Statsutskottets utlåtande nr 150 är 1955

1

Nr 150

Utlåtande i anledning av Kangl. Maj.ts framställningar angående
anslag för budgetåret 1955/56 till främjande
av bostadsförsörjningen m. m. jämte i ämnet väckta
motioner.

(3:e avd.)

I propositionen nr 1 har Kungl. Maj :t under femte huvudtiteln (bilaga 7,
punkterna 57—65), under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för den 4 januari 1955, föreslagit riksdagen att

I. bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga de ändringar i personalförteckningen
för bostadsstyrelsen, som föranledes av vad departementschefen
förordat;

II. godkänna av departementschefen förordad avlöningsstat för bostadsstyrelsen,
att tillämpas fr. o. m. budgetåret 1955/56;

III. besluta, att i personalförteckningen för länsbostadsnämnderna antalet
kontorsbiträden i lönegrad Ca 8 skall ökas med två;

IV. godkänna av departementschefen förordad avlöningsstat för länsbostadsnämnderna,
att tillämpas tills vidare fr. o. in. budgetåret 1955/56;

V. medgiva, att under budgetåret 1955/56 beslut om bidrag till inrättande
av pensionärshem må meddelas intill ett belopp av 10 000 000 kronor;

VI. för budgetåret 1955/56 under femte huvudtiteln anvisa

1) till Bostadsstyrelsen: Avlöningar ett förslagsanslag av 3 671 400
kronor;

2) till Bostadsstyrelsen: Omkostnader ett förslagsanslag av 555 000
kronor;

3) till Länsbostadsnämnderna: Avlöningar ett förslagsanslag av 2 855 000
kronor;

4) till Länsbostadsnämnderna: Omkostnader ett förslagsanslag av

677 000 kronor;

5) till Kapitalmedelsförluster och ränteeftergifter å vissa bostadsbyggnadslån
ett förslagsanslag av 20 000 000 kronor;

6) till Bostadsrabatter ett förslagsanslag av 85 000 000 kronor;

7) till Bidrag till viss bostadsförbättringsverksamhet ett reservationsanslag
av 30 000 000 kronor;

8) till Bidrag till inrättande av pensionärshem ett reservationsanslag av
100 kronor;

1—967 65 Bihang till riksdagens protokoll 1955. 6 samt. Nr 150

2

Statsutskottets utlåtande nr 150 år 1955

9) till Bidrag till viss upplysningsverksamhet rörande byggnadstekniska
frågor ett reservationsanslag av 100 kronor.

Vidare har Kungl. Maj :t i propositionen nr 1 under kapitalbudgeten (bilaga
26, punkterna 1 och 2 samt 4—6), under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över socialärenden för den 4 januari 1955, föreslagit
riksdagen att

I. godkänna av departementschefen förordade ändringar i grunderna
för egnahemslån;

II. medgiva, att under budgetåret 1955/56 preliminära beslut angående
lån, som skall utgå från lånefonden för bostadsbyggande, må meddelas intill
ett belopp av 650 000 000 kronor;

III. medgiva, att under budgetåret 1955/56 preliminära beslut angående
lån, som skall utgå från anslaget till tilläggslån till viss bostadsbyggnadsverksamhet,
må meddelas intill ett belopp av 140 000 000 kronor;

IV. medgiva, att räntefoten för lantarbetarbostadslån, som beviljas under
budgetåret 1955/56, bestämmes till 3,25%;

V. för budgetåret 1955/56 å kapitalbudgeten anvisa

a) under statens utlåningsfonder

1) till Lånefonden för bostadsbyggande ett investeringsanslag av
490 000 000 kronor;

2) till Lånefonden för maskinanskaffning inom byggnadsindustrien ett
investeringsanslag av 1 000 000 kronor;

b) under fonden för låneunderstöd

1) till Tilläggslån till viss bostadsbyggnadsverksamhet ett investeringsanslag
av 210 000 000 kronor;

2) till Lån till uppförande och förbättring av lantarbetarbostäder ett investeringsanslag
av 100 kronor;

3) till Lån till anordnande av kollektiva tvätterier ett investeringsanslag
av 100 kronor. .

Därjämte har Kungl. Maj :t i propositionen nr 1 (bilaga 19), under åberopande
av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för den
4 januari 1955, föreslagit riksdagen att, under förutsättning att motsvarande
investeringsanslag beviljas, till avskrivning av nya kapitalinvesteringar
för budgetåret 1955/56 i Lånefonden för bostadsbyggande anvisa ett
reservationsanslag av 122 500 000 kronor.

I propositionen nr 1 (bilaga 20) har Kungl. Maj:t slutligen, under åberopande
av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för den
4 januari 1955, föreslagit riksdagen att till Avskrivning av oreglerade kapitalmedelsförluster
för budgetåret 1955/56 anvisa ett anslag av 228 500 000
kronor.

Statsutskottets utlåtande nr 150 år 1955

3

Sedermera har Kungl. Maj :t i propositionen nr 194, under åberopande
av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden för den 22 april
1955, föreslagit riksdagen att dels bemyndiga Kungl. Maj:t att meddela de
bestämmelser beträffande eftergifter i fråga om ränta och amortering å
vissa bostadsbyggnadslån, som må befinnas erforderliga med anledning
av det höjda ränteläget, dels ock — med ändring därutinnan av vad som
föreslagits i statsverkspropositionen, femte huvudtiteln, punkten 61 — för
budgetåret 1955/56 under femte huvudtiteln till Kapitalmedelsförluster och
ränteeftergifter å vissa bostadsbyggnadslån anvisa ett förslagsanslag av
25 000 000 kronor.

I samband med Kungl. Maj:ts förevarande förslag har utskottet till behandling
förehaft följande motioner, nämligen
från första kammaren
I: 119 av herrar Erik Olsson och Olsén,

1:219 av herr Ewerlöf m. fl.,

1: 220 av herr Ewerlöf m. fl.,

1: 222 av herrar Norling och öhman,

1:226 av herr Strandler m. fl.,

1:231 av herr Axel Svensson m. fl.,

1: 329 av herr Ohlon,

I: 330 av herr Alvar Andersson m. fl.,

1: 527 av herrar Norling och Helmer Persson,

1:528 av herr Alvar Andersson m. fl.,

1:534 av herr Ewerlöf m. fl. samt

1:535 av herr Alexander son;

från andra kammaren

II: 78 av herr Gustafsson i Skellefteå,

II: 119 av herr Nilsson i Östersund m. fl.,

II: 125 av herr Jacobson i Vilhelmina,

11:275 av herr Adamsson m. fl.,

11:281 av herrar Almgren och Johanson i Västervik,

11:284 av herr Hjalmarson m. fl.,

11:285 av herr Hjalmarson m. fl.,

11:287 av herrar Senander och Johansson i Stockholm,

11:393 av herr Ekdahl m. fl.,

11:394 av herr Helén,

11:415 av herr Ohlin m. fl.,

II: 416 av herr Sjölin in. fl.,

11:418 av herr Larsson i Hedenäset m. fl.,

11:656 av herrar Carlsson i Bakeröd och Pettersson i Norregård,
11:663 av herr Hjalmarson m. fl.,

II: 664 av herrar Ståhl och Larsson i Stockholm samt
11:665 av herr Gustafsson i Skellefteå.

4

Statsutskottets utlåtande nr 150 är 1955

Yrkandena i nämnda motioner redovisas i det följande.

Över motionerna I: 220 och II: 285 samt I: 329 och II: 415 i vad de rör
frågan om åtgärder för rationalisering och förbilligande av bostadsbyggandet
har utskottet inhämtat yttranden från bostadsstyrelsen och statens
nämnd för byggnadsforskning. Dessa yttranden har fogats såsom bilagor
till förevarande utlåtande (Bilaga 1 och 2).

Propositionerna

FEMTE HUVUDTITELN

Bostadsstyrelsen: Avlöningar. Vid anmälan av bostadsstvrelsens avlöningsanslag
för innevarande budgetår (V ht s. 157) erinrade departementschefen
om den översyn av olika delar av styrelsens organisation, som han
tidigare förutskickat med anledning av de genomförda ändringarna beträffande
ärendesfördelningen mellan styrelsen, länsbostadsnämnderna och de
kommunala förmedlingsorganen. Vidare erinrades, att frågan om införandet
på bostadsområdet av ett system med statliga kreditgarantier i stället
för lån enligt beslut av Kungl. Maj :t i januari 1953 hänskjutits till förnyad
utredning. Då denna kunde komma att aktualisera olika organisatoriska
spörsmål, ansåg departementschefen det ändamålsenligt att den
nämnda översynen av styrelsens organisation fick anstå. Med hänsyn till
de verkställda decentraliseringsåtgärderna fann han det emellertid möjligt
att föreslå en viss minskning av styrelsens personalorganisation.

Utredningen om ett statligt kreditgarantisystem på förevarande område
är ännu icke slutförd. Departementschefen räknar icke med att något förslag
i ämnet skall föreläggas 1955 års riksdag. Under sådana förhållanden
föreligger enligt hans mening ännu icke förutsättningar för att påbörja
den nämnda översynen av styrelsens organisation. Denna bör under nästa
budgetår bibehållas i huvudsak oförändrad. Styrelsens förslag att kamerala
sektionen skall utökas med tre biträdestjänster till följd av lånestockens
successiva tillväxt bör dock föranleda, att medel beräknas för en
kontorist i Cg 13 och ett biträde i reglerad befordringsgång.

I vad det gäller bostadsstvrelsens förslag om tillfällig förstärkning av
lånebyråns personalorganisation i syfte att utveckla styrelsens värderingsmetoder
framhålles betydelsen av att värderingsmetoderna blir ändamålsenliga.
Det är sålunda angeläget, att förbilligandet av bostadsbyggandet
genom rationaliseringsåtgärder snabbt blir känt och kan föranleda däremot
svarande reducering av belåningsvärdena. Vid anmälan av medelsbehovet
under lånefonden för bostadsbyggande framlägges beräkningar
rörande långivningen under nästa budgetår enligt vilka lånebyråns arbetsbörda
kommer att bli av mindre omfattning än bostadsstyrelsen har antagit.
På grund härav anses den av styrelsen åsyftade intensifieringen av

Statsutskottets utlåtande nr 150 år 1955

5

utredningarna angående värderingsmetoderna kunna komma till stånd
inom ramen för nuvarande personalorganisation.

Vad som anförts beträffande översyn av styrelsens personalorganisation
anses icke böra hindra att visst utrymme nu lämnas för ordinariesättning
av tjänster. Departementschefen förordar, att tjänster för två kanslibiträden
i Cell, en kontorist i Ce 13, en kansliskrivare i Ce 15, en registrator
i Ce 17 och en förste byråsekreterare i Ce 29 ombildas till ordinarie befattningar.

Styrelsens förslag i fråga om löneklassuppflyttningar in. m. föranleder
ingen erinran. Med hänsyn härtill samt till den förordade personalförstärkningen
föreslås att anslaget höjes med 68 900 kronor samt upptages
med (3 602 500 + 68 900) 3 671 400 kronor.

Bostadsstyrelsen: Omkostnader. Anslagsposten till reseersättningar höjes
i enlighet med statskontorets förslag med 5 000 kronor. Till expenser för
annat än eget behov beräknas ytterligare 10 000 kronor, medan medelsanvisningen
till övriga expenser för eget behov minskas med 5 000 kronor.
Då härjämte inkomstposten höjes med 10 000 kronor, uppföres anslaget
med oförändrat belopp av 555 000 kronor.

Länsbostadsnämnderna: Avlöningar. Länsbostadsnämndernas arbets börda

har under det sistförflutna budgetåret ökats betydligt. Detta beror
delvis på de genomförda decentraliseringsåtgärderna men framför allt på
ökningen av egnahemslångivningen. Det är sannolikt att den preliminära
långivningen under nästa budgetår blir av minst samma omfattning som
under budgetåret 1953/54. En betydande ökning av antalet ansökningar
om slutligt beslut om lån är vidare att emotse, vilket medför en avsevärd
ökning av arbetsuppgifterna.

En viss personalförstärkning anses därför motiverad. Departementschefen
förordar, att personalorganisationen förstärkes med en ingenjör i Cg 23
och två ingenjörer i högst Cg 21. Vidare tillstyrkes, att biträdespersonalen
ökas med två kanslibiträden i Cg 11 och med fem biträden i reglerad befordringsgång.

För ersättning till länsarkitektkontoren för ritningsgranskning beräknas
ytterligare 50 000 kronor. Styrelsens beräkning av kostnaderna för
löneklassuppflyttningar in. in. godtas.

Antalet kontorsbiträdestjänster i Ca 8 ökas med 2 till 25. Vidare biträdes
styrelsens förslag att de extra ingenjörstjänster, som inrättats förra
året, nämligen två i 23 lönegraden och fem i högst 21 lönegraden, nu uppföres
på extra ordinarie stat.

På grund av de förordade förslagen ökas anslagsbehovet med 190 000
kronor. Emellertid anses anslagsposten (ill arvoden och särskilda ersättningar,
bestämda av Kungl. Maj :t, med hänsyn till belastningen kunna

6

Statsutskottets utlåtande nr 150 år 1955

minskas med 25 000 kronor till 75 000 kronor. Anslagsökningen begränsas
därför till 165 000 kronor. Anslaget upptages alltså med (2 690 000 +
165 000) 2 855 000 kronor.

Länsbostadsnämnderna: Omkostnader. Anslagsposten till expenser uppräknas
med 15 000 kronor och anslaget upptas sålunda med (662 000 +
15 000) 677 000 kronor.

Kapitalmedelsförluster och ränteeftergifter å vissa bostadsbyggnadslån.

Från anslaget bestrides främst kostnaderna för sådan eftergift å ränta och
amortering beträffande tertiärlån och egnahemslån, som lämnas låntagare
i anledning av att räntekostnaderna å underliggande krediter överstiger
den vid resp. låns beviljande garanterade räntan.

I propositionen nr 1 beräknas anslagsbehovet för nästa budgetår till
20 000 000 kronor. Därjämte föreslås — under erinran att ränteeftergift
kan beviljas under högst tio år från det att det statliga lånet har utanordnats
och att riksdagen i avbidan på ett slutligt ståndpunktstagande till
frågan om införande av ett kreditgarantisystem på bostadsområdet medgivit
att räntegarantien förlänges beträffande de lån som har utestått i tio
år — att en motsvarande förlängning av garantitiden medgives intill utgången
av nästa budgetår.

I propositionen nr 194 anföres att den av fullmäktige i riksbanken den
18 april 1955 beslutade höjningen av diskontot till 3,75 % kan väntas medföra,
att räntesatsen å primärkredit för bostadsfastigheter stiger från ca
3,5 % till drygt 4,5 %. De problem i olika hänseenden rörande bostadsbyggandet
och finansieringen av bostadsfastigheter, som räntehöjningen
aktualiserar, kan ännu endast delvis överblickas. Åtgärder som förutsätter
beslut av riksdagen anses f. n. endast erfordras i fråga om eftergifter beträffande
ränta och amortering å tertiärlån och egnahemslån. Beträffande
de härutinnan gällande bestämmelserna anföres i propositionen följande.

Bestämmelser angående sagda eftergifter finns intagna i 13 § kungörelsen
den 30 juni 1948 (nr 546) om egnahemslån och förbättringslån och
12 § kungörelsen samma dag (nr 587) om tertiärlån och tilläggslån till
flerfamiljshus. Enligt ifrågavarande bestämmelser kan beträffande byggnadsföretag,
för vilket beviljats tertiärlån eller egnahemslån, eftergift i
fråga om ränta och amortering å statslånet tillerkännas låntagaren om
denne under något av de tio första åren efter primär- och sekundärlåns
upptagande nödgas erlägga högre ränta än 3 % för primärkredit och däremot
svarande ränta för sekundärkredit. En dylik räntegaranti har lämnats
i fråga om skilda bostadslån allt sedan år 1941, därvid dock under
vissa perioder den ränta, som har garanterats låntagaren beträffande primärlån,
har utgjort 3,5 %. Den bestämmelsen har hela tiden gällt, att eftergift
under garantitiden kan höjas högst med belopp, som motsvarar en procent
av primär- och sekundärkrediten. Sagda föreskrift innebär, att om
primärlåneräntan stiger över 4 %, eftergift ej i alla fall kan beviljas till

Statsutskottets utlåtande nr 150 är 1955

7

så stort belopp, att den räntekostnad, som det ankommer på låntagaren
att bära, begränsas till vad som motsvarar 3 %. I fråga om vissa äldre
lån, där såsom nyss nämnts den garanterade räntan i fråga om primärkredit
utgör 3,5%, blir motsvarande övre gräns för full eftergift 4,5%.

Enligt beslut av 1952 och 1953 års riksdagar har — i avbidan på ett
slutligt ståndpunktstagande till frågan om införande av ett kreditgarantisystem
på bostadsområdet — medgivits att räntegaiantien förlänges beträffande
de lån, som har utestått i tio år. Förslag om en motsvarande
förlängning av garantitiden intill utgången av nästa budgetår har förelagts
riksdagen i statsverkspropositionen.

Såsom nämnts väntas räntesatsen å primärkredit stiga till drygt 4,5 %.
Om för alla de företag, som beviljats statligt bostadslån jämte räntegaranti,
även fortsättningsvis skall kunna beviljas full eftergift kräves, att förutberörda
maximering av eftergiftens storlek häves. Skäl talar för att så
sker. Eftergiftens uppgift är att förhindra, att räntefluktuationer rubbar
stabiliteten i de statsbelånade fastigheternas ekonomi. Det anses därför
önskvärt att den nu inträdda räntehöjningen, vars varaktighet är obestämd,
mötes genom en sädan utökning av eftergifterna, att en stegring a''v
låntagarnas kapitalkostnader och därav föranledd allmän höjning av hyror
och bostadskostnader i de sedan början av 1940-talet tillkomna bostadshusen
i huvudsak elimineras.

Vid sådant förhållande torde Kungl. Maj :t böra erhålla bemyndigande
att tills vidare meddela föreskrift av innebörd, att den i förenämnda kungörelser
och motsvarande äldre kungörelser införda bestämmelsen om
maximering av eftergiftens storlek ej skall äga tillämpning.

En begränsning av räntegarantien ligger också i dess utformning som
eftergift å ränta och amortering å tertiär- och egnahemslån. Det kan inträffa,
att summan av ränte- och amorteringsbeloppen på statslånet inte
uppgår till sådant belopp som motsvarar full kompensation för räntestegringen.
Kungl. Maj :t torde därför böra äga att även i andra hänseenden
än förut nämnts meddela de föreskrifter som kan befinnas erforderliga för
att räntegarantiens syfte skall uppnås.

Det kan beräknas att om den nu aktuella höjningen av räntesatserna
bleve bestående en längre tid kostnaderna för ifrågavarande eftergifter vid
full räntesubvention beträffande hittills beviljade lån skulle uppgå till ca
70 milj. kronor för år räknat mot vid tidigare ränteläge beräknade 20 milj.
kronor och att varje ny årsproduktion av bostäder skulle föranleda en
ökning med ca 13 milj. kronor. Under nästa budgetår kommer emellertid
enligt vad bostadsstyrelsen har meddelat tillgodoföringen av ränteeftergifter
att avse perioden 1 juli 1954—30 juni 1955 beträffande tertiärlån
och år 1954 beträffande egnahemslån. Den nu inträdda räntestegringen
påverkar alltså under nästa budgetår endast i relativt ringa utsträckning
anslagsbehovet till eftergifter. Det kan beräknas att ökningen blir
ungefär 5 milj. kronor. Anslaget till Kapitalmedelsförluster och ränte -

8

Statsutskottets utlåtande nr 150 år 1955

eftergifter ä vissa bostadsbyggnadslån, vilket i statsverkspropositionen
har uppförts med 20 milj. kronor, anses sålunda under de förut angivna
förutsättningarna för budgetåret 1955/56 böra upptagas med ett belopp av
25 milj. kronor.

Bostadsrabatter. Från anslaget bestrides utgifterna för dels familjebostadsbidrag,
familjebidrag och bränslebidrag, dels ock statsbidrag till pensionärslägenheter,
s. k. pensionärsbostadsbidrag''.

Av bostadsstyrelsens uppgifter rörande bidragsgivningens omfattning
under det senaste budgetåret framgår, att utbetalningen av bidrag har haft
icke oväsentligt mindre omfattning än tidigare beräknats. Även om, såsom
styrelsen påpekat, anledningen härtill delvis är att söka i en eftersläpning
i fråga om utbetalningen av bidrag, vilken får betraktas såsom tillfällig,
anses anslaget för nästa budgetår böra nedräknas något och upptagas med
ett belopp av 85 000 000 kronor.

I anledning av vad bostadsstyrelsen anfört beträffande överförande av
familjebidrag till familjebostadsbidrag erinrar departementschefen om att
genom beslut av 1952 års riksdag den regeln gäller, att familjebostadsbidrag
kan utgå till familjer i lägenheter som har färdigställts efter år
1941. I samband härmed upptogs icke till särskild behandling frågan om
i vilken utsträckning familjebostadsbidrag skulle kunna beviljas till
familjer i flerfamiljshus, som tillkommit före 1942 jämlikt bestämmelserna
om bostadsanskaffningslån och familjebidrag. Enligt departementschefens
mening bör i överensstämmelse med bostadsstyrelsens praxis, då
styrelsen för dylikt hus medgivit övergång från familjebidrag till familjebostadsbidrag,
kungörelsen angående sistnämnda bidrag bli gällande utan
någon särskild inskränkning.

Bidrag till viss bostadsförbättringsverksamhet. Från anslaget bestrides
utgifterna för förbättringslån i den mån de är ränte- och amorteringsfria,
lantarbetarbostadsbidrag, bidrag till fiskarbostäder samt förvaltningsbidrag
till förmedlare av bostadsegnahemslån.

Förbättringslångivningen har efter beslut av 1952 års riksdag successivt
utvidgats. Särskild vikt har lagts vid att äldre bostäder, som bebos
av pensionärer, rustas upp. Genom beslut av 1954 års riksdag har medgivits,
att under innevarande budgetår såsom en försöksverksamhet förbättringslån
skall kunna beviljas för upprustning av bostäder åt åldringar
i hus med mer än två lägenheter. Erfarenhet rörande denna försöksverksamhet
har ännu inte vunnits och departementschefen förordar att verksamheten
får fortgå även under nästa budgetår.

Enligt departementschefens mening är stödet till upprustning av bostäder
på landsbygden, särskilt i vad det gäller åldringarnas bostäder, av stor
betydelse. Förbättringslångivningen bör därför få forlgå i ungefär oför -

9

Statsutskottets utlåtande nr 150 år 1955

ändrad takt. Han kan dock inte tillstyrka bostadsstyrelsens förslag att för
budgetåret 1955/56 skall beräknas 31 000 000 kronor, utan förordar samma
belopp som anvisats för innevarande budgetår eller 30 000 000 kronor.

Bidrag till inrättande av pensionärshem. Såsom ram för ifrågavarande
bidragsgivning har för innevarande budgetår fastställts ett belopp av
10 000 000 kronor, innebärande i stort sett oförändrad bidragsgivning i förhållande
till föregående budgetår. Enär en mera avsevärd ökning av pensionärshemsbyggandet
i rådande läge på byggnadsmarknaden icke kan påräknas
och höjningar av tidigare tillstyrkta bidrag framdeles torde få
minskad omfattning räknar departementschefen med en oförändrad bidragsgivning
under nästa budgetår och kan icke tillstyrka bostadsstyrelsens
förslag om uppräkning av bidragsramen från 10 000 000 kronor till
12 000 000 kronor för såväl innevarande som nästa budgetår. I enlighet
med styrelsens förslag anses anslaget även för nästa budgetår böra upptagas
med endast ett formellt belopp av 100 kronor.

Bidrag till viss upplysningsverksamhet rörande byggnadstekniska frågor.
Ifrågavarande upplysningsverksamhet har hittills haft relativt ringa
omfattning. Med hänsyn härtill och under beaktande av att statens nämnd
för byggnadsforskning i fortsättningen torde komma att bedriva upplysningsverksamhet
rörande olika byggnadstekniska frågor anser departementschefen,
att anslaget även för nästa budgetår bör upptagas med endast
ett formellt belopp av 100 kronor.

KAPITALBUDGETEN

Lånefonden för bostadsbyggande. Från fonden, till vilken medel anvisas
endast i den mån så erfordras för utbetalning av beviljade lån, utlämnas
tertiärlån till flerfamiljshus, egnahemslån, förbättringslån utom i vad
de är ränte- och amorteringsfria, samt förskott å tilläggslån till flerfamiljshus.
För innevarande budgetår har anslaget uppförts med 400 000 000
kronor.

Till eu början upptar departementschefen vissa särskilda lånefrågor till
behandling.

En avveckling av det provisoriska tilläggslånet har inletts. I fråga om
flerfamiljshus, som färdigställts under år 1954, beräknas sålunda lånet
med utgångspunkt från ett bidrag av 3 kronor per in2 lägenhetsyta mot
för tidigare färdigställda hus 4 kronor per in2. Beträffande hus, som färdigställes
efter utgången av år 1954, utgör beräkningsgrunden för lånet 2
kronor per in2. Ifrågavarande avveckling av det provisoriska tilläggslånet
har företagits under beaktande av att byggnadskostnaderna tenderat att
sjunka, bl. a. till följd av rationalisering och effektivisering av produktio -

10

Statsutskottets utlåtande nr 150 år 1955

nen, vilket tagit sig uttryck i val av mera ekonomiska hustyper, utnyttjande
av moderna produktionsmetoder och mekaniska hjälpmedel samt tillverkning
av nya material.

Utsikterna beträffande byggnadskostnadernas framtida förändringar är
f. n. osäkra. Vissa tendenser till kostnadsökning har förmärkts under senare
tid. Å andra sidan pågår omfattande experiment med nya produktionsmetoder.
Det saknas icke exempel på att byggnadskostnaderna har
kunnat sänkas rätt avsevärt genom tillämpning av moderna tids- och arbetskraftsbesparande
byggnadsmetoder.

Även beträffande egnahemsproduktionen bar kostnadsutvecklingen varit
gynnsam under de senaste åren och nya relativt billiga typer av egnahem
har kommit tram på den senaste tiden. Den serie av typritningar, som utarbetats
av bostadsstyrelsen, utgör ett exempel härpå.

En fortsatt reducering av de generella subventionerna till nytillkommande
hus bör därför omfatta såväl tilläggslån till flerfamiljshus som
räntefri stående del av egnahemslån till eu- och tvåfamilj shus. I överensstämmelse
med vad som redan gäller i fråga om tilläggslånet bör det få ankomma
på Kungl. Maj:t att besluta om avvecklingstakten beträffande egnahemssubventionen.

Vid prövning av subventionsfrågan bör liksom hittills bär varit fallet utvecklingen
av byggnadskostnaderna beaktas. Hänsyn bör emellertid även
kunna tagas till utvecklingen av reallöner och levnadsvillkor över huvud
taget.

Även om den pågående rationaliseringen av bostadsbyggandet samt den
under de senaste åren gynnsamma reallöneutvecklingen aktualiserar en reducering
av det provisoriska tilläggslånet liksom av den räntefria stående
delen av egnahemslånet, talar dock olika skäl för att en minskning av subventionerna
uppskjutes något. Såsom inledningsvis framhållits har vid det
senaste årsskiftet genomförts en reducering av tilläggslånet. Vidare må understrykas
att det är rimligt att redan igångsatta byggnadsföretag i allmänhet
erhåller den subvention, som gällde då företaget påbörjades. Beslut om
en reduktion av de generella subventionerna medför erfarenhetsmässigt att
vissa byggnadsföretag forceras för att de skall bli slutförda innan subventionsminskningen
träder i kraft. Detta förhållande samt angelägenheten av
att sysselsättningen blir god under vintermånaderna motiverar att en reduktion
av subventionerna genomföres icke såsom hittills vid ett årsskifte
utan tidigast förslagsvis den 1 april.

På grund av vad sålunda anförts anses det såsom nästa etapp i avvecklingen
av de generella subventionerna lämpligt, att för bostadshus, som
kommer att färdigställas tidigast den 1 april 1956, dels reducera det provisoriska
tilläggslånet med ytterligare det belopp, som motsvarar ett bidrag
av en krona per in2 lägenhetsyta, dels minska den räntefria stående delen
av egnahemslånet från 8 000 kronor till 6 000 kronor. I anslutning härtill

11

Statsutskottets utlåtande nr 150 år 1955

torde den allmänna regeln att i fråga om ombyggnad av en- och tvåfamiljshus
den räntefria stående delen av lånet ej får överstiga 30 % av belaningsvärdet
böra ändras därhän, att subventionen ej får överstiga 25 %
av sagda värde.

Departementschefen anser sålunda att om riksdagen intet har att erinra
däremot, Kungl. Maj:t bör äga att besluta om den här angivna reduceringen
av de generella subventionerna ävensom att, när med hänsyn till
utvecklingen av byggnadskostnader och reallöner så befinnes möjligt, besluta
om ytterligare avveckling av sagda subventioner.

Bostadsstvrelsens förslag i fråga om egnahemslån till ombyggnad av bostadshus
biträdes i huvudsak. Lån till ombyggnad bör alltså kunna beviljas
även om lägenhetsytan avsevärt överstiger den maximiyta, som
gäller för egnahemslån till nybyggnad, d. v. s. som regel 125 in2. Vid provning
av frågan om lån till ombyggnad av en- och tvåfamilj shus bor i stallet
ombyggnadskostnadernas storlek tillmätas avgörande betydelse. Såsom en
allmän regel torde härvid böra gälla att lån kan beviljas endast därest
ombyggnadskostnaden ej uppgår till mer än tre fjärdedelar av kostnaden
för nybyggnad av ett hus av maximal storlek.

I vad det gäller frågan om egnahemslån och förbättringslån till byggnadsföretag
på renbetesmark har departementschefen inhämtat att med
stöd av det år 1950 lämnade bemyndigandet egnahemslån har beviljats i 5
fall och förbättringslån i 17 fall, alla avseende Jämtlands län. De ifrågavarande
husen har en enkel standard. Den godkända produktionskostnaden
håller sig i regel mellan 20 000 och 25 000 kronor, vilket motsvarar
hälften av kostnaden för nybyggnad av ett egethem med vanlig standard.
Departementschefen tillstyrker att ifrågavarande långivning får bedrivas
även i fortsättningen. Vad lantbruksstvrelsen anfört beträffande långivningen
godtas. Han förutsätter emellertid att verksamheten liksom hittills
får begränsad omfattning. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att besluta
om långivningens storlek.

Departementschefen övergår härefter till att behandla irågan om långivningens
omfattning.

Inledningsvis erinras om att till grund för beräkningen av den preliminära
långivningen under innevarande budgetår låg antagandet att omkring
53 000 lägenheter i statsbelånade hus — varav 40 000 lägenheter i flerfamiljshus
och 13 000 lägenheter i eu- och tvåfamiljshus — skulle kunna
igångsättas under budgetåret. Om härtill lägges ca 4 000 lägenheter i hus
finansierade med privata lån kan den totala igångsättningen under budgetåret
uppskattas till ca 57 000 lägenheter.

Under år 1954 har igångsättningen av nya flerfamiljshus i stort sett
överensstämt med bär angivna antagande. Egnaliemsproduktionen har däremot
blivit större än som antogs. Det kan beräknas att omkring 17 000
egnahemslägenheter bar påbörjats under förra aiet. b äidigställandet a\

12

Statsutskottets utlåtande nr 150 år 1955

lägenheter har också överstigit tidigare uppskattningar och utgjorde 1953
omkring 52 000 lägenheter och beräknas 1954 ha uppgått till 55 000 lägenheter.

I vad gäller bostadsbyggandets storlek under år 1955 anses att produktionen
av nya bostadshus i överensstämmelse med vad som hittills har
gällt bör ges den omfattning som är möjlig vid fullt utnyttjande av de
reala resurserna samt ett rimligt hänsynstagande till andra angelägna byggnadsbehov.
Under så gott som hela år 1954 har sysselsättningen på byggnadsområdet
varit mycket god. Underskott på yrkesutbildad arbetskraft
har tidvis förelegat i viss utsträckning. En ytterligare igångsättning av nya
bostadsföretag skulle ha inneburit stora risker för överansträngning av resurserna
med förlängda byggnadstider och ett minskat färdigställande av
bostäder som följd. Det bör emellertid jämväl framhållas att den fortgående
rationaliseringen av byggnadsindustrien innebär att utsikterna bl. a.
för bostadsbyggandet måste bedömas vara relativt gynnsamma. I anledning
av vad sålunda anförts anses det i nuvarande ekonomiska läge rimligt
att för år 1955 utgå från att bostadsproduktionen skall kunna fortgå i
ungefär oförändrad takt.

I fråga om flerfamiljshus räknar departementschefen alltså med att
*8ån8sättningen under år 1955 skall få ungefär samma omfattning som
under år 1954 och alltså avse 42 000 lägenheter, varav 40 000 lägenheter i
statsbelånade flerfamiljshus. Egnahemsbyggandet har under år 1954 icke
varit underkastat några särskilda begränsningar. I det nu inträdda läget
på byggnadsmarknaden, utmärkt av knapphet på yrkesutbildad arbetskraft,
kan en tast ram för egnahemsbyggandet icke undvaras. Egnahemsbyggande
är vidare av en omfattning, som ur arbetsmarknadssynpunkt gör
det angeläget att eftersträva en jämn fördelning över hela året för att undvika
en överansträngning av resurserna under sommarhalvåret. Sålunda
bör endast hälften av den beräknade årsproduktionen av egnahem igångsättas
under första halvåret och åtgärder vidtagas för att hålla tillbaka
igångsättningen av egnahem under högsommaren. Erforderlig kontroll
öv er egnahemsbyggandets storlek och fördelning över året bör kunna erhållas
genom att dels en fast ram fastställes för egnahemslångivningen,
dels föreskrifter utfärdas rörande den takt i vilken ramen får tagas i anspråk.

I enlighet med vad sålunda anförts förordar departementschefen att den
preliminära långivningen beträffande en- och tvåfamilj shus gives en omfattning,
som motsvarar igångsättning under år 1955 av 14 000 lägenheter
i statsbelånade en- och tvåfamiljshus.

De gjorda antagandena i fråga om bostadsproduktionens storlek innebär
igångsättning av 57 000 ä 58 000 lägenheter under såväl budgetåret 1954/55
som budgetåret 1955/56.

Under förut angivna antaganden rörande igångsättningen av byggnads -

Statsutskottets utlåtande nr 150 år 1955

13

företag under budgetåret 1955/56 kan den preliminära långivningen under
nämnda budgetår beräknas komma att avse ett sammanlagt belopp av
600 000 000 kronor. Härav antages 280 000 000 kronor avse tertiärlån och
320 000 000 kronor egnahemslån och förbättringslån. En fortsatt avveckling
av balansen av ärenden avseende lån till flerfamiljshus med ett belopp av
50 000 000 kronor bör vidare eftersträvas, vilket förutsätter att ramen fastställes
till 650 000 000 kronor.

Bostadsstyrelsen har förordat att ramen för preliminära beslut om lån
under nästa budgetår skall fastställas till 790 000 000 kronor, d. v. s.
140 000 000 kronor mer än vad departementschefen har förordat. Ifrågavarande
differens sammanhänger i första hand med dels den omständigheten
att styrelsen bär antagit en igångsättning under nästa budgetår avföretag
med ca 65 000 lägenheter medan departementschefen har beräknat
att företag med 57 000 å 58 000 lägenheter skall påbörjas, dels det förhållandet
att styrelsen har utgått ifrån att avvecklingen av balansen av ärenden
avseende lån till flerfamiljshus skall kunna bli av större omfattning
än departementschefen har beräknat.

I vad det gäller anslaget för nästa budgetår kan med ledning av förut
redovisade uppgifter om bostadsbyggandets storlek följande beräkning
göras. Tertiärlån antages komma att utbetalas för flerfamiljshus med
40 000 lägenheter. Enär tertiärlånet i genomsnitt per lägenhet utgör ca
7 500 kronor blir medelsbehovet 300 000 000 kronor. Egnahemslån beräknas
komma att utbetalas för 16 000 lägenheter i ny- och ombyggda en- och
tvåfamilj shus. Egnahemslånet utgör i genomsnitt per lägenhet icke fullt
19 000 kronor, varför medelsbehovet även i denna del kan beräknas till
300 000 000 kronor. Slutligen torde förbättringslån komma att utbetalas
med ett belopp av 10 000 000 kronor.

Utbetalningarna av tertiärlån, egnahemslån och förbättringslån under
nästa budgetår kan alltså uppskattas till (300 000 000 + 300 000 000 +
10 000 000) 610 000 000 kronor.

