Nr 133— 1 34
Statsutskottets utlåtande nr 133 år 1955
1
Nr 133
Utlåtande i anledning av väckta motioner angående dels ombyggnad
av järnvägen å sträckan Sölvesborg—Hörviken till
normalspår m. m. och dels anslag till upprustning av
vägarna på Listerlandet.
(4:e avd.)
I årets statsverksproposition har under kapitalbudgeten (bil. 27, s. 80)
av föredragande departementschefen anförts följande beträffande frågan
om järnvägsdriften på bandelen Sölvesborg—Hörviken.
Den i 1954 års statsverksproposition omnämnda utredningen rörande
en eventuell ombyggnad av bandelen Sölvesborg—Hörviken i samband med
breddningen av linjen Karlskrona—Kristianstad har nu slutförts. Med anledning
av vad därvid framkommit hemställde järnvägsstyrelsen i skrivelse
den 26 februari 1954, varom i övrigt torde få hänvisas till handlingarna,
om bemyndigande att nedlägga järnvägsdriften på bandelen Sölvesborg—
Hörviken och att av anslaget till ombyggnad av blekingelinjerna taga i anspråk
225 000 kr. för ombyggnad av järnvägssträckan Sölvesborg—ListerMjällby
till normalspårigt industrispår. Sedan ärendet varit föremål för remissbehandling
och styrelsen den 12 augusti 1954 inkommit med ytterligare
en skrivelse i ärendet, bemyndigade Kungl. Maj :t den 13 augusti 1954 styrelsen
att taga i anspråk nämnda belopp av dispositionsanslaget för utläggning
av ett normalspår, avsett för vagnslastgods, utmed delsträckan Sölvesborg—Lister-Mjällby.
Med anledning av styrelsens förstnämnda skrivelse
avser jag emellertid även att framdeles föreslå Kungl. Maj:t att bemyndiga
styrelsen att nedlägga smalspårsdriften på linjen Sölvesborg—Hörviken och
riva upp för denna drift avsedda spåranläggningar samt att meddela styrelsen
tillstånd till den linjetrafik för person- och godsbefordran, som genom
smalspårsdriftens upphörande kan bli erforderlig.
I anledning härav har i två likalydande motioner, väckta den ena inom
första kammaren av herr Hällgren m. fl. (I: 267) och den andra inom andra
kammaren av herr Johnsson i Kastanjegården m. fl. (11:358), hemställts
att riksdagen måtte besluta att bandelen Sölvesborg—Hörviken ombygges
till normalspår för all trafik eller att bandelen Sölvesborg—Hörviken bibehålies
som smalspårig järnväg med normalspårigt industrispår för vagnslastgods
Sölvesborg—Lister-Mjällby eller att, under i motionerna angivna
villkor i fråga om upprustning av vägnätet på Listerlandet, normalspåret
Sölvesborg—Lister-Mjällby utbygges till Listershuvuds station för all godstrafik
och att persontrafiken å järnvägen Sölvesborg—Hörviken överföres
till busslinjer med anknytning till Hälleviks och Hörvikens nuvarande järnvägsstationer.
1 Rihang till riksdagens protokoll 1955. 6 samt. Nr 133—134
2
Statsutskottets utlåtande nr 133 år 1955
Vidare har i två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren
av herr Hällgren m. fl. (I: 279) och den andra inom andra kammaren
av herr Johnsson i Kastanjegården m. fl. (II: 359), hemställts att riksdagen
av automobilskattemedel måtte anvisa 2 700 000 kronor till upprustning av
vägarna på Listerlandet, varav 1 520 000 kronor innan järnvägsdriften i nuvarande
form nedlägges.
