Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 6 år 1955 1
Nr 6
Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition angående
barnmorskeväsendets organisation och den
förebyggande mödravården m. m. dels ock i ämnet
väckta motioner.
Genom en den 25 februari 1955 dagtecknad proposition, nr 129, har
Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över inrikesärenden, föreslagit riksdagen att
dels godkänna de ändrade grunder för statsbidrag till avlöning åt
distriktsbarnmorskor m. in., som i propositionen förordats, att med särskilt
nämnt undantag tillämpas fr. o. m. den 1 januari 1956;
dels godkänna de ändrade grunder för bidrag till förebyggande mödraoch
barnavård, som i propositionen förordats, att tillämpas fr. o. m. den
1 januari 1956;
dels godkänna de ändrade grunder för kostnadsfritt tillhandahållande av
läkemedel åt vissa kvinnor, lidande av havandeskapssjukdomar, som i propositionen
förordats, att tillämpas fr. o. m. den 1 januari 1956;
dels ock medgiva att för anordnande av försöksverksamhet med speciell
kontroll av havande kvinnor, lidande av vissa sjukdomar, må för budgetåret
1955/56 från förslagsanslaget till Bidrag till avlöningar m. m. inom
förebyggande mödra- och barnavård disponeras ett belopp av högst 5 000
kronor.
I anledning av propositionen har inom riksdagen väckts sju motioner,
nämligen
inom första kammaren
nr 435 av herrar Huss och Sunne,
nr 436 av fru Svenson m. fl. och
nr 437 av fru Hamrin-Thorell m. fl. samt
inom andra kammaren
nr 549 av fröken Liljedahl m. fl.,
nr 550 av fröken Höjer m. fl.,
nr 551 av fru Sjöstrand m. fl. och
nr 552 av fru Nilsson.
Av motionerna är följande likalydande, nämligen 1:435 och 11:550,
I: 436 och II: 549 samt I: 437 och II: 551.
1 — Bihang till riksdagens protokoll 1955. 0 samt. 2 avd. Nr 6
2 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 6 år 1955
Vad motionärerna hemställt återgives i det följande i anslutning till redogörelsen
för de delar av Kungl. Maj :ts förslag, som motionärernas yrkanden
i varje särskilt fall avser.
Propositionen och motionerna har hänvisats till statsutskottet. Efter
överenskommelse mellan statsutskottet och andra lagutskottet har propositionen
och motionerna hänskjutits till behandling av sammansatt statsoch
andra lagutskott.
Beträffande de skäl, som ligger till grund för de framlagda förslagen,
ävensom i fråga om de skäl, som motionärerna åberopat till stöd för sina
yrkanden, får utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas här
nedan, hänvisa till propositionen och motionerna.
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen behandlas ett av medicinalstyrelsen framlagt förslag rörande
barnmorskeväsendets organisation, syftande till en rationalisering
av den öppna förlossningsvården och ett bättre tillvaratagande av distriktsbarnmorskornas
arbetskraft. I anslutning härtill föreslås vissa ändringar
i grunderna för statsbidrag till distriktsbarnmorskornas avlöning.
Den förebyggande mödravården föreslås skola utvidgas och intensifieras
i vissa hänseenden. Sålunda föreslås, att mödravården skall omfatta kostnadsfri
skärmbildsundersökning i vissa fall samt mödragymnastik. En
utvidgad eftervård för nyblivna mödrar, omfattande en tid av åtta veckor
efter förlossningen med rätt till läkarkontroll och kostnadsfria läkemedel
i viss utsträckning inom den statsunderstödda mödravårdens ram, föreslås
kunna införas av de huvudmän, som så önskar.
Slutligen förordas en försöksverksamhet med speciell kontroll av havande
kvinnor, lidande av vissa sjukdomar.
Barnmorskeväsendets organisation m. m.
Inledning
Det av medicinalstyrelsen framlagda förslaget rörande barnmorskeväsendets
organisation in. m. har i samråd med särskilda experter utarbetats av
en inom medicinalstyrelsen utsedd delegation, i det följande kallad utredningen.
Beträffande det huvudsakliga innehållet i utredningens förslag och
i yttrandena över detsamma såvitt rör förevarande avsnitt hänvisas till
propositionen s. 9—23. Här torde endast böra framhållas att utredningen
vid övervägande av frågan hur den öppna förlossningsvården bör organiseras
för framtiden funnit att förhållandena inom vårt land är så olikartade,
att det icke är möjligt att föreslå en för alla delar av landet enhetlig
organisationsform. Utredningen har funnit, att fyra olika organisations
-
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 6'' år 1955 3
former bör komma i fråga. Utredningen betecknar dessa typ A, typ B, typ C
och typ D. Typ A utgöres av den hittillsvarande organisationen med
distriktsbarnmorska som arbetar helt i den öppna vården och utan anslutning
till förlossningsanstalt. Typ B utgör en organisationsform, där
distriktsbarnmorskorna arbetar delvis i öppen och delvis i sluten \ård.
Typ C utgör en organisationsform, där befattningarna som distriktssköterska
och distriktsbarnmorska innehas av samma person, distriktssköterske-barnmorska.
Organisationsformen typ D innebär att beredskapen för
de fåtaliga hemförlossningarna helt övertages av förlossningsanstalt och
att alltså i den öppna vården endast tjänstgör barnmorskor för den förebyggande
mödravården.
Departementschefen
Föredragande departementschefen, statsrådet Hedlund, berör till en början
utvecklingen på förlossningsvårdens område och de
problem som uppkommit i anslutning härtill samt anför:
»Under loppet av endast ett par decennier har på förlossningsvårdens område
i vårt land försiggått en anmärkningsvärd utveckling, vilken inneburit
en radikal förskjutning av tyngdpunkten på området från öppen till sluten
vård. Under det att antalet anstaltsförlossningar år 1930 utgjorde endast
24 procent av det totala antalet, utfördes år 1953 106 910 av totalt 110 600
eller inemot 97 procent av förlossningarna på anstalt. Orsakssammanhanget
bakom denna omvälvning är komplicerat men torde intimt vara förknippat
med den medicinska och sociala utveckling som ägt rum under samma
tid. I första hand har givetvis de ökade resurserna på den slutna förlossningsvårdens
område utgjort förutsättningen för den skedda förändringen.
Antalet vårdplatser på förlossningsanstalter, som år 1940 utgjorde 2 674,
hade sålunda år 1953 ökat till 3 620. Icke endast det stegrade antalet vårdplatser
utan även en förbättrad medicinsk utrustning, ägnad att skänka
ökad trygghet åt den blivande och nyblivna modern, torde emellertid ha
varit pådrivande faktorer. Härtill kommer så en rad sociala förändringar,
som verkat i samma riktning. Tillgången till säkrare och bättre kommunikationer
har sålunda underlättat införandet av den blivande modern till förlossningsanstalt
och har säkerligen också haft en viss psykologisk betydelse
genom att skapa större tillförsikt hos henne om att hinna nå anstalten i
rätt tid. Förhållandena på bostadsmarknaden, särskilt i tätorterna, med
svårigheter att erhålla bostad samt de ofta knappa utrymmen, som de
moderna bostäderna erbjuder, torde också ha medverkat till att kvinnorna
i allt större omfattning sökt sig till förlossningsanstalterna. ökade möjligheter
att genom den sociala hemhjälpsorganisationen erhålla hjälp med
skötseln av hemmet under bortovaron, tillkomst av väntehem för blivande
mödrar in. in. lärer likaledes ha underlättat denna utveckling.
I rcmissutlåtandena över det föreliggande utredningsförslaget har skilda
uppfattningar framförts rörande lämpligheten och önskvärdheten av den
4 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 6 år 1955
fortgående minskningen av antalet hemförlossningar. Å ena sidan har härvid
hävdats, att en förlossning i det normala fallet icke är mera komplicerad
än att den med fördel kan ske i hemmet och att det av denna anledning
icke är rimligt, att den dyrbara anstaltsorganisationen belastas med andra
än sådana förlossningsfall, där komplikationer kan befaras eller har tillstött.
Å andra sidan har framhållits, att anstaltsförlossningen erbjuder
sådana fördelar och anstalterna f. n. förfogar över tillgång på vårdplatser
i sådan utsträckning, att den pågående utvecklingen mot sluten vård bör
uppmuntras och påskyndas.
För egen del sätter jag starkt i fråga, att man genom propaganda eller
upplysningsverksamhet skulle i mera avsevärd grad kunna påverka utvecklingen
i riktning mot flera förlossningar i hemmen. Vilken uppfattning
man än må ha om de båda vårdformernas företräden resp. nackdelar, är
jag därför övertygad om att hemförlossningarna även i fortsättningen kommer
att utgöra en obetydlig andel i det totala antalet förlossningar. Sannolikt
kommer hemförlossningarna ytterligare att minska i antal.
