Tredje lagutskottets utlåtande nr 8 år 1955
1
Nr 8
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag
till förordning om ändring i fotkbokföringsförordningen
den 28 juni 19i6 (nr 569).
Genom en den 4 februari 1955 dagtecknad proposition, nr 69, vilken
hänvisats till lagutskott och behandlats av tredje lagutskottet, har Kungl.
Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden, föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen
fogat förslag till
förordning om ändrad lydelse av 35 § 2 mom. och 63 § folkbokföringsförordningen
den 28 juni 1946 (nr 469)
Härigenom förordnas, att 35 § 2 mom. och 63 § folkbokföringsförordningen
den 28 juni 19461 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
Nuvarande lydelse
35 §.
2 mom. Lika med---menig
het;
samt
4) innehavare av publikt boställe,
prästgård eller på lön anslagen jord.
Såsom innehavare av publikt boställe,
prästgård eller på lön anslagen
jord skall anses den tjänsteinnehavare
eller annan, som författningsenligt
äger nyttja fastigheten eller
tillgodonjuta dess avkastning. Beträffande
i ecklesiastik boställsordning
avsett löneboställe är vederbörande
pastorat att anse som innehavare.
Föreslagen lydelse
35 §.
2 mom. Lika med — ---menig
het;
samt
4) innehavare av publikt boställe
eller på lön anslagen jord.
Såsom innehavare av publikt boställe
eller på lön anslagen jord
skall anses den tjänsteinnehavare eller
annan, som författningsenligt
äger nyttja fastigheten eller tillgodonjuta
dess avkastning. Beträffande
i ecklesiastik boställsordning avsett
löneboställe är vederbörande pastorat
att anse som innehavare.
1 Senaste lydelse av 63 § se 1952:336.
P.ihang till riksdagens protokoll 1955. 9 samt. 3 avd. Nr 8
2
Tredje lagutskottets utlåtande nr 8 år 1955
Nuvarande lydelse
63 §.
Anmaning, varom--— lämp
ligt
vite.
Polisman, som verkställer delgivning
av anmaning, äger att därför av
den försumlige undfå gottgörelse
med fem kronor för varje förrättning.
Rörande indrivning av gottgörelse
som här avses är särskilt stadgat.
Föreslagen lydelse
63 §.
Anmaning, varom---lämp
ligt vite.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1955.
Beträffande de skäl som anförts till stöd för det genom propositionen
framlagda förslaget får utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas
i det följande, hänvisa till propositionen.
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås, att präst, som bebor prästgård, i mantalsskrivningshänseende
icke vidare skall anses likställd med ägare av prästgården
samt att polisman, som verkställer delgivning av anmaning att lämna uppgift
till kyrkobokföring eller mantalsskrivning, icke längre skall äga rätt
till särskild gottgörelse för delgivningen.
1. Ändring av 35 § 2 mom. folkbokföringsförordningen
Departementschefen
Föredragande departementschefen, statsrådet Sköld, anför följande.
1 35 § 2 mom. folkbokföringsförordningen förekommande stadgande om
att innehavare av prästgård skall anses lika med ägare är föranledd av den
äldre bestämmelsen i kommunalskattelagen att präst, som bebodde prästgård,
skulle utgöra fastighetsskatt för denna. Sedan prästgård blivit undantagen
från skatteplikt, bör nyssnämnda stadgande i folkbokföringsförordningen
utgå. Jag förordar att 35 § 2 mom. nämnda förordning ändras i överensstämmelse
härmed.
3
Tredje lagutskottets utlåtande nr 8 år 1955
2. Fråga om ändring av 63 § folkbokföringsförordningen
Inledning
I en den 3 november 1954 dagtecknad promemoria har assessorn i kammarrätten
S. F. von Otter, vilken av chefen för finansdepartementet, med
stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 29 juni 1951, den 30 juni samma
år tillkallats med uppdrag att tills vidare såsom sakkunnig inom finansdepartementet
biträda med utredning av vissa frågor rörande folkbokföringsväsendet,
föreslagit sådan ändring i 63 § folkbokföringsförordningen,
att polisman, som verkställer delgivning av anmaning, varom där förmäles,
icke vidare skall vara berättigad till särskild gottgörelse härför.
