Kungl. Maj.ts proposition nr 116
1
Nr 116
Kungl. Maj. ts proposition till riksdagen angående anslag till statens
försöksgårdar för budgetåret 1955/56 m. m.; given
Stockholms slott den 25 februari 1955.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF ADOLF
Sam. B. Norup
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen hemställes, att för budgetåret 1955/56 skall anvisas dels å
driftbudgeten ett förslagsanslag av 397 500 kronor till Lantbrukshögskolan
och statens lantbruksförsök: Statens försöksgårdar, dels å kapitalbudgeten
under Statens affärsverksfonder: Domänverket ett investeringsanslag av
363 200 kronor till Byggnadsarbeten in. in. vid statens försöksgårdar ävensom
under Statens allmänna fastighetsfond ett investeringsanslag av 293 000
kronor till Byggnadsarbeten för försöksgård vid Röbäcksdalen.
Vidare föreslås, att en viss omorganisation av det statliga försöksgårdsväsendet
skall genomföras i syfte att bättre samordna försöksverksamheten vid
försöksgårdarna med den verksamhet, som bedrives av statens jordbruksförsök.
I övrigt innebär omorganisationsförslaget i huvudsak att kostnaderna
för försöksverksamheten så långt möjligt skall hållas skilda från gårdarnas
driftsekonomi.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1956. 1 samt. Nr 116
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 116
Utdrog av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
25 februari 1955.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Andersson, Norup,
Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Nordenstam, Lindström, Lange.
Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och civildepartementen
anmäler chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Norup, frågor
angående anslag till statens försöksgårdar för budgetåret 1955/56 m. m.
samt anför därvid följande.
I. Inledning
Vid behandlingen av anslaget till Lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök:
Statens försöksgårdar i årets statsverksproposition (IX ht
p. 27) anmälde jag dels att högskolestyrelsen i sina anslagsäskanden den
20 augusti 1954 för budgetåret 1955/56 anfört, att inom styrelsen påginge
en utredning om försöksgårdarnas organisation och ekonomi och att styrelsen
i avbidan på resultatet härav endast preliminärt beräknat medelsbehovet
under förevarande anslag, dels att högskolestyrelsen den 17 november 1954
inkommit med berörda utredning samt att denna vore föremål för beredning
inom jordbruksdepartementet. Jag erinrade vidare om att Röbäcksdalsutredningen
den 26 januari 1954 avgivit sitt slutbetänkande med förslag rörande
utbyggnad av en central forskningsinstitution för norrländska jordbruksliågor
m. m. Därvid framhöll jag att, sedan betänkandet varit utremitterat
till ett flertal myndigheter och sammanslutningar, beredningen av ärendet
fortskridit så långt, att jag räknade med att kunna underställa 1955 års riksdag
vissa på betänkandet grundade förslag, vilka givetvis kunde komma att
påverka medelsbehovet under ifrågavarande anslag. Med hänsyn till det
sålunda anförda föreslog jag, att anslaget i riksstatsförslaget skulle uppföras
med endast beräknat belopp.
Vidare anmälde jag i statsverkspropositionen å kapitalbudgeten (jordbruksdepartementet,
p. 2), att högskolestyrelsen i skrivelse den 23 september
1954 hemställt om anslag för budgetåret 1955/56 till olika byggnadsarbeten
in. in. vid statens försöksgårdar. Jag erinrade även i detta sammanhang
om att beredningen av Röbäcksdalsutredningens slutbetänkande fortskridit
så långt, att jag räknade med att kunna föreslå Kungl. Maj :t att un
-
3
Kungl. Maj:ts proposition nr Hd
derställa 1955 års riksdag vissa på betänkandet grundade förslag. I avbidan
härpå syntes, bland annat, under statens allmänna fastighetsfond böra preliminärt
uppföras ett investeringsanslag till Byggnadsarbeten för försöksgård
vid Röbäcksdalen. Då nyssnämnda förslag kunde komma att påverka
beräkningen även av det under Statens affärsverksfonder: Domänverket
uppförda anslaget till Byggnadsarbeten m. in. vid statens försöksgårdar och
då samtliga frågor rörande medelsanvisning till byggnadsarbeten vid försöksgårdarna
borde behandlas i ett sammanhang, syntes jämväl sistnämnda
anslag i riksstatsförslaget för nästa budgetår böra upptagas med endast beräknat
belopp.
I enlighet med min hemställan föreslog därefter Kungl. Maj :t riksdagen
att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1955/56 beräkna
till Lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök: Statens försöksgårdar
ett förslagsanslag av 407 000 kronor, till Byggnadsarbeten m. in. vid statens
försöksgårdar ett investeringsanslag av 363 200 kronor samt till Byggnadsarbeten
för försöksgård vid Röbäcksdalen ett investeringsanslag av
293 000 kronor.
Jag torde nu få återkomma till dessa frågor.
Härvid torde jag även få anmäla av styrelserna för statens växtskyddsanstalt
och statens centrala frökontrollanstalt i gemensamma skrivelser den
17 september 1953 och den 2 september 1954 gjorda framställningar om anslag
till uppförande av en för anstalterna gemensam institutionsbyggnad vid
Röbäcksdalen.
Över Röbäcksdalsutredningens slutbetänkande, vilket i vissa avseenden
redan varit föremål för riksdagens prövning (prop. 1954: 122), har remissutlåtanden
avgivits av statskontoret, lantbruksstyrelsen, domänstyrelsen,
byggnadsstyrelsen, styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök,
statens växtskyddsanstalt, statens centrala frökontrollanstalt, statens
maskin- och redskapsprovningsanstalter, statens lantbrukskemiska kontrollanstalt
samt Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut, länsstyrelserna,
lantbruksnämnderna och hushållningssällskapen i Gävleborgs, Västernorrlands,
Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län, lantbruksakademien,
Sveriges utsädesförening, W. Weibull aktiebolag med Weibullsholms
växtförädlingsanstalt, Sveriges lantbruksförbund samt Riksförbundet Landsbygdens
folk.
Utlåtanden över förslaget till viss omorganisation beträffande försöksgårdarna
har, efter remiss, avgivits av statskontoret, lantbruksstyrelsen, riksräkenskapsverket,
statens lönenämnd, samtliga hushållningssällskap utom
hushållningssällskapen i Östergötlands, Blekinge samt Göteborgs och Bohus
län ävensom av Hushållningssällskapens förbund.
Innan närmare redogörelse lämnas för innehållet i de delar av Röbäcksdalsutredningens
slutbetänkande, som ännu icke varit föremål för behandling,
samt för övriga i det föregående angivna framställningar, synes lämpligen
i korthet böra redogöras för av riksdagen tidigare fattade beslut angående
inrättandet och utbyggnaden av Röbäcksdalens försöksgård.
4
Kungl. Maj.ts proposition nr 116
II. Tidigare beslut rörande Röbäcksdalens försöksgård
I samband med följande redogörelse för de av riksdagen tidigare fattade
besluten rörande Röbäcksdalens försöksgård torde lämpligen i korthet få
återges innehållet i de förslag från Röbäcksdalsutredningens sida, som föregått
de olika riksdagsbesluten.
Beslut vid 1949 års riksdag
Med bifall till ett av Kungl. Maj:t i propositionen nr 41 framlagt förslag
fattade 1949 års riksdag (JoU 46; rskr. 347) principbeslut om att en försöksgård
skulle inrättas vid Röbäcksdalen utanför Umeå och att viss forskningsverksamhet
på jordbrukets område skulle förläggas dit.
Beslut vid 1951 års riksdag
Röbäcksdalsutredningens delbetänkande den 12 december 1950. Med utgångspunkt
från 1949 års principbeslut framlade Röbäcksdalsutredningen
i delbetänkande den 12 december 1950 förslag angående förvärv av det till
försöksgård avsedda markområdet om cirka 206 hektar samt angående en
första utbyggnad av försöksgården. Utredningen hemställde därvid, att för
budgetåret 1951/52 måtte anvisas 280 000 kronor för förvärv av ifrågavarande
markområde, vilket Västerbottens läns landsting inköpt för ändamålet,
101 300 kronor för upprensning av Röbäcken samt täckdikning av försöksgården,
25 100 kronor för anläggning och reparation av vägar samt
5 800 kronor för erforderliga lantmäteriförrättningar. För uppförande av
dels ett för ett 80-tal nötkreatur och tre hästar avsett stall jämte loge in. m.,
dels ett friliggande gödsvinstall äskades vidare 155 000 kronor, varav omkring
18 000 kronor för gödsvinstallet. För maskiner till ekonomibyggnaderna
beräknades 15 000 kronor. Slutligen hemställde utredningen, att för
försöksgårdens förvaltning måtte anvisas 14 000 kronor, varav 12 000 kronor
till arvode åt en förvaltare samt 2 000 kronor till resor och expenser.
I fråga om forsknings- och försöksverksamheten innebar utredningens
förslag, att ett större täckdikningsförsök skulle utläggas i samband med
täckdikningen av försöksgården. Vidare ansåg utredningen, att en provningsavdelning
av statens maskin- och redskapsprovningsanstalter — i enlighet
med ett av anstalternas styrelse i anslagsäskandena för budgetåret
1951/52 framlagt förslag — borde förläggas till Röbäcksdalen redan i samband
med den första utbyggnaden av försöksgården.
En utförligare redogörelse för innehållet i ifrågavarande delbetänkande
samt de däröver avgivna yttrandena återfinnes i propositionen nr 45 (s. 3—
12) till 1951 års riksdag.
5
Kungl. Maj:ts proposition nr 116
Riksdagens beslut. Med bifall till Kungl. Maj:ts förslag i propositionen nr
45, vari uttalades att forsknings- och försöksverksamheten vid Röbäcksdalen
borde igångsättas etappvis, anvisade 1951 års riksdag (JoU 37; rskr.
334) ett anslag å 412 200 kronor för inköp och iordningställande av det för
försöksgården avsedda markområdet. I likhet med Kungl. Maj :t förklarade
riksdagen, att beslut om uppförande av ekonomibyggnader borde fattas först
i samband med beslut om övriga för försöksgården behövliga byggnader.
Innan verksamheten vid gården igångsatts, syntes det icke heller erforderligt
att anställa en särskild förvaltare. Förvaltningen av markområdet
skulle tills vidare handhas av lantbruksnämnden i länet, vilken borde samråda
med domänverket och Röbäcksdalsutredningen. Vad beträffar utredningens
förslag att inrätta en filial av statens maskin- och redskapsprovningsanstalter
erinrades i propositionen om att denna fråga behandlats i
1951 års statsverksproposition (IX ht p. 118). Därvid hade föredragande departementschefen
uttalat, att han icke kunde förorda, att en särskild provningsavdelning
skapades för Norrland redan under budgetåret 1951/52.
Beslut vid 1952 års riksdag
Röbäcksdalsutredningens delbetänkande den 17 november 1951. I ett av
Röbäcksdalsutredningen den 17 november 1951 avgivet delbetänkande framlades
därefter förslag rörande en andra etapp i utbyggnaden av försöksgården,
varvid huvudsakligen behandlades de filialer, som enligt utredningens
uppfattning snarast borde inrättas. Förslaget innebar, att efter den första
utbyggnaden skulle påbörjas följande forsknings- och försöksverksamhet,
nämligen växtodlingsförsök vid en avdelning under statens jordbruksförsök,
maskin- och redskapsprovningar vid en filial till statens maskin- och
redskapsprovningsanstalter, växtskyddsverksamhet vid en filial till statens
växtskvddsanstalt, frökontrollverksamhet vid en filial till statens centrala
frökontrollanstalt samt täckdikningsförsök genom hydrotekniska institutionen
vid lantbrukshögskolan.
Förslaget i fråga om verksamheten med växtodlingsförsök innebar i huvudsak,
att denna skulle organiseras som en underavdelning till
statens jordbruksförsök, jämställd med jordbruksförsökens övriga
avdelningar vid Ultuna. Principbeslut om inrättande av en dylik avdelning
vid Röbäcksdalen med en statsagronom som föreståndare avsågs skola
fattas vid 1952 års riksdag. Vidare borde till anställande av en förvaltare för
tiden den 1 juli 1952—den 30 juni 1953 anvisas ett belopp av 12 000 kronor.
Då befintliga byggnader på det för försöksgården förvärvade området endast
till obetydlig del vore sådana, att de kunde tagas i anspråk för dennas
behov, hemställde utredningen, att till nybyggnader måtte anvisas sammanlagt
923 500 kronor, varav 386 000 kronor till institutionsbyggnad jämte arbetshall
och garage, 30 000 kronor till växthus, 185 000 kronor till nötkreatursstall
med loge in. in., 25 000 kronor till svinstall, 227 500 kronor till för
-
6
Kungl. Maj.ts proposition nr 116
sökslada samt 70 000 kronor till bostad för driftsledare. Det för uppförande
av institutionsbyggnad föreslagna beloppet avsågs för en första byggnadsetapp.
Kostnaden för färdigställandet av nämnda byggnad, vilken skulle disponeras
av statsagronomavdelningen och försöksgården, hade beräknats till
201 500 kronor. Till anskaffning av den för gårdens drift erforderliga maskinella
utrustningen och till sådan utrustning av ekonomibyggnaden borde
anvisas 50 000 respektive 20 000 kronor. Den för försöksverksamheten nödvändiga
försöksutrustningen hade kostnadsberäknats till sammanlagt 32 000
kronor. Utredningen, som ansåg att utrustningen borde anskaffas i två etapper,
föreslog att av sistnämnda belopp för budgetåret 1952/53 skulle anvisas
10 000 kronor. Vidare borde ett belopp av samma storlek anvisas för anskaffande
under nämnda budgetår av erforderliga inventarier i institutionsbyggnaden.
Till kostnaderna för utvändiga ledningar, vägar och planeringsarbeten
beräknades sammanlagt 100 000 kronor. Utredningen hemställde
slutligen, att till kostnader för driften av försöksgården under budgetåret
1952/53 måtte utöver nyssnämnda förvaltararvode å 12 000 kronor anvisas
13 000 kronor, varav 2 000 kronor till resor och expenser samt 11 000 kronor
till övriga omkostnader.
Liksom i sitt föregående delbetänkande tillstyrkte utredningen en av styrelsen
för statens maskin- och redskapsprovningsanstalter ånyo gjord framställning
att en särskild provningsavdelning förNorrland
skulle inrättas vid Röbäcksdalen och att särskilda byggnader för avdelningen
skulle uppföras.
Beträffande växtskyddsverksamheten erinrade utredningen om att förslag
väckts av, bland andra, 1949 års växtskyddsutredning om inrättande
av en särskild filial till statens växtskyddsanstalt med
förläggning till Röbäcksdalen. Utredningen var i likhet med växtskyddsutrednängen
av den bestämda uppfattningen, att en dylik filial snarast borde
inrättas, så att den kunde träda i viss verksamhet redan vid ingången av
budgetåret 1952/53. Under första verksamhetsåret syntes det vara tillfyllest,
att en föreståndare i lönegrad Ce 27 och ett kontorsbiträde i reglerad
befordringsgång anställdes. Filialens lokalbehov borde enligt utredningen
tillgodoses genom nybyggnad. Såsom framgår av den följande redogörelsen
föreslog utredningen även, att en filial till statens centrala frökontrollanstalt
skulle inrättas. Då det ej syntes vara förenat med några olägenheter
att inrymma växtskydds- och frökontrollfilialerna i en gemensam byggnad,
hemställde utredningen att medel för uppförande av en dylik måtte anvisas
för budgetåret 1952/53. Enligt av byggnadsstyrelsen gjorda beräkningar
skulle för ändamålet erfordras ett belopp av 637 000 kronor. Därest särskild
byggnad uppfördes för växtskyddsanstaltens filial skulle kostnaderna uppgå
till 300 000 kronor. Till anskaffande av den för växtskyddsfilialen nödvändiga
utrustningen föreslogs en medelsanvisning av 25 000 kronor. Då
den föreslagna institutionsbyggnaden icke beräknades kunna tagas i bruk
förrän sommaren 1953, förutsatte utredningen att tillfälliga lokaler måste
anskaffas. Kostnaderna härför beräknades till 1 500 kronor. Till övriga
Kungl. Maj:ts proposition nr 116 "i
driftskostnader under budgetåret 1952/53 begärdes sammanlagt 6 000 kronor.
Vad angår frökontrollverksamheten anförde utredningen, att den norrländska
utsädesodlingen under senare år genomgått en ganska snabb utveckling
och att frågan om inrättande i Norrland jämväl av en filial
till statens centrala frökontrollanstalt behandlats i tidigare
sammanhang. Utredningen framhöll såsom ett berättigat önskemål,
att frökontrollverksamheten i Norrland finge så stark lokal förankring som
möjligt, samt erinrade om att två lokala frökontrollanstalter funnes i Norrland,
förlagda till Törsta vid Östersund och till Luleå. Dessa betjänade i
första hand jordbrukarna och utsädeshandlarna i Jämtlands och Norrbottens
län. Kontrollen av den omfattande utsädesproduktionen i de tre övriga
länen utövades till övervägande del av den centrala anstaltens huvudstation
i Bergshamra. Enligt utredningens mening borde dels de lokala anstalterna
i Törsta och Luleå bibehållas, så länge de kunde drivas med oförändrade
statsanslag samt lokalt intresse funnes för dem, dels en filial till statens
centrala frökontrollanstalt inrättas i Norrland med ett arbetsområde, som
till att börja med skulle omfatta Västerbottens och Västernorrlands län
samt Hälsingland. Inrättandet av en dylik filial, vilken av olika skäl borde
förläggas till Röbäcksdalen, motiverades särskilt utav behovet av ökad fältkontrollverksamhet
i Norrland. Starka skäl talade enligt utredningen tör
att utbyggnaden av filialen borde genomföras så, att verksamheten vid
denna kunde börja fr. o. in, budgetåret 1953/54. En förutsättning härför
vore, att den för växtskyddsfilialen och frökontrollfilialen gemensamma
institutionsbyggnaden, för vilken redogjorts i det föregående, då uppförts.
Kostnaderna för utrustning till frökontrollfilialen beräknades till 45 000
kronor. Någon personal erfordrades icke under budgetåret 1952/53. Däremot
borde fr. o. m. budgetåret 1953/54 inrättas en förestandartjänst i lönegrad
Ce 27.
Beträffande det närmare innehållet i Röbäcksdalsutredningens delbetänkande
den 17 november 1951 samt i de över betänkandet avgivna yttrandena
torde få hänvisas till redogörelsen härför i propositionen nr 77 (s. 4—
31) till 1952 års riksdag.
Riksdagens beslut. Efter förslag av Kungl. Maj :t i propositionen nr 77
till 1952 års riksdag anvisade riksdagen (JoU 47; rskr. 403) för budgetåret
1952/53 875 000 kronor till uppförande av institutionsbyggnad jämte arbetshall
och garage, ett mindre växthus, nötkreatursstall med loge in. m.,
svinstall, försökslada samt bostad till driftsledare. Av beloppet avsågs
400 000 kronor till institutionsbyggnaden och växthuset, 200 000 kronor till
nötkreatursstallet och svinstallet, 205 000 kronor till försöksladan samt
70 000 kronor till driftsledarens bostad. I propositionen uttalades, att vissa
nedskärningar i de av Röbäcksdalsutrcdningen förutsatta utrymmena syntes
kunna vidtagas, vilket borde uppmärksammas vid den fortsatta behandlingen
av byggnadsärendet. Till kostnaderna för maskinell utrustning i nöt
-
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 116
kreatursstallet och svinstallet, för försöksutrustning samt för inventarier i
institutionsbyggnaden anvisade riksdagen de av utredningen föreslagna beloppen
å 20 000, 10 000 och 10 000 kronor. Beträffande framställningen om
medel till maskinell utrustning för försöksgårdens drift ansågs tillfyllest
med en medelsanvisning av 35 000 kronor för budgetåret 1952/53. Till
kostnaderna för driften av försöksgården samt till utvändiga ledningar,
vägar och planeringsarbeten anvisades slutligen 11 000 respektive 100 000
kronor.
Riksdagens beslut innebar vidare, att en statsagronom skulle anställas som
chef för försöksgården fr. o. m. budgetåret 1953/54, att försöksgården i organisatoriskt
avseende i övrigt skulle intaga samma ställning som övriga
försöksgårdar, att verksamheten vid gården i främsta rummet skulle taga
sikte på problemen på växtodlingsområdet, att någon förvaltare icke skulle
anställas för budgetåret 1952/53 vid försöksgården, vilken liksom dittills
skulle förvaltas av lantbruksnämnden, samt att frågan om personalbehovet
i övrigt vid försöksgården skulle upptagas vid 1953 års riksdag.
Beträffande inrättandet av filialer till statens maskin- och redskapsprovningsanstalter,
statens växtskyddsanstalt samt statens centrala frökontrollanstalt
uttalade sig föredragande departementschefen i propositionen nr 77
i princip för en anslutning till utredningens uppfattning, att det vore önskvärt,
att samtliga ifrågavarande grenar av det statliga forsknings- och försöksarbetet
till jordbrukets tjänst bleve representerade vid Röbäcksdalen.
Departementschefen framhöll emellertid nödvändigheten av att forskningsoch
försöksarbetet igångsattes* etappvis. I anslutning härtill erinrades om att
frågan om inrättande av en särskild provningsavdelning i Norrland redan
behandlats i 1952 års statsverksproposition (IX ht, s. 202), varvid departementschefen
förklarat sig icke för det dåvarande vara beredd tillstyrka inrättandet
av en dylik avdelning. Jämväl lösningen av frågan om inrättande
av en särskild norrlandsfilial till statens centrala frökontrollanstalt syntes
böra uppskjutas. Ställningstagandet till frågan om filial till statens växtskyddsanstalt
syntes lämpligen böra ske i samband med behandlingen av 1949
års växtskyddsutrednings övriga förslag. Dessa uttalanden lämnades utan
erinran av riksdagen, som förutsatte, att Kungl. Maj :t, så snart de ekonomiska
förhållandena medgåve, komme att underställa riksdagen förslag i
frågan.
I enlighet med Kungl. Maj :ts förslag i propositionen nr 99 angående anslag
till statens växtskyddsanstalt för budgetåret 1952/53 in. m. beslöt 1952
års riksdag (JoU 36; rskr. 264), att en växtskyddsfilial skulle upprättas vid
Röbäcksdalen fr. o. m. sistnämnda budgetår. Vidare anvisade riksdagen dels
medel till anställande av en förste assistent i lönegrad Ce 24 och ett kontorsbiträde,
dels ock ett sammanlagt belopp av 35 000 kronor till utrustning vid
filialerna i Alnarp och Röbäcksdalen. Däremot anvisades icke medel till uppförande
av institutionsbyggnad. Lokalbehovet för filialen borde enligt statsmakterna
tillgodoses genom förhyrning av lokaler, till dess byggnadsfrågan
lösts.
Kungl. Maj:ts proposition nr 116
9
Beslut vid 1953 års riksdag
Röbäcksdalsutredningens framställning den 1 november 1952. I skrivelse
den 1 november 1952 hemställde Röbäcksdalsutredningen, att styrelsen för
lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök måtte anförtros uppgiften
att handha förvaltningen av försöksgården fr. o. m. den 1 juli 1953 samt att
en driftsledartjänst i lönegrad Ce 23 måtte inrättas fr. o. m. sistnämnda dag.
För driften och försöksverksamheten under budgetåret 1953/54 beräknades
25 000 kronor. Då ekonomibyggnaderna förutsattes kunna tagas i bruk hosten
1953, ansåg utredningen erforderligt, att medel anvisades för anskaffande
av kreatursbesättning. Anskaffningskostnaderna för begynnelsebesättningen,
vilken borde utgöra hälften av den slutliga besättningen, hade - inklusive
dragare — beräknats till 30 000 kronor, vilket belopp sålunda borde
anvisas för budgetåret 1953/54. Vidare hemställde utredningen, att för
nämnda budgetår måtte anvisas dels 15 000 kronor för komplettering av den
maskinella utrustningen vid försöksgården, dels 2 000 kronor till statsagronomens
resor.
Utredningen erinrade slutligen om att 1952 års riksdag i princip godkänt
utredningens förslag om inrättande av filialer till statens maskin- och redskapsprovningsanstalter
samt till statens centrala frökontrollanstalt. Medel
till inrättande av förstnämnda filial hade begärts i maskinprovningarnas anslagsäskanden
för budgetåret 1953/54. Beträffande inrättandet av en frökontrollfilial
vid Röbäcksdalen framhöll utredningen, att vad den tidigare
anfört om angelägenheten härav fortfarande hade samma aktualitet. Vidare
vore det angeläget, att ställning snarast toges till frågan om uppförande av
den för frökontrollfilialen och växtskyddsfilialen gemensamma institutionsbyggnaden,
i synnerhet som lokalfrågan för sistnämnda filial lösts endast
temporärt.
Riksdagens beslut. I enlighet med Kungl. Maj :ts förslag i proposition nr
155 till 1953 års riksdag anvisade riksdagen (JoU 30; rskr. 308) 30 000 kronor
till inköp av djurbesättning, 15 000 kronor till maskinell utrustning,
20 000 kronor till kostnaderna för driften och försöksarbetet vid gården
ävensom ett av lantbruksnämnden i Västerbottens län äskat belopp å 8 100
kronor till kostnaderna för fullföljandet av vissa täckdikningsarbeten vid
försöksgården. Riksdagen biföll även förslaget att försöksgårdens förvaltning
från och med budgetåret 1953/54 skulle överföras från lantbruksnämnden
till styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök.
Riksdagen anvisade vidare (JoU 23; rskr. 202) i enlighet med förslag
i proposition nr 150 — å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1952/53
ett särskilt anslag å 28 000 kronor, vilket belopp äskats av nyssnämnda lantbruksnämnd,
till uppkomna merkostnader vid redan utförda dräneringsarbeten
vid försöksgården.
Slutligen biföll riksdagen (JoU 1; rskr. 9) Kungl. Maj :ts i statsverkspro -
10
Kungl. Maj. ts proposition nr 116
positionen (IX ht p. 18 och 19) gjorda hemställan om medel till avlöning
åt en statsagronom i lönegrad Ce 33 och en driftsledare i lönegrad Ce 21 samt
till reseersättningar åt ifrågavarande personal.
Beslut vid 1954 års riksdag
Röbäcksdalsutredningens betänkande den 26 januari 1954. I sitt slutbetänkande
behandlade Röbäcksdalsutredningen, bland annat, frågan om medelsbehovet
till byggnader för försöksgården. Beträffande ekonomibyggnaderna
erinrade utredningen om att för dessas uppförande tidigare anvisats
200 000 kronor och att högskolestyrelsen i sina anslagsäskanden för budgetåret
1954/55 begärt 20 000 kronor för utökning av svinhuset. Utredningen
anförde vidare, under åberopande av en utav byggnadsstyrelsen den 25
januari 1954 upprättad promemoria i ärendet, att inkomna anbud visade,
att dessa medel icke vore tillräckliga för byggnadernas uppförande efter
föreliggande ritningar. Skillnaden uppginge till 130 000 kronor. Då det ej
kunde anses utan vidare försvarbart att uppföra ekonomibyggnader av avsedd
storlek för 350 000 kronor, borde nya vägar sökas för att förbilliga
dessa byggnadskostnader. Av utredningens redogörelse framgick även, att
det för uppförande av driftsledarbostad anvisade beloppet å 70 000 kronor
icke heller vore tillräckligt.
I en den 25 februari 1954 inom byggnadsstyrelsen upprättad promemoria
anmäldes sedermera, att styrelsen i samråd med utredningen förminskat
och förenklat ekonomibyggnaderna samt infordrat nytt anbud å driftsledarbostaden.
Härigenom kunde kostnaderna för ekonomibyggnaderna sänkas
från 350 000 till 285 000 kronor och för driftsledarbostaden från 90 000
till 76 000 kronor. Dessa kostnader baserades på förutsättningen, att första
byggnadsetappen skulle byggas i ett sammanhang. Skulle däremot ekonomibyggnaderna
och driftsledarbostaden uppföras som en särskild deletapp,
skulle 120 000 kronor tillkomma för yttre arbeten. Av sistnämnda belopp
utgjorde 20 000 kronor direkta merkostnader på grund av uppdelningen i
deletapper, medan återstående 100 000 kronor kunde avgå från den senare
etappen.
Riksdagens beslut. Med bitall till Kungl. Maj:ts förslag i propositionen nr
122 anvisade 1954 års riksdag (JoU 28; rskr. 237) 65 000 kronor till
merkostnader för ekonomibyggnaderna, 6 000 kronor till merkostnader
för driftsledarbostaden, 20 000 kronor till utbyggnad av svinstallet samt
20 000 kronor till merkostnader för yttre arbeten i samband med uppförandet
av ekonomibyggnaderna och driftsledarbostaden. Dessutom medgav
riksdagen, att det för budgetåret 1952/53 för utvändiga ledningar,
vägar och planeringsarbeten anvisade anslaget å 100 000 kronor, vilket
ännu icke disponerats för sitt ändamål, finge tagas i anspråk för yttre arbeten
i samband med uppförandet av nyssnämnda ekonomibyggnader och
driftsledarbostad. Därvid förutsattes, att sistnämnda belopp skulle ersättas
11
Kungl. Maj.ts proposition nr 116
genom nytt anslag, så snart de arbeten, för vilka medlen ursprungligen avsetts
bleve aktuella. Riksdagens beslut innebar, att den första byggnadsetappen
vid Röbäcksdalen begränsades till uppförandet av sistnämnda byggnader.
Med anledning av framställning från styrelsen för lantbrukshögskolan
och statens lantbruksförsök anvisades i övrigt till Röbäcksdalens försöksgård
följande belopp, nämligen 9 500 kronor till utredningskostnader
för djurstallar, 22 000 kronor till försöksutrustning, 15 000 kronor till
komplettering av djurbesättningen, 12 000 kronor till försöksverksamheten
och 18 000 kronor till täckande av underskott å jordbruksdriften.
Efter förslag av Kungl. Maj:t i 1954 års statsverksproposition (IX ht, p.
120) beslöt riksdagen (JoU 1; rskr. 9) vidare, att fr. o. m. budgetåret 1954/
55 skulle vid Röbäcksdalen inrättas en filial till statens maskin- och redskapsprovningsanstalter.
I samband därmed inrättades en överassistenttjänst
i lönegrad Cg 29, varjämte till arvoden åt ledamöter i provningsnämnd
samt till skrivhjälp anvisades 1 800 respektive 3 600 kronor. Slutligen
anvisades (IX ht, p. 121 och 122) 14 600 kronor till resor, expenser, lokalhyra
m. m. samt 50 000 kronor till anskaffande av utrustning för avdelningen.
III. Röbäcksdalsutredningcns slutbetänkande
Såsom framgått av den föregående redogörelsen har vissa av de i Röbäcksdalsutredningens
slutbetänkande den 26 januari 1954 framlagda förslagen
föranlett beslut vid 1954 års riksdag. Någon redogörelse för dessa
förslag torde därför icke vara erforderlig i det följande.
A. Betänkandet
Allmänna synpunkter
I sitt slutbetänkande framför Röbäcksdalsutredningen inledningsvis vissa
synpunkter beträffande jordbruksforskningen och det norrländska jordbruket,
närmast avseende nuvarande produktionsläge. Utredningen anför därvid,
att forsknings- och försöksverksamheten på jordbrukets område bevisligen
lämnat betydande bidrag till den starka och kontinuerliga ökning av
den svenska jordbruksproduktionen, som ägt rum under senare år. Jordbruksforskningens
uppgift, utöver åstadkommande av en skördeökning, är
emellertid även att klarlägga de ekonomiska förhållandena i samband med
jordbruksproduktionen samt produktionens anpassning till marknadsförhållandena
och till konsumtionsutvecklingen ävensom att följa sambandet
mellan jordbruksproduktionens inriktning och jordboniteten på längre sikt.
1 dagens produktionsläge torde de senare problemen böra ägnas alldeles
särskild uppmärksamhet, och forskningsverksamheten synes därför mer
än någonsin ha en betydelsefull uppgift all fylla. Produktionsökningen gei
12
Kungl. Maj. ts proposition nr 116
i och för sig upphov till en mångfald problem, som tidigare endast i mindre
utsträckning beaktats men som nu kräver särskilda insatser från jordbruksforskningen
för sin lösning i Norrland såväl som i landet i övrigt.
Beträffande det norrländska jordbruket anför utredningen, att detta i
vissa avseenden arbetar under mindre gynnsamma villkor än det övriga
landet. Särskilt framhålles de strängare vintrarna, den kortare vegetationsperioden
samt det förhållandet, att brukningsdelarna i vissa områden är
små och spridda. Vidare påpekas att Norrland, vilket som jordbruksland
är förhållandevis ungt, har landets främsta reserver av ännu obruten odlingsväi
d jord. Till belysning av jordbruksförhållandena i de fyra nordligaste
länen åberopar utredningen vissa statistiska uppgifter. Av dessa framgår,
att den avgjort större delen av respektive läns totala åkerareal är fördelad
på jordbruk inom storleksgrupperna 2—5 och 5—10 hektar, att ifrågavarande
fyra län tillhopa har något över 10 procent av landets åkerjord, trots
att de representerar mer än hälften av den totala landarealen, samt att
knappt 13 procent av landets hela befolkning bor inom berörda län. Åkerjorden
är dock till stor del koncentrerad till vissa relativt tätbefolkade bygder,
nämligen till älvdalarna och slättlandet vid kusten. Endast en obetydlig
del av den odlade jorden är förlagd till en utpräglat spridd bebyggelse.
Möjligheterna att genomföra ur arronderings- och storlekssynpunkt mera
rationella brukningsdelar för uppnående av lämpligare drift får därför enligt
utredningen icke bedömas som alltför ogynnsamma. I fråga om åkerjordens
avkastning i de fyra nordligaste länen, vilken ökat betydligt under
senare år, framhåller utredningen att densamma är förhållandevis gynnsam
även vid jämförelse med riksmedeltalen. Övervägande delen av det norrländska
jordbrukets skördeprodukter förädlas i ladugårdarna. Antalet nötkreatur
per arealenhet är i Norrland avsevärt större än för landet i övrigt,
medan däremot mjölk- och smörfettmängderna per ko i samtliga berörda
norrlandslän ligger avsevärt under riksmedeltalen. Detta får ses i samband
med den i norr dominerande kreatursrasens mindre prestationsförmåga.
