Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 7 år 1955
1
Nr 7
Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med
förslag till förordning om distriktsbarnmorskor dels
o c k i ämnet väckta motioner.
Genom en den 25 februari 1955 dagtecknad proposition, nr 130, har
Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över inrikesärenden, föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen
fogat förslag till förordning om distriktsbarnmorskor.
Förslaget är av följande lydelse.
(Gällande bestämmelser)
Förordning den 30 juni 1943 (nr 570)
om anställande av distriktsbarnmorskor
in. m.
1 §•
För tillgodoseende av barnaföderskors
behov av förlossningshjälp
skall riket vara indelat i barnmorskedistrikt.
Varje landstingsområde samt varje
stad, som icke deltager i landsting,
skall utgöra ett barnmorskedistrikt.
Medicinalstyrelsen äger
dock förordna, att stad, som ej deltager
i landsting, skall undantagas
från distriktsindelningen, under villkor
att staden träffar avtal med tillräckligt
antal barnmorskor att fullgöra
distriktsbarnmorskas uppgifter
inom förlossningsvården.
2 §.
Ledningen av barnmorskeväseniet
inom varje barnmorskedistrikt
tillkommer en barnmorskestyrelse.
Sådan styrelse är inom distrikt, som
1 — Bihang till riksdagens protokoll
(Kungl. Maj.ts förslag)
Förslag
till
Förordning om distriktsbarnmorskor
Härigenom förordnas som följer.
1 §•
För tillgodoseende av barnaföderskors
behov av förlossningshjälp
skall riket vara indelat i barnmorskedistrikt.
Varje landstingskommun samt
varje stad, som icke tillhör landstingskommun,
skall utgöra ett barnmorskedistrikt.
Medicinalstyrelsen
äger dock förordna, att stad, som ej
tillhör landstingskommun, ävensom
annat område med tillgång till centralt
belägen förlossningsanstalt
skall undantagas från distriktsindelningen.
2 §.
Ledningen av barnmorskeväsendet
inom varje barnmorskedistrikt
tillkommer en barnmorskestyrelse.
Sådan styrelse är inom distrikt, som
1955. 6 samt. 2 avd. Nr 7
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 7 år 1955
2
(Gällande bestämmelser)
utgöres av landstingsområde, den
hålsovårdsberedning, varom stadgas
i lagen om landsting, samt inom distrikt,
som utgöres av stad, efter
dess bestämmande hälsovårdsnämnden
eller en styrelse, bestående av
förste stadsläkaren eller dennes
ställföreträdare som ordförande
samt två av stadsfullmäktige för fyra
år i sänder valda ledamöter jämte
enahanda antal för samma tid utsedda
suppleanter. På framställning
av staden äger Konungen medgiva
den ändring av styrelsens sammansättning,
som kan finnas påkallad.
Närmare bestämmelser om barnmorskestyrelsernas
verksamhet meddelas
av Konungen.
3 §.
Barnmorskestyrelsen skall för distriktet
anställa det antal distriktsbarnmorskor,
som medicinalstyrelsen
efter förslag av barnmorskestyrelsen
bestämmer. Anställningen
skall ske tills vidare med viss i anställningsavtalet
bestämd uppsägningstid.
Barnmorskestyrelsen skall anvisa
distriktsbarnmorska visst område
inom distriktet, där hon i första
hand skall utöva sin verksamhet,
samt bestämma hennes stationeringsort.
4 §•
Det åligger distriktsbarnmorska:
1) att utan ersättning av den
vårdade lämna förvård åt havande
kvinnor, biträda vid förlossning i
hemmet och lämna eftervård åt
kvinnor, som efter förlossning vårdas
i hemmet;
(Kungl. Maj.ts förslag)
utgöres av landstingskommun, den
hälsovårdsstyrelse, varom stadgas i
landstingslagen, samt inom distrikt,
som utgöres av stad, den kommunala
nämnd som stadsfullmäktige bestämma.
Instruktion för barnmorskestyrelsen
fastställes av landstinget eller
stadsfullmäktige.
3 §•
Barnmorskestyrelsen skall för distriktet
anställa det antal distriktsbarnmorskor,
som medicinalstyrelsen
efter förslag av barnmorskestyrelsen
bestämmer. Anställningen
skall ske tills vidare med viss i anställningsavtalet
bestämd uppsägningstid.