över promemorian har, efter remiss, yttranden avgivits av kammarrätten,
statistiska centralbyrån, riksräkenskapsverket, överståthållaråmbetet —
efter börande av direktionen för Stockholms stads uppbördsväsen, länsstyrelsen
i Göteborgs och Bohus län —- efter hörande av Göteborgs stads drätselkammare,
länsstyrelsen i Norrbottens län, statspolisintendenten, Svenska
stadsförbundet och Svenska landskommunernas förbund.
Gällande bestämmelser m. m.
Folkbokföringsförordningen innehåller bestämmelser om bl. a. allmänhetens
anmälnings- och uppgiftsskyldighet rörande sådana förhållanden,
som är av betydelse för kyrkobokföring och mantalsskrivning. Underlåtenhet
att fullgöra föreskriven anmälnings- eller uppgiftsskyldighet kan i
vissa fall straffas med böter högst trehundra kronor (jfr 62 §). I
andra fall av underlåtenhet kan den försumlige anmanas att fullgöra sin
skyldighet (jfr 63 §) nämligen: då anmälan om barns födelse icke gjorts
inom föreskriven tid (16 §); då, i samband med att anmälan om flyttning
göres, flyttningsbetyg icke avlämnas eller icke, efter meddelad påminnelse,
insändes (21 §); då någon, som uttagit utvandringscertifikat, icke utvandrat
samt underlåtit att återlämna utvandringscertifikatet (24 § 4 mom.);
då pastor erhåller vetskap om att någon flyttat till eller inom församlingen
men flyttningen icke anmälts inom föreskriven tid (27 §); och då mantalseller
arbetsgivareuppgift eller huvudförteckning ej avlämnats inom föreskriven
tid eller avlämnad uppgift är ofullständig (44 §).
Anmaning bör enligt 63 §, där omständigheterna ej till annat föranleder,
tillställas vederbörande i rekommenderat brev. Då så anses påkallat må
dock polismyndighet anlitas för delgivningen. Om anmaningen icke hörsammas,
må för skyldighetens utkrävande anlitas biträde av länsstyrelsen,
som äger förelägga den försumlige lämpligt vite.
63 § andra och tredje styckena folkbokföringsförordningen har följande
lydelse: »Polisman, som verkställer delgivning av anmaning, äger att därför
av den försumlige undfå gottgörelse med fem kronor för varje förrättning.
4
Tredje, lagutskottets utlåtande nr 8 år 1955
Rörande indrivning av gottgörelse som här avses är särskilt stadgat.»
Av kungörelsen den 15 juni 1944 (nr 441) angående indrivning av polisman
in. fl. tillkommande gottgörelse för infordrande av uppgifter m. m. till
mantals- och kyrkoskrivning framgår, att gottgörelsen under vissa angivna
förutsättningar må uttagas genom utmätning utan föregående dom eller
utslag.
Enligt kungörelse den 4 juni 1954 (nr 317) angående redovisning av andel
i restavgift m. in., som utgår till vissa polismän, vilken kungörelse trätt i
kraft den 1 juli 1954, äger polisman icke längre, såvida han icke jämlikt
övergångsbestämmelserna till polislönereglementet är bibehållen vid sin
rätt till sportler, behålla den gottgörelse, som tillkommer honom jämlikt 63 §
folkbokföringsförordningen. Gottgörelsen skall i stället tillfalla statsverket,
därest statsverket bidrager till kostnaden för polismannens avlöning, samt
eljest vederbörande polisdistrikt.
