50
Statsutskottets utlåtande nr 149 år 1955
Nr 149
Utlåtande i anledning av Kungl. May.ts proposition angående
anslag till tillfällig korttidsutbildning av präster jämte
i ämnet väckta motioner. i \
(2:a avd.)
I propositionen nr 73 har Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för den 11 februari
1955, föreslagit riksdagen
att till Tillfällig korttidsutbildning av präster för budgetåret 1955/56 under
åttonde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 35 000 kronor.
I samband härmed har utskottet till behandling förehaft
dels två likalvdande motioner, väckta den ena inom första kammaren
av herr Ollén m. fl. (1:403) och den andra inom andra kammaren av herr
Gustafsson i Bogla m.fl. (11:501), i vilka hemställts att riksdagen måtte
avslå vad Kungl. Maj:t i proposition nr 73 föreslagit;
dels ock en inom andra kammaren av herr Ståhl väckt motion (II: 500),
vari hemställts att riksdagen i anledning av proposition nr 73 måtte besluta
att i propositionen föreslagen provisorisk minimikurs för snabbutbildning
av präster helt skiljes från statsuniversiteten och i stället med statsanslag
anordnas i inomkyrklig regi, att 35 000 kronor av riksdagen måtte
beviljas till ifrågavarande ändamål, samt att som villkor för statsbidraget
måtte anges bl. a. vad i motionen antytts om kursens studieplaner och
förläggning.
I den mån redogörelse för motivering till de motionsvis gjorda yrkandena
icke lämnas i det följande hänvisas till motionerna I: 403 och II: 500.
Av ovannämnda statsrådsprotokoll inhämtas följande.
Svenska kyrkans diakonistyrelse hemställde i skrivelse den 24 juni 1954,
att Kungl. Maj:t måtte dels låta föranstalta om en skyndsam utredning
angående en korttidsutbildning för prästämbetet under åren 1955—1957
för därtill meriterade personer, dels ock utverka erforderligt anslag av statsmedel
för utbildningskostnadernas bestridande. I sin skrivelse anförde diakonistyrelsen
huvudsakligen följande.
. Den prästbrist, som redan på sina håll föreligger, synes komma att öka
i oroväckande grad. Diakonistyrelsen har låtit företaga en utredning i saken.
Denna utredning ger vid handen, att snabba och kraftiga åtgärder är
påkallade. Styrelsen är beredd att göra allt vad i dess förmåga står för att
stimulera intresset för prästbanan.
51
Statsutskottets utlåtande nr 149 år 1955
En undersökning visar, att under åren 1954—1958 avgår 462 präster med
pension. Antalet höstterminen 1949—vårterminen 1954 inskrivna manliga
studerande vid teologiska fakulteten i Uppsala utgör 170 och i Lund 103,
eller sammanlagt 273. Då en del av dessa torde komma att gå lärarbanan,
synes det stå klart, att de uppkomna vakanserna icke kan fyllas på den
ordinarie vägen. Det torde bli nödvändigt att tillgripa nödfallsutvägar,
såsom dubbelmissiv, fortsatt förordnande för präster som pensionerats och
utnyttjande av de möjligheter, som överskottet på präster i Norge kan
erbjuda. Men icke ens tillgripandet av sådana nödåtgärder torde bli tillräckligt.
Man måste räkna med att prästviga personer, som icke gått den
ordinarie utbildnings vägen. Redan har ett antal dispenser beviljats. Det
torde dock stå klart, att ju mindre dispensvägen behöver anlitas, dess
bättre. Styrelsen har därför övervägt, huruvida möjligheter föreligger att
till prästämbetet ordinera personer, som utanför teologiska fakulteterna
förvärvat kunskaper och meriter av den art, att personerna ifråga efter en
kortare teologkurs kan anses i merithänseende någorlunda jämställda med
dem, som gått den ordinarie vägen.
Enligt vad diakonistyrelsen har sig bekant finns en del personer med
studentexamen och — i vissa fall dessutom -— några års studier vid universitet,
vilka önskar genomgå en förkortad prästutbildning och därefter
vinna inträde på prästbanan.
Enligt diakonistyrelsens mening bör klart framhävas, att den föreslagna
korttidsutbildningskursen är avsedd såsom en engångsföreteelse. Ifrågavarande
kurs bör omfatta högst ett fyrtiotal studerande. För deltagande i
kursen bör krävas, att vederbörande äger minst sådan utbildning, som berättigar
till inskrivning vid universitet, och helst en utbildning motsvarande
studentexamen och ett par års universitetsstudier. Vidare bör gälla att
kursen icke skall vara öppen för sådana, som prövas lämpligen kunna gå
den ordinarie utbildningsvägen. Därför bör såsom villkor för deltagande i
kursen uppställas, att vederbörande uppnått en viss levnadsålder, förslagsvis
30 år. Kursutbildningen bör vara av den art, att de studerande med
hänsyn till tidigare förvärvade kunskapsmeriter och vid kursen genom examinatorier
och tentamina ådagalagda teologiska kunskaper kan, efter att ha
deltagit i den praktisk-teologiska kursen vid universitet, prästvigas utan
inskränkning i rätten att söka ordinarie tjänst.
