Tredje lagutskottets utlåtande nr 5 år 1955
1
Nr 5
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
vissa anslag ur kyrkofonden in. in.
Genom en den 21 januari 1955 dagtecknad proposition, nr 61, vilken
hänvisats till lagutskott och behandlats av tredje lagutskottet, har Kungl.
Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden, föreslagit riksdagen att dels antaga ett
vid propositionen fogat förslag till lag angående ändrad lydelse av 6 § lagen
den 30 augusti 1932 (nr 404) om kyrkofond, dels ock med bifall till
under särskilda punkter upptagna förslag medgiva,
1. att från och med den 1 juli 1955 tills vidare erforderliga medel ur
kyrkofonden må disponeras för bestridande av arbetsgivarbidrag till den
allmänna sjukförsäkringen m. m. för biskopar och övriga stiftspräster samt
andra befattningshavare, vilka åtnjuta avlöning ur kyrkofonden;
2. att från och med den 1 juli 1955 tills vidare erforderliga medel ur
kyrkofonden må disponeras för anställande av ytterligare en stiftsadjunkt;
3. att från och med den 1 juli 1955 tills vidare erforderliga medel ur
kyrkofonden må disponeras för bestridande av stifts- och kontraktsadjunkternas
expenser för skrivmateriel och telefon;
4. att från och med den 1 juli 1955 tills vidare det i 6 § andra stycket 9)
lagen om kyrkofond omförmälda anslaget till extra utgifter må utgå med
70 000 kronor för budgetår.
Det genom propositionen framlagda lagförslaget är av följande lydelse.
Förslag
till
Lag
angående ändrad lydelse av 6 § lagen den 30 augusti 1932
(nr 404) om kyrkofond
Härigenom förordnas, att 6 § lagen den 30 augusti 1932 om kyrkofond* 1
skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
1 Senaste lydelse, se 1954: 272.
1 —Bihang till riksdagens ''protokoll 1956. 9 samt. d avd. Nr 5
2
Tredje lagutskottets utlåtande nr 5 år 1955
Gällande lydelse
6 §.
Enligt vad---Luleå stift.
Ytterligare skola---kyrko
fonden
utgöras:
1) Kostnad för---annan
ordning;
2) kostnad för---för präs ter; -
3) bidrag, som---åt döv
stumma;
4)
kostnad, som---äger
tillämpning;
5) kostnad, enligt bestämmande
av Konungen och riksdagen, för
arvoden åt icke prästvigda tjänstebiträden
åt församlingspräster;
6) anslag, som — — — äger
samband;
7) kostnad för — — — till
kyrkofonden;
8) belopp, som---avlö
ningen
bidraga;
9) anslag till---kyrkligt
ändamål.
Föreslagen lydelse
6 §.
Enligt vad---Luleå stift.
Ytterligare skola---kyrko
fonden
utgöras:
1) Kostnad för---annan
ordning;
2) kostnad för---för präs
ter;
2
a) annan kostnad, enligt bestämmande
av Konungen och riksdagen,
för i prästlönereglementet
avsedda präster;
3) bidrag, som---åt döv
stumma;
4)
kostnad, som---äger
tillämpning;
5) kostnad, enligt bestämmande
av Konungen och riksdagen, för
icke prästvigda tjänstebiträden åt
församlingspräster;
6) anslag, som — — — äger
samband;
7) kostnad för — — — till
kyrkofonden;
8) belopp, som — — — avlöningen
bidraga;
9) anslag till---kyrkligt
ändamål.
Denna lag träder i kraft den 1
juli 1955.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de genom propositionen
framlagda förslagen, får utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas
här nedan, hänvisa till propositionen.
I fråga om det under punkt 1. här ovan angivna förslaget om disponerande
av medel ur kyrkofonden för arbetsgivarbidrag för vissa präster till
den allmänna sjukförsäkringen m. m. har departementschefen, statsrådet
Persson, i propositionen anfört bland annat följande.