I motionerna I: 267 och II: 358 har inledningsvis erinrats om förenämnda
departementschef suttalande. Efter vissa uppgifter om tillkomsten av bandelen
Sölvesborg—Hörviken ha motionärerna (s. 3 och 4) bl. a. erinrat om
de motioner i ämnet som väckts vid 1946 och 1953 års riksdagar samt om
i samband därmed av riksdagen gjorda uttalanden. Motionärerna ha vidare
lämnat vissa data rörande Listerlandets befolknings- och kommunikationsförhållanden
samt näringsliv m. in. (s. 4—6) och ha därefter i fråga om ovan
nämnda av järnvägsstyrelsen till Kungl. Maj :t den 26 februari 1954 överlämnade
utredning rörande den framtida utformningen av järnvägsförbindelserna
på Listerlandet — baserad på 1952 års driftsresultat i fråga om bandelen
Sölvesborg—Hörviken — anfört följande.
Från sina beräkningar av år 1952 har järnvägsstyrelsen kommit fram
till att banan ger ett driftsunderskott på 110 000 kronor per år (inklusive
avskrivning men exklusive ränta).
Styrelsen har uppgjort 4 olika alternativ till trafikens ordnande:
Alt. I: Järnvägstrafiken nedlägges helt och ersättes med biltrafik.
Alt. II: Persontrafiken överföres till landsväg och järnvägslinjen ombygges
till normalspår för endast godstrafik.
Alt. III: Järnvägslinjen ombygges till normalspår för all trafik.
Alt. IV: Person- och styckegodstrafiken på hela järnvägslinjen överföres
till landsväg och sträckan Sölvesborg—Lister-Mjällby ombygges
till normalspårigt industrispår.
Den av styrelsen gjorda jämförelsen mellan det ekonomiska utfallet vid
tillämpning av något av ovan angivna alternativ och driftresultatet år 1952
ter sig på följande sätt:
Nettoförbättring, tusen
kronor, i jämförelse med
1952 års driftsresultat
Alt. I ............................ 255
> II ............................ 120
> III............................ - 43
• IV............................ 210
Styrelsen bär förordat alternativ IV, vilket innebär att person- och styckegodstrafiken
på hela järnvägslinjen överföres till landsväg och sträckan Sölvesborg—Lister-Mjällby
ombygges till normalspårigt industrispår. Ett femte
alternativ om normalspårig bana till Lister-Mjällby för all trafik och därlfrån
buss- och lastbilstrafik till de olika tätsamhällena har avvisats. Det
bör erinras om att enligt styrelsens egna beräkningar normalspårigt industrispar
å hela bansträckan lämnar överskott. Styrelsen betraktar banan som
trafiksvag fast inte bland de trafiksvagaste. Förordandet av banans nedläggande
och trafikens överförande till landsvägarna får väl betraktas som ett
led i den allmänna tendensen att göra av med en hel del av de mindre järn
-
Statsutskottets utlåtande nr 133 år 1955
3
vägarna i landet då .»brist på gummi och drivmedel» inte hindrar. Kungl.
Maj :t har den 13 augusti 1954 effektuerat järnvägsstyrelsens förslag om
industrispår å delen Sölvesborg—Lister-Mjällby för en kostnad av 225 000
kronor, vilket trafikeras jämsides med den smalspåriga banlinjen Sölvesborg—Hörviken.
Industrispåret är endast för vagnslastgods under det att
styckegodstrafiken, däribland fisktransporterna som ilgods, jämte persontrafiken
sker på den smalspåriga banlinjen.
De landsvägar som föreslås till busstrafik äro delvis så smala, 4 in bred
körbana, att tvenne bussar med en bredd av 2,35 in inte kunna mötas å
körbanan. Den undersökning angående vägarna för den nya linjebuss- och
lastbilstrafiken, som järnvägsstyrelsen förebådat, har gett till resultat att
vägförvaltningen i Blekinge län ansett att 2,7 miljoner kronor voro erforderliga
till nödiga vägarbeten för mottagande av trafiken, varav 300 000 kronor
avsågo mötesplatser på ea 9 km av de sämsta vägarna och 330 000
ny väg Hannetorp—Hällevik.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen ansåg att detta var kostnader på längre
sikt, vilket icke reservationslöst kan underskrivas, samt att ett belopp
av 1 150 000 kronor, ny väg till Hällevik å 370 000 kronor icke medräknad,
vore erforderligt för utförande av vägarbeten innan smalspårsbanan nedlades.