Även om man anser, att kvinnor som så önskar i görligaste mån bör få
förlossningen utförd i hemmet, blir det, därest utvecklingen fortskrider i
hittillsvarande riktning, förr eller senare oundvikligt att taga ställning till
frågan, om en särskild kår av befattningshavare, vars primära om också
ej enda uppgift är att ombesörja förlossningar i hemmen, rimligen kan vidmakthållas.
I detta sammanhang må även beaktas, att antalet hemförlossningar
i stora delar av vårt land redan nu sjunkit till en sådan nivå, att det
ansetts vara risk för att distriktsbarnmorskorna icke kan bibehålla sina
färdigheter i förlossningskonsten.»
Departementschefen behandlar vidare spörsmål rörande barnmorskeväsendets
organisation samt anför i denna del:
»I flera av de avgivna yttrandena över utredningsförslaget har gjorts gällande,
att tidpunkten nu är inne för en avveckling av distriktsbarnmorskeorganisationen.
Kritik har riktats mot utredningen för att den icke upptagit
denna fråga till en förutsättningslös prövning. Även om en principdiskussion
av detta problemkomplex skulle ha kunnat vara av visst värde,
må dock erinras, att utredningsuppdraget ytterst grundat sig på riksdagsrevisorernas
år 1947 avgivna berättelse, vari framhölls angelägenheten av
att inom ramen för gällande organisation ernå en förbättrad samverkan
mellan den slutna och öppna förlossningsvården. För egen del anser jag
en sådan avveckling icke nu vara aktuell. Härvid har jag särskilt beaktat
distriktsbarnmorskornas viktiga uppgifter inom den förebyggande mödravården
och eftervården. Man bör emellertid på olika vägar åstadkomma
en nedskärning av barnmorskeorganisationen till en omfattning, som är
rimlig i förhållande till arbetsuppgifterna. Den av utredningen verkställda
tidsundersökningen visar nämligen, att en stor del av barnmorskekåren
numera, ehuru barnmorskorna vid sidan av den egentliga förlossningsvår
-
5
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr G är 1955
den är verksamma inom förebyggande mödravård in. in. icke kan beredas
full sysselsättning. I första hand bör man härvid inrikta sig på att en
och samma barnmorska så långt detta är praktiskt möjligt skall användas
i såväl öppen som sluten förlossningsvård. I den mån detta icke låter
sig göra med hänsyn till avstånd eller andra förhållanden, bör en sådan
utvidgning av barnmorskedistrikten företagas, som med hänsyn till de
nutida kommunikationsmedlen är möjlig. Slutligen kan också en viss
kombination av barnmor ske- och sjuksköterskeverksamhet komma i fråga.
De olika typer av organisationsformer, som utredningen föreslagit, synes
mig härvid öppna möjligheter att åstadkomma en anpassning till det
aktuella läget. Jag anser det emellertid icke nödvändigt att binda utvecklingen
till några få angivna organisationstyper. Fastmera bör det ankomma
på medicinalstyrelsen och huvudmännen att inom ramen för gällande författningsbestämmelser
fritt från alla dogmatiska hänsyn genomföra en
sådan ordning som bedömes förena rimliga krav på god vård åt blivande
och nyblivna mödrar med önskemålet om en rationellt arbetande kår av
befattningshavare för ändamålet.
Jag är starkt medveten om att tillgodoseendet av båda dessa intressen
i många fall kommer att möta betydande svårigheter och att utarbetandet
av nya planer för den öppna förlossningsvården kommer att kräva ett
intensivt samarbete mellan huvudmännen och medicinalstyrelsen. Självfallet
bör huvudmännens önskemål härvid i största möjliga utsträckning
tillmötesgås. Sannolikt får de nya planerna lov att fastställas successivt för
de olika landstingskommunerna och städerna utanför landsting samt härefter
i mån av behov göras till föremål för översyner och justeringar.»
I fortsättningen behandlar departementschefen vissa frågor rörande de
särskilda organisationstyperna och i anslutning härtill vissa
utbildningsfrågor samt anför:
»Vad angår de olika föreslagna organisationstyperna vill jag här endast
kortfattat beröra några speciella spörsmål. Den försöksverksamhet, som
på medicinalstyrelsens föranstaltande bedrivits i Södermanlands och Västmanlands
län, visar, att ganska betydande rationaliseringar kan vinnas
inom vissa områden, därest distriktsbarnmorskorna enligt fastställt arbetsschema
tjänstgör på förlossningsanstalt under de tider, som ej åtgår för
deras arbetsuppgifter i öppen vård. De besparingar, som på detta sätt kan
vinnas genom personalindragningar, kommer dock till övervägande del förlossningsanstalterna
till godo. Med hänsyn härtill talar starka skäl för
statskontorets uppfattning, att statsbidrag ej bör utgå för den tid, som
distriktsbarnmorska i område organiserat enligt utredningens typ B tjänstgör
på anstalt. För att huvudmännen skall stimuleras alt införa denna
organisationstyp i alla områden, där den kan anses lämplig, vill jag emellertid
förorda, att statsbidrag tillsvidare får utgå oavkortat för tjänstgöringstiden
på anstalt.
6 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 6 år 1955
Den av utredningen såsom typ C betecknade organisationsformen med
distriktssköterske-barnmorska, som handhar såväl distriktssköterskans som
distriktsbarnmorskans arbetsuppgifter, synes i och för sig synnerligen användbar
för vissa delar av vårt land. Med ytterligare minskat antal hemförlossningar
kommer enligt min uppfattning inrättandet av kombinerade
distriktssköterske- och distriktsbarnmorsketjänster att få allt större aktualitet.
Såsom understrukits i flera remissyttranden, torde det emellertid bli
svårt att i någon större utsträckning rekrytera dylika tjänster med hänsyn
till såväl nuvarande långa utbildningstider som de tjänstgöringsförhållanden
och befordringsmöjligheter dessa befattningar erbjuder. Det är därför skäl
att tillsvidare gå fram med viss försiktighet vid inrättandet av tjänster som
distriktssköterske-barnmorskor.
För egen del anser jag den nuvarande utbildningstiden av närmare fem
år för distriktssköterske-barnmorskorna vara så lång, att det bör övervägas,
huruvida möjlighet finns att med en förkortad utbildningstid tillgodose kravet
på erforderlig kompetens att inneha kombinerade distriktssköterske- och
barnmorsketjänster. Jag överväger därför att inom den närmaste tiden föreslå
Kungl. Maj :t att föranstalta om en särskild utredning av denna fråga. I
avvaktan på resultatet av en sådan utredning är jag icke beredd att förorda
utredningens förslag, att en särskild kurs under nästa år skall anordnas
vid statens distriktssköterskeskola för utbildning av sjuksköterske-barnmorskor
till distriktssköterske-barnmorskor. I enlighet med vad styrelsen
för statens institut för folkhälsan uttalat i sitt yttrande över utredningens
förslag bör dock ett antal distriktssköterske-barnmorskor kunna utbildas
under de ordinarie kurserna vid skolan för att täcka den närmaste tidens
behov.
De förslag angående ändrad lönesättning och ökat statsbidrag för distriktssköterske-barnmorskebefattningarna,
som framförts vid remissbehandlingen,
kan jag heller icke biträda i avvaktan på den ifrågasatta utredningen.
En organisation av förlossningsvården enligt typ D, innebärande att
beredskapen för hemförlossningar helt övertages av förlossningsanstalten,
har av utredningen förutsatts skola i första hand ifrågakomma inom städer
utom landsting, vilka redan enligt gällande bestämmelser må undantagas
från indelningen i barnmorskedistrikt, men försöksvis kunna prövas
även i andra städer. Naturligtvis finnes anledning att gå fram med försiktighet,
när det gäller att införa en organisationsform av ny typ som den
ifrågavarande. För tättbebyggda samhällen med centralt belägen förlossningsanstalt
och goda kommunikationer synes emellertid organisationsformen
kunna erbjuda påtagliga fördelar ur rationaliseringssynpunkt. Jag
anser därför skäl finnas för att densamma skall kunna genomföras även
utanför de landstingsfria städerna, om huvudmannen har intresse för en
sådan organisation.
Vid organisation av förlossningsvården enligt typ D måste beaktas, att
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 6 år 1955 7
förlossningsanstalten i princip skall hålla tillfredsställande beredskap för
hemförlossningar. Med det mycket ringa antal förlossningar i hemmen, som
redan f. n. är regel i de mera tättbebyggda områden, där organisationstypen
kan användas, torde denna beredskapsskyldighet knappast bli betungande
för anstalterna. Frågans räckvidd belyses av att ar 1952 utfördes sammanlagt
endast 95 hemförlossningar i städerna utom landsting mot 24 411 anstaltsförlossningar.