Barnmorskestyrelsen skall anvisa
distriktsbarnmorska visst område
inom distriktet, där hon i första hand
skall utöva sin verksamhet, samt bestämma
hennes stationeringsort.
4 §•
Det åligger distriktsbarnmorska:
1) att utan ersättning av den vårdade
lämna förvård åt havande kvinnor,
biträda vid förlossning i hemmet
och lämna eftervård åt kvinnor,
som efter förlossning vårdas i hemmet;
-
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 7 år 1955
(Gällande bestämmelser)
2) att tjänstgöra å förlossningsanstalt,
som drives eller erhåller
driftbidrag av landstinget eller staden;
3)
att biträda i förebyggande
mödra- och barnavård och vid barnavårdsnämnds
befattning med
ärenden om mödrahjälp; samt
4) att biträda i sådan sjukvård,
som utövas i hemmen.
Tjänstgöring, som avses i första
stycket under 2)—i), åligger distriktsbarnmorska
allenast i den
mån barnmorskestyrelsen anvisat
henne sådan tjänstgöring. Såvitt avser
befattning med ärenden om mödrahjälp
må sådan anvisning meddelas
allenast efter framställning av
barnavårdsnämnd.
Det ankommer på medicinalstyrelsen
att utfärda närmare föreskrifter
rörande den omfattning, i vilken distriktsbarnmorska
må anlitas för
hemsjukvård.
5 §■
Finner medicinalstyrelsen antalet
distriktsbarnmorskor inom visst distrikt
uppenbarligen överstiga behovet,
äger styrelsen ålägga barnmorska
inom sådant distrikt att antaga
anställning, som erbjudes henne
av barnmorskestyrelse inom annat
distrikt.
6 §•
Den omedelbara tillsynen över distriktsbarnmorska
åligger den tjänsteläkare,
inom vars tjänstgörings
-
3
(Kungl. Maj.ts förslag)
2) att biträda i förebyggande mödravård,
försåvitt icke barnmorskestyrelsen
av särskild anledning annat
bestämt;
3) att tjänstgöra å förlossningsanstalt,
som drives eller erhåller
driftbidrag av landstingskommunen
eller staden;
4) att biträda i förebyggande barnavård
och vid barnavårdsnämnds
befattning med ärenden om mödrahjälp;
samt
5) att biträda i sådan sjukvård,
som kan utövas i hemmen.
Tjänstgöring, som avses i första
stycket under 3)—5), åligger distriktsbarnmorska
allenast i den
mån barnmorskestyrelsen anvisat
henne sådan tjänstgöring. Såvitt avser
befattning med ärenden om
mödrahjälp må sådan anvisning
meddelas allenast efter framställning
av barnavårdsnämnd.
Det ankommer på medicinalstyrelsen
att utfärda närmare föreskrifter
rörande den omfattning, i vilken
distriktsbarnmorska må anlitas för
hemsjukvård.
5 §•
Finner medicinalstyrelsen antalet
distriktsbarnmorskor inom visst distrikt
uppenbarligen överstiga behovet,
äger styrelsen ålägga barnmorska
inom sådant distrikt att antaga
anställning, som erbjudes henne av
barnmorskestyrelse inom annat distrikt.
4 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 7 år 1955
(Gällande bestämmelser) (Kungl. Maj:ts förslag)
område barnmorskans stationeringsort
är belägen.
7 §•
Distriktsbarnmorska skall åtnjuta
kontant lön med minst det belopp,
som enligt vad särskilt är stadgat är
förutsättning för att statsbidrag till
hennes avlöning skall utgå.
Distriktsbarnmorska skall tillika
kostnadsfritt erhålla all för hennes
arbetsuppgifter erforderlig utrustning
och förbrukningsmateriel. Där
hinder härför icke möter, skall distriktsbarnmorska
beredas särskilt
rum för mottagning, varjämte, där
så utan oskälig kostnad kan ske, fri
telefon skall beredas henne.
Därjämte skall distriktsbarnmorska
äga åtnjuta dels fri sjukvård
enligt de bestämmelser, som må vara
gällande för innehavare av närmast
jämförbara befattningar i landstingets
eller stadens tjänst, dels
ock utan minskning av lönen semester
under trettio dagar årligen å
tid, som barnmorskestgrelsen bestämmer.