Efter att ytterligare något ha ingått på vägfrågan samt trafikens storlek
på listerbanan ha motionärerna avslutningsvis anfört följande.
Det har talats så mycket om att man skall söka förhindra landsbygdens
avfolkning. Det är ganska allmänt känt att Mjällby kommun gjort stora
ansträngningar för att åstadkomma ett mera differentierat näringsliv och
därigenom förhindra avfolkning samt höja levnadsstandarden. Ett borttagande
av järnvägen som trafikförbindelse betraktas som ett bakslag för
denna utveckling.
Det enda riktiga är givetvis att bygga om bandelen Sölvesborg—Hörviken,
för den låga byggnadskostnad som det blir fråga om, till normalspårig
för all trafik. Ett tänkbart provisorium är att låta banan vara som den är,
d. v. s. smalspårig Sölvesborg—Hörviken, med normalspår för vagnslastgods
Sölvesborg—Lister-Mjällby. Skulle inte detta senare för framtiden
anses vara ändamålsenligt, och ej heller normalspårig järnväg Sölvesborg--Hällevik, återstår ett alternativ som närmast ansluter till järnvägsstyrelsens
förslag, nämligen att bygga fram det befintliga normalspåret någon kilometer
från Lister-Mjällby till Listershuvuds station, eller samma sträckning
som den först utbyggda järnvägen hade och där vägar från de större fiskelägena
Hällevik, Nogersund och Hörvik sammanstöta. Vidare att trafiken
ä normalspåret Sölvesborg—Listershuvud inte endast blir vagnslastgods
utan även styckegods, därmed ilgods, så att fisktransporterna kunna försiggå
i normal utsträckning. Därav följer att persontrafiken skulle överföras
till linjebussar å landsvägarna med bl. a. anslutning till nuvarande stationshus
i Hällevik och Hörviken samt att vägarna upprustas för mottagande
av den ökade trafiken. För detta senare har vägförvaltningen i Blekinge län
ansett att ett anslag av 2 700 000 kronor är erforderligt, varvid man endast
räknat med att anordna mötesplatser på eu del vägar. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
har ansett att 1 150 000 kronor måste anslås (ill förbättring
av vägarna, innan järnvägsdriften nedlägges, varvid man uteslutit behövlig
ny väg Hannetorp—Hällevik. Listers vägnämnd bär ansett att denna senare
väg jämväl borde komma till stånd och har uttalat sig för vägarbeten
för t 520 000 kronor innan omläggning sker av järnvägstrafiken.
4
Statsutskottets utlåtande nr 133 år 1955
I anslutning härtill har också åberopats riksdagens uttalande av år 1946,
att det icke bör ifrågakomma att beröva en bygd en järnvägsförbindelse utan
tungt vägande skäl och i varje fall icke utan att samtidigt överväganden
äga rum rörande förutsättningarna för ett tillgodoseende i annan form av
bygdens berättigade krav på likvärdiga ändamålsenliga kommunikationer.
I motionerna I: 279 och II: 359 har allenast åberopats innehållet i nyssberörda
motioner.
Över motionerna ha efter därom i vederbörlig ordning gjord framställning
yttranden avgivits av länsstyrelsen i Blekinge län, järnvägsstyrelsen, vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen samt arbetsmarknadsstyrelsen.
Länsstyrelsen i Blekinge län anför följande.
På de skäl som närmare utvecklats i motionerna 1: 267 och II: 358 tillstyr^
ker länsstyrelsen en ombyggnad av bandelen Sölvesborg—Hörviken till normalspår.