En något annan bild av den norrländska mjölkproduktionens möjligheter
får man enligt utredningen av de i betänkandet redovisade uppgifterna
angående foderförbrukningen, vilken beräknad per kilogram smörfett för
såväl Jämtlands som Västerbottens län understiger medeltalet för riket.
Utredningen framhåller att den, även om de i betänkandet åberopade statistiska
uppgifterna måste bedömas med försiktighet, anser sig våga påstå,
att det norrländska jordbrukets avkastning undergått väsentliga förändringar
under senare år. Den driftsrationalisering, som pågår i norrländskt
jordbruk, har — bland annat av historiska skäl — ej hunnit lika långt som
i andra delar av landet. Det norrländska jordbrukets fortsatta utveckling
och anpassning till vart totala produktionsbehov förutsätter större insatser
från forsknings- och försöksverksamheten. Utredningen säger sig ånyo vilja
understryka den betydelse verksamheten vid de till Röbäcksdalen förlagda
institutionerna kommer att kunna få för utvecklingen av norrländskt
jordbruk. Genom sammanförande av olika forsknings- och försöksorgan
13
Iiungl. Maj.ts proposition nr 116
till en central plats i övre Norrland skapas nämligen en organisation med
uppgift att grundligt undersöka det norrländska jordbrukets förutsättningar
och utvecklingsmöjligheter. Genom en fördjupad kännedom om Norrlands
jordbruksförhållanden bör denna organisation enligt utredningens mening
kunna ange lämpliga åtgärder, ägnade att befordra det norrländska jordbrukets
produktion och förbättra dess ekonomiska resultat. För förverkligandet
av dessa syften framstår det som angeläget, att alla de hjälpmedel
inom tillämpad jordbruksforskning och försöksverksamhet, som kan verksamt
bidraga till en allsidig behandling av det norrländska jordbrukets problem,
snarast blir tillgängliga vid Röbäcksdalen genom inrättande av erforderliga
institutioner.
Slutligen har utredningen funnit anledning att i betänkandet något belysa
sambandet mellan övre Norrlands jordbruk och övriga näringar i dessa
delar av landet. Därmed förbundna frågor har nämligen enligt utredningen
betydelse i befolknings- och näringspolitiskt sammanhang med återverkningar
även för andra landsdelar. Utredningen redovisar i anslutning härtill
vissa statistiska uppgifter om befolkningstäthet samt fördelningen på yrkesgrupper
m. in., vilka enligt utredningen i någon mån ger uttryck för angivna
förhållanden. Det framliålles, att hithörande frågor, vilka har betydelse
icke blott för de fyra nordligaste länen utan också för stora delar av
landet, torde komma att ägnas fortlöpande uppmärksamhet ur befolkningspolitisk,
näringspolitisk och allmän synpunkt. De resultat inom tillämpad
jordbruksforskning och försöksverksamhet, som vinnes vid ett norrländskt
forskningsinstitut, kan enligt utredningens mening med säkerhet bidraga till
bästa möjliga lösning av dessa problem.
Fortsatt utbyggnad av forsknings- och försöksverksamheten på jordbrukets
område
Jordbruksförsöksavdelningen och försöksgården. Utredningen förutsätter,
att jordbruksförsöksavdelningen, utöver en försöksverksamhet av betydande
omfattning, kommer att utveckla förbindelser med jordbruket och försöksverksamheten
i de nordligaste delarna av Sverige och grannländerna. Då
dessutom forskningsmöjligheterna vid en institution av detta slag bör utnyttjas
i största möjliga utsträckning samt vissa administrativa uppgifter
kommer att åligga ledningen för avdelningen, synes det uppenbart, att denna
måste ha en tillräcklig och kompetent fast anställd personal. Utredningen
föreslår därför, att vid avdelningen skall inrättas en förste assistenttjänst
i lönegrad Ce 27, en skrivbiträdestjänst i reglerad befordringsgång
samt eu tjänst som försöksförman (fältmästare) i lönegrad Ce 12.
Angående tjänsterna, vilka föreslagits skola uppföras å lantbrukshögskolans
lönestat, anför utredningen i övrigt huvudsakligen följande.
Förste assistenten, på vilken måste ställas stora fordringar beträffande
utbildning och erfarenhet från jordbruk och försöksarhete, bör vara kompetent
att leda och tillse försöksarbetena på ett oklanderligt sätt och att själv
-
14
Kungl. Maj. ts proposition nr 116
ständigt utföra vissa uppgifter samt bearbeta och sammansätta försöksresultat.
Han bör även kunna fungera som statsagronomens ställföreträdare vid
handläggning av löpande arbetsuppgifter. För att erhålla person med tillräcklig
teoretisk och praktisk utbildning är det nödvändigt, att innehavaren
får förste assistents tjänsteställning.
Redan för planläggnings-, uppbyggnads- och organisationsarbetet vid
verksamhetens igångsättande beräknas ett avsevärt behov av skrivhjälp
föreligga. Uppordnande och fortlöpande underhåll av anstaltens bibliotek,
vilket arbete delvis bör kunna anförtros ett skrivbiträde, är också av vikt
för anstaltens arbete. Då det icke kan förutsättas, att facktjänstemännens
tid i någon nämnvärd utsträckning blir disponibel för sådana göromål, som
kan utföras av ett skrivbiträde, finner utredningen det angeläget, att ett dvligt
biträde snarast möjligt anställes vid jordbruksförsöksavdelningen.
För kontinuerlig skötsel av försöken bör så långt möjligt fast "anställd
personal användas. Grundlig praktik och ingående kännedom i dylikt arbete
har visat sig vara av utslagsgivande betydelse för utförandet av noggranna
försök samtidigt som täta ombyten av personal visat sig ha ett ogynnsamt
inflytande på verksamhetens resultat. I varje fall bör en fast anställd försöksförman
eller fältmästare finnas för skötseln av jordbruksförsöksavdelningens
fältförsök och därmed sammanhängande arbeten. Befattningen synes
i likhet med motsvarande befattningar vid statens jordbruksförsök böra
placeras i lönegrad Ce 12 och inrättas fr. o. in. den 1 mars 1955, då verksamheten
kan beräknas ha nått sådan omfattning, att befattningen blir
oundgängligen nödvändig.
I anslutning till frågan om personalbehovet för jordbruksförsöksavdelningen
berör utredningen spörsmålet om den norrländska husdjursförsöksverksamheten.
Utredningen utgår från att tyngdpunkten för nämnda verksamhet
skall förläggas till Öjebyns försöksgård i Norrbottens län. Samtidigt
framhålles emellertid önskvärdheten av att besättningen vid Röbäcksdalen i
lämplig utsträckning tages i anspråk för husdjursförsök. Med hänsyn till
betesskötselns stora betydelse i Norrland har nämligen ganska omfattande
betesförsök planlagts vid Röbäcksdalen. Dessutom är det enligt utredningen
av synnerlig vikt, att odlingsförsöken med foderväxter kompletteras med
parallellgående smältbarhetsundersökningar. För arbetet med husdjursförsöken
bör personalen utökas med en assistent. Då med påbörjandet av
dessa undersökningar måste anstå till dess den övriga verksamheten vid
gården kommit något i gång och besättningen nått avsedd storlek, föreslår utredningen,
att ifrågavarande assistenttjänst skall inrättas vid en tidpunkt,
som senare får avgöras.
Vid beräkningen av försökskost naderna måste enligt utredningen
beaktas att försöksverksamheten i flera avseenden torde skilja sig
från den vid en försöksgård normalt förekommande. Vid Röbäcksdalen kommer
nämligen, förutom de egentliga jordbruksförsöken, att bedrivas en för
hela Norrland ägnad forskningsverksamhet. Dessutom torde jordbruksförsöksavdelningen
få bestrida vissa för hela anstalten gemensamma kostnader
för administrationen.
Utredningen anser det principiellt önskvärt, att försökskostnaderna i
största möjliga utsträckning hålles skilda från kostnaderna för jordbruks
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 116
15
driften. Därför föreslås, såsom framgår av den följande redogörelsen, att
jordbruket vid upplåtande av försöksjord skall få dels gottgörelse för utlämnade
försöksarealer, dels skälig kompensation för det intrång och besvär,
som försöksverksamheten medför för driften. Även jordbruksförsöksavdelningen
bör ersätta gården för dylika kostnader.
Å gårdsdriften måste enligt utredningen beräknas ett visst underskott under
de första åren, innan de betungande upprustningsarbetena genomförts
och djurbesättningen blivit fulltalig. Efter förberedelseåren torde dock underskottet
efter hand minskas. De ersättningar för försökskostnader, som
kommer att utgå från de olika filialerna, bör också i sin mån bidraga till
nedbringande av underskottet.
Med utgångspunkt från det anförda har utredningen beräknat, att under
de närmaste budgetåren ett sammanlagt belopp av 30 000 kronor årligen erfordras
för försöksverksamheten och för att täcka underskott å jordbruksdriften.
Utredningen förutsätter, att den sammanlagda nettoutgiften icke
skall behöva ökas, förrän speciella forsknings- och försöksuppgifter upptages.
Enligt utredningen torde nämligen, sedan hela verksamheten stabiliserats,
underskottet på jordbruksdriften kunna beräknas bli utjämnat, allteftersom
försöksverksamhetens omfattning ökas och behovet av medel härför
tilltager. För de närmaste åren torde sålunda medelsbehovet för försöksverksamheten
kunna regleras genom motsvarande minskningar i jordbruksdriftens
underskott.
Utredningen har i detta sammanhang även tagit ställning till frågan om
åt vem det ekonomiska ansvaret för driften vid försöksgården skall anförtros.
För att statsagronomen mera odelat skall kunna ägna sig åt forsknings-
och försöksuppgifter, synes redogöraransvaret. böra överflyttas på
driftsledaren, som därvid, i likhet med föreståndarna vid övriga försöksgårdar,
skall vara ansvarig inför ekonomidirektören. Vidare bör hinder ej föreligga
att helt eller delvis överföra det ekonomiska ansvaret för driftsresultatet
från ekonomidirektören till föreståndaren.
I fråga om medelsbehovet till byggnader anför utredningen, att redan
anvisade anslag till institutionsbyggnad, försökslada och driftsledarbostad
i huvudsak torde täcka de behov, för vilka byggnaderna beräknats. I
samband med uppgörandet av detalj ritningar för dessa byggnader har emellertid
vissa nya utrymmesbehov ifrågasatts, vilka enligt utredningen synes
böra beaktas vid byggnadernas uppförande. Utredningen framhåller, att det
tidigare ej varit möjligt alt fullt överblicka det totala byggnadsbehovet vid
Röbäcksdalen. Detta har medfört, att man ej kunnat taga ställning till i vilken
omfattning gemensamma anläggningar bör utföras. En sådan överblick
är nu möjlig, i varje fall för byggnadsbehovet under de närmaste åren, och
vid genomgång av ett av utredningen och byggnadsstyrelsen uppgjort totalt
byggnadsprograin har framkommit, att det av ekonomiska skäl avgjort är
att förorda att göra vissa kompletteringar av beslutade byggnader. Med utgångspunkt
från de ifrågasatta kompletteringarna och infordrade anbud har
byggnadsstyrelsen enligt en vid betänkandet fogad promemoria (lön 24 ja
-
16
Kungl. Maj.ts proposition nr 116
nuari 1954 beräknat merkostnaderna för uppförandet av ifrågavarande
byggnader till 255 000 kronor. I promemorian har anförts i huvudsak följande.
I institutionsbyggnaden har tillkommit en varuhiss och ett för hela anstalten
gemensamt skyddsrum. Merkostnaden härför har beräknats till
(17 000 -j- 13 000 =) 30 000 kronor. Hissen är visserligen önskvärd ur arbetsbesparande
synpunkt, men den kan slopas, om kostnaderna icke kan
rymmas inom anslagsramen. Skyddsrummet har påfordrats av länsstyrelsen.
I försöksladan har tillkommit en för hela försöksgården gemensam transformator
och en panncentral. Med hänsyn till effektbehovet vid försöksgården
har byggnadsstyrelsen ansett det ekonomiskt fördelaktigt att högspänd
el-ström inköpes och transformeras ned i egen transformator. Anläggningskostnaden
för denna transformator, i runt tal 50 000 kronor, synes kunna
amorteras på cirka tre år. Beträffande panncentralen planerades i det första
förslaget på grund av anläggningens ringa omfattning en panncentral för
driftsledarbostaden och en för institutionsbyggnaderna. Den nuvarande gemensamma
panncentralen är emellertid så utformad, att den kan förse
samtliga nu planerade eller föreslagna byggnader med värme. Merkostnaden
härför beräknas till 80 000 kronor, varav 50 000 kronor utgör kostnaden
för pann- och apparatrum och 30 000 kronor utrustning i centralen.
Centralen har vidare anordnats för oljeeldning, vilket ur driftssynpunkt synes
lämpligt. Kostnaden härför har beräknats till 20 000 kronor. Apparatutrustningen
i panncentralen kan i den första byggnadsetappen begränsas.
Av den totala merkostnaden för centralen, (80 000 -j- 20 000 =) 100 000
kronor, kan 20 000 kronor anstå till en senare byggnadsetapp. Merkostnaden
i första etappen beräknas därför till 80 000 kronor.
I försöksladan har tillkommit personalutrymmen för utearbetande personal
samt en potatiskällare. Merkostnaden härför har beräknats till (45 000
-j- 20 000 =) 65 000 kronor. Då emellertid genom omdisponering av byggnaden
i övrigt viss minskning skett av själva logutrymmet, innebärande en
motsvarande kostnadsminskning av cirka 10 000 kronor, kan merkostnaden
för nämnda två arbeten begränsas till 55 000 kronor.
Med hänsyn till arbetsmarknadsläget samt byggnadsplatsens belägenhet
utanför staden har byggnadsstyrelsen icke lyckats erhålla så fördelaktiga
anbud, som styrelsen räknat med. Den av denna orsak betingade merkostnaden
uppgår till 40 000 kronor.
Utredningen erinrar om att kostnader för fast inredning i institutionsbyggnaden
och försöksladan ej upptagits i tidigare anmälda byggnadskostnader.
Enligt byggnadsstyrelsen kan kostnaderna för nämnda inredning
beräknas till 30 000 respektive 8 000 kronor.
Slutligen anför utredningen i fråga om byggnadsbehovet för jordbruksförsöksavdelningen
och försöksgården, att för anställda vid avdelningen och
gården erfordras minst tre bostäder, nämligen för ladugårdsförman, traktorskötare
och försöksförman. Såvitt samtliga bostäder ej kan byggas samtidigt,
bör i första hand uppföras bostäder för de två förstnämnda befattningshavarna.
Byggnadskostnaderna har av byggnadsstyrelsen beräknats till
248 000 kronor, varav 148 000 kronor till två bostäder med endast delvis
utschaktad källarvåning och 100 000 kronor till en bostad med fullt ut
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 116 17
schaktad källarvåning, inrymmande bland annat gemensam tvättstuga för
samtliga bostäder.
Filial till statens växtskyddsanstalt. Utredningen framhåller, att behovet
av ändamålsenliga lokaler är synnerligen stort för den filial av statens växtskyddsanstalt,
som från och med den 1 juli 1953 inrättades vid Röbäcksdalen,
samt erinrar om sitt i delbetänkandet den 17 november 1951 framlagda
förslag till gemensam institutionsbyggnad för växtskydds- och frökontrollfilialerna.
Denna byggnad har kostnadsberäknats till 700 000 kronor, vartill
kommer för fast inredning 52 000 kronor.
Filial till statens centrala frökontrollanstalt. Enligt utredningen är det i
hög grad önskvärt, att frökontrollverksamheten i Norrland utbygges med en
till Röbäcksdalen förlagd filial till statens centrala frökontrollanstalt. Utredningen
anför härom i huvudsak följande.
Som utredningen i sitt delbetänkande den 17 november 1951 framhållit,
har utsädesodlingen i Norrland vunnit alltmera ökat intresse under senare
år. Utsädets kvalitet blir emellertid ofta otillfredsställande, beroende dels
på att en betydande del av utsädet aldrig underkastas regelrätt rensning,
dels ock på att renserierna vanligtvis är små och har ganska varierande
resurser. Det hemmaproducerade utsädet analyseras endast i starkt begränsad
omfattning, och då sådant utsäde användes i betydande utsträckning,
har man ofta otillräcklig kännedom om utsädets kvalitet. Den bristande kännedomen
om utsädesvarans bruksvärde förorsakar säkert årligen betydande
ekonomiska förluster för jordbruket. Det är därför av vikt, att de norrländska
jordbrukarna kommer till ökad insikt om värdet av en effektiv
frökontroll. En frökontrollfilial vid Röbäcksdalen skulle enligt vad utredningen
tidigare påvisat få stora uppgifter att fylla, förutom genom analysverksamheten,
genom studium av utsädesproduktionen i detalj samt rådgivning
och upplysningsverksamhet.
Utredningen framhåller vidare, att frökontrollfilialens tillkomst förutsätter
en institutionsbyggnad, vilken därför bör komma till stånd snarast. Av
utredningen tidigare föreslagna anslag för avlöning av befattningshavare,
driftskostnader och inköp av utrustning bör vara tillgängliga samtidigt med
att institutionsbyggnaden kan tagas i bruk. Särskilt framhålles angelägenheten
av att den blivande filialföreståndaren får möjlighet att följa och
medverka i filialens planläggning i detalj och uppbyggnad. Det innebär
nämligen avsevärda fördelar, om en ny institutions verksamhet och lokaler
kan uppbyggas under medverkan av den befattningshavare, som skall knytas
till institutionen.
Filial till kemiska analyslaboratoriet vid lantbrukshögskolan och statens
lantbruksförsök. Utredningen framhåller, att ett omfattande inventeringsarbete
av jord och vegetation från försök och praktiska odlingar ur lantbrukskemisk
synpunkt framstår såsom en viktig del av forsknings- och försöksverksamheten
vid Röbäcksdalen. För att ernå en tillfredsställande och
2 Bihang till riksdagens protokoll 1955. 1 sand. Nr Hd
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 116
tillräckligt ingående kännedom om det stora övre-norrländska områdets
olika naturliga resurser måste undersökningar av ifrågavarande slag kunna
utföras på anstaltens eget initiativ. Utredningen föreslår därför, att ett kemiskt
analyslaboratorium skall inrättas vid Röbäcksdalen. Laboratoriets
huvudsakliga uppgift skall vara att tillhandagå såväl jordbruksförsöksavdelningen
och filialerna vid anstalten som andra försöksinstitutioner i övre
Norrland med kemiskt analysarbete samt med personlig rådgivning i fråga
om de kemiska undersökningar, som bedömes vara av särskild vikt för att
vidga kunskaperna om de upptagna försöksproblemen. Då större delen av de
erforderliga analysuppdragen skulle kräva anskaffning av synnerligen dyrbar
utrustning med analytisk apparatur och inventarier, om laboratoriet får
en mera fristående ställning, föreslår utredningen, att detsamma skall organiseras
såsom en filial till kemiska analyslaboratoriet vid lantbrukshögskolan
och statens lantbruksförsök. Genom en sådan anordning bleve det bland
annat möjligt att på ett enkelt sätt översända vissa grupper av provmaterial
till lantbrukshögskolan. Däremot skulle den väsentliga delen av materialet
— i första hand allt vad som föreligger i sådana serier, som ej fordrar särskilt
dyrbar apparatur — bearbetas och analyseras vid Röbäcksdalen. Till
stöd för förslaget att inrätta ett kemiskt analyslaboratorium vid Röbäcksdalen
framhåller utredningen vidare, att tillgången till kemisk sakkunskap
på platsen skulle innebära ett stöd åt jordbruksförsöksavdelningen och filialerna
vid arbetenas organisation, vid tolkning av undersökningsresultat och
vid bedömande av dessas värde som underlag för fortsatta undersökningar.
Laboratoriet, som enligt utredningen alltifrån början bör bli så stort, att
det helt kan motivera sitt ändamål, och som bör träda i verksamhet så
snart som möjligt, förutsättes alltså skola tjäna som ett kompletterande
organ till vid Röbäcksdalen förlagda institutioner och som forskningsenhet.
Däremot anser utredningen i princip ej lämpligt, att filialen skall verka som
kommersiellt arbetande lantbrukskemisk kontrollstation. Härom anför utredningen
följande.
Att utrusta en ekonomiskt livsduglig kontrollstation ställer andra krav på
modern, automatiserad apparatur än vad utredningen här ansett sig böra
föreslå. De särskilda behov, som föreligger i fråga om en kontrollstation,
ar enligt vad utredningen inhämtat synnerligen trängande, enär betydande
eftersläpning av denna verksamhet föreligger. Dessa frågor torde böra övervagas
i samband med organisationen av den lantbrukskemiska kontrollverksamheten.
Endast i den mån laboratoriets tid och resurser så medger och
efter överenskommelse med övrig lantbrukskemisk kontrollorganisation,
torde därför det föreslagna analyslaboratoriet böra ägna sig åt analyser för
andra uppdragsgivare än försöksinstitutionerna i övre Norrland. Enligt utredningens
mening bör dessa obestritt ha förtursrätt till laboratoriets
tjänster.
I fråga om personalbehovet vid filialen anför utredningen, att arbetet
bör ledas och laboratoriet förestås av en överassistent, i viss utsträckningunderkastad
inspektion av lantbrukshögskolans analyslaboratorium. Som ett
minimum av ytterligare erforderlig arbetskraft har beräknats en assistent
19
Kungl. Maj:ts proposition nr 116
(motsvarande nuvarande lönegrad Ce 19) samt två laboratoriebiträden, det
ena förslagsvis i lönegrad Ce 11 och det andra i lönegrad Ce 8. Överassistenttjänsten
bör enligt utredningen inrättas så tidigt, att befattningshavaren
kan handha detaljplanläggningen och uppbyggnaden av filialen, under det
övriga tjänster kan tillkomma efter hand som laboratoriet färdigställes och
arbetet igångsättes i full omfattning.
Utredningen beräknar filialens lokalbehov till cirka 200 kvm effektivt laboratorieutrymme
— fördelat på två ä tre laboratorielokaler, förbränningsrum,
vågrum, diskanordning och skrivrum — samt cirka 200 kvm utrymme
i källare eller souterrängvåning för uppackning, kvarnrum, förrådsrum
och någon mindre verkstad. I den institutionsbyggnad, som föreslås skola
uppföras för att tillgodose laboratoriets lokalbehov, synes enligt utredningen
lämpligen även kunna inrymmas lokaler med tillhörande växthus för de
trädgårdsförsöks- och växtförädlingsfilialer, vilka enligt utredningens i det
följande återgivna förslag bör inrättas vid Röbäcksdalen. En byggnad för
dessa tre institutioner har av byggnadsstyrelsen kostnadsberäknats till
1 250 000 kronor. Härtill kommer ett anslagsbehov av 80 000 kronor för fast
inredning. För inköp av erforderlig laboratorie- och kontorsutrustning för
filialen har beräknats ett belopp av 50 000 kronor. Slutligen har årskostnaderna
för laboratoriets drift under budgetåret 1955/56 beräknats till 10 000
kronor. Då emellertid ungefär hälften härav beräknats komma att inflyta
såsom avgifter från filialerna för utförda analyser, anser utredningen tillfyllest,
att ett belopp av 4 500 kronor anvisas för ändamålet.
Filial till statens trädgårdsförsök. Utredningen erinrar om att frågan om
utvidgad försöksverksamhet med trädgårdsväxter tidigare behandlats av
såväl norrlandskommittcn som 1946 års trädgårdsundervisningskommitté.
Därvid har uttalats att en försöksstation för ändamålet borde inrättas vid
Röbäcksdalen. Utredningen, som delar denna uppfattning, föreslår att en
dylik station skall inrättas såsom en filial till statens trädgårdsförsök. Utredningen
anför härom i huvudsak följande.
Gjorda erfarenheter synes antyda, att förutsättningarna för köksväxtproduktionen
i Norrland kan bedömas gynnsamma och att denna odlingsgren
bör kunna få ökad ekonomisk betydelse, framför allt där den bedrives
i närheten av och för avsättning till bebyggelsecentra. Särskilt i kvalitetshänseende
synes här kunna frambringas produkter, som fyller högt ställda
krav. Klimatets och odlingsmetodernas inverkan på avkastning och kvalitet
liksom anpassning av odlingstekniken till norrländska förhållanden är problem,
som emellertid kräver ytterligare forskning och försök. En ökad sådan
insats är också befogad, då på grund av bristande kännedom om odlingsmaterial
och odlingsteknik misslyckanden ofta förekommer. I det inom landet
befintliga odlingsmaterialet finnes mycket, som ej lämpar sig för odling
i Norrland. En noggrann och omfattande sortkontroll är därför önskvärd
och därtill klarläggande av antydda odlingstekniska problem. Erfarenheterna
från hittills utförda försök visar, alt man genom forskningsverksamhet
på detta område har utsikter att uppnå betydande framsteg.
Frågan om växthuskulturer i Norrland är också särskilt aktuell. Härvid
20
Kungi. Maj:ts proposition nr 116
föreligger ett avsevärt behov av närmare undersökningar angående ljusklimatets
utnyttjande av och inverkan på dylika kulturer samt byggnadstekniska
anordningar för växthusens belysning, isolering och uppvärmning.
Förutom de direkta försöksresultat, som beräknas kunna framkomma, kan
en trädgårdsförsöksfilial förutsättas lämna betydelsefulla bidrag till upplysningsverksamheten
på området. Filialen bör dessutom ha till uppgift att
medverka vid planläggning, utförande och tillsyn av lokala försök med trädgårdsväxter
inom distriktet.
Utredningen erinrar om att utredningen i samband med sitt förslag om
inrättande av ett kemiskt analyslaboratorium vid Röbäcksdalen, för vilket
förslag redogjorts i det föregående, föreslagit uppförandet av en institutionsbyggnad,
i vilken skulle inrymmas jämväl erforderliga lokaler för, bland annat,
en trädgårdsförsöksfilial. För sistnämnda ändamål har i ifrågavarande
byggnad beräknats två kontorsrum, ett skrivrum, ett mindre laboratorium,
ett förvaringsrum för produkter och ett för redskap samt ett vägnings- och
sorteringsrum. Byggnadsförslaget innefattar även uppförande av två växthus,
varav det ena borde utgöras av ett kombinerat tomat- och gurkhus, medan
det andra lämpligast borde inrättas såsom förökningshus.
I fråga om trädgårdsförsöksfilialens personalbehov föreslår utredningen,
att fr. o. in. budgetåret 1955/56 skall inrättas en försöksledartjänst i lönegrad
Ce 29. För kulturernas skötsel synes samtidigt jämväl böra inrättas en
trädgårdsmästartjänst med placering lägst i lönegrad Ce 14. Sedan filialen
kommit i full verksamhet och omfattningen av lokala försök tilltagit, kan
enligt utredningen beräknas, att därutöver behövs en assistent och ett skrivbiträde.
Utredningen anför vidare, att det med hänsyn till den kontinuerliga skötsel,
som drivkulturerna fordrar, synes ofrånkomligt, att trädgårdsmästaren
beredes bostad på platsen. Härför erfordras en personalbostad av samma art,
som föreslagits för förmännen vid jordbruksförsöksavdelningen, av byggnadsstyrelsen
kostnadsberäknad till 74 000 kronor.
För utrustning av filialen med elektrisk bänkgård och inventarier av erforderlig
omfattning har i betänkandet upptagits ett belopp av 35 000 kronor.
Härvid har utredningen förutsatt, att jordbruksförsöksavdelningen
skall vara försedd med nödiga redskap för jordens bearbetning m. m. Utrustningsbehovet
omfattar sålunda endast speciella trädgårdsinventarier inklusive
trädgårdstraktor och motorspruta.
Enligt utredningens beräkningar erfordras slutligen ett belopp av 25 000
kronor för den årliga driften av filialen.
Substation till Sveriges utsädesförening. Utredningen erinrar inledningsvis
om att förädlingen av åkerbruksväxter i Norrland för närvarande bedrives
vid tre filialer till Sveriges utsädesförening, placerade i Västernorrlands,
Jämtlands och Norrbottens län, samt att arbetet vid dessa filialer under senare
år resulterat i att ett flertal för norrländskt jordbruk värdefulla sorter
framkommit. Då flera skäl enligt utredningen talar för att ökade resurser för
21
Kungl. Maj.ts proposition nr 116
norrlandsförädlingen i särskilt hög grad är önskvärda, föreslår utredningen,
att vid Röbäcksdalen skall inrättas en fast försöksplats (substation) under
Sveriges utsädesförenings västernorrlandsfilial. Till stöd för sitt förslag
åberopar utredningen följande synpunkter, vilka framkommit vid kontakt
med utsädesföreningen och med Weibullsholms växtförädlingsanstalt.
Den svenska växtförädlingens resurser utnyttjas för närvarande till övervägande
del för förädlingsarbete inom södra och mellersta Sveriges förädlingsinstitutioner.
Detta motiveras av jordbrukets relativt sett större betydelse
inom Götaland och Svealand än i Norrland samt av den ärftlighetsteoretiska
forskning, som koncentrerats i första hand till Sveriges utsädesförening
i Svalöv men även till Weibullsholms växtförädlingsanstalt i Landskrona.
Vid anslagsfördelningen torde hänsyn jämväl ha tagits till att den
relativt unga norrlandsförädlingen hittills kunnat förväntas nå goda resultat
med begränsade resurser.
Efterhand som den äldre kombinationsförädlingens möjligheter att göra
påtagliga framsteg avtager, synes särskilt polyploidie- och mutationsforskningen
komma att vinna ökad betydelse. För att dessa forskningsgrenars
resultat i form av mer eller mindre särpräglade råprodukter inom rimlig
framtid skall kunna komma också det norrländska jordbruket till del, kräves
ett ökat korsnings- och urvalsarbete, inriktat på att uppnå bästa möjliga
anpassning till olika odlingsbetingelser. Det måste t. o. m. anses önskvärt,
att norrlandssorter, som kromosomfördubblas eller mutationsinduceras,
odlas och studeras uteslutande i Norrland, vilket ställer krav på ökad teoretisk
forskning. I varje fall synes någon av Sveriges utsädesförenings norrlandsfilialer
böra äga nöjaktiga resurser härför.
Vallväxterna spelar relativt sett en mycket viktig roll i det norrländska
jordbruket. På grund av det särpräglade klimatet ställes stora krav på deras
övervintringsförmåga. Vallens dominerande ställning medför också lätt en
förödande spridning av vissa parasiter. En intensiv förädling med huvudvikt
på härdighet och parasitresistens hos olika vallväxtarter måste därför
vara ekonomiskt starkt motiverad. Emellertid kräves för att uppnå snabba
resultat på detta område betydande resurser för lokal prövning.
Senare års rationalisering inom det svenska jordbruket, särskilt införandet
av skördetröskdrift, har medfört ett behov av tidiga sorter i särskilt hög
grad inom de områden av Norrland, där skördetröskning börjat användas.
Extrema norrlandssorter har därtill upptagits till mycket betydande odling
i södra och i synnerhet mellersta Sverige. Enär förädling av dylikt tidigt
material ställer sig särskilt gynnsam i Norrland har utsädesföreningens norrlandsfilialer
sålunda fått ökad betydelse även för det mellansvenska jordbruket.
För att söka få en vidare bedömning av nya sorters odlingsvärde har utsädesföreningens
västernorrlandsfilial under en följd av år utlagt vissa
orienterande försök inom Västerbotten. Då tillräckliga anslag saknats för
denna verksamhet och respektive försöksplatser haft begränsade resurser,
har dessa försök dock måst bli av relativt liten omfattning.
Angående de omständigheter, som talar för att den föreslagna substationen
bör förläggas till Röbäcksdalen, anför utredningen i huvudsak följande.
Klimat- och jordartsbelingelserna vid Röbäcksdalen erbjuder cn gynnsam
komplettering till västernorrlandsfilialcns försök, och tillgången till samt
samarbetet med vissa avdelningar vid Röbäcksdalen måste bli av det största
värde för förädlingsverksamheten. Särskilt förtjänar nämnas möjligheterna
22
Kungl. Maj. ts proposition nr 116
att i samarbete med växtskyddsavdelningen få en fackmässig bedömningav
parasitskador och motståndskraft gentemot dessa hos nya sorter samt att
erhålla material för artificiell infektion. Närmast i åtanke ligger här behovet
av resistensförädling av olika vallväxter. Infektionsmaterial härför kan
icke framställas utan speciella anordningar och bör helst anförtros personal,
som är fackkunnig på växtskyddets område. Värdefullt synes också vara
att i den planerade betesförsöksverksamheten vid Röbäcksdalen få pröva
nya vallväxtarter och stammar under olika betingelser. Just betesfrågan
synes böra betraktas som en central fråga i framtida norrländsk jordbruksforskning,
emedan därigenom den lämpligaste intensitetsgraden inom norrlandsjordbruket
kan få önskvärd belysning. Samarbetet synes här kunna
bli till avsevärt ömsesidigt gagn, då tillgången till det rikhaltiga odlingsmaterial,
som förädlingsverksamheten kan ställa till förfogande, utan tvivel
är av betydelse för betesförsökens genomförande.
Utredningen framhåller vidare önskvärdheten av att visst förädlingsarbete
kan påbörjas vid Röbäcksdalen snarast möjligt. Enligt utredningen
synes förädlingsavdelningen för begynnelsearbetena ej vara omedelbart beroende
av egna lokaler utan torde tillfälligt kunna få disponera mindre utrymmen
vid försöksgården. Då ett dylikt provisorium endast bör vara av
kortvarig natur, har utredningen, såsom framgått av den föregående redogörelsen,
räknat med att egna lokaler skall beredas förädlingsavdelningen
i den för analyslaboratoriet planerade institutionsbyggnaden.
I betänkandet har framlagts beräkningar angående substationens behov
av personal samt av medel för kompletterande utrustning och driftskostnader.
Sålunda föreslår utredningen inrättandet av en förste assistenttjänst.
Denna bör placeras i lönegrad Ce 27. Såsom försöksledare erfordras nämligen
en agronom eller akademiker, då självständig verksamhet och vetenskapligt
utförda undersökningar och försök måste förutsättas kunna ske.
