Tredje lagutskottets utlåtande nr 26 år 1955

1

Nr 26

Utlåtande i anledning av väckta motioner om vidgad rätt
till expropriation av mark för stärkande av ofullständiga
jordbruk.

Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta, till lagutskott
hänvisade motioner, nämligen nr 364 i första kammaren av herr
Persson, Helmer, m. fl. samt nr 446 i andra kammaren av herrar Holmberg
och Hagberg i Stockholm.

I motionerna, som är likalydande, hemställes »att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj :t hemställer om förslag till sådan ändring resp. komplettering
av gällande bestämmelser om expropriation av mark för stärkande
av ofullständiga jordbruk, att tillfredsställande reella möjligheter öppnas
till komplettering av ofullständiga jordbruk genom avstyckning från
godsen».

Beträffande de skäl som motionärerna anfört till stöd för sitt yrkande
får utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas i det följande, hänvisa
till motionerna.

Utskottet har i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver inhämtat
yttranden över motionerna från lantmäteristyrelsen och lantbruksstyrelsen.

Gällande bestämmelser

Enligt 1 § lagen den 12 maj 1917 om expropriation må fastighet, som
tillhör annan än kronan, efter tillstånd av Kungl. Maj :t tagas i anspråk
genom expropriation för vissa i lagrummet uppräknade ändamål. Efter
lagändring år 1947 kan expropriation sålunda ske bl. a. för stärkande av
ofullständigt jordbruk. I 109 och 110 §§ meddelas en del särskilda bestämmelser
om expropriation för detta ändamål. Sålunda föreskrives i
109 §, att fråga om expropriation i sådant fall endast får väckas av lantbruksnämnd.
Härjämte stadgas i 110 § vissa begränsningar i möjligheten
att erhålla expropriationsrätt. En förutsättning är att särskild svårighet
möter att genom avtal förvärva erforderlig mark till skäligt pris. Expropriation
får vidare icke ske, om därigenom avsevärd olägenhet skulle tillskyndas
markens ägare eller innehavare. Bland de begränsningar i övrigt,
som uppställes i 110 §, kan nämnas att expropriation av en hel jordbruksfastighet
i regel får ske endast om fastigheten tillhör bolag, förening, stif9ii
55 Bihang till riksdagens protokoll 1955. 9 samt. 3 avd. Nr 26

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 26 år 1955

telse eller fideikommiss. Tillhör fastigheten enskild person är förutsättningen
den, att ägaren icke är mantalsskriven å fastigheten eller å fastighet
i sambruk med densamma samt dessutom att han uppenbarligen besitter
fastigheten av annan anledning än att bereda sig sin huvudsakliga
utkomst av jordbruket.

Som ovan nämnts prövas frågan, huruvida expropriation i visst fall må
ske, av Kungl. Maj :t. Den som erhållit Kungl. Maj :ts tillstånd till expropriation
har att fullfölja ärendet genom att hos vederbörande expropriationsdomstol
begära stämning å ägaren till den mark, som avses med
Kungl. Maj :ts beslut, och å övriga sakägare, t. ex. arrendator. Vid domstolsbehandlingen
bestämmes expropriationsersättningens storlek. I fråga
om förfarandet inför domstolen gäller i stort sett samma regler som för
den ordinära tvistemålsprocessen. Däremot föreligger en väsentlig avvikelse
från denna såvitt angår rättegångskostnadernas fördelning. Den
vanliga regeln härom i svensk tvistemålsprocess är att den som förlorar
rättegången skall ersätta motparten hans kostnader. I expropriationsmål
åter gäller enligt särskilt stadgande i 67 § expropriationslagen som huvudregel,
att den som genom expropriationen erhåller mark skall betala motpartens
rättegångskostnader oavsett det resultat vartill domstolen kommer
beträffande expropriationsersättningens storlek.

Yttrandena

Båda remissinstanserna avstyrker bifall till yrkandet i motionerna.

Lantmäteristyrelsen anför följande.

Frågan om anskaffning av mark för stärkande av ofullständiga jordbruk
torde i vissa avseenden komma att beröras av nu pågående utredningar.
1951 års jordbruksrationaliseringskommitté har således bl. a. till
uppgift att utreda frågan om förstärkning av ofullständiga jordbruk med
skogsmark. Denna utredning torde därvid komma in på vissa av de i
motionen berörda spörsmålen. Det är likaledes att förvänta, att 1954 års
fastighetsbildningskommitté i enlighet med de för denna kommitté gällande
direktiven kommer att till övervägande upptaga frågan om och på
vad sätt anskaffandet av mark, som erfordras för förstärkning av ofullständiga
jordbruk, bör lösas i samband med större fastighetsregleringar.

