Kungl. Maj:ts proposition nr 102

Nr 102

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående stuteristatens
organisation m. m.; given Stockholms slott den 18
februari 1955.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet,
föreslå riksdagen att bifalla de förslag om vilkas avlåtande
till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

Sam. B. Norup

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås en nedskärning av den statliga stuteriverksamheten,
innebärande bland annat att antalet statsägda hingstar skall minskas
från 100 till omkring 50. Strömsholms hingstdepå föreslås skola nedläggas.

Till statens hingstdepåer och stuteri upptages för budgetåret 1955/56 ett
avlöningsanslag om 526 400 kronor och ett omkostnadsanslag om 161 300
kronor. Jämfört med innevarande budgetår innebär dessa anslagsäskanden
en besparing med 365 100 kronor. På längre sikt beräknas den årliga besparingen
till i runt tal 535 000 kronor.

1 —Bihang till riksdagens protokoll 1955. 1 sand. Nr 102

Kungl. Maj.ts proposition nr 102

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 18
februari 1955.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,
Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam,
Lindström, Lange.

Efter gemensam beredning med cheferna för försvars-, finans- och civildepartementen
anför chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Norup,
följande.

I årets statsverksproposition (IX ht p. 55) har Kungl. Maj:t på min hemställan
föreslagit riksdagen att i avbidan på särskild proposition i ämnet
för budgetåret 1955/56 beräkna till Statens hingstdepåer och stuteri dels
till avlöningar ett förslagsanslag av 646 300 kronor, dels till omkostnader
ett förslagsanslag av 359 000 kronor.

Jag torde nu få återkomma till dessa anslagsfrågor och vissa därmed
sammanhängande problem.

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande tillkallade jag den 30 juni 1954
en utredningsman, generaldirektören och chefen för lantbruksstyrelsen
M. I. C.-H. Nordlander, att verkställa utredning av frågan om det statliga
stuteriväsendets organisation m. in.

Utredningsmannen har den 15 januari 1955 avgivit betänkande med förslag
angående stuteristatens organisation (stencilerat).

Över betänkandet i dess helhet har, efter remiss, yttranden avgivits av
försvarsstaben, statskontoret, lantbruksstyrelsen, Avelsföreningen för
svenska varmblodiga hästen, Föreningen nordsvenska hästen, Försvarsverkens
civila personals förbund och Sveriges lantbruksförbund. Därjämte
har Riksförbundet Landsbygdens folk beretts tillfälle yttra sig.

Beträffande personalfrågor har yttranden dessutom avgivits av arbetsmarknadsstyrelsen
och statens lönenämnd. Vidare har Civila statsförvaltningens
tjänstemannaförbund i skrivelse den 8 februari 1955 i anslutning
till utredningsmannens förslag hemställt om förbättrad lönegradsplacering
av vissa tjänster vid Flyinge hingstdepå.

Försvarsstaben har med sitt utlåtande överlämnat yttrande av arméledningen.

I skrivelse den 23 augusti 1954 har lantbruksstyrelsen hemställt om

Kungl. Maj.ts proposition nr 102

medelsanvisning till anslagen för Statens hingstdepåer och stuteri: Avlöningar
och Omkostnader.

Jag torde härefter först få lämna en sammanfattning av nyssnämnda
betänkande och yttrandena över detsamma.

I. Utredningsmannens betänkande

1. Översikt över betänkandets innehåll

Utredningsmannen framhåller, att den svenska halvblodsavelns framtida
utveckling är i hög grad beroende av kavalleriets ställning i försvarsorganisationen.
Frågan om omfattningen av den statliga hingstaveln och stuteriverksamheten
måste i sista hand bedömas med hänsyn till arméns behov
av varmblodiga hästar för krigsbehov. Skulle arméorganisationen bli
sådan, att beridna förband icke ingår i krigsorganisationen, torde det nämligen
icke finnas anledning att bibehålla de nuvarande hingstdepåerna.
Det stöd för aveln, som i så fall kan vara motiverat av andra än militära
synpunkter, torde då böra lämnas på annat sätt. Räknar man med att
armén vid mobilisering skall tillföras ett ej alltför obetydligt antal ridbara
hästar, torde det å andra sidan vara ofrånkomligt att bibehålla en viss statlig
hingsthållning för halvblodsaveln. I avvaktan på ett definitivt beslut om
en ny försvarsorganisation anser sig utredningsmannen böra utgå från det
förslag rörande arméns hästhållning, som chefen för armén framlagt i samband
med den utredning rörande försvarsgrenarnas organisation, överbefälhavaren
avgivit till chefen för försvarsdepartementet den 27 oktober 1954.
Detta förslag betraktas härvid som ett uttryck för arméns minimibehov av
hästar till beridna förband vid mobilisering.

Utredningsmannen anför vidare, att stuteristaten för närvarande har en
betydligt större omfattning än som behövs med hänsyn till ridhästavelns
nuvarande storlek. Vare sig man utgår från det behov av hingstar, som
föreligger med hänsyn till ridhästavelns nuvarande omfattning, eller från
det behov, som skulle föreligga, därest ridhästaveln anpassas till vad som
vid ett genomförande av nyssnämnda organisationsförslag framstår som
önskvärt ur försvarssynpunkt och andra synpunkter, kommer man enligt
utredningsmannens uppfattning till ungefär samma resultat i frågan om
vilken omfattning den statliga hingsthållningen bör ha.

Vid en omorganisation av stuteristaten bör man därför enligt utredningsmannen
utgå från ridhästavelns nuvarande omfattning och den hingsthållning,
som i betraktande därav nu kan anses erforderlig. Så länge det
ur försvarssynpunkt är önskvärt att uppehålla ett hästbestånd av denna
omfattning och man därmed även vinner, att de anspråk på hästar, som i
en krigssituation ställes på jordbruket, begränsas, synes det nämligen motiverat,
att man ej nedskär den statliga hingsthållningen på ett sätt, som

Kungl. Maj.ts proposition nr 102

skulle innebära, att förutsättningarna för att uppehålla ridhästaveln bleve
väsentligt försämrade.

Med dessa utgångspunkter kommer man enligt utredningsmannen till
att det statliga hingstbeståndet kan begränsas till ungefär hälften av nuvarande
antal eller till omkring 50. Då detta antal är mindre än det hingstbestånd,
som för närvarande finnes enbart vid Flyinge, föreslås att hingstdepån
vid Strömsholm skall helt nedläggas och verksamheten koncentreras
till Flyinge. Utstationering av hingstar under betäckningssäsongen skall
likväl även i fortsättningen ske inom alla de områden, där aveln har tillräcklig
omfattning. Vissa av de nuvarande hingststationerna måste dock
indragas. De uppfödare, som till följd härav får onormalt långt till närmaste
hingststation, föreslås skola kunna få viss kompensation genom befrielse
från språngavgift.

Med hänsyn till det i Flyinge befintliga statsstuteriets betydelse för aveln
ur kvalitativ synpunkt anser utredningsmannen, att detsamma bör bevaras.
Antalet avelsston föreslås dock skola minskas från 30 till 20. Även uppfödning
av unghingstar skall enligt förslaget fortfarande bedrivas. Antalet
unghästar anses emellertid kunna reduceras från 90 till mellan 50 och 60.

Omorganisationen avses skola i stort sett genomföras med utgången av
år 1955.

För den nedskurna organisationen behövs endast en personal, motsvarande
ungefär hälften av den nuvarande. Den övertaliga personalen förutsättes
skola få i stort sett samma — i vissa avseenden dock något gynnsammare
— avskedsförmåner, som tillämpats vid avskedanden av personal
på andra håll inom den centrala statsförvaltningen.

Kostnaderna för stuteristaten uppgår för närvarande till i runt tal
1 050 000 kronor för år. Enligt utredningsmannens förslag skulle erhållas
en årlig besparing å omkring 480 000 kronor.

2, Den statliga hingsthållningens omfattning

Statens hingstdepåer och statsstuteriet är främst inriktade på halvblodsaveln,
som frambringar hästar av utpräglad ridhästtyp, framför allt remonter
och ackordshästar för armén. Depåernas beskällare utnyttjas dock även
för produktion av lättare arbetshästar och avelsdjur. Nästan hela den för
halvblodsaveln erforderliga hingsthållningen ombesörjes genom utstationering
av beskällare från Flyinge och Strömsholm, och den svenska halvblodsavelns
erkänt höga standard beror otvivelaktigt till stor del på det goda
hingstmaterial, som på detta sätt ställes till förfogande av staten. Av samtliga
de 88 halvblodshingstar, tillhörande den svenska varmblodiga hästen,
vilka under år 1953 förklarats tillåtna som beskällare, ägdes sålunda 85
av staten.1 Rekryteringen av dessa sker huvudsakligen på så sätt, att årli -

1 De angivna siffrorna innefattar 10 treåriga hingstar.

Kungl. Maj:ts proposition nr 102

gen till Flyinge inköpes ett antal — för närvarande något över 20 —
föl, av vilka de bästa senare insättes i aveln. Vid hingstdepåerna fanns
vidare elva fullblodsbeskällare. Även dessa användes inom halvblodsaveln,
som kontinuerligt måste tillföras fullblod för att bibehålla de egenskaper,
som gör den särskilt lämplig för ridning. Vidare hölls nämnda år elva
andra halvblodshingstar (oldenburgare, ostpreussare och hannoveranare).
Till stöd för den nordsvenska aveln har hingstdepåerna vidare i enlighet
med uttalande av 1947 års riksdag vissa år inköpt hingstar av nordsvensk
ras. För närvarande äger staten sju sådana hingstar.

Fullblodsaveln, vilken är inriktad på att frambringa hästar för kapplöpningsändamål,
bygger huvudsakligen på enskild hingsthållning men är delvis
grundad på den statliga hingsthållningen. En del av de elva statliga
fullblodsbeskällarna utnyttjas sålunda huvudsakligen för fullblodsaveln.
Den varmblodiga travaraveln är däremot helt baserad på enskild hingsthållning.

Vid statens hingstdepåer fanns i slutet av år 1953 följande antal beskällare
av olika typer.

	Flyinge	Strömsholm	Summa
Fullblod ........................	8	3	n
Svenska halvblod ................	57	28	85
Oldenburgare m. fl.................	5	6	11
Nordsvenska ....................	4	3
Summa	74	40	1141

1 Därav 10 treåriga hingstar.

Under betäekningssäsongen, d. v. s. under månaderna maj—augusti, utstationeras
större delen av beskällarna på olika platser. Från Strömsholm
ombesörjes hingsthållningen i Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Östergötlands,
Kalmar, Gotlands, Älvsborgs, Skaraborgs, Örebro och Västmanlands
län. Flyinge hingstdepå har stationer i Jönköpings, Kronobergs, Blekinge,
Kristianstads, Malmöhus och Hallands län. Vid varje station placeras
1—3 beskällare. Skötare medföljer till stationer med två eller tre
hingstar.

De båda hingstdepåernas stationer fördelade sig år 1953 efter antalet
beskällare på följande sätt.

	Antal stationer med
				Samtliga
	en	två	tre	stationer
	hingst	hingstar	hingstar
Flyinge..........................	15	12	6	33
Strömsholm......................	17	9	. -	26
Summa	32	21	0	5»

Kungl. Maj:ts proposition nr 102

Sammanlagt var 92 hingstar, därav 7 fullblod, 70 svenska halvblod, 8
andra halvblod och 7 nordsvenska hingstar utstationerade i olika län.

Artificiell insemination kan av tekniska skäl icke användas inom den
svenska halvblodsaveln. Även avelns begränsade omfattning är ur genetisk
synpunkt ett hinder för användning av artificiell insemination.

Vid statsstuteriet i Flyinge finnes för närvarande 29 halvblodsston. Uppfödningsanstalten
har omkring 90 ungdjur. Dessa utgöres dels av föl från
statsstuteriet, dels av hingstföl, som inköpts av enskilda uppfödare. Med
donationsmedel hålles dessutom 6 fullblodsston och 10 unghästar av
fullblod.

3. Rid Läs t avelns omfattning

Ridhästaveln omfattade under senare hälften av 1940-talet bortåt 110
hingstar och 2 300—2 400 avelsston. Året 1950 utgjorde en vändpunkt, då
en betydande minskning av antalet betäckningar skedde. Stobeståndet har
sedan dess ytterligare minskat och omfattar för närvarande endast omkring
1 500 djur.

Av gammalt har ridhästaveln sitt säkraste fäste i Skåne. Omkring 60
procent av de ston, som regelbundet användes i aveln, hör hemma i Skåne
och därifrån har årligen levererats remonter i ungefär samma proportion.
Det därnäst viktigaste avelsområdet är Kalmar län, där aveln framför allt
bedrives på Öland men i viss utsträckning också på fastlandet. Även på
Gotland samt i Skaraborgs och Hallands län har aveln en relativt bred
bas (70—90 ston i vartdera länet). I övrigt bedrives ridhästaveln endast
i begränsad omfattning i Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Blekinge
och Örebro län. I Stockholms, Uppsala och Södermanlands län har denna
avel aldrig varit betydande och har under senare år minskat proportionsvis
mer än i andra län. I Västmanlands län bedrives aveln huvudsakligen
i trakterna omkring Strömsholm och Kungsör.

Den minskning av halvblodsaveln, som kunnat konstateras under de
senaste åren, är icke en lokal företeelse i den meningen, att aveln upphört
inom vissa områden och relativt oberörd fortsätter i andra. Geografiskt
bibehåller den alltjämt sin forna utbredning, och den minskade avelsfrekvensen
härrör från en allmän utglesning av fölstobeståndet. Detta förhållande
försvårar en anpassning av hingstbeståndet. Redan under 1940-talet var medeltalet be täckta ston per hingst så lågt som 21 å 22 eller
ungefär halva det antal, som i och för sig är möjligt. Därefter har den
genomsnittliga betäckningssiffran nedgått till 16. År 1953 användes endast
tre hingstar för betäckning av mer än 30 ston. För ett tjugotal hingstar
var betäckningssiffran under tio.

Kungl. Maj.ts proposition nr 102

4. Avsättningsförhållanden

Ridhästaveln har hittills för sin avsättning främst varit beroende av
arméns remontuppköp, och aveln har därför både kvantitativt och k\alitativt
anpassats efter arméns behov av remonter. Under 1940-talet inköptes
av armén årligen omkring 500 remonter. Av enskilda uppfödare uttogs dessutom
i samband med remontuppköpen omkring 150 ston för avelsändamål.
Uppfödarna kunde således räkna med en säker avsättning av omkring 650
i regel treåriga hästar.

