Kungl. Maj:ts proposition nr 105
1
Nr 105
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående reglering av
priserna på fisk under budgetåret 1955/56 m. m.;
given Stockholms slott den 25 februari 1955.
'' Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
dels antaga härvid fogade förslag till
1) förordning angående försatt giltighet av förordningen den 30 maj
1052 (nr 320) om viss reglering av handeln med fisk, m. in.;
2) förordningen om fortsatt giltighet av förordningen den 5 juni 1053 (nr
372) angående reglering av införseln av vissa slag av fisk och skaldjur;
3) förordning om fortsatt giltighet av förordningen den 5 juni 1953 fnr
374) angående reglering av utförseln av vissa slag av fisk och skaldjur
m. m.;
dels bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
statsrådet i övrigt hemställt.
GUSTAF ADOLF
IIj. R. Nilson
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen begäres bemyndigande att under budgetaret 19o5/56 reglera
priserna på fisk ävensom importen och exporten av fisk enligt i huvudsak
de grunder, som tillämpas under innevarande budgetår.
De nu gällande förordningarna om viss reglering av handeln med fisk,
in. in., angående reglering av införseln av vissa slag av fisk och skaldjur
ävensom angående reglering av utförseln av vissa slag av fisk och skaldjur
m. m., vilkas giltighetstid utgår den 30 juni 1955, föreslås skola förlängas
att gälla till den 1 juli 1956. 1
1 Bihang till riksdagens protokoll 1955. 1 samt. Nr 105
2
Kungi. Maj:ts proposition nr 105
Förslag
till
Förordning
angående fortsatt giltighet av förordningen den 30 maj 1952 (nr 320)
om viss reglering av handeln med fisk, m. m.
Härigenom förordnas, att förordningen den 30 mai 1952 om viss reglering
av handeln med fisk, in. m.,1 vilken förordning gäller till och med den
30 juni 1955, skall äga fortsatt giltighet till och med den 30 juni 1956.
1 Senaste lydelse se 1953:373.
Förslag
till
Förordning
om fortsatt giltighet av förordningen den 5 juni 1953 (nr 372) angående
reglering av införseln av vissa slag av fisk och skaldjur
Härigenom förordnas, att förordningen den 5 juni 1953 angående reglering
av införseln av vissa slag av fisk och skaldjur, vilken förordning gäller
till och med den 30 juni 1955, skall äga fortsatt giltighet till och med den
30 juni 1956.
Förslag
till
Förordning
om fortsatt giltighet av förordningen den 5 juni 1953 (nr 374) angående
reglering av utförseln av vissa slag av fisk och skaldjur m. m.
Härigenom förordnas, att förordningen den 5 juni 1953 angående reglering
av utförseln av vissa slag av fisk och skaldjur m. m., vilken förordning
galler till och med den 30 juni 1955, skall äga fortsatt giltighet till och med
den 30 juni 1956.
Kungi. Maj.ts proposition nr 105
3
Utdrog av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
25 februari 1955.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,
Norup, Hedlund, Persson, Hjalmar Nilson, Lindell, Nordenstam,
Lindström, Lange.
Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och handelsdepartementen
anmäler statsrådet Hjalmar Nilson vissa frågor angående regleringen
av priserna på fisk m. m. samt anför därvid följande. I.
I. Inledning
I förordningen den 30 maj 1952 (nr 320; ändrad genom förordningen
1953: 373) om viss reglering av handeln med fisk, in. in., vilken förordning
gäller till och med den 30 juni 1955, är bestämmelser meddelade om handelsreglering
— grundad på auktorisation av s. k. producentföreningar —
och om prisregleringsavgift på fisk. Importen och exporten av fisk och fiskprodukter
regleras med stöd av kungörelsen den 14 mars 1947 (nr 82) angående
allmänt importförbud samt förordningarna den 5 juni 1953 (nr 372
och 374) angående reglering av införseln av vissa slag av fisk och skaldjur
respektive utförseln av vissa slag av fisk och skaldjur m. m. Enligt
sistnämnda förordningar, vilka likaså äger giltighet till och med den 30
juni 1955, fordras i princip tillstånd av statens jordbruksnämnd för import
och export av fisk och fiskprodukter.
Genom beslut den 21 maj 1954 bemyndigade Kungl. Maj :t statens jordbruksnämnd
att för tiden till och med den SO juni 1955, i huvudsaklig överensstämmelse
med de grunder, som angivits i propositionen nr 121 till 1954
ars riksdag samt jordbruksutskottets utlåtande 1954: 27, anordna reglering
av priserna på fisk samt av importen och exporten av fisk och skaldjur utav
vissa slag ävensom förordna om upptagande av prisregleringsavgift å svenskfångad
fisk och importfisk enligt 5 och 8 §§ nyssnämnda förordning 1952:
320. I samma beslut föreskrev Kungl. Maj:t att de lån å 500 000, 2 500 000
och 500 000 kronor, som Kungl. Maj:t genom särskilda beslut år 1946 beviljat
4
Kungl. Maj.ts proposition nr 105
de tre s. k. prisregleringsföreningarna, nämligen Ostkustfisk, centralförening
u. p. a., Västkustfisk, förening u. p. a och Sydkustfisk, förening u. p. a., skulle
fä innehas räntefritt jämväl för tiden den 1 juli 1954—den 30 juni 1955, såvitt
gällde lånens halva belopp, samt att lånen till återstående del under samma
tid skulle löpa med 3,5 procent ränta. Kungl. Maj :t föreskrev vidare, att kostnaderna
för kvalitetskontroll av fisk och fiskprodukter, i den mån de icke
kunde täckas av inflytande kontrollavgifter, skulle till ett belopp av högst
50 000 kronor bestridas ur clearingkassan för fisk och fiskprodukter. Slutligen
bemyndigade Kungl. Maj:t jordbruksnämnden att för bestridande av
kostnaderna under budgetåret 1954/55 för den befattningshavare, som har
tiH uppgift att främja fiskexporten, disponera ett belopp av högst 90 000
kronor, varav 60 000 kronor från reservationsanslaget till Främjande av beredning
och avsättning av fisk in. m. och återstoden från nyssnämnda clearingkassa.
I skrivelse, som inkommit till jordbruksdepartementet den 8 februari
1955, har statens jordbruksnämnd framlagt förslag till reglering av priserna
på fisk under budgetåret 1955/56 m. m. Nämnden har anmält, att den i de
frågor, som berörts i skrivelsen, dels haft överläggningar med nämndens råd
i fiskregleringsfrågor, dels samrått med fiskeristyrelsen med statens fiskeriförsök
och statens priskontrollnämnd. Fiskeristyrelsen har därvid förklarat
sig i sak biträda jordbruksnämndens förslag. Priskontrollnämnden har i särskild
skrivelse den 8 februari 1955 uttalat, att den — i avvaktan på resultatet
av vissa utredningar på fiskets område — ansett sig kunna lämna
utan erinran, att det nuvarande systemet för prisregleringen på fisk upprätthålles
jämväl under nästa budgetår i huvudsaklig överensstämmelse
med de av jordbruksnämnden angivna riktlinjerna. Priskontrollnämnden har
dock för sin del föreslagit, att prisregleringsavgiften för på västkusten och
sydkusten ilandförd fisk samt för importfisk och saltad sill från och med
den 1 juli 1955 må tills vidare uttagas med högst 3 procent av inköpsvärdet.
över jordbruksnämndens framställning, såvitt avser fiskexportrepresentanten,
har statskontoret avgivit yttrande.
I detta sammanhang torde jag få erinra om att jag i propositionen 1954:
121 anmälde, att 1951 års fiskhandelsutredning inkommit med en promemoria
angående frågan om fortsatt giltighet av förordningen den 30 maj
1952 (nr 320) om viss reglering av handeln med fisk, m. m. samt om auktorisation
ssystemet på ostkusten. Promemorian har varit föremål för remissförfarande.
Vidare torde jag få erinra om att i direktiven för 1954 års fiskeriutredning
ingår att verkställa en översyn även av riktlinjerna för prisregleringen
av strömming. Bland annat med hänsyn till sistnämnda omständighet
är jag icke beredd att nu taga ställning till fiskhandelsutredningens förslag
i ämnet.
Kungl. Maj:ts proposition nr 105
5
II. Reglering av priserna på fisk m. m.
Nuvarande förhållanden
Innebörden av prisregleringen. Prisregleringen innebär i huvudsak att
jordbruksnämnden, i samråd med statens priskontrollnämnd, för västkusten
och sydkusten efter överläggning med fiskarorganisationerna därstädes fastställer
minimipriser på de viktigaste fiskslagen och därigenom möjliggör för
fiskarna att utfå lägst dessa priser för, bland annat, den fisk, som säljes till
färskkonsumtion inom landet. Den fisk, som vid försäljning ej uppnår de
sålunda fastställda minimipriserna (överskottsfisk), övertages av för ändamålet
särskilt bildade prisregleringsföreningar, på västkusten föreningen
Västkustfisk och på sydkusten föreningen Sydkustfisk. Denna överskottsfisk
exporteras i färskt eller berett skick eller användes inom landet exempelvis
för framställning av konserver och fiskmjöl. För verksamheten med
omhändertagandet av överskottsfisken erhåller föreningarna av jordbruksnämnden
vissa i förväg bestämda statliga bidrag, s. k. pristillägg. Dessa
utgår — bortsett från vissa inskränkningar beträffande exporten — i princip
med visst belopp per kilogram bevisligen uppkommen överskottsfisk.
För överskottsfisken utbetalar prisregleringsförening till fiskaren ett pris,
s. k. garantipris, vilket fastställes av föreningen och bestämmes under hänsynstagande
till erhållna pristillägg och beräknade försälj ningsmöj ligheter
för överskottsfisken.
Prisregleringen på ostkusten innebär, att jordbruksnämnden till föreningen
Ostkustfisk (centralorganisation för de auktoriserade fiskförsäljningsföreningarna
på ostkusten) årligen utbetalar vissa statliga medel, s. k. prisutjämningsbidrag.
Bidragen möjliggör för föreningen Ostkustfisk att gentemot
fiskförsäljningsföreningarna upprätthålla vissa garantipriser för övervägande
delen av den strömming, som ej kan avsättas på färskmarknaden inom
landet. Prisutjämningsbidrag har i allmänhet fått åtnjutas för färsk eller
frusen exportströmming, saltströmming för den inhemska marknaden och
strömming, vilken såsom djurföda levereras till pälsdjursfarm. Ett bemyndigande
för jordbruksnämnden att utvidga prisregleringen på strömming till
foder- och konservströmming har under år 1954 icke tagits i anspråk. Icke
heller bar nämnden utnyttjat rätten alt genomföra prisreglering för torsk
på ostkusten norr om Blekinge enligt det på väst- och sydkusten gällande
systemet. För strömming, som avsättes på färskmarknaden inom landet
(cirka 75 procent av fångsterna), har de auktoriserade fiskförsäljningsföreningarna
medgivits rätt att envar inom sitt område fastställa partinoteringar.
Prisregleringen på ostkusten är således — till skillnad mot den prisreglering,
som upprätthålles på väst- och sydkusten — för närvarande så utformad,
att den enskilde fiskaren ej blir tillförsäkrad vare sig ett av staten
bestämt lägsta pris för den strömming, som avsättes på färskmarknaden
inom landet, eller ett fast pris (garantipris) för strömmingsöverskottet.
6
Kungl. Maj:ts proposition nr i05
Kostnaderna för prisregleringen täckes av prisregleringsavgifter, vilka
upptages av förstahandsköpare av fisk m. fl. För svenskfångad fisk utgör
avgifterna för närvarande 5 procent av inköpssumman för fisk, som ilandföres
på väst- och sydkusten och säljes till minimipris och däröver, samt
4 öre per kilogram för strömming. För importfisk, som i samband med införsel
säljes på kommunal fiskauktion, utgör avgiften 5 procent av inköpspriset.
Avgiften för annan importfisk utgör för färsk och frusen saltvattensfisk
5 procent av värdet, beräknat enligt tulltaxeförordningen, för islandssill
4,1 öre per kilogram av nettovikten samt för annan beredd importsill
3,6 procent av nyssnämnda värde. Avgiften på importfisk är så avvägd,
att den i stort sett motsvarar den avgift, som utgår för svenskfångad fisk.
Prisregleringsföreningarnas behov av rörelsemedel täckes till stor del av
de förut omförmälda statslånen. Föreningen Västkustfisk och föreningen
Sydkustfisk åtnjuter enligt Kungl. Maj :ts beslut den 9 maj 1947, den 9 juni
1950 och den 21 maj 1954 därutöver rätt att mot av riksgäldskontoret.
ställda garantier i Sveriges kreditbank aktiebolag respektive riksbanken mot
sedvanlig ränta erhålla lån intill 3 000 000 respektive 2 000 000 kronor.
Fångst- och prisutvecklingen m. m. Jordbruksnämnden lämnar i sin skrivelse
inledningsvis vissa uppgifter rörande fångst- och prisutvecklingen
inom saltsjöfisket, exporten och importen av fisk och fiskprodukter, fiskkonsumtionen
inom landet, prisutvecklingen för fiskets förnödenheter, lönsamheten
inom fisket samt det ekonomiska resultatet av statens hittillsvarande
verksamhet i fråga om prisregleringen av fisk. Vidare lämnas vissa
uppgifter angående utvecklingen inom saltsjöfisket av antalet fiskare och
fiskebåtar.
Vad först angår antalet fiskare framgår av jordbruksnämndens uppgifter,
vilka såsom bilaga 1 torde få bifogas detta protokoll, att totalantalet fiskare
vid saltsjöfisket år 1953 utgjorde 20 325, varav 12 454 klassificerades som
yrkesfiskare och 7 871 som binäringsfiskare. Av totalantalet yrkesfiskare
år 1953 var 54 procent bosatta på västkusten, 17 procent på sydkusten och
29 procent på ostkusten. Även om efter kriget en nära nog fortlöpande minskning
skett av antalet yrkesfiskare på de olika kuststräckorna, är dock antalet
på västkusten alltjämt något större än under förkrigsåren 1935/39.