De merkostnader, som förlossningsanstalterna vid en
organisation enligt typ D kan komma att få vidkännas för beredskap för
hemförlossningar, torde bli så ringa, att det mot bakgrunden av de rationaliseringar,
som står att vinna, icke förefaller motiverat att f. n. införa särskilda
bestämmelser om statsbidrag härför.
I övrigt har vad utredningen föreslagit i organisationsfrågan icke givit
mig anledning till erinringar eller särskilt uttalande.»
I fråga om barnmorskornas arbetsuppgifter framhåller
departementschefen:
»Med hänsyn till att barnmorskorna för framtiden kommer att erhålla
en tvåårig grundläggande utbildning i sjukvård har utredningen föreslagit,
att de i större utsträckning än hittills skall betros med sjukvårdande uppgifter
i hemmen och på sina mottagningar. I den mån distriktssköterskorna
behöver en avlastning, framför allt i fråga om beredskapstjänsten i sin
verksamhet, och en kombination av sjukvårdande uppgifter och övriga barnmorskeförrättningar
låter sig förena med den rationalisering av barnmorskeväsendet
som nyss berörts, biträder jag vad utredningen anfört i
denna del. De farhågor för infektionsrisker o. d. som uttalats i vissa
remissyttranden synes mig överdrivna och torde i varje fall ej vara större
för distriktsbarnmorskornas del än för distriktssköterskorna, som ju vid
sidan av sina sjukvårdande uppgifter även har hälsotillsyn, bl. a. beträffande
spädbarn. Det bör ankomma på medicinalstyrelsen att meddela bestämmelser
rörande de inskränkningar i barnmorskornas sjukvårdande
verksamhet, som är påkallade, t. ex. ifråga om vård av epidemiskt sjuka.
Den ändring av barnmorskeförordningen, som föranledes av förslaget, avser
jag att närmare beröra vid anmälan av propositionen med förslag till förordning
om distriktsbarnmorskor.»
Departementschefen anför beträffande utformningen av bestämmelserna
om statsbidrag till distriktsbarnmorskas avlöning och
därmed sammanhängande frågor:
»I det föregående bar jag föreslagit, att tjänstgöring på förlossningsanstalt,
som distriktsbarnmorska fullgör inom ramen för organisationstyp B,
tillsvidare icke skall föranleda nedsättning av statsbidraget till distriktsbarnmorskans
avlöning. Såsom utredningen framhållit, bör annan form av
inkallelse till anstaltstjänstgöring i princip icke ske utan att vikarie förordnas
för den inkallade, varför rätten till helt statsbidrag omedelbart
borde upphöra vid sådan inkallelse. På av utredningen anförda skäl anser
8 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 6 år 1955
jag mig emellertid kunna tillstyrka, att nedsättning av statsbidraget icke
skall ske, om inkallelsen omfattat högst en månad av kalenderåret. Har
vikarie varit förordnad på befattningen, bör helt statsbidrag utgå även
vid längre tids inkallelse.
Då de ändrade bestämmelserna för avdragsfri inkallelse icke torde böra
träda i kraft, förrän medicinalstyrelsen fastställt nya planer för förlossningsvården
för riket i dess helhet, föreslår jag, att Kungl. Maj :t utverkar
riksdagens bemyndigande att fastställa tidpunkten för ikraftträdandet,
sedan medicinalstyrelsen anmält att översynen slutförts.
I detta sammanhang anhåller jag att få beröra en nyligen aktualiserad
fråga om statsbidrag till distriktsbarnmorskas avlöning. Enligt statsbidragslcungörelsen
utgår statsbidrag endast för distriktsbarnmorskebefattning, som
uppehållits av legitimerad barnmorska under minst tre fjärdedelar av kalenderåret.
I en hos Kungl. Maj :t gjord ansökning har nu Gotlands läns
landstings förvaltningsutskott anhållit om statsbidrag för år 1953 för en
barnmorsketjänst, som uppehållits under 272 dagar. Länsstyrelsen i länet
har under åberopande av att tre fjärdedelar av året utgör 273 3/« dagar ansett
sig ej kunna bevilja statsbidraget. Det har upplysts, att tjänsteinnehavaren
under nära tre månader av året uppehållit barnmorskebefattningar
hos annat landsting. Med hänsyn till föreliggande omständigheter har länsstyrelsen,
statskontoret och riksräkenskapsverket tillstyrkt bifall till framställningen.
Om riksdagen icke gör erinran häremot, avser jag att föreslå
Kungl. Maj.t medgiva, att statsbidrag får utgå i detta fall.
Vid remissbehandlingen av utredningsförslaget har från åtskilliga håll
yrkats, att bestämmelserna om statsbidrag till distriktsbarnmorskas avlöning
skulle ändras, så att däri blott stadgades, att bidrag skall utgå med
hälften av faktiskt utbetalda löneförmåner. Då denna fråga, såsom utredningen
framhållit, är av principiell natur och berör även andra befattningshavare
än distriktsbarnmorskor, anser jag, att den bör upptagas i ett
större sammanhang. Jag är sålunda icke beredd att nu föreslå någon ändring
på denna punkt.»
Frågan om statsbidrag till resor inom vissa planlagda
områden beröres även:
»I likhet med statskontoret finner jag mig icke kunna biträda utredningens
förslag att statsbidragsrätten för barnmorskors och sjuksköterskors resor
inom öppen förlossningsvård samt förebyggande mödra- och barnavård
skulle utvidgas alt gälla även utgifter för resor företagna enbart inom stads,
köpings eller municipalsamhälles planlagda område. Dessa utgifter torde
till övervägande delen utgöras av spårvagns- och bussavgifter i stadstrafik.
I städerna utanför landsting bör särskilda utgifter för sådana resor kunna
undvikas genom att befattningshavarna tillhandahålles frikort på stadens
kommunikationsmedel.»
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 6 år 1955 9
Viss fråga om central ledning och tillsyn behandlas även av
departementschefen, som i denna del anför:
»Frågan om första distriktssköterska skall biträda barnmorskestyrelsen
med den centrala ledningen av och tillsyn över barnmorskeväsendet bör i
första hand avgöras av huvudmannen. Då första distriktssköterskornas
arbetsuppgifter lärer komma att upptagas till behandling av kommittén,
för översyn av hälso- och sjukvården, är jag icke beredd att nu taga ställning
till denna fråga eller till vilka utbildningskrav, som skall ställas på
sådan befattningshavare.»
I fråga om ikraftträdandet av de av departementschefen förordade
ändringarna i statsbidragsbestämmelserna ansluter sig denne till medicinalstyrelsens
förslag att ändringarna med undantag för stadgandet om
avdragsfri inkallelse av distriktsbarnmorska till tjänstgöring på förlossningsanstalt
bör träda i kraft den 1 januari 1956.
Departementschefen anför vidare:
»Vilka besparingar organisationsförslagens genomförande kan komma att
medföra blir, såsom utredningen framhållit, beroende av resultatet av medicinalstyrelsens
omprövning av planerna för de olika landstingskommunerna.
Då de nya planerna i vart fall icke kommer att kunna träda i kraft
före den 1 januari 1956 och statsbidragen utgår kalenderårsvis i efterskott,
påverkas icke de anslagsberäkningar för budgetåret 1955/56, som gjorts i
årets statsverksproposition, av förslagens genomförande.»
I förevarande avsnitt behandlar departementschefen även frågan om
statsbidrag till samtliga av distriktssköterskor med
flera befattningshavare i tjänsten företagna resor
inom hälso- och sjukvården och anför:
»I anslutning till vad jag nu anfört, vill jag erinra om, att frågan om
statsbidrag till alla av distriktssköterskor företagna resor inom hälso- och
sjukvården upptogs i motioner till 1954 års riksdag (I: 191 och II: 186).
Med anledning härav uttalade statsutskottet (uti. nr 11, p. 94), att utskottet
i likhet med motionärerna ansåg, att ikraftträdandet av lagen om allmän
sjukförsäkring komme att aktualisera denna fråga. Ur denna synpunkt
förelåge starka skäl för motionärernas yrkande om skyndsamt förslag
rörande ett administrativt lätthanterligt bidrag till samtliga av distriktssköterska
företagna resor i hälso- och sjukvårdsangelägenheter. Utskottet
förutsatte emellertid, att Kungl. Maj :t ägnade frågan erforderlig uppmärksamhet
även utan särskild framställning från riksdagens sida.
Såsom jag antydde i årets statsverksproposition (XI, s. 305 f), har denna
fråga varit föremål för beredning inom inrikesdepartementet. Härvid har
en promemoria med förslag till bestämmelser i ämnet utarbetats och blivit
föremål för remissbehandling. Förslaget innebär i huvudsak, att statsbidrag
skulle utgå för samtliga av distriktssköterska, distriktsbarnmorska
10 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 6 år 1955
eller distriktssköterske-barnmorska i tjänsten företagna resor samt för inom
förebyggande mödra- och barnavård särskilt anställd barnmorskas eller
sjuksköterskas resor i tjänsten. Vid resor i sjukvård skulle av den enskilde
få uttagas visst maximibelopp, förslagsvis högst tre kronor. Statsbidraget
föreslås till 30 procent, inom de nordliga länen förhöjt till 40 resp. 50 procent
av de sammanlagda resekostnaderna. Förslaget har beräknats medföra
en kostnadsökning för staten av cirka 750 000 kronor årligen.