I en vid diakonistyrelsens skrivelse fogad promemoria har framlagts vissa
detaljförslag i fråga om den tilltänkta korttidsutbildningen. I promemorian
anföres dessutom, bland annat, följande.
Då flertalet av dem, som kan förväntas deltaga i den föreslagna utbildningskursen,
torde befinna sig i den situationen, att de mast lämna en
tjänst, på vars avlöning de försörjer inte bara sig själva utan även familj,
torde det vara nödvändigt, att kursen göres kostnadsfri på så sätt, att undervisningskostnaderna
bestrides av statsmedel och vivre-kostnaderna av
medel, som diakonistyrelsen för ändamålet ställer till förfogande. Den studerandes
ekonomiska ansvar skulle således under utbildningstiden begränsas
till att endast gälla en eventuell familjs uppehälle.
I avgivet yttrande över diakonistyrelsens framställning bar universitetskanslern,
efter samråd med biskopen A. Nygren, som jämlikt nådigt
bemyndigande tillkallats för att biträda kanslern vid utredning rörande
teologiska examina, anfört huvudsakligen följande.
52
Statsutskottets utlåtande nr 149 år 1955
Den i remitterade framställningen föreslagna utbildningen, omfattande
tre terminer, synes närmast motsvara den utbildning som enligt föreliggande,
inom kanslersämbetet utarbetade preliminära förslag angående den
teologiska utbildningen vid universiteten, skulle givas under första delen
av den föreslagna teologie kandidatexamen. En sådan utbildning, innefattande
ungefär hälften av den med hel teologie kandidatexamen avsedda,
är givetvis alltför bristfällig för att kunna accepteras annat än i en temporär
krissituation, och även då endast om vederbörande studerandes allmänna
kvalifikationer och lämplighet kan vitsordas. Jag kan således icke ansluta
mig till diakonistyrelsens tanke att till prästämbetet utan särskild
dispens personer skulle ordineras, ''som utanför teologiska fakulteterna förvärvat
sig kunskaper och meriter av den art, att personerna i fråga efter
en kortare teologkurs kunna anses i merithänseende någorlunda jämställda
med dem, som gått den ordinarie vägen.’ Å andra sidan synes mig diakonistyrelsens
initiativ avseende en utbildningskurs som engångsföreteelse vara
av det föreliggande läget motiverat. Prästbristen kommer säkerligen att
framtvinga många dispenser, och det måste då framstå som bättre, om dispenserad
präst erhållit åtminstone viss akademisk teologisk utbildning.
Då undervisningen skulle i viss mån motsvara den, som föreslås givas i
teologie kandidatexamens första del, skulle den kunna anordnas vid något
av universiteten i Uppsala eller Lund. De ifrågavarande studerandena kunde
erhålla avsedd utbildning vid den föreslagna översiktskursen. De kostnader,
som härav skulle föranledas, bleve beroende på om översiktskursen
på grund av större elevantal måste dubbleras. Detta senare synes sannolikt.
Då kursen föreslås omfatta c:a 500 timmar, torde kostnaderna för en
dubblerad undervisning — vid ett beräknat arvode av omkring 50 kronor
för kurstimme — kunna uppskattas till i runt tal 25 000 kronor.
Därest Kungl. Maj:t skulle finna åtgärder för korttidsutbildning för
prästämbetet i den i framställningen angivna riktningen påkallade, synes
frågan om den närmare utformningen härav böra göras till föremål för
ytterligare utredning.
I anledning av universitetskanslerns yttrande har diakonistyrelsen inkommit
med en skrivelse, vari framhålles bland annat följande.
När kanslern framhåller att korttidsutbildade prästkandidater icke kan
ordineras till präster annorledes än dispensvägen, vill diakonistyrelsen instämma
i att formellt sådan dispens torde bli nödvändig. Styrelsen vill
därvid framhålla, att även för de sålunda korttidsutbildades deltagande i
den praktiska-teologiska övningskursen fordras särskilt medgivande. Vad
som emellertid är det angelägna i detta sammanhang är att de som deltager
i denna kurs blir sådana, som har goda meriter. Av de förfrågningar, som
ingått till diakonistyrelsen angående den beramade kursen, framgår att
flera män med goda examina skulle önska att via denna kurs komma in i
prästämbetet men anser sig av hänsyn till sin familj tvingade att avstå
därifrån, därest det skulle dröja ett flertal år innan de finge söka sig ordinarie
beställning. Det torde således komma att starkt inverka på meritstandarden
hos de i kursen deltagande, därest villkoren för rätt att söka
ordinarie beställning kunde för denna kategori väsentligt mildras.