Det synes styrelsen icke erforderligt att, i varje fall innan resultaten
av nämnda kommittéer föreligga, ytterligare utredning igångsättes på detta
område. Styrelsen anser sig för ''den skull icke för närvarande böra förorda
bifall till motionen.

Lantbruksstyr elsen anför, att det av förarbetena till gällande lagstadganden
om expropriation för stärkande av ofullständigt jordbruk framgår
att det varit lagstiftarens mening att detta rättsinstitut borde begagnas
med varsamhet. Styrelsen hänvisar härom till ett uttalande av vederbörande
departementschef i proposition nr 75/1947 (s. 239), genom vilken proposition
förslag framlades till de nu gällande stadgandena. Det åberopade uttalandet
har följande lydelse.

Tredje lagutskottets utlåtande nr 2t> dr 1955

3

Att det enligt min uppfattning i princip bör finnas möjlighet att använda
expropriation för att genomföra den yttre rationaliseringen innebär
ej, att jag anser det i och för sig önskvärt, att detta medel tillgripes.
Tvärtom vill jag starkt betona, att expropriation bör ske först då det visat
sig omöjligt att på andra vägar nå det åsyftade målet. Jag är vidare av
den åsikten, att man även i dylika fall bör iakttaga varsamhet vid användande
av expropriationsinstitutet och att eventuellt erforderliga ingrepp
av detta slag ej skola göras mer omfattande än som är nödvändigt för att
undanröja de föreliggande svårigheterna.

Styrelsen fortsätter.

Departementschefens uttalande underströks av särskilda utskottet (uti.
nr 2/1947 s. 90).

Enligt de årligen sammanställda redogörelserna för lantbruksnämndernas
verksamhet ha nämnderna under åren 1949—1954 gjort 8 framställningar
till Kungl. Maj:t om expropriation enligt de nu angivna bestämmelserna.
Endast 2 av de nämnda expropriationsmålen ha enligt angivna
uppgifter under samma tid fullföljts.

För egen del får lantbruksstyrelsen anföra följande. De expropriationsförfaranden,
som med stöd av de förut återgivna bestämmelserna hittills
igångsatts, ha tagit sikte huvudsakligen på kompletteringar av ofullständiga
jordbruk med skogsmark. Att verksamheten på området fått så ringa
omfattning som framgår av de statistiska uppgifterna beror, förutom på
de förut anförda uttalandena i förarbetena samt lagens ordalydelse, framför
allt på att expropriationsersättningarna visat sig bli så höga, att innehavarna
av ofullständiga jordbruk icke annat än mer undantagsvis torde
kunna förvärva tillskottsmark på denna prisnivå. Lantbruksnämndernas
befogenheter att lämna bidrag till kostnaderna för sådana förvärv äro begränsade.
Även kostnaderna för förfarandet ha visat sig bli avsevärda. Vad
expropriationsinstitutets konstruktion beträffar leder den visserligen till ett
långt utdraget förfarande med mycket arbete på varje enskilt fall, men
detta torde knappast i avsevärdare mån ha bidragit till nämndernas återhållsamhet
på området.

Frågan om ofullständiga jordbruks komplettering med skog är för närvarande
föremål för överväganden inom 1951 års jordbruksrationaliseringsutredning.
Vad beträffar den av motionärerna berörda frågan om förvärv
av tillskottsjord från de stora godsen på slättbygderna torde det särskilt
vara vid fideikommiss, som svårigheter att förvärva mark möta. Det synes
icke osannolikt att de förslag, som äro att förvänta från fideikommissulredningen,
skola bidraga till att underlätta förvärv av tillskottsjord från sådana
gods som utgöra fideikommiss. Under angivna förhållanden synes
icke påkallat att nu föranstalta om sådana lagstiftningsåtgärder som föreslagits
av motionärerna.

Utskottet

Som framgår av remissinstansernas yttranden kan det av motionärerna
behandlade spörsmålet väntas bli belyst ur skilda synpunkter av åtminstone
tre nu pågående utredningar, nämligen 1951 års jordbruksrationaliseringskommitté,
den sedan år 1952 arbetande fideikommissutredningen samt 1954
års fastighetsbildningskommitté. Att under sådana omständigheter nu

4 Tredje lagutskottets utlåtande nr 26 är 1965

igångsätta ytterligare en utredning i frågan synes varken påkallat eller
lämpligt. Utskottet kan därför icke förorda bifall till motionärernas
yrkande.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motioner, I: 364 och II: 446, icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 17 maj 1955

På tredje lagutskottets vägnar:

HUGO OSVALD

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Albert Hermansson*, Grym, Ivar
Nilzon*, Axel Jansson, Herbert Hermansson* och Kriigel*;

från andra kammaren: herrar Andersson i Löbbo, Åhman*, Johansson
i Torp, Levin*, Nestrup och Andersson i Ryggestad.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

St hl in 195''. K. L. Beckmans Boktr.