Statsutskottets utlåtande nr 6 är 1955
1
Nr 6
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts i statsverkspropositionen
gjorda framställningar rörande egentliga
statsutgifter för budgetåret 1955/56 under sjätte
huvudtiteln, avseende anslagen inom kommunikationsdepartementets
verksamhetsområde, jämte i ämnet
väckta motioner.
(4:e avd.)
Kommunikationsdepartementet
1 :o) Kommunikationsdepartementet: Avlöningar. I propositionen nr 1
har Kungl. Maj:t under sjätte huvudtiteln (punkt 1, s. 1 och 2 av bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för den 4
januari 1955) föreslagit riksdagen att dels bemyndiga Kungl. Maj:t att i
personalförteckningen för kommunikationsdepartementet vidtaga i statsrådsprotokollet
angivna ändringar, dels godkänna av departementschefen
förordad avlöningsstat för kommunikationsdepartementet, att tillämpas tills
vidare fr. o. m. budgetåret 1955/56, dels ock till Kommunikationsdepartementet:
Avlöningar för budgetåret 1955/56 anvisa ett förslagsanslag av
838 400 kronor.
Anslaget är å gällande riksstat uppfört med 837 200 kronor.
Kungl. Maj:ts förslag innebär att en på övergångsstat uppförd tjänst
som förste kanslisekreterare i Ca 29, med anledning av att innehavaren erhållit
högre ordinarie tjänst, indrages och utgår ur departementets personalförteckning,
varjämte i enlighet med grunderna för den reglerade befordringsgången
tre befattningshavare erhålla ordinarie anställning som
kontorsbiträde i Ca 8. På grund av automatiska löneklassförändringar uppräknas
vidare anslaget med 1 200 kronor.
Utskottet, som intet har att erinra mot Kungl. Maj:ts förslag, hemställer,
att riksdagen må
a) bemyndiga Kungl. Maj:t att dels i personalförteckningen
för kommunikationsdepartementet uppföra ytterligare tre
tjänster som kontorsbiträde i Ca 8, dels från sagda förteckning
utesluta befattningen på övergångsstat som förste kanslisekreterare
i Ca 29;
1—574 55 Bihang till riksdagens protokoll 1955. G saml. Nr G
2
Statsutskottets utlåtande nr 6 år 1955
b) godkänna följande avlöningsstat för kommunikationsdepartementet,
att tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret
1955/56:
Avlöningsstat
1. Avlöning till departementschefen........................ 37 800
2. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis ... 428 000
3. Avlöningar till icke-ordinarie personal ............... 260 000
4. Rörligt tillägg, förslagsvis ................................. 112 600
Summa kr. 838 400
c) till Kommunikationsdepartementet: Avlöningar för budgetåret
1955/56 anvisa ett förslagsanslag av 838 400 kronor.
2:o) Kommunikationsdepartementet: Omkostnader. I enlighet med
Kungl. Maj :ts förslag (punkt 2, s. 2), som innebär en med 10 400 kronor
höjd medelsanvisning för nästa budgetår, hemställer utskottet,
att riksdagen må till Kommunikationsdepartementet: Omkostnader
för budgetåret 1955/56 anvisa ett förslagsanslag av
61 400 kronor.
Väg- och vattenbyggnadsväsendet
3:o) De lokala vägnämnderna m. m. I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag
(punkt 7, s. 14), som innebär anslagsminskning för nästa budgetår med
25 000 kronor, hemställer utskottet,
att riksdagen må till De lokala vägnämnderna m. m. för
budgetåret 1955/56 anvisa ett förslagsanslag av 175 000 kronor,
att avräknas mot automobilskattemedlen.
4: o) Reglering av vissa skador inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
ämbetsområde. I enlighet med Kungl. Maj :ts förslag (punkt 8, s. 14 och
15), som innebär oförändrad medelsanvisning för nästa budgetår, hemställer
utskottet,
att riksdagen må till Reglering av vissa skador inom vägoch
vattenbgggnadsstyrelsens ämbetsområde för budgetåret
1955/56 anvisa ett förslagsanslag av 450 000 kronor, att avräknas
mot automobilskattemedlen.
5:o) Allmän översikt över beräkningen av väganslagen m. m. Före
behandlingen av de olika anslagen till vägunderhåll och vägbyggnader har
Kungl. Maj:t (punkt 9, s. 15—20) lämnat en översikt över beräkningen av
väganslagen m. m.
Statsutskottets utlåtande nr 0 år 1955
3
I skrivelse den 31 augusti 1954 har väg- och vattcnbgggnadsstyrelsen
framlagt förslag till anslagsäskanden för nästa budgetår i vad avser vägunderhåll
och vägbyggnader m. in.
Efter en kort redogörelse för ställningen på automobilskattemedlens
specialbudget framhåller styrelsen i fråga om medelsbehovet, att de skäl
som styrelsen tidigare anfört för en upprustning och förnyelse av vägnätet
alltjämt gäller. I samband med statsmakternas behandling av frågan om
beskattningen av motorfordonstrafiken framhölls, att några delade meningar
om behovet av en fortsatt upprustning av landets vägar icke föreligger.
Till grund för bestämmande av storleken av beskattningen av motorfordonstrafiken
har kalkylerats med att i huvudsak erhålla täckning för de
anslag till vägväsendet m. m. under femårsperioden 1955—1959 — i den
del de avräknas mot automobilskattemedel — som i en preliminär plan
framlagts av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen till 1951 års utredning
angående beskattningen av motorfordonstrafiken. Den hittillsvarande utvecklingen
tyder på att motorfordonsbeståndet och trafiken kommer att
öka i åtminstone den takt, som förutsatts i den till grund för beskattningsförslaget
lagda prognosen. Medelstillgången kan därför beräknas möjliggöra
en utbyggnad av vägnätet, som motsvarar styrelsens framlagda minimiförslag.
Kravet på snabbare förbättringar har skärpts i fråga om framkomlighet
och framför allt trafiksäkerhet på de mest trafikerade vägarna, icke minst
vid infarterna till städer och samhällen. Även behovet av nya förbindelser
tränger sig alltmer på. Erfarenheterna ger vid handen, att vissa förhållanden,
såsom bristande tillgång på kvalificerad personal och främst de begränsade
möjligheterna att utnyttja arbetskraft för vägväsendets investeringar,
medfört svårigheter att under innevarande budgetår omsätta anvisade
anslag i nyttigheter för vägtrafiken. Med hänsyn till ovissheten i
fråga om läget på arbetsmarknaden anser styrelsen emellertid, att anslagsmedlen
bör säkerställas, så att tillgången på medel ej utgör hinder för en
ökad verksamhet. Med hänsyn till landsvägskommunikationernas alltmer
Ökade betydelse för samhällslivet är det ett riksintresse av största vikt,
att väginvesteringarna ges sådan prioritet, att de kan följa den utveckling,
som förutsatts vid statsmakternas ställningstagande till motorfordonsbeskattningen.
Styrelsens medelsäskande för budgetåret 1955/56 anslutes
därför i huvudsak till de i samband med bilskatteutredningen gjorda beräkningarna.
För det statliga vägunderhållet räknar styrelsen för budgetåret
1955/56 med oförändrat belopp eller 230 milj. kr.
För den statliga väg- och brobyggnadsverksamheten upptager
styrelsen det belopp, som framlagts i samband med utredningen angående
beskattningen av motorfordonstrafiken eller 355 milj. kr., vilket i förhållande
till innevarande budgetår innebär en ökning med ca 33 milj. kr.
4
Statsutskottets utlåtande nr 6 dr 1955
Vad angår den kommunala väghållningen räknar styrelsen med i
huvudsak oförändrat belopp eller 31,3 milj. kr. för bidrag till underhållet.
För bidrag till byggande av vägar och gator anmäler styrelsen det belopp,
som framlagts i samband med utredningen angående beskattningen av
motorfordonstrafiken, eller 90 milj. kr., vilket innebär en ökning med 10
milj. kr.
Beträffande den enskilda väghållningen har man att räkna med
en fortgående utvidgning av det statsbidragsberättigade vägnätet, medförande
ökat anslagsbehov för bidragsverksamheten. Styrelsen räknar med
hänsyn härtill med ett från 10,5 milj. kr. till 12,5 milj. kr. ökat anslagsbehov.
Jämväl i fråga om bidrag till byggande av enskilda vägar räknar styrelsen
med en höjning av anslaget, nämligen från 11 milj. kr. till 13 milj. kr.
För administration och diverse ändamål har upptagits 53,9 milj.
kr., varvid dock de anslag under sjätte, nionde, elfte och tolfte huvudtitlarna,
som äskas av andra myndigheter än väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
uppförts med samma belopp som för innevarande budgetår.
Totalt skulle alltså utgifterna på automobilskattemedelsbudgeten uppgå
till 785,7 milj. kr. Inkomsterna har av styrelsen beräknats till 825 milj. kr.
Över styrelsens framställning har utlåtande avgivits av arbetsmarknadsstyrelsen
(s. 17 och 18), som bl. a. framhåller att en utvidgning av väginvesteringarna
i nuvarande arbetsmarknadsläge måste åtföljas av så gott
som fullständig säsongutjämning för att ej besvärliga problem skall skapas
på arbetsmarknaden. Det kan därvid bli nödvändigt att förbereda för att
tidigarelägga och påbörja arbeten under vinterperioden. Detta ställer stora
krav på vägprojekteringen. En utvidgning och effektivisering av vägplaneringen
är enligt styrelsens mening i nuvarande läge en mera angelägen
uPP§ift än att åstadkomma en omedelbar ökning av väginvesteringarna.
Föredraganden erinrar inledningsvis om att till grund för 1954 års riksdags
beslut om automobilskattens storlek låg en i propositionen nr 112/1954
redovisad, av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen gjord beräkning av anslagsbehovet
för väg- och vägtrafikväsendet under femårsperioden 1954/55
—1958/59. Denna beräkning, som riksdagen lämnade utan erinran, upptog
för budgetåret 1955/56 ett belopp av 790 milj. kronor. Det betonades i
propositionen och under riksdagsbehandlingen, att utgifterna för vägväsendet
skulle under perioden anpassas efter de inflytande automobilskattemedlen,
så att utgifterna icke finge föranleda ökat underskott å automobilskattemedelsfonden.
Vid beräkningen av skattens storlek förutsattes
dock, att inkomsterna skulle komma att överstiga utgifterna under de första
budgetåren av femårsperioden. Mot slutet av perioden väntades anslagsbehovet
bli större än de inflytande bilskattemedlen, så att utgifter och inkomster
under de fem åren i stort sett skulle balansera varandra.
Föredraganden anför vidare följande.
Statsutskottets utlåtande nr 6 dr 1955
o
»De anslagsbehov av automobilskattemedel, som av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
och andra myndigheter nu anmälts för budgetåret 1955/56,
uppgår till i det allra närmaste angivna 790 milj. kr. Av allt att döma kommer
de under samma budgetår inflytande automobilskattemedlen att väl
förslå för en sådan utgiftsram.
Under tiden sedan sagda proposition framlades har emellertid eu skärpning
av arbetsmarknads- och konjunkturläget konstaterats, som medfört
vissa risker för översysselsättning och rubbningar i samhällsekonomien.
Till följd härav har nödvändigheten av begränsningar av investeringarna
på olika områden aktualiserats. Såsom framgår av andra förslag, som
denna dag framlägges för riksdagen, har sålunda en stark restriktivitet bedömts
nödvändig i fråga om övriga delar av den offentliga investeringsverksamheten.
Trots den stora angelägenhetsgrad, som kännetecknar behoven
på väginvesteringarnas område, är det sett mot denna bakgrund tveksamt,
om dessa investeringar under den närmaste tiden kan givas den omfattning,
som förutsatts i den förutnämnda propositionen. Såsom jag närmare
vill anmäla vid redogörelsen för de statliga vägbyggnadsanslagen, anser jag
emellertid, att anslagsmedlen för ändamålet bör anvisas medan de eventuella
inskränkningar i medelsanvändningen, som kan behöva göras, får ske
medelst av Kungl. Maj :t fastställda medelsförbrukningsramar. De behållningar,
som eventuellt kan uppkomma på anslagen genom sådana begränsningar
i medelsförbrukningen, kommer att tillgodoräknas automobilskattemedlens
specialbudget för att kunna tagas i anspråk för vägväsendet mot
slutet av femårsperioden 1954/55—1958/59, då, enligt vad jag nyss sagt, utgifterna
förutsetts komma att överstiga inflytande automobilskattemedel.
I anledning av vad arbetsmarknadsstyrelsen i sitt remissyttrande uttalat
i fråga om en önskvärd utvidgning av vägplaneringsreserven får jag erinra
om hurusom jag under väg- och vattenbyggnadsstyrelsens avlöningsanslag anmält
en ökad medelsanvisning till ämbetsverket för ifrågavarande ändamål.
Om en begränsning av medelsanvändningen på vägväsendets område blir
nödvändig, skulle detta komma att, såsom arbetsmarknadsstyrelsen antytt,
ge väg- och vattenbyggnadsstyrelsen ytterligare möjlighet att bygga upp en
större vägplaneringsreserv än den nuvarande.
Jag förordar således, att anslag för vägväsendet äskas hos riksdagen i
huvudsak i enlighet med väg- och vattenbyggnadsstyrelsens petita. Detta
innebär, att för det statliga vägunderhållet upptages ett oförändrat
belopp av 2.10 milj. kr., att anslagen till statliga väginvesteringar
ökas med ca 33 milj. kr. till 355 milj. kr., att anslagen till den kommunala
väghållningen uppföres med 121,3 milj. kr., innebärande en
på i huvudsak byggnadsanslaget fallande ökning om 10,i milj. kr., samt att
bidragsanslagen till enskild väghållning ökas med 4 milj. kr., varav
hälften på vartdera byggnads- och underhållsanslagct, till sammanlagt 25,5
milj. kr.
6
Statsutskottets utlåtande nr 6 år 1955
För administration och diverse ändamål tillstyrker jag under
andra anslagspunkter under sjätte huvudtiteln tillhopa 38 milj. kr. att avräknas
mot automobilskattemedlen. Under nionde, elfte och tolfte huvudtitlarna
föreslås därjämte, att 19,i milj. kr. skall avräknas. Totalt skulle
alltså för de till administration m. m. hänförliga ändamålen 57,i milj. kr.
avräknas mot automobilskattemedlen, vilket i förhållande till innevarande
budgetårs anslag innebär en ökning med 5,6 milj. kr.
Enligt den sålunda redovisade beräkningen av väganslagen skulle dessa
för budgetåret 1955/56 uppgå till sammanlagt (230 + 355 + 121,3 + 25,5 +
57,i) 788,9 milj. kr. eller exakt angivet 788 894 300 kr., vilket innebär en
ökning i förhållande till motsvarande på riksstaten för innevarande budgetår
uppförda anslagsbelopp med omkring 52,5 milj. kr.
Chefen för finansdepartementet har i annat sammanhang beräknat automobilskattemedelsinkomsterna
för budgetåret 1955/56 till 865 milj. kr. Av
detta belopp skulle alltså 788,9 milj. kr. disponeras för att täcka anslag på
driftbudgeten. Återstoden, ca 76,i milj. ler., torde få tillföras budgetutjämningsfonden
och där redovisas under särskild titel. Såsom framhålles i
finansplanen skapas genom en sådan fondering finansiella möjligheter till
en framtida utökning av investeringarna på vägområdet, när det samhällsekonomiska
utrymmet härför föreligger.»
I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herr Ohlon m. fl. (I: 150) och den andra inom andra kammaren av herr
Ohlin m. fl. (II: 185), i vilka hemställts att riksdagen måtte dels bemyndiga
Kungl. Maj :t att låta under kalenderåret 1956 verkställa vägbyggnader för
ett sammanlagt belopp av 355 000 000 kronor, dels ock för budgetåret
1955/56 anvisa anslag till statliga väg- och brobyggnader med ett sammanlagt
belopp av 177 500 000 kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen;
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herrar Helmer Persson och Öhman (1:280) och den andra inom andra
kammaren av herr Holmberg m. fl. (II: 355), i vilka hemställts om en höjning
med 10 000 000 kronor av anslaget till byggande av riksvägar i och
för ett snabbare färdigställande av riksväg nr 13;
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren
av herr Björnberg m. fl. (I: 281) och den andra inom andra kammaren av
herr Cassel m. fl. (II: 352), i vilka, såvitt nu är i fråga, hemställts att riksdagen
måtte besluta att dels i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om en
utredning rörande vissa i motionerna berörda vägbyggnadsproblem, dels i
skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa att den av Kungl. Maj :t förutsatta
inedelsförbrukningsramen för väginvesteringar för framtiden skall redovisas
i anslutning till Kungl. Maj:ts anslagsäskanden, dels uttala att den
i 5-årsplanen för vägväsendets upprustning förutsatta investeringsramen
Statsutskottets utlåtande nr 6 år 1955
7
bör komma till utförande, dels bemyndiga Kungl. Maj:t att låta under
kalenderåret 1956 verkställa vägbyggnader för belopp av tillhopa 355 000 000
kronor, dels ock för budgetåret 1955/56 anvisa anslag till statliga väg- och
brobyggnader med ett sammanlagt belopp av 177 500 000 kronor, att avräknas
mot automobilskattemedlen;
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren
av herr Alfred Nilsson in. fl. (1:277) och den andra inom andra kammaren
av herr Johnsson i Kastanjegården in. fl. (II: 354), i vilka hemställts
dels att riksdagen måtte besluta, att intagning av enskilda vägar till allmänt
underhåll skall ske i väsentligt ökad omfattning och icke för något
år mindre än 50 mil, samt vidtaga härav påkallad förstärkning av anslagen
till det statliga vägväsendet, dels ock att därest ökad anslagsgivning nu
icke anses böra ifrågakomma utrymme för de i motionerna föreslagna åtgärderna
beredes genom jämkning av anslagen till vägunderhåll och vägbyggnader;
dels
ock slutligen två likalydande motioner, väckta den ena inom första
kammaren av herr Sundelin (1:332) och den andra inom andra kammaren
av herr Widén (II: 384), i vilka hemställts att riksdagen måtte uttala
att kostnaderna för iståndsättning av enskild väg, som skall förändias till
allmän, alltid skola bestridas av kronan samt att tillräckliga medel härför
skola avsättas i vederbörande flerårsplaner.
Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden torde
få hänvisas till motionerna II: 185, I: 280, II: 352, I: 277 och I: 332.
Utskottet. Det beslut i automobilskattefrågan som fattades vid fjolårets
riksdag grundade sig på vissa i propositionen nr 112 redovisade bei åkningar
rörande väg- och vägtrafikväsendets medelsbehov under femårsperioden
1954/55—1958/59. I nära överensstämmelse härmed ha vederbörande
myndigheter nu förutsatt, att ifrågavarande anslag skola för budgetåret
1955/56 anvisas med ett sammanlagt belopp av inemot 790 milj.
kronor. Enligt föredragandens mening kunna de under samma budgetår
inflytande automobilskattemedlen antagas komma att väl förslå för en
sådan utgiftsram. Samtidigt har emellertid erinrats om att sedan fjolåret
en skärpning av konjunkturläget inträtt, vilken gjort en begiänsning a\
investeringsverksamheten på olika områden nödvändig. Mot bakgrunden
härav bär föredraganden funnit det tveksamt, huruvida väginvesteringarna
under den närmaste tiden kunna givas den omfattning som förutsattes vid
ovannämnda riksdagsbeslut. Det oaktat har föredraganden ansett, att för
ändamålet äskade anslag böra i sin helhet anvisas, medan eventuellt erforderliga
inskränkningar i medelsanvändningen tå ske genom av Kungl. Maj.t
fastställda medelsförbrukningsramar. De anslagsbehållningar som därigenom
kunna uppstå komma enligt föredraganden att tillgodoräknas automobilskattemedlens
specialbudget för att sedermera tagas i anspråk för
vägväsendet.
8
Statsutskottets utlåtande nr 6 är 1955
Ifrån nu angivna utgångspunkt har föredraganden förordat, att för det
statliga vägunderhållet upptages ett oförändrat belopp av 230,o milj. kronor,
att anslagen till den statliga väg- och brobyggnadsverksamheten höjas
från 322,i till 355,o milj. kronor, att bidragsanslagen till den kommunala
läghållningen uppföras med 121,3 milj. kronor, innebärande en på i huvudsak
byggnadsanslaget fallande ökning om 10,i milj. kronor, samt att
bidragsanslagen till enskild väghållning uppräknas med 4,o milj. kronor,
varav hälften på vartdera byggnads- och underhållsanslaget, till sammanlagt
25,5 milj. kronor. Då det till administration och diverse ändamål hänförliga
medelsbehovet uppskattats till inalles 57,i milj. kronor, skulle således
vid bifall till Kungl. Maj:ts förslag summan av de anslag som avräknas
mot automobilskattemedlen för nästa budgetår komma att uppgå till
788,9 milj. kronor. I förhållande till motsvarande på riksstaten för innevarande
budgetår uppförda anslag innebär detta en ökning med ca 52,5
milj. kronor. Föredraganden har vidare erinrat om att chefen för finansdepartementet
i annat sammanhang beräknat automobilskattemedelsinkomsterna
för budgetåret 1955/56 till 865,o milj. kronor. Av detta belopp
skulle alltså 788,9 milj. kronor disponeras för att täcka anslag på driftbudgeten.
Återstoden eller 76,i milj. kronor avses skola tillföras budgetutjämningsfonden
och där redovisas under särskild titel.
Att i statsverkspropositionen icke lämnats några närmare uppgifter om
''ägin\esteiingarnas beräknade omfattning under innevarande och nästa
kalenderår har föranlett vissa erinringar i de båda likalydande motionerna
1:281 och 11:352. I anslutning därtill har förordats, att riksdagen måtte
anmoda Kungl. Maj:t att i fortsättningen redovisa den för väg- och brobyggnadsverksamheten
avsedda medelsförbrukningsramen samtidigt med
själva anslagsäskandena. Enligt motionärernas mening bör riksdagen vidare
uttala sig för att Kungl. Maj:ts förslag härutinnan skola ta sikte på ett
förverkligande av den femårsplan för vägväsendets upprustning som låg
till grund för fjolårets beslut i automobilskattefrågan. För nästa kalenderår
skulle detta innebära, att ramen för de statliga väginvesteringarna fastställdes
till ett sammanlagt belopp av 355 milj. kronor. Då emellertid den
nu aktuella anslagsanvisningen anses böra begränsas till de medel som erfordras
för att täcka utgifterna fram till utgången av budgetåret 1955/56,
ha motionärerna hemställt att de fyra reservationsanslagen till statliga
väginvesteringar anvisas med ett sammanlagt belopp av allenast 177,5 milj.
kronor. I förhållande till Kungl. Maj:ts förslag, vilket bygger på principen
om kalenderårsberäknade anslag, innebär detta en reducering med hälften.
Samma yrkande har framställts i de båda likalydande motionerna I: 150
och II: 185, i vilka jämväl förordats en ram av 355 milj. kronor för vägoch
brobyggnadsverksamheten under kalenderåret 1956.
I de båda likalydande motionerna 1:280 och 11:355 återigen har förordats
eu uppräkning av anslagen till de statliga väginvesteringarna med
Statsutskottets utlåtande nr G dr 1955
9
10 milj. kronor. Nämnda belopp avses skola tillgodoföras anslaget till byggande
av riksvägar och i sin helhet disponeras för ett snabbare färdigställande
av riksväg nr 13.
Enligt utskottets mening kunna vissa skäl förebringas till stöd för den
i motionerna I: 281 och II: 352 framförda uppfattningen, att den av Kungl.
Maj :t förutsatta medelsförbrukningsramen för den statliga väg- och brobyggnadsverksamheten
bör redovisas i samband med vederbörande anslagsäskanden.
Så sker som bekant redan nu i fråga om investeringarna i kommunikationsverkens
kapitalfonder. Att märka är emellertid att den investeringsplan
för kommunikationsverken som numera årligen framlägges i statsverkspropositionen
avser budgetårsvis reglerade utgifter, medan vägoch
brobyggnadsverksamheten anknyter till kalenderår. Ett tillgodoseende
av motionärernas önskemål komme därför att få till följd, att Kungl. Maj :t
skulle nödgas taga ställning till frågan om väginvesteringarnas omfattning
mer än ett år före den nya arbetsperiodens början. Att så relativt lång tid
i förväg överblicka och förutse utvecklingen erbjuder självfallet stora
svårigheter, och utskottet kan därför icke tillstyrka motionärernas förevarande
förslag. Än mera olämpligt finner utskottet det vara, om riksdagen
nu genom ett beslut i motionernas syfte skulle binda statsmakterna för
att under alla förhållanden och till alla delar genomföra det tidigare omnämnda
femårsprogrammet för vägväsendets investeringar. Även om detta
program i princip bör följas, är det nämligen med hänsyn till de samhällsekonomiska
konsekvenserna uppenbart att förutsättningarna för dess förverkligande
årligen måste omprövas. Särskilt i rådande konjunkturläge
synes det tveksamt, huruvida utrymme föreligger för någon egentlig utökning
av vägbyggnadsverksamheten. Utskottet kan fördenskull icke biträda
det i nu behandlade motioner liksom i motionerna I: 150 och II: 185
framförda förslaget, att riksdagen skulle för kalenderåret 1956 fastställa
en medelsförbrukningsram av 355 milj. kronor, utan kommer att under
punkten 7 yrka avslag på motionerna i här angivna delar. Beslut rörande
väginvesteringarnas omfattning nyssnämnda år torde framdeles få fattas
av Kungl. Maj :t med utgångspunkt från de ekonomiska förhållanden som
då faktiskt föreligga. Vad föredraganden härutinnan anfört och förordat
har sålunda icke givit utskottet anledning till erinran. Då väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
först genom kungl. brev den 25 februari 1955 erhållit
besked om den för innevarande år avsedda investeringsramen, önskar utskottet
dock understryka angelägenheten av att för framtiden beslut i hithörande
spörsmål fattas i så god lid att planläggningen av verksamheten
icke onödigtvis försvåras.
Vad därefter angår den i nyssberörda fyra motioner upptagna frågan om
sättet för beräkning av anslagen till de statliga väginvesteringarna vill utskottet
erinra om att redan fjolårets riksdag hade att taga ställning till ett
motionsledes framfört förslag om återgång till budgetånsberäkning av
10
Statsutskottets utlåtande nr 6 år 1955
dessa anslag. I sitt till samma års riksdag avgivna utlåtande nr 130 framhöll
utskottet bl. a., att vinsten av en dylik återgång skulle inskränka sig
till den rent tillfälliga möjligheten att disponera ett halvt års automobilskattemedelsinkomster.
Enligt utskottets mening kunde dock icke denna
temporära fördel anses överväga de olägenheter som samtidigt måste uppstå.
Utskottet erinrade härutinnan särskilt om att det, beroende på klimatiska
och andra omständigheter, icke vore möjligt att i förväg närmare ange
i vilka proportioner förekommande utgifter komme att fördela sig på arbetsårets
båda hälfter. Detta kunde i sin tur leda till att väg- och vattenbyggnadsverket
icke alltid hade medel tillgängliga för nödvändiga utbetalningar,
om anslagen beräknades budgetårsvis och arbetsårets naturliga enhet
därigenom kameralt sprängdes. Med godkännande av vad utskottet
sålunda anfört avvisade riksdagen det ifrågavarande förslaget.