Vid remissbehandlingen har statskontoret riktat principiella invändningar
mot förslaget samt funnit den föreslagna överflyttningen av kostnaderna
på statsverket med hänsyn till konsekvenserna icke tillrådlig. Frågan om
ökat statligt stöd på förevarande område borde därför enligt statskontoret
prövas allenast i samband med en allmän omläggning av statsbidragsgivningen
till landstingen. Även allmänna statsbidragsutredningen har gjort
erinringar av principiell natur och anfört, att därest tanken på att inom
en nära framtid företaga en radikal förenkling av systemet för statsbidrag
till sekundärkommunerna skulle hållas aktuell, nya statsbidragsregler,
som skulle få en allenast begränsad giltighetstid, borde undvikas. Ett ytterligare
skäl härför vore enligt utredningen, att det ifrågasatta statsbidraget
skulle bli av så ringa storlek, att det kunde sägas sakna betydelse för dessa
kommuners ekonomi. Även de remissinstanser, som i princip godtagit förslaget,
har riktat invändningar mot detsamma i väsentliga delar. Medicinalstyrelsen
och Svenska landstingsförbundet har sålunda ansett de föreslagna
statsbidragsgrunderna alltför snävt tilltagna samt föreslagit en höjning av
bidraget till 50 resp. 60 och 70 procent.
Med hänsyn till de ekonomiska konsekvenserna för statsverket finner
jag mig för egen del icke kunna föreslå en ändring av statsbidragsgrunderna
på förevarande relativt begränsade område i enlighet med departementspromemorian.
Att å andra sidan genomföra ett enhetligt statsbidragssystem
på området inom ramen för statens nuvarande kostnader härför
förefaller ogörligt med tanke på att från bl. a. Svenska landstingsförbundets
sida yrkats ytterligare höjning av statsbidraget i förhållande till det
aktuella förslaget. I detta läge anser jag mig därför böra avstå från att
f. n. framlägga något förslag i ämnet. Frågan torde därmed i enlighet med
statskontorets och allmänna statsbidragsutredningens förslag få anstå till
dess spörsmålet om en omläggning av systemet för statsbidrag till landstingen
kan upptagas i ett vidare sammanhang.»
Motioner
I motionerna I: 436 och II: 549 hemställes »att riksdagen måtte besluta
att statsbidrag skall utgå till samtliga av distriktssköterskor m. fl. företagna
resor i tjänsten efter samma grunder som nu gälla beträffande statsbidrag
till resor i förebyggande mödra- och barnavård».
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 6 år 1955 11
I motionerna I■'' 437 och II: 551 — i vad avser förevarande avsnitt
framföres synpunkter på de föreslagna organisationsformerna för den
öppna förlossningsvården varjämte vissa frågor rörande distriktsbarnmorskornas
utbildning beröres. Motionärerna hemställer att riksdagen
måtte beakta de anförda synpunkterna.
Utskottet
Den utveckling som på senare år ägt rum i vart land på förlossningsvårdens
område och som inneburit att antalet hemförlossningar fortgående
minskat och att kvinnorna i allt större omfattning sökt sig till förlossningsanstalterna
har självfallet aktualiserat en rad problem rörande förlossningsvårdens
organisation för framtiden och därmed sammanhängande
frågor. Om antalet hemförlossningar även i fortsättningen kommer att
utgöra endast en obetydlig del av det totala antalet förlossningar • vilket
utskottet håller för sannolikt — uppkommer frågan om det kan vara
riktigt att för framtiden bibehålla en kår av befattningshavare, vars huvudsakliga
arbetsuppgift är att biträda med hemförlossningar. Röster har
höjts för att den förefintliga organisationen med distriktsbarnmorskor
borde avvecklas och andra organisationsformer sättas i dess ställe.
Utskottet delar departementschefens mening att en sådan avveckling
icke nu är aktuell. Att det emellertid med hänsyn till den riktning, som
utvecklingen på förevarande område tagit, är nödvändigt att ompröva den
förefintliga organisationen av den öppna förlossningsvården finner utskottet
klart. Det gäller härvid att med beaktande av de olika förhållanden,
som är rådande i skilda delar av vårt land, genomföra en sådan ordning
att de inom den öppna förlossningsvården arbetande barnmorskorna erhåller
full sysselsättning samtidigt som de blivande och nyblivna mödrarna
beredes så god vård som rimligen kan påfordras. De av utredningen föreslagna
organisationstyperna, som synes utskottet väl lämpade för olika
förhållanden i landet, kan härvid tagas till utgångspunkt. Som departementschefen
framhållit hör emellertid utvecklingen icke bindas vid några
få organisationstyper. Det bör ankomma på medicinalstyrelsen och huvudmännen
att genomföra en sådan ordning som med hänsyn till skilda förhållanden
och önskemål är mest lämplig.
Beträffande de av utredningen föreslagna organisationstyperna vill
utskottet här endast beröra några detaljer i anslutning till de synpunkter
som anförts i motionerna I: 437 och II: 551. I dessa motioner uttalas hl. a.
att det för organisationstyperna A och B är av vikt att de kompletteras
med bestämmelser om ambulerande barnmorskor, som kan rycka in som
vikarier. Givet är att behov av vikarie kan föreligga exempelvis under
semester eller vid sjukdom. Såvitt angår organisationstyp B hör det dock i
princip icke förekomma alt förordna vikarie under lid da distriktsharn
-
12 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 6 år 1955
morska tjänstgör å förlossningsanstalt. Grundtanken bakom denna organisationstyp
är att distriktsbarnmorskorna skall insättas till arbete å förlossningsanstalt
i den mån de icke har full sysselsättning i den öppna
vården, och att beredskapen för hemförlossningar under sådan tid övertages
av distriktsbarnmorska i intilliggande distrikt eller av förlossningsanstalten.
Det måste anses oförenligt med denna tanke att vikarie skall
förordnas för den till anstaltstjänstgöring inkallade barnmorskan.
I fråga om typ C delar utskottet departementschefens uppfattning att med
hänsyn till rekryteringssvårigheterna försiktighet tills vidare bör iakttagas
vid inrättande av tjänster såsom distriktssköterske-barnmorska. Utskottet
finner det lämpligt att den av departenienschefen förebådade särskilda
utredningen rörande utbildningen för sådana tjänster kommer till
stånd. I anledning av vad i motionerna 1:437 och 11:551 anförts i fråga
om lönesättningen för dessa tjänster vill utskottet endast uttala att lönefrågan
lämpligen torde böra prövas sedan resultatet av en sådan utredning
föreligger.
Vad avser organisationstyp D är utskottet ense med motionärerna därom
att beredskapen för hemförlossningar å förlossningsanstalterna givetvis
bör vara fullt betryggande. Det bör ankomma på medicinalstyrelsen och
huvudmännen att vidtaga sådana åtgärder som må befinnas erforderliga
till säkerställande av denna beredskap.
I motionerna 1:437 och 11:551 beröres även spörsmål rörande barnmorskornas
utbildning. Utskottet finner icke skäl att framföra särskilda
önskemål angående utbildningens anordnande men förutsätter att dessa
frågor ägnas sådan uppmärksamhet från medicinalstyrelsens sida att utbildningen
blir så ändamålsenlig som med hänsyn till tillgängliga resurser
är möjligt.
De av departementschefen förordade bestämmelserna rörande statsbidrag
till distriktsbarnmorskors avlöning finner utskottet i nuvarande läge
väl avvägda, och utskottet tillstyrker alltså desamma. Likaså tillstyrker
utskottet att riksdagen bemyndigar Kungl. Maj :t att fastställa tidpunkten
för ikraftträdandet av de ändrade bestämmelserna för avdragsfri inkallelse
till anstaltstjänstgöring.
Utskottet har ej heller något att erinra mot att statsbidrag för år 1953
utgår för den av departementschefen omförmälda distriktsbarnmorskebefattningen
inom Gotlands län.
