År 131—132

Statsutskottets utlåtande nr 131 år 1955

1

Nr 131

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående
högertrafikfrågan jåmte i ämnet väckta motioner.

(4 :e avd.)

I propositionen nr 111 har Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för den 25
februari 1955, föreslagit riksdagen att dels avgiva yttrande i anledning av
ett av föredragande departementschefen framlagt förslag angående högertrafikfrågan,
dels uppdraga åt talmanskonferensen att såsom biträde till
en av departementschefen förordad folkomröstningsnämnd utse en rådgivande
parlamentarisk kommitté, dels ock för budgetåret 1955/56 anvisa
följande anslag, nämligen dels till Statlig upplysningsverksamhet vid 1955
års folkomröstning under sjätte huvudtiteln ett anslag av 2 550 000 kronor,
dels till Administration av 1955 års folkomröstning under elfte huvudtiteln
ett förslagsanslag av 1 000 000 kronor.

Sedan riksdagen i skrivelse den 2 december 1953, nr 399, anhållit, att
Kungl. Maj:t ville utreda förutsättningarna för vårt land att under den
närmaste framtiden genomföra en övergång till högertrafik samt för riksdagen
framlägga de förslag, till vilka utredningen kunde giva anledning,
tillkallades med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 8 januari 1954
samma dag sju sakkunniga — 195b års kommitté för utredning om högertrafik
— för att verkställa den av riksdagen begärda utredningen.

Kommittén har med skrivelse den 30 oktober 1954 överlämnat sitt betänkande
(SOU 1954: 30).

Kommittén redogör till en början för högertrafikfrågans tidigare behandling
och erinrar i detta hänseende om den utredning i frågan, som
verkställdes av 1939 års högertrafikkommitté (SOU 1940:30) samt om
uttalanden i ämnet dels vid 1939 och 1945 års riksdagar, dels ock av
Nordiska parlamentariska kommittén för friare samfärdsel in. in. (SOU
1953:5).

Kommittén har sökt att med utgångspunkt från tillgängligt statistiskt
material undersöka vissa trafiksäkerhetsfrågor och andra särskilda förhållanden,
som tillmätts betydelse i debatten om övergång till högertrafik.
En redogörelse för dessa undersökningar lämnas å s. 3—7 i propositionen.

Sammanfattningsvis anför kommittén att -— såsom även 1939 års kom 1—930

55 Bihang till riksdagens protokoll 1955. 6 saml. Nr 131—132

2

Statsutskottets utlåtande nr 131 år 1955

mitté framhöll — ur teoretisk eller teknisk synpunkt företräde icke kan
ges åt vänstertrafik eller högertrafik. De skäl, som kan anföras mot en
övergång till högertrafik, nämligen den sannolika ökningen på kortare sikt
av olycksriskerna efter trafikomläggningen och de stora kostnaderna för
omläggningen, är i och för sig tungt vägande. Med hänsyn till utvecklingen
av den internationella landsvägstrafiken och det därav betingade intresset
av enhetliga trafikregler länderna emellan finner dock kommittén, att övergång
till högertrafik bör genomföras i vårt land för väg- och gatutrafiken.
På längre sikt synes detta vara fördelaktigt även ur trafiksäkerhetssynpunkt.

För järnvägstrafiken bör enligt kommitténs mening vänstertrafiken bibehållas.

Kommitténs ordförande har i särskilt yttrande anmält en från kommittémajoritetens
uppfattning i huvudfrågan avvikande mening (s. 7
och 8).

Två av kommittéledamöterna har i frågan om en eventuell folkomröstning
anfört följande.

Kommittén har enligt sina direktiv haft till uppdrag att planlägga utredningsarbetet
med tanke på att frågan om övergång till högertrafik skulle
kunna göras till föremål för rådgivande folkomröstning. Kommittén har
således icke haft att ta ställning till frågan om folkomröstning eller icke i
detta spörsmål. Vi har i enlighet härmed tolkat direktiven så, att frågan
om folkomröstning skall prövas i annat sammanhang. Enligt vår personliga
mening synes något principiellt hinder för folkomröstning i ärendet
inte föreligga.

Vidare har en ledamot uttalat att enligt hans uppfattning bör under
alla förhållanden, innan eventuellt beslut om övergång till högertrafik
fattas, folkomröstning äga rum, därest någon väsentligt större del av de med
övergången till högertrafik förenade kostnaderna än vad som föreslagits i
kommitténs betänkande skulle anses böra bestridas med andra medel än
automobilskattemedel.

Kommittén framhåller, att det ur kostnadssynpunkt är angeläget att,
därest en omläggning till högertrafik skall äga rum, denna göres snarast
möjligt. Efter en inventering av verkstadskapaciteten och en bedömning av
hur omställningen bör ske med hänsyn till bl. a. anskaffandet av erforderlig
buffert av vagnar har närmast möjliga tidpunkt ansetts bli år 1959
om beslut angående omläggningen fattas år 1955.

Kommittén utgår i sina kostnadsberäkningar från att en eventuell övergång
till högertrafik äger rum i juni 1959 (t. ex. söndagen den 7). Vid
övergång ett senare år kommer kostnaderna för en omläggning att ha
stegrats.

De totala kostnaderna för en övergång till högertrafik skulle enligt kommittén
uppgå till 215 milj. kr. enligt följande sammanställning.

Statsutskottets utlåtande nr 131 år 1955

3

Milj. kr.

Spårvagnar ....................................... ^,0

Bussar ............................................. 110,o

Allmänna vägar:

Landsbygd .................................... H>°

Städer .......................................... ^>5

Enskilda vägar (landsbygd och städer) ... 1,5

Järnvägar .......................................... ‘*>°

Skogsbruk .......................................... l’°

Krigsmakt .......................................... 1>5

Bensinstationer ................................. 5,o

Åtgärder mot ökade olycksrisker ............ 2,o

Administration .................................... 1>5

Oförutsett .................................... 5»°

Summa 215,o

Ingenjörsvetenskapsakademien har vid en inom akademien verkställd
undersökning beräknat kostnaderna till sammanlagt 150 milj. kr.

Två av kommitténs ledamöter ha ansett desamma böra beräknas till
högst 170 milj. kr.

Kommittén erinrar i finansieringsfrågan om att enligt direktiven för
dess arbete de av eu omläggning till högertrafik föranledda kostnaderna
A varje fall till väsentlig del skall täckas av automobilskattemedel, med
hänsyn till att en omläggning i första hand får anses vara ett bilismens
intresse.

