverket
in
Kimgl. Maj:ts proposition nr i2i
ingår chefen för marinstaben som ordförande; denna viktiga instans föreslås
av utredningen skola utgå och måste därför ersättas med chefen för
försvarskontoret. Till kontoret bör överflyttas den nuvarande marinassistenten
i sjökarteverket, vilken av utredningen föreslagits skola ingå i sjökartebyrån;
han bör benämnas tjänstgörande officer. Vidare erfordras —
utöver utredningens förslag — ytterligare en tjänstgörande officer för planläggning
av sjötrafikens reglering och dirigering vid krig eller krigsfara
samt en deltidsanställd jurist för författningsarbete rörande sjöfartsverkets
och marinens samverkan vid krig eller krigsfara. Om sistnämnda deltidstjänst
icke kan inrättas, bör administrativa byråns juridiska sakkunskap
tagas i anspråk. Den av utredningen angivna expeditionspersonalen på försvarskontoret
kan samtidigt reduceras med en expeditionsunderofficer och
ett kontorsbiträde. Marinledningen föreslår att kontoret organiseras som
en försvarsbyrå, anknuten till marinen, med följande personal:
1 byråchef, kommendörkapten av första graden, Ma 33 jämte arvode å
2 700 kronor,
2 tjänstgörande officerare, Ma 27 jämte arvode,
1 expeditionsofficer (pensionerad kapten) med arvode,
1 kanslibiträde Ce 11,
1 deltidstjänstgörande jurist med arvode.
Befattningarna i Ma 33 och Ma 27 bör uppföras på marinstabens stat
(f. n. finns där endast den ena befattningen i Ma 27).
Om sjöfartsstyrelsen inrättas, kan marinassistenten i lotsstyrelsen indragas
men däremot ej motsvarande två befattningar i kommerskollegium och
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, av vilka den i kollegium ej är förenad
med något arvode. Den andra befattningen, som avlönas med 32 kronor
50 öre i månaden, erfordras alltjämt med hänsyn till frågor om broar, deras
segelfria höjd m. m. Denna åsikt delas av våg- och vattenbgggnadsstijrelsen.
Styrelsen för sjökarteverket anser förslaget om ett försvarskontor vara
ett steg i rätt riktning. Med hänsyn till de kvalificerade uppgifterna bör
chefen icke ha lägre grad än kommendörkapten av första graden, d. v. s.
Ma 33. Styrelsen förordar att denne erhåller sådant fyllnadsarvode, att
lönen i huvudsak motsvarar byråchefs avlöningsförmåner. Med hänsyn till
arbetsuppgifternas rent marina art bör tjänsten icke uppföras på försvarsstabens
utan på flottans stat. Styrelsen föreslår även, att ytterligare en
tjänst inrättas för en officer i Ma 27 jämte arvode.
Statskontoret anser, att befattningen som chef för försvarskontoret bör
hänföras till Ma 30; alternativ lönesättning i Ma 33 bör alltså ej medgivas.
Vidare bör den föreslagna expcditionsofficersbefattningen utgå.
Lotsstyrelsen framhåller, att det med hänsyn till att de ärenden, som
kräver militär sakkunskap, icke är av samma räckvidd som i exempelvis
järnvägsstyrelsen eller väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, icke är påkallat
att giva chefen för den militära avdelningen i sjöfartsstyrelsen ställning
såsom byråchef.
112
Kungl. Maj. ts proposition nr 121
Riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap förutsätter, att försvarskontorets
uppgifter bland annat skall vara att särskilt bevaka, att försvarsberedskapssynpunkterna
tillgodoses inom verket samt att till verket i övligt
vidarebefordra den kännedom, som kontoret erhåller om övriga myndigheters
beredskapsplanläggning, och att taga därav betingade initiativ.
Departementschefen
Liksom utredningen anser jag att ett särskilt organ bör inrättas inom sjöfartsstyrelsen
för de ärenden som har militär anknytning. I samband härmed
torde, som utredningen framhållit, de nuvarande uppdragen som marinassistent
i kommerskollegium, lotsstyrelsen och väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
kunna upphöra. Utredningen har förslagit en mindre omfattande
organisation i form av ett försvarskontor, medan från militärt håll
förslag framförts om inrättande av en särskild byrå för ändamålet liksom
fallet är inom bl. a. järnvägsstyrelsen. För egen del ansluter jag mig, närmast
på de skäl lotsstyrelsen anfört, till utredningens förslag och förordar
således, att ett försvarskontor inrättas.
I likhet med remissinstanserna har jag icke något att erinra mot att kontorets
arbetsuppgifter bestämmes på sätt utredningen föreslagit. Om så
sker synes jämväl de av riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap
påtalade synpunkterna komma att tillgodoses.
Jag förordar att som chef för kontoret förordnas en kommendörkapten
med placering i Ma 33 eller Ma 30. För befattningshavaren bör inrättas en
beställning på flottans stat. I likhet med vad som är fallet i andra verk torde
befattningshavaren ifråga böra åtnjuta ett särskilt tilläggsarvode med 1 200
kronor för år. Det högre arvode, som föreslagits av bl. a. chefen för försvarsstaben,
är jag icke beredd tillstyrka.
I övrigt vill jag föreslå vissa jämkningar i utredningens förslag till personaluppsättning
för försvarskontoret.
Som jag framhållit vid anmälan av sjökartebyråns personalorganisation
synes lämpligt att i enlighet med marinledningens förslag överflytta tjänstgörande
officern i Ma 27 å militärkartografiska sektionen till försvarskontoret.
Härigenom tillgodoses i viss mån önskemålen om ytterligare expertis
för de militära ärendena. Om detta förslag genomföres torde den föreslagna
tjänsten som expeditionsofficer kunna utgå. Tjänsten som expeditionsunderofficer
synes däremot böra bibehållas för att tillgodose föreliggande
behov av kvalificerad biträdestjänst på kontoret. I befattningen torde som
utredningen föreslagit böra anställas en pensionerad underofficer med lön
motsvarande skillnaden mellan pension och lön i den befattning vari vederbörande
blivit pensionerad. Personalen i övrigt på kontoret synes kunna inskränkas
till ett kontorsbiträde i befordringsgången. Jag är sålunda icke
beredd tillstyrka att även ett kanslibiträde anställes.
Kungl. Maj:ts proposition nr 124 113
Sammanfattning av sjöfartsstyrelsens organisation
Vid bifall till av mig i det föregående förordat förslag om personalorganisation
för sjöfartsstyrelsen skall i personalförteckning för sjöfartsstyrelsen
från och med den 1 januari 1956 uppföras följande tjänster.
Befattning Lönegrad
Tjänstemän å ordinarie stat:
1 generaldirektör................................................. Cp 19
1 överdirektör.................................................... Cp 15
5 sjöfartsråd..................................................... Ca 37
2 överinspektörer................................................. Ca 33
4 byrådirektörer.................................................. Ca 33
7 byrådirektörer.................................................. Ca 31
1 förste byråingenjör.............................................. Ca 29
1 förste byråinspektör............................................. Ca 29
2 förste byråsekreterare........................................... Ca 29
1 sjöteknisk konsulent............................................ Ca 29
1 statsgeodet..................................................... Ca 29
2 förste byråinspektörer........................................... Ca 27
2 förste byråsekreterare........................................... Ca 27
1 byråingenjör.................................................... Ca 27
1 militärhydrograf................................................ Ca 27
2 statshydrografer................................................ Ca 27
1 kamrerare...................................................... Ca 27
2 byråingenjörer.................................................. Ca 25
2 byråsekreterare................................................. Ca 25
1 kamrerare...................................................... Ca 25
2 ingenjörer...................................................... Ca 23
3 kartografer..................................................... Ca 23
1 förvaltare...................................................... Ca 23
1 förste gravör................................................... Ca 21
4 kartografer..................................................... Ca 21
1 assistent....................................................... Ca 21
1 bokhållare...................................................... Ca 21
5 gravörer....................................................... Ca 19
2 kartografer..................................................... Ca 19
2 assistenter...................................................... Ca 19
1 laborant....................................................... Ca 19
1 tryckeriförman.................................................. Ca 19
1 ritare.......................................................... Ca 19
1 förste kansliskrivare............................................. Ca 17
8 Bihctng till riksdagens protokoll 1955. 1 samt. Nr 124
114
Kungl. Maj. ts proposition nr J2i
Befattning Lönegrad
1 kassör......................................................... Ca 17
1 förste ritbiträde................................................ Ca 15
4 kansliskrivare................................................... Ca 15
1 koppartryckare................................................. Ca 14
4 kontorister..................................................... Ca 13
1 ritbiträde...................................................... Ca 13
1 förste expeditionsvakt........................................... Ca 12
8 kanslibiträden............................ Ca 11
1 ritbiträde...................................................... Ca 11
5 expeditionsvakter............................................... Ca 10
4 kontorsbiträden................................................. Ca 8
Tjänstemän å övergångsstat:
1 förste byråsekreterare......................................:.... Ca 29
1 förste expeditionsvakt........................................... Ca 11
Anm. En expeditionsvaktstjänst må tillsättas först sedan innehavaren av
den å övergångsstat uppförda förste expeditionsvaktstjänsten avgått.
Befattning Lönegrad
Extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad än Ce 25:
2 sjöfartsråd..................................................... Cs 13
1 sjöåklagare..................................................... Ce 33
1 överinspektör................................................... Ce 33
1 byrådirektör.................................................... Ce 33
4 förste byråingenjörer............................................ Ce 29
1 förste byråinspektör............................................. Ce 27
1 förste byråsekreterare........................................... Ce 27
1 förste skeppsmätningskontrollör.................................. Ce 27
5 byråingenjörer.................................................. Ce 27
Härutöver kommer personalen inom sjöfartsstyrelsen att utgöras av 2
byrådirektörer i Cg 31, 1 förste byråsekreterare och 1 byråingenjör i Cg 27,
4 byråingenjörer, 2 byråinspektörer och 1 byråassistent i Ce 25, 8 byråsekreterare
eller amanuenser i reglerad befordringsgång, 3 ingenjörer och 1 assistent
i Ce 23, 2 ingenjörer, 1 maskinmästare och 2 verkmästare i Ce 21, 1
verkmästare i Cg 21, 2 gravörer, 2 kartlitografer, 6 kartografer, 1 assistent,
1 radioverkmästare, 3 ritare och 2 kontorsskrivare i Ce 19, 1 förste instrumentmakare
och 1 radiotekniker i Ce 18, 1 förste arkivbiträde och 1 förrådsmästare
i Ce 17, 1 elektrotekniker i Cg 17, 2 maskinister i Ce 16, 1 förste laboratoriebiträde,
1 radiomontör och 1 kansliskrivare i Ce 15, 2 hantverksförmän,
1 maskinist och 2 koppartryckare i Ce 14, 2 kontorister i Ce 13, 3 hant
-
115
Kungl. Maj.ts proposition nr 124
verkare i Ce 12, 1 tekniskt biträde, 3 ritbiträden och 1 kanslibiträde i Ce 11,
jämte annan icke-ordinarie personal, uppgående till 23 personer.
Den militära personalen redovisas icke å sjöfartsstyrelsens personalstat.
Den utgöres av 2 tjänstgörande officerare i Ma 33 eller Ma 30, 2 tjänstgörande
officerare i Ma 27, 1 tjänstgörande officer i Ma 27 eller Ma 23/19 samt 1
tjänstgörande underofficer i Ma 19.
Den sålunda föreslagna personalen bör i huvudsak erhålla den placering
på de olika byråerna som i det föregående föreslagits; jag förutsätter dock
att, därest det visar sig påkallat, omflyttning av personal byråerna emellan
skall kunna äga rum.
Den av mig föreslagna personalorganisationen för sjöfartsstyrelsen innebär,
att i det närmaste samtlig personal från lotsstyrelsen och sjökarteverket
övergår till det nya verket. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt vägförvaltningarnas
personalorganisationer nedgår med det antal befattningshavare
som utredningen redovisat såsom nu tillhörande dessa myndigheter.
Kommerskollegiets organisation slutligen minskar med följande tjänster,
vilka är knutna till den verksamhet som övertages av sjöfartsstyrelsen, nämligen
2 kommerseråd i Ca 37, 2 överinspektörer i Ca 33, 3 byrådirektörer i Ca 31,
1 förste byråinspektör, 2 förste byråsekreterare, varav en på övergångsstat,
och 1 konsulent i Ca 29, 1 förste byråinspektör och 2 förste byråsekreterare i
Ca 27, 2 byråsekreterare i Ca 25, 1 förste kansliskrivare i Ca 17, 1 kansliskrivaye
i Ca 15, 2 kontorister i Ca 13, 5 kanslibiträden i Ca 11, 1 expeditionsvakt
i Ca 10 och 2 kontorsbiträden i Ca 8; 1 sjöåklagare och 1 överinspektör i
Ce 33, 1 förste byråsekreterare och 1 förste skeppsmätningskontrollör i Ce 27,.
1 förste byråsekreterare i Cg 27, 2 byråinspektörer i Ce 25, 1 skeppsmätningskontrollör
i Cg 25, 3 byråsekreterare eller amanuenser i reglerad befordringsgång,
1 assistent i Ce 23, 1 expeditionsvakt i Cg 8 samt 5 kontorsbiträden
i reglerad befordringsgång.
De befattningar, som inrättas i sjöfartsstyrelsen, har som framgår av vad
förut anförts med få undantag f. n. sin motsvarighet hos de verk, genom vars
sammanslagning det nya verket bildas. Det finns därför anledning utgå från
att innehavarna av de tjänster, som faller bort i de nuvarande verken, skall
kunna överföras till motsvarande tjänster i sjöfartsverket. För att underlätta
denna överflyttning bör i den mån så befinnés påkallat ledigförklarande
av tjänsterna ej äga rum. För den händelse innehavare av ordinarie tjänst
ej kan beredas motsvarande anställning i sjöfartsverket bör det få ankomma
på Kungl. Maj :t att meddela beslut om förande på övergångsstat av dylik
befattning. Även i fråga om övriga övergångsanordningar, som må påkallas
vid förslagets genomförande, torde det få ankomma på Kungl. Maj :t att besluta.
116
Kungl. Maj:ts proposition nr 12''r
5. Sjöfartsverkets lokalorgan m. m.
Utredningen
Såsom tidigare nämnts bör de tre till väg- och vattenbyggnadsverket börande
hamnavdelningarna i Stockholm, Karlskrona och Göteborg, avvecklas.
Beträffande övriga lokala organ — lotsdistrikten, statens isbrytarombud
samt kontrollstationerna i Stockholm, Göteborg, Malmö, Kalmar och Sundsvall
för prövning av lanternor, kompasser och andra nautiska instrument
— föreslås icke någon ändring. Södertälje kanalverk, som nu sorterar under
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, bör likaledes med oförändrad organisation
ingå i sjöfartsverket. Personalen vid Falsterbolcanalen, för vilken avlöningskostnaderna
bestrides från förslagsanslaget till underhåll och drift
av statens fiskehamnar och farleder, bör under enahanda förutsättningar,
som nu gäller, anses ingå i sjöfartsverkets lokalorganisation.
Fartygsinspektionens och skeppsmätningsväsendets lokala organ skal!
enligt utredningens förslag i alternativ II samordnas i en gemensam
distriktsindelning. För närvarande finns sju fartygsinspektionsdistrikt med
expeditioner i Skellefteå, Sundsvall, Stockholm, Kalmar, Malmö, Göteborg
och Karlstad. Enligt beslut av 1954 års riksdag skall heltidsanställda skeppsmätare
finnas i Stockholm, Malmö och Göteborg; härjämte skall på ytterligare
några orter finnas arvodesanställda skeppsmätare, för vilka skeppsmätningstjänsten
avses som bisyssla. Utredningens förslag innebär, att
skeppsmätningsorganen i Stockholm, Malmö och Göteborg inordnas i motsvarande
fartygsinspektionsdistrikt. Förste fartygsinspektören i dessa distrikt
skall således vara chef för både fartygsinspektions- och skeppsmätningspersonalen.