På ost- och sydkusten har däremot antalet nedgått med 21 respektive 17
procent. Vad angår binäringsfiskarna, som till övervägande delen (år 1953
71 procent) hör hemma på ostkusten, har antalet efter kriget minskat på
alla kuststräckorna. I fråga om fiskeflottan framhåller nämnden, att sedan
förkrigstiden en effektivisering ägt rum, vilken yttrat sig i en mycket
stark övergång till motordrivna båtar och till båtar med allt större hästkraftsantal.
I förhållande till förkrigsåren 1935/39 har sålunda — enligt
en av nämnden uppgjord tablå, vilken såsom bilaga 2 torde få fogas till
detta protokoll — antalet däckade båtar med motor (de viktigaste fiskebåtarna)
ökat med 45 procent eller från 2 482 till 3 610 år 1953. I fråga om
dessa båtar visar utvecklingen en ökning på ostkusten till båtar med en mo
-
7
Kungl. Maj:ts proposition nr 105
torstyrka av 11—90 hästkrafter, på sydkusten till båtar med en motorstyrka
av 31—150 hästkrafter och på västkusten till båtar med en motorstyrka
överstigande 150 hästkrafter.
I fråga om fångstutvecklingen anför jordbruksnämnden, att det svenska
havsfiskets avkastning under år 1953 uppgick till cirka 197 miljoner kilogram
med ett förstahandsvärde av i runt tal 122 miljoner kronor. För år
1954 kan fångstmängden, enligt hittills för nämnden tillgängliga statistiska
uppgifter, beräknas något överstiga nämnda kvantitet och ligga vid
omkring 199 miljoner kilogram till ett fångstvärde av omkring 127 miljoner
kronor. Fångstutvecklingen sedan förkrigstiden redovisas av nämnden i en
särskild tablå, vilken som bilaga 3 torde få fogas till detta protokoll. I fråga
om fisket efter viktigare prisreglerade fiskslag meddelar nämnden, att fångsterna
av vintersill på västkusten år 1954 varit av ungefärligen samma storlek
som under år 1953. Garnmakrillfisket har under år 1954 varit av något
mindre omfattning än under år 1953, medan makrillfisket med trål däremot
stigit. Fisket efter fladensill beräknas under det sistförflutna året ha lämnat
det för detta fiske hittills bästa fångstresultatet eller cirka 37 000 ton
mot omkring 34 000 ton år 1953. På sydkusten har produktionen av sill
och torsk år 1954 gått något tillbaka. På ostkusten har strömmingsfisket
totalt sett givit ett något bättre fångstresultat än år 1953. Nämnden upplyser
vidare, att i fråga om prisreglerade fiskslag har under år 1954 — i likhet
med vad fallet var år 1953 — fångstbegränsningar upprätthållits på västkustsill
och makrill samt tidvis också på strömmning. Även för sill och
torsk på sydkusten har under år 1954 tidvis upprätthållits en viss fångstbegränsning.
Till belysande av fiskprisernas utveckling har jordbruksnämnden upprättat
en tablå över de genomsnittliga fiskarpriserna samt minimipriserna
på fisk under tiden juli 1950—september 1954. Priserna i denna tablå,
vilken såsom bilaga 4 torde få bifogas detta protokoll, avser västkustfisk
av olika slag, torsk och sill vid sydkusten ävensom partipriserna på strömming
i Stockholm, allt kvartalsvis.
Beträffande den prisutveckling, som framgår av tablån, anför jordbruksnämnden,
att — bortsett från första kvartalet 1954 — för västkustens vidkommande
en fortsatt höjning skett av det genomsnittliga fiskarpriset för
all fisk. Prissänkningen under första kvartalet 1954 sammanhängde
med att under kvartalet ilandföringen på västkusten av den relativt prisbilliga
sillen väsentligt ökade jämfört med samma tid år 1953. Det genomsnittliga
priset på västkustsill under år 1954 har eljest legat i nivå med
priset år 1953, medan för torsk och makrill i några fall redovisas ganska
stora prisavvikelser. Särskilt markant är den prissänkning, som under första
kvartalet 1954 ägde rum för makrill och som berodde på de under denna
tid jämförelsevis stora trålfångsterna av detta fiskslag. På sydkusten redovisas
i flertalet fall höjda priser på sill och torsk. Partiprisnoteringarna på
strömming i Stockholm låg under fjärde kvartalet 19o3 och lörsta kvartalet
1954 avsevärt över de noteringiar, som gällde under motsvarande kvartal
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 105
nästföregående år, medan noteringarna under de följande två kvartalen hölls
på ungefär samma nivå som år 1953. Samma tendens utmärker partiprisnoteringarna
på strömming vid ostkusten i övrigt. Minimipriserna undergick
under det gångna året — frånsett sedvanliga säsongmässiga variationer
beträffande västkustsillen — ej några förändringar.
Vidare anför jordbruksnämnden, att exporten av fisk och fiskprodukter
— inklusive den utrikes ilandföringen — under år 1954 beräknas ha uppgått
till 91,2 miljoner kilogram till ett värde av 56,2 miljoner kronor, medan
motsvarande tal för år 1953 utgjorde 82,2 miljoner kilogram och 49,1 miljoner
kronor. Härvid påpekar nämnden, att ilandföringen av fisk i utlandet under
år 1954 jämfört med år 1953 har ökat med drygt 3 miljoner kilogram och
uppgått till 36 miljoner kilogram. Direktlandningarna i Danmark av s. k.
skrapfisk har under år 1954 ökat med 5,4 miljoner kilogram till cirka 7,8
miljoner kilogram. Importen av fisk och fiskprodukter har sjunkit mellan
åren 1953 och 1954. Den uppgick sålunda till 38,2 miljoner kilogram år
1953 och 36,5 miljoner kilogram år 1954. Värdemässigt har importen emellertid
stigit från 58,7 miljoner kronor år 1953 till 65,8 miljoner kronor år
1954. Vad angår färsk och fryst fisk har importen nämnda år ökat från
11,1 till 12,0 miljoner kilogram eller i värde från 20,0 till 25,9 miljoner
kronor. I fråga om importens sammansättning har mera betydande förskjutningar
skett för vissa fiskvaror. Sålunda har importen av fiskfiléer
ökat med 1,6 miljoner kilogram och 4,6 miljoner kronor, av lax och laxöring
med 0,2 miljoner kilogram och 1,3 miljoner kronor samt av fiskkonserver
med 0,4 miljoner kilogram och 2,5 miljoner kronor. Däremot har
importen av sockersaltad sill minskat med 2,8 miljoner kilogram och 2,6
miljoner kronor samt av makrill med 0,4 miljoner kilogram och 0,3 miljoner
kronor. Beträffande exporten ävensom importen av fisk och fiskprodukter
hänvisar nämnden i övrigt till en inom nämnden upprättad sammanställning,
vilken såsom bilaga 5 fogas till detta protokoll.
I fråga om konsumtionen inom landet av fisk och fiskprodukter anför
jordbruksnämnden, att denna, efter avdrag för svinn, år 1952 uppgick till
totalt 103 miljoner kilogram, medan för år 1953 preliminärt redovisas 109
miljoner kilogram. För år 1954 räknar nämnden uppskattningsvis med eu
konsumtion av 108 miljoner kilogram. Konsumtionen av färsk och fryst
fisk, vilken steg från cirka 68 miljoner kilogram år 1952 till omkring 73
miljoner kilogram år 1953, beräknas år 1954 ha legat på samma nivå som
år 1953. Enligt nämnden har marknadsutvecklingen för fisk och fiskprodukter
inom landet under år 1954 eljest särskilt utmärkts av den starka
ökningen av efterfrågan på såväl färska som framför allt frysta fiskfiléer.
I fråga om importen, beredningen och avsättningen av fiskfiléer in. m. anför
nämnden i huvudsak följande.
I sin i februari i fjol avlämnade skrivelse angående prisregleringarna på
fiskets område under budgetåret 1954/55 konstaterade jordbruksnämnden
-- med ledning av erfarenheterna under år 1953 — att det inom landet
fanns en betydande marknad för frysta fiskfiléer. Under år 1954 beräknas
den totala inhemska beredningen av frysta fiskfiléer ha något mer än
9
Kungl. Maj.ts proposition nr 105
fördubblats jämfört med år 1953 och torde ha uppgått till cirka 1 300 ton,
varav hälften utgjordes av torskfiléer. Medan beredningen av frysta fiskfiléer
år 1953 tili övervägande del utgjordes av sydkusttorsk, har under
år 1954 i större utsträckning upptagits även tillverkning av filéer av annan
fisk. Det starkt stegrade marknadsbehovet av frysta fiskfiléer har emellertid
på grund av den begränsade beredningskapaciteten och bristande kontinuerliga"
tillgången på lämplig råvara icke kunnat tillgodoses genom inhemsk
tillverkning. Under det gångna året har därför behov förelegat av
en väsentligt ökad import av dessa varor. Importen av färska och frysta
fiskfiléer, vilken under åren 1952 och 1953 uppgick till 541 respektive
1 044 ton, har år 1954 stigit till 2 612 ton. Av sistnämnda kvantitet har två
tredjedelar eller 1 748 ton utgjorts av frysta filéer. För tidigare år saknas
möjlighet att med ledning av tullstatistiken särskilja importen av färska
och frysta filéer. Enligt nämndens beräkningar har emellertid före år 1954
importen av färska filéer dominerat och kan för år 1953 uppskattas till
omkring 60 procent av den sammanlagda filéimporten. Importen av frysta
filéer under år 1954 har i huvudsak utgjorts av rödspätta, torsk, uer (kungsfisk)
och kolja. Utvecklingen av den industriella beredningen av frysta fiskprodukter
har medfört, att under år 1954 en viss import skett också av
frysta fiskrätter, såsom fiskbullar, fiskfärs och s. k. fish sticks (ur filéblock
sågade, likformiga bitar av fiskkött, vanligen stekta eller enbart panerade).
Man torde enligt nämnden kunna förutsätta, att denna utveckling
i fortsättningen kommer att få en allt större betydelse.
Beredningen av frysta torskfiléer på sydkusten har under år 1954 liksom
tidigare främjats genom att föreningen Sydkustfisk till beredare utbetalat
bidrag till kostnaderna för fryshuslagring av dylika filéer, avsedda för försäljning
inom landet. Bidragen har i sin helhet bekostats av prisregleringsmedel.
För att underlätta igångsättandet av en försökstillverkning av frysta
makrillfiléer har under det gångna året bidrag av regleringsmedel utgått
även för fryshuslagring av makrillfiléer, som framställts under den egentliga
makrillfiskesäsongen. Kapaciteten för beredning av filéer inom landet
utvidgas successivt i fråga om såväl beredningslokaler som maskinell utrustning.
Efter hand som försöken att fryshuslagra feta fiskslag (makrill, strömming
och sill) förbättras, kan man enligt nämnden räkna med en inhemsk
beredning av dessa fiskslag i betydande omfattning. Man torde sålunda
kunna utgå från att redan under år 1955 icke oväsentliga kvantiteter av
dylika fiskslag kommer att beredas till filéer för inhemsk konsumtion. Fryshuslagring
av feta fiskslag kommer att på längre sikt få stor betydelse för
fiskarna, då den övervägande delen av fisköverskotten består av sådana fiskslag.
Beredningen av frysta filéer, särskilt filéer av feta fiskslag, kan enligt
nämndens mening sedermera komma att aktualisera frågan om eu utbyggnad
av den obligatoriska kvalitetskontrollen på fisk att omfatta även dylika
filéer, avsedda för försäljning på den inhemska marknaden.
Beträffande prisutvecklingen för fiskets förnödenheter framhåller jordbruksnämnden,
att under det senaste året skett endast obetydliga förändringar.
Priset på 45-kilos fisklådor, som för elt år sedan uppgick till 2 kronor 50
öre per styck, är sålunda nu 2 kronor 60 öre. Molorbrännoljan betingar nu
ett pris (i 0-zon) av 21,5 öre per liter mot 22 öre per liter vid samma tidpunkt
år 1954. De genomsnittliga priserna på fiskredskap år 1954 var något
lägre än motsvarande priser år 1953. Prisutvecklingen pa viktigare förnö
-
10
Kungl. Maj.ts proposition nr 105
denheter inom fisket redovisas av nämnden i en särskild tablå, vilken såsom
bilaga 6 torde få fogas till detta protokoll.
Jordbruksnämnden anför vidare, att lönsamhetsutvecklingen inom fisket
även under år 1954 varit föremål för undersökningar. Sålunda har statistiska
centralbyrån gjort sammanställningar av visst självdeklarationsmaterial
för att belysa inkomst- och kostnadsutvecklingen inom fisket. Sammanställningarna,
som avser förhållandena år 1952, ger vid handen, att jämfört
med år 1951 den taxerade nettointäkten för fiskarna genomsnittligt ökat,
särskilt inom batlagsfisket på västkusten. Båtlagens totala kostnader i procent
av bruttointäkten visar en viss minskning. I sin redogörelse för deklarationsundersökningarna
framhåller statistiska centralbyrån, att — bortsett
från att mindre kompletteringar företagits — materialet för undersökningarna
avser samma yrkesfiskare, som utvalts att ingå i tidigare undersökningar.
I anslutning härtill meddelas, att centralbyrån vid innevarande
års undersökning kommer att använda ett aktuellt, på modern samplingmetodik
grundat urval av yrkesfiskare, vilket i fortsättningen skall ligga
till grund för undersökningar av detta slag, samt att centralbyrån även i
övrigt — i samråd med berörda ämbetsverk och institutioner — avser att
ompröva metoderna vid dessa undersökningar. Inom Svenska västkustfiskarnas
centralförbund har man även under sistlidna år företagit vissa preliminära
undersökningar av fladensillfiskels lönsamhet. Av det undersökningsmaterial,
som delgivits nämnden, synes framgå, att fladensillfisket
under år 1953 givit något bättre utbyte än under år 1952. Under år 1954 har
vidare, i anslutning till den under året genomförda prisregleringen på svenskfångad
islandssill, inom nämnden verkställts viss utredning av islandssillfiskets
lönsamhet år 1953. Slutligen har en av nämnden särskilt förordnad
utredningsman under år 1954 påbörjat vissa undersökningar i syfte att klarlägga
dels det ekonomiska utbytet för de enskilda fiskarna vid försäljningen
av strömmingsöverskottet på ostkusten, dels de möjligheter, som kan föreligga
att förbättra fiskarnas ekonomiska utbyte av strömmingsfisket.