Utskottet övergår härefter till att behandla vissa frågor rörande statsbidrag
för barnmorskors och andra befattningshavares resor. För närvarande
gäller enligt kungörelsen den 30 juni 1947 om statsbidrag till avlöning
åt distriktsbarnmorskor m. in. att statsbidrag för distriktsbarnmorskas
resor för att biträda vid förlossning i hemmet och för att lämna eftervård
i hemmet utgår inom Norrbottens, Västerbottens och Jämtlands län
med 70 procent, inom Västernorrlands, Gävleborgs, Kopparbergs och Värm
-
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 6 år 1955 13
lands län med 60 procent och inom riket i övrigt med 50 procent av de sammanlagda
resekostnaderna. I resekostnaderna må icke inräknas utgifter
för resor, företagna enbart inom stads, köpings eller municipalsamhälles
planlagda område. Vidare utgår enligt kungörelsen den 15 juni 1944 angående
statsbidrag till förebyggande mödra- och barnavård statsbidrag för
barnmorskas eller sjuksköterskas resor för hembesök hos havande kvinnor,
mödrar och barn efter huvudsakligen samma grunder som för distriktsbarnmorskas
resor i eftervård. Till andra av distriktssköterska företagna
resor än sådana som äger rum inom den förebyggande mödra- och barnavården
utgår icke något särskilt statsbidrag.
Vad först angår av utredningen föreslagen utvidgning av statsbidragsrätten
för barnmorskors och sjuksköterskors resor inom öppen förlossningsvård
samt förebyggande mödra- och barnavård att gälla även utgifter
för resor företagna enbart inom stads, köpings eller municipalsamhälles
planlagda område ansluter sig utskottet till departementschefens uttalanden,
och utskottet väll sålunda härutinnan icke nu förorda någon ändring
i gällande bestämmelser.
I motionerna 1: 436 och II: 549 har framställts yrkande som syftar till
införande av ett enhetligt statsbidrag för alla av distriktssköterskor m. fl.
i tjänsten företagna resor. Det uttalas att detta bör bestämmas i enlighet
med vad som för närvarande gäller för resor inom den förebyggande mödraoch
barnavården. Motionärerna framhåller att det nuvarande systemet,
enligt vilket statsbidrag utgår till vissa resor men ej till andra, är förenat
med praktiska olägenheter och en komplicerad administration. Motionärerna
påpekar vidare att det förhållandet att patienten själv har att bestrida
distriktssköterskas resa i sjukvårdssyfte kan föranleda att patienten föredrar
att även för mindre åkommor tillkalla läkare, vars resor ju till 3/4 bekostas
av sjukförsäkringen. Detta skulle, menar motionärerna, medföra en
onödig belastning av läkarna.
Som av den ovan intagna redogörelsen för departementschefens ställningstagande
i frågan framgår bär inom inrikesdepartementet upprättats
en promemoria med förslag till bestämmelser i ämnet. Vid remissbehandling
av promemorian har mot det framlagda förslaget framställts vässa invändningar
både av principiell natur och i fråga om de föreslagna statsbidragsgrunderna.
Utskottet finner i överensstämmelse med vad departementschefen uttalat,
att det icke kan vara lämpligt att genomföra en ändring av statsbidragsgrunderna
på förevarande relativt begränsade område. I likhet med departementschefen
ger utskottet sin anslutning till statskontorets och allmänna
statsbidragsutredningens förslag att frågan bör få anstå till dess
spörsmålet om en omläggning av systemet för statsbidrag till landstingen
kan upptagas i ett vidare sammanhang. Utskottet kan alltså icke nu tillstyrka
bifall till det i motionerna I: 436 och II: 549 framställda yrkandet.
14 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 6 år 1955
Utöver vad sålunda anförts föranleder propositionen i denna del icke
något yttrande från utskottets sida.
Förebyggande mödravård
Utredningen och remissyttrandena
För utredningens förslag rörande den förebyggande mödravården har i
propositionen å s. 32—38 lämnats en redogörelse, till vilken utskottet får
hänvisa. I fråga om vad vid remissbehandlingen såvitt avser förevarande
avsnitt förekommit hänvisar utskottet till s. 38—44 i propositionen.
Departementschefen
Föredragande departementschefen anför inledningsvis:
»Vilken andel den förebyggande mödravården haft i den mycket gynnsamma
utveckling, som under de sista årtiondena ägt rum i fråga om
minskad barnadödlighet och sjunkande antal dödsfall i havandeskaps- och
förlossningssjukdomar, är det självfallet omöjligt att uttala sig om. Det
måste beaktas, att utbyggnaden av mödravården försiggått under en tid
av intensivt forskningsarbete på medicinens område, som burit rik frukt
i form av nya läkemedel och förbättrade behandlingsmetoder. Utan överdrift
kan dock sägas, att den förebyggande mödravården utgör ett värdefullt
instrument för att i praktiken omsätta de nya medicinska rönen.
Genom den medicinska kontrollen av de havande kvinnorna har sålunda
skapats möjligheter att på ett tidigt stadium upptäcka och behandla sjukdomar
och komplikationer av betydelse för graviditeten samt bedriva en
effektiv profylaktisk verksamhet. En ytterligare intensifiering av mödravården
kan sannolikt giva ytterligare positiva resultat. Helt allmänt vill
jag emellertid som min uppfattning framhålla, att det finns skäl att härvid
iakttaga försiktighet. Den rådande bristen på läkare kan komma en alltför
kraftig utbyggnad att i verkligheten stanna på papperet. Vidare kan
befaras, att alltför många undersökningar och kontrollbesök för olika
ändamål kan avskräcka de blivande mödrarna från att anlita den förebyggande
mödravården. Det bör slutligen i sammanhanget icke förbises,
att den obligatoriska sjukförsäkringen och läkemedelsreformen skapat
större förutsättningar än tidigare för havande kvinnor och nyblivna mödrar
att även utanför mödravårdens ram erhålla läkarvård och läkemedel
till överkomliga kostnader.»
Departementschefen behandlar härefter frågan om skärmbild sundersökning
och anför i denna del:
»Vad angår den av utredningen föreslagna skärmbildsundersökningen
av blivande mödrar, vore det i och för sig önskvärt, om alla havande kvinnor
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 6 ur 1955 15
obligatoriskt inom den statsunderstödda förebyggande mödravårdens ram
kunde underkastas skärmbildsundersökning vid centraldispensärerna. Med
hänsyn till de invändningar, som gjorts i vissa remissyttranden i fråga om
möjligheterna att genomföra utredningens förslag, anser jag mig emellertid
ej kunna tillstyrka en så långt gående åtgärd. Däremot förordar jag,
att mödravårdsorganens läkare i alla sådana fall, där det av någon anledning
kan misstänkas eller befaras, att en gravid kvinna lider av tuberkulos,
bör remittera henne till centraldispensären för skärmbildsundersökning.
Sådan remiss bör ske ej blott om kvinnans hälsotillstånd ger skäl för
misstanke, att hon lider av tuberkulos, utan även t. ex. om tuberkulos förekommer
eller tidigare förekommit i hennes familj eller om kvinnans bostads-
eller miljöförhållanden i övrigt kan anses innebära särskild risk
för tuberkulossmitta. Skärmbildsundersökningen bör i sådana fall vara
kostnadsfri för patienten och statsbidrag utgå för undersökningen i enlighet
med de för dispensärvården gällande bestämmelserna. För kvinnornas
resor till dispensärorganen i de berörda fallen tillstyrker jag vidare,
att statsbidrag må utgå efter de grunder, som gäller för resor i förebyggande
mödravård. Med den betydligt nedskurna omfattning skärmbildsundersökningen
kommer att få enligt mitt förslag, räknar jag med
att kostnaderna härför skall komma att stanna vid väsentligt lägre belopp
än utredningen kalkylerat med, högst något tiotusental kronor per år.
Bl. a. med hänsyn härtill är jag ej beredd att i detta sammanhang förorda
någon ändring av de nuvarande statsbidragsgrunderna för dispensärverksamheten.
Vad jag nu föreslagit skall självfallet ej utgöra hinder för de huvudmän
som så önskar att utan statsbidrag bedriva en mera omfattande skärmbildsundersökning
av blivande mödrar.»
Beträffande den föreslagna försöksverksamheten med speciell
kontroll av havande kvinnor, lidande av vissa
sjukdomar, framför departementschefen följande synpunkter:
»Det tidigare av medicinalstyrelsen framförda förslaget angående anordnande
av försöksverksamhet med speciell kontroll av havande kvinnor,
lidande av vissa sjukdomar fann jag mig vid anmälan av 1953 års statsverksproposition
för det dåvarande ej kunna biträda. Emellertid torde en
försöksverksamhet av detta slag i syfte att klarlägga, i vilka fall en påbörjad
graviditet utan risk för kvinnan och det väntade barnet kan fullföljas
trots komplikationer i form av hjärt-, njur- eller andra svårare
sjukdomar, kunna giva värdefulla erfarenheter för behandlingen av havande
kvinnor för framtiden. Härigenom torde även vissa typfall kunna
utgallras, vilka i fortsättningen kan kontrolleras på mödravårdsorganen,
varvid dyrbar specialistbehandling undvikes. På grund av det anförda
finner jag mig nu böra förorda, att medel beräknas för eu försöksverksamhet
med denna målsättning. Verksamheten bör bedrivas efter de rikt
-
16 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 6 år 1955
linjer medicinalstyrelsen föreslagit men torde enligt mitt förmenande böra
begränsas till ett hundratal patienter vid mödravårdscentraler av typ I.