En gemensam utbildning för bägge personalgrupperna
skall eftersträvas, så att fartygsinspektörerna skall kunna utföra skeppsmätningar
och skeppsmätningspersonalen fartygsinspektionsgöromål. Härigenom
kan en jämnare arbetsbelastning uppnås. Om någya arvodesanställda
skeppsmätare anställs i vissa hamnar, bör dessa lyda under chefen
för det fartygsinspektionsdistrikt, vari de tjänstgör. Utredningen förutsätter,
att kostnaderna för eventuellt erforderlig extra personal, som kan behövas
för merarbete i anledning av övergången till det nya skeppsmätningssystemet,
får bestridas av särskilda medel. — Anledning saknas enligt utredningens
mening att vid sammanslagningen av fartygsinspektionens och
skeppsmätningsväsendets lokala organ ändra den nuvarande benämningen
fartygsinspektionsdistrikt.
Vid genomförande av alternativ II synes lämpligt att i administrativt hänseende
inordna i fartygsinspektionsdistrikten även personalen vid kontrollstationerna,
vilken utgöres av tre kontrollstationsföreståndare (två i Ca 25,
en i Ce 25) och ett tekniskt biträde i Ce 11 ävensom två arvodesanställda
föreståndare. Såsom framgår av det föregående är dessa kontrollstationer
belägna å orter, där expeditioner för fartygsinspektionsdistrikten är inrättade.
117
Kungl. Maj.ts proposition nr 12b
Vidare anser utredningen lämpligt, att förutsättningarna för att sammanföra
den nu föreslagna distriktsorganisationen med lotsdistrikten framdeles
undersökes. Denna prövning bör ske genom det nya verkets försorg.
Befattningarna inom fartygsinspektionsdistrikten framgår av följande
sammanställning. I den nuvarande organisationen har därvid i fråga om
skeppsmätningspersonalen angivits de befattningar, som avsetts skola finnas
från och med den 1 januari 1955.
Befattning |
Nuvarande personal |
Föreslagen personal |
||
Antal |
Lönegrad |
Antal |
Lönegrad |
|
Fartygsinspektionsdislriklen Överinspektör (nu förste fartygsinspektör) ...... |
7 3 |
Ca 33 Ce 31 |
7 3 |
Ca 33 Ce 29 |
2 |
Ca 27 |
2 |
Ca 29 |
|
2 |
Ce 27 |
2 |
Ce 27 |
|
1 |
Ce 27 |
_ |
— |
|
15 |
Ca 25 |
15 |
Ca 25 |
|
1 |
Ce 25 |
1 |
Ce 25 |
|
Föreståndare för kontrollstation................ |
2 1 |
Ca 25 Ce 25 |
2 1 |
Ca 25 Ce 25 |
6 |
Ce 23 |
6 |
Ce 23 |
|
1 |
bef.gång Ca 13 |
1 |
bef.gång |
|
1 |
1 |
för ing. Ca 13 |
||
6 |
Ca 11 |
6 |
Ca 11 |
|
Tekniskt biträde (vid kontrollstationen i Göteborg) |
1 4 |
Ce 11 Cg 11 bef.gång arv. |
1 4 |
Ce 11 Cg 11 |
3 |
3 |
bef.gång |
||
3 |
3 |
arv. |
||
Summa |
59 |
58 |
Härutöver bör liksom hittills finnas två arvodesanställda föreståndare
för kontrollstationerna i Kalmar och Sundsvall.
Utredningen föreslår, att befattningarna som förste skeppsmätare nedflyttas
från Ce 31 till Ce 29 samt att en tjänst som skeppsmätare i Ce 27
indrages. Benämningen å distriktscheferna anser utredningen bör ändras
till överinspektör. De tvenne ordinarie fartygsinspektörerna i 27 lönegraden,
vilka är stationerade i Stockholm och Göteborg, synes i anledning av
det ökade arbete, som det ankommer på dem att svara för, sedan överinspektörerna
i deras egenskap av distriktschefer efter omorganisationen erhållit
delvis andra arbetsuppgifter, böra uppflyttas till 29 lönegraden och
samtidigt benämnas förste fartygsinspektörer. I övrigt anser sig utredningen
icke böra föreslå några förändringar beträffande denna lokala organisation.
Utredningen framhåller, att inom skeppsmätningsväsendets lokalstat
icke finnes särskild personal för enbart skriv- och kontorsgöromål.
Personalkostnader för Södertälje kanalverk och Falsterbokanalen förutsättes
i samma ordning som för närvarande skola bestridas från driftskostnadsstaten
för Södertälje kanalverk respektive förslagsanslaget till Underhåll
och drift av statens fiskehamnar och farleder.
118
Kungl. Maj:ts proposition nr 12b
De sakanslag, som för närvarande utgår till sjökarteverket, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
(för hamnverksamheten), lotsstyrelsen samt statens
isbrytarverksamhet, synes böra beräknas i vanlig ordning genom försorgav
respektive myndighet. Anslagen berörs icke heller av den föreslagna
omorganisationen i vidare mån än att vissa sakanslag, vilka står till sjökarteverkets
och lotsstyrelsens disposition, befrias från personalkostnader
för sådan personal, som tidigare avlönats från dessa anslag.
Utredningen erinrar om en fråga, som kan vara av betydelse icke blott
för sjöfartsverkets byggnadsverksamhet utan även för ett rationellt ordnande
av fartygsanskaffning och fartygsunderhåll, nämligen frågan om inrättande
av en för råds fond för sjöfartsverkets behov. Fonden bör enligt utredningens
mening vara konstruerad efter samma principer som väg- och
vattenbyggnadsverkets förrådsfond och ha i huvudsak samma uppgifter
som denna fond. Den bör med en sådan utformning kunna underlätta kostnadsfördelningen
för byggnadsverksamheten och skapa fastare betingelser
för avskrivning av fartyg, maskiner och andra på fonden invärderade tillgångar
samt — med den redovisning över investeringsanslag, och särskilt
dispositionsanslag, som förutsättes skola äga rum — också göra det möjligt
att smidigt och snabbt kunna ordna eu anskaffningsfråga i en nödsituation.
Redovisningen av verkstadsrörelsen vid Rosenvik torde också böra äga rum
över fonden, vilken därvid även kan tillhandahålla för driften behövligt förlagskapital.
Det torde böra ankomma på sjöfartsstyrelsen att närmare utreda frågan
och att verkställa värdering av de tillgångar, som — utom från väg- och
vattenbyggnadsverket övertagna mudderverk och annan materiel — böy
upptagas till redovisning å fonden.
Yttranden
För de yttranden, vari till behandling upptagits frågorna om hamnavdelningarnas
slopande samt sammanslagning i en gemensam distriktsorganisation
av fartygsinspektion och skeppsmätning, har redogörelser i det föregående
lämnats under byggnadsbyrån respektive fartygsbyrån.
Statens organisationsnämnd har, såsom förut nämnts, tillstyrkt utredningens
förslag i fråga om lokalorganisationen. Nämnden finner det angeläget,
att en utredning, sasom utredningen också förordat, verkställes angående
möjligheterna att sammanföra den föreslagna distriktsorganisationen
med lotsdistrikten, sa att en enhetlig distriktsindelning av lokalorganen
inom sjöfartsverket kan åstadkommas och de möjligheter till eventuella besparingar,
som kan stå att vinna genom en dylik anordning, tillvaratas.
Kommerskollegium anser, att förste skeppsmätarna bör placeras i lägst
31 lönegraden. Kollegium erinrar om att detta ansluter sig till vad som förordats
i propositionen nr 12/1954 angående förslag till ny organisation av
skeppsmätningsväsendet.
119
Kungl. Maj.ts proposition nr 12i
T. f. kommerserådet Borg — som anser att betydande fördelar kan vinnas
i fråga om effektivitet och snabbhet vid handläggningen av ärenden i
gemensam lokalorganisation för fartygsinspektion och skeppsmätning -förslår ej annan ändring i personalorganisationen än att ett kanslibitrade
med placering i Stockholm bör flyttas upp till kontorist. Förste fartygsinspektören
i Stockholms distrikt anser likaledes behov föreligga av en kontoristtjänst.
I fråga om lönegradsplaceringen av förste skeppsmätarna ifrågasätter
han lämpligheten av nedsättningen från 31 till 29 lönegraden.
Förste farty g sinspektör en i Göteborgs distrikt anser, att personalen för
skriv- och kontorsgöromål efter en sammanslagning av skeppsmätning och
fartygsinspektion icke kommer att bli tillräcklig. Förstärkning av denna personal
erfordras därför. På grund av den stora arbetsbördan i Göteborgs distrikt
bör den föreslagna befattningen som förste fartygsinspektör i distriktet
tillkomma utöver befintliga befattningar. Vidare bör för rekryteringen av
inspektionspersonal tillskapas en tjänst som extra befattningshavare i Göteborg.
Förste fartygsinspektören i Sundsvalls distrikt anser, att den nuvarande
inspektörspersonalen är otillräcklig.
Förste fartygsinspektören i Malmö distrikt framhåller, att kontorsarbetet
vid distriktet ej efter omorganisationen hinner utföras av enbart ett kanslibiträde.
En förstärkning med ett kontors- eller skrivbiträde är därför nödvändig.
Förste fartygsinspektören i Karlstads distrikt föreslår att åtgärder vidtages
för att på ett effektivare sätt utnyttja fartygsinspektionens tid. Det
bör exempelvis ges tillstånd att mot ersättning nyttja egen bil i tjänsten.
Förste fartygsinspektören i Kalmar distrikt ifrågasätter, om det inte är
riktigast att så helt sammanföra fartygsinspektion och skeppsmätning, att
gemensamma benämningar på befattningshavarna också införes. Benämningarna
överinspektör, förste fartygsinspektör (även för förste skeppsmätare)
och fartygsinspektör (även för skeppsmätare) bör då tillämpas för
de olika graderna av inspektörer och skeppsmätare.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anför, att vid en omorganisation bör
den väg- och vattenbyggnadsverket tillhöriga verkstaden i Barsebäck, som
uteslutande avdelats för liamnmateriel, övertagas av det nya sjöfartsverket.
En verkstad i Lysekil, som huvudsakligen utnyttjas för vägväsendets materiel,
färjor m. m. torde däremot böra kvarstå under väg- och vattenbyggnadsverkets
förvaltning.
Lotsstyrelsen erinrar om att utredningen ifrågasatt inrättande av en lorrådsfond
för sjöfartsverkets behov. En sådan fond skulle kunna vara av
betydelse icke blott för sjöfartsverkets byggnadsverksamhet utan även för
ett rationellt ordnande av fartygsanskaffning och fartygsunderhåll. Styrelsen
förutsätter att den blivande sjöfartsstyrelsen närmare får utreda denna
fråga.
120
Knngl. Maj. ts proposition nr 12b
Departementschefen
När jag i det föregående förordat, att ett sjöfartsverk inrättas, har jag
förutsatt, att verket skall organiseras soin en styrelse med därtill hörande
lokalstater. Nu befintliga lokalstater är lots- och fyrstaten under lotsstyrelsen,
sjökar teverkets kontrollstationer för prövning av kompasser, lanternor
och andra nautiska instrument, hamnavdelningarna inom väg- och vattenky§§nadsverket
samt fartygsinspektionens och skeppsmätningsväsendets
distriktsorganisationer under kommerskollegium. Vidare kan som lokalorgan
räknas av väg- och vattenbyggnadsverket förvaltade kanaler, Södertälje
kanal, Falsterbokanalen, Sotenkanalen och Väddö kanal ävensom de under
kommerskollegium sorterande sjöbefälsskolorna och sjömanshusen.
Utredningen föreslår, att till sjöfartsstyrelsen skall höra två lokalstater,
nämligen dels lots- och fyrstaten, dels en lokalstat, som skapas genom sammanslagning
av fartygsinspektionens och skeppsmätningsväsendets distriktsorganisationer
samt sjökar teverkets kontrollstationer. Vidare förordar utredningen,
att de av väg- och vattenbyggnadsverket förvaltade kanalerna
samt sjöbefälsskolorna och sjömanshusen skall lyda under sjöf artsstyrelsen
på samma sätt som nu under väg- och vattenbyggnadsstyrelsen respektive
kommerskollegium.
Jag har redan tidigare berört frågan om hamnavdelningarnas slopande
och samordningen av fartygsinspektion och skeppsmätning, varvid jag godtagit
utredningens förslag. Även sjökarteverkets kontrollstationer bör som
utredningen föreslagit i administrativt hänseende anslutas till den av fartygsinspektions-
och skeppsmätningsdistrikten bildade nya lokalorganisationen.
Denna lokalstat torde böra benämnas fartygsinspektionen m. m.
Jag anser mig också i huvudsak kunna godtaga utredningens förslag till
personalorganisation för denna lokalstat. Jag biträder sålunda förslaget att
benämningen förste fartygsinspektör ändras till överinspektör. Den av utredningen
föreslagna nedflyttningen i lönegrad från Ce 31 till Ce 29 av befattningarna
som förste skeppsmätare och indragningen av en tjänst som
skeppsmätare i Ce 27 kan jag däremot icke tillstyrka. Sistnämnda befattning
bör emellertid uppföras som extra tjänst. Icke heller den föreslagna
uppflyttningen av två befattningar som förste fartygsinspektör till Ca 29 biträder
jag. Den av vissa remissmyndigheter föreslagna utökningen av personalorganisationen
är jag icke beredd tillstyrka.
Vid bifall till av mig i det föregående förordat förslag om personalorganisation
för ifrågavarande lokalstat skall i personalförteckningen för fartygsinspektionen
m. in. uppföras följande tjänster.
Befattnin« Lönegrad
Tjänstemän å ordinarie stat:
7 överinspektörer........
2 förste fartygsinspektörer
15 fartygsinspektörer......
Ca 33
Ca 27
Ca 25
Kungl. Maj:ts proposition nr 124
121
Belattning
2 föreståndare för kontrollstation
1 kontorist....................
6 kanslibiträden...............
1 kontorsbiträde...............
Extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad än Ce 25:
Cp 31
3 förste skeppsmätare.............................................
2 fartygsinspektörer............................................... ^
Vad utredningen i övrigt föreslagit rörande lokalstater och lokalorgan har
jag ingen erinran mot. Jag anser i likhet med utredningen och organisationsnämnden
att det bör ankomma på sjöfartsstyrelsen att närmare överväga
möjligheterna att framdeles sammanföra de båda lokalstater, som verket
nu förutsättes skola ha, så att en enhetlig distriktsindelning av lokalorganen
inom sjöfartsverket skall kunna åstadkommas.
Fartyg, maskiner, förråd och annan materiel, som erfordras för verksamhetens
fortsatta bedrivande bör överföras till sjöfartsverket från lotsverket,
sj ökar teverket, väg- och vattenbyggnadsverket samt kommerskollegium.
Härvid avser jag även sådana kontorsinventarier och annan dylik utrustning,
som disponeras av de verk eller delar av verk av vilka sjöfartsverket
bildas. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att meddela närmare föreskrifter
i dessa frågor. Därvid torde även böra övervägas den av väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen väckta frågan om sjöfartsverket skall övertaga den
väg- och vattenbyggnadsverket tillhöriga verkstaden i Barsebäck. Det av utredningen
upptagna spörsmålet om inrättande av en förrådsfond anser jag
mig icke nu kunna ta ställning till. Frågan torde som utredningen förutsatt
få upptagas till övervägande av sjöfartsstyrelsen, sedan närmare erfarenheter
vunnits beträffande förvaltning och redovisning av den till sjöfartsverket
hänförliga materielen.