Vad slutligen angår det ekonomiska resultatet av statens hittillsvarande
verksamhet i fråga om prisregleringen av fisk åberopar jordbruksnämnden
en inom denna upprättad tablå, vilken som bilaga 7 torde få bifogas statsrådsprotokollet.
Tablån utvisar, bland annat, att å prisregleringsverksamheten
per den 1 januari 1955 föreligger en behållning av drygt 8,3 miljoner
kronor, medan behållningen ett år tidigare utgjorde cirka 6 miljoner kronor.
Under år 1954 har i regleringsavgifter influtit omkring 4,66 miljoner kronor,
varav drygt 1,32 miljoner kronor utgöres av importregleringsavgifter.
Av tablån framgår vidare, att för väst- och sydkustens prisregleringsområden
summan av de inom respektive områden efter systemets införande
influtna regleringsavgifterna överstiger utgifterna vid årsskiftet i form av
pristillägg in. in. med omkring 1,49 respektive 1,17 miljoner kronor, medan
för strömmingsregleringen på ostkusten underskottet från årsskiftet 1953/
1954 ökat med nära 0,30 miljoner kronor och nu utgör drygt 1,68 miljoner
kronor.
11
Kungl. Maj. ts proposition nr 105
De tre prisregleringsföreningarnas egen ekonomiska ställning betecknas
av jordbruksnämnden såsom tillfredsställande. Föreningen Västkustfisk
övertog år 1954 enligt preliminära siffror omkring 34,1 miljoner kilogram
fisk (därav cirka 30 miljoner kilogram sill) för cirka 11,5 miljoner kronor,
medan föreningen Sydkustfisk övertog 4,1 miljoner kilogram fisk (därav
3,5 miljoner kilogram sill) för 1,1 miljoner kronor. Härutöver mottog föreningen
Sydkustfisk år 1954 från västkustbåtar 2,2 miljoner kilogram fisk
(praktiskt taget enbart torsk), vilka kvantiteter sålunda ej ingår i den av
föreningen Västkustfisk redovisade kvantiteten. År 1953 övertog föreningen
Västkustfisk 33,5 miljoner kilogram fisk till ett förstahandsvärde av 11,3
miljoner kronor och föreningen Sydkustfisk 5,8 miljoner kilogram till ett
förstahandsvärde av 1,7 miljoner kronor. Nämnden påpekar i detta sammanhang
att, med hänsyn till de tillämpade formerna för fiskinköp för export
till centraliserade marknader, såsom överskott registreras även den fisk,
som exporteras till sådana marknader. Föreningen Ostkustfisk har under
år 1954 prisregler åt ett överskott av cirka 5,7 miljoner kilogram strömming
mot drygt 4,5 miljoner kilogram år 1953.
Frågan om fortsatt prisreglering m. m.
Jordbruksnämndens överläggningar med berörda parter. I sin skrivelse
meddelar jordbruksnämnden, att den vid överläggningar med representanter
för vederbörande fiskarorganisationer samt sammanslutningar av fiskhandlare
och saltsillhandlare in. fl. berett dessa tillfälle att framföra sina
synpunkter på frågan om en fortsatt prisreglering på fisk efter utgången av
budgetåret 1954/55. Överläggningar i ämnet har därjämte ägt rum med
nämndens råd i prisregleringsfrågor på fiskets område.
Beträffande vad som förekommit vid dessa överläggningar anför jordbruksnämnden
inledningsvis, att det från fiskarorganisationernas sida framhållits,
att behov föreligger av en fortsatt prisreglering på fisk. Denna reglering
innebär, bland annat, att nämnden, om förutsättningar därför föreligger,
äger rätt att dels utvidga prisregleringen att omfatta foder- och konservströmming
samt på sydkusten ilandförd makrill, horngädda och skrubba,
dels ock genomföra prisreglering på torsk för ostkusten norr om Blekinge
enligt det för väst- och sydkusten gällande systemet. Föreningen Västkustfisk
har vid överläggningarna förutskickat, att kostnads- och lönsamhetsutvecklingen
inom fisket kan komma att senare under året motivera
en framställning till nämnden om höjda minimipriser på västkustfisk. Vidare
har prisregleringsföreningarna anhållit, att de även under nästa budgetår
skall få åtnjuta räntefrihet för halva beloppet av de till dem utlämnade
statslånen. Fiskarorganisationerna har föreslagit, att förordningen den
30 maj 1952 (nr 320) om viss reglering av handeln med fisk, m. in. skall
förlängas att gälla till och med den 30 juni 1950, därest 1951 års fiskhandelsutrednings
förslag angående handelsregleringen av fisk icke blir föremål
för slutlig behandling före den 30 juni 1955. Vad angår regleringen
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 105
av importen och exporten av fisk har organisationerna förordat en förlängning
på ett år av gällande förordningar i ämnet i avvaktan på de förslag,
som 1954 års fiskeriutredning kan komma att framlägga. Fiskarorganisationerna
på västkusten har dessutom anhållit om sådan ändring av importförordningen
(1953:372), att de av förordningen omfattade fiskslagen
skall utökas att omfatta även piggvar, slätvar och äkta tunga. Till nu nämnda
anhållan har sydkustfiskets organisationer anslutit sig. Organisationerna
på väst- och sydkusten har vidare hemställt, att införselavgift skall fastställas
att utgå på fiskfiléer. Föreningen Västkustfisk har därjämte anhållit,
att även islandssill skall beläggas med införselavgift samt att prisreglering
genom fastställande av minimipriser skall anordnas på denna vara. Bohusläns
islandsfiskares förening har slutligen anhållit, att stödet till islandssillfisket
år 1955 skall ske i sådan form, att till föreningen utbetalas för islandssill
influtna regleringsavgifter att fördelas efter de normer, varom överenskommelse
senare kan träffas.
Jordbruksnämnden meddelar även, att färskfiskhandelns representanter i
stort sett, liksom tidigare, vitsordat lämpligheten av det nuvarande prisregleringssystemet.
De har vidare bestämt avstyrkt nyssnämnda framställning
från fiskarna om viss ändring av importförordningen. Från saltsillhandelns
sida har man — i avvaktan på resultatet av 1954 års fiskeriutredning —
icke nu velat förorda någon ändring av systemet. Företrädarna för såväl
saltsillhandeln som konservindustrien har avstyrkt föreningen Västkustfisks
förslag om prisreglering och införselavgift på islandssill.
Jordbruksnämnden upplyser, att nämndens råd för prisregleringsfrågor på
fiskets område den 24 januari 1955 enhälligt uttalat sig för de av nämnden
i det följande avgivna förslagen med undantag av att en rådsledamot tillstyrkt
den av fiskarna gjorda framställningen om viss ändring av införselförordningen.
Jordbruksnämndens förslag. För egen del anför jordbruksnämnden i sin
skrivelse, att den funnit övervägande skäl tala för att det nuvarande systemet
för prisregleringen på fisk skall bibehållas jämväl under budgetåret
1955/56. Även om det senaste årets relativt goda avsättningsmöjligheter för
fisk sannolikt kommer att bestå även under nästa budgetår, synes dock visst
behov av prisskydd för fiskarna föreligga. Grunderna för detta prisskydd
bör enligt nämnden bibehållas i huvudsak oförändrade i avvaktan på resultatet
av 1954 års fiskeriutrednings översyn av riktlinjerna för prisregleringen
på fiskets område.
Med hänsyn till prisregleringsverksamhetens omfattning tillstyrker jordbruksnämnden,
att regleringsföreningarna även under nästa budgetår skall
få disponera hela det dem tillerkända statliga lånekapitalet, däribland de
föreningen Västkustfisk och föreningen Sydkustfisk beviljade krediterna.
Nämnden anser, att en plan för de egentliga lånens amortering bör fastställas
först längre fram, sedan föreningarna själva hunnit bilda erforderligt
kapital för rörelsens bedrivande. Vidare påpekar nämnden, att möjligheter
-
13
Kungl. Maj. ts proposition nr 105
11a för föreningarna att framdeles amortera statslånen väsentligt underlättats
genom tillkomsten av förordningen den 19 februari 1954 (nr 71) om rätt
att vid taxering för inkomst njuta avdrag för belopp, som tillförts vissa för
prisreglering bildade stiftelser, in. in. (däribland Västkustfisks och Sydkustfisks
konjunkturutjämningsfonder).
I fråga om den av regleringsföreningarna begärda räntefriheten för statslånen
erinrar jordbruksnämnden om att föredragande statsrådet i propositionen
1953: 197 ansett sig böra förorda, att föreningarna — i avvaktan
på resultatet av en utredning rörande riktlinjerna för prisregleringen på
fiskets område — för budgetåret 1953/54 skulle bibehållas vid förmånen att
vara befriade från att betala ränta på lånens halva belopp. Enligt uttalande
av föredragande statsrådet i propositionen 1954: 121 bör i avvaktan på närmare
utredning i ämnet samma bestämmelser gälla jämväl för budgetåret
1954/55. Med hänsyn härtill anser nämnden skäl föreligga, att föreningarna
skall komma i åtnjutande av samma förmån även under nästa budgetår.
Beträffande prisregleringens finansiering framhåller jordbruksnämnden,
att den i sin förra året avlämnade skrivelse om fiskprisregleringen uttalade,
bland annat, att den behållning av inemot 6 miljoner kronor, som vid
årsskiftet 1953/1954 förelåg på prisregleringsverksamheten, fick anses utgöra
en nödvändig säkerhet för bestridande av de utgifter av kanske ännu
större storleksordning, som kunde bli erforderliga i händelse av tillstötande
svårigheter med avsättningen av fisk eller för täckande av förluster på kreditförsäljningen,
samt att föredragande statsrådet i propositionen 1954: 121
i princip anslöt sig till detta uttalande. Nämnden anser nu, att i prisregleringskassan
för fisk innestående medel även i fortsättningen bör reserveras
för angivna extraordinära ändamål. Enligt nämndens mening erfordras
sålunda för prisregleringens upprätthållande alltjämt bemyndigande att
upptaga regleringsavgifter efter i huvudsak samma grunder som för närvarande.
I detta sammanhang erinrar nämnden om att Kungl. Maj :t genom
beslut den 3 september 1954 bemyndigat nämnden att av de medel, som
innestår i prisregleringskassan för fisk, till regleringsföreningarna på vissa i
beslutet närmare angivna villkor utlämna lån för tillfällig finansiering av
kreditförsäljningar av fisk till utlandet.
Jordbruksnämnden anmäler härefter, att statens sakrevision i samband
med en översyn av jordbruksnämnden och kommissionen för krisuppgifter
på livsmedelsområdet föreslagit, att nämndens kostnader för kontroll och
uppbörd av fiskregleringsavgifter på visst sätt skall bestridas av inkommande
avgiftsmedel. Nämnden meddelar, att den avser att sedermera, efter
överläggningar med fiskets organisationer, i särskild ordning redovisa sina
synpunkter i denna fråga. I förevarande sammanhang anför nämnden härom
i huvudsak följande.
Enligt 12 § förordningen 1952:320 skall medel, som inflyter till nämnden
genom upptagande av prisregleringsavgifter, enligt nämndens bestämmande
användas för reglering av priset på fisk. Vissa uttalanden av föredragande
departementschefen i propositionen 1950: 161 angående inrättande
av statens jordbruksnämnd in. in. synes tyda på att detta stadgande —
14
Kungi. Maj.ts proposition nr 105
som i sak överensstämmer med de vid tiden för propositionen gällande bestämmelserna
— ej utgör hinder för att, såsom för närvarande sker, kostnaderna
för nämndens lokalombud för prisregleringen på fisk bestrides av
medel ur prisregleringskassan för fisk. Sakrevisionens förslag innebär, vad
angår kostnaderna för kontroll och uppbörd av fiskregleringsavgifter, att av
den personal, som för närvarande avlönas från anslaget till avlöningar för
jordbruksnämnden, tre tjänstemän helt eller delvis skall avlönas och pensioneras
in. in. av medel ur prisregleringskassan för fisk. Nämnden utgår
från att nyssnämnda stadgande ej behöver ändras i händelse av förslagets
genomförande.
I fråga om prisregleringen på strömming erinrar jordbruksnämnden om
att de auktoriserade fiskförsäljningsföreningarna på ostkusten medgivits
rätt att, envar inom sitt område, fastställa partiprisnoteringar för strömming,
som avsättes på färskmarknaden inom landet. Av fiskförsäljningsförening
sålunda fastställt partihandelspris får, med visst undantag beträffande
försäljning till s. k. inlandsgrossist, icke underskridas vid försäljning
till återförsäljare i och för dennes rörelse vare sig av den inom
orten verksamma fiskförsäljningsföreningen eller av annan auktoriserad
partihandlare med strömming. De auktoriserade fiskförsäljningsföreningarna
är vidare genom särskild av Kungl. Maj:t meddelad villkorsbestämmelse
skyldiga att lämna partihandlare skälig rabatt på det av föreningen tillämpade
partihandelspriset i orten. Storleken av denna rabatt får, såvida ej
annat överenskommits mellan föreningen och köparen, enligt Kungl. Maj :ts
beslut den 17 oktober 1952 i intet fall understiga 10 öre per kilogram för
s. k. kustgrossist och 6 öre per kilogram för s. k. inlandsgrossist. Prissättningen
på strömming i detaljhandelsledet är fri. I detta sammanhang upplyser
nämnden, att den i maj 1954 hos näringsfrihetsrådet anhållit — därest
nu angivna av nämnden utfärdade föreskrifter om förbud mot underskridande
av partiprisnoteringar och om minimirabatter på strömming ansågs
strida mot bestämmelserna i lagen den 25 september 1953 (nr 603) om motverkande
i vissa fall av konkurrensbegränsning inom näringslivet — om
medgivande att från och med den 1 juli 1954 tillämpa föreskrifterna. Som
skäl härför anför nämnden därvid, bland annat, att föreskrifterna_såsom
en följd av den monopolställning fiskförsäljningsföreningarna intar — tillkommit
för att bereda den enskilda och konsumentkooperativa handeln
möjlighet att på lika villkor med den fiskarägda konkurrera vid partiförsäljning
av strömming samt att ett slopande av bestämmelserna utan garantier
mot diskriminering därför skulle komma att försätta den icke fiskarägda
handeln i ett gentemot fiskförsäljningsföreningarna ohållbart läge.