För kostnader i anledning av färd
från bostadsorten till annan tjänstgöringsort
och åter eller mellan två
dylika tjänstgöringsorter skall distriktsbarnmorska
erhålla ersättning
efter vad som föreskrives i gällande
resereglemente beträffande
rese- och traktamentsklass III D.
Företager distriktsbarnmorska resa
för tjänstgöring, som avses i 4 §
första stycket under 1), skall hon
vara berättigad till ersättning för
resekostnaderna enligt vad som föreskrives
beträffande reseklass III i
6 §•
Distriktsbarnmorska skall åtnjuta
kontant lön med minst det belopp,
som enligt vad särskilt är stadgat är
förutsättning för att statsbidrag till
hennes avlöning skall utgå.
Distriktsbarnmorska skall tillika
kostnadsfritt erhålla all för hennes
arbetsuppgifter erforderlig utrustning
och förbrukningsmateriel. Där
hinder härför icke möter, skall distriktsbarnmorska
beredas särskilt
rum för mottagning, varjämte, där
så utan oskälig kostnad kan ske, fri
telefon skall beredas henne.
Distriktsbarnmorska skall åtnjuta
ersättning för kostnader för resor i
tjänsten enligt av landstinget eller
stadsfullmäktige fastställda grunder
samt i den ordning och omfattning
barnmorskestgrelsen bestämmer.
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 7 år 1955 5
(Gällande bestämmelser)
nämnda reglemente. Företager distriktsbarnmorska
resa för tjänstgöring,
som avses i 4- § första stycket
under 3) eller 4), skall hon vara berättigad
till ersättning för resekostnaderna
i den omfattning, i vilken
ersättning för sådana resekostnader
utgår till distriktssköterska, som är
anställd hos landstinget eller staden.
Då barnmorskestyrelsen eller medicinalstyrelsen
ålägger distriktsbarnmorska
tjänstgöring, som nödgar
henne att flytta till annan ort,
äger hon uppbära ersättning för
flyttningskostnad enligt de bestämmelser,
som gälla för de statens befattningshavare,
som äro hänförda
till rese- och traktamentsklass III D
i gällande resereglemente.
(8 § har upphört att gälla.)
9 §.
Landsting och stad, som ej deltager
i landsting, hava att bestrida
såväl kostnader för lön och andra
förmåner till distriktsbarnmorska
inom distriktet som de övriga utgifter,
vilka sammanhänga med sådan
barnmorskas verksamhet.
(Kungl. Maj:ts förslag)
Då barnmorskestyrelsen eller medicinalstyrelsen
ålägger distriktsbarnmorska
tjänstgöring, som nödgar
henne att flytta till annan ort,
äger hon uppbära ersättning för
flyttningskostnad enligt de bestämmelser,
som gälla för de statens befattningshavare,
som äro hänförda
till rese- och traktamentsklass III C
i gällande resereglemente.
7 §.
Landstingskommun och stad, som
ej tillhör landstingskommun, hava
att bestrida såväl kostnader för lön
och andra förmåner till distriktsbarnmorska
inom distriktet som de
övriga utgifter, vilka sammanhänga
med sådan barnmorskas verksamhet.
Denna förordning träder i kraft
den 1 januari 1956.
Genom förordningen upphävas
förordningen den 30 juni 1943 (nr
570) om anställande av distriktsbarnmorskor
in. m.; samt
reglementet den 31 december 1943
(nr 938) för barnmorskestyrelserna
i riket.
6 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 7 år 1955
I anledning av propositionen har inom riksdagen väckts två motioner,
nr 440 i första kammaren av fru Hamrin-Thorell m. fl. samt nr 555 i andra
kammaren av fru Sjöstrand m. fl. I motionerna, vilka är likalydande, har
hemställts, »att riksdagen med ändring av vad Kungl. Maj :t föreslagit i
propositionen nr 130 måtte för sin del besluta att 1 §, andra stycket, i det
vid propositionen fogade lagförslaget måtte erhålla följande lydelse:
1 §
För tillgodoseende---barnmorskedistrikt.
Varje landstingskommun--- — barnmorskedistrikt. Medicinalstyrel
sen
äger dock, efter hörande av vederbörligt kommunalt organ, förordna,
att stad---från distriktsindelning.»