Till följd av nedskärning eller motorisering av beridna och hästanspända
truppförband har arméns fredsbehov av hästar minskats. Enligt riksdagsbeslut
skall dock under ettvart av åren 1954—1956 450 remonter inköpas
för arméns räkning.

Från och med år 1949 har till Schweiz årligen exporterats ett hundratal
svenska remonter. Med Kungl. Maj :ts medgivande har arméförvaltningen
med motsvarande schweiziska myndighet år från år träffat avtal
om ifrågavarande export. Avtalsenligt inköpes även dessa hästar genom
remonteringsnämnden vid de ordinarie remontuppköpen och levereras till
remontdepåerna i vanlig ordning. Bland remonterna vid två av de tre depåerna
utväljer — sedan vid vardera depån 30 hästar, lämpade för tävlingsbruk
eller avel, undantagits — en schweizisk inköpsdelegation det överenskomna
antalet hästar, vilka av arméförvaltningen säljes till schweiziska
staten. Tack vare denna export har avsättningsförhållandena under de
senaste åren varit minst lika goda som eller till och med något bättre än
tidigare.

En viss, ehuru mycket blygsam export har vidare förekommit till Norge.
De statliga uppköpen av hingstföl torde även ha utgjort en viss stimulans
för aveln.

Vad slutligen gäller efterfrågan på ridhästar för civilt bruk är det icke
möjligt att exakt ange dennas storlek. Antalet dylika ridhästar torde för
närvarande uppgå till närmare 2 000. En ej ringa del därav utgöres av
hästar, som från armén sålts särskilt till ridhus eller ryttarföreningar.
Sannolikt säljes till ridhus, ryttarföreningar och privatpersoner 200 å 250
hästar årligen. En ökning i denna efterfrågan kan måhända förutses, i
den mån ridsporten vinner ökad utbredning. — Inom galopp- och travsporten
beräknas för närvarande finnas ett tusental avelshästar och ett
par tusen tävlingshästar, därav flertalet inom travsporten.

5. Ridhästaveln» framtidsutsikter

Eu utredning rörande försvarsgrenarnas organisation har den 27 oktober
1954 avgivits av överbefälhavaren till statsrådet och chefen för försvarsdepartementet.
Utredningen är hemligstämplad, men vissa huvuddrag

Kungl. Maj.ts proposition nr 102

av densamma har offentliggjorts. Enligt dessa innebär det förslag till arméorganisation,
som utarbetats av chefen för armén i samband med sagda
utredning, att kavalleriet skall försvinna som självständigt truppslag. Livregementets
husarregemente föreslås skola ingå som en bataljon i Skaraborgs
pansarregemente för utbildning av motoriserade och cykelburna
spaningsförband; denna bataljon skall således icke vara beriden. Norrlands
dragonregemente skall enligt förslaget ersättas av en beriden jägarbataljon
vid Västerbottens infanteriregemente. Så länge det anses erforderligt
att disponera beriden trupp i huvudstaden för statsceremonier, skall Livgardesskvadronen
erhalla erforderlig ridutbildning. Skvadronen förutsättes
dock skola huvudsakligen ha andra uppgifter. I samband med reduceringen
av de beridna truppförbanden skall den nuvarande ridskolan och
de tie nu verksamma remontdepåerna indragas. Ridutbildning och remontdressyren
skall i stället ske vid Västerbottens infanteriregemente i Umeå.
Betiäffande här nämnda förslag har vidare överbefälhavaren för sin del
ifrågasatt, om icke de beridna förbanden bör helt indragas. Arméns behov
av hästar torde även komma att minskas därigenom, att antalet infanteriförband
med hästanspända fordon reduceras.

Utredningsmannen har under hand erfarit att vid en begränsning av
de ridande förbanden till i huvudsak endast en bataljon vid Västerbottens
infanteriregemente blott ett sjuttiotal remonter torde behöva inköpas årligen.
Av besparingsskäl skulle vidare remontinköpen sannolikt komma att
gälla fyraåringar i stället för som nu är fallet treåringar. De årliga inköpen
skulle dock ej täcka mer än en mindre del av det antal hästar, som
enligt arméchefens organisationsförslag skulle erfordras för beridna förband
vid mobilisering. Detta behov har i stället förutsatts skola huvudsakligen
täckas genom uttagning av hästar, i första hand varmblodiga men
i den mån sådana ej finnes även kallblodiga.

Såsom förut anförts, skall enligt riksdagens beslut 450 remonter inköpas
för arméns räkning under vartdera av åren 1955 och 1956. Utredningsmannen
utgår ifrån att dessa inköp kommer att ske men att inköpen därefter
kommer att få en betydligt minskad omfattning. Då de föl, som produceras
år 1955, kan försäljas som treåringar år 1959, kommer innevarande
års betäckningar att påverkas av riksdagens beslut rörande remonteringens
framtida omfattning.

Beträffande förslagets konsekvenser för stuteriorganisationen anför utredningsmannen
följande.

En statlig hingsthållning för ridhästaveln är huvudsakligen motiverad
av avelns betydelse för försvaret. Denna motivering täcker emellertid icke
blott den avel, som fordras för att ställa ett visst antal hästar till förfogande
för den årliga remonteringen. Ur beredskapssynpunkt är det nämligen
av ännu större betydelse, att det vid mobilisering finnes tillgång till
en reserv av ridhästar av lämplig typ i privat ägo. Varmbloden är vidare
användbara även för andra militära uppgifter än ridning. De ridhästar,

Kungl. Maj.ts proposition nr 102

som hålles för civila ändamål, utgör därför en reserv av hästar för krigsbruk,
som även kommer jordbruket tillgodo. En hel del arbetshästar kan
härigenom sparas för jordbrukets behov vid mobilisering. Det må i detta
sammanhang nämnas, att varmbloden redan på grund av sina i asegenskaper
är bättre ägnade än i vart fall tyngre kallblod av ardennertyp att
tåla påfrestningarna i militär användning. Det har vidare efter vad
det vill synas med visst fog — uttalats den uppfattningen, att en stor del
av arbetshästarna i jordbruket numera användes endast för lättare körslor
och därför ej kan beräknas vara i fullgod kondition vid en eventuell uttagning.
Denna brist på kondition kan i sin tur väntas medföra, att förslitning
av de arbetshästar, som inkallas vid mobilisering, blir snabbare
och ersättningsbehoven sannolikt förhållandevis stora. En befintlig reserv
av ett visst antal varmblod skulle följaktligen vid mobilisering kunna väntas
icke blott ersätta motsvarande antal arbetshästar från jordbruket utan
ha proportionsvis större betydelse, eftersom ersättningsbehovet kunde beräknas
bli mindre beträffande varmblod än för de kallblod, som från början
uttagits till krigstjänst.

Beträffande exporten av ridhästar anför utredningsmannen vidare.

Exportens omfattning är för närvarande ganska begränsad, och utsikterna
att vidmakthålla den på längre sikt är ovissa. De priser, som erhållits,
har hittills i regel icke varit särskilt tillfredsställande. Exportmöjligheterna
har emellertid utan tvivel inneburit en stimulans för uppfödarna,
och för det allmänna har exporten även varit av värde därigenom, att den
gjort det möjligt att behålla en större stam av avelsston än som eljest varit
fallet. Det är sistnämnda förhållande, som gjort att eu viss statlig medverkan
till export ansetts motiverad. Särskilt om avsättningsmöjligheterna
inom landet för remonter avsevärt beskäres, måste det även i fortsättningen
ur beredskapssynpunkt vara önskvärt, att genom en fortsatt export ett
större antal avelsston kan bibehållas än som motsvarar den svenska marknadens
normala behov. Från denna synpunkt synes det motiverat, att den
statliga hingsthållningen även står till förfogande för en uppfödning av
ridhästar till export.

I fråga om hingsthållningens omfattning konstaterar utredningsmannen,
att denna även under nuvarande förutsättningar är alltför stor i förhållande
till antalet betäckningar, samt anför därom.

Anledningen till den för stora hingsthållningen är, att stobeståndet uttunnats
inom alla de områden, där aveln bedrives. Av flera skäl synes det
dock icke lämpligt att i vart fall under en första etapp av stuteriorganisationens
begränsning genom en strängt rationell nedskärning av hingstbeståndet
framtvinga en koncentration av ridhästaveln till de län, där den
har den största omfattningen. Det bör framhållas, att inom vissa trakter,
där aveln har en relativt begränsad omfattning, avelsprodukternas kvalitet
likväl är hög. Ur beredskapssynpunkt kan det vidare vara mindre lämpligt
att helt koncentrera hela ridhästaveln till de sydligaste länen, i synnerhet
som arméns behov av hästar alltmer synes förskjutas till förbanden
i de norra delarna av landet. En bättre avvägning än hittills måste dock
ske mellan å ena sidan antalet hingsthållningsstationer och antalet där
stationerade hingstar samt å andra sidan avelns omfattning i trakten.
Sannolikt kommer utvecklingen att av sig själv gå i denna riktning.

Kungl. Maj. ts proposition nr 102

De allmänna förutsättningar, under vilka förevarande fråga bör bedömas,
sammanfattas slutligen av utredningsmannen på följande sätt.

Då man diskuterar frågan om omfattningen av den statliga hingsthållningen
och stuteriverksamheten, torde det vara anledning att understryka,
att svaret på denna fråga i sista hand måste bli beroende på vilka krav
som från försvarets sida reses på att ha tillgång till varmblodiga hästar
för krigsbehov. Skulle arméorganisationen bli sådan, att beridna förband
icke ingår i krigsorganisationen, torde det nämligen icke finnas anledning
att bibehålla de nuvarande hingstdepåerna enbart med tanke på det civila
ridsportintresset eller eventuella möjligheter till export av varmblodiga
hästar. Det stöd för aveln, som i så fall kan vara motiverat ur andra synpunkter
än försvarets, torde då böra lämnas på annat sätt.

Räknar man med att armén vid mobilisering skall kunna tillföras ett ej
alltför obetydligt antal ridbara hästar, torde det å andra sidan vara ofrånkomligt
att bibehålla en viss statlig hingsthållning.

Då statsmakterna ännu ej tagit ställning till spörsmålet om den nya försvarsorganisationen,
saknas det underlag, som i och för sig är behövligt
för ett mera långsiktigt beslut i fråga om organisationen av stuteristaten.
Detta torde dock ej böra hindra, att man redan nu omprövar den sistnämnda.
Såsom redan berörts har nämligen stuteristaten för närvarande
en omfattning, som betydligt överstiger vad som behövs med hänsyn till
hästavelns nuvarande storlek. En nedskärning är sålunda under alla förhållanden
motiverad.

Vad framtidsutsikterna angår synes det vidare, till dess ett definitivt
beslut om den nya försvarsorganisationen föreligger, lämpligt att betrakta
det av chefen för armén framlagda organisationsförslaget såsom ett uttryck
för arméns minimibehov av hästar till beridna förband vid mobilisering
och följaktligen även att anse den statliga hingsthållning, som skulle
erfordras för att tillgodose detta behov, som ett minimum av vad som bör
bibehållas vid hingstdepåerna.

Av skäl som förut berörts torde det såväl ur försvarets som jordbrukets
och folkförsörjningens synpunkt vara önskvärt, att nyssnämnda behov av
hästar till beridna förband åtminstone i huvudsak kan tillgodoses medelst
varmblodiga hästar. Önskemål härom har för försvarets del uttalats av
en representant för försvarsstaben, med vilken utredningen samrått. Om
så skall kunna ske, måste emellertid den varmblodiga häststammen här i
landet — arméns hästinnehav frånräknat — bibehållas i ungefärligen nuvarande
omfattning. Vare sig man utgår från det behov av hingstar, som
föreligger med hänsyn till ridhästavelns nuvarande omfattning, eller från
det behov, som skulle föreligga, därest ridhästaveln anpassas till vad som
vid ett genomförande av arméchefens förslag till arméorganisation vore
önskvärt ur försvarssynpunkt och andra synpunkter, kommer man alltså
till i stort sett samma resultat.

En fråga, som man i detta sammanhang ej kan bortse från, är emellertid,
om man verkligen kan räkna med att det över huvud taget finnes utsikter
till att ridhästaveln skall kunna bibehållas på nuvarande nivå, eller
om man inte snarare bör förutse, att den i fortsättningen kommer att gå
tillbaka i samma takt som varit fallet under de senaste åren eller måhända
i ännu snabbare takt. Vad denna fråga angår må framhållas, att det är
ytterst vanskligt att uttala sig om varmblodsavelns utsikter i framtiden.
Eu nedskärning av arméns remontinköp i den utsträckning, som förut -

Kungl. Maj:ts proposition nr 102

satts i arméchefens organisationsförslag, kommer uppenbarligen att utgöia
ett svårt slag för den varmblodiga hästaveln. A andra sidan har behovet av
ridhästar för civilt ändamål, där man med nuvarande omfattning av ridsporten
kan räkna med ett årligt rekryteringsbehov av uppskattningsvis
inemot 250 hästar, hittills till ej ringa del lillgodosetts med hästar, som
utackorderats eller sålts från armén. I samma mån som arméns hästinnehav
under fredstid minskas, bör uppfödarnas möjligheter att sälja hastar
direkt till ridhus och ryttarföreningar samt andra hästägare ökas. I betraktande
av de utvidgningsmöjligheter, som alltjämt torde finnas för ridsporten,
synes man för övrigt snarast kunna räkna med en reell ökning
av efterfrågan på ridhästar för civilt bruk. Vad exportmöjligheterna angår
har ledningen för Avelsföreningen för svenska varmblodiga hästen uppgivit,
att man inom föreningen anser utsikterna att behålla den hittillsvarande
exportmarknaden vara goda och även hyser vissa förhoppningar
att kunna få till stånd export till nya marknader och till tillfredsställande
priser.

Med hänsyn till nu anförda förhållanden synes det berättigat, om man
vid en omorganisation av stuteristaten utgår från ridhästavelns nuvarande
omfattning och den hingsthållning, som i betraktande därav nu kan anses
erforderlig. Så länge det ur försvarssynpunkt är önskvärt att uppehåll
ett hästbestånd av denna omfattning och man därmed även vinner att de
anspråk på hästar som i en krigssituation ställes på jordbruket begransas,
synes det nämligen motiverat, att man ej nedskär den statliga hingsthållningen
på ett sätt, som skulle innebära, att förutsättningarna för att uppehålla
ridhästaveln bleve väsentligt försämrade.