Beträffande frågan om finansieringen av den verksamhet, som sjöfartsverket
har att svara för, vill jag slutligen erinra om att en rad särskilda anslag
för närvarande finns uppförda under riksstatens fjärde, sjätte och
tionde huvudtitlar samt på kapitalbudgeten, vilka disponeras av de verk
som avses uppgå i sjöfartsverket. Dessa anslag bör pa sätt, som anges i
följande avsnitt, i fortsättningen disponeras av sjöfartsverket.
Lönegrad
Ca 25
Ca 13
Ca 11
Ca 8
6. Anslagsfrågor
Vid bifall till av mig i det föregående förordade förslag om inrättande av
ett sjöfartsverk, som skall träda i funktion den 1 januari 1956, erfordras
att anslag till avlöningar och omkostnader för sjöfartsstyrelsen anvisas för
budgetåret 1955/56; anslagen skall beräknas med hänsyn till kostnaderna
under ett halvt år och ställas till styrelsens förfogande fr. o. m. den 1 januari
122
Kungl. Maj:ts proposition nr 12''i
1956. På motsvarande sätt bör avlönings- och omkostnadsanslag beräknas
och anvisas för den del av lokalstaten, som avser fartygsinspektionen m. in.
För huvuddelen av den lokala förvaltningen — lots- och fyrstaten _- bör
anslag upptagas för hela budgetåret; anslagen bör under förra hälften av
budgetåret stå till lotsstyrelsens förfogande och under senare hälften av
budgetåret disponeras av sjöfartsstyrelsen. Anslagen till sjöbefälsskolorna,
sjömanshusen, hamn- och farledsanläggningar, säkerhetsanstalter för sjöfarten,
isbrytning och sjömätning bör likaledes under tiden 1 juli—31 december
1955 disponeras i den ordning, som nu gäller, och för tiden 1 januari—
30 juni 1956 disponeras av sjöfartsstyrelsen. Slutligen bör för förra hälften
av budgetåret 1955/56 anslag uppföras till avlöningar och omkostnader för
lotsstyrelsen, sjökarteverket, fartygsinspektionen och skeppsmätningsväsendet.
Anslag för sjöfartsverket
Sjöfartsstyrelsen: Avlöningar
U tredningen
Utredningen har beräknat sjöfartsstyrelsens avlöningskostnader vid alternativ
I till 2 594 000 kronor och vid alternativ 11 till 3 237 000 kronor. För
avlöningar till ordinarie personal har beräknats 855 000 respektive 1 080 000
kronor. För arvoden och särskilda ersättningar har för båda alternativen upptagits
13 100 kronor, fördelade på följande ändamål, nämligen till generaldirektörens
ställföreträdare 1 500 kronor, till chefen för försvarskontoret 1 200
kronor, till envar av tre kommenderade officerare 780 kronor, till expeditionsofficeren
å försvarskontoret 780 kronor, till föreståndaren vid sjökarteverkets
kontrollstation i Kalmar 1 200 kronor och till föreståndaren vid sjökarteverkets
kontrollstation i Sundsvall 6 000 kronor. För avlöningar åt
icke-ordinarie personal har beräknats 820 000 respektive 985 000 kronor.
Härvid har 50 000 kronor avsetts för extra personal under övergångstiden
efter omorganisationen. För bestridande av vissa kostnader för sjömätningsexpeditioner,
såsom tjänstgöringstraktamenten, sjötillägg, sjömätartillägg
m. m. har, liksom för närvarande sker i sjökarteverkets avlöningsstat, upptagits
en särskild anslagspost, benämnd särskilda löneförmåner. Den har för
båda alternativen upptagits med 105 000 kronor eller samma belopp som anvisats
för ändamålet för innevarande budgetår. För rörligt tillägg slutligen
har beräknats 800 900 respektive 1 053 900 kronor.
Departementschefen
Anslag till avlöningar för sjöfartsstyrelsen under nästa budgetår erfordras
endast för tiden 1 januari—30 juni 1956 eller ett halvt år.
Vid bifall till den personalorganisation jag i det föregående förordat uppgår
utgifterna för avlöningar till ordinarie tjänstemän till 699 100 kronor.
123
Kungl. Maj.ts proposition nr 124
Avlöningskostnaderna för den av mig föreslagna icke-ordinarie personalen
kan beräknas till 680 400 kronor för nästa budgetår. Under ifrågavarande
anslagspost bör också upptagas medel för vikariatsersättningar, övertidsersättningar
in. m. Dessa kostnader beräknar jag med utgångspunkt från
nuvarande medelsanvisning härför till i runt tal 10 000 kronor. Härjämte bor
posten, såsom utredningen framhållit, uppräknas för att tillgodose behovet
av extra personal under övergångstiden. Med utgångspunkt från det av utredningen
föreslagna beloppet bör för nästa budgetår härför beraknas 25 000
kronor. Anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie personal bor salunda
upptagas till 715 400 kronor.
Såsom arvoden, bestämda av Kungl. Maj :t, bör for år utga 1 200 kronor i
chefen för försvarskontoret och 780 kronor till envar av två kommenderade
officerare, eller för halvt budgetår tillhopa i runt tal 1 400 kronor.
Vidare bör som utredningen föreslagit medel beräknas för sjötillägg m. m.
Då jag i och för sig godtager utredningens beräkning av dessa kostnader ei
-
fordras härtill för nästa budgetar
105 000 = 52 500 kronor.
2
För rörligt tillägg beräknar jag slutligen 219 600 kronor.
Si öfartsstyrelsens avlöningsanslag bör sålunda för nästa budgetar uppföras
med ett belopp av (699 100 + 715 400 + 1 400 + 52 500 + 219 600 =)
1 688 000 kronor.
Som tidigare nämnts övertager sjöfartsstyrelsen — förutom personalen
från sjökarteverket och lotsstyrelsen — vissa befattningshavare från vag- och
vattenbyggnadsstyrelsen, vägförvaltningarna och kommerskollegmm. Avloningskostnaderna
för tiden 1 januari-30 juni 1956 för dessa befattningshavare
kan beräknas till respektive 135 000, 197 500 och 377 800 kronor.
Molsvarande minskningar å ifrågavarande myndigheters avlöningsanslag
för nästa budgetår torde böra vidtagas.
Sjöf artsstyr elsen: Omkostnader
Kungl. Maj :t har fastställt omkostnadsstater för budgetåret 1954/55 for
sjökarteverket, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och vägförvaltningarna den
4 juni 1954 (statsliggaren s. 271, 373 och 375) samt för kommerskollegmm
och lotsverket den 7 maj 1954 (statsliggaren s. 904 och 928). Staterna slutar
å 440 000, 1 096 000, 3 723 000, 432 300 respektive 4 583 100 kronor.
Utredningen
Utredningen framhåller, att utgifterna för omkostnader i likhet med en
del personalkostnader i viss utsträckning blir beroende på hur sjofartsstyrelsens
lokalfråga ordnas. Enär någon omedelbar lösning av denna icke
torde kunna förväntas — i varje fall icke i sådan form att styrelsen i sm
helhet kan sammanföras — har utredningen icke ansett lämpligt att i kostnadsberäkningarna
realisera de besparingar, som tvivelsutan torde uppstå
vid ett sammanförande av hela styrelsen till lokaler på ett ställe.
124
Kungl. Maj:ts proposition nr 124
Utredningen har därför vid beräkningen av omkostnadsanslaget i huvudsak
utgått från de nuvarande förutsättningarna med hänsyn tagen desssutom
till den beräknade personalminskningen.
Med dessa utgångspunkter beräknar utredningen sjöfartsstyrelsens medelsbehov
för omkostnader till 646 000 kronor vid genomförande av ett verk
enligt alternativ I. Därest verket inrättas enligt alternativ II beräknas kostnaderna
stiga med 100 000 kronor till 746 000 kronor. Utredningen framhåller,
att den förutsatt att en minskning samtidigt skall ske av väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
och kommerskollegiets omkostnadsanslag.
Departementschefen
Sjöfartsstyrelsens medelsbehov för omkostnader avser för nästa budgetår
endast senare hälften av budgetåret.
Som tidigare nämnts kommer styrelsen att överta sjökarteverkets och lotsstyrelsens
verksamhet helt samt vissa uppgifter från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
vägförvaltningarna och kommerskollegium. Det synes därför
riktigt, att vid beräkningen av sjöfartsstyrelsens omkostnadsanslag för
nasta budgetår utgå ifrån de berörda verkens kostnader för motsvarande
verksamhet. Därjämte torde särskilda medel behöva anvisas för möbler,
kontorsmaskiner in. m. Sjöfartsstyrelsens inventariebehov kommer visserligen
att till största delen tillgodoses från de verk som berörs av omorganisationen,
men vissa kompletteringar torde bli nödvändiga. Med desssa utgångspunkter
och med ledning av från verken inhämtade uppgifter beräknar jag
sjöfartsstyrelsens ifrågavarande utgifter för nästa budgetår till i runt tal
440 600 kronor. Av detta belopp hänför sig 203 500, 77 500, 12 400, 42 700
och (55 500 — 1 000 = ) 54 500 kronor till respektive sjökarteverkets, lotsstyrelsens,
väg- och vattenbyggnadsstyrelsens, vägförvaltningarnas och kommerskollegiets
verksamhetsområde samt återstoden, 50 000 kronor, till det
nyssnämnda behovet av inventarier. De tre sistnämnda myndigheternas omkostnadsanslag
torde som utredningen framhållit för nästa budgetår böra
minskas med de belopp som beräknats belöpa å den överflyttade verksamheten.
Till bestridande av sjöfartsstyrelsens omkostnader bör anvisas ett
särskilt anslag å riksstaten. Anslaget, som i likhet med andra omkostnadsanslag
bör ha förslagsanslags karaktär, bör benämnas Sjöfartsstyrelsen: Omkostnader.
Det nya anslaget torde böra inrymma anslagsposter till sjukvård in. in.,
reseersättningar, expenser, publikationstryck och vissa engångskostnader
samt en uppbördspost avseende försäljningsmedel för sjömansrullor. För de
olika ändamålen beräknar jag (11 000 + 157 700 + 122 400 + 100 500 +
o0 000 1 000 =) 440 600 kronor. Sjöfartsstyrelsens omkostnadsanslag skulle
således för nästa budgetår upptagas med 440 600 kronor. Det torde lämpligen
få ankomma på Kungl. Maj :t att meddela närmare bestämmelser beträffande
användningen av de olika posterna.
Kungl. Maj:ts proposition nr 124
125
Fartygsinspektionen m. m.: Avlöningar och Omkostnader
Utredningen
Vid alternativ II har utredningen föreslagit, att den lokala skeppsmätningsorganisationen
samt kontrollstationerna för prövning av nautiska instrument
skall inordnas under fartygsinspektionsdistrikten och att en gemensam
lokalförvaltning härigenom skall bildas. Avlöningskostnaderna för
distriktsorganisationen beräknas till följande belopp.
Avlöningsstat
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis
2. Avlöningar till icke-ordinarie personal........
3. Rörligt tillägg, förslagsvis....................
365 000
210 000
300 000
Summa kronor 875 000
Till avlöningar för fartygsinspektionen bör i enlighet härmed utgå ett förslagsanslag
av 875 000 kronor.
Kostnaderna för den föreslagna organisationen är ca 20 000 kronor lägre
än för den nuvarande, vari inräknats den av statsmakterna år 1954 beslutade
nya personaluppsättningen för skeppsmätningsväsendet.
Med utgångspunkt från det nuvarande anslaget till fartygsinspektionens
omkostnader och med ledning av de för den lokala skeppsmätningsorganisationen
för tiden efter den 1 januari 1955 beräknade beloppen kan följande
omkostnadsstat uppställas.
Omkostnadsstat
1. Sjukvård m. in., förslagsvis...............
2. Reseersättningar m. m., förslagsvis........
3. Expenser, förslagsvis.....................
2 600
103 000
28 000
Summa kronor 133 600
Anslagsposten till expenser synes böra uppdelas på följande sätt, nämligen -
för bränsle, lyse och vatten, förslagsvis
» övriga expenser, högst............
1 300
26 700
Summa kronor 28 000
Departementschefen
Under förutsättning av bifall till de jämkningar i utredningens förslag, som
jag i det föregående förordat rörande personaluppsättningen inom förevarande
lokalorganisation och som innebär att för personalen såväl i fråga om
antal som löneställning skall gälla detsamma som för närvarande, torde
126
Kungl. Maj. ts proposition nr 124
medelsbehovet för Far tygsinspektionen m. m.: Avlöningar under tiden 1 januari—30
juni 1956 upptagas till sammanlagt 483 700 kronor. Denna medelsberäkning
är grundad på nuvarande avlöningskostnader för motsvarande
personal, räknat för ett halvt budgetår. Sålunda har kostnaderna för den
personal, som nu avlönas från fartygsinspektionens anslag, upptagits till
310 300 kronor, för skeppsmätningspersonalen till 140 900 kronor och för
personalen vid kontrollstationerna till 32 500 kronor. I sistnämnda summa
ingår ett belopp av 3 600 kronor, utgörande av Kungl. Maj :t fastställda arvoden
till två föreståndare för kontrollstationer (i Kalmar respektive Sundsvall).
Med hänsyn till personalens fördelning å ordinarie och icke-ordinarie befattningshavare
och till vad nyss sagts om arvoden till kontrollstationsföreståndare
bör anslagsbeloppet 483 700 kronor fördelas å olika anslagsposter
på följande sätt, nämligen avlöningar till ordinarie tjänstemän 246 000 kronor,
arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t 3 600 kronor,
avlöningar till övrig icke-ordinarie personal 165 000 kronor och rörligt
tillägg 69 100 kronor.
Det för Fartygsinspektionen m. m.: Omkostnader erforderliga anslaget
kan med utgångspunkt från nu uppförda omkostnadsanslag till fartygsinspektionen
och skeppsmätningsväsendet beräknas till 68 000 kronor för
tiden 1 januari—30 juni 1956.
Lots- och fyrstaten: Avlöningar
Anslag Nettoutgift
1953/54 ....................... 15 779 700 15 999 772
1954/55 (statsliggaren s. 925) .. 16 177 400
1955/56 (förslag).............. 16 151 700
I arets statsverksproposition har förevarande anslag upptagits med ett
beräknat belopp av 16 157 000 kronor.
Yrkanden
Lotsstyrelsen (skr. 31/8 och 20/10 samt PM 17/11 1954) hemställer, att
anslaget höjes med 278 800 kronor.
1. Personal på distriktsexpeditionerna:
1 distriktsfyrmästare i södra lotsdistriktet Ca 20—Ca 21
2. Fartygspersonal:
a) 1 maskinist Ca 17—Ca 19.........................
2 nya tjänster såsom matros Ce 10................
b) 6 kockstewartar Ce 13—Ca 13.....................
3. Lotspersonal:
Indragning av 1 tjänst såsom lotsförman Ca 18........
ökning Minskn.
744 —
1 188 —
15 264 —
11 928
Kungl. Maj.ts proposition nr 124
127
Ökning Minskn.
4.
Fyrpersonal:
a) På fyrskepp med eget framdrivningsmaskineri
12 fyrmästare Ca 19—Ca 20.......................|
12 förste fyrvaktare (styrmän) Ca 15—Ca 16.........