Förste assistenten bör enligt utredningen organisatoriskt sortera under föreståndaren
vid västernorrlandsfilialen men med huvudsaklig placering vid
Röbäcksdalen.
I fråga om medelsbehovet till utrustning anför utredningen, att viss del
av maskinparken samt fältutrustningen för försöksverksamheten vid Röbäcksdalen
i varje fall tills vidare synes kunna utnyttjas även av förädlingsavdelningen.
Då den begränsade tid, som står till förfogande för sådd och
skörd, kräver att dessa arbetsmoment utföres utan mera avsevärda störningar,
erfordras dock viss kompletterande materiel, vilken kostnadsberäknats
till 5 000 kronor. De årliga driftskostnaderna slutligen har beräknats
till 5 000 kronor, vari inkluderats utgifter för resor och frakter m. in.
Övrig växtförädlingsverksamhet. Av betänkandet framgår att föreståndaren
för Weibullsholms växtförädlingsanstalt till utredningen inkommit med
framställning om beredande av vissa försöksmöjligheter för anstalten vid
Röbäcksdalen. Av framställningen torde här få återgivas följande.
De klimatiskt säregna förhållandena i Norrland har till följd, att sorter
och stammar, lämpliga för södra respektive mellersta Sverige, ofta ej kan
anses vara de mest odlingsvärda i Norrland. Särskilt för norrländska för
-
23
Kungl. Maj:ts proposition nr 116
hållanden förädlade sorter är här ett önskemål. Vad i synnerhet köksväxter
beträffar, återstår ännu huvudarbetet.
Weibullsholms växtförädlingsanstalt har under en längre följd av ar bedrivit
förädling av köksväxter för Norrland, och vissa värdefulla resultat
har redan uppnåtts. .
Prövningen av i tidigare förädlingsstadium befintligt material har emellertid
vållat stora svårigheter, då med skötsel av försök förtrogen arbetskraft
ofta saknats. I samband härmed har även försöksplatserna flera gånger
fått bytas. Allt detta har haft till följd, att uppnåendet av resultat onödigt
fördröjts. ... , . ....
Då nu en större försöksgård kommer att upprättas i ovre Norrland hemstalles,
att anstalten där beredes möjlighet att utföra försök med förädlingsmaterial
av köksväxter. Dessa försök skulle till en början ej upptaga storre
areal än omkring 1 500 kvm. Givetvis skulle anstalten ikläda sig kostnaderna
för försökens skötsel.
Utredningen tillstyrker, att sådan överenskommelse träffas mellan växtförädlingsanstalten
och jordbruksförsöksavdelningen, att de av anstalten
framställda önskemålen så långt möjligt blir tillgodosedda.
Organisationen av verksamheten vid Röbäcksdalen
Allmänna synpunkter. Utredningen framhåller, att verksamheten vid Röbäcksdalen
avses komma att bedrivas av ett flertal institutioner, vilka tillhör
större, sinsemellan fristående forskningsenheter. För att ytterligare
framhäva det samarbete, som är en grundtanke och en förutsättning for
sammanförandet av dessa filialer till en gemensam plats, synes det utredningen
lämpligt, att filialerna utåt uppträder under en gemensam beteckning.
Det är också av värde, att en kollektiv benämning kan användas och
göras känd i förbindelserna med jordbruket och forskningsverksamheten
både inom och utom landet. Utredningen anser, att benämningen Norrlands
lantbruksförsöksanstalt Röbäcksdalen ganska väl anger såväl arbetsområdet
som verksamhetens art och lokalisering.
Beträffande organisationen av verksamheten vid försöksanstalten framhåller
utredningen, att ett gott samarbete givetvis kan åstadkommas på frivillighetens
väg men att vissa organiserade samarbetsformer enligt utredningens
mening dock är erforderliga för såväl det interna som det utåtriktade
samarbetet.
Förhållandet mellan filialerna och deras huvudanstalter. Enligt utredningens
mening bör filialerna jämställas med befintliga filialer eller avdelningar
till respektive huvudanstalter eller riksinstitutioner. Dessa senare
bör°sålunda ha liknande befogenheter i fråga om godkännande av försöksplaner,
ekonomiska frågor m. in. gentemot filialerna vid Röbäcksdalen som
gentemot andra filialer. Det torde få ankomma på huvudanstalterna att
svara för arbetsfördelningen mellan sig och motsvarande filialer vid försöksanstalten.
Frågor av mera allmän betydelse hör i främsta rummet till huvudanstalterna,
medan filialerna behandlar de specifikt norrländska jord
-
24
Kungl. Maj.ts proposition nr 116
bi uksproblemen samt i män av resurser beaktar mera lokaibetonade spörsmål.
Någon klar gränsdragning härvidlag är emellertid knappast möjlig att
genomföra. Uppgörandet av försöksplaner in. in. bör därför ske i intim kontakt
mellan huvudanstalterna och filialerna vid försöksanstalten. I detta
sammanhang framhåller utredningen, att statsagronomen vid Röbäcksdalen
i likhet med andra statsagronomer bör ingå i försökskollegiet vid lantbrukshögskolan
och statens lantbruksförsök. Slutligen framhålles vikten av att
de olika filialerna hålles informerade om omfattningen och arten av den
"verksamhet, som bedrives av riksinstitutionerna inom norrlandsområdet.
Förhållandet mellan filialerna inbördes. Med hänsyn till att åtskilliga organisatoriska
problem vid Röbäcksdalen måste diskuteras och i vissa fall
lösas av personalen på platsen, föreslår utredningen att ett kollegium skall
inrättas. Detta bör bestå av en representant för varje till anstalten anknuten
filialavdelning samt försöksgårdens driftsledare. Med hänsyn till att jordbruksförsöksavdelningen
intager en viss särställning såsom närmaste huvudman
för gårdsdriften, synes statsagronomen böra vara självskriven ordförande
i kollegiet. Närmare föreskrifter för kollegiet synes böra utfärdas av
styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök, sedan viss
erfarenhet av verksamheten vunnits. Sammanträden med kollegiet bör hållas
ungefär en gång i månaden, och redogörelse för dess verksamhet bör årligen
avges till högskolestyrelsen. Till sammanträdena bör även kunna kallas
till andra platser i Norrland knutna forskare och försöksmän. Särskilt
bör kontakt uppehållas med föreståndaren för husdjursförsöksverksamheten
vid öjebyns försöksgård samt med föreståndaren för Sveriges utsädesförenings
västernorrlandsfilial.
Angående förhållandet mellan filialerna inbördes anför utredningen vidare,
att den funnit lämpligt att behandla en del frågor av gemensamt intresse,
vilka tid efter annan kan komma att bli föremål för kollegiets överläggningar.
Utredningen framhåller sålunda beträffande frågan om utnyttjandet
av försöksgårdens jord till försöksändamål,
att viss hänsyn bör tagas till gårdsdriftens önskemål vid fördelning av försöksjord.
Då spridda försök kan vara till hinder för jordbruksdriften bör, i
den mån så är möjligt, fältförsöken koncentreras till mera avgränsade områden.
Varje filial bör årligen före viss tidpunkt till försöksgårdens ledning
framställa sina önskemål om tilldelning av jord för försöksändamål. I samband
därmed uppkommande tveksamma frågor synes böra hänskjutas till
kollegiet.
Beträffande spörsmålet om gårdsdriftens ersättningsanspråk gentemot olika
grenar av försöksverksamheten synes enligt utredningen önskvärt, att
gårdsdriften i möjligaste man skötes oberoende av försöksverksamhetens art
och omfattning. Den bör också i mesta möjliga mån hållas skadeslös för det
intrång och besvär, försöksverksamheten kan orsaka. Anläggningskostnader
för speciella fasta anordningar till någon viss filials försöksverksamhet bör
betalas av respektive filial. Utredningen anser en årlig ersättning av unge
-
25
Kungl. Maj.ts proposition nr 116
fär 1 500 kronor per hektar såsom skälig vid nuvarande prisläge. Angående
beräkningen av detta belopp anför utredningen i huvudsak följande.
För närvarande tillämpas ett flertal olika system för fastställande av årlig
ersättning åt försöksvärden. Utredningen har sökt finna ett system, där en
skälig avvägning av kostnaderna kan åstadkommas utan att beräkningsgrunderna
göres alltför komplicerade. Enligt utredningens uppfattning toide
bruttoavkastningen få anses som ett godtagbart mått på den intäkt, försöksvärden
bör kunna påräkna för utlämnade försöksarealer. Med detta som
utgångspunkt kan överenskommelse ske efter följande beräkning. Den aktuella
försöksarealen inklusive gångar, skyddsbälten m. in. utgör försöksområdet,
varå försöksvärden skall ombesörja normalt vår- och höstbiuk
samt normal gödsling. Grödan tillfaller försöksanställaren men kan eftei överenskommelse
lämnas till försöksvärden till gängse pris såsom avdiag på
arrendekostnaden. I den mån försöksgarden tillhandahåller förnödenheter
eller arbetskraft bör detta debiteras försöksanställaren till självkostnadspris.
Det är dock önskvärt, att respektive institutioner i största möjliga
utsträckning tillhandahåller för försöken erforderlig personal. Bruttoavkastningen
per hektar synes variera mycket starkt från fall till fall. Med hänsyn
till de kostnader, försöksverksamheten i många avseenden bereder jordbruksdriften,
bör emellertid arealavgiften icke tilltagas alltför knapp utan så,
att en skälig kompensation beredes försöksgården för det intrång och besvär,
som försöksverksamheten medför för jordbruksdriften. Ett belopp av
ungefär 1 500 kronor per hektar torde sålunda få anses vara skäligt vid
nuvarande prisläge. Vissa jämkningar torde emellertid kunna medgivas.
Dessa frågor bör diskuteras inom kollegiet, som även bör uppgöra förslag
till ersättningsbestämmelser.
Utredningen anför, att det vid uppgörandet av detaljritningar för de byggnader,
till vilka anslag beviljades vid 1952 års riksdag, varit nödvändigt att
även taga ställning till frågan om vissa gemensamma v ä g b y g gnads-
och planeringsarbeten m. m. för tomtområdet.
Denna fråga har utretts med hänsyn till samtliga de institutioner, som föreslagits
skola inrättas vid Röbäcksdalen. Enligt byggnadsstyrelsens i det föregående
omnämnda promemoria den 25 januari 1954 har för dessa aibeten,
som sålunda erfordras för hela byggnadsområdet, såsom tillfartsväg,
större anslutningsledningar för vatten och avlopp samt allmän planeiing,
beräknats en merkostnad av 220 000 kronor. Härtill kommer ett av byggnadsstyrelsen
beräknat belopp å 153 000 kronor till vissa kompletteringar i
fråga om ledningar, mindre vägar och planer, ytterbelysning in. in. för de
i slutbetänkandet upptagna två institutionsbyggnaderna och fyra förmansbostäderna.
Sistnämnda belopp erfordras sålunda utöver tidigare beräknade
medel för nämnda byggnader och bostäder.
Frågor rörande ordningen inom det för de olika institutionerna gemensamma
tomtområdet samt skötseln av området, vilken sistnämnda torde få
åvila försök sgård sled ningen, bör enligt utredningen lämpligen behandlas av
kollegiet.
I betänkandet diskuteras vidare frågan om användningen av g c in e ns
a in försök sutrustning. Utredningen framhåller som synnerligen
betydelsefullt, att de olika institutionerna förses med fullt tillfredsställande
26
Kungl. Maj:ts proposition nr 116
teknisk utrustning. Utredningen anser det dock av kostnadsskäl önskvärt,
att vissa maskiner och viss apparatur så långt möjligt används gemensamt.
Uppstår fråga om anskaffning av tekniska hjälpmedel av för filialerna gemensamt
intresse, bör ärendet lämpligen diskuteras i kollegiet, som har
en betydelsefull uppgift i att i förekommande fall söka verka för ett rationellt
utnyttjande av förefintliga resurser.
Enligt utredningen föreligger behov av att anställa viss för filialerna gemensam
personal. Sålunda föreslås, att snarast möjligt skall inrättas
en tjänst som gårdskarl, vilken bör knytas till jordbruksförsöksavdelningen
och uppföras å lönestaten för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök.
Tjänsten bör i lönehänseendc jämställas med vissa maskinistoch
vaktmästartjänster vid lantbrukshögskolan, vilka är placerade i lönegrad
Ce 11. Angående de med tjänsten förenade arbetsuppgifterna anför
utredningen, att vederbörandes arbetstid under anstaltens uppbyggnad möjligen
också torde medge deltagande i visst försöksarbete, exempelvis provberedning,
skötsel av meteorologisk station o. d. Fördelning av filialernas
arbetsuppgifter för gårdskarlen bör ske i samråd inom kollegiet och det torde
även få ankomma på kollegiet att göra framställning om eventuellt ytterligare
erforderlig arbetskraft för gemensamma ändamål, när behoven
därav kan närmare överblickas.
Utredningen föreslår, att ett anslag å 2 500 kronor skall anvisas jordbruksförsöksavdelningen
för anordnande av ett bibliotek vid försöksanstalten.
Därvid framhålles den stora betydelsen för en anstalt av tilltänkt
omfattning att ha tillgång till ett aktuellt fackbibliotek. Utredningen
anser, att det bör ligga i varje institutions intresse att hålla en egen, mindre
referenssamling av handböcker och litteratur av speciell art. För publikationer
av mera allmän räckvidd bör dock ett för hela anstalten tillgängligt
handbibliotek anordnas. Utrymme för ändamålet har beräknats i jordbruksförsölcsavdelningens
institutionsbyggnad.
I betänkandet framhålles vidare, att man med tiden med säkerhet kan
vänta sig, att det uppkommer åtskilliga för filialerna gemensamma
för söksproblem, där en gemensam aktion är önskvärd och nödvändig.
Då samordnandets art och omfattning härvid kan variera från fall till
fall, har utredningen ej ansett sig böra närmare ingå på formerna härför.
Utredningen framhåller vikten av att kollegiet hålles fortlöpande informerat
om verksamheten inom de olika filialerna, om iakttagelser och erfarenheter
och om planerad aktivitet i ett eller annat avseende, och att varje filial får
tillfälle att lämna sitt bidrag till utredning av problemen. För spridande av
kännedom om verksamheten vid anstalten bör lämpligen genom kollegiets
försorg en kortare årlig, för filialerna gemensam vägledning för besökande
utarbetas.
Samarbete med norrländska försöksorgan i övrigt samt med utländska
institutioner på jordbrukets område. Utredningen framhåller, att det i viss
män är sörjt för kontakten med annan norrländsk försöksverksamhet ge -
27
Kungl. Maj:ts proposition nr 116
nom den lokala försöksverksamhetens distriktsmöten. Det synes dock utredningen
angeläget, att en ytterligare samverkan mellan olika försöksorgan
kommer till stånd. För detta ändamål bör mera regelbundna sammankomster
med representanter för t. ex. försöksgårdarna anordnas, varvid bland
annat överläggningar om planer och speciella problem kan föras. För att
befrämja god samordning med hushållningssällskapens försöksverksamhet
och varaktigt uppehålla kontakten med försöksverksamheten i samtliga de
fyra nordligaste länen synes det utredningen önskvärt, att statsagronomen
beredes möjlighet att deltaga i sammankomster med dessa hushållningssällskaps
försöksnämnder.
Beträffande samarbetet med utländska institutioner anför utredningen,
att förhållandena i de nordiska grannländerna i vissa avseenden är mycket
likartade, varför åtskilliga problem är analoga. Angripandet av dessa problem
skulle vinna högst väsentligt genom en samordnad insats. Utredningen
förordar därför, att försöksanstalten snarast skall beredas möjligheter
till etablerandet av ett sådant internordiskt samarbete.
Samarbete mellan försöksanstalten och det norrländska jordbruket. I betänkandet
framhålles betydelsen av att verksamheten vid Röbäcksdalen får
lämplig anknytning till det norrländska jordbruket och dess utövare, då
en sådan kontakt måste bli impulsgivande för forskningen samtidigt som
därigenom forskningens resultat lättare kan överföras i praktisk tillämpning.
Med den karaktär, som Röbäcksdalen får såsom ett forskningscentrum
för norrländskt jordbruk, anser utredningen salunda berättigat, att representanter
för jordbruket i de fyra övre norrlandslänen också far direkt kontakt
med och del i verksamheten därstädes. En dylik lokal representation
skulle säkert också medföra ett större intresse av och medverkan till utvecklingen
av forsknings- och försöksverksamheten vid Röbäcksdalen. Med
utgångspunkt från det anförda föreslår utredningen, att för Röbäcksdalen
skall inrättas en rådgivande nämnd. Denna bör knytas till styrelsen för
lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök, som redan har inspektionsrätt
över vissa andra institutioner, såsom statens trädgårdsförsök, Sveriges
utsädesförening, YVeibullsholins växtförädlingsanstalt och statens växtskvddsanstalt.
överinspektören bör vara självskriven ordförande i nämnden,
i vilken även statsagronomen vid Röbäcksdalen synes böra ingå. Denne bör
vara föredragande i nämnden. Den lokala representationen bör utses av de
fyra nordligaste länens hushållningssällskap pa sa sätt, att dessa utser vardera
en ledamot i nämnden jämte en ersättare. Nämnden bör sammanträda
minst en gång om året på initiativ av ordföranden eller representanterna
för de fyra länen. Till sammanträdena bör kallas föreståndarna för
samtliga de centralinstitutioner, som har filialer vid Röbäcksdalen.
28
Kungl. Maj.ts proposition nr 116
B. Yttranden
Allmänna synpunkter. Den av utredningen föreslagna utbyggnaden av Röbäcksdalens
försöksgård har i princip tillstyrkts eller lämnats utan erinran
av samtliga remissinstanser. Flertalet av de i ärendet hörda myndigheterna
och sammanslutningarna uttalar sin tillfredsställelse med förslaget samt
framhåller angelägenheten av att den av utredningen förordade utbyggnaden
snarast genomföres. Sålunda framhåller exempelvis lantbruksstyrelsen,
att inrättandet av en lantbruksförsöksanstalt för Norrland vid Röbäcksdalen
är av stor betydelse med hänsyn till de förhållandevis ogynnsamma villkor,
under vilka det norrländska jordbruket arbetar. Lantbruksstyrelsen erinrar
vidare om att styrelsen tidigare tillstyrkt utredningens föregående förslag
och med hänsyn till dess betydelse för det norrländska jordbrukets utveckling
förordat, att verksamheten skulle igångsättas utan onödigt dröjsmål.
Det i slutbetänkandet framlagda förslaget rörande komplettering av tidigare
föreslagen verksamhet samt verksamhetens organisation är ägnat att ge ytterligare
och bättre resurser för den ifrågavarande institutionen. Styrelsen
för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök framhåller angelägenheten
av att förslagen snarast genomföres med hänsyn till det norrländska
jordbrukets stora behov av forsknings- och försöksverksamhet. Enligt styrelsen
bör jämväl eu upplysnings- och rådgivande verksamhet bland jordbrukarna
bedrivas från Röbäcksdalen.
Även länsstyrelsen i Jämtlands län samt lantbruksnämnden och hushållningssällskapet
i samma län framhåller, att det är önskvärt, att den fortsatta
utbyggnaden av institutionen genomföres så snart ske kan. Nämnda
länsorgan säger sig vara medvetna om att en utbyggnad i den föreslagna
omfattningen medför betydande kostnader för statsverket. Även om det av
denna anledning kan bli nödvändigt att utbyggnadsprogrammet genomföres
etappvis, bör ett principbeslut i överensstämmelse med utredningens
förslag redan nu fattas, för att planläggningen av den fortsatta utbyggnaden
skall kunna ske rationellt. Länsstyrelsen i Västerbottens län anser den
ståndpunkt verklighetsfrämmande, som vill göra gällande att jordbruket i
Norrland som försörjningsunderlag för befolkningen kan i större grad ersättas
av andra näringsgrenar. Jordbruksnäringens utveckling i Norrland
bör därför på allt sätt främjas. Det är sålunda med tillfredsställelse länsstyrelsen
sett, att utredningen godtagit det av norrlandskommittén tidigare
skisserade programmet för jordbruksforskningen i Norrland och nu utarbetat
praktiska förslag för en utbyggnad av verksamheten i dess olika grenar.
För att denna verksamhet skall få tillräcklig bredd och kunna lämna
de positiva resultat, som över huvud kan uppnås, bör Röbäcksdalsanstalten
utrustas med alla för ändamålet erforderliga resurser. Länsstyrelsen i Norrbottens
län, vilken i likhet med hushållningssällskapet och lantbruksnämnden
i länet i huvudsak ej funnit anledning till erinran mot utredningens
förslag, anför att den föreslagna ytterligare utbyggnaden av Röbäcksdalen
29
Kungl. Maj.ts proposition nr 116
i stort sett förefaller välmotiverad. Anstaltens mångsidiga arbetsuppgift är
otvivelaktigt ägnad att framdeles verksamt främja det norrländska jordbruket
och därmed Norrlands näringsliv i dess helhet.
Lantbruksakademien, som i princip varmt tillstyrker utredningens förslag,
framhåller att det är synnerligen angeläget, att detsamma genomföres i en
följd och så snart som möjligt. Då utredningen eftersträvat att hålla kostnaderna
så låga som möjligt, bör också de anslag, vilka beräknats vara erforderliga,
kunna beviljas obeskurna. Västerbottens läns hushållningssällskap
understryker de synpunkter, som av utredningen anförts rörande det norrländska
jordbrukets produktionsförutsättningar, och den betydelse, som en
intensifierad forsknings- och försöksverksamhet måste tillmätas för näringens
fortsatta utveckling. En dylik utveckling hör eftersträvas som ett betydelsefullt
led vid motverkandet av rådande utflyttningstendenser och för
åstadkommandet av ett ur befolkningspolitisk synpunkt och för övriga näringar
erforderligt underlag. Ett liknande uttalande göres av lantbruksnämnden
i Västerbottens län, som säger sig vara övertygad om att försöksgården
vid Röbäcksdalen har en mycket stor uppgift att fylla. Med hänsyn
till rådande förhållanden och prognoserna för produktionen under kommande
år finner Sveriges lantbruksförbund anledning att starkt understryka utredningens
uppfattning rörande betydelsen av forsknings- och försöksverksamhet
på jordbrukets område. Alldeles särskilt torde frågan gälla det norrländska
jordbruket, som till övervägande del utgöres av små brukningsdelar,
huvudsakligen lokaliserade till vissa mera betydande centra. Förbundet
förklarar sig vara ense med utredningen om att det norrländska jordbrukets
fortsatta utveckling och anpassning till vårt totala produktionsbehov förutsätter
ökade insatser från forsknings- och försöksverksamheten. Riksförbundet
Landsbygdens folk finner det angeläget, att den planerade forsknings-
och försöksverksamheten vid Röbäcksdalen snarast möjligt kan påbörjas
med hänsyn till den rationaliseringsverksamhet, som bedrives inom
jordbruket och som syftar till en omdaning av fastighetsstorleken och i viss
mån även av produktionsinriktningen. Riksförbundet ifrågasätter om icke
statens forskningsanstalt för lantmannabyggnader borde beredas tillfälle att
vid utbyggnaden av försöksgården bedriva forskning beträffande dels möjligheterna
att förbilliga byggandet, dels ock lämpligaste byggnadsmaterial
och byggnadssätt under norrländska förhållanden.
I ett flertal yttranden har gjorts erinringar mot utredningens förslag. Dessa
berör emellertid, såsom närmare framgår av den följande redogörelsen,
i regel endast vissa detaljer i förslaget. Blott i ett fåtal fall avser invändningarna
förslaget i dess helhet eller har de framförda betänkligheterna ett mera
allmänt innehåll. Sålunda anför statskontoret, att föredragande departementschefen
vid skilda tillfällen understrukit nödvändigheten av att verksamheten
vid försöksgården igångsättes etappvis, vilket uttalande av riksdagen
lämnats utan erinran. Vidare anför ämbetsverket, att det givetvis undandrager
sig dess bedömande, i vilken takt verksamheten i rådande statsfinansiella
läge kan utbyggas, men att det likväl är av den uppfattningen,
30
Kungl. Maj. ts proposition nr 116
att — i den utsträckning de ekonomiska förhållandena det tillåter — medel
för närvarande endast bör anvisas för iståndsättande av sådana försöksavdelningar
och filialer, som enligt statsmakternas beslut antingen redan inrättats
— såsom jordbruksförsöksavdelningen och filialen till statens växtskyddsanstalt
— eller framdeles avsetts skola upprättas vid Röbäcksdalen
såsom filial till statens centrala frökontrollanstalt respektive statens maskinoch
redskapsprovningsanstalter. Vid sådant förhållande håller ämbetsverket
före, att ställning icke nu bör tagas till utredningens projekt om förläggande
till Röbäcksdalen av andra grenar av det statliga forsknings- och försöksarbetet
på jordbrukets område. Behovet av personal vid de tilltänkta institutionerna
lärer få avvägas efter den takt, i vilken utbyggandet av forskningsoch
försöksverksamheten därstädes kommer till stånd. Lantbruks styr elsen
förutsätter, att genomförandet av det föreslagna byggnadsprogrammet icke
kommer att påverka annan, ur hela det svenska jordbrukets synpunkt ännu
viktigare planerad byggnadsverksamhet vid lantbrukshögskolan och statens
lantbruksförsök. En sådan utveckling skulle nämligen kunna medföra avsevärda
svårigheter för den redan pågående forskningen och försöksverksamheten
på jordbrukets område i landet i dess helhet. Vidare framhåller lantbruksstyrelsen
såsom ett allmänt önskemål, att avdelnings- och filialföreståndarna
vid Röbäcksdalen bör få sådan tjänsteställning, att erfarna forskare
och försöksmän kommer att knytas till institutionen. Detta synes angeläget
med hänsyn till dels de avsevärda krav, som forsknings- och försöksuppgifterna
vid Röbäcksdalen ställer på befattningshavarnas kompetens,
dels storleken av föreslagna och gjorda investeringar i byggnader. Även styrelsen
för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök understryker, att
utbyggnaden av verksamheten vid Ultuna icke får fördröjas genom utbyggnaden
av verksamheten vid Röbäcksdalen. Såväl lantbruksnämnden som
hushållningssällskapet i Gävleborgs län säger sig ha uppmärksammat, att
utredningen upprepade gånger fastställt, att endast de fyra nordligaste länen
skulle deltaga i och åtnjuta direkta fördelar av den för Norrland gemensamma
anstalten vid Röbäcksdalen. Sistnämnda länsorgan anser det vara berättigat,
att Gävleborgs län inräknas i det område, som kommer att åtnjuta anstaltens
erfarenheter och vunna resultat samt att representanter för länet
erhåller kontakt med och del i verksamheten vid den nya forsknings- och
försöksanstalten. Liknande uttalande göres av länsstyrelsen i Gävleborgs län.
I detta sammanhang kan slutligen anmälas, att lantbruksnämnden och
hushållningssällskapet i Norrbottens län understryker, att en viss allmän
översyn synes erforderlig för att Norrbottens önskemål om ett tillfredsställande
utnyttjande av i Norrbotten belägna statliga försöksgårdar ej onödigtvis
skall eftersättas.
Beträffande de olika detaljerna av utredningens förslag anföres i yttrandena
i huvudsak följande.
31
Kungl. Maj.ts proposition nr 116
Fortsatt utbyggnad av forsknings- och försöksverksamheten på jordbrukets
område. I fråga om jordbruk sförsök savdelningen och f ö rsöksgården
säger sig statskontoret icke kunna tillstyrka, att det ekonomiska
ansvaret för driften helt eller delvis överflyttas från ekonomidirektören
vid lantbrukshögskolan till statsagronomen vid försöksgården. Ej heller
kan ämbetsverket biträda förslaget, att redogöraransvaret för gårdens
förvaltning skall åläggas driftsledaren. Lantbruksstijrelsen finner byggnadskostnaderna
för de tre föreslagna förmansbostäderna anmärkningsvärt höga.
Styrelsen ifrågasätter vidare, om ladugård för lösdrift är den mest lämpliga
typen för norrländska förhållanden. Enligt styrelsens mening bör övervägas
om icke ladugård med uppbundna djur är lämpligare. Lantbruksakademien
anser, att det föreslagna beloppet till reseersättningar åt personalen vid jordbruksförsöksavdelningen
och försöksgården snarast bör uppräknas. I anslutning
till utredningens förslag om inrättandet av en assistenttjänst på husdjursskötselns
område framhåller lantbruksnämnden och hushållningssällskapet
i Norrbottens län önskvärdheten av en allmän översyn av uppläggningen
av husdjursförsöken, även om nämnden och sällskapet väl förstår
nödvändigheten av att en viss dylik försöksverksamhet bedrives vid Röbäcksdalen
i samband med foderväxtodlingen och betesförsöken. Härom anför de
båda länsorganen i huvudsak följande.
De senaste årens erfarenheter har tydligt visat, att det statsfinansiella
läget uppenbarligen ej medgivit en uppbyggnad och utveckling av försöksverksamheten
på husdjursskötselns område vid den statliga försöksgården
för i första hand husdj ursförsök, som redan anlagts vid Öjebyn. Det måste
anses anmärkningsvärt, att det nu planeras en utbyggnad av försöksverksamheten
vid Röbäcksdalen, omfattande även husdjursförsök, innan Öjebyns
försöksgård blivit fullt utbyggd och uppenbarligen innan man fått klarlagt,
hur denna försöksgårds verksamhet ekonomiskt skall kunna lösas. Sällskapet
och nämnden hyser allvarliga betänkligheter för att husdj ursförsöken
för Öjebyns del kommer att helt åsidosättas, vilket måste få till följd, att
redan företagna investeringar blir helt eller delvis onyttiga. Samtidigt måste
man befara, att den för Norrbotten och hela övre Norrland så viktiga husdj
ursförsöksverksamheten kommer att ytterligare försenas. Sällskapet och
nämnden förmenar, att ett omedelbart utnyttjande av redan gjorda investeringar
vid försöksgården i Öjebyn är motiverat, ej minst med hänsyn till den
förhållandevis långa tid, som redan gått, sedan denna försöksgård startades,
oaktat man ännu ej alls kunnat infria de förhoppningar beträffande försöksverksamhetens
omfattning, som i vart fall sällskapet otvivelaktigt haft.
Beträffande försöksgårdens ekonomi anföres i lantbruksnämndens och
hushållningssällskapets yttrande, alt man uppenbarligen måste räkna med
väsentligt driftsunderskott på en försöksgård, där jordbruksproduktionen
måste störas av ett otal försök, även om utredningen förutsatt, att kostnaderna
för dessa försök i viss mån skall täckas av vederbörande institution.
Vidare framhålles, att den tidigare omdiskuterade svinstamkontrollen lämpligen
synes kunna förläggas till Öjebyn. Vidare framhåller hushållningssällskapet
i Norrbottens län för sin del angelägenheten av att öjebyns försöksgård
erhåller dels svinhus för svinförsök och svinstamkontroll, dels hönshus
32
Kungl. Maj.ts proposition nr 116
för fjäderfäförsök samt att en vetenskapligt utbildad husdjursassistent anställes
vid Öjebvn i samband med utökning av försöksverksamheten att omfatta
även andra djurslag än nötkreatur. Sällskapet framhåller därjämte, att
de anslag för husdjursförsök som hittills tilldelats Öjebyn, ej är tillfyllest,
varför anslaget för jordbruksförsök måst belastas med en del kostnader för
husdjursförsöken. Den för budgetåret 1954/55 begärda höjningen till 15 000
kronor måste enligt sällskapets mening vara ett absolut minimum. Beträffande
administrationen av Öjebyns försöksgård understryker sällskapet av
försöksgårdsföreståndaren framhållna önskemål, att en driftsassistent anställes
såsom skrivhjälp, för bokföringsarbete in. in. Slutligen redovisar sällskapet
ett 20-tal försöksuppgifter på husdj ursområdet, som kan bli aktuella
inom den närmaste tiden för att klarlägga ett antal frågeställningar. Länsstyrelsen
i Norrbottens län understryker vad lantbruksnämnden och hushållningssällskapet
framhållit rörande behovet av en allmän översyn av
planläggningen av husdjursförsöken i Norrland. Länsstyrelsen ifrågasätter,
bland annat, om ej en utbyggnad i snabbare takt än hittills av Öjebyns försöksgård
är ett bättre alternativ till utredningens förslag i denna del.
Beträffande växtskyddsfilialen säger sig styrelsen för statens
växlskyddsanstalt vilja energiskt understödja utredningens förslag, i vad detsamma
avser nybyggnad för filialen. Att det nuvarande provisoriet måste
göras sa kortvarigt som möjligt, framgår enligt styrelsen redan därav, att
den nuvarande lokalens sammanlagda golvyta är endast 30 kvm. Inom detta
område måste inrymmas expedition och arbetsplats för kontorsbiträdet,
skrivplats för föreståndaren, laboratorium, renkulturer och andra undersökningar
med därför nödig apparatur. Styrelsen anser det vara uteslutet att
hyresvägen anskaffa större och lämpligare lokal. Därtill kommer, att personalen
efter hand bör ökas i första hand med en assistent. Det kan nämligen
icke vara ändamålsenligt, att en och samma person skall bära ansvaret
för arbetena inom såväl den botaniska som den zoologiska grenen av växtskyddet.
Även lantbruksakademien samt hushållningssällskapet och lantbruksnämnden
i Västerbottens län betonar särskilt önskvärdheten av att
lokalfrågan för växtskyddsfilialen med det snaraste löses. Riksförbundet
Landsbygdens folk anför slutligen, att växtskyddet för Norrlands del lidit av
betänkliga brister och att det därför är angeläget, att med växtskyddet sammanhängande
frågor så snart som möjligt upptages på arbetsprogrammet
och erforderliga resurser ställes till växtskyddsfilialens förfogande.
Beträffande den föreslagna frökontrollfilialen anför styrelsen
för statens centrala frökontrollanstalt, att man måste räkna med stora
årliga underskott för en frökontrollverksamhet förlagd till Röbäcksdalen.