Enligt vad bostadsstyrelsen upplyst utbetalas ca 70 % av preliminärt
beviljade egnahemslån förskottsvis. Med ledning av denna uppgift samt de
förut av departementschefen redovisade beräkningarna rörande egnahemslångivningen
under nästa budgetår kan utbetalningarna av förskott å
egnahemslån och förbättringslån under sagda budgetår uppskattas till
225 000 000 kronor. Enligt enahanda beräkningsgrunder kan antagas att
inbetalningarna av tidigare beviljade förskott å egnahemslån och förbättringslån
under nästa budgetår kommer att avse ett belopp av 220 000 000
kronor. I enlighet med bostadsstyrelsens beräkningar kan vidare antagas,
att såsom förskott å tertiär- och tilläggslån under nästa budgetår kommer
att utbetalas 10 000 000 kronor medan 85 000 000 kronor av tidigare utbetalade
förskott å dylika lån kommer att inflyta.

Behållningen å anslaget till följd av förskottsgivningen kan sålunda för

14

Statsutskottets utlåtande nr 150 år 1955

nästa budgetår beräknas bli (220 000 000 — 225 000 000 + 85 000 000 —-10 000 000) 70 000 000 kronor.

I enlighet med bostadsstyrelsens uppskattning antages vidare, att under
nästa budgetär kommer att inflyta 50 000 000 kronor i form av amorteringar
och genom inlösen av lån.

Resultatet av den redovisade anslagsberäkningen för budgetåret 1955/56
blir alltså att ett belopp av (610 000 000 — 70 000 000 — 50 000 000)
490 000 000 kronor erfordras.

Bostadsstyrelsen bär uppskattat medelsbehovet för nästa budgetår till
icke mindre än 645 000 000 kronor. Styrelsen har bl. a. förutsatt att utbetalningarna
av tertiärlån skall komma att avse företag med 45 000 lägenheter
mot av departementschefen antagna 40 000 lägenheter ävensom att
förskott å egnahemslån skall utbetalas med belopp, som motsvarar preliminära
beslut om egnahemslån för ny- och ombyggnad av ca 21 000 lägenheter
i en- och tvåfamiljshus jämfört med av departementschefen beräknade
drygt 16 000 lägenheter.

Även om ovisshet råder om utbetalningarna i framtiden, särskilt i vad
det gäller förskott å lån, anses anslaget till lånefonden för bostadsbyggande
för budgetåret 1955/56 böra upptagas med 490 000 000 kronor.

I detta sammanhang framhålles slutligen, att beloppet av utestående
räntefria stående delar av egnahemslån kan beräknas komma att öka med
135 000 000 kronor under budgetåret 1954/55 och med ca 100 000 000 kronor
under budgetåret 1955/56 vid den av departementschefen förutsatta
egnahemslångivningen samt under beaktande av vad förut anförts beträffande
avveckling av egnahemssubventionen.

Lånefonden för maskinanskaffning inom byggnadsindustrien. Från
fonden, som inrättats fr. o. m. den 1 juli 1952, utlämnas lån till anskaffande
av byggnadsmaskiner, vilka ännu inte kommit till allmän användning inom
byggnadsindustrien men som kan väntas medföra avsevärda besparingar
i fråga om material och arbetskraft. Till fonden har hittills anvisats tillhopa
12 000 000 kronor. Vid utgången av budgetåret 1953/54 fanns å anslaget
ett outnyttjat belopp av 3 504 549 kronor.

Med hänsyn till det outnyttjade beloppet anses endast ett begränsat anslag
vara erforderligt för nästa budgetår. Under antagande av att långivningen
i fortsättningen bör få ungefär samma omfattning som hittills finner
departementschefen att ett belopp av 1 000 000 kronor är tillräckligt.

Tilläggslån till viss bostadsbyggnadsverksamhet. Tilläggslån beviljas till
flerfamiljshus med belopp motsvarande det kapitaliserade värdet av ett
bidrag av f. n. 2 kronor—3 kronor 60 öre per m2 lägenhetsyta. För innevarande
budgetår har anvisats ett investeringsanslag av 150 000 000 kronor.

I enlighet med vad departementschefen förut anfört vid anmälan av

Statsutskottets utlåtande nr 150 år 1955

15

frågan om anslag till lånefonden för bostadsbyggande räknar han med att
såväl under budgetåret 1954/55 som under budgetåret 1955/56 kommer att
igångsättas omkring 40 000 lägenheter i statsbelånade flerfamiljshus. Vidare
utgår han från att under år 1954 har färdigställts omkring 40 000
lägenheter i statsbelånade flerfamiljshus.

Då det gäller den preliminära långivningen under nästa budgetår erinras
om att i det föregående förutskickats en reducering av det provisoriska
tilläggslånet med belopp som motsvarar ett bidrag av en krona
per in2 lägenhetsyta för byggnadsföretag som färdigställes tidigast den 1
april 1956. För nästa budgetår påverkar en dylik minskning av tilläggslånet
låneramen men icke medelsbehovet.

Det kan således antagas att den preliminära långivningen på grund av
ifrågavarande reduktion av tilläggslånet kommer att minskas från nuvarande
167 000 000 kronor till 105 000 000 kronor. Departementschefen har
förut beräknat ramen för preliminära beslut om tertiärlån under beaktande
av att en ytterligare minskning av balansen av ärenden avseende
lån till flerfamiljshus bör eftersträvas under nästa budgetår. I anledning
härav beräknar han ett ytterligare belopp av 35 000 000 kronor i tilläggslån.
Ramen för den preliminära långivningen under nästa budgetår anses
därför böra fastställas till (105 000 000 + 35 000 000) 140 000 000 kronor.

Vad härefter angår anslaget till tilläggslån till viss bostadsbyggnadsverksamhet
under nästa budgetår beräknas detsamma under antagande av att
lån kommer att utbetalas till företag med 40 000 lägenheter. I anledning
härav föreslås, att det av bostadsstyrelsen äskade beloppet av 240 000 000
kronor nedräknas till 210 000 000 kronor.

Lån till uppförande och förbättring av lantarbetarbostäder. Fi ån anslaget
utlämnas lantarbetarbostadslån, vilket icke får överstiga 80 % av de
uppskattade kostnaderna för företaget. I lånet kan även inbegripas förbättring
av vattentäkt. För ifrågavarande ändamål har för innevarande
budgetär anvisats ett investeringsanslag av 100 kronor.

Departementschefen förordar, att anslaget även för nästa budgetår uppföres
med endast ett formellt belopp av 100 kronor.

I detta sammanhang anses riksdagens medgivande böra inhämtas till att
räntefoten för lantarbetarbostadslån, som beviljas under nästa budgetår,
fastställes till oförändrat 3,25%.

Lån till anordnande av kollektiva tvätterier. Från anslaget utlämnas
lån för anläggande, inköp, utvidgning eller modernisering av tvätteri dels
till kommun eller landsting, dels till aktiebolag eller stiftelse, vari kommun
eller landsting är huvudintressenter, och dels till för ändamålet bildad
ekonomisk förening under förutsättning att vederbörande kommun är representerad
i föreningens styrelse. För innevarande budgetår har anvisats
ett investeringsanslag av 1 500 000 kronor.

16

Statsutskottets utlåtande nr 150 år 1955

Medelsåtgången under innevarande budgetår för lån till kollektiva tvätterier
är beroende av flera ovissa faktorer. Med hänsyn jämväl till att
vid utgången av budgetåret 1953/54 kvarstod ett odisponerat belopp av
drygt 2 500 000 kronor anser departementschefen, att någon ytterligare
medelsanvisning icke är erforderlig för nästa budgetår. Han föreslår därför,
att anslaget upptages endast med ett formellt belopp av 100 kronor.

AVSKRIVNING AV NYA KAPITALINVESTERINGAR

Av de till lånefonden för bostadsbyggande till och med budgetåret 1953/54
anvisade investeringsanslagen har enligt uppgifter som inhämtats från bostadsstyrelsen
326 milj. kronor disponerats för räntefria stående delar av
egnahemslån. För inneyarande budgetår beräknas ett belopp av ca 135
milj. kronor komma att tagas i anspråk för motsvarande ändamål. Av de
i lånefonden investerade medlen kan sålunda ca 461 milj. kronor beräknas
avse kapitalsubventioner till egnahem. Investeringsanslagen till lånefonden
har avskrivits med 25 %, motsvarande den avskrivningskvot som
tillämpas för lån löpande med 3 % ränta. Även egnahemssubventionerna
har härigenom kommit att avskrivas med endast 25 %. Liksom tilläggslånen
kommer emellertid dessa subventioner att bli en definitiv förlust
för staten, såvida icke en mera avsevärd höjning av hyror och bostadskostnader
tillätes ské i framtiden. Såsom framhållits i statsutskottets utlåtande
nr 123/1954 saknas anledning att nu räkna med en dylik utveckling
av hyres- och bostadskostnadsnivåerna. Under sådana förhållanden
bör egnahemssubventionerna i likhet med tilläggslånen avskrivas helt. För
en total avskrivning av för ifrågavarande ändamål disponerade eller anvisade
medel skulle erfordras omkring 346 milj. kronor i ytterligare avskrivningsmedel.
En dylik retroaktiv reglering av avskrivningsbehovet erfordras
närmast för ett rättvisare bedömande av statens förmögenhetsställning.
Av detta skäl anses det dock icke nödvändigt att genomföra regleringen
på en gång. Denna kan och bör i stället ske när och i den omfattning
det statsfinansiella läget medger.

Vad beträffar avskrivningen av de medel för egnahemssubventioner —
beräknade till 100 milj. kronor — som innefattas i det för nästkommande
budgetår i annat sammanhang äskade anslaget till lånefonden för bostadsbyggande,
anses följande synpunkter böra beaktas.

Avskrivningen av medel till lånefonden för bostadsbyggande sker med
utgångspunkt från den totala bostadsproduktionens omfattning. Hur denna
produktion kommer att fördela sig på flerfamiljshus respektive egnahem
har det hittills varit svårt att närmare beräkna i förväg. Följaktligen har
det varit osäkert inom rätt vida marginaler, hur stora utbetalningarna av
de räntefria förskotten å egnahemslån kommer att bli under ett framförliggande
budgetår. Det har under sådana förhållanden framstått som

Statsutskottets utlåtande nr 150 år 1955

17

vanskligt att laborera med de skilda avskrivningskvoter för beräkningen
av avskrivningsanslagets storlek för det framförliggande budgetåret, som
motiveras av att investeringsanslaget till en del avser kapitalsubventioner.
Å andra sidan har emellertid såsom framgår av den tidigare redogörelsen
egnahemsbyggandet nu fått en omfattning som påkallar att de därmed förenade
subventionerna beaktas i budgethänseende. Ett säkrare underlag
härför kommer att erhållas, om man — såsom chefen för socialdepartementet
i annat sammanhang föreslår —- för framtiden kan räkna med en
fast ram för långivningen till en- och tvåfamilj shus.

Utifrån anförda omständigheter kunde det även synas lämpligt att i låneoch
anslagstekniskt avseende söka anordna stödet till egnahem på liknande
sätt som skett beträffande lån till flerfamiljshus. Medel för den ränteoch
amorteringspliktiga delen av egnahemslånen skulle alltså anvisas under
samma fond som tertiärlånen, medan subventionsdelen — liksom tilläggslånen
till flerfamiljshus — skulle upptagas under fonden för låneunderstöd.
Härigenom skulle undvikas att kapitalsubventioner och räntepliktiga amorteringslån
sammanfördes under en lånefond. Mot att nu genomföra en dylik
omläggning kan emellertid ett par särskilda omständigheter åberopas. Frågan
om införande av ett kreditgarantisystem på bostadsområdet är sedan
början av år 1953 föremål för särskild utredning. Lämplighetsskäl talar
för att en anslagsteknisk omläggning av lånestödet får anstå till dess
ifrågavarande utredning slutförts. Vidare bör beaktas, att det är befogat
räkna med att både egnahemssubventionerna och tilläggslånen till flerfamiljshus
kommer att successivt minska. Chefen för socialdepartementet
har sålunda i annat sammanhang förutskickat en reducering av egnaliemssubventionen
från 8 000 kronor till 6 000 kronor ävensom en minskning
av det provisoriska tilläggslånet med vad som motsvarar ett bidrag av en
krona per m2 lägenhetsyta, allt avsett att genomföras i vad det gäller byggnadsföretag
som färdigställes tidigast den 1 april 1956. Den sålunda förutskickade
minskningen av de generella subventionerna till nytillkommande
bostadshus liksom den redan genomförda reduceringen av tilläggslånet för
hus som har färdigställts under år 1954 och för hus som kommer att färdigställas
under år 1955 medför att anslagsbehovet för såväl egnahemssubventioner
som tilläggslån kommer att successivt nedgå. För innevarande
budgetår kan beräknas att ifrågavarande kapitalsubventioner kommer att
uppgå till ca 335 milj. kronor, nästa budgetår till ca 310 milj. kronor och
när de berörda minskningarna av subventionerna blivit helt genomförda
till ca 200 milj. kronor. Med hänsyn till de omfattande försök att genom
rationalisering sänka byggnadskostnaderna, som pågår på skilda håll, finnes
vidare skäl antaga alt ytterligare minskning av kapitalsubventionerna
skall bli möjlig att företaga framdeles.

Om man alltså räknar med eu successiv minskning av anslagsbehovet för
2—967 55 Bihang till riksdagens protokoll 1955. G samt Nr 150

18

Statsutskottets utlåtande nr 150 år 1955

kapitalsubventioner till såväl egnahem som flerfamiljshus under de närmast
följande budgetåren, framstår det som önskvärt, att ett utjämningsförfarande
i fråga om avskrivningen av dessa bostadssubventioner kommer
till stånd mellan budgetåren, så att alltför stora kastningar i belastningen å
driftbudgeten för ifrågavarande ändamål förhindras. Ett lämpligt tillvägagångssätt
härvidlag anses vara, att medel tills vidare reserveras under fonden
för oreglerade kapitalmedelsförluster för ett framtida täckande av behovet
av avskrivningsmedel såväl för investeringarna i lånefonden för bosstadsbyggande
i vad det överstiger 25 % som för tilläggslånen.

I enlighet med det anförda föreslås att investeringsanslaget till lånefonden
för bostadsbyggande, liksom hittills, avskrives med 25 %, motsvarande
den avskrivningskvot som tillämpas för lån löpande med 3 % ränta.
Avskrivningsanslaget upptages alltså med 122,5 milj. kronor. Det ytterligare
avskrivningsbehov, som föreligger med hänsyn till dels kapitalsubventionerna
till egnahem och dels tilläggslånen till viss bostadsbyggnadsverksamhet
anses böra för budgetåret 1955/56 — i avbidan på att förutsättningar
uppkommer för en slutlig reglering enligt gällande avskrivningsregler
och med beaktande av vad i det föregående förordats rörande
avskrivningen av egnahemssubventionerna — icke täckas genom anvisande
av särskilda anslag. I stället anses medel för en slutlig framtida reglering
av avskrivningsbehovet böra anvisas i form av en kollektiv avsättning till
fonden för oreglerade kapitalmedelsförluster. Vid bedömningen av storleken
av denna avsättning torde följande synpunkter beaktas. För en avskrivning
enligt hittills tillämpad ordning av bostadslåneanslagen skulle
för nästa budgetår erfordras anslag med sammanlagt (122,5 + 210,0=)
332,5 milj. kronor, vilket jämfört med innevarande budgetår innebär en
ökning med 164,5 milj. kronor. I vad avser ett belopp av 82 milj. kronor
sammanhänger denna ökning med den engångsmässiga nedräkning av avskrivningsanslaget
för tilläggslån i gällande riksstat, som möjliggjordes
genom att tidigare anvisade avskrivningsmedel friställdes i samband med
avvecklingen av amorterings- och räntefriheten för vissa äldre tilläggslån.
För en total avskrivning av egnahemssubventionerna skulle, med beaktande
av att dessa till 25 % avskrives över avskrivningsanslaget för lånefonden
till bostadsbyggande, erfordras ytterligare ca 75 milj. kronor eller
sammanlagt ca 410 milj. kronor. Som förut framhållits talar olika skäl
för att en avskrivning av denna storleksordning icke nu bör komma i fråga.
Ett något lägre belopp torde i stället med hänsyn till den förut nämnda
utjämningen av avskrivningsbehovet under de närmaste budgetåren, som
bör eftersträvas, beräknas för budgetåret 1955/56. Departementschefen anser
sig därför böra förorda att avskrivningsanslagen för här berörda ändamål
upptages med sammanlagt 350 miljoner kronor, innebärande en ökning
med 17,5 milj. kronor jämfört med en avskrivning enligt tidigare nämnd
ordning. Avskrivningsanslaget för lånefonden till bostadsbyggande beräk -

Statsutskottets utlåtande nr 150 år 1955

19

nas som tidigare nämnts till 122,5 milj. kronor. Avsättningen till fonden
för oreglerade kapitalmedelsförluster för här berörda ändamål bör alltså
upptagas med (350,o— 122,5 =) 227,5 milj. kronor. Till detta anslagsäskande
återkommer departementschefen i det följande.

AVSKRIVNING AV O REGLERADE KAPITALMEDELSFÖRLUSTER

Enligt av 1939 års lagtima riksdag godkända principer skall under
denna rubrik årligen äskas ett anslag till belopp, som kan antagas genomsnittligt
bereda täckning för de förluster som för varje år brukar uppkomma.
I de två senaste riksstaterna har anslaget uppförts med 1 milj.
kronor.

Utöver vad som erfordras för årlig avskrivning av smärre oreglerade
kapitalmedelsförluster, 1 milj. kronor, bör såsom departementschefen anfört
vid anmälan av frågan om anslag till avskrivning av nya kapitalinvesteringar
under förevarande anslag medel beräknas för en framtida reglering
av avskrivningsbehovet för dels kapitalsubventionerna till egnahem
och dels tilläggslånen till viss bostadsbyggnadsverksamhet. Medelsbehovet
för sistnämnda ändamål har beräknats till 227,5 milj. kronor. Anslaget
torde därför för nästa budgetår böra uppföras med 228 500 000 kronor.

Motionerna

I de likalydande motionerna 1: 119 (av herrar Erik Olsson och Olsén)
och 11:119 (av herr Nilsson i Östersund m. fl.) föreslås, att riksdagen i
skrivelse till Kungl. Maj :t hemställer om en skyndsam översyn av nu gällande
författningar så att dessa bringas i överensstämmelse med de krav
som framställes i motionerna.

I de likalydande motionerna I: 219 (av herr Ewerlöf in. fl.) och II: 28b
(av herr Hjalmarson m. fl.) hemställes, att riksdagen måtte besluta

1) att i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa, att Kungl. Maj:t måtte vidtaga
åtgärder för att påskynda utredningen angående övergång till kreditgarantisystem,

2) att i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa, att redan påbörjad översyn
av de byggnadstekniska författningarna i syfte att avlägsna befintliga
hinder för en effektiv bostadsproduktion måtte påskyndas,

3) att de provisoriska tilläggslånen (kungörelse 756: 1951) för hus,
färdigställda tidigast den 1 april 1956, skall upphöra att utgå,

4) att de ortsdifferentierade tilläggslånen (kungörelse 587: 1948) för
hus, färdigställda tidigast den 1 april 1956, skall upphöra att utgå,

5) att — i syfte att åstadkomma konkurrens på likvärdigare villkor —

20

Statsutskottets utlåtande nr 150 år 1955

tertiärlån skall beviljas upp till 90 % av den totala produktionskostnaden
mot enbart inteckningssäkerhet, oavsett förvaltningsformen, samt upp till
100 % för s. k. allmännyttiga företag mot kommunal borgen och upp till
95 % för kooperativa och enskilda företag mot borgen av kommun, industriföretag
eller annat företag av motsvarande ekonomisk styrka, dock
att kooperativt företag under en övergångstid av tre år skall utan borgen
få låna upp till 95 %,

6) att räntegaranti å primärlån och sekundärlån, som utlämnas till nya
fastigheter från och med den 1 oktober 1955, skall grundas på en räntesats
av 3,7 %,

7) att räntesatsen å tertiärlån till nybyggda fastigheter, som utlämnas
från och med den 1 oktober 1955, skall utgöra 3,7 %,

8) att bottenförstärkningen å familjebostadsbidraget å 210 kronor skall
ytterligare förstärkas med 100 kronor för varje barn utöver två, dock högst
för fem barn utöver två,

9) att familjebostadsbidrag skall utgå till alla ur standardsynpunkt
godtagbara lägenheter oavsett produktionsåret,

10) att i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa, att Kungl. Maj:t snarast
måtte låta igångsätta utredning rörande bostadsstyrelsens personalorganisation,

11) att fastställa följande avlöningsstat för bostadsstyrelsen, att tilllämpas
tills vidare från och med budgetåret 1955/56:

Avlöningsstat

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis .................. 690 700

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj :t,

förslagsvis..................................................................... 73 000

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal ..................... 2 252 600

4. Ersättningar till experter och sakkunniga, förslagsvis ......... 15 000

5. Rörligt tillägg, förslagsvis ................................................ 440 100

Summa kronor 3 471 400

12) att till Bostadsstyrelsen: Avlöningar anvisa ett anslag av 3 471 400
kronor,

13) att till Kapitalmedelsförluster och ränteeftergifter å vissa bostadsbyggnadslån
anvisa ett förslagsanslag av 15 000 000 kronor,

14) att till Bostadsrabatter anvisa ett förslagsanslag av 93 000 000
kronor, samt

15) att till Avskrivning å lånefonden för bostadsbyggande anvisa ett anslag
av 71 500 000 kronor.

I de likalydande motionerna I: 220 (av herr Ewerlöf m. fl.) och II: 285
(av herr Hjalmarson in. fl.) hemställes, att riksdagen måtte besluta

1) att bostadsstyrelsen icke skall åläggas att reglera produktionen av

Statsutskottets utlåtande nr 150 år 1955

21

en- och tvåfamilj shus, vare sig så att denna begränsas till visst maximalt
antal lägenheter per är eller så att igångsättningen dirigeras till viss tidpunkt
under året;

2) att räntegarantien å bottenlån, som utlämnas för nyuppförda enoch
tvåfamiljshus från och med den 1 oktober 1955, skall grundas på en
räntesats av 3,7 %;

3) att räntesatsen för statliga egnahemslån, som utlämnas för nyuppförda
en- och tvåfamiljshus från och med den 1 oktober 1955, samt för
förbättringslån utlämnade från och med nämnda dag skall utgöra 3,7 %;

4) att räntefri stående del av egnahemslån skall beträffande en- och
tvåfamilj sfastigheter som färdigställes från och med den 1 april 1956 utgöra
4 000 kronor eller, där låntagaren kan åtnjuta familjebostadsbidrag,
6 000 kronor; samt

5) att räntefri stående del av egnahemslån icke skall behöva återbetalas
där ej bostadsstyrelsen så prövar skäligt i samband med varaktig överlåtelse
av fastigheten.

I de likalydande motionerna I: 222 (av herrar Norling och Öhman) och
II: 287 (av herrar Senander och Johansson i Stockholm) hemställes,

att riksdagen under statsverkspropositionen bilaga 26, punkt 1, måtte

a) avslå de av Kungl. Maj:t föreslagna ändringarna i grunderna för
egnahemslån;

b) medgiva, att under budgetåret 1955/56 preliminära beslut angående
lån, som skall utgå från lånefonden för bostadsbyggande, må meddelas
intill belopp av 790 000 000 kronor;

c) till Lånefonden för bostadsbyggande för budgetåret 1955/56 anvisa
ett investeringsanslag av 645 000 000 kronor;

samt under samma bilaga, punkt 4,

a) medgiva, att under budgetåret 1955/56 preliminära beslut angående
lån, som skall utgå från anslaget till tilläggslån till viss bostadsbyggnadsverksamhet,
må meddelas intill ett belopp av 230 000 000 kronor,

b) till Tilläggslån till viss bostadsbyggnadsverksamhet för budgetåret
1955/56 anvisa ett investeringsanslag av 240 000 000 kronor.

I de likalydande motionerna 1:226 (av herr Strandler m. fl.) och 11:281
(av herrar Almgren och Johanson i Västervik) hemställes, att riksdagen
måtte besluta att kommun, som anordnar pensionärslägenheter i flerfamiljshus,
förvaltade av bostadsföretag, som arbetar utan enskilt vinstsyfte,
och diir kommunen utsett styrelseledamot och revisor, kan erhålla
pensionärsbostadsbidrag för denna verksamhet efter enahanda grunder,
som gäller för pensionärslägenheter i av kommun eller allmännyttigt bostadsföretag
förvaltade flerfamiljshus.

I de likalydande motionerna I: 231 (av herr Axel Svensson m. fl.) och
II: 275 (av herr Adamsson m. fl.) hemställes, att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj :t måtte anhålla om utredning och förslag till sådana statliga

22

Statsutskottets utlåtande nr 150 år 1955

stödåtgärder att den årliga grundhyran för specialinredd invalidlägenhet
icke överstiger motsvarande hyra för vanlig lägenhet med samma rumsantal
och med jämförbar utrustningsstandard.

I de likalydande motionerna I: 329 (av herr Ohlon) och II: 415 (av herr
Ohlin m. fl.) föreslås, att riksdagen

1) i skrivelse till Kungl. Maj:t anhåller om en omläggning av den statliga
bostadspolitiken efter riktlinjer som i motionerna exemplifierats och
i syfte att bättre främja rationellt och kostnadssparande byggande;

2) under uttalande att Kungl. Maj :ts förslag synes innebära en ytterligare
minskning av bostadsbyggandets andel av de totala investeringarna,
vilket i nuvarande bristläge om möjligt bör undvikas, fastställer kreditramen
för preliminära lånebeslut under nästa budgetår till 840 milj. kronor
och investeringsanslaget på kapitalbudgeten för bostadsbyggande till
750 milj. kronor, vilket i båda fallen innebär en ökning i jämförelse med
Kungl. Maj:ts förslag med 50 milj. kronor och möjliggör att eu produktion
av mellan 60 000 och 65 000 lägenheter per år kan vidmakthållas;

3) med avslag på Kungl. Maj :ts förslag beträffande formen för det allmännas
stöd till flerfamiljshus beslutar en övergång från och med nästa
budgetår till löpande bidrag enligt i motionerna angivna riktlinjer i stället
för tilläggslån samt en överföring av det av Kungl. Maj:t för fonden för
låneunderstöd äskade beloppet till lånefonden för bostadsbyggande;

4) till kapitalmedelsförluster, ränteeftergifter och löpande bidrag såsom
i motionerna föreslagits anvisar ett belopp av 36,3 milj. kronor, vilket
innebär en ökning i jämförelse med Kungl. Maj :ts förslag med 16,3 milj.
kronor;

5) till avskrivning av de nya kapitalinvesteringarna beträffande lånefonden
för bostadsbyggande anslår 100 milj. kronor, vilket innebär en minskning
i jämförelse med Kungl. Maj:ts förslag med 22,5 milj. kronor;

6) avslår Kungl. Maj :ts förslag om avsättning i särskild ordning av
227,5 milj. kronor till fonden för oreglerade kapitalmedelsförluster och beslutar
fastställa anslaget till denna fond till 1 milj. kronor;

7) anhåller hos Kungl. Maj :t att bostadsstyrelsen får i uppdrag utarbeta
förslag till inkomstprövning i samband med utbetalande av räntefria stående
delar av egnahemslån;

8) beträffande bostadspolitiken i övrigt beslutar godkänna de i motionerna
angivna riktlinjerna.

I de likalydande motionerna 1:330 (av herr Alvar Andersson in. fl.)
och II: 418 (av herr Larsson i Hedenäset m. fl.) hemställes,

att riksdagen måtte besluta att beträffande egnahemslånebyggandet uttala
sig för att ramen under budgetåret 1955/56 ej göres trängre än att
minst 17 000 lägenheter i en- och tvåfamilj shus med egnahemslån kan
igångsättas under denna tid, samt att beträffande tiden för igångsättningen
detta så långt det är möjligt med hänsyn till arbetskrafttillgången får ske

23

Statsutskottets utlåtande nr 150 år 1955

under den del av året som bäst lämpar sig för egnahemsbyggande, samt

att riksdagen beträffande avvecklingen av den räntefria stående delen
av egnahemslånen måtte besluta att nedsättning ej sker längre än till 7 OOO
kronor i första omgången, för egnahemsbyggare med mindre ekonomiska
resurser, samt att i övrigt behovsprövning överväges.

I motionen 11: 78 (av herr Gustafsson i Skellefteå) föreslås, att riksdagen
måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om förslag till
1956 års riksdag till omläggning av lånevillkoren för olika företagsformer
i syfte att uppnå mera likvärdiga konkurrensvillkor, varvid de i motionen
anförda synpunkterna bör beaktas.

I motionen II: 125 (av herr Jacobson i Vilhelmina) hemstalles, att riksdagen
måtte besluta om ändring av § 1 i kungörelsen om statsbidrag till
anordnande av pensionärshem av den 22 juni 1939, varvid sagda paragraf
skulle erhålla följande lydelse:

Statsbidrag till anordnande av hem, avsedda för beredande av billiga
hyresbostäder huvudsakligen åt mindre bemedlade åldringar och invalider,
må under de villkor, som nedan stadgas, utgå till kommun eller till foretag,
vilket på sätt i 9 § sägs blivit för här avsett syfte godkant sasom allmännyttigt
eller kooperativt bostadsföietag,

eller att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställer om utredning
av frågan om ändrade bestämmelser för statsbidrag till anordnande av

pensionärsbostäder.

I motionen II: 393 (av herr Ekdahl m. fl.) föreslås att riksdagen matte

besluta .

1) dels förklara sig icke beredd att f. n. lämna Kungl. Maj:t bemyndigande
till sänkning av den räntefria stående delen av egnahemslånet,

2) dels avslå Kungl. Maj :ts förslag om ändring av den allmänna regeln
i fråga om ombyggnad av en- eller tvåfamilj shus dithän att den räntefria

stående delen av lånet icke må överstiga 25 %.

3) dels företaga sådana ändringar av gällande bestämmelser angående
den räntefria stående delen av egnahemslånet att densamma faststalles till
a) 8 000 kronor då lägenhetsytan icke överstiger 115 m2 samt b) till 4 000
kronor då lägenhetsytan överstiger 115 men icke 130 m2 — med rätt dock
för bostadsstyrelsen att i enlighet med f. n. tillämpad praxis meddela dispens,
när det gäller vissa barnrika familjer eller jordbruk segnahem,

4) dels att det må ankomma på Kungl. Maj:t att utfärda sådana öveigångsbestämmelser
att den som före 1 juli 1955 ingivit ansökan om egnahemslån
icke må komma i ur subventionssynpunkt sämre belägenhet än
f. n. gällande bestämmelser innebära.

T motionen II:39i (av herr Helén) hemställes att riksdagen måtte besluta
att i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om en utredning i frågan om
inrättande av eu statlig lånefond för täckande av s. k. grundinsatser för
insatslägenheter samt att förslag i denna fråga snarast måtte föreläggas
riksdagen.

24

Statsutskottets utlåtande nr 150 år 1955

I motionen II: 416 (av herr Sjölin in. fl.) hemställes, att riksdagen måtte

a) medgiva att under budgetåret 1955/56 beslut om bidrag till viss bostadsförbättringsverksamhet
må meddelas intill ett belopp av 31 565 000
kronor;

b) till Bidrag för viss bostadsförbättringsverksamhet för budgetåret
1955/56 anvisa ett reservationsanslag av 3 400 000 kronor, innebärande en
besparing för nästa budgetår med 26 600 000 kronor.

I de likalydande motionerna I: 528 (av herr Alvar Andersson m. fl.)
och II: 656 (av herrar Carlsson i Bakeröd och Pettersson i Norregård) hemställes,
att riksdagen måtte besluta avslå propositionen nr 194 samt även
beakta vad i motionerna i övrigt har anförts.

I de likalydande motionerna I: 534 (av herr Ewerlöf m. fl.) och II: 663
(av herr Hjalmarson m. fl.) hemställes, att riksdagen måtte

A. avslå Kungl. Maj:ts förslag i proposition nr 194 att riksdagen måtte
bemyndiga Kungl. Maj:t att meddela bestämmelser beträffande eftergifter
i fråga om ränta och amortering å vissa bostadslån,

B. besluta,

1) att räntegarantien å primärlån och sekundärlån till flerfamiljshus
och å bottenlån till en- och tvåfamilj shus, vilka utlämnas till nya fastigheter
från och med den 1 oktober 1955, skall grundas på en räntesats
av 4,o %,

2) att räntesatsen å tertiärlån till nybyggda flerfamiljshus och å statliga
egnahemslån till nyuppförda en- och tvåfamilj shus, vilka utlämnas
från och med den 1 oktober 1955, ävensom å förbättringslån utlämnade
från och med nämnda dag skall utgöra 4,o %,

3) att räntegarantien skall upphöra, då den tidigare fastställda giltighetstiden
å 10 år utgått,

4) att familjebostadsbidraget skall höjas från 150 till 170 kronor för
varje barn från och med den 1 oktober 1955,

C. anvisa

1) till Kapitalmedelsförluster och ränteeftergifter å vissa bostadsbyggnadslån
ett förslagsanslag av 18 000 000 kronor,

2) till Bostadsrabatter ett förslagsanslag av 98 000 000 kronor, samt

3) till Avskrivning å lånefonden för bostadsbyggande ett anslag av
49 500 000 kronor.

I de likalydande motionerna 1:535 (av herr Alexanderson) och 11:664
(av herrar Ståhl och Larsson i Stockholm) hemställes, att riksdagen vid
behandlingen av propositionen nr 194 måtte beakta i motionen anförda
synpunkter, så att i syfte att begränsa statsutgifterna och förhindra förvärrad
hyressplittring räntesubventionerna må, i den mån förefintliga lånekontrakt
gör det möjligt, inriktas på nuvarande och blivande fastigheter
med s. k. provisoriska tilläggslån, i huvudsak det bestånd som uppförts
efter 1950 med dess högre hyresnivå.

Statsutskottets utlåtande nr 150 år 1955

25

I motionen I: 527 (av herrar Norling och Helmer Persson) hemställes,
att riksdagen med bifall i övrigt till Kungl. Maj:ts proposition nr 194 måtte
besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om förslag till riksdagen
om sådana åtgärder att hyresstegring med anledning av räntehöjningen
kan undvikas i all bostadsbebyggelse.

I motionen II: 665 (av herr Gustafsson i Skellefteå) föreslås, att riksdagen
måtte besluta att för budgetåret 1955/56 under femte huvudtiteln till
Kapitalmedelsförluster och ränteeftergifter å vissa bostadsbyggnadslån anvisa
ett förslagsanslag av 44,6 milj. kronor.

Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden,
får utskottet hänvisa till motionerna II: 119, II: 284, II: 285, I: 222, I: 226,
II: 275, II: 415, I: 330, II: 78, II: 125, II: 393, II: 394, II: 416, I: 528, II: 663,
II: 664, I: 527 och II: 665.

Utskottet

Allmänna grunder för bostadspolitiken. I skilda motioner har frågan
om åtgärder för att påskynda rationalisering av bostadsbyggandet tagits
upp till behandling. I motionerna I: 329 och II: 415 föreslås, att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj :t anhåller om en omläggning av den statliga bostadspolitiken
efter riktlinjer som i motionerna exemplifierats och i syfte
att bättre främja rationellt och kostnadsbesparande byggande. Av de
exempel på åtgärder för ett effektivare byggande, som lämnas i berörda
motioner, må följande nämnas. I fråga om egnahem, som drager höga
kostnader, bör man överväga att räkna med en kortare amorteringstid än
eljest. Beträffande flerfamiljshus förordas, att den som bygger jämförelsevis
billigt skall erhålla statslån på särskilt fördelaktiga villkor, medan den
som bygger till höga kostnader skall erhålla lån på sämre villkor. Vidare
framhålles att den pågående utredningen beträffande de byggnadstekniska
författningarna måste erhålla direktiv att snabbt avsluta sitt arbete.

Även i motionerna 1:219 och 11:284 yrkas att översynen av de byggnadstekniska
författningarna måtte påskyndas. I motionerna 1: 220 och
11:285 anföres synpunkter på frågan om förbilligande av egnahemsbyggandet.
Sålunda framhålles att det har varit möjligt att bevisa, att en
nedpressning av byggnadskostnaderna med åtminstone 20 % är genomförbar
när det gäller egnahem, utan att därför viktiga standardkrav måste
eftersättas. I sagda motioner sägs det vidare vara angeläget att så snart
som möjligt få de nya och billigare hustyperna att slå igenom i byggnationen,
varför det är viktigt att alla bestämmelser i byggnadsstadgorna och
i kommunala reglementen av olika slag, som kan vara ägnade att i onödan
lägga hinder i vägen för förenklade byggnadsmetoder, så snart som möjligt
blir undanröjda. Vidare framhålles att de organ som samhället förfogar
över måste utnyttjas för att så snart som möjligt lära byggmästarna
och byggherrarna de nya metoderna.