12 förste fyrvaktare (maskinister) Ca 15—Ca 16.....|
12 fyrvaktare Ce 12—Ca 12.......................
b) Vid Hoburgs samt Ölands södra uddes fyrplatser
2 fyrmästare Ca 17—Ca 19........................!
2 förste fyrvaktare Ca 14—Ca 15...................
2 fyrvaktare Ca 11—Ca 12........................
c) 16 kockstewartar på fyrskepp Ce 13—Ca 13.........
d) 1 kockstewart på fyren Ölands södra grund Ce 13
Ca 13..........................................
e) Indragning av 1 tjänst såsom fyrmästare Ca 15 och
1 tjänst såsom fyrvaktare Ce 11 vid Femörehuvuds
fyrplats........................................
f) Indragning av 1 tjänst såsom förste fyrvaktare Ca 15
vid Djurstens fyrplats...........................
g) ökad ledighet för fyrpersonal......................
h) Avrundning.......................................
Summa kronor
18 432
3 744
— 18 630
— 10 032
280 000
24__
319 396 40 596
+ 278 800
Motiv
1 Vid tjänsteförteckningsrevisionen år 1952 erhöll distriktsfyrmästaren
uppflyttning från lönegrad Ca 16 till Ca 20. Samtidigt placerades överlotsarna
i 20 lönegraden. Distriktsfyrmästaren bor emellertid vara placerad i
högre lönegrad än överlotsarna, förslagsvis Ca 21. Vid lönesättningen or
distriktsfyrmästaren bör även beaktas att överlotsarna äger att utöver lon
uppbära s. k. lotslott och lotslottsersättning. Genom dessa lönetillägg kommer
överlotsarnas avlöningsförmåner regelmässigt att överstiga aven det
lönebelopp som distriktsfyrmästaren skulle erhålla, om den föreslagna upp
flyttningen
till 21 lönegraden genomföres.
2 a) östra lotsdistriktet är f. n. tilldelat ångfartyget Kalmar. Distriktets
nya tjänstemotorfartyg beräknas kunna vara färdigbyggt och leveransklait
under november 1955. Besättningen på det nya fartyget bor ha samma sammansättning
som på lotsverkets Övriga tjänstemotorfartyg Till följd daray
bör en för ångfartyg uppförd maskinisttjänst i lönegrad Ca 17 utbytasi mo
en befattning som maskinist på motorfartyg i lönegrad Ca 19. Samtidigt
bör maskinisttjänsten i Ca 17 föras på övergångsstat, då den ordinarie innehavaren
av tjänsten f. n. uppehåller högre extra ordinarie befattning hos
lotsstyrelsen. För att besättningen på det nya tjanstemotorfartyget skall b i
fulltalig erfordras vidare två nya matrostjänster.
128
Kungl. Maj:ts proposition nr 124
2 b) Stadigvarande behov föreligger av kockstewartar på tjänstefartygen,
varför ifrågavarande befattningar bör uppföras på ordinarie stat. Förslaget,
som framfördes i föregående års petita (X ht s. 96), motiveras även med att
tjänsterna får betraktas som slutbefattningar.
3. 1 lotsförman i Ca 18 på övergångsstat beräknas under innevarande budgetår
avgå från sin tjänst.
4 a) Under sina överläggningar med 1949 års tjänsteförteckningskommitté
utgick lotsstyrelsen från att fyrmästarna på fyrskepp med framdrivningsmaskineri
liksom dittills skulle placeras i samma lönegrad som överlotsarna.
Till jämförelsegrund för lönegradsplaceringen förelåg vid denna tidpunkt
1948 års lotskommittés förslag om uppflyttning av överlotsarna till 19 lönegraden.
Beslut fattades emellertid sedermera om överlotsarnas placering i
Ca 20. Ett förbiseende torde därvid ha ägt rum, då motsvarande uppflyttning
ej samtidigt företogs beträffande ifrågavarande fyrmästare. Med hänsyn
därtill bör dessa fyrmästartjänster nu uppflyttas från 19 till 20 lönegraden.
För detta yrkande talar även att samma teoretiska utbildning, nämligen styrmansexamen,
fordras för såväl fyrmästare som överlotsar. Vidare är båda
tjänsterna förenade med samma ansvar i fråga om förmanskap.
Beträffande tjänsterna såsom förste fyrvaktare (styrman, maskinist) på
fyrskepp med framdrivningsmaskineri kan anföras liknande synpunkter
som i fråga om nämnda fyrmästarbefattningar. Sålunda bör ifrågavarande
förste fyrvaktare i lönehänseende jämställas med de lotsar vid större lotsplatser
som vid tjänsteförteckningsrevisionen år 1952 placerades i 16 lönegraden.
bör dessa slag av tjänster fordras samma eller likvärdig teoretisk
utbildning. Som ytterligare skäl för en uppflyttning av förste fyrvaktarna
till Ca 16 framhåller lotsstyrelsen, att det länge varit svårt att få kompetent
personal till dessa befattningar. Till följd därav har styrelsen i stor utsträckning
nödgats dispensera från uppställda kompetenskrav. Rekryteringssvårigheterna
kommer att öka, om icke lönesättningen förbättras på
sätt som föreslås.
Behovet av fyrvaktartjänsterna i Ce 12 är stadigvarande, varför de bör
ordinariesättas.
4 b) I den år 1952 fastställda förteckningen över lönegrader för befattningshavare
på fyrskepp, fyrar, gasstation och tjänstefartyg har fyrarna
indelats i följande grupper, nämligen 1) fyrar med radiofyranläggning eller
större tekniska anläggningar i övrigt, 2) fyrar med mistsignalanläggning eller
eljest mera krävande tjänstgöring och 3) övriga fyrar. Vid fyrplatser i grupp
1) tillhör fyrmästare lönegrad Ca 19, förste fyrvaktare Ca 15 och fyrvaktare
Ca 12. Motsvarande befattningshavare vid fyrplats i grupp 2) är placerad
i lönegrad Ca 17, Ca 14 respektive Ca 11.
Hoburgs och Ölands södra uddes fyrplatser har hittills inordnats under
fyrarna i grupp 2). Dessa två fyrplatser beräknas emellertid under år 1955
bli utrustade med radiofyranläggningar, varför de fr. o. in. budgetåret 1955/
56 bör överföras till grupp 1) och personalen placeras i de lönegrader som
gäller i fråga om fyrplatser i denna grupp.
129
Kungl. Maj:ts proposition nr 12i
4 c—d) Stadigvarande behov föreligger av dessa tjänster.
4 e) Fyren vid Femörehuvud skall ombyggas och förses med automatisk
apparatur. Personalen vid fyrplatsen kan därför indragas.
4 f) Arbetet med halvautomatisering av fyren vid Djursten beräknas bli
slutförd under innevarande budgetår. Till följd därav kan en av de nuvarande
två befattningarna vid fyrplatsen, nämligen tjänsten såsom förste
fyrvaktare i lönegrad Ca 15, indragas från och med budgetåret 1955/56.
4 g) I november 1952 gjorde Fyrpersonalens förening framställning om
ökad ledighet för fyrpersonal. Framställningen syftade till att fyrskeppspersonalen
och därmed likställd personal skulle, utöver ordinarie semester,
tillerkännas ytterligare en månads ledighet om året samt att den kompensationsledighet,
som tillkommer landfyrpersonal, skulle utsträckas på visst
sätt. I yttrande den 31 augusti 1953 tillstyrkte lotsstyrelsen framställningen
såvitt den avsåg fyrskeppspersonalen men förklarade sig då ej kunna förorda
utökad ledighet för landfyrpersonalen. Statens lönenämnd tillstyrkte
i huvudsak personalföreningens yrkanden.
Nu hänvisar lotsstyrelsen till sitt tidigare yttrande i frågan. Därutöver
framhåller styrelsen beträffande fyrskeppspersonalen, att en förbättring av
dess förmåner skulle vara ägnad att minska nuvarande rekryteringssvårigheter.
I fråga om landfyrpersonalen är lotsstyrelsen fortfarande tveksam om
lämpligheten att utöka ledigheten. Styrelsen vill emellertid icke motsätta sig
att så sker.
Yttrande
Statens lönenämnd har ingen erinran mot de föreslagna lönegradsplaceringarna
för en maskinist och två matroser på tjänstefartyget Kalmar samt
för personalen vid Hoburgs och Ölands södra uddes fyrplatser. Däremot
finner lönenämnden tillräckliga skäl ej föreligga beträffande yrkandet om
lönegradsförbättring för fyrmästare och förste fyrvaktare på fyrskepp med
framdrivningsmaskineri.
Departementschefen
Lotsstyrelsens förslag till uppflyttning i lönegrad för distriktsfyrmästaren
i södra lotsdistriklet kan jag icke biträda.
Beträffande personalen på tjänstefartyget Kalmar i östra lotsdistriktet tillstyrker
jag att befattningen som maskinist i Ca 17, i samband med att distriktets
nya tjänstefartyg tages i bruk, utbytes mot 1 maskinisttjänst i
Ca 19. Jag har ingen erinran mot att förstnämnda tjänst i 17 lönegraden
uppföres på övergångsstat. Vidare tillstyrker jag lotsstyrelsens förslag alt
för det nya tjänstefartyget inrätta två nya tjänster som matros i lönegrad
Ce 10. Med hänsyn till att fartyget icke beräknas vara färdigbyggt förrän i
november 1955 bör medel för de nya tjänsterna som maskinist och matros
endast anvisas för åtta månader. Den erforderliga anslagsökningen därför
beräknar jag till (800 -j- 10 200 —) 11 000 kronor.
Yrkandet om att överföra ett antal befattningar som kockstewart till or
!)
Bihang till riksdagens protokoll 1 samt. Xr 124
130
Kungl. Maj.ts proposition nr J24
dinaiie stat kan jag icke biträda. I fråga om den föreslagna lönegradsförbättringen
för fyrmästare och förste fyrvaktare på fyrskepp med eget framdrivningsmaskineri
anser jag mig icke kunna förorda en ändring i den
år 1952 genomförda tjänsteförteckningsrevisionen. Yrkandet om ordinariesättning
av tjänsterna som fyrvaktare på dylika fyrskepp kan jag icke heller
tillstyrka.
Jag har ingen erinran mot den föreslagna lönegradsuppflyttningen för
personalen på Hoburgs och Ölands södra uddes fyrplatser i samband med
att dessa fyrar utrustas med radiofyranläggningar.
Indragningen av en lotsförmanstjänst på övergångsstat, personalen vid
Femörehuvuds fyrplats samt förste fyrvaktartjänsten vid Djurstens fvrplats
tillstyrker jag.
Lotsstyrelsens yrkande med avseende å ökad ledighet för fyrpersonal torde
få prövas i ett större sammanhang.
Den föreslagna indragningen av tjänster på lots- och fyrstaten medför en
minskning av avlöningsanslaget med (11 900 + 18 600 + 10 000 =) 40 500
kronor. Samtidigt uppgår medelsbehovet för de lönegradsuppflyttningar och
de nya tjänster, som jag tillstyrkt, till (11 000 -f 3 800 =) 14 800 kronor.
Anslaget bör alltså för nästa budgetår nedräknas med (40 500 — 14 800 =)
25 700 kronor till (16 177 400 — 25 700 =) 16 151 700 kronor. Därjämte
föranleder de beslutade ändringarna av grundlönerna en omräkning av vissa
anslagsposter.
Anslaget beräknas sålunda:
avlöningar till ordinarie tjänstemän 6 503 500 (-f 1 560 200) kronor;
avlöningar till icke-ordinarie personal 5 558 300 (+984 100) kronor;
särskilda löneförmåner till ordinarie och icke-ordinarie personal 2 919 500
(oförändrat) kronor;
rörligt tillägg 1 170 400 (— 2 570 000) kronor.
Anslaget bestämmes alltså till (6 503 500 + 5 558 300 + 2 919 500 +
1 170 400 =) 16 151 700 (— 25 700) kronor.
I personalförteckningen för lots- och fyrstaten bör följande ändringar vidtagas.
Såsom nya tjänster uppföres 1 maskinist i Ca 19, 2 fyrmästare i Ca 19,
2 förste fyrvaktare i Ca 15 och 2 fyrvaktare i Ca 12; 1 maskinist i Ca 17
uppföres på övergångsstat. Ur personalförteckningen avföres 1 lotsförman i
Ca 18 på övergångsstat, 2 fyrmästare i Ca 17, 1 fyrmästare i Ca 15, 1 förste
fyrvaktare i Ca 15, 2 förste fyrvaktare i Ca 14 och 2 fyrvaktare i Ca 11.
Lots- och fyrstaten: Omkostnader
I gällande riksstat är under rubriken Lotsverket: Omkostnader uppfört
ett förslagsanslag å 4 583 100 kronor till bestridande av utgifter av omkostnadsnatur
inom lotsverket. Belastningen å anslaget utgjorde för budgetåret
1953/54 4 603 283 kronor. Kungl. Maj :t har den 7 maj 1954 fastställt omkostnadsstat
för lotsverket (statsliggaren s. 928).
131
Kungl. Maj. ts proposition nr 124
I årets statsverksproposition (X ht p. 56) har förevarande anslag upptagits
med ett till 4 680 000 kronor beräknat belopp.
Yrkanden
Lotsstyrelsen (skr. 31/8 1954) hemställer, att anslaget till Lotsverket:
Omkostnader höjes med 296 400 kronor.
Anslagspost (delpost)
1. Sjukvård m. m...............
2. Reseersättningar..............
3 A) Expenser:
Bränsle, lyse och vatten ....
B) Övriga expenser:
a) Renhållning och städning av
lotsstyrelsens och distriktsexpeditionernas
lokaler......
b) Skrivmaterialier, papper, blankettryck
o. d...............
c) Inköp och underhåll av möb
ler,
skriv- och räknemaskiner
m. fl. inventarier...........
d) Bokinköp, bindning av böcker
och handlingar, m. fl. ändamål
e) Ersättningar för städning av
lotsverkets lokaler å lotsplatserna.
.....................
f) Övriga kostnader som bestrids
från denna post............
4. Publikationstryck.............
5. Övriga utgifter:
a) Förbrukningsartiklar........
b) Reparation och underhåll av
obevakade fyrar, fasta sjömärken,
apparater, maskiner
och inventarier inom lotsdistrikten.
.................
c) Reparation och underhåll av
fyrskepp, tjänstefartyg och
därmed jämställda fartyg samt
lotsverket tillhöriga tjänstebåtar.
.....................
d) Legor för lotsbåtar.........
e) Drift av lotsbåtar..........
Netto- |
Omkostnads- |
• Styrelsens förslag |
utgift 1953/54 |
stat 1954/55 |
1955/56 |
68 987 |
60 000 |
65 000 (+ 5 000) |
158 236 |
171 000 |
171 000 |
10 403 |
10 000 |
10 000 |
23 718 |
24 000 |
25 000 |
( + |
1 000) |
30 959 |
23 000 |
31 000 |
(+ |
8 000) |
13 910 |
10 000 |
12 000 |
( + |
2 000) |
11 416 |
9 400 |
11 500 |
( + |
2 100) |
20 700 |
20 700 |
26 000 |
(+ |
5 300) |
122 774 9 876 |
123 000 12 000 |
123 000 |
||
866 596 |
925 000 |
925 000 |
337 817 |
305 000 |
400 000 |
( + |
95 000) |
959 356 |
980 000 |
1 100 000 |
(+ 120 000) |
132
Kungl. Maj:ts proposition nr 124
Anslagspost (delpost)
Nettout gift 1953/54 -
Omkostnads- Styrelsens
stat 1954/55 1955/56
förslag
f) Resor i samband med lotsning
h) Kostnader för tjänstedräkt ..
i) Diverse och extra utgifter ...
j) Vissa engångskostnader.....
g) Bojar och prickar
m. m.