»Enligt 38 § lagen om allmän sjukförsäkring är arbetsgivare pliktig att
erlägga bidrag till kostnaderna för sjukvårdsförsäkringen och försäkringen
3
Tredje lagutskottets utlåtande nr 5 år 1955
för tilläggssjukpenning. Bidraget skall för varje kalenderår utgöra, såvitt
angår sjuk vårdsförsäkringen 0,1 procent och beträffande försäkringen för
tilläggssjukpenning 1 procent, allt av den lön i penningar eller naturaförmåner,
som arbetsgivaren under året utgivit till arbetstagare anställda
hos honom. Härvid skall hänsyn dock icke tagas till arbetstagares lön i vad
den överstiger 15 000 kronor för år räknat. Enligt 12 § lagen om moderskapshjälp
är arbetsgivare vidare skyldig att för varje kalenderår erlägga
bidrag till kostnaderna för tilläggspenning med 0,04 procent av den lön i
penningar eller naturaförmåner, som han under året utgivit till arbetstagare
anställda hos honom. I fråga om sådant bidrag skall i övrigt tillämpas vad
som i, bland annat, 38 § lagen om allmän sjukförsäkring finnes stadgat om
arbetsgivares bidrag till försäkringen för tilläggssjukpenning.
Enligt ett i propositionen 1954: 167 gjort uttalande, vilket lämnats utan
erinran av riksdagen, skall de bidrag till den allmänna sjukförsäkringen
och till den allmänna moderskapsförsäkringen, som staten i egenskap av
arbetsgivare har att erlägga, i fråga om affärsverken, riksbanken och riksgäldskontoret
bestridas av vederbörande förvaltningsmyndigheter själva
med anlitande av till respektive myndighets förfogande stående medel. Vad
beträffar övriga statliga verk och inrättningar skall nämnda arbetsgivarbidrag
beräknas av riksräkenskapsverket på grundval av den av verket
förda statistiken över statens arbetstagare samt bestridas från ett för samtliga
huvudtitlar gemensamt anslag, vilket ställes till nämnda ämbetsverks
förfogande.
Vad angår prästerna inom statskyrkan åvilar skyldigheten att erlägga
arbetsgivarbidrag beträffande de i pastoraten anställda församlingsprästerna
vederbörande pastorat. I fråga om övriga präster inom statskyrkan,
d. v. s. biskopar, garnisonspastorn i Boden, stiftsadjunkter, kontraktsadjunkter
och pastoratsadjunkter — i den mån sist avsedd präst icke är
församlingspräst — följer icke av gällande reglering med vilka medel
arbetsgivarbidragen skall bestridas. Då avlöningen till dessa präster utgår
ur kyrkofonden, synes det ligga närmast till hands, att jämväl arbetsgivarbidragen
för ifrågavarande präster bestrides ur kyrkofonden. Ur nämnda
fond utgår även avlöning till de i G § andra stycket 5) lagen om kyrkofond
avsedda icke prästvigda tjänstebiträdena åt församlingspräster. Jämväl
arbetsgivarbidrag för nu avsedda tjänstebiträden torde böra bestridas ur
kyrkofonden.
De ur kyrkofonden utgående arbetsgivarbidragen torde böra beräknas
av statskontoret, som förvaltar kyrkofonden. Statskontoret bör därvid i
fråga om de närmare beräkningsgrunderna samråda med riksförsäkringsan
st alten. Bidragen bör av statskontoret utbetalas efter utgången av det
kalenderår, som bidragen avser. Å bidragen bör dock förskott utgå.
Enligt verkställda överslagsberäkningar torde det sammanlagda beloppet
av de arbetsgivarbidrag, som enligt vad här föreslagits skall bestridas ur
kyrkofonden, för år 1955 kunna beräknas till omkring 30 000 kronor.»
4
Tredje lagutskottets utlåtande nr 5 år 1955
Vad därefter angår propositionens under 2. här ovan upptagna förslag
om anställande av ytterligare en stiftsadjunkt, må enligt 3 § prästlönereglementet
stifts- cch kontraktsadjunkttjänster av Kungl. Maj:t inrättas
högst till det antal riksdagen medgiver. Jämlikt 6 § andra stycket 1) lagen
om kyrkofond skall kostnaderna för nämnda prästers avlöningsförmåner
bestridas ur kyrkofonden.