De faktorer, som nu berörts, är så pass osäkra, att det knappast ar
möjligt att på dem grunda något bestämt antagande rörande utvecklingstendenserna
för ridhästaveln. Det bör i detta sammanhang ej heller förbises,
att de ekonomiska villkoren för denna avel är långt ifrån gynnsamma.

I själva verket torde aveln under senare år i regel ha gett ett dåligt ekonomiskt
resultat, och det har i stället främst varit uppfödarnas intresse för
aveln, som föranlett, att denna ej redan gått tillbaka mer än vad den faktiskt
har gjort. Det är emellertid mycket ovisst, huruvida detta intresse
kan påräknas även i fortsättningen, särskilt om de ekonomiska förutsättningarna
för aveln skulle försämras ytterligare.

De berörda osäkerhetsfaktorerna är enligt utredningsmannens mening
dock ej sådana, att man på grund av dem redan nu bör nedskära den statliga
hingsthållningen till en lägre nivå än vad som ur andra synpunkter är
motiverat. Om utvecklingen skulle gå i en för ridhästaveln ogynnsam riktning,
bör man dock vara beredd att vidtaga de ytterligare begränsningar
i hingsthållningen, som då blir påkallade.

6. Förslag rörande stuteristatens organisation

Under hänvisning till förut anförda förhållanden uttalar utredningsmannen,
att redan under nu rådande förutsättningar antalet statsägda hingstar
av olika raser bör kunna reduceras till något mindre än hälften av nuvarande
antal eller till omkring 50. Därigenom skulle även en begränsning
av personalorganisationen till ungefär hälften av den nuvarande bli möjlig.

Kungl. Maj.ts proposition nr 102

Det sålunda reducerade hingstbeståndet bör enligt utredningsmannens
mening i huvudsak avses för ridhästaveln med beaktande av att några fullblodshingstar
av god kvalitet även i fortsättningen bör ingå i beståndet.
De oldenburgska och nordsvenska hingstar, som för närvarande finnes vid
hingstdepåerna, anses efter hand kunna reduceras eller helt avvecklas. De
fem oldenburgska hingstar, som nu finnes vid Strömsholm, har nämligen
icke kommit till större användning under senare år. Icke heller de sju
statsägda nordsvenska hingstarna visar tillfredsställande betäckningssiffror.
Då arméns inköp av draghästar i framtiden synes komma att begränsas
till högst ett tjugotal djur årligen, anser utredningsmannen, att en
statlig hingsthållning för nämnda ändamål icke längre är motiverad.

Vid en nedskärning av antalet beskällare vid depåerna till 50 och kanske
längre fram till än lägre antal finner utredningsmannen vidare, att det
kan vara skäl att överväga, om det är anledning att längre upprätthålla
t%a depaei. Utredningsmannen anför följande i denna fråga.

Flyinge, som är den större depån med för närvarande över 60 hingstar
för ridhästaveln, är beläget i centrum av landets mest betvdande avelsdistrikt.
Redan genom sitt geografiska läge utgör Flyinge således den viktigaste
stödjepunkten för ridhästaveln. Av de trakter, där hingsthållningen
ombesörjes från Strömsholm, har aveln den största omfattningen i Kalmar
län, främst i dettas södra del. Med hänsyn till kommunikationerna torde
det i och för sig vara lämpligare, att hingsthållningen i detta område sker
från Flyinge. Ur kommunikationssynpunkt torde vidare en del andra av
de hingststationer, som hör till Strömsholm, såsom de i Östergötlands och
Skaraborgs län, utan olägenhet kunna överföras till Flyinge. Med undantag
för Gotland har i den återstående delen av det område, som hör till
Strömsholm, ridhästaveln mycket begränsad omfattning. Redan vid nuvarande
omfattning av aveln synes endast fem eller sex hingstar erfordras i
de mellansvenska länen norr om Småland och Västergötland.

Ett nedläggande av depån i Strömsholm kan å andra sidan komma att
innebära, att det redan svaga intresset för ridhästaveln i mellersta Sverige
•^.^el\^are minskas, eftersom uppfödarna här icke har möjlighet att upprätthålla
samma kontakt med Flyinge som med Strömsholm. Det kan också
synas mindre lämpligt, att aveln alltmer koncentreras till en helt annan
del av landet än den, där hästarna är avsedda att få sin militära användning.
Gentemot det törsta argumentet kan emellertid till en början invändas,
att en starkt reducerad hingstdepå i Strömsholm endast kan få karaktären
av en filial till b lyinge och att dess värde som central kontaktpunkt
för uppfödarna under alla förhållanden torde minska i proportion till verksamhetens
begränsning. Vid en så omfattande nedskärning av hingsthållmngsorganisationen
som den, varom nu är fråga, talar alla ekonomiska och
praktiska skäl för att verksamheten koncentreras till en depå. Härför talar
också det skälet, att man för närvarande väl kan konstatera, att en stark
begränsning av organisationen är nödvändig, men icke helt överblicka, hur
långt denna begränsning bör gå. Fn fortsatt anpassning av den statliga
hingsthållningen bör kunna ske på ett smidigare sätt, om verksamheten
koncentreras till en depå.

Kungl. Maj.ts proposition nr 102

Av nu angivna skäl föreslår utredningsmannen, att depån i Strömsholm
skall helt nedläggas och att hela hingsthållningen i landet — tills vidare
med ett femtiotal fyraåriga och äldre hingstar — skall ombesörjas från
Flyinge. Härvid framhålles, att utslagningen av de övertaliga hingstarna
bör ske på ett sätt, som bäst gagnar ridhästuppfödningen ur avelssynpunkt,
och med beaktande av att uppfödarnas avsättningsmöjligheter för
unghästar icke skadas. Vidare bör det kvarstående hingstbeståndet utnyttjas
på ett sådant sätt, att hingstarna kommer till så god användning som
möjligt med hänsyn till såväl antalet betäckningar som stomaterialets
kvalitet.

Då det icke kan undvikas, att vissa hingststationer måste helt indragas,
har utredningsmannen ansett sig böra överväga, om icke kompensation
i någon form borde lämnas uppfödare, som på grund härav får väsentligt
längre väg till hingststation med åtföljande högre fraktkostnader för stona.
Enligt utredningsmannens uppfattning kan en sådan kompensation anses
berättigad i vissa fall och enklast ske i den formen, att språngavgiften,
för närvarande 40 kronor, efterskänkes. Utredningsmannen föreslår därför,
att med lantbruksstyrelsens medgivande befrielse från språngavgift
skall kunna lämnas för väl kvalificerade halvblodsston, vilka äges av uppfödare,
som redan nu ägnar sig åt halvblodsaveln och som i fortsättningen
till följd av indragning av hingststation får avsevärt högre betäckningskostnader.
Eftersom de uppfödare, som skulle åtnjuta denna förmån,
annars i de flesta fall sannolikt torde finna sig nödsakade att nedlägga
verksamheten, anses en sådan åtgärd icke medföra något egentligt inkomstbortfall
för staten.

På grund av stobeståndets utglesning i olika avelsområden räknar utredningsmannen
vidare med att antalet enhingststationer kommer att bli
förhållandevis större än för närvarande. Därigenom skulle under betäckningssäsongen
en del personal kunna frigöras från skötseln av hästarna.
I den mån så kan ske, bör dylika säsongvariationer i personalbehovet
utnyttjas för att bereda personalen semesterledighet utan att vikarier behöver
anställas.

I direktiven för utredningen ifrågasattes, om icke i viss utsträckning
av staten ägda hingstar kan stationeras hos lämpliga enskilda hingsthållare
eller hingsthållningsföreningar. Enligt vad utredningsmannen erfarit, torde
tillfälle härtill erbjuda sig endast i undantagsfall. Principiella hinder anses
emellertid icke föreligga mot att hingst mera stadigvarande stationeras
hos enskild fodervärd. Utredningsmannen anför i denna fråga följande.

Från depåns sida måste självfallet det kravet resas, att hingstarna under
hela tiden skall erhålla en omsorgsfull skötsel. En sådan är både arbetskrävande
och ställer stora krav på kunnande hos den, som omhänderhar
hingsten. Särskilt med tanke pa den stora arbetsåtgången kan man icke
räkna med att uppfödarna i allmänhet skall vara intresserade av att ataga

Kungl. Maj.ts proposition nr 102

sig hingsthållningen. Där fullgod vård av hingst kan påräknas, synes emellertid
principiella hinder icke föreligga mot att hingst stadigvarande stationeras
hos enskild todervärd. Denne bör då erhålla foderlega och ersättning
för skötsel med belopp, varom överenskommelse träffas med chefen
för depån. Man torde kunna räkna med att sådan ersättning icke skall
behöva överstiga 3 000 kronor för år. I den mån tillfälle till sådan utstationering
erbjuder sig, torde systemet medföra vissa besparingar genom
minskade lönekostnader och bortfall av fraktkostnader i samband med
kortvarigare utstationering under betäckningssäsongen.

Utredningsuppdraget omfattade vidare frågan, huruvida staten även i
fortsättningen bör hålla avelsston i Flyinge. Härom anföres följande.

Stuteriet i Flyinge är avsett att upprätthålla och förkovra den svenska
ridhästavelns kvalitet genom ett avelsarbete, som tar sikte på att ingjuta,
befästa och bevara önskvärda egenskaper hos rasen. Stuteriet kan anses
vara ett reservat för en samling elitston och utgör en garanti för att
beskällarebeståndet även i fortsättningen kan hållas på en tillräckligt hög
nivå. Under nu rådande nedgångstider för ridhästaveln säljer de enskilda
uppfödarna många för avel väl kvalificerade ston som remonter. Samtidigt
utgallras åtskilliga avelsston, oavsett ålder och avelsmeriter. Om
farhågorna för att den bebådade nedskärningen av hästhållningen i armén
kommer att medföra försämrade förutsättningar för ridhästaveln besannas,
torde riskerna för att avelns kvalitativa standard skall sänkas
bil än större. Under dessa förhållanden utgör stuteriet en tillgång och
ett stöd för aveln av större värde än någonsin förut.

Stuteriet föreslås därför skola bibehållas. Av besparingsskäl och för att
bereda enskilda uppfödare erforderligt utrymme för avsättning av högt
kvalificerade avelsdjur bör dock enligt utredningsmannen antalet ston
minskas från 30 till omkring 20.

Även hingstuppfödningsverksamheten vid Flyinge föreslås skola bibehållas.
Till motivering härför göres följande uttalande.

Uppfödningsverksamheten bedrives på så sätt, att genom inköp tillvaratages
lovande hingstföl, vilka tillsammans med de i stuteriet födda bildar
ett erforderligt material för ett fortskridande strängt urval. De från privata
uppfödare inköpta hingstfölen utgör ett värdefullt tillskott även i det
avseendet, att de i regel är fallna efter andra fäder än de vid Flyinge
födda och delvis representerar andra blodlinjer. Den rationella och" härdande
uppfödning samt dressyr och målmedvetna träning, som hingstfölen
erhaller vid Flyinge, bereder alla individer samma utvecklingsmöjligheter
under samma miljöförhållanden. Härigenom erhålles fasta hållpunkter för
en jamforande bedömning icke blott med hänsyn till yttre egenskaper utan
aven till inre sådana såsom konstitution, energi och lynne. Därigenom
las en saker grund för det slutliga urvalet av de hingstar, som skall
rekrytera hingstdepåns beskällare.

Som en följd av hingsthållningens minskade omfattning föreslås emellertid,
att antalet unghästar skall nedskäras från för närvarande 90 till
50 å 60.

Kungl. Maj.ts proposition nr 102

Beträffande såväl stuteri- som hingstuppfödningsverksamheten anmärkes,
att denna är väsentligt mindre arbetskrävande än hingsthållningen.
De besparingar, som kan vinnas genom en längre gående nedskärning än
den föreslagna, blir följaktligen ganska små och enligt utredningsmannens
uppfattning avsevärt mindre än den tillgång, den här ifrågavarande verksamheten
utgör för aveln. I detta sammanhang uttalar utredningsmannen
vidare, att det ej är uteslutet att stuteri- och hingstuppfödningsverksamheten
vid Flyinge i framtiden kan komma att få betydelse ur en annan
synpunkt. Det kan nämligen icke helt uteslutas, att utsikterna för ridhästaveln
kommer att te sig så ogynnsamma, att en mycket stor del av
uppfödarna icke anser sig kunna fortsätta aveln och att tillräckligt underlag
icke finnes ens för en hingsthållningsorganisation av mindre omfattning
än den, som här föreslagits. Under sådana förhållanden torde det
enligt utredningsmannens mening få övervägas, om icke verksamheten
vid Flyinge bör omläggas till stuteri med begränsad hingsthållning för
stuteriet och för de enskilda uppfödare i den närmaste omgivningen eller
vissa andra lokalt begränsade områden, som alltjämt kan vara intresserade
av aveln.

Slutligen erinrar utredningsmannen om att — i enlighet med villkoren
i ett av Kungl. Maj:t den 16 september 1932 godkänt donationsbrev av
godsägaren P. O. Liedberg — skötseln av vissa den s. k. Liedbergska
donationsfonden tillhöriga fullblodsston och unghästar av fullblod ornhänderhas
vid Flyinge. Ersättning härför utgår enligt donationsbrevet
på så sätt, att Flyinge tillföres vissa procent av de inkomster, som fonden
årligen erhåller genom försäljning av föl och unghästar. Någon ändring
härvidlag ifrågasättes icke.

Enligt direktiven ingår i utredningsuppdraget även en undersökningav
frågan, huruvida några besparingar kan vinnas genom att verksamheten
vid remontdepåerna delvis överföres till hingstdepåerna eller genom
en samordning av remont- och hingstdepåernas verksamhet på annat sätt.
Denna fråga har kommit i ett helt nytt läge i och med det förslag
till ny arméorganisation, som chefen för armén framlagt och som bland
annat innebär, att samtliga de tre nuvarande remontdepåerna skall indragas
samt att ridutbildning och remontdressyr beträffande det fåtal
remonter, som i fortsättningen avses skola inköpas, i stället skall ske vid
Västerbottens infanteriregemente. Utredningsmannen har med hänsyn härtill
ej ansett det påkallat att upptaga sagda fråga.

7. Personalfrågor

Vid statens hingstdepåer och stuteri finnes för närvarande följande
Ijänster.