649 445 700 000 700 000
321 926 350 000 350 000
78 026 45 000 45 000
35 658 15 000 15 000
8 000 (+ 8 000)
(+ 296 400)
Motiv
1. Ökningen är betingad av medelsåtgången under budgetåret 1953/54.
Hänsyn har ej tagits till omregleringen av statstjänstemännens sjukvårdsförmåner
i samband med sjukförsäkringsreformen.
3 B) a) Städningskostnaderna har ökat genom tillkomsten av nya lokaler
inom lotsstyrelsen. — b) Den äskade ökningen är betingad av medelsåtgången
under budgetåret 1953/54. — c) Kontorsmöbelbeståndet inom lotsstyrelsens
lokaler är till stor del otidsenligt och det är ofrånkomligt att under
de närmaste åren successivt ersätta ett antal uttjänta kontorsmöbler. — d)
Posten bör höjas med hänsyn till belastningen under budgetåret 1953/54. —
e) Därest icke personalen skall nödgas själv vidkännas direkta utgifter för
städningen, erfordras att delposten höjes till det belopp styrelsen föreslagit.
Till ytterligare stöd för ökningen erinrar styrelsen om att under senare år
medel anvisats till förbättring av uppassningslokalerna på vissa lotsplatser,
vilket bl. a. inneburit iordningställande av rymligare lokaler.
5 b) Delposten är i första hand avsedd till underhåll av säkerhetsanordningar
för sjöfarten. Ett eftersättande härav kan med hänsyn till sjöfartssäkerheten
icke ifrågakomma. Under de senaste två decennierna har antalet
säkerhetsanordningar ökat högst väsentligt, ökningen utgöres främst av det
stora antal ledfyrar — inemot 300 -— som uppförts under och efter andra
världskriget. Vidare har under senare år tillkommit en mängd teletekniska
anläggningar. Under 1954 genomförd förbättring av löneförmånerna för
lotsverkets kollektivavtalsavlönade arbetare kommer jämväl att medföra
ökad medelsåtgång under denna delpost.
5 c) Den föreslagna höjningen av delposten är oundgängligen erforderlig,
därest tjänstefartyg, fyrskepp samt övriga lotsverket tillhöriga fartyg och
båtar skall kunna underhållas på ett betryggande sätt.
5 d) Höjningen är motiverad av belastningen för budgetåret 1953/54.
5 j) För budgetåret 1953/54 anvisades 12 000 kronor för anskaffning av
skriv- och räknemaskiner till större lotsplatser. Styrelsen hade beräknat
kostnaden för denna anskaffning till 20 000 kronor. Enär det anvisade beloppet
icke varit tillräckligt att inköpa skriv- och räknemaskiner till alla
lotsplatser, som är i behov av dylika maskiner, bör för budgetåret 1955/56
upptagas ett belopp av 8 000 kronor för ändamålet.
133
Kungl. Maj.ts proposition nr 12b
Övriga i omkostnadsstaten ingående poster beräknar styrelsen, såsom
framgår av uppställningen, till oförändrade belopp.
Departementschefen
Enligt gällande ordning bestrids de utgifter som hänför sig till antingen
lotsstyrelsen eller lots- och fyrstaten eller som är gemensamma för båda
från ett och samma anslag, Lotsverket: Omkostnader. Anslaget bor emellertid
för nästa budgetår delas upp i två anslag, ett för lots- och fyrstaten och
ett för lotsstyrelsen. Anslagen, som båda bör ha förslagsanslags karaktär,
torde böra benämnas Lots- och fyrstaten: Omkostnader och Lotsstyrelsen.
Omkostnader.
Det förstnämnda anslaget bör tillföras anslagsposten Övriga utgifter -upptagen under p. 5 i den inledningsvis lämnade uppställningen — då dessa
kostnader helt hänför sig till lots- och fyrstaten. Därjämte bör under detta
anslag även beräknas medel för sjukvård, reseersättningar och andra expenser
än för bränsle, lyse och vatten. Anslaget till Lotsstyrelsen: Omkostnader
torde böra uppta, förutom poster till sjukvård m. m., reseersättningar
och övriga expenser, en post till vardera bränsle, lyse och vatten samt till
publikationstryck.
Jag övergår härefter till anslagsberäkningen för nästa budgetår. Den av
mig i det följande förordade medelsanvisningen för olika ändamål avser endast
halva budgetåret, när det gäller lotsstyrelsen, eftersom dess verksamhet
är avsedd att övertagas av sjöf artsstyr elsen fr. o. in. den 1 januari 1956.
Anslagsposten till sjukvård m. in. synes böra upptagas med oförändrat
belopp, 60 000 kronor. Härav beräknar jag för lots- och fyrstatens del
55 000 kronor och för lotsstyrelsen |60 000 ^ 55 00 _j ^ 500 kronor. För
reseersättningar beräknar jag liksom lotsstyrelsen oförändrat belopp 171 000
kronor, varav torde böra avses för lots- och fyrstaten 121 000 kronor samt
för lotsstyrelsen =) 25 000 kronor. Medel för bränsle, lyse
och vatten erfordras endast för lotsstyrelsens del; kostnaden härför beräknas
till 5 000 kronor. Till övriga expenser är jag beredd tillstyrka en höjning
med 14 900 kronor till 225 000 kronor, att fördelas med 147 000 kronor å
lots- och fyrstaten och med --=j 39 000 kronor å lotssty
relsen.
Till publikationstryck, som endast ifrågakommer för lotsstyrelsens
del, beräknar jag 6 000 kronor. I enlighet med vad tidigare sagts överföres
anslagsposten till övriga utgifter och därunder upptagna delposter till lotsoch
fyrstatens omkostnadsanslag. Den begärda höjningen av delposten till
reparation och underhåll av obevakade fyrar, fasta sjömärken, apparatui,
maskiner och inventarier inom lotsdistrikten synes kunna begränsas till
35 000 kronor. Posten bör sålunda uppföras med 340 000 kronor. Delposten
till reparation och underhåll av fyrskepp, tjänstefartyg och därmed jäm
-
134
Kungl. Maj:ts proposition nr 12i
ställda fartyg samt lotsverket tillhöriga tjänstebåtar synes i betraktande av
medelsåtgången under budgetåret 1953/54 kunna upptagas till oförändrat
belopp, 980 000 kronor. Å andra sidan bör de två sistnämnda delposteyna
nedräknas den förra med 10 000 och den senare med 15 000 kronor, enär
viss personal, som hittills avlönats av medel som anvisats under dessa poster,
i fortsättningen skall avlönas från sjöfartsstyrelsens avlöningsanslag. Den
äskade höjningen med 50 000 kronor till 600 000 kronor av delposten till
legor för lotsbåtar biträder jag. Däremot avstyrker jag, att medel anvisas
till vissa engångskostnader. Övriga under anslagsposten till övriga utgifter
upptagna delposter torde som lotsstyrelsen föreslagit för nästa budgetår få
upptagas med oförändrat belopp. Slutligen bör i enlighet med vad lotsstyrelsen
i annat sammanhang yrkat 10 000 kronor upptagas för förnyelse av
lotsverkets vandringsbibliotek.
Vid bifall till vad jag i det föregående förordat skall omkostnadsanslaget
till lots- och fyrstaten för nästa budgetår upptagas till (55 000 -f 121 000 +
147 000 + 925 000 + 330 000 + 965 000 + 600 000 + 250 000 + 700 000 -f
350 000 -j- 45 000 -j- 15 000 -j- 10 000 =) 4 513 000 kronor.
Närmare bestämmelser om anslagets användning torde lämpligen böra få
meddelas av Kungl. Maj:t.
Lotsstyrelsens omkostnadsanslag skulle för nästa budgetår upptagas med
(2 500 -f- 25 000 -j- 5 000 -(- 39 000 -f- 6 000 =) 77 500 kronor. Till detta anslag
återkommer jag.
Övriga till sjöfartsverket hänförliga anslag
Den verksamhet, som är avsedd att överflyttas till sjöfartsverket, bekostas,
förutom från de avlönings- och omkostnadsanslag, som redovisats i det
föregående, för närvarande från följande anslag, nämligen under fjärde huvudtiteln
reservationsanslagen till Sjökar te ver ket: Mätnings- och rekognosceringsverksamhet
och Ombyggnad av sjömätningsfartyg samt förslagsanslaget
till Sjökarteverket: Bidrag till internationella hydrografiska byrån,
under sjätte huvudtiteln reservationsanslagen till Bidrag till handelshamnar
och farleder, Statliga farledsarbeten, Byggande av fiskehamnar, Bidrag till
byggande och underhåll av mindre hamnar och farleder, Reparation och
ombyggnad av Falsterbokanalen samt Understöd åt skärgårdsrederier,
ävensom förslagsanslaget till Underhåll och drift av statens fiskehamnar
och farleder samt under tionde huvudtiteln förslagsanslagen till
Sjöbefälsskolorna: Avlöningar och Omkostnader, anslaget till Sjöbefälsskolorna:
Ivompletteringskurs vid högre tekniskt läroverk, reservationsanslagen
till Sjöbefälsskolorna: Materiel, böcker m. m. och Lotsverket: Säkerhetsanstalter
för sjöfarten, förslagsanslagen till Statens isbrytarverksamhet,
Kostnader för handelssjöfartens dirigering samt Ersättning till statens allmänna
fastighetsfond: Lotsstyrelsens delfond samt anslaget till Bidrag till
sjömanshusens förvaltningskostnader. Å kapitalbudgeten är upptagna två
135
Kungl. Maj:ts proposition nr 124
anslag som avsetts för den här ifrågavarande verksamheten, nämligen investeringsanslagen
till Säkerhetsanstalter för sjöfarten och till Lotsverkets
båtlånefond.
De medel som i fortsättningen anslås för de här nämnda ändamalen bor
ställas till sjöfartsverkets förfogande. I samband härmed kan vara motiverat
bl. a. ur, förenklingssynpunkt att slå samman vissa av anslagen. Detta
bör emellertid icke ske under nästa budgetår, då sjöfartsverket börjar sin
verksamhet först i mitten av budgetåret och på grund härav två myndigheter
kommer att behöva förfoga över anslagen, nämligen under förra hälften
av budgetåret den myndighet som nu har dispositionsrätten och under senare
hälften av budgetåret sjöfartsverket. Av samma anledning bör icke
heller några ändringar i anslagsrubrikerna nu företagas. Frågan om eventuell
sammanslagning av anslag synes därför böra upptagas i samband
med medelsanvisningen för budgetåret 1956/57.
I årets statsverksproposition har frågan om medelsbehovet för nästa
budgetår slutbehandlats i vad avser de här nämnda anslagen under sjätte
huvudtiteln och erforderliga medel äskats (p. 21—26, 70). Motsvarande gäller
för de under tionde huvudtiteln upptagna anslagen till Sjöbefälsskolorna
(p, ii_14), Bidrag till sjömanshusens förvaltningskostnader (p. 65) samt
Ersättning till statens allmänna fastighetsfond: Lotsstyrelsens delfond (p.
93). Övriga i detta avsnitt berörda anslag har i årets statsverksproposition
upptagits°med beräknade belopp. Jag torde nu få återkomma till dessa anslagsfrågor,
varvid dock erforderlig hemställan om medelsanvisning kommer
att göras i ett senare sammanhang.
Sjökarteverket: Mätnings- och rekognosceringsverksamhet
Anslag
1953/54 .......................... 900 000
1954/55 (statsliggaren s. 272)...... 900 000
1955/56 (förslag).................. 856 000
Nettoutgift
659 228
Förevarande anslag har i årets statsverksproposition upptagits med ett
till 900 000 kronor beräknat belopp.
Styrelsen för sjökarteverket (skr. 16/8 1954) hemställer, att anslaget
för nästa budgetår uppföres med oförändrat belopp, 900 000 kronor.
Departementschefen
jag har i och för sig icke något att erinra mot styrelsens beräkning av
medelsbehovet för nästa budgetår. Då emellertid viss personal, som hittills
avlönats från detta anslag, i fortsättningen kommer att avlönas från sjöfartsstyrelsens
avlöningsanslag, bör förevarande anslag nedräknas med 44 000
kronor. Anslaget bör alltså uppföras med (900 000 — 44 000 = ) 856 000
kronor.
136
Kungl. Maj.ts proposition nr 124
Sjökarteverket: Bidrag till internationella hydrografiska byrån
1953/54 ........ |
Anslag |
Nettoutgift |
1954/55 (statsliggaren s. 272) . |
... 23 000 |
21 483 |
.nftST1'' a“lag,har ‘ 4re''S statsverksproposition upptagits med ett
till 23 000 kronor beraknat belopp.
I enhghet med förslag av styrelsen för sjökarteverket (skr. 16/8 1954)
upp ores anslaget for nasta budgetår med oförändrat belopp, 23 000 kronor.
Sjökarteverket: Ombyggnad av sjömätningsfartyg
Anslag Nettoutgift
1953/54 .......................... 285 000 284 929
1954/55 (statsliggaren s. 272)...... 350 000
1955/56 (förslag).................. 350 000
Detta anslag har i årets statsverksproposition
350 000 kronor beräknat belopp.
upptagits med ett till
Yrkande
Styrelsen för sjökarteverket (skr. 16/8 1954) hemställer att anslaget för
nasta budgetår uppföres med oförändrat belopp, 350 000 kronor.
Motiv
For sjömätning till havs (^sjömätning) disponerar sjökarteverket icke
mer an ett fullgott fartyg, .Gustaf af Klint». Med anlitande av endast detta
fartyg skulle tidrymden för uppmätningen av utsjöfarvattnen komma att
omfatta omkring 90 år. Med hänsyn till angelägenheten av att påskynda
utsjomatningen har till denna verksamhet från och med 1954 års mätnmgssäsong
överförts ett för kustmätning avsett fartyg, »Ejdern».
Anskaffning av ytterligare utsjömätningstonnage framstår i dagens läge
!,°m,d®n “est angelägna åtgärden i sjökarteverkets upprustningsprogram.
For tillgodoseende av detta behov föreslår styrelsen att ett äldre fartyg som
av lotsstyrelsen numera kan ställas till sjökarteverkets förfogande, ombyts
för sjomatningsandamål. Ifrågavarande fartyg, vars namn är Castor, har
under ett antal år använts som reservfartyg inom lotsverket och är nu avsett
att utrangeras, enär det anses för litet för Iotsverkets arbeten.
Lotsstyrelsen har på förfrågan förklarat sig villig att efter den 1 juli 1955
"ta?on?a!tnmg överlåta »Castor» till sjökarteverket. Fartyget, som är byggt
ar 1894, har^ ingående besiktigats särskilt beträffande skrovet, som befunnits
vara i så gott stånd, att det efter ombyggnad, som bör omfatta helt ny
inredning samt insättning av motor i stället för nuvarande ångmaskinanaggning,
beraknas kunna vara för sjökarteverkets ändamål tjänstedugligt
linnpr Pir-lro Qfl A»» J ° ö
137
Kungl. Maj.ts proposition nr 12b
Kostnaden för ombyggnad av »Castor» beräknar sjökarteverkets styrelse
till 350 000 kronor eller samma belopp, som för innevarande budgetår anslagits
för ombyggnad av sjömätningsfartyget »Johan Nordenankar». Driftoch
underhållskostnader för fartyget, bedöms icke belöpa sig till högre
belopp, än att de kan rymmas inom ramen för de anslag sjökarteverket redan
disponerar för sådant ändamål.