Propositionen och motionerna har hänvisats till lagutskott och tilldelats
andra lagutskottet. Efter överenskommelse mellan statsutskottet och andra
lagutskottet har propositionen och motionerna hänskjutits till behandling
av sammansatt stats- och andra lagutskott.
Beträffande de skäl, som ligger till grund för det genom propositionen
framlagda förslaget, ävensom i fråga om de skäl, som åberopats till stöd
för det i motionerna framställda yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse
därför icke lämnas i det följande, hänvisa till propositionen och
motionerna.
Inledning
Genom proposition den 25 februari 1955, nr 129, har riksdagen förelagts
förslag angående barnmorskeväsendets organisation och den förebyggande
mödravården m. m. Förslaget grundar sig främst på en av medicinalstyrelsen
i samråd med särskilda experter — utredningen rörande den öppna
förlossningsvården — verkställd, med skrivelse den 21 augusti 1954 överlämnad
utredning. I nämnda proposition har huvudsakligen behandlats
av utredningsförslagen föranledda anslagsfrågor och därmed sammanhängande
organisatoriska spörsmål. I propositionen nr 130 uttalar föredragande
departementschefen, statsrådet Hedlund, att vissa i propositionen nr 129 förordade
förslag vore av den beskaffenhet att för deras genomförande krävdes
ändring i förordningen den 30 juni 1943 (nr 570) om anställande av
distriktsbarnmorskor in. m. samt att i utredningen jämväl behandlats frågor
som direkt avsåge ändringar i nämnda förordning. Medicinalstyrelsen
hade vidare med skrivelse den 15 december 1954 överlämnat ett av utredningen
utarbetat förslag till nytt reglemente för barnmorskor. I samband
därmed hade utredningen föreslagit att 6 § i ovannämnda förordning skulle
upphöra att gälla. Departementschefen framhåller att han vid behandling
av frågan om den författningsmässiga regleringen av ändringsförslagen
såvitt de angår distriktsbarnmorskornas anställningsförhållanden m. in.
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 7 år 1955 7
funnit lämpligast att ersätta den nu gällande förordningen om anställande
av distriktsbarnmorskor m. m. med en ny förordning, benämnd förordning
om distriktsbarnmorskor.
Beträffande det huvudsakliga innehållet i utredningens förslag och i yttrandena
över detsamma ävensom beträffande departementschefens ställningstagande
till anslagsfrågorna och de organisatoriska spörsmålen hänvisas
till den tidigare nämnda propositionen nr 129. Propositionen nr 129
har behandlats av sammansatt stats- och andra lagutskott, som i sitt utlåtande
denna dag nr 6 tillstyrkt densamma. Såvitt angår utskottets närmare
ställningstagande till berörda spörsmål får utskottet hänvisa till sitt
ovannämnda utlåtande nr 6.
Propositionen
Beträffande den i propositionen nr 130 lämnade motiveringen till det
däri framlagda författningsförslaget må här intagas följande.
1 §•
Departementschefen. Paragrafen motsvarar 1 § i 1943 års förordning.
I proposition nr 129 har jag förordat att medicinalstyrelsen skall äga från
dislriktsindelningen undantaga icke blott stad utanför landsting utan jämväl
annat område med tillgång till centralt belägen förlossningsanstalt. Bifall
till vad jag sålunda föreslagit föranleder ändring av bestämmelserna
i 1 § andra stycket i 1943 års förordning. I bestämmelserna bör emellertid
icke närmare preciseras under vilka villkor undantag får göras. En av förutsättningarna
därför bör dock vara, att organisationen på ett tillfredsställande
sätt är ordnad i huvudsak enligt den av utredningen som typ D
betecknade organisationsformen. Den förebyggande mödravården bör sålunda
vara väl utbyggd och ha särskilda barnmorskor, och vidare bör
områdets förlossningsanstalt ha att svara för erforderlig beredskap för
hemförlossningar.
I anslutning till den nya landstingslagen föreslås därjämte att uttrycken
landstingsområde och landsting utbytes mot benämningen landstingskommun.
2 §.
Departementschefen. Inom landstingskommun bör ledningen av barnmorskeväsendet
liksom hittills utövas av det organ inom landstinget som
närmast utövar ledningen av landstingskommunens hälso- och sjukvårdande
verksamhet i övrigt, dvs. hälso- och sjukvårdsstyrelsen. Att göra
någon ändring härutinnan har icke heller ifrågasatts vare sig av utredningen
eller remissinstanserna.