Näringsfrihetsrådet lämnade den 22 juni 1954 fiskförsäljningsföreningarna
det sökta medgivandet att gälla så länge förordningen den 30 maj 1952 (nr
320) om viss reglering av handeln med fisk, m. m. i sin nuvarande huvudsakliga
utformning äger fortsatt giltighet, dock längst till och med den 30
juni 1956.
Nyssnämnda förordning den 30 maj 1952 (nr 320) om viss reglering av
handeln med fisk, m. in., vars giltighetstid såsom tidigare nämnts utgår
15
Kangl. Maj:ts proposition nr 105
den 30 juni 1955, föreslås av nämnden skola erhålla förlängd giltighet till
och med den 30 juni 1956, för den händelse 1951 års fiskhandelsutrednings
delbetänkande rörande auktorisationsfrågan icke hinner bli föremål för slutlig
behandling före utgången av innevarande budgetår.
I fråga om fladensillfisket erinrar jordbruksnämnden om att den i sitt
år 1953 avgivna förslag om prisregleringen på fiskets område under budgetåret
1953/54 förklarade sig ha för avsikt att, därest förhållandena icke
föranledde till annat, under de närmaste åren dels upprätthålla förbud mot
försäljning av islandssill, dock längst till och med utgången av september,
dels inställa importlicensgivningen för annan beredd sill än islandssill under
den tid, försäljningsförbudet gällde. I likhet med tidigare år har ifrågavarande
åtgärder även tillgripits under år 1954 för att trygga avsättningen av
fladensill. Huruvida tidpunkten nu är inne för en avveckling av dylika ingripanden,
får enligt nämndens mening upptagas till prövning senare efter
överläggningar med av frågan berörda parter. Nämnden upplyser, att inköpen
av fladensill för försäljning i saltat skick på den inhemska marknaden
under år 1954 utgjort, uttryckt i färsk vikt, omkring 7 033 ton (cirka 156 000
lådor), innebärande en obetydlig ökning jämfört med år 1953. Nämnden
anser det vidare alltjämt vara av betydelse, att så långt möjligt åtgärder
beträffande kvalitetsförbättring och dylikt vidtages för att på längre sikt bibringa
fladensillen en i förhållande till andra sillsorter ökad konkurrenskraft.
Vad angår de förut nämnda framställningarna av fiskets organisationer
på västkusten om fortsatt stöd åt islandssillfisket uttalar jordbruksnämnden,
att frågan om och under vilka former prisreglering för islandssill av 1955
års fångst kan komma att genomföras, bör bli beroende av senare överväganden
inom nämnden, som därvid förutsätter, att givna bemyndiganden innefattar
rätt för nämnden att genomföra en dylik reglering. Prisregleringen av
svenskfångad islandssill av 1954 års fångst har skett i huvudsaklig överensstämmelse
med vissa av Bohusläns islandsfiskares förening och föreningen
Västkustfisk godkända principer. Dessa har i stort sett inneburit, att föreningen
Västkustfisk för svenskfångad islandssill av 1954 års fångst upprätthållit
ett garantiprissystem, genom vilket fiskarna under vissa förutsättningar
tillförsäkrats samma priser, som kontrakterats för sill av 1953 års
fångst. En sådan anordning har möjliggjorts genom att av prisregleringsmedel
tillskjutits 1 krona 47 öre per tunna socker saltad och kryddad sill
samt 1 krona 21 öre per tunna saltad sill. Nämnden upplyser vidare, att islandssillfisket,
som starkt ökade under år 1953, minskat under år 1954. Antalet
båtar, som år 1954 deltog i detta fiske, uppgick sålunda till 66 mot 78
år 1953. Fångstmängden minskade från 6 444 ton beredd vara år 1953 till
cirka 4 600 ton år 1954 och fångstvärdet från 5,2 till 3,5 miljoner kronor.
16
Kungl. Maj. ts proposition nr 105
III. Utrikeshandeln med fisk
Såsom framgår av den tidigare redogörelsen utgår giltighetstiden för förordningarna
angående reglering av införseln och utförseln av vissa slag av
fisk och skaldjur den 30 juni 1955. Jordbruksnämnden föreslår, att dessa
båda förordningar i avbidan på resultatet av 1954 års fiskeriutrednings
arbete skall förlängas att gälla ytterligare ett år. Nämnden anser, att så bör
ske, enär utredningen ej kan väntas slutföra sitt uppdrag före utgången av
juni 1955.
Vad angår den fortsatta tillämpningen av importregleringen på fisk föreslår
jordbruksnämnden, att regleringen skall anordnas i huvudsaklig överensstämmelse
med de grunder, som tillämpas under innevarande budgetår,
i den mån senare överväganden i fråga om införselavgifter på fisk ej föranleder
till annat. Nämnden lämnar i anslutning härtill en redogörelse för den
hittillsvarande tillämpningen av importregleringen samt behandlingen av
frågan om uttagande av införselavgifter. I fråga om importregleringen anför
nämnden härvid bland annat följande.
Såsom framgår av den inledningsvis lämnade redogörelsen erfordras för
införsel av fisk, fiskprodukter och skaldjur licens av jordbruksnämnden.
Från införselregleringen har emellertid vid import från i huvudsak OEECområdet,
med stöd av särskilda, av Kungl. Maj :t meddelade beslut, undantagits
vissa, s. k. villkorligt frilistade varuslag, nämligen färsk helgeflundra,
färsk ål, saltade torskfiskar (även torkade sådana), färsktorkad fisk med
undantag av spillånga, rökt fisk, saltad, sockersaltad eller rökt fiskrom i
tunnor, kaviar (störrom), ostron, musslor och andra slag av kräftdjur än
hummer samt fisk- och skaldjurskonserver. Vid sin tillämpning av importregleringen
har nämnden begagnat sig av såväl individuella som generella
importlicenser. Systemet med individuella licenser innebär, att nämnden
efter ansökan medger importör rätt att under begränsad tid från visst land
införa fiskvaror av visst slag och till viss myckenhet eller värde. Den generella
licensen utställes för import över särskilt angivna tullanstalter av viss
fisk, köpt i fast räkning, och upptar varken kvantitet eller värde. Till skillnad
mot den individuella licensen förlängs den generella licensen automatiskt,
men den kan hävas med mycket kort varsel. Den generella importlicensen
användes för vissa slag av färsk fisk och begagnas i lägen, då beträffande
icke frilistad sådan fisk en kvantitativ begränsning av importen ej anses
böra upprätthållas. Vid import av djupfryst fisk eller annan lagringsvara
och av fiskfiléer användes individuella licenser. Importen under år 1954 av
frysta fiskfiléer har, såsom förut nämnts, väsentligt överstigit importen under
tidigare år.^Import har emellertid ej medgivits under de tider av året, då
tillräcklig tillgång funnits på motsvarande svenskberedd vara.
Vid den löpande importlicenseringen bedömer jordbruksnämnden importbehovet
av färsk fisk med ledning av, bland annat, rapporter beträffande tillförseln
av och förstahandspriserna på svensk fisk. Vidare inhämtas för
nämndens bedömanden synpunkter från de inom varje prisregleringsområde
lokalt inrättade s. k. importråden, i vilka såväl fiskar- som handelsorganisationer
är företrädda. I viktigare frågor sker samråd jämväl med fiskarnas
organisationer i särskild ordning och med Sveriges färskfiskimportförening.
Under år 1954 har import av salt, kryddad eller sockersaltad sill med un -
17
Kungl. Maj. ts proposition nr 105
dantag av islandssill icke medgivits under den tid — augusti och större delen
av september —- då förbud gällt mot försäljning av islandssill. Före förbudets
ikraftträdande har — i likhet med tidigare år — anledning saknats att begränsa
saltsillimporten. Sedan förbudet hävts och ingångna handelspolitiska
åtaganden uppfyllts, har för importen av salt- och kryddsill (annan än islandssill)
en viss begränsning vidtagits. Vad angår islandssill har, sedan
vissa av nämnden våren 1954 uppställda förutsättningar visat sig föreligga,
fri import medgivits, även om inköpen skett i annan ordning än mot förhandskontrakt.
Vad härefter gäller den hittillsvarande behandlingen av frågan om uttagande
av införselavgifter erinrar jordbruksnämnden först om att i propositionerna
1953: 197 och 1954: 121 förutsatts att, intill dess översyn ägt rum
av riktlinjerna för prisregleringen, möjligheten att uttaga import- och exportavgifter
på fisk icke skall utnyttjas, såvida ej väsentligt ändrade förhållanden
föranleder därtill. Vidare anför nämnden, att den i förra årets regleringsskrivelse
anmälde, att den ämnade företaga särskilda undersökningar i
syfte att utröna möjligheterna att för vissa fiskslag eller fiskvaror tillämpa
en importreglering, baserad på införselavgifter i stället för kvantitativa begränsningar.
Med hänsyn till de svårigheter, som redan då uppkommit att
på ett nöjaktigt sätt kvantitativt importreglera frysta fiskfiléer, skulle dessa
undersökningar enligt nämnden i första hand avse en avgiftsbeläggning av
fiskfiléer. Frågan om införandet av införselavgifter för fisk har under år
1954 ytterligare aktualiserats av fiskarorganisationema. Nämnden anför härom
bland annat följande.
Framställningar om, bland annat, uttagande av införselavgifter på fisk har
gjorts av Svenska västkustfiskarnas centralförbund i skrift till jordbruksnämnden
den 5 juni 1954 och av Sveriges fiskares riksförbund i en till nämnden
för yttrande remitterad skrift den 14 september 1954. Närmast med anledning
av de sålunda gjorda framställningarna har överläggningar den 29
september 1954 ägt rum inför representanter för nämnden med vissa av frågan
berörda intressenter inom fisket och handeln. Härvid överen skoms på
förslag av de vid sammanträdet närvarande representanterna för fiskarorganisationerna,
att den fortsatta behandlingen av frågan skulle uppskjutas i avvaktan
på överläggningar i ämnet inom ett rådgivande organ för importlrågor.
Vid de nu hållna överläggningarna rörande den fortsatta regleringen
på fiskets område har representanterna för västkustfisket som sin uppfattning
framhållit, att utvecklingen av importen av frysta filéer innebär eu
sådan väsentlig ändring av förhållandena, som enligt direktiven skall utgöra
en förutsättning för uttagande av införselavgifter.
Jordbruksnämnden upplyser, att den i december 1954 beslutat inrätta ett
centralt rådgivande organ, som vid behov kan av nämnden kallas till sammanträden
för överläggningar i frågor om tillämpningen av importregleringen
på färska och frysta fiskvaror. Detta råd, som skall bestå av särskilt
utsedda representanter för av importen berörda intressen — fiskare, handel,
beredare och konsumenter — torde enligt nämnden komma att träda i verksamhet
inom den närmaste liden. Nämnden avser alt, så snart överläggningar
i frågan om införande av införselavgifter ägl rum inom det nyinrättade
importrådet, för sin del upptaga frågan till övervägande och där
‘J!
Ililuimj till riksdagens protokoll 1''Jtiö. t samt. År 10;j
18
Kungl. Maj. ts proposition nr 105
efter till Kungl. Maj:t inkomma med den framställning i ämnet, vartill övervägandena
kan föranleda.
Den av fiskorganisationerna på västkusten gjorda framställningen om
sådan ändring av införselförordningen för fisk (1953: 372), att förordningen
skall utvidgas till att omfatta piggvar, slätvar och äkta tunga, anser sig
jordbruksnämnden icke böra tillstyrka med hänsyn till den ringa omfattning,
som det svenska fisket efter dessa fiskslag har i förhållande till
marknadsbehovet, samt till att sådan fisk icke ansetts böra göras till föremål
för prisreglering. I fråga om fångsten och importen härav anför nämnden
följande.
Senast tillgängliga definitiva uppgifter rörande avkastningen av det svenska
fisket avser år 1953. Fångsten, sagda år utgjorde av piggvar 78 ton,
av slätvar 82 ton samt av äkta tunga 52 ton eller tillhopa 212 ton. Förkrigsåret
1938 utgjorde fångsterna av dessa fiskslag totalt 230 ton och under
aren 1948, 1949, 1950, 1951 och 1952 respektive 257, 262, 282, 246 och 211
ton. I fångstsiffrorna ingår även direktlandningar i utlandet, utgörande år
1938 cirka 30 ton och under efterkrigstiden i genomsnitt omkring 8 ton
per år. Importen, som genom ändrad uppdelning i tullstatistiken kan redovisas
först från och med år 1954, utgjorde detta år i fråga om piggvar och
slätvar 753 ton samt i fråga om äkta tunga 279 ton eller tillhopa 1 032 ton.
För export av fisk och fiskprodukter fordras, såsom redan nämnts, i princip
licens av jordbruksnämnden. Dessa varor är emellertid upptagna bland
dem, som är föremål för s. k. villkorlig exportfrilistning. Detta innebär, att
de under vissa förutsättningar tills vidare får exporteras utan särskild licens
till länder och valutaområden inom det s. k. OEEC-området och dessutom
till samtliga länder i Nord-, Mellan- och Sydamerika med undantag
av Argentina. Bland de förutsättningar, som nämnden uppställt för frilistningen,
märkes dels att denna far utnyttjas endast av affärsföretag, som
är infört i svenskt firma-, förenings- eller aktiebolagsregister, dels att fisk,
som exporteras, skall vara inköpt enligt gällande bestämmelser om reglering
av handeln med fisk och om prisreglering beträffande fisk, dels ock att
företag, som önskar utnyttja frilistningen, låter hos jordbruksnämnden registrera
en förbindelse att iakttaga de för licensfriheten uppställda villkoren.
Jordbruksnämnden anför i sin skrivelse, att nämnden i sådana frågor,
som är av intresse för hela den svenska fiskerinäringen eller eljest av mera
allmän betydelse, inhämtar utlåtande från det s. k. fiskexportrådet. Härom
anför nämnden följande.