Med bifall till en i propositionen 1953: 96 gjord framställning har riksdagen
(skr 181) medgivit, att tillhopa 45 stifts- och kontraktsadjunkttjänster
må finnas inrättade från och med den 1 juli 1953 tills vidare. Ifrågavarande
antal tjänster har av Kungl. Maj:t för tiden den 1 juli 1953—den
30 juni 1956 fördelats sålunda, att Luleå stift erhållit fem stiftsadjunkttjänster
och fyra kontraktsadjunkttjänster samt övriga stift tilldelats följande
antal stiftsadjunkttjänster, nämligen Lunds stift fem, Uppsala stift
fyra samt vart och ett av Linköpings, Skara, Strängnäs, Västerås, Växjö,
Göteborgs, Karlstads och Härnösands stift tre, Stockholms stift två och
Visby stift en.
I anledning av två väckta — likalydande — motioner (I: 54 och II: 73)
har 1954 års riksdag i skrivelse nr 223, under hänvisning till tredje lagutskottets
utlåtande nr 22, anhållit, att åtgärder måtte vidtagas för inrättande
av en stiftsadjunkttjänst för sjömansvård i Stockholms stift.
I förutnämnda motioner föreslogs att riksdagen ville i skrivelse till Kungl.
Maj:t hemställa, att en stiftsadjunktur för sjömansvård inrättas i Stockholm.
Beträffande de i motionerna anförda skälen till stöd för vad däri
föreslagits torde få hänvisas till motionerna.
Över motionerna inhämtades yttranden av kammarkollegiet, statskontoret,
domkapitlet i Stockholm och Stiftelsen Stockholms kyrkliga sjömansvård
— Sjömansinstitutet. Motionerna avstyrktes av kammarkollegiet.
Dessa tillstyrktes däremot av domkapitlet och nämnda stiftelse. Statskontoret
ansåg, att möjlighet förelåg att tillgodose det i motionerna framförda
önskemålet utan ökning av den av riksdagen fastställda stiftsadjunktsorganisationen,
Utskottet fann, med hänsyn till att sjömanskåren till lågt räknat 60 procent
bestode av personer i åldern 16—25 år och till sjömännens oregelbundna
levnadsförhållanden, att det vore särskilt betydelsefullt att den
andliga och sociala omvårdnaden om dem behörigen tillgodosåges. Att
någon statlig tjänst för sjömansvård, i motsats till vad som vore fallet i
de flesta av rikets övriga större hamnstäder, icke funnes i Stockholm, ansag
utskottet ha sin förklaring i att sjömansvården i Stockholm ansetts tillfredsställande
ordnad genom den av Sjömansinstitutet därstädes bedrivna
verksamheten. Institutet finge emellertid för sin verksamhet huvudsakligen
lita till frivilliga bidrag, och medelsanskaffningen krävde avsevärt arbete
för institutets personal. Därest en stiftsadjunkt för sjömansvård anställdes
i Stockholm och finge sin verksamhet i huvudsak förlagd till institutet,
Tredje lagutskottets utlåtande nr 5 år 1955 5
skulle dess personal kunna ägna mera tid åt själva sjömansvården. Enligt
utskottets uppfattning måste den kostnad det allmänna sknlle få vidkännas
för avlöning åt nämnde stiftsadjunkt betraktas såsom ringa i förhållande
till den samhälleliga nyttan av institutets verksamhet.
Departementschefen anför: »Av skäl, som anförts i utskottets av riksdagen
godkända utlåtande, anser jag mig böra tillstyrka, att en stiftsadjunkttjänst
för sjömansvård inrättas i Stockholms stift. Behovet av en dylik
tjänst har synts statskontoret kunna tillgodoses inom ramen för nuvarande
stiftsadjunktsorganisation. Ämbetsverket har härvidlag anvisat två
alternativ. Det ena är att en av de två i stiftet nu tjänstgörande stiftsadjunkterna
skall lösgöras från sina nuvarande uppgifter och i stället avdelas
för kyrklig verksamhet bland sjömän. Det andra alternativet går ut
på att stiftsadjunkttjänsten i Visby stift skall indragas för att härefter
tilldelas Stockholms stift. Till stöd för det första alternativet anför ämbetsverket,
att såvitt angår den del av Stockholms stift, som utgöres av huvudstaden
med förstäder, något behov av stiftsadjunkt icke torde föreligga, om
man bortser från den kyrkliga sjömansvården. För återstoden av stiftet
erfordras enligt ämbetsverkets mening endast en stiftsadjunkt. Ämbetsverkets
nu återgivna uppfattning anser jag mig av flera skäl icke kunna godtaga.
