8
Statsutskottets utlåtande nr H2 år 1955
Nr 142
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa
anslag för budgetåret 1955/56 till fångvården m. m.
jämte i ämnet väckt motion.
(3:e avd.)
I propositionen nr 1 har Kungl. Maj:t under andra huvudtiteln, punkterna
34—37 och 40, föreslagit riksdagen att i avbidan på särskild proposition
i ämnet beräkna till Fångvardsanstalterna: Avlöningar och Omkostnader
två förslagsanslag av 16 400 000 och 7 800 000 kronor, till Fångvårdsanstalterna:
Maskin- och verktygsutrustning m. m. och Inventarier m. m. för
fångkolonier två reservationsanslag av 600 000 och 50 000 kronor samt till
Ersättning för vård av fångar på anstalter, som ej tillhöra fångvården m. m.
ett förslagsanslag av 56 000 kronor.
I samma proposition har Kungl. Maj:t beträffande kapitalbudgeten föreslagit
riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret
1955/56 såsom investeringsanslag beräkna dels under statens affärsverksfonder
(bilaga 23, punkten 1) till Förvärv av fångkolonier 500 000
kronor, dels ock under statens allmänna fastighetsfond (bilaga 23, punkterna
2—7) till Ombyggnad vid äldre fångvårdsanstalter, till Om- och tillbyggnad
av arbetslokaler vid fångvårdsanstalter in. m„ till Nybyggnad av
arbetslokaler vid fångvårdsanstalter in. in., till Nybyggnad av personalbostäder
vid fångvårdsanstalter in. in., till Utbyggnad av fångvårdsanstalten
på Hall samt till Nybyggnad av fångvårdsanstalter m. in. 500 000, 412 000,
610 000, 800 000, 1 200 000 samt 1 500 000 kronor.
Därefter har Kungl. Maj :t i propositionen nr 140, under åberopande av
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över justitiedepartementsärenden för
den 25 februari 1955, framlagt de förslag, som framgår av den följande redogörelsen.
Driftbudgeten
Andra huvudtiteln
1:°) Fångvårdsanstalterna: Avlöningar. Kungl. Maj:t har (punkten 1, s.
2—129) föreslagit riksdagen att dels bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga
de ändringar i fångvårdsanstalternas personalförteckning, som föreslagits av
departementschefen, dels fastställa av departementschefen förordad avlöningsstat
för fångvårdsanstalterna, att tillämpas under budgetåret 1955/56,
Statsutskottets utlåtande nr 142 år 1955 9
dels ock till Fångvårdsanstalterna: Avlöningar för nämnda budgetår anvisa
ett förslagsanslag av 16 587 400 kronor.
Anslaget är i gällande riksstat uppfört med 15 927 000 kronor.
Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 23 april 1954 har departementschefen
tillkallat sakkunniga för att utreda frågan om förnyelse av
anstaltsbeståndet inom fångvården samt framställa härav påkallade rekommendationer
och förslag. De sakkunniga, som antog benämningen fångvårdsbyggnadsutredningen,
har den 8 december 1954 överlämnat förslag
angående dels anstalter för fångvårdens ungdomsklientel och dels anstalter
för förvarade och internerade. Förslagen har varit föremål för remissbehandling.
I statsrådsprotokollet lämnas (s. 3—41) en redogörelse för fångvårdsbyggnadsutredningens
förslag angående anstalter för fångvårdens ungdomsklientel
jämte däröver avgivna yttranden. Vidare redogöres (s. 42—
48) för säkerhetsanstaltsutredningens förslag till vårdorganisation för förvarade
och internerade samt (s. 48—88) för fångvårdsbyggnadsutredningens
förslag angående anstalter för förvarade och internerade jämte avgivna
vttranden. Ytterligare redovisas (s. 89—110) under rubriken Övriga frågoi
vissa andra aktuella spörsmål, främst fångvårdsstyrelsens anslagsäskanden
för nästa budgetår. Härutinnan får utskottet hänvisa till statsrådsprotokollet.
Departementschefen lämnar inledningsvis en redogörelse för det aktuella
läget inom fångvården och anför följande.
Inom fångvården pågår sedan några år tillbaka ett omfattande nybyggnads-
och reformarbete. Detta har till syfte att skapa en bättre och meia
ändamålsenlig behandling av de intagna, och det sammanhänger sålunda
med en ändrad uppfattning om fångvårdens uppgifter. Tidigare nöjde man
sig med att fångvården skulle, i huvudsakligen straffande syfte, omhändeitaga
de dömda. Numera har man fatt klart för sig att en sa beskaffad fångvård
ger ett dåligt resultat i kampen mot brottsligheten, och man eftersträvar
alltmera att genom en individuell behandling av de intagna främja
deras återanpassning i samhället och motverka återfall i brott. Härigenom
ställes ökade krav på fångvården, både på dess personalorganisation och pa
dess materiella resurser. . ..
I ett interpellationssvar rörande fångvården, som jag lämnade i törsta
kammaren den 24 mars 1954, redogjorde jag för det pågående arbetet med
fångvårdens nydaning. Jag vill därför hänvisa till denna utförliga framställning,
och jag skall här uppehålla mig endast vid det aktuella läget.
Såsom jag vid flera tillfällen anmält för riksdagen har under de senaste
åren avsevärda förbättringar gjorts i behandlingen. Efter ingående förberedelser
har under år 1954, i enlighet med riksdagens tidigare beslut, anstaltsgruppering
genomförts beträffande anstalter för vanligt fångförvar. För
manliga intagna har skapats fyra anstaltsgrupper med Långholmen, Malmo,
Härianda och Härnösand såsom centralanstalter; för kvinnor har Vaxjo
med tillhörande koloni inrättats såsom en anstaltsgrupp. Denna anstaltsgruppering
bygger på ett förslag av 1951 års fangvårdsutredning att genom
decentralisering enligt en s. k. räjongplan åstadkomma eu enklare band
-
10
Statsutskottets utlåtande nr 1 h2 år 1955
läggning av administrativa ärenden och en mera effektiv behandling av de
intagna.
De erfarenheter, som hittills vunnits av anstaltsgrupperingen, synes vara
goda. Särskilt har införandet av regelbundna sammankomster mellan befattningshavarna,
s. k. behandlingskollegier, möjliggjort att behandlingen
kan bättre än tidigare anpassas efter de intagnas personliga förhållanden.
Då frågan om anstaltsgruppering behandlades vid 1953 års riksdag, lämnades
ungdoms- och säkerhetsanstalterna tillsvidare åsido. Frågan om ett genomförande
av anstaltsgrupperingen vid dessa anstalter torde vid lämplig
tidpunkt få upptagas och övervägas med ledning av vunna erfarenheter.
Mycket viktiga frågor, som ur olika synpunkter kräver överväganden och
åtgärder, gäller de intagnas frigivning och vad därmed äger samband. Dessa
frågor har anknytning både till förhållandena under anstaltsvistelsen och
till de anordningar för hjälp och tillsyn som kan vidtagas därefter. Betydelsen
av behandlingskollegiernas verksamhet ligger icke minst däri, att den
intagnes förhållanden vid frigivningen kan i god tid övervägas. Genom flera
andra speciella åtgärder har man sökt inrikta anstaltsbehandlingen så, att
den skall kunna främja den intagnes återanpassning efter frigivningen. Den
långt framskridna upprustningen av arbetsdriften har i delta hänseende sin
givna betydelse. Utredning pågår rörande arbetspremierna och deras fördelning,
och vidare är självfallet den pågående utbyggnaden av skyddskonsulentorganisationen
av den största vikt för arbetet med att hjälpa de frigivna.
En framgångsrik fångvård kräver ändamålsenliga lokaler. På längre sikt
är fångvårdens möjligheter att väl fylla sin uppgift beroende av att det omfattande
nybyggnadsprogram, som riksdagen i princip godkänt, blir successivt
fullföljt. För fångvårdens verksamhet finnes för närvarande 60 anstalter
av olika slag med tillhopa 3 430 platser. Antalet intagna har under de
senaste åren ökats och utgjorde 3 392 den 1 februari 1955. Särskilt under
åren 1948—1953 är denna fortskridande ökning påfallande. Den synes emellertid
icke i samma grad ha fortsatt under år 1954. Tvärtom visar det senare
halvåret 1954 en lägre beläggning än det närmast föregående året. Den nyss
angivna beläggningssiffran för den 1 februari 1955 är å andra sidan högre
än något år tidigare. Huruvida den är ett uttryck för en fortsatt mera allmän
ökning av antalet intagna kan ännu icke bedömas. Det bör hållas i minnet
att de första månaderna under året regelbundet brukar uppvisa den
högsta beläggningen. Under våren brukar beläggningen efter hand sjunka
och en lägsta beläggning brukar varje år förekomma under sommarmånaderna.
Den högsta beläggningen har under senare år visat sig ligga ungefär
300 intagna över medelbeläggningen för året. En statistisk undersökning för
att närmare klargöra beläggningsförhållandena pågår i syfte att möjliggöra
ett övervägande, på vad sätt en jämnare beläggning skali kunna åstadkommas.
Då man bedömer den föreliggande situationen bör beaktas att vissa reserver
är outnyttjade. Sålunda finnes medel anslagna till tre nya kolonier, två
på 50 platser vardera och en på 15 platser. Vissa förslag att anskaffa två av
dessa kolonier har upprättats av fångvårdsstyrelsen. Vidare anslog riksdagen
föregående budgetår medel till provisoriska förläggningar, som hade till
syfte att möta överbeläggningen och sålunda skulle kunna hastigt sättas upp
vid en plötsligt påkommen stegring i beläggningen. Av de sju provisoriska
förläggningar, för vilka medel beviljats, har tre inrättats. Framställning om
en fjärde har inkommit från fångvårdsstyrelsen och torde föranleda beslut
inom kort. Möjlighet finnes alltså för närvarande att — inräknat den sist
angivna förläggningen — inrätta fyra provisoriska förläggningar på sammanlagt
120 platser. Härtill kommer att verksamheten vid den nya ung
-
Statsutskottets utlåtande nr 112 år 1955
11
domsanstalten Roxtuna blivit igångsatt och att överförande av ungdomselever
till denna anstalt torde frigöra motsvarande utrymme, eller salunda
ett 70-tal platser, på andra anstalter. ,
De flesta av de anstalter som finnes inom fångvården ar foraldrade och
olämpliga för modern fångvård. Flertalet av de slutna anstalterna har tillkommit
under 1800-talet och är inrättade för behandlingsformer, som nu ar
övergivna. Det har icke varit möjligt att, trots de förbättringar som vidtagits,
försätta dem i sådant skick att de motsvarar de ansprak, som bor ställas
på moderna anstalter. Därför pågår också i anslutning till besluten vid
1945 och 1950 års riksdagar en planmässig nybyggnad. En jämförelse mellan
investeringarna under de senaste tre 1 O-årsperioderna visar hur denna
nybyggnad bedrives med ökad snabbhet. Anslagen till ny-, om- och tillbyggnader
inom fångvården samt till förvärv av kolonier utgjorde för budgetåren
1925/26—1934/35 tillhopa 1 055 000 kronor. Budgetaren 193o/<5b—
1944/45 hade denna siffra stegrats till 5 955 000 kronor, och for 10-årsperioden
1945/46—1954/55 utgör motsvarande investering 17 707 000 kronor.
Den närmare innebörden av de senaste tio årens tillskott till fångvårdens
anstaltsbestånd framgår vid en jämförelse med de anstalter som fanns den
1 februari 1945. Antalet slutna platser av olika slag var da 2 762, medan de
nu är 2 370. Antalet öppna platser utgjorde 321, varav 193 ingick i ungdomsanstalterna.
De öppna platserna utgör nu 1 060, varav 108 tillhor ungdomsanstalterna.
Det kan alltså sägas att den upprustning av fångvårdens
anstaltsbestånd som skett under de senaste tio åren — förutom byggandet
av den moderna ungdomsanstalten Roxtuna — bestått i anskaffande av en
rad öppna anläggningar. I stället har fångvården avstått ifrån ett antal äldre
häkten och länsfängelser, vilka var föga ägnade for en andamalsenlig fang
vård»
...
För den nybyggnad som bedrives har riksdagen år 1950 fastställt riktlinjer.
Med hänsyn till den betydande omfattningen av fångvårdens nydaning bestämde
riksdagen, att denna skulle ske i etapper och att även utredningsarbetet
borde bedrivas i etapper. Den första etappen skulle avse de unga lagöverträdarna,
den andra etappen de abnorma eller eljest svårskötta och den
tredje slutligen det ordinära fångklientelet. Detta program byggde pa en
bedömning av vad som var mest angeläget och anslöt sig till tanken att i
första hand åstadkomma en kvalitativ förstärkning av fångvårdens behandlingsresurser.