Kungl. Maj:ts proposition nr 102

Flyinge hingstdepå och stuteri Strömsholras hingstdepå

X depåchef............		1 depåchef...............
1 veterinär ...........		1 kontorsskrivare.........	......... Ca 19
1 beridare...........
1 bokhållare............
1 fodermarsk..........		1 fodermarsk.............	......... Ce 14
1 fodermarsk—stoöverskötare ...	... Ce 15	1 körmästare.............
1 körmästare.........		16 stallbetjänter...........	......... Ce 12
1 hantverkare .........		1 nattvakt...............
35 stallbetjänter.......
1 nattvakt............
1 ekonomibiträde.........	...Ce 6

Depåchefstjänsten vid Strömsholm är vakantsatt.

Den av utredningsmannen föreslagna nedskärningen av hingstdepåernas
verksamhet innebär, att ungefär hälften av den nuvarande personalen blir
överflödig. I första hand kan härvid samtliga befattningar vid Strörnsholms
hingstdepå indragas. Vid Flyinge kan vidare åtta befattningar som
stallbetjänter indragas, därest hingstbeståndet vid depån nedskäres till
50 beskällare. Sammanlagt skulle sålunda följande tjänster kunna indragas,
nämligen dels en kontorsskrivaretjänst i Ca 19, en fodermarsktjänst
i Ce 14, en körmästaretjänst i Ce 13, 24 stallbetjänttjänster i Ce 12
och en nattvaktstjänst i Ce 10. Arvodesbefattningarna såsom veterinär och
hovslagare vid Strömsholms hingstdepå anses likaledes kunna slopas.

Den övertaliga extra ordinarie personalen föreslås skola beredas i
huvudsak samma avskedsförmåner, som genom Kungl. Maj:ts beslut den
5 november 1954 föreskrivits beträffande viss övertalig personal vid den
centrala försvarsförvaltningen in. m. Nämnda föreskrifter stadgar, att till
övertaliga befattningshavare, som entledigas utan att i samband med
entledigandet erhålla annan anställning i statens tjänst, skall på vissa
villkor utgå antingen årlig ersättning eller avskedsersättning.

Enligt föreskrifterna skall intill pensionsåldern årlig ersättning
utgå med belopp, motsvarande 90 procent av pensionen, därest befattningshavaren
uppnått en levnadsålder av 50 år och har en sammanlagd
anställningstid av 15 år. För befattningshavare, som uppnått 45 levnadsår,
skall underskjutande levnadsår kompenseras av överskjutande tjänsteår
över 15 år enligt beräkningsgrunden ett anställningsår lika med två
levnadsår. På motsvarande sätt skall för tjänsteman, som har 10 men ej
15 anställningsår, bristande anställningsår kompenseras av överskjutande
levnadsår enligt förut angivna beräkningsgrund. Efter uppnådd pensionsålder
utgår full pension.

Avskedsersättning skall enligt nämnda föreskrifter utgå till anställningshavare,
som ej uppfyller de för årlig ersättning stadgade villkoren
i fråga om levnadsålder och anställningstid. Avskedsersättningen
utgår med belopp motsvarande en, två eller tre månaders arbetsförtjänst,
allteftersom vederbörande anställningshavare vid avgången ur tjänst har
en sammanlagd anställningstid i statens tjänst av respektive minst tre,
sex och nio år.

Från rätt till årlig ersättning eller avskedsersättning undantages an -

Kmujl. Maj.ts proposition nr 102

ställningshavare, vilkens anställning är att betrakta som bisyssla eller som
icke har en sammanlagd anställningstid i den centrala statsförvaltningen
av minst tre år. Vidare undantages den, som i samband med omorganisationen
erhåller förtidspension eller som av statsmedel uppbär tjänstepension
eller som överskridit pensionsålderns nedre gräns, liksom även
den, som vid avgången ur tjänst icke uppnått en levnadsålder av 25 år
och då icke heller är gift eller har försörjningsplikt för barn. Slutligen
undantages anställningshavare, vilken utan att förebringa godtagbara
skäl härför vägrar att antaga erbjuden annan anställning i statens tjänst
eller vilken icke iakttagit vad som skäligen bort ankomma på honom för
att erhålla ny anställning.

Enligt utredningsmannens mening kan ifrågavarande bestämmelser i
huvudsak läggas till grund för avvecklingen av övertalig personal vid
hingstdepåerna. Detta skulle helt vara fallet beträffande avskedsförmån

1 form av årlig ersättning. I de fall, då avskedsförmånen skulle utgå med ett
engångsbelopp i form av avskedsersättning anser utredningsmannen dock,
att något gynnsammare villkor bör komma i fråga. Såsom skäl härför
anför utredningsmannen följande.

Hingstdepåernas personal har en mycket speciell yrkesinriktning, varför
denna personal även under nuvarande gynnsamma arbetsmarknadsförhållanden
i många fall torde ha svårt att erhålla likvärdig annan anställning.
Härtill kommer, att i vart fall personalen vid Strömsholm knappast
kan påräkna ny anställning i orten utan måste söka arbete på annat
håll med därav följande flyttningskostnader. Skillnaden mellan å ena
sidan årlig ersättning och å andra sidan avskedsersättning är vidare mycket
betydande, varför i en hel del gränsfall avskedsförmånen kommer att bli
väsentligt olika vid relativt obetydliga skillnader i ålder och anställningstid.
En genomgång av hingstdepåernas personalförteckningar ger vid handen,
att det vid avskedande^ av den omfattning varom här är fråga knappast
kan undvikas, att en hel del sådana gränsfall uppkommer.

Under åberopande av här anförda skäl föreslår utredningsmannen, att
avskedsersättning skall utgå med belopp motsvarande två, fyra, sex eller
åtta månaders arbetsförtjänst, allteftersom den ifrågavarande befattningshavaren
har en sammanlagd anställningstid i statens tjänst av minst tre,
sex, nio eller tolv år. Med hänsyn till arbetets art finner han det vidare
skäligt, att tid som stamanställd vid försvaret inräknas i anställningstiden.
I övrigt anses de förut berörda föreskrifterna vara tillämpliga vid
avvecklingen av övertalig personal vid hingstdepåerna.

I den mån den avskedade personalens tjänstebostäder icke erfordras
för den kvarvarande personalen eller för andra ändamål, föreslår utredningsmannen,
att vederbörande tills vidare skall fa inneha nuvarande
tjänstebostad. Utredningsmannen förutsätter vidare, att den ofientliga
arbetsförmedlingen söker att, i den mån så kan ske, med förtursrätt
placera den övertaliga personalen i annan lämplig statstjänst liksom också
atl tillfälle till omskolning beredes personal, som icke på annat sätt kan
erhålla ny anställning.

2 - Ilihang till riksdagens protokoll 1955. 1 sand. Nr 102

Kungi. Maj:ts proposition nr 102

I fråga om förfaringssättet vid avvecklingen av den övertaliga personalen
gör utredningsmannen följande uttalande.

Urvalet av vilka stallbetjänter som skall kvarstå i tjänsten eller uppsägas,
bör ske med hänsyn till vederbörandes lämplighet och personliga
förhållanden samt oavsett vilken depå de för närvarande tillhör. Stuteriorganisationens
ledning har självfallet att bestämma vilka som skall avskedas.
Utredningsmannen förutsätter emellertid, att avvecklingen av den
övertaliga personalen kommer att ske efter hörande av personalen och
dennas fackliga organisationer. Sålunda bör i första hand de, som frivilligt
kan önska avsked, beredas tillfälle härtill. Vidare bör i samförstånd
med de fackliga organisationerna största möjliga hänsyn tagas till sådana
gränsfall, där vederbörande kan synas bli särskilt lidande på avskedet ur
tjänsten.

I samband med personalfrågorna erinrar utredningsmannen om att
lantbruksstyrelsen i sina anslagsäskanden för budgetåret 1954/55 föreslagit,
att befattningarna som bokhållare och beridare vid Flyinge hingstdepå
skall uppflyttas från lönegrad Ca 21 till lönegrad Ca 23. Till motivering
härför har styrelsen anfört följande.

Vad angår bokhållarebefattningen vid Flyinge, är den föreslagna uppflyttningen
motiverad med hänsyn till depåförvaltningens omfattning
och speciella karaktär. Personalen vid depån utgöres av 46 fast anställda
befattningshavare samt tillfällig arbetskraft för snickeriarbeten och dagsverken
i jordbruket in. in. Depåns byggnadsbestånd uppgår till ett sjuttiotal
byggnader, inrymmande bland annat tjänstebostäder för personalen.
Sedan flera år tillbaka pågår successiv ombyggnad av personalbostäderna.
Förutom kontant lön har stallpersonalen vidsträckt rätt till tjänstebeklädnad.
Depåchefen kan av naturliga skäl icke själv ombesörja eller
i detalj övervaka anskaffningen av materiel för bostädernas och övriga
kyggnaders fortlöpande underhåll, inköpen av tjänstekläder och kontrollen
av till låns utlämnade beklädnadspersedlar, arbetsredskap och annan för
arbetet vid depån erforderlig materiel. Dessa mångskiftande arbetsuppgifter
åvilar till största delen bokhållaren vid depån, som dessutom svarar
för det rent kontorsmässiga arbetet. Befattningens lönegradsplacering har
visserligen varit föremål för prövning av 1949 års tjänsteförteckningskommitté,
men lantbruksstyrelsen anser, att frågan bör upptagas till
förnyat övervägande. Befattningen torde med hänsyn till de speciella
förhållandena icke direkt kunna jämföras med annan tjänst inom statsförvaltningen.
Den har emellertid varit placerad i samma lönegrad som
eller högre lönegrad än viss förvaltningspersonal vid statens sinnessjukhus
samt kamrerarna vid skogsvårdsstyrelserna, vilka tjänster nu vunnit
uppflyttning två eller flera lönegrader. Vid lönegradsplaceringen av denna
tjänst torde även böra beaktas dess karaktär av sluttjänst.

Vad härefter beträffar beridaren vid Flyinge, har denne hittills i lönehänseende
varit jämställd med bokhållaren. Styrelsen anser, att denna
likställdhet, som berott på de speciella kvalifikationer, vilka erfordras för
befattningen och det med densamma förenade stora ansvaret, alltjämt
bör bibehållas. Beridaren har sålunda att under depåchefens frånvaro
utöva ledningen vid depån med undantag för den ekonomiska förvaltningen
och har att enligt depåchefens anvisningar handha dressyren

Kungl. Maj.ts proposition nr 102

av hästarna. Han har vidare överinseendet över stallpersonalen samt ansvaret
för stallpersedlar och körredskap in. in. Slutligen vill styrelsen
understryka, att beridaren i jämförelse med arméns högsta underofficersgrad
(förvaltare) tidigare tillhört högre lönegrad än denne samt att denna
relation numera ändrats så att nämnda underofficersgrad är placerad två
lönegrader högre än beridarebefattningen. Styrelsen anser, att detta förhållande
utgör ett tungt vägande skäl för uppflyttning av beridarebefattningen
till lönegrad Ca 23.

I anslagsäskandena för budgetåret 1955/56 har lantbruksstyrelsen vidhållit,
att nämnda befattningshavare måtte uppflyttas i lönegrad. Styrelsen
har härvid förutsatt, att frågan upptages till behandling i samband med
förevarande utredning. Vidare har styrelsen till utredningsmannen överlämnat
en den 9 juni 1954 dagtecknad skrivelse från t. f. chefen vid
Strömsholms hingstdepå, kontorsskrivaren A. T. Lewén, däri denne hemställt
om uppflyttning av sin befattning, nu placerad i Ca 19, till samma
lönegrad som beridare- och bokhållarebefattningarna vid b lyinge hingstdepå
och stuteri. Till motivering härför har bland annat anförts, att genom
vakanssättning av depåchefstjänsten och indragning av en tidigare beridarebefattning
vid depån betydligt ökade arbetsuppgifter och större ansvar
har kommit att åvila kontorsskrivaren.

Utredningsmannen anför för sin del följande i dessa frågor.

Den föreslagna omorganisationen innebär en viss begränsning av verksamheten
vid Flyinge hingstdepå och stuteri i fråga om antalet hästar
och som en följd därav också beträffande stallpersonalen. Detta medför
dock knappast någon minskning av göromålen för bokhållaren och beridaren.
Vad särskilt gäller bokhållarens arbete torde den ökning av
depåns hingststationer, som uppkommer genom nedläggandet av depån i
Strömsholm, mer än väl kompensera verksamhetens begränsning i andra
avseenden. Icke heller för beridarens del torde minskningen av hästantalet
medföra någon nämnvärd förändring av arbetsuppgifterna. Den föreslagna
omorganisationen synes sålunda icke förändra de nämnda befattningshavarnas
arbetsuppgifter. I övrigt finner utredningsmannen i likhet
med lantbruksstyrelsen en lönegradsuppflyttning motiverad.

Utredningsmannen föreslår av nu angivna skäl, att befattningarna som
bokhållare och beridare vid Flyinge hingstdepå och stuteri placeras i lönegrad
Ca 23. I fråga om den förstnämnda befattningen skulle härvid tjänstebenämningen
ändras från bokhållare till kamrerare.

Kontor sskrivaret jänsten vid Strömsholm anses icke längre vara erforderlig,
om Strömsholms hingstdepå nedlägges. Utredningsmannen föreslår
därför, att innehavaren av denna tjänst beredes tillfälle att efter
stuteristatens omorganisation antingen avgå med förtidspension eller intill
uppnådd pensionsålder tjänstgöra vid depån i Flyinge. Förtidspension
kan emellertid bli mindre förmånlig än den årliga ersättning, som föreslagits
skola utgå till vissa icke ordinarie befattningshavare. Då kontorsskrivaren
jämväl torde vara berättigad till viss pension enligt andra

Kungl. Maj:ts proposition nr 102

tjänstepensionsbestämmelser, kan enligt utredningsmannens uppfattning
ett sådant resultat undvikas genom att vid prövningen av frågan om
sammanträffande av de olika pensionsförmånerna beaktas, att denne
befattningshavare ej erhåller lägre pensionsförmåner än som skulle ha
utgått till honom, därest han varit innehavare av icke ordinarie tjänst och
i sådan egenskap erhållit årlig ersättning enligt förut angivna regler.

Utredningsmannen föreslår således, att dels samtliga befattningar vid
Strömsholms hingstdepå skall indragas, dels följande personalstat skall
beräknas för Flyinge hingstdepå och stuteri.