26

Statsutskottets utlåtande nr 150 år 1955

Med anledning av de synpunkter och förslag i rationaliseringsfrågan,
som sålunda har framförts i berörda motioner, har utskottet inhämtat yttranden
från bostadsstyrelsen och statens nämnd för byggnadsforskning.
Utskottet har funnit att dessa yttranden, vilka bifogas förevarande utlåtande,
ger en god bild av rationaliseringsfrågans läge och de olika strävandena
från såväl skilda myndigheters som byggnadsföretagarnas sida i syfte
att effektivisera byggnadsverksamheten. I anslutning till yttrandena vill
utskottet understryka följande.

Av vad i yttrandena anförts framgår, att det ännu icke är möjligt att
slutligt bedöma de ekonomiska resultaten av utförd experimentbebyggelse.
Såsom särskilt utvecklats av nämnden för byggnadsforskning kan man
icke med stöd enbart av vissa experiment bevisa, att en allmän mera betydande
sänkning av byggnadskostnaderna kan omedelbart åvägabringas.
Vad i denna fråga anförts i motionerna 1:220 och 11:285 kan utskottet
därför icke tillmäta någon större betydelse. En realistisk bedömning av
pågående rationaliseringsarbete inom byggnadsområdet ger emellertid vid
handen, att utsikter till en gynnsam utveckling av byggnadskostnaderna
föreligger på något längre sikt. En förutsättning härför torde vara, att de
resultat av experiment med nya byggnadsmetoder, som framkommer,
underkastas sakkunnig granskning och värdering och att en korrekt information
lämnas angående värdet av desamma. Utskottet anser sig i anledning
av förenämnda yttranden kunna utgå från att nämnden för byggnadsforskning
och bostadsstyrelsen kommer att fullfölja ifrågavarande
uppgifter.

Av väsentlig betydelse för en fortsatt effektivisering av byggnadsverksamheten
är vidare, att olika b y g g n a d s b e s t ä in in e 1 s e r överses. Enligt vad
utskottet inhämtat torde 1951 års byggnadsutredning komma att avsluta
sitt arbete under nästa år. Vidare torde böra erinras att byggnadsstyrelsen
jämsides med byggnadsutredningens arbete och med biträde av särskilt
tillkallade sakkunniga, representerande skilda branschorganisationer
samt statliga och kommunala organ, har utarbetat förslag till anvisningar
avsedda att ersätta de byggnadsbestämmelser, som nu finns i ett antal
specialförfattningar, samt i övrigt gjort en översyn av de nu gällande anvisningarna.
Utskottet vill härutöver framhålla betydelsen av att berörda
myndigheter underlättar experimentverksamhet genom att medverka till
dispensgivning från skilda byggnadsbestämmelser.

Vad angår de i motionerna 1:329 och 11:415 framförda exemplen på
sådana ändringar i grunderna för statligt lån till bostadshus, som gynnar
den som bygger billigt, vill utskottet erinra om vad utskottet förra
året (utlåtande nr 123) anförde i denna fråga. Sålunda framhöll utskottet
att bostadsstyrelsen vid beviljande av tertiär- och tilläggslån tillämpade
den principen, att det för utmätande av lån och hyror utslagsgivande belåningsvärdet
fastställdes med utgångspunkt icke enbart från de faktiska

Statsutskottets utlåtande nr 150 år 1955

27

byggnadskostnaderna i det enskilda fallet utan även från de beräknade
normala byggnadskostnaderna på orten. Utskottet fann att innebörden
härav var att den byggnadsföretagare, som byggde rationellt och billigt,
kunde tillgodogöra sig en större vinst än den företagare, som använde sig
av ett dyrare byggnadssätt. Den av bostadsstyrelsen tillämpade värderingsprincipen
syntes utskottet väl tillgodose det framförda önskemålet att ekonomiska
fördelar borde tillfalla de effektiva och uppfinningsrika byggnadsföretagarna.
Utskottet har icke funnit att motionärerna anfört några
nya omständigheter, som kan ge anledning till ett frångående av den förra
året intagna ståndpunkten.

På grund av vad sålunda anförts och under hänvisning till innehållet i
de åberopade yttrandena, avgivna av bostadsstyrelsen och nämnden för
byggnadsforskning, avstyrker utskottet motionerna I: 329 och II: 41o samt
I: 219 och II: 284 i den del de ovan behandlats.

I propositionen nr 1 föreslås att avvecklingen av de generella subventionerna
till nytillkommande bostadshus skall fortsättas och i framtiden
avse icke endast tilläggslån utan även räntefri stående del av egnahemslån
till en- och tvåfamilj shus.

Såsom erinras i propositionen har byggnadskostnadernas utveckling
under senare år varit gynnsam. Även om pa sista tiden vissa tendensei
till kostnadsökning har förmärkts, finner utskottet i likhet med departementschefen
att — med beaktande av den pågående effektiviseringen avbyggnadsindustrien
— en ytterligare reducering av de generella subventionerna
är motiverad. Utskottet kan härvid ansluta sig till Kungl. Maj:ts
förslag, att en reducering bör ske i fråga om såväl tilläggslån som räntefri
stående del av7 egnahemslån och att ej endast förändringar i byggnadskostnaderna
utan jämväl utvecklingen av reallöner och levnadsvillkor över
huvud taget bör beaktas vid prövning av subventionsfrågan. Till frågan om
den takt i vilken avvecklingen bör ske återkommer utskottet i det följande
vid behandling av de särskilda låne- och bidragsfrågorna. Utskottet vill
dock i detta sammanhang uttala sin anslutning till Kungl. Maj:ts förslag
att en reduktion av subventionerna icke såsom hittills skall genomföras vid
ett årsskifte utan den 1 april.

I vad det gäller bostadsbyggandets storlek förordas i propositionen nr 1.
att under år 1955 igångsättningen av nya byggnadsföretag skall avse 40 000
lägenheter i statsbelånade flerfamiljshus och 14 000 lägenheter i statsbelånade
eu- och tvåfamiljshus. Under hänvisning till det inträdda läget
på byggnadsmarknaden, utmärkt av knapphet på yrkesutbildad arbetskraft,
förordas att i fråga om egnahemsbyggandet, som under 1954 icke
har varit underkastat några särskilda begränsningar, eu fast ram skall
fastställas och en jämn fördelning av byggandet över hela året skall eftersträvas
i sylte att undvika en överansträngning av resurserna under sommarhalvåret.
Erforderlig kontroll över egnahemsbyggandet anses kunna

28

Statsutskottets utlåtande nr 150 dr 1955

erhållas genom att en ram fastställes för egnahemslångivningen och att
föreskrifter utfärdas rörande den takt i vilken denna ram får tagas i anspråk.
I propositionen anföres slutligen i detta sammanhang, att de gjorda
antagandena i fråga om bostadsbyggandets storlek innebär igångsättning
av 57 000 å 58 000 lägenheter under såväl budgetåret 1954/55 som budgetåret
1955/56.

I motionerna I: 329 och II: 415 förordas åtgärder i syfte att möjliggöra
en bostadsproduktion av mellan 60 000 och 65 000 lägenheter per år. Vidare
föreslås att egnahem sbyggandet skall kunna fortgå utan särskild begränsning.
I motionerna I: 220 och II: 285 hemställes, att bostadsstyrelsen
icke skall åläggas att reglera produktionen av en- och tvåfamilj shus, vare
sig så att denna begränsas till visst maximalt antal lägenheter per år eller
så att igångsättningen dirigeras till viss tidpunkt under året. I motionerna
1:330 och 11:418 yrkas, att för budgetåret 1955/56 ramen beträffande
egnahemsbyggandet ej göres trängre än att minst 17 000 lägenheter
i statsbelånade en- och tvåfamilj shus kan igångsättas under nämnda tid
samt att igångsättningen, där så är möjligt med hänsyn till arbetskraftstillgången,
får ske under den del av året, som bäst lämpar sig för egnahemsbyggande.

Utskottet anser att bostadsbyggandet bör ges den omfattning, som de
reala resurserna och ett rimligt hänsynstagande till andra viktiga byggnadsbehov
medger. Enligt uppgifter, som blivit tillgängliga efter det att
propositionen framlades, kan det beräknas att igångsättningen av nya företag
under innevarande budgetår kommer att något överstiga antagandet i
propositionen. Även antalet under år 1954 färdigställda lägenheter har
blivit större än som förutsatts eller ca 58 000 mot beräknade ca 55 000
lägenheter. I nuvarande läge anser utskottet att underlag saknas för att
för nästa budgetår räkna med att utrymmet för bostadsbyggandet blir
större än Kungl. Maj :t har beräknat. Vad i förenämnda motioner anförts
beträffande en ökning av bostadsproduktionen synes i vart fall icke innefatta
säkrare förhandsbedömningar av byggnadsmarknadens utveckling
än de antaganden på vilka propositionens beräkning bygger. Utskottet tillstyrker
fördenskull Kungl. Maj :ts förslag men förutsätter att, om utrymmet
för bostadsbyggandet framdeles ökar, Kungl. Maj :t underställer riksdagen
de förslag, vartill förhållandena kan föranleda.

I detta sammanhang vill utskottet framhålla att det bland alla kategorier
byggnadsföretagare finns många som har haft och alltjämt har stora
svårigheter att i tid få sina byggnadskreditiv omplacerade till bottenlån.
Utskottet finner det angeläget att Kungl. Maj :t, därest de kreditinstitut
som traditionellt utlämnar dylika lån inte kan svara härför i önskvärd
omfattning, i den ordning som befinnes lämplig vidtager sådana dispositioner
att berörda svårigheter elimineras.

Utskottets ställningstagande innebär, att utskottet ansluter sig till Kungl.

Statsutskottets utlåtande nr 150 år 1955

29

Maj :ts förslag om en fast ram för egnahemsbyggandet för nästa budgetår
avseende 14 000 statsbelånade egnahemslägenheter. Utskottet vill dock
framhålla angelägenheten av att — så snart de allmänna ekonomiska förhållandena
det medger — de lättnader i egnahemslångivningen, som befinnes
möjliga, genomföres, önskvärt är vidare enligt utskottets mening
att de föreskrifter, som kommer att utfärdas i syfte att jämnt fördela egnahemsbyggandet
över året, icke skall utesluta att vass hänsyn tages till
egnahemsbyggarnas berättigade önskemål beträffande tiden för byggnadsföretagets
bedrivande. Slutligen vill utskottet understryka vikten av att
ansökningar om egnahemslån för experimenthus beredes sådant utrymme
inom den ram, som kommer att fastställas för egnahemslångivningen, att
utvecklingen av ett rationellt och kostnadssänkande byggande främjas.

Vad utskottet sålunda anfört innebär att utskottet icke kan biträda de
synpunkter eller förslag i fråga om bostadsbyggandets storlek under nästa
budgetår, som har framförts i de förut nämnda motionerna.

I motionerna I: 219 och II: 284 yrkas, att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj :t hemställer att åtgärder vidtages för att påskynda utredningen angående
övergång till ett kreditgarantisystem.

Utskottet får erinra att enligt ett interpellationssvar, som statsrådet och
chefen för socialdepartementet den 3 maj 1955 lämnat i andra kammaren,
har utredningsmannen ställt i utsikt att avlämna sitt förslag i fråga om
en övergång till ett kreditgarantisystem under sommaren 1955. Utskottet
finner vid sådant förhållande icke anledning att biträda motionärernas
förslag.

Utskottet övergår härefter till att behandla de särskilda låne- och bidragsfrågorna.

Tilläggslån till flerfamiljshus. Det i propositionen nr 1 framlagda förslaget
i fråga om avveckling av kapitalsubventionen till flerfamiljshus
innebär, att det provisoriska tilläggslånet, för vilket beräkningsgrunden
f. n. utgör ett bidrag av 2 kronor per in2 lägenhetsyta, skall för bostadshus,
som färdigställes tidigast den 1 april 1956, reduceras med ett belopp, som
motsvarar ett bidrag av en krona per in2 lägenhetsyta. Härjämte förordas
att Kungl. Maj:t skall äga att, när med hänsyn till utvecklingen av byggnadskostnader
och reallöner så befinnes möjligt, besluta om ytterligare
avveckling av ifrågavarande subvention.

I motionerna 1:219 och 11:284 yrkas, att såväl det provisoriska som
det ortsdifferentierade tilläggslånet skall slopas för bus, som färdigställes
tidigast den 1 april 1956.

Utskottet vill erinra om att de hittills beslutade minskningarna av det
provisoriska tilläggslånet föranletts av den sedan år 1952 gynnsamma utvecklingen
av byggnadskostnaderna. Kungl. Maj:ts förevarande förslag till
grunder för prövning av avvecklingsfrågan innefattar beaktande av icke

30

Statsutskottets utlåtande nr 150 år 1955

endast byggnadskostnadernas framtida förändringar utan också utvecklingen
av reallöner och levnadsvillkor över huvud taget.

Yrkandena i motionerna 1:219 och 11:284 om slopande av såväl det
provisoriska som det ortsdifferentierade tilläggslånet utgör delar av ett
program för total avveckling av subventionerna till nya bostadshus. De i
anledning av propositionen nr 194 väckta motionerna 1:534 och 11:663
innefattar vissa jämkningar i sagda program, motiverade av den nyligen
genomförda räntehöjningen. Motionärernas program omfattar sålunda förutom
nämnda förslag om slopande av tilläggslånen dels förslag om att
räntan å tertiärlån skall höjas från 3 % till 4 % i fråga om lån, som utlämnas
från och med den 1 oktober 1955, dels förslag om att den av staten
garanterade räntan å primär- och sekundärlån från nämnda tidpunkt
skall höjas likaledes till 4 %. I motionerna uttalas tillika att ifrågavarande
räntesatser bör höjas ytterligare och från och med den 1 juli 1956 utgöra
4,5 %.

Vid i stort sett oförändrade byggnadskostnader skulle ett godtagande
av motionärernas program för avveckling av subventionerna föranleda en
avsevärd ökning av de årliga kapitalkostnaderna för nybyggda flerfamiljshus.
Sålunda kan för ett företag, som erhåller tertiärlån intill 100 % av
avkastningsvärdet, beräknas att vid en räntesats av 4 % de årliga kapitalkostnaderna
skulle öka med drygt 5 kronor per m2 lägenhetsyta i det fåtal
kommuner, där ortsdifferentierat tilläggslån icke utgår, och med ca
7 kronor 50 öre per m2 i det stora antal kommuner, där högsta tilläggslån
utgår. Vid en räntesats av 4,5 % skulle kostnadsökningen bli lägst
7 kronor 50 öre och högst 10 kronor per m2.

Av sagda beräkningar framgår att motionärernas program för total avveckling
av de generella subventionerna till nya flerfamiljshus vid i stort
sett oförändrade produktionskostnader skulle föranleda en mycket betydande
ökning av de årliga kapitalkostnaderna. En dylik kostnadsökning
skulle framtvinga en minst lika stor ökning av hyrorna i nybyggda hus.
Innebörden härav är att man får räkna med att hyresökningen för t. ex. en
tvårumslägenhet skulle bli lägst 450 kronor om året och i ett stort antal
fall icke mindre än ca 575 kronor, vilket motsvarar en ökning med ungefär
30 % räknat på nuvarande hyror.

Såsom utskottet visat i det föregående kan en mera betydande sänkning
av byggnadskostnaderna icke förväntas komma till stånd i en nära
framtid. Det pågående rationaliseringsarbetet torde såsom förut närmare
utvecklats först så småningom ge mera påtagliga resultat. På grund härav
finner utskottet det ådagalagt att ett godtagande av motionärernas förevarande
program skulle medföra att hyrorna i nybyggda hus skulle komma
att med 20 å 30 % överstiga de hyror, som f. n. åsättas dylika hus. Vid
bedömning av denna hyresökning bör beaktas, att hyrorna i nybyggda hus
trots de gynnsamma lånevillkoren är relativt höga, varför sagda hyres -

Statsutskottets utlåtande nr 150 år 1955

31

ökning skulle medföra att stora grupper av familjer med begränsade
ekonomiska resurser icke längre skulle ha råd att bo i nybyggda relativt
rymliga familjelägenheter. Nyproducerade bostäder skulle i huvudsak
bli reserverade för dem, som har goda inkomster. En hyreshöjning
av den storlek, varom här är fråga, skulle vidare — bl. a. till följd av
vad nu sagts om familjernas hyresbetalningsförmåga — leda till en säkerligen
avsevärd sammankrympning av bostadsbyggandet.

Utskottet anser att de nuvarande goda betingelserna för en fortsatt allmän
höjning av bostadsstandarden bör bevaras och att särskilt i nuvarande
läge avgörande betydelse bör tillmätas sådana åtgärder, som syftar till att
upprätthålla en hög bostadsproduktion och förhindra sådana hyreshöjningar,
som icke framstår som ofrånkomliga.

Med utgångspunkt från denna principiella bedömning av de bostadspolitiska
åtgärder, som i nuvarande läge är erforderliga, kan utskottet biträda
Ivungl. Maj :ts förevarande förslag beträffande reduktion av det provisoriska
tilläggslånet. Utskottet kan alltså icke godtaga det i förenämnda
motioner framlagda programmet för total avveckling av subventionerna till
nya flerfamiljshus. Den i anledning av den nyligen inträdda räntehöjningen
aktualiserade frågan om ändring av bestämmelserna angående eftergift
i fråga om ränta och amortering å vissa bostadsbyggnadslån upptager
utskottet till närmare behandling i det följande.

I motionerna I: 329 och II: 415 hemställes att tilläggsl-ånet skall ersättas
med ett löpande bidrag i enlighet med i motionerna angivna riktlinjer.

Ifrågavarande motionsyrkande överensstämmer med ett tidigare ställt
förslag, vilket senast förra året ingående behandlades av riksdagen. Utskottet
finner icke skäl anförda, som motiverar att denna fråga nu upptages
till förnyat övervägande.

Tertiärlån till flerfamiljshus in. m. I propositionen nr 1 erinras att
eftergift i fråga om ränta och amortering å tertiärlån kan beviljas under
högst tio år från det att det statliga lånet har utanordnats, men att riksdagen
genom beslut år 1953 och 1954 -—- i avbidan på ett slutligt ståndpunktstagande
till frågan om införande av ett kreditgarantisystem på bostadsområdet
— medgivit att räntegarantien förlänges beträffande de lån
som har utestått i tio år. En motsvarande förlängning av garantitiden föreslås
skola medgivas intill utgången av nästa hudgetår.

I propositionen nr 194 förordas att Kungl. Maj :t erhåller bemyndigande
att meddela de bestämmelser beträffande eftergifter i fråga om ränta och
amortering å vissa bostadsbyggnadslån, som må befinnas erforderliga med
anledning av det höjda ränteläget.

I motionerna I: 534 och II: 663 yrkas avslag å propositionen nr 194 samt
förordas, på sätt förut nämnts, att räntesatsen å tertiärlån, som utlämnas
från och med den 1 oktober 1955, skall utgöra 4 % och att räntegarantien

32

Statsutskottets utlåtande nr 150 år 1955

i fråga om primär- och sekundärlån från samma tidpunkt skall grundas
på en räntesats av 4 %. I sagda motioner förordas tillika att räntegarantien
skall upphöra, då den tidigare fastställda giltighetstiden å tio år utgått.

I motionerna 1:535 och 11:664 hemställes, att riksdagen vid behandlingen
av propositionen nr 194 beaktar i motionerna anförda synpunkter,
så att i syfte att begränsa statsutgifterna och förhindra förvärrad hyressplittring
räntesubventionerna må, i den mån förefintliga lånekontrakt gör
det möjligt, inriktas på nuvarande och blivande fastigheter med s. k. provisoriska
tilläggslån. I motionerna I: 528 och II: 656 hemställes, att riksdagen
måtte besluta avslå propositionen nr 194 samt även beakta vad i
motionerna i övrigt har anförts. Slutligen yrkas i motionen I: 527 att riksdagen
med bifall i övrigt till propositionen nr 194 måtte besluta att i skrivelse
till Kungl. Maj :t hemställa om förslag till riksdagen om sådana åtgärder
att hyresstegring med anledning av räntehöjningen kan undvikas i
all bostadsbebyggelse.

Innebörden av Kungl. Maj :ts förslag är, att den nyligen inträdda räntehöjningen,
vars varaktighet är obestämd, skall kunna mötas genom en
sådan utökning av eftergifterna i fråga om ränta och amortering å vissa
bostadsbyggnadslån att en stegring av låntagarnas kapitalkostnader och
därav föranledd allmän höjning av hyror och bostadskostnader i de sedan
början av 1940-talet tillkomna bostadshusen i huvudsak elimineras. Såsom
utskottet framhållit i det föregående bör i nuvarande läge avgörande
betydelse tillmätas sådana åtgärder, som syftar till att upprätthålla en hög
bostadsproduktion och förhindra sådana hyreshöjningar, som icke framstår
som ofrånkomliga. Utskottet anser därför att en utvidgning av eftergiften
i fråga om ränta och amortering å skilda bostadslån bör ske. Vid
en bedömning av frågan i vilken utsträckning den inträffade räntestegringen
bör föranleda en ökning av eftergifterna synes följande allmänna
synpunkter böra beaktas. Av särskild vikt är att garantier skapas för att
finansieringsvillkoren för nytillkommande bostadshus såvitt möjligt förblir
oförändrade och alltså oberoende av inträffade räntefluktuationer, som
kan förmodas vara av relativt tillfällig natur. Skäl talar jämväl för att
en till följd av den nu inträdda räntestegringen mera avsevärd höjning av
hyrorna i tidigare tillkomna med statslån finansierade bostadshus bör
undvikas.

I anledning av vad sålunda anförts biträder utskottet Kungl. Maj:ts
förslag beträffande eftergifter i fråga om ränta och amortering å vissa statliga
lån till flerfamiljshus. Utskottet anser emellertid att för den händelse
nuvarande ränteläge blir bestående någon längre tid behov föreligger av
mera i detalj gående, av riksdagen fastställda bestämmelser rörande eftergiftens
storlek. Utskottet förutsätter därför att Kungl. Maj:t underställer
nästa års riksdag förslag till de närmare bestämmelser rörande eftergiftens
storlek, som den nyligen inträffade räntestegringen aktualiserar. De
förenämnda motionsyrkandena kan utskottet icke tillstyrka.

Statsutskottets utlåtande nr 150 är 1955

33

I motionerna I: 219 och II: 284 föreslås i det uppgivna sv ftet att astadkoinma
konkurrens på likvärdigare villkor mellan olika företagsformer, att
tertiärlån skall oavsett förvaltningsformen beviljas upp till 90 % av den
totala produktionskostnaden mot enbart inteckningssäkerhet, upp till 100 %
för allmännyttiga företag mot kommunal borgen och upp till 95 % för
kooperativa och enskilda företag mot borgen av kommun, industriföietag
eller annat företag av motsvarande ekonomisk styrka, dock att kooperativt
företag under en övergångstid av tre år skall utan borgen få låna upp
till 95 %.

I motionen II: 78 yrkas, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t anhåller
om förslag till omläggning av lånevillkoren för olika företagsformer
i syfte att uppnå mera likvärdiga konkurrensvillkor.

Liksom förra året, då utskottet hade. att taga ställning till motionsyrkanden
av här ifrågavarande innebörd, finner utskottet icke ådagalagt, att
en jämkning av lånevillkoren i enlighet med vad i föreliggande motioner
anförts skulle befordra konkurrensen mellan olika kategorier av före^
tagare. Enär icke heller andra skäl, såsom farhågor för att tillgängligt utrymme
för bostadsbyggandet icke skall bli helt taget i anspralc, kan åberopas
för en utökning av lånemöjligheterna för enskilda företag, är utskottet
icke berett att tillstyrka, att ifrågavarande lånefråga nu omprövas.
Utskottet avstyrker sålunda förevarande yrkanden i motionerna I: 219 och
11:284 samt 11: 78.

Utskottet vill slutligen i detta sammanhang beröra en särskild fråga beträffande
villkoren för tertiärlån till bostadshus, som innehåller både bostäder
och lokaler för annat ändamål.

Tertiärlån beviljas icke endast till flerfamiljshus som inrymmer enbart
bostäder utan även till hus som förutom bostäder inrymmer lokaler för
annat ändamål, t. ex. affärs- och kontorslokaler och garage. Som en allmän
regel gäller dock att lån kan beviljas endast för hus av vars yta åtminstone
hälften avser bostäder. Vidare stadgas att tilläggslån utgår endast
för den del av ytan, som upptager bostäder, ävensom att tilläggslån för
hus, som innehåller både bostäder och lokaler för annat ändamål, kan
reduceras med ett belopp, som motsvarar det kapitaliserade värdet av ett
bidrag av högst 3 kronor per m2 lokalyta. Sistnämnda reduceringsregel
har tillkommit, enär hyran för bl. a. affärs- och kontorslokaler antagits
ofta bli så hög, att hyran för bostäderna blir rimlig även om tilläggslånet
reduceras på angivet sätt.

Under den senaste tiden har sanering av äldre bebyggelse i centralt belägna
stadsområden aktualiserats i ökad utsträckning. Den nybebyggelse,
det här är fråga om, består många gånger av hus, som förutom bostäder
inrymmer affärs- och kontorslokaler för vilka på grund av det centrala
läget kan uttagas höga hyror. Enligt vad utskottet erfarit har till bostads 3—967

55 Itihanri till riksdagens protokoll 1955. 6 sand. AV 150

34

Statsutskottets utlåtande nr 150 år 1955

styrelsen ingivits ansökningar om lån för dylika hus, varav framgår att
vid tillämpning av gällande belåningsregler hyran för bostäderna skulle
bli förhållandevis låg och bl. a. lägre än hyran för bostäder, som tillkommer
i mera perifert belägna områden.

I det av bostadsstyrelsen och byggnadsstyrelsen i slutet av förra året
avgivna betänkandet angående saneringsfrågan (SOU 1954:31) har här
berörda förhållande beaktats och förslag framlagts om att i förekommande
fall de lånebeviljande organen skall äga att göra de jämkningar i lånevillkoren,
som betingas av att byggnad innehåller lokaler för vilka kan uttagas
höga hyror. Förslaget går närmast ut på att för dylika lokaler
räntan å tertiärlån skall sättas högre än eljest och att ränteeftergift i fråga
om underliggande lån ej skall beviljas.

Frågan om villkoren för lån till nybebyggelse inom centralt belägna
stadsområden och allmänt sett till hus, som innehåller både bostäder och
lokaler för annat ändamål, kan icke i förevarande sammanhang bli föremål
för slutlig prövning. Ej heller kan till behandling upptagas frågan,
huruvida statligt lån skall kunna beviljas även för hus, som till övervägande
del innehåller lokaler för annat än bostadsändamål. Det synes
emellertid önskvärt att redan under nästa budgetår i enstaka fall de avvikelser
från gällande räntevillkor kan göras, som förekomsten av lokaler
för affärsändamäl och liknande ger anledning till. Utskottet förordar därför
att bostadsstyrelsen erhåller bemyndigande att i de åsyftade fallen dels
fastställa räntan å tertiärlån, dels besluta att ränteeftergift i fråga om
underliggande lån ej skall utgå eller utgå endast i reducerad omfattning.

Egnahemslån och förbättringslån m. m. I propositionen nr 1 föreslås,
att den räntefria stående delen av egnahemslån skall minskas från 8 000 till
6 000 kronor för en- och tvåfamilj shus, som färdigställes tidigast den 1
april 1956, samt att Kungl. Maj:t skall äga att framdeles besluta om ytterligare
minskning av sagda subvention. I fråga om ombyggnad av eu- och
tvåfamiljshus förordas tillika, att subventionen ej skall få överstiga 25 %
— mot f. n. 30 % — av belåningsvärdet.

I motionerna 1:220 och 11:285 föreslås, att för ifrågavarande hus subventionen
skall utgöra 4 000 kronor eller, där låntagaren kan åtnjuta
familjebostadsbidrag, 6 000 kronor. I motionerna 1:329 och 11:415 förordas,
att den räntefria stående delen minskas till 4 000 kronor, när den
lånesökandes inkomstläge gör detta skäligt, men i annat fall bestämmes
till 6 000 kronor. I anslutning härtill yrkas att bostadsstyrelsen får i uppdrag
att utarbeta förslag till inkomstprövning i samband med beviljande
av räntefri stående del av egnahemslån. I motionerna 1:330 och 11:418
föreslås, att minskningen av egnahemssubventionen i första omgången begränsas
till 7 000 kronor för egnahemsbyggare med mindre ekonomiska
resurser samt att i övrigt behovsprövning överväges. I motionen II: 393

Statsutskottets utlåtande nr 150 ur 1955

35

yrkas dels att den räntefria stående delen av egnahemslånet tastställes
till 8 000 kronor, då lägenhetsytan icke överstiger 115 m2, samt till 4 000
kronor vid en yta, som överstiger 115 men icke 130 in2, dels att sådana
övergångsbestämmelser utfärdas att den som före den 1 juli 1955 ingivit
ansökning om lån icke ur subventionssynpunkt kommer i sämre belägenhet
än vid tillämpning av nu gällande bestämmelser, dels att riksdagen
avslår Kungl. Maj :ts förslag att subventionen vid ombyggnad icke får överstiga
25 % av belåningsvärdet, dels ock att riksdagen förklarar sig icke
beredd att f. n. lämna Kungl. Maj :t bemyndigande att sänka den räntefria
stående delen av egnahemslån. I motionerna 1:119 och 11:119 föreslås
en översyn av subventionsbestämmelserna i syfte att åvägabringa en gradering
av den räntefria stående delen av egnahemslån med hänsyn till att
omkostnaderna för egnahemsbyggarna blir högst olika i skilda delar av
landet. I motionerna I: 222 och II: 287 yrkas slutligen, att riksdagen måtte
avslå Kungl. Maj:ts förevarande förslag.

Under hänvisning till den principiella ståndpunkt utskottet i det föregående
har tagit till frågan om avveckling av de generella subventionerna
till nybyggda hus anser utskottet, att en reducering av den räntefria stående
delen av egnahemslånet nu bör kunna företagas i den omfattning,
som Kungl. Maj :t har föreslagit. Utskottet tillstyrker därför att den räntefria
stående delen av egnahemslån för hus, som färdigställes tidigast den
1 april 1956, minskas till 6 000 kronor och i fråga om ombyggnadsföretag
tillika till högst 25 % av belåningsvärdet. Vad åter angår frågan om att
framdeles ytterligare reducera ifrågavarande subvention anser utskottet att
prövningen av denna fråga bör förbehållas riksdagen. Av det anförda framgår
att utskottet icke kan biträda de i berörda motioner framställda yrkandena.

I propositionen nr 1 föreslås — liksom beträffande tertiärlånen -— att
räntegarantien för de lån till egnahem, som har utestått i 10 år, skall utsträckas
att gälla intill utgången av nästa budgetår.

I propositionen nr 194 förordas såsom förut nämnts att eftergifter i fråga
om ränta och amortering å vissa bostadsbyggnadslån skall kunna utvidgas.
Innebörden härav är bl. a. att Kungl. Maj :t skall äga meddela de bestämmelser
beträffande eftergifter i fråga om ränta och amortering å egnahemslån,
som må befinnas erforderliga med anledning av det höjda ränteläget.

I motionerna 1:534 och 11:663 yrkas avslag å propositionen i denna
del samt föreslås dels att räntan å egnahemslån, som utlämnas från och
med den 1 oktober 1955 ,skall höjas från 3 % till 4 % och att den garanterade
räntan i fråga om bottenlån, som utlämnas från sagda tidpunkt,
skall höjas från likaledes 3 % till 4 %. I sagda motioner uttalas att ifrågavarande
räntesatser bör fastställas till 4,5 % från och med den 1 juli 1956
samt förordas att räntegarantin skall upphöra, då den tidigare fastställda
giltighetstiden å tio år utgått.

36

Statsutskottets utlåtande nr 150 år 1955

I motionerna 1:528 och 11:656 samt 1:527 framföres yrkanden beträffande
ränteeftergift i fråga om statligt lån till en- och tvåfamilj shus
av samma innebörd som i det föregående redovisats vid behandlingen av
frågan om ränteeftergift beträffande tertiär lån till flerfamiljshus.

Utskottet har i det föregående i vad det gäller flerfamiljshus, finansierade
med statligt lån, tagit ställning till frågan om huruvida och i vad
mån den nyligen inträdda räntestegringen bör föranleda jämkningar i villkoren
för statslån. I anslutning till vad utskottet sålunda uttalat finner
utskottet att jämväl i fråga om eu- och tvåfamiljshus, finansierade med
statligt lån, i nuvarande läge en utökning av räntesubventionerna är erforderlig.
Vad angår de i motionerna I: 534 och II: 663 framställda yrkandena
beträffande räntesatserna får utskottet framhålla följande.

Utskottet vill inledningsvis erinra om att i motionerna I: 220 och II: 285
förslag framförts om höjning av räntesatserna och reduktion av den räntefria
stående delen av egnahemslån till i regel 4 000 kronor och att dessa
yrkanden motiverats bl. a. med att det kan anses bevisat, att en sänkning
av byggnadskostnaderna med åtminstone 20 % är möjlig beträffande egnahem.
Såsom utskottet i det föregående, under hänvisning till av bostadsstyrelsen
och nämnden för byggnadsforskning avgivna utlåtanden, framhållit
finnes icke fog för ett dylikt påstående. Vid sådant förhållande
skulle ett godtagande av en avsevärt högre räntesats än 3 % i fråga om
bottenlån och egnahemslån medföra, att de årliga bostadskostnaderna för
dem, som uppför egnahem, blev betydligt högre än f. n. Följande överslagsberäkning
ger en föreställning om storleken av den ökning, som härvid
skulle ifrågakomma.

Vid en produktionskostnad av 45 000 kronor och under förutsättning av
att byggnadskostnaderna under den närmaste tiden blir i stort sett oförändrade
skulle vid en räntesats av 4 % de årliga kapitalkostnaderna öka
med drygt 300 kronor, medan vid en räntesats av 4,5 % ökningen skulle bli
drygt 450 kronor om året. Härvid har i enlighet med vad utskottet i det
föregående tillstyrkt räntehöjningens kostnadseffekt beräknats under antagande
av att den räntefria stående delen av egnahemslånet utgör 6 000
kronor. Om däremot i överensstämmelse med yrkandet i motionerna 1: 220
och II: 285 subventionen för det vanligaste fallet fastställdes till 4 000 kronor,
skulle de årliga kapitalkostnaderna ökas med icke mindre än 430
kronor vid en räntesats av 4 % och 590 kronor vid en räntesats av 4,5 %.
I sistnämnda fall är kostnadsökningen drygt 43 %. Enligt utskottets mening
kan det icke ifrågakomma att så avsevärt fördyra bostadskostnaderna
för dem, som bygger egnahem.

I anledning av vad sålunda anförts tillstyrker utskottet Kungl. Maj :ts
förslag beträffande eftergifter i fråga om ränta och amortering å statligt
lån till en- och tvåfamilj shus. Utskottet kan icke biträda de i förut nämnda
motioner framställda yrkandena beträffande ändringar i gällande villkor
för lån till dylika hus.

Statsutskottets utlåtande nr 150 år 1955

37

I motionerna I: 220 och II: 285 föreslås, alt räntefri stående del av egnahemslån
icke skall behöva återbetalas annat än där bostadsstyrelsen prövar
skäligt i samband med varaktig överlåtelse av fastigheten. Uttalande i
samma riktning förekommer även i motionerna I: 329 och II: 415.

Utskottet får erinra om att enligt beslut av 1953 års riksdag skall kapitalsubventioner
till därefter byggda en- och tvåfamilj shus ges formen av
en under tio år räntefri stående del av egnahemslånet. Frågan huruvida
därefter denna lånedel skall avskrivas eller återkrävas gjordes samtidigt
beroende av utvecklingen av bostadskostnader och fastighetsvärden. Utskottet
finner att förhållandena icke har ändrats därhän, att denna fråga
nu bör omprövas. Utskottet är sålunda icke berett att biträda förevarande
yrkande i motionerna I: 220 och II: 285.

Kungl. Maj :ts förslag att egnahemslån till ombyggnad skall kunna beviljas
även om lägenhetsytan avsevärt överstiger den maximiyta, som gäller
för egnahemslån till nybyggnad, d. v. s. i regel 125 in-, har icke givit utskottet
anledning till erinran.