I enlighet därmed har, såsom ett första led i nybyggnaden,
ett^ högvärdigt instrument för bekämpande av ungdomsbrottsligheten tillförts
fångvården i den nya ungdomsanstalten Roxtuna. Planer har upprättats
för fullbordande av den första byggnadsetappen och för uppförande
av erforderliga nybyggnader inom den andra etappen. Utredningsarbete
pågår för närvarande även beträffande nybyggnader inom den tredje
etappen. Den år 1954 tillkallade fångvårdsbyggnadsutredningen har sålunda
i uppdrag att utreda frågan om ersättningsbyggnad för Långholmen och
för centralanstalterna i Malmö, Göteborg och Härnösand. Det nybyrggnadsliehov
som föreligger inom fångvården är betydande och man måste räkna
med att det kommer att ta en avsevärd tid innan detta kan anses tillgodosett.
..
Det är uppenbart, att de största vinsterna kan göras genom att ansträngningarna
inriktas i första band på det yngre klientelet. Utredningar har
visat att de ungdomar, som kommer till ungdomsanstalterna, i de flesta fall
haft mycket svåra uppväxtförhållanden och tidigt dragits in i kriminalitet.
Det är av största vikt, att effektiva åtgärder insättes för att så långt det är
möjligt hejda deras utveckling till fortsatt brottslighet. Härtill kommer
12
Statsutskottets utlåtande nr 112 år 1955
att man vid en realistisk bedömning måste räkna med en ökad ungdomsbrottslighet
under det närmaste årtiondet. Ett av skälen härtill är befolkningsutvecklingen.
De förhållandevis stora barnkullarna från början av
1940-talet kommer då i den ålder, när ungdomskriminaliteten kulminerar.
Såsom bilaga till detta protokoll (Bilaga A) har fogats en statistisk utredning,
som belyser detta förhållande. Den prognos för antalet ovillkorliga
frihetsberövanden i olika åldrar, som framlägges i denna utredning, har gjorts
med två metoder. Den ena utgår ifrån brottslighetsvolymen 1952 och tilllämpar
på denna de väntade förändringarna i folkmängdssiffrorna för olika
åldrar. Den andra metoden tillfogar jämväl den ökning av brottsligheten,
som kunnat konstateras under senare år. Det gäller alltså i viss mån schematiska
uträkningar, vari prognosen för brottsligheten endast i fråga om
befolkningsutvecklingen bygger på kända förhållanden och beträffande
brottslighetsvolymen självfallet är mera osäker. Klart är emellertid att man
redan på grund av de stigande folkmängdssiffrorna för de yngsta åldersgrupperna
i straffbar ålder måste räkna med att större anspråk kommer att
ställas på fångvårdens resurser. Det torde dock även vara anledning att
beakta den stigande brottsligheten. Vad denna beror på kan väl icke" med
någon säkerhet angivas. Såsom viktiga faktorer av brottslighetsbefrämjande
art har man att räkna ändrade bosättningsförhållanden, varvid framför allt
den starka inflyttningen till städerna och särskilt till de största städerna är
betydelsefull. En annan faktor ligger självfallet i den ekonomiska och tekniska
utvecklingen. Det stora tillskottet av motorfordon de senaste åren
har, såsom kunde väntas, dragit med sig en ökad brottslighet.
Såväl allmänna överväganden av vad som måste anses mest nödvändigt
som en prognos för den kommande utvecklingen leder alltså till att den första
}3yoonadsetappen bör fullbordas i första hand. Därjämte bör byggnadsarbeten
igångsättas inom den andra etappen. Ställning bör tagas till de olika planer,
som här föreligger, och arbeten påbörjas och bedrivas i den takt, som kan
ifrågakomma under nästa budgetår. Inom den tredje etappen föreligger
ännu icke några byggnadsplaner till bedömande. I avbidan på de pågående
utredningarna bör därför inom denna etapp endast vissa kompletteringar
göras av de öppna anstalterna. Jag -väll emellertid betona att, i fråga om
den andra och den tredje etappen, byggnadsobjekten icke kan strängt särhållas.
Om man bortser från specialanstalter, t. ex. för medicinsk behändig-
kan fångvårdsanstalter inom vida gränser komma till användning för
ohka klientel alltefter föreliggande behov. Varje nybyggnad medför alltså
eu torbattrmg av anstaltsbeståndet för fångvården i''des-s helhet.
I det följande ingår departementschefen närmare på de förslag, som framlägges
nedan.
Anstalter för ungdomsklientel
För närvarande disponeras för det manliga klientel, som ådömts ungdomsfängelse,
de slutna anstalterna i Uppsala, Ystad och Nyköping, den
öppna anstalten Skenäs samt kolonien Hildero och övergångshemmet Björka.
Dessa anstalter har — utöver i förekommande fall häktesplatser — tillhopa
219 platser, vartill kommer 6 platser, som upplåtits för detta klientel på
sinnessjukavdelningen vid fångvårdsans tälten i Malmö. Den genomsnittliga
beläggningen av ungdomsfängelseklientel utgjorde under vart och ett av
Statsutskottets utlåtande nr 142 år 1955
13
åren 1949—1953 resp. 206, 208, 189, 185 och 169. Ingångssiffrorna för de
nio första månaderna 1954 var lägst 164 och högst 174. Fångvårdsbyggnadsutredningen
uttalar med hänvisning till beläggningssiffrorna, att 175 platser
nu skulle täcka behovet. Utredningen tillägger emellertid, att det icke är
möjligt att med någon grad av tillförlitlighet förutsäga, huruvida beläggningen
kommer att förbli konstant, stiga eller sjunka. Med hänsyn härtill föreslår
utredningen, att platsantalet inom ungdomsfängelseorganisationen göres
på så sätt elastisk, att ett visst reservutrymme skapas vid sidan av de för
ändamålet direkt avsedda anstalterna.
Utredningen uttalar vidare, att Skenäs, som redan från början byggts för
att motta ungdomsfängelseklientel, och den nya specialanstalten för särskilt
svårbehandlade, Roxtuna, bör utgöra kärnan i den nya organisationen. Härjämte
bör Hildero och Björkahemmet behållas. I Göteborg eller dess närhet
bör ett övergångshem inrättas. Slutligen föreslås att i en i Färjestaden, 3 km
från Skenäs belägen fastighet inrättas ett annex till sistnämnda anstalt. De
sålunda i organisationen ingående anstalterna och övergångshemmen skulle
komma att erhålla 174 ordinära platser samt 30 mottagnings-, sjuk- och
isoleringsplatser, vartill skulle komma 6—12 reservplatser vid Roxtuna. Genom
tillkomsten av den nya organisationen skulle de slutna anstalterna i
Uppsala, Ystad och Nyköping bli disponibla för annat ändamål.
För egen del undanstryker departementschefen till en början att frågan
om hur mycket anstaltsutrymme, som framdeles kan behövas för ungdomsfängelse,
icke kan besvaras med någon större säkerhet. Å ena sidan har man,
såsom nyss framhållits, att räkna med att befolkningsutvecklingen under
det närmaste årtiondet och även den brottslighetsutveckling som hittills
kunnat iakttagas leder til! en ökning av antalet intagna på ungdomsanstalterna.
Den pågående upprustningen av dessa anstalter kan även tänkas medföra
en något större benägenhet hos domstolarna att begagna denna behandlingsform
i stället för vanligt frihetsstraff. Man måste emellertid å andra
sidan också ta hänsyn till att förstärkningen av anstalterna, särskilt deras
utrustande med heltidsarbetande psykiatrer och annan högt kvalificerad personal,
bör medföra att behandlingsresultat kan vinnas snabbare och möjligheter
alltså erbjuda sig att i många fall nedbringa behandlingstiden. Departementschefen
finner sig dock böra utgå från utredningens förslag att organisationen
skall omfatta i runt tal 175 platser, förutom vissa specialplatser.
Därvid bör doek anstalter, som närmast är avsedda för yngre åldersgrupper
bland det vanliga fångvårdsklientelet, betraktas som reservutrymme för ungdomsanstalterna.
Vad beträffar frågan om reservutrymmet understryker departementschefen,
att ett sammanförande av ungdomsfängelseelever med
vanligt fångvårdsklientel på samma anstalt icke bör ske. Till frågor rörande
de olika anstalterna återkommer departementschefen i det följande.
Beträffande de yngre åldersgrupperna av det ordinära manliga fångvårdsklientelet
innebär utredningens förslag, att samtliga till tidsbestämt straff
dömda fångar, som vid straffverkställighetens början icke uppnått 22 års
ålder, skall omhändertagas i särskilda anstalter. Beträffande behandlingen
14
Statsutskottets utlåtande nr 742 år 1955
av dessa bär man söka att tillgodogöra sig de erfarenheter, som vinnes pa
ungdomsanstalterna av ett klientel i samma ålder. Enligt uppgifter, som
införskaffats av utredningen, utgjorde den 10 september 1954 antalet intagna
manliga straff- och fängelsefångar under nyssnämnda ålder 198. För nu ifrågavarande
klientel skall enligt förslaget följande anstalter (platsantal utöver
häktesplatser angives inom parentes) avdelas, nämligen anstalten i Västerås
(39), som redan nu mottar yngre klientel, samt de nuvarande ungdomsanstalterna
i Uppsala (48), Ystad (35) och Nyköping (29). För att tillgodose
behovet av öppna platser skall till envar av anstalterna anslutas en
mindre koloni (15 + 20 + 20 -1- 15). Sammanlagt skall organisationen sålunda
förfoga över 221 platser. I mån av platstillgång skall även dömda ur
närmast högre åldersgrupper efter prövning från fall till fall kunna hänvisas
till anstalterna i fråga. Vad beträffar omfattningen av det klientel,
som skulle intagas i säranstalterna för unga fångar, har några remissorgan
ställt sig avvisande till utredningens förslag. Sålunda hävdar fångvårdsstyrelsen,
att de som har strafftider upp till tre månader borde intagas på kolonier
i olika delar av landet. För dem som har mellan tre och sex månaders
strafftid skulle strafftidens längd icke medge, att de sammanfördes till specialanstalter
och bland långtidsklientelet funnes dels sådana som icke borde
sammanföras med mera belastad ungdom dels ock sådana som på grund avsärskilt
vårdbehov eller av andra skäl borde hållas utanför ett ungdomskollektiv.
Enligt departementschefens mening torde så goda möjligheter till
differentiering av klientelet mellan de olika anstalterna komma att föreligga,
att några olägenheter av betydelse ur vårdsynpunkt icke är att befara. Härvid
bortser departementschefen från sådana intagna, som av medicinska skäl
måste intagas på specialanstalt, t. ex. på Håga. Beträffande de övriga intagna
i angivna åldersgrupper ansluter departementschefen sig i princip till
utredningens förslag, som skapar möjlighet att få till stånd en för det yngre
klientelet avpassad behandling. Till speciella frågor, som berör de enskilda
anstalterna, återkommer departementschefen i det följande.
Utredningen har såsom nyss angivits räknat med att som ungdomsanstalter
skall användas endast Skenäs och Roxtuna jämte vissa mindre anläggningar
men att visst reservutrymme skall finnas utanför denna organisation.
Därvid har utredningen utgått ifrån att reservutrymme skall behöva tillgripas
endast om antalet elever överstiger det beräknade 175. En förutsättning
för att denna beräkning skall hålla är emellertid, att Skenäs kan motta 72
intagna. För närvarande finns på anstalten tillhopa 83 platser. Beläggningen
på anstalten har på senare år icke kunnat hållas så hög. Medeltalet intagna
ungdomsfängelseelever utgjorde sålunda under år 1954 endast 48. Den 1
februari 1955 fanns på Skenäs 54 intagna. Samtidigt fanns på de äldre slutna
anstalterna i Uppsala och Ystad med tillhopa 83 platser 79 intagna och på
Nyköping, som i huvudsak är mottagningsanstalt med 29 platser, 24 intagna.
Att Skenäs sålunda utnyttjas endast till två tredjedelar av sin kapacitet,
medan de äldre slutna anstalterna är praktiskt taget fullbelagda, samman
-
Statsutskottets utlåtande nr lå2 år 1955
15
hänger med att ett mera svårskött klientel hänvisas till ungdomsanstalterna,
än vad man räknade med, då Skenäs anlades.
Det är enligt departementschefen uppenbarligen icke ekonomiskt försvarligt,
att Skenäs icke kan utnyttjas till fullo. Det är därför påkallat, att
man eftersträvar en sådan förstärkning av anstaltens organisation, att denna
kan fylla sin uppgift. Enligt utredningens förslag bör detta ske genom
att klientelet fördelas i mindre grupper, vilket förutsätter vissa ombyggnadsarbeten
samt någon utökning av personalen. Härigenom möjliggöres
en mera framgångsrik fostran och påverkan av de intagna. En ytterligare
förbättring av anstalten med samma syfte skulle enligt förslaget ske genom
att en öppen anläggning vid Färjestaden fogades till anstalten som ett annex.
Såsom ett led i förbättringen av Skenäs har utredningen vidare förordat
en utbyggnad av verkstadsorganisationen, så att utbildningen på Skenäs
och Roxtuna blir likartad. För att dessa båda anstalter skall kunna samverka
på det sätt som avsågs vid tillskapandet av Roxtuna, är det nämligen
nödvändigt, att utbildningen vid anstalterna göres i huvudsak likformig. En
förstärkning av Skenäs skulle vidare ske genom förslaget att tillföra anstalten
en specialpaviljong, försedd med mottagnings-, sjuk- och isoleringsavdelningar.