Fiskexportrådet består av representanter för de olika fiskexportintressena
T .. färskfiskhandlarna, salteriföretagen och konservindustrien -_
på västkusten (Göteborgs och Bohus län samt Halland), sydkusten (Skåne
och Blekinge) samt ostkusten (de östra kustlandskapen i övrigt).
Rådet kallas av nämnden till sammanträde, bland annat, för att utröna
ohka exportönskemål inför förestående handelsavtalsförhandlingar, diskutera
fördelning mellan olika kustområden av redan erhållna exportkontingenter
i handelsöverenskommelser mellan Sverige och länder, där importen
av fisk och fiskprodukter är centraliserad, samt rådgöra om olika möjligheter
att främja och stödja fiskexporten i allmänhet. Behov har förelegat
19
Kungl. Maj. ts proposition nr 105
av regelbundet återkommande sammanträden för behandling av uppkommande
spörsmål.
Vad beträffar exporten till främmande länder med centraliserad import
bär denna koncentrerats till vissa organ, som under särskilda förutsättningar
tillerkänts ensamrätt till exportlicenserna på ifrågavarande länder. Beträffande
dessa organs sammansättning och de förutsättningar, som gäller för
att exportlicenserna skall förbehållas dem, anför jordbruksnämnden följande.
För fisk från västkusten med undantag av skarpsill och de fiskslag i övrigt,
som nämnden kan komma att bestämma, utställes exportlicenser för
närvarande endast på föreningen Västkustfisk. Såsom villkor för att föreningen
ensam skall erhålla licenserna gäller, att föreningen skall, på satt
nämnden godkänner, bereda den enskilda exporthandeln (färskfiskhandeln
och salteriföretagen) tillfälle att deltaga vid förhandlingar om avslut med
den utländske köparen och i leveranserna på träffat avslut. När det gäller
export av salt sill äger samverkan mellan fiskare och exporthandel rum
inom ett särskilt organ, kallat exportutskottet för svensk saltsill. I detta fall
utställes exportlicens på föreningen Västkustfisk för exportutskottets räkning.
Frågan om en fastare organisationsform för samarbetet mellan de
olika exportintressena synes för närvarande icke vara aktuell.
För fisk från sydkusten med undantag för fiskslag, som nämnden kan
komma att bestämma, beviljas under vissa förutsättningar exportlicenser
tills vidare uteslutande den av fiskare och handel för den ifrågavarande exporten
med nämndens godkännande bildade föreningen Sydsvensk exportfisk,
förening u. p. a. Som förutsättning för att föreningen skall åtnjuta
ensamrätt till licenser har, bland annat, föreskrivits att föreningen och dess
verksamhet-skall vara underkastad nämndens överinseende och att dess styrelse
skall ha en opartisk ordförande, utsedd av nämnden. Vidare skall föreningens
verksamhet bedrivas efter vissa av nämnden godkända riktlinjer.
Föreningen skall vara skyldig att ställa sig till efterrättelse de beslut rörand,
e medlemskap, styrelsens sammansättning, kvoteringar, stadgar, vinstutdelning
och dylikt, som kan komma att meddelas av nämnden.
Allmänt har stadgats skyldighet för exportorganen att tillse, att allas
berättigade intressen av att deltaga i exporten blir tillgodosedda och att exporten,
om det befinnes nödvändigt, fördelas mellan exportörerna enlig
grunder, som fastställes av nämnden. Vidare har förutskickats, att företagen,
om nämnden så finner angeläget, skall (exempelvis genom att utlysa särskilda
exportauktioner) öppna möjligheter för exportörerna att inbördes
tävla om exportleveranserna.
I detta sammanhang framhåller jordbruksnämnden, att behovet av ett
organ motsvarande fiskexportrådet och av en centralisering utav fiskexporten
till särskilda organ, såvitt gäller länder med centraliserad import,
har bestyrkts vid upprepade tillfällen även under det gangna året. Enligt
nämndens mening är det, om exportmöjligheterna skall kunna tillvaratagas
rationellt, oundgängligen erforderligt att exporten även i fortsättningen skall
kunna regleras i den omfattning, som nu sker.
Jordbruksnämnden erinrar härefter om att Kungl. Maj :t genom beslut
den 21 maj 1954 bemyndigat nämnden att för bestridande av kostnaderna
under budgetåret 1954/55 för den befattningshavare, som har till uppgift
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 105
att främja fiskexporten (statens fiskexportrepresentant), disponera ett belopp
av högst 90 000 kronor, därav 60 000 kronor ur reservationsanslaget
till Främjande av beredning och avsättning av fisk in. m. och återstoden ur
clearingkassan för fisk. Även tidigare — alltsedan befattningen tillsattes genom
Kungl. Maj:ts beslut den 6 november 1952 — har medel anvisats ur
nyssnämnda reservationsanslag och clearingkassa för bestridande av kostnaderna
för befattningen. Nämnden framhåller vidare, att den i tidigare sammanhang
— senast i skrivelse den 24 augusti 1954 rörande anslagsäskandena
för budgetåret 1955/56 — anhållit, att ett särskilt anslag skulle uppföras
till bestridande av kostnaderna för fiskexportrepresentanten. Som skäl
härför åberopar nämnden, att verksamheten i fråga kan beräknas bli av bestående
art samt att de medel, som innestår på sagda reservationsanslag
och clearingkassa, kan behöva disponeras för andra ändamål. Under hänvisning
härtill hemställer nämnden nu, att ett särskilt anslag av 90 000 kronor
skall för ifrågavarande ändamål uppföras å riksstaten för nästa budgetår.
Till stöd för sin framställning anför nämnden följande.
De skäl, som talat för inrättandet av ifrågavarande befattning, gör sig
otvivelaktigt gällande även under nästa budgetår. Vid de överläggningar,
som nyligen hållits inom fiskexportrådet, har också understrukits vikten av
att befattningen även i fortsättningen bibehålies. I samband därmed har
inom exportrådet framhållits angelägenheten av att kostnaderna för befattningen
bestrides genom ett särskilt anslag på riksstaten. Storleken av anslaget
har nämnden beräknat till 90 000 kronor under förutsättning, att fiskexportrepresentanten
tills vidare placeras i Förbundsrepubliken Tyskland
med Bonn såsom stationeringsort. Av beloppet har beräknats 54 000 kronor
till arvode jämte erforderliga ortstillägg m. m. och 36 000 kronor till resekostnader,
expenser och övriga omkostnader. Nämnden erinrar i detta sammanhang
om att Kungl. Maj :t den 30 december 1954 föreskrivit, bland annat,
att fiskexportrepresentanten från och med den 1 januari 1955 tills vadare
skall vara placerad i Bonn samt att han för uppdraget per år skall äga
uppbära ett arvode av 28 500 kronor och ett prisutjämningsbidrag av 26 000
kronor.
Jordbruksnämnden framlägger härefter förslag i fråga om bestridandet
av kostnaderna för kvalitetskontrollen av fisk och fiskprodukter. Inledningsvis
erinrar nämnden om att Kungl. Maj :t den 21 maj 1954 föreskrivit,
att ifrågavarande kostnader under innevarande budgetår, i den mån de icke
kan täckas genom inflytande kontrollavgifter, skall till ett belopp av högst
50 000 kronor bestridas ur clearingkassan för fisk och fiskprodukter. Vidare
anför nämnden.
Kvalitetskontrollen av fisk och fiskprodukter är dels obligatorisk, dels
frivillig. Den obligatoriska kontrollen omfattar ''för export avsedd saltad och
torkad fisk, fiskkonserver samt fiskfiléer ävensom för försäljning på hemmamarknaden
avsedd salt strömming. Den av jordbruksnämnden inrättade
frivilliga kontrollen omfattar på sydkusten ilandförd färsk torsk och
sill, som blir föremål för export, ävensom på sydkusten framställda fiskfiléer,
avsedda för försäljning inom landet. Sistnämnda kontroll inbegriper
vidare på västkusten saltad fladensill och höstsill, som försäljes på den inhemska
marknaden. Enligt nämndens uppfattning är den kvalitetskontroll,
21
Kungl. Maj.ts proposition nr 105
som för närvarande upprätthålles på svenska fiskvaror, nödvändig för att
varorna skall kunna hävda sig på marknaden. Såsom förut framhållits, kan
en utbvggnad av den obligatoriska kontrollen att omfatta även frysta fiskfiléer
för den inhemska marknaden sedermera visa sig erforderlig.
För bestridande av kostnaderna för kvalitetskontroll av annan fisk än
för försäljning på hemmamarknaden avsedd salt strömming upptages kontrollavgifter
av den, som begärt kontrollens utförande. Dessa avgifter förslår
totalt sett ej till täckande av kostnaderna för kontrollen. Sålunda bär
inkomsterna i form av löpande kontrollavgifter understigit utgifterna föi
kvalitetskontrollen med, i runda tal, 18 000 kronor för budgetåret 1949/50,
41 000 kronor för budgetåret 1950/51, 47 000 kronor för budgetåret 1951/
52 39 000 kronor för budgetåret 1952/53 och 28 000 kronor för hudgetåret
1953/54. Bortsett från budgetåret 1949/50, då konservkontrollen bekostades
av medel, som tillskjutits i särskild ordning, belöper underskotten sig
till väsentlig del på kvalitetskontrollen av konserver. För innevarande
budgetår saknas möjlighet att nu beräkna det tillskott, som — utöver kontrollavgifterna
— erfordras för kontrollens fullgörande. Storleken av detta
tillskott är nämligen beroende av, bland annat, exportens omfattning och
sammansättning. Ovissheten angående ifrågavarande förhållanden gör det
ej heller möjligt att beräkna storleken av det tillskott, som erfordras för
nästa budgetår. Nämnden har emellertid ansett sig kunna utgå från att
behovet av tillskottsmedel för budgetåret 1955/56 ej kommer att överstiga
50 000 kronor.
Fiskexportrådet, som beretts tillfälle att yttra sig angaende kvalitetskontrollens
finansiering under nästa budgetår, har tillstyrkt, att i den mån
utgifterna för kontrollen ej kan bestridas av inkommande avgifter — clearingkassan
för fisk skall tagas i anspråk för att täcka underskottet.
Jordbruksnämnden, som förklarar sig dela fiskexportrådets uppfattning,
hemställer under åberopande av det anförda om bemyndigande att under
nästa budgetår för kontrollens genomförande använda ett belopp av 50 000
kronor ur clearingkassan för fisk. I detta sammanhang upplyser nämnden,
att, därest för innevarande budgetår anvisade medel ur clearingkassan i sin
helhet anlitas, behållningen i kassan per den 1 juli 1955 kommer att uppgå
till cirka 144 000 kronor.
Som förut nämnts, har priskontrolinämnden lämnat jordbruksnämndens
förslag till regleringar på fiskets område under budgetåret 1955/56 i huvudsak
utan erinran. Priskontrolinämnden har dock för sin del föreslagit,
att prisregleringsavgiften för på västkusten och sydkusten ilandförd fisk
samt för importfisk och saltad sill från och med den 1 juli 1955 och tills
vidare skall sänkas och därvid uttagas med högst 3 procent av inköpsvärdet.
Till stöd för sitt förslag anför priskontrolinämnden i huvudsak följande.
Ifrågavarande regleringsavgift, som fastställcs av jordbruksnämnden och
nu uppgår till 5 procent av inköpsvärdet, omfattade ursprungligen viss
svenskfångad färsk och frusen fisk och sill samt importerad färsk fisk och
sill. Därjämte utgick för på ostkusten ilandförd strömming avgift med 2
öre per kilogram. Efter juli månad 1950 har regleringen efter hand utökats
till att omfatta även saltad sill, såväl importerad som svenskfångad, varjämte
avgiften för strömming höjts till 4 öre per kilogram. Ändringarna
föranleddes av att inflytande regleringsavgifter visade tendens att icke
räcka till för att täcka de pristillägg, som utbetalades på uppkomna fångst
-
22
Kungl. Maj. ts proposition nr 105
överskott. Under tiden den 1 januari 1950—den 31 december 1954 har av uppköparna
inbetalats prisregleringsavgifter till ett sammanlagt belopp av cirka
19,6 miljoner kronor. I pristillägg för uppkomna fångstöverskott har under
samma tid utbetalats omkring 13,7 miljoner kronor. Behållningen i
prisregleringskassan för fisk har under de fyra åren 1951—1954 ökat med
respektive cirka 1,3, 1,7, 1,9 och 2,1 miljoner kronor eller sammanlagt omkring
7 miljoner kronor. Kassan har härigenom den 31 december 1954 nått
en behållning av 8,3 miljoner kronor.
Enligt priskontrollnämndens mening har kassabehållningen nu nått sådan
storlek, att ytterligare tillväxt i samma takt icke torde vara erforderlig.
Därest den nyssnämnda regleringsavgiften för på västkusten och sydkusten
ilandförd fisk samt för importerad fisk under år 1954 hade varit
3 procent i stället för 5 procent och för på ostkusten ilandförd strömming
oförändrat 4 öre per kilogram, skulle det uppkomna överskottet ändock ha
uppgått till närmare en halv miljon kronor. Erforderliga prisregleringsavgifter
för täckande av utgifterna samt för fortsatt fondbildning synes sålunda
kunna erhållas även efter en sänkning av avgifternas storlek.
Jordbruksnämndens framställning om särskilt anslag å riksstaten till bestridande
av kostnaderna för fiskexportrepresentanten finner sig statskontoret
icke böra tillstyrka i avbidan på resultatet av 1954 års fiskeriutrednings
arbete samt med beaktande av, bland annat, de möjligheter, som torde
föreligga att under nästkommande budgetår ur anslaget till Främjande av
beredning och avsättning av fisk m. m. samt fiskclearingkassan disponera
för ändamålet erforderliga medel. Statskontoret erinrar härvid om att å berörda
anslag för närvarande finnes en reservation av 167 283 kronor samt
att behållningen i fiskclearingkassan per den 1 juli 1955 av jordbruksnämnden
beräknats uppgå till i runt tal 144 000 kronor. IV.