Därest ombyggnad av ifrågavarande handel icke kommer till stånd, måste
vägarna förbättras redan före järnvägsdriftens nedläggande. Kostnaderna
för sådan upprustning av vägarna ha i samtliga motioner beräknats uppgå
till 1 520 000 kronor. Detta belopp utgöres av de beräknade kostnaderna för
vägförbättringar 1 150 000 kronor,jämte kostnaderna för nyanläggning av
väg å sträckan Hannetorp—Hällevik, 370 000 kronor. Enär befintliga vägar
från Hannetorp till Hällevik ha dåligt planläge och ett flertal ur trafiksäkerhetssynpunkt
otillfredsställande kurvor, har länsstyrelsen i likhet med
motionärerna funnit det vara av stor vikt att en ny vägförbindelse mellan
Hannetorp och Hällevik kom till stånd. En sådan förbindelse skulle för övrigt
medföra en förkortning av vägen till Hällevik med nära en kilometer.
Företaget har trots den begränsade tillgången på medel upptagits i gällande
flerårsplan för bygdevägar. Med hänsyn härtill och då vägförvaltningen tidigare
funnit, att de totala kostnaderna för en upprustning av vägnätet å
Listerlandet kunna beräknas till cirka 2 700 000 kronor, får länsstyrelsen
jämväl tillstyrka motionerna I: 279 och II: 359.
Järnvägsstyrelsen konstaterar inledningsvis bl. a. att i motionerna lämnas
en tämligen utförlig redogörelse för utvecklingen och den hittillsvarande
behandlingen av Listerlandets kommunikationer. Såvitt styrelsen kan finna,
har den nu aktuella frågan emellertid därmed i sak icke tillförts något nytt
material, som kan vara ägnat att rubba styrelsens på en ingående utredning
grundade ståndpunkt och förslag. Vad motionärerna anfört anses sålunda
icke innebära någon vägande erinran mot de kalkyler och slutsatser, som legat
till grund för styrelsens ställningstagande.
Efter ett bemötande av vissa i motionerna gjorda påståenden rörande styrelsens
förenämnda utredning anför styrelsen vidare följande.
För motionärerna synes hela bandelens ombyggande till normalspår för
all trafik vara en självklar lösning. För styrelsen såsom ansvarig för statens
järnvägars ekonomiska skötsel kunna endast fakta rörande trafikbehov,
intäkter och kostnader vara avgörande i valet mellan olika alterna
-
Statsutskottets utlåtande nr 133 år 1955
5
liva åtgärder. 1 konsekvens härmed har styrelsen ansett sig böra förorda
det alternativ, som medför det på lång sikt fördelaktigaste resultatet med
samtidigt beaktande av trafikanternas berättigade anspråk på fullgod ersättningstrafik.
Styrelsen övergår härefter till att närmare behandla de i motionerna framförda
alternativa yrkandena. Vad angår det första förslaget, nämligen att
bandelen Sölvesborg—Hörviken ombygges till normalspår för all trafik, torde
styrelsen kunna fatta sig kort under hänvisning till den av styrelsen
verkställda, i motionerna refererade utredningen. En dylik åtgärd skulle
nämligen sannolikt leda till ytterligare försämring av driftsresultatet.
Det andra alternativet, att bandelen Sölvesborg—Hörviken bibehålies som
smalspårig järnväg med normalspårigt industrispår för vagnslastgods Sölvesborg—Lister-Mjällby,
skulle innebära en permanentning av nuvarande
provisorium, vilket i flera avseenden måste anses olämpligt. Bland olägenheterna
med ett dylikt arrangemang må framhållas följande.
Bangårdsombyggnaden i Sölvesborg har icke kunnat fullföljas i avvaktan
på definitivt beslut rörande bandelen Sölvesborg—Hörviken. Vid bibehållen
smalspårsdrift erfordras vissa förändringar av bangården i syfte att ordna
smalspårsförbindelser till lokstallet för de smalspåriga rälsbussarnas garagering
och underhåll. Minst sex treskensväxlar måste inläggas, vilket komplicerar
och fördyrar säkerhetsanläggningen, varjämte det för normalspårstrafiken
helt behövliga spårutrymmet på bangård och i lokstall delvis skulle
få tagas i anspråk för smalspårstrafiken.