Utskottet tillstyrker jämväl Kungl. Maj:ts förslag att det bemyndigande,
Som år 1950 lämnades bostadsstyrelsen att bevilja egnahemslån och förbättringslån
till byggnadsföretag på renbetesmark, fortfarande får gälla.

Utöver det senast sagda har grunderna för förbättringslångivningen icke
berörts i propositionen nr 1. I motionerna 1: 534 och II: 663 förordas, att
räntan å förbättringslån, som utlämnas från och med den 1 oktober 1955,
skall utgöra 4 % mot f. n. 3 %. Utskottet, som i det föregående avstyrkt
förslag om höjning av räntan å tertiär- och egnahemslån, kan icke biträda
ifrågavarande motionsyrkande. Utskottet har icke funnit anledning att till
behandling upptaga någon ytterligare fråga rörande förevarande låneform
och anser sålunda att förbättringslån och räntefri stående del av sådant lån
under nästa budgetår skall beviljas i enlighet med nu gällande bestämmelser.

Bostadsrabatter. I propositionen nr 1 erinras att enligt beslut av 1953
års riksdag den regeln gäller, att familjebostadsbidrag kan utgå till familjer
i lägenheter, som har färdigställts efter år 1941. I samband därmed upptogs
icke till särskild behandling frågan om i vilken utsträckning familjebostadsbidrag
skall kunna beviljas till familjer i sådana flerfamiljshus, som
har tillkommit före 1942 jämlikt bestämmelserna om bostadsanskaffningslån
och familjebidrag. Enligt departementschefen bör i överensstämmelse
med bostadsstyrelsens praxis, då styrelsen för dylikt hus medgivit övergång
från familjebidrag till familjebostadsbidrag, kungörelsen angående sistnämnda
bidrag bli gällande utan någon särskild inskränkning.

I motionerna I: 219 och II: 284 yrkas dels att den förstärkning av familjebostadsbidraget,
som kan beviljas familjer med små inkomster, skall ökas
med 100 kronor för varje barn utöver två, dock för högst fem barn utöver
två, dels ock att familjebostadsbidrag skall utgå till alla ur standardsyn -

38

Statsutskottets utlåtande nr 150 år 1955

punkt godtagbara lägenheter oavsett produktionsåret. I motionerna 1: 329
och II: 415 hemställes att riksdagen godkänner motionärernas uppfattning,
att bostadsrabatterna icke bör bindas av några konstlade tidsgränser.

I motionerna 1:534 och 11:663 yrkas att familjebostadsbidraget från
och med den 1 oktober 1955 skall höjas från nuvarande 150 kronor till 170
kronor för varje barn.

Utskottet får i anledning av förevarande förslag erinra om att bidragsgivningen
var föremål för en allmän översyn år 1953 och att densamma
från och med den 1 oktober 1953 utvidgades till att avse hushåll i alla
lägenheter av godtagbar storlek och standard, som ny- eller ombyggts efter
år 1941. Från den 1 oktober 1953 gäller vidare, att familjer med små inkomster
kan beviljas ett med 210 kronor om året förstärkt familj ebostadsbidrag.

Utskottet anser i likhet med motionärerna att det är önskvärt att bidrag
kan utgå till hushåll i alla lägenheter av godtagbar standard, oavsett när
lägenheten färdigställdes. Förenämnda förslag om höjning av dels familjebostadsbidraget,
dels det belopp, varmed sagda bidrag i vissa fall kan förstärkas,
är betingat av motionärernas av utskottet i det föregående avstyrkta
program för total avveckling av de generella subventionerna till
nya bostadshus. Även om i enlighet med utskottets ståndpunkt till de
generella subventionerna anledning saknas att räkna med att mera betydande
höjningar av hyror och bostadskostnader kommer att aktualiseras,
finner utskottet likväl vissa skäl kunna åberopas för en höjning av det
belopp, varmed familjebostadsbidraget kan förstärkas, då fråga är om
familjer med små inkomster. Med hänsyn till att bidragsgivningen för kort
tid sedan varit föremål för en allmän översyn och till att den föreslagna
utvidgningen av bidragsgivningen kan beräknas föranleda en betydande
ökning av anslagsbehovet är utskottet dock icke berett att f. n. till övervägande
upptaga grunderna för bidragsgivningen i de delar motionsyrkandena
berör. Utskottet, som biträder vad departementschefen anfört i fråga
om familjebostadsbidrag till familjer i hus, tillkomna före 1942 jämlikt
bestämmelserna om bostadsanskaffningslån och familjebidrag, avstyrker på
grund av det anförda nämnda yrkanden i motionerna 1:219 och 11:284,
I: 329 och II: 415 samt I: 534 och II: 663.

Övriga frågor. I motionen II: 125 yrkas, att statsbidrag till anordnande
av pensionärslägenheter skall utgå i fråga om icke endast fastighet, som
förvaltas av kommun eller allmännyttigt bostadsföretag, utan även hus,
som ägs av kooperativt organiserade företag. Alternativt hemställes att
riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t anhåller om utredning av frågan om
ändrade bestämmelser för ifrågavarande bidragsgivning. Yrkande om en
utvidgning av bidragsverksamheten till att avse av bostadsrättsförening
förvaltat hus framställes jämväl i motionerna 1:226 och 11:281, medan i

39

Statsutskottets utlåtande nr 150 år 1955

motionerna 1:329 och 11:415 uttalas, att bidrag bör kunna utgå till pensionärsbostäder
i godtagbara lägenheter i hyreshus, oavsett företagsform.

Enligt vad utskottet har inhämtat kan förslag i fråga om en utvidgning
av sagda bidragsverksamhet förväntas från åldringsvårdsutredningen innevarande
år. Med hänvisning härtill avstyrker utskottet förevarande motionsyrkanden.

I motionerna I: 231 och II: 275 yrkas, att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj:t hemställer om utredning och förslag till sådana statliga stödåtgärder,
att den årliga grundhyran för specialinredd invalidlägenhet icke ö\erstigei
motsvarande hyra för vanlig lägenhet med samma rumsantal och med jämförbar
utrustningsstandard.

Utskottet vill erinra om att frågan om ett särskilt bostadsbidrag till hushåll,
vilka har speciella bostadsbehov, var föremål för riksdagens prövning
år 1953 (prop. 138, statsutskottets uti. nr 153). I propositionen framhölls
bl. a. att i ett stort antal fall, då en persons förvärvsförmåga ar nedsatt
på grund av sjukdom eller invaliditet eller till följd av förekomsten a^
små barn, staten försöker garantera vederbärande en skälig minimistandard
genom olika slag av bidrag. Behovet av goda bostäder för de grupper
av hushåll, det var fråga om, ansågs obestridligt, men det framhölls att
bostadsbehovet i dessa fall inte kunde skiljas från övriga försörjningsbehov
och att vad dessa grupper behövde var samhällets hjälp till en dräglig föisörjning.
Departementschefen uttalade i anslutning härtill att han hade
full förståelse för de behjärtansvärda ändamål det föreslagna särskilda bostadsbidraget
skulle fylla, men att han inte blivit övertygad om att de
föreliggande hjälpbehoven borde täckas inom bostadspolitikens ram. Departementschefen,
som uttalade förhoppningen att kommunerna skulle visa
sig villiga att beakta de särskilda behov, som de berörda grupperna representerade,
ansåg sig inte kunna biträda förslaget om införande av ett särskilt
bostadsbidrag. Vad departementschefen sålunda anförde lämnades av
riksdagen utan erinran.

Utskottet anser att den ståndpunkt, som riksdagen år 1953 intog till
frågan om att med ett särskilt bostadsbidrag täcka speciella bostadsbehov,
alltfort har fog för sig, varför utskottet icke kan biträda motionärernas
förevarande förslag.

I motionen II: 394 hemställes, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t
måtte anhålla om utredning av frågan om inrättande av eu statlig lånefond
för täckande av s. k. grundinsatser för insatslägenheter.

Såsom grund för detta yrkande åberopas svårigheterna, särskilt för ungdomar
som står i begrepp att bilda familj, att göra den kapitalinsats, som
regelmässigt erfordras för förvärv av bostadsrättslägenhet. Utskottet är
icke övertygat om att särskilda åtgärder i enlighet med motionens yrkande
är påkallade. Utskottet vill bl. a. erinra om att kommunernas befogenheter
beträffande bostadsförsörjningen icke utesluter att hjälp lämnas till sådan

40

Statsutskottets utlåtande nr 150 är 1955

kapitalinsats. I varje fall synes frågan vara av den beskaffenhet, att den
bör prövas i ett större sammanhang. Av nu anförda skäl avstyrker utskottet
motionen.

Medelsbehovet för låne- och bidragsverksamheten under budgetåret
1955/56. Enligt Kungl. Maj :ts förslag till beräkning av medelsbehovet bör
anslaget till Kapitalmedelsförluster och räntecftergifter å vissa bostadsbyggnadslån
uppföras med 25 000 000 kronor.

I motionerna 1:534 och 11:663 föreslås — i anslutning till yrkandet i
dessa motioner om höjning av den av staten garanterade räntan å primäroch
sekundärlån — att anslaget anvisas med 18 000 000 kronor.

I motionen II: 665 yrkas, att samma anslag upptages med 44 600 000
kronor. Förslaget är betingat bl. a. av yrkandet i motionerna 1:329 och
11:415 att tilläggslånet skall ersättas med ett löpande bidrag.

Utskottet, som i det föregående icke ansett sig kunna tillstyrka nyssnämnda
yrkanden beträffande räntehöjning och formen för subvention,
förordar att anslaget i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag anvisas med
25 000 000 kronor.

Anslaget till Bostadsrabatter föreslås av Kungl. Maj :t uppfört med
85 000 000 kronor.

I motionerna I: 534 och II: 663 yrkas att anslaget anvisas med 98 000 000
kronor. Förslaget är betingat av de förut behandlade yrkandena i samma
motioner om utvidgning av bidragsgivningen.

Utskottet, som i det föregående avstyrkt sistnämnda yrkanden, godtar
Kungl. Maj:ts förslag till anslagsberäkning.

Kungl. Maj :t har föreslagit, att till Bidrag till viss bostadsförbättringsverksamhet
anvisas ett oförändrat anslag av 30 000 000 kronor.

I motionen II: 416 förordas, att medel endast anvisas i den utsträckning,
som erfordras för utbetalning av beviljade bidrag. Motionärerna föreslår
därför dels att under nästa budgetår beslut om bidrag skall kunna meddelas
intill ett belopp av 31 565 000 kronor dels ock att anslaget uppföres
med 3 400 000 kronor.

Utskottet är icke berett att på föreliggande utredning tillstyrka en omläggning
av anslagsberäkningen och biträder därför Kungl. Maj:ts förslag.

I enlighet med de gjorda antagandena i fråga om bostadsbyggandets omfattning
föreslås i propositionen nr 1 att ramen för preliminära beslut angående
lån, som skall utgå från lånefonden för bostadsbyggande samt från
anslaget till tilläggslån till viss bostadsbyggnadsverksamhet, fastställes till
650 000 000 kronor respektive 140 000 000 kronor.

I motionerna 1:222 och 11:287 hemställes, att de föreslagna ramarna
vidgas till 790 000 000 kronor respektive 280 000 000 kronor.

I motionerna I: 329 och II: 415 föreslås, att ramen för preliminära beslut
angående lån, som skall utgå från lånefonden för bostadsbvggande, fast -

41

Statsutskottets utlåtande nr 150 år 1955

ställes till 840 000 000 kronor och att någon ram icke skall fastställas for
tilläggslångivning. Yrkandena är i första hand betingade av det förut behandlade,
i sagda motioner framförda förslaget om att ersätta tilläggslånet
med ett löpande bidrag.

Utskottet, som i det föregående godkänt propositionens antaganden beträffande
bostadsbyggandets storlek under nästa budgetår och avstyrkt förslaget
om införande av ett löpande bidrag, tillstyrker Kungl. Maj :ts förslag
och kan sålunda icke biträda förevarande motionsyrkanden.

Enligt Kungl. Maj :ts förslag bör till Lånefonden för bostadsbyggande anvisas
ett anslag av 490 000 000 kronor och till Tilläggslån till viss bostadsbyggnadsverksamhet
ett anslag av 210 000 000 kronor.

I motionerna 1: 222 och II: 287 yrkas, att anslagen för ifrågavarande
ändamål uppföres med 645 000 000 kronor respektive 240 000 000 kronor.

I motionerna I: 329 och II: 415 föreslås, dels att det av Kungl. Maj .t
äskade beloppet till tilläggslån överföres till lånefonden för bostadsbyggande,
dels ock att anslaget till fonden med inräknande av nämnda belopp
upptages med 750 000 000 kronor. Förslaget är i förstnämnda del betingat
av yrkandet i dessa motioner att tilläggslånet skall ersättas med ett löpande
bidrag.

Under hänvisning till utskottets ställningstagande i det föregående till
frågan om bostadsbyggandets omfattning och subventionsformen förordar
utskottet att ifrågavarande anslag anvisas med de av Kungl. Maj:t föreslagna
beloppen, varför utskottet avstyrker motionärernas förslag.

Mot Kungl. Maj :ts förslag till medelsanvisning under övriga, här ej särskilt
nämnda anslag samt i fråga om räntefoten för lantarbetarbostadslån
har utskottet icke funnit anledning till erinran.

Avskrivning av nya kapitalinvesteringar m. in. Kungl. Maj:t har föreslagit
att det för budgetåret 1955/56 äskade investeringsanslaget av
490 000 000 kronor till lånefonden för bostadsbyggande skall, liksom hittills,
avskrivas med 25 %, motsvarande den avskrivningskvot som tillämpas
för lån löpande med 3 % ränta. Avskrivningsanslaget upptages alltså med
122 500 000 kronor. Det ytterligare avskrivningsbehov, som föreligger med
hänsyn till dels kapitalsubventionerna till egnahem och dels tilläggslånen,
anses för nästa budgetår icke böra täckas genom anvisande av särskilda
anslag. I stället förordas, att medel för en slutlig framtida reglering av
detta avskrivningsbehov anvisas i form av en kollektiv avsättning till fonden
för oreglerade kapitalmedelsförluster. Utöver det belopp av 1 000 000
kronor, som anses erforderligt för årlig avskrivning av smärre oreglerade
kapitalmedelsförluster, föreslås därför att denna fond tillföres ett ytterligare
belopp av 227 500 000 kronor.

I motionerna 1:534 och 11:663 yrkas i anslutning till det förutnämnda
förslaget i dessa motioner om höjning av räntan å tertiärlån och egnahems -

42

Statsutskottets utlåtande nr 150 år 1955

lån till 4 %, att avskrivningsanslaget till lånefonden för bostadsbyggande
anvisas med 49 500 000 kronor.

I motionerna 1:329 och 11:415 yrkas dels att avskrivningsanslaget till
lånefonden för bostadsbyggande uppföres med 100 000 000 kronor, dels
ock att medel för avskrivning av kapitalsubventioner icke skall avsättas till
fonden för oreglerade kapitalmedelsförluster och att därför anslaget till
sistnämnda fond skall upptagas med 1 000 000 kronor. Förslagen är grundade
dels på yrkandet i samma motioner att tilläggslånet skall ersättas
med ett löpande bidrag, dels på uppfattningen att avskrivning av anslag
till räntebärande tertiärlån och egnahemslån ej vidare behöver ifrågakomma.

Utskottet har i det föregående förklarat sig icke kunna biträda yrkandena
i nämnda motioner om räntehöjning och formen för subvention. Då
utskottet vidare icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj :ts förslag
till reglering av ifrågavarande avskrivningsbehov tillstyrker utskottet,
att avskrivningsanslaget till lånefonden för bostadsbyggande upptages med
122 500 000 kronor och att till avskrivning av oreglerade kapitalmedelsförluster
anvisas ett anslag av 228 500 000 kronor.

Bostadsstyrelsen. 1 propositionen nr 1 erinras att en tidigare förutskickad
översyn av vissa delar av styrelsens organisation gjorts beroende
av frågan om införande av ett statligt kreditgarantisystem på bostadsområdet.
Med hänvisning till att utredningen av denna fråga alltjämt pågår
anses förutsättning ännu icke föreligga för att påbörja den nämnda översynen.
Styrelsens organisation bör därför bibehållas i huvudsak oförändrad
under nästa budgetår. Lånestockens fortsatta tillväxt anses dock böra föranleda
en förstärkning av kamerala sektionen med en kontorist i Cg 13 och
ett biträde i reglerad befordringsgång. En viss ordinariesättning av tjänster
föreslås. Med hänsyn till den föreslagna personalförstärkningen samt till
de automatiska löneökningarna uppräknas anslaget med 68 900 kronor till
3 671 400 kronor.

I motionerna I: 219 och II: 284 hemställes dels att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj:t anhåller, att Kungl. Maj:t snarast måtte låta igångsätta
utredning rörande bostadsstyrelsens personalorganisation, dels ock att avlöningsanslaget
till styrelsen minskas med 200 000 kronor.

Utskottet har i det föregående framhållit, att det icke är möjligt att f. n.
ange det resultat vartill kreditgarantiutredningen kan komma. Såsom departementschefen
anfört synes anledning därför föreligga att uppskjuta
översynen av styrelsens organisation. Utskottet kan sålunda icke biträda
motionärernas yrkande i denna del. Enligt utskottets mening torde det icke
heller böra ifrågakomma att utan föregående utredning av personalbehovet
minska avlöningsanslaget i den omfattning motionärerna föreslagit. Utskottet
vill å andra sidan understryka angelägenheten av att styrelsens ar -

Statsutskottets utlåtande nr 150 år 1955

43

bete med att revidera värderingsmetoderna intensifieras. Såsom departementschefen
anfört torde dock det härav föranledda ökade personalbehovet
böra tillgodoses inom ramen för styrelsens nuvarande organisation. På
grund av det anförda får utskottet, som tillstyrker Kungl. Maj .ts förslag,
avstyrka förevarande motionsyrkanden.

Kungl. Maj: ts beräkning av medelsbehovet under styrelsens omkostnadsanslag
föranleder ingen erinran från utskottets sida.

Länsbostadsnämnderna. Med anledning av ökning i länsbostadsnämndernas
arbetsbörda föreslås i propositionen nr 1, att personalorganisationen
förstärkes med en ingenjör i Cg 23 och två ingenjörer i högst Cg 21.
Vidare tillstyrkes, att biträdespersonalen ökas med två kanslibiträden i
Cg 11 och med fem biträden i reglerad befordringsgång.

Enligt uppgifter, som utskottet under hand inhämtat, har sedan propositionen
framlades ett stigande antal ansökningar om lån inkommit till länsbostadsnämnderna,
vilket ökat deras redan förut stora arbetsbelastning.
Svårigheterna på kreditmarknaden liksom den av Kungl. Maj :t för senare
hälften av innevarande budgetår fastställda ramen för den preliminära långivningen
till egnahem har inneburit ytterligare påfrestningar för nämnderna.

Under intryck härav har utskottet funnit det ytterst tveksamt, huruvida
den av Kungl. Maj :t förordade personalförstärkningen är tillräcklig för att
nämnderna skall kunna tillfredsställande fullgöra sina uppgifter. I avvaktan
på ytterligare erfarenheter av arbetsbördan synes det dock icke
böra komma i fråga att nu inrätta ytterligare tjänster. I stället förordar utskottet
att under icke-ordinarieposten av nämndernas avlöningsanslag beräknas
ett belopp av 50 000 kronor för tillfällig arbetskraft. Någon uppräkning
av anslagsposten till rörligt tillägg i anledning härav synes icke
erforderlig. Ifrågavarande belopp bör ställas till Kungl. Maj:ts förfogande
och tagas i anspråk i den mån sådan förstärkning påkallas av bostadsstyrelsen
och av Kungl. Maj :t prövas oundgängligen erforderlig. I detta sammanhang
vill utskottet framhålla angelägenheten av att all sådan förenkling
vid behandling av ansökningar av lån vidtages som är möjlig utan att
därigenom syftet med långivningen ur det allmännas synpunkt åsidosätles.

Med hänvisning till det anförda och då utskottet icke i övrigt funnit anledning
till erinran mot Kungl. Maj :ts förslag beträffande nämndernas avlöningsanslag
förordar utskottet att detta anslag uppföres med (2 855 000
+ 50 000) 2 905 000 kronor.

Beräkningen av medelsbehovet under nämndernas omkostnadsanslag har
icke givit utskottet anledning till särskilt uttalande.

Hemställan. Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen må

44

Statsutskottets utlåtande nr 150 år 1955

I. beträffande rationalisering av bostadsbyggandet med avslag
å motionerna I: 329 och II: 415 samt I: 219 och II: 284,
såvitt de berör härmed sammanhängande frågor, godkänna
vad utskottet anfört;

II. beträffande de allmänna grunderna för avveckling av
de generella subventionerna till nytillkommande bostadshus
med bifall till Kungl. Maj:ts förslag godkänna vad utskottet
anfört;

III. beträffande bostadsbyggandets storlek med bifall till
Kungl. Maj :ts förslag samt med avslag å motionerna I: 329 och
11:415 samt 1:220 och 11:285 ävensom 1:330 och 11:418,
samtliga motioner såvitt nu är i fråga, godkänna vad utskottet
anfört;

IV. avslå i motionerna 1:219 och 11:284 framställt yrkande
beträffande införandet av ett kreditgarantisystem på
bostadsområdet;

V. beträffande avveckling av kapitalsubventionen till flerfamiljshus
med bifall till Kungl. Maj:ts förslag samt med avslag
å motionerna I: 219 och II: 284, såvitt de berör denna
fråga, godkänna vad utskottet anfört;

VI. avslå i motionerna I: 329 och II: 415 framställt yrkande
att tilläggslånet skall ersättas med ett löpande bidrag;

VII. beträffande eftergifter i fråga om ränta och amortering
å tertiärlån till flerfamiljshus med bifall till Kungl.
Maj:ts förslag samt med avslag å motionerna 1:534 och
II: 663, 1: 535 och II: 664, I: 528 och II: 656 samt I: 527, samtliga
motioner såvitt nu är i fråga, godkänna vad utskottet anfört
;

VIII. avslå i motionerna 1:534 och 11:663 framställt yrkande
beträffande räntesatsen å tertiärlån;

IX. avslå i motionerna I: 219 och II: 284 samt II: 78 framställda
förslag beträffande villkor för tertiärlån för olika företagsformer; X.

beträffande villkor för tertiärlån till bostadshus, som
innehåller bostäder och lokaler för annat ändamål, i skrivelse
till Kungl. Maj:t giva till känna vad utskottet anfört;

XI. beträffande minskning av den räntefria stående delen
av egnahemslån i anledning av Kungl. Maj :ts förslag ävensom
med avslag å motionerna I: 220 och II: 285, I: 329 och II: 415,
I: 330 och II: 418, I: 222 och II: 287, I: 119 och II: 119 samt
II: 393, förstnämnda åtta motioner såvitt nu är i fråga, i skrivelse
till Kungl. Maj :t giva till känna vad utskottet anfört;

Statsutskottets utlåtande nr 150 år 1955

45

XII. beträffande eftergifter i fråga om ränta och amortering
å statligt lån till eu- och tvåfamilj shus med bifall till
Kungl. Maj :ts förslag samt med avslag å motionerna 1:534
och II: 663, I: 528 och II: 656 samt I: 527, samtliga motioner
såvitt nu är i fråga, godkänna vad utskottet anfört;

XIII. avslå i motionerna 1: 534 och II: 663 framställt yrkande
beträffande räntesatsen å egnahemslån;

XIV. avslå i motionerna I: 220 och II: 285 framställt yrkande
beträffande återbetalning av räntefri stående del av
egnahemslån;

XV. avslå i motionerna I: 534 och II: 663 framställt yrkande
beträffande räntesatsen å förbättringslån;

XVI. beträffande familjebostadsbidragets storlek samt förstärkning
av bidraget i vissa fall med avslag å motionerna
I: 534 och II: 663 samt I: 219 och II: 284, såvitt de berör dessa
frågor, godkänna vad utskottet anfört;

XVII. beträffande tidpunkten för. lägenhets färdigställande
som villkor för familjebostadsbidrag med avslag å motionerna
I: 219 och II: 284 samt I: 329 och II: 415, samtliga motioner
såvitt de berör denna fråga, godkänna vad utskottet anfört;

XVIII, beträffande statsbidrag till pensionärslägenheter med
avslag å motionen 11:125 ävensom motionerna 1:226 och
11:281 samt 1:329 och 11:415, sistnämnda två motioner såvitt
nu är i fråga, godkänna vad utskottet anfört;

XIX. beträffande stödåtgärder för anordnande av invalidlägenheter
med avslag å motionerna 1:231 och 11:275 godkänna
vad utskottet anfört;

XX. beträffande inrättande av en lånefond för täckande avkapitalinsats
i bostadsrättslägenhet med avslag å motionen
11:394 godkänna vad utskottet anfört;

XXI. beträffande grunderna för den statliga låne- och bidragsverksamheten
till förmån för bostadsförsörjningen, såvitt
de ej behandlats under I.—XX., med bifall till Kungl.
Maj:ts förslag och under erinran om vad utskottet i det föregående
anfört, godkänna i statsrådsprotokollet förordade ändringar; XXII.

med bifall till Kungl. Maj :ts förslag ävensom med avslag
å motionerna II: 665 samt I: 534 och II: 663, sistnämnda
bägge motioner såvitt de berör detta anslag, till Kapitalmedelsförluster
och ränteeftergifter å vissa bostadsbyggnadslån för
budgetåret 1955/56 under femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av 25 000 000 kronor;

46

Statsutskottets utlåtande nr 150 är 1955

XX1I1. med bifall till Kungl. Maj :ts förslag samt med avslag
å motionerna 1: 534 och II: 663, såvitt de berör detta anslag,
till Bostadsrabatter för budgetåret 1955/56 under femte huvudtiteln
anvisa ett förslagsanslag av 85 000 000 kronor;

XXIV. med bifall till Kungl. Maj :ts förslag samt med avslag
å motionen II: 416 till Bidrag till viss bostadsförbättringsverksamhet
för budgetåret 1955/56 under femte huvudtiteln
anvisa ett reservationsanslag av 30 000 000 kronor;

XXV. medgiva, att under budgetåret 1955/56 beslut om bidrag
till inrättande av pensionärshem må meddelas intill ett
belopp av 10 000 000 kronor;

XXVI. till Bidrag till inrättande av pensionärshem för budgetåret
1955/56 under femte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag
av 100 kronor;

XXVII. till Bidrag till viss upplysningsverksamhet rörande
byggnadstekniska frågor för budgetåret 1955/56 under femte
huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 100 kronor;

XXVIII. med bifall till Kungl. Maj :ts förslag ävensom med
avslag å motionerna I: 222 och II: 287 samt I: 329 och II: 415,
såvitt de berör denna fråga, medgiva, att under budgetåret
1955/56 preliminära beslut angående lån, som skall utgå från
lånefonden för bostadsbyggande, må meddelas intill ett belopp
av 650 000 000 kronor;

XXIX. med bifall till Kungl. Maj :ts förslag ävensom med
avslag å motionerna I: 222 och II: 287 samt I: 329 och II: 415,
såvitt de berör detta anslag, till Lånefonden för bostadsbyggande
för budgetåret 1955/56 under statens utlåningsfonder
anvisa ett investeringsanslag av 490 000 000 kronor;

XXX. till Lånefonden för maskinanskaffning inom byggnadsindustrien
för budgetåret 1955/56 under statens utlåningsfonder
anvisa ett investeringsanslag av 1 000 000 kronor;

XXXI. med bifall till Kungl. Maj :ts förslag ävensom med avslag
å motionerna I: 222 och II: 287 samt I: 329 och II: 415,
såvitt de berör denna fråga, medgiva, att under budgetåret
1955/56 preliminära beslut angående lån, som skall utgå från
anslaget till tilläggslån till viss bostadsbyggnadsverksamhet,
må meddelas intill ett belopp av 140 000 000 kronor;

XXXII. med bifall till Kungl. Maj :ts förslag ävensom med
avslag å motionerna I: 222 och II: 287 samt I: 329 och II: 415,
såvitt de berör detta anslag, till Tilläggslån till viss bostadsbyggnadsverksamhet
för budgetåret 1955/56 under fonden för
låneunderstöd anvisa ett investeringsanslag av 210 000 000
kronor;

Statsutskottets utlåtande nr 150 ur 1955

47

XXXIII. medgiva, att räntefoten för lantarbetarbosladslån,
vilka kommer att beviljas under budgetåret 1955/56, bestämmes
till 3,25 %;

XXXIV. till Lån till uppförande och förbättring av lantarbetarbostäder
för budgetåret 1955/56 under fonden för låneunderstöd
anvisa ett investeringsanslag av 100 kronor;

XXXV. till Lån till anordnande av kollektiva tvätterier för
budgetåret 1955/56 under fonden för låneunderstöd anvisa ett
investeringsanslag av 100 kronor;

XXXVI. med bifall till Kungl. Maj :ts förslag ävensom med
avslag å motionerna I: 329 och II: 415 samt I: 534 och II: 663,
såvitt de berör detta anslag, till avskrivning av nya kapitalinvesteringar
i Lånefonden för bostadsbyggande för budgetåret
1955/56 anvisa ett reservationsanslag av 122 500 000 kronor;

XXXVII. med bifall till Kungl. Maj :ts förslag samt med avslag
å motionerna I: 329 och II: 415, såvitt de berör frågan om
anvisande av medel för avskrivning av kapitalsubventioner,
till Avskrivning av oreglerade kapitalmedelsförluster för budgetåret
1955/56 anvisa ett anslag av 228 500 000 kronor;

XXXVIII. avslå i motionerna 1:219 och 11:284 framställt
yrkande rörande översyn av bostadsstyrelsens organisation;

XXXIX. bemyndiga Kungl. Maj :t att vidtaga de ändringar i
personalförteckningen för bostadsstyrelsen, som föranledes av
vad i statsrådsprotokollet förordats;

XXXX. med bifall till Kungl. Maj:ts förslag samt med avslag
å motionerna 1:219 och 11:284, såvitt de berör denna
fråga, fastställa följande avlöningsstat för bostadsstyrelsen att
tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1955/56:

Avlöningsstat

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis 690 700

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj :t, förslagsvis ........................ 73 000

3. Avlöningar till övrig icke-ordinaric personal ... 2 452 600

4. Ersättningar till experter och sakkunniga, förslagsvis
................................................... 15 000

5. Rörligt tillägg, förslagsvis ........................... 440 100

Summa kronor 3 671 400;

XXXXI. besluta, att i personalförteckningen för länsbostadsnämnderna
antalet kontorsbiträden i lönegred Ca 8 skall
ökas med två;

48

Statsutskottets utlåtande nr 150 år 1955

XXXXII. i anledning av Kungl. Maj:ts förslag fastställa följande
avlöningsstat för länsbostadsnämnderna att tillämpas

tills vidare från och med budgetåret 1955/56:

Avlöningsstat

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis 52 000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av

Kungl. Maj:t, förslagsvis .............................. 75 000

8. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal ... 2 184 200

4. Ersättningar till experter och sakkunniga, förslagsvis
................................................... 280 000

5. Rörligt tillägg, förslagsvis ........................... 313 800

Summa kronor 2 905 000;

XXXXIII. beträffande medelsbehovet för bostadsstyrelsen
och länsbostadsnämnderna i anledning av Kungl. Maj :ts förslag
samt med avslag å motionerna I: 219 och II: 284, såvitt
de berör ifrågavarande anslag, för budgetåret 1955/56 under
femte huvudtiteln anvisa

a) till Bostadsstyrelsen: Avlöningar ett förslagsanslag av
3 671 400 kronor;

b) till Bostadsstyrelsen: Omkostnader ett förslagsanslag av
555 000 kronor;

c) till Länsbostadsnämnderna: Avlöningar ett förslagsanslag
av 2 905 000 kronor;

d) till Länsbostadsnämnderna: Omkostnader ett förslags''
anslag av 677 000 kronor;

XXXXIV. besluta, att i förevarande sammanhang behandlade
motioner, till den del de icke blivit ovan under punkterna
I.—XXXXIII. särskilt berörda, icke må föranleda någon riks
dagens åtgärd.

Stockholm den 20 maj 1955

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet ha närvarit
från första kammaren: herrar Gustaf Karlsson, Ohlon, Leander, Näsström,
Pålsson, Hesselbom, Sundelin, Einar Persson, Thun, Bergman, Erik
Svedberg, Bergh, Holmqvist, Nils Theodor Larsson och Jacobsson; samt
från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Rubbestad,
Eriksson i Sandby, Åkerström, fröken Elmén, herrar Petterson i Degerfors,
Wedén, Persson i Växjö, Onsjö, fru Ericsson i Luleå, herrar Gustafsson i
Stockholm, Cassel, Gustafsson i Skellefteå, Almgren och fröken Ager.

Statsutskottets utlåtande nr 150 år 1955

49

Reservationer

1) beträffande rationalisering av bostadsbyggandet

a) av herrar Bergh, Skoglund i Doverstorp och Cassel, vilka ansett att

dels utskottets yttrande på s. 26 från och med första stycket till och med
det stycke, som slutar med »skilda byggnadsbestämmelser», bort ersättas
med text av följande lydelse:

»Med anledning av de synpunkter och förslag i rationaliseringsf rågan,
som sålunda har framförts i berörda motioner, har utskottet inhämtat
yttranden från bostadsstyrelsen och statens nämnd för byggnadsforskning.
I dessa yttranden, vilka bifogas förevarande utlåtande, bär man sökt att ge
en översiktlig framställning av rationaliseringsfrågans läge och de olika
strävandena från såväl skilda myndigheters som byggnadsföretagares sida
i syfte att effektivisera byggnadsverksamheten. I anslutning till yttrandena
vill utskottet understryka följande.

Liksom motionärerna utgår utskottet ifrån att enda möjligheten till en
verkligt rationell lösning av bostadsfrågan ligger i en kraftig nedpressning
av byggnadskostnaderna. Först genom att byggnadsindustrien blir så rationaliserad
att den kan framställa sina produkter till priser som den stora
massan av medborgare har förmåga att själva betala blir det möjligt att
komma till rätta med de problem som här är aktuella. Det är med hänsyn
härtill med största intresse som utskottet tagit del av den redovisning som
framlagts rörande de ekonomiska resultaten av utförd experimentbebyggelse,
och utskottet är angeläget att understryka vikten av att sådana experiment
stimuleras. En realistisk bedömning av pågående rationaliseringsarbeten,
både de som förekommer i vårt land och de som utföres i främmande
länder — särskilt i Amerika — ger vid handen att utsikter finns
att nå fram till nya planlösningar, nya materiel och nya metoder att organisera
arbetet, vilka kan ge en högst betydande sammanlagd effekt när det
gäller att pressa byggnadskostnaderna. Det är av vikt att gjorda experiment
noggrant redovisas och att kunskap om de nya metoderna så snabbt som
möjligt blir allmän bland dem som syssla med bostadsbyggandet. Utskottet
förutsätter att nämnden för byggnadsforskning och bostadsstyrelsen med
största kraft fullföljer sina uppgifter i detta hänseende och att dessa myndigheter
därvid söker samarbete med de enskilda, kooperativa och kommunala
organ som sysslar med hithörande frågor.

Av väsentlig betydelse för en fortsatt effektivisering av byggnadsverksamheten
är vidare att olika byggnadsbestämmelseir överses. Utskottet är
därför angeläget framhålla nödvändigheten av att 1951 års byggnadsutredning
bedriver sitt arbete i sådan takt att positiva förslag i syfte att
avlägsna befintliga hinder för en effektiv bostadsproduktion utan ytterligare
dröjsmål kan avlämnas. Jämsides med byggnadsutredningens arbete

4—967 65 Bihang till riksdagens protokoll 1955. 6 saml. Nr 150

50

Statsutskottets utlåtande nr 150 år 1955

och med biträde av särskilt tillkallade sakkunniga, representerande skilda
branschorganisationer samt statliga och kommunala organ, har byggnadsstyrelsen
utarbetat förslag till anvisningar avsedda att ersätta de byggnadsbestämmelser
som nu finns i ett antal speciella författningar, samt i övrigt
gjort en översyn av de nu gällande anvisningarna. Detta initiativ hälsar
utskottet med tillfredsställelse. Utskottet vill härutöver framhålla betydelsen
av att berörda myndigheter underlättar experimentverksamheten genom
att medverka till dispensgivningen från skilda byggnadsbestämmelser.»

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 27, som börjar med »På grund»
och slutar med »ovan behandlats», bort ersättas med text av följande
lydelse:

»Med vad utskottet sålunda anfört finner utskottet motionerna 1:329
och II: 415 samt I: 219 och II: 284 i den del de ovan behandlats besvarade.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:

»I. beträffande rationalisering av bostadsbyggandet i anledning
av motionerna I: 329 och II: 415 samt I: 219 och II: 284,
såvitt de berör härmed sammanhängande frågor, i skrivelse
till Kungl. Maj :t giva till känna vad utskottet anfört;»

b) av herrar Ohlon, Sundelin, Jacobsson, fröken Elmén, herrar Wedén,
Gustafsson i Skellefteå och fröken Ager, vilka ansett att

dels utskottets yttrande från och med det stycke, som på s. 26 börjar
med »Av vad», till och med det stycke, som på s. 27 slutar med »ovan behandlats»,
bort ersättas med text av följande lydelse:

»Av de avgivna yttrandena finner utskottet framgå, dels att betydande
rationaliseringsmöjligheter föreligger inom bostadsbyggandet, dels att dessa
möjligheter givetvis endast successivt kan realiseras.

I motionerna 1:329 och 11:415 framhålles i detta sammanhang bl. a.
den stora betydelsen av ökad kännedom om och större intresse för rationella
byggnadsmetoder samt praktiska och billiga hustyper. Det är redan
känt och framhålles också i de ovannämnda yttrandena att olika åtgärder
i detta syfte vidtagits. Bostadsstyrelsen understryker emellertid, att vad
som gjorts endast i begränsad utsträckning fyller det mycket stora behov
av objektiv upplysning och vägledning, som f. n. gör sig påmint inom detta
område. Statens nämnd för byggnadsforskning påpekar, att en inventering
av resultaten och erfarenheterna från olika experimenthusbyggen bör ske.
De värdefulla rön, som därvid göres, kan enligt nämnden på längre sikt ge
en sänkning av bostadskostnaden i icke ringa omfattning. Nämnden har
påbörjat förberedelser för en sådan inventering. Framför allt med hänsyn
till den betydelse som ett rationellare bostadsbyggande har för möjligheterna
att avveckla bostadsbristen och ytterligare förbättra hela folkets bostadsförhållanden
finner sig utskottet, med anledning av förutnämnda
motioner, böra för Kungl. Maj :t understryka angelägenheten av att Kungl.

Statsutskottets utlåtande nr 150 år 1955

51

Maj:t vidtager åtgärder för att den av statens nämnd för byggnadsforskning
igångsatta inventeringen och systematiseringen av rationaliseringsåtgärderna
skall kunna bedrivas i forcerat tempo och en första sammanställning
av objektivt prövade resultat så snabbt som möjligt framläggas.
Utskottet förutsätter vidare att Kungl. Maj :t i samarbetet med byggnadsindustriens
organisationer och berörda myndigheter i god tid undersöker
och förbereder de lämpligaste metoderna att föra ut dessa resultat i allmän
praktisk användning inom bostadsbyggandet. Därvid bör ökad användning
av stordrift för egnahemsproduktionen i städer och tätorter främjas.

Av väsentlig betydelse för en fortsatt effektivisering av byggnadsverksamheten
är vidare, att olika byggnadsbestämmelser överses. Enligt vad utskottet
inhämtat torde 1951 års byggnadsutredning komma att avsluta sitt
arbete nästa år. I sitt yttrande till utskottet har statens nämnd för byggnadsforskning
beklagat att detta utredningsarbete av olika skäl fördröjts och
betecknat det som 3’ttersl angeläget att detsamma forceras. Utskottet vill
instämma häri och förutsätter således att utredningens betänkande kommer
att föreligga i sådan tid att Kungl. Maj:t kan förelägga 1957 års riksdag
förslag i ärendet. Då det alltså tyvärr ändå kommer att dröja åtskillig
tid innan en mer ändamålsenlig byggnadslagstiftning kan träda i kraft,
finner utskottet särskild anledning att understryka önskvärdheten av att
ökade möjligheter dessförinnan skapas till dispenser från de nuvarande
förordningarnas i många fall konservativt präglade bestämmelser. I begränsad
utsträckning kan sådana dispenser nu medges av byggnadsnämnder,
länsstyrelser och av byggnadsstyrelsen. Statens nämnd för byggnadsforskning
framhåller emellertid i sitt yttrande, att en vidgad undantagsrätt
för byggnadsnämderna är önskvärd och bör genomföras. Utskottet hemställer
med anledning härav till Kungl. Maj :t att, i avvaktan på en definitiv
omreglering av byggnadslagstiftningen, vidtaga åtgärder för ett i största
möjliga utsträckning utvidgat dispensförfarande och, om härför riksdagens
medverkan skulle befinnas erforderlig, förelägga 1956 års riksdag förslag
i ärendet.

Utskottet övergår härefter till frågan om i vilken utsträckning lånemöjligheter
och lånevillkor kan påverka sparvilja, rationalisering och förbilligande.
1 motionerna 1:329 och II: 415 framföres en rad uppslag,
syftande till att genom en differentiering av lånevillkoren stimulera rationellt
och billigt byggande samt ett ökat bostadssparande. Grundtanken
bakom dessa uppslag är, att eu viss normkostnad skall fastläggas för olika
hustyper. Den, som bygger en given hustyp billigare än normkostnaden,
skall ha möjligheter att uppnå en något högre förräntning på eget insatt
kapital än vad som gäller för normkostnaden, medan den som överskrider
normkostnaden erhåller i motsvarande grad sämre förräntningsmöjligheter.
I sitt yttrande med anledning av motionerna meddelar bostadsstyrelsen,
att den vidtagit åtgärder för att få fram normer för eu objektiv redovis -

52

Statsutskottets utlåtande nr 150 år 1955

ning av de verkliga byggnadskostnaderna i olika fall. Utskottet finner detta
tillfredsställande. Härigenom skapas den nödvändiga grunden för en differentiering
av bostadslånen och bostadspolitiken av det slag som i motionerna
åsyftas. Utskottet vill emellertid uttrycka sitt beklagande av att
Kungl. Maj :t och tidigare riksdagar icke insett den stora betydelsen av denna
fråga. Då nu de erforderliga expertundersökningarna påbörjats, anser
utskottet påkallat, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t inskärper
vikten av att en omläggning av lånevillkoren i av i motionerna angiven
effektivitetsfrämjande och spar stimulerande riktning utan ytterligare onödigt
dröjsmål vidtages.

Samtidigt som utskottet sålunda vill understryka att stora rationaliseringsmöjligheter
föreligger inom bostadsbyggandet och att strävandena att
tillvarataga dessa på varje punkt måste uppmuntras, står det naturligtvis
klart för utskottet att effektiviseringen först successivt når sin fulla effekt.
Att, som skett i motionerna 1:220 och 11:285, till utgångspunkt för det
allmännas bostadspolitik i betydelsefulla avseenden göra antagandet, att en
maximal effekt av rationaliseringsåtgärder skulle kunna uppnås under ett
enda år, strider mot all praktisk erfarenhet inom näringslivet och är enligt
utskottets mening därför orealistiskt. En dylik uppläggning skulle säkerligen
orsaka allvarliga störningar inom bostadsproduktionen och minska
densamma. Utskottet kan därför icke lägga de i dessa motioner uppställda
förutsättningarna till grund för sitt ställningstagande i det följande.

Av vad sålunda anförts och under hänvisning till innehållet i de åberopade
yttrandena finner utskottet alltså påkallat, att riksdagen i anledning
av motionerna I: 329 och II: 415 samt I: 219 och II: 284, i den utsträckning
de i detta sammanhang berörts, i skrivelse till Kungl. Maj:t ger till känna
vad utskottet anfört och hemställer om de av utskottet förordade åtgärderna.
»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:

»I. beträffande rationalisering av bostadsbyggandet i anledning
av motionerna I: 329 och II: 415 samt I: 219 och II: 284,
såvitt de berör härmed sammanhängande frågor, i skrivelse

till Kungl. Maj:t giva till känna vad utskottet anfört;»

2) av herrar Bergh, Skoglund i Doverstorp och Cassel, vilka beträffande
de allmänna grunderna för avveckling av de generella subventionerna till
nytillkommande bostadshus ansett att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 27, som börjar med »Såsom
erinras» och slutar med »den 1 april», bort ersättas med text av följande
lydelse:

»Som erinras i propositionen har byggnadskostnadsutvecklingen under
senare år varit gynnsam. Redan genom de resultat som vunnits genom hit -

Statsutskottets utlåtande nr 150 år 1955

53

tills åstadkommen effektivisering av byggnadsindustrien blir det möjligt
att reducera de generella subventionerna. Sambandet mellan produktionssubventioner
och höga byggnadskostnader måste för alla vara uppenbar.
Ju kraftigare subventioner ju mindre nödvändigt är det för företagarna på
bostadsbyggandets område att pressa sina byggnadskostnader. För företagare,
anställda och materielleverantörer skapar produktionssubventioner
möjligheter till vinster och löner som blir högre än dem som kan uppnås
inom andra branscher. Särskilt måste detta bli fallet inom ett fack sådant
som byggnadsindustriens som frånsett säsongvariationer arbetar med full
sysselsättning och utan all utländsk konkurrens. Utskottet anser alltså att
en förutsättning för billigare byggnadskostnader och därmed rimligare bostadskostnader
än att de generella produktionssubventionerna reduceras i
snabbast möjliga takt. Kungl. Maj:t har föreslagit att en reducering bör ske
i fråga om såväl tilläggslån som räntefri stående de! av egnahemslån och
fastslagit att ej endast förändringar av byggnadskostnaderna utan jämväl
utvecklingen av reallöner och levnadsvillkor överhuvudtaget bör beaktas
vid prövning av subventionsfrågan. Vad sålunda i propositionen anförts
finner utskottet i och för sig riktigt. Utskottet vill emellertid i likhet med
vad som anförts i motionerna I: 219 och II: 284 komma fram till en snabbare
avveckling av dessa generella produktionssubventioner och därvid
reducera icke blott tilläggslånen utan också den högst betydande subvention
som utgår i form av dels räntegaranti å underliggande lån och dels
i förhållande till marknadsläget alltför låg ränta å tertiärlånen. Utskottet
vill i detta sammanhang erinra om den tunga börda dessa generella subventioner
utgör för skattebetalarna. Till frågan om den takt i vilken avvecklingen
bör ske återkommer utskottet i det följande vid behandlingen
av de särskilda låne- och bidragsfrågorna. Utskottet vill dock redan i detta
sammanhang uttala sin anslutning till Kungl. Maj:ts förslag att en reduktion
av tilläggslånen icke såsom hittills skall genomföras vid årsskiftet utan
den 1 april.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:

»II. beträffande de allmänna grunderna för avveckling av
de generella subventionerna till nytillkommande bostadshus i
anledning av Kungl. Maj:ts förslag godkänna vad utskottet
anfört;»

3) beträffande bostadsbyggandets storlek

a) av herrar Bergh, Skoglund i Doverstorp och Cassel, vilka ansett att
dels utskottets yttrande från och med det stycke, som på s. 28 börjar med
»Utskottet anser», till och med det stycke, som på s. 29 slutar med »nämnda
motionerna», bort ersättas med text av följande lydelse:

54

Statsutskottets utlåtande nr 150 år 1955

»Utskottet anser att bostadsbyggandet bör ges den omfattning som de
reala resurserna och ett rimligt hänsynstagande till andra viktiga byggnadsbehov
medger. Enligt vad utskottet inhämtat finns för närvarande god
tillgång på både trä, järn, betong och tegel. Knapphet i fråga om materiel
bör därför icke föranleda någon inskränkning av byggnadsverksamheten.
På arbetskraft råder uppenbarligen en viss knapphet, men de nya metoder
som numera framkommit inom byggnadsindustrien leder till en väsentligt
reducerad åtgång av arbetskraft per framställd lägenhet. Det torde ej heller
vara omöjligt att vid behov erbjuda kvalificerad arbetskraft från utlandet
anställning inom byggnads- och anläggningsindustrien i Sverige och därmed
öka tillgången på arbetskraft. Arbetskraft som friställes från jordbruket
bör beredas möjlighet till anställning inom byggnadsfacken.

Beträffande tillgången på kapital för bostadsbyggande är denna med
hänsyn till bristen på sparande uppenbarligen alltför ringa för en mycket
omfattande produktion. Redan detta gör det nödvändigt att hushålla med
tillgängliga resurser så att de räcker till så många lägenheter som möjligt.
I anslutning till vad som anförts i motionerna 1:219 och 11:284 vill utskottet
understryka att tillgången på sparmedel givetvis inte är att betrakta
som en fix storhet som icke kan förändras. Genom skattesänkningar och
genom en politik som tryggar penningvärdet måste det vara möjligt att
återge människorna lusten att spara. För att få fram de ökade sparmedel
som behövs för att hålla bostadsbyggandet vid en högre nivå än den Kungl.
Maj:t ansett sig kunna räkna med har i motionerna I: 147 och II: 178 föreslagits
vissa skattelättnader för dem som sparar för bostadsändamål. Då
det icke tillkommer utskottet att taga ställning till nämnda förslag inskränker
sig utskottet till att påpeka hur nödvändigt det är att sparandet
just för bostadsändamål får en vidgad omfattning. Först med ett betydande
sparande på detta område blir det möjligt att åstadkomma den omfattande
nyproduktion som är ofrånkomligen nödvändig för att bostadsbristen skall
kunna bringas ur världen inom rimlig tid.

I detta sammanhang vill utskottet framhålla, att bland alla kategorier
byggnadsföretagare finns många som har haft och alltjämt har stora svårigheter
att i tid få sina byggnadskreditiv omplacerade till bottenlån. Utskottet
finner det angeläget att Kungl. Maj:t uppmärksammar dessa förhållanden
och tillser att icke genom statliga åtgärder hinder reses mot en
normal avlyftning av byggnadskreditiven.

Utskottet som för sin del hyser det allra största intresse för egnahemsbyggande
och finner egnahemmet vara den för barnfamiljerna i allmänhet
idealiska bostadsformen och den för landsbygdens del enda möjliga
lösningen av bostadsfrågan anser sig icke kunna tillstyrka Kungl. Maj:ts
förslag att nu ännu en gång lägga egnahemsbyggandet under kontroll.
Med de förbilligade byggnadstyper som numera kommit fram är det enligt
utskottets mening fullt möjligt att hålla i gång en produktion av en- och

Statsutskottets utlåtande nr 150 år 1955

55

tvåfamilj shus i hela den utsträckning som en fri marknad kan göra möjligt
utan att man fördenskull tar större materiella resurser i anspråk för
detta ändamål än dem som skulle åtgå för ett genomförande av Kungl.
Maj :ts program med ett traditionellt byggnadssätt. I likhet med vad som
förordats i motionerna I: 329 och II: 415 samt I: 220 och II: 285 anser utskottet
att någon reglering av produktionen av en- och tvåfamiljshus icke
bör genomföras vare sig så att denna begränsas till ett visst antal lägenheter
per år eller så att igångsättningen dirigeras till viss tidpunkt under
året. Produktionen av egnahem bör alltså liksom hitintills lämnas helt fri.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:

»III. beträffande bostadsbyggandets storlek i anledning av
Kungl. Maj:ts förslag ävensom motionerna I: 329 och II: 415,
I: 220 och II: 285 samt I: 330 och II: 418, samtliga motioner
såvitt nu är i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj :t giva till känna
vad utskottet anfört;»

b) av herrar Ohlon, Sundelin, Jacobsson, fröken Elmén, herrar Wedén,
Gustafsson i Skellefteå och fröken Ager, vilka ansett att

dels utskottets yttrande från och med det stycke, som på s. 28 börjar
med »Utskottet anser», till och med det stycke, som på s. 29 slutar med
»nämnda motionerna», bort ersättas med text av följande lydelse:

»Beträffande bostadsbyggandets omfattning anges i motionerna 1:329
och II: 415 olika data avsedda att belysa utvecklingen under de senare åren
och innebörden av Kungl. Maj :ts förslag. Med utgångspunkt från dessa och
senare inhämtade uppgifter vill utskottet erinra om att siffran för färdigställda
lägenheter för 1953 uppgick till 55 000 och för 1954 något översteg
58 000. Under båda dessa år påbörjades ca 60 000 nya lägenheter. Siffran
för färdigställda lägenheter har sålunda nalkats men icke hunnit fatt
siffran för påbörjade. Bostadsbyggandets faktiska kapacitet torde mot
slutet av 1954 ha motsvarat ett antal av 60 000 färdigställda lägenheter
per år eller något därutöver. Ehuru en avsevärd utvidgning av bostadsbyggandet
alltså skett vill utskottet framhålla, att dess omfattning ännu
ingalunda kan betraktas som anmärkningsvärt hög, vare sig i förhållande
till den föreliggande bostadsbristen eller vid en jämförelse med expansionen
under efterkrigsskedet på andra investeringsområden. Utskottet kan ansluta
sig till de i detta sammanhang i motionerna anförda synpunkterna.

Utskottet finner erfarenheterna från de senare åren ge vid handen att
Kungl. Maj :t i de beräkningar, som under denna period förelagts riksdagen,
underskattat bostadsbyggandets utvecklingsmöjligheter under större
frihet i en i huvudsak balanserad ekonomi. Till följd härav har ramarna
för bostadsbyggandet blivit för snävt utmätta, vilket skapat onödiga svårigheter
för produktionen. Dessa förhållanden ha klart påvisats hl. a. i
bostadsstyrelsens olika framställningar till Kungl. Maj:t. Det är därför

56

Statsutskottets utlåtande nr 150 år 1955

med oio, som utskottet finner, att Kungl. Maj :t även i årets proposition
framlägger beräkningar och förslag, som enligt utskottets mening icke äro
till fyllest för att säkra ett bibehållande av bostadsproduktionens under 1953
och 1954 uppnådda kapacitet samtidigt som en tillfredsställande avveckling
av balansen av eftersläpande bostadslåneärenden i syfte att undvika onödigt
krångel skall kunna ske. Utskottet anser de i motionerna 1:329 och
11:415 angivna beräkningarna i detta avseende mera välgrundade än
Kungl. Maj :ts och bättre ägnade att undvika en ny inskränkning av bostadsbyggandet.

Utskottet vill framhålla att till grund för dess ställningstagande givetvis
ligger ett instämmande i de i de ovannämnda motionerna anförda synpunkterna
beträffande bostadsbyggandet och det totala investeringsutrymmet.
Sålunda fäster utskottet stor vikt vid att den allmänna ekonomiska
politiken och skattepolitiken gives en sådan utformning att sparandet gynnas,
varigenom ett ökat investeringsutrymme uppstår. Utskottet hänvisar
vidare till att utskottet i det föregående förordat en sparstimulerande uppsjälva
bostadspolitiken samt till de ytterligare sparfrämjande
åtgärder, varom förslag i år liksom under tidigare år motionsledes
förelagts riksdagen. Dessa förslag ha nu accepterats av Kungl. Maj :t.

I motionerna 1:329 och 11:415 framhålles även, att de i motionerna
a\gi\na förslagen självklart förutsätter en politik från riksbankens sida,
som håller den allmänna kreditmarknaden tillräckligt stram. Om härigenom
variationer i räntesatserna skulle föranledas, kunde, om man så
önskade, sådana variationer utan särskilda tekniska svårigheter utjämnas
för bostadsproduktionens del med ett system av löpande bidrag. Utskottet
konstaterar att Kungl. Maj:t nu, ehuru tyvärr alltför sent och först sedan
allvarliga olägenheter uppstått, tillämpar en politik av liknande karaktär.
Räntehöjningen och den kraftigt skärpta kreditåtstramningen bör emellertid
verka dämpande på efterfrågan på material och arbetskraft inom andra
investeringsområden, varigenom riskerna för att bostadsbyggandet skall
behöva nedskäras reduceras. En förutsättning härför är emellertid att
bostadsbyggandets kreditfrågor kan någorlunda tillfredsställande ordnas.
I detta sammanhang vill utskottet framhålla att det bland alla kategorier
byggnadsföretagare uppstått tilltagande svårigheter att i normal tid få
byggnadskreditiven omplacerade i bottenlån. Härigenom har volymen byggnadskreditiv
visat tendenser att svälla på ett onormalt sätt, vilket i sin tur
försvårar utlämnandet av nya kreditiv och därmed igångsättningen av nya
byggnadsföretag. Utsikterna att på ett fullt tillfredsställande sätt komma
tillrätta med dessa svårigheter har enligt utskottets mening tyvärr försämrats
genom att de nya penningpolitiska åtgärderna alltför länge fördröjts.
Härigenom har möjligheterna för de kreditinstitut, som normalt svarar
för byggnadskreditivens omplacering i bottenlån, att säkra tillräcklig tillgång
på medel härför på ett beklagligt sätt minskats. Utskottet finner det

Statsutskottets utlåtande nr 150 år 1955

57

angeläget att Kungl. Maj :t nu vidtager dispositioner för att här berörda
svårigheter, vilka i huvudsak uppstått på grund av brister i det senaste
skedets penningpolitik, skall i möjligaste män reduceras.

Utskottets ställningstagande innebär att som riktlinje för nästa års egnahemsbyggande
bör anges ett antal av 18 000 statsbelånade egnahemslägenheter.
Utskottet tillstyrker således motionerna I: 329 och II: 415 på denna
punkt och avstyrker Kungl. Maj :ts proposition, som i här berörda avseende
innebar förslag om en fast ram om 14 000 statsbelånade egnahemslägenheter
under nästa budgetår.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:

»III. beträffande bostadsbyggandets storlek i anledning av
Kungl. Maj:ts förslag ävensom motionerna I: 329 och II: 415,
I: 220 och II: 285 samt I : 330 och II: 418, samtliga motioner
såvitt nu är i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj :t giva till känna
vad utskottet anfört;»

c) av herrar Pålsson, Nils Theodor Larsson, Rubbestad och Onsjö, vilka
ansett att utskottets yttrande från och med femte meningen av det stycke,
som på s. 28 börjar med »Utskottet anser», till och med det stycke, som på
s. 29 slutar med »byggande främjas», bort ersättas med text av följande
lydelse:

»Med hänsyn till den restriktivi tet på investeringsområdet som statsmakterna
i nuvarande tidsläge eftersträva finner utskottet det ändamålsenligt
att även bostadsbyggandet, som i detta hänseende intager en nyckelposition,
får finna sig i en viss återhållsamhet. Med beaktande härav tillstyrker utskottet
Kungl. Maj :ts förslag. Därvid förutsätter emellertid utskottet att
de föreskrifter, som kommer att utfärdas i syfte att jämnt fördela egnahemsbyggandet
över året, icke skall utesluta att viss hänsyn tages till egnahemsbyggarnas
berättigade önskemål beträffande tiden för byggnadsföretagets
bedrivande.»

d) av herr Bergman.

4) av herrar Ohlon, Sundelin, Bergh, Jacobsson, Skoglund i Doverstorp,
fröken Elmén, herrar Wedén, Cassel, Gustafsson i Skellefteå och fröken
Ager, vilka i fråga om införandet av ett kreditgarantisystem på bostadsområdet
ansett att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 29, som börjar med »Utskottet
får» och slutar med »motionärernas förslag», bort ersättas med text av
följande lydelse:

»Såsom framhållits i motionerna I: 219 och II: 284 ger det sätt på vilket
utredningen angående införandet av ett kreditgarantisystem handhafts an -

58

Statsutskottets utlåtande nr 150 år 1955

ledning till kritik. 1951 års bostadsutredning, som bl. a. haft att utreda
detta spörsmål, blev i januari 1953 — sedan utredningen redan påbörjat
arbetet med denna del av sitt uppdrag — fråntagen denna utredningsuppgift
som i stället lämnades åt en särskild utredningsman. Trots att över
två år förflutit sedan dess har något resultat av dennes verksamhet icke
framlagts. Enligt riksdagsberättelsen till 1954 års riksdag beräknades uppdraget
bli slutfört under 1954. Nu har utskottet fått uppgift om att förslaget
skulle avlämnas innevarande sommar. Med hänsyn till vad som förekommit
finner utskottet i likhet med motionärerna skäl föreligga att riksdagen
i särskild skrivelse till Kungi. Maj :t hemställer att berörda utredning måtte
påskyndas.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:

»IV. beträffande införandet av ett kreditgarantisystem på
bostadsområdet med bifall till motionerna I: 219 och II: 284,
såvitt de berör denna fråga, i skrivelse till Kungl. Maj :t giva
till känna vad utskottet anfört;»

5) av herrar Bergh, Skoglund i Doverstorp och Cassel, vilka beträffande
avveckling av kapitalsubventionen till flerfamiljshus ansett att

dels utskottets yttrande från och med det stycke, som på s. 30 börjar
med »Yrkandena i», till och med det stycke, som på s. 31 slutar med »det
följande», bort ersättas med text av följande lydelse:

»Yrkandena i motionerna 1:219 och 11:284 om slopande av såväl det
provisoriska som det ortsdifferentierade tilläggslånet utgör delar i ett program
för total avveckling av de generella subventionerna till nya bostadshus.
De i anledning av proposition nr 194 väckta motionerna 1:534 och
11:663 innefattar vissa jämkningar i sagda program, motiverade av den
nyligen genomförda räntehöjningen. Motionärernas program omfattar sålunda,
förutom nämnda förslag om slopande av tilläggslån, dels förslag om
att räntan å tertiärlån skall höjas från 3 till 4 % i fråga om lån som utlämnas
från och med den 1 oktober 1955, dels förslag om att den av staten
garanterade räntan å primär- och sekundärlån från nämnda tidpunkt skall
höjas likaledes till 4 %. I motionerna uttalas tillika att ifrågavarande räntesatser
bör från och med den 1 juli 1956 utgöra 4,5 %.

Till programmet hör också att motionärerna, på sätt nedan skall närmare
angivas, vill öka familjebostadsbidraget för att därmed göra det möjligt
för barnfamiljer även i de lägre inkomstlägena att kunna efterfråga goda
lägenheter samt att skapa underlag för en allmän skattesänkning. De olika
leden i detta program kan sålunda icke ses isolerade.

Såsom utskottet ovan utvecklat är det nödvändigt att i raskast möjliga
takt avveckla de generella bostadssubventionerna. Utskottet har redan pekat
på att de verkar fördyrande på bostadsproduktionen och därmed minskar

Statsutskottets utlåtande nr 150 år 1955

59

det antal lägenheter som kan framställas med de resurser som står till
buds. Utskottet har också understrukit den mycket kraftiga belastning
— 375 milj. kronor budgetåret 1955/56 — som dessa subventioner utgör
för budgeten och därmed för skattebetalarna. Här bör emellertid tillfogas,
att dessa subventioner har den verkan att de för allmänheten döljer de
verkliga bostadskostnaderna. Dessa kostnader utgörs ju av dels ränta och
amortering å i byggnaden nedlagt kapital och dels av löpande underhållsoch
bränslekostnader. Den totala kostnaden blir ju på intet sätt mindre
genom att den delvis betalas genom anslag på statsbudgeten. Hyreskontraktet
gör ett billigare intryck än det eljest skulle göra men de som bor i
de subventionerade husen måste därtill, för att få en föreställning om sin
verkliga hyra, lägga ungefär V» av vad de betalar i statlig inkomstskatt.
För det stora flertalet skattebetalare som icke bor i dessa subventionerade
hus, t. ex. jordbrukare, egnahemsägare som har byggt utan statliga lån
och hyresgäster i de icke statsbelånade av flerfamiljshusen, för att icke
tala om de bostadslösa, motsvaras de skatteutgifter som de tillskyndas på
grund av dessa subventioner, icke av några som helst fördelar. Vad som
händer dem är endast att de via beskattningen tvingas bidraga till försörjningen
av de människor som erhåller bostad i de nyuppförda husen. Ett
sådant bidrag kan för bidragsgivaren framstå som motiverat endast under
förutsättning att det görs troligt att den understödde eljest skulle komma
i svårigheter. Här är detta icke fallet. Tvärtom utgår understöden utan
varje form av behovsprövning. Undersökningar som gjorts av hyresklientelet
i de nya husen visar, att deras ekonomiska situation icke är oväsentligt
bättre än för flertalet av dem som betalar bidragen. Utskottet är inte
främmande för att någon hyreshöjning kan bli följden av den avveckling
av de generella subventionerna som motionärerna föreslår. En sådan konsekvens
måste man emellertid ta för att vinna målet att ställa byggnadsindustrien
inför kravet att sänka sina produktionskostnader, så att de
verkliga bostadskostnaderna tvingas ner. Den höjning av kapitalkostnaderna
som motionärernas förslag eljest skulle kunna föranleda, motverkas
uppenbarligen av en nedpressning av fastighetens produktionskostnader
och underhållskostnader samt bränslekostnader. Med den utveckling
i fråga om inkomster som nu har ägt rum kan den ökade hyra som möjligen
kan bli eu följd av minskade subventioner icke bli större än att den
med säker marginal rymmes inom de 20 % av den genomsnittliga industriarbetarinkomsten
som 1945 års bostadssociala utredning uppställt som mål.

Vad särskilt angår motionärernas förslag om en avveckling av de ortsdiffcrenlierade
tilläggslånen vill utskottet erinra om alt dessa tilläggslån,
som icke har något med dyrortsgrupperingen att skaffa, kom till för att
vidmakthålla den interkommunala hyresstruktur, som rådde 1945. 1951

års bostadsutredning har föreslagit att dessa ortsdifferentierade tilläggslån
skall utgå. Eftersom byggnadskostnaderna i stort sett är desamma i olika

60

Statsutskottets utlåtande nr 150 år 1955

delar av landet, finns det ingen anledning att genom särskilda subventioner
hålla hyrorna lägre i vissa kommuner än i andra.

Utskottet finner sig böra biträda det förslag i fråga om avveckling av
tilläggslån, såväl ortsdifferentierade som provisoriska, som framlagts i
motionerna 1:219 och 11:284.»

dels oek nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:

»V. beträffande avveckling av kapitalsubventionen till flerfamiljshus
i anledning av Kungl. Maj:ts förslag samt med
bifall till motionerna I: 219 och II: 284, såvitt de berör denna
fråga, i skrivelse till Kungl. Maj :t giva till känna vad utskottet
anfört;»

6) av herrar Ohlon, Sundelin, Jacobsson, fröken Elmén, herrar Wedén,
Gustafsson i Skellefteå och fröken Ager, vilka ansett att tilläggslånet bör
ersättas med ett löpande bidrag och att därför

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 31, som börjar med »Ifrågavarande
motionsyrkande» och slutar med »förnyat övervägande», bort ersättas
med text av följande lydelse:

»Utskottet anser i likhet med motionärerna att starka skäl finnas för den
av 1951 års bostadsutredning föreslagna omläggningen av stödet till flerfamiljshus.
Ett system med löpande årligt bidrag är dels en tekniskt mera
lätthanterlig form för det statliga stödet till hyreshusen än kapitalsubventionen
och dels ger det en riktigare redovisning för vad det statliga hyresstödet
verkligen kostar för det aktuella budgetåret.

Som utskottet anfört i annat sammanhang, kan räntesubventionen på
grund av att den ökar vid högre byggnadskostnader, beräknas verka återhållande
på strävandena att bygga billigare. En övergång till löpande bidrag
med ett fixerat belopp per nr lägenhetsyta, som medför samma hyressänkande
effekt som tilläggslånen enligt Kungl. Maj :ts förslag, skulle enligt
utskottets mening göra det möjligt att utan statsfinansiella olägenheter
utge en mindre del av det statliga hyresstödet i form av räntesubvention.
Även detta förhållande utgör ett skäl för övergång från kapitalsubvention
till löpande bidrag. Utskottet tillstyrker alltså yrkandet i motionerna I: 329
och 11:415 om att tilläggslånet till flerfamiljshus skall ersättas med ett
löpande bidrag i enlighet med i motionerna angivna linjer.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:

»VI. bifalla i motionerna 1:329 och 11:415 framställt yrkande
att tilläggslånet skall ersättas med ett löpande bidrag;»

7) beträffande eftergifter i fråga om ränta och amortering å tertiärlån
till flerfamiljshus

Statsutskottets utlåtande nr 150 år 1955

61

a) av herrar Bergh, Skoglund i Doverstorp och Cassel, vilka ansett att
dels utskottets yttrande på s. 32 från och med det stycke, som börjar
med »Innebörden av», till och med det stycke, som slutar med »icke tillstyrka»,
bort ersättas med text av följande lydelse:

»Såsom utskottet framhållit i det föregående är tiden nu inne att i
snabbast möjliga takt avveckla de generella bostadssubventionerna. En
väsentlig och mycket kostnadskrävande del av dessa är den subventionering
som äger rum genom att staten garanterar bottenlån till en räntesats
som ligger avsevärt under marknadsräntan och att staten dessutom utlämnar
tertiärlån till en ränta som understiger icke blott vad låntagaren
själv skulle ha fått betala om han hänvisats att låna upp medlen på penningmarknaden
utan även vad staten själv har fått betala för att låna upp
samma medel. I dagens situation synes det mindre rimligt än någonsin
att via subventioner sätta ytterligare medel i händerna på konsumenterna.
Utskottet kan därför icke tillstyrka den i propositionen nr 194 begärda
fullmakten för Kungl. Maj :t att meddela bestämmelser beträffande eftergifter
i fråga om ränta och amortering å vissa bostadsbyggnadslån.

Utskottet anser sig i stället böra tillstyrka det förslag till ränteersättning
å tertiärlån och underliggande krediter som föreslagits i motionerna
I: 534 och II: 663, dock med den ändringen, att utskottet med hänsyn till
nödvändigheten att i föreliggande situation iakttaga all möjlig sparsamhet
med statens utgifter, vill framflytta den tidpunkt från vilken räntesatsen
å tertiärlån skulle utgöra 4 % och räntegarantien i fråga om primär- och
sekundärlån likaledes skulle grundas på en räntesats av 4 % från i
motionerna föreslagna — 1 oktober 1955 — till den 1 juli samma år.

Utskottet delar vidare den uppfattning som framförts i motionerna 1: 534
och II: 663 att räntegarantien bör upphöra att gälla då den tidigare fastställda
giltighetstiden å 10 år utgått.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

»VII. beträffande eftergifter i fråga om ränta och amortering
å tertiärlån till flerfamiljshus med avslag å Kungl Maj :ts
förslag samt motionerna I: 535 och II: 664, I: 528 och II: 656
samt 1:527 ävensom med bifall till motionerna 1:534 och
II: 663, samtliga motioner såvitt nu är i fråga, godkänna vad
utskottet anfört;»

b) av herrar Ohlon, Sundelin, Jacobsson, fröken Elmén, herrar Wedén,
Gustafsson i Skellefteå och fröken Ager, vilka ansett att

dels utskottets yttrande på s. 32 från och med andra meningen av det
stycke, som börjar med »Innebörden av», till och med det stycke, som
slutar med »icke tillstyrka», bort ersättas med text av följande lydelse:
»Såsom utskottet framhållit i det föregående bör i nuvarande läge av -

62

Statsutskottets utlåtande nr 150 år 1955

görande betydelse tillmätas sådana åtgärder, som syftar till att upprätthålla
en hög bostadsproduktion. Utskottet anser i likhet med Kungl. Maj :t att
räntestegringen kommer att aktualisera problem i olika hänseenden rörande
bostadsbyggandet och finansieringen av statsbelånade bostadsfastigheter.
Frågan om omfattningen av ränteeftergifterna i de statsbelånade husen bör
snarast möjligt bli föremål för riksdagens prövning. De problem som det
därvid gäller att ta ställning till kan emellertid för närvarande endast delvis
överblickas. Först när man vet hur stor hyreshöjningen blir i det äldre
lägenhetsbeståndet och hur mycket hyran i de statsbelånade bostadshusen
måste höjas på grund av ökade driftkostnader, föreligger enligt utskottets
mening tillräckligt material för att utgöra underlag för ett ståndpunktstagande
från riksdagens sida. Utskottet har därför inte velat motsätta sig
den fullmakt för regeringen att vidtaga en provisorisk utvidgning av eftergifter
i fråga om ränta och amortering på skilda bostadslån som ett bifall till
propositionen nr 194 innebär. Utskottet förutsätter emellertid dels att de i
motionerna 1:535 och 11:664 framförda synpunkterna beaktas och dels
att Kungl. Maj:t underställer nästa års riksdag förslag till de närmare bestämmelser
rörande eftergifternas storlek och utformning, som den nyligen
inträffade räntestegringen aktualiserar.

Utskottet vill emellertid i detta sammanhang fästa uppmärksamheten
på att i motionerna 1:329 och 11:415 framhålles att räntesubventionen
innebär, att nedsättningen av byggarens kapitalutgifter blir större ju högre
hyS§nadskostnaden är, så länge han håller sig inom de gränser, som över
huvud taget kan godkännas för belåning. Denna subvention varierar alltså
med den faktiskt redovisade kostnaden. Den hyreshöjning, som blir följden
av en överdrivet hög standard i ett hyreshus eller av att egnahemsbyggaren
tillfredsställer utrymmeskraven i överkant, blir icke vad den borde bli på
grund av att en del av överkostnaden subventionernas bort genom den
låga räntan. Detta förhållande kan verka snedvridande på bedömningen när
det gäller att avgöra frågor rörande utrustningsstandard eller bestämma
egnahemmens storlek. Utskottet anser därför att Kungl. Maj :t bör överväga
att låta det stöd, som en ränteeftergift innebär, i stället utgå i form av ett
för flerfamiljshus per in-’ och för egna hem per hus beräknat löpande årligt
bidrag.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse :

»VII. beträffande eftergifter i fråga om ränta och amortering
å tertiärlån till flerfamiljshus med bifall till Kungl. Maj :ts förslag
samt motionerna I: 535 och II: 664 ävensom med avslag
å motionerna I: 534 och II: 663, I: 528 och II: 656 samt I: 527,
samtliga motioner såvitt nu är i fråga, godkänna vad utskottet
anfört;»

Statsutskottets utlåtande nr 150 år 1955

63

c) av herrar Pålsson, Nils Theodor Larsson, Rubbestad och Onsjö, vilka
ansett att utskottets yttrande på s. 32 från och med andra meningen av
det stycke, som börjar med »Innebörden av», till och med det stycke, som
slutar med »icke tillstyrka», bort ersättas med text av följande lydelse:

»I samtliga nämnda motioner beröras de olika subventionerna för bostadsbyggandet.
För visso kunna goda skäl tala för de synpunkter, som
framförts i motionerna.

I årets statsverksproposition har föreslagits vissa åtgärder, som syftar
till avveckling stegvis av bostadssubventionerna. Sålunda föreslås minskning
av det provisoriska tilläggslånet liksom av den räntefria stående delen
av egnahemslånen. Man måste då ställa sig mycket tveksam till det i propositionen
nr 194 framlagda förslaget om en väsentlig höjning av räntesubventionerna.
Skall en grupp i samhället, nämligen hyresgäster och egnahemsägare,
kompenseras för ökade räntekostnader kan man näppeligen
komma ifrån att också övriga fastighetsägare och andra som drabbas
av den höjda räntan kommer i åtnjutande av samma förmån. En mera utbredd
subventionering av räntekostnaderna måste emellertid motverka
syftet med räntehöjningen, som var att bromsa upp konsumtionsökning på
olika områden.

Även om, såsom framhålles i motionerna I: 528 och II: 656, våra bostadskostnader
kan sägas vara höga, synes deras relativa andel av det svenska
folkets inkomster nu vara mindre än för några år sedan. Den målsättning
beträffande det allmännas medverkan vid bostadsförsörjningen, som 1946
års riksdag i princip godkände i anslutning till bostadssociala utredningens
förslag beträffande hyreskostnaderna nämligen att icke större del än 20
% av den normala industriarbetarinkomsten borde behöva åtgå för en fullt
modern tvårumslägenhet har redan nu uppnåtts och till och med underskridits.
Numera torde hyreskostnaderna i genomsnitt ligga mellan 15 och
20 % av löneinkomsterna.

Ett konsekvent fullföljande av ovanstående synpunkter borde naturligtvis
ha lett fram till ett avstyrkande av propositionen nr 194 angående kompensation
för den inträdda räntehöjningen. Då utskottet emellertid hyser
den förväntan, att räntorna i en snar framtid återigen skola sjunka till sin
tidigare nivå har utskottet, som anser det önskvärt att motverka alltföi
stora kastningar i hyresläget, icke velat motsätta sig Kungl. Maj :ts förslag
såsom ett provisorium och avstyrker följaktligen förevarande motioner.

Skulle emellertid en dylik räntesänkning icke inträffa synes utskottet
motiverat att frågan om fortsatt räntesubventionering omprövas vid nästa
års riksdag.»

8) av herrar Bergh, Skoglund i Doverstorp och Cassel, vilka ansett att
under förutsättning av bifall till den med 7 a) betecknade reservationen
nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

64

Statsutskottets utlåtande nr 150 år 1955

»VIII. bifalla i motionerna 1:534 och 11:663 framställt
yrkande beträffande räntesatsen å tertiärlån;»

9) av herrar O hlon, Sundelin, Bergh, Jacobsson, Skoglund i Doverstorp,
fröken Elmén, herrar Wedén, Cassel, Gustafsson i Skellefteå och fröken
A ger, vilka beträffande villkor för tertiärlån för olika företagsformer ansett
att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 33, som börjar med »Liksom
förra» och slutar med »samt II: 78», bort ersättas med text av följande
lydelse:

»En väsentlig del av det statliga bostadsstödet utgår för närvarande i
form av subventionering av räntan. De olika lånegränser som tillämpas gör
att storleken av denna subvention varierar mellan olika företagsformer.
Räntehöjningen har ytterligare accentuerat denna orättvisa. Eftersom det
enligt utskottets mening är önskvärt att enskilda, kooperativa och kommunala
företag får konkurrera på så likvärdiga villkor som möjligt, finner
utskottet att formerna för det statliga bostadsstödet bör omarbetas så att
större likvärdighet uppstår.

I första hand bör detta ske genom att enskilda bostadsföretag i enlighet
med 1951 års bostadsutrednings betänkande erhåller lån upp till 90 % av
det värde, som ligger till grund för belåningen. Likaså bör den extra amorteringsskyldigheten
för tertiärlån upphöra att utgå från den 1 juli 1955.
Lånevillkoren i övrigt bör också omläggas i syfte att uppnå större rättvisa.
Utskottet finner därvid det i motion II: 78 framförda förslaget att låta lånegränsen
— 90 % — även utgöra gräns uppåt för räntesubventionen värt
beaktande. Utskottet föreslår för sin del att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj :t anhåller om förslag till omläggning av lånevillkoren i syfte att uppnå
mera likvärdiga konkurrensvillkor, varvid hänsyn bör tagas till de i motionerna
angivna riktlinjerna.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:

»IX. beträffande villkor för tertiärlån för olika företagsformer
med bifall till motionerna 1:219 och 11:284 samt
II: 78, förstnämnda bägge motioner såvitt de berör denna
fråga, i skrivelse till Kungl. Maj :t giva till känna vad utskottet
anfört;»

10) av herrar Ohlon, Sundelin, Bergh, Jacobsson, Skoglund i Doverstorp,
fröken Elmén, herrar Wedén, Cassel, Gustafsson i Skellefteå och fröken
Ager, vilka beträffande villkor för tertiärlån till bostadshus, som innehåller
bostäder och lokaler för annat ändamål, ansett att till utskottets yttrande
efter det stycke på s. 34, som börjar med »Frågan om» och slutar med
»reducerad omfattning», bort fogas text av följande lydelse:

Statsutskottets utlåtande nr 150 år 1955

65

»I anslutning till vad sålunda anförts vill utskottet här ha uttalat att
någon subventionering, i vad form det vara må, icke bör ske i fråga om
annat än bostäder. Lokaler som skola användas för kontor, butiker etc.
bör till fullo bära sina egna kostnader. Någon prioritet när det gäller långivning
till centralt belägna fastigheter, som vid sidan av bostadslägenheter
även innehålla andra lokaler, bör icke förekomma, vare sig för s. k. allmännyttiga,
kooperativa eller kommunala fastigheter, utan de böra behandlas
på exakt samma sätt som enskilda.»

11) beträffande minskning av den räntefria stående delen av egnahemslån a)

av herrar Bergh, Skoglund i Doverstorp och Cassel, vilka ansett att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 35, som börjar med »Under

hänvisning» och slutar med »framställda yrkandena», bort ersättas med
text av följande lydelse:

»Under hänvisning till den principiella ståndpunkt utskottet i det föregående
har tagit till frågan om avveckling av de generella subventionerna
till nybyggda hus anser utskottet att en reducering av den räntefria stående
delen av egnahemslånet nu bör kunna företagas. Det synes utskottet
praktiskt att som föreslagits i motionerna 1: 220 och II: 285 här anknyta
till den behovsprövning som sker vid utlämnande av familj ebostadsbidrag.
Utskottet tillstyrker därför, med bifall till förslagen i motionerna 1:220
och 11:285, att räntefri stående del av egnahemslån skall beträffande enoch
tvåfamilj sfastigheter som färdigställes från och med den 1 april 1956
utgöra 4 000 kronor eller, där låntagaren kan åtnjuta familjebostadsbidrag,
6 000 kronor.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:

»XI. beträffande minskning av den räntefria stående delen
av egnahemslån i anledning av Kungl. Maj :ts förslag samt
med bifall till motionerna I: 220 och II: 285 ävensom med
avslag å motionerna 1:329 och 11:415, 1:330 och 11:418,
I: 222 och II: 287, I: 119 och II: 119 samt II: 393, förstnämnda
åtta motioner såvitt nu är i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj :t
giva till känna vad utskottet anfört;»

b) av herrar Ohlon, Sundelin, Jacobsson, fröken Elmén, herrar Wedén,
Gustafsson i Skellefteå och fröken Ager, vilka ansett att

dels de två sista meningarna i det stycke av utskottets yttrande på s. 35,
som börjar med »Under hänvisning» och slutar med »framställda yrkandena»,
bort ersättas med text av följande lydelse:

5—967 05 Bihang till riksdagens protokoll 1955. 6 saml. Nr 150

66

Statsutskottets utlåtande nr 150 år 1955

»Utskottet delar även den i motionerna 1:329 och 11:415 framförda
meningen att det finns skäl för att till denna stödform foga ett moment
av inkomstprövning. Kapitalsubventionen till enfamiljshus blir även efter
den av utskottet förordade sänkningen genomsnittligt väsentligt högre än
den subvention som utgår till lägenheter i flerfamiljshus. Det kan emellertid
starkt ifrågasättas om det allmänna skall ge större bidrag till egnahemsbyggare
med högre inkomster. Enligt utskottets mening föreligger
starka skäl för att inkomstpröva den del av den räntefria stående delen
av egnahemslånet, som kan anses överstiga det tilläggslån som utgår till
lägenheter i flerfamiljshus. Utskottet anser i likhet med vad som föreslås
i motionerna I: 329 och II: 415 att den del av den räntefria stående delen
som överstiger 4 000 kronor bör inkomstprövas. Därigenom kommer en
tredjedel av de medel, som i statsverkspropositionen föreslås utgå till stöd
åt egnahemmen, att utgå efter inkomstprövning. Härigenom torde man
kunna räkna med att för helt budgetår och med nuvarande produktionstakt
en besparing i jämförelse med Kungl. Maj :ts förslag på ca 10 milj.
kronor skulle kunna uppnås. Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att
efter förslag av bostadsstyrelsen utfärda erforderliga bestämmelser.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:

»XI. beträffande minskning av den räntefria stående delen
av egnahemslån i anledning av Kungl. Maj :ts förslag samt
med bifall till motionerna I: 329 och II: 415 ävensom med avslag
å motionerna I: 220 och II: 285, I: 330 och II: 418, I: 222
och II: 287, I: 119 och II: 119 samt II: 393, förstnämnda åtta
motioner såvitt nu är i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj :t giva
till känna vad utskottet anfört;»

c) av herrar Pålsson, Nils Theodor Larsson, Rubbestad och Onsjö, vilka
ansett att

dels näst sista meningen i det stycke av utskottets yttrande på s. 35, som
börjar med »Under hänvisning» och slutar med »framställda yrkandena»,
bort ersättas med text av följande lydelse:

»Utskottet har heller icke något att erinra mot den av Kungl. Maj :t begärda
fullmakten att ytterligare avveckla sagda subventioner under de förutsättningar
som departementschefen angivit.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:

»XI. beträffande minskning av den räntefria stående delen
av egnahemslån med bifall till Kungl. Maj :ts förslag ävensom
med avslag å motionerna I: 220 och II: 285, I: 329 och II: 415,
I: 330 och II: 418, I: 222 och II: 287, I: 119 och II: 119 samt
II: 393, förstnämnda åtta motioner såvitt nu är i fråga, i skrivelse
till Kungl. Maj:t giva till känna vad utskottet anfört;»

Statsutskottets utlåtande nr 150 år 1955

67

12) beträffande eftergifter i fråga om ränta och amortering å statligt
lån till en- och tvåfamiljshus m. m.

a) av herrar Bergh, Skoglund i Dover storp och Cassel, vilka ansett att
dels utskottets yttrande på s. 36 från och med det stycke, som börjar
med »Utskottet har», till och med det stycke, som slutar med »dylika hus»,
bort ersättas med text av följande lydelse:

»Utskottet har i det föregående, i vad det gäller flerfamiljshus, finansierade
med statliga lån, tagit ställning till frågan om huruvida och i vad
mån den nyligen inträdda räntestegringen bör föranleda jämkningar i villkoren
för statslån. I anslutning till vad utskottet sålunda uttalat finner
utskottet att jämväl i fråga om en- och tvåfamilj shus, finansierade med
statliga lån, i nuvarande läge en ändring av räntesatserna är påkallad. De
i motionerna 1:220 och 11:285 samt 1:534 och 11:663 framlagda förslagen
beträffande räntesättning och storleken av den räntefria stående
delen av egnahemslånet skulle uppenbarligen, om de betraktas lösryckta
från sitt sammanhang, kunna föranleda till den uppfattningen att motionärerna
här velat godtaga en stegring av bostadskostnaden för egnahemsbyggandet.
Det är emellertid att märka att motionärerna utgått ifrån den enligt
utskottets mening fullt riktiga förutsättningen, att produktionskostnaden
för egnahem kan reduceras med åtminstone 20 %, att motionärerna
vidare i andra sammanhang framlagt förslag till väsentliga skattelättnader
just för egnahemsbyggarna, att de velat införa ett skattefritt sparande
för dem som önska skaffa sig ett eget hem och att de föreslagit ökade
familjebostadsbidrag. Sett i sin helhet innebär motionärernas förslag icke
någon ökad belastning för de barnfamiljer som nu bygga egnahem och
som därvid tillämpa rationella byggnadsmetoder. Utskottet finner sig fördenskull
med avslag å Kungl. Maj :ts proposition i denna del samt med
bifall till motionerna 1:534 och 11:663 böra föreslå att räntegarantien å
bottenlån till en- och tvåfamilj shus, vilka utlämnas till nya fastigheter
från den 1 juli 1955, skall grundas på en räntesats av 4,o % och att räntesatsen
å statliga egnahemslån till nyuppförda en- och tvåfamilj shus, vilka
utlämnas frän och med nämnda dag, skall utgöra 4,o %.

Enligt utskottets mening bör räntegarantien även när det gäller egnahem
upphöra, då den tidigare fastställda giltighetstiden å 10 år utgått.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:

»XII. beträffande eftergifter i fråga om ränta och amortering
å statligt lån till en- och tvåfamiljshus med avslag å
Kungl. Maj:ts förslag samt motionerna I: 528 och II: 656 samt
1:527 ävensom med bifall till motionerna 1:534 och 11:663,
samtliga motioner såvitt nu är i fråga, i skrivelse till Kungl.
Maj:t giva till känna vad utskottet anfört;»

68

Statsutskottets utlåtande nr 150 är 1955

b) av herrar Ohlon, Sundelin, Jacobsson, fröken Elmén, herrar Wedén,
Gustafsson i Skellefteå och fröken Ager, vilka ansett att utskottets yttrande
på s. 36 från och med det stycke, som börjar med »Utskottet vill», till och
med det stycke, som slutar med »dylika hus», bort ersättas med text av
följande lydelse:

»I motionerna har yrkandena motiverats med bl. a. att det kan anses
bevisat, att en sänkning av byggnadskostnaderna med åtminstone 20 %
är möjlig beträffande egnahem. Även om det i vissa experimenthus visat
sig möjligt att uppnå en kostnadsbegränsning av ungefär den omfattning
motionärerna angivit, måste man enligt utskottets mening räkna med att
det dröjer en tid innan de nya metoderna slår igenom i större utsträckning.
En så kraftig avveckling på en gång av subventionerna till enfamiljshus,
som motionärerna föreslår, kan således inte motiveras med en kostnadssänkning
som redan inträtt eller kan beräknas komma att inträda
under kommande budgetår. Som framgår av utlåtandet i annat sammanhang
har utskottet genom att yrka bifall till förslaget om viss inkomstprövning
vid beviljandet av räntefri stående del av egnahemslån förordat
en kraftigare reducering av subventionerna än Kungl. Maj :t föreslagit. Utskottet
kan således inte tillstyrka det i motionerna framställda yrkandet.

Kungl. Maj :ts förslag innebär beträffande egnahemmen en fullmakt till
regeringen att tills vidare bevilja eftergifter i fråga om ränta och amortering
på statliga lån till en- och tvåfamiljshus i sådan utsträckning att
kapitalkostnaderna i huvudsak förblir oförändrade. Under hänvisning till
vad utskottet uttalat beträffande liknande eftergifter för flerfamiljshus kan
utskottet biträda Kungl. Maj :ts förslag men vill i detta sammanhang understryka
de synpunkter, som framförts i motionerna 1:329 och 11:415 angående
räntesubventionens inverkan på strävandena att förbilliga byggandet.
När det gäller egnahemsbyggande innebär räntesubventionen att staten
tar en inte oväsentlig del av den överkostnad som uppstår exempelvis
vid en överdriven utrymmesstandard. Den låga räntan motverkar också
intresset för att göra extra amorteringar på egnahemslånet. Ur den synpunkten
är det enligt utskottets mening önskvärt att en övergång prövas
till en annan subventionsform, innebärande t. ex. ett årligt löpande bidrag
per hus, eller att i varje fall den fortsatta avvecklingen av stödet i första
hand sker i form av en minskning av räntesubventionen.»

13) av herrar Bergh, Skoglund i Doverstorp och Cassel, vilka ansett att
under förutsättning av bifall till den med 12 a) betecknade reservationen
nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

»XIII. bifalla i motionerna I: 534 och II: 663 framställt yrkande
beträffande räntesatsen å egnahemslån;»

14) av herrar Ohlon, Sundelin, Bergh, Jacobsson, Skoglund i Doverstorp,

Statsutskottets utlåtande nr 150 år 1955

69

fröken Elmén, herrar Wedén, Cassel, Gustafsson i Skellefteå och fröken
Ager, vilka beträffande återbetalning av räntefri stående del av egnahemslån
ansett att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 37, som börjar med »Utskottet
får» och slutar med »och II: 285», hort ersättas med text av följande lydelse.

»Utskottet finner liksom motionärerna skäligt att egnahemsägare bör
beredas den trygghet som ligger i att han så länge han och hans familj
själva bo kvar i det egnahem som de har anskaffat med statliga lån får
behålla den räntefria stående delen av egnahemslånet och att denna sålunda
icke kan sägas upp annat än vid överlåtelse av fastigheten. Utskottet biträder
sålunda det i motionerna I: 220 och II: 285 framställda yrkandet att
räntefri stående del av egnahemslån icke skall behöva aterbetalas annat än
där bostadsstyrelsen prövar skäligt i samband med varaktig överlåtelse av
fastigheten.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:

»XIV. beträffande återbetalning av räntefri stående del av
egnahemslån med bifall till motionerna I: 220 och II: 285, såvitt
de berör denna fråga, i skrivelse till Kungl. Maj :t giva
till känna vad utskottet anfört;»

15) av herrar Bergh, Skoglund i Doverstorp och Cassel, vilka beträffande
räntesatsen å förbättringslån ansett att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 37, som börjar med »Utöver
det» och slutar med »gällande bestämmelser», bort ersättas med text avföljande
lydelse:

»Utöver det sagda har grunderna för förbättringslånegivningen icke berörts
i proposition nr 1. I motionerna I: 534 och II: 663 förordas, att räntan
å förbättringslån som utlämnas från och med den 1 oktober 1955 skall
utgöra 4 % mot f. n. 3 %. Utskottet, som i det föregående tillstyrkt förslag
om höjning av räntan å tertiär- och egnahemslån, biträder ifrågavarande
motionsyrkande, dock med den ändringen att räntehöjningen bör
ske redan den 1 juli 1955.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:

»XV. bifalla i motionerna 1:534 och 11:663 framställt yrkande
beträffande räntesatsen å förbättringslån;»

16) av herrar Bergh, Skoglund i Doverstorp och Cassel, vilka beträffande
familjebostadsbidragets storlek samt förstärkning av bidraget i vissa fall
ansett att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 38, som börjar med »Utskottet
anser» och slutar med »och 11:663», bort från och med andra meningen
ersättas med text av följande lydelse:

70

Statsutskottets utlåtande nr 150 år 1955

»Förenämnda förslag om en höjning av dels familjebostadsbidraget, dels
det belopp varmed sagda bidrag i vissa fall kan förstärkas, är betingat av
motionärernas av utskottet i det föregående tillstyrkta program för avveckling
av de generella subventionerna till nya bostadshus. Även om, i enlighet
med utskottets ståndpunkt till de generella subventionerna, anledning
saknas att räkna med att mera betydande höjningar å hyror och bostadskostnader
kommer att aktualiseras, finner utskottet det riktigt att som
motionärerna föreslagit man säkerställer sig mot att en eventuell inträdande
höjning skulle gå ut över de familjer man helst vilt skydda, nämligen de
ekonomiskt svaga barnfamiljerna. Utskottet vill därför tillstyrka yrkandet
i motionerna I: 534 och II: 663 att familjebostadsbidraget skall höjas från
nuvarande 150 kronor till 170 kronor för varje barn. Vidare tillstyrker utskottet
yrkandet i motionerna 1:219 och 11:284, att bottenförstärkningen
av familjebostadsbidraget å 210 kronor skall ytterligare förstärkas med 100
kronor för varje barn utöver 2, dock högst för 5 barn utöver 2. Då utskottet
tidigare föreslagit att räntehöjningen för tertiär- och egnahemslån samt
räntegarantier skall framflyttas från den av motionärerna föreslagna tidpunkten,
den 1 oktober 1955, till den 1 juli samma år, föreslår utskottet att
den av motionärerna påyrkade höjningen av familjebostadsbidraget respektive
förstärkningen av bottenförstärkningen av samma bidrag skall gälla
redan från den 1 juli samma år.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:

»XVI. beträffande familjebostadsbidragets storlek samt förstärkning
av bidraget i vissa fall med bifall till motionerna
1:534 och 11:663 samt 1:219 och 11:284, såvitt de berör
dessa frågor, i skrivelse till Kungl. Maj :t giva till känna vad
utskottet anfört;»

17) av herrar O hlon, Sundelin, Bevgh, Jacobsson, Skoglund i Doverstorp,
fröken Elmén, herrar Wedén, Cassel, Gustafsson i Skellefteå och fröken
Ager, vilka beträffande tidpunkten för lägenhets färdigställande som villkor
för familj ebostadsbidrag ansett att

dels första meningen i det stycke av utskottets yttrande på s. 38, soin
börjar med »Utskottet anser» och slutar med »och II: 663», bort ersättas
med text av följande lydelse:

»Utskottet anser i likhet med motionärerna att det är önskvärt att familjebostadsbidrag
skall utgå till alla ur standardsynpunkt godtagbara
lägenheter oavsett produktionsåret. Att här dra en godtycklig tidsgräns
måste verka stötande ur rättvisesynpunkt. Utskottet föreslår därför med
bifall till motionerna 1:219 och 11:284 samt 1:329 och 11:415, att riksdagen
måtte besluta att familjebostadsbidrag skall kunna utgå för samtliga
ur standardsynpunkt godtagbara lägenheter oavsett produktionsåret.»

Statsutskottets utlåtande nr 150 år 1955 71

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan boTt ha följande
lydelse:

»XVII. beträffande tidpunkten för lägenhets färdigställande
som villkor för familjebostadsbidrag med bifall till motionerna
I: 219 och II: 284 samt I: 329 och II: 415, samtliga motioner
såvitt de berör denna fråga, i skrivelse till Kungl. Maj :t giva
till känna vad utskottet anfört;»

18) av herrar Bergh, Skoglund i Doverstorp och Cassel, vilka ansett att
under förutsättning av bifall till de med 2), 5), 7 a), 11 a), 12 a) och 15)
betecknade reservationerna utskottets yttrande på s. 40 under rubriken
Medelsbehovet för låne- och bidragsverksamheten under budgetåret 1955/56

bort inledas med följande uttalande:

»Utskottets förslag ovan om en snabbare avveckling av de generella subventionerna
än Kungl. Maj :t förutsatt medför högst väsentliga besparingar.
För tilläggslånens del kan dessa uppskattas till i runt tal 100 milj. kronor
och för räntesubventionerna till 25 å 30 milj. kronor. Vidare blir avskrivningsbehovet
i fråga om lånefonden för bostadsbyggande ca 100 milj. kronor
lägre. Medelsbehovet för budgetåret 1955/56 kommer emellertid icke att
påverkas i lika hög grad. Detta beror på att skattebudgeten endast belastas
med utgifter i den mån dessa blivit verkställda. Någon minskning
av anslaget till tilläggslån uppkommer därför inte. Minskningen av räntesubventionerna
slår vidare igenom endast i vad avser tiden efter det räntehöjningen
genomfördes och fram till utgången av juni månad i år. I proposition
nr 194 har departementschefen räknat med att räntesubventionen,
till den del denna avser nämnda tid, skulle dra en kostnad av ca 5 milj.
kronor. De av utskottet förordade begränsningarna kan beräknas medföra
en minskning av detta belopp till 3 milj. kronor. För budgetåret
1955/56 blir alltså besparingen endast 2 milj. kronor. Slutligen slår utskottets
förslag igenom fullt beträffande lånefonden för bostadsbyggandet.

Anslaget till denna fond är i proposition nr 1 upptaget till 490 milj.
kronor. Därav kan ca 100 milj. kronor anses belöpa på räntefna stående
delar av egnahemslån och å tertiärlån samt Övriga lån alltså 390 milj.
kronor. På sistnämnda belopp belöper ett avskrivningsbelopp av 97,5 milj.
kronor. Utskottets förslag om en höjning av den statliga låneräntan från och
med den 1 juli 1955 till 4 % medför enligt vedertagna avskrivningsprinciper
att något avskrivningsbehov icke föreligger beträffande topplånen.
En besparing på 97,5 milj. kronor uppkommer alltså för 1955/56.»

19) beträffande anslaget till Kapitalmedelsförluster och ränteeftergifter
å vissa bostadsbyggnadslån

a) av herrar Bergh, Skoglund i Doverstorp och Cassel, vilka ansett att
under förutsättning av bifall till de med 7 a) och 12 a) betecknade reserva -

72

Statsutskottets utlåtande nr 150 år 1955

tionerna anslaget till Kapitalmedelsförluster och ränteeftergifter å vissa
bostadsbyggnadslån bör anvisas med 23 milj. kronor och att därför

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 40, som börjar med »Utskottet,
som» och slutar med »25 000 000 kronor», bort ersättas med text av följande
lydelse:

»Utskottet, som i det föregående avstyrkt förenämnda yrkanden beträffande
formen för subventionen men å andra sidan tillstyrkt förslagen om
en räntehöjning, förordar under åberopande av vad nyss anförts att anslaget
till Kapitalmedelsförluster och ränteeftergifter å vissa bostadsbyggnadslån
uppföres med 23 milj. kronor.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:

»XXII. i anledning av Kungl. Maj :ts förslag ävensom
motionerna I: 534 och II: 663 samt II: 665, förstnämnda bägge
motioner såvitt de berör detta anslag, till Kapitalmedelsförluster
och ränteeftergifter å vissa bostadsbijggnadslån för
budgetåret 1955/56 under femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av 23 000 000 kronor;»

b) av herrar Ohlon, Sundelin, Jacobsson, fröken Elmén, herrar Wedén,
Gustafsson i Skellefteå och fröken Ager, vilka ansett att under förutsättning
av bifall till den med 6) betecknade reservationen anslaget till Kapitalmedelsförluster
och ränteeftergifter å vissa bostadsbyggnadslån bör anvisas
med 44,6 milj. kronor och att därför

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 40, soin börjar med »Utskottet,
som» och slutar med »25 000 000 kronor», bort ersättas med text av följande
lydelse:

»Utskottet, som i det föregående tillstyrkt att tilläggslånet ersättes med
ett löpande bidrag samt att anslag till ränteförluster å tertiärlån och räntebärande
egnahemslån även skall upptagas på driftbudgeten, förordar att
ifrågavarande anslag uppföres med det i motionen 11:665 föreslagna beloppet
av 44,6 milj. kronor.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:

»XXII. i anledning av Kungl. Maj:ts förslag samt motionerna
1:534 och 11:663 ävensom med bifall till motionen
II: 665, förstnämnda bägge motioner såvitt de berör detta anslag,
till Kapitalmedelsförluster och ränteeftergifter å vissa
bostadsbijggnadslån för budgetåret 1955/56 under femte
huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 44 600 000 kronor;»

20) av herrar Bergh, Skoglund i Doverstorp och Cassel, vilka ansett att
under förutsättning av bifall till den med 16) betecknade reservationen
anslaget till Bostadsrabatter bör anvisas med 99 milj. kronor och att därför

Statsutskottets utlåtande nr 150 år 1955

73

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 40, som börjar med »Utskottet,
som» och slutar med »till anslagsberäkning», bort ersättas med text av
följande lydelse:

»Utskottet, som i det föregående tillstyrkt sistnämnda yrkanden, godtar
motionärernas förslag till anslagsberäkning med den ändring som föranledes
av att tidpunkten för höjningen av familjebostadsbidragen av utskottet
föreslagits till den 1 juli 1955 i stället för den 1 oktober 1955. Anslaget
uppräknas därför till 99 milj. kronor.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:

»XXIII. i anledning av Kungl. Maj :ts förslag samt motionerna
I: 534 och II: 663, såvitt de berör detta anslag, till Bostadsrabatter
för budgetåret 1955/56 under femte huvudtiteln
anvisa ett förslagsanslag av 99 000 000 kronor;»

21) av herrar Ohlon, Sundelin, Jacobsson, fröken Elmén, herrar Wedén,
Gustafsson i Skellefteå och fröken Ager, vilka beträffande anslaget till
Bidrag till viss bostadsförbättringsverksamhet ansett att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 40, som börjar med »Utskottet
är» och slutar med »Kungl. Maj:ts förslag», bort ersättas med text av följande
lydelse:

»Fjolårets riksdag beslöt en omläggning av anslaget till bidrag för inrättande
av pensionärshem att omfatta dels en bidragsram och dels ett
anslag för utbetalningar under budgetåret. Omläggningen var motiverad av
en önskan att undvika den tidigare reservationsmedelsanhopningen och
åstadkomma en bättre överensstämmelse mellan anslag och faktiska utbetalningar.
Förhållandet är detsamma beträffande förevarande anslag. Utskottet
anser därför att den av motionärerna föreslagna omläggningen bör
företagas.

För nästa budgetår torde bidragsramen i enlighet med bostadsstyrelsens
och departementschefens förslag böra fastställas till 31 565 000 kronor. Med
hänsyn till förefintlig reservation och den för innevarande budgetår beräknade
medelsförbrukningen kan anslagsbehovet för nästa budgetår uppskattas
till 3 400 000 kronor. Utskottet tillstyrker således bifall till motionen
II: 416.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:

»XXIV. i anledning av Kungl. Maj :ts förslag samt med bifall
till motionen 11:416

a) till Bidrag till viss bostadsförbättringsverksamhet för
budgetåret 1955/56 under femte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag
av 3 400 000 kronor;

74

Statsutskottets utlåtande nr 150 år 1955

b) medgiva, att under budgetåret 1955/56 beslut om bidrag,
varom nu är fråga, må meddelas intill ett belopp av
31 565 000 kronor;»

22) beträffande ramen för preliminära beslut angående lån, som skall
utgå från lånefonden för bostadsbyggande,

a) av herrar Bergh, Skoglund i Doverstorp och Cassel, vilka ansett att
under förutsättning av bifall till den med 3 a) betecknade reservationen
det stycke i utskottets yttrande på s. 41, som börjar med »Utskottet, som»
och slutar med »förevarande motionsyrkanden», bort ersättas med text
av följande lydelse:

»Utskottet har i det föregående utgått från att ett större antal bostäder
skall komma till uppförande än Kungl. Maj: t förutsatt men har å andra
sidan räknat med lägre produktionskostnader. Någon anledning att på
grund härav föreslå andra låneramar än Kungl. Maj :t föreligger därför
icke. Utskottet avstyrker alltså förevarande motionsyrkanden.»

b) av herrar Ohlon, Sundelin, Jacobsson, fröken Elmén, herrar Wedén,
Gustafsson i Skellefteå och fröken Ager, vilka ansett att under förutsättning
av bifall till de med 3 b) och 6) betecknade reservationerna

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 41, som börjar med »Utskottet,
som» och slutar med »förevarande motionsyrkanden», bort ersättas med
text av följande lydelse:

»Utskottet, som i det föregående godtagit det i motionerna I: 329 och
II: 415 framställda yrkandet beträffande bostadsbyggandets omfattning
under nästa budgetår samt förordat att tilläggslånet skall ersättas med ett
löpande bidrag, tillstyrker förslaget i nämnda motioner om att ramen för
preliminära beslut angående lån, som skall utgå från lånefonden för bostadsbyggande,
fastställes till 840 000 000 kronor. Utskottet kan sålunda
icke biträda Kungl. Maj:ts förslag i berörda hänseenden eller yrkandena i
motionerna 1:222 och 11:287.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:

»XXVIII. i anledning av Kungl. Maj :ts förslag samt motionerna
1:222 och 11:287 ävensom med bifall till motionerna
1:329 och 11:415, samtliga motioner såvitt de berör denna
fråga, medgiva, att under budgetåret 1955/56 preliminära
beslut angående lån, som skall utgå från lånefonden för
bostadsbyggande, må meddelas intill ett belopp av 840 000 000
kronor;»

23) av herrar Ohlon, Sundelin, Jacobsson, fröken Elmcn, herrar Wedén,

Statsutskottets utlåtande nr 150 år 1955

75

Gustafsson i Skellefteå och. fröken Ager, vilka ansett att under förutsättning
av bifall till de med 3 b) och 6) betecknade reservationerna anslaget till
Lånefonden för bostadsbyggande bör anvisas med 750 000 000 kronor och
att därför

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 41, som börjar med »Under
hänvisning» och slutar med »motionärernas förslag», bort eisättas med
text av följande lydelse:

»Under hänvisning till utskottets ställningstagande i det föregående till
frågan om bostadsbyggandets omfattning och subventionsformen förordar
utskottet att ifrågavarande anslag anvisas på sätt i motionerna I: 329 och
II: 415 föreslagits, varför utskottet avstyrker Kungl. Maj :ts förslag i berörda
hänseende.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:

»XXIX. i anledning av Kungl. Maj:ts förslag samt motionerna
1:222 och 11:287 ävensom med bifall till motionerna
I: 329 och II: 415, samtliga motioner såvitt de berör detta anslag,
till Lånefonden för bostadsbyggande för budgetåret
1955/56 under statens utlåningsfonder anvisa ett investeringsanslag
av 750 000 000 kronor;»

24) av herrar Olilon, Sundelin, Jacobsson, fröken Elmén, herrar Wedén,
Gustafsson i Skellefteå och fröken Ager, vilka ansett att under förutsättning
av bifall till den med 22 b) betecknade reservationen någon ram för
preliminära beslut angående lån, som skall utgå från anslaget till tilläggslån
till viss bostadsbyggnadsverksamhet, icke bör fastställas och att därför
nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

»XXXI. med bifall till motionerna 1:329 och 11:415 ävensom
med avslag å motionerna 1:222 och 11:287, samtliga
motioner såvitt de berör denna fråga, besluta avslå Kungl.
Maj:ts förslag om medgivande till preliminära beslut angående
lån, som skall utgå från anslaget till tilläggslån till
viss bostadsbyggnadsverksamhet;»

25) av herrar Ohlon, Sundelin, Jacobsson, fröken Elmén, herrar Wedén,
Gustafsson i Skellefteå och fröken Ager, vilka ansett att under förutsättning
av bifall till den med 23) betecknade reservationen anslag till tilllä"sslån
ei bör anvisas och att därför nedan nämnda moment i utskottets

bo J

hemställan bort ha följande lydelse:

»XXXII. med avslag å Kungl. Maj:ts förslag samt motionerna
1:222 och 11:287 ävensom med bifall till motionerna
1:329 och 11:415, samtliga motioner såvitt de berör detta
anslag, besluta, att anslag till Tilläggslån till viss bostads -

76

Statsutskottets utlåtande nr 150 år 1955

byggnadsverksamhet icke skall för budgetåret 1955/56 anvisas;» 26)

beträffade avskrivning av nya kapitalinvesteringar m. in.

a) av herrar Bergh, Skoglund i Doverstorp och Cassel, vilka ansett att
under förutsättning av bifall till de med 8), 13) och 15) betecknade reservationerna
avskrivningsanslaget till Lånefonden för bostadsbyggande bör anvisas
med 25 milj. kronor och att därför

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 42, som börjar med »Utskottet
har» och slutar med »228 500 000 kronor», bort ersättas med text av följande
lydelse:

»Utskottet har i det föregående förklarat sig icke kunna biträda ändringsyrkandena
beträffande formen för subvention. Däremot har utskottet
biträtt förslaget om en räntehöjning. Under åberopande av vad utskottet
tidigare anfört föreslår utskottet, att avskrivningsanslaget till lånefonden
för bostadsbyggande upptages med 25 milj. kronor. Vad egnahemssubventionerna
angår vill utskottet dock i likhet med departementschefen
betona, att dessa egentligen bör avskrivas med 100%. Den av
departementschefen föreslagna avskrivningen å 25 % är följaktligen för
låg. Emellertid bär departementschefen beaktat detta. En ytterligare avskrivning
med 17,5 milj. kronor kommer att ske budgetåret 1955/56, och
det är vidare meningen att man under kommande år skall korrigera de
tidigare företagna, för låga avskrivningarna. Med hänsyn härtill finner
utskottet icke anledning att här göra annat uttalande än att framföra ett
önskemål om att egnahemssubventionerna i fortsättningen kommer att
redovisas för sig och icke tillsammans med de räntebärande lånen. I
övrigt har utskottet icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj :ts
förslag till avskrivning av ifrågavarande kapitalinvesteringar.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:

»XXXVI. i anledning av Kungl. Maj:ts förslag ävensom
motionerna 1:534 och 11:663 samt 1:329 och 11:415, samtliga
motioner såvitt de berör detta anslag, till avskrivning
av nya kapitalinvesteringar i Lånefonden för bostadsbyggande
för budgetåret 1955/56 anvisa ett reservationsanslag
av 25 000 000 kronor;»

b) av herrar Ohlon, Sundelin, Jacobsson, fröken Elmén, herrar Wedén,
Gustafsson i Skellefteå och fröken Ager, vilka ansett att under förutsättning
av bifall till iden med 6) betecknade reservationen avskrivningsanslaget
till lånefonden för bostadsbyggande bör anvisas med 100 milj. kronor och
att därför

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 42, som börjar med »Utskot -

Statsutskottets utlåtande nr 150 år 1955 77

tet har» och slutar med »228 500 000 kronor», hort ersättas med text av
följande lydelse:

»Utskottet har i det föregående tillstyrkt förslaget i motionerna 1:329
och 11:415 att tilläggslånet skall ersättas med löpande bidrag. Anslag till
fonden för låneunderstöd blir därigenom onödigt, och därmed förlorar
frågan om avskrivning av detta anslag sin aktualitet. Utskottet delar även
motionärernas uppfattning att anslag för täckande av ränteförluster på
tertiär- och egnahemslån bör upptagas på driftbudgeten och att därigenom
avskrivning av anslag till räntebärande egnahemslån och tertiärlån icke
behöver ifrågakomma i fortsättningen. Beträffande den del av Lånefonden
för bostadsbyggande, som beräknas utgå till räntefria stående delar
av egnahemslån, är förhållandet annorlunda. Utskottet har i det föregående
tillstyrkt att kapitalsubventionerna till egnahem inte skall kunna
återkrävas annat än i samband med överlåtelser av fastigheterna. Även
om en sådan kapitalsubvention mycket väl kan avskrivas i etapper efter
en viss plan, kan i ett läge som det nuvarande, då viss överbalansering
av budgeten torde kunna försvaras, skäl anföras för total avskrivning.
Utskottet anser att en fullständig avskrivning av den del av anslaget som
beräknas utgå till räntefria stående delar av egnahemslån bör ske under
nästa budgetår, för vilket ändamål erfordras ett anslag av 100 milj. kronor.
Beträffande avskrivningar yrkar alltså utskottet med bifall till
motionerna I: 329 och II: 415 såvitt de berör dessa frågor att avskriv ningsanslaget
till lånefonden för bostadsbyggande skall uppföras med 100 000 000
kronor samt att anslaget till fonden för oreglerade kapitalmedelsförluster
skall upptagas med 1 000 000 kronor.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:

»XXXVI. i anledning av Ivungl. Maj:ts förslag samt
motionerna 1:534 och 11:663 ävensom med bifall till
motionerna 1:329 och 11:415, samtliga motioner såvitt de
berör detta anslag, till avskrivning av nya kapitalinvesteringar
i Lånefonden för bostadsbyggande för budgetåret
1955/56 anvisa ett reservationsanslag av 100 000 000 kronor;»

27) av herrar Olilon, Sundelin, Jacobsson, fröken Elmén, herrar Wedén,
Gustafsson i Skellefteå och fröken Ager, vilka ansett att under förutsättning
av bifall till den med 26 b) betecknade reservationen anslaget till avskrivning
av oreglerade kapitalmedelsförluster bör anvisas med en miljon
kronor och att därför nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort
ha följande lydelse:

»XXXVII. i anledning av Kungl. Maj:ts förslag samt med
bifall till motionerna 1:329 och 11:415, såvitt de berör detta
anslag, till Avskrivning av oreglcradc kapitalmedelsförluster
för budgetåret 1955/56 anvisa ett anslag av 1 000 000 kronor;»

78

Statsutskottets utlåtande nr 150 år 1955

28) av herrar Bergh, Skoglund i Doverstorp och Cassel, vilka beträffande
översyn av bostadsstyrelsens organisation ansett att

dels de tre första meningarna av det stycke i utskottets yttrande, som
på s. 42 börjar med »Utskottet har» och på s. 43 slutar med »förevarande
motionsyrkanden», bort ersättas med text av följande lydelse:

»Utskottet har i det föregående givit sin uppfattning till känna beträffande
kreditgarantiutredningen. Det skulle enligt utskottets mening i
och för sig ha varit av värde att ha fått taga del av denna utrednings
resultat, innan frågan om en utredning rörande bostadsstyrelsens personalorganisation
avgjorts. Emellertid anser utskottet, att sistnämnda fråga
icke längre kan skjutas på framtiden. Utskottet biträder därför motionärernas
förslag om en hemställan till Kungl. Maj:t att utredning rörande
bostadsstyrelsens personalorganisation snarast igångsättes.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:

»XXXVIII. beträffande översyn av bostadsstyrelsens organisation
med bifall till motionerna 1:219 och 11:284, såvitt
de berör denna fråga, i skrivelse till Kungl. Maj:t giva till
känna vad utskottet anfört;»

29) av herrar Bergh, Skoglund i Doverstorp och Cassel, vilka ansett att
avlöningsanslaget till bostadsstyrelsen bör anvisas med 3 471 400 kronor
och att därför

dels de fyra sista meningarna av det stycke i utskottets yttrande, som
på s. 42 börjar med »Utskottet har» och på s. 43 slutar med »förevarande
motionsyrkanden,» bort ersättas med text av följande lydelse:

»Såsom framhållits i förenämnda motioner har under senare år en decentralisering
av vissa av bostadsstyrelsens arbetsuppgifter ägt rum. På
grund härav har även skett en ökning av anslagen till länsbostadsnämnderna.
Någon motsvarande minskning av anslagen till bostadsstyrelsen
har icke företagits. Enligt utskottets mening är det ytterst angeläget att
kostnaderna för bostadsadministrationen icke stiger. Utskottet finner
motionärernas förslag om en minskning av avlöningsanslaget till bostadsstyrelsen
väl motiverat och tillstyrker detsamma.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:

»XXXX. i anledning av Kungl. Maj :ts förslag samt med
bifall till motionerna 1:219 och 11:284, såvitt de berör
denna fråga, fastställa följande avlöningsstat för bostadsstyrelsen
att tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret 1955/56:

Avlöningsstat

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis -

690 700

Statsutskottets utlåtande nr 150 år 1955

79

2.

3.

4.

5.

Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj :t, förslagsvis ........................

Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal ...
Ersättningar till experter och sakkunniga, förslagsvis
...................................................

Rörligt tillägg, förslagsvis ...........................

Summa kronor

73 000

2 252 600

15 000
440 100

3 471 400;»

30) av herrar Bergh, Skoglund i Doverstorp och Cassel, vilka ansett att
avlöningsanslaget till länsbostadsnämnderna bör anvisas med det av Kungl.
Maj :t äskade beloppet av 2 855 000 kronor och att därför

dels utskottets yttrande på s. 43 från och med det stycke, som börjar
med »Under intryck», till och med det stycke, som slutar med »2 905 000
kronor», bort ersättas med text av följande lydelse:

»Under intryck härav har utskottet funnit det ytterst tveksamt, huruvida
den av Kungl. Maj:t förordade personalförstärkningen är tillräcklig
för att nämnderna skall kunna tillfredsställande fullgöra sina uppgifter.

1 avvaktan på ytterligare erfarenheter av arbetsbördan synes det dock icke
böra komma i fråga att nu inrätta ytterligare tjänster eller att förorda någon
uppräkning av avlöningsanslaget under icke-ordinarieposten. Utskottet
vill i detta sammanhang framhålla angelägenheten av att all sådan förenkling
vid behandling av ansökningar av lån vidtages som är möjlig utan
att därigenom syftet med långivningen ur det allmännas synpunkt åsidosättes.

Med hänvisning till det anförda och då utskottet icke heller i övrigt
funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj :ts förslag beträffande nämndernas
avlöningsanslag, förordar utskottet att detta anslag uppföres med

2 855 000 kronor.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:

»XXXXII. med bifall till Kungl. Maj :ts förslag fastställa följande
avlöningsstat för länsbostadsnämnderna att tillämpas
tills vidare från och med budgetåret 1955/56:

1.

2.

3.

4.

5.

Avlöningsstat

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis
.........................................................

Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj :t, förslagsvis ........................

Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal
Ersättningar till experter och sakkunniga, förslagsvis
...................................................

Rörligt tillägg, förslagsvis ........................

52 000

75 000
2 134 200

280 000
313 800

Summa kronor 2 855 000;»

80

Statsutskottets utlåtande nr 150 år 1955

31) av herrar Bergh, Skoglund i Doverstorp och Cassel, vilka ansett att
under förutsättning av bifall till de med 29) och 30) betecknade reservationerna
nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:

»XXXXIII. beträffande medelsbehovet för bostadsstyrelsen
och länsbostadsnämnderna i anledning av Kungl. Maj:ts förslag
samt med bifall till motionerna I: 219 och II: 284, såvitt
de berör ifrågavarande anslag, för budgetåret 1955/56 under
femte huvudtiteln anvisa

a) till Bostadsstyrelsen: Avlöningar ett förslagsanslag av
3 471 400 kronor;

b) till Bostadsstyrelsen: Omkostnader ett förslagsanslag av
555 000 kronor;

c) till Länsbostadsnämnderna: Avlöningar ett förslagsanslag
av 2 855 000 kronor;

d) till Länsbostadsnämnderna: Omkostnader ett förslagsanslag
av 677 000 kronor;»

Statsutskottets utlåtande nr 150 år 1955

81

Bilaga 1

Till Riksdagens statsutskott

Genom remiss den 11 februari 1955 bär Kungl. Maj:t anbefallt bostadsstyrelsen
att till statsutskottet avgiva yttrande över de inom riksdagen
väckta och till utskottet hänvisade likalydande motionerna 1:220 och
II: 285 om ändrade bestämmelser rörande statliga egnahemslån in. m. och
I: 329 och II: 415 angående den statliga bostadspolitiken. Yttrandet skulle
begränsas till att gälla frågan om åtgärder för rationalisering och förbilligande
av bostadsbyggandet.

Med anledning härav får styrelsen anföra följande.

Rationaliseringssträvanden i samband med den statliga långivningen

Frågan om rationalisering som ett medel att åstadkomma lägre byggnadskostnader
har fått ökad aktualitet i samma mån som staten i mera betydande
omfattning bär medverkat vid finansieringen av bostadsbyggandet,
och detta gäller särskilt de senaste åren, då statens åtaganden på detta område
har varit större än tidigare. Bostadsstvrelsen vill inledningsvis lämna
en kort redogörelse för de åtgärder som styrelsen, och tidigare statens byggnadslånebyrå,
har vidtagit för att stimulera och påskynda rationaliseringen.

Redan *1942 knöts till byggnadslånebyrån en teknisk avdelning med
huvuduppgift att verka för att de under då rådande krisförhållanden knappa
materialresurserna utnyttjades på ett effektivt sätt. Avdelningens arbete
inriktades på att med minsta möjliga material åstadkomma så många bostäder
som möjligt. Där ersättningsmaterial måste tillgripas, borde dessa
inbyggas på sådant sätt, att de framdeles lätt kunde utbytas.

I det gransknings- och rådgivningsarbete som på så sätt kom i gång i
anslutning till långivningen sökte man komma till rätta med eu del konservativa
uppfattningar i fråga om materialval och konstruktionssätt.
Allt eftersom rekommenderade åtgärder gav resultat kunde man märka en
bättre anpassning i byggandet i allmänhet av det tekniska utförandet till
marknadens prisförskjutningar olika materialslag emellan. Åtgången av
byggnadsjärn minskade kraftigt (med ca 25%), främst genom att de
traditionella, järnkrävande bjälklags typerna ersattes med andra konstruktioner,
som dessutom var billigare och gav större möjligheter till en rationell
utformning av husets hela väggsystem. Husens värmeekonomi förbättrades
avsevärt genom att kraven på värmeisolering av ytterväggar och
bjälklag skärptes. De yttre omständigheternas tryck och villkoren i samband
ined den statliga långivningen samverkade till uppkomsten efter hand
av ett ökat intresse för den tekniska rationaliseringen, vilket visade sig
i en råd insatser på olika håll.

Efter en tid av relativt konstant prisnivå i mitten av 1940-talet började
byggnadskostnaderna åter stiga. Framför allt var det träpriserna som
visade en uppåtgående tendens. Detta jämte önskemålet att öka trävaruexporten
ställde särskilda krav på åtgärder för att minska virkesåtgången
i husbyggnader. Byggnadslånebyrån bedrev under denna tid en omfattande
kampanj för träbesparing. Väggar med grövre plankstomme än 2"

6—967 65 Bihang till riksdagens protokoll 1955. 6 samt. Nr 150

82

Statsutskottets utlåtande nr 150 är 1955

förbjöds i samband med långivningen, och panelerna fick inte vara tjockare
än 3h". Utformningen av väggar, bjälklag och takkonstruktioner omprövades
i syfte att minska åtgången av trä, och för de byggande framhölls
betydelsen av att hushålla med virke på arbetsplatsen.

År 1947 påbörjade byggnadslånebyrån en experiment- och konstruktionsverksamhet
för att, som ett komplement till de monteringsfärdiga
trähusen, få fram ett lämpligt system för hantverksmässigt småhusbyggande.
Arbetet pågick, då byrån ombildades till den nuvarande bostadsstyrelsen,
och det slutfördes senare av styrelsen. Byggsystemet, som har
benämnts bostadsstyrelsens regelhus, utmärkes av en långt driven ekonomisering
med material, främst virke. I detta avseende och även med
hänsyn till kostnaderna tål det mycket väl eu jämförelse med de i Norge
av Selvaag senare lanserade konstruktionerna. Lika viktigt är att systemet
har genomarbetats också med tanke på att det skall vara lätt att
bygga. Det har ofta anmälts ett behov av bruksanvisningar för byggande
med lösvirke, sådana som finns för de monteringsfärdiga husen, och den
som bygger ett regelhus kan numera få detta behov tillgodosett.

Genom sådana insatser bär först byggnadslånebyrån och efter den bostadsstyrelsen
bidragit till den utveckling mot rationella konstruktioner
— och därmed följande ändrade metoder för värmeisolering — som har
ägt rum sedan början av 1940-talet. För att få en uppfattning av storleken
av de besparingar, som för småhusens del har vunnits, har följande beräkningar
utförts på två olika hustyper.

Det ena huset, som kan anses representera den kanske bästa typen
från början av 1940-talet, är HSB:s typ 3A öregrund, ett enplanshus om
3 rum och kök och G3 m- lägenhetsyta. Huset har använts vid de indexberäkningar
av byggnadskostnaden på landsbygden, som socialstyrelsen
och senare bostadsstyrelsen utförde för åren 1939—1949. Det andra huset,
som kan anses typiskt för nuvarande tidsperiod, är det mest efterfrågade
av de hus, som ingår i bostadsstyrelsens serie typhusritningar (typhus nr
167), ett U/2-planshus om 5 rum och kök och 109 m2 lägenhetsyta.

Husen tänkes bli uppförda med nu tillämpade konstruktioner, vid nuvarande
prisläge och med överbyggnad inklusive källarbjälklag i träkonstruktion.
Beräkningarna avser att utröna, hur mycket dyrare husen
skulle bli, om de i stället skulle utföras med de konstruktioner, som var
typiska i början av 1940-talet.

Beräkningarna synes visa, att vid ett träpris av 6 kronor för kubikfot
enbart genom ökad träåtgång i väggar, bjälklag och tak enplanshuset
skulle ha fördyrats med 2 800 kronor och 1 ''/2-planshuset med 3 700 kronor.
Därvid har träbesparingen i källaren på grundmurar in. in. ej medräknats.
Skulle den produktionskostnad, som kan godtagas, antagas öka
med motsvarande belopp, skulle årskostnaden ha ökat med respektive
106 och 140 kronor.

Uppskattas produktionskostnaden för enplanshuset till 37 000 och för
D/2-planshuset till 48 000 kronor (i vardera uppskattningen ingår tomtkostnad
med 3 000 kronor), blir den årliga kapitalkostnaden (vid nuvarande
finansieringsvillkor) respektive 940 och 1 360 kronor, och man kan
framräkna en besparing i byggnadskostnad för vartdera huset på 8 % och
i årlig kapitalkostnad på respektive 10 och 9 %.

Vidare synes beräkningarna visa, att genom den sämre värmeisolering
av ytterväggar och vinds- och källarbjälklag, som då förekom, den årliga
bränslekostnaden vid ett kokspris på 7 kronor för hektoliter skulle ha ökat

Statsutskottets utlåtande nr 150 år 1955

83

med respektive 130 och 145 kronor. En sådan ökning i årlig kostnad motsvarar
en ökning i produktionskostnaden med respektive 3 400 och 3 800
kronor.

Värdet av besparingarna .skulle sålunda kunna uppskattas till (2 800 +
3 400) 6 200 kronor för enplanshuset av äldre modell och (3 700 + 3 800)
7 500 kronor för l+a-planshuset av nuvarande typ. Räknat på en tänkt
produktionskostnad för de två husen av respektive (37 000 + 6 200) 43 200
och (48 000 + 7 500) 55 500 kronor, skulle besparingen för vartdera huset
uppgå till ca 14 %.

Åtskilliga andra faktorer skulle behöva beräknas, om jämförelsen skall
bli korrekt, främst merkostnaden för det värmeisoleringsmaterial, som
blir erforderligt med de nya konstruktionerna. Denna merkostnad kan
emellertid förutsättas mer än väl bli uppvägd av ej medräknade besparingar
på andra delar av byggnaden. Bland dessa besparingar må nämnas,
att exempelvis skåp och dörrar nu göres mindre träkrävande och mer
underhållsfria och grundmurarna billigare trots bättre värmeisolering samt
att arbetskostnaden har minskat något.

Jämsides med arbetet för den byggnadstekniska rationaliseringen har
stora ansträngningar lagts ned på att få fram bättre och mera ekonomiska
hustyper. Det är inte möjligt att i siffror ge något mått på den kostnadsmässiga
betydelsen av utvecklingen på detta område, men troligen har
den varit ännu större än de rent byggnadstekniska förändringarna. Den
för framåtskridandet mest avgörande faktorn har varit de långivande
organens ritningsgranskning och den därmed förbundna rådgivningen i
planlösningsfrågor. Bostadsstyrelsen har även under en följd av år utarbetat
typritningar för småhus. Det bär huvudsakligen gällt allmängiltiga
hustyper framkomna mot bakgrunderna av erfarenheter från långivningen.
Såväl huvudritningar som arbets- och detalj ritningar in. in. tillhandahålles
allmänheten för ett billigt pris. Hittills bär styrelsen utlämnat
ca 4 600 ritningssatser, och troligen har ännu flera hus byggts efter
dessa ritningar. Syftet med typritningsverksamheten är tvåfaldigt, nämligen
att hjälpa dem som eljest skulle ha svårt att få tag på lämpliga förebilder
samt att i lättfattlig form illustrera en del grundläggande och viktiga
planlösningsprinciper. De nuvarande katalogerna från tillverkare av
monteringsfärdiga hus ger belägg för att dessa principer bär vunnit beaktande.

För att öka produktiviteten i flerfamiljshusbyggandet har statsmakterna
sökt främja mekaniseringen på arbetsplatserna. På initiativ av bostadsstyrelsen
inrättades år 1952 en statlig lånefond för anskaffning av byggnadsmaskiner.
Från fonden har hittills utlämnats lån till ca 90 kranar,
30 materialhissar och 50 betongstationer. Särskilt i fråga om de dyraste
maskinerna, nämligen kranarna, bär dessa lånemöjligheter haft stor betydelse.
Verksamheten torde också som en stimulerande faktor indirekt
ha påverkat den omfattande mekanisering som under de senaste åren har
ägt rum utan statligt stöd.

Eftersom byggandet av experimenthus är ett nödvändigt led i strävandena
att få nya konstruktionsidéer omsatta i allmän praktisk tillämpning,
har bostadsstyrelsen ansett det vara angeläget att stödja också denna verksamhet.
Styrelsen har i stor utsträckning uppmuntrat sådana prov genom
att belåna husen i vanlig ordning, även om vissa risker för ett tekniskt
misslyckande bär förelegat. Under tidigare år, när också småhusen inrym -

84

Statsutskottets utlåtande nr 150 år 1955

des under byggnadsregleringen, utverkade styrelsen lättnader för experimentverksamheten
i form av en särskild provhuskvot. Sedan 1948 har
drygt tvåhundra provhus — framför allt småhus — byggts med i många
fall gott resultat. Tyvärr har styrelsen icke resurser att analysera och för
praktisk användning bearbeta det värdefulla material som finns tillgängligt
i provhusen.

Om nya idéer skall komma till praktisk användning, måste de bekantgöras.
Bostadsstyrelsen har efter förmåga sökt medverka till detta. De
viktigaste resultaten av byggnadslånebyråns och styrelsens här ovan redovisade
arbeten har publicerats i broschyrer, som har tillhandahållits allmänheten.
Ett par filmer, avseende rationella byggmetoder, har inspelats
genom styrelsens försorg och visats på en stor mängd platser. Genom artiklar
i pressen och framträdanden i radio har tjänstemän hos styrelsen
och länsbostadsnämnderna riktat sig till en större publik, och i umgänget
med kommuner och lånsökande har oupphörligt framförts byggnadsekonomiska
synpunkter. Styrelsen är likväl medveten om att det som har
gjorts endast i begränsad utsträckning fyller det mycket stora behov av
objektiv upplysning och vägledning, som f. n. gör sig påmint inom detta
område.

För att i lämpliga former nå kontakt med dem som direkt påverkar
småhusbyggandet och dess ekonomi har bostadsstyrelsen tillsammans med
Kommunskolan sedan i höstas anordnat en rad kurser om vardera fem
dagar. Vid dessa kurser, som bevistats av kommunala förtroendemän,
kommunaltekniker och småbyggmästare, framföres i grupparbetets form
aktuella synpunkter rörande stadsplanernas och hustypernas ekonomi,
den konstruktiva utformningen, byggnadsföretagets organisation och arbetet
på byggnadsplatsen. Kurserna avser alltså ämnesområden, som
tidigare blott .sällan har behandlats i populär form, och man kan hoppas,
att den direkta kontakten med nyckelmän inom småhusbyggandet skall
ge ett gott resultat. Styrelsen avser att efter hand få fram ett så fylligt
undervisningsmaterial som möjligt för kurserna, ävensom att bibehålla en
fortlöpande kontakt med de tidigare deltagarna för att genom dem kunna
nå ut med de nyheter, som undan för undan framkommer.

De offentligt redovisade experimenthusen

Under de senaste åren har åtskilliga experimenthus presenterats för
offentligheten. Det har framför allt rört sig om småhus. Fn del av dessa
hus har snart råkat i glömska, andra förekommer alltjämt i debatten, och
några få bär förts vidare till produktion i industriell skala. De sistnämnda
säljes och uppföres till kostnader, som ganska väl ansluter sig till den
kostnadsnivå på vilken egnahemslångivningen f. n. är baserad. Eftersom
det i båda motionerna förutsättes, att det inom experimentverksamheten
har kommit fram nya bostadstyper, som visar, att det går att med bibehållen
standard bygga avsevärt billigare än hittills, kan det vara anledning
att något beröra ett par av dessa hus.

Enligt motionen 11:285 skulle det kunna anses bevisat, att småhusbyggandet
kan förbilligas med ca 20 %, om erfarenheterna från den hittills
genomförda experimentverksamheten omsättes i praktisk tillämpning. Motionärerna
torde stödja sitt uttalande på framför allt de provhusbyggen som
AB Bostadsforskning sommaren 1954 påbörjade i Långbrodal inom

Statsutskottets utlåtande nr 150 ur 1955

85

Stockholms stad. I samband med en pressvisning i höstas framlade bolaget
en promemoria med preliminära uppgifter om dessa byggen men har
sedan, i avvaktan på att studierna skall hinna avslutas, icke offentliggjort
något ytterligare material.

I promemorian redovisas först en teoretisk studie av ett »modifierat
Selvaaghus» i två våningar jämte källare. Huset innehåller två lägenheter
om vardera tre rum och kök. Bostadsytan är 78 in- och biutrymmesytan
(i källaren) 39 in- per lägenhet. Huset saknar vind. Byggnadskostnaden
har beräknats till 31 000 kronor, varvid förutsatts att huset skulle uppföras
på entreprenad med avtalsenliga löner i ortsgrupp III. Som jämförelseobjekt
tjänar i promemorian ett svenskt egnahem i ett plan med
samma lägenhetsyta och rumsantal som det föregående men med både
källare och vind. Kostnaden för ett sådant hus uppges till 43 000—45 000
kronor, beräknad efter samma grunder som för det modifierade Selvaaghuset.
Det framhålles, att de verkliga byggnadskostnaderna kan variera
starkt beroende på en rad yttre faktorer. Den beräknade kostnadsskillnaden
förklaras med att sistnämnda hus blir 5 000—7 000 kronor billigare
genom att två lägenheter har sammanbyggts och biutrymmena har minskats.
Resten av skillnaden uppges bero på ekonomiskt valda detaljlösningar i
varje punkt samt enklare standard i den undersökta norska hustypen.

Kostnadsjämförelsen syftar bl. a. till att belysa själva hustypens betydelse
i sammanhanget. Det bör dock framhållas, att man här har råkat
jämföra den undersökta hustypen, mot vars planlösning och allmänna
uppläggning det kan hysas allvarliga betänkligheter ur boendesynpunkt,
med ett i fråga om volymekonomien uppenbart oförmånligt enfamiljshus.

Provhusprogrammet, som avser att få de teoretiska beräkningarna och
slutsatserna verifierade, omfattar dels det modifierade Selvaaghuset, ehuru
med någon jämkning i planlösningen och en till svenska förhållanden anpassad
utrustningsstandard, dels ock tre källarlösa enfamiljshus om vartdera
tre rum och kök, med biutrymmen i markplanet och utformade såsom
kedjehus. De senare husen har ett bostadsvärde, som väl ansluter
sig till svenska förhållanden. Samtliga hustyper är omsorgsfullt genomarbetade
ur konstruktiv synpunkt och i huvudsak baserade på allmänt
kända men rationella och prisbilliga detaljlösningar. För Selvaaghuset
redovisas en sammanställning av de bokförda byggnadskostnaderna, som
slutar på 37 425 kronor. Huset är emellertid uppfört i ortsgrupp V, och
summan är därför inte direkt jämförbar med de ovan omnämnda kostnadsuppgifterna,
vilka hänför sig till ortsgrupp III. Ett provhusbygge påverkas
för övrigt av så många speciella omständigheter, vilket i fortsättningen
skall något beröras, alt man icke utan föregående analys och bearbetning
av siffermaterialet bör dra några slutsatser om vilka kostnadsbesparingar
som kan erhållas, då idéerna framdeles omsättes i ett reguljärt
byggande. En redogörelse för de resultat som denna bearbetning kan
ge har utlovats av bolaget.

Det av statens forskningsanstalt för lantmannabyggnader utformade
• Linerohuset» är också ett källarlöst hus med tre ruin och kök samt biutrymmen
i markplanet. Huset bär presenterats i forskningsanstaltens meddelande
nr 34. Konstruktivt sett är det ett regelhus, lagt direkt på marken
med eu betongplatta som underlag, och det ansluter sig alltså till de byggsystem,
som bär börjat användas under de senare åren. Uppvärmningen
med varmluft från eu oljeeldad kamin innebär eu nyhet, om vars lämplig -

86

Statsutskottets utlåtande nr 150 är 1955

het ur funktionssynpunkt det icke f. n. går att dra några slutsatser. Allt
varmvatten måste emellertid värmas på elektrisk väg, varför besparingen
i produktionskostnaden i denna del har vunnits på bekostnad av en ökning
av de årliga driftkostnaderna. Huset har fått stor publicitet och blivit
mycket efterfrågat av blivande egnahemsbyggare, vilket framför allt torde
bero på att kostnaden har uppgivits till endast 25 000 kronor. Av forskningsanstaltens
meddelande framgår dock att ersättning för dagtid samt
kostnader för byggnadsadministration icke har inräknats i detta belopp.
En genomgång av kostnadsspecifikationen visar, att även en del andra
poster av omkostnadsnatur bär utelämnats, och allt detta tillsammans gör,
att de verkliga kostnaderna för provhuset torde ha uppgått till över 30 000
kronor. Kostnadsmaterialet har icke analyserats och bearbetats av forskningsanstalten,
varför det är omöjligt att dra slutsatser av detsamma.
Rörande ett liknande provhusbygge i Strömsund i Jämtland har för bostadsstyrelsen
nyligen uppgivits en bokförd kostnad av ca 36 700 kronor.
Detta hus har på grund av sitt läge givits en bättre värmeisolering än förebilden
i Skåne.

Flertalet av de experimenthus som har byggts, såväl de vilka har blivit
offentligt redovisade som de många övriga, avser inte några för hela landet
genomgripande nya byggsystem, utan tjänar vanligtvis syftet att få en eller
flera planlösnings- eller konstruktionsprinciper prövade ur funktionssynpunkt
och ekonomisk synpunkt. Provhusbyggandet inrymmer en del kostnadsfördvrande
faktorer, liksom alltid när det är fråga om nyheter, vilka
ännu ej hunnit inövas. Å andra sidan betyder det noggrannare, i många
fall synnerligen omsorgsfulla'', förarbetet, att organisationen på byggnadsplatsen
fungerar bättre än vad som i allmänhet är fallet. För att få en
någorlunda tillförlitlig uppfattning om försökens ekonomiska värde måste
man la hänsyn till dessa speciella omständigheter, vilket endast kan ske
genom en efterföljande bearbetning av materialet. Dessutom är det nödvändigt
att samla erfarenheter rörande det färdiga huset, ty en besparing på
byggnadskostnadssidan kan måhända leda till sådan ökning av driftkostnaderna,
att årskostnaderna för huset, vilka är den väsentliga faktorn
i sammanhanget, blir högre.

Det bör emellertid framhållas, att provhusen såsom en nödvändig länk
i utvecklingskedjan har en stor uppgift att fylla. Många av de idéer som
hittills har prövats är uppenbarligen värdefulla och ägnade att påverka
kostnadsutvecklingen i rätt riktning. Den publicitet som har rått kring
provhusbyggena har visserligen inte alltid varit saklig, men den har haft
det goda med sig, att det har kommit i gång en livlig debatt kring rationaliseringsfrågan.
Bostadsstyrelsen bär med tillfredsställelse kunnat konstatera,
att intresset för denna fråga är i stark tillväxt hos såväl kommuner
som enskilda. På många håll i landet pågår numera praktiska försök, som
syftar till att möjliggöra ett rationellare bostadsbyggande.

Rationaliseringens ekonomiska betydelse under de senaste åren

Hösten 1951 antog riksdagen preliminärt och våren 1953 i mera utförligt
skick ett program för de närmaste årens bostadsbyggande. Ett huvudtema
i detta program var, att de provisoriska subventionerna skulle kunna
successivt avvecklas och ändå hyresnivån bevaras i stort sett oförändrad
med hjälp av en fortskridande rationalisering. För den korta tid som nu

Statsutskottets utlåtande ur ISO år 1955

87

har hunnit förflyta är det icke möjligt att direkt mäta rationaliseringens
kostnadsmässiga inverkan. En viss vägledning för frågans bedömning kan
dock erhållas, om man utgår från följande fakta.

Byggnadskostnadsindex uppnådde på våren 1952 ett maximivärde av
141 enheter (den 1 januari 1950 = 100). Det sjönk sedan till 136 enheter
sommaren 1953 och till 134 enheter sommaren 1954, alltsa med totalt o /o
i förhållande till maximivärdet. Under den senaste tiden har index ånyo
visat en svag tendens till stegring. Dessa siffror ger emellertid inte ett
riktigt mått på konstnadsnivån för de efter hand färdigställda husen. För
varje hus omfattar byggnadstiden en viss bestämd period, och man måste
räkna med att en rörlig kostnadsnivå inverkar i motsvarande grad ojämnt
på de olika skedena i husets tillblivelse. Det är alltså först under den
senaste tiden som den av det lägre indextalet markerade kostnadsnivån
kan beräknas ha slagit igenom i de färdiga husen.

Under den period av ungefär tre år, varom bär är fråga, har subventionen
utgått med ett belopp motsvarande ett årligt bidrag om 4 kr/nU
lägenhetsyta för de flerfamiljshus som blev färdiga 19o2 53 samt 3 ki/rn

för hus färdigställda 1954. I fråga om hyressättningen i de under senare
år byggda husen är först att konstatera, att det från 1949/50 till den 1
juli 1952 ägde rum en hyresstegring med något mera än 20 %. För att
rätt bedöma innebörden av detta måste man ta hänsyn till att driftkostnaderna
ökade med ungefär 14%. Återstoden, ca 7%, förklaras till betydande
del av den fortsatta standardhöjning som, både stadsplanemässigt
och beträffande husen, försiggick även under dessa år. Men likväl
fanns det en mindre rest icke kompenserad kapitalkostnadsstegring. Från
den 1 juli 1952 till den 1 juli 1954, vilket är den senaste tidpunkt för vilken
uppgifter är tillgängliga, har, enligt sammanställningar som gjorts
inom bostadsstyrelsen, hyrorna i de hus som blivit färdiga under perioden
hållit sig praktiskt taget konstanta vid den nivå som stabiliserades 1952.
Så till vida har alltså det av riksdagen antagna programmet realiserats, och
så långt nu kan bedömas torde den från 1 januari 1954 genomförda minskningen
av subventionen inte ha lett till någon ökning av hyrorna.

Att bestämt avgöra i vad man detta är ett resultat ar att en avsedd
rationalisering har hunnit bli effektiv är, med hänsyn till den kol ta tidsperioden,
omöjligt. Det kan dock hänvisas till att vissa fördyrande tendenser
har gjort sig gällande. Löneglidningar har förekommit, och byggnadstiderna
har visat benägenhet att förlängas. Den undei hela efterkiigstiden
pågående standardhöjningen i fråga om bl. a. köksutrustning, golvbeläggning,
fasadbeklädnad, tvättstugor och hobbylokaler samt även i
fråga om den miljömässiga utformningen har fortsatt i ganska betydande
grad. Jämföres alla dessa omständigheter — sänkningen av subventionen,
eftersläpningen i fråga om effekten av ett sänkt byggnadskostnadsindex,
de kostnadsuppdragande faktorerna samt framför allt den foitsatta standardhöjningen
— med hyrornas jämna nivå, synes detta tyda på att en
rationalisering, som i stort sett uppväger dessa omständigheters effekt,
har ägt rum, ehuru det icke är möjligt att kvantitativt precisera densamma.
Det sagda visar också, att rationaliseringsåtgärderna först så småningom
inverkar på kostnaderna och att möjligheterna alt avläsa deras betydelse
kommer senare.

Erfarenheterna från denna korta period tycks ge förhoppningar om att
det beslutade programmet för subventionernas avveckling skall kunna full -

88

Statsutskottets utlåtande nr 150 år 1955

följas, såvida det icke uppstår märkbara förskjutningar i det allmänna
prisläget. Så långt bostadsstyrelsen kan bedöma frågan kommer i varje fall
den vid senaste årsskifte genomförda ytterligare subventionssänkningen
icke att behöva resultera i högre bostadskostnader.

Beträffande enfamiljs- och tvåfamilj shusen är det av naturliga skäl icke
möjligt att föra ett liknande resonemang. Icke heller ger ett studium av
de redovisade byggnadskostnaderna någon nämnvärd vägledning för bedömningen
av den fråga som här behandlas, ty lokala förhållanden, tillfälliga
omständigheter och ett oklart redovisningssystem sätter här mycket
kraftiga spår i kostnadsuppgifterna. Trots detta finns det anledning alt
framhålla, hurusom byggnadskostnaderna varierar mycket starkt även
mellan hus av till synes samma storlek och beskaffenhet. Förhållandet belyses
av bifogade diagram,1 som bygger på av sökandena i ansökningshandlingarna
uppgivna, slutliga kostnader. Materialet omfattar inalles 177 enfamiljshus
av i stort sett enahanda typ och storlek. Husen har färdigställts
under perioden 1 oktober 1952—1 juli 1954, vilket innebär, att de i något
olika grad har påverkats av byggnadskostnadernas allmänna fluktuationer.
De redovisade kostnaderna varierar mellan 34 000 och 66 000 kronor i ytterlighetsfallen,
men även den kompaktare delen av diagrammen visar stor
spridning. Även om man beaktar sådana tungt vägande omständigheter
som att egnahemsbyggarna bokför sina kostnader enligt växlande principer,
att utrustningsstandarden företer olikheter, att ortsvariationerna i
fråga om markbeskaffenhet, klimat, materialkostnader och arbetslöner kan
vara betydande samt att hustypen och dess byggnadstekniska kvalitet kan
variera något, kan man nog, med stöd av dessa och liknande kostnadsuppgifter
samt andra erfarenheter, dra den slutsatsen, att rationaliseringsgraden
i fråga om småhusbyggandet är mycket ojämn.

Detta beror delvis på att många egnahemsbyggare, och även deras rådgivare,
har en traditionsbunden inställning i fråga om formgivning och
konstruktionsval, medan andra har haft lättare att acceptera nya idéer.
Framför allt ligger dock ojämnheterna på produktionssidan, där bristande
insikter i fråga om administration och inköpsförfarande, arbetsledning,
materialkontroll samt organisation på byggnadsplatsen kan medföra stora
kostnadsökningar.

Den rationalisering i fråga om småhusbyggandet som gäller planlösningsekonomien,
varom tidigare har talats, fördes ganska långt fram redan
på 1940-talet. Detsamma gäller om konstruktionerna, ehuru utvecklingen
där på grund av en rådande konservatism har gått långsammare. Förutsättningar
finns för ett fortsatt framåtskridande på dessa områden. Däremot
ligger det sämre till med möjligheterna att i önskvärd takt uppnå
rationaliseringsvinster, då det gäller själva byggandet. Härvidlag inverkar
såväl de enskilda objektens ringa storlek som bristen på goda organisatörer
och arbetsledare. Det finns dock en del goda exempel från de senare åren,
där byggnadsföretagen har skötts rationellt och mönstergillt i en strävan
att utnyttja olika hjälpmedel samt hushålla med material och arbetskraft.
Från sådana byggen har i inte så få fall redovisats byggnadskostnader som,
ehuru det inte är fråga om några avancerade hustyper, har legat på samma
eller lägre nivå än för flera av de omtalade experimenthusen.

1 Här uteslutet.

Statsutskottets utlåtande nr 150 år 1955

89

Den fortsatta rationaliseringen

Bostadsstyrelsen vill som avslutning beröra en del faktorer och frågor,
som bär betydelse för den fortsatta rationaliseringen. Forskningen kan i
det sammanhanget förbigås, eftersom denna verksamhet numera förfogar
över ekonomiska resurser, som gott och väl svarar mot tillgången på
forskare. Den i motionerna behandlade, ytterst viktiga frågan att ur byggnadsförfattningarna
utrensa de bestämmelser, som kan utgöra hinder för
ett rationellt byggande, kan också lämnas åsido med en hänvisning till att
dessa angelägenheter utredes av 1951 års byggnadsutredning.

Då man talar om byggnadskostnader, rör man sig inte med något exakt
begrepp. De kostnadsuppgifter på vilka man skall grunda ekonomiska
jämförelser är ofta nog alis inte jämförbara. Särskilt gäller detta i fråga
om småhusen, där den egna arbetsinsatsen ibland inte redovisas till sitt
fulla värde, och där andra poster, främst sådana av omkostnadsnatur, uteglöms
eller bedöms olika från ett bygge till ett annat. Förhållandet leder
till oklarheter vid de ekonomiska jämförelserna och vid bedömningen av
olika idéers värde ur kostnadsbesparande synpunkt. Det bidrar också till
att åstadkomma missförstånd i debatten. Enligt bostadsstyrelsens mening
är det av stor vikt, att det skapas normer för byggnadskostnader nas redovisning.
Styrelsen arbetar för egen del sedan en tid tillbaka på att få fram
enhetliga kontoplaner, så att kalkylerade och verkliga byggnadskostnader
för ett och samma företag samt olika företag emellan kan ställas mot varandra
post för post. Endast härigenom blir det möjligt att veta, om ett
husbygge har dragit lägre kostnader än ett annat, att analyseia oi sakerna
till att det blivit billigare och att avgöra på vilka punkter de kostnadssänkande
åtgärderna skall sättas in.

Utvecklingen mot ett mera mekaniserat flerfamiljshusbyggande befinner
si o ännu i sin början. Sannolikt kan man inom de närmaste aren räkna
med ett fortsatt framåtskridande på detta område, varigenom det blir möjligt
att i ökad grad använda tyngre, på arbetsplatsen eller i fabrik framställda
element av betong, lättbetong och trä. Även beträffande ledningarna
tycks man kunna skönja en utveckling mot större monteringsfärdiga enheter.
Nya projekt, sådana som det HSB planerar för östbergaområdet i
Stockholm, inrymmer rationaliseringsidéer på bred front, som omfattar en
kritisk granskning av både stadsplanen och hustyperna, konstruktionerna
och byggnadsmetoderna samt driftkostnadsfrågorna.

Då det gäller småhusen, har man mera än tidigare börjat intressera sig
för sambandet mellan hustyp och tomt, vilket bör kunna leda till besparingar
i fråga om schaktmassor och grundläggningskostnader. Det källarlösa
huset är en ny och ännu ganska obearbetad bostadsform, som måhända
kan ge vissa fördelar i nämnda avseenden. Den av bl. a. AB Bostadsforskning
uppmärksammade betydelsen av en lämpligare avvägning mellan
bostadsutrymmen och biutrymmen innebär strävanden till eu förbättrad
volymekonomi. Olika hushållsgrupper har dock mycket växlande behov
av exempelvis källarutrymmen, och besparingsmöjligheterna på detta område
är därför begränsade till de fall, där en sänkt utrymmesstandard är
försvarlig.

Trots bostadsstyrelsens arbete för mindre virkeskrävande konstruktioner
förekommer plankväggarna alltjämt i stor utsträckning. Med vetskap
om egnahemsbyggarnas av traditionsbundenhet betingade, starka mot -

90

Statsutskottets utlåtande nr 150 år 1955

stånd mot de nya, lättare konstruktionerna har styrelsen hittills ej velat
tillgripa tvångsmedel. Det bör dock kunna övervägas, om icke tiden nu är
inne tör en slutlig uppgörelse med de dyrare och ur funktionssynpunkt
meningslösa väggkonstruktionerna för småhus.

Det torde icke vara möjligt att snabbt och över hela linjen åstadkomma
de förändringar inom egnahemsbyggandet som kräves för att produktionen
skall bli rationell. Svårigheterna har berörts i det föregående. Vad som
allra först behövs är en höjning av projektens tekniska kvalitet, så att handlingarna
ger erforderlig vägledning för dem som arbetar på byggnadsplatsen.
En särskilt framträdande brist är, att det i stor utsträckning saknas
materialspecifikationer. I fråga om organisationen på byggnadsplatserna
krävs det i ökad utsträckning medverkan av fackmän, som har
förståelse för småhusbyggandets speciella struktur och möjligheter. Egnahemsbyggandet
kan i det enskilda fallet inte bära några stora administrationskostnader,
och det gäller därför att finna lämpliga former för att tillgodose
dess behov av organisation och arbetsledning.

Dessa frågor är på det hela taget inte ens i teorien tillfredsställande lösta.
Den inledningsvis berörda, av bostadsstyrelsen och Kommunskolan påbörjade
kursverksamheten får emellertid ses mot bakgrunden av att det alltjämt
är mycket som skiljer mellan det befintliga, samlade kunskapsmaterialet
om vad som kan göras och dess tillämpning ute i praktiken.
Kommunernas ansvar för bostadsbyggandet och deras nära kontakt med
de enskilda byggnadsföretagen utgör en naturlig grund för fortsatt upplysningsverksamhet
och för åtgärder, som kan leda till en bättre ordning inom
egnahemsbyggandet. Att intresset för dessa frågor och insikterna om problemens
art befinner sig i stark ökning hos många kommuner är ett förhållande
av betydelse i sammanhanget.

Där yttre förutsättningar finns för handen bör, såsom anförts i ett par
av motionerna, det ligga nära till hands att samordna småhusbebyggelsen
för större områden och på så sätt utvinna en del av stordriftens fördelar.
Så har också skett på många håll, särskilt under de senare åren. Det ekonomiska
resultatet har varit växlande, bl. a. beroende på hur organisationen
har skötts. Rationaliseringsmöjligheterna har dock varit begränsade, därigenom
att den tillämpade byggnadstekniken, och därmed också produktionstekniken
på det hela taget, har varit av traditionell art. De enskilda
husen har väsentligen utgjort organisatoriskt självständiga enheter, och
storföretagen, med sina större resurser men också högre omkostnader,
har icke kunnat konkurrera med de små entreprenörerna. Vill man i högre
grad ta vara på fördelarna av en verklig stordrift, krävs en ny och avancerad
teknik, som det finns goda exempel på bl. a. i Danmark, men som vi
här i landet ännu inte har börjat arbeta med. Det är inte omöjligt, att
en utveckling på lång sikt i fråga om det mera samlade småhusbyggandet
går i den riktningen och i fråga om det spridda småhusbyggandet kommer
att medföra användning i större omfattning än hittills av fabriksframställda
byggnadsdelar, varigenom arbetet på byggnadsplatsen mera får karaktär
av ett monteringsarbete, som blir lättare för egnahemsbyggaren att planlägga
och utföra.

Statsutskottets utlåtande nr 150 år 1955

91

I handläggningen av detta ärende har deltagit generaldirektören Johansson,
ledamöterna herrar Bergman, Johnsson, tru Lewén Eliasson och heir
Hansson ävensom byråcheferna Grape, Gustavsson, t. f. byråcheferna Rosén
och Dybeck och byrådirektören Junaeus, de två sistnämnda föredragande.

Stockholm den 3 mars 1955

Alf Johansson

Sven E. Dybeck

Bilaga 2

Till Riksdagens statsutskott

I skrivelse den 11 februari 1955 har statens nämnd för byggnadsforskning
(i det följande kallad nämnden) anmodats att avge utlåtande över
två inom riksdagen väckta och till statsutskottet hänvisade motioner. Utlåtandet
skulle begränsas till att gälla frågan om åtgärder för rationalisering
och förbilligande av bostadsbyggandet. De likalydande motionerna
1:220 och 11:285 (nedan kallade 11:285) avser ändrade bestämmelser
rörande statliga egnahemslån m. in., och de likalydande motionerna 1. 329
och II: 415 (nedan kallade II: 415) gäller den statliga bostadspolitiken. Vid
sin behandling av motionerna har nämnden begränsat sig till det som i
motion 11:285 tagits upp under rubriken »Tillgången på material och
arbetskraft» och vad som i motion II: 41o diskuterats under lubriken Bl
»Mer sparande och rationalisering inom bostadsbyggandet». Nämnden har
därtill begränsat sig till frågor, som ligger inom det egna verksamhetsområdet.
Den har ej heller tagit upp frågan om hur lånemöjligheter och lånevillkor
påverkar rationalisering och förbilligande.

I remissvaret upptas sålunda endast följande frågor till behandling:

1. Experimentverksamhet och bedömning av dess resultat.

2. Ändrade produktionsförutsättningar för egnahemsbygge.

3. Byggnadslagstiftningen — revidering och dispenser.

4. Upplysningsverksamhet.

5. Utbildningen av byggnadstekniker och yrkesmän.

1. Experimentverksamhet och bedömning av dess resultat

Båda motionerna förutsätter, att det kommit fram nya bostadstyper med
nya konstruktioner, som utan att viktiga standardkrav eftersättes gei
väsentligt lägre byggnadskostnader. I motion 11:285 uppges, att det är
bevisat att kostnaderna för ett egnahem kan sänkas med 20 %.

Experimentverksamheten visar, att man allmänt strävar eftei att finna
metoder, som kan sänka hyggnadskostnaderna. Hur långt man kan na äi
dock mycket svårt att avgöra. Enbart eu uppgift om att ett hus blivit
billigare än ett annat är inte till fyllest för att bedöma kostnadsminskningens
värde, utan härför krävs vittgående detaljanalyser. En låg bvggnadskostnad
behöver ju inte innebära en låg driftkostnad — stundom kan
förhållandet vara det motsatta (t. ex. genom att underhålls- och värmekostnaderna
blir högre). Även om man skulle kunna påvisa eu minskning

92

Statsutskottets utlåtande nr 150 ur 1955

av byggnadskostnaden för några enstaka experimenthus, kan man dock
inte dra den slutsatsen, att denna minskning skulle kunna uppnås för
dessa hustyper, om de byggdes över hela landet.

Ett stort antal experimenthus har byggts under de senaste åren, både
i form av en- och flerfamiljshus. Såväl nya material som nya konstruktioner
har därvid medfört nya produktionsmetoder och enligt vad som uppgivits
låga byggnadskostnader. Strävandena att sänka kostnaderna har
emellertid också fört med sig några mindre lämpliga metoder. En stor del
av vad som åstadkommits är dock av obestridligt värde.

Först nu börjar utvecklingen inom byggandet att bli tillrättalagd för en
ökad mekanisering. I Sverige fanns sålunda 1950 21 tornsvängkranar,
1951 och 1952 tillkom under vartdera året 20, 1953 60 och 1954 80 st. I dag
uppskattas antalet tornsvängkranar till 240. Beträffande andra maskiner
företer utvecklingen en liknande tendens. Härigenom har man också fått
bättre möjligheter att nyttja större och tyngre byggnadsdelar, speciellt vid
experiment med flerfamiljshus. Där har flera mindre konstruktionsdelar
förts samman till större enheter av betong, lättbetong eller trä (ibland med
inmonterade ledningar). Projekteringen har också alltmer börjat anpassas
till de nya byggmetoderna med fabrikstillvcrkade byggnadsdelar. Som en
följd härav har arbetet på byggnadsplatsen blivit alltmer mekaniserat. En
hel del försök har också gjorts på det byggnadstekniska området, och där
kan bl. a. nämnas införandet av det högvärdiga armeringsstålet och den
förspända betongen. Alltfler betonghus utan puts har börjat uppföras, och
formsättningen för dessa hus förenklas successivt. Samtidigt söker man
förbättra väggytorna lör att minska arbetena med stomkompletteringen.
Bland försöken på det värmetekniska området kan nämnas den i några
flerfamiljshus på försök inmonterade värmeväxlaren, som tillvaratar den
avgående rumsluftens värmeinnehåll för uppvärmning av den inströmmande
kalla friskluften. De ekonomiska resultaten av alla dessa experiment
kan emellertid ännu inte slutgiltigt överblickas.

Även vid experiment med enfamiljshus tillverkar man på fabrik väggoch
takelement av trä eller träfibermaterial, betong eller lättbetong. Produkterna
levereras även här i några fall med inmonterade ledningar och
färdig ytbehandling. Man har också i ett par hus — som påpekas i motion
11:285 — sammanfört värmepanna, varmvattenberedare, varmluftsaggregat
och skorsten till en monterbar konstruktionsenhet, utförd på fabrik,
i rostfritt stål eller betong.

5 id experiment med såväl eu- som flerfamiljshus har man uppgjort ett
genomgående måttsystem för husstommen, varigenom fönster, dörrar och
beklädnadsskivor kan inpassas så, att materialet bättre kan utnyttjas. Man
experimenterar med takstolar där takpanelen slopats och yttertaket i stället
beklädes med självbärande material direkt på takstolarna. Träåtgången
blir därigenom mindre.

Även om man på detta sätt i de experimenthus, som utförts, erhållit ett
flertal värdefulla nytillskott, så måste man iakttaga en viss försiktighet,
mii man bedömer deras slutliga värde. Många av experimenthusen har
ej
nas, t. ex. i fråga om materialens klimatbeständighet, motståndsförmåga
mot korrosion och förslitning eller i fråga om konstruktionernas värmeekonomi.
Först efter eu längre tids erfarenheter kan ett materials eller en
konstruktions varaktighet och kvalitet slutligt bedömas. Genom en mindre

93

Statsutskottets utlåtande nr 150 år 1955

väl genomtänkt material- eller konstruktionsdetalj — med kortare livslängd
eller på längre sikt sämre kvalitet — kan underhålls- och driftkostnaderna
för en fastighet komma att öka och helt eliminera besparingen
vid utförandet.

Nya tekniska lösningar medför ofta förändrade mojligheter att utnyttja
bostaden. Det är därför inte riktigt att enhart med hänsyn till produktionskostnaden
bedöma husets värde. Sålunda kan ett enfamiljshus, bjggt
på betongplatta direkt på mark, bli billigare än ett hus med källare genom
att man slipper schakt- eller sprängningskostnader. De biutrymmen, som
källaren gav, får man emellertid söka återvinna i markplanet i hus utan
källare. När så sker ökar också byggnadsytan. Detta kan kräva ändrade
former på tomten — i många fall större tomtyta — och därmed en annan

stadsplan. .

Det är således omöjligt att bedöma en uppgiven kostnadsminskning hos
ett experimenthus utan att man samtidigt anger, vilket annat hus man
jämfört med och hur den bebyggelse är planlagd, som jämförelsehuset
tänkes ligga i. Även mellan två lika hus, belägna i likartade områden, kan
kostnaderna variera beroende på hur projekteringen varit genomförd, hur
bygget administrerats, hur arbetsplatsen varit organiserad, vilka transportoch
maskinresurser som stått till buds, hur arbetsledningen fungerat, hur
yrkesskickliga arbetarna varit, hur arbetslagen varit sammansatta etc. De
variationer, som här förekommer, ger kostnadsskillnader av sadan storleksordning,
att de många gånger överstiger uppgivna skillnader mellan »experimenthus»
och »normalhus». Besparingar, som man kan påvisa i experimenthus,
är ofta inte heller större än dem en kunnig byggföretagare genom
yrkesskickliga arbetsledare och arbetare kan åstadkomma på ett väl
genomtänkt bygge. Att generalisera sadana, under särskilda förutsättningar
genomförda byggen — i tron att de omedelbart går att genomföra
över hela linjen — låter sig inte göra.

Ett inventeringsarbete med värdering av resultaten av de experimenthus
som byggs är nödvändigt för att de värdefulla rön som kommer fram inte
skall försvinna bland mindre värdefulla. Först sedan denna inventering
genomförts, bör man sprida resultaten mera allmänt. En systematisk tilllämpning
av dessa bör på lång sikt kunna ge en sänkning av bostadskostnaden
i icke ringa omfattning. Nämnden är sedan någon tid sysselsatt
med förberedelser för en sådan inventering.

2. Ändrad organisation för egnahemsbygge

Båda motionerna diskuterar möjligheterna att rationalisera produktionen
genom att organisatoriskt förändra byggnadssättet. II: 415 föreslår att
större egnahemsområden bygges ut på en gång för att produktionen därmed
skall kunna tillgodogöra sig stordriftens fördelar, t. ex. genom rationell
materialanskaffning och planering av egnahemsbyggarens egna arbete.
II: 285 anför möjligheterna att överföra svårare moment i byggnadsarbetet
till fabrik (t. ex. prefabricerade skorstensstockar). Därigenom anser motionärerna,
att man i högre grad än hittills skulle kunna överlåta uppförandet
av huset till icke yrkesutbildade »självbyggare».

En utbyggnad av ett helt egnahemsområde på en gång innebär, som
motionärerna framhåller, en rationellare materialanskaffning och i de fall
arbetet utföres av något byggföretag en möjlighet till rationellare produktion.
Eu av utvecklingstendenserna tycks också vara att stordrift utnyttjas
för egnahemsområden.

94

Statsutskottets utlåtande nr 150 är 1955

En annan organisationsform är »självbyggarverksamhetcn», där icke
yrkesutbildade egnahemsbyggare själva utför en del av arbetet. Med hänsyn
till de färdiga husens tekniska kvalitet kan denna form dock diskuteras.
Kvällskurser, handböcker eller aldrig så väl utförda arbetsinstruktioner
kan inte helt ersätta verklig yrkeskunskap.

Byggna<3sarbetet på fabrik följer två utvecklingslinjer, nämligen i riktning
dels mot enkla stomelement, mer lämpade för »självbyggarverksamhet»,
dels mot element med färdig ytbehandling och inbyggda ledningar.
Dessa senare kräver dock vid monteringen specialutbildade montörer.
Någon tekniskt-ekonomiskt idealisk lösning erhålles dock inte, när egnahemmet
till väsentlig del uppföres av icke yrkesutbildade »självbyggare».

3. Byggnadslagstiftningen — revidering och dispenser

I båda motionerna anses det nödvändigt att ur byggnadsförfattningarna
utrensa bestämmelser, som kan hindra ett effektivare och billigare bostadsbyggande.
Den byggandes kontakt med myndigheterna bör enligt motionerna
förenklas och antalet myndigheter, vilkas utlåtande måste inhämtas,
begränsas. Särskilt understrykes behovet av sådana åtgärder i fråga om
egnahemsbyggandet.

Det ankommer närmast på 1951 års byggnadsutredning att framlägga
förslag om sådana åtgärder som motionärerna åsyftar. Utredningsarbetet
har av olika skäl iördröjts, vilket är beklagligt, eftersom den sedan länge
planerade rationaliseringen av byggnadsbestämmelserna därigenom inte
ännu kunna t genomföras. Det är‘därför ytterst angeläget att detta arbete
forceras. Sådana avvikelser från gällande bestämmelser som betingas av
de tekniska tramstegen har, då så ansetts motiverat, kunnat ske genom
dispenser i de särskilda fallen. Det är dock angeläget, att man genom klarare
riktlinjer i byggnadslagstiftningen undviker dispensförfaranden och
så långt möjligt decentraliserar beslutanderätten till kommunala myndigheter
och länsmyndigheter.

Ett från olika håll framfört önskemål är, alt de tekniska bestämmelserna
i största möjliga utsträckning överföres till anvisningarna till byggnadsstadgan
för att de smidigare skall kunna anpassas efter den fortgående
utvecklingen. Jämsides med 1951 års bvggnadsutrednings arbete har
byggnadsstyrelsen med biträde av särskilt tillkallade sakkunniga, representeiande
skilda branschorganisationer samt statliga och kommunala
oigan, utarbetat förslag till anvisningar avsedda att ersätta de bvggnadsbestämmelser,
som nu finns i ett antal specialförfattningar, saint‘ i övrigt
gjort en översyn av de nu gällande anvisningarna. Med hänsyn till att det
kan dröja, innan de ändringar av byggnadslagstiftningen träder i kraft,
\ilka
byggnadsstyrelsen, enligt vad nämnden inhämtat, under senare delen av
löiegående år vidtagit förberedelser för att utfärda vissa ändringar av och
tillägg till anvisningarna i syfte att underlätta en rationalisering av byggandet.
Dessa ändringar och tillägg, som innebär lättnader i förhållande
till nu gällande föreskrifter, avser bl. a. ventilation, murverk, rökrör och
belastning på bjälklag i bostadshus. Under senare år har byggnadsstyrelsen
be\ iljåt undantag från gällande bestämmelser för experimenthus
rörande olika tekniska problem, såsom i fråga om ventilation och nya murverksmaterial,
skorstenar, brandskydd och grundläggning.

Motionärerna anför i 11:415, att man bör undersöka möjligheterna att

Statsutskottets utlåtande nr 150 år 1955

95

uppmuntra företag av olika former till experimentprojekt av den art som
kommit till stånd i Stockholm och som erhållit dispens från vissa av de
nuvarande bestämmelserna. Nämnden delar motionärernas uppfattning
och vill tillägga, att dispens i viss utsträckning redan nu kan medges av
länsstyrelser och byggnadsnämnder. Byggnadsstyrelsen har utnyttjat möjligheterna
att, när med hänsyn till särskilda omständigheter prövas lämpligt,
föreskriva undantag från anvisningarna till byggnadsstadgan och i
frågor av teknisk art meddela sådana tillägg och ändringar som erfordras.
En vidgad undantagsrätt för byggnadsnämnderna är emellertid önskvärd
och bör genomföras. Enligt vad nämnden erfarit har byggnadsstyrelsen
också provisoriskt vidtagit en del åtgärder i denna riktning.

Nämnden vill här understryka vad den anfört i sitt remissvar av den 17
mars 1954 angående en framställning från HSB om dispens från gällande
byognadsföreskrifter för ett byggnadsföretag utanför Stockholm, som nämndeiTkommer
att få full insyn i. I svaret säges bl. a.: Möjligheter till förenklade
byggnadsmetoder och sänkta byggnadskostnader anses ligga inom
räckhåll, varför nya vägar inom bostadsbyggandet bör prövas. Det är därför
önskvärt, att en experimentbebyggelse kan komma till stånd i ökad omfattning,
speciellt som intresse härför torde finnas bland byggföretagare
och byggnadsfackmän runt om i landet. Möjligheter till eu opartisk
bedömning av sådan experimentbebyggelse kommer framdeles också
att öka genom tillkomsten av de regionala utskott nämnden upprättat i
Sydsverige (Malmö), Västsverige (Göteborg) och Nordsverige (Umeå). Man
skulle på detta sätt kunna vinna en mer allsidig erfarenhet av hur de lokala
förhållandena påverkar nya material, nya konstruktioner och nya metoder
inom byggnadsverksamheten.

4. l'' pplijsningsverksamheten

I bägge motionerna framhålles, att tillräckliga åtgärder ej vidtagits för
att de nya metoderna snabbt skall slå igenom i produktionen. 11:285
nämner information via press och frivilligt bildningsarbete, och II: 415 anför
en brett lagd rationaliseringsoffensiv som möjliga vägar.

Nämnden har bl. a. inriktat sitt arbete på att samla utländska och inhemska
resultat och erfarenheter, som bearbetas och publiceras. Många
byggnadsproblem är gemensamma för de nordiska länderna. Det har därför
ansetts naturligt att genom samarbete söka utnyttja nordiska erfarenheter
och därigenom hegränsa de ekonomiska insatserna från varje land.
Samtidigt öppnas även möjligheter att samordna grannländernas resultat.

De vägar, som f. n. finns alt sprida kännedom om nya material, nya
konstruktioner och nya produktionsmetoder till byggnadsfackmän, anser
nämnden vara förhållandevis goda. Det finns även ett så stort intresse
för saken inom de olika yrkesorganisationerna och de tekniska föreningarna,
att det finns förutsättningar att utnyttja dessa vägar.

Nämnden förbereder en vidgad upplysningsverksamhet av delvis annan
karaktär än tidigare. Förutom flera populära broschyrer har nämnden i
samarbete med AB Svensk Byggtjänst, Stockholm, på försök börjat information
genom film och föredrag. En liknande verksamhet kommer även
att upptas av Skånsk Byggtjänst AB i Malmö. Nämnden har vidare för
avsikt att vidga den, när »Byggtjänst» får avläggare i västra och norra
Sverige. Därigenom kommer också de lokala informationsvägarna att

96

Statsutskottets utlåtande nr 150 år 1955

kunna förstärkas och nyhetsförmedlingen att intensifieras. »Byggtjänsts»
anknytning till yrkessammanslutningarna — företagen ägs i huvudsak av
ideella tekniska föreningar och fackliga organisationer — utgör också en
garanti för att denna information vinner gehör i yrkeskretsar. För att
ytterligare förstärka upplysningstjänsten har nämnden lämnat anslag bl. a.
till bostadsstyrelsen för dess verksamhet genom Kommunskolan, till
Svenska byggnadsentreprenörföreningen för katalogisering av byggnadsmaskiner,
till Arbetsledarinstitutet för att skaffa ett underlag för arbetsledarutbildningen,
till byggnadsstyrelsen för att utarbeta broschyrer för
arbetare om innehållet i de tekniska anvisningarna till byggnadsstadgan
(alt spridas i samarbete med Svenska byggnadsarbetareförbundet) samt till
AB Svensk Bvggtjänst för att utvidga dess centralarkiv (som kostnadsfritt
besvarar frågor om material och konstruktionsproblem).

Det är självfallet viktigt, att man i en för samhället så betydelsefull
fråga som byggandet inte bara vänder sig till fackmän utan även till allmänheten.
Kravet på vederhäftighet i upplysningen bör därvid sättas högt
även med hänsyn till det stora ekonomiska engagemang som t. ex. ett egnahemsbygge
innebär för den enskilde. En vidgad information till press och
radio från fackmännens sida skulle sannolikt stimulera till eu mer saklig
behandling av de för en lekman så komplicerade byggnadsfrågor na och
undanröja mänga av de missuppfattningar som f. n. råder.

5. Utbildningen av byggnadstekniker och yrkesmän

Den knappa tillgången på kvalificerade yrkesmän inom byggnadsfacket
har berörts i motion 11:285. Bristen på kvalificerad arbetskraft anser
nämnden vara ett av de viktigaste hindren på vägen mot ett rationellt bostadsbyggande.
För forskningen, projekteringen, planeringen, arbetsledningen
och företagsledningen finns sammanlagt blott knappa tvåtusen högskoleutbildade
byggnadstekniker (arkitekter "och väg- och vattenbyggare)
i en verksamhet med en årlig investering av 4,5 miljarder kronor. Även
bristen på andra kvalificerade byggnadstekniker är stor. — Projekteringstiden
har redan under normala förhållanden varit alltför knappt tilltagen.
Det pågående utvecklingsarbetet kräver alltmer genomtänkta byggnadshandlingar,
om resultaten skall kunna tillvaratas, och det är i projekteringen
som förutsättningarna för besparingar skapas. Samtidigt har projekteringstiden
i brist på arbetskraft måst förkortas. Utvecklingsarbetet
går inte att intensifiera i erforderlig utsträckning, stadsplanerna får ofta
forceras fram, planlösningarna blir inte så genomtänkta som de borde vara,
konstruktionerna måste i många fall schematiseras, organisationsplanerna
är ofta inte klara innan bygget påbörjas — många gånger gäller detta även
ritningarna.

Det är f. n. omöjligt att uppbringa tillräckligt med fackmän för att på
ett tillfredsställande sätt kunna lösa alla dessa arbetsuppgifter. Det synes
sålunda nödvändigt, att man närmare klarlägger det totala behovet av kvalificerade
tekniker och anpassar utbildningen vid de tekniska högskolorna
och läroverken etc. därefter.

Genom att byggnadsarbetet blivit alltmer komplicerat har kraven på
arbetsledarens tekniska kunnande ökat. Arbetsledarinstitutet har i samarbete
med Svenska byggnadsentreprenörföreningen och Svenska byggnadsindustriförbundet
under senare år anordnat internatkurser, och olika bygg -

Statsutskottets utlåtande nr 150 år 1955

97

mästarföreningar har kvällskurser för arbetsledare. Den undervisning, som
hittills bedrivits, har visserligen varit av hög kvalitet men har ej fått den
omfattning som synes erforderlig. Arbetsledarinstitutet och nämnden har
för avsikt att gemensamt söka vidga underlaget för kurser på detta område.

Yrkesutbildningen, som grundlägges i enhetsskolans sista klass, har förutsättningar
att bli bättre än vad den hittills varit. De praktiska resultaten
av yrkesorienteringen i enhetsskolan skall självfallet inte överskattas.
Man bör där sträva efter att ge ett gott underlag till en grundlig teoretisk
yrkesutbildning, som sedan bör kompletteras i den på enhetsskolan byggande
yrkesutbildningen samt genom praktisk utbildning på arbetsplatser.
Enligt vad nämnden erfarit, har arbetsmarknadens parter tillsammans
med Yrkesrådet frågan om lärlingsutbildningen under fortlöpande övervakning,
och vad murarna beträffar tycks antalet utbildade lärlingar i dag
kompensera avgången på ett tillfredsställande sätt. De nya byggmetoderna
har accentuerat efterfrågan på träarbetare och ställt krav på en omfattande
lärlingsutbildning inom detta fack. Byggnadsindustriens lärlingsnämnd
är f. n. sysselsatt med detta problem. Inte minst i anslutning till
träarbetarnas utbildning är frågan om yrkesskolornas verkstadslokaler
aktuell och i behov av eu snar lösning, och riktlinjer härför har skisserats
i Yrkesutbildningssakkunnigas betänkande. Detsamma är förhållandet med
utbildningsmaterial och lärarkrafter på enhetsskolans yrkeslinje.

Sammanfattning

Inom byggnadsfacket strävar man på skilda vägar och på olika håll
efter att finna metoder att sänka byggnadskostnaderna. De experimenthus
som byggs — både en- och flerfamiljshus — rymmer ofta möjligheter
till kostnadsbesparingar. Dessa möjligheter bör tillvaratas. Samtidigt är
det emellertid nödvändigt, att de resultat som kommer fram ej generaliseras
efter erfarenheter från enstaka experimenthus utan kritiskt bedöms,
innan de ges en allmän tillämpning. Ett systematiskt inventeringsarbete
med detta syfte har påbörjats av nämnden.

En utvecklingstendens tycks vara att tillämpa stordrift vid utbyggnaden
av egnahemsområden. Alt därvid låta icke yrkesutbildade egnahemsbyggare
själva utföra någon väsentlig del av byggnadsarbetet synes nämnden
icke tekniskt-ekonomiskt idealiskt — vare sig det gäller elementbyggeri
eller konventionellt byggande. Tillfälliga kvällskurser, handböcker
och arbetsinstruktioner kan här aldrig helt ersätta verklig yrkeskunskap.

Det ankommer närmast på 1951 års byggnadsutredning att framlägga
förslag till en revidering av gällande byggnadsbestämmelser och deras tililämpning
i administrativt avseende. Detta utredningsarbete bör forceras.
Vidgade möjligheter till dispens från byggnadsbestämmelserna bör kunna
underlätta ett ökat experimentbyggande.

Informationen om nya material, konstruktioner och byggmetoder kommer
att öka i omfattning, allteftersom resultaten från pågående forsknings-
och utredningsarbeten kommer fram. Resultat från inventeringar
av experimenthusbyggen kommer också att presenteras. De informationsvägar,
som redan finns, motsvarar i stort sett de krav man kan ställa, för
alt resultaten på ell tillfredsställande sätt skall komma till fackmännens
7 U67 r>r> Bihang till riksdagens protokoll 1955. G saml. Nr 150

98

Statsutskottets utlåtande nr 150 år 1955

kännedom. En ökad vederhäftig upplysning till allmänheten synes önskvärd.

Villkoret för en rationell och ekonomisk byggnadsverksamhet är, att det
finns erforderlig tillgång på kvalificerade byggnadstekniker och kunniga
yrkesmän. Bristen är emellertid f. n. stor. Den utveckling som byggnadsyrket
står inför, med ökad mekanisering och alltmer avancerad teknik,
kräver större tillgång på tekniskt skolade krafter än förr. Den nuvarande
utbildningen vid våra tekniska högskolor, tekniska läroverk, arbetsledarkurser
och yrkesskolor synes därför böra anpassas efter det ökade behovet.

Vid nämndens behandling av utlåtandet den 3 mars deltog ledamöterna
Wejke (ordförande), Dahlberg, Ekdahl, Jacobsson, Jönsson, Lundquist,
Norrman, Sundahl, Wallander samt nämndens sekreterare Wärnfeldt.

Stockholm den 7 mars 1955

Gunnar Wejke

Anders Wärnfeldt

Sthlm 1955. K. L. Beckmans Boktr.