Styrelsen erinrar om att det i Norrland i regel icke finnes några större utsädesföretag,
för vilka ett större antal fullständiga analyser kan utföras eller
en omfattande, inkomstbringande plombering verkställas. Huvudmassan av
proven måste komma från jordbrukarna själva, för vilka en starkt rabatterad
taxa gäller. Därtill kommer, att proven ofta är av låg kvalitet och där
-
33
Kungl. Maj:ts proposition nr 116
med svåranalyserade. Med anledning härav bör enligt styrelsen denna frökontroll
i fråga om medelsanskaffningen ställas i paritet med andra för jordbruket
arbetande statliga forsknings- och försöksanstalter, vilkas verksamhet
helt upprätthålles med statsmedel, t. ex. statens växtskyddsanstalt. Beträffande
den föreslagna institutionsbyggnaden vid Röbäcksdalen erinrar
styrelsen om att styrelsen i annat sammanhang äskat medel även till, bland
annat, en institutionsbyggnad m. m. för anstaltens fältkontrollavdelning och
filial vid St. Råby i Skåne. Styrelsen förväntar att, därest Kungl. Maj :t skulle
begära medel till uppförande av institutionsbyggnaden vid Röbäcksdalen,
detta icke kommer att fördröja förverkligandet av byggnadsplanerna vid St.
Råby. Lantbruksnämnden och hushållningssällskapet i Norrbottens län säger
sig väl kunna förstå, vad utredningen framhållit om behovet av en frökontrollfilial
vid Röbäcksdalen. Om en filial upprättas där, anser nämnden och
sällskapet emellertid nödvändigt, att det räknas med att den nuvarande frökontrollanstalten
i Luleå skall behållas även i fortsättningen. De motsätter
sig bestämt, att denna nedlägges. Motiven för dennas upprätthållande är
nämligen lika starka som de av utredningen framhållna skälen för en ny
filial i Västerbotten. Vid bedömandet av frågan om inrättandet av sistnämnda
filial bör dock anstalternas ekonomi beaktas. Tillkomsten av ytterligare
en anstalt får ej skapa minskat ekonomiskt underlag för anstalten i Luleå,
utan att statsbidraget samtidigt uppräknas. Liknande synpunkter framföres
av länsstyrelsen i Norrbottens län. Lantbruksnämnden och hushållningssällskapet
i Gävleborgs lån erinrar om att de i yttrande över utredningens föregående
förslag dels ifrågasatt lämpligheten av att en filial till frökontrollanstalten
förlägges till Röbäcksdalen, dels föreslagit att en dylik filial skall
förläggas till Gävleborgs eller eventuellt Västernorrlands län.
Domänstyrelsen framhåller i fråga om filialen till statens in as
k i n p r o v n i n g a r, att filialens verksamhet endast synes komma att beröra
olika maskiners användbarhet i jordbruket. För Norrlands del i ännu
högre grad än för andra delar av landet är jordbruket till väsentlig del beroende
av skogsbruket. En ensidig mekanisering av jordbruket utan hänsynstagande
till att vissa maskiner även bör vara lämpade inom skogsbruket
är därför enligt styrelsens mening olämplig. Maskinprovningar bör utföras
för att ådagalägga maskinernas användbarhet inom såväl jord- som
skogsbruk. Styrelsen understryker lämpligheten av ett samarbete med den
av Föreningen Skogsarbetens och domänverkets arbetsstudieavdelning (SDA)
drivna försöksstationen i Lycksele, där viss verksamhet med provning av
maskiner för skogsbruket pågår.
Beträffande förslaget att inrätta ett 1 a n t b r u k s k e in i s k t analyslaboratorium
anför lantbruksstyrelsen, att denna fråga synes böra
bli föremål för prövning i ett större sammanhang med hänsyn till att dels
laboratoriets i Ultuna lokalfråga och resurser i övrigt bör upptagas till prövning
snarast, dels en förflyttning av statens lantbrukskemiska kontrollanstalt
från de nuvarande lokalerna vid Experimentalfältet i Stockholm
SJ Biluing till riksdagens protokoll l!)!>.r>. i samt. AV Ilo
34
Kungl. Maj:ts proposition nr 116
till annan plats inom kort torde bli aktuell, dels byggandet av nya lokaler
för lantbrukskemiska kontrollstationen i Luleå påbörjats. Lantbruksstyrelsen
förordar, att en särskild utredning snarast skall igångsättas rörande
organisationen och förläggningen av den verksamhet, som nu bedrives vid
lantbrukshögskolans kemiska laboratorium och statens lantbrukskemiska
kontrollanstalt, ävensom att därvid skall beaktas även behovet av analysservice
åt Röbäcksdalen. I avbidan pa resultatet av en sådan utredning
torde Röbäcksdalens analysbehov kunna tillgodoses i Stockholm och Luleå
samt vid Ultuna. Jämväl byggnadsstyrelsen föreslår, att frågan om inrättandet
av filialen slutligt prövas först i samband med den pågående utredningen
om Ultuna-laboratoriets framtida ställning. Styrelsen för statens
lantbrukskemiska kontrollanstalt anför i sitt yttrande, att kontrollstationen
i Luleå inom en snar framtid kommer att flytta in i nya mera ändamålsenliga
lokaler och därmed får möjlighet att bedriva sin verksamhet betydligt
mera effektivt och rationellt än hittills. Att såsom tidigare ifrågasatts
nedlägga verksamheten vid stationen är därför ej längre aktuellt. Styrelsen
har icke något att erinra mot förslaget att till Röbäcksdalen förlägga en
filial till lantbrukshögskolans kemiska analyslaboratorium. Därvid förutsätter
emellertid styrelsen i likhet med utredningen, att filialen icke skall
verka som kommersiellt arbetande lantbrukskemisk kontrollstation. Styrelsen
säger sig vara förvissad om att ett på överenskommelser grundat
samarbete mellan filialen och stationen rörande norrländska jordbruksfrågor
skall verka stimulerande och fruktbärande för båda. I övrigt anför styrelsen,
att det av utredningen beräknade utrustningsanslaget förefaller
vara tilltaget i underkant samt att det enligt styrelsens mening är angeläget,
att filialen erhåller en provberedare, vilken det även bör åligga att utföra
erforderliga vaktmästarsysslor. Lantbruksnämnden och hushållningssällskapet
i Norrbottens län anför, att utredningens uttalande, att laboratoriet
vid Röbäcksdalen helt måste räknas syssla endast med analysuppgifter
för de där centraliserade institutionerna, uppenbarligen får tagas som intäkt
för att kontrollstationen i Luleå även i fortsättningen skall bedriva sin
verksamhet med ej endast Norrbotten utan även Västerbotten såsom verksamhetsområde
vad analysbehovet för jordbrukarna beträffar. Jämväl
länsstyrelsen i Norrbottens län utgår från att tillkomsten av ett laboratorium
vid Röbäcksdalen icke kommer att störa verksamheten vid kontrollstationen
i Lulea, vilken sedan åtskilliga ar tillbaka i avsevärd omfattning
verkställer analyser av prov på jord, vatten, fodermedel, halm och mjölk.
I motsats till sist återgivna uttalanden framföres i några yttranden önskemål
om att laboratoriet vid Röbäcksdalen skall bedriva även kommersiell
verksamhet. Sålunda ifrågasätter länsstyrelsen, lantbruksnämnden och hushållningssällskapet
i Väslernorrlands län, om icke analyslaboratoriet bör
utvidgas så, att det även kan betjäna det praktiska jordbruket inom Västernorrlands
och Västerbottens län. Jordbrukarna inom Västernorrlands län
utnyttjar för närvarande kontrollanstalten i Stockholm, vilket innebär, att
de på grund av anstaltens arbetsbelastning ofta får vänta så länge på ana
-
35
Kungl. Maj:ts proposition nr 116
lysresultaten, att dessa icke kan utnyttjas på önskvärt sätt. Hushållningssällskapet
i Västerbottens lön, vars uppfattning helt delas av lantbruksnämnden
i länet, framhåller att det enligt sällskapets uppfattning varit önskvärt,
om den lantbrukskemiska verksamheten kunnat organiseras och utrustas
som en kontrollstation med uppgift att jämsides med analysarbete åt
på platsen företrädda institutioner även bedriva utåtriktad analysverksamhet
företrädesvis i samband med markkartering. Även Riksförbundet Landsbygdens
folk anser det synnerligen välmotiverat, att det kemiska laboratoriet
planeras på sådant sätt, att det även mot ersättning betjänar allmänheten
med analysarbeten inom laboratoriets arbetsområde. Därigenom skulle en
sedan lång tid rådande brist på det lantbrukskemiska området lösas, samtidigt
som det enligt förbundet måste vara ekonomiskt fördelaktigare att
lösa denna fråga i ett sammanhang i stället för en separat lösning av den
lantbrukskemiska serviceverksamheten i ett annat sammanhang. Lantbruksakademien
slutligen anför, att det åtminstone i vissa hänseenden bör vara
till fördel, om den lantbrukskemiska forsknings- och försöksverksamheten
vid Röbäcksdalen sammankopplas med kommersiell verksamhet. Det förefaller
vidare sannolikt, att de sammanlagda kostnaderna blir lägre, om den
kemiska kontrollverksamheten i viss utsträckning samordnas med den lantbrukskemiska
forskningen. Akademien förordar därför, att frågan om det
kemiska laboratoriets arbetsuppgifter ytterligare överväges, innan beslut
fattas om lokalbehov, utrustning och arbetsanslag.
I några yttranden har invändningar gjorts mot förslaget om inrättande
av en filial till statens trädgårdsförsök. Denna fråga bör
sålunda enligt lantbruksstyrelsen omprövas i anslutning till vad som kan
komma att beslutas angående Norrlands trädgårdsskola i Söråker och dispositionen
av Söråkers egendom. Lantbruksstyrelsen erinrar om att den i ett i
annat sammanhang avgivit yttrande över bland annat trädgårdsundervisningen
i Norrland framhållit, att Söråkers största värde torde ha legat i
den mera allmänna demonstrations- och upplysningsverksamhet ävensom
den försöksverksamhet, som där kunnat bedrivas, ävensom uttalat sig för
ett bevarande av dessa positiva värden för framtiden och föreslagit, att
Söråker borde göras till ett centrum för kursverksamhet rörande såväl
trädgårdsodling som andra grenar av lanthushållningen. Under åberopande
av detta yttrande anför lantbruksstyrelsen, att en utbyggnad av den norrländska
trädgårdsförsöksverksamheten enligt dess mening i första hand bör
ske vid Söråker, som genom den därstädes tidigare bedrivna verksamheten
blivit ett centrum för den norrländska trädgårdsodlingen. Den fackkunniga
personal, som knytes till trädgårdsförsöken, bör då även kunna
utnyttjas för kursverksamheten, och trädgårdsförsöken kommer samtidigt
att utgöra ett utmärkt undervisningsmaterial. Jämväl lantbruksnämnden
och hushållningssällskapet i Gävleborgs län ifrågasätter, om icke trädgårdsskolan
i Söråker efter erforderlig omdaning skulle kunna tjäna samma
ändamål som eu ny anstalt vid Röbäcksdalen. Liknande uttalande göres
36
Kungl. Maj.ts proposition nr 116
av länsstyrelsen, lantbruksnämnden och hushållningssällskapet i Västernorrlands
län, vilka länsorgan anser det föga välbetänkt att utan vidare
investera så stora belopp i en ny institution samtidigt som planer föreligger
på nedläggande av trädgårdsskolan i Söråker, där visst utrymme redan
upplåtits till statens trädgårdsförsök och där i övrigt bostadslägenheter och
växthusbyggnader står till förfogande. Statskontoret, som anser att ställning
icke nu bör tagas till utredningens förslag om förläggande till Röbäcksdalen
av bland annat filial till statens trädgårdsförsök, framhåller beträffande
den förordade trädgårdsmästartjänsten i lönegrad Ce 14 att jämväl
lönegraderna 12 och 13 utnyttjas för dylika tjänster.
Av de remissinstanser, som i princip tillstyrkt den föreslagna utbyggnaden
av trädgårdsförsöksverksamheten i Norrland, uttalar styrelsen för Alnar
ps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut, att det torde bli av mycket
stor betydelse att komplettera nuvarande verksamhet med en filialstation
vid Röbäcksdalen, vilken samtidigt kan handha en del lokal försöksverksamhet
i Norrland och uppdraga plantmaterial för denna. För att försök
skall bli möjliga redan år 1955, såsom utredningen förutsatt, synes det vara
nödvändigt, att försöksledaren anställes före vegetationsperiodens början
eller senast den 1 april 1955. Även trädgårdsmästaren bör anställas på våren
1955.
Beträffande förslaget att upprätta en substation till Sveriges
utsädesförening påpekar statskontoret, att icke mindre än tre filialer
till denna förening för närvarande bedriver växtförädlingsverksamhet
i Norrland. Av övriga remissinstanser, vilka samtliga tillstyrkt utredningens
förslag i förevarande del, har endast Sveriges utsädesförening närmare
behandlat frågan om substationen och därmed sammanhängande problem.
Utsädesföreningen, som finner de av utredningen anförda skälen väl grundade,
understryker särskilt vikten av det samarbete med vissa av de andra,
till samma plats förlagda institutionerna, särskilt växtskyddsfilialen, som
här kan komma till stånd. Utredningen framhåller därjämte att ökade möjligheter
vinnes för ett noggrant studium och grundligt bedömande av föreningens
för Norrland avsedda förädlingsmaterial. De nuvarande fasta försöken
har varit alltför få och icke möjliggjort den prövning av ett stort material
på tidigt stadium, som är nödvändig för att uppnå relativt snabba
framsteg. Bland större och viktigare arbetsuppgifter, som föreningen kommer
att bearbeta i samarbete med övriga Norrlandsfilialer, nämnes uppdragande
av sorter av vårvete, korn och havre, vilka med god kvalitet och
extremt tidig mognad förenar högre kärnskörd än hos det nuvarande odlingsmaterialet.
Vidare kommer särskild uppmärksamhet att ägnas rågförädlingen.
Det ojämnförligt viktigaste problemet blir dock uppdragande av för
Norrland lämpade, rikt avkastande stammar av de viktigaste vallväxterna.
Stor uppmärksamhet kommer även att ägnas fröproduktionen.
I fråga om övrig växtförädlingsverksamhet vid Röbäcksdalen
säger sig W. Weibull Aktiebolag med Weibullsholms växtförädlings
-
37
Kungl. Maj.ts proposition nr 116
anstalt vara övertygat om att möjligheten att disponera viss areal för försök
och förädlingsarhete kommer att leda till att avsevärt ökade insatser från
dess sida kan göras för jordbruket och trädgårdsodlingen i Norrland. Att
upprätta en lokal växtförädling för Norrland skulle för bolaget ställa sig
för dyrbart, men erfarenheten visar, att växtförädlingsarbetet mycket väl
kan bedrivas i södra Sverige, om blott försöksresurserna i det område, där
sorterna skall utprovas, är tillräckliga. Då det är av stor vikt, att materialet
dag för dag kan följas, förutsätter bolaget, att det skall få möjlighet att
bereda en tjänsteman från växtförädlingsanstalten tillfälle att under själva
vegetationsperioden vara stationerad vid jordbruksförsöksavdelningens institution
i Röbäcksdalen.
Organisationen av verksamheten. Vad angår organisationen av verksamheten
ifrågasätter statskontoret, om det icke åtminstone i viss utsträckning
bör anstå med prövningen av denna fråga, intill dess försöksgården blivit
ytterligare utbyggd. Liknande uttalande göres av länsstyrelsen i Västerbottens
län, som ifrågasätter om icke organisationen, i avvaktan på vunnen
erfarenhet om dess funktion, bör få karaktär av provisorium. Lantbruksstyrelsen
framhåller, att det föreslagna kollegiet icke synes garantera någon
samordning av verksamheten vid Röbäcksdalen. Med hänsyn härtill finner
styrelsen det vara nödvändigt, att den rådgivande nämnden konstitueras
så, att den kommer att direkt kunna samordna arbetsprogrammen mellan
de olika institutionerna. Dessutom bör i nämnden ingå representanter för
hushållningssällskapen i de fyra nordligaste länen såsom lokala rådgivande
institutioner. Beträffande den rådgivande nämndens funktion uttalar lantbruksnämnden
och hushållningssällskapet i Norrbottens län tvivelsmål om
huruvida nämnden i realiteten kommer att kunna fylla den uppgift, utredningen
tänkt sig. Styrelsen för statens maskin- och redskapsprovningsanstalter
framhåller, att maskinprovningarna givetvis vill lämna all medverkan
till ömsesidigt utbyte av erfarenheter inom det föreslagna kollegiet.
Den betonar emellertid, att provningsavdelningen arbetar under helt andra
förutsättningar än flertalet av de övriga institutionerna, vilket beror på,
bland annat, alt provningsuppdragen måste fullföljas på snabbaste sätt, att
försöksplaner i egentlig bemärkelse icke kan förekomma, att intet som helst
behov av bestämda försöksfält föreligger samt att vid provningsavdelningen,
i likhet med förhållandet vid maskinprovningarnas övriga avdelningar,
kommer alt tillsättas en speciell, allsidigt sammansatt provningsnämnd med
såväl teknisk som jordbruksbetonad sakkunskap. Av denna anledning bör
överassistenten icke vara bunden att deltaga i kollegiets sammanträden i
vidare mån än som påkallas av ärendenas art. Med hänsyn till nämnda speciella
förhållanden kan icke heller den rådgivande nämnden väntas få särskilt
stor betydelse för provningsavdelningens verksamhet. Slutligen ifrågasätter
sistnämnda styrelse i likhet med lantbruksakademien och Riksförbundet
Landsbygdens folk, om icke ordföranden i den rådgivande nämnden
bör utses bland representanterna för det norrländska jordbruket. I frå
-
38
Kungi. Maj.ts proposition nr 116
ga om nämndens sammansättning i övrigt föreslår länsstyrelsen, lantbruksnämnden
och hushållningssällskapet i Gävleborgs län, att i nämnden skall
ingå en ledamot från Gävleborgs län. Riksförbundet Landsbygdens folk anser,
att de inom Norrland verksamma läns- och provinsförbunden av riksförbundet
bör utse vardera en ledamot i den rådgivande nämnden. Beträffande
sammansättningen av kollegiet ifrågasätter länsstyrelsen, lantbruksnämnden
och hushållningssällskapet i Västernorrlands län, om icke föreståndaren
för statens försöksgård i Offer bör knytas till kollegiet som ordinarie
ledamot. Sveriges utsädesförening framhåller särskilt vikten av att
föreståndaren för föreningens huvudfilial i Västernorrlands län alltid kallas
till kollegiets sammanträden. I anslutning till utredningens förslag rörande
samarbetet utåt understryker länstyrelsen, lantbruksnämnden och
hushållningssällskapet i Jämtlands län, att speciellt verksamheten vid den
av riksdagen beslutade men ännu icke i praktiken genomförda huvudstationen
för den fasta försöksverksamheten i Norrlands inland bör nära samordnas
med forskningsinstitutionen i Röbäcksdalen.
I några yttranden har behandlats frågan om det gemensamma biblioteket.
Styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök understryker
sålunda vikten av att biblioteket får en tillräcklig omfattning. Lantbruksakademien
anser, att det för ändamålet föreslagna beloppet är mycket lågt
beräknat, varför det snarast bör uppräknas. I anslutning till utredningens
uttalande, att en grundstomme till biblioteket kan erhållas från de boksamlingar,
som tidigare tillhört statens försöksgårdars i Norrbotten expedition
i Luleå samt statens försöksgård Gisselås, framhåller vidare länsstyrelsen,
lantbruksnämnden och hushållningssällskapet i Norrbottens län önskvärdheten
av att de boksamlingar som inköpts av försöksgårdarna i Norrbotten
alltjämt får finnas kvar inom länet för att nyttjas som handbibliotek vid
försöksgården i öjebyn. Slutligen anser statskontoret, att den till lönegrad
It hänförda gårdskarlstjänsten, vilken avsetts för institutionernas gemensamma
behov, icke bör upptagas i högre lönegrad än som tillämpas för motsvarande
befattningshavare vid lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök
eller lönegrad 10.
IV. Framställningarna om anslag till statens försöksgårdar för
budgetåret 1955/56
A. Anslag å driftbudgeten
Förslaget till viss omorganisation beträffande statens försöksgårdar
I skrivelsen den 17 november 1954 har styrelsen för lantbrukshögskolan
och statens lantbruksförsök hemställt, bland annat, att det statliga försöksgårdsväsendet
i forsättningen skall organiseras på sätt som föreslagits i en
vid skrivelsen fogad, den 11 november 1954 dagtecknad promemoria, vilken
upprättats av en inom högskolestyrelsen för utredning av frågan tillsatt
39
Kungl. Maj. ts proposition nr 116
kommitté. I ett av försökskollegiet vid högskolan den 13 november 1954 avgivet
yttrande, vilket jämväl bifogats nyssnämnda skrivelse, har vissa invändningar
gjorts mot kommitténs förslag. Till dessa invändningar torde
jag få återkomma efter redogörelse för innehållet i den av kommittén upprättade
promemorian.
De statliga försöksgårdarnas antal, arbetsuppgifter, organisation, ekonomi
m. m. Kommittén erinrar om att de statliga försöksgårdarnas antal för
närvarande uppgår till åtta, nämligen Lanna i Skaraborgs län, Offer i Västernorrlands
län, Flahult i Jönköpings län, Ugerup i Kristianstads län, Öjebyn
med Brännberg i Norrbottens län, Wiad i Stockholms län, Röbäcksdalen
i Västerbottens län och Stenstugu i Gotlands län. Vidare har principbeslut
fattats om inrättande av en försöksgård vid Sunne i Värmlands län.
Under de senaste åren har två försöksgårdar avvecklats. De nuvarande försöksgårdarnas
arealförhållanden framgår av följande sammanställning.
Lanna ......
Offer .......
Flahult......
Ugerup......
öjebyn 1 ..
Brännberg I..
Wiad.......
Röbäcksdalen
Stenstugu ...
i hektar
Varav
åker
Areal
Totalt
62,15
242,50
107.70
83,30
429,20
61,67
484.00
205.71
260.00
58,40
52.50
57,92
83,00
138.00
37,10
163.00
96,95
82.50
skog
190.00
224.00
239.00
108,76
131.00
I promemorian erinras vidare om att försöksgårdarnas arbetsuppgifter
vid ett flertal tillfällen ägnats särskild uppmärksamhet. Sålunda
framhöll 1949 års försöksgårdskommitté, att gårdarna skulle kunna tjäna
som fasta lantbruksvetenskapliga stationer, vid vilka under de skilda lokala
klimat- och jordbruksförhållandena mera komplicerade försök kunde genomföras,
d. v. s. försök, som fordrade stor noggrannhet vid utläggning och skötsel
eller som måste stå under ständig tillsyn för att ge avsedda resultat eller
sådana försök, som måste kvarligga en längre följd av år för att kunna ge
svar på de ställda frågorna. Ett annat ändamål kunde vara att möjliggöra
vetenskaplig genomarbetning av vissa lokala jordbruksproblem. Gårdarna
skulle dessutom kunna användas för demonstration av jordbrukstekniska
detaljer, och vid desamma skulle vunna försöksresultats värde kunna demonstreras
i gårdarnas drift. Beträffande sistnämnda verksamhet anförts
dock i promemorian att bättre dcmonstrationsobjekt kan tillhandahållas genom
den numera av hushållningssällskapen bedrivna demonstrationsgårdsverksamheten.
I anslutning till redogörelsen för arbetsuppgifterna framhålles
vidare i promemorian, att tyngdpunkten i försöksverksamheten vid försöks
-
40
Kungl. Maj.ts proposition nr 116
gårdarna kommit att ligga på växtodlingsproblemen. Öjebyn avses dock komma
att få sin huvudsakligaste betydelse som husdjursförsöksgård och på
Wiads försöksgård bedrives forskningsverksamhet på husdjursavelns område.
I fråga om lörsöksgårdarnas organisation anföres i promemorian,
att gårdarna kommit att intaga en relativt självständig ställning. De är icke
knutna till någon bestämd avdelning eller institution inom lantbrukshögskolan
och lantbruksförsöken men är underställda styrelsen för lantbrukshögskolan
och statens lantbruksförsök. Försöksprogram samt försöks- och
driftsplaner ävensom statförslag avseende försöksgårdarna fastställes av
högskolestyrelsen efter förslag av försöksgårdsföreståndarna. Förslagen till
försöksprogram och försöksplaner avges till styrelsen i samråd med föreståndaren
för den eller de försöksanstalter, som beröres av planerna. Alla
ärenden rörande gårdarnas ekonomi och övrig förvaltning handlägges under
styrelsen av högskolans ekonomidirektör. Organisationen på de olika gårdarna
är differentierad. I regel ledes såväl försöksverksamheten som den
allmänna jordbruksverksamheten av en försöksgårdsföreståndare i lönegrad
31 med biträde av en assistent. Så är förhållandet vid Lanna, Offer, Flahult
och Ugerup. Assistenten vid Lanna har ett arvode, motsvarande lönen i löneklass
25, medan övriga assistenter är placerade i lönegrad 25. Stenstugu har
ännu ej tilldelats någon assistent, men enligt den plan, som uppgjorts för
gårdens verksamhet, avses också där skola finnas en assistent i lönegrad 25.
Öjebyn och Brännberg står under gemensam ledning av en försöksgårdsföreståndare,
som närmast är knuten till öjebyn och som har ett förvaltararvode
för Brännberg. Till öjebyn har vidare knutits en förste assistentbefattning
i lönegrad 27, vilken dock är vakant. Från den inbesparade lönen har
utgått avlöning till en assistent för jordbruksförsök i lönegrad Cg 19. Som
biträde vid husdjursförsöken har på Öjebyn tills vidare stationerats en assistent
med arvode, motsvarande lönen i löneldass 19.
Vid Wiad och Röbäcksdalen har forsknings- och försöksverksamheten
samt jordbruksdriften uppdelats på sådant sätt, att föreståndarna svarar för
forsknings- respektive försöksuppgifterna, medan jordbruksdriften omhänderhas
av särskilda driftsledare. Vid Wiad är föreståndaren en laborator i
lönegrad 34, medan föreståndaren för Röbäcksdalen är statsagronom i lönegrad
33. Institutionen för husdjursgenetik har för forskningen vid Wiad
assistenter anställda i olika lönegrader. Ett förslag att vid Röbäcksdalen inrätta
en assistentbefattning har ännu ej avgjorts av statsmakterna. Jordbruket
förestås vid Wiad av en driftsledare i lönegrad 18 och vid Röbäcksdalen
av en driftsledare i lönegrad 21.
Beträffande organisationen anföres slutligen i promemorian, att föreståndarna
har befogenhet att handla självständigt inom ramen för de försöksoch
driftsplaner samt inkomst- och utgiftsstater, vilka fastställes av högskolestyrelsen.
Redogöraransvaret åvilar försöksgårdsföreståndaren eller
driftsledaren, där särskild sådan finnes.
Beträffande försöksgårdarnas ekonomi erinrar kommittén om att särskilda
stater årligen uppgöres för de olika gårdarna, varvid skillnad göres
41
Kungl. Maj:ts proposition nr 116
mellan kostnader för försöksverksamheten, kostnader för investeringar samt
kostnader för jordbruksdriften på utgiftssidan och särskilda uppbördsmedel
på inkomstsidan. I promemorian framhålles, att principen att försökskostnaderna
skall redovisas särskilt ej är fullständigt genomförd. Till försökskostnader
hänföres nämligen arbetslöner och analyskostnader m. m. till den del,
de belöper på försöksverksamheten. Däremot inrymmes icke i kostnaderna
någon ersättning till den allmänna jordbruksdriften på gården för det intrång,
försöksverksamheten gör. Försökskostnaderna för de försök, som ingår
i den för en gård fastställda försöksplanen, bestrides ur det för gården
upptagna anslaget till försöksverksamheten, såvida icke annorlunda angivits
i planen. I övrigt skall de institutioner, som bedriver försöksverksamhet på
gårdarna, i princip betala för försöken. De medel, som beräknas till investeringskostnader,
är avsedda att användas för fasta anläggningar i fråga om
jord och byggnader samt för anskaffning av större maskiner, såväl på jordbrukssidan
som för försöksverksamheten. I fråga om kostnaderna för jordbruksdriften
anmärker kommittén att, med visst undantag, några kostnader
för driftsledningen ej belastar gårdarna samt att man ej räknar med ränta
på fastighetskapitalet. Vidare bestrides den ersättning, som utgår till domänfonden
för upplåten mark, ur särskilt anslag. Försöksgårdarna belastas
alltså icke heller med denna utgift.
I promemorian påpekas i detta sammanhang, att något särskilt driftskapital
icke ställts till försöksgårdarnas förfogande och att försöksgårdarna ej
heller har möjlighet att under goda år upplägga fonder, vilka kan tagas i
anspråk under sämre tider. Härom anför kommittén följande.
En strikt tillämpning av gällande föreskrifter skulle icke göra det möjligt
att medgiva försöksgårdarna att, sedan ett nytt budgetår ingått, göra några
utgifter, förrän inkomster till minst motsvarande belopp influtit, eller —
rent teoretiskt — i varje fall icke några utgifter till högre belopp än motsvarande
det nettotillskott, som högst medgivits och sedan därifrån avdragits
till försöksverksamhet och investeringar avsatta belopp. Saken ordnas
för närvarande så, att lantbrulcshögskolan och lantbruksförsöken lämnar
försöksgårdsföreståndarna medel för bestridande av utgifter innan inkomster
influtit till gårdarna genom att bevilja dem tjänsteförskott. Det är dock ej
möjligt att på detta sätt tillgodose önskemålet, att försöksgårdarna skall ha
tillgång till driftskapital, som är tillräckligt stort för att de skall kunna utnyttja
fördelaktiga inköpstillfällen och utnyttja möjligheterna till rabattering
vid snabb betalning. Tjänsteförskotten förslår nämligen i regel ej till
mer än att täcka det oundgängliga behovet av medel för löpande utgifter.
Det bör ihågkommas, att inkomsterna inflyter mycket ojämnt och i regel är
förhållandevis små under den första tiden av budgetåret.
Kommittén erinrar om att ett särskilt förslagsanslag årligen anvisas till
kostnaderna för statens försöksgårdar, vilket fördelas mellan gårdarna av
styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök. Vissa maximibelopp
ställes därvid till förfogande för försöksverksamheten och för investeringar.
Beräknas jordbruksdriften vid en viss gård gå med vinst skall
denna vinst, så långt den förslår, i första band användas till bestridande
av kostnaderna för försöksverksamheten och investeringarna vid gården.
42
Kungl. Maj. ts proposition nr 116
För sistnämnda ändamål behöver då givetvis endast anslås det belopp, som
ej kan gäldas av överskottet på jordbruksdriften vid gården. Om däremot
jordbruksdriften vid en gård väntas ge förlust, måste i staten vid sidan av
anslag till försöksverksamheten och eventuella investeringar upptagas ett
anslag till täckande av underskott å själva jordbruksdriften. Oavsett om
jordbruksdriften väntas gå med vinst eller förlust, reserveras före fördelningen
en särskild summa, vilken under innevarande budgetår uppgår till
20 000 kronor. Denna kan av högskolestyrelsen användas för att täcka oförutsedda
utgiftsökningar eller inkomstminskningar i jordbruksdriften. Därest
överskott i förhållande till staten skulle uppkomma å någon gård, prövar
Kungl. Maj .t, efter framställning av högskolestyrelsen, om och i vad
man sadant överskott ma användas för utvidgning av försöksverksamheten
eller för ytterligare investeringar. Slutligen upptages under anslaget medel
dels till försöksgårdsledningen i Norrbotten, dels till forskningsverksamhet
vid Wiad, dels ock till fast försöksverksamhet i det inre av Norrland.
Beträffande det ekonomiska resultatet vid försöksgårdarna anför kommittén,
att det redan tidigt visade sig svårt för gårdarna att begränsa sig till
de i staterna angivna beloppen. Sedan flera år tillbaka har också vid budgetårets
utgång måst begäras rätt till överskridande av beviljade anslag.
De belopp, med vilka överskridanden beviljats under budgetåren 1948/49_
1953/54, framgår av följande sammanställning.
Kostnader för försöks- Kostnader för investe- Kostnader för jordbruks
verksamheten
ringar driften
Budgetår |
Enligt |
Besparing |
Enligt |
Besparing |
överskott |
Medgivet |
staten |
(—) respek-tive med-givet över-skridande |
staten |
(—) respek-tive med-givet över-skridande |
enligt staten |
överskri- dande |
|
1948/49 |
106 700 |
- 1750 |
39 700 |
— 1750 |
81 800 |
+ 73 200 |
1949/50 |
106 700 |
+ 100 |
48 000 |
- 1500 |
75 600 |
+ 156 650 |
1950/51 |
106 700 |
+ 7 600 |
48 000 |
— |
100 |
_ |
1951/52 |
143 700 |
+ 33 700 |
55 000 |
— |
27 300 |
__ |
1952/53 |
176 300 |
+ 4 000 |
55 000 |
— |
27 300 |
|
1953/54 |
198 300 |
+ 2 840 |
106 000 |
+ 66 500 |
6 300 |
+ 275 400 |
I fi aga om de i sammanställningen redovisade beloppen anföres i promemorian,
att i kostnaderna för försöksverksamheten under hela tiden inräknats
det belopp av 3 900 kronor, som anvisats för att täcka vissa kostnader
för försöksgårdsledningen i Norrbotten. För budgetåren 1952/53 och 1953/54
har vidare i försökskostnaderna inräknats 37 000 respektive 40 000 kronor
för forskningskostnader vid Wiad. I försökskostnaderna har för budgetåret
1953/54 dessutom inräknats 25 000 kronor till fast försöksverksamhet
i det inre av Norrland. Från överskott enligt staten har fr. o. m. budgetåret
1950/51 fråndragits det belopp å 20 000 kronor, som anvisats för täckande
av oförutsedda utgiftsökningar eller inkomstminskningar i jordbruksdriften.
\ idare framhålles, att de för försöksverksamheten medgivna överskri
-
43
Kungl. Maj.ts proposition nr 116
dandena huvudsakligen föranletts av att kostnaderna för denna verksamhet
stigit till följd av höjda lantarbetarlöner samt att överskridandet för investeringar
under budgetåret 1953/54 avser inköp av inventarier vid Stenstugu
i samband med igångsättandet av verksamheten där. De under budgetåren
1948/49, 1949/50 och 1953/54 medgivna överskridandena beträffande
jordbruksdriften fördelar sig på följande sätt på de olika gårdarna.