Tjänstemän på ordinarie stat. Tjänstemän på icke ordinarie stat.

1	depåchef.............	1 fodermarsk...................	... Ce 15
1	veterinär............	1 fodermarsk—stoöverskötare. . . .	... Ce 15
1	beridare............	1 körmästare...................	... Ce 14
1	kamrerare...........	1 hantverkare..................	... Ce 12
		27 stallbetjänter.................	... Ce 12
		1 nattvakt.....................	... Ce 10
		1 ekonomibiträde...............	... Ce 6

Därest innehavaren av den ordinarie kontorsskrivaretjänsten på Strömsholm
väljer att intill uppnådd pensionsålder vid utgången av oktober 1958
kvarstå i tjänst och överflyttas till Flyinge, bör denna tjänst uppföras på
övergångsstat.

8. Anslagsberäkningar

Till statens hingstdepåer och stuteri utgår budgetåret 1954/55 till avlöningar
ett belopp av 646 300 kronor och till omkostnader ett belopp av
406 500 kronor eller sammanlagt 1 052 800 kronor. Hur anslagen fördelar
sig på olika poster och hur utredningsmannens förslag påverkar
stuteristatens anslagsbehov dels efter en fullt genomförd omorganisation
enligt de riktlinjer, som angivits i det föregående, dels under den övergångstid
till den framtida organisationen, som budgetåret 1955/56 skulle
utgöra, redovisas av utredningsmannen på följande sätt.

	Budgetåret 1954/55	Efter fullt genom-förd omorganisa-tion	Budgetåret 1955/56
Avlöningar 1. Avlöningar till ordinarie personal. . . .	46 800	36 000	48 300
2. Arvoden, bestämda av Kungl. Maj:t.. 3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie	4 900	—	2 500
personal.......................	376 400	221 000	298 600
4. Särskilda löneförmåner till ordinarie
och icke-ordinarie tjänstemän ......	1 600	1 200	1 400 174 600 30 000 555 400
5. Rörligt tillägg ...................	216 600	133 700
6. Avskedsersättningar ..............
Summa kronor	6i6 300	391 900
Omkostnader..........Nettoutgift kronor	406 500	ISO 000	181 300
Tillhopa kronor	1 052 800	571900	736 700

Kung/. Maj.ts proposition nr 102

Vad först angår de möjliga besparingarna på längre sikt, beräknas dessa
till i runt tal 480 000 kronor, varav omkring 255 000 kronor på avlöningsanslaget
och 225 000 kronor på omkostnadsanslaget.

I fråga om avlöningsanslaget torde de föreslagna personalinskränkningarna
komma att medföra en sammanlagd besparing av i runt tal 255 000
kronor, varav omkring 180 000 kronor avser indragna tjänster vid Strömsholm
och omkring 75 000 kronor personalinskränkningar vid Flyinge.
A posten avlöningar för ordinarie tjänstemän beräknas härvid å ena sidan
en besparing av 12 300 kronor komma att uppstå, sedan den nuvarande
befattningen som kontorsskrivare vid Strömsholms hingstdepå indragits.
Å andra sidan uppkommer en kostnadsökning med ett grundlönebelopp av
1 500 kronor för uppflyttning av beridare- och bokhållaretjänsterna vid
Flyinge hingstdepå och stuteri från lönegrad 21 till lönegrad 23. Då posten
för arvoden, bestämda av Kungl. Maj :t, avser arvoden till t. f. depåchefen
och till veterinären vid Strömsholmsdepån, bortfaller posten helt efter
nedläggandet av denna depå. Förändringarna å posten för avlöningar till
icke-ordinarie tjänstemän hänför sig till de föreslagna personalinskränkningarna.
Anslagsposten särskilda löneförmåner in. m. kan efter omorganisationen
reduceras dels med det belopp av 250 kronor, som utgår
i representationskostnader till chefen för Strömsholmsdepån, dels med
200 kronor av den särskilda ersättning, som utgår till stoöverskötaren vid
Flyinge stuteri för levande födda föl och som genom stoantalets minskning
icke behöver upptagas till högre belopp än 400 kronor.

Även härutöver beräknas på längre sikt vissa besparingar å avlöningsanslaget
vara möjliga att ernå. Till vikarier för stallpersonalen vid semester
och sjukledighet beräknades för budgetåret 1954/55 ett belopp av 19 700
kronor. Utredningsmannen räknar emellertid med att i fortsättningen
semester- och sjukvikarier för stallpersonalen icke skall behöva anställas
i den omfattning, som nu sker. Då det synes svårt, att nu ange storleken
av de besparingar, som kan vinnas härigenom, föreslås ytterligare justeringar
av avlöningsanslaget i detta hänseende skola ske först i samband
med anslagsäskandena för budetåret 1956/57.

I fråga om anslaget till omkostnader kan efter fullt genomförd omorganisation
besparingar ske främst därigenom, att efter nedläggandet av
Strömsholms hingstdepå hela omkostnadsbeloppet för denna del av verksamheten,
uppgående till ett nettobelopp av 105 000 kronor, bortfaller. Även
genom den föreslagna nedskärningen av verksamheten vid Flyinge kan
åtskilliga besparingar vinnas. Vid Flyinge hingstdepå och stuteri beräknas
sålunda de i uppställningen å s. 22 angivna kostnadsminskningarna kunna
äga rum.

Till följd av medelsanvisningar av engångskaraktär eller redan planerad
nedskärning av verksamheten kan dessutom enligl lantbruksstyrelsens
anslagsäskanden för budgetåret 1955/56 posterna för reseersättningar, lant -

Kungl. Maj. ts proposition nr 102

	Kronor
Sjukvård .................................	700
Reseersättningar..............................	3 000
Beklädnad ..................................	2 300
Furage ......................................	34 000
Lantbeskällares underhåll......................	2 000
Häst- och fölinköp............................	50 000
Hästsjukvård ................................	800
Summa minskning kronor	92 800

beskällares underhåll och byggnaders underhåll minskas med (25 000 +
6 000 + 8 500 =) 39 500 kronor.

Å andra sidan är en viss nedgång av inkomsterna att vänta. Som en följd
av hästantalets nedgång blir sålunda på längre sikt inkomsterna av sålda
djur avsevärt lägre. Ehuru enligt utredningsmannens förslag Flyinge hingstdepå
skall övertaga den nuvarande Strömsholmsdepåns stationer, kan vidare
på grund av minskat antal betäckningar inom samtliga avelsområden
inkomsterna från språngavgifter komma att nedgå med ett icke obetydligt
belopp. Vissa hyresinkomster från tjänstebostäderna vid Strömsholm torde
även i fortsättningen kunna tillföras statsverket. I detta sammanhang
kan man emellertid bortse från denna inkomstpost liksom också från de
inkomster som möjligen kan erhållas genom anläggningarnas i Strömsholm
utnyttjande för andra ändamål, genom utarrendering av betesmarker
etc. Enligt utredningsmannens uppskattning skulle inkomsterna komma
att nedgå med omkring 34 000 kronor till 177 000 kronor. Utredningsmannen
understryker emellertid, att inkomstberäkningarna i hög grad
är beroende av halvblodsavelns utveckling och att här gjorda beräkningar
måste betraktas som mycket ungefärliga.

Nu anförda beräkningar avser de årskostnader, som stuteristaten kan
väntas draga, sedan omorganisationen fullt genomförts. De föreslagna personalinskränkningarna
och nedskärningen av hästbeståndet kan emellertid
genomföras först till utgången av år 1955. Avvecklingen av den övertaliga
personalen fordrar nämligen av olika skäl en viss tid. Av praktiska skäl
anses vidare omorganisationen kunna påbörjas först efter betäckningssäsongens
slut vid månadsskiftet augusti/september, sedan beskällarna
återkommit till depåerna. Den nuvarande personalstyrkan erfordras dessutom
för åtskilliga arbetsuppgifter i samband med omorganisationen, såsom
överförande av vissa hingstar och av inventarier från Strömsholm till
Flyinge, iordningsställande av anläggningarna vid Strömsholm m. m. Försäljningen
av de icke erforderliga hingstarna till slakt eller efter kastrering
till ridhästar kan vidare icke ske på en gång, om tillfredsställande priser
skall erhållas. Under dessa förhållanden erhålles de beräknade besparingarna
endast till en viss del under budgetåret 1955/5(5.

Kungl. Maj:ts proposition nr 102

Under avlöningsanslaget för budgetåret 1955/56 skulle sålunda enligt
utredningsmannens förslag för uppflyttningen av en beridare- och en bokhållarebefattning
vid Flyinge hingstdepå från lönegrad 21 till lönegrad
23 posten avlöningar till ordinarie tjänstemän behöva uppräknas med 1 500
kronor till 48 300 kronor. Ehuru kontorsskrivarebefattningen vid Strömsholms
hingstdepå är avsedd att sedermera indragas, torde nämligen lön
för innehavaren av denna tjänst böra beräknas för hela budgetaret 1955/56,
därest befattningsinnehavaren efter depåns nedläggande önskar erhålla
överflyttning till Flyinge. Posten arvoden, bestämda av Kungl. Maj :t, avser
såsom förut nämnts arvoden till dels veterinären vid Strömsholms hingstdepå,
dels kontorsskrivaren vid depån för uppehållande av den vakanta
depåchefstjänsten. Under förutsättning att depån nedlägges med utgången
av år 1955, behöver dessa arvoden utgå för halva budgetåret. Under denna
post upptaget belopp kan följaktligen endast minskas med 2 400 kronor.
Under posten avlöningar till icke-ordinarie personal upptaget belopp kan
vid genomförande av de föreslagna personalinskränkningarna efter utgången
av år 1955 minskas med 77 800 kronor till 298 600 kronor. Med
hänsyn till att antalet fölston vid Flyinge stuteri förutsatts skola reduceras
till 20 kan den särskilda ersättningen till stoöver skötaren för levande
födda föl minskas med 200 kronor. Medelsbehovet för rörligt tillägg beräknas
på grund av föreslagna minskningar under icke-ordinarieposten
kunna reduceras med 42 000 kronor till 174 600 kronor.

Såsom skett vid avveckling av övertalig civil personal vid försvaret bör
enligt utredningsmannen under avlöningsanslaget upptagas de engångsbelopp
i form av avskedsersättning, som skall utgå i de fall då anställningshavaren
icke är berättigad till årlig ersättning. Under förutsättning att
bland den övertaliga personalen något mer än halva antalet stallbetjänter,
som skall avskedas, eller 13, kommer att erhålla ersättning i denna form
och att ersättningen bör utgå med i genomsnitt fyra månaders arbetsförtjänst,
skulle för ändamålet erfordras omkring 30 000 kronor.

Enligt utredningsmannens förslag bör sålunda anslaget till Statens
hingstdepåer och stuteri: Avlöningar lör budgetåret 1955/56 upptagas med
(646 300 + 1 500 — 2 400 — 77 800 — 200 — 42 000 + 30 000 -) 555 400
kronor.

I de fall, då årlig avskedsersättning skall utgå till övertalig personal,
förutsätter utredningsmannen, att medel härför beräknas under tolfte
huvudtitelns anslag till Diverse pensioner och understöd in. in. Utredningsmannen
erinrar härvid om att enligt beslut av 1954 års riksdag (rskr. 397)
skall från nämnda anslag bestridas kostnaden för periodiskt utgående avvecklingsersältningar
till övertalig personal vid riksförsäkringsanstalten.
Med åberopande av nämnda beslut har vidare Kungl. Maj :t i statsverkspropositionen
till 1955 års riksdag töreslagit, att detsamma skall gälla

24 Kungl. Maj. ts proposition nr 102

motsvarande ersättningar till övertalig personal vid den centrala försvarsförvaltningen.

Lantbruksstyrelsen har i sina anslagsäskanden för budgetåret 1955/56
hemställt, att förslagsanslaget till Statens hingstdepåer och stuteri: Omkostnader
skall minskas med 47 500 kronor enligt denna sammanställning.

	ökning	Minskning
Utgifter
Reseersättningar..................		25 000
Furage ........................	28 000
Lantbeskällares underhåll..........		6 000
Byggnaders underhåll ............		8 500
Inventariers underhåll ............	7 000
Summa kronor	35 000	54 500
Inkomster
Hyres- och arrendemedel m. m.....	28 000

Detta innebär en nettominskning på utgiftssidan med 19 500 kronor.

Minskningarna å utgiftssidan av posterna för reseersättningar och
byggnaders underhåll motsvaras av för budgetåret 1954/55 beviljade engångshöjningar,
medan minskningen av posten för lantbeskällares underhåll
motiveras av minskat antal beskällarestationer och utstationerade
hingstar. Det ökade medelsbehovet för furage samt uppräkningen av inkomstposten
för hyres- och arrendemedel sammanhänger med att det
nya arrendekontraktet för kronoegendomen Valleberg innehåller föreskrift
om att arrendesumman skall betalas kontant och att från egendomen till
Flyinge hingstdepå och stuteri levererat furage skall ersättas enligt å orten
gängse pris. Till underhåll av inventarier har slutligen begärts en anslagsökning
av 7 000 kronor, emedan vissa inventarier nått en så höggradig
förslitning, att det såväl ur arbetssynpunkt som ur ekonomisk synpunkt
icke anses försvarligt att ytterligare uppskjuta erforderlig nyanskaffning.

Utredningsmannen har ingen annan erinran mot dessa förslag än att
anslagsökningen till inventariers underhåll bör anstå till dess omorganisationen
av stuteristaten genomförts. Vid nedläggandet av Strömsholms
hingstdepå kan nämligen där befintliga inventarier, som är i brukbart
skick, överföras till Flyinge och i viss utsträckning komplettera inventarierna
därstädes, över huvud taget bör enligt utredningsmannens mening
behovet av nya inventarier sedermera närmare övervägas med hänsyn till
den föreslagna begränsningen av verksamheten.

Vidare skall enligt utredningsmannens förslag omkostnaderna för
nästkommande budgetår, såvitt angår Strömsholms hingstdepå, avse en
under budgetårets sex första månader bedriven verksamhet. Utrednings u mannen

har därför beräknat, att endast omkring hälften av de för denna

Kungl. Maj:ts proposition nr 102

depå avsedda omkostnadsbeloppen på utgiftssidan behover upptagas i
anslaget. Även begränsningen av verksamheten vid Flyinge har ansetts

medge en reduktion av vissa utgiftsbelopp.