Jag får sålunda erinra om att, då antalet stiftsadjunkter i Stockholms
stift år 1947 ökades från en till två, behov ansågs föreligga inom stiftet av
två dylika präster för andra stiftsadjunktsuppgifter än sjömansvård. Sedan
dess har folkmängden i detta stift stigit med något över 150 000 eller nära
fem gånger mer än i övriga stift i genomsnitt, varjämte stiftsadjunkternas
arbete kommit att utvidgas till allt fler verksamhetsgrenar. Vid inrättandet
av de nuvarande stiftsadjunkttjänsterna i Stockholms stift var tanken,
att vederbörande stiftsadjunkters verksamhet även skulle omspänna
huvudstaden med förstäder. Enligt vad jag under hand inhämtat av biskopen
i stiftet är stiftsadjunkternas verksamhet också i praktiken till stor
del inriktad på huvudstaden och dess förstäder. Såsom exempel härpå må
nämnas hållande av församlings- och ungdomsaftnar samt det på stiftets
ungdomsinstitut å Graninge bedrivna ungdomsarbetet, omfattande kurser
för utbildning av ungdomsledare och annan kursverksamhet avseende ungdom.
Med hänsyn till vad jag här framhållit anser jag mig ej kunna tillstyrka
det av statskontoret anvisade första alternativet. Ej heller finner
jag mig kunna biträda det av ämbetsverket framförda andra alternativet,
som bland annat innebär en indragning av den ende stiftsadjunkten i Visby
stift. I anslutning härtill får jag erinra om att jag i propositionen 1953: 90
i samband med en där behandlad fråga avstyrkte en av ämbetsverket även
då ifrågasatt indragning av sistnämnda tjänst. Vid propositionens riksdagsbehandling
lämnades mitt uttalande utan erinran av riksdagen. Den till
inrättande föreslagna tjänsten bör tilldelas Stockholms stift. Tjänstens
innehavare bör väsentligen ägna sig åt den kyrkliga sjömansvården i lin
-
6 Tredje lagutskottets utlåtande nr 5 år 1955
vudstaden och ha sin verksamhet i huvudsak förlagd till sjömansinstitutet
där.»
Beträffande det under 3. ovan upptagna förslaget om anvisande av medel
till stifts- och kontraktsadjunkters expenser innehåller propositionen
bland annat följande.
I anledning av väckt motion har 1953 års kyrkomöte i skrivelse nr 12
— under åberopande av första tillfälliga utskottets vid skrivelsen fogade
betänkande nr 4 — anhållit att, efter av utskottet förutsatt utredning,
erforderliga medel måtte ställas till förfogande ur kyrkofonden för bestridande
av stiftsadjunkternas expenser för skrivmateriel och tjänstetelefon.
Kyrkomötets framställning tillstyrkes av samtliga domkapitel samt
kammarkollegiet och statskontoret. Domkapitlet i Luleå föreslår, att även
frågan om ersättning till kontraktsadjunkterna för deras expenser för
skrivmateriel och telefon upptages till prövning, då sistnämnda präster
intar en tjänsteställning likartad med stiftsadjunkternas.
Departementschefen anför: »Jag anser mig böra tillstyrka, att medel anvisas
ur kyrkofonden för bestridande av stifts- och kontraktsadjunkternas
expenser för skrivmateriel och telefon.