För militär mätning disponerar sjökarteverket det 1881 byggda fartyget
»Svalan». Fartyget upprustades vintern 1944/45 och beräknades då kunna
nyttjas under ytterligare 10 år. Det är nu i mycket bristfälligt skick, bostadsförhållandena
och de sanitära anordningarna är otillfredsställande
samt driftkostnaderna onormalt höga. Styrelsen framhåller att frågan om
att ersätta »Svalan» med ett nytt fartyg icke kan anstå mer än högst några
år. Kostnaden för ett nytt fartyg beräknas till 1 000 000 kronor och föreslås
skola uppdelas på budgetåren 1956/57—1958/59.
Styrelsen framhåller vidare, att vissa ombyggnadsarbeten är nödvändiga
å dels de för kustmätning avsedda fartygen »Svensksund» och »Petter
Gedda» och dels å det för magnetisk mätning använda fartyget »Kompass».
Arbetena, som anges kunna anstå till budgetåren 1959/60 och 1960/61, beräknas
nu kosta 475 000, 60 000 respektive 70 000 kronor eller tillhopa
605 000 kronor.
Departementschefen
Det torde, som styrelsen för sjökarteverket framhållit, vara angeläget att
förbättra möjligheterna att verkställa utsjömätning. Styrelsens förslag att
bygga om lotsverkets fartyg »Castor» till sjömätningsfartyg synes vara en
lämplig utväg och tillstyrkes av mig. Styrelsens beräkning av kostnaderna
föranleder ingen erinran från min sida. Jag förordar sålunda att för ändamålet
anvisas 350 000 kronor.
Styrelsens Övriga förslag, innefattande ersätlningsbygge för »Svalan» samt
ombyggnadsarbeten å »Svensksund» m. fl. fartyg, är jag icke beredd att nu
ta ställning till.
Lotsverket: Säkerhetsanstalter för sjöfarten
Anslag Nettoutgift
1953/54....................... 1 200 000 1 341 942
1954/55 (statsliggaren s. 929) ... 2 925 000
1955/56 (förslag).............. 2 890 000
Förevarande anslag har i årets statsverksproposition upptagits med ett till
2 920 000 kronor beräknat belopp.
Till säkerhetsanstalter för sjöfarten anvisas anslag årligen även å kapitalbudgeten
under statens allmänna fastighetsfond. För innevarande budgetår
är detta anslag upptaget med ett belopp av 475 000 kronor.
138
Kungl. Maj.ts proposition nr 121
Yrkanden
För budgetåret 1955/56 hemställer lotsstyrelsen (skr. 31/8 1954, 26/1
1955), att anslag till säkerhetsanstalter för sjöfarten uppföres med 3 420 000
kronor å driftbudgeten och 480 000 kronor å kapitalbudgeten.
Motiv
Styrelsens äskanden till säkerhetsanstalter för nästa budgetår framgår av
följande sammanställning (se s. 139), som även anger hur kostnaderna är
avsedda att fördelas mellan drift- och kapitalbudgeten. Erforderliga avskrivningsanslag
har också beräknats.
Under p. 1 i sammanställningen begär lotsstyrelsen fortsatt medelsanvisnmg
till kostnaderna för det beslutade nya tjänstefartyget för östra lotsdistriktet.
Härtill har för innevarande budgetår anvisats 1 500 000 kronor.
Styrelsen erinrar om att den i föregående års petitaskrivelse beräknade totalkostnaden
för fartyget enligt då beräknade priser uppgick till 3 700 000 kronor.
Styrelsen beräknar nu — därest icke mera avsevärda förskjutningar i
pris- eller lönenivån inträffar — att den slutliga kostnaden för fartyget skall
kunna nedbringas till 3 000 000 kronor. Ett belopp av 1 500 000 kronor bör
därför anvisas för nästa budgetår. Styrelsens övriga förslag rörande fartygsbeståndet
innefattar bl. a. anskaffning av en ny motorjakt för arbetet med
gasning av och underhållsarbeten å ledfyrar m. m. (p. 2). För ändamålet
finnes f. n. en motorjakt, levererad 1950. Med hänsyn till det under senare
år ökade antalet fyrar är ett fartyg för dessa arbeten icke tillfyllest. Kostnaden
för ett nytt fartyg beräknas till 350 000 kronor. Styrelsen äskar vidare
medel för ombyggnad och modernisering av fyrskeppet nr 6 Almagrundet
(p. 3). Fartyget, som är byggt år 1868, är i behov av omfattande moderniserings-
och ombyggnadsarbeten. Totalkostnaden härför beräknas till 450 000
kronor, varav 100 000 kronor äskas för nästa budgetår. Å fyrskeppet nr 22
Norströmsgrund (p. 4), byggt år 1900, föreslår styrelsen att ångmaskinanläggningen,
som nu är kraftigt nedsliten, ersättes med motormaskineri. Vidare
är efter en nyligen inträffad grundstötning vissa reparationer nödvändiga.
Därjämte bör fyrskeppet förses med maskinanläggning för inistsignalering
in. m. Den sammanlagda kostnaden beräknas till 180 000 kronor,
vilket belopp äskas för nästa budgetår.
I fråga om de fasta säkerhetsanstaltcrna begär lotsstyrelsen fortsatt medelsanvisning
bl. a. till bottenfast fyranläggning på Engelska grundet (p. 7)
samt till flyttning och automatisering av Skags fyr m. in. (p. 9). Anläggningen
på Engelska grundet beräknas numera tack vare nya, rationellare
aibetsmetoder samt förenklade manöveranordningar för apparatutrustningen
draga en totalkostnad av 525 000 kronor mot tidigare beräknade 600 000
kronor. För nästa budgetår äskas återstående erforderligt belopp, 375 000
kronor. Även kostnaden för arbetena vid Skags fyr beräknas nedgå. Bl. a.
genom att använda från luftfartsstyrelsen inköpt fyrapparatur, som nyttjats
för nu nedlagda flygfyrar, kan totalkostnaden för dessa arbeten nedbringas
från 280 000 till 240 000 kronor. För innevarande budgetår har för
Kungl. Maj.ts proposition nr 12b
139
Ändamål
Anslag |
Anslag å kapital- |
Summa |
Av- |
|
å drift- |
budgeten |
anslag |
skriv- |
|
bud- |
å drift- |
nings- |
||
geten |
till bo- |
till |
och |
anslag |
Kronor |
stads- |
Övriga |
kapital- |
Kro- |
och |
anlägg- |
bud- |
nor |
|
uppass- |
ningar |
geterna |
||
ningshus |
Kronor |
Kronor |
||
Kronor |
a) Fartyg, båtar, bojar m. m.
1. Nytt tjänstefartyg för östra lotsdistriktet,
delkostnad.............................
2. Ny motorjakt för gasning av och underhållsarbeten
å ledfyrar ......................
3. Ombyggnad och modernisering av fyrskeppet
nr 6 Almagrundet, delkostnad...........
4. Nytt framdrivningsmaskineri m. m. för fyrskeppet
nr 22 Norströmsgrund, delkostnad
b) Fasta säkerhetsanordningar
5. Elektrifiering av Fjärdgrunds fyr och
Bredskärs lotsplats m. m., delkostnad ...
6. Nytt fyrtorn vid samt elektrifiering av
Björns fyrplats, delkostnad.............
7. Bottenfast fyranläggning på Engelska
grundet, delkostnad....................
8. Angöringsfyr på Vinterklasen samt för
bättrad
fyrbelysning i Bråviken m. m., delkostnad
...............................
9. Flyttning och automatisering av Skags fyr
m. m., delkostnad.....................
10. Fyranläggning på Kungsgrundet, delkostnad
..................................
11. Elektrifiering av Tylö fyrplats, delkostnad
12. Nytt sjömärke på Lördagshällan........
13. Elektrifiering av Draghällans fyrplats . . .
14. Modernisering av obemannade fyrar.....
15. Åtta nya radiofyrar....................
16. Fyr på Norra Fällbådan, delkostnad.....
17. Fyr vid Postgrundet...................
18. Ledfyr på Hanö.......................
c) Hamnar m. m.
19. Förbättring av hamnförhållandena vid
Bönnskärs lotsplats, delkostnad.........
d) Lotsuppassningsställen
20. Förbättring av lotsuppassningslokalerna
vid vissa lotsplatser, delkostnad
c) Bostäder
21. Förbättring av bostadsförhållandena vid
Brämöns fyrplats....................
22. Förbättring av bostadsförhållandena vid
Måseskärs fyrplats.....................
/) Diverse
23. Förnyelse av lotsverkets vandringsbibliotek
Summa
1500000
350 000
100 000
180 000
60 000
75 000
375000
30 000
50 000
250 000
60 000
25 000
75 000
40 000
85 000
75 000
60 000
10 000
10 000
10 000
3 420 000
1500 000 |
|||
— |
— |
350 000 |
— |
— |
— |
100 000 |
— |
— |
— |
180 000 |
—* |
_ |
_ |
60 000 |
_ |
— |
— |
75 000 |
— |
— |
— |
375 000 |
— |
— |
— |
30 000 |
— |
— |
100 000 |
150 000 |
100 000 |
_ |
250 000 |
_ |
|
_ |
— |
60 000 |
—. |
_ |
— |
25 000 |
— |
_ |
— |
75 000 |
— |
_ |
_ |
40 000 |
— |
_ |
— |
85 000 |
— |
_ |
— |
75 000 |
— |
_ |
— |
60 000 |
— |
— |
10 000 |
||
— |
40 000 |
50 000 |
40 000 |
ISO 000 |
— |
130 000 |
65 000 |
130 000 |
_ |
130 000 |
65 000 |
80 000 |
— |
80 000 |
40 000 |
_ |
10 000 |
— |
|
340 000 |
140 000 |
3 900 000 |
310 000 |
480000 |
140
Kungl. Maj:ts proposition nr 124
ändamålet anvisats 90 000 kronor och återstoden, 150 000 kronor, erfordras
lör nästa budgetår. Under p. 10 upprepar lotsstyrelsen förslag från föregående
års petita om fyranläggning på Kungsgrundet (X ht 1954 s. 103).
I anslutning till förslaget under p. 15 om åtta nya radiofyrar till en kostnad
av 85 000 kronor nämner lotsstyrelsen att den från Scandinavian Airlines
System till fördelaktigt pris fått övertaga 15 radiosändare som varit installerade
i flygplan men som av tekniska skäl måst ersättas med andra.
Sändarna är av god kvalitet och kan för låg kostnad ändras till radiofyrsändare.
I första hand avser styrelsen alt nyttja fyra av sändarna till radiofyrar
vid Hemsö, Skag och reservfyrskeppet nr 8, för vilka ändamål anslag
redan finns tillgängliga, samt för fyren Kungsgrundet, vartill anslag äskats
under p. 10. Det under denna punkt äskade beloppet avses för installation
av radiofyr vid fyrarna Rataskär, Hällgrund, Örskär, Fårö, Hoburg och
Ölands södra udde, i Ystad och på fyrskeppet Fladen. Förslag om att anlägga
en fyr på Norra Fällbådan (p. 16) framfördes även i styrelsens petita för
budgetåret 1953/54 (X ht 1953 s. 98). Totalkostnaden för dessa arbeten beräknas
även nu till 150 000 kronor, varav hälften äskas för nästa budgetår.
I fråga om hamnar äskar lotsstyrelsen för nästa budgetår resterande belopp,
50 000 kronor, till förbättring av hamnförhållandena vid Rönnskärs
lotsplats (p. 19). För innevarande budgetår har härtill anvisats 130 000
kronor.
Till slutförande av planerade förbättringar och utökning av lotsuppassnings-
och överliggningslokaler vid vissa lotsplatser (p. 20) äskar lotsstyrelsen
för nästa budgetår 130 000 kronor. För ändamålet har för de två senaste
budgetåren anvisats sammanlagt 272 000 kronor.
Beträffande bostäderna föreslår styrelsen bl. a. en förbättring av bostadsförhållandena
vid Brämöns fyrplats (p. 21). Där finnes ett år 1860 uppfört
bostadshus med tre lägenheter för fyrmästaren och två fyrvaktare. För övriga
två befattningshavare har provisoriska bostäder iordningställts. Samtliga
lägenheter saknar värmeledning, vatten och avlopp och uppfyller ej heller
i övrigt en acceptabel standard. Styrelsen avser att uppföra ett nytt fyrmästarhus
med utrymme även för sjukvikarie samt att modernisera det
gamla bostadshuset. Totalkostnaden för dessa arbeten uppgår till 130 000
kronor, vilket belopp äskas för nästa budgetår.
Styrelsen har vidare hemställt om 10 000 kronor till förnyelse av lotsverkets
vandringsbibliotek (p. 23). Jämlikt bemyndigande av Kungl. Maj :t den
10 februari 1939 fick styrelsen för budgetåret 1938/39 ta i anspråk 2 000
kronor av styrelsens omkostnadsanslag för inrättande av ett lånebibliotek.
Sammanlagt inköptes 400 böcker, vilka cirkulerat mellan lots- och fyrplatserna.
Styrelsen framhåller att ett vandringsbibliotek inom lotsverket har en
betydande uppgift att fylla. Kostnaden för erforderligt tillskott till biblioteket
beräknar styrelsen till 10 000 kronor och hemställer att detta belopp
anvisas för nästa budgetår.
Lotsstyrelsen erinrar slutligen om att styrelsen i skrivelse den 9 oktober
1953 hemställde, att för budgetåret 1954/55 måtte anvisas ett anslag å 94 000
141
Kungl. Maj.ts proposition nr 124
kronor till materielanskaffning för vissa farleder men att framställningen
icke bifölls. Styrelsen upprepar nu sitt yrkande under åberopande av vad
som anförts i nämnda skrivelse.
Departementschefen
Kostnaden för det under byggnad varande nya tjänstefartyget för östra
lotsdistriktet beräknar lotsstyrelsen nu komma att nedgå till 3 000 000 kronor
innebärande en minskning med 700 000 kronor. För nästa budgetår torde,
som lotsstyrelsen föreslagit, för ändamålet böra anvisas återstående erforderligt
belopp 1 500 000 kronor.
Lotsstyrelsen s övriga äskanden till säkerhetsanstalter för sjöfarten anser
jag mig kunna biträda till övervägande delen. Det torde emellertid vara
möjligt att uppskjuta de arbeten och anskaffningar för vilka medel äskats
under p. 11, 12 och 14. Därjämte torde medelsanvisning för nästa budgetår
till de under p. 2, 10, 13 och 16 föreslagna arbetena kunna begränsas till
200 000, 100 000, 25 000 respektive 50 000 kronor. Övriga i sammanställningen
upptagna yrkanden tillstyrker jag helt. Kostnaden för de nu förordade
arbetena uppgår till sammanlagt 1 900 000 kronor. Härav bör emellertid
det för förnyelse av biblioteket avsedda beloppet av 10 000 kronor anvisas
under omkostnadsanslaget. Anslaget bör vidare nedräknas med 20 000
kronor motsvarande kostnaden för personal som hittills avlönats från anslaget
men som i fortsättningen kommer att avlönas från sjöfartsstyrelsens
avlöningsanslag.
Medelsanvisningen till säkerhetsanstalter för sjöfarten skulle därmed för
nästa budgetår uppgå till sammanlagt (1 500 000 -f- 1 900 000 —- 10 000 -—
20 000 =) 3 370 000 kronor. Härav torde böra upptagas å driftbudgeten
2 890 000 kronor och å kapitalbudgeten 480 000 kronor. Till medelsanvisningen
å kapitalbudgeten återkommer jag senare.
Lotsstyrelsens hemställan om medel till materielanskaffning för vissa farleder
är jag icke heller i år beredd att biträda.
Statens isbrytarverksamhet
Anslag Nettoutgift
1953/54 ....................... 1 250 000 3 370 739
1954/55 (statsliggaren s. 933) ... 1 700 000
1955/56 (förslag)............... 3 096 000
Förevarande anslag har i årets statsverksproposition upptagits med ett till
3 096 000 kronor beräknat belopp.