Genom de olika anordningarna som sålunda föreslagits, torde
anstalten bli i stånd att väsentligt bättre än för närvarande fylla sin uppgift
inom organisationen. Det är självfallet en avvägningsfråga, hur långt
man därvid bör gå och vilka kostnader man sålunda bör nedlägga på anstaltens
utbyggnad och drift. Det torde emellertid icke vara nödvändigt att
i detta sammanhang ta slutlig ställning till denna fråga. I samband med
detaljplaneringen torde möjligheten att genom ökat utnyttjande eller på
annat sätt nedbringa vårdkostnaden vid Skenäs jämte Färjestaden böra
undersökas. Dessa detaljöverväganden inverkar emellertid icke på frågan
om lämpligheten att i stort sett vidtaga en sådan utbyggnad och förstärkning
av Skenäs som utredningen föreslagit. Departementschefen förordar
därför att om- och nybyggnadsarbeten kommer till utförande och att beslut
fattas om förvärv av den fastighet i Färjestaden för 150 000 kronor,
varom utredningen träffat preliminärt avtal. Enligt av byggnadsstyrelsen
gjorda beräkningar skulle byggnadskostnaderna, däri inräknade kostnaderna
för uppförande av 16 personalbostäder, uppgå till 2 800 000 kronor.
Inrednings- och utrustningskostnaderna vid Skenäs har beräknats till 85 000
kronor och inventariekostnaderna för anstaltens annex i Färjestaden till
30 000 kronor. På grund av omfattningen av byggnadsarbetena anses desamma
böra uppdelas på budgetåren 1955/56 och 1956/57. Till det senare
budgetåret torde därvid bland annat böra uppskjutas anordnandet av personalbostäder,
då behovet av sådana bättre kan bedömas. Medelsanvisningen
för budgetåret 1955/56 för byggnadsarbetena vid Skenäs anses kunna
begränsas till 1 500 000 kronor. För inrednings- och utrustningskostnader
vid Skenäs bör för nästa budgetår beräknas 30 000 kronor. Samma belopp
bör äskas för inventarier till anstaltens annex. Då byggnadsarbetena sålunda
icke kommer att avslutas under nästa budgetår, torde det kunna anstå
16
Statsutskottets utlåtande nr 142 år 1955
med framläggandet av förslag i personalfrågor i vad avser Skenäs. För
anstaltens annex däremot bör från och med den 1 juli 1955 medel finnas
beräknade för fyra tjänster, förslagsvis en som uppsyningsman i Cg 16,
en som överkonstapel i Cg 14 och två som vaktkonstaplar i Cg 12. Såsom
utredningen föreslagit, bör överläkaren vid Roxtuna anlitas för psykiatrisk
rådgivning och behandling vid Skenäs. Hans tjänstgöring vid sistnämnda
anstalt med annexet i Färjestaden torde få bestämmas att omfatta i genomsnitt
minst ett besök i veckan och i övrigt besök vid uppkommande
behov. Arvodet för uppdraget torde få bestämmas till 4 000 kronor för år.
Anstalterna i Uppsala, Nyköping, Ystad och Västerås är alla av ålderdomlig
typ. De har visserligen på senare år upprustats och förbättrats
men är dock opraktiska och relativt dyra i drift. Någon utbyggnad och ytterligare
förbättring av anstalterna, som alla ligger på ganska små tomter,
anses icke böra göras. Däremot anses en utväg vara att, såsom utredningen
föreslagit, för den följd av år de alltjämt måste vara i bruk förbättra deras
kapacitet genom att till envar av dem för samverkan med den slutna anstalten
knyta en mindre koloni. Med hänsyn till klientelets art bör kolonierna
icke avses för mer än 15—20 intagna. För Västeråsanstaltens vidkommande
anslogs medel till inköp av en sådan koloni av 1954 års riksdag.
Kolonien i fråga har dock ännu icke upprättats. Medel bör nu äskas för
förvärv av ytterligare tre kolonier. Kostnaderna härför beräknas till 200 000
kronor per koloni. För inventarie- och klädesutrustning torde få räknas med
engångsbelopp av 90 000 kronor resp. 50 000 kronor för de tre kolonierna
tillhopa. Vad beträffar personalen förordas, att envar av nu ifrågavarande
kolonier erhåller samma organisation som avsetts för Västeråskolonien,
nämligen 1 föreståndare i Ce 21, 1 yrkesmästare i Ce 16, 1 yrkesmästare i
Ce 14, 1 överkonstapel i Ce 14, 2 vaktkonstaplar i Cg 12 och 1 ekonomibiträde
i Cg 8. Med hänsyn till att det är ovisst, vid vilken tidpunkt ifrågavarande
tre kolonier kan anskaffas och tagas i bruk, anses det icke behövligt
att för desamma beräkna medel till avlöningar för mer än förslagsvis
halva budgetåret.
Med utgångspunkt från departementschefens ställningstagande i skilda
hänseenden och då departementschefen icke är beredd att i anledning av
fångvårdsbyggnadsutredningens förslag i denna del till nästa budgetår
framlägga förslag beträffande några andra frågor än de i det föregående
berörda, föreslår departementschefen under särskilda punkter att medel
anvisas för följande ändamål, nämligen dels under punkten [7] 750 000
kronor för förvärv av en fastighet i Färjestaden och tre kolonier, dels under
punkten [8] 1 500 000 kronor till om- och nybyggnader vid Skenäs, dels ock
under punkten [4] 30 000 kronor för inredning och utrustning vid Skenäs,
120 000 kronor för inventarieanskaffning till anstaltsannexet i Färjestade
och tre kolonier samt 50 000 kronor till klädesutrustning vid nyssnämnda
kolonier.
Statsutskottets utlåtande nr 142 år 1955
17
Anstalter för förvarade och internerade
Anstaltsorganisationen för förvarade och internerade omfattar för närvarande
anstalterna å Hall (114 platser) samt i Norrköping (92 platser,
varav 12 för häktade), Karlstad (63 platser, varav 10 för häktade), Kalmar
(65 platser, varav några kan disponeras för häktade) och Västervik (51
platser, som utnyttjas för förvarade, straffriförklarade, sinnessjuka fångar
och undersökningsfält), vartill kommer kolonierna Sjöboda (15 platser)
och Orretorp (23 platser). Det sammanlagda disponibla platsantalet för förvarade
och internerade utgör omkring 400.
Medeltalet förvarade och internerade på samtliga fångvårdsanstalter har
under vart och ett av åren 1950—1954 uppgått till resp. 367, 393, 418, 435
och 437.
1 sitt på hösten 1953 avgivna betänkande (SOU 1953:32) föreslog säkerhetsanstaltsutredningen,
att anstaltsorganisationen för förvarade och internerade
skulle beräknas för 470 platser samt att det erforderliga platsantalet
skulle utvinnas genom en utbyggnad av Hallanstalten. I många av remissyttrandena
framfördes starka betänkligheter mot att till Hall sammanföra
ett så stort antal abnorma brottslingar som föreslagits. Själv tog departementschefen
den ställningen, redovisad i propositionen nr 170 till 1954 års
riksdag, att det icke vore tillrådligt att nu i ett sammanhang binda sig för
en så betydande utbyggnad av anstalten som utredningen föreslagit. I stället
borde man pröva sig fram och i första hand göra en mera begränsad utbyggnad
av Hall med en sluten avdelning för 72 intagna. Sedan erfarenhet
härav vunnits, borde man vid en senare tidpunkt lättare kunna bedöma,
hur långt utbyggnaden av anstalten borde drivas. Departementschefen uttalade
vidare, att frågorna om anordnande av verkstäder, om uppförande av
ett par öppna avdelningar vid Hall och om anordnandet av utrymmen för
sjuka, mottagningsfall och isolerade skulle ytterligare utredas av särskilda
sakkunniga och förslag härom framläggas till 1955 års riksdag. I direktiven
för dessa sakkunniga (fångvårdsbyggnadsutredningen) uttalade departementschefen,
bland annat, att man, för att det skulle bli möjligt att ta slutlig
ställning till säkerhetsanstaltsutredningens förslag, måste äga kännedom
om de alternativ, som kunde komma ifråga. Utredningsarbetet borde
därför inriktas på att även upprätta förslag till en eller flera sidoanstalter
till Hall. Dessa sidoanstalter borde så utformas, att de kunde användas för
vanligt fångförvar, därest det vid en senare tidpunkt kunde visa sig lämpligt
att fortsätta utbyggnaden av Hall och där koncentrera förvarings- och
interneringsklientelet.
Fångvårdsbyggnadsutredningens nu framlagda förslag till anstalter för
förvarade och internerade, vilket är så utformat, att dess realiserande icke
skall utgöra hinder för en eventuell fortsatt framtida utbyggnad av anstalten
på Hall, går i huvudsak ut på följande.
Vad först beträffar Hall föreslås utbyggnaden ske på följande sätt. öster
om och i anslutning till det nuvarande muromgärdade området (på den som
2 llihang till riksdagens protokoll 1955. 6 saml. Nr 140—144
18
Statsutskottets utlåtande nr 142 år 1955
Bilaga B till statsrådsprotokollet fogade skissen betecknat med A), där för
närvarande finns bland annat en sluten avdelning, skall skapas ett inuromslutet
område (B), avsett för verkstadsbebyggelse m. m. Vidare skall i sin
tur omedelbart öster om sistnämnda område bildas ett likaledes muromgärdat
området (C), där den av 1954 års riksdag beviljade nya avdelningen
för 72 intagna föreslås uppförd. Alla dessa tre områden skall sålunda erhålla
en gemensam, rektangulär yttermur och skiljas från varandra genom tvärgående
innermurar. Härigenom kan yttei bevakningen av murarna göras
gemensam och koncentreras till motstående vakttorn i två murhörn. De nya
verkstäderna för mekaniskt arbete, träindustri, tvätteri, tryckeri och arbetsterapi
på område B är avsedda att utnyttjas för intagna, som är förlagda
till såväl A- som C-området. Dessa sistnämnda båda områden kan, om så
befinnes lämpligt, framdeles utbyggas med ytterligare bostadsavdelningar.
Härutöver skall till anstalten höra en särskild, nyuppförd byggnad, innehållande
administrationslokaler samt mottagnings-, sjuk- och isoleringsavdelningar
med tillhopa 75 platser ävensom behandlingsavdelningar. Till denna
byggnad, som föreslås placerad ett hundratal meter norr om gränsen mellan
områdena A och B, skall huvudentrén till anstalten vara förlagd. Från entrén
skall kulvertförbindelse finnas till de innanför murarna belägna bostadsavdelningarna
och verkstäderna, varigenom behovet av bevakningspersonal
kan begränsas. Helt fristående från tidigare nämnda byggnader skall enligt
förslaget uppföras två öppna avdelningar för tillhopa 40 intagna. För dessa
avdelningar och redan befintliga öppna avdelningar skall anordnas gemensamma
verkstäder och idrottsplan m. in. I samband med ombyggnad av centralköket
skall en i denna byggnad anordnad avdelning för 10 intagna bortfalla.
Enligt förslaget skall Hallanläggningens totala kapacitet sålunda öka
från 114 till 291 platser. Personalen skall omfatta 163 anställda.
Utredningen har vidare föreslagit uppförande av två sidoanstalter till
Hall, vardera med plats för 90 intagna. Den ena anstalten föreslås förlagd
till kronoegendomen Bondängen i Mariefred och den andra till kronoegendomen
Berga inom Hällby kommun nära Eskilstuna. Varje anstalt skall bestå
av fyra bostadspaviljonger, envar för 20 intagna, innanför ett med mur
eller stängsel omslutet område samt en öppen paviljong utanför inhägnaden
lör 10 intagna. På det slutna området skall vidare finnas verkstäder, administrations-
och ekonomilokaler. Personalen har beräknats till 49 befattningshavare
vid envar av anstalterna.
Slutligen föreslår utredningen inrättande av ett inackorderingshem för
säkerhetsanstaltsklientelet i Stockholm eller dess närhet. I fråga om verksamheten
vid Håga sjukhus anser utredningen att någon förändring icke
för närvarande bör äga rum.
Säkerhetsanstalterna bör enligt utredningens uppfattning för samverkan
sammanföras till en anstaltsgrupp med Hall som centralanstalt.
Enligt av byggnadsstyrelsen gjorda preliminära beräkningar skulle byggnadskostnaderna
utgöra, för den nu föreslagna utvidgningen av Hallanstalten
11 600 000 kronor och för de båda sidoanstalterna sammanlagt
Statsutskottets utlåtande nr 742 dr 1955
19
9 200 000 kronor. Inrednings- och utrustningskostnaderna har uppskattats
till 2 150 000 kronor vid Hall och 1 300 000 kronor för två sidoanstalter. Totalkostnaderna
för uppförande av tjänstebostäder vid de tre anstalterna har
uppskattats till 8 300 000 kronor. Enligt av utredningen träffade preliminära
avtal skall arrendatorn på Bondängen erhålla ersättning med 25 000 kronor
för sitt förtidiga frånträde av arrendet och 160 000 kronor i lösensumma
för honom tillhöriga åbyggnader samt arrendatorn på Berga en engångsersättning
med 2 140 kronor för vissa å området nedlagda kostnader samt inlill
arrendetidens utgång den 14 mars 1965 en årlig avgäld av 3 500 kronor.