Beslutet om kursen bör icke göras avhängigt av antagande av förnyad
stadga angående teologiska examina m.m. Av de uträkningar, som genom
diakonistyrelsens försorg företagits angående omsättningen inom prästkåren,
framgår, att avgången genom pension synes bli osedvanligt stor år
53
Statsutskottets utlåtande nr 149 år 1955
1957. Det är därför synnerligen angeläget, att de korttidsutbildade då är
färdiga att prästvigas, vilket förutsätter att kursen skall kunna börja redan
hösten 1955.
Departementschefen har anfört följande.
Av den i diakonistyrelsens framställning åberopade — inom styrelsen
företagna — undersökningen angående pensionsavgången från prästerliga
tjänster under åren 1954—1958 och tillströmningen till de teologiska fakulteterna
under höstterminen 1949—vårterminen 1954 framgår, att man
med säkerhet kan förutse att den redan nu påtagliga prästbristen kommer
att avsevärt öka under åren fram till 1959. En inom ecklesiastikdepartementet
gjord kompletterande undersökning ger vidare vid handen, att
prästbristen kan förväntas ytterligare öka under sistnämnda år. På grundval
av nämnda undersökningar och med hänsynstagande till vissa andra
faktorer — avgång av annan anledning än uppnådd pensionsålder, avbrytande
av studier in. in. — torde man, såvitt en församlingsprästerlig tjänsteorganisation
av i huvudsak nuvarande omfattning bibehålies, kunna räkna
med att minst ett 350-tal av de tjänster, som för närvarande är eller fram
till 1960 blir lediga, icke kan återbesättas.
I sitt yttrande har universitetskanslern ansett, att en korttidsutbildning
av präster är av det föreliggande läget motiverad. Kanslern har i anslutning
härtill framhållit, att prästbristen säkerligen kommer att framtvinga dispenser
och att det under sådana förhållanden måste framstå som bättre,
om dispenserad präst erhållit åtminstone viss akademisk teologisk utbildning.
Med hänsyn till det anförda anser jag mig även för egen del böra tillstyrka,
att en här avsedd korttidsutbildning av präster kommer till stånd.
Samtidigt vill jag emellertid understryka, att ifrågavarande korttidsutbildning
— såsom diakonistyrelsen och kanslern framhävt — bör betraktas
som en engångsföreteelse.
Enligt kanslerns mening torde den av diakonistyrelsen åsyftade korttidsutbildningen
närmast motsvara den utbildning, som enligt ett inom
kanslersämbetet utarbetat preliminärt förslag till omläggning av den teologiska
utbildningen vid universiteten skulle erhållas under första delen av
den föreslagna teologie kandidatexamen. Ett definitivt förslag till här avsedd
omläggning har av kanslern numera avlämnats till Kungl. Maj:t. Enligt
sistnämnda förslag, som väsentligen överensstämmer med nyssberörda
preliminära, skall teologie kandidatexamen uppdelas i en första och en
andra de!. Den första delen, som beräknas kräva tre terminers studier, är
avsedd att omfatta en översikt över samtliga ämnen i nämnda examen
och ge en utbildning motsvarande ungefär hälften av den, som nu fordras
för godkänt betyg i vederbörande ämne. Under ifrågavarande första del,
som i kanslerns förslag även benämnes översiktskurs, skall s. k. bunden
studiegång tillämpas och undervisning meddelas genom anordnande av särskilda
kurser, förenade med examinatorier. De kunskaper, som översiktskursen
är avsedd att ge, må dock inhämtas även på annat sätt än genom
deltagande i översiktskursen. Examens andra del beräknas omfatta fyra
terminer. Härunder skall studierna bedrivas i huvudsakligen samma former,
som nu tillämpas under hela studietiden.
Det av kanslern avlämnade förslaget, som varit föremål för beredning
inom ecklesiastikdepartementet och övriga av ärendet berörda departement,
ämnar jag inom kort anmäla för Kungl. Maj:t. .lag kommer därvid att
54
Statsutskottets utlåtande nr 149 år 1955
föreslå eu omläggning av den teologiska utbildningen i huvudsaklig överensstämmelse
med kanslerns förslag. Den nya studieordningen bör tillämpas
från och med nästföljande hösttermin. Genomförandet av nämnda
studieordning kräver icke någon anslagshöjning för nästa budgetår.
Den löreslagna .korttidsutbildningen av präster synes mig lämpligen böra
omfatta den utbildning i samtliga teologiska ämnen, som förutnämnda
öyersiktskurs är avsedd att ge. Deltagarna i korttidsutbildningen bör därför
genomgå en dylik översiktskurs. Därjämte bör deltagarna gå igenom
samma praktisk-teologiska övningskurs — under en termin — som övriga
teologie studerande. Av skäl, som framgår av det föregående, synes ifrågavarande
korttidsutbildning böra komma till stånd så snart som möjligt.