I den mån läkarbehandling, som patienterna åtnjuter under försöksverksamheten,
är att hänföra till läkarvård som omfattas av sjukförsäkringen,
bör enligt min mening ersättning härför utgivas av sjukkassorna. Med
hänsyn till vad jag sålunda anfört och då verksamheten torde böra igångsättas
under senare hälften av budgetåret 1955/56, torde högst 5 000 kronor
komma att erfordras för sagda budgetår. Medlen torde få bestridas från
förslagsanslaget till Bidrag till avlöningar m. in. inom förebyggande mödraoch
barnavård. Såsom jag anförde vid anmälan av nämnda anslag i årets
statsverksproposition (XI, s. 321), synes det relativt ringa belopp, som
äskas för ändamålet, icke påverka anslagsberäkningen för nästa budgetår,
varför någon omräkning av anslaget nu icke synes erforderlig.»
Såvitt angår barnmorskans arbetsuppgifter och härvid särskilt frågan
om antalet kontrollbesök hos barnmorska gör departementschefen
följande uttalande:
»Vad utredningen föreslagit i fråga om barnmorskans arbetsuppgifter i
allmänhet i den förebyggande mödravården har i huvudsak icke givit mig
anledning till erinran. I detta sammanhang vill jag dock framhålla, att
det av utredningen förordade antalet kontrollbesök hos barnmorska, tio
besök för ett normalfall, högst väsentligt överstiger vad som hittills varit
brukligt. Icke i någon del av landet förekom sålunda under år 1953 mer
än i medeltal fyra kontrollbesök hos barnmorska per blivande moder. I
flertalet barnmorskedistrikt låg medeltalet mellan ett och två besök. Oaktat
i vissa internationella rekommendationer angivits, att 14 kontrollbesök
borde företagas i ett normalfall, förutsätter jag, att viss återhållsamhet
kommer att iakttagas vid bestämmandet av antalet kontrollbesök. Endast
om avvikelser från det för en graviditet normala i visst fall ger anledning
till tätare kontroller, synes mig ett så stort antal som tio besök böra förekomma.
»
I det följande behandlar departementschefen även frågan om mödragymnastik
och framhåller i denna del:
»Utredningens förslag, att den förebyggande mödravården skall utvidgas
att även omfatta mödragymnastik kan jag i allt väsentligt biträda. Jag
delar utredningens uppfattning, att undervisningen om möjligt bör meddelas
av barnmorska och sjukgymnast i samarbete, varvid barnmorskan
meddelar hälsovårdsundervisning och sjukgymnasten leder gymnastiken
och avslappningstekniken. Som utredningen framhållit, finns dock sjukgymnaster
icke att tillgå överallt, varför barnmorskorna på sina håll torde
få leda undervisningen i mödragymnastik på egen hand. Då vidare alla
barnmorskor ännu icke erhållit utbildning i mödragymnastik, lärer verksamheten
få utbyggas successivt. Jag vill dock erinra om att jag i 1955
års statsverksproposition (XI, s. 321) föreslagit decentraliserade kurser i
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 6 år 1955 17
ämnet för ytterligare 200 barnmorskor. Med en sådan utbildningstakt torde
hela barnmorskekåren inom ett par år vara kompetent att handha ifrågavarande
undervisning. Liksom i fråga om barnmorskekontrollerna synes
en viss försiktighet i fråga om antalet lektioner i mödragymnastik böra
iakttagas. Särskilt på landsbygden torde det eljest bli svårt att engagera
de blivande mödrarna häri i avsedd omfattning. Angeläget är naturligtvis
också, att undervisningen i mödragymnastik i största möjliga utsträckning
meddelas i anslutning till kvinnornas besök på mödravårdsorganen
och på barnmorskornas egna mottagningar.»
Beträffande spörsmålet om en utvidgad eftervård anför departementschefen:
»Ett
av medicinalstyrelsen tidigare framfört förslag om utvidgning av
den vid mödravårdsorganen meddelade vården att omfatta även eftervård
fann jag mig nödsakad avstyrka i 1953 års statsverksproposition. Med
hänsyn till de fördelar för de blivande mödrarna, som en sådan utvidgning
skulle innebära, är jag emellertid nu beredd att i princip förorda,
att den förebyggande mödravården utvidgas att omfatta även eftervård
av den nyblivna modern under en tid av åtta veckor efter förlossningen
i enlighet med utredningens förslag. Som jag tidigare antytt, bör emellertid
stor försiktighet iakttagas, när det gäller reformer, som ställer ökade
krav på landets resurser på sjukvårdsområdet. Jag förordar därför, att
någon obligatorisk skyldighet för huvudmännen att införa ifrågavarande
eftervård icke föreskrives utan att huvudmännen själva fritt skall få avgöra,
om de vill genomföra denna utvidgning av mödravården. Vidare
kan jag icke tillstyrka, att den nyblivna modern under eftervårdstiden
skall äga avlägga flera än ett statsbidragsberättigat läkarbesök på mödravårdsorgan.
Konstateras vid detta besök sjuklighet eller svaghet hos kvinnan
som fordrar fortsatt läkarvård, bör läkaren således hänvisa henne
att i sedvanlig ordning söka vård utanför mödravårdens ram, varvid den
allmänna sjukförsäkringens ersättningsregler träder i funktion. Det av
mig förordade läkarbesöket skall i första hand avse en kontroll av att
kvinnan efter förlossningen på normalt sätt återhämtar sina krafter och
att komplikationer i hennes tillstånd icke inträffat. För en sådan kontroll
erforderliga undersökningar bör alltså utföras av läkaren. Självfallet skall,
såsom även utredningen framhållit, vården icke avse annan sjukdom eller
svaghet än sådan, som föranletts av havandeskapet eller förlossningen.
1 den mån läkares medverkan vid preventivmedelsutprovning och rådgivning
angående förebyggande födelsekontroll kan anses erforderlig, höidet
ifrågavarande läkarbesöket erbjuda lämpligt tillfälle härtill.
Statsbidrag till läkarens arvode för eftervårdsbesök torde böra utgå med
samma belopp som för förvårdsbesök inom mödravården eller 2 kronor
75 öre per undersökning. Då alla huvudmän icke torde komma att i varje
fall omedelbart införa eftervårdsmottagningar och alla i den förebyggande
2 Bihang till riksdagens protokoll 1955. ti samt. 2 avd. Nr ti
18 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 6 år 1955
mödravården inskrivna kvinnor knappast heller torde komma att utnyttja
möjligheten till eftervårdsbesök hos läkaren, räknar jag med att statsverkets
kostnader åtminstone till en början kommer att ligga väsentligt
lägre än det belopp, 215 000 kronor per år, som utredningen beräknat
härför.
För kvinnans resa till läkarmottagningen för eftervårdsbesöket föreslår
jag statsbidrag efter samma grunder som eljest gäller för mödravårdspatienternas
resor. Det av utredningen härför beräknade beloppet, 25 000
kronor per år, torde få betraktas som ett maximum.
Slutligen förordar jag utredningens förslag, att läkemedel skall kostnadsfritt
tillhandahållas kvinnorna för sjukdomar, förorsakade av havandeskapet,
under eftervårdstiden efter motsvarande principer som under förvårdstiden.
Den av mig förordade begränsningen av antalet läkarbesök
på mödravårdsorganen under eftervårdstiden innebär i detta hänseende,
att mödravårdsläkaren vid eftervårdsbesöket äger utfärda anvisning på
läkemedel mot sjukdomar sammanhängande med havandeskapet eller förlossningen,
som han härvid konstaterar, men att, om ytterligare förskrivning
av sådana läkemedel sedermera erfordras, annan läkare får anlitas
härför och läkemedlet sålunda icke tillhandahålles kostnadsfritt inom den
förebyggande mödravårdens ram. Kostnadsökningen i anledning av förslaget
torde bli relativt obetydlig.
Skyddsläkemedel tillhandahålles redan f. n. även ammande kvinnor kostnadsfritt.
I fråga om tillhandahållandet av sådana läkemedel innebär den
utvidgade eftervården således icke någon förändring.»
Departementschefen berör i fortsättningen frågor rörande omfattningen
av barnmorskors deltagande i den förebyggande mödravården
samt anför:
»Liksom utredningen anser jag, att den ökade tillgången på barnmorskor
och dessas i allmänhet minskade arbetsbörda skapat förutsättningar för
att de i större omfattning än hittills skall deltaga inom den förebyggande
mödravården. Härav föranledd ändring av barnmorskeförordningen ämnar
jag beröra i propositionen med förslag till förordning om distriktsbarnmorskor.