I sina i ärendet avgivna yttranden har såväl kammarkollegiet som statskontoret
varit inne på frågans författningstekniska sida. Det förslag, som
därvid framförts av förstnämnda ämbetsverk, finner jag mig av flera skäl
icke kunna biträda. I likhet med statskontoret anser jag det principiellt
riktigast att i 6 § kyrkofondslagen införa ett stadgande, enligt vilket medel
må utgå ur kyrkofonden för här avsett ändamål. I samband härmed vill
jag även framhålla, att jag instämmer i statskontorets uttalande om det
mindre tillfredsställande däri, att med nämnda lagrums nuvarande utformning
varje utvidgning av kyrkofondens användningsområde oavsett
räckvidd och betydelse för med sig en ändring av lagrummet. Jag delar
därför ämbetsverkets uppfattning, att en mera allmän omarbetning av
detta lagrum i den av ämbetsverket antydda riktningen bör komma till
stånd — något som för övrigt i ett tidigare sammanhang övervägts inom
ecklesiastikdepartementet. En dylik omarbetning har dock synts statskontoret
kunna anstå. För egen del anser jag, att en nu åsyftad omarbetning
av berörda lagrum är en fråga av sådan natur, att den icke lämpligen
bör upptagas till närmare prövning, förrän den nu pågående sakkunnigutredningen
om kyrkomötets grundlagsenliga befogenheter m. in. avslutats.
I avbidan på en här avsedd omarbetning av 6 § kyrkofondslagen föreslår
statskontoret, att medel till stifts- och kontraktsadjunkternas expenser
skall bestridas från det i 6 § andra stycket 9) kyrkofondslagen angivna
extrautgiftsanslaget. Härigenom skulle ett nu eljest erforderligt tillägg till
de nuvarande bestämmelserna i nämnda lagrum kunna undvikas, vilket
statskontoret torde ha ansett önskvärt. Jag får emellertid erinra om att
jag förut vid anmälan av frågan om anvisande av medel till arbetsgivar
-
7
Tredje lagutskottets utlåtande nr 5 år 1955
bidrag för vissa präster till den allmänna sjukförsäkringen m. in. föreslagit,
att dessa bidrag ävenledes skall bestridas ur kyrkofonden. Ett undvikande
av en lagändring i förevarande sammanhang förutsätter därför, att såväl
här ifrågavarande expenser som berörda arbetsgivarbidrag bestrides från
nämnda extrautgiftsanslag. En sådan anordning synes mig emellertid från
flera synpunkter mindre lämplig. Såsom ett provisorium i avbidr.n på den
av mig förutsatta mera allmänna omarbetningen av förutnämnda lagrum
föreslår jag, att nu i stället sådana, mindre ändringar av lagrummet göres,
att med stöd därav nämnda expenser och arbetsgivarbidrag kan utgå ur
kyrkofonden. Förslag till här avsedda ändringar har uppgjorts inom ecklesiastikdepartementet
.
Såsom framhållits vid remissbehandlingen av kyrkomötets framställning,
föreligger svårigheter att i nuvarande läge med någon större säkerhet beräkna
medelsbehovet för bestridande av stifts- och kontraktsadjunkternas
expenser för skrivmateriel och telefon. Av denna anledning synes mig nu
en viss återhållsamhet böra iakttagas vid medelsanvisningen för ifrågavarande
ändamål. Med hänsyn till det sagda anser jag mig tills vidare
böra räkna med en årlig medelstilldelning av i genomsnitt 250 kronor per
stiftsadjunkt och 200 kronor per kontraktsadjunkt. Ett med ledning av
nämnda genomsnittsbelopp för budgetår beräknat anslag för varje stift
bör av Kungl. Maj:t ställas till vederbörande domkapitels disposition. Anslaget
bör av domkapitlet före budgetårets ingång fördelas mellan ifrågavarande
befattningshavare, därvid nämnda myndighet bör äga rätt att,
om så prövas skäligt, jämka de av mig angivna genomsnittsbeloppen inom
ramen för tilldelat anslag. Ersättning bör utgå endast för verifierade, av
domkapitlet godkända utgifter. Av domkapitlet medgiven ersättning bör
utbetalas av stiftsnämnden i egenskap av medelsförvaltande organ inom
stiftet. I fråga om expenser för telefon bör ersättning utgå enligt samma
grunder, som för närvarande gäller för jämförliga befattningshavare.
Vad beträffar ianspråktagande av medel ur kyrkofonden för bestridande
av reseersättning åt stifts- och kontraktsadjunkter gäller nu, att Kungl.
Maj:t må disponera erforderligt belopp ur fonden för nämnda ändamål.
Det synes från praktisk synpunkt lämpligt, att Kungl. Maj:t även äger
disponera erforderliga medel ur kyrkofonden för bestridande av samma
befattningshavares expenser. För nästa budgetår beräknar jag medelsbehovet
för ifrågavarande ändamål till It 300 kronor.»