Den bör därför taga sin början redan nästföljande hösttermin. Då såsom
diakonistyrelsen föreslagit antalet deltagare i korttidsutbildningen bör begränsas
till ett fyrtiotal, synes densamma böra förläggas till ettdera av
universiteten, förslagsvis universitetet i Lund. För deltagande i korttidsutbildningen
bör gälla de villkor i fråga om förutbildning, levnadsålder
in. in., som Kungl. Maj:t på förslag av kanslern fastställer. Deltagarna i
nämnda^ utbildning bör utses i den ordning Kungl. Maj:t föreskriver. Efter
genomgången utbildning bör deltagarna ha att för prövning i vanlig ordning
till Kungl. Maj:t ingiva ansökan om dispens för prästvigning. För rätt
att söka ordinarie tjänst bör fordras särskilt medgivande av Kungl. Maj:t.
I övrigt synes någon särreglering i huvudsak icke vara erforderlig.
Kostnaderna för den här avsedda korttidsutbildningen uppskattas av
kanslern approximativt till 25 000 kronor. Då man torde ha att utgå ifrån
att en särskild översiktskurs får anordnas för deltagarna i korttidsutbildningen
och att för denna kurs även lärarkrafter utanför teologiska fakulteten
kan behöva anlitas — exempelvis läroverkslektor eller församlingspräst
med teologie doktorsgrad — synes mig emellertid kostnaderna böra beräknas
något högre än det av kanslern angivna beloppet. För egen del anser
jag mig böra räkna med att kostnaderna för korttidsutbildningen kan komma
att uppgå till 35 000 kronor. Jag föreslår därför, att ett reservationsanslag
å sistnämnda belopp anvisas för här avsett ändamål för nästa budgetår.
I motionerna 1:403 och 11:501 har anförts bland annat följande.
Inför det i Kungl. Maj:ts proposition nr 73 framlagda förslaget kan resas
åtskilliga invändningar av både principiell och reell natur. Förslaget motiveras
huvudsakligen av en väntad ökad prästbrist. Det torde böra erinras
om att svenska kyrkan under tidigare år genomgått perioder av både underskott
och överflöd på präster, utan att därvid den förnämliga traditionen
med en fullgod akademisk prästutbildning radikalt behövt brytas.
Enligt vad teol. doktor Ove Hassler uppger i sin av diakonistyrelsen år
1942 utgivna skrift »Det svenska prästerskapets rekryteringsproblem» uppehölls
sålunda år 1917 av 2 501 tjänster inte mindre än 1 181 av präster
över 65-årsåldern genom dubbelmissiv eller av dispenserade präster. Man
botade då bristen »genom indragning av helt eller halvt, onödiga tjänster».
Han ansåg sig också kunna räkna ut, att under tiden fram till 1900 det
skulle förefinnas ett par hundra i sedvanlig ordning utbildade teologer
som icke kunde beredas församlingstjänst. Dessa beräkningar påvisar närmast
en viss orealistisk kyrklig .statistik. Inför de i propositionen av diakonistyrelsen
framräknade siffrornas tillförlitlighet torde det ävenledes
55
Statsutskottets utlåtande nr 11^9 år 1955
vara skäl att ställa sig skeptisk. I en å diakonistyrelsens förlag i juli
1954 utgiven broschyr »Det behövs flera präster», där en av författarna
är direktorn vid styrelsen, beräknas prästbristen i maj 1954 till 53. De
flesta stiften är oberörda av denna brist, medan 17 lediga prästtjänster
inom sjömans- och hednamissionen inräknas i siffran. Att dessa blygsamma
aktuella sifferuppgifter skulle nödvändiggöra en panikartad åtgärd, innebärande
en svårartad och svårbotad sänkning av bildningsstandarden för
prästerskapet, kan icke anses rimlig.
Ehuru propositionen icke lämnar anvisning till varifrån aspiranterna
till snabbutbildningskursen skall hämtas, utöver att de må vara män över
30-årsåldern, vilka avlagt studentexamen, torde anledning till en viss undran
här föreligga. Det blir sannolikt personer, som tidigare icke fullföljt
sina universitetsstudier, men som på något sätt ådagalagt kyrkligt intresse.
Vanskligheten i detta urval måste bli betydande. Huru skall den
för prästerskapet för endast ett par år sedan antagna löneregleringen,
som bygger på förutsättningen att flera års akademiska studier med examina
ligger bakom tjänstinnehavarna, här tillämpas? Det blir så mycket
mera anmärkningsvärt, då samtidigt finns ett stort antal kvinnliga teologie
kandidater, som icke medges rätt att söka och inneha prästerliga
tjänster.
Den principiella invändningen vänder sig dock emot det underkännande
av en gedigen utbildning av våra präster, som förslaget innebär. Att, för
att kunna fylla alla nummer i den prästerliga tjänsteförteckningen, ge avkall
på denna utbildnings grundliga både teologiska och humanistiska
innehåll måste lända till skada både för kyrkan och för samhället. Innan
något dylikt sker, bör den föregås av en organisationsundersökning beträffande
prästernas civilt borgerliga sysselsättningar — helst företagen
inom civildepartementet — och i syfte att erhålla en uppskattning av möjligheterna
till att avlyfta dessa huvudsakliga skrivgöromål från den egentliga
prästtjänsten. Med den beräkning som från kyrkligt håll vid den nya
löneregleringens tillkomst gjordes beträffande arbetstidsandelen i fråga
om dessa civiluppgifter torde möjligheter icke saknas att nedbringa behovet
av prästtjänster. Huvudfrågan blir då att skapa ett visserligen mindre
talrikt men högt bildat och kvalificerat prästerskap.
I motionen 11:500 har anförts huvudsakligen följande.
Den statistik beträffande de närmaste årens prästrekrytering, som anföres
i proposition nr 73 till innevarande riksdag rörande anslag till tillfällig
korttidsntbildning av präster, utvisar ett behov av extraordinära
åtgärder. Antalet under åren 1954—1958 avgående präster uppgår till 462
medan antalet nytillkommande måste understiga 273.
Däremot är det ej givet att den i propositionen anvisade metoden bär
eller behöver tillgripas. Flera andra utvägar star till buds. Närmast till
hands vore att det av riksdagen för nio år sedan begärda förslaget om
kvinnliga präster nu äntligen komme till genomförande. Då det enligt uppgift
i vårt land finns ett hundratal kvinnliga teologie kandidater, skulle
ett beslut om kvinnliga präster kunna till avsevärd del avhjälpa den akuta
prästbristen utan alt utbildningsstandarden behövde sänkas.
Den allvarligaste betänksamheten i föreliggande förslag framkallas nämligen
därav, alt vi här ånyo ställes inför ett initiativ till sänkning av vår
hittills godtagbara utbildnings- och kvalitetsstandard. Det är påfallande,
att föreslagna åtgärder för ökad rekrytering till präst- och lärarbanorna,
56
Statsutskottets utlåtande nr 149 år 1955
med en genomgående till synes självfallen pessimism som är ganska beklämmande,
utgår ifrån att endast åtgärder på mycket lag eller lägsta
niva med extremt nedsatta fordringar som lockelse har befunnits framkomliga,
medan ny rekrytering av intellektuell kvalitet bedömts såsom
omöjlig. Aven diakonistyrelsens förslag utgår från denna förutsättning.
Diakonistyrelseförslaget har dock i jämförelse med departementschefens
förslag avgjorda fördelar. Salunda har i detta den provisoriska utbildmngskursen
utformats såsom ett inomkyrkligt snabbutbildningsinstitut
utan anknytning till statsuniversitetens teologiska fakulteter med deras
andra krav pa vetenskapliga arbetsmetoder och självständig kritisk forsknmg.
De till ett 40-tal uppgående aspiranterna med studentexamen och
helst nagra universitetsstudier bakom sig skulle samlas på ett intemat i
närheten av någon av universitetsstäderna, detta för att trygga tillgången
pa kompetenta lärarkrafter. De skulle inhämta ungefär halva teol. kand.-examen i anslutning till de översiktskurser, som kanslerns och biskop Nygrens
preliminära förslag om studieordning förutsätter och som ecklesiastikministern
nu vill föra ut i verkligheten trots allvarliga och tungt vägande
protester från dem som skall handha denna undervisning. Därtill skulle
kursdeltagarna få möjlighet så långt det går på de tre" terminerna att
avlagga tentamen för högre betyg i något eller några av ämnena i teol.
kand.-examen. Därefter skulle de efter dispens få genomgå den praktiskteologiska
övningskursen vid universiteten.
Propositionens förslag innebär däremot att kursen förläggs till en universitetsstad.
Detta innebär val någon kostnadsbesparing, men psykologiskt
kan det medföra påtagliga risker. Vad skall kursdeltagarnas yngre kolleger
säga, när de märker att en stor grupp aktas värdiga att bli präster efter
nagra terminers studier, medan de själva måste fortsätta? Skillnaden i ålder
kan väl inte motivera olikhet i de fordringar, som från universiteten måste
ställas, och det kan kännas svåröverkomligt för fakulteternas folk att medverka
i detta provisorium, i synnerhet som hela den studieordning, som
denna kurs är sammankopplad med, innebär en påfallande försämring av
den vetenskapliga standarden. Av bl. a. dessa skäl bör kursen bli självständig
och inte förläggas till universitet. Kursdeltagarna kan »exerceras»
om uttrycket tillätes — bättre, om de sammanhålles i ett internat, och
dylik »exercis» är nödvändig vid en korttidsutbildning.
Diakonistyrelsens förslag förutsätter vidare fördjupade studier i ett eller
två teologiska ämnen. Till jämförelse kan nämnas att de fordringar, som
biskoparna brukar ställa för att nu tillstyrka dispens, innebär utom nödtorftiga
kunskaper i samtliga ämnen, kunskaper motsvarande betyget godkänd
i teol. kand.-examen i ämnena nya testamentets exegetik, dogmatik
och praktisk teologi. Propositionen förutsätter emellertid endast översiktskurserna.
I dessa ingår enligt det preliminära förslaget en hebreisk kurs på 88
timmar. Hur viktig hebreiskan än är för ett vetenskapligt studium, är det
svart att inse, att en provisorisk korttidsutbildning skall behöva omfatta
hebreiska.
Det är slutligen också ågnat att förvåna att departementschefen angett
Lund såsom lämpligaste förläggningsort för kursen i fråga. Då prästbristen
ar störst i de nordliga och mellansvenska stiften synes en förläggning närmare
Uppsala av geografiska skäl vara att föredraga.
57
Statsutskottets utlåtande nr 149 år 1955
Utskottet. För närvarande finnas inom den svenska statskyrkan i avrundat
tal 3 OOO prästerliga tjänster. Departementschefen har framhållit att
de undersökningar, som inom diakonistyrelsen företagits angående pensionsavgången
från dessa tjänster under åren 1954—1958 och tillströmningen
till de teologiska fakulteterna under höstterminen 1949—vårterminen 1954,
utvisade att man kunde förutse att den redan nu påtagliga prästbristen
komme att avsevärt öka under åren fram till 1959. En inom ecklesiastikdepartementet
gjord kompletterande undersökning gå ve enligt departementschefen
vidare vid handen, att — såvitt en församlingsprästerlig
tjänsteorganisation av i huvudsak nuvarande omfattning bibehölles —
minst ett 350-tal av de tjänster, som för närvarande vore eller fram till
1960 bleve lediga, icke kunde återbesättas.
I förevarande läge och då prästbristen säkerligen komme att framtvinga
dispenser har departementschefen funnit det motiverat att en korttidsutbildning
av präster såsom en engångsföreteelse komme till stånd. Utbildningen
skulle omfatta ett 40-tal deltagare. För dessa skulle gälla de villkor
i fråga om förutbildning, levnadsålder m. m., som Kungl. Maj:t på förslag
av universitetskanslern fastställde.
Såsom i propositionen erinrats har kanslern framlagt ett förslag till omläggning
av den teologiska utbildningen vid universiteten. Kungl. Maj:t
har numera genom beslut den 6 maj 1955 fastställt ny stadga angående teologiska
examina. Enligt ifrågavarande stadga skall teologie kandidatexamen
uppdelas i en första del, varunder inhämtas grunderna av teologiens olika
ämnesområden, och en andra del, innefattande fördjupade kunskaper i samtliga
examensämnen. Den första delen, som beräknas kräva tre terminers
studier, är avsedd att omfatta en översiktskurs, under vilken teologiens
olika ämnesområden behandlas vid delkurser, en i exegetisk teologi, en i
historisk teologi, en i systematisk teologi och en i religionshistoria. Inom
ramen för denna översiktskurs skall undervisning anordnas i hebreiska, gregiska
och filosofi. Genomgång av översiktskursen är icke obligatorisk.
Kungl. Maj:t har vidare genom beslut ovannämnda dag i enlighet med därom
av kanslern framställt förslag utfärdat särskilda bestämmelser om ämnet
kristendomskunskap i filosofisk ämbetsexamen och filosofie kandidatexamen.
Enligt dessa bestämmelser skall i ämnet kristendomskunskap finnas
tre studiekurser, därav en grundläggande kurs, omfattande samma
fordringar som teologie kandidatexamens första del. Kursen må, då den
icke ingår som led i de övriga två studiekurserna, vara utformad på sådant
sätt att den icke innefattar krav på kunskaper i grekiska och hebreiska.
Departementschefen har ansett att den ifrågasatta korttidsutbildningen
av präster lämpligen bör omfatta den utbildning i samtliga teologiska ämnen,
som ingår i omförmälda översiktskurs. Enligt vad utskottet inhämtat
åsyftas med detta uttalande av departementschefen att kursen komme att
bli av den modifierade typ, som av kanslern föreslagits för utbildning av
58
Statsutskottets utlåtande nr 11+9 år 1955
kristendomslärare inom realskolans ram. I en dylik kurs avses delkurser
i grekiska och hebreiska icke komma att ingå. Chefen för ecklesiastikdepartementet
har den 19 mars 1955 anmodat kanslern att till Kungl.
Maj:t inkomma med förslag till bestämmelser rörande korttidsutbildningen.
Ärendet är för närvarande föremål för beredning inom universitetskanslersämbetet.
Deltagarna i korttidsutbildningen skola enligt vad departementschefen
angivit genomgå samma praktisk-teologiska övningskurs under en termin
som övriga teologie studerande. Efter avslutad utbildning böra deltagarna
ha att för prövning i vanlig ordning till Kungl. Maj:t ingiva ansökan om
dispens för prästvigning. För rätt att söka ordinarie tjänst bör fordras särskilt
medgivande av Kungl. Maj:t.
Departementschefen har vidare angivit att någon särreglering beträffande
de på ovan angivet sätt utbildade i huvudsak icke synes erforderlig.
Härmed har avsetts bland annat att några specialbestämmelser om särskild
lönegradsplacering för de dispenserade prästerna icke skola meddelas med
hänsyn särskilt till att det här är fråga om en engångsåtgärd och att några
särbestämmelser i lönehänseende icke utfärdats att gälla sådana präster,
som hittills dispenserats.
I motionen II: 500 har hemställts, att snabbutbildningen av präster icke
skulle anknytas till universiteten utan i enlighet med vad diakonistyrelsen
ifrågasatt förläggas till internat och bedrivas i inomkyrklig regi med anlitande
av lärarkrafter från vederbörande universitet.
En dylik anordning har avstyrkts av kanslern, som bland annat framhållit,
att tillskapandet av ett intemat innebure en alltför omfattande apparat
att sätta igång för en enda kurs. Utskottet, som av olika skäl icke
funnit sig övertygat om lämpligheten av att anordna nämnda undervisning
i inomkyrklig regi, delar jämväl den uppfattning, varåt kanslern givit uttryck
i internatsfrågan. Utskottet avstyrker därför bifall till det i motionen
II: 500 framställda yrkandet.
I motionerna I: 403 och II: 501 ha framställts vissa invändningar mot
Kungl. Maj:ts förevarande förslag och yrkats att förslaget måtte av riksdagen
avslås.
Utskottet får i anledning av vad i sistnämnda motioner anförts framhålla,
att frågan om att avlyfta den lokala löpande folkregistreringen från
prästerskapet diskuterats åtskilliga gånger sedan den första gången togs
upp i ett år 1890 avgivet sakkunnigbetänkande. Denna fråga har under
senare år behandlats i 1936 års uppbördskommittés och 1941 års folkbokföringskommittés
betänkanden. En rätt genomgripande omläggning av
folkbokföringen ägde rum så sent som från och med år 1947. Då statsmakterna
togo ställning till denna omläggning stannade man för att den lokala
löpande folkregistreringen fortfarande skulle åvila prästerna. Att radikalt
omlägga det nuvarande folkbokföringssystemet måste medföra, att andra
59
Statsutskottets utlåtande nr 11+9 år 1955
organ tillskapas eller redan existerande sådana organ betydligt utökas för
att övertaga ovannämnda uppgifter. En reform i den av motionärerna åsyftade
riktningen kräver uppenbarligen tidsödande undersökningar och ingående
överväganden från statsfinansiella, organisatoriska och andra synpunkter.
Det ifrågavarande spörsmålet saknar alltså enligt utskottets mening
aktualitet i nuvarande sammanhang.
Vad beträffar den i såväl motionerna I: 403 och II: 501 som i motionen
II: 500 berörda frågan om kvinnliga präster får utskottet erinra därom, att
första lagutskottet i sitt den 15 april 1955 dagtecknade, av riksdagen godkända
utlåtande nr 26 i anledning av väckta motioner om behörighet för
kvinna att inneha prästerlig och annan kyrklig tjänst uttalat, att denna
principfråga icke borde avgöras under hänsynstagande till den aktuella
prästbristen.
Utskottet delar den uppfattning, varåt första lagutskottet sålunda givit
uttryck, och vill för sin del ytterligare understryka, att en blivande lagstiftning,
som ger kvinna behörighet att inneha prästämbete, icke inom den
närmaste tiden i nämnvärd man synes kunna bidraga till den radande
prästbristens hävande. I anslutning till vad första lagutskottet i sitt ovannämnda
utlåtande anfört anser statsutskottet att en dylik reform på längre
sikt i viss utsträckning kan komma att underlätta rekryteringen av prästtjänsterna.
Emot det av departementschefen framlagda förslaget har i ovannämnda
motioner även framställts erinringar med avseende å den standardsänkning,
som den av departementschefen angivna utbildningen innebure. Ehuru denna
omständighet givetvis måste ingiva betänkligheter, har utskottet dock
vid det förhållandet, att prästbristen kommer att framtvinga ökat antal
dispenser, i likhet med kanslern och departementschefen funnit det värdefullt
om en dispenserad präst erhåller åtminstone en viss akademisk utbildning.
Utskottet är ense med departementschefen om att några speciella lönebestämmelser
icke böra meddelas för de korttidsutbildade prästerna och
vill understryka att — såvitt utskottet har sig bekant nagra speciella
lönebestämmelser icke gälla för dispenserade befattningshavare inom andra
förvaltningsområden.
Vid vägandet av skälen för och emot departementschefens ifrågavarande
förslag har utskottet funnit sig böra biträda detsamma under starkt betonande
av att det här gäller en engångsföreteelse och med understrykande
av att kraven på kunskaper för deltagarna i omförmälda korttidsutbildning
böra hållas vid en så hög nivå som möjligt. Utskottet tillstyrker alltså
bifall till Kungl. Maj:ts förslag och ställer sig avvisande till det i motionerna
I: 403 och II: 501 gjorda yrkandet.
I detta sammanhang får utskottet framhålla, att den i forevarande proposition
föreslagna åtgärden icke iir av natur att på längre sikt kunna
60 Statsutskottets utlåtande nr 149 år 1955
råda bot på prästbristen, utan att denna fråga måste ses i ett större sammanhang.
Utskottet vill för sin del peka på att frågan om en pastoratsindelningsreform
inom rimlig tid torde böra bringas till sin lösning.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,
att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag
samt med avslag å motionerna 1:403 och II: 501 samt
II: 500, till Tillfällig Iwrttidsutbildning av präster för budgetåret
1955/56 under åttonde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag
av 35 000 kronor.
Stockholm den 20 maj 1955
På statsutskottets vägnar:
MARTIN SKOGLUND
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet ha närvarit
från första kammaren: herrar Karl Andersson, Gustaf Karlsson.
Ohlon, Iwar Anderson, Näsgård, Leander, fröken Andersson, herrar Näsström,
Pålsson, Hesselbom, Sundelin, Einar Persson, Elfving, fröken Ranmark
och herr Jacobsson; samt
från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Malmborg i
Skövde, Stahl, Lindholm, Rubbestad, Eriksson i Sandby, Svensson i
Ljungskile, Åkerström, Hoppe, Staxäng, Johansson i Mysinge, Thapper,
Blidfors, Andreasson och fröken Vinge.
Reservationer
1) av herrar Karl Andersson, Gustaf Karlsson, Iwar Anderson, Leander,
Näsström, Hesselbom, Sundelin, Einar Persson, Elfving, fröken Ranmark,
herrar Åkerström, Thapper, Blidfors och Andreasson, vilka ansett
att utskottet bort, med tillstyrkande av det i motionerna I: 403 och II: 501
gjorda yrkandet, avstyrka bifall till Kungl. Maj:ts förslag och att därför
dels utskottets yttrande från och med det stycke, som på s. 58 börjar
med »Utskottet får» till och med det stycke, som på s. 60 slutar med »sin
lösning», bort ha följande lydelse:
»Utskottet kan instämma i de kritiska synpunkter mot departementschefens
ifrågavarande förslag, som kommit till uttryck i sistnämnda motioner.
Utskottet vill för sin del härutöver tillägga, att utskottet icke finner det rimligt
att de korttidsutbildade prästerna i löneavseende skulle likställas med
de studerande som gått den ordinarie utbildningsvägen. Utskottet vill peka
på att då det gällt vidareutbildning av folkskollärare genom särskilt anordnad
kursutbildning för denna lärargrupp fastställts en särskild löneställning
i 23 lönegraden. Utskottet får vidare framhålla, att man i fråga om
61
Statsutskottets utlåtande nr 14-9 år 1955
prästtjänsterna måste liksom på andra områden taga hänsyn till den för
närvarande rådande bristen på akademiskt utbildad arbetskraft. Prästbristens
problem måste enligt utskottets mening ses i ett väsentligt större sammanhang
än vad föreliggande förslag om korttidsutbildning avser och rationellt
lösas bland annat genom en pastoratsindelningsreform. Utskottet
förväntar därför att en sådan reform så snart ske kan kommer till stånd.
Frågan angående omläggning av det nuvarande folkbokföringssystemet synes
utskottet även vara förtjänt av att närmare övervägas, varigenom dessa
prästerna nu åvilande göromål kunna avlyftas från den egentliga prästtjänsten.
Första lagutskottet har i sitt den 15 april 1955 dagtecknade, av riksdagen
godkända utlåtande nr 26 i anledning av väckta motioner om behörighet
för kvinna att inneha prästerlig och annan kyrklig tjänst uttalat, att
en dylik reform säkerligen komme på längre sikt att underlätta rekryteringen
av prästtjänsterna. Statsutskottet vill för sin del understryka detta
uttalande.
Enligt utskottets mening tala sålunda övervägande skäl för att ifrågavarande
olika åtgärder till hävande av den nuvarande prästbristen upptagas
i ett sammanhang till realistisk prövning ur olika synpunkter. Kungl.
Maj:ts förevarande förslag innebär allenast, att ett fåtal härför intresserade
personer erhålla en förhållandevis svag utbildning för prästyrket, och
går icke till botten med det föreliggande problemet. Utskottet kan därför
icke giva Kungl. Maj:ts förslag sin anslutning utan avstyrker, med biträdande
av det i motionerna I: 403 och II: 501 framställda yrkandet, bifall
till detsamma.»
dels ock utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
»att riksdagen må, med avslag å motionen II: 500 samt
med bifall till motionerna I: 403 och II: 501, avslå Kungl.
Maj:ts förevarande förslag.»
2) av herr O hlon;
3) av fröken Andersson;
4) av herr Ståhl;
5) av herr Svensson i Ljungskile.