Enligt utskottets uppfattning har sedan föregående år intet inträffat
som kunde föranleda riksdagen att nu intaga någon annan ståndpunkt. Hithörande
anslag torde visserligen till följd av den begränsning av väg- och
brobyggnadsverksamheten som synes erforderlig under den närmaste
tiden komma att vid utgången av såväl innevarande som nästa budgetår
uppvisa större reservationsmedelsbehållningar än vad som i och för sig
är motiverat med hänsyn till kalenderårsberäkningen, men denna konjunkturpolitiskt
betingade omständighet utgör enligt utskottets mening intet
tillräckligt skäl för att frångå ett system, vilket ur både administrativa och
arbetstekniska synpunkter äger så betydande fördelar. Utskottet avstyrker
därför bifall till motionerna I: 150 och II: 185 samt 1:281 och II: 352, såvitt
de åsyfta återgång till budgetårsberäkning av anslagen till de statliga
väginvesteringarna.
Om utskottet sålunda icke finner anledning till en nedräkning av nu
ifrågavarande anslag för nästa budgetår, kan utskottet å andra sidan ej
heller lämna sin anslutning till det i de båda likalydande motionerna 1: 280
och II: 355 framlagda förslaget om en förhöjning med 10 milj. kronor av
den av Ivungl. Maj:t äskade anslagssumman. En sådan anslagsförstärkning
måste nämligen anses meningslös, då den i rådande konjunkturläge knappast
kommer att leda till någon motsvarande stegring av vägbyggnadsverksamheten
utan snarare får till följd, att anslagsbehållningen vid budgetårets
slut ytterligare ökas. Utskottet finner det även mindre lämpligt om
riksdagen, såsom motionärerna hemställt, skulle vid medelsanvisningen
tästa sådana villkor att visst belopp förbehölles arbetena på viss väg. Beslut
i dylika fördelningsfrågor torde alltjämt böra fattas i vanlig administrativ
ordning. Utskottet kommer därför att under punkten 7 yrka avslag på
nyssnämnda motioner.
Då Ivungl. Maj:ts förslag till beräkning av övriga väghållningsanslag ej
heller givit utskottet anledning till erinran, kommer utskottet att under
vederbörande punkter i det följande tillstyrka, att anslaget till det stat
-
Statsutskottets utlåtande nr 6 år 1955
11
liga vägunderhållet anvisas med 230,o milj. kronor, att anslagen till
den statliga väg- och brobyggnadsverksamheten anvisas med
sammanlagt 355,o milj. kronor, att bidragsanslagen till den kommunala
väghållningen anvisas med sammanlagt 121,3 milj. kronor och att bidragsanslagcn
till den enskilda väghållningen anvisas med sammanlagt
25,5 milj. kronor. I fråga om huvudgruppen administration och
diverse ändamål, för vilken Kung], Maj:t under sjätte, nionde, elfte och
tolfte huvudtitlarna äskat anslag å tillhopa 57,i milj. kronor, har utskottet
funnit sig böra förorda en förstärkning av bidragsanslaget till byggande
och underhåll av mindre hamnar och farleder med 100 000 kronor, varom
utskottet gör hemställan under punkten 21. Därest det i propositionen nr
124 framlagda förslaget om inrättande av ett sjöfartsverk godkännes av riksdagen,
erfordras å andra sidan en nedräkning av nyssnämnda anslagsbelopp
å 57,i milj. kronor med ca 300 000 kronor, avseende vissa till vägoch
vattenbyggnadsverket nu hänförliga personalkostnader. Då hithörande
under nionde, elfte och tolfte huvudtitlarna äskade anslag numera anvisats
av riksdagen skulle således, under förutsättning av dels att nyssnämnda
organisationsändring genomföres och dels att utskottets förevarande
förslag godkännas, de anslag som avräknas mot automobilskattemedlen
komma att för budgetåret 1955/56 uppgå till (230,o + 355,o + 121,3 +
25,5 + 57,1 + 0,1 — 0,3 =) 788,7 milj. kronor.
Såsom tidigare omnämnts ha de under samma budgetår inflytande automobilskattemedelsinkomsterna
i statsverkspropositionen uppskattats till
865 milj. kronor. Enligt riksräkenskapsverkets förnyade inkomstberäkning
synes emellertid denna summa böra höjas till 870 milj. kronor. De
genom den särskilda investeringsavgiften för motorfordon inflytande medlen,
vilka förutsatts skola framdeles komma vägväsendet till godo, ha
vidare av ämbetsverket upptagits till 50 milj. kronor. Om dessa beräkningai
visa sig hållbara, skulle således inkomsterna komma att överstiga utgifterna
med (870,o + 50,o — 788,7 =) 131,3 milj. kronor, vilket belopp får
tillgodoföras automobilskattemedlens specialbudget. Med anledning av föredragandens
uttalande, att jämväl de behållningar som må uppstå på
anslagen till de statliga väginvesteringarna komma att redovisas på nämnda
specialbudget, vill utskottet erinra om att ifrågavarande reservationsanslag
komma att i sin helhet avräknas mot bilskattemedlen och sålunda
ur specialbudgetens synpunkt ha karaktären av utgifter även till den del
de under budgetåret icke tagas i anspråk. Detta hindrar självfallet icke
att dessa anslagsbehållningar, i likhet med oförbrukade reservationer på
andra anslag, under ett senare budgetår kunna utnytt jas för den med vederbörande
anslag avsedda verksamheten.
I anslutning till den nu behandlade frågan om beräkningen av väganslagen
för nästa budgetår vill utskottet något ingå på vissa andra spörsmål
som berörts i de förut omnämnda motionerna 1:281 och 11:352. I
12
Statsutskottets utlåtande nr 6 dr 1955
dessa motioner har sålunda föreslagits att en utredning igångsattes rörande
vägbyggandets lämplighet såsom sysselsättningsobjekt, varvid även
säsongutjämningens effekt i kostnadshänseende jämte vissa likartade problem
anses böra uppmärksammas. Med anledning därav önskar utskottet
framhålla, att först angivna spörsmål näppeligen kan bedömas annat än
i samband med en allmän översyn av grunderna för den statliga arbetslöshetspolitiken.
Att enbart med utgångspunkt från de i motionerna lämnade
uppgifterna låta verkställa en sådan översyn finner dock utskottet
icke vara motiverat, helst som arbetsmarknadsstyrelsen kan antagas fortlöpande
följa utvecklingen på förevarande område. Utskottet vill vidare
erinra om att utskottet i sitt till 1952 års riksdag avgivna utlåtande nr (i
uttryckligen framhöll, att under rådande förhållanden den fördyring av
vägbyggandet som uppstode genom ökad tillämpning av vinterarbete borde
inom rimliga gränser kunna godtagas. De uppgifter om merkostnadens
storlek i olika fall som återfinnas i motionerna synas dock utskottet synnerligen
osäkra. Under alla omständigheter anser utskottet det uteslutet
— även i ett mindre ansträngt arbetsmarknadsläge — med en återgång till
tidigare tillämpade system, då vägbyggnadsverksamheten i allt väsentligt
A7ar koncentrerad till sommarhalvåret. Den ökade användningen av maskiner
och därmed även av specialutbildad arbetskraft inom vägväsendet gör
det dessutom ur rent företagsekonomisk synpunkt önskvärt, att sysselsättningen
blir så jämnt fördelad över de olika årstiderna som möjligt. Med
hänsyn till nu antydda förhållanden är utskottet icke övertygat om behovet
av en sådan utredning som motionärerna åsyfta. Utskottet avstyrker därför
bifall till motionerna I: 281 och II: 352 jämväl i nu berörda delar.
Utskottet övergår härefter till vissa motionsledes aktualiserade problem,
vilka äga samband med frågan om intagning av enskilda vägar till allmänt
underhåll. I de båda likalydande motionerna 1:277 och 11:354 har sålunda
förordats, att sådan intagning skall ske i väsentligt ökad utsträckning
och icke för något år omfatta mindre än 50 mil. Enligt den uppfattning som
kommit till uttryck i de likalydande motionerna I: 332 och II: 384 återigen
böra kostnaderna för iståndsättning av enskild väg som skall förändras
till allmän alltid bestridas av kronan och tillräckliga medel härför avsättas
i vederbörande flerårsplaner.
Beträffande förstnämnda båda motioner torde få erinras om att ett
yrkande av enahanda innebörd framfördes redan vid fjolårets riksdag.
Med anledning därav framhöll utskottet i sitt av riksdagen godkända utlåtande
nr 130, att det i och för sig skulle vara önskvärt, om de enskilda
vägarna i ökad omfattning kunde intagas till allmänt underhåll. Med hänsyn
till de finansiella konsekvenserna av ett beslut i åsyftad riktning och
då det även ur rent praktiska synpunkter framstode såsom olämpligt att
på förhand fastställa det antal mil enskilda vägar som årligen borde
övertagas av den statliga vägorganisationen, ansåg sig emellertid utskottet
Statsutskottets utlåtande nr 6 år 1955
13
icke kunna biträda det ifrågavarande yrkandet. Ej heller i år är utskottet
berett att tillstyrka ett förslag av denna karaktär. Utskottet vill dock
samtidigt understryka angelägenheten av att en successiv förbättring av
förhållandena på förevarande område kommer till stånd. Av särskild
vikt finner utskottet det vara, att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen prövar
alla möjligheter att nedbringa den långa väntetid som f. n. förflyter
innan beslut i hithörande spörsmål fattas. En åtgärd av stort värde för
att få till stånd en snabbare takt i intagningsförfarandet skulle vidare vara,
om medel för erforderliga iståndsättningsarbeten avsattes i vederbörande
flerårsplaner. Utskottet förutsätter att så framdeles kommer att ske och
delar sålunda den uppfattning härutinnan som kommit till uttryck i de
båda förenämnda motionerna 1: 332 och II: 384. Kronans övertagande av
kostnaderna för ifrågavarande arbeten synes dock böra begränsas till att
avse sådana fall då väghållarna utgöras av enskilda personer eller sammanslutningar
av dem.
I förevarande sammanhang vill utskottet slutligen erinra om att motionsledes
hemställts om ett särskilt anslag till upprustning av vägarna på
Listerlandet. Till denna fråga återkommer emellertid utskottet i samband
med behandlingen av det i vissa andra motioner framförda förslaget angående
ombyggnad av bandelen Sölvesborg—Hörviken till normalspår.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,
I. att motionerna 1:281 och 11:352, i vad de avse förslag
om en fortlöpande redovisning av den för den statliga vägoch
brobyggnadsverksamheten avsedda investeringsramen,
icke må föranleda någon riksdagens åtgärd;
II. att motionerna 1:281 och 11:352, i vad de avse förslagom
fullföljande av den i det föregående berörda femårsplanen
för vägväsendets upprustning, icke må föranleda någon
riksdagens åtgärd;
III. att motionerna 1:150 och 11:185 samt 1:281 och
II: 352, i vad de avse förslag om återgång till budgetårsberäkning
av anslagen till den statliga väg- och brobyggnadsverksamheten,
icke må bifallas av riksdagen;
IV. att motionerna I: 281 och II: 352, i vad de avse förslag
om utredning av frågan om vägbyggandets lämplighet som
sysselsättningsobjekt in. in., icke må föranleda någon riksdagens
åtgärd;
V. att riksdagen må, i anledning av motionerna 1:277 och
11:354 samt 1:332 och 11:384, i skrivelse till Kungl. Maj:t
giva till känna vad utskottet anfört i frågan om intagning avenskilda
vägar till allmänt underhåll;
VI. att riksdagen må i skrivelse till Kungl. Maj:t giva till
känna vad utskottet i övrigt anfört.
14
Statsutskottets utlåtande nr 6 år 1955
6:o) Vägunderhållet. Kungl. Maj:t har (punkt 10, s. 20—22) föreslagit
riksdagen att till Vägunderhållet för budgetåret 1955/56 anvisa ett reservationsanslag
av 230 000 000 kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen.
Till förevarande ändamål har för innevarande budgetår anvisats ett belopp
av 230 milj. kronor. Vid utgången av budgetåret 1953/54 förelåg en
reservation av 7,4 milj. kronor å tidigare anvisade medel.
Väg- och vattenbijggnadsstyrelsen har för nästa budgetår ansett det nödvändigt
att kalkylera med en kostnadsökning genom ökad trafik av 8,o
milj. kronor. Styrelsen beräknar dock att med hänsyn till storleken av de
för innevarande år tillgängliga medlen — 237,4 milj. kronor — anslaget för
budgetåret 1955/56 kan begränsas till oförändrat 230 milj. kronor med följande
fördelning på olika arbeten.
Arbete Milj. kr.
Grusning m. m...................................................................... 24
Dammbindning ..................................................................... 30
Hyvling .............................................................................. 18
Vägkropp .............................................................................. 11
Trummor, diken, slänter, räcken m. in........................................ 26
Broar, bryggor, färjor ............................................................ 13
Belagd vägbana ..................................................................... 15
Vinterväghållning .................................................................. 38
Materialtillverkning ............................................................... 35
Speciella förmåner till arbetare, vissa administrationskostnader m. m. 20
Katastrofreserv, främst försvårad vinterväghållning ..................... 5
235
Föredraganden biträder styrelsens framställning.
Utskottet. Under hänvisning till vad utskottet under föregående punkt
anfört får utskottet hemställa,
att riksdagen må till Vägunderhållet för budgetåret 1955/56
anvisa ett reservationsanslag av 230 000 000 kronor, att avräknas
mot automobilskattemedlen.
7:o) Byggande av vägar och broar. Kungl. Maj:t har (punkt 11, s.
22—27) föreslagit riksdagen att för budgetåret 1955/56 till den statliga
väg- och brobyggnadsverksamheten anvisa i statsrådsprotokollet angivna
reservationsanslag å tillhopa 355 000 000 kronor.
Till förenämnda ändamål har för innevarande budgetår anvisats samt
för budgetåret 1955/56 äskats medel enligt nedanstående:
Statsutskottets |
utlåtande nr 6 år |
1955 |
15 |
Styrelsens |
Föredragan- |
||
Anslag |
förslag |
dens förslag |
|
1954/55 |
1955/56 |
1955/56 |
|
Milj. kr. |
Milj. kr. |
Milj. kr. |
|
Byggande av riksvägar........ |
...... 95 |
125 |
115 |
Byggande av länsvägar........ |
...... 203 |
206 |
215 |
Byggande av ödebygdsvägar .... |
...... 10 |
11 |
12 |
Byggande av storbroar........ |
...... 12 |
13 |
13 |
320 |
355 |
355 |
Efter en redovisning av ställningen å hithörande anslag erinrar vägoch
vattenbgggnadsstgrelsen om att statsmakterna vid behandlingen av
frågan om beskattningen av motorfordonstrafiken utgick från följande belopp
i statliga väginvesteringar under perioden 1955—1959.
Kalenderår |
Investering |
1955 ................ |
................. 320 |
1956 ................ |
................. 355 |
1957 ................ |
................. 390 |
1958 ................ |
.................. 425 |
1959 ................ |
................. 450 |
Vidare erinrar styrelsen om att såsom i föregående års petita framhållits
det ur rikssynpunkt men även ur lokal trafiksynpunkt är ofrånkomligt
att takten för upprustningen av riksvägnätet ökas. Den gångna sommarens
trafikförhållanden har ytterligare understrukit detta. En inom
styrelsen verkställd utredning avseende trafikökningen på olika typer av
vägar visar såsom genomsnitt för landets rikshuvudvägar en årlig ökning
av medeldygnstrafiken under tiden 1946—1953 med i medeltal 19 % beträffande
trafiken under året och 22 % avseende trafiken under juli.
Under antagande att den årliga trafikökningen under de närmaste fem
åren blir densamma som från år 1952 till år 1953 kommer trafiken å rikshuvudvägarna
att vid utgången av flerårsplansperioden 1955—1959 vara
dubbelt så stor som den nuvarande och efter ytterligare fem år tre gånger
större än f. n.
Undersökningen visar vidare, att trafikökningen är mindre på länshuvudvägarna
än på riksvägarna. Siffrorna är för länshuvudvägarna 15
resp. 18 %. Under närmaste femårsperiod kan trafiken på länshuvudvägarna
med utgångspunkt från här angivna procenttal beräknas öka med 75 %.
För bygdevägar är föreliggande trafikräkningsmaterial icke tillräckligt
omfattande, för att det skall vara möjligt att på basis därav angiva trafikutvecklingen
på motsvarande sätt. Trafikökningen på bygdevägarna torde
dock vara mindre än på länshuvudvägarna.
I allmänhet kan man räkna med att länsvägarna har sådan standard i
16
Statsutskottets utlåtande nr 6 ur 1955
förhållande till den reella trafikvolymen å desamma, att det utrymme, som
här finnes för en trafikökning, är väsentligt större än på riksvägarna.
Sistnämnda vägar däremot har redan nu att i stor utsträckning bära trafik
av en storlek och art, som icke lämnar något utrymme för ytterligare
trafikökning, därest icke avkall göres på nuvarande standard i fråga om
framkomlighet och trafiksäkerhet. Härtill kommer att antalet vägtrafikolyckor
är större på rikshuvudvägarna än på exempelvis länshuvudvägarna,
ehuru de sistnämnda omfattar 4,5 gånger större våglängd. Styrelsen har
därför ansett, att ur såväl transportekonomisk synpunkt som av trafiksäkerhetsskäl
eu snabbare upprustning måste göras på riksvägarna än på
länsvägarna.
Föredraganden framhåller inledningsvis att de vid ingången av budgetåret
1954755 för den ordinarie statliga väg- och brobyggnadsverksamheten
disponibla medlen utgjordes av för andra halvåret 1954 avsedda belopp
om 208,2 milj. kronor samt de på riksstaten för budgetåret anvisade anslagen
om 322,i milj. kronor eller tillhopa 530,3 milj. kronor. Anslagen för
innevarande budgetår är beräknade för en omslutning under år 1955 av
omkring 322 milj. kronor. Härvid har emellertid förutsatts, att Kungl.
Maj:t, om utvecklingen på arbetsmarknaden så påkallade, skulle ha befogenhet
att genomföra såväl en begränsning som en utvidgning av denna
ram för väginvesteringarna.
Föredraganden anför vidare följande.
»För nästa budgetår har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen begärt 355
milj. kr. Vid bifall härtill skulle för tiden den 1 juli 1954—31 december
1956 eller för 272 år medel finnas tillgängliga för investeringar av (208,2 -f
322,i + 355) 885,3 milj. kr. eller omkring 355 milj. kr. per år. Huruvida
möjligheter kommer att föreligga att investera nämnda belopp i väg- och
brobyggnader är dock synnerligen vanskligt att nu bedöma. Läget på
arbetsmarknaden samt nödvändigheten av att i nuvarande konjunkturläge
anpassa investeringarna efter det föreliggande ekonomiska utrymmet talar
för att svårigheter att nå upp till en verksamhet av den angivna omfattningen
kan komma att föreligga. Jag vill härvid erinra om att medelsförbrukningen
under kalenderåren 1952 och 1953, inklusive anslaget till Vissa
^byggnadsarbete^ utgjort 236,8 resp. 315,5 milj. kr. och för år 1954 kan
beräknas stanna vid ca 250 milj. kr. Några bestämda förutsägelser om de
reella investeringsmöjligheterna för hela den tid, t. o. m. kalenderåret 1956,
för vilken redan verkställd resp. nu aktuell medelsanvisning avses, låter sig
ej göra. Under förutsättning av normal utveckling på arbetsmarknaden och
allmän balans i samhällsekonomien bör det emellertid ej vara uteslutet,
att betingelser för ett fullt utnyttjande av ifrågavarande medel kan komma
att vara för handen. Om likväl väginvesteringsvolymen under år 1954
skulle behöva bli normgivande för motsvarande investeringsverksamhet
Statsutskottets utlåtande nr 6 år 1955
17
helt eller delvis även under åren 1955 och 1956, kan vid bifall till väg- och
vattenbyggnadsstyrelsens nu anmälda äskanden den outnyttjade behållningen
av de medel, som anvisats för de ifrågavarande åren, vid slutet av
år 1956 ha stigit med betydande belopp. Denna behållning kommer emellertid
i så fall — såsom jag anfört i den allmänna översikten — att redovisas
på automobilskattemedlens specialbudget för att kunna tagas i anspråk för
vägväsendet mot slutet av femårsperioden 1954/55—1958/59. Jag vill med
hänsyn härtill förorda, att väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förslag lägges
till grund för Kungl. Maj :ts anslagsäskanden hos riksdagen och föreslår
därför, att anslagen till de statliga väg- och broinvesteringarna för nästa
budgetår uppföres med sammanlagt 355 milj. kr. Den begränsning av
medelsförbrukningen, som kan bli nödvändig med hänsyn till konjunkturoch
arbetsmarknadsläget, torde Kungl. Maj :t få komma att besluta om.
Det bör emellertid också få ingå i Kungl. Maj :ts befogenheter att, om
arbetsmarknadsläget så möjliggör, under budgetåret 1955/56 — på liknande
sätt som medgivits för budgetåret 1954/55 —bemyndiga vägförvaltningarna
att utvidga byggnadsverksamheten genom att under budgetåret i förväg
taga i anspråk erforderliga belopp av de medel på de kalenderårsberäknade
anslagen, som är avsedda för den ordinarie verksamheten under andra
halvåret 1956.
Jag övergår nu till frågan hur totalbeloppet för budgetåret 1955/56
(arbetsåret 1956) skall fördelas på de av föregående års riksdag beslutade
fyra anslagen för de statliga väg- och broinvesteringarna. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
föreslår en fördelning av äskade 355 milj. kr. med 125
milj. kr. till Byggande av riksvägar, 206 milj. kr. till Byggande av länsvägar,
11 milj. kr. till Byggande av ödebygdsvägar och 13 milj. kr. till Byggande
av storbroar. Jämfört med fjolårets medelsanvisning innebär väg- och
vattenbyggnadsstyrelsens förslag, att huvuddelen av den äskade medelsökningen
eller 30 av 35 milj. kr. lägges på anslaget till Byggande av riksvägar,
medan anslaget till Byggande av länsvägar föreslås ökat med 3 milj.
kr. och de båda övriga anslagen med vartdera 1 milj. kr. Jag är väl medveten
om att stora insatser erfordras för en fortsatt upprustning av vårt
riksvägnät. Vid mitt ställningstagande till frågan har jag emellertid ej
kunnat undgå att beakta, att ett betydande upprustningsbehov jämväl gör
sig gällande ifråga om det övriga vägnätet och att en ökning av medelstilldelningen
för den skull även bör komma detta till godo. Jag är därför icke
beredd att för riksvägarna förorda en så stor ökning för nästa budgetår
som den föreslagna utan anser, att eu större del av den totala medelsökningen
än som av styrelsen ifrågasatts måste reserveras för förstärkning
av de övriga här förevarande väganslagen. Efter en avvägning av de olika
intressena har jag stannat för att föreslå följande fördelning, nämligen 115
milj. kr. för riksvägar, 215 milj. kr. för länsvägar, 12 milj. kr. för ödebygds2—
574 55 Bihang till riksdagens protokoll 1955. 6 sand. Nr 6
18
Statsutskottets utlåtande nr 6 år 1955
vägar och 13 milj. kr. för storbroar. I förhållande till innevarande budgetårs
anslag innebär detta en ökning med resp. 20, 12, 2 och 1 milj. kr.
Jag vill här slutligen anmäla, att kostnaderna för bron vid Hjulsta av
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen nu beräknats komma att överstiga tidigare
anvisad summa (7,6 milj. kr.) med 300 000 kr. Kostnadsökningen har
styrelsen beslutat täcka från anslaget till Byggande av huvudvägar. Efter
närmare utredning har jag konstaterat, att ca 229 000 kr. härav hänför
sig till arbeten, som om de utförts senare — bron jämte tillfartsvägar hade
kunnat tagas i bruk utan att de varit utförda ■— skulle ha bestritts av det
delvis motsvarande nya anslaget till Byggande av länsvägar. Återstoden av
utgiftsstegringen utgör blott en obetydlig del av totalkostnaden. Under
sådana förhållanden har jag ej funnit skäl att äska särskilda medel för
ändamålet.»
I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren
av herr Pålsson m. fl. (I: 46) och den andra inom andra kammaren av herr
Jönsson i Rossbol m. fl. (II: 61), i vilka hemställts att riksdagen vid behandling
av Kungl. Maj :ts förslag under förevarande punkt måtte besluta
att medel till de fyra här ifrågavarande reservationsanslagen inom angiven
ram anvisas med följande belopp, nämligen till Byggande av riksväger 105
milj. kronor, till Byggande av länsvägar 225 milj. kronor, till Byggande av
ödebygdsvägar 12 milj. kronor samt till Byggande av storbroar 13 milj.
kronor.
Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden torde
få hänvisas till motionen 1:46.
I de likalydande motionerna I: 150 och II: 185 samt i de likalydande
motionerna 1:281 och 11:352 har, såvitt nu är i fråga, föreslagits att de
av Kungl. Maj :t äskade anslagen anvisas allenast med ett sammanlagt belopp
av 177 500 000 kronor samt att i stället häremot svarande investeringsramar
om tillhopa 355 000 000 kronor fastställas (jfr punkten 5).
I de likalydande motionerna 1:280 och 11:355 har hemställts att riksdagen
måtte besluta att reservationsanslaget till Byggande av riksvägar
bestämmes till 125 000 000 kronor samt att den föreslagna höjningen med
10 000 000 kronor i sin helhet disponeras som förstärkt anslag avseende
påskyndat iordningställande av riksväg nr 13 (jfr punkten 5).
Utskottet. Såsom redan under punkten 5 framhållits, har utskottet intet
att erinra mot Kungl. Maj :ts förslag att anslagen till den statliga väg- och
brobyggnadsverksamheten anvisas med sammanlagt 355 milj. kronor för
nästa budgetår. Av utskottets ifrågavarande uttalande har vidare framgått,
att utskottet icke kunnat ansluta sig till den uppfattning som kommit till uttryck
i motionerna 1:150 och 11:185 samt 1:281 och 11:352, nämligen
Statsutskottets utlåtande nr 6 år 1955
19
att ovannämnda anslagssumma bör reduceras till inalles 177,5 milj. kronor
och att i stället investeringsramar om tillhopa 355 milj. kronor böra fastställas
för de med hithörande anslag avsedda ändamålen, samt att utskottet
ej heller kunnat biträda det i motionerna I: 280 och II: 355 framställda
yrkandet om en förhöjning av anslagssumman med 10 milj. kronor
genom en motsvarande uppräkning av anslaget till byggande av riksvägar.
I enlighet härmed avstyrker utskottet under förevarande punkt bifall
till nämnda motioner, såvitt nu är i fråga.
Ovan angivna totalbelopp av 355 milj. kronor har föredraganden ansett
böra fördelas med 115 milj. kronor på anslaget till byggande av riksvägar,
med 215 milj. kronor på anslaget till byggande av länsvägar, med
12 milj. kronor på anslaget till byggande av ödebygdsvägar och med 13
milj. kronor på anslaget till byggande av storbroar. I de båda likalydande
motionerna 1: 46 och II: 61 har förordats viss jämkning härutinnan, innebärande
förstärkning av länsväganslaget med 10 milj. kronor och motsvarande
nedräkning av riksväganslaget. Med anledning därav vill utskottet
erinra om att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i sin petitaskrivelse
utgått från att ifrågavarande båda anslag, vilka i gällande riksstat
äro uppförda med respektive 95 och 203 milj. kronor, skulle komma att
anvisas med respektive 125 och 206 milj. kronor, vilket motiverats med att
ur såväl transportekonomisk synpunkt som av trafiksäkerhetsskäl en snabbare
upprustning vore erforderlig på riksvägarna än på länsvägarna.