För finansieringen av kostnaderna föreslår kommittén införande av särskilda
tilläggsskatter å drivmedel för budgetåren 1955/56—1958/59 så utformade,
att skatterna beräknas inbringa ett par hundra miljoner kronor
för ifrågavarande fyra år. Enligt vad som för närvarande är känt angående
storleken av drivmedelsförbrukningen och dess sannolika utveckling, synes
sådana skatter i anslutning till nu gällande grunder för drivmedelsskatterna
böra bestämmas till tre öre för liter bensin, motorsprit och brännolja.

Beträffande den beräknade storleken av sålunda inflytande skattemedel
samt den av kommittén föreslagna fördelningen av desamma torde få hänvisas
till propositionen (s. 13 och 14). Även i dessa frågor ha reservationer
avgivits av vissa ledamöter (s. 14—16).

Remissyttranden ha avgivits av ett sjuttiotal myndigheter och sammanslutningar
(s. 16—26).

Departementschefen erinrar inledningsvis om att frågan om övergång
till högertrafik i riket sedan slutet av 1920-talet varit föremål för stor

4

Statsutskotlels utlåtande nr 131 dr 1955

uppmärksamhet i vårt land och vid åtskilliga tillfällen aktualiserats hos
statsmakterna genom motioner i riksdagen, uttalanden av olika utredningar
och framställningar från i saken intresserade samt anför vidare härom
följande.

Senast har 1954 års kommitté för utredning om högertrafik, som tillkallats
sedan riksdagen vid 1953 års höstsession anhållit om utredning i
frågan, förordat övergång till högertrafik på vägarna vid lämplig tidpunkt,
exempelvis i början av juni 1959. Kommittén har visserligen funnit, att
den sannolika ökningen av olycksriskerna under en övergångstid i samband
med trafikomläggningen och de stora kostnaderna för reformen —
av kommittén beräknade till 215 milj. kr. — i och för sig är tungt vägande
skäl mot eu övergång till högertrafik. Sett på längre sikt har kommittén
emellertid ansett en övergång vara förenad med fördelar ur trafiksäkerhetssynpunkt
genom bortfall av de olyckor, som beror på de från angränsande
länder avvikande körreglerna. Detta förhållande samt utvecklingen
av den internationella landsvägstrafiken och det därav betingade intresset
av enhetliga trafikregler länderna emellan har kommittén ansett väga
tyngre än de skäl, som talar mot en trafikomläggning. För finansiering av
kostnaderna för reformen har kommittén föreslagit särskilda tilläggsskatter
om tre öre per liter bensin, motorsprit och brännolja, att utgå
under fyra års tid. Av de automobilskattemedel, som sålunda beräknas inflyta,
skulle kostnaderna för åtgärder beträffande landsbygdens allmänna
vägar m. in. helt bestridas, varjämte statsbidrag skulle utgå med i princip
95 % för åtgärder i fråga om allmänna vägar i städerna, enskilda
vägar, skogsbruk, krigsmakt, spårvägar och hussar samt 90 % i fråga om
säkerhetsanordningar vid järnvägar.

Mot kommitténs förslag i huvudfrågan har reservation avgivits av dess
ordförande, som icke ansett de för en övergång till högertrafik anförda
skälen uppväga de med en trafikomläggning förenade kostnaderna och
olägenheterna. Avvikande meningar har anförts inom kommittén även
rörande reformens finansiering.

Vad beträffar remissmyndigheternas inställning till kommitténs förslag
i huvudfrågan kan rent allmänt sägas, att trafikomläggningen tillstyrkts
i den övervägande delen yttranden, men att antalet remissinstanser,
som avstyrkt eller uttalat betänkligheter eller som fogat förbehåll till
sina tillstyrkanden, icke är obetydligt. Anmärkningsvärt är att länsstyrelserna
i Värmlands, Jämtlands och Norrbottens län — landsändar med
livliga vägtrafikförbindelser med högertrafikländer — avstyrkt eller uttalat
starka betänkligheter mot reformen. Det är även värt att notera, att
de tre organisationer, som företräder trafikbilägarnas intressen, avstyrkt
kommitténs förslag och ställt sig ganska likgiltiga till högertrafiken som
sådan.

I folkomröstningsfrågan anför statsrådet följande.

Det kan sålunda konstateras, att meningarna rörande en trafikomläggning
i riket är delade, liksom de varit vid de tidigare tillfällen, då frågan
varit aktuell. Med hänsyn härtill och då frågan om en övergång till högertrafik
måste betecknas som en fråga av stor vikt för allmänheten till följd
av den genomgripande ändring i medborgarnas trafikvanor, som en omläggning
innebär, synes tanken på att inhämta medborgarnas uppfattning

Statsutskottets utlåtande nr 131 år 1955

o

genom eu rådgivande folkomröstning i fragan ligga nära till hands, kn
sådan anordning har också i tidigare sammanhang diskuterats. Jag vill
erinra om att andra lagutskottet vid 1945 års riksdag uttalade, att högertrafikreformen
ej borde komma till stånd, om den ej omfattades av folkets
breda lager samt ifrågasatte om icke folkmeningen borde undersökas
genom folkomröstning.'' I det nu aktuella kommittéförslaget har folkomröstningsfrågan
icke berörts av utredningens majoritet, men tre ledamöter
har gjort uttalanden, som kan sägas innebära, att de i princip accepterar
tanken på en folkomröstning i ärendet. I remissyttrandena över förslaget och
i den offentliga debatt, som förts i frågan, har emellertid flera argument
mot eu folkomröstning i högertrafikfrågan anförts. Det har sålunda gjorts
gällande, att spörsmålet är alltför komplicerat för att lämpa sig för referendum.
Enligt min mening bör dock den upplysningskampanj, som jag
förutsätter kommer att föregå omröstningen, ge medborgarna förutsättningar
att taga objektivt grundad ställning till frågan. Det har mot eu
folkomröstning om högertrafiken vidare invänts, att folkmeningen är alltför
lättpåverkad samt att stora kostnader är förbundna med en omröstning.
Om dessa argument, som egentligen drabbar folkomröstningsinstitutet
som sådant, skulle ges beaktande, torde snart sagt ingen reform anses
kunna bli föremål för ett referendum. Ett annat ofta återkommande
argument är att, om kostnaderna för reformen skall betalas av bilismen,
det är oriktigt att undersöka uppfattningen även hos folk, som icke äger
motorfordon. Härom kan sägas, att — bortsett från att man, med hänsyn
till trolig övervältring av större eller mindre del av kostnaderna på
allmänheten,'' ej med säkerhet vet, hur kostnaderna för reformen slutligen
kommer att fördela sig på olika befolkningsgrupper — högertrafikfrågan
icke uteslutande är av ekonomisk natur och att även andra trafikanter
än de, som betalar bilskatt, i hög grad berörs av en trafikomläggning.
Slutligen har invänts, att en folkomröstning medför tidsutdräkt
innan beslut i frågan kan fattas; detta dröjsmål förlänger det nuvarande
osäkerhelst i Ilståndet, varjämte kostnaderna för reformen och olycksriskerna
under övergångstiden kan öka vid ett genomförande vid en senare
tidpunkt än vad kommittén förutsatt. För egen del anser jag emellertid,
att om en folkomröstning i och för sig anses önskvärd, olägenheterna med
ett uppskov om ungefär ett år, innan principbeslut i huvudfrågan kan
fattas, icke är av den storleksordningen, att de bör lägga hinder i vägen
för ett referendum i frågan, särskilt som arbetsmarknads- och konjunkturläget
ej ter sig särdeles gynnsamt för att snart påbörja de för omläggningen
erforderliga arbetena. Med hänsyn till ärendets vikt och de delade
meningar, som yppats i själva sakfrågan, anser jag det lämpligt, att folkets
mening i högertrafikfrågan inhämtas, och jag förordar sålunda en allmän
folkomröstning i ärendet.