Promemorian
I promemorian framhålles att delgivning genom polismyndighets försorg
av anmaning enligt 63 § folkbokföringsförordningen numera sker mycket
sällan samt att det torde höra till sällsyntheterna att indrivning sker av
ersättning för delgivningen. Efter polislöneregleringens genomförande syntes
det emellertid få anses vara ett tjänsteåliggande för polisman, som verkställer
sådan delgivning, att avkräva vederbörande den stadgade ersättningen
samt, om denna ej erlägges, föranstalta om indrivning. Det vore
emellertid att befara, att statsverkets kostnader för redovisning och indrivning
av ersättningarna komme att överstiga vad som kunde inflyta. Då ersättningen
ej heller såsom tidigare hade karaktären av gottgörelse till polismannen
för av honom nedlagt arbete, föreslog utredningsmannen den nu
ifrågavarande författningsändringen. I anslutning härtill erinrade utredningsmannen
om att förslag att stadga bötespåföljd för underlåtenhet att
lämna mantalsuppgift m. in. tidigare avvisats av riksdagen samt uttalade
att det enligt hans mening icke förelåge någon anledning att ersätta stadgandet
om gottgörelse till polisman med ett stadgande om bötesstraff.
I promemorian uttalas vidare att, om de föreslagna ändringarna i folkbokföringsförordningen
genomfördes, motsvarande ändring borde göras i
57 § kungörelsen den 19 december 1947 (nr 944) angående folkbokföringen
i Stockholm och 52 § kungörelsen den 30 juni 1948 (nr 621) angående folkbokföringen
i Göteborg, sådant sistnämnda författningsrum lyder enligt
kungörelse den 30 maj 1952 (nr 340). Därjämte borde den här ovan berörda
kungörelsen den 15 juni 1944 (nr 441) upphävas.
Tredje lagutskottets utlåtande nr 8 år 1955 5
Yttranden
Utredningsmannens förslag tillstyrkes eller lämnas utan erinran av
samtliga remissmyndigheter. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län
framhåller i sitt yttrande, att i den mån polismännens och exekutorernas
sportler indragits till det allmänna, avgiftens karaktär av ersättning
för utfört arbete bortfölle. I den mån sportlerna icke indragits, kunde dock
avgiftens slopande komma att i förekommande fall innebära en inkomstminskning
för vederbörande exekutor. Då det emellertid, enligt vad länsstyrelsen
inhämtat, ytterst sällan förekomme, att anmaningar delgåves mot sådan
avgift, syntes inkomstbortfallet praktiskt taget bli utan betydelse.
Departementschefen
Föredragande departementschefen, statsrådet Sköld, anför följande.
Enligt utredningsmannens förslag skall nu gällande bestämmelse om rätt
för polisman, som verkställer delgivning av anmaning att lämna vissa uppgifter
till kyrkobokföring och mantalsskrivning, att uppbära gottgörelse därför
upphävas. Enär ersättningen i fråga har viss karaktär av sportel och
sportelsystemet är under avskrivning, får jag förorda att författningsändringen
genomföres. Jag finner mig även böra biträda vad utredningsmannen
uttalat därom, att anledning saknas att ersätta den nuvarande bestämmelsen
med ett stadgande om bötesstraff.
Utskottet
Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot det genom propositionen
framlagda lagförslaget och får därför hemställa,
att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition.
Stockholm den 2 mars 1955
På tredje lagutskottets vägnar:
HUGO OSVALD
Vid detta ärendes behandling har närvarit:
från första kammaren: herrar Osvald, Lindahl, Grym, Ivar Nilzon,
Axel Jansson, Herbert Hermansson, Ebbe Ohlsson och William Ohlsson;
från andra kammaren: herrar Andersson i Löbbo, Andersson i Mölndal,
Johansson i Torp, Nyberg, Levin, fru Boman, herrar Hansson i Skegrie
och Berggren.
Emil Kihlströms Tryckeri A.-B. Stockholm 1955
55028»