Angående slutligen förslaget under 4. ovan om bidrag till Lutherska
världsförbundet må anföras följande.
Med bifall till en i propositionen 1954:57 gjord framställning medgav
riksdagen, att det jämlikt 6 § andra stycket 9) lagen om kyrkofond tills
vidare med högst 50 000 kronor för budgetår utgående anslaget till extra
utgifter för innevarande budgetår tillfälligt höjdes med 20 000 kronor för
beviljande av ett bidrag å sistnämnda belopp till Lutherska världsför
-
8 Tredje lagutskottets utlåtande nr 5 år 1955
bundets svenska sektion för bestridande av dess medlemsavgift till förbundet
I
skrivelse den 19 oktober 1954 har världsförbundets svenska sektion
anhållit, att för nästa budgetår ett bidrag av 25 000 kronor måtte utgå till
bestridande av sektionens medlemsavgift till förbundet.
Departementschefen anför bland annat: »Vid min anmälan föregående år
av den av världsförbundets svenska sektion gjorda framställningen om bidrag
för innevarande budgetår lämnade jag en redogörelse för förbundets
uppgift, verksamhet och organisation. Därjämte uttalade jag, bland annat,
att det med hänsyn till den framskjutna ställning, som den svenska
kyrkan av ålder intoge bland de lutherska kyrkosamfunden, och med tanke
på insatserna hittills från svenskt håll i de ekumeniska strävandena enligt
min mening icke kunde anses annat än rimligt, att ett skäligt bidrag ur
kyrkofonden lämnades till bestridande av den på världsförbundets svenska
sektion ankommande medlemsavgiften till förbundet. Ett dylikt bidrag
syntes mig icke mindre motiverat än det, som årligen utginge från riksstaten
till ekumeniska nämnden för bestridande av den svenska andelen i årsavgiften
till Kyrkornas världsråd.
Jag anser mig böra tillstyrka, att bidrag ur kyrkofonden utgår även
under nästa budgetår till världsförbundets svenska sektion för bestridande
av sektionen åvilande medlemsavgift till förbundet. Ifrågavarande bidrag,
avseende medlemsavgiften för verksamhetsåret den 1 maj 1955 — den 30
juni 1956, synes mig böra bestämmas till samma belopp, varmed bidrag
utgår under innevarande budgetår, d. v. s. 20 000 kronor. Liksom sistnämnda
bidrag torde det nu föreslagna böra bestridas ur kyrkofondens
extrautgiftsanslag. Enligt vad som framförts till mig av företrädare för
världsförbundets svenska sektion kommer denna att vara i trängande behov
av årligt bidrag ur kyrkofonden även för bestridande av medlemsavgifterna
för verksamhetsåren efter det förutnämnda. Med hänsyn härtill
synes mig möjlighet böra beredas Kungl. Maj:t att, i den mån världsförbundets
svenska sektion prövas vara i behov av årligt bidrag ur kyrkofonden
även för bestridande av nu åsyftade medlemsavgifter, bevilja dylikt
bidrag. Jag anser mig därför böra föreslå, att nämnda extrautgiftsanslag,
vilket för närvarande är maximerat till 50 000 kronor för budgetår, från
och med nästa budgetår tills vidare må utgå med högst 70 000 kronor för
budgetår.»
Tredje lagutskottets utlåtande nr 5 år 1955
9
Utskottet
Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot de genom propositionen
framlagda förslagen och får därför hemställa,
att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition.
Stockholm den 23 februari 1955
På tredje lagutskottets vägnar:
HUGO OSVALD
Vid detta ärendes behandling har närvarit:
från första kammaren: herrar Osvald, Lindahl, Grym, Ivar Nilzon,
Axel Jansson, Herbert Hermansson, Ebbe Ohlsson och William Ohlsson;
från andra kammaren: herrar Andersson i Mölndal, Johansson i Toip,
Nyberg, fru Torbrink, herr Persson i Appuna, fru Boman, herrar Hansson
i Skegrie och Berggren.
2 —Biltang till riksdagens protokoll 1955. 9 mini. S avd. Nr 5