Ett viktigt problem är utformningen av själva frågeställningen vid folkomröstningen.
Många möjligheter är härvid tänkbara, från eu enda enkelt
utformad fråga om höger- eller vänstertrafik önskas, till en lång rad
frågor angivande olika alternativ rörande de spörsmål, om vilka delade
meningar visat sig föreligga. Med hänsyn till de betydande direkta kostnaderna
för reformen torde det för eu del medborgares ställningstagande
till spörsmålet, om en trafikomläggning bör ske, bli utslagsgivande på
vilket sätt kostnaderna skall finansieras. Ur denna synpunkt skulle eu rad
alternativa frågor vara att föredraga. Mot en sådan lösning talar emeller -

6

Statsutskottets utlåtande nr 131 år 1955

tid, att ett någorlunda uttömmande angivande av olika tänkbara alternativ
skulle ge upphov till en stor mängd frågor, som skulle göra omröstningen
invecklad och medföra allvarliga svårigheter att ur omröstningsresultatet
utläsa den verkliga folkmeningen. Enligt min åsikt bör därför endast en
fråga, avsedd att besvaras med ja eller nej, uppställas och denna fråga
avse önskvärdheten av en övergång till högertrafik på vägarna. Dock bör
i detta fall även medborgare, som ställer sig likgiltiga eller av andra skäl
icke vill taga ställning till spörsmålet om höger- eller vänstertrafik, ges
möjligheter att uttryckligen ge denna sin mening till känna vid omröstningen;
detta synes lämpligen kunna ske genom avlämnande av eu blank
röstsedel. Någon uppdelning av rösterna på olika kategorier, t. ex. efter
de röstandes kön, ålder och körkortsinnehav, anser jag mig ej böra förorda.

Beträffande finansieringsfrågan gör departementschefen följande uttalande.

På grund av de delade meningar, som inom kommittén och bland remissinstanserna
visat sig föreligga rörande finansieringsfrågan samt med
hänsyn till vad jag tidigare anfört om sagda frågas betydelse för vissa
medborgargruppers ställningstagande till reformen över huvud, synes det
mig påkallat, att statsmakterna redan nu i princip tar ställning till hur
kostnaderna för en eventuell högertrafikreform skall täckas.

Vad då först beträffar de totala direkta kostnaderna för reformen föreligger
olika beräkningsresultat, nämligen dels ingenjörsvetenskapsakademiens
från år 1953 om 150 milj. kr., dels kommittémajoritetens om ca
215 milj. kr., dels ock reservanternas om 170 milj. kr. Ingenjörsvetenskapsakademien
har sedermera i sitt yttrande över kommittébetänkandet
ansett sig kunna utgå från, att omläggningen kommer att kosta ca 200
milj. kr. För medborgarnas vägledning vid folkomröstningen torde det
vara tillfyllest att ange, att kostnaderna beräknas uppgå till ett belopp av
storleksordningen 200 milj. kr. för en trafikomläggning år 1959. Jag vill
understryka, att häri icke ligger något som helst ställningstagande till tidpunkten
för en eventuell reform.

Vid utredningens tillsättande utgick jag ifrån, att kostnaderna för eu
omläggning i varje fall till huvudsaklig del skulle täckas av automobilskattemedel,
med hänsyn till att en övergång till högertrafik i första hand
finge anses vara ett bilismens intresse. Inom kommittén, vari riksdagens
samtliga demokratiska partier varit representerade, har någon gensaga
ej riktats häremot, även om delade meningar förelegat när det gällt att
fastställa storleken av den kostnadsandel, som borde falla på automobilskattemedlen.
I detta hänseende torde kommittémajoritetens i det föregående
antydda förslag i huvudsak böra läggas till grund för ett eventuellt
framtida beslut om trafikomläggning. Det synes icke påkallat att statsmakterna
i detta sammanhang tager definitiv ställning till den närmare utformning
av statsbidragsbestämmelserna och de mera detaljerade föreskrifterna
om vad som skall avräknas mot automobilskattemedlen.

För finansiering av de på automobilskattemedlen ankommande kostnaderna
har kommittén föreslagit en tillfällig drivmedelsskatt om tre öre per
liter under fyra år. Två reservanter inom kommittén har ansett denna
skattehöjning obefogad med hänsyn till dels de reservationsmedelsbehållningar,
som till följd av tillämpat system med kalenderårsredovisning av
väganslagen föreligger vid varje budgetårs utgång, dels ock det överskott