Jag vill emellertid i detta sammanhang understryka, att den utvidgade
eftervården av mödrar skärper kraven på en samordning framför
allt i fråga om hembesöken i mödravård och barnavård, så att dubbla
besök i hemmet av olika befattningshavare såvitt möjligt undvikes. Jag
förutsätter, att medicinalstyrelsen kommer att ha sin uppmärksamhet på
detta spörsmål och söka åvägabringa en lämplig samordning.
Ehuru jag biträder utredningens uppfattning, att barnmorska som regel
bör biträda vid läkarmottagningarna på mödravårdsorganen — liksom
sjuksköterska i princip bör deltaga i barnavårdsmottagningarna — är jag
dock icke beredd att förorda, att kategoriska bestämmelser härom införes
i statsbidragsförfattningen. En viss frihet för huvudmännen bör alltjämt
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 6 år 1955 19
kvarstå att insätta distriktssköterskan vid mödravårdsmottagningarna.
Särskilt vid vakanser samt vid ledighet för semester o. d. synes det erforderligt,
att barnmorska och sjuksköterska kan vikariera för varandra.
Jag förordar därför, att de nuvarande alternativa bestämmelserna lämnas
oförändrade.»
Såvitt angår anslagsfrågan uttalar departementschefen slutligen:
»De ändringar i statsbidragsbestämmelserna, som föranledes av vad jag
nu föreslagit, torde böra träda i kraft den 1 januari 1956. Då statsbidragen
till förebyggande mödra- och barnavård samt till dispensärverksamhet för
tuberkulosens bekämpande utgår kalenderårsvis i efterskott, påverkas medelsbehovet
för nästa budgetår i allmänhet icke av ändringarna. Undantag
utgör den vidgade rätten till kostnadsfria läkemedel under eftervårdstiden.
Förslaget i denna del torde dock, såsom jag anfört i årets statsverksproposition,
icke i nämnvärd utsträckning komma att inverka på medelsbehovet
för nästa budgetår under förslagsanslaget till Läkemedel åt vissa
kvinnor och barn. Någon omräkning av nämnda anslag synes därför icke
erforderlig.»
Motioner
1 motionerna I: 435 och II: 550 hemställes »att riksdagen måtte besluta,
att statsbidrag enligt de för dispensärvården gällande bestämmelserna i
kungörelsen den 18 juni 1937 med senare företagna ändringar skall utgå
till skärmbildsundersökningar av gravida kvinnor i de landstingskommuner,
vilka fattar beslut om att obligatorisk dylik undersökning för denna grupp
skall ske; samt att ett förslagsanslag på 30 000 kronor härför anslås».
I motionerna 1: 437 och II: 551 — såvitt rör förevarande avsnitt — anhålles
att riksdagen måtte beakta i motionerna framförda synpunkter avseende
antalet kontrollbesök av blivande mödrar hos barnmorska, mödragymnastik
samt kurser för barnmorskor i upplysning angående födelsekontroll.
I motionen II: 552 hemställes att riksdagen med bifall i övrigt till propositionens
förslag måtte besluta »sådana ändringar i de föreslagna grunderna
för förebyggande mödra- och barnavård att kostnadsfri skärmbildsundersökning
blir obligatorisk för blivande mödrar; att under havandeskap
tio kontrollbesök hos barnmorska (eller i förekommande fall av barnmorska)
fastställes som miniminorm för s. k. normalfall; att i fall av sjukdom,
som föranletts av havandeskapet eller förlossningen, läkarvård och
medicin under eftervården -— åtta veckor — erhålles kostnadsfritt».
Utskottet
Mot de av departementschefen inledningsvis framförda synpunkterna
beträffande den förebyggande mödravården bar utskottet icke funnit anledning
till erinran. Vad avser frågan om skärinbildsundersökning har ut
-
20 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 6 år 1955
redningen förordat att alla blivande mödrar bör undergå sådan undersökning
samt föreslagit att denna bör uppdragas åt dispensärvårdens organ
och ske efter remiss från vederbörande mödravårdsorgan. Utredningen har
vidare föreslagit att statsbidrag för ändamålet bör utgå i enlighet med de
för dispensärvården gällande bestämmelserna i kungörelsen den 18 juni
1937 angående statsbidrag till dispensärverksamheten för tuberkulosens
bekämpande, vilket innebär att landstingskommunerna — men ej städer
utanför landsting — erhåller statsbidrag med 50 öre per skärmbild. Vidare
föreslås att de blivande mödrarnas resor till dispensärorganen skall bestridas
i enlighet med reglerna för mödravården och av dess anslag. Utredningen
har beräknat att den föreslagna utvidgningen av skärmbildsundersökningen
skulle medföra en kostnadsökning för statsverket per år av
omkring 30 000 kronor för själva undersökningarna och något mindre än
100 000 kronor för resor. Departementschefen har med hänsyn till de invändningar
som gjorts i vissa remissyttranden i fråga om möjligheterna
att genomföra utredningens förslag icke ansett sig kunna tillstyrka en så
långt gående åtgärd men förordat att mödravårdsorganens läkare i alla sådana
fall, där det av någon anledning kunde misstänkas eller befaras, att en
gravid kvinna lede av tuberkulos, borde remittera henne till centraldispensären
för skärmbildsundersökning. Sådan remiss borde enligt departementschefen
ske ej blott om kvinnans hälsotillstånd gåve skäl för misstanke att
hon lede av tuberkulos, utan även t. ex. om tuberkulos förekomme eller tidigare
förekommit i hennes familj eller om kvinnans bostads- eller miljöförhållanden
i övrigt kunde anses innebära särskild risk för tuberkulossmitta.
Departementschefen har uttalat att undersökningen borde vara kostnadsfri
för patienten och att statsbidrag för undersökningen och resor borde
utgå efter de grunder som utredningen föreslagit.
Utskottet finner vad departementschefen föreslagit i fråga om omfattningen
av skärmbildsundersökningar utgöra en lämplig lösning av förevarande
spörsmål och tillstyrker även att statsbidrag utgår i enlighet med
vad departementschefen förordat. Utskottet kan alltså icke biträda det
förslag som väckts i motionen 11:552, att kostnadsfri skärmbildsundersökning
skall bli obligatorisk för blivande mödrar eller det i motionerna 1: 435
och II: 550 framställda yrkandet att statsbidrag enligt för dispensärvården
gällande bestämmelser skall utgå för skärmbildsundersökning av gravida
kvinnor i de landstingskommuner, där beslut fattats om obligatorisk
skärmbildsundersökning av denna kategori. Som departementschefen framhållit
utgör vad i propositionen föreslagits självfallet icke något hinder för
de huvudmän som så önskar att utan statsbidrag bedriva en mera omfattande
skärmbildsundersökning av blivande mödrar.
Utskottet ansluter sig till departementschefens förslag om anordnande
av försöksverksamhet med speciell kontroll av havande kvinnor, lidande
av vissa sjukdomar. De av departementschefen uppdragna riktlinjerna för
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 6 år 1955 21
denna verksamhet finner utskottet ändamålsenliga. Departementschefen
har, med hänvisning till att verksamheten torde böra igångsättas under senare
hälften av budgetåret 1955/56, beräknat medelsbehovet för sagda budgetår
till högst 5 000 kronor och uttalat att medlen torde få bestridas från
förslagsanslaget till Bidrag till avlöningar m. m. inom förebyggande modraoch
barnavård. Vidare bär departementschefen framhållit att beloppet icke
syntes påverka anslagsberäkningen för nästa budgetår, varför någon omräkning
av anslaget nu icke syntes erforderlig. Utskottet godtager departementschefens
beräkningar och har ej heller i övrigt någon erinran mot del
sagda.
Departementschefen har även berört utredningens förslag i fråga om
barnmorskans arbetsuppgifter och härvid särskilt uppehållit sig Aid frågan
om det antal kontrollbesök som en blivande moder bör avlägga hos barnmorska.
Departementschefen anmärker att en viss återhållsamhet böi
iakttagas vid bestämmandet av antalet kontrollbesök och att det av utredningen
för normalfall förordade antalet, tio, borde förekomma ondast
om avvikelser från det för en graviditet normala i visst fall gåve anledning
till tätare kontroller. Denna fråga har även behandlats i några motioner!
I motionerna I: 437 och II: 551 har uttalats att tio besök boide vai a
det normala, och i motionen 11:552 har yrkats att nämnda antal måtte
fastställas som miniminorm för normalfall.
Utskottet vill i denna fråga endast uttala, att det icke torde vara lämpligt
att fastställa någon norm för antalet kontrollbesök. Det får med hänsyn
till omständigheterna i varje enskilt fall avgöras hur många besök som kan
anses lämpligt att förorda. Flera besök än som kan anses medicinskt motiverat
bör givetvis inte förekomma.