IV. Föredraganden
Det svenska havsfiskets avkastning har under de senaste tre åren, med förhållandevis
små växlingar i fångstmängden från år till år, varit omkring
10 procent högre än under de fyra närmast föregående åren och 65—70 procent
högre än under åren närmast före det andra världskriget. Till följd av
sjunkande priser på fisk och fiskprodukter, särskilt vid export, nedgick
fångstvärdet åren 1949 och 1950 icke oväsentligt i förhållande till det ur
fiskets synpunkt gynnsamma året 1948. För åren 1951 och 1952 redovisades
åter stigande fångstvärden, vilken utveckling dock delvis får ses mot bakgrunden
av den under samma tid stigande allmänna prisnivån inom landet.
Trots en viss tillbakagång i fångstmängden blev fångstvärdet år 1953 i stort
sett detsamma som år 1952. För år 1954 beräknas fångstvärdet åter ha ökat.
Samtidigt har avsättningsförhållandena varit jämförelsevis tillfredsställande
och endast obetydliga förändringar har skett i fråga om priserna på fiskets
förnödenheter. Konsumtionen av fisk och fiskprodukter under år 1954 beräknas
ha varit av i stort sett samma totala omfattning som under närmast
föregående år. Marknadsutvecklingen inom landet har särskilt utmärkts av
en stark ökning av efterfrågan på frysta fiskfiléer.
23
Kungl. Maj:ts proposition nr 105
Även om det senaste årets relativt goda avsättningsmöjligheter för fisk
sannolikt kommer att bestå under nästa år, synes dock, såsom statens jordbruksnämnd
framhållit, övervägande skäl tala för att prisreglering på fisk
skall bibehållas även under budgetåret 1955/56. I avbidan på resultatet av
1954 års fiskeriutrednings arbete torde prisregleringen under nämnda budgetår
böra handhas i huvudsak på samma sätt som hittills, d. v. s. i enlighet
med de uttalanden i ämnet, som gjorts av föredragande departementschefen
i propositionen 1951: 81.
Prisregleringen är för närvarande grundad på förordningen den 30 maj
1952 (nr 320) om viss reglering av handeln med fisk, in. m. Giltighetstiden
för denna utgår den 30 juni 1955. I avvaktan pa resultaten av 1954 ars fiskeriutrednings
arbete bör förordningen erhålla fortsatt giltighet till och med
den 30 juni 1956.
Av den redogörelse, som jordbruksnämnden lämnat rörande kostnaderna
för upprätthållandet av prisregleringen, framgår, att utbetalningarna
av pristillägg och prisutjämningsmedel för år 1954 liksom för åren
1951_1953 rätt avsevärt understigit summan av de under året influtna reg
leringsavgifterna.
Behållningen av prisregleringsmedel uppgick sålunda den
1 januari 1955 till 8,3 miljoner kronor mot cirka 6 miljoner kronor vid ingången
av år 1954. Därmed har prisregleringsmedlen nått ett sådant belopp,
att det kan ifrågasättas, om icke avgifterna på sätt priskontrollnämnden
föreslagit bör nedsättas. Emellertid torde avsevärda medel kunna behöva
användas vid uppkommande avsättningssvårigheter eller för att täcka förluster
på kreditförsäljningar. I avbidan på resultatet av 1954 års fiskeriutredning
synes mig därför prisregleringsavgifter även under nästa budgetår
böra kunna uttagas i den omfattning, som förekommit under de senare åren.
Likaså torde prisregleringen under samma tid i princip böra bedrivas så,
att medelsbehovet för att upprätthålla denna i huvudsak kan täckas av inflytande
prisregleringsavgifter. I likhet med vad som gäller för innevarande
budgetär torde ej heller under nästa budgetår hinder böra möta att — under
särskilda förhållanden och på de villkor, som fastställts av Kungl. Maj :t
använda behållningen för lån till regleringsföreningarna för tillfällig finansiering
av kreditförsäljningar på export.
Med hänsyn till omfattningen av prisregleringsverksamheten förordar
jordbruksnämnden, att prisregleringsföreningarna skall få disponera sina
statslån och de krediter, för vilka staten ställt garanti, till deras fulla belopp
jämväl under budgetåret 1955/56. Jag tillstyrker detta förslag. Prisregleringsföreningarna
har vidare under de senaste budgetåren tills vidare varit
befriade från skyldigheten att betala ränta å halva beloppet av beviljade
statslån, medan för återstoden utgått ränta efter 3,5 procent. Såsom jordbruksnämnden
framhållit, torde i avbidan på resultaten av 1954 års fiskeriutrednings
arbete jämväl för budgetåret 1955/56 samma bestämmelser böra
gälla.
24
Kungl. Maj:ts proposition nr 105
Vad jordbruksnämnden anfört rörande åtgärder till skydd för fladenoch
isIandssillfisket föranleder icke någon erinran från min sida.
Den anordning med centralisering av exporten till särskilda
organ, vilken under några år tillämpats beträffande länder med centraliserad
import, har aven under det sistlidna året fungerat tillfredsställande. Såsom
jordbruksnämnden anfört, synes det erforderligt att, för att rationellt tillvarataga
föreliggande exportmöjligheter, även under nästa budgetår reglera
exporten i ungefär samma omfattning som för närvarande. Jag förordar därför,
att exporten jämväl under budgetåret 1955/56 skall ordnas efter i huvudsak
de grunder, som följts under innevarande budgetår.
För budgetåret 1954/55 bär medgivits, att till kostnaden för en befattning
såsom fiskexportrepresentant får tagas i anspråk högst 90 000
kronor, därav 60 000 kronor ur reservationsanslaget till Främjande av beredning
och avsättning av fisk m. m. samt återstoden ur clearingkassan för fisk
och fiskprodukter. Befattningshavaren är sedan den 1 januari 1955 stationerad
i Bonn.
Liksom jordbruksnämnden anser jag, att behov av ifrågavarande befattning
kommer att föreligga även i fortsättningen. Enär befattningshavaren
tortfarande synes böra vara stationerad utomlands torde, likaledes i enlighet
med jordbruksnämndens förslag, till täckande av kostnaderna för befattningen
for budgetåret 1955/56 böra beräknas ett belopp av 90 000 kronor. Däremot
kan jag i likhet med statskontoret icke förorda, att till bestridande av
kostnaderna för befattningen skall anvisas ett särskilt anslag å riksstaten.
Kostnaderna torde sålunda i likhet med vad nu är fallet böra bestridas dels
ur reservationsanslaget till Främjande av beredning och avsättning av fisk
m. in., dels ur jordbruksnämndens clearingkassa för fisk och fiskprodukter
Då medelstillgången är relativt ringa i fiskclearingkassan, bör enligt min
mening liksom for innevarande budgetår högst 30 000 kronor av beloppet
estridas ur denna samt återstoden ur nyssnämnda reservationsanslag.
Kostnaderna under innevarande budgetår för kvalitetskontroll
av fisk och fiskprodukter bestrides i enlighet med beslut av 1954 års riksdagav
inflytande kontrollavgifter jämte ett tillskott av högst 50 000 kronor ur
clearingkassan för fisk och fiskprodukter. I enlighet med jordbruksnämndens
förslag torde tillskottsmedlen även för budgetåret 1955/56 böra beräknas
till högst 50 000 kronor att utgå ur clearingkassan.
Regleringen av importen och exporten av fisk och fiskpi
odukter sker för närvarande med stöd av, bland annat, förordningarna
den 5 juni 1953 angående reglering av införseln av vissa slag av fisk och
skaldjur (nr 372) samt angående reglering av utförseln av vissa slag av fisk
och skaldjur in. m. (nr 374). Båda förordningarnas giltighetstid utgår den 30
juni 1955. I avbidan på resultatet av 1954 års fiskeriutrednings översyn av
riktlinjerna för prisregleringen torde såsom jordbruksnämnden föreslagit
25
Kungl. Maj. ts proposition nr 105
giltighetstiden för förordningarna böra förlängas för tiden till och med den
30 juni 1956. Även för nästa budgetår torde importregleringen böra anordnas
i huvudsaklig överensstämmelse med de grunder, som jordbruksnämnden
tillämpar under innevarande budgetår.
I detta sammanhang h^r jordbruksnämnden erinrat om att i propositionen
1954: 121 liksom i propositionen 1953: 197 uttalats, bland annat, att —
intill dess resultatet av nyssnämnda översyn föreligger — möjligheten alt
uttaga import- och exportavgifter på fisk icke bör utnyttjas, såvida ej väsentligt
ändrade förhållanden föranleder därtill. Någon ändring härutinnan är
jag icke beredd att förorda, utan samma föreskrift torde böra gälla även för
nästa budgetår. Med hänsyn till utvecklingen under senare tid utesluter detta
emellertid icke, att bland annat den från fiskarhåll väckta frågan om införande
av införselavgifter på fiskfiléer kan tagas upp till övervägande.
I enlighet med det anförda har inom jordbruksdepartementet utarbetats
förslag till dels förordning angående fortsatt giltighet av förordningen den 30
maj 1952 (nr 320) om viss reglering av handeln med fisk, m. m., dels förordning
om fortsatt giltighet av förordningen den 5 juni 1953 (nr 372) angående
reglering av införseln av vissa slag av fisk och skaldjur, dels ock förordning
om fortsatt giltighet av förordningen den 5 juni 1953 (nr 374) angående reglering
av utförseln av vissa slag av fisk och skaldjur m. m. Förslagen torde
böra föreläggas riksdagen till antagande.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj :t
måtte föreslå riksdagen att
A. antaga förut omförmälda förslag till
1) förordning angående fortsatt giltighet av förordningen
den 30 maj 1952 (nr 320) om viss reglering av handeln med
fisk, m. m.,
2) förordning om fortsatt giltighet av förordningen den 5
juni 1953 (nr 372) angående reglering av införseln av vissa
slag av fisk och skaldjur, och
3) förordning om fortsatt giltighet av förordningen den 5
juni 1953 (nr 374) angående reglering av utförseln av vissa
slag av fisk och skaldjur m. m.; samt
B. medgiva, att för tiden till och med den 30 juni 1956 reglering
av priserna på fisk ävensom av importen och exporten
av fisk av vissa slag jämte därmed sammanhängande frågor
må anordnas i huvudsaklig överensstämmelse med vad som
förordats i det föregående.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Maj :t Konungen bifall samt förordnar,
att proposition av den lydelse, bilaga till detta
protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Ulla B. Silén
26
Kungl. Maj. ts proposition nr 105
Bilaga 1
Antal fiskare vid saltsjöfisket åren 1935—1953
(Indextal: 1935/39 = 100) •
År |
Ostkusten (norr om Blekinge) |
Sydkusten (Blekinge och Skåne) |
||||||
Yrkes- fiskare |
Binä- rings- fiskare |
Summa |
Index- tal |
Yrkes- fiskare |
Binä- rings- fiskare |
Summa |
Index- tal |
|
1935/39 ........ |
4 580 |
7 437 |
12 017 |
100 |
2 480 |
1128 |
3 608 |
100 |
1940/44 ........ |
5 432 |
6 921 |
12 353 |
103 |
2 558 |
1409 |
3 967 |
no |
1945............ |
5896 |
6 373 |
12 269 |
102 |
2 817 |
1492 |
4 309 |
119 |
1946............ |
5 528 |
6168 |
11 696 |
97 |
2 756 |
1423 |
4 179 |
116 |
1947............ |
5 250 |
6 047 |
11 297 |
94 |
2 606 |
1328 |
3 934 |
109 |
1948............ |
4 926 |
6 099 |
11025 |
92 |
2 597 |
1236 |
3 833 |
106 |
1949............ |
4 673 |
6100 |
10 773 |
90 |
2 532 |
1335 |
3 867 |
107 |
1950............ |
4 306 |
5 818 |
10124 |
84 |
2 452 |
1268 |
3 720 |
103 |
1951............ |
3 947 |
5 722 |
9 669 |
80 |
2 320 |
1175 |
3 495 |
97 |
1952............ |
3 771 |
5 598 |
9 369 |
78 |
2199 |
1103 |
3302 |
92 |
1953............ |
3 616 |
5 598 |
9 214 |
77 |
2 068 |
1136 |
3 204 |
89 |
År |
Västkusten (Hallands län, Göteborgs |
Samtliga kuststräckor |
||||||
Y rkes-fiskare |
Binä- rings- fiskare |
Summa |
Index- tal |
Yrkes- fiskare |
Binä- rings- fiskare |
Summa |
Index- tal |
|
1935/39 ........ |
6 586 |
1406 |
7 992 |
100 |
13 646 |
9 971 |
23 617 |
100 |
1940/44 ........ |
6 749 |
1247 |
7 996 |
100 |
14 739 |
9 577 |
24 316 |
103 |
1945............ |
7 321 |
1 203 |
8 524 |
107 |
16 034 |
9 068 |
25102 |
106 |
1946............ |
7 210 |
1343 |
8 553 |
107 |
15 494 |
8 934 |
24 428 |
103 |
1947............ |
7211 |
1224 |
8 435 |
106 |
15 067 |
8 599 |
23 666 |
100 |
1948............ |
7 230 |
1245 |
8 475 |
106 |
14 753 |
8 580 |
23 333 |
99 |
1949............ |
7185 |
1275 |
8460 |
106 |
14 390 |
8 710 |
23100 |
98 |
1950............ |
7 051 |
1231 |
8 282 |
104 |
13 809 |
8 317 |
22 126 |
94 |
1951............ |
7017 |
1200 |
8 217 |
103 |
13 284 |
8 097 |
21381 |
91 |
1952............ |
6 874 |
1140 |
8 014 |
100 |
12844 |
7 841 |
20 685 |
88 |
1953............ |
6 770 |
1137 |
7 907 |
99 |
12 454 |
7 871 |
20 325 |
86 |
Anm. Uppgifterna är hämtade från den officiella fiskeristatistiken. Enligt instruktionen för
statistikinsamlarna skall som yrkesfiskare anses person, som har sin huvudsakliga inkomst av
fisket. Lokala skiljaktigheter förekommer emellertid i fråga om gränsdragningen mellan yrkesoch
binäringsfiskare.