Statsutskottets utlåtande nr 131 år 1955 7

i övrigt på automobilskattemedlens specialbudget, som redan uppstått och
kan väntas ytterligare öka. Även ett mycket stort antal remissinstanser
har ansett, att utrymme för reformen finnes inom ramen för nuvarande
beskattning. Jag vill erinra om, att enligt beräkningarna i årets statsverksproposition
ett överskott om 76,i milj. kr. skulle uppstå på specialbudgeten
för budgetåret 1955/56. Den begränsning av väginvesteringsverksamheten,
som tills vidare skett under innevarande kalenderår, kan dessutom komma
alt medföra ytterligare reservationer på anslagen utöver vad man normalt
har att räkna med. Huruvida sådana begränsningar kommer att erfordras
även under de närmast följande åren eller om möjligheter skall föreligga
att taga i anspråk reservationsmedelsbehallningarna för ökade in\esteringai
i vägväsendet kan icke nu med säkerhet bedömas. Undei alla förhallanden
torde — även bortsett från de av den nyligen beslutade investeringsavgiften
på bilar härflytande inkomsterna, vilka enligt uttalande i propositionen
1955: 36 skall reserveras för en utökning av väginvesteringsverksamheten
när en sådan framstår som konjunkturpolitiskt önskvärd
under de närmaste åren överskott komma att föreligga på automobilskattemedlens
specialbudget. Huruvida kostnaderna för en eventuell högertrafikreform
helt eller till någon del skall kunna bestridas med ianspråktagande
av detta överskott och den av de sakkunniga föreslagna tillfälliga extrabeskattningen
skall kunna underlåtas, är emellertid en fråga, som får prövas
senare, när förhållandena, bl. a. med hänsyn till det reala utrymmet för
en önskvärd utvidgning av den egentliga väginvesteringsverksamheten,
bättre kan överblickas.

Den skisserade ordningen för reformens finansiering torde icke böra
anges i själva lagen om folkomröstningen utan bringas till de röstberättigades
kännedom genom den upplysningsverksamhet, som jag i det följande
vill närmare beröra.

Rörande utformningen av bestämmelserna om folkomröstningen får jag
hänvisa till vad chefen för justitiedepartementet anför i en särskild denna
dag anmäld proposition med förslag till lag om folkomröstning angående
högertrafik.

Vad slutligen angår frågan i vad mån statlig upplysningsverksamhet
bör bedrivas i samband med folkomröstningen anför departementschefen
följande.

Chefen för justitiedepartementet uttalade i propositionen nr 1954: 193
bl. a., att han ansåg det vara statens ofrånkomliga skyldighet att tillse, att
medborgarna bleve allsidigt och i erforderlig utsträckning informerade om
de frågor, beträffande vilka staten begärde att medborgarna skulle yttra
sig; för upplysningsverksamhet borde därför vid varje folkomröstning ett
statligt anslag ställas till förfogande. Eu preliminär undersökning hade
givit vid handen, att utgifterna för en sådan upplysningsverksamhet måhända
skulle uppgå till 3 å 5 milj. kr. för varje omröstning. Föredragande
departementschefen uttalade vidare, att ett statligt anslag lör ändamålet
borde få disponeras ej endast av ja- och nej-sidan, utan även av dem som
ansåg, alt man ej borde taga bestämd ståndpunkt eller som ville främja
eu kompromisslinje. Den närmare fördelningen av anslaget syntes böra
handhavas förslagsvis av en utav riksdagen tillsatt nämnd, vilken även
borde få i uppgift att behandla övriga frågor rörande den statliga upplysningsverksamheten.
Departementschefen ansåg emellertid icke dessa spörs -

8

Statsutskottets utlåtande nr 131 år 1953

mål vara tillräckligt genomdiskuterade för att slutlig ställning skulle
kunna tagas till dem, utan förklarade sig ha för avsikt att låta närmare
utreda, hur en effektiv upplysningsverksamhet borde vara organiserad.

I enlighet med vad som sålunda uttalats förordar jag, att ett anslag till
statlig upplysningsverksamhet vid folkomröstningen i högertrafikfrågan
anvisas. Vad beträffar den tilltänkta utredningen har chefen för justitiedepartementet
den 11 februari 1955 bemyndigats att tillkalla en särskild
sakkunnig för ändamålet. Utredningsarbetet torde knappast kunna ske så
snabbt, att resultatet skulle kunna tillgodogöras vid den nu aktuella folkomröstningen.
Fastmera torde utredningsarbetet delvis komma att bygga
på de erfarenheter, som man får av upplysningsverksamheten vid denna
tolkomröstning. Verksamheten får således nu en viss försöksprägel. Jag
vill här skissera hur jag tänker mig huvuddragen av denna verksamhet vid
den nu aktuella folkomröstningen.

Ansvaret för upplysningsverksamheten bör åvila en av Kungl. Maj:t
utsedd nämnd om tre personer (folkomröstningsnämnden). Till denna
nämnds förfogande bör stå en parlamentarisk kommitté med uppgift att
lämna nämnden råd i olika frågor. Sagda kommitté — i vilken högertrafik-
och vänstertrafikanhängare bör vara lika representerade, tillhopa
förslagsvis tio personer — torde böra utses av riksdagens talmanskonferens.

Det torde åligga folkomröstningsnämnden att dels själv bedriva objektiv
upplysningsverksamhet rörande en trafikomläggning, dels verka för att
de olika åsiktsriktningarna organiserar en upplysnings- och propagandaverksamhet
var och en för sin linje.

Vad angår den objektiva upplysningsverksamheten har nämnden att
utarbeta en broschyr, vari argumenten för och emot trafikomläggningen
framföres samt förutsättningarna vid folkomröstningen i vad avser finansieringen
av en eventuell reform redovisas. Genom nämndens försorg och
på statens bekostnad tryckes broschyren och distribueras till samtliga hushåll
i landet, varjämte den tillhandahålles på samtliga postanstalter och
på beskickningar och konsulat i utlandet. Broschyren bör på omröstningsdagen
i lämpligt antal exemplar hållas tillgänglig vid omröstningslokalerna.
— Nämnden bör även söka hos Radiotjänst utverka, att en serie radioprogram
i frågan anordnas.

I fråga om de olika meningsriktningarnas egen propagandaverksamhet
skall nämnden taga kontakt med befintliga organisationer, som kan antagas
vilja propagera för höger- respektive vänstertrafik, eller verka för
att intressesammanslutningar med sagda syfte skapas. Det torde ligga närmast
till hands att ett centralt organ för var och en av de båda sidorna
organiseras. Propagandan kan bedrivas i många former, t. ex. genom flygblad,
affischer, film, annonser, föredrag och offentliga möten. Ett statligt
anslag bör stå till nämndens disposition för understöd av verksamheten,
att fördelas lika mellan de båda sidorna. Nämnden bör noga pröva, att
bidragstagare är representativ för vederbörande meningsriktning och har
möjligheter att på ett tillfredsställande sätt bedriva propaganda i saken,
och nämnden bär även fortlöpande kontrollera de statliga bidragens användning.
Självfallet bör nämnden, innan statsbidrag fördelas, tillse att det
finns företrädare för båda åsiktsriktningarna, som anses kunna anförtros
statsbidrag. — Bidrag till propaganda för någon tredje ståndpunkt anser
jag icke böra utgå i den nu aktuella folkomröstningskampanjen, men jag
understryker att mitt ställningstagande icke bör vara prejudicerande för
eventuella kommande folkomröstningar i andra frågor

c» o

Statsutskottets utlåtande nr 131 År 1955

9

Under anslaget till den statliga upplysningsverksamheten beräknar jag
kostnaderna för broschyrens utformning, tryckning och distribuering —
som jag förutsätter kommer att ske i form av betalt gruppkorsband —
inklusive kostnaderna för nämnden och det rådgivande organet, till ca
550 000 kr. För understöd av propaganda föreslår jag, att ett belopp om
2 000 000 kr. anvisas. Anslaget bör således uppföras med 2 550 000 kr.