Särskild rullande materiel (rälsbussar, rälsbussläpvagnar och godsvagnar)
måste avdelas enbart för denna handel. Detsamma gäller snöröjningsmaterielen,
som redan för närvarande är otillfredsställande, speciellt
med tanke på banans öppna läge.
På sträckan Lister-Mjällby—Hörviken måste bl. a. rälsen bytas på en
sträcka av 6,5 km, ytterligare ett uppställningsspår anordnas i Lister-Mjällby
och två vägsäkerhetsanläggningar utföras.
Det säger sig självt, att ett bibehållande av smalspårsdriften därutöver
allmänt sett medför olägenheter, som det är svårt att närmare specificera,
såsom att arbetet blir mera personalkrävande och tungrott till men även för
normalspårstrafiken på huvudlinjen.
Ett bibehållande av smalspårsdriften kräver för ovan uppräknade åtgärder
investeringar om minst 350 000 kronor, i vilket belopp icke inräknats
fördyringen av säkerhetsanläggningen i Sölvesborg.
Vad driftkostnaderna beträffar möter det stora svårigheter att fastställa,
hur dessa förändrats genom ibruktagandet av normalspåret Sölvesborg—
Lister-Mjällby. Mot merkostnaderna för vagnuttagningar på normalspåret
stå vissa kostnadsminskningar på smalspåret, men å andra sidan medför
treskensdriften på sträckan Sölvesborg—Lister-Mjällby vissa merkostnader
för smalspårstrafiken. Uppskattningsvis torde emellertid den nuvarande
trafikeringsformen ställa sig omkring 50 000 kronor dyrare per år än förutvarande
renodlade smalspårsdrift. Av större intresse är en jämförelse med
det av styrelsen förordade all. IV, vilken utvisar, att fortsatt smalspårsdrift
parallellt med normalspårsdrift för vagnslaster på sträckan Sölvesborg—
Lister-Mjällby skulle kosta inemot 250 000 kronor mera per år än all. IV.
Detta innebär, att driftresultatet bleve närmast jämförligt med resultatet
efter hela bandelens ombyggnad till normalspår för all trafik (alt. III).
Ifrågavarande lösning måste därför, speciellt i betraktande av de med denna
trafikeringsform förknippade allmänna olägenheterna, anses som helt otillfredsställande
och kan under inga förhållanden tillstyrkas.
6
Statsutskottets utlåtande nr 133 år 1955
Motionärernas tredje alternativ skiljer sig från styrelsens alt. IV däri atl
det normalspåriga industrispåret skulle utbyggas till Listershuvud och upplåtas
för all godstrafik — även för ilgods — så att fisktransporterna skulle
»kunna försiggå i normal utsträckning». Som motiv härför anges, att vägar
där sammanstöta från de större fiskelägena Hällevik, Nogersimd och Hörviken.
Enligt styrelsens förslag äro fisktransporterna emellertid avsedda att
utföras dels med lastbil, dels med släpvagnar till vägbussarna, varigenom antalet
transportlägenheter för den färska fisken kan förväntas bliva större
än under nuvarande förhållanden.
Ehuru det icke direkt utsagts, får det anses uppenbart, att motionärernas
förslag i vad gäller normalspårets utdragande till Listershuvud vilar på den
förutsättningen, att trafikanterna själva skulle svara för godsets, i varje fali
fiskens, transport till närmaste plats vid järnväg. Huruvida det är tänkt, att
antalet transportlägenheter från Listershuvud skall vara lika stort som det
nuvarande, d. v. s. sju per vardag, framgår icke men får anses troligt med
hänsyn till att det rör sig om ilgodstransporter. Styrelsen kan icke finna,
att några väsentliga fördelar skulle vinnas för trafikanterna genom denna
anordning. Kostnadsmässigt ter sig en anordning med särskilda vagnuttagningar
för styckegods till Listershuvud, som i så fall måste bemannas, och
tvenne omlastningar (i Listershuvud och Sölvesborg) av större delen av
transporterna föga tilltalande, och styrelsen kan av denna anledning icke
heller tillstyrka motionärernas tredje alternativ.