Föredraganden har emellertid, såsom av det föregående framgått, ansett
den av styrelsen förutsatta förstärkningen av riksväganslaget böra reduceras
från 30 till 20 milj. kronor. Att i enlighet med motionärernas
förslag nedräkna detta anslag med ytterligare 10 milj. kronor finner utskottet
icke tillrådligt. De förevarande motionerna avstyrkas därför. Utskottet
förutsätter samtidigt att Kungl. Maj:t ägnar medelsfördelningsproblemet
fortlöpande uppmärksamhet, varvid såväl de av den allmänna
trafikutvecklingen betingade kraven på uppbyggnad av ett modernt stamvägnät
som olika landsdelars behov av jämväl lokala vägförbindelser av
god standard böra beaktas.
I detta sammanhang vill utskottet slutligen något ingå på frågan om anslaget
till byggande av storbroar. Vid sin under fjolårets riksdag verkställda
beräkning av de för berörda ändamål erforderliga medlen utgick
utskottet från att de anspråk som konnne att ställas på anslaget väsentligen
skulle avse kostnader för nybyggnadsföretag. Enligt vad utskottet
inhämtat har emellertid väg- och vattenbyggnadsstyrelsen föreslagit, att
även ett stort antal ombyggnadsföretag skall uppföras på den speciella flerårsplanen
för storbroar. Därest så skulle komma att ske, lärer inom flcrårsplanens
ram utrymme icke komma all föreligga för någon mera omfattande
nybyggnadsverksamhet, såframt icke en relativt betydande anslagsförstärkning
vidtages. Utskottet förutsätter därför alt förevarande
spörsmål snarast omprövas.
20
Statsutskottets utlåtande nr 6 är 1955
Vad föredraganden anfört rörande kostnaderna för bron vid Hjulsta har
icke givit utskottet anledning till erinran eller särskilt uttalande.
Utskottet hemställer,
I. att motionerna I: 150 och II: 185 samt I: 281 och II: 352,
i vad de avse förslag om fastställande av investeringsramar
om sammanlagt 355 000 000 kronor för den statliga väg- och
brobyggnadsverksamheten under kalenderåret 1956, icke må
bifallas av riksdagen;
II. att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj :ts förslag
och med avslag å motionerna 1:46 och 11:61, 1:150 och
11:185, 1:281 och 11:352 samt I: 280 och II: 355, de sex
förstnämnda motionerna såvitt nu är i fråga, till Byggande
av riksvägar för budgetåret 1955/56 anvisa ett reservationsanslag
av 115 000 000 kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen;
III.
att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj :ts förslag
och med avslag å motionerna 1:46 och 11:61, 1:150 och
11:185 samt 1:281 och 11:352, samtliga motioner såvitt nu
är i fråga, till Byggande av länsvägar för budgetåret 1955/56
anvisa ett reservationsanslag av 215 000 000 kronor, att avräknas
mot automobilskattemedlen;
IV. att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj :ts förslag
och med avslag å motionerna I: 150 och II: 185 samt I: 281
och II: 352, samtliga motioner såvitt nu är i fråga, till Byggande
av ödebygdsvägar för budgetåret 1955/56 anvisa ett
reservationsanslag av 12 000 000 kronor, att avräknas mot
automobilskattemedlen;
V. att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag
och med avslag å motionerna I: 150 och II: 185 samt I: 281
och II: 352, samtliga motioner såvitt nu är i fråga, till Byggande
av storbroar för budgetåret 1955/56 anvisa ett reservationsanslag
av 13 000 000 kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen.
8:o) Vissa vägbyggnadsarbeten. I enlighet med Kungl. Maj :ts förslag
(punkt 12, s. 27) får utskottet hemställa,
att riksdagen må till Vissa vågbyggnadsarbeten för budgetåret
1955/56 anvisa ett reservationsanslag av 100 kronor, att
avräknas mot automobilskattemedlen.
9:o) Bidrag till underhåll av vägar och gator. Kungl. Maj:t har (punkt
13, s. 28) föreslagit riksdagen att till Bidrag till underhåll av vägar och
gator för budgetåret 1955/56 anvisa ett förslagsanslag av 31 300 000 kronor,
att avräknas mot automobilskattemedlen.
Statsutskottets utlåtande nr 6 år 1955
21
Förevarande anslag är å gällande riksstat uppfört med 31,2 milj. kronor.
Väg- och vattenbijggnadsstyrelsen har hemställt, att anslaget för nästa
budgetår uppföres med 31 300 000 kronor.
Föredraganden har icke funnit anledning till erinran mot styrelsens
förslag.
Utskottet. Under hänvisning till råd utskottet under punkten 5 anfört
får utskottet hemställa,
att riksdagen må till Bidrag till underhåll av vägar och
gator för budgetåret 1955/56 anvisa ett förslagsanslag av
31 300 000 kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen.
10 :o) Bidrag till byggande av vägar och gator. Kungl. Maj:t bär
(punkt 14, s. 28—31) föreslagit riksdagen att till Bidrag till byggande av
vägar och gator för budgetåret 1955/56 anvisa ett reservationsanslag av
90 000 000 kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen.
Till förevarande ändamål har för innevarande budgetår anvisats ett
belopp av 80,o milj. kronor. Vid utgången av budgetåret 1953/54 förelåg
en reservation av 52,3 milj. kronor å tidigare anvisade medel.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har hemställt om ett anslag av
90 000 000 kronor.
Styrelsen framhåller att i en normalbudget såsom minimiomslutning för
byggande av vägar och gator bör upptagas ett årligt bidragsbelopp av 140
milj. kronor. En successiv ökning av anslagsbeloppen till denna nivå anses
ofrånkomlig. Ehuru avsevärda behov föreligger inom detta område, anses
dock _ med hänsyn till att planläggningen begränsar möjligheterna
att snabbare utöka denna investeringsverksamhet — en höjning av anslaget
för budgetåret 1955/56 böra begränsas till 90 milj. kronor. Styrelsen5
har därvid utgått ifrån ett anslag för budgetåret 1956/57 om 110 milj.
kronor. För fördelningsplansperioden 1956—1957 skulle sålunda ett belopp
av 200 milj. kronor bli tillgängligt, vilket torde innebära en efter de
reella förhållandena lämpad omslutning av 1956—1957 års fördelningsplan.
över stvrelsens framställning har utlåtande avgivits av arbetsmarknadsstyrelsen
(s. 29).
Föredraganden erinrar inledningsvis om att fördelningsplanen föi åien
1954 och 1955 enligt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen innefattar en sammanlagd
omslutning i statsbidragskostnader av 190 milj. kronor, exklusive
ev. bidrag till marklösen. De för denna tid häremot svarande tillgängliga
bidragsmedlen — nämligen för budgetåren 1953/54 och 1954/55 anvisade
anslag efter vissa smärre avdrag och med bortseende från det belopp om
22
Statsutskottets utlåtande nr G är 1955
1,5 milj. kronor, som i sysselsättningsutjämnande syfte anvisats å tilläggsstat
för budgetåret 1953/54 — uppgår till (44 + 76) 120 milj. kronor. Det
återstående beräknade behovet av statsbidrag för i nämnda fördelningsplan
upptagna arbeten utgör sålunda (190 — 120) 70 milj. kronor.
Föredraganden anför vidare följande.
»Vad gäller eftersläpningen av anslagstilldelningen i förhållande till bidragsbehovet
för utförda arbeten är förhållandet följande. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
har under hand meddelat, att de arbeten, ingående i
fördelningsplanen för åren 1952 och 1953, vilka städerna utfört före den
1 januari 1954, beräknas motsvara ett statsbidragsbelopp, som jämte förefintlig
eftersläpning från den närmast föregående fördelningsplanen överstiger
de för perioden anvisade bidragsmedlen med omkring 18 milj. kr.
Styrelsen har räknat med att denna s. k. överdisponering av anslaget skall
täckas i efterhand av anslagsmedel, som anvisas för följande period. Under
år 1954 beräknar väg- och vattenbyggnadsstyrelsen enligt uppgift, att
anläggningsverksamheten inom ramen för 1954—1955 års fördelningsplan
skall få en omslutning av ca 40 milj. kr., räknat i statsbidragskostnader.
I enlighet härmed skulle eftersläpningen av anslagstilldelningen
i förhållande till bidragsbehovet för utförda arbeten vid ingången av år
1955 alltså ha nedgått till (18 + 40 — 44) 14 milj. kr.
De under år 1953 utförda bidragsberättigade arbetena enligt fördelningsplan
motsvarar enligt uppgift en bidragstilldelning av 28 milj. kr.
Under år 1954 beräknas såsom nämnts motsvarande arbeten bli utförda till
ett statsbidragsbelopp av omkring 40 milj. kr. De för budgetåret 1954/55
anvisade, för kalenderåret 1955 avsedda bidragsmedlen utgör 80 milj. kr.
Därest detta belopp minskas med förut angivna eftersläpningsbelopp om
14 milj. kr., skulle för statsbidragsberättigade väg- och gatubyggnadsföretag
under året 1955 återstå ca 66 milj. kr.
För år 1956 har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen begärt ett anslagsbelopp
av 90 milj. kr. Jag har ej något att erinra häremot och tillstyrker
därför, att anslaget för budgetåret 1955/56 uppföres med 90 milj. kr.
Jag förutsätter, att, om det visar sig påkallat att vidtaga särskilda åtgärder
för att befrämja en viss avsättning av gatsten till kommunerna, en
mindre del av förevarande bidragsanslag får — i likhet med vad som gäller
under innevarande budgetår — reserveras för bidrag till steninköp och stensättningsarbeten
på för biltrafiken viktiga vägar och gator.»
Utskottet. Under hänvisning till vad utskottet under punkten 5 anfört
får utskottet hemställa,
att riksdagen må till Bidrag till byggande av vägar och
gator för budgetåret 1955/56 anvisa ett reservationsanslag av
90 000 000 kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen.
Statsutskottets utlåtande nr 6 år 1955
23
11 :o) Bidrag till underhåll av enskilda vägar in. m. Kungl. Maj:t har
(punkt 15, s. 31 och 32) föreslagit riksdagen att dels till Bidrag till underhåll
av enskilda vägar m. in. för budgetåret 1955/56 anvisa ett reservationsanslag
av 12 500 000 kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen,
dels ock medgiva att under budgetåret 1955/56 statlig lånegaranti må
beviljas för lån avseende inköp av vägunderhållsmaskiner för vissa enskilda
vägar intill ett totalbelopp av 2 000 000 kronor.
Anslaget är å gällande riksstat uppfört med 10,5 milj. kronor. Vid utgången
av budgetåret 1953/54 förelåg en reservation av 3,4 milj. kronor å
tidigare anvisade medel.
Väg- och vattenbyggnadsstijrelsen har för nästa budgetår hemställt om
ett anslag av 12 500 000 kronor samt att bemyndigande lämnas att under
budgetåret 1955/56 bevilja statlig kreditgaranti för lån avseende inköp av
vägunderhållsmaskiner för vissa enskilda vägar intill ett totalbelopp av
2 000 000 kronor.
Beträffande den närmare innebörden av styrelsens framställning torde
få hänvisas till propositionen (s. 31 och 32).
Föredraganden biträder styrelsens förslag.
I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft två likalydande
motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr Fritiof
Karlsson in. fl. (1:276) och den andra inom andra kammaren av herr
Jansson i Benestad m. fl. (II: 356), i vilka hemställts att riksdagen måtte
besluta att bidraget för underhåll av enskilda vägar generellt ökas till 75 %
av den beräknade underhållskostnaden och att anslaget i motsvarande
mån uppräknas.
Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden
torde få hänvisas till motionen I: 276.
Utskottet. Den allmänna trafikökning som skett under senare år kan
otvivelaktigt åberopas som skäl för en höjning av den procentsats efter
vilken statsbidrag nu utgår till underhåll av enskilda vägar. Det sagda
gäller särskilt de mera trafikerade vägarna av nu avsett slag. Utskottet är
dock icke berett att enbart på grundval av det förslag härutinnan som
framlagts i de båda likalydande motionerna I: 276 och II: 356 förorda en
sådan ändring av gällande bidragsbestämmelser. Enligt utskottets mening
bör det emellertid ankomma på Kungl. Maj :t att närmare pröva denna
fråga och om möjligt redan till nästa års riksdag redovisa de åtgärder som
i berörda hänseende må synas befogade.
Under hänvisning jämväl till vad utskottet under punkten 5 anfört får
utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts förslag,
hemställa,
24
Statsutskottets utlåtande nr 6 år 1955
I. att riksdagen må, i anledning av motionerna I: 276 och
11:356, i skrivelse till Kungl. Maj:t giva till känna vad utskottet
anfört;
II. att riksdagen må
a) till Bidrag till underhåll av enskilda vägar m. m. för
budgetåret 1955/56 anvisa ett reservationsanslag av 12 500 000
kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen;
b) medgiva att under budgetåret 1955/56 statlig lånegaranti
må beviljas för lån avseende inköp av vägunderhållsmaskiner
för vissa enskilda vägar intill ett totalbelopp av 2 000 000
kronor.
12 :o) Bidrag till byggande av enskilda vägar. Kungl. Maj :t har (punkt
16, s. 32 och 33) föreslagit riksdagen att till Bidrag till byggande av enskilda
vägar för budgetåret 1955/56 anvisa ett reservationsanslag av
13 000 000 kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen.
Till ifrågavarande ändamål ha för innevarande budgetår anvisats 11,o
milj. kronor. Vid utgången av budgetåret 1953/54 fanns en reservation av
12,o milj. kronor å tidigare anvisade medel.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har hemställt om ett anslag för nästa
budgetår av 13 000 000 kronor.
Beträffande den närmare innebörden av styrelsens framställning får
utskottet hänvisa till propositionen (s. 32 och 33).
Föredraganden biträder styrelsens framställning.
Utskottet. Under hänvisning till vad utskottet under punkten 5 anfört
får utskottet hemställa,
att riksdagen må till Bidrag till byggande av enskilda vägar
för budgetåret 1955/56 anvisa ett reservationsanslag av
13 000 000 kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen.
13.0) Bidrag till vissa forsknings- och undersökningsarbeten. I enlighet
med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 17, s. 33—35), som innebär anslagshöjning
för nästa budgetår med 100 000 kronor, hemställer utskottet,
att riksdagen må till Bidrag till vissa forsknings- och undersökningsarbeten
för budgetåret 1955/56 anvisa ett reservationsanslag
av 350 000 kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen.
14.0) Vissa kostnader i samband med internationella vägkongresser.
I enlighet med Kungl. Maj :ts förslag (punkt 18, s. 35), som innebär en
med 40 000 kronor sänkt medelsanvisning för nästa budgetår, får utskottet
hemställa,
Statsutskottets utlåtande nr 6 dr 1955
25
att riksdagen må till Vissa kostnader i samband med internationella
vägkongresser för budgetåret 1955/56 anvisa ett
reservationsanslag av 15 000 kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen.
15 :o) Väg- och vattenbyggnad sver hets civilförsvar m. m. I enlighet
med Kungl. Maj.ts förslag (punkt 19, s. 36) får utskottet hemställa,
att riksdagen må till Väg- och vattenbyggnadsverkets civilförsvar
m. m. för budgetåret 1955/56 anvisa ett reservationsanslag
av 55 000 kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen.
16:o) Avsättning till statens automobilskattemedelsfond. I enlighet med
Kungl. Maj :ts förslag (punkt 20, s. 36) får utskottet hemställa,
att riksdagen må till Avsättning till statens automobilskattemedelsfond
för budgetåret 1955/56 anvisa ett förslagsanslag
av 100 kronor.
17:o) Bidrag till handelshamnar och farleder. Kungl. Maj :t har (punkt
21, s. 36—38) föreslagit riksdagen att till Bidrag till handelshamnar och
farleder för budgetåret 1955/56 anvisa ett reservationsanslag av 3 000 000
kronor.
Anslaget är å gällande riksstat uppfört med 3 000 000 kronor. Vid utgången
av budgetåret 1953/54 förelåg en reservation av ca 5 800 000 kronor
å tidigare anvisade medel.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har för nästa budgetår hemställt om
ett anslag av 5 000 000 kronor.
Beträffande den närmare innebörden av styrelsens framställning torde
få hänvisas till propositionen (s. 37).
Över framställningen har utlåtande avgivits av arbetsmarknadsstyrelsen
(s. 32).
Föredraganden har anfört följande.
»Frågan om statens ekonomiska medverkan vid om- och utbyggnad av
handelshamnar och farleder utreds f. n. av hamnbidragsutredningen. Dess
arbete har på grund av den ursprungliga utredningsmannens frånfälle i
praktiken endast pågått ett drygt år. Efter vad jag inhämtat har utredningen
utfört vissa principiella undersökningar samt besökt och därvid
överlagt med vederbörande myndigheter i ett antal hamnar. Utredningen
har emellertid icke ansett sig kunna på detta stadium av arbetet redovisa
något ståndpunktstagande i vad avser de hittills besökta hamnarna.
Jag räknar med att utredningen skall kunna framlägga resultatet av sitt
26
Statsutskottets utlåtande nr 6 är 1955
arbete under loppet av innevarande kalenderår. I avvaktan härpå och med
hänsyn till konjunkturläget kan jag icke förorda någon höjning av anslaget,
som alltså bör uppföras med oförändrat belopp, 3 000 000 kr.»
Utskottet. Med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förslag hemställer utskottet,
att riksdagen må till Bidrag till handelshamnar och farleder
för budgetåret 1955/56 anvisa ett reservationsanslag av
3 000 000 kronor.
18:o) Statliga farledsarbeten. Kungl. Maj:t har (punkt 22, s. 38 och
39) föreslagit riksdagen att till Statliga farledsarbeten för budgetåret
1955/56 anvisa ett reservationsanslag av 50 000 kronor.
Anslaget är å gällande riksstat uppfört med 550 000 kronor. Vid utgången
av budgetåret 1954/55 förelåg en behållning av ca 900 000 kronor å
tidigare anvisade medel.
Väg- och vattenbyggnadsstgrelsen har för nästa budgetår hemställt om
ett anslag av 3 000 000 kronor enligt följande beräkning.
1. Påbörjande av farled innanför Hjärtöfjorden, ingående i inom -
skärsfarleden i Bohuslän ................................................ 550 000
2. Påbörjande av Sannäskanalen, ingående i inomskärsfarleden i
Bohuslän ..................................................................... 1 500 000
3. Påbörjande av förbättringsarbeten i farleden genom Malö
strömmar i Bohuslän ...................................................... 900 000
4. Fortsatta projekteringsarbeten beträffande farleden genom
Nordre älv i Göteborgs och Bohus län samt av inomskärsfarleden
i Bohuslän in. fl.................................................... 50 000
3 000 000
Föredraganden, som förklarar sig under förevarande anslag icke beredd
att tillstyrka medel för påbörjande av några nya större företag under nästa
budgetar, föreslår att för fortsatta projekteringsarbeten och smärre arbeten
m. in. upptages ett belopp av 50 000 kronor.
I förevarande sammanhang har utskottet till behandling förehaft två
likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr Karl
Andersson m. fl. (I: 93) och den andra inom andra kammaren av herr
Johansson i Torp m. fl. (II: 127), i vilka hemställts att riksdagen måtte
besluta att till statliga farledsarbeten för budgetåret 1955/56 anvisa ett
reservationsanslag av 500 000 kronor.
Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sitt yrkande torde
få hänvisas till motionen I: 93.
Statsutskottets utlåtande nr G är 1955
27
Utskottet. De anslagsmedel som under senare år anvisats till statliga
farledsarbeten ha till huvudsaklig del disponerats för förbättring av farledssträckan
Hamburgsund—Hornö ränna i Bohuslän. Enligt vad väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen meddelat beräknas detta företag komma att slutföras
under innevarande budgetår. De planer som av styrelsen framlagts
för nästa budgetår omfatta vissa nya farledsarbeten, för vilkas påbörjande
äskats sammanlagt 2 950 000 kronor. Härutöver anses 50 000 kronor erforderliga
för fortsatt projekteringsverksamhet m. in.
Föredraganden, som förklarat sig icke vara beredd att tillstyrka medel
för några nya större företag, har förordat att anslaget uppföres med sistnämnda
belopp. I de båda likalydande motionerna I: 93 och II: 127 har å
andra sidan hemställts att anslaget anvisas med 500 000 kronor. Härav
skulle 450 000 kronor tagas i anspråk för att bestrida kostnaderna för visst
arbete i farleden genom Toftösundet, ingående som delföretag i ett av de
i väg- och vattenbyggnadsstyrelsens petitaskrivelse anmälda projekten.
Vid sin prövning av frågan har utskottet särskilt beaktat, att det vid bifall
till Kungl. Maj :ts förslag skulle bli nödvändigt att praktiskt taget helt
upphöra med den verksamhet som hittills, om ock i relativt blygsam omfattning,
bedrivits på förevarande område. Detta måste leda till, såsom i ovannämnda
motioner framhållits, att den befintliga arbetsorganisationen med
maskiner och mudderverk jämte tillhörande specialutbildad personal berövas
de arbetsuppgifter för vilka den är avsedd. En av dylika skäl framtvingad
avveckling av den på området redan verksamma organisationen
synes emellertid föga förenlig med god ekonomi. Rådande konjunkturläge
kan ej heller anses så ansträngt, att med hänsyn därtill hinder skulle föreligga
för att här åsyftade verksamhet bibehålies vid ungefär nuvarande
nivå. Då ett förverkligande av det i motionerna föreslagna projektet dessutom
är av stor praktisk betydelse för kusttrafiken i Bohuslän, har utskottet
funnit sig böra tillstyrka att anslaget till statliga farledsarbeten anvisas
med 500 000 kronor för nästa budgetår.
Under åberopande härav hemställer utskottet,
att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj :ts förslag samt
med bifall till motionerna 1:93 och II: 127, till Statliga farledsarbeten
för budgetåret 1955/56 anvisa ett reservationsanslag
av 500 000 kronor.
19:o) Byggande av fiskehamnar. Kungl. Maj:t bär (punkt 23, s. 39)
föreslagit riksdagen att till Byggande av fiskehamnar för budgetåret 1955/56
anvisa ett reservationsanslag av 3 000 000 kronor.
Anslaget är å gällande riksstat uppfört med 3 milj. kronor. Vid utgången
av budgetåret 1953/54 förelåg en behållning av ca 3,i milj. kronor
å tidigare anvisade medel.
28
Statsutskottets utlåtande nr 6 är 1955
Väg- och vattenbyggnadsstijrelsen har hemställt om ett anslag av
5 000 000 kronor för nästa budgetår.
Styrelsen erinrar om att den femårsplan för tiden 1948—-1953, som i
huvudsak på grundval av ett av 1944 års fiskehamnsutredning avgivet
principförslag avsetts att tjäna till ledning vid den fortsatta utbyggnaden
av fiskehamnar, omslöt ett totalt anslagsbelopp av 25,5 milj. kr.
På grund av den nödtvungna begränsningen av investeringsverksamheten
har för nämnda tidsperiod till utbyggnad av fiskehamnar blott
anvisats 6 milj. kronor. Härutöver har såsom statliga beredskapsarbeten
utförts vissa i byggnadsplanen ingående fiskehamnar, vartill utgått
ca 1,3 milj. kronor från anslaget till Kostnader för arbetslöshetens bekämpande
m. in. och från här ifrågavarande anslag (tilläggsstat II budgetåret
1952/53). Sammanlagt har sålunda under nämnda tidsperiod utgått
ca 7,3 milj. kronor. För vartdera av budgetåren 1953/54 och 1954/55 har
anvisats 3,o milj. kronor, Till utförande av vissa fiskehamnsanläggningar
inom Norrbottens, Blekinge och Göteborgs och Bohus län har arbetsmarknadsstyrelsen
under budgetåret 1953/54 härutöver beviljat statsbidrag med
sammanlagt l,i milj. kronor.
Föredraganden, som förklarar sig finna någon ytterligare ökning av
detta anslag och därmed sammanhängande verksamhet i nuvarande konjunkturläge
icke försvarlig, föreslår att anslaget uppföres med ett oförändrat
belopp av 3 milj. kronor.
I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft två likalydande
motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr Herbert
Hermansson in. fl. (I: 334) och den andra inom andra kammaren av herr
Johansson i Torp m. fl. (II: 414), i vilka hemställts att riksdagen måtte
besluta att till förevarande ändamål anvisa ett reservationsanslag av
4 000 000 kronor.
Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sitt yrkande torde
få hänvisas till motionen II: 414.
Utskottet. Till byggande av fiskehamnar har väg- och vattcnbyggnadsstyrelsen
för nästa budgetår äskat 5 milj. kronor. I jämförelse med motsvarande
på riksstaten för innevarande budgetår uppförda anslag innebär
detta en uppräkning med 2 milj. kronor. Föredraganden har emellertid
förordat att anslaget anvisas med oförändrat belopp, då någon ökning av
den därmed sammanhängande anläggningsverksamheten icke anses försvarlig
i nuvarande konjunkturläge. Utskottet delar denna uppfattning och
avstyrker sålunda bifall till det i de båda likalvdande motionerna I: 334 och
II: 414 framförda förslaget om en anslagsförstärkning med 1 milj. kronor.
I enlighet härmed hemställer utskottet,
att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag samt
Statsutskottets utlåtande nr G år 1955
29
med avslag å motionerna I: 334 och II: 414, till Byggande av
fiskehamnar för budgetåret 1955/56 anvisa ett reservationsanslag
av 3 000 000 kronor.
20 :o) Underhåll och drift av statens fiskehamnar och farleder. I enlighet
med Kungl. Maj :ts förslag (punkt 24, s. 40) hemställer utskottet,
att riksdagen må till Underhåll och drift av statens fiskehamnar
och farleder för budgetåret 1955/56 anvisa ett förslagsanslag
av 195 000 kronor.
21 :o) Bidrag till byggande och underhåll av mindre hamnar och
farleder. Kungl. Maj :t har (punkt 25, s. 41 och 42) föreslagit riksdagen att
till Bidrag till byggande och underhåll av mindre hamnar och farleder för
budgetåret 1955/56 anvisa ett reservationsanslag av 600 000 kronor, att avräknas
mot automobilskattemedlen.
Anslaget är å gällande riksstat uppfört med 500 000 kronor. Vid utgången
av budgetåret 1953/54 förelåg en behållning av ca 830 000 kronor å
tidigare anvisade medel.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har för nästa budgetår hemställt om
ett anslag av 1 000 000 kronor.
Styrelsen erinrar om att 1951 års utredning rörande beskattningen av
motorfordonstrafiken i sitt avgivna betänkande ej närmare behandlat
frågan om den skäliga storleken av detta anslag utan endast anfört att vägoch
vattenbyggnadsstyrelsens förslag i sina petita för innevarande budgetår
till uppräkning av förevarande anslag till 1 milj. kronor syntes sakligt
berättigat. I yttrande över nämnda betänkande framhöll styrelsen, att frågan
om bidrag till ifrågavarande ändamål icke borde betraktas som en anslagsfråga
i vanlig ordning. Det var här fråga om en restitution till av denna
kategori bensinförbrukare erlagd skatt, som rätteligen helt borde återgå till
dem själva, då det icke kunde framläggas skäl för att för denna bensinförbrukning
skulle erläggas skatt, som gick till vägväsendet. Genom tid efter
annan verkställda utredningar borde man utröna, huru stora kvantiteter
bensin, som användes för ifrågavarande ändamål, och med ledning härav
avväga storleken av anslaget på sådant sätt, att det utgjorde full restitution
för erlagd bensinskatt.