Dessutom erfordras ett anslag för kostnader i samband med omröstningsförfarandet,
d. v. s. för anskaffande av röstsedlar och kuvert, för röstmottagning
på postanstalter o. dyl. Med ledning av utgifterna för 1952
års val till riksdagens andra kammare beräknar jag anslaget till 1 000 000
kr. Då administreringen av folkomröstningen torde ankomma på inrikesdepartementet,
synes anslaget böra uppföras under elfte huvudtiteln.

I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren
av herr Björnberg m. fl. (1:431) och den andra inom andra kammaren
av herr Håstnd in. fl. (11:545), i vilka hemställts att riksdagen vid behandlingen
av förevarande proposition måtte besluta dels att begränsa anslaget
till statlig upplysningsverksamhet till 550 000 kronor, avseende uteslutande
utformning, tryckning och distribution av en objektiv broschyr
i ämnet, dels att i övrigt beakta vad i motionen anförts;

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren
av herr Englund in. fl. (1:453) och den andra inom andra kammaren av
herr Gustafsson i Borås in. fl. (11:544), i vilka hemställts, att riksdagen
med bifall i övrigt till vad som föreslås i förevarande proposition måtte
anvisa följande anslag, nämligen

a) till statlig upplysningsverksamhet vid 1955 års folkomröstningar
under sjätte huvudtiteln ett anslag av 3 000 000 kronor;

b) till administration av 1955 års folkomröstningar under elfte huvudtiteln
ett förslagsanslag av 1 500 000 kronor;

dels en inom första kammaren av herrar Sigfrid Larsson och Franzén
väckt motion (1:454), i vilken hemställts att riksdagen vid behandlingen
av förevarande proposition måtte besluta att till statlig upplysningsverksamhet
vid 1955 års folkomröstning under sjätte huvudtiteln i enlighet
med Kungl. Maj :ts förslag anslå 550 000 kronor till täckande av kostnaderna
för en broschyrs utformning, tryckning och distribution, inklusive
kostnaderna för den föreslagna nämnden och rådgivande organet, men
avslå Kungl. Maj :ts förslag om understöd av propaganda med ett belopp
av två miljoner kronor;

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren
av herr O bion in. fl. (1:469) och den andra inom andra kammaren av
herr Ohlin in. fl. (11:580), i vilka hemställts, att riksdagen vid behandlingen
av Kungl. Maj:ts förevarande proposition måtte dels till statlig upplysningsverksamhet
vid 1955 års folkomröstning under sjätte huvudtiteln
anvisa ett anslag av 550 000 kronor, innebärande eu nedskärning av Kungl.

10 Statsutskottets utlåtande nr 131 är 1955

Maj:ts förslag med 2 000 000 kronor, dels i övrigt beakta vad i motionen
anförts;

dels ock en inom andra kammaren av herrar Svensson i Stenkyrka och
Johansson i Mysinge väckt motion (.11:563), i vilken hemställts att riksdagen
måtte avslå Kungl. Maj:ts förslag under punkterna II och Illa) i
förevarande proposition med anhållan dels om att riksdagen uppdrager åt
talmanskonferensen att såsom biträde till folkomröstningsnämnden utse
en rådgivande parlamentarisk kommitté, dels om ett anslag för budgetåret
1955/56 under sjätte huvudtiteln å 2 550 000 kronor till statlig upplysningsverksamhet
vid 1955 års folkomröstning.

Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden torde
få hänvisas till motionerna II: 545, I: 453, I: 454, II: 580 och II: 563.

Utskottet. I sitt den 30 oktober 1954 avgivna betänkande (SOU 1954: 30)
har 1954 års kommitté för utredning om högertrafik förordat, att övergång
till högertrafik för väg- och gatutrafiken genomföres i vårt land.
Något förslag om att underställa frågan allmän folkomröstning har icke
framlagts av kommittén, men tre av dess ledamöter ha i särskilda Yttranden
förklarat sig i princip icke ha något att erinra däremot. Departementschefen
har för sin del intagit den ståndpunkten, att det med hänsyn
till ärendets vikt och de delade meningar som under remissbehandlingen
av kommitténs betänkande yppats rörande trafikomläggningen som sådan
måste anses lämpligt, att folkets mening i högertrafikfrågan inhämtas. Utskottet
delar denna uppfattning och tillstyrker sålunda Kungl. Maj:ts förslag
om en allmän folkomröstning i ärendet.

Beträffande utformningen av själva frågeställningen vid folkomröstningen
har departementschefen avvisat tanken på att till besvarande skulle
uppställas eu rad alternativa frågor. Ett någorlunda uttömmande angi''ande
av olika tänkbara alternativ anses nämligen komma att ge upphov
till en stor mängd frågor, vilka skulle göra omröstningen invecklad och
medföra allvarliga svårigheter att ur omröstningsresultatet utläsa den verkliga
folkmeningen. Enligt departementschefens åsikt bör därför endast
en fråga, avsedd att besvaras med ja eller nej, uppställas och denna fråga
avse önskvärdheten av en övergång till högertrafik på vägarna. Samtidigt
förutsättes dock att medborgare, som ställa sig likgiltiga eller av andra
skäl icke vilja taga ställning till förevarande spörsmål, skola beredas möjlighet
att uttryckligen ge denna sin mening till känna vid omröstningen
genom avlämnande av en blank röstsedel.

I likhet med departementschefen finner utskottet det ändamålsenligt,
att frågeställningen vid folkomröstningen utformas så enkelt som möjligt.
Vad departementschefen härutinnan anfört och förordat ger därför i princip
icke anledning till någon erinran från utskottets sida. Det synes dock
utskottet tveksamt, om tillräckliga skäl föreligga för redovisning av även

Statsutskottets utlåtande nr 131 är 1955

11

en tredje ståndpunkt vid själva omröstningen, vilket måste komma att komplicera
förfarandet. Utskottet vill likväl icke motsätta sig departementschefens
förslag.