Kungl. Maj. ts proposition nr 105
27
Antal fiskebåtar åren 1935 39, 1940 44 och 1948—1953
Bilaga 2
År |
Däckade båtar med motor |
Öppna båtar med motor |
öppna |
Samt- |
||||||||
Hkr |
Sum- |
Hkr |
kade bå- |
båtar |
||||||||
1— |
11— |
31— |
91— |
>150 |
1—5 |
6- |
>10 |
Sum- |
motor |
|||
10 |
30 |
90 |
150 |
10 |
ma |
|||||||
Ostkusten |
||||||||||||
1935/39 ...... 1940/44 ...... |
388 |
. . |
, , |
4 636 |
8 271 |
13 295 |
||||||
•• |
•• |
•• |
•• |
•• |
625 |
•• |
•• |
•• |
4 804 |
8 221 |
13 650 |
|
1948.......... |
938 |
398 |
6 |
1 |
0 |
1343 |
3 209 |
1581 |
89 |
4 879 |
7 182 |
13 404 |
1949.......... |
894 |
486 |
15 |
1 |
0 |
1396 |
3 222 |
1540 |
90 |
4 852 |
7105 |
13 353 |
1950.......... |
853 |
557 |
24 |
1 |
0 |
1435 |
3186 |
1430 |
98 |
4 714 |
6 847 |
12 996 |
1951.......... |
799 |
607 |
34 |
0 |
1 |
1 441 |
3170 |
1477 |
131 |
4 778 |
6 532 |
12 751 |
1952.......... |
689 |
626 |
24 |
1 |
0 |
1340 |
3103 |
1517 |
137 |
4 757 |
6 033 |
12 130 |
1953.......... |
731 |
630 |
25 |
1 |
0 |
1387 |
3 045 |
1591 |
159 |
4 795 |
5 744 |
11926 |
Sydkusten |
749 |
459 |
1554 |
2 762 |
||||||||
1940/44 ...... |
•• |
•• |
•• |
•• |
• • |
811 |
•• |
•• |
•• |
558 |
1507 |
2 876 |
1948.......... |
322 |
302 |
108 |
26 |
0 |
758 |
574 |
68 |
0 |
642 |
1485 |
2885 |
1949.......... |
312 |
304 |
117 |
38 |
0 |
771 |
577 |
103 |
11 |
691 |
1389 |
2 851 |
1950.......... |
315 |
296 |
124 |
36 |
0 |
771 |
577 |
94 |
10 |
681 |
1344 |
2 796 |
1951.......... |
307 |
302 |
128 |
39 |
1 |
777 |
536 |
133 |
5 |
674 |
1257 |
2 708 |
1952.......... |
312 |
309 |
135 |
39 |
1 |
796 |
551 |
159 |
7 |
717 |
1353 |
2866 |
1953.......... |
309 |
295 |
127 |
45 |
1 |
777 |
608 |
160 |
14 |
782 |
1328 |
2 887 |
Västkusten |
||||||||||||
1935/39 ...... 1940/44 ...... |
•• |
. . |
•• |
•• |
1345 1301 |
•• |
•• |
• • |
496 769 |
2 221 2 422 |
4 062 |
|
1948.......... |
443 |
217 |
346 |
325 |
109 |
1440 |
602 |
232 |
48 |
882 |
2 440 |
4 762 |
1949.......... |
455 |
212 |
352 |
323 |
129 |
1471 |
622 |
223 |
13 |
858 |
2 479 |
4 808 |
1950.......... |
452 |
170 |
356 |
322 |
163 |
1463 |
689 |
262 |
12 |
963 |
2 551 |
4 977 |
1951.......... |
404 |
189 |
345 |
328 |
226 |
1492 |
699 |
275 |
13 |
987 |
2 557 |
5 036 |
1952.......... |
408 |
206 |
333 |
293 |
203 |
1443 |
688 |
286 |
21 |
995 |
2 462 |
4 900 |
1953.......... |
430 |
190 |
328 |
272 |
226 |
1446 |
692 |
277 |
26 |
995 |
2 308 |
4 749 |
Samtliga kuststräckor |
||||||||||||
1935/39 ...... 1940/44 ...... |
2 482 |
5 591 |
12 046 |
20119 |
||||||||
• • |
2 736 |
•• |
•• |
•• |
6130 |
11380 |
20 246 |
|||||
1948.......... |
1 703 |
917 |
460 |
352 |
109 |
3 541 |
4 385 |
1881 |
137 |
6 403 |
11107 |
21051 |
% ............ |
48,1 1661 |
25,9 |
13,0 |
9,9 |
3,1 |
100,0 |
68,5 |
29,4 |
2,1 |
100,0 |
||
1949.......... |
1002 |
484 |
362 |
129 |
3 638 |
4 421 |
1866 |
114 |
6 401 |
10 973 |
21012 |
|
% ............ |
45,7 |
27,5 |
13,3 |
10,0 |
3,5 |
100,0 |
69,1 |
29,1 |
1,8 |
100,0 |
||
1950....... |
1620 |
1023 |
504 |
359 |
163 |
3 669 |
4 452 |
1786 |
120 |
6 358 |
10 742 |
20 769 |
% ............ |
44,2 |
27,9 |
13,7 |
9,8 |
4,4 |
100,0 |
70,0 |
28,1 |
1,9 |
100,0 |
||
1951.......... |
1510 |
1098 |
507 |
367 |
228 |
3 710 |
4 405 |
1885 |
149 |
6 439 |
10 346 |
20 495 |
% |
40,7 1 409 |
29,6 |
13,7 |
9,9 |
6,1 |
100,0 |
68,4 |
29,3 |
2,3 |
100,0 |
||
1952.......... |
1 141 |
492 |
333 |
204 |
3 579 |
4 342 |
1962 |
165 |
6 469 |
9 848 |
19 896 |
|
% ............ |
39,4 |
31,9 |
13,7 |
9,3 |
5,7 |
100,0 |
67,1 |
30,3 |
2,6 |
100,0 |
||
1953.......... |
1 470 |
1 115 |
480 |
318 |
227 |
3 610 |
4 345 |
2 028 |
199 |
6 572 |
9 476 |
19 658 |
% ............ |
40,7 |
30,9 |
13,3 |
8,8 |
6,3 |
100,0 |
66,1 |
30,9 |
3,0 |
100,0 |
||
28
Kungl. Maj:ts proposition nr 105
Bilaga 3 1 2
Saltsjöfiskets avkastning, fördelad på olika fångstområden, mängd, värde samt procentuell
fördelning åren 1935—1954
År |
Ostkusten |
Sydkusten |
Västkusten |
Totalfångst |
Därav iland-fört i utri-kes hamnar2 |
|||||
Milj. kg |
% |
Milj. kg |
% |
Milj. kg |
1* |
Milj. kg |
% |
Milj. kg |
% |
|
Fångstmängd |
||||||||||
1935/39 ........ |
31,9 |
27 |
11,9 |
10 |
75,6 |
63 |
119,4 |
100 |
14,8 |
12 |
1940/44 ........ |
37,0 |
31 |
19,3 |
16 |
64,1 |
53 |
120,4 |
1O0 |
1,7 |
1 |
1945............ |
35,3 |
23 |
23,7 |
16 |
93,6 |
61 |
152,6 |
100 |
6,7 |
4 |
1946............ |
29,4 |
18 |
18,0 |
11 |
113,5 |
71 |
160,9 |
100 |
13,0 |
8 |
1947............ |
22,2 |
14 |
19,7 |
13 |
114,0 |
73 |
155,9 |
100 |
10,1 |
6 |
1948............ |
25,2 |
14 |
26,6 |
14 |
132,6 |
72 |
184,4 |
100 |
12,9 |
7 |
1949............ |
27,3 |
15 |
32,9 |
18 |
122,2 |
67 |
182,4 |
100 |
18,1 |
10 |
1950............ |
27,8 |
15 |
27,7 |
15 |
131,2 |
70 |
186,7 |
100 |
24,5 |
13 |
1951............ |
27,8 |
15 |
28,6 |
16 |
126,3 |
69 |
182,7 |
100 |
19,0 |
10 |
1952............ |
27,6 |
13 |
32,0 |
16 |
144,4 |
71 |
204,0 |
100 |
28,8 |
14 |
1953............ |
29,3 |
15 |
32,7 |
16 |
135,3 |
69 |
197,3 |
100 |
30,7 |
16 |
19541 .......... |
31,0 |
16 |
30,5 |
15 |
137,5 |
69 |
199,0 |
100 |
28,5 |
14 |
År |
Ostkusten |
Sydkusten |
Västkusten |
Totalfångst |
Därav iland-fört i utri-kes hamnar2 |
|||||
Milj. kr |
% |
Milj. kr |
% |
Milj. kr |
% |
Milj. kr |
% |
Milj. kr |
% |
|
Fångstvärde |
||||||||||
1935/39 ........ |
8,3 |
28 |
3,7 |
13 |
17,6 |
59 |
29,6 |
100 |
3,1 |
10 |
1940/44 ........ |
26,3 |
31 |
13,5 |
16 |
45,8 |
53 |
85,6 |
100 |
0,3 |
0 |
1945............ |
29,3 |
26 |
16,4 |
14 |
67,7 |
60 |
113,4 |
100 |
7,0 |
6 |
1946............ |
22,9 |
25 |
10,3 |
11 |
59,5 |
64 |
92,7 |
100 |
10,1 |
11 |
1947............ |
20,4 |
23 |
11,2 |
12 |
58,4 |
65 |
90,0 |
100 |
5,1 |
6 |
1948............ |
23,6 |
20 |
16,1 |
14 |
75,6 |
66 |
115,3 |
100 |
5,9 |
5 |
1949............ |
22,7 |
22 |
16,1 |
15 |
65,5 |
63 |
104,3 |
100 |
6,8 |
7 |
1950............ |
22,6 |
22 |
14,8 |
15 |
64,2 |
63 |
101,6 |
100 |
8,8 |
9 |
1951............ |
24,9 |
23 |
16,4 |
15 |
67,7 |
62 |
109,0 |
100 |
8,7 |
8 |
1952............ |
24,4 |
20 |
18,4 |
15 |
79,2 |
65 |
122,0 |
100 |
11,0 |
9 |
1953............ |
24,7 |
20 |
20,3 |
17 |
76,6 |
63 |
121,6 |
100 |
10,8 |
9 |
19541 .......... |
27,0 |
21 |
21,0 |
17 |
79,0 |
62 |
127,0 |
100 |
12,0 |
9 |
1 Siffrorna är uppskattade.
2 Skrapfisk är icke inkluderad.
Anm. Avrens är inkluderad i fångstmängdsuppgifterna för åren 1949—1954, men däremot
icke för åren 1935—1948. Det beräknade totala avrenset har för åren 1945, 1946, 1947 och 1948
utgjort resp 7,5, 8,8, 8,9 och 9,5 milj. kg.
Bilaga 4
Genomsnittliga fiskarepriser och minimipriser pa fisk under tiden juli 1950 september 1954, öre( kg
Tid |
Västkusten |
Sydkusten |
Genom-snittet av |
||||||||||||||||
Genomsnittliga fiskarepriser1 |
Minimipriser |
3 |
Genomsnittliga fiskarepriser |
Minimipriser3 |
|||||||||||||||
All fisk1 2 |
Sill |
Torsk |
Mak- rill |
Annan fisk2 |
Sill nr |
1* |
Sill nr |
34 * 6 |
Torsk |
Torsk |
Makrill |
Sill |
Torsk |
Sill |
Sill |
Torsk |
Torsk |
||
1950 |
50,0 |
58,6 |
76,5 |
47 |
(36) |
22 |
50 |
35 |
40 |
46,1 |
34,6 |
45 |
20 |
39 |
30 |
92,0 |
|||
4:e kv. |
51,2 |
33;5 |
89,0 |
40,8 |
88,7 |
44 |
(31) |
22 |
50 |
35 |
40 |
52,6 |
47,4 |
45 |
20 |
39 |
30 |
100,8 |
|
1951 |
47.9 |
33,7 |
69,3 |
39,1 |
85,7 |
40 |
(30) |
27 |
50 |
35 |
40 |
52,3 |
42,4 |
45 |
20 |
42 |
38 |
101,2 |
|
60.6 |
37,1 |
68,1 |
48,6 |
77,4 |
40 |
(30) |
27 |
55 |
45 |
40 |
45,7 |
39,0 |
45 |
20 |
42 |
38 |
107,7 |
||
53.7 |
42.1 |
78;3 |
68,0 |
98,3 |
53 |
(42) |
28 |
55 |
45 |
40 |
51,1 |
41,9 |
55 |
20 |
42 |
38 |
108,0 |
||
4:e kv. |
53,4 |
37,9 |
103,3 |
57,5 |
99,9 |
53 |
(42) |
28 |
55 |
45 |
40 |
51,8 |
53,2 |
55 |
20 |
42 |
38 |
113,6 |
|
1952 |
44.7 |
34,5 |
72,6 |
41,0 |
90,2 |
47 |
(31) |
36 |
(20) |
55 |
45 |
40 |
54,2 |
48,1 |
65 |
55 |
49 |
46 |
111,0 |
2:a kv. |
66,8 |
45,8 |
76,3 |
56,0 |
80,1 |
47 |
(31) |
36 |
(13) |
63 |
53 |
50 |
51,5 |
44,4 |
65 |
55 |
49 |
46 |
110,7 |
60.3 |
43.8 |
74,6 |
66,5 |
95,7 |
56 |
(45) |
36 |
(31) |
63 |
53 |
50 |
49,6 |
48,4 |
65 |
55 |
49 |
46 |
122,8 |
|
4:e kv. |
55,3 |
36,9 |
94,2 |
74,6 |
95,9 |
53 |
(39) |
36 |
(27) |
63 |
53 |
50 |
55,2 |
53,8 |
65 |
55 |
49 |
46 |
106,1 |
1953 |
53,3 |
33,6 |
84,3 |
102,1 |
98,3 |
49 |
(36) |
36 |
(20) |
63 |
53 |
50 |
47,8 |
49,9 |
65 |
55 |
49 |
46 |
102,1 |
2:a kv. |
75,4 |
41,1 |
77,1 |
59,2 |
93,1 |
49 |
(36) |
36 |
(20) |
63 |
53 |
50 |
48,6 |
46,5 |
4 65 |
6 55 |
49 |
46 |
100,0 |
64.0 |
44,7 |
76,3 |
79,6 |
101,2 |
56 |
(42! |
36 |
(28) |
63 |
53 |
50 |
51,4 |
50,9 |
65 |
55 |
49 |
4o |
122,6 |
|
4:e kv. |
58,7 |
36,2 |
103,9 |
66,4 |
100,9 |
53 |
(45) |
36 |
(28) |
63 |
53 |
50 |
57,2 |
55,9 |
65 |
55 |
49 |
46 |
125,0 |
1951 |
49,4 |
35,0 |
86,8 |
56,8 |
95,4 |
49 |
(36) |
36 |
(20) |
63 |
53 |
50 |
68,2 |
60,3 |
65 |
55 |
49 |
46 |
120,1 |
75,9 |
38’6 |
74,1 |
69,0 |
92,7 |
49 |
(36) |
34 |
(20) |
63 |
53 |
50 |
44,3 |
46,5 |
65 |
55 |
49 |
46 |
100,0 |
|
3:e kv. |
67,4 |
43;6 |
81,8 |
91,4 |
91,8 |
56 |
(42) |
36 |
(28) |
63 |
53 |
50 |
54,1 |
50,4 |
65 |
55 |
49 |
46 |
117,7 |
1 Uppgifterna avser försäljningen vid fiskauktionerna i Göteborg,
Gravarne, Smögen, Lysekil och Strömstad.