Lanna..................
Offer...................
Flahult.................
Gisselås................
Brännberg och Sunderbyn
öjebyn.................
Ugerup ................
Wiad ..................
1948/49 |
1949/50 |
1953/54 |
8 000 |
— |
400 |
— |
2 000 |
1800 |
8 000 |
23 700 |
24 700 |
12 300 |
— |
— |
6 400 |
5 300 |
27 500 |
35 000 |
53 700 |
216 000 |
- |
11250 |
1 700 |
_ |
59 200 |
3 300 |
Såsom förklaring till att överskridanden med avseende å jordbruksdriften
medgavs under budgetåren 1948/49 och 1949/50 anföres i promemorian
följande.
1 948/49. Lanna. 1947 års skörd slog fel, vilket inverkade oförmånligt
på gårdens ekonomi även under året 1948/49. Härtill kom, att även 1948
års skörd var svag. Flahult. Kostnadsstegringar inträdde under året till
följd av höjda lantarbetarlöner. Gisselås. Två hästar behövde under året
inköpas, varjämte en vall måste plöjas om, vilket föranledde opåräknade
utgifter. Därtill kom, att inkomsterna blev mindre genom att allt överskottshö
ej kunde säljas. Brännberg och Sunderbyn. Flera nattfroster i augusti
1948 nedsatte skörden och medförde en icke beräknad utgift för utsäde. Vidare
förekom under året löneökningar, som ej tagits med i beräkningarna vid
uppgörandet av staterna för gårdarna, öjebyn. På denna gård förorsakade
frost opåräknade förluster.
1 9 4 9/5 0. Offer. Inkomsterna blev lägre än beräknat på grund av minskad
skörd. Flahult. Skörden av utsädespotatis slog fel. Därtill kom missväxt
i vad avser klöver på gårdens slåttervallar, vilket resulterade i ökade
kraftfoderinköp och i viss mån i minskade mjölkinkomster. Brännberg och
Sunderbyn. Reparation av två lador, ökning av lönekostnaderna och höjning
av kostnaderna för fodermedel och utsäde orsakade icke beräknade merutgifter.
Öjebyn. Anskaffandet av traktorbindare samt svåra skador å grödan
ökade medelsbehovet. Ugerup. Reparation av stormskadad loge medförde
opåräknad utgift. Wiad. I samband med gårdens inrättande som statlig forsöksgård
den 1 januari 1950 blev ett övertagande av vissa andelar i ekonomiska
föreningar erforderligt, med vilket från början icke kalkylerats. Inkomsterna
på gården under budgetårets senare del blev mindre än beräknat.
Härefter lämnas i promemorian en närmare redogörelse för den ekonomiska
utvecklingen vid de statliga försöksgårdarna under budgetåret 1953/
54. Kommittén erinrar därvid inledningsvis om att för sagda budgetår anvisades
ett förslagsanslag av 298 000 kronor för ändamålet. Därav fick löi
fast försöksverksamhet i det inre av Norrland disponeras 25 000 kronor. Vi
-
44
Kungl. Maj:ts proposition nr 116
dare skulle 20 000 kronor utgöra ett reservbelopp, som högskolestyrelsen
ägde taga i ansprak för att täcka oförutsedda utgiftsökningar eller inkomstminskningar
vid gårdarna. Härefter återstod 253 000 kronor, vilket belopp
skulle utgöra det högsta nettotillskottet av statsmedel till gårdarna utan
ianspråktagande av nyssnämnda reservbelopp. För gårdarnas försöksverksamhet
respektive investeringar skulle få användas 130 400 respektive
106 000 kronor. Vidare avsågs 40 000 kronor till forskningen vid Wiad och
3 900 kronor till försöksgårdsledningen vid Brännberg m. m. Med ett beräknat
överskott om 30 300 kronor på jordbruksdriften skulle alltså erfordras
ett nettotillskott av (130 400 + 106 000 + 40 000 + 3 900 — 30 300 =)
250 000 kronor. Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande fastställde högskolestyrelsen
följande preliminära stater för gårdarna för budgetåret 1953/
Gård |
Försöks- |
Investe- |
Summa |
Särskil- |
Jord- |
Överskott -t- |
Netto- |
verksam |
- ringar |
da upp- |
bruks- |
el. under- |
utgift |
||
het |
börds- |
driften |
skott — |
||||
medel |
i jordbruks-driften |
||||||
Lanna ...... |
19 000 |
13 400 |
32 400 |
47 000 |
31 700 |
+ 15 300 |
17 100 |
Offer....... |
21 500 |
13 200 |
34 700 |
60 000 |
51 800 |
+ 8 200 |
26 500 |
Flahult..... |
25 900 |
7 400 |
33 300 |
90 000 |
87 000 |
+ 3 000 |
30 300 |
Brännberg .. |
17 100 |
7 400 |
24 500 |
18 000 |
22 200 |
— 4 200 |
28 700 |
Öjebyn ..... |
19 000 |
8 000 |
27 000 |
100 000 |
107 000 |
- 7 000 |
34 000 |
Ugerup..... |
25 900 |
11 600 |
37 500 |
135 000 |
112 000 |
+ 23 000 |
14 500 |
Stenstugu ... |
100 |
12 100 |
- 12 000 |
12 000 |
|||
Röbäcksdalen |
2 000 |
45 000 |
47 000 |
10 000 |
28 000 |
- 18 000 |
65 000 |
130 400 |
106 000 |
236 400 |
460 100 451 800 |
+ 8 300 |
228 100 |
||
Wiad...... |
Forskningen |
||||||
40 000 |
40 000 |
450 000 428 000 |
+ 22 000 |
18 000 |
|||
170 400 |
106 000 |
276 400 |
910 100 879 800 |
+ 30 300 |
246 100 |
||
Försöksgårdsledningen vid Brännberg m. m. ... |
3 900 |
250 000
Efter framställning av högskolestyrelsen anvisades å tilläggsstat för budgetåret
1953/54 ett belopp av 66 500 kronor för inköp av vissa inventarier till
Stenstugu försöksgård, vars verksamhet skulle igångsättas under år 1954.
Av beloppet utnyttjades omkring 51 000 kronor under budgetåret.
I den fortsatta redogörelsen för den ekonomiska utvecklingen vid försöksgårdarna
under budgetåret 1953/54 anmäler kommittén, att högskolestyrelsen
i augusti 1953, sedan ekonomien vid Öjebyns och Brännbergs för söksgårdar
visat sig vara undergrävd, igångsatte en särskild utredning i syfte att
granska dessa försöksgårdars ekonomi och förvaltning. Härom anföres i promemorian
i huvudsak följande.
Vid utredningen hade kunnat konstateras, att försöksgårdarna ådragits
betydande skulder. Vidare hade vid dessa båda försöksgårdar förekommit
45
Kungl. Maj. ts proposition nr 110
såväl utgifter som inkomster, vilka icke redovisats. Det stod utan vidare
klart, att de för budgetåret 1953/54 för gårdarna i fråga uppgjorda staterna
icke skulle kunna följas. Högskolestyrelsen hemställde därför i februari
1954, att å tilläggsstat för budgetåret 1953/54 måtte anvisas ett anslag å
310 800 kronor. Av detta belopp avsågs 157 500 kronor för betalning av öjebvn
och Brännberg åvilande skulder och 153 300 kronor till bestridande av
kostnader för driften vid de båda gårdarna under tiden den 16 januari—den
30 juni 1954. Statsmakterna medgav i anledning av framställningen, att för
ändamålet fick tagas i anspråk ett belopp av högst 241 200 kronor av det
för budgetåret 1953/54 anvisade förslagsanslaget till statens försöksgårdar.
Härvid hade 107 900 kronor beräknats för betalning av skulder och 133 300
kronor för bestridande av kostnader för jordbruksdriften vid gårdarna. Utöver
beloppet å 241 200 kronor skulle 10 000 kronor tagas i anspråk av det
reservbelopp av 20 000 kronor som av försöksgårdsanslaget avsatts för bland
annat oförutsedda utgiftsökningar. Av det äskade beloppet å 310 800 kronor
återstod därefter 59 600 kronor, varav största delen — 49 600 kronor —
hade begärts för att täcka en eventuell fordran, tillkommande försöksgårdsföreståndaren.
Statsmakterna ansåg emellertid, att det borde få anstå med
anvisande av medel för detta ändamål, till dess pågående utredning rörande
försöksgårdsföreståndarens förvaltning blivit avslutad. Resterande belopp,
10 000 kronor, vilket avsetts för iordningställande av det elektriska ledningsnätet
vid Öjebyns försöksgård, har erhållits genom medgivande att
överskrida försöksgårdsanslaget för budgetåret 1954/55.
Vid den alltjämt pågående utredningen rörande öjebyn och Brännberg
har därefter ytterligare belastning av gårdarna kunnat konstateras. De därvid
framkomna skulderna hänför sig dels till uppförandet av ny ekonomibyggnad
vid Öjebyn, vartill 280 000 kronor ställts till förfogande, dels till
driften vid de båda försöksgårdarna. Behovet av ytterligare medel till ekonomibyggnaden
uppgår till cirka 70 000 kronor. Medelsbehovet för likvideiäng
av ytterligare vid utredningen framkomna skulder för jordbruksdriften har
uppskattats till 10 000 å 12 000 kronor. Högskolestyrelsen har fått medgivande
att tills vidare med anlitande av medel på försöksgårdsanslaget för
budgetåret 1954/55 betala sådana utan anslagstäckning kvarstående skulder,
som äger samband med uppförandet av den nya ekonomibyggnaden
eller som uppkommit i driften vid försöksgårdarna under tidigare nämnda
försöksgårdsföreståndares tid.
Av promemorian framgår vidare, alt ytterligare några försöksgårdar utöver
Öjebyn och Brännberg vid ingången av budgetåret 1953/54 haft till betalning
förfallna, icke redovisade skulder till relativt betydande belopp, vilket
under året påtalades av högskolestyrelsen. En del av dessa skulder lyckades
gårdarna under budgetåret täcka med anlitande av influtna inkomster.
För en av nu ifrågavarande gårdar, Flahult, medgavs ett överskridande av
försöksgårdsanslaget med 23 400 kronor för att täcka en del av skulderna.
Även för Wiad begärdes medgivande att få överskrida anslaget för täckande
av vissa äldre skulder. Kungl. Maj:t förklarade sig emellertid först framdeles
vilja upptaga frågan om detta överskridande till prövning, sedan ytterligare
utredning verkställts.
Beträffande Slenstugu försöksgård, som inrättades den 14 mars 1954,
erinrar kommittén om all till driftskostnader vid denna gård för tiden fram
till den 1 juli 1954 anvisades 12 000 kronor. Då detta belopp ej kunde förslå,
46 Kungl. Maj. ts proposition nr 116
efteisom praktiskt taget inga inkomster inflöt till gården under perioden,
gjordes framställning om överskridande av anslaget. Även i detta fall förklarade
sig Kungl. Maj :t först framdeles vilja upptaga frågan om det begärda
överskridandet till prövning, sedan ytterligare utredning verkställts.
I slutet av budgetåret 1953/54 vidtogs enligt kommittén ytterligare vissa
justeringar i de preliminära staterna för gårdarna, främst beroende på att
lantarbetarlönerna höjts fr. o. m. kalenderårsskiftet 1953/54. För de ökade
lönekostnaderna medgavs ett överskridande av försöksgårdsanslaget för budgetåret
med 15 855 kronor. De definitiva staterna för försöksgårdarna för
budgetåret 1953/54 kom sålunda att överstiga de preliminära staterna med
sammanlagt 323 943 kronor.
I anslutning till redogörelsen för den ekonomiska utvecklingen vid försöksgårdarna
under budgetåret 1953/54 redovisar kommittén de olika försöksgårdarnas
ställning med avseende å icke reglerade skulder och fordringar
vid ingången av budgetåret 1954/55. Dessa förhållanden belyses i följande
sammanställning.
Lanna............ |
Icke likvi-derad skuld |
Icke inbeta-lade ford-ringar |
|
Offer............. |
__ |
||
Flahult........... |
1065 |
||
Ugerup........... |
3 415 |
||
Öjebyn........... |
690 |
||
Brännberg ........ |
_ |
||
Wiad............ |
39 296 |
||
Röbäcksdalen..... |
1 573 |
||
Stenstugu........ |
2 115 |
I promemorian framhålles, att i skuldbeloppet för öjebyn icke upptagits
nyssnämnda försöksgårdsföreståndares eventuella fordran. Vid försöksgårdarna
Lanna, Ofter, öjebyn, Brännberg och Röbäcksdalen har inkomster
och utgifter till relativt små belopp överförts från föregående budgetår.
Dessa skulder bör kunna rymmas inom de fastställda staternas ram för
innevarande budgetår. Vid Ugerups försöksgård överskjuter skulderna tillgångarna
med cirka 4 200 kronor, varav omkring 1 000 kronor avser kostnader
för konstgödsel och fodermedel, som fanns i lager den 1 juli 1954.
Enligt föreståndarens mening torde skuldbeloppet kunna rymmas inom staten
för försöksgården under förutsättning, att ersättning till en del kan
utgå för de skördeskador, gården drabbats av under sommaren och hösten
1954. För likvidering av skulderna vid ingången av innevarande budgetår
skulle för Flahult, Wiad och Stenstugu erfordras ett belopp av (11 500 +
85 000 + 32 000 =) 128 500 kronor. Härom anföres i promemorian i huvudsak
följande.
Högskolestyrelsen anmälde i skrivelse den 14 juni 1954 till Kungl. Maj:t,
att vid ingången av budgetåret 1953/54 vid Flahults försöksgård förelåg till
Kungl. Maj:ts proposition nr 116
47
betalning förfallna skulder å 50 683 kronor. Under budgetåret hade härav
35 625 kronor likviderats. Den 1 juli 1954 beräknades sålunda kvarstå ett
skuldbelopp å 15 028 kronor, vartill kom en skuld å 29 132 kronor, ådragen
under tiden 1 juli 1953—30 april 1954. Sammanlagda skuldsumman beräknades
sålunda till 44 190 kronor. Skuldbördan förklarades av att gården
under åren 1952 och 1953 drabbats av skördeskador, vilka medförde ett betydande
bortfall av på förhand kalkylerade inkomster, samtidigt som utgifterna
steg utöver gjorda beräkningar. Styrelsen begärde ett överskridande
med 23 400 kronor för att möjliggöra likvidering av skulden från budgetåret
1952/53 och av skulderna från första hälften av budgetåret 1953/54.
Skulderna skulle härigenom nedbringas till cirka 20 000 kronor, vilket belopp
under budgetåret 1954/55 skulle kunna likvideras med medel, vilka
väntades inflyta genom försäljning av på gården uppfödda stutar och kvigor.
Sedan Kungl. Maj :t medgivit överskridandet, har skulderna betalats
t. o. in. december 1953. Infordrade uppgifter visar emellertid att gården,
utöver nyssnämnda skuld å 20 000 kronor, belastas med skuld å cirka 11 500
kronor, ådragen under månaderna maj och juni 1954. För att kunna helt
sanera gårdens ekonomi skulle sålunda försöksgårdens stat för innevarande
budgetår behöva överskridas med högst detta belopp.
I nyssnämnda skrivelse framhölls vidare, att man vid ingången av budgetåret
1954/55 räknade med skulder å 105 000 kronor och fordringar å
46 000 kronor vid Wiads försöksgård. Enligt i oktober 1954 infordrade uppgifter
kom skulderna emellertid att överstiga fordringarna med ett belopp
av cirka 101 000 kronor, vari ingår 16 000 kronor för köp av konstgödsel
och fodermedel, avsedda att användas under budgetåret 1954/55. För att
kunna sanera gårdens affärer under innevarande budgetår skulle sålunda
staten för gården behöva överskridas med 85 000 kronor. Skulderna har
uppkommit, bland annat, vid saneringen av fjäderfä- och svinstallarna.
Verksamheten vid fjäderfäanläggningen har lämnat vinstöverskott de senaste
åren, under det att svinbesättningen ånyo förklarats smittad av nyssjuka.
Någon livdjursförsäljning har därför icke kunnat ske därifrån. Detta
har medfört, att kostnaderna för saneringen icke kunnat betalas av svinbesättningen.
Viss del av skulderna vid gården hänför sig till byggnadsreparationer
och maskininvesteringar.
Vid Stenstugu försöksgård översteg skulderna fordringarna den 1 juli
1954 med 32 000 kronor, med vilket belopp gårdens stat skulle behöva överskridas.
Det till driftskostnader vid gården under tiden den 14 mars—den
30 juni 1954 anvisade beloppet å 12 000 kronor kunde ej förslå, då det
under denna tid knappast inflöt några inkomster. Bland annat blev vissa
inköp av konstgödsel och utsäde nödvändiga under perioden.
Försöksverksamheten vid de statliga försöksgårdarna. Kommittén anför
inledningsvis, att kommittén beträffande försöksgårdarnas arbetsuppgifter
helt kan ansluta sig till den uppfattning, som nu ligger till grund för utformningen
av verksamheten vid gårdarna.
Kommitténs förslag innebär till en början, att de förs ö k s p r o g r a in,
som högskolestyrelsen årligen fastställer för de statliga försöksgårdarna, i
fortsättningen skall ersättas med ett gemensamt program för samtliga försöksgårdar
och statens jordbruksförsöks verksamhet. I detta program bör
även infogas verksamheten inom jordbruksavdelningcn vid Röbäcksdalen.
Till stöd för förslaget anföres, alt den avgjort dominerande delen av för
-
48
Kungl. Maj. ts proposition nr 116
söken vid gårdarna utgöres av jordbruksförsök. Vid sidan av denna verksamhet
och parallellt med denna löper i landets olika delar statens jordbruksförsöks
egen verksamhet dels genom fasta försöksstationer och försöksfält,
dels genom att anstalten i samarbete med hushållningssällskapen
låter utlägga s. k. skrivelseförsök. Kommittén framhåller, att erfarenheten
visat, att en fullgod effekt kan erhållas först om en god samordning mellan
dessa båda verksamhetsformer förekommer. En försöksserie vid en försöksgård
får exempelvis sitt fulla värde först sedan resultaten kunnat verifieras
genom försök på annat håll inom det distrikt, där gården är belägen. Å
andra sidan vinner de genom andra försök uppnådda resultaten ofta i värde,
om de kan kompletteras med resultat, erhållna under de strängt kontrollerade
betingelser, som en försöksgård medger. Möjligheterna i organisatoriskt
avseende till en fullgod samordning mellan de bägge verksamhetsformerna
är för närvarande icke helt tillfredsställande, och de önskemål, som
låg till grund för den nuvarande försöksverksamheten, har sålunda icke
helt förverkligats. Visserligen uppgöres försöksgårdarnas program såvitt
gäller jordbruksförsöken efter samråd med statens jordbruksförsök. Det innebär
emellertid en viss fara för splittring, att programmen är skilda och
fastställes var för sig. Möjligheterna att här ingripa samordnande är begränsade.
Kommittén betonar särskilt den fördelen med ett gemensamt program,
att gårdarnas verksamhet kommer i närmare kontakt med den övriga
inom distriktet bedrivna statliga försöksverksamheten och därmed med
hela bygden. De nuvarande bristerna i detta hänseende har ofta påtalats av
försöksgårdsf öreståndarna.
Rörande det gemensamma försöksprogrammet anför kommittén slutligen,
aif om de statliga försöksgårdarnas verksamhet samordnas med statens
jordbruksförsöks verksamhet på sätt kommittén föreslagit — försöksgårdarnas
verksamhet bör kunna bli bättre avstämd även mot den lokala, av
hushållningssällskapen bedrivna statsunderstödda försöksverksamheten och
erhålla ett bättre samarbete med denna, vilket bör medföra, att gårdarna
erhåller en bättre lokal anknytning. För att ytterligare åstadkomma en god
fortlöpande kontakt mellan de statliga försöksgårdarna och hushållningssällskapens
lokala försöksverksamhet skulle det vara önskvärt, om möjlighet
kunde beredas försöksgårdsföreståndarna att närvara och yttra sig vid sammanträdena
i sällskapens försökskommittéer.
Beträffande försöksgårdarnas personal föreslår kommittén, att försöksgårdsföreståndarna
och övrig försökspersonal vid gårdarna, inklusive
försökspersonalen vid jordbruksförsöksavdelningen i Röbäcksdalen, organisatoriskt
skall sammanföras med statens jordbruksförsöks personal. Enligt
kommitténs uppfattning måste nämligen vid ett genomförande av den
föreslagna samordningen av verksamheten fordringarna på ett gott samarbete
mellan anstalten och gårdarna bli ännu större än hittills. Kommittén
erinrar om att tidigare i viss utsträckning ett utbyte av tjänster ägt rum på
så sätt att personer, som innehaft tjänster vid gårdarna, temporärt överförts
till statens jordbruksförsök och vid behov ersatts med andra personer, vilka
Kungl. Maj:ts proposition nr 116
49
då avlönats ur statens jordbruksförsöks avlöningsanslag. Sådana omdispositioner
bör enligt kommitténs uppfattning få förekomma även i fortsättningen,
för att ge ökad smidighet åt organisationen. Vidare framhålles, att en
försöksgårdsföreståndare, som leder verksamheten vid en viss försöksgård,
efter hand förvärvar stor erfarenhet av de problem, gården bearbetar. Denna
erfarenhet kan på ett ändamålsenligt sätt nyttiggöras genom att föreståndaren
i fråga anförtros ledningen även av sådana försöksserier utanför gården,
som är avsedda att belysa ifrågavarande speciella problem. Ett sådant
utnyttjande av föreståndarnas fackkunskaper synes vara ägnat att ge hela
försöksverksamheten en ökad effektivitet. I fråga om de föreslagna organisatoriska
förändringarna beträffande personalen framhålles slutligen i promemorian,
att dessa givetvis icke berör forskningspersonalen vid Wiad eller
den assistent vid öjebyns försöksgård, som avlönas av statens husdjursförsök.
Kommitténs förslag, i vad detsamma avser personalen, innebär vidare, att
de nuvarande assistenttjänsterna vid försöksgårdarna skall utbytas mot
tjänster som försökstekniker i lönegrad 19. Detta gäller icke vid Wiad och
icke heller Röbäcksdalen, där utbyggnaden enligt kommittén bör fortgå i
enlighet med Röbäcksdalsutredningens förslag. Såsom skäl för sitt förslag
anför kommittén följande.
I ledningen för varje statlig försöksgård finnes för närvarande — med undantag
av Wiad och Röbäcksdalen — en försöksgårdsföreståndare i lönegrad
31 och en assistent vanligen i lönegrad 25. Båda dessa tjänstemän
förutsättes vara agronomutbildade. När denna organisationstyp vid 1930-talets början tillskapades, synes man ha räknat med att kompletteringsarbeten
till fältförsöken i form av laboratorieundersökningar och statistiska
bearbetningar skulle utföras vid gårdarna i större utsträckning än
vad senare blivit fallet, sedan särskilda arbetsorgan tillskapats vid Ultuna
för dessa arbetsuppgifter. Med den utveckling, som skett, och med
utgångspunkt från de arbetsuppgifter, som gårdarna efter hand fått, anser
kommittén det icke erforderligt och i viss mån icke heller lämpligt
med två agronomutbildade stationära befattningshavare på varje försöksgård.
Kommittén vill i sammanhanget för övrigt framföra, att det under
de senaste åren visat sig föreligga vissa svårigheter att rekrytera assistentbefattningarna
vid försöksgårdarna. Sedan den nu gällande försöksgårdsorganisationen
fastställdes, har utbildningen på lantbruksområdet delvis
omlagts. Agronomutbildningen är betydligt mera omfattande än tidigare.
Samtidigt har utbildningen vid driftsledarkursen i Alnarp tillkommit. Kommittén
anser, att en lämpligare avvägd personalorganisation erhålles vid försöksgårdarna,
om föreståndaren i stället för en agronomutbildad assistent
erhåiler en försökstekniker som biträde. Denne bör vara lantmästare eller
ha liknande utbildning.
I anslutning till kommitténs sistberörda förslag anföres i promemorian att
det, om den föreslagna omorganisationen genomföres, under vissa omständigheter
kan visa sig önskvärt med en förstärkning av den vetenskapliga
arbetskraften vid vissa gårdar. I sådana fall bör det enligt kommittén ankomma
på statens jordbruksförsök att avdela en assistent för tjänstgöring å
gården under kortare eller längre lid. Denna anordning bör även kunna bi
4
Hihang till riksdagens protokoll 1''Jöö. 1 saml. Xr llti
50
Kungl. Maj.ts proposition nr 116
draga till en viss förstärkning av underlaget för rekrytering av försöksgårdsståndare.
I detta sammanhang föresjår kommittén, att gällande stadga
för de lägre lantbruksundervisningsanstalterna (SFS 1951: 663) ändras så,
att försöksgårdarna under sommaren skall kunna tillföras kvalificerad arbetskraft
genom att ämneslärare vid lantmannaskola tilldelas fyllnadstjänstgöring
vid försöksgård. Detta bör enligt kommittén även kunna medföra nytta
såväl för läraren som för kontakten mellan skolorna och försöksgårdarna.
Det föreslagna utbytet av försöksgårdarnas assistenttjänster mot försökstcknikertjänster
synes enligt kommittén böra ske successivt, allt eftersom
de nuvarande innehavarna av tjänsterna lämnar dessa. Assistenttjänsterna
vid öjebyn och Offer är för närvarande vakanta och kan följaktligen redan
nu utbytas. Kommittén föreslår vidare, att en försöksteknikertjänst i lönegrad
Ce 19 inrättas vid Lanna samt att innehavaren av den nuvarande assistenttjänsten,
vilken åtnjuter arvode motsvarande lönegrad 25, förordnas å
den nya tjänsten, varutöver han bör erhålla ett arvode, motsvarande skillnaden
mellan lönegraderna Ce 19 och Ce 25.
I fråga om kostnaderna för försöksverksamheten vid
försöksgårdarna anför kommittén, att dessa så långt som möjligt bör hållas
helt skilda från gårdarnas driftsekonomi. Enligt kommitténs mening bör
försöksverksamheten i princip anses som inhyrd på försöksgårdarna. För
närvarande täckes icke försökskostnaderna av de medel, som anvisas för
törsöksverksamheten. Sålunda utgår icke någon ersättning till gårdarna som
sådana för det intrång, försöksverksamheten förorsakar i jordbruksdriften.
Vidare belastas de för försöksverksamheten avsedda medlen i regel icke med
kostnader för inköp av maskiner och andra dyrbarare inventarier för sistnämnda
verksamhet. Dessa kostnader belastar i stället gårdarnas investeringsanslag.
Kommittén föreslår, att intrångsersättning i fortsättningen skall
utbetalas av de medel, som anvisas till försöksverksamheten. Beträffande
beräkningen av en dylik ersättning framhålles i promemorian, att det skulle
föra alltför långt att söka åstadkomma någon differentiering med hänsyn
till graden av intrång. På grundval av inom kommittén gjorda beräkningar
med utgångspunkt från erfarenheter, erhållna vid vissa försöksgårdar och
fasta försöksstationer, föreslår kommittén därför, att ersättningsbeloppet
tills vidare skall fastställas till 100 kronor per försök. Då gårdarnas försöksverksamhet
för närvarande omsluter cirka 300 försök, skulle medelsbehovet
för försöksverksamheten öka med 30 000 kronor, medan motsvarande
vinst skulle göras å gårdsdriftssidan. Enligt kommitténs mening bör
även kostnaderna för investeringar för försöksverksamheten skiljas från
investeringar, erforderliga för gårdsdriften. Av tillgängligt totalt årligt investeringsanslag
torde i runt tal 15 000 kronor höra falla på försöksverksamheten
och sålunda särskilt utskiljas.
I promemorian framhålles vidare i fråga om försöksverksamhetens finansiering,
att förslaget om en mera fullständig samordning mellan försöksgårdarnas
jordbruksförsöksverksamhet och statens jordbruksförsöks egen
verksamhet bör åtföljas av ett sammanförande även av de anslag, genom
51
Kungl. Maj.ts proposition nr 116
vilka respektive verksamheter finansieras. Sålunda synes hela det belopp,
som anvisas för den direkta försöksverksamheten, böra sammanföras med
statens jordbruksförsöks anslag till fast försöksverksamhet. Det torde få
ankomma på överinspektören att efter samråd med statens jordbruksförsök
och efter granskning av inkomna förslag till försöksplaner uppgöra plan föi
fördelning av tillgängliga medel mellan respektive försöksgårdar. Beslut om
fördelning bör därefter meddelas av högskolestyrelsen.
Slutligen anför kommittén beträffande kostnaderna för försöksverksamheten,
att den del av försöksgårdarnas investeringsanslag, som faller på
försöksverksamheten, bör sammanföras med statens jordbruksförsöks materielanslag.
Försöksgårdarnas behov av nya inventarier och maskiner för
jordbruksförsöksverksamheten bör därefter täckas ur detta anslag, vilket
— med utgångspunkt från vad som nyss anfördes angående utskiljandet av
dessa kostnader — bör uppräknas med 15 000 kronor.
Vad angår vid försöksgårdarna bedriven försöksverksamhet av
annat slag än jordbruksförsök sverk sa in het framhålles
i promemorian att, när någon anstalt eller institution placerar försök
vid någon av försöksgårdarna, ordningen i administrativt och ekonomiskt
avseende bör vara densamma, som i det föregående föreslagits
för jordbruksförsöken. Sålunda bör försöken i fråga infogas i arbetsprogrammet
för vederbörande anstalt eller institution, som då har möjlighet,
bland annat, att samordna verksamheten vid gården med annan eventuell
liknande verksamhet inom respektive distrikt. Anstalten eller institutionen
bär att till gården betala full ersättning inklusive intrångsersättning för försöken.
Storleken av denna ersättning torde få avgöras från fall till fall.
Det bör enligt kommittén i tveksamma fall få ankomma på överinspektören
eller i sista hand högskolestyrelsen att pröva, huruvida visst försök kan
förläggas till en försöksgård, ävensom att besluta om ersättningen därför.
Om någon anstalts eller institutions verksamhet vid en försöksgård får
större omfattning eller förhållandena i övrigt så kräver, hör särskild arbetskraft
avdelas av anstalten eller institutionen för arbete vid gården.
I sitt förslag beträffande försöksverksamheten vid de statliga försöksgårdarna
betonar kommittén slutligen betydelsen av att denna verksamhet
har bästa möjliga kontakt med det praktiska jordbruket
i de orter, som de olika försöksgårdarna representerar. Denna kontakt skulle
ytterligare kunna förstärkas och bygdens intresse för gårdarnas försöksverksamhet
ytterligare ökas, om representanter för det praktiska jordbruket
i orten bereddes tillfälle att närmare följa försöksverksamheten och
framföra synpunkter vid dess planläggning. Såsom framgår av den följande
redogörelsen föreslår kommittén, att för varje försöksgård skall inrättas
en särskild rådgivande nämnd, bestående av två av hushållningssällskapet
i länet utsedda praktiska jordbrukare med uppgift att söka skapa
bästa möjliga garantier för att jordbruksdriften vid försöksgårdarna får
en ändamålsenlig planläggning och utformning. Enligt kommitténs uppfattning
bör denna nämnd även ha till uppgift att följa försöksverksam
-
52
Kungl. Maj. ts proposition nr 116
heten och samtidigt medverka till bästa möjliga kontakt mellan verksamheten
i fråga och bygdens praktiska jordbruk.
Den praktiska jordbruksdriften vid de statliga försöksgårdarna. I promemorian
anföres inledningsvis, att den direkta jordbruksdriften vid försöksgårdarna
på grund av den omfattande försöksverksamheten och det intrång
denna förorsakar icke blir direkt jämförbar med driften vid ett vanligt praktiskt
jordbruk. Enligt kommitténs mening är det av största vikt, att försöksgårdsdriften
upplägges så rationellt och ekonomiskt som möjligt inom den
ram, som de egenartade förutsättningarna skapar. I detta hänseende har utan
tvivel förekommit vissa brister, vilka till en del har sin grund i mindre lämplig
organisation. Av denna anledning har kommittén framlagt vissa förslag
till organisatoriska förändringar. Sålunda föreslås till en början, att
driftsplaner årligen skall uppgöras för försöksgårdarna, för att den
ekonomiska driften vid dessa skall kunna följas och bedömas. Dessa planer
bör överlämnas till ekonomidirektören före en viss tidpunkt, som högskolestyrelsen
bestämmer. För att man vid uppgörandet av planerna skall kunna
tillgodogöra sig den erfarenhet, som finnes av allmänt praktiskt jordbruk i
bygden, föreslår kommittén, att vid varje gård skall inrättas en särskild
nämnd, bestående av två framstående praktiska jordbrukare, utsedda av hushållningssällskapet
i länet. Dessa bör vidare ha möjlighet att i rådgivande
syfte kontinuerligt följa den praktiska jordbruksdriften vid gården. Ledamöterna
bör jämväl, såsom anförts i det föregående, beredas möjlighet att
framföra synpunkter i fråga om försöksverksamhetens planläggning samt
att följa denna verksamhets gång. Även vid Wiad bör inrättas en dylik
nämnd i vilken, då försöksgårdsföreståndare saknas, bör ingå den vid Wiad
placerade laboratorn. Vid Röbäcksdalen bör nämnden utgöras av förutom
statsagronomen den ledamot, som Västerbottens läns hushållningssällskap
enligt Röbäcksdalsutredningens förslag bör utse i den rådgivande nämnden
för försöksverksamheten, samt av ytterligare en av nämnda hushållningssällskap
utsedd ledamot. Vid de gårdar, där driftsledare enligt förslag, för vilka
redogöres i det följande, skall finnas, bör denne utan att vara ledamot deltaga
i nämndens sammanträden och där föredraga ärenden, som gäller gårdsdriften.
Ersättning till de av sällskapen utsedda ledamöterna förutsätter kommittén
skola utgå enligt kommittékungörelsen och bestridas av jordbruksdriften.
Kostnaderna för nämndernas verksamhet beräknas komma att uppgå
till cirka 5 000 kronor för år.