I och för genomförande av folkomröstningen har Ivungl. Maj:t, såsom
utskottet i det följande kommer att närmare beröra, äskat dels ett anslag
till statlig upplysningsverksamhet av 2 550 000 kronor och dels ett anslag
till administration av 1 000 000 kronor. Med tillstyrkande av Kungl. Maj :ts
förslag i övrigt har i de likalydande motionerna 1:453 och 11:544 hemställts,
att ifrågavarande båda anslag måtte uppräknas med respektive
450 000 och 500 000 kronor, vilket ansetts erforderligt för att hestrida merkostnaderna
för den särskilda folkomröstning rörande medborgarnas inställning
till den principiella utformningen av bestämmelserna mot onykterhet
i biltrafiken, vilken enligt motionärernas mening bör ordnas samtidigt
med folkomröstningen rörande högertrafiken. Med hänsyn till vad
utskottet ovan anfört beträffande angelägenheten av att själva frågeställningen
vid den i förevarande proposition behandlade folkomröstningen utformas
så enkelt som möjligt och då detta syfte torde motverkas av ett
sammanförande av helt artskilda spörsmål enligt motionärernas förslag,
har emellertid utskottet ansett sig böra avstyrka bifall till nyssnämnda
motioner.

De totala kostnaderna för en eventuell högertrafikreform har departementschefen
ansett kunna angivas till ett belopp av storleken 200 milj.
kronor. Förutsättningen härför är att omläggningen sker år 1959; med
detta konstaterande har departementschefen dock icke velat binda sig för
någon bestämd tidpunkt i förevarande avseende. Av vissa i propositionen
redovisade skäl har departementschefen å andra sidan funnit påkallat, att
statsmakterna redan nu i princip taga ställning till finansieringsfiågan.
För egen del har departementschefen därvidlag förordat, att i varje fall
större delen av ovannämnda kostnader skola bestridas av automobilskattemedel
i huvudsaklig överensstämmelse med ett av förut omförmälda kommitté
framlagt förslag. Huruvida det överskott som beräknas uppstå på
automobilskattemedlens specialbudget skall göra det möjligt att tillämpa
den sålunda förordade finansieringsmetoden utan tillfällig skattehöjning
är enligt departementschefen ett spörsmål som får prövas senare, då förhållandena,
bl. a. med hänsyn till det reala utrymmet för eu önskvärd utvidgning
av den egentliga väginvesteringsverksamlieten, bättre kunna överblickas.

Vad departementschefen i nu berörda delar anfört och förordat kan utskottet
i allt väsentligt biträda. Utskottet utgår därvid från att, i den mån
möjligheter att utnyttja automobilskattemedelsfondens överskott för finansiering
av en eventuell övergång til 1 högertrafik visa sig föreligga, dessa
möjligheter också komma att begagnas. Härutinnan delar utskottet alltså
den uppfattning som kommit till uttryck i de båda likalydande motionerna

12

Statsutskottets utlåtande nr 131 ur 1935

1:469 och 11:580. Med anledning av vad i nämnda motioner liksom i
motionerna 1:431 och 11:545 uttalats angående tidpunkten för ifrågavarande
trafikomläggning vill utskottet dessutom framhålla, att det självfallet
framstår såsom önskvärt att densamma i förekommande fall genomföres
år 1959 enligt kommitténs förslag.

I nära anslutning till vissa uttalanden i propositionen 1954: 193 har departementschefen
förordat, att ett anslag till statlig upplysningsverksamhet
vid folkomröstningen i högertrafikfrågan anvisas. Ansvaret för ifrågavarande
verksamhet anses böra åvila en av Kungl. Maj :t utsedd nämnd
om tre personer, kallad folkomröstningsnämnden, till vars förfogande skall
stå en parlamentarisk kommitté med uppgift att lämna nämnden råd i
olika frågor. På nämnden skall ankomma att dels själv bedriva objektiv
upplysningsverksamhet rörande en trafikomläggning, dels verka för att
de olika åsiktsriktningarna organisera en upplysnings- och propagandaverksamhet
var och en för sin linje. I förstnämnda avseende förutsättes
nämnden bl. a. skola utarbeta en broschyr, vari argumenten för och emot
trafikomläggningen tramföras samt förutsättningarna för finansieringen
a'' en eventuell reform redovisas. I fråga om de olika meningsriktningarnas
egen propagandaverksamhet skall nämnden taga kontakt med befintliga
organisationer, som kunna antagas vilja propagera för höger- respektive
vänstertrafik, eller verka för att intressesammanslutningar med sagda
syfte skapas. Av förenämnda anslag skall nämnden disponera visst belopp
för understöd av propagandaverksamheten, att fördelas lika mellan
de båda sidorna. Bidrag till propaganda för någon tredje ståndpunkt anses
däremot icke böra utgå i den nu aktuella folkomröstningskampanjen.

Såsom tidigare nämnts har anslaget till den statliga upplysningsverksamheten
äskats med 2 550 000 kronor. Därav avses 550 000 kronor skola
tagas i anspråk för att bestrida kostnaderna för den ovan berörda broschyrens
utformning, tryckning och distribuering inklusive kostnaderna
för nämnden och det rådgivande organet samt återstoden eller 2 000 000
kronor för understöd av propagandaverksamheten. För kostnader i samband
med själva omröstningsförfarandet har vidare, såsom likaledes omtalats
i det föregående, beräknats ett anslag av 1 000 000 kronor. Då administreringen
av tolkomröstningen torde ankomma på inrikesdepartementet,
har detta anslag ansetts böra uppföras under elfte huvudtiteln.

Motionsledes ha framförts vissa erinringar mot Kungl. Maj :ts förslag
till utformning av den statliga upplysningsverksamheten vid folkomröstningen.
I de förut omförmälda motionerna 1:431 och 11:545 samt 1:469
och II: 580 har sålunda hävdats, att det skulle vara både onödigt och principiellt
betänkligt att anslå statsmedel till de här ifrågavarande båda åsiktsi
iktningarnas propaganda. Motionärerna ha därför föreslagit, att anslaget
till den statliga upplysningsverksamheten måtte anvisas med allenast
550 000 kronor. Samma yrkande har framställts i motionen 1:454. En -

Statsutskottets utlåtande nr 131 år 1953

13

ligt motionen It: »63 slutligen skulle någon särskild statlig upplysningsverksamhet
över huvud taget icke vara påkallad i förevarande fall, varför
motionärerna ansett sig kunna godtaga Kungl. Maj:ts förslag allenast beträffande
anslaget till administration av folkomröstningen.