2 Skarpsill och skaldjur ej medtagna.
3 Minimipriserna på sill och makrill avser orensad vara; minimipriserna
på torsk avser rensad vara med huvud.
4 Avser minimipriser vid försäljning på s. k. första auktion (för
alla köpare). Inom parentes har angivits minimipriset vid försäljning
på s. k. andra auktion (för exportörer och beredare).
6 Fr. o. m. andra kvartalet 1953 gäller ett gemensamt minimipris
av 58 öre för sill, som ilandföres i Blekinge.
0 Partinoteringen på strömming är det pris, som producentföre -
ningen fastställt att gälla vid försäljning till återförsäljare i och för
dennes rörelse, och är sålunda ej jämförbart med de i kolumnerna
redovisade fiskarepriserna.
Anm. 1. Såväl de genomsnittliga fiskarepriserna som minimipriserna
inkluderar i förekommande fall exempelvis auktionsavgifter
och fiskarens andel i lådkostnaden.
Anm. 2. Viss korrigering har i tablån skett av de i Bilaga 1 till
prop. 1954:121 fr. o. m. 3:e kvartalet 1952 angivna fiskarepriserna på M
sill på västkusten och av partinoteringen på strömming i Stockholm to
för 3:e kvartalet 1953.
Kungl. Maj. ts proposition nr 105
30
Kungl. Maj:ts proposition nr 105
Bilaga 5
Utrikeshandeln med fisk, fiskrom, ostron och kräftdjur samt fiskkonserver omfattande
stat. nr 27—63 och 315-317
År |
Utförsel |
Införsel |
Differens |
|||||
Kommersiell export |
Direkt- |
Sum- |
Kommersiell import |
Sum- |
Utförsel- |
|||
ma 2 |
ma |
överskott (+) |
||||||
(fisk |
(fiskkon- |
ningar i |
(fisk |
(fiskkon- |
Införsel- |
|||
m. m.) |
server) |
utlan- |
m. in.) |
server) |
överskott (-) |
|||
stat. nr |
stat nr |
det2 |
stat.nr |
stat.nr |
||||
27—63 |
315—317 |
27-63 |
315-317 |
|||||
Miljoner kilogram |
||||||||
1935/39. |
25,6 |
0,8 |
14,8 |
41,2 |
50,2 |
1,4 |
51,6 |
- 10,4 |
1940/44. |
5,6 |
0,2 |
1,7 |
7,5 |
11,7 |
0,3 |
12,0 |
- 4,5 |
1945.... |
6,8 |
— |
6,7 |
13,5 |
16,8 |
0,2 |
17,0 |
- 3,5 |
1946.... |
34,1 |
2,4 |
13,0 |
49,5 |
28,4 |
0,7 |
29,1 |
+ 20,4 |
1947.... |
17,6 |
2,5 |
10,1 |
30,2 |
30,1 |
1,2 |
31,3 |
- 1,1 |
1948.... |
47,8 |
1,4 |
12,9 |
62,1 |
28,5 |
0,7 |
29,2 |
+ 32,9 |
1949.... |
46,2 |
2,2 |
18,1 |
66,5 |
23,5 |
0,8 |
24,3 |
+ 42,2 |
1950.... |
35,5 |
2,7 |
24,5 |
62,7 |
26,8 |
1,5 |
28,3 |
+ 34,4 |
1951.... |
51,1 |
1,7 |
19,0 |
71,8 |
31,1 |
1,2 |
32,3 |
+ 39,5 |
1952.... |
55,3 |
1,7 |
28,8 |
85,8 |
34,8 |
1,6 |
36,4 |
+ 49,4 |
1953.... |
48,1 |
1,1 |
30,7 |
79,9 |
36,2 |
2,0 |
38,2 |
+ 41,7 |
19541... |
52,7 |
2,2 |
28,5 |
83,4 |
34,2 |
2,3 |
36,5 |
+ 46,9 |
Miljoner kronor |
||||||||
1935/39. |
8,0 |
1,1 |
3,1 |
12,2 |
23,1 |
2,4 |
25,5 |
- 13,3 |
1940/44. |
2,9 |
0,2 |
0,3 |
3,4 |
10,5 |
1,6 |
12,1 |
- 8,7 |
1945.... |
4,1 |
0,2 |
7,0 |
11,3 |
19,6 |
1,3 |
20,9 |
- 9,6 |
1946.... |
25,6 |
5,4 |
10,1 |
41,1 |
32,2 |
4,3 |
36,5 |
+ 4,6 |
1947.... |
17,7 |
7,4 |
5,1 |
30,2 |
30,6 |
5,2 |
35,8 |
- 5,6 |
1918.... |
33,6 |
4,9 |
5,9 |
44,4 |
29,7 |
2,5 |
32,2 |
+ 12,2 |
1949.... |
28,0 |
5,7 |
6,8 |
40,5 |
24,7 |
2,9 |
27,6 |
+ 12,9 |
1950.... |
23,5 |
7,6 |
8,8 |
39,9 |
29,9 |
6,5 |
36,4 |
+ 3,5 |
1951.... |
33,8 |
5,6 |
8,7 |
48,1 |
37,4 |
5,8 |
43,2 |
+ 4,9 |
1952.... |
38,9 |
5,5 |
11,0 |
55,4 |
47,1 |
6,8 |
53,9 |
+ 1,5 |
1953.... |
34,2 |
3,6 |
10,8 |
48,6 |
50,0 |
8,7 |
58,7 |
- 10,1 |
1954l... |
35,1 |
7,7 |
12,0 |
54,8 |
54,6 |
11,2 |
65,8 |
- 11,0 |
1 Siffrorna är preliminära.
8 Skrapfisk är icke inkluderad. Direktlandningar av skrapfisk uppgick i milj. kg till år
1950 3,9, år 1951 2,5, år 1952 3,6, år 1953 2,4 och år 1954 7,8.
Kungl. Maj:ts proposition nr 105
31
Bilaga 6
Prisutvecklingen på vissa förnödenheter för fisket
(Indextal 1946 = 100)
År |
Skarp silltrål 70 fot |
Trålwire I1//'' 42 tr |
Silltrålnät |
Snörpvadnät 20/» 17 tr |
||||
Kronor |
Indextal |
Kronor |
Indextal |
Kronor |
Indextal |
Kronor |
Indextal |
|
per st |
per m |
per kg |
per kg |
|||||
1938...... |
400 |
67 |
0,45 |
60 |
4,30 |
54 |
6,60 |
51 |
1939...... |
350 |
58 |
0,57 |
76 |
4,81 |
60 |
7,08 |
55 |
1940/45 .. |
550 |
92 |
0,67 |
89 |
7,42 |
93 |
11,47 |
89 |
1946...... |
600 |
100 |
0,75 |
100 |
7,97 |
100 |
12,92 |
100 |
1947...... |
600 |
100 |
0,75 |
ICO |
7,97 |
100 |
12,92 |
100 |
1948...... |
775 |
129 |
0,95 |
127 |
10,71 |
134 |
15,06 |
117 |
1949...... |
775 |
129 |
0,95 |
127 |
11,05 |
139 |
15,75 |
122 |
1950...... |
840 |
140 |
1,10 |
147 |
12,82 |
161 |
18,30 |
142 |
1951...... |
1192 |
199 |
1,25 |
167 |
16,32 |
205 |
24,41 |
189 |
1952...... |
1155 |
193 |
1,35 |
180 |
15,85 |
199 |
23,85 |
185 |
1953...... |
1155 |
193 |
1,20 |
160 |
15,20 |
191 |
23,70 |
183 |
1954...... |
1155 |
193 |
0,95 |
127 |
15,20 |
191 |
23,40 |
181 |
År |
Snurrevadståg Tross om 50 kg |
Strömmingssköte; 7 200 x 300 x 19 x |
Brännolja 0-zon |
7»—låda |
||||
Kronor |
Indextal |
Kronor |
Indextal |
Öre per |
Indextal |
Kronor |
Indextal |
|
1938...... |
1,00 |
29 |
137 |
33 |
11,2 |
77 |
_ |
|
1939...... |
1,10 |
31 |
137 |
33 |
11,7 73,3 |
81 |
. . |
— |
1940/45 .. |
2,85 |
81 |
306 |
75 |
505 |
. . |
— |
|
1946...... |
3,50 |
100 |
410 |
100 |
14,5 |
100 |
1,60 |
100 |
1947...... |
3,50 |
100 |
411 |
100 |
14,8 |
102 |
1,75 1,85 |
109 |
1948...... |
3,25 |
93 |
415 |
101 |
17,9 |
123 |
116 |
|
1949...... |
3,85 |
110 |
429 |
105 |
17,4 19,8 |
120 |
1,75 |
109 |
1950...... |
4,15 |
119 |
432 |
105 |
137 |
1,75 |
106 |
|
1951...... |
4,94 |
141 |
478 |
116 |
23,1 |
159 |
2,90 |
181 |
1952...... |
4,85 |
139 |
493 |
120 |
23,2 |
160 |
2,95 |
184 |
1953...... |
4,12 |
118 |
470 |
115 |
22,7 |
157 |
2,40 |
150 |
1954...... |
3,58 |
102 |
486 |
119 |
21,8 |
150 |
2,50 |
156 |
Anm. Priset på is på västkusten har 1946—1954 varit oförändrat 32 kronor 10 öre per ton
550382. Stockholm 1955. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag
Bilaga 7
Tablå över inkomster (prisregleringsavgifter m. m.) och utgifter för prisregleringen på fisk under tiden
16/*1 1946—SI/n 1954, allt i kronor
Tid |
Västkusten |
Sydkusten |
Ostkusten (strömming) |
Importfisk |
Överfört |
||||
Pris- reglerings- avgifter |
Utgifter |
Pris- reglerings- avgifter |
Utgifter |
Pris- reglerings- avgifter |
Utgifter |
Pris- reglerings- avgifter |
|||
Pristillägg |
Pristillägg |
Utbetalt för |
|||||||
prisutjämn.1 * 3 |
|||||||||
''Vi1-91/.! 1946.......... |
1 117 780: 21 |
1 276 724: 82 |
124086:57 |
80 276:72 |
113 425: 88 |
_ |
80 167: 09 |
1 000 000: — |
|
Vx—S1/i2 1947.......... |
1 699 532: 08 |
1 507 945: 02 |
196 826: 53 |
224 512: 86 |
191 648:54 |
140 726 |
_ |
295 221: 73 |
|
Vx—S1/x2 1948.......... |
2 239 833: 72 |
1 949 812:46 |
381 401:55 |
8323:68 |
245 834:98 |
132597 |
_ |
240 298:87 |
|
Vt—Sl/n 1949.......... |
2 000 733:09 |
1928 838:41 |
306 089: 17 |
292 115: 77 |
254 064:84 |
831 289 |
46 |
247 384:72 |
|
V1 —31/xa 1950.......... |
1 546 655:26 |
2 560 254:65 |
225 914:41 |
581 793:96 |
236 396:81 |
485 874 |
74 |
324 952: 84 |
|
l/i—Sl/i2 1951.......... |
2 026 991:10 |
1 441 531: 28 |
314 686: 10 |
138 400: 72 |
310511:65 |
525000 |
836 301: 45 |
||
*/i—S1/i2 1952.......... |
2152 916: 51 |
1713 595: 81 |
488 974: 85 |
145048:07 |
448 015:42 |
800000 |
_ |
1 326 222: 23 |
|
’/i—31/>s 1953.......... |
2 309 384: 26 |
1 757 128: 95 |
528 363:87 |
214 768: 99 |
534 310:05 |
800 000 |
_ |
1 352 397: 96 |
|
Vt—31/i2 1954.......... |
2 323 216: 67 |
S1 570 000: — |
512 834:04 |
157 717:72 |
501155:91 |
800 000 |
— |
1 322 794. - |
|
Omkostnader |
Omkostnader |
Omkostnader |
|||||||
''V*1 1946—31/i2 1954.... |
218 693:34 |
64 611:21 |
3 154:80 |
||||||
Summa |
17 417 042:90 |
15924524: 74 |
3079179:09 |
1907569: 70 |
2835364:08 |
4 518642 |
— |
6 025 740:89 |
1000 000; — |
Behållning (+) resp. |
|||||||||
underskott (—) ........ |
+ 1492 518:16 |
+ 1171609:39 |
- 1683 277:92 |
+ 8 006 590:52
Ränteinkomst under
1952—1954 ............ 314 731:69
+ 8821322:21
ro
bs
1 Beträffande strömmingsregleringen 1/i.
a Beloppet är preliminärt.
3 Bortsett från fonder å tillhopa 543 168 kronor, vilka vid regleringssystemets införande ställts till ostkustens förfogande för prisutiämningsbidrag
och sedermera helt åtgått.
Anm. Beloppen i kolumnerna »prisregleringsavgifter» avser under respektive år faktiskt influtna inkomster, medan beloppen i kolumnerna
»utgifter» avser de pristillägg, som belöper på respektive år.
Kungl. Maj:ts proposition nr 105