I fråga om gårdsdriftens personalfrågor anför kommittén,
att en betydande svårighet vid tillsättande av föreståndartjänsterna vid försöksgårdarna
ligger i att finna personer, som å ena sidan besitter ingående
kunskaper i och erfarenhet av försöksverksamhet samt å andra sidan har
tillräcklig erfarenhet av praktisk-ekonomisk jordbruksdrift. Då denna svårighet
synes tilltaga, har kommittén övervägt möjligheten att efter hand -säd
de olika gårdarna uppdela ledningen av försöksverksamheten och gårdsdriften
på olika befattningshavare, såsom skett vid Wiad och Röbäcksdalen.
53
Kungl. Maj.ts proposition nr tlG
Flertalet av de nuvarande gårdarna är emellertid alltför små för en sådan
organisationsform. Ett undantag utgör driftsenheten Öjebyn med Brännberg.
Dels är den brukade arealen här relativt omfattande, dels kan man
vänta, att försöksverksamheten, sedan den nya ekonomibyggnaden nu uppförts
och husdjursförsök i planerad omfattning kan påbörjas, blir större och
mera skiftande och därför mera krävande än vid de flesta andra försöksgårdar.
Med hänsyn härtill föreslår kommittén, att vid gårdarna i fråga skall
inrättas en driftsledartjänst i lönegrad 21 samt att föreståndarens direkta
befattning med gårdsdriften skall upphöra. I samband därmed bör det särskilda
arvode å 2 000 kronor till försöksgårdsföreståndaren för förvaltningen
av Brännberg indragas. Vidare bör man kunna räkna med att gårdens
egna kostnader för arbetskraft minskar med ett belopp, som motsvarar driftsledarens
lön.
Beträffande personalen föreslår kommittén slutligen, att driftsledartjänsten
vid Wiad skall höjas från lönegrad 18 till 21.
I promemorian behandlas vidare försöksgårdarnas bokförings- och
redovisningsfrågor. Kommittén framhåller därvid såsom ofrånkomligt,
att lantbruksbokföring skall göras obligatorisk vid gårdarna. Förutom
en bättre överblick över gårdarnas ekonomi bör härigenom och genom
kontakt med lantbruksbokföringsbyråerna bland annat kunna erhållas värdefulla
uppgifter om hur gårdarnas driftsresultat utfaller i jämförelse med
vanliga praktiska jordbruk, som arbetar under jämförbara yttre förutsättningar.
Till stöd för förslaget anföres vidare följande.
Den nuvarande bokföringen är mycket enkelt upplagd och består till sin
väsentliga del i förandet av inkomst- och utgiftsjournaler. Några skulder
får i princip ej överföras till följande budgetår och eventuellt föreliggande
överskott i förhållande till fastställd stat indrages till statsverket. Avsikten
torde vara att klart avgränsa varje budgetårs ekonomi för sig. Då emellertid
några inventeringar av lager o. d. ej göres vid budgetårsskiftena och ej heller
andra förändringar i lantbrukskapitalet bedömes, ger bokföringen ingen
överblick årsvis av gårdarnas ekonomiska ställning och årsresultat. Ej heller
göres vid bokföringen någon uppdelning på olika driftsgrenar, varför dessas
enskilda inverkan på totalekonomien icke kan bedömas. Enligt kommitténs
uppfattning föreligger här allvarliga brister. En avgjord förutsättning för
att gårdarnas ekonomi skall kunna hållas under tillräcklig kontroll synes
vara, att bokföringssystemet omlägges så, att dels fullständiga bokslut kan
göras, grundade på efter årliga inventeringar uppgjorda in- och utgående
balansräkningar, dels överblick kan erhållas över de olika driftsgrenarnas
resultat.
Den föreslagna bokföringen kommer enligt kommittén att medföra ett i
viss mån ökat kontorsarbete. Det torde därför i fortsättningen böra förutsättas,
att föreståndare och driftsledare med ersättning från gårdsdriften
skall kunna anlita nödig skriv-, räkne- och bokföringsbjälp. Redogöraransvaret
för gårdsdriftens ekonomi och ansvaret för bokföringen bör i fortsättningen
liksom nu åvila försöksgårdsföreståndaren eller driftsledaren, där
sådan finnes.
Vad angår de med jordbruksdriften sammanhängande b u d g e t f r å -
54
Kungl. Maj. ts proposition nr 116
gorna erinrar kommittén om att försöksgårdsverksamheten i viss mån
betraktas som en enhet vid beviljandet av anslag, varefter högskolestyrelsen,
med utgångspunkt från anslagen i fråga och sedan föreståndarnas och driftsledarnas
synpunkter inhämtats, fastställer stater för de enskilda gårdarna.
I fortsättningen bör beräkningar av överskott respektive underskott å jordbruksdriften
grundas jämväl på den av kommittén föreslagna driftsplanen.
Beräkningarna bör dessutom avse överskott respektive underskott enligt lantbruksbokföringen,
d. v. s. siffrorna bör i motsats till vad som nu är fallet
vara beräknade under hänsynstagande till gårdarnas ställning i avseende å
in- och utgående balans. Kommittén erinrar vidare om att medel till investeringar
för närvarande anvisas bland annat till nyinköp av maskiner och inventarier.
Enligt kommitténs mening bör i fortsättningen utgifter för vidmakthållande
och normal förnyelse av gårdarnas inventariebestånd bestridas
av jordbruksdriften. Endast för sådana investeringar, som innebär en
påtaglig höjning av lantbrukskapitalet, bör särskilda investeringsanslag beviljas.
Hit bör sålunda höra, förutom byggnader, endast nydikning, förstagångsinköp
av dyrbarare maskiner o. s. v.
I övrigt föreslår kommittén vid behandlingen av förevarande budgetfrågor,
att varje gård skall få möjlighet att disponera ett visst stående driftskapital.
Därigenom skulle vissa med nuvarande redovisningssystem förenade olägenheter
kunna avhjälpas. Angående dessa olägenheter anföres i promemorian
i huvudsak följande.
De nuvarande redovisningprinciperna, vilka innebär, att skulder i princip
icke får överföras till efterföljande budgetår och att eventuellt uppkommande
överskott indrages till statsverket, medför ett stelt och olämpligt
system för jordbruksdriften vid försöksgårdarna. Emedan en jordbruksdrifts
ekonomiska resultat alltid är starkt beroende av ett stort antal
okontrollerade faktorer, medförande att resultatet ifråga endast i stora drag
kan beräknas på förhand, är det för försöksgårdarna icke utom i enstaka
undantagsfall möjligt att helt följa uppgjorda stater. Om resultatet blir
sämre än vad staten utvisar, råkar gårdarna vid budgetårets slut i ekonomiska
svårigheter. Det för avhjälpande av sådana svårigheter under senare
år disponerade beloppet å 20 000 kronor har i förhållande till gårdarnas
sammanlagda årsomsättning varit mycket litet. Det förhållandet å andra sidan
att ett under ett gynnsamt år uppkommet driftsöverskott vid årets slut
indrages till statsverket och icke kan disponeras av gården för att täcka
underskottet under följande sämre år eller för önskvärda investeringar och
lörbättringar har icke stimulerat försöksgårdsföreståndarna och driftsledarna
till ekonomisk planering på längre sikt. Slutligen medför det nuvarande
redovisningssystemet, att gårdarna vid budgetårets början, vilken infaller
under en förhållandevis inkomstfattig tid av året, ofta lider brist på
betalningsmedel och tvingas göra skulder.
Enligt kommitténs förslag bör driftskapitalet få fritt disponeras i utjämnande
syfte på så sätt, att detsamma under år med sämre driftsresultat kan
delvis eller helt tagas i anspråk och under år med bättre driftsresultat återställas.
På längre sikt bör kapitalet givetvis icke förbrukas utan bibehållas
vid i huvudsak oförändrad storlek. Genom att driftskapital disponeras, bör
55
Kungl. Maj:ts proposition nr UG
lagerinköp kunna ske vid ur prissynpunkt gynnsamma tider och utan anlitande
av krediter. Vidare kan tidpunkten för försäljning av exempelvis
spannmål och slaktdjur göras oberoende av gårdens aktuella behov av kontanta
medel och i stället avpassa efter rådande prisläge. Enligt kommitténs
mening bör sålunda tillgången till driftskapital avsevärt medverka till
förbättrat ekonomiskt driftsresultat.
Kommittén, som anser, att man vid bedömningen av driftskapitalets storlek
bör utgå från gårdsdriftens årliga omslutning i medeltal, anför att kapitalet
— med hänsyn till de stark växlande driftsresultaten — icke bör
vara mindre än 25 procent av årsomslutningens medeltal. Då enligt kommitténs
beräkningar omslutningen vid samtliga gårdar synes komma att
uppgå till cirka 1 600 000 kronor under budgetåret 1955/56, skulle ett driftskapital
av 400 000 kronor vara erforderligt. Kommittén föreslår, att detta
belopp skall ställas till förfogande i form av ett reservationsanslag vid ingången
av sistnämnda budgetår för att därefter fördelas på de olika gårdarna
i relation till dessas årsomsättning.
Angående det ekonomiska driftsresultatet vid försöksgårdarna''
framhåller kommittén, att en säker förhandsbedömning av detta resultat,
efter det att de av kommittén föreslagna rationaliseringsåtgärderna
vidtagits, givetvis är vansklig att göra. Kommittén anser emellertid, att gårdarnas
löpande sammanlagda inkomster och utgifter efter omorganisationen
skall kunna totalt sett balansera jämnt. Vid de enskilda gårdarna måste
man givetvis liksom nu räkna med vissa årliga över- eller underskott å
driften. Kommittén har vid övervägandet av frågan först sökt bedöma det
hittillsvarande driftsresultatet och därefter korrigerat detta med kostnad
för och beräknad vinst av de föreslagna organisatoriska förändringarna.
Härom anföres i promemorian i huvudsak följande.
Under tiden 1950—1954 har man vid uppgörandet av de preliminära staterna
räknat med att gårdsdriften sammanlagt skall lämna ett överskott av
38 275 kronor i medeltal för år. Denna siffra har emellertid, som framgar
av den föregående redogörelsen, icke på något sätt kunnat hållas. Under
alla åren har den årliga reservfonden eller sammanlagt 80 000 kronor helt
måst tagas i anspråk, varjämte efter särskilda framställningar ett belopp
av tillhopa 285 400 kronor ytterligare beviljats för gårdsdriftens rakning.
Härtill kommer, att man för gårdsdriftens räkning vid utgången av budgetåret
1953/54 häftade i skuld för ett sammanlagt belopp av 152 200 kronor.
Gårdsdriften har sålunda under den nu diskuterade fyraårsperioden i stället
för alt lämna ett årligt överskott å 38 275 kronor medfört ett underskott
, , , .80 000 4- 285 400 + 152 200
av i medeltal .
38 275 — 91 125 kronor för år.
Ifrågavarande siffra är emellertid starkt influerad förutom av de säiskilda
förhållandena vid öjebyn — av att Wiads försöksgåixl övertagits
omedelbart före periodens början med mycket små kapitaltillgångar samt
av att Röbäcksdalens och Stenstugu försöksgårdar startats under perioden,
delvis utan driftskapital. För nu löpande budgetår har högskolestyrelsen
räknat med att gårdarna skall ge ett driftsunderskott av 14 400 kronor. Enligt
försöksgårdsföreståndarnas petita för nästa budgetår skulle gårdsdriften,
om siffran korrigeras med ett belopp för den sista lantarbetarlönehöj
-
56
Kungl. Maj. ts proposition nr 116
ningen av 29 400 kronor, lämna ett underskott av 19 400 kronor. Kommitten
har kommit fram till att sistnämnda siffra är den mest sannolika
Ur]llls,UIlde,;skc;ttet Vld gårdarna under den närmaste framtiden bör sålunda
Vid o t or a n d rad organisation approximativt kunna sättas till 19 400 kronor.
Om de föreslagna organisatoriska förändringarna vidtages, inverkar detta
Pa. sistnämnda belopp på följande sätt. Genom att gårdarna erhåller ersattmng
från försöksverksamheten för intrång, tillföres de 30 000 kronor
\ idare bor Öjebyns forsöksgård genom att den tillföres en driftsledare kunna
minska små utgifter tor arbetskraft med i runt tal 12 000 kronor Å andra
sidan asamkas gårdarna viss kostnad för driftsnämnderna, vilken beräknats
till 5 000 kronor per år. Vidare tillkommer kostnader för extra arbetskraft
i samband med övergång till lantbruksboklöring, vilka kostnader
, an beraknas uppgå till i medeltal 2 000 kronor per gård och år eller 16 000
kronor sammanlagt. Slutligen skall gårdarna enligt förslaget i fortsättningen
svara för vissa kostnader för ersättningsinköp av maskiner och inventarier,
vilka nu betalas av investeringsanslaget. Härigenom torde gårdsdriften
komma att fördyras med i runt tal 30 000 kronor per år. Genom omorganisationen
skulle av nu nämnda skäl en ökad belastning å jordbruksdriften
med (30 000 + 12 000 — 5 000 — 16 000 — 30 000 =) 9 000 kronor per
ar uppkomma. Jordbruksdriften skulle alltså efter omorganisationen, om bea.
stannar bär, gå med ett årligt underskott av (19 400 + 9 000
—) ~8 400 kronor. Kommittén räknar emellertid med att den föreslagna
omorganisationen skall medföra vissa icke obetydliga rationaliseringsvinster.
Det bor därvid vara berättigat att antaga, att gårdsdriften i fortsättningen
ej skall medföra nagra underskott. ö
... I ansll|tning till sina beräkningar av det ekonomiska driftsresultatet anior
kommittén, att det — med hänsyn dels till att försöksgårdarna icke belastas
med räntekostnader för vare sig fastighets- eller driftskapital, dels till
att driftsledning tillhandahålles gårdarna utan kostnad för deras jordbruksdnft
kan s-vnas egendomligt, att gårdarna även sedan försöksverksamheten
betalar full ersättning för intrång, icke kan beräknas lämna något
som helst överskott. I promemorian framhålles emellertid, att gårdarna i
Hera hänseenden arbetar under i viss män speciella förhållanden. Sålunda
ar Ugerup eu ren sandjordsgård, där växtodlingsbetingelserna i vissa hänseenden
ar extrema. Flaliult och Brännberg är däremot myr jordsgårdar. Dessa
tre gårdar jämte Lanna är vidare i fullständig avsaknad av skog. Öjebyn,
Brännberg och Flahult arbetar under utsatta klimatiska förhållanden. Samtliga
gårdar har en mycket hög besöksfrekvens, vilket bland annat förutsätter
en relativt kostnadskrävande puts. Slutligen har det ansetts, alt gårdarna
måste ha en relativt kvalificerad arbetarstam, vilket medfört, att lantarbetaravtalen
för gårdarna ligger något högre än de allmänna kollektivavtalen.
Samtliga dessa förhållanden medför extra belastning på gårdarnas
ekonomi. Beträffande jordbruksdriften vid de enskilda gårdarna erinrar
kommittén slutligen om att högskolestyrelsen igångsatt särskilda utredningar
for att belysa hithörande spörsmål, vilka därför icke behandlats av kommittén.
Emellertid framhålles såsom önskvärt, att frågan om försöksgården
Brännbergs fortsatta användning och organisation snarast överses.
Härefter beröres i promemorian frågan om den centrala ledning -
Kungl. Maj.ts proposition nr 116
57
en av för söksgårdarnas ekonomi. Kommittén föreslår, att
denna ledning liksom hittills skall utövas av ekonomidirektören vid lantbrukshögskolan
och statens lantbruksförsök. Med hänsyn till dennes stora
arbetsbörda och skiftande arbetsuppgifter föreligger emellertid enligt kommittén
behov av en särskild arbetskraft på högskolans kansli för handläggning
av de ärenden, som gäller gårdarnas ekonomi och förvaltning. Vederbörande,
som bör ha jordbruksekonomisk utbildning och god erfarenhet av
praktisk jordbruksförvaltning, skall ha till uppgift att ingående följa förhållandena
på de olika försöksgårdarna, att tjänstgöra som ekonomisk övervakare
och rådgivare samt att ur jordbruksekonomisk synpunkt genomgå
och granska förslagen till driftsplaner ävensom boksluten. Kommittén ifrågasätter,
om det på längre sikt och under nuvarande förhållanden är erforderligt,
att en medhjälpare med full tjänstgöringstid anställes för ifrågavarande
arbetsuppgifter. Under den närmaste tiden torde det dock, bland
annat med hänsyn till den föreslagna omorganisationen, behövas en heltidsanställd
arbetskraft. Genom nedläggandet av Sunderbyns försöksgård och
Brännbergs sammanförande med öjebyn är för närvarande en tjänst som
försöksgårdsföreståndare i lönegrad Ce 31 vakant. Kommittén föreslår, att
dessa lönemedel tills vidare får utnyttjas, högst med det belopp, vartill lönen
1 sagda lönegrad uppgår, till avlöning åt den föreslagne medhjälparen åt
ekonomidirektören.
Kommittén som föreslår, att den nya organisationen i huvudsak skall genomföras
fr. o. in. budgetåret 1955/56, anför slutligen beträffande det nya
systemets ekonomiska konsekvenser, att systemet redan
första året totalt medför en minskning av utgifterna med cirka 27 000 kronor.
Kommittén räknar därvid med att avlöningskostnaderna ökar med cirka
2 100 kronor genom utbyte av assistenttjänsterna vid Offer och Öjebyn mot
försöksteknikertjänster, inrättande av en driftsledartjänst vid Öjebyn samt
uppflyttning av driftsledartjänsten vid Wiad till lönegrad 21. Skulle systemet
med försökstekniker genomföras i sin helhet redan första året, minskar
avlöningskostnaderna i stället med sammanlagt omkring 10 400 kronor. För
försöksverksamheten medför förslaget om intrångsersättning en ökad utgift
med cirka 30 000 kronor. Försöksverksamheten kommer vidare att ytterligare
belastas med cirka 15 000 kronor för investeringar. Å andra sidan
skulle minskning ske med (61 000 — 15 000 =) 46 000 kronor i fråga om
för investeringar avsedda medel, vartill kommer en minskning med 28 400
kronor genom rationaliseringar i jordbruksdriften.
I detta sammanhang anföres i promemorian, att kommittén förutsätter,
att högskolestyrelsen gör framställning om medel för att likvidera de i det
föregående angivna skulderna vid försöksgårdarna. I den män underskott å
verksamheten skulle uppkomma under budgetåret 1954/55 i förhållande till
gällande stater, förutsätter kommittén, alt högskolestyrelsen gör framställning
om medel för detta eventuella underskotts täckande. Kommittén räknar
således med att försöksgårdsverksamheten vid det nya systemets införande
icke belastas med skulder.
58
Kungl. Maj.ts proposition nr 116
De i det föregående redovisade förslagen till viss omorganisation av de
statliga för söksgårdarna har i huvudsak tillstyrkts av lantbrukshögskolans
försökskollegium i förenämnda den 13 november 1954 avgivna yttrande. Endast
på ett par punkter har kollegiet anfört avvikande mening. Enligt kollegiets
mening synes det sålunda böra övervägas, om icke föreståndaren vid
Öjebyn bör överföras till statens husdjursförsöks personalstat, då denna försöksgård
avses skola få sin huvudsakligaste betydelse om husdjursförsöksgård.
Kollegiet framhåller även, alt det måste få ankomma på föreståndarna
för statens jordbruksförsök och statens husdjursförsök att avgöra, i vilken
mån och på vad sätt personalen vid försöksgårdarna skall anförtros sådana
försöksuppgifter för försöksinstitutionernas räkning, som ligger utanför gårdarnas
ordinarie verksamhet.
Beträffande förslaget att utbyta assistenttjänsterna vid gårdarna mot
tjänster som försökstekniker framhåller kollegiet, att de nuvarande assistenttjänsterna
inneburit en god och önskvärd utbildning för blivande försöksgårdsföreståndare
och att det synes kollegiet angeläget, att rekryteringsmöjligheterna
för dessa krävande tjänster ej försämras. Kollegiet ifrågasätter
därför, om ej nuvarande assistenttjänster i viss utsträckning bör bibehållas.
Om kommitténs förslag skulle bifallas, föreslår kollegiet, att i varje fall
vissa av tjänsterna förändras till dylika, avsedda för agronomer med reglerad
befordringsgång. I fråga om personalen betonar kollegiet slutligen nödvändigheten
av att särskilda kontorsbiträdestjänster inrättas vid de olika
försöksgårdarna.
Försökskollegiet ifrågasätter vidare lämpligheten av att inrätta de av kommittén
föreslagna rådgivande nämnderna med hänsyn till svårigheten att
avgränsa dessas befogenheter såväl gentemot den centrala ledningen som
i förhållande till försöksgårdsföreståndarnas arbetsuppgifter. Det torde enligt
kollegiet även kunna ifrågasättas, om de små driftsenheter, som de olika
försöksgårdarna utgör, erfordrar särskilda nämnder. Enligt försöksgårdsföreståndarnas
uppfattning bör nämnderna enbart få till uppgift att utgöra
ett kontaktorgan med mera avlägset belägna delar av de jordbruksområden,
för vilka försöksgårdarna i första hand arbetar. Driftsledningen bör givetvis
i första hand tillkomma försöksgårdsföreståndaren, vartill för den centrala
ekonomiska ledningen bör kunna finnas en särskild nämnd för gårdarna,
förslagsvis sammansatt av en representant för högskolestyrelsen, den föreslagne
medhjälparen åt ekonomidirektören samt föreståndarna för de båda
centrala försöksinstitutionerna.
Anslagsäskanden av styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök
Yrkanden.
I skrivelsen den 17 november 1954 hemställer styrelsen för
lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök, att lantbrukshögskolans avlöningsanslag,
omkostnadsanslag och materielanslag för försöksgårdsverksamheten
under budgetåret 1955/56 skall höjas med respektive 51 076, 2 500
59
Kungl. Maj:ts proposition nr 116
och 79 200 kronor. Högskolestyrelsen hemställer vidare, att det till Lantbrukshögskolan
och statens lantbruksförsök: Statens försöksgårdar anvisade
förslagsanslaget, vilket för innevarande budgetår uppförts med 407 000
kronor, skall utgå samt att i stället under rubriken Lantbrukshögskolan
och statens lantbruksförsök: Jordbruksdriften vid statens försöksgårdar
skall anvisas ett reservationsanslag av 498 800 kronor. Slutligen hemställer
högskolestyrelsen, att det för innevarande budgetår under rubriken Lantbrukshögskolan
och statens lantbruksförsök: Bidrag till fast försöksverksamhet
m. in. anvisade reservationsanslaget för försöksgårdsverksamheten
skall uppräknas med 215 396 kronor samt att anslaget i fortsättningen skall
uppföras under rubriken Lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök:
Fast försöksverksamhet. Den närmare beräkningen av ifrågavarande anslagsförändringar
framgår av följande sammanställning.
ökning Minskning
1. Lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök: Avlöningar
a)
1 driftsledare i Ce 21 i st. för 1 jordbruksförestån
dare
i Ce 18 vid Wiad......................... 1 752
b) 1 driftsledare i Ce 21 vid Öjebyn............... 13 164
c) Särskilt arvode för förvaltningen av Brännbergs för
söksgård.
..................................... 2 000
d) 1 försökstekniker i Ce 19 i st. för 1 förste assistent
i Ce 27 vid Öjebyn............................ 6 408
e) 1 försökstekniker i Ce 19 i st. för 1 assistent i Ce
25 vid Offer................................... 4 450
f) 1 försökstekniker i Ce 19 vid Lanna............. 10 452
g) Särskilt arvode till försöksteknikern vid Lanna ... 4 152
h) 1 förste assistent i Ce 27 vid Röbäcksdalen...... 17 652
i) 1 försökstekniker i Ce 19 vid Stenstugu.......... 10 932
j) 1 kontorsbiträde i Cf 4 — Ce 8 vid Röbäcksdalen_5 880_
+ 63 924 - 12 849
+ 51 166
2. Lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök: Omkostnader
Reseersättning
till viss personal vid Röbäcksdalen ... 2 500
3. Lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök: Materiel
m. m.
a) Institutioner och samlingar...................... 41 700
b) Försökskostnader och materiel vid statens jordbruksförsök
......................................... 37 500
79 200
4. Lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök: Statens
försöksgårdar......................................
407 000
60
Kungl. Maj. ts proposition nr 116
Ökning Minskning
5. Lanibrukshögskolan och statens lantbruksförsök: Jord -
bruksdriften vid statens försöksgdrdar
a) Driftskapital .................................. 400 000
b) Inventarier för jordbruksdriften vid Röbäcksdalen 20 000
c) Levande inventarier vid Röbäcksdalen .......... 15 000
d) Inventarier till ekonomibyggnad vid Röbäcksdalen 20 000
e) Täckdikning vid Röbäcksdalen.................. 30 800
f) Inköp av större inventarier vid försöksgårdarna .. 13 000
498 800
6. Lantbrukhögskolan och statens lantbruksförsök: Fast för -
söksverksamhet
a) Nuvarande kostnader för försöken............... 149 500
b) Fast försöksverksamhet i det inre av Norrland ... 32 500
c) Ersättning för intrång i jordbruksdriften......... 30 000
d) Arvode motsvarande lön i lönegrad 25 till assistent
vid Lanna..................................... 14 604
e) Utökad försöksverksamhet vid Stenstugu......... 18 000
+ 230 000 — 14 604
+ 215 396
Motiv. 1 a—g. Beträffande dessa förslag hänvisar högskolestyrelsen till
det kommittéförslag, för vilket redogjorts i det föregående.
1 h och j. Röbäcksdalsutredningen har föreslagit att dessa tjänster skall
inrättas fr. o. m. den 1 juli 1954. Med inrättandet av övriga utav utredningen
föreslagna tjänster synes med hänsyn till att försöksanstaltens utbyggnad
försenats kunna anstå till ett senare budgetår.
1 i. Enligt den promemoria (se prop. 1946: 316), vilken låg till grund för
förvärvet av Stenstugu som försöksgård, skulle vid denna gård inrättas en
assistenttjänst. I anslutning till kommittéförslaget föreslås nu en tjänst som
försökstekniker i lönegrad Ce 19.
2. Röbäcksdalsutredningen har föreslagit, att beloppet skall upptagas under
statens jordbruksförsöks anslagspost till reseersättningar.
3 a. Beloppet motsvarar de beräknade kostnaderna för innevarande budgetår
för forskningsverksamheten vid Wiad och äskas i enlighet med kommittéförslaget.
I beloppet ingår jämväl ersättning för förhöjda lantarbetarlöner.
3 b. I beloppet ingår 15 000 kronor, som kommittén föreslagit för anskaffande
av försöksinventarier vid de äldre gårdarna. Vidare ingår ett belopp
av 20 000 kronor till försöksinventarier vid Stenstugu försöksgård samt 2 500
kronor till av Röbäcksdalsutredningen föreslaget handbibliotek till Röbäcksdalens
försöksgård.
4 och 5 a. Beträffande dessa förslag hänvisas till kommittéförslaget.
5 b. Föreståndaren för försöksgården har i sina anslagsäskanden beräknat
kostnaderna för ytterligare erforderliga jordbruksinventarier till 20 000 kro
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 116
61
nor. Högskolestyrelsen anser en dylik komplettering av försöksgårdens inventarieuppsättning
önskvärd. Anskaffandet av ifrågavarande inventarier
är ägnat att minska utgifterna för manuell arbetskraft på gården.
5 c. Kostnaderna för anskaffande av levande inventarier har av Röbäcksdalsutredningen
beräknats till 60 000 kronor. Hittills har anvisats 45 000
kronor. Förslaget är helt i överensstämmelse med Röbäcksdalsutredningens
förslag.
5 d. Föreståndaren för försöksgården har beräknat kostnaderna för inventarier
till ekonomibyggnaden till 40 000 kronor. Hittills har anvisats 20 000
kronor för ändamålet. Sedan ritningar över byggnaden nu granskats och
anbud antagits, varigenom överblick över läget vunnits, hemställer högskolestyrelsen,
att tilläggsbeloppet i sin helhet beviljas.
5 e. Beloppet avser kostnader för täckdikning av det fasta försöksfältet
om 14,1 hektar åt de till försöksgården knutna filialerna. Kostnaderna har
beräknats till 24 750 kronor. Härutöver erfordras 6 000 kronor till viss komplettering
av den tidigare utförda dikningen. Det är enligt högskolestyrelsens
mening angeläget, att dikningen nu fullföljes, sedan erfarenhet vunnits
av brukningen av nämnda areal.
5 f. Enligt kommittéförslaget skall medel anvisas särskilt till anskaffande
av erforderliga större inventarier vid försöksgårdarna. Beloppet avser inköp
av en skördetröska till Lanna försöksgård. Denna förstärkning av inventariebeståndet
vid Lanna anser styrelsen mycket önskvärd med hänsyn till att
gården har en omfattande spannmålsodling. Medelsbehovet är av den storleksordning,
att enligt kommittéförslaget särskilda medel för ändamålet synes
böra utgå.
6 a—d. Beträffande dessa förslag hänvisas till kommittéförslaget.
6 e. Gården inrättades som försöksgård den 14 mars 1954 och har för vartdera
av budgetåren 1953/54 och 1954/55 tilldelats 2 000 kronor för försöksverksamheten.
Högskolestyrelsen hemställer, att ökningen, som äskats av
föreståndaren, beviljas för budgetåret 1955/56, då försöksverksamheten vid
gården beräknas ha kommit i gång i mer normal omfattning.
Yttranden
Den av styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök
föreslagna omorganisationen av statens försöksgårdar tillstyrkes till alla
delar av lantbruksstyrelsen, som anser, att ett genomförande av förslaget
kan medföra en effektivisering av forsknings- och försöksverksamheten vid
gårdarna. Särskilt understrykes förslaget till omläggning av försöksgårdarnas
bokföringssystem samt behovet av driftskapital vid dessa. I fråga om
underlaget i framtiden för försöksgårdsföreståndarnas rekrytering pekar
lantbruksstyrelsen på möjligheterna i vissa fall till rekrytering från jordbrukskonsulentkåren
hos hushållningssällskapen. Beträffande övriga remissinstanser
kan sammanfattningsvis anföras, att flertalet av dessa i ett
eller annat avseende framfört erinringar mot förslaget. Detta kan emellertid
i stort sett sägas ha tillstyrkts även av dessa senare instanser. Endast
62
Kungl. Maj.ts proposition nr 116
Skaraborgs läns hushållningssällskap har helt avstyrkt förslaget. Sällskapet
hemställer nämligen, att hela frågan om det statliga försöksgårdsväsendet
skall göras till föremål för en förnyad, förutsättningslös och fristående utredning.
Med hänsyn härtill har sällskapet icke ingått på någon prövning
av detaljerna i högskolestyrelsens förslag.
Beträffande de av remissinstanserna anförda synpunkterna på de olika
avsnitten av förslaget kan anföras i huvudsak följande.
Förslaget om samordning av försöksverksamheten vid
statens försöksgårdar dels med statens jordbruksförsöks egen verksamhet,
dels med den lokala försöksverksamheten tillstyrkes eller lämnas utan erinran
i det övervägande antalet yttranden.
I några av yttrandena framlägges förslag, avsedda att ytterligare stärka
samarbetet med den lokala verksamheten. Hushållningssällskapet i Södermanlands
län föreslår sålunda, att försöksgårdsföreståndaren skall vara ordinarie
ledamot i hushållningssällskapets försökskommitté och att sällskapets
sekreterare, jordbruks- eller husdjurskonsulent å andra sidan skall
beredas möjlighet att ingå i den rådgivande nämnden vid försöksgården.
Även Älvsborgs läns norra hushållningssällskap anser, att försöksgårdsföreståndarna
obligatoriskt bör vara medlemmar i sällskapens försökskommittéer
och att dessas försöksprogram bör uppgöras i samarbete med föreståndarna.
Å andra sidan bör gårdarnas programförslag fastställas vid
sammanträde med föreståndarna och hushållningssällskapens försöksledare.
Sällskapet anser frågan om det lokala samarbetet så viktig, att densamma
bör underkastas förnyad prövning. Jämväl hushållningssällskapen
i Kristianstads och Jämtlands län framhåller nödvändigheten av medverkan
från sällskapens sida vid uppgörandet av försöksgårdarnas försöksprogram.
Kalmar läns norra hushållningssällskap anser, att såväl försöksgårdarnas
som sällskapens förslag till försöksprogram bör behandlas av
vederbörande sällskaps försöksnämnd. Västmanlands läns hushållningssällskap
uttalar i fråga om samarbetet mellan försöksgårdarna och sällskapen,
att anordningen, att försöksgårdsföreståndarna skall kunna närvara
och yttra sig vid sammanträdena i sällskapens försöksnämnder, förefaller
otillräcklig som enda kontakt. Hushållningssällskapet i Gävleborgs län framhåller
på denna punkt, att det synes vara ändamålsenligt, att försöksgårdsföreståndarna
beredes tillfälle att deltaga i de distriktsmöten, som statens
jordbruksförsök årligen anordnar för sällskapens försöksledare. Västernorrlands
läns hushållningssällskap anför, att föreståndaren vid Offers
försöksgård såsom ledamot av sällskapets försökskommitté äger såväl yttrande-
som beslutanderätt i denna kommitté. Hushållningssällskapets försöksledare
borde få motsvarande möjlighet att närvara vid för söksgårdens
utformning av sitt försöksprogram.
Den föreslagna samordningen med statens jordbruksförsök avstyrkes i
ett par yttranden. Sålunda anser Hushållningssällskapens förbund det vara
mest ändamålsenligt, att gårdarna göres till förvaltningsmässigt fristående
63
Kungl. Maj:ts proposition nr 116
enheter, som var och en har sin egen styrelse. Härigenom kommer ansvar
och ledning att samlas på en hand samtidigt som gårdarna får en väsentligt
förbättrad lokal anknytning. Den behövliga centrala samordningen torde
enligt förbundet kunna tillgodoses genom överinspektörens tillsyn och genom
att förslagen till försöksprogram prövas och fastställes av högskolestyrelsen.
Försöksgårdsstyrelse bör bestå av fem ledamöter, av vilka två,
däribland ordföranden, utses av Kungl. Maj :t och två av vederbörande hushållningssällskap.