Våg- och vattenbyggnadsstyrelsen erinrar om sitt den 20 november 1953
avgivna utlåtande till järnvägsstyrelsen i frågan, varav framginge att enligt
styrelsens mening vid ett nedläggande av järnvägsdriften kräves en omedelbar
investering i de av järnvägen berörda vägarna för ett totalbelopp av
1 150 000 kronor. Styrelsen framhåller vidare bl. a. följande.
Om kostnaderna skola täckas helt av bilskattemedel, synas för ändamålet
böra disponeras de medel som stå till Kungl. Maj :ts förfogande för brådskande
och oförutsedda företag. Någon detaljprojektering av föreslagna
iståndsättningsarbeten är emellertid icke verkställd. De verkliga kostnaderna
kunna därför komma att i viss mån avvika från de sålunda angivna.
Styrelsen anser angeläget framhålla att styrelsen finner det betänkligt
om en övergång från järnvägsdrift till landsvägstrafik måste ske, innan de
avsedda vägarbetena hunnit genomföras. Särskilt vanskliga komma förhållandena
att bliva under tjällossningen. Av denna anledning vore det önskvärt
att med ett eventuellt nedläggande finge anstå i varje fall till sommaren
1956.
Beträffande de ytterligare medel, som böra investeras i av järnvägens nedläggande
berörda vägnät, vill styrelsen framhålla följande.
Även om ett överförande av person- och styckegodstrafiken å sträckan
Sölvesborg—Hörviken (å sträckan Lister-Mjällby—Hörviken även vagnslasttrafiken)
från järnvägs- till landsvägsbefordran kommer att medföra en
ökning av trafiken å berörda landsvägar, blir dock denna ökning i förhållande
till den nuvarande trafiken ej av utslagsgivande storlek. Sedan de mest
angelägna förbättringsarbetena färdigställts," synas trafikförhållandena å
dessa vägar kunna jämställas med förhållandena å andra vägar, där något
motsvarande trafiktillskott icke förekommit. För de fortsatta förbättringsarbetena
å berörda vägar bör därför vid bedömningen av medelstilldelning
hänsyn tagas till de andra vägar i länet och landet i övrigt, vilka ävenledes
äro i behov av förbättring. Styrelsen är av den meningen, att de av järnvägsnedläggelsen
aktuella vägföretagen, vilka icke kunna inrymmas i ovan an
-
Statsutskottets utlåtande nr 133 år 1955
7
givna belopp (1 150 000 kronor) efter hand i vanlig ordning upptagas i kommande
flerårsplaner i den mån medel kunna ställas till förfogande.
Arbetsmarknadsstyrelsen slutligen framhåller att en eventuell ombyggnad
av banan till Hörviken knappast synes komma att beröra den allmänna
arbetsmarknaden, i det arbetena till största delen kunna bedrivas med statens
järnvägars banarbetarpersonal. Styrelsen anser icke heller några svårigheter
föreligga att erhålla arbetskraft inom Blekinge län och angränsande
delar av Kristianstads län för de vägbyggnadsarbeten, som skulle bli
nödvändiga genom inskränkningar i trafiken på järnvägen Sölvesborg—
Hörviken.
Utskottet. I årets statsverksproposition har chefen för kommunikationsdepartementet
vid sin anmälan av statens järnvägars anslagsbehov bl. a.
erinrat om att järnvägsstyrelsen i skrivelse den 26 februari 1954 hemställt
om bemyndigande att nedlägga järnvägsdriften på bandelen Sölvesborg—
Hörviken och att av anslaget till ombyggnad av blekingelinjerna taga i anspråk
225 000 kronor för ombyggnad av järnvägssträckan Sölvesborg—ListerMjällby
till normalspårigt industrispår. Vidare har meddelats, att Kungl.
Maj :t genom beslut den 13 augusti 1954 bemyndigat styrelsen att taga i
anspråk nämnda belopp av dispositionsanslaget för utläggning av ett normalspår,
avsett för vagnslastgods, utmed delsträckan Sölvesborg—ListerMjällby.