Utskottet delar för sin del den uppfattning som kommit till uttryck i
den förenämnda propositionen 1954: 193, nämligen att det är statens otrånkomliga
skyldighet att tillse, att medborgarna bliva allsidigt och i erforderlig
utsträckning informerade om de frågor, beträffande vilka staten
begär att medborgarna skola yttra sig. I överensstämmelse härmed tillstyrker
utskottet, att ett särskilt anslag till statlig upplysningsverksamhet
vid 1955 års folkomröstning anvisas. Det synes vidare utskottet naturligt,
att detta anslag disponeras jämväl för understöd av den propaganda som
vederbörande meningsriktningar organisera, då detta torde vara förutsättningen
för att utgångsläget beträffande tekniska resurser skall bliva detsamma
för båda parter och viss jämvikt således skapas i propagandakampanjen.
Utskottet kan icke finna något principiellt stötande häri utan anser
det snarare vara en fråga om rättvisa och rent spel. Vid nu angivna
förhållande torde ej heller något vara att erinra mot den organisatoriska
apparat departementschefen bedömt erforderlig för den statliga upplysningsverksamhetens
bedrivande, särskilt som denna verksamhet vid årets
folkomröstning får en viss försöksprägel. Av det nu sagda följer att utskottet,
med godtagande av Kungl. Maj :ts förslag jämväl i vad avser det
förevarande anslagsbeloppets storlek, avstyrker bifall till de i ämnet vackta
motionerna.

Kungl. Maj :ts förslag i övrigt har ej heller givit utskottet anledning till
erinran.

Under åberopande härav hemställer utskottet,

I. att riksdagen må i skrivelse till Kungl. Maj :t giva till
känna vad utskottet anfört;

II. att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj :ts förslag
och med avslag å motionen II: 563, såvitt nu är i fråga, uppdraga
åt talmanskonferensen att såsom biträde åt folkomröstningsnämnden
utse en rådgivande parlamentarisk kommitté; III.

att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj :ts förslag
och med avslag å motionerna I: 431 och II: 545, I: 454, I. 469
och 11:580, 1:453 och 11:544 samt 11:563, sistnämnda tre
motioner såvitt de avse förevarande anslag, till Statlig upplysningsverksamhet
vid 1955 års folkomröstning för budgetåret
1955/56 under sjätte huvudtiteln anvisa ett anslag av
2 550 000 kronor;

IV. att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj :ts förslag
samt med avslag å motionerna 1:453 och 11:544, såvitt de

14

Statsutskottets utlåtande nr 131 år 1955

avse förevarande anslag, till Administration av 1955 års folkomröstning
för budgetåret 1955/56 under elfte huvudtiteln anvisa
ett förslagsanslag av 1 000 000 kronor.

Stockholm den 13 maj 1955

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND

Närvarande: se under utlåtandet nr 132.

Reservationer

1) av herrar Näsström och Hesselbom, vilka ansett att utskottets
yttrande och hemställan bort ha följande lydelse:

»I sitt den 30 oktober 1954 avgivna betänkande (SOU 1954: 30) har
1954 års kommitté för utredning om högertrafik förordat, att övergång till
högertrafik för väg- och gatutrafiken genomföres i vårt land. Något förslag
om att underställa frågan allmän folkomröstning har icke framlagts
av kommittén, men tre av dess ledamöter ha i särskilda yttranden förklarat
sig i princip icke ha något att erinra däremot. Departementschefen
har för sin del intagit den ståndpunkten, att det med hänsyn till ärendets
vikt och de delade meningar som under remissbehandlingen av kommitténs
betänkande yppats rörande trafikomläggningen som sådan måste anses
lämpligt, att folkets mening i högertrafikfrågan inhämtas. I enlighet därmed
har departementschefen förordat en allmän folkomröstning i ärendet.

Med anledning härav vill utskottet erinra om att förenämnda kommitté
tillkallades, sedan riksdagen vid 1953 års höstsession anhållit om utredning
i frågan. Till grund för detta riksdagens beslut låg ett av andra lagutskottet
över två likalydande motioner avgivet utlåtande (nr 39), vari
utskottet efter en ingående redogörelse för olika på förevarande spörsmål
inverkande faktorer gav uttryck åt den uppfattningen, att för Sveriges del
så avsevärda fördelar vore förenade med att övergå till högertrafik, att
vårt land snarast möjligt borde inrikta sig på en sådan övergång. Då
emellertid enligt utskottets mening beslut härom icke borde fattas förrän
det stode klart, att en omläggning kunde genomföras i anslutning till
beslutet, kom utlåtandet att utmynna i en hemställan, att riksdagen måtte
i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj :t ville utreda förutsättningarna
för vårt land att under den närmaste framtiden genomföra en
övergång till högertrafik samt för riksdagen framlägga de förslag, vartill
utredningen kunde giva anledning.

Statsutskottets utlåtande nr 131 år 1955

15

Genom sitt godkännande av andra lagutskottets nyssberörda utlåtande
har riksdagen, såsom av det föregående framgår, i princip redan tagit ställning
för en övergång till högertrafik i vårt land. 1953 års beslut kan vidare
sägas ha inneburit en förväntan från riksdagens sida, att Kungl. Maj:t
efter vederbörlig utredning skulle för riksdagen framlägga förslag om en
dylik övergång. Att frågan dessförinnan skulle underkastas allmän folkomröstning
har riksdagen däremot ingalunda avsett. Såsom ovan framhållits
har ej heller den för frågans utredning tillsatta kommittén funnit
detta erforderligt.

Med hänsyn till nu anförda omständigheter och då enligt utskottets
mening förevarande spörsmål på grund av sin utpräglat tekniska karaktär
ej heller lämpar sig för folkomröstning, kan utskottet icke tillstyrka Kungl.
Maj :ts förslag om en folkomröstning i ärendet. Utskottet hyser i stället
den åsikten, att Kungl. Maj:t direkt för riksdagen bör framlägga proposition
med förslag om övergång till högertrafik, vilket synes kunna ske
redan vid höstsessionen av innevarande års riksdag.

