Nr 6—7
Tredje lagutskottets utlåtande nr G år 1955
1
Nr 6
Utlåtande i anledning av väckta motioner om vidgad rätt för
ngttjanderättshavare att inlösa under nyttjanderätt
upplåtet område.
Tredje lagutskottet har behandlat de inom riksdagen väckta, till lagutskott
hänvisade motionerna nr 365 i första kammaren av herr Mossberger
och herr Persson, Ragnar, samt nr 444 i andra kammaren av fru Löfqvist
in. fl.
I motionerna, vilka innehåller likalydande yrkanden, hemställes »att riksdagen
måtte besluta, att 1 § i ensittarlagen må erhålla följande ändrade lydelse:
Den
— — — under förutsättning:
dels---till mer än 10 år;
dels att nyttjanderättshavare tillhörigt bostadshus, som lämnade nöjaktig
hostad åt honom och hans familj, fanns å marken uppfört den 1 januari
1930,
och dels —---byggnader.
Avlider---stadgat.
Ändå-----nyttjanderättshavare.
Vid---förutsatt».
Beträffande de skäl som anförts till stöd för denna hemställan får ut ■
skottet hänvisa till motionerna.
I den s. k. ensittarlagen, d. v. s. lagen den 18 juni 1925 om rätt i vissa fall
för nyttjanderättshavare att inlösa under nyttjanderätt upplåtet område,
stadgas, såsom lagens beteckning anger, viss lösningsrätt för nyttjanderättshavare.
En av förutsättningarna för rätt till inlösen är enligt 1 § tredje
stycket i lagen, att nyttjanderättshavaren tillhörigt boningshus, som lämnade
nöjaktig bostad åt honom och hans familj, fanns uppfört den 1 januari
1919 å den av honom innehavda marken.
Det av motionärerna väckta spörsmålet om framflyttning av den nyss
angivna tidsbestämningen har vid flera tillfällen, senast år 1947, varit föremål
för riksdagens behandling. Rörande vad som tidigare förevarit i frågan
må hänvisas till redogörelsen härför i andra lagutskottets utlåtande
nr 1 vid 1947 års riksdag. Utskottet anförde i utlåtandet vidare bl. a. följande.
Enligt den första ensittarlagen, 1918 års lag, krävdes för lösningsrätt
hland annat, att å det arrenderade området den 1 januari 1918, d. v. s. vid
en tidpunkt, då lagförslagets innehåll ännu icke kommit till allmänhetens
kännedom, fanns nöjaktig hostad för brukaren och hans familj. Avsikten
1 Iiihang till riksdagens protokoll 195.r>. I) samt. 3 and. Nr G—7
2
Tredje lagutskottets utlåtande nr 6 år 1955
med denna bestämmelse var, att lösningsrätten så mycket som möjligt
skulle göras oberoende av åtgärder som en nyttjanderättshavare kunde
komma att vidtaga i syfte att förvärva äganderätt till den upplåtna jorden.
Ensittarlagen tillkom för att avhjälpa bestående missförhållanden och avsåg
icke att medföra någon förändring för framtiden av de rättsverkningar,
som följa av nyttjanderättsavtal.
Vid den tidigare behandlingen av frågan om framflyttning av den i 1 §
ensittarlagen fastställda tidsbestämningen har det gjorts gällande, att om
en framflyttning skedde så måste detta framkalla farhågor för att ytterligare
åtgärder i samma riktning efter hand komme att vidtagas, vilket skulle
leda till att jordägarna bleve mindre benägna att upplåta mark för bebyggande.
Ehuru betydelsen av nu angivna synpunkter icke får underskattas,
vill utskottet dock erinra om att framflyttning av den för bebyggandet avgörande
tidpunkten redan skett en gång, nämligen i 1920 års ensittarlag, då
tidpunkten framflyttades från den 1 januari 1918 till den 1 januari 1919.
En ytterligare framflyttning av tidpunkten innebär givetvis ett ingrepp i
jordägarnas äganderätt. Denna omständighet utgör dock icke något ovillkorligt
hinder för framflyttning, därest tillräckligt starka skäl kunna anlöras
för en dylik åtgärd. Utskottet vill alltså icke av principiella skäl motsätta
sig en framflyttning av tidpunkten i fråga. Huruvida tillräckligt starka
skäl för en framflyttning finnas kan emellertid icke avgöras utan närmare
utredning.
Utlåtandet utmynnade i en hemställan, att riksdagen måtte hos Kungl.
Maj:t anhålla om en förutsättningslös utredning beträffande frågan om att
framflytta den i 1 § ensittarlagen fastställda tidsbestämningen den 1 januari
1919 att närmare ansluta till tiden för lagens ikraftträdande år 1925.
Sedan riksdagen i skrivelse den 22 februari 1947, nr 30, hos Kungl. Maj:t
begärt utredning i enlighet med vad utskottet hemställt, överlämnade Kungi.
Maj :t den 7 september 1948 skrivelsen till de år 1939 tillkallade fastighetsbildningssakkunniga
för att tagas i övervägande vid fullgörandet av de sakkunnigas
utredningsuppdrag, vilket omfattade även de i ensittarlagen behandlade
frågorna. De sakkunniga har beträffande dessa frågor verkställt
viss utredning, som redovisats i en icke dagtecknad (maskinskriven) promemoria
ang. ensittarlagen. Sedan de sakkunnigas verksamhet upphört,
har riksdagsskrivelsen överlämnats till 1954 års fastighetsbildningskominitté,
som har till uppgift att utreda frågan om ny fastighetsbildningslagstiftning
och därmed sammanhängande spörsmål.
Utskottet
Den fråga motionärerna upptagit till behandling är otvivelaktigt förtjänt
av uppmärksamhet. Det synes därför utskottet beklagligt, att fastighetsbildningssakkunniga
under sitt arbete icke kunnat taga ståndpunkt till frågan.
Då riksdagens skrivelse år 1947 med begäran om utredning enligt vad ovan
nämnts numera överlämnats till 1954 års fastighetsbildningskommitté, torde
det emellertid vara lämpligast att avvakta förslag från denna kommitté. Utskottet
kan därför icke förorda att riksdagen omedelbart i enlighet med
Tredje lagutskottets utlåtande nr 6 år 1955 3
motionärernas förslag för sin del beslutar ändrad lydelse av ensittarlagen.
Ej heller synes det i nuvarande läge vara anledning att påkalla en särskild
utredning angående del av motionärerna berörda spörsmålet.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att förevarande motioner, 1: 365 och II: 444, icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 23 februari 1955
På tredje lagutskottets vägnar:
HUGO OSVALD
Vid detta ärendes behandling har närvarit:
från första kammaren: hex-rar Osvald, Lindahl, Grym, Ivar Nilzon,
Axel Jansson, Herbert Hermansson, Ebbe Ohlsson och William Ohlsson;
samt
från andra kammaren: herrar Andersson i Mölndal, Johansson i Torp,
Nyberg, fru Torbrink, herr Persson i Appuna, fru Boman, herrar Hansson i
Skegrie och Berggren.