Yrkande
Marinförvaliningen och kommerskollegium (gemensam skr. 18/8 1954)
hemställer, att anslaget för nästa budgetår höjes med 1 486 000 kronor till
3 186 000 kronor.
142
Kungl. Maj.ts proposition nr 12''r
M o t i v
De kostnader för statens isbrytarverksanihet, som närmare anges i den för
verksamheten upprättade staten, beräknas av ämbetsverken för nästa budgetår
stiga med 100 000 kronor till 1 800 000 kronor med hänsyn till ökade
löpande underhållskostnader för statsisbrytarna genom tillkomsten av
»Thule».
Övrig för nästa budgetår äskad anslagsökning hänför sig till förslag om
modernisering av Ymer samt vissa inredningsändringar å såväl detta fartyg
som Atle. Ämbetsverken erinrar om att marinförvaltningen i skrivelse den
30 april 1954 framlagt förslag härom. Ämbetsverket bedömde därvid att
Ymer kunde användas i ytterligare 20 år, d. v. s. till 1974, genom en större
reparation och modernisering av dieselmaskineriet, renovering av tre generatorer
och propellermotorerna, omläggning av de elektriska kabelnäten, vissa
skrovarbeten samt modernisering av viss maskinmateriel och elektrisk materiel.
Kostnaden härför beräknades till 2 000 000 kronor. Om denna modernisering
och iståndsättning utfördes räknade ämbetsverket med att Ymer
kunde hållas i driftsdugligt skick för rimliga underhållskostnader. Marinförvaltningen
framhöll vidare att vissa iståndsättningsarbeten, såsom beträffande
dieselmotorer och elektrisk materiel, under alla förhållanden måste
utföras under de närmaste åren. Kostnaden härför beräknades till 1 000 000
kronor utöver ordinarie underhållskostnader. Kostnaden för ev. installation
av nya dieselmotorer beräknades ej understiga 5 000 000 kronor. Med hänsyn
härtill och till Ymers ålder ansåg marinförvaltningen alternativet med reparation
och modernisering av dieselmotorerna såväl ur teknisk som ekonomisk
synpunkt vara att föredraga. Ämbetsverket framhöll att enär halva
kostnaden hänförde sig till arbeten, som i varje fall måste utföras under de
närmaste åren för att hålla fartyget i driftsdugligt skick, en ej oväsentlig ökning
av Ymers livslängd skulle vinnas genom en relativt måttlig ytterligare
kapitalinsats.
Härutöver framhåller marinförvaltningen och kommerskollegium nu att
ett genomförande av den föreslagna moderniseringen av Ymer kommer att
dels nedbringa de årliga underhållskostnaderna för fartyget, dels minska
risken för driftshaverier, som kan medföra att isbrytaren måste tagas ur
tjänst för reparation.
Till bestridande av arbetena å Ymer erfordras för nästa budgetår 1 200 000
kronor och för budgetåret 1956/57 återstoden, 800 000 kronor.
Ini edningsändringarna å Ymer och Atle är betingade av att sammansättningen
av statsisbrytarnas besättningar ändrats. Antalet underofficerare har
minskats och antalet högbåtsmän ökats i motsvarande grad. Detta förhållande
kräver ändrade dispositioner beträffande hyttutrymmen samt inredning
av mässar för högbåtsmän. Vidare bör liksom i Övriga flottans fartyg
inredas klädesbytescentraler för båda fartygen samt för Ymer två expeditionshytter
för redogörare och uppbördsmän. Därjämte bör ur hygienisk synpunkt
vissa förbättringar vidtagas i manskapsinredningarna på Atle. Kostnaden
för de nämnda arbetena beräknas för Ymers de! till 146 000 kronor
Kungl. Maj.ts proposition nr 12i
143
och för Atles del till 40 000 kronor, eller tillhopa 186 000 kronor, vilket
belopp erfordras för nästa budgetår.
Yttrande
Statskontoret uttalar, att en anslagshöjning för löpande kostnader bör föranleda
en uppräkning av posten nr 1 i den för anslaget gällande staten.
Huruvida det kan anses ekonomiskt välbetänkt att lägga ned 2 000 000 kronor
för modernisering av Ymer saknar statskontoret möjlighet att bedöma.
Departementschefen
Marinförvaltningen och kommerskollegium har framlagt förslag om vissa
reparations- och moderniseringsarbeten å statsisbrytaren Ymer, varigenom
Ymer skulle kunna göra fullgod tjänst åtminstone till 1974 eller ca 10 år
längre än annars skulle vara möjligt. Kostnaden för dessa arbeten har ämbetsverken
beräknat till 2 000 000 kronor, varav för nästa budgetår erfordras
1 200 000 kronor och återstoden för budgetåret 1956/57. Ämbetsverken framhåller,
att under alla förhållanden vissa arbeten är nödvändiga å Ymer, därest
fartyget över huvud skall kunna hållas i driftsdugligt skick. Kostnaden härför
beräknas till ca 1 000 000 kronor utöver ordinarie underhållskostnader.
Ämbetsverkens förslag innebär att man för en jämförelsevis låg kostnad
kan disponera ett fullgott isbrytarfartyg under ytterligare minst 10 år. Härtill
kommer att drifts- och underhållskostnaderna för Ymer kan beräknas
nedgå efter ombyggnaden. Jag tillstyrker därför att fartyget repareras och
moderniseras på sätt ämbetsverken föreslagit. Kostnadsberäkningarna föranleder
ingen erinran från min sida och för ändamålet bör avses 2 000 000
kronor, varav 1 200 000 kronor torde böra anvisas för nästa budgetår. Samtidigt
vill jag understryka att den förordade upprustningen av Ymer självfallet
på intet sätt minskar angelägenheten av att Atle, som kan väntas vara
i fullgott skick endast ytterligare ett fåtal år, ersättes med en ny isbrytare.
Ämbetsverkens förslag om vissa inredningsändringar å Ymer och Atle biträder
jag endast såtillvida att jag förordar att 96 000 kronor ställes till förfogande
för dylika arbeten å Ymer.
Vad slutligen angår äskandet om ytterligare 100 000 kronor för löpande
underhålls- och driftkostnader har jag icke något att erinra häremot.
Anslaget till statens isbrytarverksamhet skulle därmed för nästa budgetår
uppgå till (1 700 000 + 1 200 000 + 96 000 + 100 000 =) 3 096 000 kronor.
Kostnader för handelssjöfartens dirigering
Anslag |
Nettoutgift |
|
1953/51 ......................... |
... 25 000 |
12 245 |
1954/55 (statsliggaren s. 935)..... |
... 20 000 |
|
1955/56 (förslag)................. |
... 20 000 |
144
Kungl. Maj:ts proposition nr 121
Förevarande anslag har i årets statsverksproposition upptagits med ett till
20 000 kronor beräknat belopp.
I enlighet med förslag av chefen för marinen (skr. 18/9 1954) uppföres
anslaget för nästa budgetår med oförändrat belopp.
Kapitalbudgeten
Statens allmänna fastighets fond
Säkerhetsanstalter för sjöfarten
Förevarande anslag har i årets statsverksproposition upptagits med ett till
480 000 kronor beräknat belopp.
Såsom jag tidigare vid behandling av reservationsanslaget till Lotsverket:
Säkerhetsanstalter för sjöfarten framhållit, torde för nästa budgetår viss
del av utgifterna för säkerhetsanstalter för sjöfarten böra bestridas från anslag
å kapitalbudgeten. Medelsbehovet utgör i enlighet med vad tidigare anförts
480 000 kronor.
Statens utlåningsfonder
Lotsverkets båtlånefond
Förevarande anslag har i årets statsverksproposition upptagits med ett till
500 000 kronor beräknat belopp.
Beträffande fondens tillkomst och användning hänvisar jag till 1947 års
statsverksproposition, bil. 31 s. 3. Såsom kapital för fonden har hittills
anvisats belopp å sammanlagt 4 900 000 kronor. För innevarande budgetår
har fonden tillförts 500 000 kronor.
Vid anmälan av motsvarande anslag i föregående års statsverksproposition
(bil. 31 s. 4) framhöll jag, att jag anslöt mig till ett då framfört förslag
om utredning beträffande båthållningen vid lotsplatserna. Med stöd av
Kungl. Maj :ts den 19 februari 1954 givna bemyndigande tillkallades den 24
samma månad särskilda utredningsmän för att verkställa utredning och avgiva
förslag rörande den framtida organisationen av båthållningen vid rikets
lotsplatser. Utredningen har den 15 februari 1955 avgivit betänkande i
ämnet. Betänkandet är nu föremål för remissbehandling.
Yrkande
Lotsstyrelsen (skr. 31/8 1954) hemställer, att 1 000 000 kronor måtte tillföras
lotsverkets båtlånefond för nästa budgetår.
Motiv
Lotsstyrelsen, som erinrar om förenämnda utredning, framhåller att, därest
någon omläggning av båthållningen icke kommer till stånd till den 1 juli
1955, medelsanvisning för erforderlig förnyelse av båtmaterielen bör ske
under oförändrade former för budgetåret 1955/56. Av hittills anvisade medel,
4 900 000 kronor, finns f. n. odisponerade i runt tal 680 000 kronor.
Under tiden till den 1 juli 1956 kan i amorteringar beräknas inflyta tillhopa
145
Kungl. Maj:ts proposition nr 12k
omkring 275 000 kronor. För utlåning ur fonden till sistnämnda dag finns
sålunda tillgängliga sammanlagt omkring 950 000 kronor. Detta belopp förslår
emellertid långt ifrån till beviljande av lån för den förnyelse av båtmaterielen,
som behöver äga rum inom nämnda tid.
En av styrelsen företagen inventering utvisar, att sammanlagda kostnaderna
för den båtmateriel, som behöver nyanskaffas före den 1 juli 1956,
med gällande priser belöper sig till omkring 2,5 miljoner kronor, vilket innebär,
att en förstärkning av fonden med ca 1,5 miljon kronor i och för sig
erfordras. Ett byggnadsprogram av dylik omfattning kan emellertid av praktiska
skäl icke realiseras till den 1 juli 1956. Med hänsyn härtill anser sig
styrelsen böra begränsa sitt yrkande om ytterligare medelsanvisning till
1 000 000 kronor.
Departementschefen
1 avvaktan på slutligt ställningstagande till utredningens förslag torde ifrågavarande
anslag för nästa budgetår böra upptagas till oförändrat belopp,
500 000 kronor.
Anslag till vissa myndigheter för tiden 1 juli—31 december 1955
Lotsstyrelsen: Avlöningar
Anslag Nettoutgift
1953/54 .......................... 681 500 683 951
1954/55 (statsliggaren s. 924)...... 686 300
1955/56 (förslag).................. 344 400
Förevarande anslag har i årets statsverksproposition upptagits med ett till
690 000 kronor beräknat belopp.
Yrkanden
Lotsstyrelsen (skr. 31/8 1954) hemställer, att anslaget höjes med 46 700
kronor.
Ökning
1. Nya tjänster:
a) 1 fyringenjör Ce 27..........................
b) 2 radiotekniker Ce 19........................
2. 1 förste byråsekreterare Ca 29—byrådirektör Ca 31
3. Löneklassändringar.............................
4. Avrundning....................................
18 276
24 288
900
3 224
12
Summa kronor 46 700
Motiv
1 a) Motsvarande yrkande framfördes i föregående års petitaskrivelse (X ht
1954 s. 94).
10 liihatuj till riksdagens protokoll 1955. 1 samt. Nr 124
146
Kungl. Maj:ts proposition nr 12i
1 b) Befattningshavarna avlönas nu från sakanslag med placering, en som
verkmästare i Cg 19 och en som radiotekniker i Cg 18. Behovet av tjänsterna
är stadigvarande och extra ordinarie befattningar bör därför inrättas. Dessa
bör båda vara placerade i Ce 19.
2. Motsvarande yrkande framfördes i föregående års petitaskrivelse.
Departementschefen
Några tjänsteändringar inom lotsstyrelsen är jag icke beredd att tillstyrka.
Medel till avlöningar för lotsstyrelsen erfordras endast under första hälften
av nästa budgetår. Då jag icke tillstyrkt några tjänsteändringar synes
medelsbehovet kunna upptagas till hälften av det för innevarande budgetår
anvisade anslaget. För löneklassändringar tillkommer dock en ytterligare
kostnad av i runt tal 1 300 kronor. Vidare föranleder de beslutade ändringarna
av grundlönebeloppen omräkning av anslagsposterna i lotsstyrelsen^
avlöningsstat.
Anslaget beräknas sålunda:
avlöningar till ordinarie tjänstemän 207 500 (— 105 600) kronor;
avlöningar till icke-ordinarie personal 93 606 (—48 300) kronor;
rörligt tillägg 43 300 (— 188 000) kronor.
Anslaget bör alltså bestämmas till (207 500 -f 93 600 -(- 43 300 = ) 344 400
(— 341 900) kronor.
Lotsstyrelsen: Omkostnader
Som jag vid anmälan av lots- och fyrstatens omkostnadsanslag anfört erfordras
för tiden 1 juli—31 december 1955 ett särskilt omkostnadsanslag för
lotsstyrelsen. Anslaget torde som tidigare föreslagits få upptagas med 77 500
kronor.
Sjökarteverket: Avlöningar
Anslag Nettoutgift
1953/54 ....................... 1 085 000 1 093 015
1954/55 (statsliggaren s. 270) ... 1 091 000
1955/56 (förslag)............... 552 000
I årets statsverksproposition har förevarande anslag upptagits med ett beräknat
belopp av 1 091 000 kronor.
Styrelsen för sjökarteverket (skr. 16/8 1954) hemställer, att anslaget med
hänsyn till löneklassuppflyttningar samt till lönegradsändringar enligt reglerad
befordringsgång höjes med 13 000 kronor. Därjämte föreslår styrelsen,
att 2 gravörtjänster i lönegrad Ce 19 utbytes mot 2 extra ordinarie befattningar
som kartlitografer i samma lönegrad. Slutligen vrkar styrelsen att
den extra tjänsteman i Cg 23, som är teknisk ledare för sjökarteverkets
deccakedja, överföres till extra ordinarie stat.
Kungl. Maj:ts proposition nr tVr
147
D e par temen tschefen
Medel under detta anslag bör anvisas endast för tiden 1 juli—31 december
1955.
Den yrkade anslagshöjningen för löneklassuppflyttningar m. m. föranleder
i princip ingen erinran från min sida. Anslaget bör för detta ändamål
höjas med 6 500 kronor, eftersom medelsanvisningen inskränkes till halvt
budgetår. Däremot anser jag mig i övrigt icke kunna tillstyrka någon ändring
beträffande sjökar teverkets personal för den tid, som här avses.
De beslutade ändringarna av grundlönebeloppen föranleder omräkning av
vissa anslagsposter.
Anslaget beräknas sålunda
avlöningar till ordinarie tjänstemän 274 200 (—137 800) kronor;
arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj :t, 6 200 (
6 160) kronor;
avlöningar till övrig icke-ordinarie personal 157 100 (—72 900) kronor;
särskilda löneförmåner 52 500 (— 52 500) kronor;
rörligt tillägg 62 000 (— 269 640) kronor.
Anslaget bestämmes alltså till (274 200 -f- 6 200 -j- 157 100 -j- 52 500 +
62 000 ==) 552 000 (— 539 000) kronor.
Sjökarteverket: Omkostnader
Anslag
1953/54 .......................... 440 000
1954/55 (statsliggaren s. 271)...... 440 000
1955/56 (förslag).................. 220 000
Förevarande anslag har i årets statsverksproposition uppförts med ett till
440 000 kronor beräknat belopp.