Under dessa förutsättningar har utredningsmannen beräknat, att bruttoutgifterna
under budgetåret 1955/56 kommer att belöpa sig till ett sammanlagt
belopp av 443 300 kronor. Genom avvecklingen av en stor del av
hästbeståndet vid depåerna kan en betydande engångsökning av inkomsterna
beräknas ske under detta år, varför nettoutgifterna uppskattas skola
nedgå till 181 300 kronor. Detta innebär att anslaget skulle kunna minska
med 225 200 kronor.

Såsom förut nämnts, har utredningsmannen föreslagit, att möjlighet
skall finnas att under hela året utstationera hingstar hos lämpliga fodervärdar
mot ersättning, som bestämmes efter prövning i varje särskilt fall.
Utredningsmannen finner det icke möjligt att nu bedöma, i vilken omfattning
ett sådant förfaringssätt kan komma att tillämpas. I den män
sådan utackordering sker, föreslås kostnaderna för densamma Ulls vidare
skola bestridas ur anslagsposten till furage. Därest det skulle bli nödvändigt
att av sådan anledning överskrida sagda post, förutsättes anslaget
till avlöning av icke ordinarie personal skola kunna nedsättas i motsvarande
mån.

Slutligen föreslår utredningsmannen, att inventarierna vid Strömsholms
hingstdepå skall överföras till Flyinge samt att förvaltningen av egendomen
och därå befintliga anläggningar, i den mån egendomen ej kommer
att tagas i anspråk för vissa särskilda ändamål, skall ankomma på domänverket.

II. Yttrandena

Allmänna synpunkter

1 samtliga remissyttranden biträdes utredningsmannens uppfattning, att
den statliga hingsthållningen bör reduceras till den omfattning, som kan
anses motsvara behovet för den nu bedrivna ridhästaveln. Samtidigt framhålles
i flera yttranden, att avelns nuvarande omfattning bör vidmakthållas.
Försvarsstaben uttalar sålunda, att det är av väsentlig betydelse,
att avelsverksamheten får en sådan omfattning och inriktning, att såväl
näringslivets fredsekonomiska synpunkter som totalförsvarets behov av
hästar i krig kan tillgodoses. 1 fråga om behovet av hästar i krig anför
arméledningen följande.

Chefen för armén har i förslaget rörande kavalleriets framtida organisation
av ekonomiska skäl räknat med att krigsorganisationens jagarskvadroner
skall vara beridna på för fredsutbildningen erforderliga varmblodiga
stamridhästar samt i övrigt på uttagna hästar. För narvarande
tillgodoses krigsorganisationens behov i stor utsträckning med arméns

Kungi. Maj.ts proposition nr 102

relativt stora bestånd av stamridhästar (1 455), ackordridhästar (560) och
varmblodiga ackorddraghästar (750). Enligt arméchefens förslag kommer
antalet stamridhästar att minskas till 435 samt beståndet av ackordridhästar
och varmblodiga ackorddraghästar att helt avvecklas. Eftersom
antalet skvadroner i krigsorganisationen förutsättes skola minska med
endast 30 procent, kommer följaktligen behovet av uttagna ridhästar att
stiga (med omkring 50 procent). Det är önskvärt, att detta behov i största
möjliga utsträckning kan tillgodoses med varmblodiga ridhästar, eftersom
kallblodiga ridhästar medför en viss kvalitetsförsämring.

Ehuru utredningsmannens allmänna syn på frågan om den statliga
hingsthållningens omfattning biträdes av remissinstanserna, har erinringar
gjorts beträffade vissa delar av förslaget till omorganisation av stuteristaten,
särskilt frågorna om nedläggande av Strömsholms hingstdepå, om
avskedsvillkoren för övertalig personal samt om lönegradsplaceringen av
vissa tjänstemän på stuteristaten.

Stuteristatens omorganisation

Den föreslagna nedskärningen av antalet hingstar från för närvarande
omkring 100 till 50 har icke föranlett någon erinran i vidare mån än att
lantbruksstyrelsen anser det vara önskvärt, att hingstantalet under ett
eller annat år må kunna få något överstiga den sistnämnda siffran. Å
andra sidan finner statskontoret det tveksamt, om anledning föreligger
att hålla ens ett så stort hingstbestånd som det föreslagna.

Beträffande den föreslagna indragningen av Strömsholms hingstdepå har
försvarsstaben, arméledning och Sveriges lantbruks förbund ifrågasatt, om
icke denna fråga bör anstå, till dess utredning rörande möjligheterna att
till Strömsholm förlägga viss utbildning i hästvård och körning förelig§er-
Arméledningen anför härom, att en samordning mellan en dylik
skola, hingsthållning, avelsstohållning samt arméns remontutbildning kan
vara möjlig. Vidare uttalar arméledningen i detta sammanhang, att det ur
mobiliseringssynpunkt vore fördelaktigt, om ridhästar kunde uttagas inom
landets nordliga delar, och att närhet till hingstdepå gynnar uppfödning.
Lantbruksförbundet gör följande uttalande i frågan.

o Det råder enligt förbundets mening ingen tvekan om att Strömsholm
såsom institution kan komma att få viktiga uppgifter. Utredningen framhåller
själv Strömsholms betydelse för bevarandet av intresset för ridhästaveln
i mellersta Sverige. Därtill kommer den på depån sedan några
år bedrivna utbildningen i körning och hästvård. Som särskilt viktig vill
förbundet beteckna den därstädes förekommande undervisningen i hästens
användning som dragare i skogsarbetet. När traktoranvändningen på allvar
kom i gång i vårt land, gjorde sig den uppfattningen allmänt gällande, att
hästen snart nog skulle sakna betydelse såsom dragkraft, och man inriktade
alla ansträngningar på att få fram lämpliga traktorer som ersättare för
hästen. Genom detta tänkesätt försummades hästaveln och hästvården.
Resultatet härav gör sig mer och mer gällande i en hastigt sjunkande

Kungl. Maj.ts proposition nr 102

häststam och en högre medelålder. Snart nog föreligger ett underskott
på hästar, medan den återstående stammen är överårig. Man kan fråga
sig, hur det skulle gå, om vårt land i ett beredskapstillstånd blev avsparrat.
Varken försvaret eller jordbruket kunde då tillgodoses med nödvändigt
antal hästar. Mer aktuellt är emellertid det faktum, som mer och mer
börjar gå upp för vederbörande, nämligen att maskiner icke alltid kan
ersätta "hästen. Mest påtagligt blev detta vid den stora stormfällningen
vintern 1954. Att en renässans för hästen som dragare i skogen ar pa väg,
kan man sluta sig till därav, att ett så omfattande skogsbolag som Uddeholms
aktiebolag i stor utsträckning bytt ut traktorer mot hästar och
själv organiserat hästuppfödning. För denna skogsförvaltning beräknas,
att enbart för lunningsarbetet för närvarande och inom den närmaste framtiden
permanent behövs 800—1 000 hästar. Detta innebär ett årligt rekryteringsbehov
av 60—80 unghästar. Om så icke redan skett, kommer förmodligen
andra skogsintressenter att följa nämnda bolags exempel. Infoi
denna väntade utveckling torde det vara nödvändigt, att alla ansträngningar
göres för att snabbast möjligt stoppa upp den kraftigt verkande »avhastningen».
Förbundet anser det självklart, att staten skall främja dessa
ansträngningar, ej minst med tanke på beredskapen såväl ur militär- som
jordbrukssynpunkt.

Statskontoret finner för sin del, att bärande skäl anförts för ett nedläggande
av Strömsholms hingstdepå.

I fråga om utredningsmannens förslag att de statsägda nordsvenska
hingstarna efter hand skall avskaffas, uttalar försvarsstaben, att behovet
av statlig avelsverksamhet för kallblod bör undersökas och att i avvaktan
på en sådan utredning ingen avveckling bör ske av de kallblodiga
hingstarna. Föreningen nordsvenska hästen anför följande i denna fråga.

De fåtaliga nordsvenska statshingstarna torde icke vara utan betydelse
för den nordsvenska aveln i södra delarna av landet, där den enskilda
nordsvenska hingsthållningen åtnjuter mindre ekonomiskt stöd från statens
sida än norrut och även i övrigt är mindre lönsam. Så länge den
statliga hingsthållningen äger bestånd och så lange den enskilda nordsvenska
hingsthållningen söderut icke kommer i åtnjutande av okat
statsunderstöd, föreligger enligt föreningens mening ingen anledning att
helt avveckla den nordsvenska hingsthållningen vid den statliga hingstdepån.
Den tjänar som ett komplement till den enskilda hingsthållningen
och bereder möjligheter för nordsvenska uppfödare i södra delarna av
landet, som icke har tillgång till enskilda nordsvenska hingstar, att tortsätta
sitt avelsarbete. Med hänsyn till arméns och skogsbrukets behov av
nordsvenska hästar torde det vara ett statsintresse, att denna avel icke
berövas möjligheterna att fortleva och utvecklas inom härför lämpade
områden i södra Sverige.

Den föreslagna avvecklingen av de oldenburgska hingstarna möter gensägelse
från Försvarsverkens civila personals förbund, som härom uttalar,
all de genom oldenburgska och nordsvenska hästar framkomna korsningsprodukterna
aldrig visats för premierings- och remonteringsnämnderna
samt att ifrågavarande hingstars lämplighet i aveln därför blivit svårbedömd
och dåligt uppskattad.

Kungl. Maj:ts proposition nr 102

Ifråga om hingstarnas utplacering har utredningsmannen framhållit,
att man på grund av stostammens utglesning torde får räkna med att
antalet enhingststationer blir större i fortsättningen än för närvarande.
Enligt lantbruks styrelsens mening bör möjligheterna för eu sådan utveckling
dock icke överskattas.

Erfarenheten har nämligen visat, att dubbelstationer är den mest lämpliga
formen for denna verksamhet. Hingstskötaren möter här med hingsten
pa avtalad plats mera långväga ston, liksom han verkar för att ston i
trakten, vilka ar därtill förtjänta, verkligen föres till hingst. En dubbelstation
ar förmånlig aven ur ren avelssynpunkt, då stoägaren har bättre
möjlighet att valja den for stoet mest passande hingsten. Vidare bör unga
ingstar, som for första gången är uppställda för avelstjänst, alltid
placeras vid en dylik station.

Med hansyn till de besparingar, som kan vinnas genom att stadigvarande
utstationera hingstarna hos enskilda fodervärdar, bör enligt statskontorets
mening ett sådant system komma till användning i all den utsträckning,
som lämpligen kan ske. I de fall, då högre ersättning än 3 000 kronor
påkallas åt fodervärd, förordar statskontoret, alt depåchefen skall understalla
ersättningsfrågan lantbruksstyrelsens prövning.

Försvarsverkens civila personals förbund anser för sin del, att utackordeiing
av hingstar till privata fodervärdar kan äventyra hingstarnas vård.

Den högre fraktkostnad, som vissa stoägare kan åsamkas på grund av
storre avstånd till hingststation, har utredningsmannen ansett böra kompenseras
i den formen, att språngavgiften efterskänkes. Statskontoret finner
emellertid icke tillräckliga skäl föreligga härför. Lantbruksstyrelsen anser
a andra sidan, att det kan förekomma fall, då dylikt vederlag icke är
tilhäckligt för att uppmuntra till fortsatt avel. Styrelsen erinrar vidare
om att i det statsbidrag å sammanlagt 35 000 kronor, som utgår ur anslaget
till Hastavelns befrämjande och som Avelsföreningen för svenska varmblodiga
hästen alltsedan budgetåret 1948/49 åtnjuter, ingår enligt Kungl.
Maj :ts bemyndigande årligen ett belopp av 2 000 kronor till betäckningspremier
i form av fraktbidrag för halvblodsston, vilkas ägare är bosatt
på något längre avstånd från hingststationen. Styrelsen ifrågasätter, om
icke ett okat bidrag för detta ändamål bör utgå till avelsföreningen för att
genom dess försorg utdelas som fraktbidrag för kvalificerade avelsston.

P ersonalfrågor

Beträffande avskedsvillkoren för den övertaliga personalen vill statskontoret
icke motsätta sig, att denna personal får åtnjuta samma avskedstörmåner,
som fastställts genom Kungl. Maj :ts beslut den 5 november
1954 rörande gottgörelse till övertalig personal vid den centrala försvarsförvaltningen
in. in. Ämbetsverket finner det däremot helt uteslutet, att

Kiingl. Maj:ts proposition nr 102

än gynnsammare villkor skulle beredas nu ifragavarande personal. Statens
lönenämnd anser likaledes, att principiella skäl talar för att de bestämmelser,
som i förevarande avseende utfärdas för stuteristaten, helt bör
anslutas till de i nyssnämnda beslut meddelade föreskrifterna, vilka angivits
skola tillämpas där Kungl. Maj :t ej för vissa fall annorlunda beslutar.
En härmed överensstämmande utformning av nu itrågavarande föreskrifter
lägger enligt lönenämndens mening icke hinder i vägen för Kungl.
Maj :t att i särskilda fall taga hänsyn till sådana speciella förhållanden,
vilka kan föranleda avsteg från de allmänna reglerna.

Försvarsverkens civila personals förbund understryker däremot utredningsmannens
synpunkter, att hingstdepåernas personal har en mycket
speciell yrkesinriktning, varför denna personal även under nuvarande
gynnsamma arbetsmarkadsförhållanden i många fall torde ha svårt att
erhålla likvärdig annan anställning. Förbundet framhåller bland annat,
att ett flertal befattningshavare befinner sig i fyrtioårsåldern och i de
flesta fall har ett tjugotal tjänsteår. Detta bör enligt förbundets mening
motivera en ytterligare höjning av ersättningsbeloppen. Förbundet anser
vidare, att utöver de av utredningsmannen föreslagna förmånerna flyttningsersättning
bör beviljas befattningshavare, som avflyttar från Strömsholm
eller Flyinge. Beträffande personalens avveckling anföres vidare
följande önskemål.

Förbundet vill framhålla det angelägna i att utredningsmannens synpunkter
vinner beaktande, nämligen att med förtursrätt placera den övertaliga
personalen i annan likvärdig statlig tjänst och i övrigt ge densamma
möjligheter till omskolning. Förbundet anser, att personalen en gång varje
vecka bör tillställas sammanställning över lediga lämpliga statliga befattningar
i likhet med vad försvarets socialbyrå (försvarets anställningsbyrå)
gör.