Beträffande stad utanför landsting har möjligheten att tillsätta särskild
barnmorskestyrelse icke utnyttjats i praktiken. Det har befunnits ända
-
8 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 7 år 1955
målsenligare att uppdraga ledningen åt den kommunala direktion eller
styrelse som omhänderhar administrationen av stadens övriga sjukvård.
Endast i en stad utövas ledningen av hälsovårdsnämnd.
Tillräckliga skäl för att, såsom i några remissyttranden ifrågasatts, i
förevarande sammanhang slopa begreppet barnmorskestyrelse för städer
utanför landsting anser jag icke föreligga. Däremot synes det mig icke vara
erforderligt eller — vid beaktande av hur praxis utvecklat sig — ens lämpligt
att i en förordning på detta område ha kvar detaljerade bestämmelser
om barnmorskestyrelsernas sammansättning. Ifrågavarande städer bör i
stället ha frihet att — utan särskilt tillstånd av Kungl. Maj :t — till barnmorskestyrelse
utse den kommunala nämnd eller styrelse som befinnes
lämpligast. Styrelsen eller direktionen för stadens sjukhus torde väl i regel
vara särskilt lämpad att omhänderha ledningen även av barnmorskeväsendet
inom den öppna vården, bl. a. med hänsyn till den samordning mellan
den öppna och slutna vården som föreslås i vissa fall skola kunna äga rum.
I förordningen bör därför enligt min mening endast stadgas, att inom barnmorskedistrikt,
som utgöres av stad, skall den kommunala nämnd som
stadsfullmäktige bestämmer vara barnmorskestyrelse.
I likhet med utredningen och remissinstanserna anser jag det icke heller
påkallat att låta Kungl. Maj :t i detalj reglera barnmorskestyrelsernas verksamhet.
Det bör i stället här — liksom beträffande andra jämförbara styrelser
t. ex. distriktsvårdsstyrelse — ankomma på huvudmännen att utfärda
och fastställa de instruktioner, som kan vara erforderliga. En bestämmelse
härom har upptagits i andra stycket i förevarande paragraf.
Med hänsyn till vad jag sålunda anfört bör det nuvarande, av Kungl.
Maj :t utfärdade reglementet för barnmorskestyrelserna i riket upphävas.
Jag vill därvid erinra om att reglementet innehåller vissa bestämmelser
av allmän betydelse. Sålunda finns en bestämmelse om skyldighet för
barnmorskestyrelse att årligen avge berättelse, bl. a. till medicinalstyrelsen,
över verksamheten under det nästföregående året. Såsom utredningen föreslagit
kan denna bestämmelse lämpligen överflyttas till kungörelsen den
30 juni 1947 (nr 429) om statsbidrag till avlöning åt distriktsbarnmorskor
in. in. Reglementet innehåller vidare en allmän bestämmelse om rätt att
överklaga barnmorskestyrelses beslut hos medicinalstyrelsen om beslutet
förmenas icke ha tillkommit i behörig ordning eller eljest strida mot lag
eller författning. Det torde icke finnas någon anledning att bibehålla en
sådan speciell besvärsbestämmelse. I stället bör de allmänna reglerna om
kommunalbesvär gälla med länsstyrelserna och Kungl. Maj :t som besvärsinstanser.
Ifrågavarande särbestämmelse bör därför utan vidare kunna
upphävas.
Övriga föreskrifter i reglementet avser främst reglering av barnmorskestyrelsernas
åligganden, och denna reglering bör, som jag redan nämnt,
lämpligen ske i särskilda av huvudmännen fastställda instruktioner.
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 7 år 1955 9
3 §•
Departementschefen. 3 § i 1943 års förordning har oförändrad överförts
till den föreslagna förordningen.
4 §•
Departementschefen. Frågan om distriktsbarnmorskas deltagande i den
förebyggande mödravården har jag närmare behandlat i proposition nr 129.
Jag har därvid i huvudsak anslutit mig till utredningens förslag härutinnan.
Mitt ställningstagande bör föranleda omformulering på sätt utredningen
föreslagit av den nuvarande bestämmelsen om distriktsbarnmorskas biträde
i den förebyggande mödravården.