Föredraganden anser sig med hänsyn till nödvändigheten av att i rådande
ekonomiska läge begränsa investeringsutgifterna till de ur samhällelig synpunkt
viktigaste behoven ej böra tillstyrka styrelsens förslag om anslagshöjning.
I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft två likalydande
motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr Hesselbom
30
Statsutskottets utlåtande nr 6 år 1955
m. fl. (1:22) och den andra inom andra kammaren av herr Bengtsson i
Varberg in. fl. (II: 36), i vilka hemställts att riksdagen måtte besluta att dels
i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om utredningar tid efter annan av hur
stora kvantiteter bensin som årligen kunna beräknas komma till användning
inom den mindre sjöfarten och storleken av den därpå belöpande bensinskatten,
dels till Bidrag till byggande och underhåll av mindre hamnar
och farleder för budgetåret 1955/56 anvisa ett reservationsanslag av 1 000 000
kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen.
Beträffande de skäl motionärerna anifört till stöd för sina yrkanden torde
få hänvisas till motionen 1:22.
Ltskottet. Såsom vid skilda tillfällen erinrats är förevarande bidragsanslag
av speciell karaktär, sammanhängande med att motorbåtstrafiken i
princip icke ansetts böra belastas med pålagor som utgå till förmån för
vägväsendets behov. Med anslaget har sålunda avsetts att såsom kollektiv
restitution för erlagd bensinskatt disponera någon del av automobilskattemedlen
för ändamål som tjäna den mindre sjöfartens intressen. Några officiella
beräkningar över huru stor del av den sammanlagda bensinskatten
som faller på den mindre sjöfarten ha dock icke gjorts. Enligt en uppskattning
av 1951 års utredning rörande beskattningen av motorfordonstrafiken
skulle nämnda del uppgå till icke fullt 2 milj. kronor per år. Andra uppgifter
föreligga även, utvisande ett värde av här ifrågavarande skattebelopp
på ca 5 milj. kronor. Några säkra hållpunkter för en bedömning av frågan
stå emellertid som nämnts icke till buds.
Under hänvisning härtill har i de båda likalydande motionerna I: 22 och
II: 36 föreslagits, att utredningar tid efter annan måtte verkställas rörande
storleken av dels de kvantiteter bensin som årligen kunna beräknas komma
till användning inom den mindre sjöfarten och dels den därpå belöpande
bensinskatten. Även utskottet finner behov föreligga av ett sådant klarläggande.
Utskottet anser sig därför böra förorda, att åt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
uppdrages att göra de undersökningar som erfordras
för att tillgodose det i motionerna angivna syftet. Enligt vad utskottet erfarit
har Sveriges motorbåtsunion för avsikt att uppmana landets motorbåtsklubbar
och motorbåtsägare att framdeles föra bestyrkta loggböcker (anteckningar)
över den verkliga bensinförbrukningen och årligen insända
dessa uppgifter till unionen, som efter verkställd sammanräkning ämnar
delge väg- och vattenbyggnadsstyrelsen resultatet därav. Om en sådan anordning
kommer till stånd, skulle styrelsens undersökningar självfallet
underlättas i hög grad.
I de förenämnda motionerna bar vidare hemställts om en uppräkning av
förevarande anslag med 400 000 kronor. Även enligt utskottets uppfattning
är cn viss anslagsförstärkning motiverad. I avvaktan på frågans närmare
klarläggande synes den dock för nästa budgetår böra begränsas till 100 000
kronor.
Statsutskottets utlåtande nr 6 är 1955
31
Under åberopande härav hemställer utskottet,
I. att riksdagen må, i anledning av motionerna 1:22 och
II: 30, såvitt nu är i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa
att Kungl. Maj :t ville föranstalta om åtgärder i det av
utskottet angivna syftet;
II. att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj :ts förslag
samt motionerna 1: 22 och II: 36, såvitt mu är i fråga, till
Bidrag till byggande och underhåll av mindre hamnar och
farleder för budgetåret 1955/56 anvisa ett reservationsanslag
av 700 000 kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen.
22 :o) Reparation och ombyggnad av Falsterbokanalen. I enlighet med
Kungl. Maj :ts förslag (punkt 26, s. 42 och 43) hemställer utskottet,
att riksdagen må till Reparation och ombyggnad av Falsterbokanalen
för budgetåret 1955/56 anvisa ett reservationsanslag
av 400 000 kronor.
23:o) Bidrag till anläggningar för vattenförsörjning och avlopp. Kungl.
Maj :t har (punkt 27, s. 43—48) föreslagit riksdagen att till Bidrag till anläggningar
för vattenförsörjning och avlopp för budgetaret 1955/56 anvisa
ett reservationsanslag av 25 000 000 kronor.
Till förevarande ändamål har för innevarande budgetår anvisats 25 miljoner
kronor. Vid utgången av budgetåret 1953/54 förelåg en behållning
av 26,6 miljoner kronor å tidigare anvisade medel.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har för nästa budgetår hemställt om
ett anslag av 30 000 000 kronor.
Styrelsen framhåller att de enligt hittillsvarande bidragsförfattningar
beviljade bidragen under en följd av år i medeltal uppgått till ungefär
hälften av de anläggningskostnader, vartill bidrag sökts. Enbart för avveckling
av balansen per 30 juni 1954 skulle erfordras ett belopp av ca
95 milj. kr., medan det för budgetåret 1954/55 anvisade bidragsanslaget
endast utgör 25 milj. kr. Under budgetåret 1953/54 tillkom nya företag
för 120 milj. kr., motsvarande ett bidragsbehov för året av 60 milj. kr.
Det är enligt styrelsens uppfattning nu knappast möjligt att längre uppskjuta
ett ställningstagande till frågorna om att åstadkomma jämvikt
mellan bidragsmedel och bidragsbehov och att utforma en föl de statliga
uppgifterna på vatten- och avloppsomradet ändamålsenlig organisation.
Den balans av bidragsärenden, som kommer att föreligga vid övergång till
ändrade bidragsregler, blir under alla omständigheter av sådan storleksordning,
alt dess avveckling måste taga flera år.
Föredraganden erinrar inledningsvis om alt han i löregaendc ais statsverksproposition
uttalat förmodan, att en lösning av de föreliggande svårig
-
32
Statsutskottets utlåtande nr 6 år 1955
heterna torde få sökas i samband med ställningstagandet till de förslag,
som framlagts av 1946 års vatten- och avloppssakkunniga (SOU 1951: 26).
Dessa förslag berör tre ämnesområden, nämligen lagstiftningen om vattenoch
avloppsanläggningar, bestämmelserna om statsbidrag till dylika anläggningar
samt organisationen av de myndigheter, som har att taga befattning
med hithörande ärenden.
Vad angår lagstiftningsfrågan kommer, enligt föredraganden, för innevarande
års riksdag att framläggas proposition, innefattande vissa på
vatten- och avloppssakkunnigas arbete byggda förslag till ändrad lagstiftning.
Förslagen innebär — utom annat — en betydande utökning av kommunernas
självbestämmanderätt i fråga om avgifter till vatten- och avloppsanläggningar
och torde därigenom komma att förbättra de ekonomiska
förutsättningarna för tillkomsten av dylika anläggningar.
Beträffande bestämmelserna om statsbidrag till anläggningarna framhåller
föredraganden följande.
»I fråga om statsbidragsgivningen innebär de förslag, som framlagts av
vatten- och avloppssakkunniga, i stort sett bibehållande av huvudgrunderna
i det nuvarande systemet sådana de kommit till uttryck i gällande kungörelse
den 13 februari 1953 (nr 40) angående statsbidrag till vatten- och
avloppsanläggningar samt Kungl. Maj:ts brev samma dag till väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen. Emellertid innefattar förslagen en ganska betydande
sänkning av statsbidragens belopp. Såsom motiv härtill har de
sakkunniga anfört, att bidragsverksamheten måste ganska väsentligt utvidgas
för att tillgodose önskemålen att förefintlig bebyggelse inom rimlig
tid bleve försörjd med vatten och avlopp samt att det därvid måste tillses,
att icke anspråken på statskassan stegrades i alltför hög grad. Den hittillsvarande
utvecklingen har bestyrkt de sakkunnigas bedömande i fråga om
anspråken på bidragsmedel. Tvivel råder ej heller om att ett genomförande
av de sakkunnigas förslag skulle avsevärt förbättra den nuvarande situationen
genom att nedbringa behovet av bidragsmedel och därigenom minska
den uppkomna balansen av bidragsärenden.
Att, såsom 1946 års vatten- och avloppssakkunniga föreslagit, binda den
framtida utvecklingen genom ett ställningstagande för en längre tidsperiod
finner jag i nuvarande läge icke lämpligt eller möjligt. Ekonomiska skäl
tvingar f. n. till största återhållsamhet i fråga om anslag av förevarande
natur och hindrar en ökning av det nuvarande anslaget för kommande
budgetår. Härtill kommer att frågan om en revision av grunderna för
statsbidragsgivningen på detta och närstående områden kommer att bli
föremål för prövning i samband med de förslag, som allmänna statsbidragsutredningen
väntas framlägga under innevarande år. Nämnas må vidare, att
vattenvardskommittén i sitt den 1 december 1954 dagtecknade betänkande
uttalat sig för en lösning av bidragsfrågan, vilken väsentligt avviker från
den som vatten- och avloppssakkunniga förordat.
Statsutskottets utlåtande nr 6 år 1955
33
Under dessa förhållanden har mitt ställningstagande synts böra begränsas
till att avse åtgärder, som f. n. är oavvisligen påkallade för att bringa
bidragsreglerna i bättre överensstämmelse med tillgången på medel och de
ekonomiska förhållandena i övrigt samt därigenom hindra ytterligare ansvällning
av den uppkomna balansen av bidragsärenden och om möjligt
nedbringa densamma. När jag kommit till denna slutsats, anser jag mig i
detta sammanhang böra för riksdagen redovisa de överväganden rörande
bidragsgivningens utformning, som framkommit vid frågans beredning
inom departementet, och de jämkningar i bidragsbestämmelserna, som jag
mot bakgrunden härav senare avser föreslå Kungl. Maj :t att vidtaga.
En tänkbar åtgärd, som skulle avsevärt minska bidragsbehovet, vore
en höjning av den kostnad, som anläggningens brukare vid bidragsberäkningen
förutsättes under alla förhållanden ha förmåga att själva bestrida.
Denna kostnad, som enligt nuvarande bidragsregler är bestämd till 25 öre
per kubikmeter vatten, har av 1946 års vatten- och avloppssaklcunniga
föreslagits höjd till ca dubbla beloppet. En så radikal höjning har visserligen
mött gensaga i åtskilliga yttranden över förslaget, men i allmänhet
har dock — även i yttranden från kommuner och sammanslutningar
av sådana — accepterats en höjning till förslagsvis 30 eller 40 öre
per kubikmeter. En omläggning av bidragstariffen i nu antydd riktning
finner jag emellertid mindre lämplig av den anledningen, att den innebär
ett kraftigt principiellt avsteg från nu tillämpade grunder för bidragsgivningen.
Lämpligare synes mig att den ofrånkomliga reduktionen av
bidragsanspråken åstadkommes genom en mindre sänkning av samtliga bidrag.
En dylik åtgärd — vilken synes mig väl försvarlig med hänsyn till
den sedan början av 1940-talet avsevärt ökade inkomststandarden — bör
dock icke göras så radikal, att någon alltför påtaglig skillnad kommer att
föreligga mellan bidrag efter de äldre och efter de nyare reglerna.
En omständighet, som bidragit till att öka behovet av medel utöver
vad som förutsattes vid bidragssystemets tillkomst, är det sätt, varpå kommunens
ekonomiska bärkraft bedömes i samband med bidragsberäkningen.
Detta sker i den formen, att vid bidragsberäkningen även frånräknas en viss
kostnadsandel, graderad efter skatteunderlaget per invånare i kommunen.
Denna kostnadsandel utgör vid 10 skattekronor per invånare 5 öre per
kubikmeter, vid 20 skattekronor per invånare 35 öre per kubikmeter samt
vid 30 skattekronor per invånare 85 öre per kubikmeter. Skatteunderlaget
per invånare beräknas såsom ett medeltal för sju år med bortseende från
det högsta och det lägsta talet. Då skatteunderlaget per invånare, såsom
nu länge varit fallet, är i stigande, medför den angivna beräkningsgrunden
att tillräcklig hänsyn icke tages till kommunens aktuella ekonomiska
bärkraft. Statens procentuella andel i anläggningskostnaden kommer att
stegras i tider med stigande kostnadsläge, medan förhållandet under
3—574 55 Bihang till riksdagens protokoll 1955. 6 saml. Nr 6
34
Statsutskottets utlåtande nr 6 år 1955
tider med sjunkande kostnadsläge kommer att bli det motsatta. Teoretiskt
skulle man kunna komma ifrån denna olägenhet genom en sådan ändring
av bidragssystemet, att förstnämnda kostnadsandel bestämdes till viss
procent av kostnaderna för anläggningen och icke, såsom nu, till visst belopp
för varje skattekrona per invånare. En reform i denna riktning skulle
i någon mån bringa bidragssystemet i bättre överensstämmelse med vad
som tillämpas på andra områden. Den synes mig emellertid icke böra
komma i fråga i detta sammanhang. Om man — vilket jag förordar — tills
vidare bibehåller de nuvarande huvudgrunderna för bidragsberäkningen,
kan det nyss angivna missförhållandet i någon mån mildras genom att
kostnadsberäkningarna och beräkningarna av kommunens ekonomiska
bärkraft hänföres till i huvudsak samma tidpunkt. Det lämpligaste vore ur
denna synpunkt otvivelaktigt att kommunens bärkraft bedömdes uteslutande
på grundval av det senaste årets taxeringsutfall. De skäl, som föranlett
uppställandet av den nuvarande regeln om sjuårsmedeltal, nämligen
önskemålet att bidragsberäkningen icke skall alltför mycket påverkas av
tillfälliga förhållanden, bör dock enligt min uppfattning leda till en sådan
modifikation, att beräkningen hänföres till ett medeltal för tre år. Regeln
om bortseende från det högsta och det lägsta talet bortfaller därvid. Det
bör betonas, att tillämpningen på förevarande område av ett treårsmedeltal
motiveras uteslutande av bidragssystemets säregna karaktär och alltså
icke innebär något ställningstagande i fråga om andra former av statsbidrag,
för vilka gäller bestämmelser om bidragsberäkning på grundval av
sjuårsmedeltal.
En sådan ändring i fråga om bidragssystemet är dock ej tillräcklig för
att ernå den minskning av bidragsbehovet, som är ofrånkomlig. Jag avser
därför att därutöver föreslå en sänkning från 60 till 50 av den bidragsprocent,
efter vilken statsbidraget beräknas av det kapitaliserade värdet
av anläggningens beräknade årskostnad, minskad med dess grundkostnad.
För att icke övergången till den nya bidragstariffen skall leda till olika
bedömande av företag, som påbörjats vid samma tidpunkt, anser jag att
den äldre tariffen alltjämt bör tillämpas å sådana företag, till vilkas igångsättande
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen meddelat tillstånd före den
1 juli 1953. Enligt inhämtad uppgift torde bidrag hittills icke annat än
möjligen i något undantagsfall ha beviljats till företag som påbörjats efter
nämnda tidpunkt.
De nu förordade åtgärderna kan visserligen icke antagas ensamma leda
till att den för närvarande förefintliga balansen av bidragsärenden hos
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen omedelbart nedgår i tillräcklig omfattning
men torde i allt fall tjäna till att hindra någon egentlig stegring av
balansen. Vissa detaljundersökningar, som verkställts av vatten- och avloppsbyrån
inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen efter det styrelsen avgivit
sina anslagsäskanden för budgetåret 1955/56, tyder för övrigt på
Statsutskottets utlåtande nr 6 år 1955
35
att läget under senaste tiden förbättrats. Utvecklingen beträffande kostnadsläget
och talen för skatteunderlaget har nämligen på sista tiden gått i den
riktningen, att balans mellan dessa faktorer snart torde vara uppnådd. De
föreslagna jämkningarna i bidragsreglerna kommer då att leda till att statens
andel i kostnaderna för vatten- och avloppsanläggningar nedgår till ett
mera rimligt mått. Den väntetid, f. n. omkring tre år, som de bidragssökande
måst underkasta sig på grund av anhopningen av bidragsärenden, torde
därför komma att successivt nedgå. Sedan någon tids erfarenhet vunnits
av de nya bidragsreglernas verkningar, kan — därest icke en mera genomgripande
omläggning av systemet kommer till stånd av anledning som förut
sagts — förhållandena givetvis komma att utvecklas så att frågan om bidragstariffens
utformning och medelsbehovet anses böra upptagas till förnyat
övervägande.
I ytterligare ett hänseende är enligt min mening en justering av bidragsreglerna
påkallad, nämligen i fråga om bidrag till sådana vatten- och avloppsanläggningar,
som kommer till stånd i samband med alt markområden
exploateras för nybebyggelse. Ehuru bidragssystemet kan sägas ha
till uteslutande syfte att avhjälpa de svårigheter, som till följd av bristfällig
planering och av andra orsaker uppstått, då det gällt att förse den
äldre bebyggelsen med vatten- och avloppsanordningar, innefattar bidragsreglerna
formellt icke något hinder för att bidrag utgår även till anläggningar
för nyexploaterade områden. Vid bidragsreglernas tillämpning har
emellertid ansetts, att en bidragsgivning till dylika anläggningar i allt fall
vore mindre angelägen än övrig bidragsverksamhet. Icke annat än i
undantagsfall har i praktiken inträffat, att bidrag utgått till anläggning av
nu angiven karaktär. 1946 års vatten- och avloppssakkunniga har i detta
hänseende föreslagit en uttrycklig regel om att bidrag icke må med mindre
särskilda skäl föreligger utgå till sådan anläggning, som utföres i samband
med ett markområdes exploatering för bebyggelse. Av flera skäl -— speciellt
statsfinansiella hänsyn — är det uteslutet att bestämma ramen för
bidragsgivningen så att denna i princip skall omfatta även nybebyggelse.
Vid sådant förhållande måste det anses angeläget att genom en uttrycklig
bestämmelse undanröja den tvekan, som hos de bidragssökande uppstått,
huruvida bidrag verkligen kan påräknas i fråga om anläggning för dylik
bebyggelse. Lämpligen sker detta genom att i nuvarande bidragsförfattning
upptages en bestämmelse av det innehåll de sakkunniga föreslagit.
Den möjlighet, bestämmelsen ger att då särskilda skäl föreligger
lämna bidrag även till anläggning för nybebyggelse, torde — såsom de
sakkunniga uttalat — böra anses reserverad för sådana undantagsfall,
då ett allmänt intresse oavvisligen påkallar att nybebyggelse lokaliseras
till en plats, där kostnaderna för vattenförsörjning och avlopp ställer sig
exceptionellt höga och där bidrag får anses erforderligt för att hindra att
kommunen och områdets invånare oskäligt betungas.»
36
Statsutskottets utlåtande nr 6 år 1955
I fråga om bidragsmyndighetcns organisation framhåller slutligen föredraganden
att 1946 års vatten- och avloppssakkunniga föreslagit, att den
till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen förlagda vatten- och avloppsbyrån
skall med viss ändring i personalsammansättningen underställas en särskild
nämnd, kallad statens vatten- och avloppsnämnd, vilken föreslagits
anknuten till byggnadsstyrelsen. För att möjliggöra en närmare samverkan
med det organ, som i främsta rummet hade ansvaret för vattenvården,
nämligen fiskeristyrelsens tillsvnsavdelning, borde även denna underställas
vatten- och avloppsnämnden. Beträffande distriktsorganisationen, bestående
av distriktsingenjörerna för vatten och avlopp jämte underställd
personal, har föreslagits en betydande personalförstärkning. — Hithörande
frågekomplex anses nu ha kommit i ett väsentligt ändrat läge genom de
förslag, som den 1 december 1954 framlagts av vattenvårdskommittén.
Denna har för sin del föreslagit en i flera avseenden likartad organisation
men med en mera självständig ställning och innefattande en betydande
förstärkning av den för vattenvården avsedda personalen. De förslag, som
sålunda framkommit, är enligt föredraganden uppenbarligen av den art,
att frågan om vatten- och avloppsverksamhetens organisation måste anstå.
I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft
dels en inom första kammaren av herr Danmans väckt motion (I: 271),
vari hemställts att riksdagen måtte besluta att förevarande statsbidrag må
utgå enligt tidigare gällande normer för anläggningar för vilka tillstånd till
utförande med bibehållen rätt till statsbidrag redan lämnats;
dels en inom första kammaren av herr Helmer Persson väckt motion
(1:272), vari hemställts att riksdagen till bidrag till anläggningar för
vattenförsörjning och avlopp för budgetåret 1955/56 måtte anvisa ett reservationsanslag
av 30 milj. kronor;
dels två likalvdande motioner, väckta den ena inom första kammaren
av herr Grym m. fl. (1:273) och den andra inom andra kammaren av
herr Gauelin in. fl. (II: 302), i vilka hemställts att riksdagen beslutar,
dels att förevarande anslag måtte höjas till 30 miljoner kronor, dels att
någon ändring av bidragsreglerna i för bidragstagarna ogynnsam riktning
för närvarande icke sker, dels att, därest viss jämkning befinnes oundgänglig,
utredning förebringas om dess storlek och verkningar och att i
varje fall en skärpning av villkoren både genom sänkning av det grundläggande
procenttalet från 60 till 50 och en förkortning av medeltalsperioden
för skatteunderlaget icke vidtages, dels att ändrade bidragsregler
under alla omständigheter icke ges retroaktiv verkan utan göres tillämpliga
endast för företag som påbörjas efter ändringens ikraftträdande, dels
ock att vatten och avlopp för nybebyggelse i landskommunerna som regel
ges bidragsmöjlighet;
dels ock två likalydande motioner, väckta den ena inom första kam -
Statsutskottets utlåtande nr 6 år 1955
37
niaren av herr Herbert Hermansson in. fl. (I: 333) och den andra inom
andra kammaren av herrar Larsson i Hedenäset och Ericsson i Näs
(11:419), i vilka hemställts att riksdagen uttalar sig för att den bidragsprocent
efter vilken statsbidrag beräknas till vatten- och avloppsledningar
tills vidare skall vara tiO samt att den äldre bidragstariffen alltjämt bör
tillämpas å sådana företag, till vilkas igångsättande väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
meddelat tillstånd före den 1 juli 1955.
Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden
torde få hänvisas till motionerna 1:271, 1:272, 11:302 och 1:333.
Utskottet. I sitt år 1951 avgivna betänkande ha 1946 års vatten- och avloppssakkunniga
bl. a. framlagt förslag om ändrade grunder för statsbidrag
till anläggningar för vattenförsörjning och avlopp. Detta förslag har
hittills icke blivit prövat av statsmakterna. I viss anslutning därtill har
emellertid föredraganden nu ansett sig böra för riksdagen redovisa de
överväganden rörande bidragsgivningens utformning som framkommit vid
frågans beredning inom departementet, varjämte lämnats en redogörelse
för de jämkningar i bidragsbestämmelserna som föredraganden mot bakgrunden
härav senare avser föreslå Kungl. Maj:t att vidtaga.
Enligt föredragandens mening är en utökad anslagsanvisning f. n. icke
möjlig. Med hänsyn härtill har föredraganden funnit sitt ställningstagande
böra begränsas att avse sådana åtgärder som äro oavvisligen påkallade
för att bringa bidragsreglerna i bättre överensstämmelse med tillgången
på medel och de ekonomiska förhållandena i övrigt samt därigenom
hindra ytterligare ansvällning av den uppkomna balansen av bidragsärenden
och om möjligt nedbringa densamma. För att detta syfte
skall kunna uppnäs har det synts föredraganden erforderligt, att det på
visst sätt konstruerade sjuårsmedeltal som ligger till grund för beräkningen
av skatteunderlaget per invånare i vederbörande kommun omändras
till ett treårsmedeltal samt att bidragsprocenten sänkes från 60
till 50. De nya bestämmelserna anses böra få retroaktiv verkan i så måtto
att endast företag, till vilkas igångsättande väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
meddelat tillstånd före den 1 juli 1953, skola erhålla bidrag enligt
hittills tillämpade grunder. Föredraganden har vidare funnit lämpligt,
att i författningstexten intages en uttrycklig föreskrift om att bidrag icke
må, med mindre särskilda skäl föreligga, utgå till sådan anläggning som
utföres i samband med ett markområdes exploatering för nybebyggelse.
Mot föredragandens nu i korthet återgivna uttalanden och förslag ha
motionsledes vissa erinringar framförts. I motionen 1:271 har sålunda
hemställts, att riksdagen måtte besluta att nuvarande bidragsregler skola
gälla för samtliga sådana företag för vilka igångsättningstillstånd redan
lämnats. I princip samma yrkande har framställts i de båda likalydande
motionerna 1:333 och 11:419, i vilka även givits uttryck åt den uppfatt
-
38
Statsutskottets utlåtande nr ti år 1055
ningen att nuvarande bidragsprocent bör bibehållas. I motionerna I: 273
och II: 302 återigen har riksdagen föreslagits skola besluta, att någon ändring
av bidragsreglerna i för bidragstagarna ogynnsam riktning för närvarande
icke skall ske. Därest viss jämkning av reglerna dock befinnes oundgänglig,
bör enligt motionärerna denna jämkning i varje fall icke avse
både bidragsprocenten och medeltalsperioden, liksom den ej heller under
några omständigheter bör få retroaktiv verkan. Vatten- och avloppsanläggningar
för nybebyggelse i landskommunerna anses vidare som regel böra
ges bidragsmöjlighet.
Utskottet vill för egen del inledningsvis uttala den meningen, att det
torde ankomma på riksdagen att besluta om i vad mån bidragsbestämmelserna
på förevarande område skola ändras eller ej. Vad de av föredraganden
ifrågasatta åtgärderna därefter angår lärer förslaget om att
det nya bidragssystemet skall ges tillbakaverkande kraft tilldraga sig den
största uppmärksamheten. Ur rent formell synpunkt kan denna retroaktivitet
otvivelaktigt förklaras vara blott skenbar, då de av väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen lämnade tillstånden att med bibehållen rätt till
statsbidrag påbörja visst företag ju icke innefatta någon utfästelse om
att vederbörande kommun skall komma i åtnjutande av bidrag enligt just
de vid tidpunkten för tillståndsgivningen gällande reglerna. Det är å andra
sidan uppenbart, att de kommuner som redan erhållit sådant tillstånd ha
vid upprättandet av sina kostnadskalkyler utgått från det bidragsbelopp
som kunnat framräknas på grundval av nyss angivna regler. Ett beslut
i den av föredraganden förordade riktningen måste därför i realiteten få
till följd, att de förutsättningar enligt vilka kommunerna vidtagit sina
dispositioner helt förändras och att kommunerna ställas inför icke förutsedda
ekonomiska problem av svårbemästrad natur. Utskottet finner detta
otillfredsställande och kan därför icke tillstyrka, att en eventuell omläggning
av statsbidragssystemets grunder ges retroaktiv karaktär.
På grund av rådande eftersläpning i bidragstilldelningen kommer emellertid,
därest retroaktivi teten uppgives, effekten av de av föredraganden
ifrågasatta åtgärderna att i varje fall för de närmaste båda åren bli tämligen
obetydlig. Att märka är vidare, såsom föredraganden själv framhållit,
att frågan om en revision av grunderna för statsbidragsgivningen
på förevarande och närstående områden kommer att bli föremål för prövning
i samband med de förslag som allmänna statsbidragsutredningen
väntas framlägga under innevarande år. En vid årets riksdag vidtagen författningsändring,
av ovan angivna skäl gällande sådana företag för vilka
igångsättningstillstånd icke lämnats exempelvis före den 1 juli 1955, skulle
sålunda få enbart provisorisk karaktär och kunna leda till en mera väsentlig
minskning av bidragsbalansen först vid en tidpunkt då bidragssystemets
grunder måste omprövas i ett större sammanhang. Ett beslut av
denna innebörd synes föga rationellt. Utskottet hyser därför den åsikten,
Statsutskottets utlåtande nr 6 år 1955
39
att i avbidan på resultatet av nyssberörda utredning någon ändring i statsbidragsbestämmelserna
på förevarande område tills vidare icke bör ske.
En avvaktande hållning liärutinnan får anses så mycket mera motiverad
som ej heller vattenvårdskommittén ännu slutfört sitt uppdrag.
Vad själva anslagsfrågan slutligen beträffar tala onekligen vissa skäl
för det i de båda ovannämnda motionerna 1:273 och 11:302 liksom i
motionen I: 272 framställda förslaget om en uppräkning av anslaget med
5 milj. kronor, helst som utskottet ju icke funnit sig kunna tillstyrka den
av föredraganden förordade utvägen att nedbringa bidragsbalansen. I rådande
ekonomiska läge har emellertid utskottet icke ansett sig böra frångå
Kungl. Maj :ts förslag men förutsätter att möjligheterna för en framtida
anslagsförstärkning noggrant prövas.
Under åberopande härav hemställer utskottet,
I. att riksdagen må, i anledning av vad föredraganden i
förevarande fråga anfört ävensom motionerna 1:271, 1:333
och 11:419 samt 1:273 och 11:302, sistnämnda båda motioner
såvitt nu är i fråga, besluta att någon ändring av nuvarande
bestämmelser rörande statsbidrag till anläggningar för
vattenförsörjning och avlopp tills vidare icke skall ske;
II. att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj :ts förslag
och med avslag å motionerna I: 272 samt I: 273 och II: 302,
sistnämnda båda motioner såvitt nu är i fråga, till Bidrag
till anläggningar för vattenförsörjning och avlopp för budgetåret
1955/56 anvisa ett reservationsanslag av 25 000 000
kronor.
V ägtrafik väsendet
24:o) Statens bilinspektion: Avlöningar. Kungl. Maj :t har (punkt 28,
s. 49—53) föreslagit riksdagen att dels bemyndiga Kungl. Maj:t att i personalförteckningen
för statens bilinspektion uppföra ytterligare 20 kontorsbiträdestjänster
i Ca 8, dels godkänna av departementschefen förordad
avlöningsstat för statens bilinspektion, att tillämpas tills vidare fr. o. m.
budgetåret 1955/56, dels ock till Statens bilinspektion: Avlöningar för budgetåret
1955/56 anvisa ett förslagsanslag av 1 985 000 kronor, att avräknas
mot automobilskattemedlen.
Anslaget är å gällande riksstat uppfört med 1 834 600 kronor.
Väg- och vattenbgggnadsstyrelsen har hemställt om en anslagshöjning
för nästa budgetår med 155 400 kronor.
Beträffande den närmare innebörden av styrelsens framställning torde
få hänvisas till propositionen (s. 49—51).
40
Statsutskottets utlåtande nr 6 år 1955
Över framställningen ha utlåtanden avgivits av statskontoret och statens
organisationsnämnd (s. 51).
Departementschefen framhåller att de av statens organisationsnämnd
gjorda rationaliseringsundersökningarna inom bilinspektionen har givit
värdefulla bidrag till strävandena att förenkla och minska inspektionens
arbete. Såsom nämnden själv konstaterat har emellertid antalet motorfordon
och därmed kravet på förrättningar från inspektionens sida ökat
i en takt, som långt överstiger den beräkning, vilken legat till grund
för nämndens förslag till personalorganisation. Fordonsparkens snabba
tillväxt har skapat en situation, som hittills blott med svårighet kunnat
bemästras, delvis till priset av en under vissa delar av året mindre god
service åt allmänheten. Härtill kommer de alltmera ökade anspråk, som
ställs på inspektionen i anslutning till den skärpta trafikövervakningen.
På grund av dessa förhållanden vill departementschefen ej motsätta sig
en tillfällig personalförstärkning på detta område. Härför anses böra beräknas
ett belopp motsvarande lön till tio biträdande bilinspektörer i
Cg 19 eller 112 600 kronor. Det förutsättes emellertid, att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
i första hand noggrant undersöker och väl utnyttjar
alla möjligheter att under den brådaste tiden anlita kompetenta utomstående
såsom körprovskontrollanter i enlighet med organisationsnämndens
förslag och endast i den mån detta visar sig omöjligt heltidsanställer
extra personal.
För en i anslutning till personalökningen vidgad utbildningsverksamhet
för blivande bilinspektörer anses den av styrelsen begärda medelsökningen
kunna begränsas till 10 000 kronor.
Då vidare väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förslag till uppräkning av
anslaget med ca 27 800 kronor, motsvarande den automatiska utgiftsstegringen
för löneklassförändringar m. m„ även biträdes, uppföres anslaget med
(1 834 600 + 112 600 + 10 000 + 27 800) 1 985 000 kronor.
Det i personalförteckningen angivna antalet kontorsbiträdestjänster i
Ca 8 ökas slutligen med 20 för beredande av ordinarie anställning enligt
grunderna för den reglerade befordringsgången åt vissa biträden.
Utskottet. I likhet med departementschefen finner utskottet erforderligt,
att bilinspektionen på grund av den snabbt växande arbetsbördan nu tillföres
vissa ökade personella resurser. Då Kungl. Maj :ts förslag sålunda
icke givit utskottet anledning till erinran, hemställer utskottet,
att riksdagen må
a) bemyndiga Kungl. Maj:t att i personalförteckningen för
statens bilinspektion uppföra ytterligare 20 kontorsbiträdestjänster
i Ca 8;
b) godkänna följande avlöningsstat för statens bilinspektion,
att tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret 1955/56:
Statsutskottets utlåtande nr 6 år 1955
41
Avlöningsstat
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis 918 000
2. Avlöningar till ieke-ordinarie personal, förslags
vis
............................................................ 794 500
3. Rörligt tillägg, förslagsvis .............................. 272 500
Summa kr. 1 985 000
c) till Statens bilinspektion: Avlöningar för budgetåret
1955/56 anvisa ett förslagsanslag av 1 985 000 kronor, att avräknas
mot automobilskattemedlen.
25:o) Statens bilinspektion: Omkostnader. I enlighet med Kungl. Maj .ts
förslag (punkt 29, s. 53), som innebär anslagshöjning med 55 000 kronor
för nästa budgetår, hemställer utskottet,
att riksdagen må till Statens bilinspektion: Omkostnader
för budgetåret 1955/56 anvisa ett förslagsanslag av 672 000
kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen.
26:o) Statens bilinspektion: Utrustning. I enlighet med Kungl. Maj .ts
förslag (punkt 30, s. 53 och 54), som innebär oförändrad medelsanvisning
för nästa budgetår, hemställer utskottet,
att riksdagen må till Statens bilinspektion: Utrustning för
budgetåret 1955/56 anvisa ett reservationsanslag av 25 000
kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen.
27 :o) Registrering av motorfordon. I enlighet med Kungl. Maj :ts förslag
(punkt 31, s. 55), som innebär oförändrad medelsanvisning för nästa
budgetår, hemställer utskottet,
att riksdagen må till Registrering av motorfordon för budgetåret
1955/56 anvisa ett förslagsanslag av 1 000 kronor.
28:o) Bidrag till vissa kommunikationsändamål. I enlighet med Kungl.
Maj :ts förslag (punkt 32, s. 55), som innebär anslagshöjning med 50 000
kronor för nästa budgetår, hemställer utskottet,
att riksdagen må till Bidrag till vissa kommunikationsändamål
för budgetåret 1955/56 anvisa ett reservationsanslag
av 350 000 kronor.
29:o) Bidrag till säkerhetsanordningar vid järnvägskorsningar. Kungl.
Maj :t har (punkt 33, s. 56) föreslagit riksdagen att till Bidrag till säkerhetsanordningar
vid järnvägskorsningar för budgetåret 1955/56 anvisa ett
reservationsanslag av 2 700 000 kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen.
42 Statsutskottets utlåtande nr 6 år 1955
Till förevarande ändamål ha för innevarande budgetår anvisats 1 530 000
kronor.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har hemställt om en höjning av anslaget
med 1 170 000 kronor för nästa budgetår.
Styrelsen, som beräknar att tillgängliga medel i huvudsak komma att förbrukas
under innevarande budgetår, meddelar att bidragskostnaderna för
sådana ytterligare anordningar, som beräknas bliva färdigställda år 1954
och för vilka statsbidrag komma att sökas före den 1 april 1955, uppskattas
till sammanlagt ca 2,7 milj. kronor.
Departementschefen biträder styrelsens förslag.
Utskottet. Med tillstyrkande av Kungl. Maj :ts förslag får utskottet hemställa,
att riksdagen må till Bidrag till säkerhetsanordningar vid
järnvägskorsningar för budgetåret 1955/56 anvisa ett reservationsanslag
av 2 700 000 kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen.
30: o) Bidrag till trafiksäkerhetsfrämjande åtgärder vid vissa järnvägskorsningar.
Kungl. Maj :t bär (punkt 34, s. 56—62) föreslagit riksdagen
att till Bidrag till trafiksäkerhetsfrämjande åtgärder vid vissa järnvägskorsningar
för budgetåret 1955/56 anvisa ett reservationsanslag av 250 000
kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen.
Sedan från enskild person fråga väckts om vidtagande av erforderliga
åtgärder till höjande av trafiksäkerheten vid korsningar i samma plan
mellan järnväg och enskild väg, har detta spörsmål varit föremål för särskilda
överväganden inom kommunikationsdepartementet. Vid ärendets
förberedande behandling har yttranden inhämtats från järnvägsstyrelsen,
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och statens trafiksäkerhetsråd, vilka
alla vitsordat, att särskilda åtgärder i syfte att förbättra trafiksäkerheten
vid ifrågavarande järnvägskorsningar är önskvärda.
Sedermera har frågan underställts 1953 års trafiksäkerhetsutredning för
bedömning.
Utredningen har funnit det lämpligt att ett särskilt anslag anvisas
för ändamålet. Anslaget bör användas till bestridande av kostnader för i
första hand siktförbättringar vid plankorsningar mellan järnväg och enskild
väg genom röjning av träd och buskar, schaktning och sprängning
samt flyttning av byggnader, upplag in. in., i den mån sådana åtgärder kan
vidtagas efter frivillig överenskommelse med markägare. Vidare bör bidi
aget användas till erforderlig vägomläggning, förbättringar av vägens
plan och profil samt till förbättringar av själva körbanans beskaffenhet.
Statsutskottets utlåtande nr 6 är 1955
43
Järnvägsförvaltningarnas personal bör med sin kännedom om förekomsten
av otillfredsställande korsningar i samråd med vederbörande vägdirektör
utarbeta erforderliga arbetsplaner jämte kostnadsberäkningar.
Utredningen föreslår, att statsbidrag må utgå ur anslaget med 90 % av
kostnaderna för arbetenas utförande. Återstående 10 % torde böra bestridas
av vederbörande järnvägsföretag, emedan den ökade trafiksäkerhet,
som vinnes genom icke minst siktförbättrande åtgärder, är till gagn
icke endast för vägtrafiken utan även för trafiken å järnvägen. Anslaget,
som bör avräknas mot automobilskattemedlen, föreslås upptagas med
1 milj. kr. för budgetåret 1955/56.
över det förslag till frågans lösning, som sålunda framlagts av 1953
års trafiksäkerhetsutredning, har yttranden avgivits av järnvägsstyrelsen,
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och svenska järnvägsföreningen (s. 58
och 59).
Departementschefen framhåller inledningsvis att det vid början av
år 1953 enligt uppgift fanns sammanlagt 38 600 järnvägskorsningar i
landet, varav icke mindre än ca 34 000 avsåg korsning med enskild
väg, som ej allmänneligen befares. Stora ansträngningar görs för att
trygga järnvägskorsningarna, varvid uppsättandet av varningsmärken
och säkerhetsanordningar främst kommer i fråga. Emellertid berör dessa
åtgärder enligt gällande bestämmelser (SFS 469/1933) i huvudsak endast
korsningar i samma plan med allmänna vägar och enskilda vägar, som allmänneligen
befares. Någon skyldighet föreligger ej för järnvägens innehavare
att anbringa särskilda anordningar vid korsningar med icke allmänneligen
befarna vägar. Härtill kommer att även i det fall särskilda
säkerhetsanordningar uppsatts siktförhållandena samt vägens beskaffenhet
ofta kan vara sådana, att trafiksäkerheten vid korsningen icke är tillfredsställande.
Detta gäller ett stort antal enskilda vägar.
Departementschefen anför vidare följande.
»De plankorsningar, varom här är fråga, torde i allmänhet ha uppkommit
i samband med järnvägarnas byggande och varken korsningarna eller
vägarna var ursprungligen avsedda för motorfordonstrafik. De synes i de
flesta fall ej heller ha anpassats härför. För att ernå en förbättring härutinnan
synes man 1. n. i huvudsak blott vara hänvisad till att såsom villkor
för åtnjutande av statsbidrag till arbeten på enskilda vägar, som är
statsbidragsberältigadc, stipulera skyldighet för väghållarna att i det enskilda
fallet utföra ur trafiksäkerhetssynpunkt erforderliga åtgärder. I
övrigt torde man i stort sctL endast ha att lita till det enskilda initiativet
hos vägintressenterna.
För att inom rimlig lid få eu önskvärd förbättring av trafiksäkerheten
på detta område till stånd torde det därför vara erforderligt, alt från det
allmännas sida praktiska åtgärder nu snarast vidtages. Den lämpligaste
44
Statsutskottets utlåtande nr 6 år J955
lösningen synes mig vara den av 1953 års trafiksäkerhetsutredning föreslagna,
enligt vilken statsbidrag skulle utgå till järnvägsföretag i den mån
företagen låter utföra vissa erforderliga trafiksäkerhetsfrämjande arbeten
i anslutning till korsningar mellan järnväg och enskild väg oberoende
av om säkerhetsanordningar finnes där eller ej. Härvid förutsättes således
en helt frivillig medverkan från järnvägens sida för att höja trafiksäkerheten.
Järnvägsstyrelsen, som representerar över 90 % av landets hela
järnvägsnät, är för sin del beredd att medverka. De enskilda järnvägarna
har visserligen ej velat bli ålagda att betala några kostnader för denna verksamhet
men de bör ges samma möjlighet som statens järnvägar att deltaga.
Ytterligare en förutsättning är, att åtgärderna kan vidtagas efter frivillig
överenskommelse med vederbörande markägare. På grund härav och av
principiella skäl bör statsbidrag ej utgå till ersättning för ianspråktagande
av mark och intrång m. m. Man bör ha rätt att räkna med en positiv inställning
från väghallarnas sida till denna verksamhet, som även kommer dem
till godo.
De åtgärder, som jag här avser, är i första hand vidtagande av siktförbättringai
genom röjning av träd, buskar o. d., schaktning och sprängning
samt borttagande eller flyttning av byggnader, upplag m. m. Bidrag bör
även kunna utgå för åtgärder, som syftar till att sätta enskild väg i tillfredsställande
skick närmast själva järnvägskorsningen, t. ex. erforderlig
vägomläggning, förbättring av vägens plan och profil samt av själva vägbanan.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förslag att även uppsättandet av
s. k. kryssmärken skulle vara bidragsberättigat, är jag däremot ej beredd
att biträda i avvaktan på en framtida omprövning av gällande författningsbestämmelser,
som reglerar användningen av dylika märken. Järnvägen
bör i samarbete med vederbörande vägförvaltning uppgöra närmare förslag
till arbeten i det enskilda fallet jämte kostnadsberäkning.
Här åsyftade åtgärder är huvudsakligen av engångsnatur. Men i den del
så ej är fallet förutsätter jag, att det som regel skall visa sig möjligt för
järnvägen att träffa överenskommelse med vederbörande väghållare att
utan ersättning underhålla utförda förbättringar, varvid vidmakthållandet
av den förbättrade sikten närmast kommer ifråga. Av praktiska skäl torde
det ej vara lämpligt att betunga administrationen med de små utgifter,
som utbetalandet av bidrag till sådant underhåll skulle innebära. I avvaktan
på närmare erfarenheter av verksamheten torde bidrag därför ej böra utgå
för underhållsarbeten.
Statens järnvägar bekostar enligt praxis redan ifrågavarande slags åtgärder
mom den del av vägbanan, som ligger mellan de båda yttersta rälssträngarna
jämte en meter på vardera sidan. Trafiksäkerhetsutredningens
förslag innebär, att järnvägen skulle få bidrag med 90 % av kostnaderna
för arbetena inklusive sådana, som utförs inom järnvägens de], d. v. s.
samma procentsats som gäller för uppsättandet av tekniska säkerhetsan
-
Statsutskottets utlåtande nr 6 är 1955
45
ordningar. Järnvägsstyrelsen har för sin del ej velat motsätta sig, att återstående
10 % bestrids av statens järnvägar. Jag anser också järnvägens
föreslagna andel av kostnaderna skälig med hänsyn bl a. till att den ökade
trafiksäkerheten även är till nytta för järnvägen samt förordar, att bidrag
må utgå med 90 % för de åtgärder, som kan komma att utföras a\ järnvägen.
Däremot torde bidrag ej böra lämnas till intiessenter i enskilda
vägar såsom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen ifrågasatt, bl. a. därför att
man då kan allvarligt befara en splittring av verksamheten, som kan verka
fördröjande på genomförandet av förbättringarna.
Jag finner i likhet med trafiksäkerhetsutredningen och järnvägsstyrelsen
det ur redovisningssynpunkt lämpligt, att statsbidragen för denna nya
verksamhet, som i viss män får sägas vara av försökskaraktär, betalas
från ett särskilt anslag. Anslaget bör avräknas mot automobilskattemedlen.
Några säkra hållpunkter för beräkningen av medelsbehovet finns ej men
kostnaderna för varje enskilt företag torde som regel komma att uppgå till
relativt små belopp. Jag föreslår att anslaget för budgetåret 1955/56 uppföres
med 250 000 kr. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att utfärda
de närmare bestämmelser för anslagets användning och verksamheten
i fråga, som är erforderliga.»
Utskottet. Under förevarande punkt har Kungl. Maj:t äskat medel till
ett nytt anslag, avsett att i enlighet med ett av 1953 års trafiksäkerhetsutredning
framlagt förslag tagas i anspråk för utbetalning av statsbidrag
till järnvägsföretag, i den mån företagen låta utföra vissa erforderliga
trafiksäkerhetsfrämjande arbeten i anslutning till korsningar mellan järnväg
och enskild väg, oberoende av om säkerhetsanordningar finnas där eller
ej. De åtgärder som härmed avses äro i första hand vidtagande av siktförbättringar
genom röjning av träd, buskar o. dyl., schaktning och sprängning
samt borttagande eller flyttning av byggnader, upplag m. m. Bidrag
anses böra kunna utgå även för åtgärder som syfta till att sätta enskild väg
i tillfredsställande skick närmast själva järnvägskorsningen, t. ex. erforderlig
vägomläggning, förbättring av vägens plan och profil samt förbättring
av själva vägbanan. Underhållsarbeten skola ej vara bidragsberättigade.
Bidrag må kunna utgå med 90 % av kostnaderna för de åtgärder
av ovan angivet slag som utföras av vederbörande järnvägsföretag.
Vad departementschefen i förevarande sammanhang anfört och förordat
har icke givit utskottet anledning till erinran. Utskottet hemställer
därför,
att riksdagen må till Bidrag till trafiksäkerhetsfrämjande
åtgärder vid vissa järnvägskorsningar för budgetåret 1955/56
anvisa ett reservationsanslag av 250 000 kronor, att avräknas
mot automobilskattemedlen.
46
Statsutskottets utlåtande nr 6 år 1955
31 :o) Statens biltrafiknämnd: Avlöningar. Kungl. Maj:t har (punkt
35, s. 62 och 63) föreslagit riksdagen att dels godkänna av departementschefen
förordad avlöningsstat för statens biltrafiknämnd, att tillämpas tills
vidare fr. o. m. budgetåret 1955/56, dels ock till Statens biltrafiknämnd:
Avlöningar för budgetåret 1955/56 anvisa ett förslagsanslag av 300 000 kronor,
att avräknas mot automobilskattemedlen.
Anslaget är å gällande riksstat uppfört med 294 600 kronor.
Statens biltrafiknämnd har hemställt om en anslagshöjning med 52 300
kronor för nästa budgetår.
Beträffande den närmare innebörden av biltrafiknämndens framställning
torde få hänvisas till propositionen (s. 62).
över nämndens framställning har utlåtanden avgivits av statskontoret
och statens lönenämnd (s. 62 och 63).
Departementschefen förklarar sig icke beredd tillstyrka någon annan
förändring rörande nämndens avlöningsanslag än uppräkning med ett belopp
motsvarande den automatiska utgiftsökningen om i runt tal 5 400
kronor för löneklassuppflyttningar o. d.
Utskottet. Med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förslag hemställer utskottet,
att riksdagen må
a) godkänna följande avlöningsstat för statens biltrafiknämnd,
att tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret 1955/56:
Avlöningsstat
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis 37 000
2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av
Kungl. Maj :t, förslagsvis ................................. 20 400
3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal, förslagsvis
......................................................... 206 300
4. Rörligt tillägg, förslagsvis ................................. 36 300
Summa kr. 300 000
b) till Statens biltrafiknämnd: Avlöningar för budgetåret
1955/56 anvisa ett förslagsanslag av 300 000 kronor, att avräknas
mot automobilskattemedlen.
32:o) Statens biltrafiknämnd: Omkostnader. I enlighet med Kungl.
Maj :ts förslag (punkt 36, s. 63 och 64), som innebär oförändrad medelsanvisning
för nästa budgetår, hemställer utskottet,
Statsutskottets utlåtande nr 6 år 1955
47
att riksdagen må till Statens biltrafiknämnd: Omkostnader
för budgetåret 1955/56 anvisa ett förslagsanslag av 41 500
kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen.
33 :o) Undersökningar rörande vägtrafikolyckor m. m. Kungl. Maj :t
har (punkt 37, s. 64—66) föreslagit riksdagen att till Undersökningar
rörande vägtrafikolyckor m. m. för budgetåret 1955/56 anvisa ett anslag
av 177 300 kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen.
Anslaget är å gällande riksstat uppfört med 161 000 kronor.
Statens trafiksäkerhetsråd har hemställt att anslaget höjes med 64 700
kronor för nästa budgetår.
Trafiksäkerhetsrådet erinrar om hurusom rådet i juni 1953 framlagt
förslag till ändrad uppläggning av den officiella statistiken rörande vägtrafikolyckor,
samt att förslaget varit föremål för remissbehandling, varvid
ingen invändning i princip riktats mot detsamma.
Beträffande den närmare innebörden av rådets framställning torde få
hänvisas till propositionen (s. 64 och 65).
Över framställningen har utlåtande avgivits av statskontoret (s. 65 och
66).
Departementschefen erinrar inledningsvis om att i 1945 års trafiksäkerhetskommittés
betänkande med förslag till åtgärder för höjande
av trafiksäkerheten (SOU 1948:20) bl. a. framlades vissa förslag om
reformering av den officiella statistiken rörande vägtrafikolyckor. I
1949 års statsverksproposition, sjätte huvudtiteln, med förslag angående
inrättande av statens trafiksäkerhetsråd förutsattes, att rådet
skulle fullfölja det av kommittén framlagda förslaget. Detta har skett i
och med att rådet i skrivelse den 29 juni 1953 föreslagit viss ändrad uppläggning
av den officiella statistiken rörande vägtrafikolyckor.
Departementschefen anför vidare följande.
»Vägtrafikolyckornas ständigt ökande antal kräver, att ansträngningarna
alt söka förhindra att sådana olyckor inträffar intensifieras. Den av
trafiksäkerhetsrådet föreslagna statistikuppläggningen synes giva vederbörande
myndigheter och institutioner möjlighet att snabbt erhålla den
aktuella information rörande dylika olyckor, som hittills saknats. Möjligheterna
bör därigenom ökas för dem att utan lidsutdräkt vidtaga av olyckorna
betingade åtgärder av olika slag. 1953 års trafiksäkerhetsutredning
uttalade också i sitt i januari 1954 avgivna betänkande, alt den tänkta
statistikuppläggningen var ägnad att bättre än den nuvarande tjäna trafiksäkerheten.
Jag tillstyrker, att omläggningen kommer till stånd, samt föreslår, att
detta sker fr. o. m. ingången av nästa budgetår. Det torde få ankomma
48
Statsutskottets utlåtande nr 6 år 1955
på Kungl. Maj :t att utfärda erforderliga bestämmelser i ärendet. I likhet
med rådet anser jag, att de kostnader, som beräknas uppkomma för statistiska
centralbyrån i anledning av dess befattning med denna snabbstatistik,
bör bestridas från förevarande anslag. Medelsbehovet för ifrågavarande
ändamål beräknar jag för budgetåret 1955/56 till 16 300 kr., varav
12 300 kr. utgör avlöningskostnader motsvarande halv lön till en kontorist
i 13 lönegraden och lön till ett kontorsbiträde.
Då jag icke är beredd att tillstyrka trafiksäkerhetsrådets äskanden om
anslagshöjning i övrigt, torde anslaget böra uppföras med (161 000 +
16 300) 177 300 kr.»
Utskottet. Då den av trafiksäkerhetsrådet föreslagna omläggningen av
statistiken rörande vägtrafikolyckor synes ändamålsenlig, tillstyrker utskottet
att förevarande anslag uppräknas med 16 300 kronor, avseende av
nämnda omläggning föranledda kostnader. Utskottet hemställer alltså,
att riksdagen må till Undersökningar rörande vägtrafikolyckor
m. m. för budgetåret 1955/56 anvisa ett anslag av
177 300 kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen.
34 :o) Bidrag till nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande.
I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 38, s. 67 och 68), vilket innebär
en med 50 000 kronor förhöjd medelsanvisning för nästa budgetår, hemställer
utskottet,
att riksdagen må till Bidrag till nationalföreningen för
trafiksäkerhetens främjande för budgetåret 1955/56 anvisa ett
anslag av 350 000 kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen.
Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut
35:o) Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut: Avlöningar.
Kungl. Maj :t har (punkt 39, s. 69—72) föreslagit riksdagen att dels bemyndiga
Kungl. Maj:t att i personalförteckningen för Sveriges meteorologiska
och hydrologiska institut uppföra ytterligare 14 kontorsbiträdestjänster
i Ca 8, dels godkänna av departementschefen förordad avlöningsstat
för Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, att tillämpas tills
vidare fr. o. m. budgetåret 1955/56, dels ock till Sveriges meteorologiska
och hydrologiska institut: Avlöningar för budgetåret 1955/56 anvisa ett förslagsanslag
av 2 341 000 kronor.
Anslaget är å gällande riksstat uppfört med 2 272 800 kronor.
Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut har hemställt att
anslaget höjes med 38 800 kronor för nästa budgetår.
Statsutskottets utlåtande nr 6 år 1955
49
Beträffande den närmare innebörden av institutets framställning torde
få hänvisas till propositionen (s. 69 och 70).
över framställningen har utlåtande avgivits av statskontoret (s. 70).
Departementschefen har anfört följande.
»I enlighet med mitt ställningstagande under punkten 46 till institutets
förslag om viss omorganisation av den meteorologiska tjänsten vid Norrköping—Kungsängens
flygplats torde kostnaderna för två meteorologassistenttjänster
i Cg 14 (17 832 kr.) böra överflyttas från anslaget Väderlekstjänst
för luftfarten till förevarande avlöningsanslag.
Till arvode för tjänstgöring som extra föredragande i väderlekstjänstärenden
vid institutet beräknar jag ett oförändrat belopp av 15 000 kr. att
utgå från en särskild anslagspost till arvoden till sakkunniga under detta
anslag. Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att framdeles meddela närmare
bestämmelser rörande beloppets användning.
Enligt grunderna för den reglerade befordringsgången bör -— sedan institutet
under hand meddelat, att föreslagen ordinariesättning av ett av
kontorsbiträdena visat sig ej erforderlig -— tolv kontorsbiträden, avlönade
från avlöningsanslaget, ordinariesättas. Dessutom föreslår jag, att två
tjänster som e. o. kontorsbiträden, som nu avlönas från anslaget till Uppdragsverksamhet,
göres ordinarie och i samband därmed överflyttas till avlöningsanslaget.
Sistnämnda anslag bör som en följd därav ökas med ca
16 600 kr. medan motsvarande minskning göres under anslaget till Uppdragsverksamhet.
I fråga om de övriga framförda förslagen anser jag mig endast böra
tillstyrka den automatiska uppräkningen med ca 27 300 kr. till följd av
löneklassuppflyttningar m. m.
Med hänsyn till vad som föreslagits i propositionen den 10 december
1954 angående ersättning för tjänstgöring på obekväm arbetstid m. m.
torde anslaget böra uppräknas med 6 500 kr.
I överensstämmelse härmed uppföres anslaget med (2 272 800 + 17 832
+ 16 600 + 27 300 + 6 500) i runt tal 2 341 000 kr.
Anslaget bör, med beaktande av de beslutade grundlöneförändringarna,
fördelas på olika poster på sätt framgår av avlöningsstaten i efterföljande
hemställan.
I personalförteckningen bör uppföras ytterligare 14 kontorsbiträden i
Ca 8.»
Utskottet. Kungl. Maj:ts förslag har icke givit utskottet anledning till
erinran. Utskottet hemställer sålunda,
att riksdagen må
■*—574 55 Bihang till riksdagens protokoll 1955. 0 samt. Nr 6
50
Statsutskottets utlåtande nr 6 år 1955
a) bemyndiga Kungl. Maj :t att i personalförteckningen för
Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut öka antalet
kontorsbiträden i Ca 8 från 12 till 26;
b) godkänna följande avlöningsstat för Sveriges meteorologiska
och hydrologiska institut, att tillämpas tills vidare fr.o.m.
budgetåret 1955/56:
Avlöningsstat
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis 667 000
2. Arvoden till sakkunniga................................. 15 000
3. Avlöningar till icke-ordinarie personal ............ 1 347 000
4. Rörligt tillägg, förslagsvis .............................. 312 000
Summa kr. 2 341 000
c) till Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut:
Avlöningar för budgetåret 1955/56 anvisa ett förslagsanslag
av 2 341 000 kronor.
36:o) Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut: Undervisning.
I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 40, s. 72), som innebär oförändrad
medelsanvisning för nästa budgetår, hemställer utskottet,
att riksdagen må till Sveriges meteorologiska och hydrologiska
institut: Undervisning för budgetåret 1955/56 anvisa ett
anslag av 10 200 kronor.
37:o) Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut: Omkostnader.
I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 41, s. 73 och 74), som innebär
anslagshöjning för nästa budgetår med 28 400 kronor, hemställer utskottet,
att riksdagen må till Sveriges meteorologiska och hydrologiska
institut: Omkostnader för budgetåret 1955/56 anvisa ett
förslagsanslag av 174 900 kronor.
38:o) Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut: Observatörer.
Kungl. Maj:t har (punkt 42, s. 74 och 75) föreslagit riksdagen att till
Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut: Observatörer för budgetåret
1955/56 anvisa ett anslag av 631 000 kronor.
Anslaget är å gällande riksstat uppfört med 616 500 kronor.
Institutet har hemställt om en höjning av anslaget med 25 800 kronor för
nästa budgetår.
Statsutskottets utlåtande nr 0 år 1955
51
Departementschefen framhåller att av ställningstagandet rörande flygplatsen
vid Sundsvall under anslaget till Väderlekstjänst för luftfarten
följer, att anslaget till Observatörer bär uppräknas med 10 080 kronor för
inrättande av en timobservationsstation i nämnda stad. För ökade arvoden
till observatörer vid vattenståndsstationer tillstyrkes en uppräkning med
20 % eller 4 400 kronor.
Anslaget uppföres alltså med (616 500 + 10 080 + 4 400) i runt tal
631 000 kronor.
Utskottet. Med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förslag hemställer utskottet,
att riksdagen må till Sveriges meteorologiska och hydrologiska
institut: Observatörer för budgetåret 1955/56 anvisa ett
anslag av 631 000 kronor.
39:o) Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut: Telegramkostnader
m. m. Kungl. Maj :t har (punkt 43, s. 75 och 76) föreslagit riksdagen
att till Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut: Telegramkostnader
m. m. för budgetåret 1955/56 anvisa ett förslagsanslag av 600 000
kronor.
Anslaget är å gällande riksstat uppfört med 674 400 kronor.
Institutet har hemställt om en anslagsminskning med 53 500 kronor för
nästa budgetår.
Departementschefen framhåller att av ställningstagandet under punkten
46 till institutets förslag om genomförande av viss utsändning av kartor
medelst bildtelegrafi (telefax) följer, att institutets framställning om 14 500
kronor för abonnemang av radiosändare för ifrågavarande ändamål tillstyrkes.
I samband därmed kan i enlighet med institutets förslag ett belopp
om 3 000 kronor för försök med bildtelegrafering utgå. Med hänsyn
till belastningen uppföres anslaget med 600 000 kronor.
Utskottet. Med tillstyrkande av Kungl. Maj :ts förslag hemställer utskottet,
att riksdagen må till Sveriges meteorologiska och hydrologiska
institut: Telegramkostnader m. in. för budgetåret
1955/56 anvisa ett förslagsanslag av 600 000 kronor.
40:o) Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut: Underhåll av
stationer m. m. I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 44, s. 76
och 77), som innebär oförändrad medelsanvisning för nästa budgetår, hemställer
utskottet,
52
Statsutskottets utlåtande nr 6 år 1955
att riksdagen må till Sveriges meteorologiska och hgdrologiska
institut: Underhåll av stationer m. m. för budgetåret
1955/56 anvisa ett reservationsanslag av 72 400 kronor.
41 :o) Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut: Uppdragsverksamhet.
Kungl. Maj:t har (punkt 45, s. 77 och 78) föreslagit riksdagen
att till Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut: Uppdragsverksamhet
för budgetåret 1955/56 anvisa ett förslagsanslag av 686 000 kronor.
Anslaget är å gällande riksstat uppfört med 700 000 kronor.
Institutet har för nästa budgetår hemställt om en höjning av anslaget
med 4 000 kronor.
Beträffande den närmare innebörden av institutets framställning får utskottet
hänvisa till propositionen (s. 77).
Över framställningen har utlåtande avgivits av statskontoret (s. 77).
Departementschefen finner sig icke kunna tillstyrka förslaget om särskild
ersättning till tjänstemän, som bestrider beredskapstjänst för vattenkraftskontroll.
Enligt grunderna för den reglerade befordringsgången föreslås två från
detta anslag avlönade konitorsbiträden överföras på ordinarie stat. I enlighet
med vad statskontoret anfört förordas, att ifrågavarande tjänster överföres
till personalförteckningen för institutets avlöningsanslag. I samband därmed
föreslås här förevarande anslag minskas med 16 600 kronor. För löneklossförändringar
räknas en ökning om 3 000 kronor.
Anslaget skulle alltså uppföras med (700 000 — 16 600 + 3 000) i runt tal
686 000 kronor.
Institutets förslag i samband med ifrågasatt upprustning av den hydrologiska
byrån anser sig departementschefen ej kunna biträda.
Utskottet. Kungl. Maj:ts förslag har icke givit utskottet anledning till
erinran. Utskottet hemställer,
att riksdagen må till Sveriges meteorologiska och hgdrologiska
institut: Uppdragsverksamhet för budgetåret 1955/56
anvisa ett förslagsanslag av 686 000 kronor.
42:o) Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut: Väderlekstjänst
för luftfarten. Kungl. Maj:t har (punkt 46, s. 78—85) föreslagit
riksdagen att dels godkänna av departementschefen förordad stat för väderlekstjänsten
för luftfarten, att tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret
1955/56, dels ock till Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut:
Väderlekstjänst för luftfarten för budgetåret 1955/56 anvisa ett förslagsanslag
av 1 005 500 kronor.
Statsutskottets utlåtande nr ti år 1955
53
Anslaget är å gällande riksstat uppfört med 933 400 kronor.
Institutet har hemställt om en anslagshöjning för nästa budgetår med
147 300 kronor.
Beträffande den närmare innebörden av institutets framställning torde
få hänvisas till propositionen (s. 78—81).
Över framställningen har utlåtanden avgivits av statskontoret och luftfartsstijrelsen
(s. 81-—83).
Departementschefen har anfört följande.
»Med hänsyn till de ändrade förutsättningarna för meteorologtjänsten
vid flygplatsen i Norrköping synes en ändring av organisationen där böra
företagas. Då avsikten är att, så snart möjlighet härtill yppas, upprätta en
främst för den allmänna väderlekstjänsten erforderlig timobservationsstation
i Norrköping, torde de båda av institutet föreslagna meteorologi
assistenttjänsterna i Ce 14, vilkas innehavare tills vidare skulle ombesörja
observationstjänsten, icke göras extra ordinarie utan allenast extra. Enär
jag i övrigt ej har något att erinra mot institutets förslag i hithörande
delar, torde en meteorologassistenttjänst i Ce 16 böra indragas samt två
sådana tjänster ersättas med två i Cg 14 och kostnaderna härför tills
vidare bestridas av institutets avlöningsanslag. Vid bifall härtill skulle
förevarande anslag minskas med 28 900 kr.
Beträffande flygplatsen vid Sundsvall gäller även där, att flygtrafiken
väsentligt inskränkts så att en meteorologassistenttjänst i Ce 16 kan indragas.
För att tillgodose den allmänna väderlekstjänstens behov av observationsmaterial
från denna del av landet torde då i stället enligt institutets
framställning en timobservationsstation böra inrättas i staden. Kostnaden
härför, ca 12 800 kr., överstiger beräknad besparing genom personalindragningen
med ungefär 2 700 kr. Jag har emellertid under hand inhämtat,
att, om timobservationsstationen inrättas, en observationsstation vid
Bergeforsen kan indragas. Besparingen härigenom uppskattas till så stort belopp,
att den erforderliga ökningen av anslaget till Observatörer kan begränsas
till samma summa, varmed förevarande anslag hör nedräknas, eller
ca 10 100 kr.
Institutet, som under ett par år disponerat ett årligt belopp av 3 000 kr.
för vissa försök med bildöverföring av väderlekskartor (telefax), har hemställt
om medel för att praktiskt pröva denna metod i reguljär drift med
mottagningsanordningar vid Bromma, Torslanda och Bulltofta flygplatser.
Institutet redovisar visserligen en viss personalbesparing men häremot
står såsom statskontoret framhåller en något större årlig kostnadsökning
jämte en icke oväsentlig engångsutgift för anskaffning av viss apparatutrustning
in. in. I likhet med luftfartsstyrelsen anser jag dock, att man bör
ha grundad anledning all utgå ifrån att denna metod med telefax, som
redan används på flera håll utomlands, på längre sikt skall ge möjligheter
54
Statsutskottets utlåtande nr 6 år 1955
till rationalisering av väderlekstjänsten och till större ekonomiska fördelar,
än som man f. n. utan praktisk erfarenhet vågar ställa i utsikt. Jag
har därför ingenting att erinra mot att medel nu anvisas till ifrågavarande
ändamål. Bildöverföringen torde dock utan att provverksamheten äventyras
kunna begränsas till att avse två flygplatser. Jag förutsätter, att verksamheten
bedrives i intimt samråd med den militära flygväderlekstjänsten,
vilken enligt vad jag erfarit lär ha för avsikt att inom kort själv införa
motsvarande system, samt att alla möjligheter till besparingar i organisationerna
tillvaratages vid utnyttjandet av detta nya tekniska hjälpmedel.
I enlighet med institutets förslag bör ett biträde i reglerad befordringsgång
vid Bromma och en meteorologassistenttjänst i lönegrad 16 vid Bulltofta
indragas och förevarande anslag minskas med ca 17 200 kr. Till frågan om
medel till anskaffning av material etc. samt till löpande utgifter återkommer
jag i samband med ställningstagandet till anslagets omkostnader.
Enär ovisshet ännu råder om när flygplatsen vid Halmsjön kan komma
att tagas i bruk, upptager jag ej nu några medel för en begärd meteorologassistent
därstädes. När tidpunkten för flygplatsens utnyttjande närmare
kan fastställas torde Kungl. Maj:t, därest så visar sig erforderligt, få genom
medgivande att överskrida icke-ordinarieposten ställa medel till förfogande
för genomförande av erforderlig meteorologisk verksamhet i anledning
av den då förutsebara trafiken.
Med anledning av institutets förslag om personalförstärkning med två
meteorologer i reglerad befordringsgång vid Bulltofta flygplats har statskontoret
framhållit, att möjligheterna att få till stånd ett meteorologiskt
samarbete mellan väderlekstjänsterna i Kastrup och Bulltofta bör undersökas.
Jag vill erinra om att denna fråga nyligen undersökts av luftfartsverket
efter initiativ från statens sakrevision, men att projektet enligt vad
som framgår av revisionens yttrande under detta anslag i 1953 års statsverksproposition
ej kunde realiseras. För den föreslagna personalförstärkningen
beräknar jag ett belopp av 27 200 kr.
Förslaget till ordinariesättning av vissa tjänster anser jag mig ej böra
tillstyrka.
Med hänsyn till vad som föreslagits i propositionen den 10 december
1954 angående ersättning för tjänstgöring på obekväm arbetstid m. m.
torde anslaget böra uppräknas med 4 000 kr. För automatiska utgiftsökningar
beräknar jag i enlighet med institutets förslag i runt tal 6 200 kr.
Vad därefter angår omkostnaderna är jag ej heller denna gång beredd
att bifalla yrkandet om anskaffning av en molnhöjdsmätare. Institutets beräkning
av medelsbehovet i anledning av införande av telefax godtager jag
med den minskning av behovet, som sammanhänger med att jag endast
tillstyrker bildöverföring till två i stället för till föreslagna tre flygplatser.
I enlighet härmed torde posten till reseersättningar böra uppräknas med
600 kr. samt såsom löpande utgifter för material m. m. upptagas ett belopp
Statsutskottets utlåtande nr 6 år 1955
55
av 11 300 kr. Till engångskostnader för anskaffning av erforderlig bildöverföringsapparatur
torde böra avses 79 000 kr.
I enlighet härmed skulle anslaget uppföras med (933 400 — 28 900 —
10 100_17 200 + 27 200 +4 000 + 6 200 + 600 + 11 300 + 79 000) 1 005 500
kr.»
Utskottet. Mot Kungl. Maj :ts förslag har utskottet icke funnit anledning
till erinran. Utskottet hemställer därför,
att riksdagen må
a) godkänna följande stat för väderlekstjänsten för luftfarten,
att tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret 1955/56:
Stat
Avlöningar
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis
2. Avlöningar till icke-ordinarie personal, förslagsvis
3. Rörligt tillägg, förslagsvis ..............................
Omkostnader, förslagsvis .................................
34 400
738 700
102 500
129 900
Summa kr. 1 005 500
b) till Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut:
Väderlekstjänst för luftfarten för budgetåret 1955/56 anvisa
ett förslagsanslag av 1 005 500 kronor.
43:o) Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut: Aerologiska
stationer. Kungl. Maj :t bär (punkt 47, s. 85 och 86) föreslagit riksdagen
att till Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut: Aerologiska
stationer för budgetåret 1955/56 anvisa ett förslagsanslag av 563 400 kronor.
Anslaget är å gällande riksstat uppfört med ett belopp av 561 800 kronor.
Institutet bär hemställt om en anslagshöjning med 131 300 kronor för
nästa budgetår.
Institutet ifrågasätter, om icke tiden kan anses mogen att helt överföra
kostnaderna för de aerologiska stationerna till institutets avlönings- resp.
omkostnads- och underhållsanslag, varefter ej längre såsom hittills debitering
å luftfartsfonden med en tredjedel av kostnaderna skulle göras.
över framställningen har utlåtanden avgivits av luf tf artsstyrelsen och
statskontoret (s. 86).
Departementschefen anser sig icke kunna förorda de förslag, som sammanhänger
med en utvidgning av den för radiovindmätningar avsedda organisationen.
Ej heller föreslås någon ändring i fråga om den andel av institutets
kostnader, som debiteras luftfartsfonden.
56
Statsutskottets utlåtande nr 6 är 1955
Med hänsyn till vad som föreslagits i propositionen den 10 december
1954 angående ersättning för tjänstgöring på obekväm arbetstid in. in. uppräknas
vidare anslaget med 700 kronor.
Med godkännande av institutets beräkning av de automatiska kostnadsökningarna
för löneklassuppf lyftningar uppföres anslaget för nästa budgetår
med (561 800 + 700 + 864) i runt tal 563 400 kronor.
Utskottet, som ej funnit anledning till erinran mot Kungi. Maj:ts förslag,
hemställer,
att riksdagen ma till Sveriges meteorologiska och hydrologiska
institut: Åer ologiska stationer för budgetåret 1955/56
anvisa ett förslagsanslag av 563 400 kronor.
44 :o) Bidrag till väderleksstationer i Nordatlanten och på Grönland.
Kungl. Maj :t har (punkt 48, s. 87 och 88) föreslagit riksdagen att till Bidrag
till väderleksstationer i Nordatlanten och på Grönland för budgetåret 1955/56
anvisa ett förslagsanslag av 680 500 kronor.
Anslaget är å gällande riksstat uppfört med ett belopp av 687 500 kronor.
Institutet har hemställt att anslaget sänkes med 7 000 kronor för nästa
budgetår.
Beträffande den närmare innebörden av framställningen torde få hänvisas
till propositionen (s. 87 och 88).
Departementschefen erinrar om att sedan U. S. A. uppsagt tidigare gällande
internationella överenskommelse beträffande väderleksstationerna i
Nordatlanten, har sedermera en ny sådan träffats med giltighet från ingången
av juli 1954. Överenskommelsen har för Sveriges del godkänts av
Kungl. Maj :t den 27 mars 1954. Enligt institutets beräkningar, vilka grundats
på ett mellan de svenska och norska kommittéerna för driften av
väderleksstationerna i Nordatlanten upprättat, Kungl. Maj :ts prövning
underställt förslag till avtal i anledning av förenämnda överenskommelse,
skulle Sveriges bidrag till ifrågavarande stationer under nästa budgetår
uPP§å till 523 000 kronor eller 7 000 kronor mindre än vad som av innevarande
budgetårs anslag avsetts för motsvarande ändamål. Departementschefen
säger sig ej ha något att erinra mot institutets beräkning av denna
del av anslagsbehovet. Även i övrigt biträdes institutets förslag. Anslaget
uppföres därför med (523 000 + 157 500) 680 500 kronor.
Utskottet. Kungl. Maj:ts förslag har icke givit utskottet anledning till
erinran. Utskottet hemställer,
att riksdagen må till Bidrag till väderleksstationer i Nordatlanten
och på Grönland för budgetåret 1955/56 anvisa ett
förslagsanslag av 680 500 kronor.
Statsutskottets utlåtande nr 6 är 1955
57
Byggnadsväsendet
45:o) Byggnadsstyrelsen: Avlöningar. Kungl. Maj:t har (punkt 49, s.
89—95) föreslagit riksdagen att dels i personalförteckningen för byggnadsstyrelsen
vidtaga i statsrådsprotokollet angivna ändringar, dels godkänna
av departementschefen förordad avlöningsstat för byggnadsstyrelsen, att
tillämpas tills vidare fr. o. in. budgetåret 1955/56, dels ock till Byggnadsstyrelsen:
Avlöningar för budgetåret 1955/56 anvisa ett förslagsanslag av
2 724 000 kronor.
Anslaget är å gällande riksstat uppfört med 2 595 300 kronor.
Byggnadsstyrelsen bär hemställt att anslaget för nästa budgetår höjes
med 364 800 kronor.
Beträffande den närmare innebörden av styrelsens framställning torde
få hänvisas till propositionen (s. 89—92).
över framställningen har utlåtanden avgivits av statskontoret och statens
lönenämnd (s. 92—94).
Departementschefen har anfört följande.
»Under hänvisning till vad chefen för civildepartementet anfört i bilaga
2 till innevarande års statsverksproposition bör en maskinisttjänst i Ca 13
utbytas mot en motsvarande tjänst i Ca 15 samt en befattning som eldare i
Ce 10 ersättas av en reparatörstjänst i Ce 12. Merkostnaden härför beräknar
jag till ca 1 500 kr.
Byggnadsstyrelsen synes mig ha förebragt övertygande skäl för behovet
av en förstärkning av utredningsbyrån för att möjliggöra en noggrannare
teknisk och ekonomisk genomarbetning av de byggnadsprojekt, som avses
skola underställas statsmakternas prövning. Jag förordar därför att anslaget
ökas med 22 000 kr. för anställande av en extra byrådirektör
i 31 lönegraden. Tjänsten torde med hänsyn till arbetsuppgifternas art
böra avses för en person med ingenjörsutbildning.
Styrelsens hemställan om ökad arbetskraft för intensifiering av den av
styrelsen utövade bränslekontrollen inom bl. a. den civila statsförvaltningen
föranleder mig att föreslå en anslagshöjning med 13 200 kr. för
inrättande å värmetekniska avdelningen av en underinspektörstjänst i
Cg 21.
Av de långtgående önskemålen om förstärkning av styrelsens organisation
för handläggning av stadsplanefrågor, som styrelsen — huvudsakligen
i överensstämmelse med innehållet i förra årets petita — ånyo framfört,
anser jag mig endast kunna tillstyrka, att ytterligare 25 000 kr.
ställes till styrelsens förfogande för anställande av tillfällig personal och
för anlitande av utomstående expertis å stadsplanebyrån.
58
Statsutskottets utlåtande nr 6 år 1955
Byggnadsstyrelsens övriga förslag om löneregleringar och personalökningar
finner jag mig icke kunna förorda.
I enlighet med styrelsens förslag bör tolv biträden beredas ordinarie
anställning i Ca 8 enligt grunderna för den reglerade befordringsgången.
I samband därmed erfordras en ökning av avlöningsanslaget med 41 400
kr., motsvarande lönekostnaderna för fem biträden, som nu avlönas från
byggnadsanslag.
Slutligen erfordras en anslagsökning med sammanlagt 25 700 kr. för
löneklassuppflyttningar m. m.
I överensstämmelse härmed uppföres anslaget med (2 595 300 + 1 500
+ 22 000 + 13 200 + 25 000 + 41 400 + 25 700) i runt tal 2 724 000 kr. Anslaget
bör, med beaktande av de beslutade grundlöneändringarna, fördelas
på olika poster på sätt framgår av avlöningsstaten i efterföljande
hemställan.
I styrelsens personalförteckning bör en maskinisttjänst i Ca 13 utgå
och i stället en motsvarande tjänst i Ca 15 tillkomma. Vidare bör ytterligare
12 kontorsbiträdestjänster i Ca 8 uppföras på förteckningen.»
I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft två lilcalydande
motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr Birger
Andersson m. fl. (1:283) och den andra inom andra kammaren av herr
Andersson i Brämhult m. fl. (11:417), i vilka, såvitt nu är i fråga, hemställts
att riksdagen måtte öka byggnadsstyrelsens avlöningsanslag med
30 000 kronor.
Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sitt yrkande torde
få hänvisas till motionen II: 417.
Utskottet. Kungl. Maj:ts under förevarande punkt framställda förslag
innebär en uppräkning av byggnadsstyrelsens avlöningsanslag med inalles
128 700 kronor, varav 1 500 kronor avse merkostnader för uppflvttning av
en maskinisttjänst i Ca 13 till Ca 15 samt omändring av en befattning som
eldare i Ce 10 till en reparatörstjänst i Ce 12, varom chefen för civildepartementet
i annat sammanhang gjort hemställan. Anslagsförstärkningen i
övrigt fördelar sig med sammanlagt 60 200 kronor på kostnader för nyanställning
av viss personal, med 41 400 kronor på kostnader föranledda av den
reglerade befordringsgången och med 25 700 kronor på kostnader för löneklassuppflyttningar
in. m. Förslaget innefattar som en följd härav jämväl
vissa förändringar i styrelsens personalförteckning.
Utskottet, som i sitt av riksdagen redan godkända utlåtande nr 14 tillstyrkt
den förenämnda lönegradsplaceringen av vissa tjänster, har intet att
erinra mot att de i förevarande sammanhang redovisade utgiftsändamålen
tillgodoses genom erforderlig uppräkning av byggnadsstyrelsens avlöningsanslag.
Beträffande det i motionerna I: 283 och II: 417 framställda förslaget
Statsutskottets utlåtande nr 6 är 1955
59
om en ytterligare anslagsförstärkning med 30 000 kronor, att disponeras av
det till styrelsen knutna rådet för översiktlig planläggning, finner utskottet
goda skäl vara förebragta för att finansiella möjligheter nu skapas
för en intensifiering av rådets verksamhet. Utskottet anser dock att medelsökningen
för ifrågavarande ändamål bör begränsas till 20 000 kronor.
Under åberopande härav hemställer utskottet,
att riksdagen må, i anledning av Kungi. Maj:ts förslag samt
motionerna I: 283 och II: 417, såvitt nu är i fråga,
a) bemyndiga Kungl. Maj :t att i personalförteckningen för
byggnadsstyrelsen vidtaga i statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden
för den 4 januari 1955 angivna ändringar;
b) godkänna följande avlöningsstat för byggnadsstyrelsen,
att tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret 1955/56:
Avlöningsstat
Byggnadsstyrelsens verksamhet i allmänhet
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis 1 158 000
2. Arvode, bestämt av Kungl. Maj :t ..................... 1 500
3. Avlöningar till icke-ordinarie personal ............ 925 600
4. Rörligt tillägg, förslagsvis .............................. 305 900
Säger kr. 2 391 000
Statens bränslekontrollerande verksamhet
1. Avlöningar till icke-ordinarie personal, förslagsvis 179 200
2. Rörligt tillägg, förslagsvis .............................. 27 800
Säger kr. 207 000
Byggnadsstyrelsens värmelednings personal
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis 49 000
2. Avlöningar till icke-ordinarie personal ............ 78 700
3. Rörligt tillägg, förslagsvis .................. 18 300
Säger kr. 146 000
Summa kr. 2 744 000
c) till Byggnadsstyrelsen: Avlöningar för budgetåret 1955/56
anvisa ett förslagsanslag av 2 744 000 kronor.
46:o) Byggnadsstyrelsen: Omkostnader. Kungl. Maj:t har (punkt 50,
s. 96 och 97) föreslagit riksdagen att till Byggnadsstyrelsen: Omkostnader
för budgetåret 1955/56 anvisa ett förslagsanslag av 302 800 kronor.
Anslaget är å gällande riksstat uppfört med ett belopp av 271 300 kronor.
60
Statsutskottets utlåtande nr 6 år 1955
Byggnadsstyrelsen har hemställt om en anslagshöjning med 80 500 kronor
för nästa budgetår.
Över styrelsens framställning har utlåtande avgivits av statskontoret
(s. 96 och 97).
Departementschef en finner beträffande byggnadsstyrelsens verksamhet
i allmänhet en ökning med 500 kronor av posten till reseersättningar till
fyllest med hänsyn till tillstyrkta personalförstärkningar. För genomförandet
av omläggningen av kulturhistoriska byråns ritningsarkiv anses enligt
tidigare medelsberäkning expensposten böra uppräknas med ytterligare
20 000 kronor. Till övriga expenser beräknas en medelsökning med 5 000
kronor, varav 2 000 kronor till engångskostnader. Byggnadsstyrelsens på
nytt gjorda medelsäskande för viss kursverksamhet har departementschefen
däremot icke kunnat tillstyrka.
Under statens bränslekontrollerande verksamhet uppräknas för löpande
utgifter posten till reseersättningar med 4 000 kronor samt delposten till
övriga expenser med 2 000 kronor.
Anslaget upptages i enlighet härmed för nästa budgetår med (271 300
+ 500 + 20 000 + 5 000 + 4 000 + 2 000) 302 800 kronor.
I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft två likalydande
motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr Birger
Andersson m. fl. (I: 283) och den andra inom andra kammaren av herr
Andersson i Brämhult m. fl. (11:417), i vilka, såvitt nu är i fråga, hemställts
att riksdagen måtte öka byggnadsstyrelsens omkostnadsanslag med
20 000 kronor.
Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sitt j-rkande torde
få hänvisas till motionen 11:417.
Utskottet. Mot Kungl. Maj:ts förevarande anslagsberäkning har utskottet
icke funnit anledning till erinran. Utskottet kan sålunda icke tillstyrka
det i motionerna 1:283 och 11:417 framlagda förslaget om anvisande
av ett särskilt belopp av 20 000 kronor, avsett att tagas i anspråk
för viss kursverksamhet m. in. på planväsendets område. Med hänsyn till
bristen på stadsplanetekniker och då det synes angeläget att sådana personaldispositioner
vidtagas, att den högskoleutbildade arbetskraften icke
sysselsättes med enklare rutinärenden, förutsätter emellertid utskottet att
Kungl. Maj :t ägnar berörda utbildningsfråga ökad uppmärksamhet.
Under åberopande härav hemställer utskottet,
att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj :ts förslag samt
med avslag på motionerna 1:283 och 11:417, såvitt nu är i
fråga, till Byggnadsstyrelsen: Omkostnader för budgetåret
1955/56 anvisa ett förslagsanslag av 302 800 kronor.
Statsutskottets utlåtande nr 6 år 1955
6t
47:o) Länsarkitektsorganisationen: Avlöningar. Kungl. Maj:t har (punkt
Öl, s. 97—99) föreslagit riksdagen att dels bemyndiga Kungl. Maj:t att i
personalförteckningen för länsarkitektsorganisationen vidtaga i statsrådsprotokollet
angivna ändringar, dels godkänna av departementschefen förordad
avlöningsstat för länsarkitektsorganisationen, att tillämpas tills
vidare fr. o. m. budgetåret 1955/56, dels ock till Länsarkitektsorganisationen:
Avlöningar för budgetåret 1955/56 anvisa ett förslagsanslag av
3 593 000 kronor.
Anslaget är å gällande riksstat uppfört med 3 367 000 kronor.
Byggnadsstyrelsen har hemställt om anslagshöjning för nästa budgetår
med 216 000 kronor.
Beträffande den närmare innebörden av framställningen torde få hänvisas
till propositionen (s. 97 och 98).
Över framställningen har utlåtande avgivits av statskontoret (s. 98).
Departementschefen erinrar om att extra ordinarie assistenttjänster i
27 eller 29 lönegraderna f. n. finns å samtliga länsarkitektskontor utom
de i Blekinge och Västmanlands län. På ett vart av sistnämnda bada kontor
har emellertid med hjälp av medel från anslagsposten till avlöningar
till biträdande ingenjörer och arkitekter m. fl. inrättats en tjänst i Cg 27
för motsvarande arbetsuppgifter. Enligt vad som under hand inhämtats
har svårigheter förelegat att erhålla och behålla kvalificerade tjänstemän
på dessa befattningar. Med hänsyn härtill och till den ökning av arbetsuppgifterna,
som inträtt på dessa kontor, föreslås, att ifrågavarande båda
extra tjänster omändras till extra ordinarie i Ce 27.
Av styrelsens förslag i övrigt tillstyrkes endast en uppräkning av anslaget
med i runt tal 86 000 kronor till följd av automatiska löneklassförändringar
o. d. samt ordinariesättning av ett kontorsbiträde enligt grunderna
för den reglerade befordringsgången.
Anslagsposten till rörligt tillägg, som tidigare har varit uppförd med
för lågt belopp, anses böra tillföras ytterligare medel genom dels viss omfördelning
mellan posterna i avlöningsstaten, dels ock en uppräkning av
anslaget med 140 000 kronor.
I enlighet härmed uppföres anslaget med (3 367 000 + 86 000 + 140 000)
3 593 000 kronor.
I personalförteckningen uppföres ytterligare förutom förenämnda 2
assistenter i Ce 27 1 kontorsbiträde i Ca 8.
Utskottet. Kungl. Maj:ts förslag har icke givit utskottet anledning till
erinran. Utskottet hemställer,
att riksdagen må
a) bemyndiga Kungl. Maj:t att i personalförteckningen för
62
Statsutskottets utlåtande nr 6 år 1955
länsarkitektsorganisationen uppföra ytterligare 2 assistenter
i Ce 27 och 1 kontor sbiträde i Ca 8;
b) godkänna följande avlöningsstat för länsarkitektsorganisationen,
att tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret
1955/56:
Avlöningsstat
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis 732 000
2. Avlöningar till icke-ordinarie personal ............ 1 460 000
3. Avlöningar till biträdande ingenjörer och arkitekter
m. fl., förslagsvis ................................. 945 000
4. Rörligt tillägg, förslagsvis .............................. 456 000
Summa kr. 3 593 000
c) till Länsarkitektsorganisationen: Avlöningar för budgetåret
1955/56 anvisa ett förslagsanslag av 3 593 000 kronor.
48:o) Länsarkitektsorganisationen: Omkostnader. I enlighet med Kungl.
Maj :ts förslag (punkt 52, s. 99 och 100) hemställer utskottet,
att riksdagen må till Länsarkitektsorganisationen: Omkostnader
för budgetåret 1955/56 anvisa ett förslagsanslag av
490 000 kronor.
49 :o) Bidrag till upprättande av byggnadsplaner m. m. I enlighet med
Kungl. Maj :ts förslag (punkt 53, s. 100), innebärande oförändrad medelsanvisning
för nästa budgetår, hemställer utskottet,
att riksdagen må till Bidrag till upprättande av byggnadsplaner
m. m. för budgetåret 1955/56 anvisa ett förslagsanslag
av 5 000 kronor.
50:o) Bidrag till upprättande av generalplaner och regionplaner. Kungl.
Maj:t har (punkt 54, s. 101 och 102) föreslagit riksdagen att till Bidrag
till upprättande av generalplaner och regionplaner för budgetåret 1955/56
anvisa ett reservationsanslag av 100 kronor.
Anslaget är å gällande riksstat uppfört med 100 kronor. Vid utgången
av budgetåret 1953/54 förelåg en reservation av 365 300 kronor å tidigare
anvisade medel.
Byggnadsstyrelsen (skr. 31/s 1954) bär anfört att den, med hänsyn till
storleken av förefintlig reservation å anslaget, icke anser några ytterligare
medel erforderliga för nästa budgetår.
Örebro läns landstings förvaltningsutskott (skr. 2/s 1953) har hemställt
om högsta möjliga statsbidrag till bestridande av utgifterna för landstingets
regionplanekontor.
Statsutskottets utlåtande nr 6 år 1955
63
Departementschefen, som anser att anslaget enligt byggnadsstyrelsens
förslag bör uppföras med ett formellt belopp av 100 kronor, anför vidare
följande.
»Anslaget är i enlighet med de riktlinjer, som angivits i proposition nr
245/1947, avsett till bidrag till — förutom generalplaner — sådana regionplaner,
som upprättas efter förordnande av Kungl. Maj :t. Inom Örebro län
har landstinget år 1950 på försök inrättat ett arkitektkontor med uppgift
bl. a. att utföra viss översiktlig planläggning av regionplanemässig natur.
Huruvida den utformning regionplaneinstitutet fått i byggnadslagstiftningen
är den ur praktiska synpunkter lämpligaste, torde väl icke kunna bedömas
endast på grundval av hittills gjorda erfarenheter. Såsom byggnadsstyrelsen
framhållit, borde det därför vara av värde att kunna pröva även andra
former för regionplanering. Med hänsyn härtill och till de gynnsamma erfarenheterna
av denna av landstinget i nya former bedrivna verksamhet på
ifrågavarande område synes mig skäl föreligga, att ett statsbidrag må kunna
utgå till Örebro läns landsting för dess kostnader i anledning av denna
försöksverksamhet. En sådan bidragstilldelning bör ej vara prejudicerande.
Jag avser att, om riksdagen icke har något att erinra däremot, låta engångsbidraget
till landstinget utbetalas från förevarande anslag.»
Utskottet. Mot Kungl. Maj :ts förslag att från förevarande anslag må
utbetalas visst bidrag till Örebro läns landsting har utskottet intet att erinra.
Då utskottet vidare delar departementschefens uppfattning, att med
hänsyn till storleken av förefintlig reservation anslaget alltjämt bör upptagas
med ett allenast formellt belopp, hemställer utskottet,
att riksdagen må till Bidrag till upprättande av generalplaner
och regionplaner för budgetåret 1955/56 anvisa ett reservationsanslag
av 100 kronor.
51 :o) Ersättningar på grund av förbud mot bebyggelse m. m. inom
vissa strandområden. I enlighet med Kungl. Maj :ts förslag (punkt 55, s.
102 och 103), som innebär anslagsminskning för nästa budgetår med
250 000 kronor, hemställer utskottet,
att riksdagen må till Ersättningar på grund av förbud mot
bebyggelse m. m. inom vissa strandområden för budgetåret
1955/56 anvisa ett förslagsanslag av 250 000 kronor.
52:o) Utredningar rörande tillämnade byggnadsföretag m. m. I enlighet
med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 56, s. 103 och 104), som innebär oförändrad
anslagsanvisning för nästa budgetår, hemställer utskottet,
att riksdagen må till Utredningar rörande tillämnade byggnadsföretag
in. m. för budgetåret 1955/56 anvisa ett reservationsanslag
av 150 000 kronor.
64
Statsutskottets utlåtande nr 6 år 19Ö5
Tekniska institut
53:o) Statens väginstitut. Kungl. Maj:t har (punkt 57, s. 105—107) föreslagit
riksdagen att dels godkänna av föredraganden förordad stat för statens
väginstitut, att tillämpas tills vidare fr. o. in. ibudgetåret 1955/56,
dels ock till Statens väginstitut för budgetåret 1955/56 anvisa ett förslagsanslag
av 644 600 kronor, att avräknas mot automobilskatteinedlen.
Anslaget är å gällande rilcsstat uppfört med 638 300 kronor.
Direktionen för statens väginstitut bär hemställt om en höjning av anslaget
med 49 000 kronor för nästa budgetår. Beträffande den närmare
innebörden av direktionens förslag torde få hänvisas till propositionen
(s. 105 och 106).
över direktionens framställning har yttrande avgivits av statens lönenämnd
(s. 106).
Föredraganden förklarar sig beträffande de av institutets direktion
framförda yrkandena endast beredd att tillstyrka en uppräkning med i
runt tal 6 300 kronor motsvarande den automatiska utgiftsstegringen för
löneklassförändringar in. m.
I enlighet härmed uppföres anslaget med (638 300 + 6 300) 644 600
kronor.
Utskottet. Med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förslag hemställer utskottet,
att riksdagen må
a) godkänna följande stat för statens väginstitut, att tilllämpas
tills vidare fr. o. m. budgetåret 1955/56:
Stat
Avlöningar
Statens väginstituts verksamhet i allmänhet
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis 184 000
2. Avlöningar till icke-ordinarie personal ............ 284 100
3. Rörligt tillägg, förslagsvis .............................. 75 000
Säger kr. 543 100
Statens väginstituts verksamhet för särskilda uppdragsgivares
räkning
1. Avlöningar till icke-ordinarie personal, förslagsvis 295 500
2. Rörligt tillägg, förslagsvis .............................. 44 500
Säger kr. 340 000
Säger för avlöningar kr. 883 100
Statsutskottets utlåtande nr C År 1955
65
Omkostnader
1. Statens väginstituts verksamhet i allmänhet, för -
slagsvis ...................................................... 134 000
2. Statens väginstituts verksamhet för särskilda
uppdragsgivares räkning, förslagsvis ............... 100 000
Säger för omkostnader kr. 234 000
Summa kr. 1 117 100
Särskilda uppbördsmedel
1. Ersättningar för materialkontroll m. m............. 2 000
2. Ersättningar för tillfälliga uppdrag m. in.......... 470 500
Säger kr. 472 500
Nettoutgift kr. 644 600
b) till Statens väginstitut för budgetåret 1955/56 anvisa ett
förslagsanslag av 644 600 kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen.
54:o) Statens geotekniska institut: Avlöningar. I enlighet med Kungl.
Maj :ts förslag (punkt 58, s. 107), som innebär en på grund av automatiska
utgiftsstegringar med 3 100 kronor förhöjd anslagsanvisning, hemställer
utskottet,
att riksdagen må
a) godkänna följande avlöningsstat för statens geotekniska
institut, att tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret 1955/56:
Avlöningsstat
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis ... 76 000
2. Arvoden, bestämda av Kungl. Maj :t .................. 1 800
3. Avlöningar till icke-ordinarie personal ............... 282 300
4. Rörligt tillägg, förslagsvis ................................. 52 000
5. Avlöningar till biträdande personal för konsulta
tionsuppdrag
in. in., förslagsvis ........................ 300 000
Summa kr. 712 100
b) till Statens geotekniska institut: Avlöningar för budgetåret
1955/56 anvisa ett förslagsanslag av 712 100 kronor.
55:o) Statens geotekniska institut: Omkostnader. I enlighet med Kungl.
Maj:ts förslag (punkt 59, s. 108), som innebär oförändrad medelsanvisning
för nästa budgetår, hemställer utskottet,
att riksdagen må till Statens geotekniska institut: Omkost
5—574
55 Bihang till riksdagens protokoll 1955. 6 saml. Nr 6
66
Statsutskottets utlåtande nr 6 år 1955
nader för budgetåret 1955/56 anvisa ett förslagsanslag av
333 500 kronor.
56:o) Statens geotekniska institut: Utrustning. I enlighet med Kungl.
Maj:ts förslag (punkt 60, s. 108 och 109) hemställer utskottet,
att riksdagen må till Statens geotekniska institut: Utrustning
för budgetåret 1955/56 anvisa ett reservationsanslag av
40 000 kronor.
Statens elektriska inspektion m. m.
57:o) Statens elektriska inspektion: Avlöningar. Kungl. Maj :t har
(punkt 61, s. 110 och 111) föreslagit riksdagen att dels godkänna av departementschefen
förordad avlöningsstat för statens elektriska inspektion,
att tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret 1955/56, dels ock till Statens
elektriska inspektion: Avlöningar för budgetåret 1955/56 anvisa ett förslagsanslag
av 267 000 kronor.
Anslaget är å gällande riksstat uppfört med ett belopp av 264 000 kronor.
Kommerskollegium har hemställt att för nästa budgetår anslaget höjes
med 77 900 kronor.
Över framställningen har utlåtanden avgivits av statskontoret och statens
lönenämnd (s. 110).
Departementschefen erinrar om att elkraftutredningen i sitt nyligen avgivna
huvudbetänkande (SOU 1954: 12) framlagt förslag rörande bl. a.
elektriska inspektionens arbetsuppgifter och organisation. Betänkandet är
nu föremål för remissbehandling, varför ställning ännu ej kunnat tagas
till däri väckta förslag. Departementschefen förklarar sig med hänsyn därtill
ej beredd att tillstyrka av kommerskollegium gjorda yrkanden om personalförstärkningar
och tjänsteförändringar. En anslagshöjning med
3 000 kronor motsvarande automatiska utgiftsstegringar tillstyrkes dock,
i enlighet varmed anslaget uppföres med 267 000 kronor.
Utskottet. Kungl. Maj:ts förslag har icke givit utskottet anledning till
erinran. Utskottet hemställer,
att riksdagen må
a) godkänna följande avlöningsstat för statens elektriska
inspektion, att tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret
1955/56:
Avlöningsstat
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis 180 000
2. Avlöningar till icke-ordinarie personal ............... 53 000
3. Rörligt tillägg, förslagsvis ................................. 34 000
Summa kr. 267 000
Statsutskottets utlåtande nr 6 år 1955
67
b) till Statens elektriska inspektion: Avlöningar för budgetåret
1955/56 anvisa ett förslagsanslag av 267 000 kronor.
58:o) Statens elektriska inspektion: Omkostnader. I enlighet med Kungl.
Maj :ts förslag (punkt 62, s. 111 och 112), som innebär en med 4 000 kronor
höjd medelsanvisning för nästa budgetår, hemställer utskottet,
att riksdagen må till Statens elektriska inspektion: Omkostnader
för budgetåret 1955/56 anvisa ett förslagsanslag av
25 300 kronor.
59 :o Statens prisregleringsnämnd för elektrisk ström. I enlighet med
Kungl. Maj:ts förslag (punkt 63, s. 112), som innebär oförändrad medelsanvisning
för nästa budgetår, hemställer utskottet,
att riksdagen må till Statens prisregleringsnämnd för elektrisk
ström för budgetåret 1955/56 anvisa ett förslagsanslag
av 2 000 kronor.
Dj ur gårdsnämnden
60 :o) Djurgårdsnämnden: Avlöningar. I enlighet med Kungl. Maj:ts
förslag (punkt 64, s. 113), som innebär anslagsökning med 2 100 kronor
för nästa budgetår, hemställer utskottet,
att riksdagen må
a) godkänna följande avlöningsstat för djurgårdsnämnden,
att tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret 1955/56:
Avlöningsstat
1. Arvoden, bestämda av Kungl. Maj:t .................. 18 000
2. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal ...... 105 900
3. Rörligt tillägg, förslagsvis ................................. 8 400
Summa kr. 132 300
b) till Djurgårdsnämnden: Avlöningar för budgetåret
1955/56 anvisa ett förslagsanslag av 132 300 kronor.
61 :o) Djurgårdsnämnden: Omkostnader. I enlighet med Kungl. Maj:ts
förslag (punkt 65, s. 113 och 114) och under erinran att samma belopp
anvisats för innevarande budgetår hemställer utskottet,
att riksdagen må till Djurgårdsnämnden: Omkostnader för
budgetåret 1955/56 anvisa ett förslagsanslag av 11 500 kronor.
68
Statsutskottets utlåtande nr 6 År 1955
Diverse
62 :o) Ersättning till statens allmänna fastighetsfond: Slottsbyggnadernas
delfond. I enlighet med Kungl. Maj :ts förslag (punkt 66, s. 115) hemställer
utskottet,
att riksdagen må till Ersättning till statens allmänna fastighetsfond:
Slottsbyggnadernas delfond för budgetåret 1955/56
anvisa ett förslagsanslag av 950 000 kronor.
63:o) Ersättning till statens allmänna fastighetsfond: Byggnadsstyrelsens
delfond. I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 67, s. 115) hemställer
utskottet,
att riksdagen må till Ersättning till statens allmänna fastighetsfond:
Byggnadsstyrelsens delfond för budgetåret 1955/56
anvisa ett förslagsanslag av 1 902 000 kronor.
64:o) Ersättning till statens järnvägar för av Kungl. Maj:t medgivna
lindringar i befordringsavgifterna för vissa resor. I enlighet med Kungl.
Maj:ts förslag (punkt 68, s. 115 och 116), som innebär anslagsminskning
för nästa budgetår med 10 000 kronor, hemställer utskottet,
att riksdagen må till Ersättning till statens järnvägar för
av Kungl. Maj:t medgivna lindringar i befordringsavgifterna
för vissa resor för budgetåret 1955/56 anvisa ett förslagsanslag
av 30 000 kronor.
65 :o) Ersättning till postverket för befordran av tjänsteförsändelser.
Kungl. Maj:t har (punkt 69, s. 116—118) föreslagit riksdagen att till Ersättning
till postverket för befordran av tjänsteförsändelser för budgetåret
1955/56 anvisa ett förslagsanslag av 33 000 000 kronor.
Anslaget är å gällande riksstat uppfört med 34 000 000 kronor.
I skrivelse den 29 oktober 1954 har generalpoststyrelsen erinrat om
hurusom Kungl. Maj :t dels i november 1953 uppdragit åt styrelsen att beträffande
samtliga tjänstebrevsberättigade verkställa sådan undersökning,
varom förmäles i 2 § andra stycket tjänstebrevsförordningen den 8 juni
1945 (nr 329), dels medgivit, att de allmänna sjukkassorna, vilka skall
träda i verksamhet den 1 januari 1955, må komma i åtnjutande av tjänstebrevsrätt,
dels ock beslutat, att tjänstebrevsrätt skall för tiden den 1 juli
—31 december 1954 tillkomma även de erkända sjukkassor, som antagits
till allmänna sjukkassor, beträffande försändelser i ärenden rörande den
allmänna sjukförsäkringen.
Styrelsen har vidare framhållit att den avser att så snart ske kan till
Kungl. Maj :t inkomma med eventuellt erforderliga förslag till ändringar
Statsutskottets utlåtande nr 6 år 1955
69
av det nuvarande tjänstebrevssystemet. Hänsyn kommer därvid att tagas
icke blott till erfarenheterna från den nu pågående t jäns tebrev sunder sökningen
utan även till de problem på detta område, som berörts i § 15 av
1953 års riksdagsrevisorers berättelse samt i de vid 1954 års riksdag väckta
likalydande motionerna I: 222 och II: 483 om avskaffande av tjänstebrevsrätten.
Beträffande den av styrelsen gjorda uppskattningen av ersättmngsbehovet
för nästa budgetår torde få hänvisas till propositionen (s. 116 och
117).
Över styrelsens framställning har utlåtande avgivits av statskontore
(s. 117 och 118).
Departementschefen, som förklarar sig ej ha något att erinra mot styrelsens
beräkningar av medelsbehovet för nästa budgetår, föreslår att i avvaktan
på ett slutligt avgörande av ersättningsfrågan anslaget upptages till
33 000 000 kronor.
I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft två likalydande
motioner, väckta den ena inom första kammaren av herrar Weiland
och Johan Persson (I: 136) och den andra inom andra kammaren av
herrar Xgberg och Königson (11:363), i vilka hemställts, att riksdagen
måtte besluta att tjänstebrevsrätten skall borttagas från den tidpunkt som
efter närmare undersökning kan anses lämplig.
Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sitt yrkande torde
få hänvisas till motionen 1:136.
Utskottet. Kungl. Maj :ts förslag till beräkning av förevarande anslag
anser sig utskottet kunna biträda.
Vad beträffar det i motionerna I: 136 och II: 363 framförda förslaget
om avskaffande av tjänstebrevsrätten vill utskottet erinra om att motioner
med samma yrkande väcktes jämväl vid fjolårets riksdag. Utskottet,
som behandlade dessa motioner samtidigt med vissa av riksdagens revisorer
gjorda iakttagelser angående tjänstebrevsrätten, förordade emellertid
i sitt av riksdagen sedermera godkända utlåtande nr 104 (p. 15), att motionerna
— med hänsyn till att generalpoststyrelsen just påbörjat en
särskild undersökning i ämnet — icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd. Såsom framgår av årets statsverksproposition, har styrelsen förklarat
sig ha för avsikt att snarast möjligt till Kungl. Maj:t inkomma med
eventuellt erforderliga förslag till ändringar av det nuvarande tjänstebrevssystemet.
Hänsyn kommer därvid enligt vad styrelsen även framhållit
att tagas icke blott till erfarenheterna från den ovannämnda undersökningen
utan även till de problem på detta område som berörts av riksdagens
revisorer samt i de vid 1954 års riksdag väckta motionerna. Vid
70
Statsutskottets utlåtande nr ti är 1955
sådant förhållande kan utskottet icke finna att riksdagen skulle ha anledning
att nu upptaga detta spörsmål till prövning, varför utskottet avstyrker
bifall till motionerna.
Utskottet hemställer,
I. att riksdagen må till Ersättningi till postverket för befordran
av tjänsteförsändelser för budgetåret 1955/56 anvisa
ett förslagsanslag av 33 000 000 kronor;
II. att motionerna I: 136 och II: 363 icke må bifallas av
riksdagen.
66 :o) Understöd åt skärgårdsrederier. I enlighet med Kungl. Maj :ts förslag
(punkt 70, s. 118), innebärande oförändrad medelsanvisning för nästa
budgetår, hemställer utskottet,
att riksdagen må till Understöd åt skärgårdsrederier för
budgetåret 1955/56 anvisa ett reservationsanslag av 275 000
kronor.
67 :o) Bidrag till vissa internationella sammanslutningar in. m. I enlighet
med Kungl. Maj :ts förslag (punkt 71, s. 119), som innebär oförändrad
medelsanvisning för nästa budgetår, hemställer utskottet,
att riksdagen må till Bidrag till vissa internationella sammanslutningar
m. m. för budgetåret 1955/56 anvisa ett förslagsanslag
av 100 000 kronor.
68:o) Geotekniska undersökningar i Götaälvdalen in. in. Kungl. Maj:t
har (punkt 72, s. 119 och 120) föreslagit riksdagen att till Geotekniska
undersökningar i Götaälvdalen m. in. för budgetåret 1955/56 anvisa ett
reservationsanslag av 150 000 kronor.
Till förevarande ändamål har för innevarande budgetår anvisats 130 000
kronor.
Länsstyrelsen i Älvsborgs län (skr. 3p/8 1954) har — under hänvisning
till en skrivelse den 19 augusti 1954 från statens geotekniska institut och
Sveriges geologiska undersökning — hemställt att för fortsatta geotekniska
undersökningar i Götaälvdalen m. in. måtte för budgetåret 1955/56
anvisas 185 000 kronor.
Beträffande den närmare innebörden av framställningen torde få hänvisas
till propositionen (s. 119 och 120).
Departementschefen erinrar om att enligt i föregående års statsverksproposition
företedd, av vederbörande myndigheter gjord beräkning den
under innevarande budgetår igångsatta preliminära geotekniska undersökningen
av Götaälvdalen skulle draga en kostnad av 150 000 kronor under
71
Statsutskottets utlåtande nr 6 år 1955
budgetåret 1955/50. Myndigheterna anmäler nu en kostnadsstegring om
35 000 kronor. Det anses emellertid vara möjligt att utan alltför allvarliga
olägenheter uppskjuta vissa laboratorieundersökningar ett år samt begränsa
vissa fältarbeten så att det arbetsprogram i övrigt, vartill medel
äskas för budgetåret 1955/56, kan genomföras inom ramen för det ursprungligen
beräknade beloppet om 150 000 kronor.
I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft två likalydande
motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr Kronstrand
(I: 335) och den andra inom andra kammaren av herrar Antby och
Sjölin (II: 254), i vilka hemställts, att riksdagen må till förenämnda ändamål
för budgetåret 1955/56 anvisa ett reservationsanslag av 185 000 kronor.
Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sitt yrkande torde
få hänvisas till motionen II: 254.
Utskottet. 1 överensstämmelse med en i fjolårets statsverksproposition
företedd beräkning bär Kungl. Maj :t till förevarande ändamål för nästa
budgetår äskat ett anslag av 150 000 kronor. I de båda likalydande motionerna
1:335 och 11:254 har hemställts, att anslaget enligt vederbörande
myndigheters omräknade kostnadskalkyl anvisas med 185 000 kronor. Då
emellertid departementschefen framhållit, att det torde vara möjligt att
utan alltför allvarliga olägenheter uppskjuta vissa laboratorieundersökningar
samt begränsa vissa fältarbeten så, att det arbetsprogram i övrigt
vartill medel äskas för budgetåret 1955/56 kan genomföras inom ramen
för det ursprungligen beräknade beloppet om 150 000 kronor, anser sig
utskottet böra tillstyrka Kungl. Maj :ts förslag.
Utskottet hemställer,
att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj :ts förslag samt
med avslag på motionerna I: 335 och II: 254, till Geotekniska
undersökningar i Götaälvdalen m. m. för budgetåret 1955/56
anvisa ett reservationsanslag av 150 000 kronor.
69 :o) Kommittéer och utredningar genom sakkunniga. I enlighet med
Kungl. Maj:ts förslag (punkt 73, s. 120 och 121), som innebär oförändrad
medelsanvisning för nästa budgetår, hemställer utskottet,
att riksdagen må till Kommittéer och utredningar genom
sakkunniga för budgetåret 1955/56 anvisa ett reservationsanslag
av 350 000 kronor.
70:o) Extra utgifter. Kungl. Maj:t har (punkt 74, s. 121) föreslagit
riksdagen att till Extra utgifter för budgetåret 1955/56 anvisa ett reservationsanslag
av 50 000 kronor.
72
Statsutskottets utlåtande nr 6 år 1955
Anslaget är å gällande riksstat uppfört med 50 000 kronor.
Departementschefen framhåller att belastningen på förevarande anslagväntas
komma att avsevärt stegras under de närmast följande budgetåren,
beroende främst på en betydande ökning av utgifterna för medaljer till
framför allt väg- och vattenbyggnadsverkets anställda. Emellertid anses
skäl tala för att kostnaderna för medaljer till sådana kategorier anställda
vid väg- och vattenbyggnadsverket, för vilka omkostnaderna brukar bestridas
från verkets olika sakanslag, i fortsättningen betalas från motsvalande
sakanslag. Departementschefen föreslår därför en sådan anordning
i % ad a-\ ser de kostnader som enligt hittills tillämpad praxis beräknas
komma att betalas fr. o. in. budgetåret 1955/56. Under denna förutsättning
anses anslaget kunna upptagas med oförändrat belopp.
Utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj :ts förslag,
hemställer,
att riksdagen må till Extra utgifter för budgetåret 1955/56
anvisa ett reservationsanslag av 50 000 kronor.
Uppskjutna frågor
71 :o) Utskottet kommer framdeles att avgiva utlåtande beträffande
nedannämnda av Kungl. Maj :t under följande punkter framställda förslag,
nämligen
punkten 3 (Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen: Avlöningar);
punkten 4 (Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen: Omkostnader);
punkten 5 (Vägförvaltningarna: Avlöningar); samt
punkten 6 (Vägförvaltningarna: Omkostnader);
vilket utskottet härmed får för riksdagen
anmäla.
Stockholm den 19 april 1955
På statsutskottets vägnar:
MARTIN SKOGLUND
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet ha närvarit
från första kammaren: herrar Karl Andersson, Gustaf Karlsson,
Ohlon, Iwar Anderson, Leander, Pålsson, Hesselbom, Sundelin, Gustaf Andersson,
Einar Persson, Alfred Nilsson, Thun, Erik Svedberg, Nils Theodor
Larsson och Svärd; samt
Statsutskottets utlåtande nr 6 är 1955
73
från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Bergström,
Andersson i Malmö, Eriksson i Sandby, Svensson i Ljungskile, Åkerström,
Hoppe, Staxäng, Johansson i Mysinge, Petterson i Degerfors, Widén, Onsjö,
Löfroth, Andreasson och fröken Ager;
dock att herr Rikard Svensson deltagit i stället för herr Iwar Anderson
vid behandlingen av punkterna 21 :o)—71 :o).
Reservationer
1) vid punkten 5 (Allmän översikt över beräkningen av väganslagen
m. m.)
a) av herrar O hlon, Sundelin, Alfred Nilsson, Svärd, Skoglund i Doverstorp,
Svensson i Ljungskile, Staxäng, Widén, Löfroth och fröken Ager,
vilka ansett att
dels det avsnitt av utskottets yttrande, som å s. 9 börjar med »Enligt
utskottets» och å s. 11 slutar med »avsedda verksamheten», bort ersättas
med text av följande lydelse:
»Utskottet kan för sin del helt ansluta sig till den i motionerna I: 281
och II: 352 framförda uppfattningen, att den av Kungl. Maj :t förutsatta
medelsförbrukningsramen för den statliga väg- och brobyggnadsverksamheten
bör redovisas i samband med vederbörande anslagsäskanden. Så
sker som bekant redan nu i fråga om investeringarna i kommunikationsverkens
kapitalfonder. Häremot kan måhända invändas, att den investeringsplan
för kommunikationsverken som numera årligen framlägges i
statsverkspropositionen avser budgetårsvis reglerade utgifter, medan vägoch
brobyggnadsverksamheten anknyter till kalenderår. Tidsskillnaden
mellan respektive investeringsperioders början uppgår emellertid till allenast
ett halvt år, varför berörda omständighet knappast kan tillmätas
någon större praktisk betydelse. Att märka är vidare att redan själva anslagsäskandet
som sådant — om det alls skall ha någon förnuftig mening
— måste innefatta en ganska bestämd framtidsbedömning av den med
vederbörande anslag förbundna verksamhetens omfång. Övergången till
kalenderårsberäkning i förevarande fall har ju för övrigt motiverats med
att vägbyggandet därigenom skulle kunna bättre planläggas och hedrivas.
Om emellertid väg- och vattenbyggnadsstyrelsen icke i god tid erhåller
besked om i vilken utsträckning styrelsen får utnyttja av riksdagen anvisade
medel, komma uppenbarligen de fördelar man genom denna övergång
velat vinna att gå förlorade. Utskottet, som finner det i hög grad
otillfredsställande att Kungl. Maj:t först den 25 februari 1955 fattat beslut
om vägväsendets investeringsram för kalenderåret 1955, anser sig med
hänsyn till nu anförda omständigheter böra tillstyrka bifall till motionärernas
förevarande förslag.
74
Statsutskottets utlåtande nr (i år 1955
I anslutning härtill önskar utskottet framhålla angelägenheten av att
det tidigare omnämnda femårsprogrammet för vägväsendets investeringar
verkligen genomföres. Erinras må att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
betecknat detta program såsom innefattande den minsta väginvesteringsvolym
som kan ifrågakomma för att betingelser skola skapas för ekonomiskt
gynnsamma landsvägstransporter, samtidigt som styrelsen starkt
understrukit att man ingalunda därigenom kommer att till år 1960 nå
den vägstandard som skäligen kunde krävas. Mot bakgrunden härav framstår
Kungl. Maj :ts nyssberörda beslut, vilket i jämförelse med den vid
fjolårets riksdag förutsatta medelsförbrukningen innebär en begränsning
av väginvesteringarna under innevarande kalenderår med 70 milj. kronor,
såsom betänkligt. Skulle Kungl. Maj :t därjämte — något som med
anledning av föredragandens uttalanden är att befara — ha för avsikt
att även i fråga om nästa kalenderår frångå nu avsedda femårsplan, bleve
läget ytterst bekymmersamt, då det knappast är möjligt att under periodens
senare hälft utöka vägbyggnadsverlcsamheten så mycket som skulle
erfordras för att uppväga investeringsbegränsningen under periodens förra
hälft. Grunden för det beslut fjolårets riksdag fattade i automobilskattefrågan
konune därmed att raseras. Utskottet finner därför lämpligt att
riksdagen, på sätt jämväl förordats i motionerna I: 281 och II: 352, uttalar
sig för att den i propositionen 1954: 112 redovisade femårsplanen
för vägväsendets upprustning fullföljes. I enlighet härmed kommer utskottet
vidare att under punkten 7 tillstyrka det i nyssnämnda motioner
liksom i motionerna I: 150 och II: 185 framförda yrkandet, att en ram av
inalles 355 milj. kronor fastställes för väginvesteringarna under kalenderåret
1956.
Vad därefter angår den i förberörda fyra motioner upptagna frågan
om sättet för beräkning av anslagen till den statliga väg- och brobyggnadsverksamheten
vill utskottet framhålla att med nu tillämpade system,
vilket avser att anknyta medelsanvisningen till vägstadgans bestämmelser
om flerårsplaner och därigenom underlätta verksamhetens planläggning
och bedrivande, även bestämda olägenheter äro förbundna. Dessa olägenheter
komma till uttryck däri, att vid budgetårsskiftena successivt växande
reservationsmedelsbehållningar uppstå på anslagen, vilket innebär en motsvarande
förskottsuttagning av skattemedel. Hinder torde dock icke möta
att anvisa nu ifrågavarande anslag med de belopp som erfordras för att
täcka utgifterna allenast för tiden fram till vederbörande budgetårs utgång,
under förutsättning nämligen att kalenderårsvis beräknade investeringsramar
samtidigt fastställas för de med anslagen avsedda ändamålen.
Genom en sådan anordning kan, utan att fördenskull ovan påtalade olägenheter
behöva uppstå, verksamheten rationellt anpassas efter det faktiska
arbetsåret, vilket ju i förevarande fall är det väsentliga. Då enligt hittillsvarande
erfarenhet utgifterna pläga fördela sig med 40 % på kalenderårets
Statsutskottets utlåtande nr 0 år 1955
75
förra hälft och med 60 % på kalenderårets senare hälft och då motionärernas
förslag, vilket tar sikte på medelsbehovet under förra hälften
av kalenderåret 1956, avser en reducering av den av Kungl. Maj:t äskade
anslagssumman med endast 50 %, synes ej heller rimligen kunna befaras
att icke de av motionärerna förordade anslagsbeloppen skulle förslå
för att täcka faktiskt förekommande utgifter. Den anslagskoncentration
som skett på detta område är vidare en garanti för att tillfälliga
utgiftsförskjutningar mellan arbetsårets båda hälfter icke bli lika
tydligt markerade som förr utan i hög grad komma att sinsemellan utjämnas
inom den totala anslagsramen. Med hänsyn till nu anförda omständigheter
anser sig utskottet böra tillstyrka bifall till motionerna I: 150
och II: 185 samt 1:281 och 11:352, såvitt de åsyfta återgång till budgetårsberäkning
av anslagen till den statliga väg- och brobyggnadsverksamheten
under bibehållande av den med anslagen avsedda verksamhetens
arbetstekniska anknytning till kalenderår. Enligt utskottets1 mening föreligger
i dagens läge så mycket större skäl att anpassa anslagsbeloppen efter
det faktiska medelsbehovet som reservationsmedelsbehållningarna på
grund av den av Kungl. Maj:t beslutade investeringsbegränsningen väntas
bli särskilt stora vid innevarande budgetårs slut.
Förslag till jämkningar i de av Kungl. Maj :t äskade anslagsbeloppen
har, såsom tidigare omnämnts, framförts även i de båda likalydande
motionerna 1:280 och 11:355. Därest detta förslag, avseende en uppräkning
av anslaget till byggande av riksvägar med 10 milj. kronor, skall leda
till annat än en ytterligare tillväxt av nyssberörda reservationsmedelsbehållningar,
måste uppenbarligen investeringsverksamheten under kalenderåret
1956 ökas i motsvarande mån. Ett överskridande av den medelsförbrukningsram
som är förutsatt i den av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
uppgjorda femårsplanen för vägväsendets upprustning anser sig
utskottet dock icke kunna tillstyrka. Utskottet finner det även mindre
lämpligt om riksdagen, såsom motionärerna hemställt, skulle vid medelsanvisningen
fästa sådana villkor att visst belopp förbehölles arbetena på
viss väg. Beslut i dylika fördelningsfrågor torde alltjämt böra fattas i
vanlig administrativ ordning. Av angivna skäl kommer utskottet att under
punkten 7 yrka avslag på nu ifrågavarande motioner.
I enlighet med vad utskottet sålunda anfört och då Kungl. Maj:ts för.
slag till beräkning av övriga väghållningsanslag icke givit utskottet anledning
till erinran, kommer utskottet att under vederbörande punkter i det
följande tillstyrka, att anslaget till det statliga vägunderhållet anvisas
med 230,o milj. kronor, att anslagen till den statliga väg- och
hr obyggnadsverk samhe ten anvisas med sammanlagt 177,5 milj. kronor,
att bidragsanslagen till den kommunala väghållningen anvisas
med sammanlagt 121,3 milj. kronor och att bidragsanslagen till den enskilda
väghållningen anvisas med sammanlagt 25,5 milj. kronor. I
76
Statsutskottets utlåtande nr 6 år 1955
fråga om huvudgruppen administration och diverse ändamål, för
vilken Kungl. Maj:t under sjätte, nionde, elfte och tolfte huvudtitlarna
äskat anslag å tillhopa 57,i milj. kronor, har utskottet funnit sig böra förorda
en förstärkning av bidragsanslaget till byggande och underhåll av
mindre hamnar och farleder med 100 000 kronor, varom utskottet gör hemställan
under punkten 21. Därest det i propositionen nr 124 framlagda
förslaget om inrättande av ett sjöfartsverk godkännes av riksdagen, erfordras
å andra sidan en nedräkning av nyssnämnda anslagsbelopp å 57,i
milj. kronor med ca 300 000 kronor, avseende vissa till väg- och vattenbyggnadsverket
nu hänförliga personalkostnader. Då hithörande under
nionde, elfte och tolfte huvudtitlarna äskade anslag numera anvisats av
riksdagen skulle således, under förutsättning av dels att nyssnämnda
organisationsändring genomföres och dels att utskottets förevarande förslag
godkännas, de anslag som avräknas mot automobilskattemedlen komma
att för budgetåret 1955/56 uppgå till (230,o + 177,5 + 121,3 + 25,5 +57,i
+ 0,1 — 0,3 = ) 611,2 milj. kronor.
Såsom tidigare omnämnts ha de under samma budgetår inflytande automobilskattemedelsinkomsterna
i statsverkspropositionen uppskattats till
865 milj. kronor. Enligt riksräkenskapsverkets förnyade inkomstberäkning
synes emellertid denna summa böra höjas till 870 milj. kronor. De genom
den särskilda investeringsavgiften för motorfordon inflytande medlen, vilka
förutsatts skola framdeles komma vägväsendet till godo, ha vidare av ämbetsverket
upptagits till 50 milj. kronor. Om dessa beräkningar visa sig
hållbara, skulle således inkomsterna komma att överstiga utgifterna med
(870,o + 50,o — 611,2 =) 308,8 milj. kronor, vilket belopp får tillgodoföras
automobilskattemedlens specialbudget. Med anledning av föredragandens
uttalande, att jämväl de behållningar som må uppstå på anslagen till de
statliga väginvesteringarna komma att redovisas på nämnda specialbudget,
vill utskottet erinra om att ifrågavarande reservationsanslag komma att i
sin helhet avräknas mot bilskattemedlen och sålunda ur specialbudgetens
synpunkt ha karaktären av utgifter även till den del de under budgetåret
icke tagas i anspråk. Detta hindrar självfallet icke att dessa anslagsbehållningar,
i likhet med oförbrukade reservationer på andra anslag, under ett
senare budgetår kunna utnyttjas för den med vederbörande anslag avsedda
verksamheten.»
dels ock utskottets hemställan under I., II. och III. bort ha följande
lydelse:
»I. att riksdagen må, med bifall till motionerna I: 281 och
11:352 såvitt nu är i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla,
att den av Kungl. Maj :t förutsatta medelsfönbrukningsramen
för den statliga väg- och brobyggnadsverksamheten
måtte för framtiden redovisas i anslutning till vederbörande
anslagsäskanden;
Statsutskottets utlåtande nr G År 1955
77
II. att riksdagen må, med bifall till motionerna 1:281 och
II: 352 såvitt nu är i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla,
att Kungl. Maj :ts kommande förslag och beslut rörande
väginvesteringarna måtte avse ett fullföljande av den i det
föregående berörda femårsplanen för vägväsendets upprustning;
III.
att riksdagen må, med bifall till motionerna I: 150 och
II: 185 samt I: 281 och II: 352, samtliga motioner såvitt nu är
i fråga, besluta om återgång till budgetårsberäkning av anslagen
till den statliga väg- och brobyggnadsverksamheten;»
b) av herrar Svärd, Skoglund i Doverstorp och Staxäng, vilka ansett att
dels det stycke i utskottets yttrande, som på s. 11 börjar med »I anslutning»
och på s. 12 slutar med »berörda delar», bort ha följande lydelse:
»I motionerna 1:281 och 11:352 har föreslagits att en utredning skall
igångsättas rörande väg- och vattenbyggnadsstyrelsens organisation och
arbetsformer, vägbyggandets lämplighet som sysselsättningsobjekt, säsongutjämningens
effekt i kostnadshänseende in. in. Då utskottet senare i
annat sammanhang kommer att ta ställning till huvuddelen av de i detta
avseende motionsledes framförda yrkandena, vill utskottet nu begränsa sig
till att uttala sin fulla anslutning till önskvärdheten av att en sådan utredning
även uppmärksammar frågorna om kostnaderna för och lämpligheten
av vägbyggande som sysselsättningsobjekt.»
dels ock utskottets hemställan under IV. bort ha följande lydelse:
»IV. att riksdagen må, i anledning av motionerna I: 281 och
II: 352, i vad de avse förslag om utredning av frågan om vägbyggandets
lämplighet som sysselsättningsobjekt in. m., i
skrivelse till Kungl. Maj :t giva till känna vad utskottet anfört;»
2)
vid punkten 7 (Byggande av vägar och broar) av herrar Ohlon,
Sundelin, Alfred Nilsson, Svärd, Skoglund i Doverstorp, Svensson i Ljungskile,
Staxäng, Widén, Löfroth och fröken Ager, vilka ansett att under förutsättning
av bifall till den med 1 a) betecknade reservationen
dels det avsnitt av utskottets yttrande, som å s. 18 börjar med »Såsom
redan» och å s. 19 slutar med »böra beaktas», bort ersättas med text av
följande lydelse:
»I enlighet med den uppfattning åt vilken utskottet redan under punkten
5 givit uttryck tillstyrker utskottet bifall till det i motionerna I: 150 och
II: 185 samt 1:281 och 11:352 framställda förslaget, att anslagen till den
statliga väg- och brobyggnadsverksamheten anvisas med sammanlagt
177,5 milj. kronor för budgetåret 1955/56, innebärande eu nedräkning av
den av Kungl. Maj:t äskade anslagssumman med hälften, och att i stället
78
Statsutskottets utlåtande nr 6 är 1955
beträffande de med ifrågavarande anslag avsedda ändamålen investeringsramar
om tillhopa 355,o milj. kronor fastställas för kalenderåret 1956. Av
vad utskottet under nyssnämnda punkt anfört framgår vidare, att utskottet
avstyrker bifall till motionerna I: 280 och II: 355, i vilka hemställts om en
förstärkning av anslaget till byggande av riksvägar med 10 milj. kronor.
Den av Kungl. Maj:t äskade anslagssumman av 355 milj. kronor har
föredraganden ansett böra fördelas med 115 milj. kronor på anslaget till
byggande av riksvägar, med 215 milj. kronor på anslaget till byggande av
länsvägar, med 12 milj. kronor på anslaget till byggande av ödebygdsvägar
och med 13 milj. kronor på anslaget till byggande av storbroar. I de båda
likalydande motionerna 1:46 och 11:61 har förordats viss jämkning härutinnan,
innebärande förstärkning av länsväganslaget med 10 milj. kronor
och motsvarande nedräkning av riksväganslaget. Med anledning därav vill
utskottet erinra om att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i sin petitaskriveise
utgått från att ifrågavarande båda anslag, vilka i gällande riksstat äro
uppförda med respektive 95 och 203 milj. kronor, skulle komma att anvisas
med respektive 125 och 206 milj. kronor, vilket motiverats med att ur såväl
transportekonomisk synpunkt som av trafiksäkerhetsskäl en snabbare upprustning
vore erforderlig på riksvägarna än på länsvägarna. Föredraganden
har emellertid, såsom av det föregående framgått, ansett sig böra föreslå att
den av styrelsen förutsatta förstärkningen av riksväganslaget reduceras
från 30 till 20 milj. kronor. En omfördelning i enlighet med motionärernas
förslag skulle få till följd, att den med sistnämnda anslag avsedda verksamheten
finge under kalenderåret 1956 ytterligare begränsas. Utskottet finner
icke detta tillrådligt utan avstyrker motionerna. Oaktat utskottet sålunda
ansluter sig till den princip som av Kungl. Maj:t tillämpats vid fördelningen
av äskade medel på olika utgiftsändamål, förordar utskottet dock enligt sin
ovan angivna ståndpunkt att hithörande fyra anslag anvisas med till respektive
57,5, 107,5, 6,o och 6,5 milj. kronor reducerade belopp. Utskottet förutsätter
samtidigt att Kungl. Maj:t ägnar frågan om fördelningen av tillgängligt
investeringsutrymme fortlöpande uppmärksamhet, varvid såväl
de av den allmänna trafikutvecklingen betingade kraven på uppbyggnad av
ett modernt stamvägnät som olika landsdelars behov av jämväl lokala
vägförbindelser av god standard böra beaktas.»
dels ock utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
»I. att riksdagen må, med bifall till motionerna I: 150 och
II: 185 samt I: 281 och II: 352, samtliga motioner så vitt nu
är i fråga, för den statliga väg- och brobyggnadsverksamheten
under kalenderåret 1956 fastställa investeringsramar om
sammanlagt 355 000 000 kronor;
II. att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj :ts förslag och
med bifall till motionerna I: 150 och II: 185 samt 1:281 och
II: 352, samtliga motioner såvitt nu är i fråga, och med av
-
Statsutskottets utlåtande nr 6 år 1955
79
slag å ''motionerna 1:46 och 11:61 samt 1:280 och 11:355,
förstnämnda båda motioner såvitt nu är i fråga, till Byggande
av riksvägar för budgetåret 1955/56 anvisa ett reservationsanslag
av 57 500 000 kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen;
III.
att riksdagen må, i anledning av Ivungl. Maj :ts förslag
och med bifall till motionerna I: 150 och II: 185 samt I: 281
och 11:352, samtliga motioner såvitt nu är i fråga, och med
avslag å motionerna 1:46 och 11:61 såvitt nu är i fråga, till
Byggande av länsvägar för budgetåret 1955/56 anvisa ett reservationsanslag
av 107 500 000 kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen;
TV.
att riksdagen må, i anledning av Ivungl. Maj:ts förslag
och med bifall till motionerna I: 150 och II: 185 samt 1: 281
och II: 352, samtliga motioner såvitt nu är i fråga, till Byggande
av ödebygdsvägar för budgetåret 1955/56 anvisa ett
reservationsanslag av 6 000 000 kronor, att avräknas mot
automobilskattemedlen;
V. att riksdagen må, i anledning av Ivungl. Maj :ts förslag
och med bifall till motionerna I: ISO och II: 185 samt I: 281
och II: 352, samtliga motioner såvitt nu är i fråga, till Byggande
av storbroar för budgetåret 1955/56 anvisa ett reservationsanslag
av 6 500 000 kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen.
»
3) vid punkten 18 (Statliga farledsarbeten) av herrar Iwar Anderson,
Leander, Gustaf Andersson, Thun, Erik Svedberg, Nils Theodor Larsson,
Svärd, Skoglund i Doverstorp, Bergström, Andersson i Malmö, Eriksson
i Sandby, Åkerström, Petterson i Degerfors och Onsjö, vilka ansett att utskottet
bort avstyrka bifall till motionerna I: 93 och II: 127 och att därför
dels det stycke i utskottets yttrande å s. 27, som börjar med »Vid sin»
och slutar med »nästa budgetår», bort ha följande lydelse:
»Utskottet vill för sin del ingalunda bestrida, att ett förverkligande av det
i motionerna förordade projektet skulle bliva till nytta föi kusttiafiken i
Bohuslän. I rådande konjunkturläge synes emellertid stark återhållsamhet
böra iakttagas beträffande icke absolut nödvändiga statsutgifter. Då den
personal och de maskiner som hittills utnyttjats lör statliga farledsaibeten
dessutom vid anslagets nedräkning i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag
torde kunna insättas i de av väg- och vattenbyggnadsverket bedrivna hamnarbetena,
anser sig utskottet böra avstyrka bifall till ovannämnda motioner.»
dels ock utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
»att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag
samt med avslag å motionerna I: 93 och II: 127, till Statliga
80
Statsutskottets utlåtande nr 6 år 1955
farledsarbeten för ibudgetåret 1955/56 anvisa ett reservationsanslag
av 50 000 kronor.»
4) vid punkten 19 (Byggande av fiskehamnar) av herrar Karl Andersson,
Gustaf Karlsson, Ohlon, Sundelin, Alfred Nilsson, Svensson i Ljungskile,
Staxäng och Löfroth, vilka ansett att utskottet bort tillstyrka bifall
till motionerna 1:334 och 11:414 och att därför utskottets yttrande och
hemställan bort ha följande lydelse:
»Till byggande av fiskehamnar har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen för
nästa budgetår äskat 5 milj. kronor. I jämförelse med motsvarande på riksstaten
för innevarande budgetår uppförda anslag innebär detta en uppräkning
med 2 milj. kronor. Föredraganden har emellertid förordat att anslaget
anvisas med oförändrat belopp, då någon ökning av den därmed
sammanhängande anläggningsverksamheten icke anses försvarlig i nuvarande
konjunkturläge. I de båda likalydande motionerna I: 334 och
II: 414 återigen har hemställts om en anslagsförstärkning med 1 milj.
kronor.
Utskottet vill för sin del erinra om att utbyggnaden av landets fiskehamnar
hållits starkt tillbaka under senare år. Med hänsyn till såväl denna eftersläpning
som omfattningen av föreliggande behov hade en medelsanvisning
i enlighet med väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förslag varit högeligen
önskvärd. I rådande konjunkturläge anser sig utskottet dock icke kunna
tillstyrka att iförevarande anslag uppföres med större belopp än det i nyssnämnda
motioner föreslagna. Utskottet hemställer alltså,
att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj:s förslag samt
med bifall till motionerna I: 334 och II: 414, till Byggande av
fiskehamnar för budgetåret 1955/56 anvisa ett reservationsanslag
av 4 000 000 kronor.»
Sthlm 1955. K. L. Beckmans Boktr.