Såsom femte ledamot synes försöksgårdsföreståndaren
böra ingå. Denne bör även beredas tillfälle att närvara och yttra sig vid
sammanträdena i sällskapens försökskommittéer. Samma möjlighet bör tillkomma
sällskapens försöksledare, då frågor, som berör av dem handhavd
lokal försöksverksamhet, behandlas inom försöksgårdsstyrelserna. Hushållningsällskapet
i Jönköpings län kan ej finna, att ett gemensamt försöksprogram
för försöksgårdarna och statens jordbruksförsök skulle bli till gagn
för verksamheten. Det kan enligt sällskapet befaras, att den centrala försöksledningens
inflytande över försöksgårdarnas verksamhet därigenom
skulle komma att öka till förfång för de lokala intressena och initiativen.
Försöksgårdsföreståndarna torde bättre än den centrala försöksledningen
känna till de problem, som föreligger inom det område, där gården ligger.
Avstämningen gentemot de lokala försöken torde bäst ordnas genom direkt
samarbete mellan försöksgårdsföreståndare och vederbörande sällskaps försökskommitté.
Den samordning av försöksplanerna för försöksgårdarna å
ena sidan och statens jordbruksförsök å andra sidan, som man vill vinna
genom ett gemensamt program, bör man enligt sällskapet kunna nå redan
med nuvarande system. Malmöhus läns hushållningssällskap understryker,
att det icke skulle vara lyckligt, om de föreslagna förändringarna i fråga
om uppgörandet av program för försöksgårdarnas verksamhet försämrade
föreståndarnas möjligheter att på eget initiativ till försöksmässig prövning
upptaga för bygden aktuella jordbruksproblem. Kronobergs läns hushållningssällskap
ifrågasätter, liksom högskolans försökskollegium, om icke
föreståndaren för Öjebyns försöksgård borde överföras till statens husdjursförsöks
stat. Västernorrlands läns hushållningssällskap anser lämpligt, att
ett gemensamt program upprättas för försöksgårdens och hushållningssällskapets
försöksverksamhet samt att detta sedan underställes statens jordbruksförsök
för godkännande.
1 fråga om personalen avstyrker Hushållningssällskapens förbund,
att försöksgårdarnas personal organisatoriskt sammanföres med statens
jordbruksförsök eller annan försöksinstitution. Samordning med en försöksinstilution
skulle lätt få till följd, att dennas uppgifter och intressen i alltför
hög grad blir dominerande även för försöksgårdarna och den där bedrivna
verksamheten. Varje gård bör ha sin personal, som sorterar under den
av förbundet föreslagna försöksgårdsstyrelsen. Vid tjänstetillsättningen bör
stor hänsyn tagas till huvudinriktningen av de försöksuppgifter, som åvilar
gården i fråga.
64
Kungl. Maj.ts proposition nr 116
I övriga yttranden tillstvrkes i princip, att personalen organisatoriskt
skall sammanföras med de centrala försöksorganen. Statskontoret uttalar
emellertid, att frågan om eventuellt överförande till avlöningsanslag av
anställda, som avlönas av medel från jordbruksdriften, bör övervägas först
i samband med prövningen av anställningsutredningens betänkande angående
löneplan eller kollektivavtal. Vidare framhåller Västerbottens läns
hushållningssällskap önskvärdheten av att frågor om utbyte av personal och
rörande ledningen av försöksuppgifter utanför gårdarna hänskjutes till högskolestyrelsen
eller eventuellt till överinspektören för försöksväsendet.
Förslaget om utbyte av assistenttjänsterna vid gårdarna mot tjänster i
lönegrad 19 med benämningen försökstekniker har behandlats av ett flertal
remissinstanser. Av dessa understryker statskontoret angelägenheten av
att denna del av omorganisationen genomföres snarast möjligt. Tjänsterna
synes dock böra uppföras i högst lönegrad 17. Enligt vad statskontoret under
hand inhämtat, skulle nämligen arbetsuppgifterna för innehavarna av
de tilltänkta tjänsterna i stort sett motsvara de göromål, som för närvarande
ankommer på befattningshavare i de högre biträdesgraderna vid lantbrukshögskolan.
Dessutom bör beaktas de utbildningskrav, som ansetts böra
ställas på tjänsternas innehavare. Statskontoret erinrar vidare om att vid
skogsforskningsinstitutet anställda skogstekniker hänförts till lönegrad Ce
17. Enligt ämbetsverkets mening bör vidare innehavaren av arvodestjänsten
såsom assistent vid Lanna försöksgård under förordnande såsom försökstekniker
icke erhålla särskilt fyllnadsarvode.
Hushållningssällskapen i Kristianstads och Värmlands län avstyrker däremot
helt förslaget, att de nuvarande försöksgårdsassistenterna skall utbytas
mot icke agronomutbildade försökstekniker. Hushållningssällskapet i
Kristianstads län framhåller, att det är i hög grad nödvändigt att de, som
arbetar med försöken, är väl utbildade och skickade för sina uppgifter. Som
regel bör försöksgårdsassistenterna vara agronomer, vilket icke bör utesluta
Möjligheten att under vissa förhållanden anställa en skicklig försöksman
som assistent, trots att han icke avlagt agronomexamen. Assistenttjänsterna
ar utmarkta utbildningsplatser för försöksmän, vilka senare skall erhålla
storre uppgifter. Från försöksgårdsassistenterna bör sålunda bland annat
kunna lekryteras försöksgårdsföreståndare och högre tjänster vid statens
jordbruksförsök. Det har vid flera tillfällen varit svårt att finna fullt kvalificerade
sökande till försöksgårdarna, och detta torde bli ännu svårare om
kommitténs förslag om försökstekniker genomföres. Med hänsyn till svårigheten
att rekrytera, bland annat, hushållningssällskapens jordbrukskonsulenttjanster^
och försöksgårdsföreståndartjänsterna förordar Kalmar läns
sodra hushållningssällskap, att de nuvarande assistenttjänsterna skall bibehållas.
Kan så ej ske, synes tjänsterna böra ombildas till agronomtjänster
x reglerad befordringsgång. Hushållningssällskapens förbund anser, att ett
utbyte av assistenttjänsterna skulle begränsa försöksgårdarnas möjligheter
att handha och åtaga sig olika försöksuppgifter. Liknande uttalanden°göres
av hushållningssällskapen i Jönköpings och Jämtlands län. Älvsborgs läns
Kungl. Maj:ts proposition nr 116
65
norra hushållningssällskap anför, att ett genomförande av förslaget i denna
del av flera olika skäl skulle vara olyckligt. De komplicerade och dyrbara
försöken får icke äventyras genom att personalen saknar erforderliga kvalifikationer.
Försöksgårdsföreståndarna bör rekryteras ur personal, som icke
blott är försökstekniskt rutinerad utan som också genom assistenttjänstgöring
vid försöksgård fått nödig erfarenhet av ett dylikt jordbruks skötsel.
Vidare erinras om att rekryteringen av hushållningssällskapens jordbrukskonsulentbefattningar
börjat ge anledning till bekymmer. Västerbottens
läns hushållningssällskap framhåller, att en viss försiktighet bör iakttagas
vid genomförandet av den föreslagna personalförändringen och understryker
därför förslaget, att assistenttjänsternas ersättande med befattningar
som försökstekniker skall genomföras successivt. I övrigt ansluter
sig Stockholms läns och stads samt Kronobergs läns hushållningssällskap
till vad högskolans försökskollegium anfört rörande inrättandet av försöksteknikertjänster.
Detsamma gäller Kalmar läns norra hushållningssällskap,
som särskilt understryker assistenttjänsternas stora betydelse för rekryteringen
av försöksgårdsföreståndare och försöksledare hos hushållningssällskapen
samt Norrbottens läns hushållningssällskap, som framhåller önskvärdheten,
icke minst för Norrbottens vidkommande, av att kunna räkna
med att agronomutbildade assistenter under tjänstgöring inom Norrland erhåller
tillräckliga insikter om jordbruksförhållandena där för att sedermera
kunna avancera till försöksgårdsföreståndare inom området. Betänkligheterna
ur rekryteringssynpunkt framföres även av Älvsbors läns södra hushållningssällskap
samt hushållningssällskapen i Gotlands, Hallands och Örebro
län. Hushållningssällskapet i Gotlands län anser det, därest rekryteringsbehovet
skall beaktas, vara fullt tillräckligt med en eller två agronomtjänster
vid någon av de större försöksgårdarna. Örebro läns hushållningssällskap
finner det önskvärt, att några av ifrågavarande assistenttjänster förbehålles
agronomer med reglerad befordringsgång. Hallands läns hushållningssällskap,
som anser inrättandet av försöksteknikertjänster ändamålsenligt,
framhåller att det dock föreligger ett visst behov av befordringstjänster för
agronomer för att tillfredsställande kunna rekrytera såväl befattningarna
som försöksgårdsföreståndare som jordbrukskonsulenter hos hushållningssällskapen.
Denna fråga bör därför upptagas till närmare prövning, varvid
bör övervägas att inrätta ett visst antal befattningar såsom biträdande jordbrukskonsulenter
hos hushållningssällskapen eller assistenter anställda hos
statens jordbruksförsök. Hushållningssällskapet i Västernorrlands län anser,
att agronomutbildade assistenter även i fortsättningen skall ingå i försöksgårdarnas
personalstat.
Beträffande personalen vid försöksgårdarna anföres i övrigt av statskontoret,
att behovet av en driftsledartjänst vid försöksgårdarna Öjebyn och
Brännberg undandrager sig statskontorets säkra bedömande. Därest en sådan
tjänst skulle anses påkallad, håller statskontoret före, att tjänsten icke
bör upptagas i högre löneställning än som gäller för jordbruksföreståndartjänstcn
vid Wiad eller i Ce 18. Då den allmänna tjänstcförteckningsrevi
5
liihang till riksdagens protokoll It)55. 1 samt. Nr 116
66
Kungl. Maj:ts proposition nr 116
sionen numera torde få anses definitivt slutförd, bör någon ändring av löneställningen
för sistnämnda befattning icke komma i fråga. Vidare ifrågasätter
Uppsala läns hushållningssällskap, om det icke är angeläget att ge de
föreslagna driftsledartjänsterna karaktär av föreståndarassistentbefattningar
med agronomexamen som kompetenskrav. Försöksgårdsföreståndarna
måste för att rätt kunna bedöma samspelet mellan praktisk jordbruksdrift
och försöksverksamhet vara väl utbildade inom båda dessa områden. Efter
avslutade studier vid lantbrukshögskolan torde dylik utbildning icke kunna
inhämtas bättre än i en befattning som underordnad tjänsteman vid försöksgård.
Den föreslagna lönegradsplaceringen för driftsledarna medför
emellertid enligt sällskapet, att agronomutbildad kraft knappast kan förväntas
söka dylik tjänst. Sällskapet erinrar slutligen om den särställning
bland försöksgårdarna, som intages av Ultuna egendom, vilken i många avseenden
utnyttjas för försöksändamål av lantbrukshögskolans institutioner
och statens lantbruksförsök, samt om att det för närvarande icke finnes
någon fast institution för utbildning av försöksassistenter. Om Ultuna egendom
vore en statens försöksgård i egentlig bemärkelse, skulle dit även kunna
förläggas en skola för utbildning av försöksassistenter, jordbruks- och
husdjursinstruktörer samt där jämväl lämnas försöksteknisk utbildning åt
de studenter vid lantbrukshögskolan, som bär för avsikt att ägna sig åt försöksverksamhet
på jordbruks- och husdjursområdena. Gotlands läns hushållningssällskap
anser, att inrättandet av särskilda driftsledarbefattningar
bör undvikas. Bättre synes vara att anställa en duktig arbetsledare. Driftsledningen
bör åvila försöksgårdsföreståndaren. Vid tillsättandet av föreståndartjänsterna
bör tagas mera hänsyn till duglighet att svara för praktisk
jordbruksdrift än till stora teoretiska kunskaper på försöksverksamhetens
område. De mera vetenskapliga beräkningarna och sammanförandet av
försöksresultaten bör kunna utföras centralt av särskilt utbildad arbetskraft,
som redan finnes vid statens lantbruksförsök. Norrbottens län hushållningssällskap,
som icke har något att erinra mot inrättandet av en
drittsledartjänst vid Öjebyn och Brännberg, framhåller att de besparingar,
som beräknas kunna ske genom inrättandet av en sådan tjänst, nog är
överskattade. Driftsledaren vid denna arealmässigt sett omfattande jordbruksenhet
torde få full sysselsättning med ledaruppgiften och någon annan
arbetskraft torde ej kunna inbesparas.
Statens lönenämnd anför, att nämnden icke funnit skäl till erinran mot
de av högskolestyrelsen föreslagna lönegradsplaceringarna av tjänsterna
som försökstekniker och som driftsledare vid Öjebyns försöksgård samt av
tjänsten som jordbruksföreståndare vid Wiad.
Förslaget att inrätta en rådgivande nämnd vid varje försöksgård
avstyrkes helt av statskontoret. Även hushållningssällskapen i Kristianstads
och Jönköpings län anser en dylik nämnd obehövlig. Sistnämnda hushållningssällskap
anför, bland annat, att försöksgårdsföreståndaren, därest han
besitter erforderlig kompetens, bättre än någon annan torde kunna bedöma,
G7
Kungl. Maj:ts proposition nr 116
hur driften lämpligen bör ordnas på gården. Skulle han vara i behov av
några speciella råd beträffande driften, torde han genom hushållningssällskapets
försökskommitté, som innesluter både försöksmän och praktiska
jordbrukare, eller genom sällskapets konsulenter, som ju har att lämna råd
bland annat i driftsfrågor, kunna erhålla de råd och upplysningar, han är
i behov av. Hushållningssällskapet i Stockholms län och stad ifrågasätter
lämpligheten av att inrätta rådgivande nämnder vid försöksgårdarna, särskilt
som det i de flesta fall rör sig om små driftsenheter och kostnaderna för
nämnden skulle bli ganska betungande för gården. Enligt sällskapets mening
bör nämnden, om en sådan skall inrättas, få en sådan sammansättning
som försökskollegiet förordat, utökad med cn representant från sällskapet
i det område, där försöksgården är belägen. Även Värmlands läns
hushållningssällskap ifrågasätter, huruvida en för varje försöksgård särskild
rådgivande nämnd av två praktiska jordbrukare är en lämplig anordning.
En sådan nämnd torde i och för sig icke garantera bättre informationer
om lokal, praktisk jordbrukserf ar enhet än vad försöksgård sföreståndaren
har möjlighet att eljest skaffa sig från kunniga personer i bygden.
Den skulle ej heller kunna tjäna som effektivt kontaktorgan mellan försöksgården
och den jordbrukande allmänheten. I stället föreslås, att försöksgården
med vissa mellanrum skall anordna jordbrukarmöten, där upplysning
om driften, det ekonomiska resultatet samt försöksverksamheten
kan lämnas. Hushållningssällskapet i Norrbottens län anför, att en särskild
rådgivande nämnd ej synes ha några större möjligheter att påverka driftsplanläggningen
vid den enskilda gården, då ju denna i mycket hög grad
måste bli beroende av de ekonomiska resurser, som staten ställer till föreståndares
och driftsledares förfogande. Vid mera direkt lokal förvaltning,
vore däremot en särskild styrelse för varje försöksgård säkerligen av utomordentlig
betydelse. Västernorrlands läns hushållningssällskap ifrågasätter,
huruvida den föreslagna nämnden kommer att ge avsedd kontakt med bygdens
praktiska jordbruk, samt framhåller, att försöksgårdsföreståndarens
handlingsfrihet blir för hårt beskuren för att kunna medföra ett djupare
intresse och ansvar för driften vid gården. Hushållningssällskapet föreslår
vidare, att varje försöksgård skall göras till en organisatorisk enhet med
egen styrelse, underställd styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök.
Av de remissinstanser, som anslutit sig till förslaget om rådgivande nämnder,
ifrågasätter Jämtlands hushållningssällskap om icke dessa bör ges betydligt
ökade befogenheter. Enligt sällskapets mening bör de kunna få karaktär
av mera självständiga lokalstyrelser med inom vissa gränser fastställd
beslutanderätt i fråga om såväl jordbruksdriften som försöksverksamheten.
Försöksgårdarna bör emellertid alltjämt vara underordnade högskolestyrelsen,
som skall fastställa av lokalstyrelsen upprättade driftsplaner
och försöksprogram. I lokalstyrelsen bör ingå fem personer, varav två skall
utses av högskolestyrelsen och två av det hushållningssällskap, inom vars
område försöksgården är belägen, varjämte försöksgårdsföreståndaren bör
68
Kungi. Maj. ts proposition nr 11C>
vara självskriven ledamot. Södermanlands läns hushållningssällskap framhåller
vikten av att den rådgivande nämndens uppgifter begränsas till att
endast vara av rådgivande karaktär. Liknande uttalande göres av Värmlands
läns hushållningssällskap, som anser, att befogenheterna för nämnden bör
begränsas till rådgivning enbart i fråga om försöksgårdens drift. Hushållningssällskapet
i Gävleborgs län däremot ansluter sig till vad högskolans
försökskollegium anfört i sitt yttrande, samt framhåller, att nämndens huvudsakliga
uppgift bör vara att tjäna som kontaktorgan med bygden. Kopparbergs
läns hushållningssällskap anför, att det säkerligen skulle vara till
gagn för samarbetet mellan den lokala försöksverksamheten och försöksgården
samt för försöksgårdens kontakt med de lokala jordbruksproblemen,
om den tjänsteman vid hushållningssällskapet, som ansvarar för den lokala
försöksverksamheten, kunde ingå som ledamot av nämnden. Gotlands läns
hushållningssällskap slutligen anser, att nämndens verksamhet bör vara
mindre omfattande och mindre formell än som föreslagits.
I en del yttranden har framställts erinringar mot högskolestyrelsens förslag
såvitt detsamma avser verksamhetens finansiering, budgetfrågor
m. m. Sålunda kan statskontoret på föreliggande uppgifter
icke finna motiverat, att försöksgårdarna skall uppbära viss ersättning för
det intrång, som försöksverksamheten medför för jordbruksdriften. I allt
fall synes med prövningen av förslaget böra anstå, intill dess den genom
högskolestyrelsen tillsatta utredningen för att förbättra det ekonomiska
driftsresultatet vid försöksgårdarna blivit slutförd.
Beträffande anslagsredovisningen anför statskontoret, att den nuvarande
ordningen med särskilt anslag till försöksgårdarnas verksamhet enligt statskontorets
mening innebär vissa fördelar framför en på olika anslag uppdelad
medelsanvisning. Ämbetsverket avstyrker därför, att de under förslagsanslaget
till statens försöksgårdar för försöksverksamheten beräknade
medlen skall sammanföras med reservationsanslaget till bidrag till fast försöksverksamhet
och att de på försöksverksamheten belöpande kostnaderna
för investeringar skall upptagas under det för lantbrukshögskolan och statens
lantbruksförsök anvisade reservationsanslaget till materiel m. in. I anledning
av förslaget, att ett särskilt anslag skall anvisas som driftskapital
för försöksgårdarnas jordbruksdrift, ifrågasätter statskontoret, om ställning
till förevarande spörsmål bör tagas, innan nyssnämnda utredning avslutats.
Skulle det emellertid befinnas påkallat att redan nu ställa rörelsekapital
till gårdarnas förfogande, bör för ändamålet erforderliga medel anvisas
i form av ett investeringsanslag å kapitalbudgeten under Fonden för
förlag till statsverket (se prop. 1954: 142). I detta sammanhang understrykes
angelägenheten av att sagda utredning snarast möjligt slutföres. Vidare
erinras om att föredragande departementschefen vid anmälan till 1943
års riksdag av försöksgårdarnas medelsbehov framhöll önskvärdheten av
att verksamheten vid försöksgårdarna — då ränta icke beräknas å vare sig
jordbruks- eller inventariekapital och då gårdarna icke heller belastas med
69
Kungl. Maj.ts proposition nr 116
utgifter för driftsledare — bedrives så att den, bortsett från ofrånkomliga
extra kostnader för försöksverksamheten, icke behöver föranleda direkta
bidrag av statsmedel. Hushållningssällskapens förbund anser, att varje gård
bör vara en självständig enhet i vad avser den ekonomiska förvaltningen.
Den nuvarande ordningen, att överskott på en gård användes för täckande
av underskott på en annan, medför påtagliga olägenheter och stimulerar
knappast till att de ekonomiska angelägenheterna handhas med den omsorg
och omtanke, som måste förefinnas. Jönköpings läns hushållningssällskap
anser, att lämpligheten av att sammanföra anslag till försöksgårdarnas försök
med den fasta försöksverksamheten kan diskuteras. Sällskapet finner
det lämpligare med nuvarande ordning. Hushållningssällskapet i Malmöhus
lön anser tvivelaktigt, om fortsatta underskott på driften kan undvikas, då
kostnaderna för den rådgivande nämnden samt utökningen av personalen
för driftsledning och kontorsgöromål är avsedda att bäras av jordbruksdriften.
Härtill kommer att den föreslagna ersättningen för intrång med 100
kronor per försök förefaller väl låg.
Riksräkenskapsvei''ket har intet att erinra mot att försöksgårdarnas anslag
till direkt försöksverksamhet sammanföres med statens jordbruksförsöks anslag
till fast försöksverksamhet eller att medel för investeringar för försöksverksamheten
i fortsättningen anvisas under statens jordbruksförsöks materielanslag.
För jordbruksdriften bör dock även framdeles anvisas medel
under ett särskilt förslagsanslag. Därvid bör emellertid Kungl. Maj :t fastställa
eu särskild stat för varje försöksgård, i vilken bör uppföras en särskild
maximerad post för normal förnyelse av inventariebeståndet för jordbruksdriften.
För sådana investeringar, som innebär en ökning av lantbrukskapitalet,
bör anvisas särskilda anslag av reservationsanslags karaktär.
Genom nu angivna anordning kommer enligt ämbetsverket försöksgårdarnas
driftsekonomi att hållas tillräckligt åtskild från kostnaderna för försöksverksamheten.
Till försöksgårdarna bör alltså icke utgå någon intrångsersättning,
särskilt som jordbruksdriften vid dessa gårdar icke heller med
eu sådan ersättning torde bli jämförbar med annan jordbruksdrift. Ej heller
bör eller behöver särskilt driftskapital ställas till gårdarnas förfogande, därest
utgifterna för jordbruksdriften regleras genom av Kungl. Maj :t fastställda
stater. De likviditetssvårigheter, som kan uppstå särskilt i början av ett budgetår,
kan nämligen enligt ämbetsverkets mening avhjälpas genom bemyndigande
av Kungl. Maj :t att inom ramen för de å staterna beräknade bruttoutgifterna
utanordna förskott till gårdarna. Genom sådana förskott torde det
även bli möjligt för gårdarna att anpassa såväl inköp som försäljning efter
lådande prisläge. Uppkommande överskott å jordbruksdriften bör för varje
budgetår inlevereras till statsverket och lillgodoföras anslaget till försöksgårdarna.
Å andra sidan bör underskott få täckas från samma anslag.
Riksräkenskapsverket bar icke heller något alt erinra mot att lantbruksbokföring
skall göras obligatorisk för gårdarna men förutsätter därvid, alt
liksom hittills inkomst- och utgiftsjournaler med redovisning i enlighet med
fastställda stater kommer all föras i enlighet med den inom statsförvaltning
-
70
Kungl. Maj. ts proposition nr 116
en tillämpade kassabokföringsprincipen. Vidare förutsätter ämbetsverket, att
vid fastställandet av staterna för jordbruksdriften beräkningen av utgifter
och inkomster samt av överskott respektive underskott skall ske på grundval
av journalernas kassabokföring.
Den föreslagna omläggningen av bokföringssystemet anses komma att
medföra ökade kostnader. Riksräkenskapsverket ifrågasätter, huruvida det
icke skulle bli mindre kostnadskrävande, därest gårdarnas bokföringsmaterial
för månad eller kvartal bearbetades av lantbruksförbundets bokföringsbyråer
och att dessa därefter tillställde respektive gårdar det färdiga materialet.
Några av remissinstanserna har motsatt sig förslaget om medhjälpare
åt ekonomidirektören vid lantbrukshögskolan. Sålunda finner
statskontoret sig icke kunna biträda yrkandet, att avlöningsmedlen för
en vakant försöksgårdsföreståndarbefattning till fullo skall få utnyttjas för
anställande av en dylik medhjälpare. I den mån behov av dylik arbetskraft
föreligger, lärer utgifterna härför få bestridas inom ramen för högskolans
för tillfällig arbetshjälp disponibla avlöningsmedel. Gotlands läns hushållningssällskap
föreslår, att i stället för en särskild medhjälpare åt ekonomidirektören
skall anställas en i praktiskt jordbruk väl insatt och duglig rådgivare
att biträda ledningen för statens jordbruksförsök med tillsynen av
försöksgårdarna vad beträffar den rent praktiska jordbruksdriften. Västmanlands
läns hushållningssällskap anser, att förslaget i förevarande avseende
innebär en avsevärd överorganisation av försöksgårdsverksamheten.
Hushållningssällskapet i Värmlands län slutligen framhåller, att det förhållandet,
att försöksgardarna skulle bli underställda statens jordbruksförsök
i fråga om försöksverksamheten och ekonomidirektören beträffande ekonomien,
är ägnat att ingiva betänkligheter. Föreståndarna kommer med denna
organisationsform att tjäna två herrar, vilket kan medföra komplikationer.
Sett ur denna synpunkt vore det lämpligast, om försöksgårdarna helt underställdes
statens jordbruksförsök.
B. Anslag- å kapitalbudgeten
Anslagsäskanden av styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök
Yrkanden.
I skrivelsen den 23 september 1954 hemställer styrelsen
för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök, att till byggnadsarbeten
m. m. vid statens försöksgårdar skall anvisas ett investeringsanslag av
1 425 800 kronor. Anslaget avses skola disponeras enligt följande fördelning.
Kungl. Maj:ts proposition nr 116
1. Flahults försöksgård:
a) Nytt vagnslider..................................
b) Inredning av garage..............................
c) Kompletteringsarbeten å potatiskällare............._
2. Offers försöksgård:
a) Ombyggnad av arbetarbostäder....................
b) Utbyte av panna i föreståndarbostad...............
c) Målning av föreståndarbostad och rättarbostad......_
3. Öjebyns försöksgård:
a) Ombyggnad av äldre ekonomibyggnad..............
b) Ny arbetarbostad................................._
4. Brännbergs försöksgård:
Färdigställande av försöksloge och maskinbod.........
5. Wiads försöksgård:
Maskinhall m. .....................................
6. Stenstugu försöksgård:
a) Ytterligare anslag till mangårdsbyggnad............
b) Omändring av gamla häststallet till magasin med spann
målssilo
samt redskapshall.........................
c) Reparation av arbetarbostäder....................._
7. Röbäcksdalens försöksgård:
a) Institutionsbyggnad och försökslada (merkostnader) ..
b) Fast inredning...................................
c) Tre förmansbostäder..............................
d) Vägar och planering..............................
Summa kronor
25 000
2 000
6 000
70 000
2 900
5 600
100 000
60 000
130 000
36 000
32 000
255 000
38 000
191 000
383 300
33 000
78 500
160 000
14 000
75 000
198 000
867 300
1 425 800
Motiv. 1 a—c. Beträffande motiveringarna för dessa förslag, som framställdes
även i anslagsäskandena för såväl föregående som innevarande budgetår,
torde få hänvisas till 1953 års kapitalbudget, jordbruksdepartementet,
s. 13 under 1 a—c.
2 a—c. Framställning om medel till under dessa punkter angivna arbeten
gjordes redan i fjolårets anslagsäskanden. Angående den närmare motiveringen
torde därför få hänvisas till prop. 1954: 122, s. 8 under 2 a c.
3 a. Även under denna punkt återkommer högskolestyrelsen till ett i
förra årets anslagsäskanden framlagt förslag för vilket närmare redogjorts
i nyssnämnda prop. 1954: 122, s. 9 under 3 a.
3 b. Högskolestyrelsen erinrar om 1949 års försöksgårdskommittés förslag
att vid försöksgården skulle uppföras två arbetarbostäder. Hittills har
medel anvisats för uppförande av en sadan bostad. Kostnaderna för den
andra byggnaden har beräknats till 60 000 kronor.
4. Anslag har tidigare anvisats för uppriktning och förstärkning av väggar
och tak på den gamla ladugårdsbyggnaden. De arbeten, som enligt hög
-
72
Kungl. Maj. ts proposition nr 116
skolestyrelsen återstår, är inredningsarbeten, montering av takanläggning,
anordnande av traktorgarage in. in.
5. Framställning om medel till uppförande av maskinhall gjordes även i
fjolårets anslagsäskanden. Fn närmare redogörelse för högskolestyrelsens
motivering återfinnes i prop. 1954: 122, s. 9 under 4.
6 a. För budgetåret 1952/53 anvisades ett belopp av 100 000 kronor till reparation
oeh ombyggnad av, bland annat, mangårdsbyggnaden. I förra årets
anslagsäskanden hemställde högskolestyrelsen, att ytterligare 80 000 kronor
skulle anvisas för berörda arbeten, vilka kostnadsberäknats till 180 000 kronor.
Da denna hemställan icke bifölls av riksdagen, har densamma nu upprepats
av högskolestyrelsen. Sedan Kungl. Maj :t genom särskilt beslut den
10 september 1954 bemyndigat styrelsen att av det för upprustningen av
mangårdsbyggnaden redan anvisade beloppet å 100 000 kronor taga i anspråk
högst 50 000 kronor för uppförande av en assistentbostad, skulle emellertid
för här ifrågavarande ändamål erfordras en ytterligare medelsanvisning
å (180 000 — 50 000 =) 130 000 kronor. I övrigt torde beträffande
motiveringen få hänvisas till prop. 1954: 122, s. 9 under 6 a.
6 b och c. Beträffande dessa yrkanden erinrar högskolestyrelsen om 1949
års försöksgårdskommittés förslag att häststallet skulle ombyggas till magasin
och maskinhus samt att tre av de fyra arbetarbostäderna skulle byggas
om. Stallet bör enligt gjorda beräkningar kunna iståndsättas för 36 000 kronor
och två bostäder för en kostnad av 20 000 respektive 12 000 kronor. De
Övriga två bostäderna är så svårt angripna av husbock att nya bostäder i
stället bör uppföras.
7 a—d. Högskolestyrelsen har under dessa punkter hemställt om medel
till vissa av de byggnadsarbeten, som föreslagits i Röbäcksdalsutredningens
i det föregående återgivna slutbetänkande den 26 januari 1954. Vid beräkningen
av medelsbehovet för ifrågavarande arbeten har högskolestyrelsen,
utom beträffande kostnaderna för förmansbostäderna, utgått från de belopp,
vartill kostnaderna tidigare beräknats av byggnadsstyrelsen. Förmansbostaderna
hade av sistnämnda styrelse kostnadsberäknats till 248 000
kronor. Med utgångspunkt från ett av länsbostadsnämnden avgivet yttrande
anser högskolestyrelsen tillfyllest om för ifrågavarande tre bostäder
anvisas sammanlagt 191 000 kronor, varav 26 000 kronor till kostnad
för tvättstuga. Av det under 7 d upptagna beloppet avses vidare ett belopp
av 10 300 kronor till täckande av uppkomna merkostnader för anläggning
och reparation av vissa vägar, vartill 1951 års riksdag anvisade 25 100 kronor.
Beträffande angelägenheten av de föreslagna byggnadsarbetena frainhålles,
att det är av allra största betydelse, att försöksverksamheten vid Röbacksdalen
kan igångsättas snarast möjligt. Att bedriva försöksverksamheten
i större skala utan byggnader är uteslutet. I fråga om arbetarbostäderna
betonas att svårigheten att anskaffa kompetent arbetskraft är mycket stor
och att mycket skulle vara vunnet om moderna bostäder kunde erbjudas.
Kungl. Maj:ts proposition nr 116
73
Anslagsäskande av styrelserna för statens växtskyddsanstalt och statens centrala
frökontrollanstalt
I gemensam skrivelse den 17 september 1953 hemställde styrelserna för
statens växtskyddsanstalt och statens centrala frökontrollanstalt, att för
budgetåret 1954/55 skulle anvisas ett investeringsanslag av 700 000 kronor
till uppförande av gemensam institutionsbyggnad för anstalternas filialer
vid Röbäcksdalen. I beloppet, vilket beräknats av byggnadsstyrelsen, inginge
ej kostnaderna för inredning och utrustning samt för utvändiga ledningar
och planeringar. Till sistnämnda kostnader anhöll styrelserna att få återkomma
vid en senare tidpunkt. I övrigt hänvisade styrelserna till den av
Röbäcksdalsutredningen anförda motiveringen för uppförandet av ifrågavarande
byggnad.
Sedermera har styrelserna i gemensam skrivelse den 2 september 1954
upprepat sin anhållan samt hemställt, att nyssnämnda anslag å 700 000
kronor måtte anvisas för budgetåret 1955/56.
Departementschefen
Omorganisationen av försöksgårdsväsendet
Statens försöksgårdar fyller en viktig uppgift som fasta lantbruksvetenskapliga
stationer, vid vilka mera komplicerade försök kan utföras under
skilda lokala klimat- och jordbruksförhållanden liksom även vetenskaplig
genomarbetning av vissa lokala jordbruksproblem. Dessa gårdar intager
en relativt självständig ställning, i det att de icke är knutna till någon bestämd
avdelning eller institution inom lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök
utan är direkt underställda högskolestyrelsen. Såsom framgår
av den förut lämnade redogörelsen har det sedan flera år tillbaka visat
sig svårt att hålla utgifterna för gårdarna inom de belopp, som upptagits i
för dem årligen uppgjorda stater. Kungl. Maj :t har fördenskull de senare
budgetåren måst bemyndiga högskolestyrelsen att med i vissa fall relativt
betydande belopp överskrida det anslag å riksstaten, vilket för respektive
budgetår beviljats försöksgårdsväsendet. Jag delar därför högskolestyrelsens
åsikt, att det är erforderligt att statsmakterna utan dröjsmål tager
ställning till spörsmålet, vilka organisationsförändringar som bör vidtagas
i fråga om såväl försöksverksamheten som jordbruksdriften vid försöksgårdarna
för att en tillfredsställande ordning i ekonomiskt avseende skall
kunna uppnås utan att deras uppgifter eftersättes. Högskolestyrelsen har
visserligen påbörjat en utredning i syfte att undersöka möjligheterna att
genom besparingsåtgärder, ändringar i driftsinriktningen eller andra åtgöranden
förbättra det ekonomiska driftsresultatet vid varje särskild gård.