Departementschefen har samtidigt förklarat sig ha för avsikt att
framdeles föreslå Kungl. Maj:t att bemyndiga styrelsen att nedlägga smalspårsdriften
på linjen Sölvesborg—Hörviken och riva upp för denna drift
avsedda spåranläggningar samt att meddela styrelsen tillstånd till den linjetrafik
för person- och godsbefordran som genom smalspårsdriftens upphörande
kan bli erforderlig.
Gentemot den uppfattning som kommit till uttryck i departementschefens
uttalande ha i de båda likalydande motionerna I: 267 och II: 358 vissa erinringar
framförts. Under hänvisning framför allt till det på Listerhalvön
lokaliserade näringslivets behov av goda kommunikationer ha motionärerna
sålunda funnit det mest ändamålsenligt, att bandelen Sölvesborg—Hörviken
ombygges till normalspår för all trafik. För den händelse yrkandet härom
icke skulle vinna riksdagens bifall, ha motionärerna framlagt ytterligare
Ivå förslag, innebärande antingen att nyssnämnda handel bibehålies som
smalspårig järnväg med normalspårigt industrispår för vagnslastgods på
sträckan Sölvesborg—Lister-Mjällby eller också att sist angivna industrispår
utbygges till Listershuvuds station för all godstrafik och att persontrafiken
på järnvägen Sölvesborg—Hörviken överföres till busslinjer med anknytning
till Hälleviks och Hörvikens nuvarande järnvägsstationer. En förutsättning
härför skulle emellertid vara, att vägnätet på Listerlandet upprustades
enligt vissa av motionärerna angivna villkor. Under åberopande
härav har i särskilda motioner — I: 279 och II: 359 — hemställts att riksdagen
till förevarande ändamål måtte av automobilskattemedel anvisa
2 700 000 kronor, varav 1 520 000 kronor innan järnvägsdriften i nuvarande
form nedlägges.
8 Statsutskottets utlåtande nr 133 år 1955
Utskottet, som på ort och ställe studerat de av motionärerna berörda förhållandena,
har vid sin prövning av motionärernas huvudförslag om en ombygSnad
till normalspår av bandelen Sölvesborg—Hörviken för all trafik
icke kunnat undgå att beakta, att den tunga industriens behov av direkt
förbindelse med det normalspåriga järnvägsnätet redan tillgodosetts genom
att industrispåret Sölvesborg—Lister-Mjällby numera färdigställts. De godstransportmängder
i övrigt som härvidlag äga intresse synas, såvitt utskottet
haft möjlighet att bedöma, icke vara av den art och omfattning, att de ensamma
eller ens i förening med den påräkneliga persontrafiken kunna
motivera en dylik ombyggnad, helst som det i förevarande fall är fråga om
relativt sett mycket korta transportavstånd. Uppmärksammas bör vidare att
den nämnda bandelen redan nu uppvisar ett årligt driftunderskott och att
detta i händelse av bifall till motionärernas förslag kan väntas ytterligare
oka. Utskottet anser sig därför icke kunna tillstyrka, att bandelen Sölvesborg—Hörviken
ombygges till normalspår för all trafik.
Såsom av järnvägsstyrelsens remissyttrande framgår äro bestämda olägenheter
förbundna med ett bibehållande jämväl för framtiden av nuvarande
provisorium beträffande järnvägsdriften på nu avsedda bandel. Med
hänsyn härtill kan utskottet ej heller förorda, att motionärernas alternativ
d lägges till grund för riksdagens beslut i förevarande spörsmål.
Utskottet vill vidare framhålla, att det enligt dess mening synes sannolikt
att Lister-Mjällbys nuvarande ställning såsom industriell huvudort på Listerlandet
blir bestående under överskådlig tid framåt. Vid sådant förhållande
kan utskottet icke finna tillräckliga skäl vara förebragta för motionärernas
tredje alternativ, innebärande att det förut omförmälda industrispåret
nu skulle utbyggas till Listershuvuds station och i samband därmed
upplåtas för all godstrafik. Därest behov av en spårförlängning framdeles
skulle visa sig föreligga, torde frågan därom då få upptagnas till prövningav
Kungl. Maj :t i sedvanlig ordning.