Lantbruk sstyrelsen bör beredas möjlighet att låta befattningshavare övergångsvis
kvarstå någon kortare tid efter avvecklingen, om vederbörande
därigenom uppnår pensionsåldern eller ålder och anställningstid, som berättigar
till årlig ersättning.

Förbundet förutsätter, att avvecklingen av personalen sker i samråd med
den berörda personalen och dess fackliga organisation, eventuellt genom att
en personalrepresentant får ingå i kommitté eller dylikt.

I fråga om den avskedade personalens anställningsmöjligheter anför arbetsmarknadsstyrelsen
följande.

Arbetsmarknadsstyrelsen delar utredningens uppfattning, att hingstdepåernas
personal genom sin mycket speciella yrkesinriktning torde tå
svårt att erhålla likvärdig annan anställning. Genom motoriseringen och det
därmed minskade hästbeståndet har såväl statens som jordbrukets behov av
stallpersonal minskat betydligt. Sålunda synes möjligheterna att omplacera
de här berörda befattningshavarna i motsvarande statlig tjänst inom t. ex.
försvaret eller statspolisen vara ytterst små. Beträffande möjligheterna att
omplacera befattningshavarna i annan statstjänst kan styrelsen icke yttra
sig, eftersom kännedom saknas om övriga kvalifikationer, aldei in. in. Även

Kungl. Maj.ts proposition nr 102

om jordbruket i viss utsträckning alltjämt har behov av stallpersonal, är de
löneförmåner, som enligt avtal erbjudes fodennarskar och liknande, betydiigt
lägre än vad som uppbäres av hingstdepåernas befattningshavare, varför
dessa troligen endast i yttersta nödfall kommer att acceptera dylika
tjänster. Enligt vad styrelsen erfarit synes däremot hästsporten ha ett visst
behov av kvalificerad stallpersonal. Inom denna bör åtminstone en del av
befattningshavarna ha möjlighet att omplaceras. Tjänsterna vid travstaliarna
torde i arbetsuppgifter och lönehänseende icke avsevärt skilja sig från
de nuvarande befattningarna.

Med hänsyn till de begränsade möjligheter, som torde föreligga att omplacera
befattningshavarna i likvärdig statlig eller enskild tjänst,"kan enligt
styrelsens uppfattning omskolning i vissa fall bli nödvändig. Därvid bör de
befattningshavare, som erhåller avskedsersättning, äga rätt att under omskolningstiden
uppbära ersättning motsvarande tidigare löneförmåner.

De föreslagna lönegradsuppflyttningarna av beridare- och bokhållaretjänsterna
vid Flyinge avstyrkes av statskontoret, som med hänsyn till den
avsedda begränsningen i driften tvärtom ifrågasätter, om icke en översyn
av löneställningen för vissa befattningshavare vid Flyinge — såsom depåchefen
— bör komma till stånd. Ämbetsverket anser det jämväl böra övervägas,
om icke den i personalplanen upptagna veterinärbefattningen vid
Fiyinge kan ersättas med en arvodestjänst å deltid, motsvarande den som
nu finnes vid Strömsholm.

Icke heller statens lönenämnd finner tillräckliga skäl föreligga för lönegradsuppflyttning
av beridare- och bokhållaretjänsterna.

Civila statsförvaltningens tjänstemannaförbund hemställer däremot, att
förslag i enlighet med utredningsmannens betänkande måtte framläggas i
detta spörsmål. Till motivering härför anför förbundet följande.

Vad först gäller bokhållarebefattningen må konstateras, att personalorganisationen
vid Flyinge hingstdepå är relativt stor och att de kamerala
arbetsuppgifterna är både omfattande, mångsidiga och präglade av7 hög grad
av självständighet. Det synes förbundet uppenbart, att rubricering av tjänster
som bokhållare i och för sig är felaktig. Utredningsmannens förslag, att
tjänsten skall benämnas kamrer, är mot den bakgrunden väl motiverad.
Även en jämförelse med befattningar på andra områden av statsförvaltningen
med uppgifter av samma art och omfattning klarlägger, att löneställningen
är i behov av reglering. En jämförelse med lönegradsplaceringen för
skogsvårdsstyrelsernas kamrerare, med vilka bokhållaren tidigare varit likställd,
torde få anses riktig. Även må framhållas, att nu tillämpad grad närmast
svarar mot underordnade bokhållaretjänster på andra områden.

Ifråga om tjänsten som beridare kan svårligen några direkta jämförelser
göras med tjänster inom andra områden av förvaltningen. Några skäl för
att mot bakgrund särskilt av nu gällande löneställning för militär personal
bibehålla tjänsten i nuvarande löneställning anses icke föreligga. Lantbruksstyrelsen
har för sin del särskilt framhållit, att lönerelationen till den
militära sidan utgör ett tungt vägande skäl för uppflyttning av tjänsten till
Gci 23.

Förbundet vill vidare framhålla, att några förhandlingar om dessa tjänsters
lönegradsplacering icke ägt rum under tjänsteförteckningsrevisionen,

Kungl. Maj:ts proposition nr 102

eftersom berörda befattningshavare vid tidpunkten härför icke representerades
av någon av de förhandlande organisationerna.

Vad angår kontor sskrivaren vid Strömsholms hingstdepå, A. T. Lewén
erinrar statskontoret att denne vid sidan av sina löneförmanei uppbär
pension såsom f. d. fanjunkare å reservstat och att han i händelse av
förtidspensionering erhåller högre förmåner än de, som skulle ha utgått till
honom, därest han varit innehavare av icke-ordinarie tjänst och i sådan
egenskap erhållit årlig ersättning. Statskontoret finner vidare, att peisonalbehovet
vid Flyinge redan är tillgodosett, varför en förflyttning av
Lewén till Flyinge ej kan förordas. Enligt statskontorets mening bör det
i stället övervägas, om icke Lewén lämpligen kan tjänstgöra i annan befattning,
förslagsvis någon arvodesbefattning inom försvaret.

I förevarande sammanhang upptager vidare Försvarsverkens civila personals
förbund frågan om lönegradsplaceringen av nattvakterna vid hingstdepåerna
och anför härom följande.

Vid senaste tjänsteförteckningsrevisionen uppflyttades stallbetjänterna
från lönegrad 10 till lönegrad 12. Nattvakterna — en vid Strömsholm och
en vid Flyinge — fick däremot kvarstå i lönegrad 10 på grund av att
vakter på övriga statliga områden var placerade i sistnämnda lönegrad.
En översyn skulle dock senare enligt tjänsteförteckningssakkunnigas medgivande
göras av vaktmästares och vakters lönegradsplacering, för att
man skulle utröna, huruvida skäl fanns för en bättre placering än i lönegrad
10. Sådan översyn skedde bland annat på försvarets område genom
försvarets civilförvaltnings försorg. Därvid uppflyttades vissa vakter, som
hade kvalificerade arbetsuppgifter, till lönegrad 12.

Förbundet anser, att den eller de nattvakter, som blir kvar efter omorganisationen,
bör placeras i lönegrad 12.

Det är flera skäl som talar härför, bland andra, att nattvakten bör vara
hästkännare och ha erfarenhet av arbete med hästar. Det kan under hans
nattvaktstjänst inträffa sådana händelser, som kräver omedelbara förebyggande
åtgärder. Vidare bör han kunna bedöma, när han skall tillkalla
hjälp o. s. v. Han bör således vara mer kvalificerad än nattvakter i allmänhet.
Vidare är det önskvärt, att nattvaktstjänsten ligger i samma
lönegrad som stallbetjänternas, så att dessa vid vakans å nattvaktsbefattning
kan erbjudas dylik tjänst.

Slutligen må nämnas, att enligt statskontorets mening lantbruksstyrelsens
stuteribyrå i organisatoriskt hänseende bör ingå som sektion under
annan byrå i styrelsen.

Övriga synpunkter

I samband med frågan om stuteristatens organisation framför Avelsföreningen
för svenska varmblodiga hästen förslag om anordnande av ett
civilt ackordhästsystem för täckande av krigsbehovet av varmblodiga
hästar. Avelsföreningen anför härom följande.

32 Kungl. Maj:ts proposition nr 102

Enligt nuvarande organisation håller armén själv en fjärdedel av arméns
krigsbehov av hästar, då däremot enligt förslagen endast en tiondedel av
detta behov skall täckas genom arméns egna hästar. Jämlikt förslagen
kommer remonteringen att bli så låg, att bibehållande av den höga kvalité,
som för närvarande utmärker svensk halvblodsavel, omöjliggöres. Den i
förhållande till andra länders prisläge goda export, som under de sista
åtta åren ägt rum, synes komma att äventyras genom den starkt beskurna
remonteringen. Det har erkänts, att varmblodiga hästar är nödvändiga
den dag kriget står för dörren och att den varmblodiga hästen genom
sin egenart icke blott sparar en kallblodig häst åt näringslivet utan även
minskar ersättningsbehovet genom större uthållighet. Därför står det för
avelsföreningen klart, att lämpliga åtgärder kräves för avelsgrenens uppehållande.
Om jordbruk och övrigt näringsliv skall släppa till arméns krigsbehov
av hästar, synes det logiskt, att jordbrukets och näringslivets organisationer
redan under fredstid får svara för det behov, armén uppställer
som nödvändigt, och därmed handha samtliga frågor angående dessa
hästar under fredstid. Lantbruksstyrelsen bör därför få till uppgift att
handha icke blott stuteri- och hingsthållningsärenden utan även frågor
angående hållande av ett ackordhästbestånd för att täcka ett krigsbehov av
varmblodiga hästar, motsvarande vad som hittills varit fallet inom armén.

III. Departementschefen

Vid såväl Flyinge hingstdepå och stuteri som Strömsholms hingstdepå
är verksamheten främst inriktad på halvblodsaveln, vilken frambringar
hästar av utpräglad ridhästtyp, framför allt remonter och ackordshästar
för armén. Depåernas beskällare utnyttjas dock även för produktion av
lättare arbetshästar och avelsdjur.

En av 1951 års hästavelsutredning företagen undersökning av hästbeståndets
nuvarande storlek och sammansättning samt av det framtida behovet
av hästar ger vid handen, att man har att räkna med att antalet
hästar i vårt land inom få år kommer att nedgå högst avsevärt. En av orsakerna
härtill är jordbrukets alltjämt ökande mekanisering. I samma
riktning verkar motoriseringen av försvarsmakten. Enligt nu föreliggande
förslag till arméns organisation i fredstid är avsikten att starkt beskära
kavalleriförbanden och över huvud reducera arméns hästhållning. För krigsorganisationen
räknar man dock med att det behövs ett relativt betydande
antal såväl ridhästar som draghästar.

Även om det vid nu nämnda förhållanden är angeläget att, särskilt ur
beredskapssynpunkt, säkerställa en viss stabilisering av hästuppfödningen,
synes den angivna utvecklingen medföra vissa konsekvenser för det statliga
stuteriväsendet. Ridhästavelns successiva nedgång under 1950-talet har
redan föranlett en minskning av depåernas hingstbestånd med ett tjugotal
djur. Såsom utredningsmannen framhållit synes emellertid en ytterligare
nedskärning av antalet hingstar kunna äga rum även vid en uppfödning av
ungefärligen samma omfattning som den nuvarande. Med hänsyn till att
man här har att röra sig med åtskilliga osäkra faktorer, kan delade me -

Ktingl. Mnj:ts proposition nr 102

ningar givetvis råda om hur stor minskning därvid bör komma i fråga, För
min del kan jag ansluta mig till utredningsmannens förslag, alt antalet
hingstar nu skall minskas till omkring 50. Det torde få ankomma på lantbruksstyrelsen
att avgöra, vilken sammansättning det kvarvarande hingstheståndet
hör ha. Till ledning härvidlag vill jag dock framhålla, att de
oldenburgska hingstarna enligt min mening efter hand synes böra utmönstras.
Vidare torde det vara lämpligt, att nordsvenska hingstar icke hålles i
större antal än som motsvarar det faktiska behovet.

Jag delar även utredningsmannens mening, att stuteriet i Flyinge bör
bibehållas. I enlighet med förslaget bör dock antalet ston minskas till 20.
Med hänsyn till verksamhetens nedgång i övrigt torde vidare uppfödningen
av unghästar böra begränsas till 50 å 60 djur.

Vid bifall till den av mig förordade nedskärningen av hingsthållningen
synes tillräckligt underlag saknas för att upprätthålla verksamheten vid två
depåer. Det torde heller icke finnas utsikt till att kunna tillföra depåerna
nya arbetsuppgifter genom att dit delvis överflytta verksamheten vid remontdepåerna
eller genom att på annat sätt samordna hingst- och remontdepåernas
uppgifter. I det förut berörda förslaget till ny arméorganisation
föreslås nämligen, att samtliga nuvarande remontdepåer skall indragas
samt att ridutbildning och remontdressyr för framtiden skall äga rum vid
Västerbottens infanteriregemente. Vid nu angivna förhållanden torde den
ena av hingstdepåerna böra nedläggas. Av de skäl, utredningsmannen anfört,
synes det närmast komma i fråga att draga in depån vid Strömsholm.
Även om vissa olägenheter otvivelaktigt är förenade därmed, anser jag mig
dock böra förorda, att denna depå skall nedläggas och den statliga stuteriverksamheten
för framtiden koncentreras till Flyinge. Vid detta mitt ställningstagande
förutsätter jag dock, att ledningen för Flyinge hingstdepå
kommer att vinnlägga sig om att hålla erforderlig kontakt med uppfödarna
i mellersta Sverige och i möjligaste mån tillgodose även deras intressen.
Frågan huruvida anläggningarna vid Strömsholm skall kunna utnyttjas
för landets hästavel på annat sätt, exempelvis genom att dit förlägga utbildningskurser
i körning och hästvård, främst för jordbrukets och skogsbrukets
behov, kommer att närmare övervägas av utredningsmannen. Utredningen
torde få bedrivas enligt riktlinjer som senare kommer att meddelas.

Sedan verksamheten vid Strömsholms hingstdepå nedlagts, bör depåns
inventarier överflyttas till Flyinge och förvaltningen av egendomen och
därå befintliga anläggningar överföras till domänverket.