Enligt min mening innebär detta emellertid icke något hinder för att redan
nu till prövning upptaga det av högskolestyrelsen framlagda förslaget till
omorganisation.
74
Kungl. Maj:ts proposition nr 116
Förslaget innebär i huvudsak, att vissa förändringar skall vidtagas i försöksverksamhetens
organisation i syfte att bättre samordna denna med
motsvarande verksamhet, som bedrives av statens jordbruksförsök antingen
i egen regi eller i samarbete med hushållningssällskapen. Vidare avses gårdarnas
försöksverksamhet skola i ekonomiskt hänseende så långt möjligt
skiljas från själva jordbruksdriften.
Vad först angår de ifrågasatta ändringarna beträffande försöksverksamhetens
organisation synes vissa fördelar kunna vinnas genom
att programmet för denna verksamhet uppgöres i ännu närmare samarbete
med statens jordbruksförsök än för närvarande. Jag biträder sålunda högskolestyrelsens
förslag, att för försöksverksamheten skall uppgöras ett gemensamt
program, vilket skall avse icke blott samtliga försöksgårdar ävensom
jordbruksförsöksavdelningen vid Röbäcksdalen utan även statens jordbruksförsök.
Genom en dylik anordning undvikes bland annat den fara för
splittring, som enligt vad erfarenheten visat för närvarande föreligger trots
att samråd äger rum med statens jordbruksförsök vid fastställandet av försöksgårdarnas
program. Såsom högskolestyrelsen framhållit bör även den
fördelen kunna vinnas, att gårdarna kommer i bättre kontakt med den övriga
inom deras respektive verksamhetsområden bedrivna statliga försöksverksamheten,
varigenom deras samhörighet med bygden stärkes. De i några
remissyttranden uttalade farhågorna för att ett ökat inflytande från den
centrala försöksledningens sida på försöksgårdarnas verksamhet skulle bli
till förfång för de lokala intressena synes mig vara överdrivna. Försöksgårdsföreståndarna
skall inkomma med förslag, envar beträffande sin försöksgård,
samt deltaga i uppgörandet av det gemensamma försöksprogrammet,
och jag förutsätter att hänsyn kommer att tagas till deras speciella önskemål,
så långt detta är möjligt.
I syfte att främja och säkerställa det närmare samarbetet med hushållningssällskapen
på försöksverksamhetens område har flera sällskap föreslagit,
att särskilda åtgärder skall vidtagas. Med anledning därav vill jag
erinra om att verksamhetsområdet för en försöksgård som regel är vidsträcktare
än för ett hushållningssällskap. Försöksgården torde därför ej böra för
hårt bindas vid sällskapet i det län, vari den är belägen. För min del anser
jag det vara tillfyllest, om försöksgårdsföreståndarna — såsom högskolestyrelsen
föreslagit — beredes tillfälle att närvara och yttra sig vid sammanträdena
med de inom verksamhetsområdet berörda sällskapens försökskommittéer.
Högskolestyrelsens förslag innebär vidare, att såväl försöksgårdsföreståndarna
som övrig försökspersonal organisatoriskt skall sammanföras
med statens jordbruksförsöks personal i syfte att öka möjligheterna till
sådana tillfälliga omdispositioner av personalen vid försöksgårdarna och
den centrala försöksverksamheten, som kan anses motiverade av de vid
varje tillfälle aktuella försöksuppgifterna. Bland annat ges därigenom möjlighet
att bättre utnyttja de olika befattningshavarnas speciella fackkunskaper.
Detta system har, såsom framgår av den föregående redogörelsen, i
75
Kungl. Maj.ts proposition nr 116
viss utsträckning tillämpats redan tidigare. Med hänsyn till de därvid vunna
erfarenheterna är jag icke helt övertygad om att det är möjligt att i någon
större utsträckning nå syftet med högskolestyrelsens förslag i denna del.
Även om utbyte av tjänster sålunda enligt min mening icke kan väntas
komma att ske i den omfattning, högskolestyrelsen avsett, torde det emellertid
få anses önskvärt, att möjligheterna till dylikt utbyte ökas. Då den
ifrågasatta samordningen av personalen synes ägnad att verka i sådan riktning,
vill jag icke motsätta mig, att densamma genomföres i den utsträckning
högskolestyrelsen föreslagit, överförandet till statens husdjursförsöks
personalstat av föreståndaren för Öjebyns försöksgard bör i enlighet härmed
icke övervägas. I anslutning till vad statskontoret anfört i sitt yttrande vill
jag beträffande den föreslagna samordningen framhålla, att det här endast
är fråga om att organisatoriskt under ledningen för statens jordbruksförsök
sammanföra försökspersonal, vars löner redan nu bestrides ur lantbrukshögskolans
och statens lantbruksförsöks avlöningsanslag.
I fråga om övriga förslag beträffande den för försöksverksamheten vid
gårdarna anställda personalen delar jag högskolestyrelsens uppfattning, att
det i regel torde vara tillfyllest, om föreståndaren för gården är agronomutbildad.
Jag tillstyrker därför i princip förslaget, att de nuvarande assistenttjänsterna
successivt skall ersättas med tjänster, vilkas innehavare bör
vara lantmästare eller ha liknande utbildning. Ett dylikt utbyte av de nuvarande
assistenttjänsterna torde komma att medföra, att en lämpligare
avvägd personalorganisation erhålles vid gårdarna samtidigt som kostnaderna
för personalen minskas. Dessa fördelar synes enligt min mening uppväga
de i ett flertal remissyttranden påtalade riskerna för en ökning av
svårigheterna att finna lämplig personal för rekrytering av, bland andra,
försöksgårdsföreståndartjänsterna och hushållningssällskapens jordbrukskonsulenttjänster.
Jag är icke heller beredd att, såsom föreslagits i några
yttranden, modifiera det av högskolestyrelsen framlagda förslaget i denna
del i syfte att åtminstone i viss utsträckning bibehålla den nuvarande rekryteringsbasen
för framför allt tjänsterna som försöksgårdsförestandare. Vad
angår tillgodoseendet av behovet av vetenskapligt utbildad arbetskraft vid
gårdarna, sedan de nuvarande assistenttjänsterna utbytts mot lägre tjänster,
synes denna fråga i enlighet med förslaget lämpligen böra lösas så att
personal från statens jordbruksförsök tillfälligt avdelas för tjänstgöring
vid de gårdar, där behov av dylik arbetskraft föreligger. Det torde emellertid
böra ankomma på högskolestyrelsen att besluta därom i varje särskilt
fall. Vidare synes försöksgårdarna kunna tillföras kvalificerad arbetskraft
på så sätt, att ämneslärare vid lantmannaskola under sommaren tilldelas
fyllnadstjänstgöring vid försöksgård. Sistnämnda anordning torde dessutom
vara ägnad icke blott att främja kontakten med de lokala intressena på
hithörande område utan även att öka möjligheterna till rekrytering av tjänsterna
såsom försöksgårdsföreståndare.
De föreslagna försöksteknikertjänsterna synes närmast vara att jämföra
med assistentbefattningarna vid försöksanstalterna för icke högskoleutbil
-
76
Kungl. Maj. ts proposition nr 116
dac! personal. De torde därför böra placeras i lönegrad 19 med tjänstebenämningen
assistent. Utbytet av de nuvarande extra ordinarie assistenttjänsterna
mot de av mig föreslagna assistenttjänsterna bör i den mån så
är möjligt äga rum redan från och med nästa budgetår.
De organisationsförändringar, som jag nu har behandlat, syftar i första
hand till att bättre samordna försöksverksamheten vid gårdarna med annan
försöksverksamhet. Högskolestyrelsen har emellertid i sitt förslag även
upptagit frågan om möjligheterna att nå en närmare kontakt mellan försöksgårdarna
och det praktiska jordbruket i orten och har därvid förordat,
att en rådgivande nämnd med representanter för det lokala jordbruket skall
inrättas vid varje sådan gård. Nämndens uppgift skulle vara att följa gårdens
föisöksverksamhet och skapa bästa möjliga kontakt med bvgdens
praktiska jordbruk ävensom att medverka till att jordbruksdriften vid gården
finge en ändamålsenlig planläggning och utformning.
Givetvis är en nära anknytning till det lokala praktiska jordbruket av
synnerlig betydelse för försöksgardsverksamheten. Jag är däremot icke
övertygad om att mycket är att vinna genom en anordning som den nu
föreslagna. Vidare torde, särskilt såvitt angår jordbruksdriften, svårigheter
uppstå att avgränsa nämndens befogenheter gentemot såväl den centrala
ledningen av försöksgårdarna som försöksgårdsföreståndarnas arbetsuppgifter.
Med hänsyn till det anförda är jag icke beredd att i detta sammanhang
tillstyrka inrättandet av de utav högskolestyrelsen föreslagna nämnderna.
I fråga om föi söksverksamhetens finansiering innebär
det nuvarande systemet vissa olägenheter, i det att försöksgårdarnas jordbruksdrift
belastas med kostnader för försöksverksamheten. Sålunda bestrides
utgifterna för inköp av maskiner och andra dyrbarare inventarier för
försöksverksamheten ur gårdarnas investeringsanslag, och ingen gottgörelse
utgår för det intrång i jordbruksdriften, som orsakas av försöksverksamheten.
Högskolestyrelsen föreslår därför, att kostnaderna för denna verksamhet
så långt möjligt skall hållas skilda från gårdarnas driftsekonomi.
Föi min del kan jag i princip ansluta mig till en dylik anordning. Däremot
är jag icke helt ense med högskolestyrelsen om den närmare utformningen
därav.
Såsom högskolestyrelsen framhållit kan jordbruksdriften vid försöksgårdarna
på grund av försöksverksamheten icke bli direkt jämförbar med
driften vid ett vanligt jordbruk. Även om gottgörelse skulle utgå för det
intrång, denna verksamhet medför, blir enligt min mening någon säker
jämförelse likväl icke möjlig. I likhet med statskontoret och riksräkenskapsverket
finner jag det därför icke påkallat, att sådan gottgörelse införes.
Däremot har jag intet att erinra mot att medel till direkta kostnader för
försöksverksamheten skall anvisas under statens jordbruksförsöks anslag
till fast försöksverksamhet samt, i den mån de avser inventarier, under
försöksverksamhetens materielanslag. Härigenom torde, såsom riksräken
-
77
Kungl. Maj:ts proposition nr HG
skapsverket framhållit, försöksgårdarnas driftsekonomi komma att hållas
tillräckligt avskild från kostnaderna för försöksverksamheten.
Beträffande vid gårdarna bedriven försöksverksamhet av annat slag än
jordbruksförsöksverksamhet kan jag biträda vad högskolestyrelsen därvidlag
föreslagit. I fråga om dylika försök bör således full ersättning utgå.
Högskolestyrelsens förslag berör även den praktiska jordbruksdriften
vid försöksgårdarna. Därvid framhålles, att vissa brister
har förekommit i fråga om driftens rationella och ekonomiskt riktiga
uppläggning. För att avhjälpa dessa föreslås, att driftsplaner årligen skall
uppgöras för gårdarna, varigenom man får tillfälle att följa och bedöma
den ekonomiska sidan av verksamheten. I samband därmed avses lantbruksbokföring
skola göras obligatorisk.
Vad sålunda föreslagits kan jag biträda, dock med den reservation, som
innefattas i att jag icke ansett mig böra förorda, att en särskild nämnd skall
inrättas vid varje försöksgård. I fråga om lantbruksbokföring synes det
mig angeläget, att denna göres obligatorisk, så att bättre överblick erhålles
över försöksgårdarnas ekonomi och de olika driftsgrenarnas resultat. Såsom
riksräkenskapsverket förutsatt bör dock liksom hittills inkomst- och utgiftsjournaler
med redovisning i enlighet med fastställda stater föras med
tillämpning av den inom statsförvaltningen begagnade kassabokföringsprincipen.
De ökade kostnaderna för bokföringen bör bestridas av gårdsdriften. Försökskollegiets
förslag att för ändamålet inrätta särskilda kontorsbiträdestjänster
kan jag således icke biträda. Det bör vidare undersökas, huruvida
det icke blir mindre kostnadskrävande att låta lantbruksförbundets bokföringsbyråer
för månad eller kvartal bearbeta gårdarnas bokföringsmaterial
och tillställa gårdarna det färdiga materialet.
Högskolestyrelsens i detta sammanhang gjorda framställning om inrättande
av en driftsledartjänst vid Öjebyns och Brännbergs försöksgårdar är
jag icke beredd att nu upptaga till prövning. Jag är icke heller beredd förorda
någon ändring beträffande löneställning och tjänstebenämning för jordbruksföreståndartjänsten
vid Wiad.
Vad angår de med jordbruksdriften förenade budgetfrågorna synes även
i fortsättningen böra anvisas ett för försöksgårdarna gemensamt förslagsanslag.
Såsom riksräkenskapsverket anfört torde emellertid Kungl. Maj :t
för varje gård böra fastställa en särskild stat, avseende enbart jordbruksdriften
och grundad på de förut nämnda inkomst- och utgifts journalernas
kassabokföring. I staten bör upptagas en särskild, maximerad post för normal
förnyelse av inventariebeståndet för denna drift. För sådana inventarieanskaffningar,
som innebär en ökning av lantbrulcskapitalet, bör medel anvisas
särskilt å reservationsanslag.
Därest utgifterna för jordbruksdriften regleras på nu angivet sätt, synes
det icke behövligt att ställa särskilt driftskapital till försöksgårdarnas för
-
78
Kungl. Maj.ts proposition nr 116
foganden. Uppkommande likviditetssvårigheter torde nämligen kunna bemästras
pa så sätt, att förskott utanordnas till gårdarna inom ramen för
de bruttoutgifter, som beräknats i staterna. Likaledes bör gårdarna genom
dylika förskott få möjlighet att anpassa sina inköp och försäljningar efter
rådande prisläge. I enlighet med riksräkenskapsverkets förslag bör uppkommande
överskott å jordbruksdriften för varje budgetår inlevereras till statsverket
och tillgodoföras anslaget till försöksgårdarna. Från samma anslag
bör å andra sidan eventuella underskott få täckas.
Vidare föreslås, att den centrala ledningen av försöksgårdarnas ekonomi
liksom hittills skall utövas av ekonomidirektören vid lantbrukshögskolan.
Häremot har jag intet att erinra. Jag är däremot icke beredd att i förevarande
sammanhang till prövning upptaga frågan om medhjälpare åt ekonomidirektören
vid fullgörandet av denna uppgift.
Utbyggnaden av Röbäcksdalen
Sedan 1949 års riksdag fattat principbeslut om inrättandet av en försöksgård
vid Röbäcksdalen, har från och med år 1951, då medel ställdes till förfogande
för inköp och iordningställande av det för försöksgården avsedda
markområdet, årligen anvisats medel för den successiva utbyggnaden av
denna. Såsom framgår av den förut lämnade redogörelsen har medel i första
hand anvisats till uppförande av de för verksamheten erforderliga byggnaderna,
såsom institutionsbyggnad och försökslada för jordbruksförsöksavdelningen
samt ekonomibyggnader och driftsledarbostad för jordbruksdriften,
ävensom till utvändiga ledningar, vägar och planeringsarbeten
för sagda byggnader. Av dessa är ekonomibyggnaderna och driftsledarbostaden
för närvarande under uppförande, medan arbetena med institutionsbyggnaden
och försöksladan ännu icke påbörjats. Från och med den 1
juli 1953 har medel anvisats till en statsagronomtjänst i lönegrad Ce 33 och
en driftsledartj änst i lönegrad Ce 21 vid gården. Vidare har vid flera tillfällen
medel anslagits till inventarier och försöksutrustning samt till driftsoch
försökskostnader. I övrigt har genom beslut vid 1952 och 1954 års riksdagar
inrättats filialer till statens växtskyddsanstalt samt statens maskinoch
redskapsprovningsanstalter, varefter medel anvisats till erforderlig personal,
utrustning m. m. jämväl för dessa filialer. Slutligen har vid 1952 års
riksdag fattats principbeslut om inrättande av en filial till statens centrala
frökontrollanstalt. Beträffande tidpunkten för inrättandet av sistnämnda
filial förutsattes, att förslag härom skulle föreläggas riksdagen, så snart de
ekonomiska förhållandena så medgåve.
En relativt betydande medelsanvisning har sålunda ägt rum, och ett flertal
åtgärder har vidtagits för att genomföra utbyggnaden av den centrala
forskningsinstitutionen för det norrländska jordbruket. I Röbäcksdalsutredningens
slutbetänkande har framlagts förslag till de ytterligare åtgärder,
som enligt utredningens mening bör genomföras, innan utbyggnaden
kan anses slutförd. Vissa av dessa förslag har redan varit föremål för prov
-
Kungl. Maj:ts proposition nv 116 79
ning vid 1954 års riksdag, då medel anvisades till, bland annat, vissa merkostnader
för uppförandet av ekonomibyggnaderna och driftsledarbostaden.
Utredningens övriga förslag avser dels ytterligare iståndsättning av
redan inrättade eller planerade avdelningar och filialer, dels inrättandet av
nya filialer, beträffande vilka förslag tidigare ej framlagts, dels ock organisationen
av verksamheten vid dessa. Flertalet av de myndigheter och sammanslutningar,
som yttrat sig över betänkandet, har i princip anslutit
sig till dessa förslag och framhållit angelägenheten av att utbyggnaden snarast
fullföljes. Även jag är väl medveten om den stora betydelsen av att så
sker. En fortsatt utbyggnad i enlighet med vad utredningen och flertalet
remissinstanser tänkt sig förutsätter emellertid, att medel anvisas i en omfattning,
som för närvarande icke är möjlig. Jag föreslår därför, att medel
för nästa budgetår skall ställas till förfogande endast för de åtgärder, vilka
bedömes vara mest angelägna. Därvid bör enligt min mening högst komma
i fråga en medelsanvisning av den storleksordning, som styrelsen för lantbrukshögskolan
och statens lantbruksförsök ansett sig böra föreslå i sina
anslagsäskanden. Detta innebär, bland annat, att det får ytterligare anstå
med inrättandet av den i princip redan beslutade filialen till statens
centrala frökontrollanstalt. För att en dylik filial skulle kunna fylla sin
uppgift torde nämligen krävas, att den föreslagna gemensamma byggnaden
för filialerna, vilken kostnadsberäknats till 700 000 kronor, uppföres.
Även om det föreligger stort behov av denna, är jag icke beredd att föreslå,
att sistnämnda belopp anvisas, innan den redan verksamma jordbruksförsöksavdelningen
fått sina lokalbehov i huvudsak tillgodosedda. Under
sådana förhållanden synes, såsom även statskontoret anfört i sitt yttrande,
icke föreligga anledning att nu taga ställning till frågan om inrättandet
av de övriga filialer, utredningen föreslagit. Beträffande den ifrågasatta
filialen till lantbruksliögskolans kemiska analyslaboratorium synes
ett uppskov med ställningstagandet böra ske även av den anledningen, att
med denna filial sammanhängande spörsmål kan bedömas först sedan frågan
om organisationen och förläggningen av den verksamhet, som nu bedrives
vid lantbruksliögskolans kemiska laboratorium och statens lantbrukskemiska
kontrollanstalt, blivit föremål för särskild utredning. Motsvarande
gäller spörsmålet om inrättandet av en filial till statens trädgårdsförsök.
Detta synes nämligen böra prövas i anslutning till vad som beslutas angående
Norrlands trädgårdsskola i Söråker och dispositionen av Söråkers
egendom.
I överensstämmelse med det nyss anförda tillstyrker jag, att medel i
första hand skall anvisas till de uppkomna merkostnaderna för uppförandet
av institutionsbyggnaden och försöksladan. Då jag icke har något att
erinra mot de av byggnadsstyrelsen gjorda kostnadsberäkningarna, föreslår
jag, att för dessa ändamål skall anvisas sammanlagt 255 000 kronor. Beträffande
framställningen om medel till merkostnader för yttre arbeten kan
jag, med utgångspunkt från förslaget att det bör anstå tills vidare med inrättandet
av ytterligare filialer, endast tillstyrka, att ett belopp av 220 000
80
Knngl. Maj:ts proposition nr 116
kronor anvisas för de yttre arbeten, som erfordras vid uppförandet av nyssnämnda
byggnader. Jag har icke heller något att erinra mot att det av högskolestyrelsen
begärda beloppet å 10 300 kronor anvisas till merkostnaderna
för vägarbeten, vartill medel ställts till förfogande av 1951 års riksdag.
Beträffande det belopp å 6 000 kronor, som avsetts till komplettering av
tidigare utförd dikning, synes detta kunna rymmas inom förenämnda för
yttre arbeten avsedda belopp å 220 000 kronor. Med anvisandet av medel
till täckdikning av det fasta försöksfältet synes däremot, med hänsyn till
vad jag föreslagit i det föregående, kunna anstå. Till fast inredning i institutionsbyggnaden
och försöksladan, bör vidare anvisas det äskade beloppet
av sammanlagt 38 000 kronor. Däremot är jag icke beredd att föreslå någon
medelsanvisning till uppförande av bostäder. Till frågan om de anslag,
under vilka de av mig sålunda tillstyrkta beloppen bör anvisas, torde jag få
återkomma i det följande.
Beträffande de Övriga av högskolestyrelsen gjorda framställningarna om
anslag till Röbäcksdalen synes det vara mest angeläget, att ytterligare medel
anvisas för komplettering av såväl döda som levande inventarier. Jag
vin därför tillstyrka, att 10 000 kronor skall anvisas till inköp av inventarier
för jordbruksdriften, 20 000 kronor till anskaffande av inventarier för
ekonomibyggnaderna samt 15 000 kronor till komplettering av kreatursbesättningen.
Däremot är jag icke beredd att föreslå, att medel skall anvisas
till inrättandet av nya tjänster, till reseersättningar eller till handbibliotek.
Röbäcksdalsutredningens slutbetänkande innefattar även förslag rörande
ekonomiska och organisatoriska förhållanden vid försöksgården. Vissa av
dessa förslag har redan behandlats i det föregående i samband med ställningstagandet
till den föreslagna omorganisationen av försöksgårdsväsendet
över huvud taget. Jag tänker därvid närmast på förslagen, att försöksverksamheten
i ekonomiskt hänseende skall i största möjliga utsträckning hållas
skild från jordbruksdriften samt att rådgivande nämnder skall inrättas.
Vad jag i nämnda sammanhang uttalat angående önskvärdheten av att bereda
möjligheter åt försöksgårdsföreståndarna att deltaga i sammanträden
med hushållningssällskapens försökskommittéer bör ifråga om Röbäcksdalen
avse den där tjänstgörande statsagronomen. Med prövningen av övriga
förslag rörande organisationen av verksamheten synes i huvudsak böra anstå,
tills densamma blivit ytterligare utbyggd. Redan nu torde dock behov
föreligga av det kollegium, som skall inrättas enligt förslaget. I detia bör
ingå en representant för varje till Röbäcksdalen anknuten filial under statsagronomen
som ordförande. Jämväl i övrigt synes kollegiet och dess verksamhet
i huvudsak böra få den av utredningen föreslagna utformningen. Det
torde få ankomma på styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök
att utfärda närmare föreskrifter för kollegiet.
Såsom utredningen framhållit är det av värde, att de skilda verksamhetsgrenarna
vid Röbäcksdalen erhåller en kollektiv benämning. Det av utredningen
föreslagna namnet — Norrlands lantbruksförsöksanstalt Röbäcksdalen
— synes därvid böra godtagas.
Kungl. Maj:ts proposition nr 116
81
Övriga försöksgårdar
Högskolestyrelsens beräkning av medelsbehovet för övriga försöksgårdar
innebär förslag om ökad medelsanvisning till framför allt Stenstugu och
Lanna försöksgårdar. Av dessa gårdar torde den förstnämnda, vilken inrättades
så sent som våren 1954, vara i stort behov av medel till såväl inventarier
som försökskostnader med hänsyn till att försöksverksamheten under
nästa budgetår beräknas komma i gång i mer normal omfattning. Jag tillstyrker
därför, att till försöksinventarier vid Stenstugu försöksgård skall
anvisas ett belopp av 10 000 kronor samt att det för försöksverksamheten vid
sistnämnda gård avsedda beloppet skall uppräknas med 18 000 kronor till
20 000 kronor. Däremot anser jag mig icke kunna biträda förslaget, att vid
samma försöksgård skall inrättas en försöksteknikertjänst. Ej heller synes
medel böra anvisas för inköp av en skördetröska till Lanna försöksgård. I
övrigt synes det för forskningsverksamheten vid Wiad avsedda beloppet böra
uppräknas med 1 700 kronor på grund av höjda lantarbetarlöner.
Till byggnadsarbeten vid övriga försöksgårdar har högskolestyrelsen föreslagit
en medelsanvisning av sådan storleksordning, att den i nuvarande läge
endast delvis torde kunna bifallas. Vid ställningstagandet till vilka av de
ifrågasatta byggnadsarbetena som därvid bör få företräde, har jag funnit mig
böra tillstyrka, att det av högskolestyrelsen begärda beloppet å 130 000 kronor
till upprustning av mangårdsbyggnaden vid Stenstugu försöksgård nu
anvisas. I övrigt kan jag endast förorda, att det för utbyte av pannan i föreståndarbostaden
vid Offers försöksgård begärda beloppet ä 2 900 kronor ställes
till förfogande.
Anslagsberäkningar
Högskolestyrelsen har i sina anslagsäskanden rörande driftbudget
e n föreslagit, att det nuvarande förslagsanslaget till Lantbrukshögskolan
och statens lantbruksförsök: Statens försöksgårdar från och med nästa budgetår
skall utgå ur riksstaten och att de under detta anslag hittills för försöksverksamheten
beräknade kostnaderna i stället skall beräknas under lantbrukshögskolans
och statens lantbruksförsöks anslag till materiel och till fast
försöksverksamhet. Vidare har föreslagits, att den för jordbruksdriften vid
försöksgårdarna erforderliga medelsanvisningen skall ske under ett nytt anslag,
varunder medel i huvudsak skall anvisas till driftskapital och till kostnaderna
för dyrbarare inventarier för jordbruksdriften. Av det förut anförda
framgår, att jag icke har något att erinra mot en överföring av försökskostnaderna
till anslagen till materiel och fast försöksverksamhet. Därmed
bör emellertid av budgetlekniska skäl anstå till medelsanvisningen för
budgetåret 1956/57. Liksom hittills torde alltså för nästa budgetår å driftbudgeten
böra uppföras ett särskilt anslag till försöksgårdarna. Med utgångspunkt
från de av mig i det föregående tillstyrkta beloppen till försöks
(>
Bihang till riksdagens protokoll 1955. 1 samt. Nr 116
82
Kungl. Maj:ts proposition nr J16
verksamheten och till investeringar i inventarier torde anslaget för nästa
budgetår böra beräknas på följande sätt.
Till kostnaderna för försöksverksamheten har för innevarande budgetår
avsetts 142 400 kronor. Detta belopp bör ökas med 18 000 kronor till utökad
försöksverksamhet vid Stenstugu försöksgård samt med 10 000 kronor till
försöksinventarier vid denna gård. Vidare bör viss uppräkning äga rum på
grund av höjda lönekostnader. Dessa kostnader, vilka för innevarande budgetår
avses skola täckas genom av Kungl. Maj:t den 10 september 1954 lämnat
medgivande att överskrida anslaget, torde enligt vad som under hand
inhämtats från lantbrukshögskolan kunna uppskattas till 7 500 kronor. Slutligen
bör i enlighet med högskolestyrelsens förslag beräknas 15 000 kronor
till inventarier för försöksverksamheten vid de äldre gårdarna. Kostnaderna
för försöksverksamheten vid försöksgårdarna bör alltså för nästa
budgetår upptagas till (142 400 + 18 000 -f 10 000 + 7 500 + 15 000 =)
192 900 kronor. Vid denna beräkning har jag utgått från att ersättning för
intrång icke skall erläggas samt att de till 3 900 kronor beräknade kostnaderna
för försöksgårdsledningen i Norrbotten skall bestridas av jordbruksdriften.
Härutöver bör till den fasta försöksverksamheten i det inre av Norrland
upptagas ett oförändrat belopp av 32 500 kronor. Beträffande övriga kostnader
för försöksverksamheten torde det till forskningen vid Wiad avsedda
beloppet i enlighet med vad jag tillstyrkt i det föregående böra uppräknas
med 1 700 kronor till 41 700 kronor.
Kostnaderna för investeringar har för budgetåret 1954/55 beräknats till
207 500 kronor, varav sammanlagt 146 500 kronor avsetts till engångsinvesteringar
i inventarier och byggnader vid Stenstugu, Röbäcksdalens och
öjebyns försöksgårdar samt 61 000 kronor till det normala årliga investeringsbehovet
vid övriga försöksgårdar m. m. Sistnämnda belopp avses för
såväl försöksverksamheten som jordbruksdriften. I anslutning till förslaget
att avskilja kostnaderna för försöksverksamheten har redan i det föregående
beräknats 15 000 kronor till inventarier för denna verksamhet. I fråga
om inventarier för jordbruksdriften anser jag i likhet med högskolestyrelsen,
att kostnaderna för vidmakthållande och normal förnyelse av gårdarnas
inventariebestånd för driften i fortsättningen bör belasta denna. Till
detta torde jag få återkomma i det följande. Såsom särskild post till inköp
av inventarier för jordbruksdriften torde däremot under anslaget för
nästa budgetår böra beräknas det belopp av sammanlagt (10 000 + 20 000
+ 15 000 =) 45 000 kronor, som jag i det föregående tillstyrkt för höjning
av lantbrukskapitalet vid Röbäcksdalens försöksgård. För dylika inventarieanskaffningar
bör i fortsättningen medel anvisas å reservationsanslag.
Vad angår det ekonomiska resultatet av jordbruksdriften torde man enligt
högskolestyrelsens beräkningar böra vid oförändrad organisation räkna
med ett driftsunderskott vid försöksgårdarna med 19 400 kronor för år. Vid
bifall till den av mig förordade omorganisationen kommer gårdsdriften därjämte
att belastas med dels 30 000 kronor för vidmakthållande och normal
83
Kungl. Maj:ts proposition nr 116
förnyelse av inventariebeståndet för jordbruksdriften, dels ock kostnader
för lantbruksbokföringen. Sistnämnda kostnader har uppskattats till 16 000
kronor. Denna beräkning synes väl hög. Innan närmare erfarenheter vunnits
vill jag emellertid icke motsätta mig att utgiftsökningen beräknas till
sagda belopp. Tillhopa uppgår de nu angivna posterna till 65 400 kronor.
Högskolestyrelsen har räknat med att den föreslagna omorganisationen
skall medföra vissa rationaliseringsvinster, vilka uppskattats till 28 400
kronor för år. Beräkningen av dessa vinster är, såsom högskolestyrelsen
även framhållit, mycket vansklig. Med hänsyn härtill och till att högskolestyrelsens
förslag nu icke avsetts skola genomföras i sin helhet torde försiktigheten
enligt min mening bjuda, att man i varje fall icke redan för nästa
budgetår räknar med någon rationaliseringsvinst. Till täckande av underskott
å jordbruksdriften bör alltså beräknas ett belopp av 65 400 kronor.
Dessutom torde liksom hittills under anslaget böra beräknas ett särskilt belopp
för täckande av oförutsedda utgiftsökningar eller inkomstminskningar
i jordbruksdriften. Detta belopp torde böra upptagas med ett oförändrat belopp
av 20 000 kronor.
Vid bifall till vad jag sålunda förordat, bör anslaget till Lantbrukshögskolan
och statens lantbruksförsök: Statens försöksgårdar för budgetåret
1955/56 uppföras med (192 900 -f- 32 500 -f- 41 700 + 45 000 + 65 400 -j20
000 ==) 397 500 kronor. I förhållande till medelsanvisningen för innevarande
budgetår innebär detta en minskning med 9 500 kronor.
Vad angår de av mig i det föregående tillstyrkta medelsanvisningarna å
kapitalbudgeten torde de belopp å tillhopa 293 000 kronor, som avses
till merkostnaderna för uppförandet av institutionsbyggnaden och försöksladan
vid Röbäcksdalens försöksgård samt till fast inredning i dessa byggnader
i enlighet med hittills tillämpade grunder böra anvisas såsom ett investeringsanslag
under Statens allmänna fastighetsfond benämnt Byggnadsarbeten
för försöksgård vid Röbäcksdalen. Medel till övriga av mig tillstyrkta
byggnadsarbeten bör beräknas inom det under Statens affärsverksfonder.
Domänverket uppförda investeringsanslaget till Byggnadsarbeten m. m. vid
statens försöksgårdar. Sistnämnda anslag bör alltså upptagas med sammanlagt
363 200 kronor, varav 230 300 kronor till anläggning av vägar och andra
yttre arbeten vid Röbäcksdalens försöksgård, 130 000 kronor till iståndsättning
av mangårdsbyggnaden vid Stenstugu försöksgård samt 2 900 kronor
till kostnaderna för utbyte av pannan i föreståndarbostaden vid Offers
försöksgård.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte
föreslå riksdagen att
1) medgiva, att det statliga försöksgårdsväsendet må omorganiseras
enligt i huvudsak de grunder, som angivits i det
föregående;
2) å riksstaten för budgetåret 1955/56 under nionde huvudtiteln
till Lantbrukshögskolan och statens lantbruksför
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 116
sök: Statens försöksgårdar anvisa ett förslagsanslag av
397 500 kronor;
3) å kapitalbudgeten för budgetåret 1955/56 anvisa
a) under Statens affärsverksfonder: Domänverket till
Byggnadsarbeten m. m. vid statens försöksgårdar ett investeringsanslag
av 363 200 kronor
b) under Statens allmänna fastighetsfond till Byggnadsarbeten
för försöksgård vid Röbäcksdalen ett investeringsanslag
av 293 000 kronor.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Maj :t Konungen bifall och förordnar,
att proposition av den lydelse, bilaga till detta
protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Ulla B. Silén
■ Stockholm 1955. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag