Statsutskottets utlåtande nr 2 år 1955

1

Nr 2

Utlåtande i anledning au Kungl. Maj.ts i statsverkspropositionen
gjorda framställningar rörande egentliga statsutgifter
för budgetåret 1955/56 under andra huvudtiteln,
avseende anslagen inom justitiedepartementets
verksamhetsområde, jämte i ämnet väckta motioner
m. m.

(3 :e avd.)

Justitiedepartementet m. m.

l:o) Avlöningar till statsråden utan departement m. m. I enlighet med
Kungl. Maj :ts i propositionen nr 1 under andra huvudtiteln framlagda förslag
(punkt 1, s. 1 och 2 av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över justitiedepartementsärenden
för den 4 januari 1955), vilket innebär en uppräkning
av anslaget med 60 000 kronor samt omräkning av nuvarande anslagsposter
i anledning av de beslutade ändringarna av grundlönebeloppen, hemställer
utskottet,

att riksdagen må

a) fastställa följande stat för avlöningar till statsråden
utan departement m. m„ att tillämpas tills vidare från och

med budgetåret 1955/56:

Stat

1. Avlöningar till statsråden utan departement, förslagsvis
................................... 188 500

2. Lönefyllnad åt statsministern ................ 6 000

3. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av

Kungl. Maj:t, förslagsvis .................... 159 100

4. Rörligt tillägg, förslagsvis .................... 19 000

Summa kronor 372 600

b) till Avlöningar till statsråden utan departement m. m.
för budgetåret 1955/56 anvisa ett förslagsanslag av 372 600
kronor.

2:o) Justitiedepartementet: Omkostnader. I enlighet med Kungl. Maj:ts
förslag (punkt 3, s. 4 och 5), vilket innebär ökad medelsanvisning med 2 000
kronor till bränsle, lyse och vatten och med 12 500 kronor till expenser
för eget behov, varav 5 600 kronor engångsutgifter, hemställer utskottet,

1 ISihang till riksdagens protokoll 1955. 6 samt. Nr 2

2

Statsutskottets utlåtande nr 2 år 1955

att riksdagen må till Justitiedepartementet: Omkostnader
för budgetåret 1955/56 anvisa ett förslagsanslag av 173 100
kronor.

3:o) Justitiedepartementet: Svensk författningssamling. I enlighet med
Kungl. Maj:ts förslag (punkt 4, s. 5), vilket innebär oförändrad medelsanvisning,
hemställer utskottet,

att riksdagen må till Justitiedepartementet: Svensk författningssamling
för budgetåret 1955/56 anvisa ett förslagsanslag
av 240 000 kronor.

4:o) Lagberedningen. I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 5, s. 5),
vilket innebär oförändrad medelsanvisning, hemställer utskottet,

att riksdagen må till Lagberedningen för budgetåret 1955/
56 anvisa ett reservationsanslag av 117 000 kronor.

5:o) Ombuden för tillsyn av tryckta skrifter. I enlighet med Kungl. Maj:ts
förslag (punkt 6, s. 6), vilket innebär oförändrad medelsanvisning, hemställer
utskottet,

att riksdagen må till Ombuden för tillsyn av tryckta skrifter
för budgetåret 1955/56 anvisa ett förslagsanslag av 20 500
kronor.

Justitiekanslersämbetet och riksåklagarämbetet

6:o) Justitiekanslersämbetet: Avlöningar. Kungl. Maj:t har (punkt 7, s. 7
och 8) föreslagit riksdagen att dels fastställa av departementschefen förordad
avlöningsstat för justitiekanslersämbetet, att tillämpas tills vidare
från och med budgetåret 1955/56, dels ock till Justitiekanslersämbetet: Avlöningar
för nämnda budgetår anvisa ett förslagsanslag av 190 000 kronor.

Anslaget är i gällande riksstat uppfört med 169 400 kronor.

Under de senaste åren har justitiekanslersämbetet belastats av en arbetsbörda,
som icke kunnat bemästras av den reguljära personalen utan nödvändiggjort
att extra arbetskraft måst anlitas, varmed följt betydande anslagsöverskridande.
Då man tills vidare torde få räkna med fortsatt behov
av viss utökning av arbetskraften, anses hänsyn härtill böra tagas vid anslagets
bestämmande. Departementschefen förordar fördenskull, att anslaget
uppräknas med 20 600 kronor, varav 17 900 kronor bör tillföras ickeordinarieposten
och 2 700 kronor posten till rörligt tillägg. De beslutade
ändringarna av grundlönebeloppen föranleder vidare en omräkning av nuvarande
anslagsposter.

Statsutskottets utlåtande nr 2 år 1955

3

Av anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie personal anses icke
utan Kungl. Maj :ts medgivande böra få tagas i anspråk högre belopp än
31800 kronor.

Utskottet tillstyrker Kungl. Maj :ts förslag och hemställer alltså,
att riksdagen må

a) fastställa följande avlöningsstat för justitiekanslersämbetet,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1955/56:

Avlöningsstat

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis 125 000

2. Avlöningar till icke-ordinarie personal, förslags -

vis ........................................ 49 700

3. Rörligt tillägg, förslagsvis.................... 15 300

Summa kronor 190 000

b) till Justitiekansler sämbetet: Avlöningar för budgetåret
1955/56 anvisa ett förslagsanslag av 190 000 kronor.

7:o) Justitiekanslersämbetet: Omkostnader. I enlighet med Kungl. Maj:ts
förslag (punkt 8, s. 8), vilket innebär oförändrad medelsanvisning, hemställer
utskottet,

att riksdagen må till Justitiekanslersämbetet: Omkostnader
för budgetåret 1955/56 anvisa ett förslagsanslag av
10 800 kronor.

8:o) Riksåklagarämbetet: Avlöningar. Kungl. Maj:t har (punkt 9, s. 8—11)
föreslagit riksdagen att dels fastställa av departementschefen förordad avlöningsstat
för riksåklagarämbetet, att tillämpas tills vidare från och med
budgetåret 1955/56, dels ock till Riksåklagarämbetet: Avlöningar för nämnda
budgetår anvisa ett förslagsanslag av 227 600 kronor.

Anslaget är i gällande riksstat uppfört med samma belopp.

Riksåklagarämbetets fasta organisation med endast två byråchefer för
åtalsärenden anses för snäv. Departementschefen tillstyrker fördenskull att
vid ämbetet inrättas ytterligare en byråchefstjänst i 37 lönegraden, vilken
tjänst tills vidare föreslås uppförd på extra stat. Någon uppräkning av anslaget
på grund härav anses icke vara erforderlig. Vidare tillstyrkes, att anslagsposten
till avlöningar till icke-ordinarie personal upptages med ett förslagsvis
angivet belopp, som icke må överskridas utan Kungl. Maj :ts medgivande.
De beslutade ändringarna av grundlönebeloppen föranleder en omräkning
av nuvarande anslagsposter.

4 Statsutskottets utlåtande nr 2 år 1955

Utskottet. Såsom departementschefen framhållit torde en förstärkning av
riksåklagarämbetet vara påkallad för att undanröja olägenheterna av den
nuvarande anordningen med tillfällig personal. Utskottet har på grund härav
inte något att erinra mot att vid ämbetet inrättas ytterligare en byråchefstjänst,
vilken tillsvidare bör uppföras i Cg 37.

Ehuru utskottet anser att största återhållsamhet allmänt sett bör iakttas
då det gäller att uppta anslagsposter till avlöningar till icke-ordinarie personal
med förslagsvis angivna belopp, vill utskottet inte motsätta sig att så
sker beträffande förevarande anslag, vars belastning såsom departementschefen
framhållit påverkas av flera i förväg svårbedömbara faktorer.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen må

a) fastställa följande avlöningsstat för riksåklagarämbetet,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1955/56:

Avlöningsstat

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis 148 700

2. Avlöningar till icke-ordinarie personal, förslagsvis 58 300

3. Rörligt tillägg, förslagsvis..................... 20 600

Summa kronor 227 600

b) till Riksåklagarämbetet: Avlöningar för budgetåret
1955/56 anvisa ett förslagsanslag av 227 600 kronor.

9:o) Riksåklagarämbetet: Omkostnader. I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag
(punkt 10, s. 11), vilket efter viss omföring mellan posterna innebär
oförändrad medelsanvisning, hemställer utskottet,

att riksdagen må till Riksåklagarämbetet: Omkostnader
för budgetåret 1955/56 anvisa ett förslagsanslag av 21 500
kronor.

Domstolarna

Ehuru ingående överväganden gjordes, innan den nya domstolsorganisationen
fastställdes, underströks dess karaktär av försöksorganisation.
Det stod också klart att utvecklingen och de olika faktorerna, som påverkar
arbetsbelastningen, måste följas och att med stöd av vunna erfarenheter
organisationen måste anpassas efter det nya systemets praktiska
verkningar. På grundval av dessa överväganden fastställdes en personalorganisation
att gälla från ingången av år 1948. Denna organisation har
därefter i huvudsak bestått oförändrad. Dock har några domsagoregleringar
genomförts. De framställningar om personalförstärkningar, som gjordes de

Statsutskottets utlåtande nr 2 år 1955

5

första åren efter rättegångsreformen, ansåg sig departementschefen ej kunna
tillmötesgå utan att avvakta ytterligare erfarenheter. År 1950 ansåg departementschefen
att en första undersökning kunde göras rörande underrätterna
under det nya systemet. På grundval av statistiskt och annat material, som
kunde möjliggöra en jämförelse mellan de olika domsagorna beträffande
arbetsbördan och andra på personalbehovet inverkande omständigheter,
företogs en omprövning av organisationen vid domsagorna under normala
förhållanden. Resultatet blev en under budgetåret 1951/52 företagen omfördelning
av tjänsterna som tingsdomare, tingssekreterare, fiskalskompetent
biträde och tingsnotarie, varjämte medel anslogs till ytterligare icke
rättsutbildad personal i lägre lönegrader. Alltjämt har dock även underrätternas
organisation haft en provisorisk karaktär.

För att få en allmän bild av arbetsförhållandena vid domstolarna har departementschefen
föranstaltat om en genomgång av statistiska uppgifter
för åren 1950—1953 samt första halvåret 1954. Vissa resultat av denna genomgång
framgår av i statsrådsprotokollet å s. 14 och 15 intagna tabeller,
till vilka utskottet tillåter sig att hänvisa. I fortsättningen anför departementschefen
följande.

Undersökningen visar en betydande arbetsökning under den uppgivna
tiden. Sålunda har för år räknat antalet till häradsrätterna inkomna mål
ökat från i runt tal 46 700 till 58 400 eller med ungefär 25 %. Även de ärenden
som handlägges i domsagorna har ökat starkt. Lagsökningsärendena
har sålunda stigit från 44 900 till 64 700 och inskrivningsärendena från
327 100 till 371 300. Vid hovrätterna har antalet inkommande mål under
samma tidsperiod ökat från 5 100 till 6 100 eller med ungefär 19 %, och i
nedre justitierevisionen har antalet mål och ärenden, frånsett nådeansökningar,
stigit från 1 079 till 1 182 eller med 10 %.

Även uppgifterna om arbetsbalanserna vid domstolarna visar en påfallande
stegring. Jämför man antalet balanserade mål vid utgången av år
1950 och år 1953, finner man för häradsrätterna en stegring från 4 800 till
8 100 mål och för hovrätterna från 1 356 till 1 792 mål eller med respektive
69 % och 32 %. För nedre justitierevisionen utgör motsvarande ökning,
räknad vid utgången av juni månad åren 1951 och 1954, en stegring från
322 till 551 mål eller med 71 %.

Den bild som statistiken har givit av arbetsläget vid domstolarna — vilken
icke är något okänt utan tvärtom bestyrkts av de rapporter som från
olika håll inkommit — visar sålunda en kraftig tillströmning av mål. Domstolarnas
svårigheter alt bemästra läget har alltså icke sin grund i rättegångsreformen
och den ovisshet rörande organisationens lämpliga omfattning,
som förelåg vid dess genomförande. Det har därefter, och mest markerat
under senare delen av år 1952 och under år 1953, tillkommit en kraftig
arbetsökning, som helt förändrat läget och rubbat den relativa balans mellan
arbetsmängd och personalresurser, vilken tidigare hade uppnåtts. Denna
ökning torde ha sin grund i samhällsutvecklingen och konjunkturförhållandena.
Den mycket betydande stegringen av antalet motorfordon har helt
naturligt lett till ett stort antal mål av olika slag vid domstolarna, den
större omsättningen inom det ekonomiska livet har kommit såväl tvistemål
som brottmål att öka i antal och även skapat mer komplicerade rättstvister,
den nya expropriationslagstiftningcn har tillfört domstolarna nya mål. Det
absoluta antalet av dessa senare mål är visserligen ej stort, men de åstad -

6

Statsutskottets utlåtande nr 2 år 1955

kommer på grund av sin invecklade beskaffenhet en avsevärd merbelastning
på domstolarna. Man måste över huvud räkna med att den högre ekonomiska
standarden i samhället ställer ökade krav på rättsväsendet. Emellertid
är det icke i och för sig givet, att ett ökat antal mål behöver vålla
domstolarna några avgörande svårigheter; i viss utsträckning är varje organisation
i stånd att under en begränsad tid öka sin prestationsförmåga. Så
länge omloppstiden för målen håller sig normal och målbalansen förblir
någorlunda konstant, synes organisationen tåla påfrestningarna. Den verkställda
undersökningen visar emellertid, att så ej längre är förhållandet.

För den rättssökande allmänheten och rättsvården över huvud är det av
största betydelse att domstolarnas avgöranden sker tillräckligt snabbt. En
stigande balans medför längre väntetider. Allvarliga olägenheter kan uppkomma,
om den rättssökande allmänheten måste vänta på domstolsutslagen
oskäligt lång tid. Samhällets reaktion mot brottsligheten försvagas väsentligt,
om påföljd kan ådömas den brottslige först långt efter gärningen.
Därigenom uppkommer även stora svårigheter för dennes återanpassning i
samhället.

Då överbelastningen av arbete är synnerligen påtaglig i alla domstolar, har
jag ansett det ofrånkomligt att föreslå en allmän förstärkning av organisationen.
Å andra sidan är jag väl medveten om att varje utökning av den
statliga tjänstemannakåren måste ske med försiktighet, och jag har därför
velat iaktta största möjliga sparsamhet vid bedömningen av de ökade anslagsbehoven.

Från dessa utgångspunkter har jag ansett det vara nödvändigt att förstärka
den biträdande domarpersonalen vid häradsrätterna och att över
huvud taget giva Kungl. Maj:t möjlighet att på olika sätt bereda dessa domstolar
erforderlig förstärkning. Beträffande hovrätterna har jag ansett det
vara av stor betydelse att förstärka den administrativa organisationen för
att bättre kunna utnyttja den dömande personalen. En betydande förstärkning
av Svea hovrätt främst såsom vattenöverdomstol har ansetts ofrånkomlig.
En viss utökning av antalet revisionssekreterare har även befunnits
nödvändig. Då dessa olika åtgärder berör de särskilda domstolarnas anslag,
skall jag närmare behandla därmed sammanhängande frågor i det följande
under dessa anslag.

De åtgärder som alltså nu föreslås är betingade av det aktuella läget. För
att få ett bättre underlag för bedömande av hur domstolarnas personalorganisation,
såvitt angår den rättsbildade personalen, bör vara inrättad har jag
enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 30 december 1954 tillkallat en utredning
för att verkställa en översyn av domarpersonalens rekryteringsoch
anställningsförhållanden och därmed sammanhängande spörsmål. Rörande
de administrativa arbetsförfarandena vid domstolarna pågår en utredning
genom statens organisationsnämnd, och slutbetänkande väntas bli
avlämnat under året.

10:o) Högsta domstolen m. m.: Avlöningar. Kungl. Maj:t har (punkt 11,
s. 16—19) föreslagit riksdagen att dels bemyndiga Kungl. Maj :t att i personalförteckningen
för högsta domstolen och nedre justitierevisionen öka antalet
kontorsbiträden i Ca 8 från 12 till 18, dels fastställa av departementschefen
förordad avlöningsstat för högsta domstolen och nedre justitierevr
sionen, att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1955/56, dels ock
till Högsta domstolen in. in.: Avlöningar för nämnda budgetår anvisa ett
förslagsanslag av 2 531 900 kronor.

Statsutskottets utlåtande nr 2 år 1955

7

Anslaget är i gällande riksstat uppfört med 2 433 500 kronor.

1954 års riksdag anvisade medel till utökning av antalet extra föredragande
från fyra till fem. Under år 1954 har måltillströmningen ytterligare stegrats
samtidigt som antalet nådeärenden ökat. Härigenom har arbetsbalansen,
som redan tidigare visade stigande tendens, fortsatt att öka. I syfte att nedbringa
denna balans har — med utnyttjande av den förslagsvis betecknade
anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie personal — antalet revisionssekreterare
under innevarande budgetår successivt utökats med tre. Då
med hänsyn till arbetssituationen i underrätterna någon tillbakagång i måltillströmningen
tills vidare icke torde kunna förväntas, är det angeläget att
under nästa budgetår bibehålla nuvarande personalförstärkning. Departementschefen
tillstyrker därför, att medel beräknas för ytterligare tre revisionssekreterare.
Departementschefen finner likaså motiverat, att nedre revisionens
skrivpersonal utökas med två biträden. I avvaktan på resultatet
av pågående organisationsundersökningar beträffande bl. a. nedre revisionen
föreslås dessa biträden skola erhålla ställning som extra tjänstemän.

I enlighet med det anförda föreslås anslaget för nästa budgetår uppräknat
med 75 500 kronor för tre revisionssekreterare och med 15 100 kronor för
två biträden. Därjämte beräknas för löneklassuppflyttningar 7 800 kronor.
Anslaget föreslås sålunda höjt med 98 400 kronor.

De beslutade ändringarna av grundlönebeloppen föranleder en omräkning
av nuvarande anslagsposter.

I personalförteckningen anses antalet kontorsbiträden i Ca 8
böra ökas från 12 till 18.

Utskottet. Med hänsyn till angelägenheten av att arbetet inom högsta domstolen
ej fördröjes anser sig utskottet böra tillstyrka att medel beräknas för
ytterligare tre revisionssekreterare ävensom för två nya biträden i reglerad
befordringsgång.

Under åberopande härav och med tillstyrkan av Kungl. Maj:ts förslag
även i övrigt hemställer utskottet, att riksdagen må

a) bemyndiga Kungl. Maj :t att i personalförteckningen för
högsta domstolen och nedre justitierevisionen öka antalet
kontorsbiträden i Ca 8 från 12 till 18;

b) fastställa följande avlöningsstat för högsta domstolen
och nedre justitierevisionen, att tillämpas tills vidare från
och med budgetåret 1955/56:

Avlöningsstat

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis
....................................... 1 927 000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av

Kungl. Maj:t, förslagsvis.................... 3 200

3. Avlöningar till icke-ordinarie personal ...... 284 400

4. Rörligt tillägg, förslagsvis .................. 317 300

Summa kronor 2 531 900

8

Statsutskottets utlåtande nr 2 år 1955

c) till Högsta domstolen m. m.: Avlöningar för budgetåret
1955/56 anvisa ett förslagsanslag av 2 531 900 kronor.

11.o) Högsta domstolen m. m.: Omkostnader. I enlighet med Kungl. Maj :ts
förslag (punkt 12, s. 19 och 20), vilket innebär en ökad medelsanvisning
till reseersättningar med 10 000 kronor och till expenser med 13 000 kronor,
varav 5 000 kronor av engångsnatur, hemställer utskottet,

att riksdagen må till Högsta domstolen m. m.: Omkostnader
för budgetåret 1955/56 anvisa ett förslagsanslag av
201200 kronor.

12:o) Regeringsrätten: Regeringsrättens årsbok. I enlighet med Kungl.
Maj .ts förslag (punkt lo, s. 21), vilket innebär oförändrad medelsanvisning,
hemställer utskottet,

att riksdagen må till Regeringsrätten: Regeringsrättens
årsbok för budgetåret 1955/56 anvisa ett förslagsanslag av
30 000 kronor.

13:o) Hovrätterna: Avlöningar. Kungl. Maj:t har (punkt 16, s. 22—53) föreslagit
riksdagen att dels bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga de ändringar
i hovrätternas personalförteckning, som föreslagits av departementschefen,
dels fastställa av departementschefen förordad avlöningsstat för hovrätterna,
att tillämpas under budgetåret 1955/56, dels ock till Hovrätterna:
Avlöningar för nämnda budgetår anvisa ett förslagsanslag av 6 406 000
kronor.

Anslaget är i gällande riksstat uppfört med 6 104 200 kronor.

Under de senaste åren har en avsevärd ökning av hovrätternas arbetsbörda
inträtt. Detta gäller i främsta rummet Svea hovrätt och har bland annat
tagit sig uttryck i en starkt ökad arbetsbalans.

•Med hänsyn till att den nuvarande personalorganisationen i hovrätterna
har karaktären av en försöksorganisation har Kungl. Maj:t tillagts befogenhet
att provisoriskt tillgodose uppkommande personalbehov. Att så sker
är särskilt betydelsefullt beträffande antalet ledamöter i hovrätterna, vilket
också understrukits av riksdagen. Kungl. Maj :t har också sedan flera år
tillbaka genom särskilda beslut medgivit en förstärkning av arbetskrafterna
vid hovrättens allmänna avdelningar med tre extra ledamöter. Därigenom
och med anlitande av två av de till hovrättens förfogande ständigt stående
extra ledamöterna har en extra avdelning kunnat organiseras. Den avdelning
av hovrätten, som utgör vattenöverdomstol, har förstärkts med två
extra ledamöter. För innevarande budgetår har även medel anvisats av
riksdagen till täckande av kostnaderna för dessa extra ledamöter och ersättningar
åt hovrättsråd, förordnade såsom ordförande respektive vice
ordförande.

Statsutskottets utlåtande nr 2 år 1955

9

Med anledning av särskild framställning från Svea hovrätt har Kungl.
Maj:t den 5 november 1954 funnit sig böra dels bemyndiga hovrätten att,
i den mån tillgängliga medel förslår, förordna fem extra ledamöter utöver
tidigare medgivet antal, därav två för tiden den 15 november 1954—den 30
juni 1955 samt de övriga för första halvåret 1955, dels ock medgiva, att vid
hovrätten må under första halvåret 1955 vara inrättad ytterligare en extra
avdelning.

Även med den förstärkning av arbetskrafterna, som sålunda tillförts
Svea hovrätts allmänna avdelningar under innevarande budgetår, torde arbetsläget
i denna hovrätt komma att vara mycket ansträngt under nästa
budgetår. Härför talar främst den fortgående ökningen av antalet inkomna
mål. Redan på grund av denna ökning kan — såvitt nu kan beräknas — arbetsbördan
väntas bli så omfattande under det kommande budgetåret, att
det icke är tänkbart att minska den utökade organisationen. Härutöver
måste även hänsyn tagas till de mål av särskilt vidlyftig och invecklad karaktär,
som är att vänta. Sålunda torde ytterligare avsnitt av målet mot
rådmannen Folke Lundquist komma under hovrättens prövning, och detta
mål väntas helt upptaga en av de extra avdelningarna under halva budgetåret.
Tvekan torde därför icke råda om det fortsatta behovet av de två extra
avdelningarna under hela nästa budgetår.

Såsom redan anmärkts har medel för den ena av de extra avdelningarna
beräknats under anslaget. Den andra avdelningen har kunnat upprättas under
halva det nu löpande budgetåret med anlitande av medel, som står till
förfogande på hovrätternas avlöningsanslag. Skälet till att vissa medel under
anslaget är outnyttjade är främst, att Svea hovrätt icke ständigt har fulltalig
personal. Sålunda är tidtals antalet fiskaler avsevärt lägre än enligt beräkningarna.
Det är självklart, att dessa medel skall användas för att tillgodose
de behov, som föreligger. Såsom riksdagen förutsatt är härvid behovet
av ledamöter det viktigaste, och genom att på sätt som skett öka
antalet ledamöter på bekostnad av yngre personal, som icke direkt deltar i
dömandet, åstadkommes med tillgängliga medel en effektivare organisation.

Det torde sålunda få förutsättas, att båda de extra avdelningarna i Svea
hovrätt skall bibehållas under nästa budgetår. Såvitt nu kan beräknas synes
emellertid detta vara möjligt med de medel som står till förfogande under
anslaget utan höjning av detta. Skulle emellertid så icke visa sig vara fallet,
torde Kungl. Maj:t, liksom hittills, få taga i anspråk erforderliga medel.
Kungl. Maj :t torde — i enlighet med vad riksdagen under tidigare år uttalat
— få äga befogenhet även i övrigt, då det visar sig vara oundgängligt, att
vidtaga förstärkningar av hovrätternas ledamotsorganisation.

Enligt eu allmän uppfattning som i olika sammanhang kommit till uttryck
har den fortgående ökningen av antalet fiskaler under de senaste
decennierna vållat olägenheter inom domstolsväsendet. Utan att här ta någon
närmare ställning till denna fråga, som är under utredning, vill departementschefen
framhålla önskvärdheten av att en ytterligare ökning av
fiskalskåren, såvitt möjligt, undvikes. I viss mån kan detta tänkas ske ge -

10

Statsutskottets utlåtande nr 2 år 1955

nom sträng återhållsamhet vid nyanställning av fiskaler för tjänstgöring
inom hovrätt, och departementschefen ämnar därför söka tillvarata de möjligheter
därtill som kan föreligga.

Den starka ökning av arbetsbelastningen inom vattenrättskipningen, som
inträtt under senare tid, har föranlett en kraftig upprustning av vattendomstolarna.
Betydande personalförstärkningar har vidtagits vid dessa,
senast enligt beslut vid 1954 års riksdag. Beträffande vattenöverdomstolen
har man hittills nöjt sig med provisoriska förstärkningar. Frågan om en
mera genomgripande omorganisation av vattenöverdomstolen har emellertid
nu blivit utredd genom särskild sakkunnig. Det av utredningsmannen framlagda
förslaget (SOU 1954: 9) har, såvitt det innebär lagändringar, anmälts
i statsrådet den 17 december 1954. Ett inom justitiedepartementet på grundval
av utredningsmannens betänkande utarbetat förslag till lag om ändring
i 11 kap. vattenlagen har därvid remitterats till lagrådet. Förslaget innebär,
att i vattenöverdomstolen skall, jämte lagfarna ledamöter, ingå tekniska
ledamöter, vilka benämnes vattenrättsråd. Samtidigt skall den förändringen
vidtagas att någon ledamot av kammarkollegiet icke längre skall
tillhöra domstolen. Skälen för denna reform har närmare utvecklats vid
lagrådsremisser Såsom därvid framhållits kan emellertid den arbetsbalans,
som uppkommit för vattenöverdomstolen, ej motverkas endast genom denna
förstärkning av dess personal. Det är även nödvändigt att uppdela domstolen
på två avdelningar, varav föranledes en ökning bl. a. av antalet lagfarna
ledamöter.

På varje avdelning bör, på sätt vattenöverdomstolen föreslagit, finnas lagman
och tre hovrättsråd, varav en är vice ordförande. Dessutom bör på
varje avdelning finnas fyra extra ledamotsbefattningar, avsedda att uppehållas
av assessorer eller adjungerade ledamöter. Beträffande vattenrättsråden
kan det enligt departementschefen vara någon tvekan, hur många
som behöver finnas för att dessa skall kunna deltaga i domstolen i den
omfattning som erfordras för prövning av tekniska frågor. I avvaktan på
närmare erfarenheter av den nya organisationen föreslås, att antalet vattenrättsråd
bestämmes till två, därav en vattenbyggnadstekniker och en
agrikulturtekniker. På varje avdelning av vattenöverdomstolen bör tjänstgöra
en fiskal. Därjämte anses för den nya avdelningen böra anställas ett
kanslibiträde.

Vid lönesättningen för vattenöverdomstolens personal bör tillses, att möjlighet
beredes att till lagmän och vattenrättsråd förvärva personer, som genom
relativt långvarig tjänstgöring vid vattendomstol förvärvat grundlig erfarenhet
beträffande vattenmålens behandling i första instans. Departementschefen
kan dock ej tillstyrka den höga lönesättning, som vattenöverdomstolen
föreslagit, och även utredningsmannens förslag synes departementschefen
gå för långt. Löneförmånerna för de båda lagmännen anses
lämpligen böra anpassas så, att de blir ungefärligen likvärdiga med vad
som tillkommer vattenrättsdomare vid de tre sydliga vattendomstolarna.

Statsutskottets utlåtande nr 2 år 1955

11

Lagmännen bör därför — med placering såsom övriga lagmän i Co 15 —
uppbära särskild avlöningsförstärkning med 2 400 kronor per år. Vattenrättsråden
bör placeras i Ca 37 och erhålla en avlöningsförstärkning av
samma storlek, som tillkommer vattenrättsingenjörerna vid de båda nordliga
vattendomstolarna, d. v. s. 2 400 kronor. För hovrättsråd, assessorer
och adjungerade ledamöter anser sig departementschefen ej kunna tillstyrka
någon avlöningsförstärkning. Det kan enligt departementschefens
mening icke anses vara tillräckligt motiverat att ge dem en högre avlöning
än övriga ledamöter i hovrätten. Detsamma bör gälla vice ordförande i vattenöverdoms
tolen.

Kostnaderna för en förstärkning av vattenöverdomstolen på sätt nu föreslagits
beräknas till 281 900 kronor.

Statens organisationsnämnd har erhållit Kungl. Maj :ts uppdrag att verkställa
organisationsundersökningar vid de statliga domstolarna. Nämnden
har i en den 25 augusti 1953 avlämnad utredning redovisat resultatet av
undersökningarna beträffande den egentliga administrativa verksamheten,
och fortsatt utredning pågår. Departementschefen anser sig nu böra ta
ställning till vissa delar av organisationsnämndens redan framlagda förslag,
vilka kan behandlas oberoende av den fortsatta utredningen.

Förslagen grundar sig på en utredning om bl. a. omfattningen av personalärenden,
kameralärenden och allmänna organisationsspörsmål samt
om arbetsmetoderna, och de har framkommit som resultat av en noggrann
analys av nuvarande förhållanden beträffande dessa områden.

I detta sammanhang erinras om att tjänsterna som hovrättssekreterare
vid Svea hovrätt, Göta hovrätt och hovrätten över Skåne och Blekinge efter
uppkomna vakanser hålles obesatta och att det även med hänsyn härtill är
önskvärt att de delar av organisationsnämndens förslag som berör dessa
tjänster behandlas.

Härefter berör departementschefen vissa förhållanden rörande hovrätternas
nuvarande organisation och anför följande.

Hovrätterna har en dubbel uppgift. De är i första hand domstolar, som
har att i allmänna mål döma i andra instans. Samtidigt handhar de den
administrativa förvaltningen för huvuddelen av domstolsorganisationen. Såsom
underlydande organ har man att räkna häradsrätterna och vattendomstolarna
samt även rådhusrätterna, dock med den begränsning som föranledes
av att dessa senare är kommunala organ. På hovrätterna ankommer
sålunda att förordna underordnad dömande personal i häradsrätterna och
vattendomstolarna och i viss utsträckning tillhandahålla sådan åt rådhusrätterna
samt att sörja för rekrytering och utbildning av denna personal.
En betydande ekonomisk förvaltning, som hänför sig såväl till hovrättens
egen verksamhet som till de underlydande häradsrätterna (vattendomstolarna),
åvilar hovrätten. Denna har även en allmän tillsyn över underdomstolarna,
såväl häradsrätterna som rådhusrätterna.

Det är emellertid uppenbart, att de dömande uppgifterna varit avgörande
för att bestämma hovrätternas organisation och att däremot de administrativa
uppgifterna i sådant hänseende spelat en underordnad roll. Sålunda
har, i samband med förberedelserna för och genomförandet av rättegångs -

12

Statsutskottets utlåtande nr 2 år 1955

relormen, hovrätternas antal ökats från tre till sex. Ur administrativa synpunkter
måste denna organisation med sex centrala ämbetsverk för samma
förvaltningsområde framstå som mindre ändamålsenlig. Å andra sidan är
givetvis någon annan ordning i detta hänseende icke möjlig eftersom den
dömande verksamhetens krav måste bli avgörande. Det gäller därför att tillse
att inom ramen för gällande organisation den administrativa verksamheten
kan bedrivas på ett effektivt och ändamålsenligt sätt. För denna verksamhet
finnes särskild administrativ personal, men med nuvarande organisation
förutsättes därjämte en medverkan i ej ringa utsträckning av domarpersonal
vid handläggningen av de administrativa ärendena. Detta medför,
såsom organisationsnämnden framhållit, en splittring och ett hinder
beträffande såväl det administrativa som det dömande arbetet.

En viss rationalisering och förenkling i handläggningsformerna för de
administrativa ärendena torde kunna uppnås genom att — på sätt nämnden
anfört — omfördela beslutanderätten mellan plenum, avdelning och
president. Gällande regler i dessa hänseenden bör därför enligt min mening
överses och moderniseras.

Vad beträffar presidenternas deltagande i rättskipningen föreskrevs i den
för hovrätterna år 1947 fastställda arbetsordningen (SFS 1947:960), att
presidenten i Svea hovrätt borde deltaga i arbetet, i den mån hans övriga
skyldigheter medgav detta, och att var och en av presidenterna i de övriga
hovrätterna tillika skulle vara ordförande på en av hovrättens avdelningar
och i sådan egenskap borde deltaga i arbetet i den utsträckning som kunde
anses motsvara hälften av den tjänstgöring som åligger lagman. Redan följande
år visade det sig emellertid nödvändigt att vidtaga en ändring i arbetsordningen
av innebörd att sistnämnda presidenters deltagande i den
dömande verksamheten borde motsvara en tredjedel i stället för hälften av
den lagmannen åliggande tjänstgöringen.

Det är synnerligen otillfredsställande, att hovrätterna — särskilt under
nu rådande förhållanden -— i så hög grad som sker berövas den framstående
skicklighet och erfarenhet i domarvärv, vilken företrädes av presidenterna.
Varje åtgärd, som kan vidtagas för att möjliggöra för dem att i ökad
omfattning deltaga i rättskipningen, är alltså mycket starkt motiverad. Det
har stor betydelse att de såsom ordförande kan leda förhandlingarna och
deltaga i avgörandet av viktiga och uppmärksammade mål. En förutsättning
härför är dock att presidenternas tid och krafter icke behöver tagas i anspråk
för administrativa göromål i samma omfattning som för närvarande.

För att vinna en sådan förstärkning av hovrätternas administrativa organisation,
som enligt det ovan anförda framstår som högst angelägen, bör
hovrätterna enligt departementschefen tillföras kvalificerade administrativa
tjänstemän med uppgift att bereda och föredraga administrativa ärenden
samt även i viss utsträckning avgöra sådana ärenden. Vid föredragning i
Plenum eller på avdelning bör dessa tjänstemän intaga ställning såsom ledamot
med därmed följande rätt att avgiva särskilt yttrande. Beträffande deras
uppgifter i övrigt torde det få ankomma på Kungl. Maj:t att utfärda
erforderliga bestämmelser.

En viktig fråga är, i vilka lönegrader de nya tjänsterna bör placeras. Organisationsnämnden
har föreslagit, att tjänsten vid Svea hovrätt skall placeras
i 37 lönegraden och de övriga i 31 lönegraden. Mot detta förslag har
erinringar gjorts av vissa remissmyndigheter. Statskontoret och riksräken -

Statsutskottets utlåtande nr 2 år 1955

13

skapsverket har därvid hänvisat bl. a. till att de icke kunde förorda någon
central administrativ verksamhet vid domstolsväsendet.

Då det gäller att bedöma, vilken placering i lönehänseende som för dessa
tjänster är den lämpliga, har man att ta hänsyn till arten och omfattningen
av deras uppgifter. Vad i detta hänseende skall åligga dem har utförligt
angivits av organisationsnämnden. Det är emellertid enligt departementschefens
mening icke tillräckligt att vid detta bedömande utgå allenast från
nämndens redogörelse. Ur rättsvårdens synpunkter är det av stor vikt, att
det skall visa sig genomförbart att avlasta de administrativa göromålen från
den dömande personalen. Gör man icke någon förändring av löneplaceringen
för den administrativa personalen eller gör man en otillräcklig uppflyttning
av denna, kommer förhållandena i detta hänseende att bli vid det gamla.
Det krävs en kvalificerad personal, om denna skall kunna övertaga huvuddelen
av de administrativa ärenden, som nu vilar på presidenten och i
vissa fall på hovrättsledamöterna. I de enskilda hovrätternas administrativa
verksamhet, som omfattar såväl den egna hovrätten som underlydande domsagoförvaltning,
förekommer oupphörligt såväl allmänna administrativa
spörsmål som frågor sammanhängande med personaldispositionen, vilka
kräver en kvalificerad handläggning. Den nya rättegångsordningen har medfört
att den inre organisationen i hovrätterna på ett helt annat sätt än tidigare
från tid till annan även under löpande session måste anpassas efter
den dömande verksamheten. De enskilda domarna, såväl i hovrätt som i underrätt,
förutsättes vidare vara betydligt rörligare än förr, och härmed följer
bland annat, att ömtåliga och för den enskilde tjänstemannen betydelsefulla
dispositioner och omplaceringar ofta måste vidtagas. Det krav, som ställes
på de administrativa tjänstemännen, då det gäller att handlägga ärenden av
detta slag, är alltså att de skall vara i stånd till ett självständigt handlande
i enlighet med de allmänna riktlinjer, som uppdragits av hovrätten och presidenten.
Brister det i detta hänseende, förfelas huvudsyftet med den föreslagna
reformen.

Vad särskilt angår den administrative chefstjänstemannen vid Svea hovrätt
bör beaktas, att denna hovrätt är avsevärt mycket större än någon av
de övriga. Härtill kommer att i hovrätternas administrativa organisation
måste finnas en tjänsteman, åt vilken det kan anförtros att handha utredning
och beredning av frågor, som är gemensamma för domstolsväsendet.
Därvid bör hland annat förekomma skyldighet att inför presidentkollegiet
föredraga dylika ärenden. Det är uppenbart att det framför allt för presidenternas
möjligheter att vinna lättnad från administrativa uppgifter är
av särskilt stor betydelse att kunna lita till denne tjänsteman i sådana frågor.
Vad det här gäller är alltså att skapa möjligheter till en mera kvalificerad
beredning av vissa för hovrätterna gemensamma ärenden. Däremot
kan det självfallet inte komma i fråga alt till någon hovrätt eller tjänsteman
vid sådan hänföra en central beslutanderätt; det bör liksom hittills ankomma
på Kungl. Maj :t att besluta i frågor som är gemensamma för flera
hovrätter eller för hela domstolsväsendet.

14

Statsutskottets utlåtande nr 2 år 1955

Då man bedömer den nu föreliggande organisationsfrågan, bör man även
beakta de personalförändringar i övrigt som kan föranledas därav. Därest
de föreslagna högre administrativa tjänsterna tillföres hovrätterna, bör på
sätt organisationsnämnden förordat i treavdelningshovrätterna aktuariegöromålen
överflyttas till de nya befattningshavarna jämte kvalificerade biträden.
På samma sätt torde i Svea hovrätt arkivariens göromål böra överföras
till aktuarien jämte kvalificerad biträdespersonal. Till följd av denna
överflyttning kan alltså de angivna arkivarie- och aktuarietjänsterna indragas.
Kungl. Maj:t har redan den 4 juni 1954 föreskrivit att dessa tjänster
vid vakans icke får återbesättas. Tjänsterna, som samtliga är besatta med
ordinarie innehavare, bör föras på övergångsstat. Då emellertid utredning
pågår om hovrätternas biträdesorganisation samt genomförandet av förändringarna
icke blir aktuell, så länge de äldre tjänsterna är besatta, har
det ansetts lämpligen kunna anstå med att framlägga förslag om de biträdestjänster
som erfordras efter omorganisationen.

Organisationsnämnden har anfört att vissa skäl talar för att de nya administrativa
befattningshavarna bör befrias från advokatfiskalsgöromål. En
prövning av denna fråga torde dock böra anstå i avvaktan på resultatet av
pågående utredningar som berör advokatfiskalsverksamheten (organisationsnämndens
länsstyrelseutredning och utredningen angående översyn av
lösen- och stämpelförordningarna).

På grund av vad i det föregående anförts finner departementschefen det
sålunda vara av stor betydelse, att kvalificerade administrativa tjänster tillföres
hovrätterna, och vill med tillstyrkan av organisationsnämndens
förslag föreslå att sådana tjänster inrättas. Vid Svea hovrätt bör den
administrativa verksamheten organiseras inom en särskild byrå och chefen
för denna byrå bör placeras i Ca 37. Vid de övriga hovrätterna bör
någon särskild administrativ arbetsenhet, utöver vad som redan förefinnes,
icke tillskapas. Tjänsterna såsom hovrättssekreterare i Ca 29 bör emellertid
omändras till byrådirektör stjänster i Ca 31. Samtliga dessa tjänster
är avsedda att rekryteras med administrativt utbildade och för uppgiften
väl kvalificerade personer. Däremot bör tjänsterna icke besättas med sådana
befattningshavare ur domarkarriären, som saknar administrativ utbildning.
Samtidigt med att de föreslagna nya tjänsterna upptages på hovrätternas
personalförteckning bör nu besatta hovrättssekreterartjänster överföras
på övergångsstat. Det torde dock böra ankomma på Kungl. Maj :t att
besluta, huruvida innehavare av sådan tjänst skall erhålla den föreslagna
byrådirektörstjänsten inom samma hovrätt.

Enligt 53 § 2 mom. stämpelförordningen utgår vissa anmärkningsarvoden
till advokatfiskal i hovrätt. Särskild advokatfiskal finns i Svea hovrätt;
i de övriga hovrätterna skall enligt vad nyss anförts byrådirektören, åtminstone
tillsvidare, vara advokatfiskal. Emellertid har riksdagen i skrivelse
år 1936, nr 339 (p. 6), upptagit frågan om avskaffande av dessa anmärkningsarvoden.
Frågan härom är sålunda beroende på Kungl. Maj :ts prövning
och torde i annat sammanhang få anmälas för riksdagen. Även om

Statsutskottets utlåtande nr 2 år 1955

15

denna fråga icke hinner att behandlas under 1955 års vårriksdag, torde dock
vid bestämmandet av lönesättning för de nya befattningshavarna icke böra
beräknas att dessa skall få behålla anmärkningsarvodena, och vid tillsättningen
bör för sådant fall göras förbehåll om att innehavare av byrådirektörstjänst
skall vara skyldig att utan kompensation avstå från rätten till
anmärkningsarvode.

De nya administrativa tjänsterna medför jämfört med de nuvarande hovrättssekreterartjänsterna
en ökad kostnad som kan beräknas till 12 800
kronor. Genom den föreslagna indragningen av nyssnämnda arkivarie- och
aktuarietjänster uppstår emellertid besparingar som överstiger denna ökade
kostnad. Så snart omorganisationen i sin helhet genomförts uppkommer
därför icke någon merkostnad.

Departementschefen övergår härefter till förut icke behandlade delar av
hovrätternas anslagsframställningar.

Det föreslås, att i personalförteckningen för hovrätten för Nedre Norrland
uppföres ytterligare en assessor i Ce 33. Denna åtgärd medför icke någon
ändring i medelsbehovet. Vidare förordas, att för den nyinrättade telefonväxeln
vid skånska hovrätten beräknas medel, 6 900 kronor, för ett extra
biträde.

I enlighet med det anförda anses anslaget för nästa budgetår böra uppräknas
med 281 900 kronor för omorganisation av vattenöverdomstolen, med
12 800 kronor för utbyte av nuvarande hovrättssekreterartjänster mot vissa
tjänster i högre lönegrader och med 6 900 kronor för en biträdestjänst vid
hovrätten över Skåne och Blekinge. Därjämte beräknas för automatisk utgiftsökning
till följd av bestämmelserna om reglerad befordringsgång 200
kronor. Anslaget föreslås sålunda höjt med 301 800 kronor.

De beslutade ändringarna av grundlönebeloppen föranleder en omräkning
av nuvarande anslagsposter.

I personalförteckningen föreslås för Svea hovrätt ökning ske
av antalet lagmän från 8 till 9, av antalet hovrättsråd från 32 till 34, av antalet
e. o. assessorer från 20 till 24 och av antalet fiskaler från 20 till 21
samt minskning ske av antalet kontor sbiträden från 17 till 15; beträffande
nämnda hovrätt anses därjämte böra uppföras två nya tjänster såsom vattenrättsråd
i Ca 37 och en ny tjänst såsom byråchef i samma lönegrad, i
samband varmed tjänsten såsom hovrättssekreterare bör avföras ur förteckningen.
För vardera av Göta hovrätt och hovrätten över Skåne och Blekinge
föreslås nuvarande hovrättssekreterartjänst i Ca 29 utbytt mot en byrådirektörstjänst
i Ca 31, varjämte antalet kontorsbiträden anses böra ökas för den
förra hovrätten från 1 till 3 och för den senare från 2 till 3. För envar av
hovrätten för Västra Sverige, hovrätten för Nedre Norrland och hovrätten
för övre Norrland föreslås uppförd en ny tjänst såsom byrådirektör i Ca 31,
varjämte beträffande den nedre norrländska hovrätten antalet e. o. assessorer
anses böra ökas från 4 till 5. Slutligen föreslås till övergångsstat överförda
tjänsterna som hovrättssekreterare i Ca 29 i den västsvenska och de
norrländska hovrätterna samt arkivarietjänsten i Ca 25 i Svea hovrätt och

16

Statsutskottets utlåtande nr 2 år 1955

aktuarietjänsterna i Ca 25 i Göta hovrätt, hovrätten över Skåne och Blekinge
och hovrätten för Västra Sverige. Så länge innehavare av hovrättssekreterartjänst
å övergångsstat kvarstår i tjänst, förutsättes den vid hovrätten
inrättade byrådirektör stjänsten hållas vakant.

Frågan om löneställningen för de administrativa chefstjänstemännen vid
hovrätterna har i propositionen nr 1 upptagits till behandling jämväl av
chefen för civildepartementet. Denne har (bilaga 2) under Utgifter å driftbudgeten,
För flera huvudtitlar gemensamma frågor, till statsrådsprotokollet
över civilärenden för den 4 januari 1955 såvitt nu är i fråga anfört följande.

Motiven för förslaget om inrättande vid Svea hovrätt av en byråchefstjänst
i lönegrad Ca 37 och vid övriga hovrätter av byrådirektörstjänster
i lönegrad Ca 31 torde i senare sammanhang redovisas av chefen för justitiedepartementet.
Jag vill här endast understryka vikten av att den omfattande
och kostnadskrävande domstolsorganisationen tillföres administrativ
och kameral sakkunskap, som skall kunna ägna särskild uppmärksamhet
åt rationaliseringsspörsmål. Med den centrala plats, som Svea hovrätt
av ålder intager i hovrättsorganisationen, har det synts naturligt, att den
administrativa verksamheten vid denna hovrätt organiseras inom en byrå,
som även kan tillhandagå vid beredandet av frågor av gemensamt intresse
för samtliga hovrätter. Ur dessa synpunkter har jag funnit det motiverat att
för ändamålet inrättas en byråchefstjänst vid nämnda hovrätt.

I förevarande sammanhang har utskottet till behandling jämväl förehaft
följande motioner, nämligen

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herr Osvald (I: 327) och den andra inom andra kammaren av fru Sandström
(II: 421), i vilka hemställts, att riksdagen måtte besluta dels en lönesättning
för vattenöverdomstolens personal i enlighet med utredningens förslag
och dels att avlöningsanslaget förhöjes med det belopp som därvid föranledes,

dels ock en inom andra kammaren av herrar Antbij och Rylander väckt
motion (II: 420), vari hemställts, dels att riksdagen måtte besluta att de föreslagna
tjänsterna såsom chefer för de administrativa avdelningarna vid Göta
hovrätt, vid hovrätterna över Skåne och Blekinge, för Västra Sverige samt
för Övre Norrland måtte inplaceras i 33 lönegraden och dels att riksdagen
vid stn behandling av hovrätternas avlöningsanslag måtte beakta vad i motionen
anförts i fråga om kompensation för avståendet av rätten till anmärkningsarvoden,
innebärande i huvudsak att Kungl. Maj:t måtte lämnas bemyndigande
att utfärda föreskrifter om kompensation till tidigare innehavare
av hovrättssekreterartjänst för avståendet av rätten till anmärkningsarvoden,
för den händelse vederbörande kom i fråga till byrådirektörstjänst
i den föreslagna organisationen.

Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden, hänvisas
till motionerna II: 421 och II: 420.

Utskottet förordade i sitt i fjol avgivna utlåtande rörande vattendomstolarna
bl. a., att riksdagen skulle understryka angelägenheten av att utveck -

Statsutskottets utlåtande nr 2 år 1955

17

lingen beträffande vattendomstolsorganisationen skulle med uppmärksamhet
följas av Kungl. Maj:t, så att förslag till ytterligare förstärkning av
denna organisation därest omständigheterna det påkallade framdeles skulle
underställas riksdagen. Riksdagen beslöt i enlighet härmed.

1 anledning av väckta motioner rörande de ekonomiska villkoren för skilda
befattningshavare vid vattendomstolarna anförde utskottet bl. a., att
såvitt utskottet kunnat finna några principiella skiljaktigheter inte förelåg
mellan departementschefen och motionärerna i fråga om egentliga avlöningsförmåner;
i detta avseende hade motionärerna genomgående ansett,
att garantier inte kunde vinnas för en tillfredsställande rekrytering med
mindre förmånerna utformades något fördelaktigare för befattningshavarna
än departementschefen funnit sig böra förorda. I betraktande av att de
då föreliggande förslagen om lönegradsplaceringar och avlöningsförstärkningar
i allt väsentligt överensstämde med utredningsmannens förslag och
att motionärernas motförslag inte syntes vara av avgörande storleksordning,
fann sig utskottet böra tillstyrka att departementschefens förslag godkändes
av riksdagen. Utskottet avstyrkte av denna anledning motionsyrkandena
i denna del.

Såvitt utskottet kunnat finna är situationen beträffande nu föreliggande
förslag om förstärkning av vattenöverdomstolen i princip densamma som
då det i fjol gällde vattendomstolarna i första instans. Utskottet kan därför
beträffande motionerna 1:327 och 11:421 inskränka sig till att hänvisa till
sina i fjol anförda, av riksdagen godtagna synpunkter, vilka i allt väsentligt
synes äga giltighet även för den fråga, som nu är före. Utskottet vill dock
uttala en förväntan, att Kungl. Maj:t beaktar riksdagens i fjol gjorda hemställan
att personalsituationen i vattendomstolarna med uppmärksamhet
skall följas och, om anledning därtill ges, föranleda förslag, ägnade att
undanröja möjligen uppkommande svårigheter.

Vad angår den under såväl rubriken För flera huvudtitlar gemensamma
frågor som förevarande punkt i andra huvudtiteln behandlade frågan om
förstärkning av hovrätternas administrativa organisation, grundar sig departementschefens
förslag på en av statens organisationsnämnd verkställd
utredning. Avsikten har varit att undersöka, om möjligheter finns att effektivera
den kvalificerade administrativa organisation, som med hänsyn
till domstolsväsendets omfattning och uppbyggnad numera krävs vid detsamma.
Förslaget, som bygger på principen att betydande administrativa
arbetsuppgifter skall avlastas från presidenter och annan domarpersonal —
denna skulle därigenom i avsevärd utsträckning frigöras för dömande uppgifter
— innebär att hovrättssekreterartjänsterna avskaffas och ersätts
med administrativt utbildade befattningshavare. Dessa tjänstemän skulle
ha till uppgift att bereda och föredraga samt även i viss utsträckning besluta
i ärenden rörande personal, ekonomi och organisation ävensom eljest
av allmänt administrativ natur. Vid föredragning i plenum eller på avdelning
avses dessa tjänstemän skola inta ledamotsställning med därmed följande
rätt att avge särskilt yttrande. En närmare redogörelse för förslaget

2 Iiihang till riksdagens protokoll 1955. (> samt. Xr 2

18

Statsutskottets utlåtande nr 2 år 1955

har lämnats i det föregående; utskottet vill i fråga om detaljer hänvisa till
denna redogörelse.

Utskottet har vid sin bedömning av förslaget särskilt beaktat den dubbla
effekt det kan förväntas ge, nämligen på handläggningen av såväl de administrativa
som de egentliga domstolsärendena. Med utgångspunkt härifrån
har inom utskottet enighet rått därom att Kungl. Maj :ts förslag om inrättande
av en byrådirektör stjänst i 31 lönegraden vid envar av hovrätterna,
utom Svea hovrätt, kan tillstyrkas. Vad i motionen II: 420 anförts till stöd
för uppfattningen att en placering av dessa tjänstemän i 33 lönegraden hade
bort komma i fråga har utskottet inte funnit innefatta tillräckliga skäl för
ett frångående av Kungl. Maj :ts förslag i denna del. Utskottet avstyrker
alltså detta yrkande i motionen.

Vad åter angår frågan, vilken löneställning som bör tillkomma den administrativa
chefstjänstemannen i Svea hovrätt, har inom utskottet yppats
olika meningar. Förespråkare har sålunda funnits för uppfattningen att en
byrådirektör stjänst i 33 lönegraden här skulle förslå. Vid sina överväganden
har utskottet emellertid funnit att det i första hand rör sig om en organisatorisk
fråga. Omfattningen av arbetsuppgifterna får vid Svea hovrätt
anses vara av den storleksordning, att den ger underlag för en byrå,
medan så inte är fallet vid övriga hovrätter. I fråga om arten av arbetsuppgifterna
föreslås den skillnaden mellan chefstjänstemannen vid Svea hovrätt
och motsvarande befattningshavare vid övriga hovrätter att på den
förre skulle ankomma mera kvalificerad beredning av vissa för hovrätterna
gemensamma ärenden, medan motsvarande åligganden inte skulle tillkomma
de senare. Utskottet understryker departementschefens uttalande att denna
arbetsuppgift inte kommer att inkräkta på de övriga hovrätternas självständiga
ställning. Med beaktande härav och jämväl av den centrala ställning
som av ålder ansetts tillkomma Svea hovrätt har utskottet stannat för att
även tillstyrka Kungl. Maj :ts förslag att vid Svea hovrätt inrättas en administrativ
byrå under ledning av en byråchef i Ca 37.

I den i det föregående berörda motionen II: 420 har även föreslagits, att
Kungl. Maj :t skulle lämnas bemyndigande att utfärda föreskrifter om kompensation
till tidigare innehavare av hovrättssekreterartjänst för avståendet
av rätten till anmärkningsarvoden, för den händelse vederbörande kom i
fråga till byrådirektör stjänst i den föreslagna organisationen. Utskottet,
som under hand inhämtat att propositionens avfattning i denna del inte
avsetts lägga hinder i vägen för en prövning av frågan om skälig kompensation
till ifrågavarande tjänstemän vid ett framtida avskaffande av anmärkningsarvodena,
finner sig inte böra tillstyrka yrkandet i fråga.

Vad departementschefen i övrigt anfört och föreslagit föranleder ej erinran
från utskottets sida.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

I. att riksdagen må med bifall till Kungl. Maj:ts förslag
samt med avslag å motionerna 1:327 och 11:421 ävensom
motionen II: 420 i vad den avser löneställningen för vissa
hovrättssekreterare

Statsutskottets utlåtande nr 2 år 1955

19

a) bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga de ändringar i
hovrätternas personalförteckning, vilka angivits i statsrådsprotokollet
över justitiedepartementsärenden för den 4 januari
1955;

b) fastställa följande avlöningsstat för hovrätterna, att

tillämpas under budgetåret 1955/56:

Avlöningsstat

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis . 2 662 100

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av

Kungl. Maj:t, förslagsvis..................... 26 400

3. Avlöningar till icke-ordinarie personal, förslagsvis 2 914 900

4. Rörligt tillägg, förslagsvis..................... 802 600

Summa kronor 6 406 000

c) till Hovrätterna: Avlöningar för budgetåret 1955/56 anvisa
ett förslagsanslag av 6 406 000 kronor;

II. att motionen 11:420, till den del den icke behandlats
under I, icke må föranleda någon riksdagens åtgärd.

14:o) Hovrätterna: Omkostnader. I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag
(punkt 17, s. 53—57), vilket innebär ökad medelsanvisning till reseersättningar
med 29 300 kronor och till övriga expenser med 63 500 kronor, varav
17 300 kronor engångsutgifter, hemställer utskottet,

att riksdagen må till Hovrätterna: Omkostnader för budgetåret
1955/56 anvisa ett förslagsanslag av 657 000 kronor.

15:o) Häradsrätterna: Avlöningar. Kungl. Maj:t har (punkt 18, s. 57—70)
föreslagit riksdagen att dels bemyndiga Kungl. Maj :t att vidtaga de ändringar
i häradsrätternas personalförteckning, som föreslagits av departementschefen,
dels fastställa av departementschefen förordad avlöningsstat
för häradsrätterna, att tillämpas under budgetåret 1955/56, dels ock till Häradsrätterna:
Avlöningar för nämnda budgetår anvisa ett förslagsanslag
av 14 420 300 kronor.

Anslaget är i gällande riksstat uppfört med 13 987 200 kronor.

Kungl. Maj:t har den 5 november 1954 förordnat att det tidigare meddelade
beslutet den 16 november 1951 rörande omreglering av Askims, Hisings
och Sävedals domsaga, Inlands domsaga samt Orusts och Tjörns domsaga
skall träda i kraft den 1 januari 1955. De nya domsagorna är Askims och
Mölndals domsaga, Hisings, Sävedals och Kungälvs domsaga samt Orusts,
Tjörns och Inlands domsaga. Vidare har — med stöd av riksdagens bemyndigande
— föreskrivits att de nybildade domsagorna skall vara placerade,
envar av Askims och Mölndals samt Hisings, Sävedals och Kungälvs dom -

20

Statsutskottets utlåtande nr 2 år 1955

sagor i lönegrupp IV samt Orusts, Tjörns och Inlands domsaga i lönegrupp

III.

Beträffande personalbehovet vid de omreglerade domsagorna har i första
hand viss omfördelning ansetts böra ske av den vid de hittillsvarande domsagorna
anställda personalen. Härvid har skäl framkommit för att göra
vissa avvikelser från de i föregående års statsverksproposition framlagda
preliminära beräkningarna. Då vidare organisationsnämnden i sin slutrapport
kommer att framlägga förslag till lönegradsplacering för den icke rättsbildade
personalen vid domstolarna, har Kungl. Maj :t i avvaktan på nämndens
förslag ej företagit den planerade nedflyttningen av en kanslist till
kansliskrivare (Ca 19—Ca 15) och en kontorist till kanslibiträde (Ca 13
—Ca 11). Vid uppkommande vakans bör dock tjänsterna i Ca 19 och Ca 13
icke återbesättas.

För att fortsättningsvis bereda Kungl. Maj:t vissa möjligheter att — då
så på grund av stads förening med domsaga eller annat särskilt förhållande
finnes skäligt — besluta om höjd lönegruppsplacering för domsaga bör
Kungl. Maj :t erhålla riksdagens bemyndigande att, utöver vad för närvarande
gäller, verkställa uppflyttningar, motsvarande högst två domsagors
hänförande till närmast högre lönegrupp.

Såsom riksdagen uttalat bör, då de egentliga domaruppgifterna i en domsaga
icke medhinnes av häradshövdingen ensam, principen vara den att i
domsagan skall finnas ytterligare en eller flera ordinarie domare. Utvecklingen
under de senaste åren har i stället lett till att den icke-ordinarie rättsbildade
personalen ökats i hög grad. En utväg, som tillgodoser den av riksdagen
angivna principen, synes vara att inrätta tingsdomarbefattningar i
stället för tingssekreterartjänster. Det synes också finnas flera domsagor
där detta kan vara möjligt. Helt naturligt måste dock en viss tvekan inställa
sig, då fråga uppkommer att inrätta flera ordinarie tjänster som är bundna
till vissa domsagor. Till följd av den splittrade organisationen uppstår även
svårigheter att till fullo utnyttja mera erfarna domare såsom tingsdomare.
Därför har departementschefen övervägt möjligheten att inrätta tingsdomartjänster
i vissa domsagor, vilka tjänster skulle vara förenade med skyldighet
att tjänstgöra jämväl i närliggande domsaga eller domsagor. Denna
fråga anses dock kräva ytterligare utredning, och den bör — liksom hela
spörsmålet om den rättsbildade personalen i domsagorna — upptagas av
den nyligen tillsatta utredningen rörande domarpersonalens rekryteringsoch
anställningsförhållanden. Departementschefen är därför nu beredd att
allenast i två fall föreslå inrättande av tingsdomartjänster. Det ena gäller
hovrättens för Västra Sverige förslag om utbyte av en tingssekreterare mot
en tingsdomare i Flundre, Väne och Bjärke domsaga. Det andra fallet är
samma hovrätts hemställan att i samband med den omfördelning av personal,
som sker i de nyreglerade domsagorna i Göteborgs och Bohus län,
en tingssekreterare utbytes mot en tingsdomare i Hisings, Sävedals och
Kungälvs domsaga, varvid dock den preliminärt beräknade befattningen
såsom fiskalskoinpetent biträde för Orusts, Tjörns och Inlands domsaga

Statsutskottets utlåtande nr 2 år 1955

21

anses böra utgå. För sistnämnda domsaga måste emellertid personalen förstärkas
med en tingsnotarie och ett icke rättsbildat biträde. Kostnaderna
härför räknar departementschefen med att bestrida ur den för förstärkning
av personalen vid domstolarna beräknade medelsreserven.

Hovrätterna har yrkat tjänsteförändringar i vissa fall från fiskalskompetent
biträde till tingssekreterare och i ett fall från tingssekreterare till fiskalskompetent
biträde. I anslutning till dessa yrkanden anför departementschefen
följande.

I den utredning angående hovrätternas organisation efter rättegångsreformens
genomförande, som utförts av 1943 års domarutredning och framlagts
i dess betänkande angående vissa organisations-, utbildnings- och tjänstgöringsfrågor
vid domstolarna (SOU 1946: 57), behandlar utredningen frågan
om tingssekreterartjänsterna. Härvid anför utredningen att antalet tingssekreterare
icke borde undergå några större förändringar, bortsett från den
minskning som följde av att vissa dylika tjänster utbyttes mot tingsdomarbefattningar.
Frågor om inrättande av nya tingssekreterartjänster eller om
indragning av redan befintliga sådana tjänster borde liksom hittills prövas
från fall till fall, men återhållsamhet borde iakttagas i fråga om inrättande
av nya sådana tjänster. Om oavvisligt behov av fiskalsutbildad arbetskraft i
en domsaga förelåg men det vore tveksamt, huruvida behovet vore stadigvarande,
borde den erforderliga arbetskraften enligt utredningens mening tillfälligt
ställas till förfogande från hovrätten.

Vid framläggande av förslag i detta ämne vid 1947 års riksdag anslöt jag
mig till domarutredningens uppfattning. Jag uttalade således att jag fann
del nödvändigt att iakttaga stor återhållsamhet vid tillskapande av nya tingssekreterartjänster
och därmed jämförliga befattningar. Med tillämpning av
den uppdelning som domarutredningen förordat mellan tingssekreterartjänster
och fiskalskompetenta biträden föreslog jag vidare att medel
skulle ställas till förfogande för domarbiträden av vartdera slaget. Denna
uppdelning mellan tingssekreterare och fiskalskompetenta biträden har därefter
iakttagits, då man under de följande åren behandlat frågan om anslag
till häradsrätterna. Det kan emellertid ifrågasättas, om det är befogat och av
behovet påkallat att göra en sådan skillnad mellan tingssekreterare och
fiskalskompetenta biträden. Såväl tingssekreterare som fiskalskompetenta
biträden hämtas från hovrätternas fiskalskader. Det är fråga om yngre domaraspiranter,
som i enlighet med de regler som är angivna i domsagostadgan
tjänstgör i domsaga, vanligen under den hovrätt till vilken de hör. De
följer sålunda en av administrativa bestämmelser reglerad befordringsgång,
vilken omfattar tjänstgöring vissa tider i hovrätt och vissa tider i domsaga.
Tjänstgöringen i domsaga får som regel icke överstiga tre år.

Genom denna tjänstgöring tillgodoses såväl domsagornas behov av domarbiträden
som fiskalernas utbildning till domare. Ur domsagoorganisationens
synpunkt har det icke någon betydelse om ett domarbiträde betecknas
som tingssekreterare eller som fiskalskompetent biträde. Förordnande
för fiskalskompetent biträde innehåller alltid att denne har alt fullgöra på
tingssekreterare ankommande göromål. Av vad förut sagts följer att tingssekreterarbefattningarna
framstår mindre såsom självständiga tjänster än
som en form för fiskalernas tjänstgöring i domsaga och att i detta hänseende
inte råder någon skillnad mellan befattningarna som tingssekreterare och
som fiskalskompetent biträde.

Tingssekreterare och fiskalskompetenta biträden uppbär under sin tjänstgöring
avlöning enligt samma regler angående reglerad befordringsgång.

22

Statsutskottets utlåtande nr 2 år 1955

Kostnaderna för avlöning till tingssekreterare och fiskalskompetenta biträden
utgår från icke-ordinarieposten på häradsrätternas avlöningsanslag.

Skälet till att man hittills gjort en skillnad mellan tingssekreterare och
fiskalskompetenta biträden ligger således icke i dessa befattningshavares anställnings-
och avlöningsförhållanden utan har ett annat syfte, nämligen att
som domarutredningen framhöll såvitt möjligt tillgodose en önskvärd återhållsamhet
med inrättande av nya domarbefattningar på fiskalsstadiet. Det
har således varit meningen att beteckna i domsaga tjänstgörande fiskal såsom
tingssekreterare, då det förelåg ett mera stadigvarande behov, medan
man då behovets permanenta karaktär framstod som mera tveksam ville
utmärka detta genom att benämna fiskalen fiskalskompetent biträde.

Det kan ifrågasättas, om det icke på ett enklare sätt bör kunna kontrolleras
att antalet fiskaler för tjänstgöring i hovrätter eller i domsagor icke
växer alltför mycket. Härvid kan emellertid olika utvägar komma i fråga.
En möjlighet är att samtliga fiskaler, även sådana som tjänstgör i domsagorna,
upptages på hovrätternas stat och att det av riksdagen bestämmes,
hur många av dessa som får mera stadigvarande användas för domsagotjänstgöring.
Ett beslut av samma innebörd skulle emellertid även
kunna anknytas till tjänster som beräknats på häradsrätternas stat. De här
berörda frågorna kominer att upptagas av den nyligen tillsatta utredningen.
Under sådana förhållanden torde det icke föreligga anledning att nu ingå på
frågan om tjänstförändringar från fiskalskompetent biträde till tingssekreterare
eller omvänt. Det av riksdagen tidigare bestämda antalet tingssekreterare
torde därför i avbidan på utredningen få bibehållas oförändrat med
allenast den minskning som föranledes av att två tingssekreterartjänster utbytes
mot tingsdomarbefattningar. Inom den sålunda angivna ramen bör
Kungl. Maj :t äga att, liksom hittills skett, vidtaga de omflyttningar av tingssekreterare
som visar sig vara betingade av domsagornas arbetsförhållanden.

Arbetsläget i domsagorna är, såsom tidigare anförts, mycket ansträngt.
Det är nödvändigt för att tillgodose rättssäkerheten och den rättssökande
allmänhetens berättigade anspråk på att få sina mål och ärenden avgjorda
utan oskäligt dröjsmål att lämna domsagorna en personalförstärkning. Å
andra sidan måste beaktas att en sådan förstärkning, även om den under
anslaget står såsom en medelsreserv, innebär en utökning av den anställda
personalen. Helt naturligt måste största försiktighet iakttagas så att denna
ökning icke blir större än som är oundgängligen nödvändigt. Med dessa överväganden
föreslås att icke-ordinarieposten uppräknas med 175 000 kronor
att tillföras medelsreserven.

Genom en höjning av den allmänna medelsreserven på sätt nu föreslagits
kommer Kungl. Maj :t att bli i stånd att i ökad omfattning bereda häradsrätterna
den personalförstärkning som påkallas av behovet, och Kungl.
Maj :t är därvid icke bunden att använda medlen till vissa personalkategorier
utan kan, allt efter omständigheterna, anvisa medel för rättsbildad
eller icke rättsbildad personal. Uppenbart är emellertid att dessa medel till
stor del måste användas för att sysselsätta ett ökat antal hovrättsfiskaler
för tjänstgöring i domsaga. Det hänvisas till vad tidigare anförts om det
angelägna i att begränsa den fortgående ökningen av fiskalskåren.

Statsutskottets utlåtande nr 2 år 1955

23

Departementschefen tillstyrker en höjning av icke-ordinarieposten med
110 000 kronor, närmast för att möjliggöra att i samtliga domsagor med
högst två notarier tingsnotarieaspirant skall kunna anställas upp till 6 månader
före äldste notariens avgång.

Arbetet med uppläggande av nya fastighetsböcker beräknas vid 1954 års
utgång vara slutfört i 90 å 92 av landets 117 domsagor. Då det är önskvärt
att detta arbete kan slutföras inom de närmaste åren föreslås för att en
intensifiering av arbetet skall bli möjlig en uppräkning av icke-ordinarieposten
med 15 000 kronor.

I enlighet med det anförda föreslås anslaget för nästa budgetår uppräknat
med 4 200 kronor, motsvarande kostnadsökningen för de beslutade ändringarna
i domsagoindelningen, med 14 300 kronor för utbyte av 2 tingssekreterartjänster
mot 2 tingsdomarbefattningar, med 175 000 kronor för ökning
av medelsreserven, med 110 000 kronor för att möjliggöra anställning av
ytterligare tingsnotarieaspiranter i domsagorna samt med 15 000 kronor för
intensifiering av arbetet med uppläggande av fastighetsböcker. De angivna
ökningarna föranleder dessutom en uppräkning av hittillsvarande rörliga
tillägg med 152 200 kronor. Automatiska utgiftsminskningar föranleder å
andra sidan en nedsättning av anslaget med 37 600 kronor. Anslaget skulle
sålunda höjas med 433 100 kronor.

De beslutade ändringarna av grundlönebeloppen föranleder en omräkning
av nuvarande anslagsposter.

Vid bifall till de föreslagna ändringarna skulle å den för häradsrätterna
gällande personalförteckningen antalet tingsdomare i lönegrad Ca 37 ökas
från 22 till 24 och antalet kontorsbiträden i lönegrad Ca 8 ökas från 79
till 84, medan antalet befattningar såsom tingssekreterare i lönegrad högst
Ce 27 skulle minskas från 39 till 37.

Utskottet. Såsom departementschefen framhållit i propositionen får arbetsläget
i domsagorna anses ansträngt. Även utskottet anser lämpligt att
den ofrånkomliga personalförstärkningen i dagens läge möjliggöres genom
en uppräkning av medelsreserven.

Under åberopande härav och då utskottet icke funnit anledning till erinran
mot vad departementschefen i övrigt anfört hemställer utskottet,
att riksdagen må

a) bemyndiga Kungl. Maj :t att vidtaga i statsrådsprotokollet
över justitiedepartementsärenden för den 4 januari
1955 angivna ändringar i häradsrätternas personalförteckning; b)

fastställa följande avlöningsstat för häradsrätterna att
tillämpas under budgetåret 1955/56:

24

Statsutskottets utlåtande nr 2 år 1955

A vid ning sstat

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis . 6 868 800

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av

Kungl. Maj:t, förslagsvis..................... 5 400

3. Avlöningar till icke-ordinarie personal, förslagsvis 5 813 900

4. Rörligt tillägg, förslagsvis.................... 1 732 200

Summa kronor 14 420 300

c) till Häradsrätterna: Avlöningar för budgetåret 1955/56
anvisa ett förslagsanslag av 14 420 300 kronor.

16:o) Häradsrätterna: Omkostnader. Kungl. Maj:t har (punkt 19, s. 70—
76) föreslagit riksdagen att till Häradsrätterna: Omkostnader för budgetåret
1955/56 anvisa ett förslagsanslag av 927 800 kronor.

Anslaget är i gällande riksstat uppfört med 848 700 kronor.

Departementschefen förordar uppräkning av posten till reseersättningar
med 4 000 kronor. De för expenser anvisade medlen är med hänsyn till
den betydande ökningen av arbetsbördan vid domstolarna otillräckliga. Det
kan enligt departementschefen härvid icke anses riktigt att, såsom i stor
utsträckning synes ske, på tingshusbyggnadsskyldige överlasta utgifter, som
rätteligen skall åvila statsverket. I detta läge finner departementschefen
ofrånkomligt, att dels engångsbelopp anvisas för viss upprustning av domsagorna
med skrivmaskiner m. m. och för vissa andra oundgängliga behov
och dels ökade medel ställes till förfogande för att täcka de löpande utgifterna.
I enlighet härmed föreslås posten till expenser uppräknad med
78 100 kronor. Ett av hovrätten för övre Norrland framfört förslag om
överflyttning av vissa delgivningskostnader från domstolarnas expensposter
till anslaget Ersättning åt domare, vittnen och parter finner sig departementschefen
böra tillstyrka.

Anslaget föreslås i enlighet med det anförda ökat med 79 100 kronor.

Utskottet understryker departementschefens uttalande att det inte kan
anses riktigt att på tingshusbyggnadsskyldige överlasta utgifter, som rätteligen
skall åvila statsverket.

Utskottet tillstyrker även i övrigt Kungl. Maj:ts förslag och hemställer
alltså,

att riksdagen må till Häradsrätterna: Omkostnader för
budgetåret 1955/56 anvisa ett förslagsanslag av 927 800 kronor.

Statsutskottets utlåtande nr 2 år 1955

25

17:o) Häradsrätterna: Ersättningar till nämndemän. Kungl. Maj:t har
(punkt 20, s. 76) föreslagit riksdagen att till Häradsrätterna: Ersättningar
till nämndemän för budgetåret 1955/56 anvisa ett förslagsanslag av 1 800 000
kronor.

Anslaget är i gällande riksstat uppfört med 2 150 000 kronor.

På förslag av Kungl. Maj :t beslöt 1953 års riksdag, att nämndemännen
vid häradsrätterna skulle från och med den 1 juli 1953 äga uppbära, utöver
resekostnadsersättning och traktamente, särskilt dagarvode å 20 kronor för
varje förrättningsdag. Den därigenom uppkommande merkostnaden, som
icke kunde på förhand mera noggrant beräknas, uppskattades preliminärt
till i runt tal 1 miljon kronor, med vilket belopp anslaget uppräknades.
Anslaget har därefter uppförts med 2 150 000 kronor.

Med hänsyn till belastningssiffran för budgetåret 1953/54, varunder de
nya bestämmelserna tillämpats, anser departementschefen en nedräkning
av anslaget kunna ske med 350 000 kronor.

I en inom andra kammaren av herrar Petterson i Degerfors och Johanson
i Västervik väckt motion (11:265) har föreslagits, att riksdagen måtte besluta
sådan ändring i gällande ersättningsgrunder för nämndemän vid
landsrätt, att dagtraktamente höjes till 20 kronor per dag och att dagarvodet
måtte utgå i form av förlorad arbetsinkomst, maximerad till 35 kronor
per dag.

Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sitt förslag, hänvisas
till motionen.

Utskottet. En av de främsta orsakerna, varför ersättning, trots upprepade
förslag i sådan riktning, inte tidigare än som anges i motionen II: 265 tillerkändes
nämndemän för inställelse vid ting, var att man ville bibehålla
nämndemansuppdraget vid karaktären av ett heders- och förtroendeuppdrag
och sålunda förhindra att uppdraget förändrades till en med arvode
förenad syssla. När principen att ersättning skulle utgå slutligen genomfördes,
motiverades detta med att det tidigare systemet ofta förorsakat
nämndemännen ekonomiska uppoffringar och medfört svårigheter att för
uppdraget förvärva den i varje fall lämpligaste.

I motionen uppges, att det visat sig svårt att få en allsidig sammansättning
av nämndemanskåren. I anledning härav vill utskottet uttala, att några
delade meningar knappast kan råda om det otillfredsställande i en ordning,
som skulle leda till att valet av nämndemän i realiteten begränsades
till dem som äger ekonomiska förutsättningar att mottaga uppdraget. Å
andra sidan har den nuvarande ordningen, som tillämpats sedan den 1 juli
1953, enligt utskottets uppfattning gällt för kort tid för att några generella
slutsatser skulle kunna dras rörande dess effekt på rekryteringen. I städer
med egen rådhusrätt utgår enligt uppgifter, vilka varit tillgängliga för utskottet
vid ärendets behandling, ersättning för fullgörande av nämnde -

26

Statsutskottets utlåtande nr 2 år 1955

mansuppdrag efter skilda principer och med varierande belopp, som i många
fall understiger den ersättning som utgår av statsmedel, utan att genomgående
svårighet yppats i av motionärerna antytt hänseende. Med hänsyn
till det anförda är utskottet inte berett att tillstyrka motionen.

Under åberopande av vad sålunda anförts och då Kungl. Maj :ts anslagsberäkning
inte givit anledning till erinran, hemställer utskottet,

att riksdagen må med bifall till Kungl. Maj:ts förslag
samt med avslag å motionen II: 265 till Häradsrätterna: Ersättningar
till nämndemän för budgetåret 1955/56 anvisa
ett förslagsanslag av 1 800 000 kronor.

18:o) Häradsrätterna: Anskaffande av nya fastighetsböcker för landet. I
enlighet med Kungl. Maj :ts förslag (punkt 21, s. 76 och 77) samt under
erinran, att anslaget, som i gällande riksstat är uppfört med 75 000 kronor,
med hänsyn till förefintlig reservation ansetts kunna för nästa budgetår
uppföras med allenast ett formellt belopp, hemställer utskottet,

att riksdagen må till Häradsrätterna: Anskaffande av nya
fastighetsböcker för landet för budgetåret 1955/56 anvisa ett
reservationsanslag av 100 kronor.

19:o) Häradsrätterna: Uppläggande av nya fastighetsböcker för landet. I
enlighet med Kungl. Maj :ts förslag (punkt 22, s. 77), vilket innebär en
nedräkning av anslaget med 5 000 kronor, hemställer utskottet,

att riksdagen må till Häradsrätterna: Uppläggande av nya
fastighetsböcker för landet för budgetåret 1955/56 anvisa
ett reservationsanslag av 35 000 kronor.

20:o) Vattendomstolarna: Avlöningar. Kungl. Maj:t har (punkt 23, s. 77
—80) föreslagit riksdagen att dels fastställa av departementschefen förordad
avlöningsstat för vattendomstolarna, att tillämpas tills vidare från
och med budgetåret 1955/56, dels ock till Vattendomstolarna: Avlöningar
för nämnda budgetår anvisa ett förslagsanslag av 1 568 500 kronor.

Anslaget är i gällande riksstat uppfört med 1 565 200 kronor.

För viss utgiftsökning av automatisk natur föreslås anslaget uppräknat
med i runt tal 3 300 kronor. De beslutade ändringarna av grundlönebeloppen
föranleder en omräkning av nuvarande anslagsposter.

Utskottet får med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förslag hemställa,
att riksdagen må

a) fastställa följande avlöningsstat för vattendomstolarna,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1955/56:

Statsutskottets utlåtande nr 2 år 1955

27

Avlöningsstat

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslags vis

.................................... 750 600

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj :t, förslagsvis .............. 40 000

3. Avlöningar till icke-ordinarie personal ...... 613 900

4. Rörligt tillägg, förslagsvis .................. 164 000

Summa kronor 1 568 500

b) till Vattendomstolarna: Avlöningar för budgetåret 1955/
56 anvisa ett förslagsanslag av 1 568 500 kronor.

21 :o) Vattendomstolarna: Omkostnader. I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag
(punkt 24, s. 80—82), vilket innebär en nedräkning med 26 900 kronor,
hemställer utskottet,

att riksdagen må till Vattendomstolarna: Omkostnader för
budgetåret 1955/56 anvisa ett förslagsanslag av 265 500 kronor.

22 :o) Ljudupptagningsapparatur. I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag
(punkt 25, s. 82), vilket innebär en ökning av anslaget med 10 000 kronor,
hemställer utskottet,

att riksdagen må till Ljudupptagningsapparatur för budgetåret
1955/56 anvisa ett reservationsanslag av 25 000 kronor.

23 :o) Kostnader för viss försöksverksamhet vid hovrätter och domsagor.
I enlighet med Kungl. Maj :ts förslag (punkt 26, s. 82 och 83) samt under
erinran att statens organisationsnämnd erhållit Kungl. Maj :ts bemyndigande
att från och med den 1 januari 1954 tills vidare vid hovrätterna och domsagorna
försöksvis genomföra förändrade handläggningsformer för arbetsuppgifter
av administrativ karaktär i anslutning till rättegångsförfarandet,
hemställer utskottet,

att riksdagen må till Kostnader för viss försöksverksamhet
vid hovrätter och domsagor för budgetåret 1955/56 anvisa
ett reservationsanslag av 25 000 kronor.

28

Statsutskottets utlåtande nr 2 år 1955

Rättegångsväsendet i allmänhet

24:o) Ersättning åt domare, vittnen och parter. I enlighet med Kungl.
Maj:ts förslag (punkt 27, s. 84), vilket innebär en uppräkning av anslaget
med 50 000 kronor med hänsyn till belastningen, hemställer utskottet,

att riksdagen må till Ersättning åt domare, vittnen och
parter för budgetåret 1955/56 anvisa ett förslagsanslag av
3 400 000 kronor.

25 :o) Kostnader enligt lagen om fri rättegång. I enlighet med Kungl. Maj:ts
förslag (punkt 28, s. 84), vilket innebär en ökning av anslaget med 200 000
kronor med hänsyn till belastningen, hemställer utskottet,

att riksdagen må till Kostnader enligt lagen om fri rättegång
för budgetåret 1955/56 anvisa ett förslagsanslag av
2 300 000 kronor.

26:o) Understöd för utomprocessuell rättshjälp. Kungl. Maj:t har (punkt
29, s. 84 och 85) föreslagit riksdagen att till Understöd för utomprocessuell
rättshjälp för budgetåret 1955/56 anvisa ett förslagsanslag av 1 000 000 kronor.

Anslaget är i gällande riksstat uppfört med 280 000 kronor.

I syfte att befrämja utomprocessuell rättshjälp för mindre bemedlade har
sedan lång tid tillbaka anvisats understöd av statsmedel. Verksamheten för
meddelande av sådan rättshjälp bedrives huvudsakligen genom landstingens
och de landstingsfria städernas försorg. Härvid tillämpas två olika system,
nämligen anstaltssystemet, som innebär att verksamheten ombesörjes genom
särskild för ändamålet inrättad anstalt, och det s. k. jämtlandssystemet, enligt
vilket rättshjälpen meddelas på landstingets bekostnad av privatpraktiserande
advokater.

1953 års riksdag godkände ändrade grunder för tilldelning av ifrågavarande
statsbidrag.

Understöden har förutsatts skola utgå i efterskott; de utanordnas regelmässigt
på hösten året efter det som avses med bidragen. På grund härav
har vid beräkningen av statsverkets anslagsbehov för ändamålet hänsyn hittills
icke behövt tagas till de ändrade grunderna. Dessa kommer emellertid
att göra sig gällande vid bidragstilldelningen från och med nästa budgetår.
Det är givetvis vanskligt att på förhand närmare angiva storleken av de merutgifter
för statsverket som föranledes därav. Det totala medelsbehovet under
förevarande anslag torde emellertid kunna beräknas till omkring 1 miljon
kronor.

Statsutskottets utlåtande nr 2 år 1955

29

Utskottet tillstyrker Kungl. Maj :ts förslag och hemställer alltså,

att riksdagen må till Understöd för utomprocessuell rättshjälp
för budgetåret 1955/56 anvisa ett förslagsanslag av
1 000 000 kronor.

27:o) Tornedalens rättshjälpsanstalt. Kungl. Maj:t har (punkt 30, s. 86—
90) föreslagit riksdagen att dels bemyndiga Kungl. Maj :t att för Tornedalens
rättshjälpsanstalt fastställa av departementschefen föreslagen personalförteckning,
dels fastställa av departementschefen förordad stat för Tornedalens
rättshjälpsanstalt, att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1955/56,
dels ock till Tornedalens rättshjälpsanstalt för nämnda budgetår anvisa ett
förslagsanslag av 51 000 kronor.

Anslaget är i gällande riksstat uppfört med 47 500 kronor.

Enligt beslut av statsmakterna inrättades år 1947 den helt statliga Tornedalens
rättshjälpsanstalt i Haparanda. Anstaltens verksamhetsområde bestämdes
att omfatta Torneå domsaga samt Kalix domsaga med undantag av
Råneå tingslag. Anstalten står under ledning av en styrelse, utsedd av länsstyrelsen
i Norrbottens län. Personalen utgöres av en föreståndare jämte
ett biträde.

Styrelsen för rättshjälpsanstalten anser att anstalten bör givas en mera
bestående karaktär och har förebragt särskild utredning rörande anstaltens
organisation och verksamhet sedan dess tillkomst. I huvudsak anföres föl -

jande.

Antalet diarieförda ärenden vid anstalten har under ettvart av åren 1948
—1953 utgjort resp. 580, 945, 1 032, 1 011, 1 104 och 1 203. Under första
halvåret 1954 uppgick motsvarande tal till 618. De ojämförligt flesta ärendena
är av familjerättslig och privaträttslig natur. Till de familjerättsliga
ärendena hör huvudsakligen ärenden angående hem- och äktenskapsskillnad,
barnuppfostringsbidrag, bouppteckning, bodelning och arv. De privaträttsliga
ärendena gäller utfående av arbetslön, semesterersättning eller
arbetsbetyg, ersättning för skada, vanliga fordringsanspråk och hyrestvister.

En uppställning över vidtagna åtgärder i de vid anstalten behandlade ärendena
utvisar följande:

Rättegångar samt efter ansökan avgjorda
hem- och äktenskapsskillnadsmål ....

Utan rättegång förlikta tvister........

Ärenden vari endast råd och upplysningar
meddelats muntligen eller skriftligen....
Uppsatta skrifter och legala handlingar..
Annan åtgärd vidtagen................

1948;

1949

1950

1951

1952

1953

103

142

133

121

133

209

67

187

187

227

223

255

255

379

464

433

435

435

46

99

174

138

183

192

68

126

150

126

159

153

Antalet inställelser vid domstol har under ettvart av åren 1948—1953 utgjort
resp. 86, 81, 88, 82, 84 och 115. Genom anstalten inkasserade fordringsbelopp
för de hjälpsökandes räkning har under samma år uppgått till
resp. 7 685 kronor, 42 408 kronor, 59 135 kronor, 32 968 kronor, 63 552 kronor
och 73 469 kronor.

30

Statsutskottets utlåtande nr 2 år 1955

För att underlätta möjligheterna att söka rättshjälp för de hjälpsökande,
som icke är bosatta på anstaltsorten eller i dess närmaste omgivning,
har styrelsen fr. o. m. år 1948 anordnat fasta månatliga mottagningar i
Övertorneå, Korpilombolo, Tärendö och Paj ala i samband med allmänna
ting i Pajala samt i överkalix och Nederkalix i samband med vartannat
allmänt ting i överkalix. Antalet nya ärenden vid dessa mottagningar har
under ettvart av åren 1948—1953 uppgått till sammanlagt resp. 165, 200,
210, 194, 227 och 229.

Departementschefen finner, att den i det föregående redovisade utredningen
angående verksamheten vid Tornedalens rättshjälpsanstalt klart
ådagalägger ett bestående behov av denna anstalt. Tiden anses därför nu
inne att bereda anstaltens personal fastare anställning, varvid nuvarande
arvodesbefattningar föreslås utbytta mot extra ordinarie tjänster placerade
i lönegrad Ce 33 resp. lönegrad Ce 17. Tjänsterna anses böra erhålla benämningarna
direktör resp. förste kansliskrivare.

För löner till ifrågavarande tjänstemän, kallortstillägg samt ersättning
till vikarier och annan extra arbetskraft beräknas ett medelsbehov av 41 000
kronor, varav 36 200 kronor bör upptagas under en post till avlöningar till
icke-ordinarie personal och 4 800 kronor under en post till rörligt tillägg.

För omkostnader anses böra anvisas förslagsvis 10 000 kronor. Av detta
belopp avser 100 kronor sjukvård m. m., medan för reseersättningar och
expenser beräknas, liksom för närvarande, 5 900 kronor resp. 4 000 kronor.

Utskottet har inte funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts förslag
och hemställer därför,

att riksdagen må

a) bemyndiga Kungl. Maj :t att för Tornedalens rättshjälpsanstalt
fastställa personalförteckning, upptagande under
rubriken extra ordinarie tjänsteman i högre lönegrad än
Ce 25 1 direktör i Ce 33;

b) fastställa följande stat för Tornedalens rättshjälpsanstalt,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1955/56:

Stat

Avlöningar

1. Avlöningar till icke-ordinarie personal........ 36 200

2. Rörligt tillägg, förslagsvis .................. 4 800

Omkostnader

Omkostnader, förslagsvis ...................... io 000

Summa kronor 51 000

c) till Tornedalens rättshjälpsanstalt för budgetåret 1955/
56 anvisa ett förslagsanslag av 51 000 kronor.

Statsutskottets utlåtande nr 2 år 1955

31

28:o) Efterutbildning inom rättegångsväsendet. I enlighet med Kungl. Maj:ts
förslag (punkt 31, s. 90), vilket innebär oförändrad medelsanvisning, hemställer
utskottet,

att riksdagen må till Efterutbildning inom rättegångsväsendet
för budgetåret 1955/56 anvisa ett reservationsanslag
av 10 000 kronor.

Fångvården m. m.

29:o) Fångvårdsstyrelsen: Avlöningar. Kungl. Maj :t har (punkt 32, s. 91—
116) föreslagit riksdagen att dels godkänna av departementschefen förordad
personalförteckning för fångvårdsstyrelsen, dels fastställa av departementschefen
föreslagen avlöningsstat för fångvårdsstyrelsen, att tillämpas
under budgetåret 1955/56, dels ock till Fångvårdsstyrelsen: Avlöningar för
nämnda budgetår anvisa ett förslagsanslag av 977 800 kronor.

Anslaget är i gällande riksstat uppfört med 962 600 kronor.

Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande tillkallade departementschefen
den 5 juni 1953 särskilda sakkunniga med uppdrag att framlägga förslag
till åtgärder för genomförande av den vid 1953 års riksdag beslutade administrativa
omläggningen inom fångvården och till ändringar i fångvårdsstyrelsens
organisation efter reformens genomförande. De sakkunniga, som
antagit benämningen fångvårdens organisationskommitté, har med skrivelse
den 30 september 1954 överlämnat förslag till organisation för fångvårdsstyrelsen.
En redogörelse för kommitténs förslag har intagits i statsrådsprotokollet
(s. 91—98), till vilket utskottet får hänvisa.

I likhet med kommittén anser departementschefen, att styrelsen såsom
nu skall vara organiserad på en administrativ byrå, en socialbyrå och en
arbetsbyrå.

De ärenden rörande fångvårdens allmänna organisation, vilka hittills beretts
och föredragits av en särskild till överdirektörens förfogande stående
tjänsteman i byråchefs ställning, bör såsom kommittén förordat i fortsättningen
handläggas inom administrativa byrån å en kanslisektion. Till chefen
för denna sektion bör vidare överföras den centrala handläggningen av ärenden
rörande kolonianskaffning, som nu i första hand åvilar förste byråinspektören
för jordbruksärenden på arbetsbyrån. Det förutsättes därvid, att
sektionschefen — utöver bistånd av arbetsbyråns personal i vad gäller den
centrala handläggningen av arbetsdriften — vid anskaffning och organisation
av kolonier skall erhålla biträde av fångvårdsdirektörerna och annan
personal vid anstalterna. Vad beträffar den av kommittén föreslagna fördelningen
av ärendena mellan kanslisektionen och administrativa byråns
andra sektion, kameralsektionen, anses intet vara att erinra.

Kommitténs förslag beträffande socialbyrån innebär, att byrån skall upp
delas på tre sektioner, en som föreslås benämnd juridiska sektionen, en

32

Statsutskottets utlåtande nr 2 år 1955

sektion för kriminalvård i frihet samt en sektion för anstaltsvård. Socialbyrån
är den del av fångvårdsstyrelsen som mest beröres av den nyligen
genomförda anstaltsgrupperingen. Detta måste helt allmänt medföra avsevärda
lättnader i arbetsbördan och förändringar i arbetsuppgifterna. Till
denna byrå hör bl. a. ärendena rörande strafftidsberäkning och därmed sammanhängande
frågor, vilka för närvarande medför ett betydande arbete av
formellt juridisk natur. Jämlikt Ivungl. Maj:ts bemyndigande den 17 december
1954 har departementschefen tillkallat en särskild sakkunnig för
att utarbeta förslag till nya regler om sammanläggning av straff in. in. i
syfte att bl. a. vinna en genomgripande förenkling av strafftidsberäkningen.
På grund av nu angivna förhållanden är det enligt departementschefens
mening icke redan nu möjligt att med större säkerhet bedöma omfattningen
av socialbyråns kommande arbetsuppgifter. Departementschefen finner det
därför välbetänkt att avvakta utvecklingen och först sedan närmare erfarenheter
vunnits taga ställning till frågan om byråns uppdelning på sektioner.

Till följd av den av statsmakterna beslutade upprustningen av arbetsdriften
vid anstalterna, bland annat genom ökade anslag till arbetslokaler
och för maskininvesteringar samt förstärkning av arbetsledningen, har
produktionsvolymen stigit, vilket i sin tur medför ökat arbete för den centrala
ledningen av fångvårdens arbetsdrift.

Kommitténs förslag beträffande arbetsbyrån innebär i fråga om sektionsindelning
följande. Utrednings-, planläggnings- och rationaliseringsuppgifter
skall handläggas inom en sektion, benämnd allmänna sektionen. Den
del av arbetsdriften, som berör de största och mest betydelsefulla arbetsgrenarna,
nämligen mekaniska verkstäder och snickeriverkstäder, skall skötas
inom en särskild sektion. Övriga verkstadsgrenar — konfektion, grovsömnad,
skomakeri, tvätt m. m. — skall liksom hittills administreras direkt
under byråchefen av därför avdelad personal. Vidare skall finnas
en sektion för jordbruksärenden och en byggnadssektion, vilken administrerar
sådana i styrelsens egen regim bedrivna ombyggnads- och mindre nybyggnadsarbeten,
som utföres med anlitande av fångarbetskraft. Mot den
föreslagna sektionsindelningen har departementschefen ingen annan erinran,
än att handläggningen av samtliga ärenden rörande verkstadsdriften
lämpligen bör vara sammanförd på en sektion, förslagsvis benämnd verkstadssektionen.

Beträffande en enligt beslut av 1949 års riksdag inrättad, för rationaliseringsåtgärder
inom fångvårdens arbetsdrift avsedd tjänst som förste byråingenjör
i 29 lönegraden har fångvårdsstyrelsen föreslagit, att innehavaren
av densamma bör utöver sagda uppgifter deltaga i byråns allmänna planeringsarbeten
och i löpande göromål. Enligt vad departementschefen inhämtat
torde det för att tillgodose styrelsens behov av åtgärder av det slag,
för vilket tjänsten inrättades, fortfarande i stort sett krävas full sysselsättning
på området av en befattningshavare. Hinder torde likväl icke böra möta
för styrelsen att därjämte, när så kan ske utan att huvuduppgiften efter -

Statsutskottets utlåtande nr 2 år J955

33

sättes, låta tjänsteinnehavaren deltaga jämväl i allmänna planeringsarbeten
och löpande göromål.

Enligt kommitténs förslag skulle i styrelsens permanenta organisation
ingå 7 nya befattningar, nämligen 1 byrådirektör på socialbyråns sektion
för kriminalvården i frihet, 1 förste byråingenjör (sektionschef) på arbetsbyråns
sektion för mekaniska verkstäder m. in., 3 amanuenser på arbetsbyrån
(i stället för 1 assistent, 1 lärare och 1 yrkesmästare avlönade från
fångvårdsanstalternas avlöningsanslag), 1 kontorist på socialbyrån och 1 biträde
(telefonist). Enligt fångvårdsstyrelsens förslag till anslagsäskanden
skulle härutöver tillkomma 1 amanuens på envar av socialbyrån och arbetsbyrån.
Därjämte bar kommittén föreslagit, att till socialbyrån skulle
knytas en psykologtjänst, uppförd på fångvårdsanstalternas avlöningsstat.

Med sitt förslag om att inrätta en särskild sektionschef på socialbyrån
för ledandet av skyddskonsulentorganisationen har kommittén avsett att
organisatoriskt förstärka kriminalvården i frihet. Såsom ovan framhållits
är emellertid omfattningen av socialbyråns kommande arbetsuppgifter ännu
så oviss, att departementschefen först sedan närmare erfarenheter vunnits
kan taga ställning till frågan om byråns uppdelning på sektioner. Med hänsyn
härtill är departementschefen icke fö,r närvarande beredd att taga
ställning till inrättandet av en särskild tjänst för ifrågavarande ändamål.

Mot förslaget att inrätta en förste byråingenjör sbefattning som chefstjänst
på verkstadssektionen har departementschefen intet att erinra. Befattningen
anses böra inrättas som extra ordinarie och placeras i 27 lönegraden.

Vad i övrigt angår arbetsbyrån tillstyrkes inrättandet hos styrelsen av
en amanuenstjänst samt en ingenjörstjänst i högst lönegrad Ce 21 i utbyte
mot en på fångvårdsanstalternas stat uppförd assistenttjänst i Ca 22 och
en från samma stat avlönad yrkesmästartjänst i Cg 14.

Vidare förordas, att på socialbyrån inrättas en tjänst, vars innehavare
skall biträda med anordnandet av utbildningskurser in. m. Tjänsten anses
icke böra placeras i högre lönegrad än Ce 11. I likhet med kommittén anser
departementschefen, att starka skäl talar för att fångvårdsstyrelsen får
tillgång till telefonväxel, och beräknar därför under nästfoljande anslagspunkt
medel för ändamålet. Departementschefen tillstyrker fördenskull förslaget
att medel beräknas för avlönande av ett biträde (telefonist) i reglerad
befordringsgång. Därest gemensam växel för medicinalstyrelsen och
fångvårdsstyrelsen kulle komma att anordnas, förutsättes det få ankomma
på Kungl. Maj :t att bestämma i vad mån nu ifrågavarande medel må tagas
i anspråk.

Övriga begärda nya befattningar hos styrelsen finner sig departementschefen
icke kunna tillstyrka.

Sedan hösten 1953 har bland olika kategorier av kriminalvårdsklientclet
gruppterapeutisk försöksverksamhet bedrivits av en expert. Kommittén uttalar,
att verksamheten pågått alltför kort tid för att kunna ge påtagligt
arbetsresultat men att den omfattats med livligt intresse i kriminalvårdan 3

Iiihang till riksdagens protokoll 1955. (i samI. A’r 2

34

Statsutskottets utlåtande nr 2 år 1955

de kretsar. Kommittén, som anser det önskvärt, att verksamheten i fråga i
fortsättningen får bedrivas i fastare former, föreslår, att till socialbyrån
stadigvarande knytes en psykologtjänst i lönegrad 29. Tjänsten skulle uppföras
på fångvårdsanstalternas stat med placering i Stockholm. Gruppterapi
är en på fångvårdens område i vårt land icke slutprövad behandlingsmetod.
Från en del fångvårdsanstalter i utlandet har emellertid rapporterats gynnsamma
erfarenheter. Enligt departementschefens mening är det värdfullt,
att den sålunda påbörjade försöksverksamheten på området får fortsätta. Departementschefen
är likväl icke nu beredd att förorda inrättandet av en särskild
psykologtjänst men föreslår i annat sammanhang, att medel beräknas
för fortsatt dylik verksamhet.

Under hänvisning till vad chefen för civildepartementet anfört vid anmälan
av för flera huvudtitlar gemensamma frågor tillstyrkes, att en förste
byråsekreterartjänst på administrativa byråns nuvarande personalsektion
utbytes mot en byrådirektörstjänst i lönegrad Ce 31 vid den föreslagna
kanslisektionen inom byrån. Övriga ifrågasatta tjänsteförändringar kan departementschefen
icke tillstyrka i vidare mån än att han förordar, att ett
mot arvode anställt biträde på socialbyrån erhåller ställning som biträde
i reglerad befordringsgång. Vad beträffar de av kommittén till ordinariesättning
föreslagna, såsom extra tjänster angivna befattningar som kansliskrivare
resp. kanslibiträde (vid centrala fångregistret) erinras, att desamma
enligt beslut av 1952 års riksdag inrättats som extra ordinarie. Befattningarna
i fråga har dock hittills enligt av Kungl. Maj :t utfärdade föreskrifter
av organisatoriska skäl fått uppehållas av extra tjänstemän. Sådana skäl
föreligger emellertid icke längre.

Kommitténs förslag angående omflyttning mellan olika byråer och sektioner
av viss personal godtages. Vidare förordas, att följande tjänster indrages,
nämligen 1 aktuarietjänst (socialbyrån), 1 amanuenstjänst (ekonomiska
ärenden på socialbyrån) och 2 tjänster som biträden för skriv- och
kontorsgöromål (socialbyrån, centrala fångregistret).

Såsom kommittén föreslagit anses medel i fortsättningen icke böra beräknas
för arvode åt sakkunnig i undervisningsärenden eller för lönetillägg
åt särskild organisationsföredragande.

För löneklassuppflyttning beräknas medel enligt styrelsens förslag.

På grund av det anförda uppräknas anslaget med 69 144 kronor för 5
nyinrättade tjänster (1 förste byråingenjör, 1 amanuens, 1 ingenjör, 1 kanslibiträde
och 1 telefonist), med 3 004 kronor för ändrad lönesättning för 2
tjänster och med 1 836 kronor för löneklassuppflyttning. Å andra sidan
kan anslaget nedsättas med 52 572 kronor motsvarande lönerna för 4 indragna
tjänster (1 aktuarie, 1 amanuens och 2 biträden för skriv- och kontorsgöromål)
och med 6 200 kronor för sakkunnigarvode och lönetillägg.

Anslaget höjes alltså med 15 212 kronor, eller i runt tal 15 200 kronor.

De beslutade ändringarna av grundlönebeloppen föranleder en omräkning
av vissa anslagsposter.

I personalförteckningen föreslås att erforderliga ändringar skola vidtagas.

Statsutskottets utlåtande nr 2 år 1955

35

I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herrar Göransson och Pettersson (I: 217) och den andra inom andra kammaren
av herr Rimmerfors (II: 253), har hemställts, att riksdagen måtte
besluta att utöver vad som föreslagits i statsverkspropositionen dels hos
fångvårdsstyrelsen inrätta en byrådirektör stjänst i lönegrad Ca 31, dels
anvisa medel för ytterligare en amanuenstjänst.

Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden, hänvisas
till motionen I: 217.

Utskottet har i sitt utlåtande nr 14 tillstyrkt Kungl. Maj:ts förslag att en
förste byråsekreterartjänst på administrativa byråns nuvarande personalsektion
skall utbytas mot en byrådirektörstjänst i Ce 31 vid kanslisektionen
inom byrån.

Vad angår socialbyrån har departementschefen anfört att den nyligen
genomförda anstaltsgrupperingen helt allmänt måste medföra avsevärda
lättnader i arbetsbördan och förändringar i arbetsuppgifterna. Vidare har
departementschefen nyligen tillkallat en särskild sakkunnig, vars uppdrag
syftar till en genomgripande förenkling av strafftidsberäkningen. På grund
av angivna förhållanden anser departementschefen, att det inte redan nu är
möjligt att med större säkerhet bedöma omfattningen av socialbyråns kommande
arbetsuppgifter. Departementschefen finner sig därför först sedan
närmare erfarenheter vunnits böra ta ställning till frågan om byråns uppdelning
på sektioner.

I motionerna I: 217 och II: 253 föreslås inrättande av en byrådirektörstjänst
i Ca 31 för handläggning av ärenden rörande kriminalvård i frihet
— i denna del överensstämmer motionerna med fångvårdens organisationskommittés
förslag — samt bibehållande på socialbyrån av en till indragning
föreslagen amanuenstjänst i reglerad befordringsgång.

Ehuru utskottet finner syftet med motionerna behjärtansvärt ■—- kriminalvården
i frihet bör så långt resurserna förslår effektiveras och förstärkas
— anser utskottet i likhet med departementschefen det välbetänkt att
någon tid avvakta utvecklingen. Härvidlag vill utskottet erinra att styresman
vid fångvårdsanstalt enligt föreskrift i instruktionen skall tillse att envar
intagen efter frigivning eller utskrivning försätts i sådana förhållanden att
hans anpassning i samhället främjas. Resurserna för kriminalvården i frihet
kommer att ytterligare ökas vid bifall till utskottets nedan i detta
utlåtande gjorda hemställan om utbyggnad av skyddskonsulentorganisationen.
Med hänsyn härtill och då en centralisering av skyddskonsulentverksamheten
inte framstår som önskvärd är utskottet inte berett att tillstyrka
yrkandena i motionerna.

Under åberopande av det anförda och då Kungl. Maj :ts förslag icke heller
i övrigt givit utskottet anledning till erinran hemställer utskottet,

att riksdagen må med bifall till Kungl. Maj:ts förslag
samt med avslag å motionerna 1:217 och 11:253

a) godkänna följande personalförteckning för fångvårdsstyrelsen: -

36

Statsutskottets utlåtande nr 2 år 1955

Personalförteckning

Befattning Lönegrad

Tjänstemän å ordinarie stat

1 överdirektör ................................ Co 17

3 byråchefer .................................. Ca 37

1 byrådirektör ................................ Ca 31

1 förste byråinspektör.......................... Ca 29

2 förste byråsekreterare ........................ Ca 29

1 förste aktuarie .............................. Ca 27

2 förste byråsekreterare ........................ Ca 27

1 kamrerare .................................. Ca 27

1 byråingenjör ................................ Ca 25

1 kontorsskrivare .............................. Ca 19

2 kansliskrivare .............................. Ca 15

1 kontorist.................................... Ca 13

1 förste expeditionsvakt ........................ Ca 12

4 kanslibiträden .............................. Ca 11

2 expeditionsvakter ............................ Ca 10

11 kontorsbiträden ............................. Ca 8

Tjänsteman å övergångsstat
1 aktuarie .................................... Ca 25

Extra ordinarie tjänstemän i högre
lönegrad än Ce 25

1 byrådirektör ................................ Ce 31

1 förste byråingenjör .......................... Ce 29

1 förste byråsekreterare ........................ Ce 29

1 förste byråingenjör .......................... Ce 27

För tjänstgöring i interneringsnåmnden:

1 förste byråsekreterare ........................ Ce 29

För tjänstgöring i ungdomsfängelsenåmnden:

1 förste byråsekreterare ........................ Ce 29

b) fastställa följande avlöningsstat för fångvårdsstyrelsen,
att tillämpas under budgetåret 1955/56:

Avlöningsstat

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis ... 418 800

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av

Kungl. Maj:t, förslagsvis........................ 12 600

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal....... 414 200

4. Rörligt tillägg, förslagsvis....................... 132 200

Summa kronor 977 800

c) till Fångvårdsstyrelsen: Avlöningar för budgetåret
1955/56 anvisa ett förslagsanslag av 977 800 kronor.

Statsutskottets utlåtande nr 2 år 1055

37

30:o) Fångvårdsstyrelsen: Omkostnader. I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag
(punkt 33, s. 116—118), vilket innebär ökad medelsanvisning till reseersättningar
med 3 000 kronor, till bränsle, lvse och vatten med 2 500
kronor samt till övriga expenser med 21 800 kronor, varav 5 800 kronor för
anordnande av telefonväxel, hemställer utskottet,

att riksdagen må till Fångvårdsstyrelsen: Omkostnader
för budgetåret 1955/56 anvisa ett förslagsanslag av 161 200
kronor.

31 :o) Fångvårdsanstalterna: Anskaffning, montering och transport av baracker
m. m. I enlighet med Kungl. Maj :ts förslag (punkt 38, s. 119 och 120),
vilket innebär en nedräkning av anslaget med 25 000 kronor med hänsyn
till strävan att begränsa de offentliga investeringarna, hemställer utskottet,
att riksdagen må till Fångvårdsanstalterna: Anskaffning,
montering och transport av baracker m. m. för budgetåret
1955/56 anvisa ett reservationsanslag av 150 000 kronor.

32:o) Fångvårdsanstalterna: Driftkostnader för tillfälliga förläggningar.
Kungl. Maj :t har (punkt 39, s. 120—122) föreslagit riksdagen att till Fångvårdsanstalterna:
Driftkostnader för tillfälliga förläggningar för budgetåret
1955/56 anvisa ett anslag av 865 000 kronor.

Anslaget är i gällande riksstat uppfört med samma belopp.

På förslag av Kungl. Maj :t anvisade 1954 års riksdag ett reservationsanslag
av 1 015 000 kronor till anskaffning och utrustning av tillfälliga förläggningar.
Samtidigt beviljades ett anslag av 865 000 kronor till driftkostnader
för dessa tillfälliga förläggningar. Syftet med de båda anslagen var
att möjliggöra provisoriska åtgärder för att nedbringa den överbeläggning
som uppkommit på fångvårdsanstalterna till följd av bristen på vårdplatser.
Det har visat sig att anskaffandet av permanenta öppna anstalter tar
lång tid. På grund av hittills inkomna förslag har enligt beslut av Kungl.
Maj :t tre tillfälliga förläggningar för tillhopa 90 intagna anordnats, nämligen
vid Romersnäs i Jämtlands län, vid Högskogen i Uppsala län och på
Tönnersjöhedens kronopark i Hallands län.

Under det senare halvåret 1954 har beläggningen på fångvårdsanstalterna
minskat något, men den är fortfarande mycket hög. Den totala fångbeläggningen
har sålunda med 50—100 intagna understigit beläggningen
under samma tid år 1953. Härtill kommer att under hösten anordnats en
ny koloni för 30 intagna på fastigheten Lingatan i Göteborgs och Bohus
län, vilken koloni håller på att tagas i bruk. Enligt vad erfarenheten från
eu lång följd av år visat, är emellertid fångbeläggningen högst i början
av våren. Uppenbarligen kan man icke nu räkna med att den tendens till
minskning i fångbeläggningen som visat sig under hösten skall bli bestående.
Då även under nuvarande beläggning fångvårdsanstalterna är hårt ut -

38

Statsutskottets utlåtande nr 2 år 1955

nyttjade, kan det visa sig nödvändigt att, så snart beläggningen ökas, genast
anordna de återstående förläggningar, för vilka anslagen är beräknade
men som hittills icke kommit till stånd. Under sådana förhållanden och då
beläggningssituationen under det kommande budgetåret icke nu kan förutses,
anses anslaget till driftkostnader för förläggningarna böra bibehållas.

I enlighet med förslag av fångvårdsstyrelsen uppföres alltså anslaget med
oförändrat belopp.

Utskottet har inte funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj :ts förslag
och hemställer alltså,

att riksdagen må till Fångvårdsanstalterna: Driftkostnader
för tillfälliga förläggningar för budgetåret 1955/56 anvisa
ett anslag av 865 000 kronor.

33:o) Interneringsnämnden. I enlighet med Kungl. Maj :ts förslag (punkt
41, s. 122), vilket innebär en minskning av anslaget med 1 700 kronor, hemställer
utskottet,

att riksdagen må till Interneringsnämnden för budgetåret
1955/56 anvisa ett förslagsanslag av 26 000 kronor.

34:o) Ungdomsfängelsenämnden. I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag
(punkt 42, s. 123), vilket innebär oförändrad medelsanvisning, hemställer
utskottet,

att riksdagen må till Ungdomsfängelsenämnden för budgetåret
1955/56 anvisa ett förslagsanslag av 13 000 kronor.

35 :o) Länsstyrelsernas kostnader för fångtransport. Kungl. Maj:t har
(punkt 43, s. 123) föreslagit riksdagen att till Länsstyrelsernas kostnader
för fångtransport för budgetåret 1955/56 anvisa ett förslagsanslag av 400 000
kronor.

Anslaget är i gällande riksstat uppfört med 350 000 kronor.

Från anslaget bestrides kostnaderna för sådana transporter, som verkställes
genom länsstyrelsernas försorg. Dessa transporter utgöres icke endast
av vanliga fångtransporter utan även av transporter inom eller utom
riket av utlänning enligt utlänningslagstiftningen. Anslagsposten föreslås med
hänsyn till belastningen under föregående budgetår uppräknad med 50 000
kronor.

I en inom andra kammaren av herrar Cassel och Munktell väckt motion
(II: 84) har hemställts, att riksdagen, vid behandlingen av det i andra huvudtiteln
under rubriken: Länsstyrelsernas kostnader för fångtransport av
Kungl. Maj :t begärda förslagsanslaget om 400 000 kronor, måtte hos Kungl.

Statsutskottets utlåtande nr 2 år 1955

39

Maj :t hemställa om utfärdande av sådana regler för polisens förpassningsresor
att såväl personalorganisatoriska som besparingsmässiga synpunkter
bättre kan tillvaratagas.

Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sitt yrkande, hänvisas
till motionen.

Utskottet. Såsom i motionen II: 84 anförts har förevarande anslag under
senare år ständigt ökats, utan att orsakerna härtill redovisats för riksdagen.
Ehuru utskottet delar motionärernas uppfattning om betydelsen av att all
möjlig hushållning iakttages även då det gäller de transporter som ersättes
från förevarande anslag, är utskottet inte berett att förorda motionärernas
förslag om hemställan till Kungl. Maj :t att bestämda regler skall utfärdas
för polisens förpassningsresor, innan det närmare klarlagts vilka faktorer
som i första hand föranlett den stigande belastningen. Utskottet, som utgår
från att utredning härutinnan kommer till stånd utan särskild framställning
från riksdagens sida, är därför inte berett att tillstyrka motionen.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

a) att riksdagen må till Länsstyrelsernas kostnader för
fångtransport för budgetåret 1955/56 anvisa ett förslagsanslag
av 400 000 kronor;

b) att motionen II: 84 icke må föranleda någon riksdagens
åtgärd.

36 :o) Skyddskonsulentorganisationen: Avlöningar. Kungl. Maj :t har (punkt
44, s. 123—152) föreslagit riksdagen att dels fastställa av departementschefen
förordad avlöningsstat för skyddskonsulentorganisationen, att tillämpas tills
vidare från och med budgetåret 1955/56, dels ock till Skyddskonsulentorganisationen:
Avlöningar för nämnda budgetår anvisa ett förslagsanslag av
810 600 kronor.

Anslaget är i gällande riksstat uppfört med 657 100 kronor.

Enligt gällande instruktion för statens skyddskonsulenter och skyddsassistenter
har skyddskonsulent tre huvuduppgifter, nämligen dels att taga befattning
med övervakning och annan verksamhet beträffande villkorligt
dömda, dels att taga befattning med tillsyn och annan verksamhet beträffande
villkorligt frigivna, dels ock att biträda vid personundersökning i
brottmål. Vidare skall konsulent, då han därtill anlitas, ägna sig åt eftervård
av andra från fångvårdsanstalt frigivna än villkorligt frigivna ävensom
av personer som utskrivits från anstalt för verkställighet av ungdomsfängelse,
förvaring eller internering.

Skyddsassistent har att enligt konsulentens anvisningar biträda konsulenten
i hans arbete och i konsulentens ställe fullgöra uppgifter som eljest ankommer
på denne, dock ej uppgift som enligt lag ankommer på konsulent.

För att inom justitiedepartementet verkställa utredning angående fort -

40

Statsutskottets utlåtande nr 2 år 1955

satt utbyggnad av skyddskonsulentorganisationen har tillkallats eu särskild
sakkunnig, som avlämnat en promemoria i ämnet. En redogörelse för
innehållet i denna finnes intagen i statsrådsprotokollet (s. 126—135), till
vilket utskottet får hänvisa.

Departementschefen erinrar inledningsvis därom, att frågan om en effektivisering
av skyddsarbetet inom den fria kriminalvården ingående behandlades
i 1950 års statsverksproposition. Därvid konstaterades att arbetsbördan
för befattningshavare inom skyddskonsulentorganisationen efter hand
vuxit till sådan omfattning, att organisationen blivit helt otillräcklig. År
1943, då denna organisation i huvudsak inrättades, bestod den av 13 konsulenter
och 5 assistenter. Sedan personalen förstärkts med 1 assistent från
och med den 1 juli 1947, beviljade 1950 års riksdag medel som möjliggjorde
anställande av ytterligare 6 assistenter. Denna reform betecknades uttryckligen
som ett provisorium, och det förutsattes, att en fortsatt utbyggnad av
skyddskonsulentorganisationen skulle ske i etapper. Såsom närmaste led i
den avsedda utvidgningen har organisationen därefter genom beslut av 1952
och 1953 års riksdagar tillförts ytterligare 1 assistent respektive 3 konsulenter
och 5 assistenter. Organisationen utgöres alltså för närvarande av 16
konsulenter och 18 assistenter.

Om läget inom skyddsverksamheten hösten 1954 har departementschefen
meddelat följande.

Enligt införskaffade uppgifter stod den 1 november 1954 9 929 villkorligt
domda under övervakning och 1 142 villkorligt frigivna under tillsyn (90 %
respektive 10 % av sammanlagda antalet), övervakning och tillsyn besörjdes
i 5 021 fall (45 %) av personer, yrkesmässigt verksamma inom
socialvården, därav i 294 (3 %) av skyddskonsulenter eller skyddsassistenter,
i 1 788 (16 %) av tjänstemän vid skyddsvärnsföreningarna, varav 692
.^j°pte På föreningen i Stockholm och 879 på föreningen i Göteborg, samt
i 2 939 (26 %) av tjänstemän vid fångvårdsanstalter, anstalter tillhörande
barnavården, alkoholistanstalter och arbetsförmedlingar eller av andra socialvårdstjänstemän.

Antalet övervakare och tillsynsmän var 5 744. Av dessa hade 5 462 1__5

uppdrag var, 185 6—10 uppdrag, 49 11—15 uppdrag, 15 16—20 uppdrag,
10 21—2o uppdrag, 12 26—50 uppdrag, 3 51—75 uppdrag, 1 76—100 uppdrag,
5 101—125 uppdrag och 2 126—150 uppdrag.

Eu jämförelse med motsvarande uppgifter, avseende läget den 1 oktober
1953, ger vid handen bland annat, att antalet villkorligt dömda under övervakning
minskat med 2 % från 10 147 till 9 929 och att antalet villkorligt
frigivna under tillsyn ökat med 10 % från 1 040 till 1 142.

Det något minskade totala antalet övervaknings- och tillsynsuppdrag bär
icke föranlett någon nämnvärd rubbning i fördelningen av uppdragen mellan
de olika kategorierna av socialvårdstjänstemän inbördes elle? mellan
denna personalkategori och övriga uppdragstagare. Antalet övervakare och
tillsynsmän har stigit med 11 %. Över 150 uppdrag hade vid den senaste
undersökningen icke någon person mot 1 vid den förra; antalet personer
med mer än 100 uppdrag har minskat från 8 till 7, medan antalet personer
med mer än 50 uppdrag minskat från 15 till 11. Det bör vara angeläget för
de„ myndigheter som utser övervakare och tillsynsmän att icke hopa alltför
många uppdrag på samma personer.

Statsutskottets utlåtande nr 2 år 1955

41

Departementschefen framhåller angelägenheten av att frivilliga krafter i
väsentligt vidgad omfattning tages i anspråk som övervakare och tillsynsmän.
Särskilt bör eftersträvas att till ifrågavarande verksamhet knyta representanter
för ledande idrotts- och ungdomsorganisationer samt andra
ideella folkrörelser.

Vid den av skyddskonsulentutredningen företagna översynen av arbetet
inom organisationen kunde konstateras, att detta är i huvudsak ändamålsenligt
upplagt. Det egentliga expeditionsarbetet är av relativt ringa omfattning,
och registreringsarbete o. d. synes icke förekomma i större utsträckning
än vad som kan anses erforderligt för en tillfredsställande överblick
över arbetet inom vederbörande distrikt.

Såsom framgår av föreliggande utredning är arbetsbördan för befattningshavarna
inom skyddskonsulentorganisationen sa stor, att dessa nödgats
i vissa hänseenden eftersätta sina instruktionsenliga uppgifter. Även
om den omedelbara befattningen med klientelet i regel icke bör ankomma
på skyddstjänstemännen utan på olika slag av socialvårdsfunktionärer och
andra frivilliga krafter, är det klart, att skyddskonsulenterna och deras
assistenter har en utomordentligt viktig uppgift i den fria kriminalvården.

En utökning av skyddskonsulentorganisationen framstår sålunda som
synnerligen angelägen. Såsom riksdagen tidigare fastslagit, bör den erforderliga
utbyggnaden av denna organisation icke ske fullständigt i ett sammanhang
utan successivt i etapper med tillvaratagande av de erfarenheter
som efter hand vinnes. Departementschefen förordar, att en ny sådan etapp
nu genomföres. Det blir då en lämplighetsfråga att avväga, hur omfattande
denna etapp bör bli. I ett av fångvårdsstyrelsen år 1948 avgivet betänkande
(SOU 1949:6) beräknades en fullt utbyggd organisation omfatta 53 tjänstemän
mot nuvarande 34, och behovet har säkerligen ökat sedan dess. Å
andra sidan bör man emellertid också taga hänsyn till att det inom kriminalvård
i frihet kommer mindre an på mängden utfört arbete än på kloka
och riktiga åtgärder. Med den successiva utbyggnad som ägt rum under de
senaste åren — med 6 tjänstemän år 1950, 1 år 1952 och 8 ar 1953 — har den
personella standarden genomgående kunnat hållas på ett högt plan. Man
kan icke bortse från risken för att skyddsarbetet i längden kan skadas, om
en alltför hastig utbyggnad av organisationen skulle medföra en sänkning
av denna standard. Efter övervägande av dessa motsatta synpunkter, har
departementschefen ansett sig lämpligen kunna godtaga utredningsmannens
förslag att nu utöka organisationen med 7 nya tjänstemän. Detta är dock
naturligtvis blott ett steg i den successiva utbyggnaden.

Då det gäller att utplacera dessa nya tjänstemän, anses i första hand en
delning böra ske av vissa distrikt, beträffande vilka cn sådan åtgärd synes
särskilt ändamålsenlig och påkallad. Sålunda föreslås sjunde distriktet
(Göteborgs och Bohus samt Hallands län), som hör till de mest arbetstyngda
och där särskilda förhållanden föreligger, uppdelat i två distrikt.
Det förutsättes få ankomma på Kungl. Maj :t alt meddela närmare bestäm -

42

Statsutskottets utlåtande nr 2 år 1955

melser om sättet för denna uppdelning. Vad beträffar ettvart av fjärde
(Jönköpings, Kronobergs och Kalmar län), nionde (Värmlands och Örebro
län) och tionde distrikten (Västmanlands och Kopparbergs län) är en uppdelning
i praktiken redan genomförd, såtillvida att assistenten i distriktet
inom eget verksamhetsområde självständigt fullgör praktiskt taget alla på
konsulent ankommande göromål. Detta förhållande föreslås reglerat genom
en motsvarande distriktsindelning. I enlighet med det anförda anses
antalet konsulenter böra ökas med fyra. I övrigt anses den nu aktuella
förstärkningen av organisationen böra ske genom att konsulenterna i de
mest arbetstyngda distrikten vid sin sida får assistenter. Fördelningen på
olika distrikt av de tre nya assistenttjänsterna och de från nuvarande fjärde,
nionde och tionde distrikten frigjorda tre assistenttjänsterna förutsättes
få ske enligt Ivungl. Maj :ts närmare bestämmande.

De nya konsulent- och assistenttjänsterna anses böra inrättas som extra
ordinarie och placeras i 25 resp. 21 lönegraden.

I likhet med utredningsmannen och fångvårdsstyrelsen finner departementschefen
det påkallat, att för biträde med registrerings- och annat skrivarbete
inom organisationen inrättas fasta tjänster och föreslår, att medel
beräknas för avlönande av 5 biträden i reglerad befordringsgång. Det till
skrivhjälp nu utgående beloppet anses i samband härmed kunna nedsättas
med 3 000 kronor.

I anslutning till den föreslagna personalförstärkningen beräknas till vikarier
ytterligare 15 000 kronor.

Ett belopp av 4 000 kronor föreslås anvisat till arvode åt psykiater, som
behöver konsulteras främst inom första konsulentdistriktet.

I enlighet med det anförda skulle anslaget uppräknas med 99 900 kronor
för 4 skyddskonsulenter och 3 skyddsassistenter, med 37 600 kronor för 5
biträden, med 15 000 kronor för vikarier och med 4 000 kronor för psykiaterarvoden.
Ä andra sidan kan anslaget nedsättas med 3 000 kronor för
skrivhjälp. Anslaget skulle alltså höjas med 153 500 kronor.

De beslutade ändringarna av grundlönebeloppen föranleder en omräkning
av vissa anslagsposter.

Utskottet. Kungl. Maj:ts förslag innebär, att såsom en ny etapp i utbyggnaden
av skvddskonsulentorganisationen nu skall inrättas ytterligare fyra
skyddskonsulent- och tre skyddsassistenttjänster, varjämte medel beräknas
för fem biträden i reglerad befordringsgång, för vikarier och för psykiaterarvoden.
Utskottet får under hänvisning till vad utskottet under punkt 29 i
detta betänkande anfört om vikten av alt kriminalvården i frihet såvitt möjligt
ges ökad kapacitet tillstyrka Kungl. Maj :ts förslag. Härvid vill utskottet
särskilt understryka departementschefens uttalande om angelägenheten av
att frivilliga krafter i väsentligt vidgad omfattning tas i anspråk som övervakare
och tillsynsmän.

Statsutskottets utlåtande nr 2 år 1955

43

Utskottet hemställer,

att riksdagen må

a) fastställa följande avlöningsstat för skyddskonsulentorganisationen,
att tillämpas tills vidare från och med bud -

getåret 1955/5G:

Avlöningsstat

1. Arvode, bestämt av Kungl. Maj:t............... 1 800

2. Avlöningar till icke-ordinarie personal............ 723 400

3. Rörligt tillägg, förslagsvis....................... 85 400

Summa kronor 810 600

b) till Skyddskonsulentorganisationen: Avlöningar för

budgetåret 1955/56 anvisa ett förslagsanslag av 810 600 kronor.

37:o) Skyddskonsulentorganisationen: Omkostnader. I enlighet med Kungl.
Maj :ts förslag (punkt 45, s. 152 och 153), vilket innebär en ökning av anslaget
med 51 100 kronor, varav 19 400 kronor avser kostnader för engångsanskaffning
av inventarier m. m., hemställer utskottet,

att riksdagen må till Skyddskonsulentorganisationen:
Omkostnader för budgetåret 1955/56 anvisa ett förslagsanslag
av 194 000 kronor.

38:o) Övervakning av villkorligt dömda. Kungl. Maj :t har (punkt 46, s.
153—155) föreslagit riksdagen att till övervakning av villkorligt dömda för
budgetåret 1955/56 anvisa ett förslagsanslag av 700 000 kronor.

Anslaget är i gällande riksstat uppfört med 425 000 kronor.

Arvodet till övervakare över villkorligt dömda höjdes enligt beslut av
1950 års riksdag från 8 kronor för första månaden och 2 kronor för varje
följande till 10 respektive 5 kronor.

Från anslaget bestrides även ersättning till ledamot av övervakningsnämnd,
vilken icke är lagfaren befattningshavare vid den domstol som tillsatt nämnden,
för deltagande i sammanträde med nämnden. Dylik ersättning utgår
enligt bestämmelser i allmänna resereglementet och ledamot av övervakningsnämnd
äger uppbära resekostnadsersättning och traktamente.

Departementschefen tillstyrker, att arvode till övervakare i enlighet med
förslag av fångvårdsstyrelsen från och med den 1 juli 1955 skall utgå med
10 kronor per vårdfall och månad. Den högre ersättningen kan för nästa
budgetår förväntas medföra en ökad belastning å anslaget med omkring
140 000 kronor.

Likaså förordas, att till ledamot av övervakningsnämnd, vilken icke är
lagfaren befattningshavare vid domstol som tillsatt nämnden, må för del -

44

Statsutskottets utlåtande nr 2 år 1955

tagande i sammanträde med nämnden utgå dagarvode samt resekostnadsersättning
och traktamente enligt samma grunder som gäller för nämndemän
vid tjänstgöring vid ting och vid särskilt sammanträde med häradsrätt.
Kostnadsökningen på grund härav torde icke överstiga 3 000 kronor för år.

Med hänsyn till det anförda och de senast redovisade utgifterna under
anslaget föreslås detta uppräknat med förslagsvis 275 000 kronor till 700 000
kronor.

Utskottet, som inte funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts förslag
eller mot anslagsberäkningen, hemställer,

att riksdagen må till Övervakning av villkorligt dömda
för budgetåret 1955/56 anvisa ett förslagsanslag av 700 000
kronor.

39:o) Tillsyn över villkorligt frigivna m. fl. I enlighet med Kungl. Maj:ts
förslag (punkt 47, s. 155), vilket innebär en uppräkning av anslaget med
75 000 kronor med hänsyn till belastningen och förordad höjning av arvodet
till tillsynsmän, hemställer utskottet,

att riksdagen må till Tillsyn över villkorligt frigivna m. fl.
för budgetåret 1955/56 anvisa ett förslagsanslag av 150 000
kronor.

40:o) Kurser för övervakare, tillsynsmän och förundersökare. I enlighet
med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 48, s. 156), vilket innebär en tillfällig
minskning av anslaget med 8 000 kronor med hänsyn till att viss reservation
kan förväntas föreligga vid utgången av innevarande budgetår, hemställer
utskottet,

att riksdagen må till Kurser för övervakare, tillsynsmän
och förundersökare för budgetåret 1955/56 anvisa ett reservationsanslag
av 2 000 kronor.

41 :o) Understöd åt verksamhet för frigivna fångar m. fl. Kungl. Maj:t har
(punkt 49, s. 156 och 157) föreslagit riksdagen att till Understöd åt verksamhet
för frigivna fångar m. fl. för budgetåret 1955/56 anvisa ett anslag av
375 000 kronor.

Anslaget är i gällande riksstat uppfört med 300 000 kronor.

Enligt de av Kungl. Maj :t beträffande anslaget utfärdade bestämmelserna
må detta användas för att understödja eller eljest hjälpa villkorligt dömda
samt personer som frigives eller utskrives från fångvårdens anstalter ävensom,
om särskilda skäl föreligger, åtalade som kan antagas erhålla villkorlig
dom. På förslag av Kungl. Maj :t höjdes anslaget för budgetåret 1953/54
med 60 000 kronor till 250 000 kronor, varvid förutsattes att bl. a. kostnader

Statsutskottets utlåtande nr 2 år 1955

45

för anskaffande av arbetskläder åt frigivna fångar m. fl. skulle bestridas
från anslaget. För innevarande budgetår har en ytterligare höjning av anslaget
skett med 50 000 kronor.

Fångvårdsstyrelsen föreslår, att anslaget höjes med 110 000 kronor. Såsom
skäl härför åberopas följande. Den för budgetåret 1953/54 beviljade
ökningen, 60 000 kronor, får anses uppväga endast utgifterna för det ökade
antalet frigivna m. fl. För att ernå det belopp, som av styrelsen beräknats
erforderligt för anskaffande av arbetskläder, 160 000 kronor, kräves därför
— med beaktande av den för innevarande budgetår beviljade höjningen med
50 000 kronor — en ökning av anslaget med ytterligare 110 000 kronor. Styrelsen
framhåller att i den kriminalpolitiska diskussionen under senaste
tid starkt betonats vikten av att frigivna och utskrivna förses med erforderlig
utrustning.

Departementschefen finner en uppräkning av förevarande anslag starkt
påkallad och föreslår att detsamma höjes med 75 000 kronor.

Utskottet tillstyrker Kungl. Maj :ts förslag och hemställer alltså,

att riksdagen må till Understöd åt verksamhet för frigivna
fångar m. fl. för budgetåret 1955/56 anvisa ett anslag av
375 000 kronor.

42 :o) Bidrag till Svenska skyddsförbundet. I enlighet med Kungl. Maj:ts
förslag (punkt 50, s. 157), vilket innebär oförändrad medelsanvisning, hemställer
utskottet,

att riksdagen må till Bidrag till Svenska skyddsförbundet
för budgetåret 1955/56 anvisa ett anslag av 170 000 kronor.

Diverse

43:o) Ersättning till statens allmänna fastighetsfond: Fångvårdsstyrelsens
delfond. I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 51, s. 158), hemställer
utskottet,

att riksdagen må till Ersättning till statens allmänna fastighetsfond:
Fångvårdsstyrelsens delfond för budgetåret

1955/56 anvisa ett förslagsanslag av 1 290 000 kronor.

44:o) Ersättning till statens allmänna fastighetsfond: Byggnadsstyrelsens
delfond. I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 52, s. 158, hemställer
utskottet,

att riksdagen må till Ersättning till statens allmänna fastighetsfond:
Byggnadsstyrelsens delfond för budgetåret

1955/56 anvisa ett förslagsanslag av 910 000 kronor.

46

Statsutskottets utlåtande nr 2 år 1955

45:o) Ersättning till statens domäners fond för upplåten mark. I enlighet
med Kungl. Maj :ts förslag (punkt 53, s. 158) hemställer utskottet,

att riksdagen må till Ersättning till statens domäners fond
för upplåten mark för budgetåret 1955/56 anvisa ett förslagsanslag
av 64 200 kronor.

46:o) Bidrag till utgivande av författningskommentarer m. m. Kungl. Maj :t
har (punkt 54, s. 159 och 160) föreslagit riksdagen att till Bidrag till utgivande
av författningskommentarer m. in. för budgetåret 1955/56 anvisa ett
reservationsanslag av 30 000 kronor.

Anslaget är i gällande riksstat uppfört med samma belopp.

Ifrågavarande bidragsverksamhet handliaves, i enlighet med vad som förutsattes
då anslag för ändamålet första gången begärdes, av en särskild
nämnd, kallad nämnden för utgivande av förvaltningsrättsliga publikationer.

Enligt beslut av Kungl. Maj :t den 4 februari 1949 skall till statsverket inflytande
inkomster av verk, som utarbetats eller utgivits med bidrag från
detta anslag, tagas till uppbörd på anslaget.

Nämnden hemställer, att anslaget för nästa budgetår höjes med 20 000
kronor till 50 000 kronor. Enligt de avtal, som nämnden redan ingått, kan
under budgetåren 1954/55 och 1955/56 eller möjligen senare komma att
utgå författararvoden till ett belopp av ca 60 000 kronor. Det är vidare anledning
att räkna med att bidrag kommer att under nämnda båda budgetår
lämnas till vissa verk, som icke utgives av nämnden; beloppet kan beräknas
till omkring 19 000 kronor. Därtill kommer nämndens utgifter för dagarvoden
till nämndens ledamöter, arvode till sekreteraren samt utgifter för expenser,
vilka utgifter tillsammans under budgetåren 1954/55 och 1955/56
kan beräknas till högst 8 000 kronor. Summan av de utgifter, som nämnden
bör vara beredd att bestrida, stiger därmed till ca 87 000 kronor. Tryckningen
av de verk, som är avsedda att utgivas av nämnden, kommer att betinga
betydande kostnader. En beräkning därav är vansklig, men det torde kunna
sägas, att nämnden bör vara beredd att efter hand i trvckningskostnader betala
ca 100 000 kronor. För att finansiera utgifterna tänker nämnden sig att
\änta med vissa verks tryckning, till dess försäljningsinkomsterna för andra
verk börjat inflyta. Redan under innevarande och nästföljande budgetår
torde i försäljningsinkomster inflyta omkring 30 000 kronor.

Nämnden disponerar en betydande reservation vid innevarande budgetårs
ingång, 112 321 kronor. Tillsammans med senast anvisat anslag, 30 000 kronor,
står alltså 142 321 kronor till förfogande.

Departementschefen anför, att även om hänsyn tages till tidigare ingångna
avtal den vid utgången av innevarande budgetår förefintliga reservationen
å anslaget jämte inflytande försälj ningsinkomster med oförändrad medelsanvisning
för det närmaste budgetåret synes bereda nämnden för utgi -

Statsutskottets utlåtande nr 2 år 1955 47

vande av förvaltningsrättsliga publikationer nödiga möjligheter att träffa
nya avtal.

Utskottet, som inte funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj :ts förslag,
hemställer,

att riksdagen må till Bidrag till utgivande av författningskommentarer
m. m. för budgetåret 1955/56 anvisa ett reservationsanslag
av 30 000 kronor.

47 :o) Bidrag till utgivande av lagsamling. I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag
(punkt 55, s. 160 och 161), vilket innebär oförändrad medelsanvisning,
hemställer utskottet,

att riksdagen må till Bidrag till utgivande av lagsamling
för budgetåret 1955/56 anvisa ett reservationsanslag av
125 000 kronor.

48:o) Bidrag till internationella byrån i Bern för skydd av litterära och
konstnärliga verk. I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 56, s. 161), vilket
innebär en nedräkning av anslaget med 500 kronor, hemställer utskottet,
att riksdagen må till Bidrag till internationella byrån i
Bern för skydd av litterära och konstnärliga verk för budgetåret
1955/56 anvisa ett förslagsanslag av 8 000 kronor.

49 :o) Bidrag till internationella institutet för unifiering av privaträtten. I
enlighet med Kungl. Maj :ts förslag (punkt 57, s. 161), vilket innebär oförändrad
medelsanvisning, hemställer utskottet,

att riksdagen må till Bidrag till internationella institutet
för unifiering av privaträtten för budgetåret 1955/56 anvisa
ett förslagsanslag av 3 000 kronor.

50:o) Bidrag till Haagkonferensens för internationell privaträtt permanenta
byrå. I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 58, s. 162), vilket innebär
oförändrad medelsanvisning, hemställer utskottet,

att riksdagen må till Bidrag till Haagkonferensens för internationell
privaträtt permanenta byrå för budgetåret 1955/
56 anvisa ett förslagsanslag av 14 000 kronor.

51 ro) Bidrag till Nordisk årsbok. Kungl. Maj:t har (punkt 59, s. 162 och
163) föreslagit riksdagen att till Bidrag till Nordisk årsbok för budgetåret
1955/56 anvisa ett reservationsanslag av 10 000 kronor.

48

Statsutskottets utlåtande nr 2 år 1955

Delegerade för nordiskt samarbete på lagstiftningens område har gjort
en utredning om möjligheterna att utgiva en för de nordiska länderna gemensam
årsbok, avsedd att sprida kännedom i främmande länder om rättslivet
i Norden. Ett av de delegerade utarbetat förslag behandlades vid ett
nordiskt justitieministermöte i december 1953. De i mötet deltagande danska,
finska, norska och svenska justitieministrarna förklarade sig samtliga
beredda att vidtaga åtgärder för utverkande av de medel, som beträffande
resp. land kunde befinnas erforderliga för ändamålet.

I skrivelse den 22 november 1954 har Sveriges delegerade för nordiskt
samarbete på lagstiftningens område närmare preciserat, hur årsboken är
planerad. Ändamålet med boken, som skulle utgivas på engelska språket,
borde främst vara att ge vetenskapsmän, lagstiftare och andra intresserade
personer i främmande länder orientering om det nordiska rättslivet och dess
bakgrund, ge upplysning om det viktigaste som hände på lagstiftningens
område, med särskilt beaktande av det nordiska samarbetet, samt meddela
register över juridiska avhandlingar av intresse och över föreliggande översättningar
till främmande språk av nordiska lagverk och avhandlingar samt
uppgift om de under året utkomna periodiska juridiska publikationerna. Om
årsboken finge detta innehåll, borde den kunna bli av visst praktiskt intresse
även för nordiska jurister och andra intresserade, ävensom för utrikesdepartementets
befattningshavare. Årsboken borde få ett omfång av högst
160 sidor, och den årliga kostnaden för årsboken beräknades till ca 30 000
svenska kronor. Kostnaderna borde på lämpligt sätt fördelas mellan de nordiska
länderna.

Departementschefen har icke något att erinra mot den av de delegerade
planerade uppläggningen av ifrågavarande publikation. Enligt inhämtade
upplysningar är Danmark berett medverka till utgivningen redan innevarande
år, medan från finsk och norsk sida bidrag till utgivningen kan komma
att anvisas under år 1956. Ehuru vissa frågor, som sammanhänger med utgivningen,
ej är fullt utredda och oklarhet ännu råder i fråga om tidpunkten
för verksamhetens början, är det önskvärt, att medel står till förfogande redan
under nästa budgetår. För Sveriges del torde bidragsbeloppet kunna beräknas
till 10 000 kronor, vilket belopp föreslås anvisat såsom reservationsanslag.
Det förutsättes få ankomma på Kungl. Maj:t att meddela närmare
bestämmelser beträffande anslagets disposition m. m.

Utskottet, som inte vill motsätta sig Kungl. Maj :ts förslag, hemställer,

att riksdagen må till Bidrag till Nordisk årsbok för budgetåret
1955/56 anvisa ett reservationsanslag av 10 000 kronor.

52:o) Bidrag till Nordisk Tidsskrift for Kriminalvidenskab. I enlighet med
Kungl. Maj :ts förslag (punkt 60, s. 163) hemställer utskottet,

att riksdagen må till Bidrag till Nordisk Tidsskrift for
Kriminalvidenskab för budgetåret 1955/56 anvisa ett anslag
av 3 000 kronor.

Statsutskottets utlåtande nr 2 år 1955

49

53:o) Bidrag till Tidskrift för kriminalvård. I enlighet med Kungl. Maj:ts
förslag (punkt 61, s. 163 och 164) hemställer utskottet,

att riksdagen må till Bidrag till Tidskrift för kriminalvård
för hudgetåret 1955/56 anvisa ett anslag av 2 000 kronor.

54 :o) Kommittéer och utredningar genom sakkunniga. Kungl. Maj:t har
(punkt 62 s. 164) föreslagit riksdagen att till Kommittéer och utredningar
genom sakkunniga för budgetåret 1955/56 anvisa ett reservationsanslag av
1 050 000 kronor.

Anslaget är i gällande riksstat uppfört med 900 000 kronor.

Vid utgången av budgetåret 1953/54 förelåg å anslaget en reservation å
118 460 kronor, varför tillgängliga medel under innevarande budgetår uppgår
till något över 1 miljon kronor. Belastningen på anslaget utgjorde under
juli—december 1954 ca 460 000 kronor. Från ingången av år 1955 torde
emellertid utredningskostnaderna öka väsentligt. Orsaken härtill är bl. a.,
att en del större kommittéer, som nyligen tillsatts, då beräknas komma i
gång med sitt arbete. Detta gäller författningsutredningen, utredningen av
frågan om indragning till det allmänna av oförtjänt jordvärdestegring, utredningen
angående rådhusrätternas förstatligande samt utredningen angående
domarpersonalens rekryterings- och anställningsförhållanden. Vidare
planeras att under år 1955 igångsätta en kriminologisk klientelundersökning
av stor betydelse för lagstiftning och anstaltsplanering. Å andra sidan
kan man icke räkna med att någon av de nu arbetande större och mera
kostnadskrävande utredningarna hinner bli färdig så snart, att de ökade
kostnaderna kan motverkas. Med hänsyn till det anförda anses en höjning
av anslaget för nästa budgetår böra ske med förslagsvis 150 000 kronor.

Utskottet har inte funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj :ts förslag
och hemställer därför,

att riksdagen må till Kommittéer och utredningar genom
sakkunniga för budgetåret 1955/56 anvisa ett reservationsanslag
av 1 050 000 kronor.

55:o) Extra utgifter. I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 63, s. 164),
vilket innebär oförändrad medelsanvisning, hemställer utskottet,

att riksdagen må till Extra utgifter för budgetåret 1955/56
anvisa ett reservationsanslag av 60 000 kronor.

56:o) Uppskjutna frågor. Utskottet kommer framdeles att avgiva utlåtande
beträffande nedannämnda, av Kungl. Maj:t under följande punkter framlagda
förslag, nämligen
4 liihang till riksdagens protokoll 1955. 0 samt. AV 2

50

Statsutskottets utlåtande nr 2 år 1955

punkten 2: Justitiedepartementet: Avlöningar;
punkten 13: Regeringsrätten: Avlöningar;
punkten 14: Regeringsrätten: Omkostnader;
punkten 34: Fångvårdsanstalterna: Avlöningar;
punkten 35: Fångvårdsanstalterna: Omkostnader;
punkten 36: Fångvårdsanstalterna: Maskin- och verktygsutrustning
m. in.;

punkten 37: Fångvårdsanstalterna: Inventarier in. m. för fångkolonier;
samt

punkten 40: Ersättning för vård av fångar på anstalter, som ej tillhör
fångvården, in. in.;

vilket utskottet härmed får för riksdagen

anmäla.

Stockholm den 15 februari 1955.

På statsutskottets vägnar:
MARTIN SKOGLUND

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet ha närvarit

från första kammaren: herrar Karl Andersson, Gustaf Karlsson, Ohlon,
Iwar Anderson, Näsgård, Leander, Gillström, Boman, fröken Andersson, herrar
Hesselbom, Sundelin, Einar Persson, Birger Andersson, Thun och Ivar
Nilzon; samt

från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Malmborg i
Skövde, Bergström, Lindholm, Rubbestad, Svensson i Ljungskile, Åkerström,
fröken Elmén, herrar Petterson i Degerfors, Thapper, Birke, Onsjö,
fru Ericsson i Luleå, herr Andreasson och fröken Ager;

dock att herr Bergman deltagit i stället för herr Karl Andersson vid behandlingen
av punkten 13.

Reservationer

1) vid punkten 13 (Hovrätterna: Avlöningar) av herrar Näsgård, Leander,
fröken Andersson, herrar Sundelin, Thun, Ivar Nilzon, Bergström, Lindholm,
Rubbestad, Svensson i Ljungskile, Petterson i Degerfors, Birke och
Onsjö, vilka ansett att utskottet bort föreslå att den administrativa chefstjänstemannen
i Svea hovrätt skall placeras såsom byrådirektör i lönegrad
Ca 33 samt att därför

dels det stycke av utskottets yttrande på s. 18, som börjar med »Vad åter»
och slutar med »i Ca 37», bort ha följande lydelse:

»Vad åter angår den administrativa tjänsten i Svea hovrätt har utskottet
inte blivit övertygat om att de för nämnda tjänst avsedda arbetsuppgifterna
motiverar inrättandet av en byråchefstjänst. Det må ock framhållas att en

Statsutskottets utlåtande nr 2 år 1955

51

löneskillnad på G lönegrader mellan ifrågavarande tjänst och motsvarande
tjänster i övriga hovrätter får anses väl stor. Enligt utskottets mening
talar övervägande skäl för att man i princip följer samma linje beträffande
Svea hovrätt som i fråga om övriga hovrätter och sålunda inrättar en byrådirektörstjänst
för de administrativa göromålen inom hovrätten. Utskottet
vill erinra att byrådirektörstjänsterna inom statsförvaltningen numera
är differentierade på 31 och 33 lönegraden. Med utgångspunkt härifrån
och då den ifrågavarande tjänsten på i ärendet anförda skäl bör placeras
högre än motsvarande tjänster i övriga hovrätter, föreslår utskottet att den
av utskottet förordade byrådirektör stjänsten i Svea hovrätt hänföres till
33 lönegraden. Det bör påpekas att inget av de lönesakkunniga remissorganen,
varken statskontoret, lönenämnden eller riksräkenskapsverket, har
velat tillstyrka en högre tjänsteställning för denne tjänsteman än 33 lönegraden.
Utskottet vill understryka att utskottet med detta förslag inte avsett
någon ändring i den ledamotsställning eller i de befogenheter i övrigt som
enligt Kungl. Maj:ts förslag skulle tillkomma ifrågavarande tjänsteman.
Den av utskottet förordade jämkningen av Kungl. Maj:ts förslag synes böra
föranleda nedräkning av anslagsposten till Avlöningar till ordinarie tjänstemän
samt avlöningsstatens slutsumma och anslaget med i runt tal 3 000 kronor.
»

dels ock utskottets hemställan under I. bort ha följande lydelse:

»I. alt riksdagen må i anledning av Kungl. Maj :ts förslag
samt med avslag å motionerna I: 327 och II: 421 ävensom
motionen 11:420 i vad den avser löneställningen för vissa
hovrättssekreterare

a) bemyndiga Kungl. Maj :t att vidtaga de ändringar i
hovrätternas personalförteckning, som angivits i statsrådsprotokollet
över justitiedepartementsärenden för den 4 januari
1955, dock med den jämkning som påkallas av vad
utskottet anfört rörande en byrådirektörstjänst i Svea hovrätt; b)

fastställa följande avlöningsstal för hovrätterna, att
tillämpas under budgetåret 1955/56:

Avlöningsstat

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis 2 659 100

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj :t, förslagsvis ............... 26 400

3. Avlöningar till icke-ordinarie personal, förslagsvis
........................................ 2 914 900

4. Rörligt tillägg, förslagsvis ................ 802 600

Summa kronor 6 403 000

c) till Hovrätterna: Avlöningar för budgetåret 1955/56 anvisa
ett förslagsanslag av 6 403 000 kronor;»

52

Statsutskottets utlåtande nr 2 år 1955

2) vid punkten 17 (Häradsrätterna: Ersättningar till nämndemän) av
herrar Einar Persson, Thun och Petterson i Degerfors.

3) vid punkten 29 (Fångvårdsstyrelsen: Avlöningar) av herrar Ohlon,
Boman, Malmborg i Skövde, Svensson i Ljungskile, fröken Elmén och fröken
Ager, vilka ansett att utskottet bort tillstyrka yrkandet i motionerna
I: 217 och II: 253, att riksdagen måtte besluta att utöver vad som föreslagits
i statsverkspropositionen inrätta en byrådirektörstjänst i lönegrad Ca
31, samt att därför

dels det stycke av utskottets yttrande, som på s. 35 börjar med »Ehuru
utskottet» och slutar med »i motionerna», bort ersättas med text av följande
lydelse:

»Fångvårdsstyrelsen skall enligt sin instruktion främja och öva tillsyn
över eftervården av frigivna eller utskrivna samt övervakningen av villkorligt
dömda. Styrelsen skall vidare vidtaga eller föreslå de åtgärder, som kan
vara påkallade, utfärda erforderliga föreskrifter och anvisningar samt genom
inspektioner övervaka alt gällande föreskrifter efterlevas.

För att dessa viktiga uppgifter skall kunna fullgöras måste styrelsen ha
tillräckligt med arbetskrafter. Den tjänsteman, som skall handha dem, skall
snabbt kunna besvara de ofta svårbedömda tolkningsfrågor som skyddskonsulentorganisationens
befattningshavare och andra ställer på styrelsen.
Finns inte arbetskraft eller saknar vederbörande befattningshavare erforderliga
kvalifikationer, riskerar man att kriminalvården i frihet kommer att
fungera otillfredsställande. Styrelsens resurser är icke tillräckliga.

Kriminalvården i frihet har numera ett klientel som är nära fyra gånger
så stort som anstaltsklientelet. Utskottet finner det därför ur såväl humanitär
som statsfinansiell synpunkt motiverat, att i den centrala administrationen
finns en kvalificerad tjänsteman som kan ägna den övervägande delen
av sin tid åt kriminalvård i frihet. På grund härav och då den av fångvårdens
organisationskommitté föreslagna, av fångvårdsstyrelsen tillstyrkta
löneställningen synes lämpligt avvägd, förordar utskottet bifall till ifrågavarande
yrkande i motionerna. Till följd härav bör i personalförteckningen
uppföras ytterligare en byrådirektörstjänst i Ca 31, varjämte anslagsposten
till Avlöningar till ordinarie tjänstemän och avlöningsstatens slutsumma
ävensom anslaget bör uppräknas med i runt tal 22 000 kronor,»

dels ock utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

»att riksdagen må i anledning av Kungl. Maj :ts förslag
samt motionerna I: 217 och II: 253

a) godkänna den av Kungl. Maj :t föreslagna personalförteckningen
för fångvårdsstyrelsen, dock med den jämkningen
att antalet byrådirektörsbefattningar å ordinarie stat i
lönegrad Ca 31 ökas från en till två;

b) fastställa följande avlöningsstat för fångvårdsstyrelsen,
att tillämpas under budgetåret 1955/56:

Statsutskottets utlåtande nr 2 år 1955

53

Avlönings stat

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis 440 800

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av

Kungl. Maj:t, förslagsvis .................... 12 600

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal ... 414 200

4. Rörligt tillägg, förslagsvis .................... 132 200

Summa kronor 999 800

c) till Fångvårdsstyrelsen: Avlöningar för budgetåret
1955/56 anvisa ett förslagsanslag av 999 800 kronor.»

650412. Stockholm 1955. Isaac Marcus Boktrycken Aktiebolag