Det torde få ankomma på ledningen av Flyinge hingstdepå att besluta om
hur hingstarna efter omorganisationen bör utplaceras inom de skilda avelsområdena.
Såsom utredningsmannen framhållit bör därvid eftersträvas, att
hingstarna kommer till så god användning som möjligt med hänsyn till
såväl antalet betäckningar som stomaterialets kvalitet. På grund av de

3 Ilihang till riksdagens protokoll 1055. 1 sand. Nr 102

Kungl. Maj:ts proposition nr 102

besparingar, som kan vinnas genom att hingst stadigvarande ntstationeras
hos enskild hingsthållare eller hingsthållningsförening, bör sådan utstationering
ske när tillfälle därtill erbjudes och fullgod vård av hingsten kan
påräknas. Hingsthållaren eller föreningen bör därvid erhålla foderlega och
gottgörelse för skötseln av hingsten med belopp, varom överenskommelse
träffats med chefen för depån. Därest högre ersättning än 3 000 kronor
anses böra utgå, bör dock frågan underställas lantbruksstyrelsens prövning.

Efter den föreslagna omorganisationen torde vissa hingststationer komma
att helt indragas, varigenom stoägare åsamkas högre fraktkostnad. I
likhet med utredningsmannen anser jag, att kompensation härför bör kunna
ges i någon form. Lantbruksstyrelsen har i detta sammanhang erinrat om
att i det statsbidrag å 35 000 kronor, som årligen utgår till Avelsföreningen
för svenska varmblodiga hästen ur reservationsanslaget till Hästavelns befrämjande,
ingår ett belopp av 2 000 kronor till betäckningspremier i form
av fraktbidrag för lialvblodsston, vilkas ägare är bosatta på längre avstånd
från hingststation. Det synes enligt min mening lämpligast, att sådan kompensation
även fortsättningsvis får utgå från de medel, som ställes till avelsföreningens
förfogande. Vad jag sålunda anfört innebär, att jag icke biträder
utredningsmannens förslag om efterskänkande i vissa fall av
språngavgiften.

Den föreslagna begränsningen av stuteriverksamheten medför, att personalen
vid denna kan minskas i betydande utsträckning. Enligt utredningsmannens
förslag skulle sålunda samtliga befattningar vid Strömsholm
kunna indragas, medan personalen vid Flyinge skulle kunna minskas med
åtta stallbetjänter. För min del anser jag att härutöver även befattningen
som fodermarsk-stoöverskötare och ytterligare två stallbetjäntbefattningar
vid Flyinge kan indragas.

Befattningen såsom chef för Strömsholms hingstdepå är för närvarande
vakant och kan därför utan vidare indragas. Likaså kan arvodesbefattningarna
som veterinär och hovslagare därstädes slopas. Vad angår innehavaren
av kontorsskrivaretjänsten i lönegrad Ca 19 vid samma depå synes
vid omorganisationen i första hand böra undersökas, huruvida möjlighet
föreligger att låta honom tjänstgöra i annan statlig befattning, varvid hans
nuvarande tjänst bör uppföras på övergångsstat. Därest så icke är fallet,
torde Kungl. Maj :t böra få överväga att bereda befattningshavaren, som
innevarande år uppnår en levnadsålder av 62 år, tillfälle att avgå med förtidspension.

Med hänsyn till djurantalets minskning torde för framtiden någon särskild
veterinärbefattning ej vara erforderlig vid Flyinge. Eftersom befattningen
är ordinarie och vissa svårigheter synes finnas att omedelbart överföra
innehavaren till annan statlig tjänst, vill jag dock för närvarande endast
förorda, att befattningen sättes på övergångsstat.

Kungl. Maj.ts proposition nr 102

Vad angår de övertaliga extra ordinarie befattningshavarna vid såväl
Strömshohn som Flyinge torde dessa böra erhålla i huvudsak samma avskedsförmåner,
som genom Kungl. Maj :ts beslut den 5 november 1954
föreskrivits beträffande viss övertalig personal vid den centrala försvarsförvaltningen
in. m. Beslutet innebär, att till ifrågavarande övertaliga befattningshavare,
vilka entledigats utan att i samband med avskedet erhålla
annan anställning i statens tjänst, skall på vissa villkor utgå årlig ersättning
eller avskedsersättning. Såsom framgår av den förut lämnade redogörelsen
skall årlig ersättning intill pensionsåldern utgå med belopp, motsvarande
90 procent av pensionen, därest befattningshavaren uppnått en
levnadsålder av 50 år och har en sammanlagd anställningstid av 15 år. För
befattningshavare, som uppnått 45 men ej 50 levnadsår, skall bristande levnadsår
kompenseras av överskjutande tjänsteår över 15, varvid ett anställningsår
räknas lika med två levnadsår. På motsvarande sätt skall för tjänsteman,
som har 10 men ej 15 anställningsår, felande anställningsår kompenseras
av överskjutande levnadsår enligt samma beräkningsgrund. Efter uppnådd
pensionsålder skall ersättning motsvarande full pension utgå. Avskedsersättning
åter skall enligt nämnda föreskrifter utgå till befattningshavare,
som icke uppfyller de villkor i fråga om levnadsålder och anställningstid,
som stadgas för erhållande av årlig ersättning. Avskedsersättning
utgår med belopp motsvarande en, två eller tre månaders arbetsförtjänst,
allteftersom vederbörande anställningshavare vid avgången ur tjänsten har
en sammanlagd anställningstid i statens tjänst av respektive minst tre,
sex eller nio år. Från rätt till årlig ersättning eller avskedsersättning undantages
anställningshavare, vilkens anställning är att betrakta såsom bisyssla
eller som icke har en sammanlagd anställningstid i den centrala statsförvaltningen
av minst tre år. Vidare undantages den, som i samband med
omorganisationen erhåller förtidspension eller av statsmedel uppbär tjänstepension
eller har överskridit pensionsålderns nedre gräns. Den, som vid
avgången ur tjänst icke uppnått en levnadsålder av 25 år och då icke heller
är gift eller har försörjningsplikt mot barn, undantages vidare liksom även
anställningshavare, vilken utan att förebringa godtagbara skäl vägrar att
antaga erbjuden annan anställning i statens tjänst eller icke iakttagit vad
som skäligen bort ankomma på honom för att erhålla ny anställning. Nu
angivna bestämmelser tillämpas, där icke Kungl. Maj :t för visst fall annorlunda
beslutar.

Även om hingstdepåernas personal har eu synnerligen snäv yrkesinriktning
och möjligheterna att omplacera ifrågavarande befattningshavare
i likvärdig statlig eller enskild tjänst därför torde vara mycket begränsade,
kan jag icke biträda utredningsmannens förslag, att gynnsammare villkor
skall beredas dessa befattningshavare i de fall, då avskedsförmånen skall
utgå i form av avskedsersättning. Ej heller finner jag mig böra förorda den
av Försvarsverkens civila personals förbund gjorda hemställan om särskilda

Kungl. Maj.ts proposition nr 1Ö2

flyttningsbidrag. Såsom statens lönenämnd anfört torde emellertid på grund
av de föreliggande omständigheterna hinder icke böra möta för Kungl.
Maj :t att — i likhet med vad som gäller enligt beslutet den 5 november
1954 — i särskilda fall taga hänsyn till sådana speciella förhållanden, som
hör föranleda avsteg från de allmänna reglerna. Delta bör hland annat gälla
i sådana fall, då omskolning anses böra komma ifråga.

I enlighet med utredningsmannens förslag bör befattningshavare tills
vidare få inneha sin nuvarande tjänstebostad, i den mån denna icke erfordras
för den kvarvarande personalen eller för annat ändamål. Om avskedad
befattningshavare kommer att under längre tid kvarbo i tjänstebostaden,
torde omprövning av hyresersättningen kunna ske med hänsyn till i orten
gängse hyror. Vidare torde den offentliga arbetsförmedlingen böra söka att,
i den mån så kan ske, med förtursrätt placera den övertaliga personalen i
annan lämplig statstjänst.

Vad angår personalfrågorna i övrigt är jag icke beredd att tillstyrka de
lönegradsuppflyttningar av vissa tjänster, som föreslagits av utredningsmannen
och i remissyttrandena. Då det för närvarande är svårt att bedöma,
huruvida ytterligare förändringar i stuteristatens organisation kan bli aktuella,
torde utöver vad jag sålunda förordat icke heller i andra avseenden
nu böra ske några ändringar i personalstaten.

Frågan om ändring i lantbruksstyrelsens byråindelning torde böra upptagas
i annat sammanhang. Jag är icke heller beredd att här ingå på det av
Avelsföreningen för svenska varmblodiga hästen väckta förslaget om anordnande
av ett civilt ackordhästsystem.

På längre sikt beräknas den föreslagna omorganisationen medföra eu
årlig besparing av i runt tal 535 000 kronor, sedan densamma helt genomförts.
Av beloppet hänför sig 290 000 kronor till avlöningsanslaget och
245 000 kronor till omkostnadsanslaget. Minskningen av hästbeståndet liksom
även avvecklingen av den personal, som blir överflödig, kommer emellertid
att taga en icke alltför kort tid i anspråk och beräknas vara genomförd
först vid utgången av år 1955. För budgetåret 1955/56 synes med hänsyn
härtill medelsbehovet böra beräknas på följande sätt.

Vad angår förslagsanslaget till Statens hingstdepåer och stuteri: Avlöningar
torde posten till arvoden, bestämda av Kungl. Maj:t, kunna nedräknas
med 2 400 kronor, motsvarande arvoden under ett halvt år till veterinären
och kontorsskrivaren vid Strömsholm. Vidare synes posten till övrig
ieke-ordinarie personal kunna nedsättas med 88 800 kronor på grund av
den föreslagna avvecklingen av viss personal och med 10 000 kronor med
anledning av minskat medelsbehov för vikarier för stallpersonalen vid semester
och sjukdom. Den planerade minskningen av stoantalet föranleder
en nedräkning av ersättningen för levande födda föl med 200 kronor. Å
andra sidan bör till avskedsersättningar upptagas en förslagsvis beräknad
delpost å 25 000 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 102

De beslutade ändringarna av grundlönebeloppen föranleder en omräkning
av vissa anslagsposter.

Anslaget beräknas sålunda.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, 62 000 (+ 15 200) kronor;

arvoden, bestämda av Kungl. Maj :t, 2 500 (— 2 400) kronor;

avlöningar till övrig icke-ordinarie personal 367 800 (—8 600) kronor;

särskilda löneförmåner till ordinarie och icke-ordinarie personal 1 400
(— 200) kronor;

rörligt tillägg 67 700 (—-148 900) kronor;

avskedsersättningar 25 000 (ny post) kronor.

Anslaget uppföres alltså med (62 000 + 2 500 + 367 800 + 1 400 + 67 700
+ 25 000 =) 526 400 kronor.

Å personalförteckningen bör avföras en depåchef i lönegrad Cp 2 vid
Strömsholms hingstdepå. Dessutom bör tjänsterna som veterinär i lönegrad
Ca 25 och som kontor sskrivare i lönegrad Ca 19 uppföras å övergångsstat.

I fråga om förslagsanslaget till Statens hingstdepåer och stuteri; Omkostnader
har lantbruksstyrelsen i sina anslagsäskanden för budgetåret 1955/56
hemställt, att detsamma skall upptagas med ett belopp av 359 000 kronor,
vilket i förhållande till innevarande budgetår innebär en minskning med
47 500 kronor. Utredningsmannen har emellertid beräknat medelsbehovet
under anslaget till endast 181 300 kronor. Därvid har såsom utgift uppförts
till sjukvård 3 300 (— 1 200), reseersättningar 30 000 (—31 000), lyse och
vatten 9 500 (— 2 500), övriga expenser 5 900 (— 1 100) samt övriga utgifter
394 600 (— 138 400) kronor eller tillhopa 443 300 kronor. Vidare har
å inkomstsidan upptagits tillhopa 262 000 ( + 51 000) kronor, därav hyresoch
arrendemedel in. in. 70 000 (+ 19 000) kronor, sålda hästar 110 000
(+ 46 000) kronor, språngavgifter 75 000 (— 13 000) kronor samt inkomster
i övrigt 7 000 (— 1 000) kronor.

Vad utredningsmannen sålunda föreslagit kan jag godtaga med den
ändringen, att utgiftsposterna för furage samt häst- och fölinköp torde
kunna nedsättas med ytterligare 10 000 kronor vardera. Anslaget bör sålunda
för nästa budgetår upptagas med ett belopp av (423 300 — 262 000 =)
161 300 kronor. 1 fråga om den sistnämnda anslagsposten förutsättes härrid,
att erforderlig ökning av posten skall ske under vissa år, då större
inköp är påkallade. Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t alt i sinom tid
fastställa ny stat för anslaget.

I delta sammanhang torde jag få anmäla, att Kungl. Maj :t den J7 december
1954 förordnat, alt domänstyrelscn — med iakttagande av gällande
föreskrifter — skall utarrendera arrendelotten Flyinge nr 1, kallad Valleberg,
av Flyinge kungsgård i Södra Sandby socken, Malmöhus län, med
undantag av eu äldre, till försäljning ifrågasatt arbetarbostad med ekonomi -

Kungl. Maj.ts proposition nr 102

hus och tomtområde för Flyinge hingstdepås och stuteris räkning under en
tid av tio år, räknad från och med den 14 mars 1955, mot ett årligt arrende
icke understigande 33 800 kronor samt att domänstyrelsen av inflytande
arrendemedel skall gottgöras de direkta utgifterna för arrendelottens förvaltning.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte
föreslå riksdagen att

a) bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga de ändringar i
personalförteckningen för statens hingstdepåer och stuteri,
som angivits i det föregående;

b) fastställa följande avlöningsstat för statens hingstdepåer
och stuteri, att tillämpas tills vidare från och med
budgetåret 1955/56:

Avlöningsstat

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis
...................................... 62 000

2. Arvoden, bestämda av Kungl. Maj :t ........ 2 500

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal . . 367 800

4. Särskilda löneförmåner till ordinarie och ickeordinarie
tjänstemän ...................... 1 400

5. Rörligt tillägg, förslagsvis.................. 67 700

6. Avskedsersättningar, förslagsvis ............ 25 000

Summa kronor 526 400;

c) till Statens hingstdepåer och stuteri: Avlöningar å riksstaten
för budgetåret 1955/56 under nionde huvudtiteln anvisa
ett förslagsanslag av 526 400 kronor; samt

d) till Statens hingstdepåer och stuteri: Omkostnader å
riksstaten för budgetåret 1955/56 under nionde huvudtiteln
anvisa ett förslagsanslag av 161 300 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
lämnar Hans Maj :t Konungen bifall samt förordnar,
att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga till detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
G. Liizell