Även bestämmelsen om distriktsbarnmorskas biträdande i sjukvård
synes mig böra ändras i enlighet med utredningens förslag. Distriktsbarnmorska
bör, såsom jag antytt i proposition nr 129, få utöva allmänt förekommande
sjukvård av sådant slag som kan utövas i hemmen. Om denna
sjukvård sedan utövas i hemmen, i särskild mottagningslokal eller å annan
liknande plats saknar uppenbarligen betydelse. Det är omfattningen av
sjukvården som skall avgränsas och icke platsen för dess utövande.
Övriga föreskrifter i denna paragraf har oförändrade överflyttats från
4 § i 1943 års förordning.
5 §.
Departementschefen. 5 § i den föreslagna förordningen överensstämmer
med samma paragraf i 1943 års förordning.
6 §•
Departementschef en. I likhet med utredningen ifrågasätter jag icke att
göra någon ändring i de bestämmelser i den nu gällande förordningen som
handlar om distriktsbarnmorskas kontanta lön samt hennes rätt till utrustning
och förbrukningsmateriel m. m.
Såsom framhållits i vissa remissyttranden torde det däremot icke vara
erforderligt att i en förordning av ifrågavarande slag ha kvar bestämmelser
om rätt till sjukvård och semester. Distriktsbarnmorskornas anställningsförhållanden
regleras nämligen numera genom centrala överenskommelser
och det finns då icke någon anledning att bibehålla författningsbestämmelser
på detta område.
Bestämmelserna om distriktsbarnmorskas rätt till ersättning för resor
i tjänsten torde utan olägenhet kunna förenklas. Såsom utredningen funnit
synes något sakligt behov icke föreligga av att ha olika formulerade bestämmelser
för olika slag av resor. Vidare är det angeläget att samma
bestämmelser gäller för distriktsbarnmorskor och distriktssköterskor bl. a.
med hänsyn till det växande antal kombinerade sådana befattningar som
man räknar med. Jag biträder därför utredningens förslag att anförtro åt
2—Bihang till riksdagens protokoll 1955. G samt. 2 avd. Nr 7
10 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 7 år 1955
huvudmännen att fastställa grunderna för reseersättning. Någon risk för
att därigenom alltför stora variationer i ersättningsnormerna skulle uppkomma
anser jag icke föreligga.
Bestämmelsen om distriktsbarnmorskas rätt till flyttningsersättning synes
— även om den har ringa praktisk betydelse — böra bibehållas t. v.,
dock med den ändringen, att traktamentsklassen i anslutning till det nu
gällande resereglementet bestämmes till C i stället för D.
7 §•
Departementschefen. Bestämmelsen om vem som skall svara för kostnaderna
för distriktsbarnmorskas verksamhet har överförts till 7 § i den
föreslagna förordningen med allenast den formella jämkningen, att begreppet
landstingskommun införts.
Tillsynen över distriktsbarnmorskas verksamhet
Departementschefen. Jag delar utredningens uppfattning, att det icke kan
anses påkallat att i förordningen ha kvar bestämmelser om förmanskapet
beträffande distriktsbarnmorskor. Bestämmelser härom liksom beträffande
vad i övrigt skall gälla om barnmorskornas subordinationsförhållanden bör
lämpligen intagas i reglementet för barnmorskor. I den föreslagna förordningen
om distriktsbarnmorskor har därför icke upptagits någon bestämmelse
som motsvarar 6 § i 1943 års förordning.
Ikraftträdande m. m.
Departementschefen. Med hänsyn till de omfattande ändringar av förevarande
bestämmelser som jag förordat, har jag, som jag förut nämnt, ansett
lämpligast att ersätta 1943 års förordning med en helt ny förordning.
De nya bestämmelserna torde böra träda i kraft den 1 januari 1956. I enlighet
med vad jag anfört vid behandlingen av 2 § i förslaget bör i samband
därmed reglementet den 31 december 1943 (nr 938) för barnmorskestyrelserna
i riket upphävas.
Utskottet
I propositionen nr 129 har för riksdagen framlagts förslag angående barnmorskeväsendets
organisation och den förebyggande mödravården m. in.