1 propositionen behandlas även t rågan om mödragymnastik inom ramen
för den förebyggande mödravården. Även denna fråga beröres i motionerna
1:437 och 11:551, i vilka uttalas att denna uppgift bör åvila barnmorskan.
Utskottet ansluter sig i denna fråga till vad departementschefen
anfört. Frågan huruvida undervisning i mödragymnastik bör meddelas
av barnmorska eller av sjukgymnast eller av bada i samarbete bör enligt
utskottets mening avgöras från fall till fall under hänsynstagande till tillgången
på för ändamålet utbildad arbetskraft. Huruvida det kan anses
lämpligt atl, såsom i motionerna 1:437 och 11:551 föreslagits, utöka de
föreslagna decentraliserade kurserna avseende utbildning i mödragymnastik
till alt omfatta även kurs i upplysning angående födelsekontroll är
eu organisatorisk fråga till vilken utskottet icke anser sig böra taga
ställning.
Departementschefen har, med hänvisning till de fördelar som vore förenade
med en utvidgning av den vid mödravårdsorganen meddelade vården
till att omfatta även eftervård, i princip förordat sådan utvidgning för tiden
åtta veckor efter förlossningen. Med framhållande av att stor försiktighet
22 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 6 år 1955
borde iakttagas i fråga om reformer som ställde ökade krav på landets resurser
på sjukvårdsområdet har departementschefen emellertid icke förordat
någon obligatorisk skyldighet för huvudmännen att införa denna
eftervård utan överlämnat till huvudmännen att själva avgöra denna fråga.
Departementschefen har vidare uttalat att han icke kunde tillstyrka att
den nyblivna modern under denna tid skulle äga avlägga mer än ett statsbidragsberättigat
läkarbesök på mödravårdsorganet. Ersättning för den
läkarvård som därutöver kunde befinnas erforderlig finge — enligt departementschefen
— utgå enligt den allmänna sjukförsäkringens bestämmelser.
Utredningen har för den föreslagna utvidgningen av mödravården
räknat med en årlig kostnadsökning för statsverket — avseende statsbidrag
till läkararvoden — å 215 000 kronor. Departementschefen har uttalat att
statsverkets kostnader åtminstone till en början torde komma att ligga
väsentligt lägre än nyssnämnda belopp med hänsyn till att alla huvudmän
icke torde komma att i varje fall omedelbart införa eftervårdsmottagningar
och att alla i den förebyggande mödravården inskrivna kvinnor ej heller
torde komma att utnyttja möjligheten till eftervårdsbesök.
För kvinnas resa till läkarmottagningen för eftervårdsbesöket har departementschefen
föreslagit att statsbidrag skall utgå efter samma grunder
som eljest för mödravårdspatienternas resor. Utredningen har beräknat den
årliga kostnaden härför till 25 000 kronor, vilket belopp departementschefen
ansett böra betraktas som ett maximum.
Departementschefen har förordat att kostnadsfria läkemedel under eftervårdstiden
skall tillhandahållas kvinnorna för av havandeskapet förorsakade
sjukdomar efter samma princip som under förvårdstiden. Den föreslagna
begränsningen av antalet läkarbesök på mödravårdsorganen under
eftervardstiden till ett besök innebär emellertid, framhåller departementschefen,
att kostnadsfria läkemedel inom ramen för den förebyggande mödravården
kan tillhandahållas den nyblivna modern endast vid detta besök.
Departementschefen beräknar att kostnadsökningen i anledning av förslaget
i denna del kommer att bli relativt obetydlig.
Utskottet delar departementschefens uppfattning alt den förebyggande
mödravården i princip bör omfatta även eftervård av den nyblivna modern
under en tid av åtta veckor efter förlossningen. I nuvarande läge måste den
av departementschefen förordade begränsningen av statsbidrag för nämnda
ändamål anses välbetänkt. Även de föreslagna ändrade grunderna för kostnadsfritt
tillhandahållande av läkemedel under nämnda tid finner utskottet
väl avvägda. Utskottet kan alltså icke tillstyrka det i motionen 11:552
framlagda förslaget att vid av havandeskapet eller förlossningen föranledd
sjukdom, läkarvård och medicin skall tillhandahållas kostnadsfritt under
hela eftervården. Det må emellertid erinras om det icke obetydliga skydd
som även dessa kvinnor bereds genom den allmänna sjukförsäkringen samt
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 6 år 1955 23
genom tillhandahållande av kostnadsfria skyddsläkemedel åt ammande
kvinnor och andra kostnadsfria eller prisnedsatta läkemedel.
Utöver vad nu sagts föranleder propositionen i förevarande del icke något
särskilt yttrande från utskottets sida.
Utskottets hemställan
På grund av vad ovan anförts får utskottet hemställa,
A. att riksdagen måtte, med avslag å motionerna 1: 435
och II: 550 ävensom, såvitt nu är i fråga, motionen II: 552
samt med bifall till förevar ande proposition, nr 129,
dels godkänna de ändrade grunder för statsbidrag till avlöning
åt distriktsbarnmorskor m. m., som i propositionen
förordats, att med särskilt nämnt undantag tillämpas
fr. o. m. den 1 januari 1956;
dels godkänna de ändrade grunder för bidrag till förebyggande
mödra- och barnavård, som i propositionen förordats,
att tillämpas fr. o. m. den 1 januari 1956;
dels godkänna de ändrade grunder för kostnadsfritt tillhandahållande
av läkemedel åt vissa kvinnor, lidande av
havandeskapssjukdomar, som i propositionen förordats, att
tillämpas fr. o. m. den 1 januari 1956;
dels ock medgiva att för anordnande av försöksverksamhet
med speciell kontroll av havande kvinnor, lidande av
vissa sjukdomar, må för budgetåret 1955/56 från förslagsanslaget
till Bidrag till avlöningar m. m. inom förebyggande
mödra- och barnavård disponeras ett belopp av högst 5 000
kronor;
B. att motionerna 1: 436 och II: 549 icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd;
C. att motionerna 1:437 och 11:551 samt 11:552, i den
mån de icke kan anses besvarade genom vad utskottet ovan
anfört och hemställt, icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.
Stockholm den 17 maj 1955
På sammansatt stats- och andra lagutskotts vägnar:
DAVID NORMAN
24 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 6 år 1955
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från statsutskottet: herrar Gustaf Karlsson, Iwar Anderson, Jacobsson,
Rubbestad, Åkerström och fröken Elmén;
från andra lagutskottet: herr Norman, fru Svenson, herr Magnusson,
fru Sandström, herrar Lundberg* och Bengtsson i Varberg.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservation
av fröken Elmén och fru Sandström, vilka ansett
dels att näst sista stycket av utskottets motivering under avsnittet Barnmorskeväsendets
organisation m. m. bort ha följande lydelse:
Det nu gällande systemet för statsbidrag vid tjänsteresor inom hälsooch
sjukvård är förenat med stora olägenheter. De oenhetliga bestämmelserna
förorsakar mycket merarbete för både distriktssköterskorna och huvudmännen
när det gäller att hålla isär kostnaderna för resor inom olika
vårdgrenar, och särskilda svårigheter uppkommer att beräkna hur stor
del av kostnaderna för en resa, omfattande både statsbidragsberättigad
verksamhet och annan, som skall hänföras till den ena eller andra vårdgrenen.
För den enskilde framstår det som omotiverat att han måste betala
distriktssköterskas resekostnader vid sjukbesök medan läkares resa för
samma ändamål till stor del ersättes av den allmänna sjukförsäkringen.
Detta förhållande kan, som motionärerna påpekat, medföra att läkare anlitas
även i sådana fall, då detta ej är motiverat ur vårdsynpunkt. Det är
självfallet ett intresse att detta undvikes. Enligt utskottets mening talar
tungt vägande skäl för införande av ett enhetligt statsbidrag på förevarande
område. Utskottet anser det angeläget att denna fråga snarast bringas till
en lösning och kan icke finna att införande av ett enhetligt statsbidrag på
detta område skulle kunna inverka hindrande vid eventuell framtida omläggning
av statsbidragssystemet i stort. Utskottet förordar sålunda i enlighet
med vad i motionerna 1: 436 och II: 549 hemställts att statsbidrag för
samtliga av distriktssköterska, distriktsbarnmorska och distriktssköterskebarnmorska
i tjänsten företagna resor skall utgå efter samma grunder som
nu gäller vid resor i förebyggande mödra- och barnavård. De ändrade grunderna
bör tillämpas fr. o. m. den 1 januari 1956.
dels ock att utskottet under B. bort hemställa,
att riksdagen, med bifall till motionerna I: 436 och II: 549, måtte godkänna
de av utskottet förordade ändrade grunderna för statsbidrag till av distriktssköterska,
distriktsbarnmorska och distriktssköterske-barnmorska i tjänsten
företagna resor, att tillämpas fr. o. in. den 1 januari 1956.
IDUNS TRYCKERI. ESSELTE. STHLM 53
B06304