Vid den av utskottet sålunda intagna ståndpunkten saknar utskottet anledning
att närmare ingå på de i ämnet väckta motionerna, vilka samtliga
i princip äro positivt inställda till tanken på en folkomröstning i detta
fall. Då i motionen II: 563 yrkats helt avslag på vissa delar av den förevarande
propositionen, kommer utskottet dock att tillstyrka nämnda motion.

Under åberopande härav hemställer utskottet,

I. att riksdagen må i skrivelse till Kungl. Maj:t giva till
känna vad utskottet anfört;

II. att riksdagen må, med bifall till motionen II: 563, såvitt
nu är i fråga, avslå Kungl. Maj :ts förslag att riksdagen
måtte uppdraga åt talmanskonferensen att såsom biträde åt
folkomröstningsnämnden utse en rådgivande parlamentarisk
kommitté;

III. att riksdagen må, med bifall till motionen 11:563, såvitt
nu är i fråga, och med avslag å motionerna 1:431 och
II: 545, I: 454, I: 469 och II: 580 samt I: 453 och II: 544, sistnämnda
båda motioner såvitt nu är i fråga, avslå Kungl.
Maj :ts förslag om anslag till statlig upplysningsverksamhet
vid 1955 års folkomröstning;

IV. alt riksdagen må, med avslag å motionerna I: 453 och
II: 544, såvitt nu är i fråga, avslå Kungl. Maj :ts förslag om
anslag till administration av 1955 års folkomröstning.»

2) av fröken Andersson, herrar Sundelin, Alfred Nilsson, Aastrup, Skoglund
i Doverstorp, Malmborg i Skövde, Ståhl, Snensson i Ljungskile, Cassel
och fröken Ager, vilka ansett att

16

Statsutskottets utlåtande nr 131 dr 1955

dels det stycke av utskottets yttrande, soin på s. 10 börjar med »I likhet»
och på s. 11 slutar med »departementschefens förslag», bort ha följande
lydelse:

»I likhet med departementschefen finner utskottet det ändamålsenligt,
att frågeställningen vid folkomröstningen utformas så enkelt som möjligt.
Vad departementschefen härutinnan anfört och förordat ger därför
i princip icke anledning till någon erinran från utskottets sida. Enligt utskottets
mening föreligga dock icke tillräckliga skäl för redovisning av
även en tredje ståndpunkt vid själva omröstningen, vilket måste komma
att komplicera förfarandet. I överensstämmelse härmed anser sig utskottet
böra förorda, att den vid omröstningen uppställda frågan skall
kunna besvaras med allenast ja eller nej.»

dels det avsnitt av utskottets yttrande på s. 13, som börjar med »Utskottet
delar» och slutar med »till erinran», bort ha följande lydelse:

»Att statsmedel tagas i anspråk för utgivande i samband med folkomröstningen
av en broschyr i rent objektivt upplysningssyfte finner utskottet
för sin del motiverat. Utskottet kan därför icke biträda det i motionen
11:563 framställda yrkandet, att riksdagen måtte avslå Kungl. Maj:ts
förslag om ett särskilt anslag till statlig upplysningsverksamhet i förevarande
fall. Det vill emellertid synas utskottet, som om medelsanvisningen
med fördel skulle kunna begränsas till det belopp av 550 000 kronor
som erfordras för utformning, tryckning och distribution av en dylik
broschyr. Att härutöver bevilja 2 milj. kronor såsom understöd åt de
båda åsiktsriktningarnas propaganda måste nämligen anses helt överflödigt,
då, såsom i de i ämnet väckta motionerna framhållits, behovet av
ytterligare information med all säkerhet torde kunna tillgodoses genom
de instrument för upplysning som redan finnas. Den organisatoriska apparat
departementschefen föreslagit för genomförandet av den statliga upplysningsverksamheten
lärer vidare få betraktas såsom uppenbart överdimensionerad.
Även av principiella skäl ställer sig utskottet avvisande till
tanken på statsunderstödd propaganda i folkomröstningsfrågor.

Med hänsyn till nu anförda omständigheter och i anslutning till de
motionsledes framförda yrkandena anser sig utskottet böra förorda, att
det av Kungl. Maj :t äskade anslaget till statlig upplysningsverksamhet nedräknas
till 550 000 kronor, att disponeras på sätt i det föregående närmare
berörts. Utskottet avstyrker vidare Kungl. Maj :ts förslag i vad det avser
inrättandet av en särskild folkomröstningsnämnd med tillhörande parlamentariska
kommitté.

Kungl. Maj :ts förslag i övrigt har icke givit utskottet anledning till erinran.
»

dels ock utskottets hemställan under II. och III. bort ha följande lydelse:

»II. att riksdagen må, med bifall till motionen II: 563, såvitt
nu är i fråga, avslå Kungl. Maj :ts förslag att riksdagen

Statsutskottets utlåtande nr 131 år 1955

17

måtte uppdraga åt talmanskonferensen att såsom biträde åt
folkomröstningsnämnden utse en rådgivande parlamentarisk
kommitté;

III. att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj :ts förslag
och med bifall till motionerna I: 431 och II: 545, I: 454 samt
1:469 och 11:580 och med avslag å motionerna 1:453 och
II: 544 samt II: 563, sistnämnda tre motioner såvitt de avse
förevarande anslag, till StatNg upplysningsverksamhet vid
1955 års folkomröstning för budgetåret 1955/56 under sjätte
huvudtiteln anvisa ett anslag av 550 000 kronor;»

3) av herrar Johansson i Mysinge och Svensson i Stenkyrka, vilka ansett
att vid den nu föreslagna folkomröstningen någon särskild statlig upplysningsverksamhet
icke är påkallad och att därför utskottets hemställan
under II. och III. bort ha följande lydelse:

»II. att riksdagen må, med bifall till motionen 11:563, såvitt
nu är i fråga, avslå Kungl. Maj :ts förslag att riksdagen
måtte uppdraga åt talmanskonferensen att såsom biträde åt
folkomröstningsnämnden utse en rådgivande parlamentarisk
kommitté;

III. att riksdagen må, med bifall till motionen II: 563, såvitt
nu är i fråga, och med avslag å motionerna 1: 431 och
II: 545, I: 454, I: 469 och II: 580 samt I: 453 och II: 544, sistnämnda
båda motioner såvitt nu är i fråga, avslå Kungl.
Maj :ts förslag om anslag till statlig upplysningsverksamhet
vid 1955 års folkomröstning;»

4) av herrar Sundelin och Svensson i Ljungskile.

2—936 65 Bihang till riksdagens protokoll 1955. G samt. Nr 131 132