Förslaget grundar sig främst på den ovan omnämnda, av medicinalstyrelsen
i samråd med vissa experter verkställda utredningen. Sammansatt statsoch
andra lagutskott har i sitt utlåtande nr 6 denna dag tillstyrkt de i propositionen
nr 129 framlagda förslagen. För genomförande av vissa av
dessa förslag erfordras att ändringar vidtages i förordningen den 30 juni
1943 (nr 570) om anställande av distriktsbarnmorskor m. in. I utredningen
har även behandlats vissa andra frågor som direkt avser ändringar
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 7 år 1955 11
i denna förordning. Utredningen har vidare framlagt förslag till nytt reglemente
för barnmorskor och i samband härmed föreslagit viss ändring i
ovannämnda förordning.
I förevarande proposition framlägges nu förslag till författningsmässig
reglering av ovannämnda ändringsförslag såvitt de angår distriktsbarnmorskornas
anställningsförhållanden m. m. Departementschefen har härvid
funnit lämpligt föreslå att den nu gällande förordningen om anställande
av distriktsbarnmorskor in. m. ersättes med en ny förordning om
distriktsbarnmorskor.
I fråga om författningsförslagets utformning vill utskottet anföra följande.
I 1 §, andra stycket, andra punkten, har upptagits bestämmelse att
medicinalstyrelsen skall äga från barnmorskedistriktsindelningen undantaga
stad, som ej tillhör landstingskommun, samt annat område med tillgång
till centralt belägen förlossningsanstalt. Utskottet har vid behandlingen
av propositionen nr 129 icke funnit anledning till erinran mot vad
sålunda föreslagits. I författningsförslaget har icke uppställts något krav
på att medicinalstyrelsen, innan förordnande av här avsett slag meddelas,
skall träda i kontakt med vederbörande huvudman. Denna fråga har berörts
i motionerna I: 440 och II: 555. Motionärerna framhåller, att de förutsätter
att medicinalstyrelsen inhämtar yttrande från stad resp. annat område
eller landstingskommun, innan beslut fattas om undantagande från
distriktsindelningen, men finner det erforderligt att denna fråga regleras
författningsmässigt samt föreslår ett tillägg till förslagets 1 § av innehåll
att medicinalstyrelsen innan beslut fattas skall höra vederbörande kommunala
organ.
Om fall skulle uppkomma, att förslag om undantagande av område från
distriktsindelningen icke utgått från vederbörande huvudman, bör det enligt
utskottets mening ligga i sakens natur att medicinalstyrelsen innan
förordnande av här avsett slag meddelas genom att träda i kontakt med
vederbörande kommunala organ undersöker om det finns resonans hos
huvudmannen för den tilltänkta åtgärden. Att i författning reglera detta
förhållande kan utskottet icke finna erforderligt.
I förslagets 6 §, andra stycket, andra punkten, föreskrives att distriktsbarnmorska,
där hinder härför icke möter, skall beredas särskilt rum för
mottagning, varjämte, där så utan oskälig kostnad kan ske, fri telefon
skall beredas henne. I fråga om särskilt mottagningsrum vill utskottet understryka
önskvärdheten av att sådant tillhandahålles barnmorskan i största
möjliga utsträckning. Vad avser frågan om telefon vill utskottet ifrågasätta
om inskränkningen »där så utan oskälig kostnad kan ske» numera
har någon praktisk betydelse. Med hänsyn till möjligheten av att förhållandena
dock i något enstaka fall är sådana att tillhandahållande av telefon
skulle vara förenat med oskäliga kostnader vill utskottet emellertid
icke för närvarande föreslå att bestämmelsen utformas annorlunda än
12 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 7 år 1955
departementschefen föreslagit. Det framstår dock för utskottet som synnerligen
angeläget att varje barnmorska kan nås per telefon.
I övrigt har det framlagda författningsförslaget icke föranlett utskottet
till särskilt yttrande. Utskottet tillstyrker förslaget.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen, med avslag å motionerna 1: 440 och II: 555,
måtte bifalla förevarande proposition, nr 130.
Stockholm den 17 maj 1955
På sammansatt stats- och andra lagutskotts vägnar:
DAVID NORMAN
Vid detta ärendes slutbehandling har närvarit
från statsutskottet: herrar Gustaf Karlsson, Iwar Anderson,
Jacobsson, Rubbestad, Åkerström och fröken Elmén;
från andra lagutskottet: herr Norman, fru Svenson, herr Magnusson,
fru Sandström och herr Bengtsson i Varberg.
IDUNS TRYCKERI. ESSELTE. STHLM SS
506300