Mot bakgrunden av nu anförda omständigheter finner sig utskottet böra
avstyrka bifall till motionerna I: 267 och II: 358. Utskottet är sålunda i likhet
med departementschefen av den uppfattningen, att smalspårsdriften på
järnvägslinjen Sölvesborg—Hörviken bör upphöra och ersättas med landsvägstrafik.
Innan ett beslut av denna innebörd förverkligas, synes det emellertid utskottet
vara ofrånkomligt, att vägnätet på Listerlandet försättes i ett mera
tillfredsställande skick, svarande mot den ökning av trafiken som i ett dylikt
läge är att vänta. Kostnaderna härför ha av motionärerna uppskattats till
1 520 000 kronor, medan det enligt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens mening
vid ett nedläggande av järnvägsdriften kräves en omedelbar investering
i de därav berörda vägarna för ett sammanlagt belopp av 1 150 000 kronor.
Ifragavarande differens, vilken hänför sig till kostnaden för nyanläggningav
väg mellan Hannetorp och Hällevik, ger icke utskottet anledning till annat
uttalande än att utskottet förutsätter, att vederbörande vägmyndigheter
komma att framlägga förslag till den upprustning av vägarna på Listerlandet
Statsutskottets utlåtande nr 133 dr 1955
9
som i händelse av smalspårsdriftens upphörande framstår såsom oundgängligen
nödvändig. Utskottet vill vidare framhålla, att i detta sammanhang
särskilt bör prövas i vad mån nuvarande stationsbyggnader även efter trafikomläggningen
kunna utnyttjas för trafikändamål.
Vad frågan om finansieringen av nämnda upprustning därefter angår delar
utskottet väg- och vattenbyggnadsstyrelsens uppfattning, att särskilt anslag
för ändamålet icke lämpligen bör anvisas. Med hänsyn till storleken av
ännu icke disponerade medel på det ordinarie anslaget till byggande av
länsvägar synes detta ej heller vara nödvändigt. En förutsättning för att
ifrågavarande upprustning skall kunna påbörjas redan innevarande år är
dock, att den medelsförbrukningsram som fastställts för vägbyggnadsverksamheten
inom Blekinge län får överskridas i erforderlig mån. Övriga av
järnvägsnedläggelsen aktualiserade vägföretag torde, såsom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
framhållit, böra i vanlig ordning upptagas i kommande
flerårsplaner allteftersom medel kunna ställas till förfogande.
Av det nu sagda framgår, att utskottet ej heller kan tillstyrka bifall till
det i de båda likalydande motionerna I: 279 och II: 359 framförda förslaget
om anvisande av särskilda medel för upprustning av vägarna på Listerlandet.
Utskottet hemställer,
I. att motionerna 1:267 och 11:358 icke må bifallas av
riksdagen;
II. att motionerna I: 279 och II: 359 icke må bifallas av
riksdagen;
III. att riksdagen må i skrivelse till Kungl. Maj :t giva till
känna vad utskottet anfört.
Stockholm den 13 maj 1955
På statsutskottets vägnar:
MARTIN SKOGLUND
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet ha närvarit
från första kammaren: herrar Iwar Anderson, Näsgård, fröken Andersson,
herrar Näsström, Pålsson, Hesselbom, Sundelin, Gustaf Andersson,
Birger Andersson, Alfred Nilsson, Thun, Bergman, Elfving, Rikard Svensson
och Aaslrup; samt
från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Malmborg i
Skövde, Bergström, Andersson i Malmö, Ståhl, Lindholm, Eriksson i Sandby,
Svensson i Ljungskile, Åkerström, Hoppe, Johansson i Mysinge, Thapper,
Cassel, Svensson i Stenkyrka och fröken Ager.