De årliga personalkostnaderna vid Hall med sidoanstalter har av utredningen
beräknats komma att överstiga kostnaderna vid de nuvarande säkerhetsanstalterna
med i runt tal 425 000 kronor. I fråga om de löpande omkostnaderna
däremot har utredningen icke räknat med någon höjning.
Fångvårdsbyggnadsutredningens nu ifrågavarande förslag har i mycket
stor utsträckning mötts av instämmanden men även av vissa erinringar. Sålunda
har, bland annat, flera remissorgan uttalat betänkligheter mot en så
omfattande utvidgning av Hallanläggningen som föreslagits, under det att i
några yttranden ur ekonomiska synpunkter förordats en längre gående utbyggnad.
I fråga om byggnadernas utformning och placering vid denna
anstalt har i några yttranden förslag till andra lösningar förekommit.
Såsom flera gånger tidigare framhållits är en mera ändamålsenlig vård och
behandling särskilt påkallad för förvarings- och interneringsklientelet, som
är omhändertaget på längre tid. Säkerhetsanstaltsutredningens förslag i ämnet
gick ut på att hela klientelet skulle koncentreras till Hallanstalten. Vid
anmälan till riksdagen föregående år av detta förslag uttalade departementschefen,
att man borde gå försiktigare fram. Det av fångvårdsbyggnadsutredningen
framlagda förslaget är så utformat, att det motsvarar eu mera försiktig
utbyggnad. Om Hallanläggningen nu utbygges enligt fångvårdsbyggnadsutredningens
förslag, kvarstår likväl möjligheten att, om så befinnes
lämpligt, vid en senare tidpunkt fortsätta utbyggnaden till den av säkerhetsanstaltsutredningen
förordade omfattningen och att därvid kunna tillgodogöra
sig den kostnadsbesparing, som icke varit möjlig att uppnå vid en mera
begränsad utbyggnad. Vad nu anförts äger icke tillämpning på fångvårdsstyrelsens
förslag, som innebär en sammanträngning av byggnaderna och
icke på samma sätt lämnar möjligheterna öppna för en framtida fortsatt utbyggnad
av anstalten. Även i andra hänseenden måste fångvårdsstyrelsens
byggnadsförslag anses innebära praktiska olägenheter. Sålunda har byggnadsstyrelsen,
efter granskning av fångvårdsstyrelsens förslag, under hand
framhållit, att detta förslag icke tillgodoser de tekniska säkerhetskrav som
bör ställas på en anstalt för förvarings- och interneringsklientelet. Härtill
kan fogas att förslaget även ur vårdsynpunkt är mindre tillfredsställande.
Vad beträffar svenska fångvårdssällskapets förslag innehåller det vissa
praktiska uppslag, som kunde förtjäna att övervägas. Även detta förslag innebär
emellertid en sammanträngning av byggnaderna, som måste medföra
20
Statsutskottets utlåtande nr H2 år 1955
betydande olägenheter. Den föreslagna förläggningen av administrationsbyggnaden
till område B anser sig departementschefen sålunda icke kunna
förorda.
Mot bakgrunden av det anförda torde enligt departementschefen den
principståndpunkten till anstaltens utbyggnad böra tagas, att den nya redan
beslutade bostadspaviljongen förlägges till område C och att vid iordningställande
av kulvertar och dragning av ledningar räknas med att på område
B skall anordnas verkstäder samt att utanför omslutningsmuren skall uppföras
en administrationsbyggnad av den storlek utredningen föreslagit med
anslutna specialavdelningar. Den närmare utformningen och placeringen av
sistnämnda byggnad torde få övervägas av byggnadsstyrelsen under det att
arbetet med uppförandet av den nya paviljongen pågår. Vid planeringen för
vatten- och avloppsledningar samt andra för anläggningen gemensamma anordningar
bör, även om det skulle medföra vissa ökade kostnader, tillses att
dessa erhåller sådan kapacitet, att en framtida utbyggnad av anstalten i huvudsaklig
överensstämmelse med säkerhetsanstaltsutredningens förslag icke
uteslutes. Beträffande arbetsdriften har utredningen stannat vid att föreslå
gemensamma verkstäder för klientelet på såväl A- som C-områdena. Utredningen
har därmed avvisat ett förslag att anordna separat arbetsdrift för
varje område. Som en tredje möjlighet kan man tänka sig en delvis gemensam
arbetsdrift. Flertalet remissutlåtanden stöder utredningsförslaget. Att
praktiska fördelar står att vinna med en gemensam arbetsorganisation ligger
i öppen dag. Driftsekonomien blir bättre och klientelets möjligheter att
tå lämpligt arbete större. Nackdelarna består i vissa säkerhetsrisker och
olägenheten av att sammanföra alltför många intagna. Med hänsyn till de
goda erfarenheter, som man hittills synes ha haft inom fångvården även av
mycket stora verkstäder, finner sig departementschefen närmast kunna biträda
utredningens förslag. Departementschefen utgår emellertid därvid från
att de som arbetar i Halls verkstäder delas upp i mindre grupper. Skulle
olägenheter uppstå av sammanförandet, torde det inte möta några svårigheter
att framdeles uppföra någon verkstad på C-området för dem som
lämpligen bör avskiljas från de övriga. Departementschefen delar fångvårdsstyrelsens
uppfattning att vid Hall icke bör uppföras några ytterligare
öppna paviljonger eller verkstäder för öppenklientelet utan att dessa frågor
bör ställas på framtiden. Detsamma gäller i fråga om för dessa avdelningar
avsedd idrottsplats och bastuanläggning. Behovet av öppna platser torde få
tillgodoses på lämpliga kolonier. Enligt vad departementschefen under hand
inhämtat från byggnadsstyrelsen, kan de byggnadskostnader som bortfaller,
om de öppna avdelningarna och verkstäder in. in. för dem icke anordnas,
uppskattas till 1 425 000 kronor. Härtill kommer att avdrag kan göras för
de inrednings- och utrustningskostnader, som belöper på dessa byggnader
med 280 000 kronor. Med undantag av de öppna avdelningarna och därtill
hörande anläggningar torde alltså utbyggnaden av Hall böra komma till
stånd i huvudsak enligt fångvårdsbyggnadsutredningens förslag.
Med den ståndpunkt departementschefen sålunda tagit till frågan om ut -
Statsutskottets utlåtande nr H2 år 1955
21
byggnad av Hall, kommer denna anstalt att kunna bereda plats för ca 250
intagna. Såsom tidigare angivits uppgick medeltalet förvarade och internerade
på samtliga fångvårdsanstalter under föregående år till 437. Enligt säkerhetsanstaltsutredningens
förslag avsågs, såsom tidigare nämnts, att
hela förvarings- och interneringsklientelet skulle sammanföras till Hall, när
denna anstalt blivit slutligt utbyggd. Det torde bli nödvändigt att för hithörande
klientel annorstädes ställa till förfogande ytterligare omkring 200
platser. De övriga slutna anstalter, som för närvarande är avsedda för förvarade
och internerade, nämligen anstalterna i Norrköping, Karlstad, Kalmar
och Västervik, är synnerligen omoderna och måste anses helt olämpliga
för de vårdformer, som de skall betjäna. Det bör därjämte beaktas att,
även om hela förvarings- och interneringsklientelet icke sammanföres till
Hall, det likväl är angeläget, att denna anstalts medicinska vårdresurser kan
utnyttjas för hela klientelet. De ytterligare anstalter, som är erforderliga,
bör därför vara förlagda på ett icke alltför långt avstånd från Hall. Utredningens
förslag om uppförande av två särskilda anstalter, den ena i Mariefred
och den andra utanför Eskilstuna, tillgodoser nu angivna synpunkter.
Anstalterna synes vara väl ägnade för den avsedda uppgiften, nämligen att
fungera som sidoanstalter till Hall för ett mellangradsklientel. Om klientelet
inom detta vårdområde i framtiden skulle minska starkt eller en ytterligare
utbyggnad av Hall skulle komma till stånd, kan dessa båda anstalter eller
en av dem utan olägenhet motta fångklientel av annat slag. De båda sidoanstalterna
bör alltså uppföras enligt fångvårdsbyggnadsutredningens förslag.
Vad beträffar bostadsfrågan för personalen har utredningen ifrågasatt,
att densamma i ganska stor utsträckning skall lösas genom uppförandet av
tjänstebostäder. Kostnaderna härför vid Hall med sidoanstalter har såsom
tidigare angivits uppskattats till 8 300 000 kronor. Såsom riksdagen tidigare
uttalat vid behandlingen av enahanda fråga vid Roxtunaanstalten bör i princip
dylika bostäder uppföras endast för den personal, som på grund av sin
tjänst måste bo vid anstalten. Departementschefen har därför för avsikt att
låta ytterligare utreda möjligheterna att på annat sätt bereda den övervägande
delen av personalen bostäder. I avvaktan härpå bör ställning icke nu
tagas till frågan om anordnandet av tjänstebostäder vid ifrågavarande
anstalter.
Då det gäller att ta ställning till vilka byggnadsobjekt som i första hand
hör komma till utförande bör beaktas, att byggnadsverksamheten vid Hall
icke lämpligen kan så forceras, att arbetet inriktas på ett samtidigt utbyggande
av hela anstalten. Det torde vara lämpligt att i en första etapp inrikta
sig på alt uppföra den nya paviljongen på område C, att förse detta område
med en mur, att uppföra ett reningsverk och utföra vissa lednings- och planeringsarbeten.
För att emellertid inom en snar framtid tillföra fångvården
ett välbehövligt tillskott på slutna platser bör planering och byggande av de
båda sidoanstalterna påbörjas under det kommande budgetåret. Vid det fortsatta
projekteringsarbetet bör, såsom byggnadsstyrelsen förutsatt, bland an
-
22
Statsutskottets utlåtande nr H2 år 1955
nät undersökas om i kostnadsbesparande syfte vissa byggnader lämpligen
kan uppföras av fabrikstillverkade betongelement.
Under tiden intill den 1 juli 1956 torde högst så stor del av byggnadsprogrammet
kunna antagas bli genomfört, som motsvarar en ungefärlig kostnad
av 1 600 000 kronor vid Hall och 1 700 000 kronor vid sidoanstalterna.
Sedan 1954 års riksdag för utbyggnad av Hall anvisat ett anslag av 1 200 000
kronor, torde för budgetåret 1955/56 under statens allmänna fastighetsfond
å kapitalbudgeten böra upptagas ett belopp av 2 100 000 kronor. För att
täcka förut angivna kostnader av engångsnatur, i runt tal 187 500 kronor,
enligt de med vissa arrendatorer träffade preliminära avtalen, vilka synes
böra godtagas, föreslås i det följande under punkten [6], att ett särskilt
anslag äskas. Den årliga avgäld å 3 500 kronor, som enligt avtalet skall utgå
till arrendatorn vid Berga, torde däremot få bestridas från den å statens allmänna
fastighetsfond (fångvårdsstyrelsens delfond) upptagna posten till
reparations- och underhållskostnader in. in. Då den nya avdelningen vid
Hall samt de båda sidoanstalterna icke kan väntas bli färdiga under nästa
budgetår, är det icke erforderligt att nu äska medel för avlöningar till ytterligare
personal eller för inredning och utrustning. Ej heller i övrigt är departementschefen
beredd att i anledning av fångvårdsbyggnadsutredningens
förslag för nästa budgetår framlägga förslag beträffande några andra frågor
än de i det föregående berörda.
Övriga frågor
^ ad först angår de av fångvårdsstyrelsen föreslagna tjänsteförändringarna
tillstyrker departementschefen, att en läkare i Cg 29 vid anstalten på Långholmen
överföres till extra ordinarie stat. Likaså förordas uppflyttning av
föreståndartjänsten vid anstalten i Kalmar från Ca 19 till Ca 23 samt av
motsvarande tjänster vid kolonierna Orretorp, Hildero och Sjöboda från
resp. Ca 19, Ce 19 och Cg 19 till resp. Ca 21, Ce 21 och Cg 21. Nu utgående
provisoriska lönetillägg å 630 kronor bör i detta sammanhang bortfalla. Då
de särskilda förhallanden, som motiverat att förstnämnda föreståndartjänst
hållits obesatt, numera icke föreligger, torde tjänsten böra återbesättas med
ordinarie innehavare. Departementschefen anser sig vidare kunna förorda,
att 5 s. k. dagkonstaplar i Ca 12 uppflyttas till överkonstaplar i Ca 14 samt
att 25 vaktkonstaplar i Ce 12 överföres till ordinarie stat. Överkonstaplarna
avses placerade vid anstalterna i Kalmar, Nyköping, Svartsjö, Uppsala och
Ystad. Mot utbyte vid anstalten i Falun av en vaktkonstapel i Ce 12 mot en
yrkesmästare i Ce 16 har departementschefen icke något att erinra.
Styrelsens förslag om utbyte av vaktkonstaplar mot yrkesmästare — liksom
om inrättande av nya arbetsledartjänster — vid anstalten i Luleå samt
kolonierna Johannesberg och Mäshult sammanhänger med avsikten att på
dessa platser anordna verkstäder för sadelinakerireparationer för försvarsväsendet.
Med anledning härav erinras om att Kungl. Maj :t den 30 december
1954 beslutat, att överlämnande av sådana sadelmakeriarbeten till fång
-
Statsutskottets utlåtande nr 142 år 1955
23
vården tills vidare icke skall ske. Behov av verkstäder för nyssnämnda
ändamål torde därför sannolikt icke komma att föreligga under det närmaste
budgetåret. Emellertid har fångvårdsstyrelsen på grund härav, såvitt angår
Luleåanstalten, under hand framhållit, att denna anstalt, som för näi varande
saknar ordnad sysselsättning, snarast måste förses med verkstadsarbete av
något slag. Enligt styrelsens mening skulle de intagna lämpligen fram till
övertagandet av arbetena för försvaret sysselsättas med sadelmakerireparationer
o. dyl. för andra statliga institutioner, främst postverket. Yrkandet
om utbyte av en vaktkonstapel i Ce 12 mot en yrkesmästare, placerad i
Ce 16, vidhålles därför av styrelsen. För egen del har departementschefen intet
att erinra mot att sysselsättningen vid anstalten i Luleå ordnas pa ifrågasatt
sätt. Departementschefen kan dock ej tillstyrka att yrkesmästartjänsten
placeras högre än i Ce 14.
Under kapitalbudgeten föreslås medel anvisade för uppförande av ny snickeriverkstad
vid kolonien Singeshult. I anslutning härtill bör vid denna koloni,
såsom fångvårdsstyrelsen föreslagit, en vaktkonstapel i Ce 12 utbytas
mot en yrkesmästare i Ce 14.
Vidare finner sig departementschefen kunna tillstyrka förändring av en
vaktkonstapelstjänst i Ce 12 vid vardera Håga sjukhus och anstalten i Karlstad
till tjänst som arbetsterapeut i Ce 14 liksom av en vaktkonstapelstjänst
i Cg 12 vid anstalten i Jönköping till tjänst som arbetsterapeut i Cg 14. Vad
angår frågan om ändrad löneställning för biträdespersonalen vid fångvårdens
sinnessjukavdelningar ansluter sig departementschefen till fångvårdsstyrelsens
förslag, enligt vilket 3 kontorsbiträden i Ca 8 bör uppflyttas till kanslibiträden
i Ca 11 samt 3 biträden i reglerad befordringsgång bör utbytas mot 3
kanslibiträden i Ce 11. I fråga om föreslagen ordinariesättning av vissa
kanslibiträdestjänster tillstyrkes, att 3 tjänster i Ce 11 överföres till ordinarie
stat.
Mot fångvårdsstyrelsens i annat sammanhang framlagda förslag om extra
ordinariesättning av tjänsterna som föreståndare i Cg 21 och överkonstapel
i Cg 14 vid kolonien Tenhult har departementschefen, vid bifall till förslaget
om förvärv av kolonien, intet att erinra.
I övrigt finner sig departementschefen icke kunna biträda styrelsens förslag
om ändrade lönegradsplaceringar.
Vad beträffar föreslagen förstärkning av personalen vid fångvårdens sinnessjukavdelningar
erinras om att Kungl. Maj:t den 17 september 1954 medgivit,
att 1 socialassistent i Cg 17 finge anställas vid anstalten å Långholmen
till budgetårets utgång. Denna tjänst torde fr. o. m. den 1 juli 1955 böra placeras
på extra ordinarie -stat. Förutom för nämnda tjänst bör i enlighet med
fångvårdsstyrelsens förslag medel nu beräknas för ett kan-slibiträde vid Håga
sjukhus och ett biträde med halvtidstjänstgöring vid anstalten i Växjö, f
båda dessa fall torde endast böra ifrågakomma anställning -såsom extra tjänstemän.
För eu ny mekanisk verkstad vid kolonien ödevata bör, såsom styrelsen
föreslagit, inrättas en yrkesmästartjänst i Ce 16. Vidare föreslås inrättande
24
Statsutskottets utlåtande nr H2 år 1955
av tjänster för 1 yrkesmästare i Ce 14 vid anstalten i Vänersborg och 2 arbetsterapeuter
i Ce 14, avsedda för anstalterna i Norrköping och Härnösand.
fångvårdsstyrelsens begäran om en ny tjänst såsom första sköterska vid
Håga sjukhus anses icke böra föranleda någon åtgärd.
3 tjänster för bilförare i lönegrad 11 föreslås inrättade. Tjänsterna bör
upptagas på extra ordinarie stat. Då behovet av dessa tjänster hittills kunnat
provisoriskt tillgodoses inom ramen för nuvarande anslag anses icke erforderligt
att bevilja särskilda medel för ändamålet.
Däremot bör i enlighet med styrelsens förslag för nästa budgetår beräknas
löner, sammanlagt uppgående till 250 716 kronor, för den av styrelsen angivna
personalen vid kolonien Lingatan, en 50-mannakoloni, den för Västeråsanstalten
avsedda kolonien och den i stället för kolonien Halmsjön inrättade
kolonien Tenhult (en vaktkonstapel). Föreståndaren, yrkesmästaren
och överkonstapeln vid kolonien Lingatan föreslås skola beredas extra ordinarie
anställning.
Såsom fångvårdsstyrelsen framhållit, måste det anses angeläget, att en
del av ansvaret för vården av de på sinnessjukavdelningen vid anstalten å
Långholmen intagna kan överflyttas från överläkaren på en av förste läkarna
vid nämnda avdelning. Härvid bör särskilt s. k. ställföreträdararvode utgå.
Departementschefen tillstyrker, att medel anvisas härför med föreslaget be1°PP,
1 440 kronor. Ett arvode av 3 960 kronor anses böra beviljas åt särskild
kroppssjukläkare vid anstalten i Härnösand.
I likhet med fångvårdsstyrelsen finner departementschefen angeläget, att
möjlighet beredes inom fångvården att i viss utsträckning kunna företaga
anlagsundersökningar även av andra intagna än sådana som dömts till ungdomsfängelse.
Det tillstyrkes därför, att arvodesposten nu uppräknas med
7 000 kronor för tillgodoseende av det mest framträdande behovet i detta hänseende.
I syfte att öka antalet sinnesundersökningar vid fångvårdens sinnessjukavdelningar,
varigenom väntetiderna för dem som skall undergå dylika undersökningar
kunde förkortas, har fångvårdsstyrelsen föreslagit, att särskild
ersättning skall utgå till överläkare för undersökningar som denne utför
utöver ett antal av 35 undersökningar per år och till förste läkare för undersökningar
som denne utför utöver ett antal av 40 per år. Ehuru det är synnerligen
angeläget att väntetiderna för sinnesundersökningar nedbringas och
de föreslagna ersättningarna ur denna synpunkt kan förefalla motiverade,
anser sig departementschefen med hänsyn till de principiella invändningar,
som statskontoret och lönenämnden anfört, icke kunna tillstyrka förslaget.
I den av statens organisationsnämnd framlagda utredningen angående expeditionspersonalen
vid tvångsarbets-, alkoholist- och fångvårdsanstalterna
å Svartsjö har bl. a. föreslagits utbyte av vissa befattningshavarkategorier,
som nu tages i anspråk för kontorsgöromål men som närmast är avsedda för
tillsynstjänst, mot tjänster i biträdeskarriären. Förslaget överensstämmer i
princip med den ordning, som enligt beslut av statsmakterna fastställts för
andra anstalter tillhörande fångvården. Departemenschefen tillstyrker i fråga
Statsutskottets utlåtande nr 742 år 1955
25
om fångvårdsanstalten på Svartsjö förslaget om utbyte av en uppsyningsmanstjänst
i Ca 15 på övergångsstat mot en kontoristtjänst med den erinran
likväl, att sistnämnda tjänst bör vara placerad på extra ordinarie stat. Vidare
föreslås i huvudsaklig anslutning till vad organisationsnämnden anfört,
att den för fångvården f. n. avsedda assistenttjänsten i Cg 23 ersättes
med en ordinarie assistenttjänst i samma lönegrad. Nu utgående provisoriskt
lönetillägg bör därvid bortfalla.
Med hänsyn till vikten av att isoleringsavdelningarna vid centralanstalterna
i Malmö och Härnösand äger tillgång till den ytterligare personal i
befälsställning, som på grund av avdelningarnas karaktär visat sig nödvändig,
tillstyrkes att bevakningspersonalen vid vardera avdelningen förstärkes
med en överkonstapel, som bör placeras i Ce 14.
I sitt den 30 september 1954 överlämnade förslag till organisation för fångvårdsstyrelsen
erinrade fångvårdens organisationskommitté om att sedan
hösten 1953 gruppterapeutisk försöksverksamhet bedrivits av en expert bland
olika kategorier av kriminalvårdsklientelet. Kommittén, som ansåg önskvärt,
att denna verksamhet finge bedrivas i fastare former förordade, att till fångvårdsstyrelsens
.socialbyrå skulle stadigvarande knytas en psykologtjänst i
lönegrad 29. Departementschefen förordar, att ett belopp av 20 000 kronor
beräknas under fångvårdsanstalternas anslagspost till avlöningar till övrig
icke-ordinarie personal för gruppterapeutisk försöksverksamhet.
I föregående års statsverksproposition förordades i samband med att
förslag framlades om vakantsättning av den ledigblivande befattningen såsom
förste pastor och överlärare i Ca 29 vid anstalten på Långholmen, att
i stället för lön å nämnda befattning skulle anvisas ett belopp av 6 000 kronor
till religionsvård å Långholmsanstalten. Riksdagen beslöt i enlighet härmed.
För att på bästa sätt tillvarataga de resurser, som inom fångvården
finnes tillgängliga för sådana ändamål, för vilka de prästerliga befattningshavarna
anlitats, har Ivungl. Maj :t sedermera, efter förslag av fångvårdsstyrelsen,
funnit lämpligt förordna, att innehavaren av tjänsten såsom pastor
och förste lärare i Ca 27 vid anstalten i Malmö skall tills vidare vara placerad
vid anstalten å Långholmen med Stockholm såsom stationeringsort. I
samband härmed har det för Långholmsanstalten beviljade beloppet å 6 000
kronor överförts till anstalten i Malmö, fördelat med 2 000 kronor till ieligionsvård
och 4 000 kronor till fritidsledare. Härom anses anmälan böra
göras till riksdagen.
I enlighet med det anförda uppräknas anslaget med 39 500 kronor för
nya tjänster vid det till Skenäsanstalten hörande annexet Färjestaden, med
103 800 kronor för nya tjänster under ett halvt år vid tre kolonier, avsedda
för ungdomligt klientel, med 19 027 kronor för föreslagna tjänsteförändringar
beträffande 1 läkare (Långholmen), 5 föreståndare (Kalmar, Orretorp,
Hildcro, Sjöboda, Tenhult), 1 överkonstapel (Tenhult), 5 dagkonstaplar
vid vissa anstalter samt 0 kontors- eller skrivbiträden vid fångvårdens
sinnessjukavdelningar, med 5 352 kronor för utbyte av 0 vaktkonstaplai
mot yrkesmästare (Falun, Luleå, Singeshult) och mot arbetsterapeuter (Hå
-
26
Statsutskottets utlåtande nr H2 år 1955
ga, Karlstad, Jönköping), med 23 328 kronor för 1 socialassistent (Långholmen),
1 kanslibiträde (Håga) och 1 kontorsbiträde med halvtidstjänstgöring
(Växjö), med 41 124 kronor för 2 yrkesmästare (Ödevata, Vänersborg)
och 2 arbetsterapeuter (Norrköping, Härnösand), med 20 160 kronor
för 2 överkonstaplar (isoleringsavdelningarna i Malmö och Härnösand),
med 250 716 kronor för personalen vid kolonien Lingatan, en ny 50-mannakoloni
och en för Västeråsanstalten avsedd ny koloni jämte en vaktkonstapel
(Tenhult), med 1 440 kronor för ställföreträdararvode åt 1 förste läkare
(Långholmen), med 3 960 kronor för kroppssjukläkare (Härnösand),
med 4 000 kronor till överläkaren vid Roxtunaanstalten för rådgivning vid
Skenäs och Färjestaden, med 7 000 kronor för anlagsundersökningar och
med 20 000 kronor för gruppterapeutisk försöksverksamhet. Därjämte bör
uppräkning ske med 1 100 kronor för automatisk anslagsförändring. Med
hänsyn till beslut av årets riksdag angående ersättning för tjänstgöring
på obekväm arbetstid in. in. (prop. nr 21; statsutsk. uti. nr 30) bör anslaget
ytterligare uppräknas med 170 000 kronor. A andra sidan anses anslaget
kunna nedräknas med 22 884 kronor för 1 direktörstjänst i Ca 30 å övergångsstat
och med 1 524 kronor i samband med utbyten av tjänster för
expeditionspersonal vid fångvårdsanstalten å Svartsjö. Sedan riksdagen numera
beslutat om inrättande hos fångvårdsstyrelsen av vissa tjänster i
utbyte mot en på fångvårdsanstalternas stat uppförd assistenttjänst i Ca 22
och en från samma stat avlönad yrkesmästartjänst i Cg 14 bör, i samband
med överförande av assistenttjänsten till övergångsstat, förevarande anslag
ytterligare nedräknas med tillhopa 25 692 kronor.
Anslaget höjes alltså med 660 407 kronor eller i runt tal 660 400 kronor.
De beslutade ändringarna av grundlönebeloppen föranleder en omräkning
av vissa anslagsposter.
I personalförteckningen bör vidtagas de ändringar, som erfordras
i anledning av vad departementschefen ovan anfört. Sålunda bör ökning
ske av antalet läkare i Ce 29 från 5 till 6, av antalet assistenter i
Ca 23 från 1 till 2, av antalet föreståndare i Ca 23 från 6 till 7, av antalet
föreståndare i Ca 21 från 14 till 15, av antalet överkonstaplar i Ca 14 från
67 till 72, av antalet vaktkonstaplar i Ca 12 från 402 till 422, av antalet kanslibiträden
i Ca 11 från 5 till 11 och av antalet kontorsbiträden i Ca 8 från
18 till 26. Samtidigt bör från förteckningen avföras 2 föreståndare i Ca 19.
Av de på ordinarie stat uppförda 6 assistenterna i Ca 22 bör 1 överföras
till övergångsstat. Enligt anmälan av fångvårdsstyrelsen kan vidare av de
å övergångsstat uppförda tjänsterna — förutom den förut omnämnda direktören
i Ca 30 — följande avföras från förteckningen, nämligen 1 direktör i
Ca 29, 4 direktörer i Ca 27, 2 assistenter i Ca 23, 5 assistenter i Ca 22,
4 assistenter i Ca 20, 5 föreståndare i Ca 20 och 11 föreståndare i Ca 19.
Därest den föreslagna nya tjänsten såsom assistent i Ca 23 vid fångvårdsanstalten
å Svartsjö skulle besättas med nuvarande extra assistent vid anstalten,
vilken assistent är innehavare av den å övergångsstat uppförda
Statsutskottets utlåtande nr H2 år 1955
tjänsten som uppsyningsman i Ca 15, bör jämväl sistnämnda tjänst utgå
ur personalförteckningen.
I en inom första kammaren av herr Göransson väckt motion (1:492) har
hemställts att riksdagen måtte dels besluta om de i motionen specificerade
ändringarna i fråga om anslagsbeloppen till Förvärv av fångkolonier och
till Vissa byggnadsarbeten för fångvården, dels i enlighet med de förslag
som framlagts i motionen besluta om inrättande av nya tjänster och om
uppflyttning av vissa tjänster i lönegradshänseende ävensom vidtaga den
uppräkning av anslaget till Fångvårdsanstalterna: Avlöningar som blir en
följd av dessa beslut, dels ock besluta om ytterligare utredning av frågan
om utbyggnad av Håga sjukhus ävensom av frågan om anstaltsvarden a\
ungdom som dömts till tidsbestämt straff.
Beträffande de skäl, motionären anfört till stöd för sina yrkanden, hänvisas
till motionen.
Utskottet
Utskottets vederbörande avdelning har under hösten 1954 varit i tillfälle
att vid besök på fångvårdsanstalten i Härnösand ta något närmare kännedom
om hur anstaltsgrupperingen ter sig i praktiken. Ehuru räjongplanen
tillämpats alltför kort tid för att tillåta några säkra slutsatser, blev utskottets
allmänna intryck av den nya ordningen övervägande gynnsamt. Utskottet
har därför intet att erinra mot vad departementschefen anfört om att
frågan om ett genomförande av anstaltsgruppering även vid ungdoms- och
säkerhetsanstalterna vid lämplig tidpunkt upptas och övervägs med ledning
av vunna erfarenheter.
Departementschefen har som framgår av den lämnade redogörelsen funnit,
att den första byggnadsetappen enligt de riktlinjer för fångvårdens nydaning
som fastställdes av 1950 års riksdag — den avser de unga lagbrytarna
— bör fullbordas i första hand. Därjämte anses byggnadsarbeten inom
den andra etappen, som avser de abnorma eller eljest svårskötta, böra igångsättas.
Ställning bör enligt Kungl. Maj :ts förslag tas till de olika planer som
här föreligger, och arbeten skall påbörjas och bedrivas i den takt som kan
ifrågakomma under nästa budgetår. Då några byggnadsplaner inom den
tredje etappen ännu inte föreligger till bedömande bör, i avbidan på de pågående
utredningarna, endast vissa kompletteringar göras av de öppna anstalterna
inom denna etapp. Departementschefen betonar dock att byggnadsobjekten
inom den andra och tredje etappen inte kan strängt särhållas.
I motionen 1:492 utföres med utgångspunkt främst från statsfinansiella
och eljest ekonomiska överväganden ett resonemang, som utmynnar i uttalandet
att motionären anser att riksdagen, i vad avser förvarade och internerade
(den andra etappen), inte bör binda sig vid det i propositionen föreslagna
principprogrammet. Något yrkande om ändring av principprogram
-
28
Statsutskottets utlåtande nr 142 år 1955
met som sådant har emellertid inte framställts i motionen. Utskottet finner
sig därför sakna anledning att till bedömande upptaga motionärens nyss
återgivna uttalande och den bakomliggande motiveringen.
För egen del har utskottet funnit det av departementschefen skisserade
allmänna programmet stå i god överensstämmelse med de av riksdagen tidigaie
fastställda riktlinjerna för utvecklingen av fångvårdens anstaltsorganisation.
Utskottet har därför intet att erinra mot vad departementschefen
härvidlag anfört. Därvid vill utskottet betona, att den omständigheten att
en anstalt enligt programmet uppföres för visst klientel inte utgör hinder
tör att den i en framtid används för omhändertagande av annat lämpligt
klientel, om så av utvecklingen påkallas.
Mot departementschefens beträffande anstalter för ungdomsfängelseklientel
framlagda förslag, vilkas närmare innebörd framgår av den tidigare
lämnade redogörelsen, har i motionen gjorts åtskilliga invändningar. Sålunda
har anförts, att förvärv av fastigheten i Färjestaden bör ske endast
under törutsättning att å Färjestaden anordnas en mottagningsavdelning för
sådana fall som från början anses kunna placeras på öppen anstalt. Motionären
har vidare föreslagit att man omedelbart anordnar två nya frigångshem
av samma kolonityp som Hildero och med samma personaluppsättning
med tillhopa 24 platser. Det belopp av 750 000 kronor som av departementschefen
äskats för förvärv av fastigheten i Färjestaden samt en mindre koloni
till envar av anstalterna i Uppsala, Nyköping och Ystad föreslås av motionären
skola disponeras för anskaffande av nyss angivna två frigångshem,
en mindre koloni till anstalten i Ystad samt fastigheten i Färjestaden
eller, om motionärens förslag till disposition av denna anläggning inte godtages,
den i propositionen föreslagna, till Nyköpingsanstalten anknutna kolonien.
Anstalterna i Nyköping och Ystad bör enligt motionären omedelbart
ombyggas, och för ombyggnaden föreslås ett anslag på 165 000 kronor. I
samband med medelsanvisningen bör enligt motionärens åsikt Kungl. Maj :t
erhålla bemyndigande som gör det möjligt att, om så i vissa fall finnes lämpligt,
förhyra i stället för förvärva fastighet. Beträffande Skenäs uttalas i
motionen att det är önskvärt att antalet ordinarie platser bestäms till 60
i stället för av fångvårdsbyggnadsutredningen föreslagna 72. Slutligen föreslås
i motionen, såvitt nu är i fråga, att för budgetåret 1955/56 skall anvisas
780 000 kronor till uppförande av tolv personalbostäder vid ungdomsanstalten
Roxtuna.
För att erhalla en närmare belysning av motiven för de sålunda divergerande
förslagen i propositionen och motionen har utskottets vederbörande
avdelning vid samtidigt sammanträffande med representant för justitiedepartementet
och chefen för fångvårdsstyrelsen dryftat några av de aktuella
frågorna. Av de upplysande svar, som utskottet därvid erhållit, har utskottet
närmast fått det intrycket att flertalet meningsskiljaktigheter i fråga
om byggnaderna för ungdomsfängelseklientel snarare är att hänföra till
detaljutformning och verkställighet än till det område, som bör bli föremål
för riksdagens prövning. Förslaget att för omedelbar ombvggnad av Nvkö
-
Statsutskottets utlåtande nr 142 år 1955
29
pings- och Ystadsanslalterna anvisa ett anslag av 165 000 kronor avstyrktes
av utskottet, emedan ett bifall skulle kunna leda till en inte önskvärd splittring
av den samlade byggenskapen vid fångvårdsväsendet och slutlig ställning
först bör tagas till frågan om anstalternas framtida användning. I anledning
av förslaget om anvisande av 780 000 kronor till uppförande av
personalbostäder vid Roxtuna vill utskottet erinra att riksdagen vid behandlingen
av samma fråga år 1951 uttalat, att tjänstebostäder i princip bör
uppföras endast för den personal, som på grund av sin tjänst måste bo vid
anstalten. Under hänvisning härtill är utskottet inte berett tillstyrka detta
yrkande i motionen. Då, som utskottet nyss antytt, övriga motionsyrkanden
som avser ungdomsfängelseanstalterna i den mån de befinnas befogade
torde kunna tillgodoses vid genomförandet av den plan, till vilken riksdagen
nu har att ta ställning, finner utskottet skäl ej heller föreligga tillstyrka
dessa yrkanden.
Vad departementschefen anfört och föreslagit beträffande byggnader för
ungdomsfängelseklientel har inte givit utskottet anledning till annat uttalande
än att utskottet dels understryker att ett sammanförande av ungdomsfängelseelever
med vanligt fångvårdsklientel på samma anstalt inte bör äga
rum och dels framhåller att ytterligare investeringar i Skenäs inte bör ske,
förrän garantier kan anses ha vunnits att vattentillgången för anstalten kan
tryggas för rimlig kostnad.
Vad angår till tidsbestämt straff dömda fångar, som vid straffverkställighetens
början inte uppnått 22 års ålder, innebär departementschefens förslag
i princip, att dessa fångar, frånsett vissa specialkategorier, tills vidare
skall omhändertagas på de nuvarande ungdomsanstalterna i Uppsala, Ystad
och Nyköping samt fångvårdsanstalten i Västerås. För att envar av de tre
förstnämnda anstalterna skall ha tillgång till öppen vård, äskas medel för
förvärv av tre kolonier samt för inventarie- och klädesutrustning vid dem.
I motionen yrkas ytterligare utredning av frågan om anstaltsvården av ungdom
som dömts till tidsbestämt straff.
Mellan departementschefen och motionären råder enighet om att samtliga
tre nyssnämnda ungdomsanstalter på grund av sin ålderdomliga typ
inte i längden bör bibehållas. Fångvårdsbyggnadsutredningen har också anfört
att det måste anses högst angeläget att i varje fall Uppsalaanstallen, så
snart omständigheterna medger, friställes. Av departementschefens anförande
framgår, att anstalterna måste vara i bruk en följd av år. Utskottet
kan mot bakgrunden av dessa uttalanden inte dela motionärens uppfattning
att Kungl. Maj :ts förslag är att uppfatta som en definitiv lösning. Snarare
vill utskottet tolka förslaget så, att det innebär att en bättre ordning än den
rådande tillskapas intill dess omständigheterna medger en mera definitiv
lösning. Utskottet anser sålunda i likhet med motionären att Kungl. Maj:ts
förevarande förslag inte är i allo tillfredsställande, men hyser betänkligheter
mot att föreslå riksdagen begära ytterligare utredningar rörande fångvårdsförhållanden.
Ytterligare utredning av den fråga, som är på tal, torde
såvitt utskottet kan bedöma kunna åstadkommas genom att fångvårdsbyggnadsutredningen
inom ramen för sitt utredningsuppdrag överväger möjlig
-
30
Statsutskottets utlåtande nr 142 år 1955
heterna att tillgodose behovet av mera tidsenliga platser för det unga fångvårdsklientelet
med tidsbestämt straff och därvid jämväl beaktar vad motionären
anfört. Hinder föreligger inte heller för fångvårdsstyrelsen att av
eget initiativ verkställa den utredning styrelsen finner erforderlig. Med hänsyn
till det anförda kan utskottet inte förorda en framställning från riksdagens
sida om ytterligare utredning i det avseende varom nu är fråga.
I motionen har såvitt angår anstalter för förvarade och internerade framförts
vissa erinringar mot den föreslagna utbyggnaden av Hall och framlagts
vissa motförslag. Motionären har yrkat dels att Kungl. Maj :ts hemställan
skall avslås såvitt den avser ett i anslaget till vissa byggnadsarbeten för
fångvården ingående belopp av 1 700 000 kronor för två sidoanstalter till
säkerhetsanstallen å Hall, dels anvisande av ett anslag av 700 000 kronor
lör uppförande av förslagsvis 10 lägenheter såsom tjänstebostäder vid Hall,
dels anvisande av ett anslag av 55 000 kronor till ombyggnadsarbeten vid
fångvårdsanstalten i Norrköping, dels ock att riksdagen skall besluta om
ytterligare utredning av frågan om utbyggnad av Håga sjukhus.
Av skäl, som anförts av departementschefen, tillstyrker utskottet att de
båda sidoanstalterna till Hall uppföres i enlighet med propositionens förslag.
Medel för uppförande av tjänstebostäder vid Hall synes inte böra anvisas
förrän för riksdagen redovisats resultatet av en utredning, avseende
möjligheterna att på annat sätt bereda den övervägande delen av personalen
bostäder. Det har inte varit möjligt för utskottet att utan tillgång till närmare
utredning bedöma, under hur lång tid fångvårdsanstalten i Norrköping
kan erfordras för nuvarande ändamål. Av det anförda följer, att utskottet
inte kan tillstyrka motionärens yrkanden beträffande medelsanvisning
under förevarande avsnitt. Däremot finner utskottet vad i motionen
anförts till stöd för yrkandet om ytterligare utredning rörande utbyggnad
av Håga sjukhus i viss mån beaktansvärt. Då utskottet utgår från att Kungl.
Maj :t i lämpligt sammanhang tar denna fråga under övervägande, finner
utskottet ett beslut i enlighet med motionärens yrkande inte vara påkallat.
Departementschefens förslag i fråga om personalen föranleder en personalförstärkning
med ett drygt 40-tal befattningshavare och en uppräkning
av fångvårdsanstalternas avlöningsanslag med mer än 660 000 kronor. I belysning
av dessa siffror finner sig utskottet i rådande läge inte kunna tillstyrka
motionärens under rubriken personalfrågor framlagda förslag, vilkas
närmare innebörd framgår av motionen.
Vad departementschefen i övrigt anfört och föreslagit föranleder, liksom
anslagsberäkningen under avlöningsanslaget, ej erinran eller särskilt uttalande
från utskottets sida.
Beträffande yrkandena i motionen gör utskottet hemställan även under
punkterna 7 och 8 i detta utlåtande.
Här hemställer utskottet, under åberopande av vad ovan anförts,
att riksdagen må med bifall till Kungl. Maj :ts förslag
samt med avslag å motionen 1:492, såvitt den avser inrättande
av nya tjänster och uppflyttning av vissa tjänster i
Statsutskottets utlåtande nr 1V2 år 1955
31
lönegradshänseende ävensom uppräkning av förevarande
anslag,
a) bemyndiga Kungl. Maj :t att vidtaga i statsrådsprotokollet
över justitiedepartementsärenden för den 25 februari
1955 angivna ändringar i fångvårdsanstalternas personalförteckning;
b)
fastställa följande avlöningsstat för fångvårdsanstalterna,
att tillämpas under budgetåret 1955/56;
Avlöningsstat
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis
..................................... 6 865 200
2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Maj :t, förslagsvis ................ 368 700
3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal,
förslagsvis .............................. 7 229 100
4. Rörligt tillägg, förslagsvis ................. 2 124 400
Summa kronor 16 587 400
c) till Fångvårdsanstalterna: Avlöningar för budgetåret
1955/56 anvisa ett förslagsanslag av 16 587 400 kronor.
2:o) Fångvårdsanstalterna: Omkostnader. Kungl. Maj :t har (punkten 2,
s. 129—136) föreslagit riksdagen att till Fångvårdsanstalterna: Omkostnader
för budgetåret 1955/56 anvisa ett förslagsanslag av 7 703 100 kronor.
Anslaget är i gällande riksstat uppfört med 7 313 100 kronor.
Under punkten [7] i det följande föreslår departementschefen en utvidgning
av nuvarande anstaltsorganisation bl. a. genom förvärv av tre nya kolonier
och fastigheten Färjestaden. Vid bifall till detta förslag torde i fråga om
ett flertal av de under förevarande anslag upptagna posterna komma att
under nästa budgetår uppstå ett ökat medelsbehov, vartill hänsyn icke tagits
i fångvårdsstyrelsens anslagsframställning. En jämkning uppåt av de av
styrelsen yrkade beloppen anses därför i viss utsträckning böra ske.
Vad beträffar posten till reseersättningar föreslås en höjning med 57 000
kronor. Posten till bränsle, lyse och vatten anses kunna nedsättas med förslagsvis
140 000 kronor, medan posten till övriga expenser bör höjas med
28 000 kronor.
Vad beträffar posterna till inventarier samt till beklädnads- och sängutrustning,
erinras om att Kungl. Maj :t beslutat angående viss engångsanskaffning
av inventarier och persedlar för fångvården. Med beaktande av
ett av 1951 års riksdag gjort uttalande angående sättet för bestridande av
vissa erforderliga utrustningskostnader vid fångvårdsanstalterna har Kungl.
Maj:t därvid anbefallt fångvårdsstyrelsen att skyndsamt genom att, intill ett
32
Statsutskottets utlåtande nr 142 år 1955
värde av 275 000 kronor, utan ersättning taga i anspråk varor ur förråd tillhöriga
fångvårdens arbetsdrift, verkställa en med hänsyn till nuvarande
fångantal erforderlig upprustning av anstalternas inventarie- och persedelförråd
i huvudsaklig överensstämmelse med ett av styrelsen på anmodan
framlagt förslag. Till den del de erforderliga persedlarna ej finnes i verkstadsdriftens
förråd skall de anskaffas för medel, som erhålles genom försäljning
av varor i detta förråd. Om detta Kungl. Maj :ts beslut anses i förevarande
sammanhang anmälan böra göras till riksdagen. Till följd av nämnda
beslut kan, enligt av fångvårdsstyrelsen lämnade uppgifter, medelsbehovet
beträffande inventarieposten och posten till beklädnad och sängutrustning
för nästa budgetår bestämmas till 175 000 kronor resp. 1 200 000 kronor
i stället för i anslagsframställningen beräknade 200 000 kronor resp.
1 300 000 kronor. Av förstnämnda belopp avser emellertid ca 25 000 kronor
engångsanskaffning av vissa inventarier in. in., som icke omfattas av Kungl.
Maj:ts förutnämnda beslut. Såvitt angår utgifter av löpande natur föreslås,
att under förevarande anslag anvisas till inköp och underhåll av inventarier
153 000 kronor och till beklädnad och sängkläder 1 200 000 kronor, innebärande
en minskning av den förra posten med 47 000 kronor och en höjning
av den senare med 80 000 kronor. Vad åter angår nyssnämnda, för viss engångsanskaffning
av inventarier in. in. anmälda behov av 25 000 kronor,
vilket jämväl bör tillgodoses, avser departementschefen att — i enlighet med
riksdagens år 1950 fattade beslut angående dylika kostnaders budgettekniska
redovisning — äska medel under särskilt anslag.
Under posten till inköp och underhåll av automobiler har för innevarande
budgetår beräknats medel för bl. a. inköp av en ny bil. Då departementschefen
för nästa budgetår kan tillstyrka anskaffning av endast en bil ytterligare,
bör denna post upptagas med oförändrat belopp.
Vad beträffar posterna till utspisning, till hälso- och sjukvård samt till
undervisning och fritidssysselsättning förordas en höjning med resp. 300 000
kronor, 100 000 kronor och 10 000 kronor.
Posten till diverse utgifter föreslås nedräknad med 8 000 kronor och posten
till tjänstedräkt åt befattningshavare höjd med 10 000 kronor.
I detta sammanhang erinras om att strafflagberedningen den 21 december
1954 avgivit en framställning angående omedelbara åtgärder till förbättrande
av eftervården efter frigivning och utskrivning från fångvårdsanstalt. I
framställningen, som varit föremål för remissbehandling, föreslås bl. a. höjning
av nuvarande arbetspremiers belopp, omprövning av grunderna för arbetsinkomstens
fördelning i besparade och disponibla medel samt utvidgning
av hjälpen med klädesutrustning in. in. Då erforderliga utredningar ännu
icke avslutats, är departementschefen icke beredd att nu taga upp strafflagberedningens
framställning till behandling. Med hänsyn till den diskussion,
som förekommit i ämnet, framhålles följande rörande de redan nu gällande
bestämmelserna.
Enligt 71 § 2 stycket verkställighetslagen gäller att vid den intagnes frigivning
må, i händelse han saknar andra tillgängliga medel, enligt fång
-
Statsutskottets utlåtande nr 142 år 1955
33
vårdsstyrelsens bestämmande av hans besparade medel anvisas främst skäligt
belopp för hans uppehälle under den närmaste tiden samt därnäst vad
som åtgår till hans nödiga beklädnad. I vad mån den frigivne får bekosta
kläder av sina besparade medel blir enligt detta stadgande beroende på hur
man tolkar uttrycket »skäligt belopp för hans uppehälle under den närmaste
tiden». Vid lagens tillkomst synes något uttalande härom icke ha gjorts. Uppenbarligen
måste emellertid innebörden av bestämmelsen vara den, att
den frigivne skall ha möjlighet att komma igång med ett förvärvsarbete.
Som allmän regel bör alltså de besparade medlen i första hand tagas i anspråk
för vad som åtgår till nödvändigt uppehälle åt honom och hans familj
under tiden, till dess han kan påräkna en utbetalning av arbetsinkomst.
Beträffande beskaffenheten av de kläder, som utlämnas till de frigivna
och bekostas av anslaget, bör iakttagas att dessa är ändamålsenliga
med hänsyn till årstid och till den frigivnes förhållanden. Det bör icke få
förekomma, att kläderna och annan utrustning har en sådan enhetlig prägel
att den som känner förhållandena kan på den frigivnes utrustning se, att
han nyligen kommit från fångvårdsanstalt. Inom rimliga gränser bör den
frigivnes egna önskemål beträffande klädernas modell, utförande m. m. tillgodoses.
Anslaget bestämmes i enlighet med det anförda till 7 703 100 kronor.
Utskottet, som förutsätter att den av strafflagberedningen gjorda framställningen
om åtgärder till förbättrande av eftervården efter frigivning och
utskrivning från fångvårdsanstalt upptas till prövning så snart omständigheterna
det medger, ansluter sig till vad departementschefen anfört rörande
de redan nu gällande bestämmelserna i ämnet.
Under åberopande härav och då departementschefens förslag under denna
punkt icke givit utskottet anledning till annat uttalande, hemställer utskottet,
att riksdagen må till Fångvårdsanstalterna: Omkostnader
för budgetåret 1955/56 anvisa ett förslagsanslag av 7 703 100
kronor.
3:o) Fångvårdsanstalterna: Maskin- och verktygsutrustning m. m. Kungl.
Maj :t har (punkten 3, s. 136 och 137) föreslagit riksdagen att till Fångvårdsanstalterna:
Maskin- och verktygsutrustning in. in. för budgetåret 1955/56
anvisa ett reservationsanslag av 489 000 kronor.
Anslaget är i gällande riksstat uppfört med 600 000 kronor.
För fullständigande av utrustning vid vissa nya eller omändrade verkstäder
vid anstalterna å Långholmen, i Malmö, å Tygelsjö, å ödcvata, å Orretorp
och å Vångdalen — vilka samtliga verkstäder beräknas vara byggnadsmässigt
färdiga under nästa budgetår — föreslås skola anvisas tillhopa
263 000 kronor. För maskinutrustning m. in. till snickeriverkstad vid kolo
3
Bihang till riksdagens protokoll 1955. G samt Nr 140—144
34
Statsutskottets utlåtande nr U2 år 1955
nien Singeshult anses böra beviljas 53 000 kronor. För inköp av en personbuss
beräknas 23 000 kronor.
Liksom under föregående budgetår beräknas under anslaget ett belopp
av 150 000 kronor för sådana behov av komplettering av maskinutrustningar
vid olika verkstäder, som sammanhänger med den löpande tekniska översynen
och rationaliseringen.
Utskottet får med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förslag hemställa,
att riksdagen må till Fångvårdsanstalterna: Maskin- och
verktygsutrustning m. m. för budgetåret 1955/56 anvisa ett
reservationsanslag av 489 000 kronor.
4:o) Fångvårdsanstalterna: Engångsanskaffning av inventarier m. m.
Kungl. Maj :t har (punkten 4, s. 137 och 138) föreslagit riksdagen att till
Fångvårdsanstalterna: Engångsanskaffning av inventarier m. m. för budgetåret
1955/56 anvisa ett reservationsanslag av 265 000 kronor.
I gällande riksstat har upptagits ett reservationsanslag å 150 000 kronor
till inventarier m. m. för fångkolonier. Beloppet är avsett för utrustning av
vissa planerade kolonier.
Under punkten [7] i det följande föreslår departementschefen, att anslag
anvisas under kapitalbudgeten för förvärv av bl. a. kolonierna Tenhult och
Mäshult. Vid bifall härtill bör medel anvisas även till inköp av vissa inventarier.
För Tenhult anses därvid i enlighet med fångvårdsstyrelsens förslag
böra beräknas 10 000 kronor, medan för Mäshult medelsanvisningen anses
kunna bestämmas till 30 000 kronor. Därjämte begäres för engångsanskaffning
av inventarier m. m., dels såvitt angår Skenäs, Färjestaden och tre nya
kolonier tillhopa 200 000 kronor, dels ock i vad avser fångvårdsanstalterna i
allmänhet 25 000 kronor.
Då samtliga nu berörda utgiftsändamål lämpligen bör sammanföras under
ett gemensamt anslag, föreslås viss jämkning av hittillsvarande anslagsbenämning.
Vid utgången av innevarande budgetår förefintlig reservation
å det i gällande riksstat upptagna reservationsanslaget till Fångvårdsanstalterna:
Inventarier m. m. för fångkolonier bör vid bifall till förslaget
överföras till nu förevarande anslag.
Utskottet har inte funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj :ts förslag
och hemställer därför,
att riksdagen må till Fångvårdsanstalterna: Engångsanskaffning
av inventarier m. m. för budgetåret 1955/56 anvisa
ett reservationsanslag av 265 000 kronor.
Statsutskottets utlåtande nr 142 år 1955
35
5:o) Ersättning för vård av fångar på anstalter, som ej tillhöra fångvården,
m. m. I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkten 5, s. 138 och 139), vilket
innebär oförändrad medelsanvisning, hemställer utskottet,
att riksdagen må till Ersättning för vård av fångar på anstalter,
som ej tillhöra fångvården, m. m. för budgetåret
1955/56 anvisa ett förslagsanslag av 56 000 kronor.
6:o) Inlösen av vissa byggnader å kronojord m. m. I enlighet med Kungl.
Maj:ts förslag (punkten 6, s. 139) hemställer utskottet,
att riksdagen må till Inlösen av vissa byggnader å kronojord
m. m. för budgetåret 1955/56 anvisa ett reservationsanslag
av 187 500 kronor.
Kapitalbudgeten
Statens affärsverksfonder
7:o) Förvärv av fångkolonier. Kungl. Maj:t har (punkten 7, s. 139—141)
föreslagit riksdagen att till Förvärv av fångkolonier för budgetåret 1955/56
anvisa ett investeringsanslag av 955 000 kronor.
För inköp av nya kolonier har investeringsanslag anvisats av 1945 och 1947
års riksdagar, vilka anslag i budgetredovisningen sammanförts till ett anslag.
Av detta återstod vid ingången av budgetåret 1952/53 odisponerat i runt
tal 237 000 kronor. För budgetåret 1953/54 anvisade riksdagen ytterligare
338 000 kronor, som tillsammans med nyssnämnda odisponerade belopp
skulle täcka kostnaderna för inköp av två kolonier, var och en för 50 intagna,
samt av egendomen Ödevata, som arrenderats av fångvården. 1954 års
riksdag har slutligen beviljat medel, 500 000 kronor, för anskaffande av
ännu en 50-mannakoloni och en koloni med omkring 15 platser, avsedd för
anstalten i Västerås.
Vad angår dispositionen av de av 1953 och 1954 års riksdagar anvisade
medlen till förvärv av fångkolonier erinrar departementschefen, att inköp
skelt av kolonien ödevata och en av de avsedda 50-mannakolonierna (Vångdalen).
Vidare har förslag framlagts av fångvårdsstyrelsen om förvärv av
vissa egendomar för anordnande av de återstående båda 50-mannakolonierna;
dessa framställningar är för närvarande föremål för Kungl. Maj :ts
prövning. En koloni har under hösten tillkommit på egendomen Lingatan.
Det antal öppenvårdsplatser, som finnes vid kolonierna Mäshult och Tenhult,
är oumbärligt. Med hänsyn härtill och till ifrågavarande egendomars
lämplighet för koloniändamål är det angeläget, att fångvården i fortsättningen
kan obehindrat förfoga över desamma. Departementschefen tillstyrker
fördenskull fångvårdsstyrelsens förslag om inköp av berörda fastigheter. I
36
Statsutskottets utlåtande nr H2 år 1955
samband dänned anses även det av styrelsen omnämnda, intill egendomen
Spexeryd gränsande området om 10 000 in2 böra förvärvas. Mot de angivna
köpeskillingarna, sammanlagt 205 200 kronor, anses intet vara att erinra.
Under åberopande av vad departementschefen under punkten [1] anfört
föreslås härjämte, att för förvärv av fastigheten Färjestaden samt ytterligare
tre nya kolonier beräknas tillhopa 750 000 kronor.
I enlighet med det anförda bör under förevarande punkt anvisas sammanlagt
955 200 kronor eller i runt tal 955 000 kronor.
Det förutsättes få ankomma på Kungl. Maj :t alt meddela erforderliga bestämmelser
angående redovisning av de nyförvärvade egendomarna under
vederbörliga fonder.
Utskottet, som inte funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj :ts här
framlagda förslag, får under åberopande jämväl av vad utskottet anfört under
punkten 1 i detta utlåtande hemställa,
att riksdagen må med bifall till Kungl. Maj:ts förslag
samt med avslag å motionen I: 492, såvitt den avser förevarande
anslag, till Förvärv av fångkolonier för budgetåret
1955/56 anvisa ett investeringsanslag av 955 000 kronor.
Statens allmänna fastighetsfond
8:o) Vissa byggnadsarbeten för fångvården. Kungl. Maj:t har (punkten 8,
s. 141—146) föreslagit riksdagen att till Vissa byggnadsarbeten för fångvården
för budgetåret 1955/56 anvisa ett investeringsanslag av 4 565 000 kronor.
Å kapitalbudgeten för innevarande budgetår har under statens allmänna
fastighetsfond anvisats följande investeringsanslag för fångvårdsändamål,
nämligen till
Ombyggnadsarbeten vid äldre fångvårdsanstalter .............. 500 000
Om- och tillbyggnad av arbetslokaler vid fångvårdsanstalter m. m. 412 000
Nybyggnad av arbetslokaler vid fångvårdsanstalter m. m....... 610 000
Nybyggnad av personalbostäder vid fångvårdsanstalter m. m..... 800 000
Utbyggnad av fångvårdsanstalten på Hall...................... 1 200 000
Departementschefen föreslår, att vid bifall till vad i det föregående under
punkten [1] förordats i fråga om utförande av vissa byggnadsföretag för
budgetåret 1955/56 medel anvisas för följande ändamål:
Om- och nybyggnadsarbeten vid ungdomsanstalten Skenäs...... 1 500 000
Utbyggnad av säkerhetsanstalten på Hall.................... 400 000
Två sidoanstalter till säkerhetsanstalten på Hall.............. 1 700 000
Summa kronor 3 600 000
Statsutskottets utlåtande nr H2 år 1955
37
Med hänsyn till att en betydande reservation beräknas uppkomma å det
för innevarande budgetår anvisade investeringsanslaget till Ombyggnadsarbeten
vid äldre fångvårdsanstalter och i avvaktan på den generalplan för
sådana arbeten som utarbetas av byggnadsstyrelsen och fångvårdsstyrelsen,
anses ytterligare medel för sådant ändamål icke nu böra beräknas. Därest
riksdagen icke framställer erinran häremot, bör dock hinder icke möta att
anlita ifrågavarande anslag även för om- och tillbyggnadsarbeten vid nyare
anstalter, där arbetena är av den mindre omfattning att de icke påverkai
fastighetsvärdet.
Departementschefen upptager härefter de anslagsfrågor som avser iståndsättande
av nyförvärvade kolonier samt uppförande av verkstadsbyggnad vid
kolonien Singeshult och personalbostäder.
Såsom fångvårdsstyrelsen framhållit, kräves i regel vid förvärv av fångkolonier
vissa om- och tillbyggnadsarbeten för att kolonierna skall kunna
effektivt utnyttjas. Det måste dårför anses angeläget, att medel står till
förfogande för utförande av sådana arbeten. Departementschefen vill därför
tillstyrka att för ändamålet beräknas ett belopp av 400 000 kronor. Det föreslås
få ankomma på Kungl. Maj :t att meddela närmare bestämmelser om
dispositionen av dessa medel.
För att bereda de å kolonien Singeshult intagna tillfredsställande sysselsättningsmöjligheter
bör den nuvarande arbetsdriften vid kolonien (jordbruks-
och skogsarbete) kompletteras med verkstadsdrift. Ett belopp av
110 000 kronor föreslås anvisat för uppförande vid denna koloni av en verkstadsbyggnad
för snickeri. Vad gäller valet av byggnadskonstruktion anses
av byggnadsstyrelsen framställd erinran böra beaktas.
Bostadssituationen för fångvårdens personal är på flera håll mycket otillfredsställande.
För att åstadkomma en förbättring i detta hänseende har för
innevarande budgetår anvisats ett investeringsanslag av 800 000 kronor för
nybyggnad av personalbostäder in. m. Detta anslag har tagits i anspråk
för — förutom visst bostadsbygge vid Håga sjukhus — anordnande av två
lägenheter och två enkelrum vid envar av kolonierna Skogsgård och Sörbyn
samt en lägenhet och ett enkelrum vid envar av kolonierna Tygelsjö och
Ödevata. Då en ytterligare utökning av bostadsbeståndet vid fångkolonier
är angelägen, tillstyrkes, att även för nästa budgetår medel beräknas för
sådant ändamål med 375 000 kronor. Genom användande av fabrikstillverkade
byggnader synes möjligt att härför anordna fem familjebostäder om
tre rum och kök jämte några enkelrum. Utplaceringen av bostäderna på
olika kolonier föreslås få bestämmas av Kungl. Maj :t efter förslag av fångvårdsstyrelsen.
Såsom i det föregående under punkten [1] berörts har Kungl. Maj :t genom
beslut den 22 oktober 1954 förordnat, att den kronan tillhöriga egendomen
Lingatan i Stångenäs kommun skulle överföras till fångvårdsstyrelsens
förvaltning samt att å egendomen skulle vara anordnad en koloni
för vanligt fångförvar. Därvid förutsattes att vid den nyupprättade kolonien
skulle uppföras en enklare verkstadsbyggnad för en kostnad av högst 80 000
38 Statsutskottets utlåtande nr U2 år 1955
kronor. Departementschefen föreslår, att medel här beräknas för att täcka
denna kostnad.
Sammanlagda medelsbehovet för nu angivna arbeten skulle alltså unpeå
till 4 565 000 kronor.
Föi att i fortsättningen åstadkomma en bättre överblick än hittills över
investeringsverksamhetens omfattning vid fångvården, förordas, att sådana
kapitalinvesteringar, varom här är fråga, sammanföres under ett gemensamt
anslag, benämnt Vissa byggnadsarbeten vid fångvården. I anslutning
härtill bör vid utgången av innevarande budgetår förefintliga behållningar
å de i gällande riksstat uppförda investeringsanslagen till Utbyggnad av
fångvårdsanstalten å Hall, till Om- och tillbyggnad av arbetslokaler vid
fångvårdsanstalter m. m„ till Nybyggnad av arbetslokaler vid fångvårdsanstalter
m. m. samt till Nybyggnad av personalbostäder vid fångvårdsanstalter
m. m. vid bifall till förslaget överföras till det nya anslaget. I det
angivna syftet bör vidare vid medelsäskandena för kommande budgetår
framläggas förslag till investeringsplan innehållande uppgifter rörande beräknad
medelsförbrukning för varje enskilt byggnadsföretag, som godkänts
av riksdagen. Beträffande nya företag, som föreslås upptagna i planen, bör
liksom hittills erforderliga redogörelser lämnas. Med avseende å den föreslagna
medelsanvisningen föreslås få gälla, att den i det föregående angivna
fördelningen icke skall vara i detalj bindande för medlens disposition. I den
mån så med hänsyn till sättet för byggnadsarbetenas rationella bedrivande
eller eljest ur ekonomiska synpunkter kan finnas lämpligt förutsättes enligt
Kungl. Maj :ts bestämmande en ökning av beräknad medelsdisposition för
visst, av riksdagen godkänt ändamål kunna ske under förutsättning dels att
medel finnes disponibla under anslaget och dels att den av statsmakterna
godkända kostnadsramen för ändamålet i fråga icke överskrides.
Utskottet får under hänvisning till vad utskottet anfört under punkten 1
i detta utlåtande med tillstyrkande jämväl av Kungl. Maj :ts under förevarande
punkt framlagda förslag hemställa,
att riksdagen må med bifall till Kungl. Maj :ts förslag samt
med avslag å motionen 1: 492, såvitt den avser förevarande
anslag, till Vissa byggnadsarbeten för fångvården för budgetåret
1955/56 anvisa ett investeringsanslag av 4 565 000
kronor.
Stockholm den 17 maj 1955
På statsutskottets vägnar:
MARTIN SKOGLUND
Närvarande: se under utlåtandet nr 141.
Reservation
vid punkten 8 (Vissa byggnadsarbeten för fångvården) av fröken Elmén.