Styrelsen för sjökarteverket (skr. 16/8 1954) hemställer, att anslaget för
nästa budgetår upptages med oförändrat belopp, 440 000 kronor.
Departementschefen
Jag har icke något att invända mot styrelsens beräkning av anslagsbehovet
till omkostnader. Anslaget bör för tiden 1 juli—31 december 1955 upptagas
med hälften av det av styrelsen äskade beloppet eller 220 000 kronor.
Nettoutgift
487 627
Fartygsinspektionen: Avlöningar |
Anslag |
Nettoutgift |
1953/54 ....................... |
.. 620 000 |
607 349 |
1954/55 (statsliggaren s. 906) .... |
.. 620 600 |
|
1955/56 (förslag)................ |
,.. 310 300 |
148
Kungl. Maj:ts proposition nr 12b
I årets statsverksproposition har förevarande anslag upptagits med ett
beräknat belopp av 620 600 kronor.
Kommerskollegium (skr. 17/8 1954) hemställer, att anslaget utgår med
oförändrat belopp.
Departementschefen
Medel under detta anslag bör anvisas för tiden 1 juli—31 december 1955.
Vidare föranleder de beslutade ändringarna av grundlönebeloppen omräkning
av anslagsposterna.
Anslaget beräknas sålunda:
avlöningar till ordinarie tjänstemän 234 900 (— 119 700) kronor;
avlöningar till icke-ordinarie personal 32 400 (— 17 400) kronor;
rörligt tillägg 43 000 (— 173 200) kronor.
Anslaget bestämmes alltså till (234 900 + 32 400 -f- 43 000 =) 310 300
(— 310 300) kronor.
Fartygsinspektionen: Omkostnader |
Anslag |
Nettoutgift |
1953/54 ......................... |
. 102 000 |
98 069 |
1954/55 (statsliggaren s. 906)..... |
. 102 000 |
|
1955/56 (förslag)................. |
. 51 500 |
I årets statsverksproposition har förevarande anslag upptagits med ett beräknat
belopp av 102 000 kronor.
Kommerskollegium (skr. 17/8 1954) hemställer att delposten till övriga
expenser, som i omkostnadsstaten för innevarande budgetår uppförts med
16 700 kronor, höjes med 2 000 kronor i syfte att förbättra underhållet av
lokaler och inventarier.
Departementschefen
Medel under detta anslag bör anvisas för tiden 1 juli—31 december 1955.
Vad angår kommerskollegiets yrkande om anslagshöjning förordar jag
att delposten till övriga expenser uppräknas med 500 kronor.
Anslaget bör alltså uppföras med (51 000 + 500 =) 51 500 kronor.
Skeppsmätnings väsendet: Avlöningar |
Anslag |
Nettoutgift |
1953/54 ........................ |
.. 64 600 |
63 912 |
1954/55 (statsliggaren s. 907) .... |
.. 173 200 |
|
1955/56 (förslag)................ |
.. 140 900 |
I årets statsverksproposition har förevarande anslag upptagits med ett beräknat
belopp av 280 000 kronor.
Kungl. Maj:ts proposition nr 12b
149
Yrkande
Kommerskollegium (skr. 23/8 1954) hemställer, att anslaget uppföres med
281 800 kronor.
Motiv
Av det för budgetåret 1954/55 beviljade avlöningsanslaget (X ht 1954 s. 18)
avser 32 300 kronor den äldre skeppsmätningsorganisationen. Någon medelsanvisning
för detta ändamål under budgetåret 1955/56 erfordras icke till
följd av omorganisationen fr. o. in. den 1 januari 1955. Av anslaget för innevarande
budgetår hänför sig vidare 140 900 kronor till den nya skeppsmätningsorganisationen
under tiden 1 januari—30 juni 1955. Kollegiets fölslag
innebär endast en omräkning av sistnämnda belopp till att avse hela
budgetåret 1955/56. Grunderna för medelsberäkningen är däremot oförändrade.
Med hänsyn till osäkerheten vid beräkningen för den nya skeppsmätningsorganisationen
föreslår kollegium, att posten till avlöningar till icke-ordinarie
personal uppföres förslagsvis.
Departementschefen
Kommerskollegiets medelsberäkning föranleder i princip ingen erinran
från min sida. Däremot är jag ej beredd tillstyrka att icke-ordinarieposten
uppföres förslagsvis. Medel under detta anslag bör anvisas för tiden 1 juli—
31 december 1955. Vidare föranleder de beslutade ändringarna av grundlönebeloppen
omräkning av vissa anslagsposter.
Anslaget beräknas sålunda:
avlöningar till icke-ordinarie personal 114 200 (+26 900) kronor;
avlöningar till tillfällig personal 10 000 (oförändrat) kronor;
rörligt tillägg 16 700 (— 26 900) kronor.
Anslaget bestämmes alltså till (114 200 + 10 000 + 16 700 =) 140 900
(— 32 300) kronor.
Skeppsmätningsväsendet: Omkostnader
Anslag |
Nettoutgift |
|
1953/54 ......................... |
... 15 700 |
8 975 |
1954/55 (statsliggaren s. 907)..... |
... 23 700 |
|
1955/56 (förslag)................. |
... 15 800 |
I årets statsverksproposition har förevarande anslag upptagits med ett beräknat
belopp av 30 000 kronor.
Yrkande
Kommerskollegium (skr. 23/8 1954) hemställer, att anslaget uppföres med
31 600 kronor.
150
Kungl. Maj.ts proposition nr 121
Motiv
Av det för budgetåret 1954/55 beviljade anslaget (X ht 1954 s. 19) hänför
sig 7 900 kronor till omkostnader för den äldre skeppsmätningsorganisationen.
Till följd av omorganisationen fr. o. in. den 1 januari 1955 bortfaller
dessa kostnader för budgetåret 1955/56. Av anslaget för innevarande budgetår
avser vidare 15 800 kronor omkostnader för den nya skeppsmätningsorganisationen
under tiden 1 januari—30 juni 1955. Kollegiets yrkande bygger
på samma beräkningsgrunder, som gäller för sistnämnda belopp, och innebär
endast omräkning till helt budgetår.
Departementschefen
Jag har i och för sig icke någon erinran mot kommerskollegiets beräkning
av anslaget. För tiden 1 juli—31 december 1955 bör under anslaget anvisas
ett belopp av 15 800 kronor.
7. Hemställan
Under åberopande av vad jag sålunda i olika hänseenden anfört hemställer
jag, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att
I. godkänna det av mig framlagda förslaget om inrättande
från och med den 1 januari 1956 av ett sjöfartsverk;
II. bemyndiga Kungl. Maj :t att, i enlighet med i det
föregående framlagda förslag, dels fastställa personalförteckningar
för sjöfartsstyrelsen och fartygsinspektionen
m. m., dels ock vidtaga ändringar i personalförteckningen
för lots- och fyrstaten;
III. godkänna följande avlöningsstat för sjöfartsstyrelsen,
att tillämpas under tiden 1 januari—30 juni 1956:
Avlöningsstat
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis... 699 100
2. Avlöningar till icke-ordinarie personal........... 715 400
3. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av
Kungl. Maj:t................................. 1 400
4. Särskilda löneförmåner, förslagsvis.............. 52 500
5. Rörligt tillägg, förslagsvis...................... 219 600
Summa kronor 1 688 000
IV. godkänna följande avlöningsstat för fartygsinspektionen
m. m., att tillämpas under tiden 1 januari—30 juni 1956:
Kungl. Maj:ts proposition nr t2k
151
Avlöningsstat
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis. 246 000
2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av
Kungl. Maj:t.................................. 3 600
3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal...... 165 000
4. Rörligt tillägg, förslagsvis....................... 69 100
Summa kronor 483 700
V. godkänna följande avlöningsstat för lots- och fyrstaten,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1955/56:
Avlöningsstat
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis 6 503 500
2. Avlöningar till icke-ordinarie personal, förslagsvis 5 558 300
3. Särskilda löneförmåner till ordinarie och icke -
ordinarie personal, förslagsvis.................. 2 919 500
4. Rörligt tillägg, förslagsvis..................... 1 170 400
Summa kronor 16 151 700
VI. godkänna följande avlöningsstat för sjökarteverket, att
tillämpas under tiden 1 juli—31 december 1955:
Avlöningsstat
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis---- 274 200
2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av
Kungl. Maj:t.................................. 6 200
3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal....... 157 100
4. Särskilda löneförmåner, förslagsvis............... 52 500
5. Rörligt tillägg, förslagsvis..........•••........... 62 000
Summa kronor 552 000
VII. godkänna följande avlöningsstat för fartygsinspektionen,
att tillämpas under tiden 1 juli—31 december 1955:
Avlöningsstat
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis---- 234 900
2. Avlöningar till icke-ordinarie personal............ 32 400
3. Rörligt tillägg, förslagsvis........................ 43 000
Summa kronor 310 300
VIII. godkänna följande avlöningsstat för skeppsmätningsväsendet,
att tillämpas under tiden 1 juli—31 december 1955:
152
Kungl. Maj.ts proposition nr 124
Avlöningsstat
1. Avlöningar till icke-ordinarie personal............ 114 200
2. Avlöningar till tillfällig personal, förslagsvis....... 10 000
3. Rörligt tillägg, förslagsvis........................ 16 700
Summa kronor 140 900
IX. godkänna följande avlöningsstat för lotsstyrelsen, att
tillämpas under tiden 1 juli—31 december 1955:
Avlöningsstat
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis.... 207 500
2. Avlöningar till icke-ordinarie personal............ 93 600
3. Rörligt tillägg, förslagsvis........................ 43 300
Summa kronor 344 400
X. å driftbudgeten under fjärde huvudtiteln för budgetåret
1955/56 anvisa till
a) Sjökarteverket: Avlöningar ett förslagsanslag av 552 000
kronor
b) Sjökarteverket: Omkostnader ett förslagsanslag av
220 000 kronor
c) Sjökarteverket: Mätnings- och rekognosceringsverksamhet
ett reservationsanslag av 856 000 kronor
d) Sjökarteverket: Bidrag till internationella hydrografiska
byrån ett förslagsanslag av 23 000 kronor
e) Sjökarteverket: Ombyggnad av sjömåtningsfartyg ett
reservationsanslag av 350 000 kronor
XI. å driftbudgeten under tionde huvudtiteln för budgetåret
1955/56 anvisa till
a) Sjöfartsstyrelsen: Avlöningar ett förslagsanslag av
1 688 000 kronor
b) Sjöfartsstyrelsen: Omkostnader ett förslagsanslag av
440 600 kronor.
c) Fartygsinspektionen m. m.: Avlöningar ett förslagsanslag
av 483 700 kronor
d) Fartygsinspektionen m. m.: Omkostnader ett förslagsanslag
av 68 000 kronor
e) Lots- och fyrstaten: Avlöningar ett förslagsanslag av
16 151 700 kronor
f) Lots- och fyr staten: Omkostnader ett förslagsanslag av
4 513 000 kronor
g) Lotsverket: Säkerhetsanstalter för sjöfarten ett reservationsanslag
av 2 890 000 kronor
153
Kungi. Maj.ts proposition nr 124
h) Statens isbrytarverksamhet ett förslagsanslag av
3 096 000 kronor
i) Kostnader för handelssjöfartens dirigering ett förslagsanslag
av 20 000 kronor
j) Fartygsinspektionen: Avlöningar ett förslagsanslag av
310 300 kronor
k) Fartygsinspektionen: Omkostnader ett förslagsanslagav
51 500 kronor
l) Skeppsmätningsväsendet: Avlöningar ett förslagsan
slag
av 140 900 kronor
in) Skeppsmätningsväsendet: Omkostnader ett förslagsanslag
av 15 800 kronor
n) Lotsstyrelsen: Avlöningar ett förslagsanslag av 344 400
kronor
o) Lotsstyrelsen: Omkostnader ett förslagsanslag av 77 500
kronor
XII. å kapitalbudgeten för budgetåret 1955/56 såsom investeringsanslag
anvisa
a) under Statens allmänna fastighetsfond till Säkerbetsanstalter
för sjöfarten 480 000 kronor
b) Under Statens utlåningsfonder till Lotsverkets båtlånefond
500 000 kronor.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen,
att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Lennart Blom
11 Bihang till riksdagens protokoll 1955. 1 samt. Nr 124
154
Kungl. Maj:ts proposition nr 12i
Innehållsförteckning
1. Inledning....................................................... 4
2. Nuvarande organisation......................................... 5
3. Det föreslagna sjöfartsverket.................................. 14
Utredningen.................................................... 44
Sjöfartsverk av mindre typ (alternativ I)......................... 45
Sjöfartsverk av större omfattning (alternativ II)...........” ” ’ ’ ” 24
Yttranden ......................................................’ ’ ’ 30
Departementschefen.............................................. 53
4. Sjöfartsstyrelsens organisation................................. 53
Allmänt angående styrelsen och byråindelningen................... 63
Utredningen s. 63. Yttranden s. 63. Departementschefen s. 65.
Nautiska byrån................................................. 07
Utredningen s. 67. Yttranden s. 69. Departementschefen s. 70.
Sjökartebyrån................................................... 74
Utredningen s. 71. Yttranden s. 73. Departementschefen s. 74.
Fyr- och elektrobyrån............................... 75
Utredningen s. 75. Yttranden s. 76. Departementschefen s. 77.
Byggnadsbyrån........................................... 78
Utredningen s. 78. Yttranden s. 81. Departementschefen s. 85.
Fartygsbyrån................................................... 87
Utredningen s. 87. Yttranden s. 90. Departementschefen s. 93.
Kanslibyrån.................................................... 95
Utredningen s. 95. Yttranden s. 97. Departementschefen s. 98.
Juridisk-sociala byrån........................................... 99
Utredningen s. 99. Yttranden s. 102. Departementschefen s. 106.
Ekonomiska sektionen........................................... 408
Utredningen s. 108. Departementschefen s. 108.
Försvarskontoret................................................ 499
Utredningen s. 109. Yttranden s. 111. Departementschefen s. 112.
Sammanfattning av sjöfartsstyrelsens organisation.................. 113
5. Sjöfartsverkets lokalorgan m. m................................ 146
Utredningen s. 116. Yttranden s. 118. Departementschefen s. 120.
6. Anslagsfrågor.......................................... 424
Anslag för sjöfartsverket............................................ 422
Sjöfartsstyrelsen: Avlöningar..................................." 422
Omkostnader................................... 423
Fartygsinspektionen m. m.: Avlöningar, Omkostnader.............. 125
Lots- och fyrstaten: Avlöningar.................................. 426
Omkostnader................................ 130
155
Knngl. Maj:ts proposition nr 124
Sjökarteverketf Mätnings- och rekognosceringsverksamhet----
Bidrag till internationella hydrografiska byrån
Ombyggnad av sjömätningsfartyg...........
Lotsverket: Säkerhetsanstalter för sjöfarten.................
Statens isbrytarverksamhet................................
Kostnader för handelssjöfartens dirigering..................
Säkerhetsanstalter för sjöfarten............................
Lotsverkets båtlånefond...................................
Anslag till vissa myndigheter för tiden 1 juli — 31 december 1955 .
Lotsstyrelsen: Avlöningar.................................
Omkostnader...............................
Sjökarteverket: Avlöningar................................
Omkostnader..............................
Fartygsinspektionen: Avlöningar...........................
Omkostnader.........................
Skeppsmätningsväsendet: Avlöningar .......................
Omkostnader.....................
7. Hemställan
135
136
136
137
141
143
144
144
145
145
146
146
147
147
148
148
149
150
560467
Stockholm 1955. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag