Tredje lagutskottets utlåtande nr 21 år 1955

1

Nr 21

Utlåtande i anledning av väckta motioner om åtgärder för
stävjande av den illojala förmedlingsverksamheten i
fråga om uthyrning av lägenheter och möblerade rum.

Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta, till lagutskott
hänvisade motioner, nämligen nr 164 i första kammaren av herr
Andersson, Alvar, samt nr 247 i andra kammaren av herr Andersson i
Brämhult m. fl.

I motionerna, som är likalydande, hemställes »att riksdagen måtte besluta
att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning och framläggande
av förslag senast till nästa års riksdag i syfte att stävja den illojala
förmedlingsverksamheten i fråga om uthyrning av lägenheter och möbler
ade rum».

Beträffande de skäl som motionärerna anfört till stöd för sitt yrkande
får utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas i det följande,
hänvisa till motionerna.

Utskottet har i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver inhämtat
yttranden över motionerna från statens hyresråd. På begäran av
utskottet har yttranden över motionerna därjämte avgivits av styrelsen
för Stockholms stads bostadsförmedling och av Stockholms stads ungdomsstyrelse.

Gällande bestämmelser

I It § första stycket lagen den 19 juni 1942 om hyresreglering m. m.
stadgas förbud att mottaga, träffa avtal om eller begära gottgörelse av
hyressökande för anvisning å lägenhet, som är avsedd att helt eller till
väsentlig del nyttjas till bostad och som är belägen i ort, där hyresregleringslagen
äger tillämpning. Vid yrkesmässig bostadsförmedling må dock
sådan gottgörelse utgå enligt grunder, som bestämmes av hyresnämnden.

Som framgår av de refererade bestämmelserna gäller förbudet endast
gottgörelse av hyressökande. Något hinder mot att uttaga provision av
uthyrare föreligger alltså icke. Vidare gäller förbudet endast i fråga om
bostadslägenheter. Någon skillnad göres därvid icke mellan möblerade
och omöblerade bostadslägenheter. Att märka är i detta sammanhang,
alt med »lägenhet» i hyresregleringslagens mening avses även enstaka
rum, möblerade såväl som omöblerade.

832 55 Bihang till riksdagens protokoll 1955. 9 samt. 3 avd. Nr 21

2 Tredje lagutskottets utlåtande nr 21 år 1955

Överträdelse av förbudet i It § straffas enligt 23 § med dagsböter eller
fängelse.

Yttrandena

Motionsyrkande! avstyrkes av hyresrådet men tillstyrkes av de båda
övriga remissinstanserna.

Hyresrådet redogör först för de gällande bestämmelserna på ifrågavarande
område samt upplyser, att hyresrådet i cirkulär nr 2 den 7 juli
1942 fäst hyresnämndernas uppmärksamhet på angelägenheten av atl
taxa för yrkesmässiga bostadsförmedlares gottgörelse från bostadssökande
fastställes på varje ort, där yrkesmässig bostadsförmedling bedrives.

Härefter anför hyresrådet bl. a. följande.

Taxor av här ifrågavarande slag ha fastställts för ett stort antal orter
och äro av växlande innehåll. Det vanliga är att ersättning tillätes endast
för det fall att hyresavtal kommer till stånd. I en del taxor tillätes dock
»inskrivningsavgift» eller dylik ersättning oavsett om avtal kommer till
stånd eller ej.

Motionärerna synas närmast avse förhållandena i storstäderna och
åsyfta åtgärder som förhindra att förmedlare betinga sig ersättning för
anvisningar å rum eller lägenheter i ett stort antal fall, där det är utsiktslöst
för sökanden att få förhyra Ibostad. Det må då framhållas, att enligt
de taxor, som gälla i de två största städerna, Stockholm och Göteborg,
är det icke tillåtet att uttaga ersättning i annat fall än då hyresavtal kommer
till stånd efter förmedlarens anvisning. I den mån överträdelser ske
i större omfattning — ett förhållande varom hyresrådet icke äger närmare
kännedom — synes detta bero på svårigheter att övervaka föreskrifternas
efterlevnad. Hyresregleringslagen ger icke stöd för utfärdande av andra
föreskrifter angående hyresförmedlingsverksamhetens bedrivande än taxor
för den gottgörelse som må uttagas av bostadssökande. Beivrandet av
eventuella överträdelser synes därför i allmänhet icke kunna ske annat än
efter anmälan till polismyndigheten i särskilda fall.

Vad angår en taxa av det slag som gäller exempelvis i Malmö, enligt vilken
ersättning må utgå, där genom förmedlarens medverkan hyresavtal
icke kommit till stånd, med 50 öre per anvisad lägenhet respektive rum,
lägger den väl icke i och för sig hinder i vägen för ett förfaringssätt sådant
som det av motionärerna närmare beskrivna.

Om det skulle visa sig att bostadsförmedlare med stöd av en dylik
taxa bereder sig oskälig vinst av bostadssökande utan motsvarande nytta
för denne, kan emellertid hyresnämnden ändra taxan på erforderligt
sätt.

Med hänsyn till vad ovan anförts synes det icke föreligga anledning att
ifrågasätta lagstiftningsåtgärder i syfte att åstadkomma ökad kontroll över
förmedlingsverksamheten.

Hyresregleringsmyndigheterna, som enligt gällande bestämmelser bl. a.
ha att med uppmärksamhet följa utvecklingen av bostadsmarknaden i riket
samt göra framställningar om sådana åtgärder, som de finna ägnade att
främja en önskvärd utveckling på detta område, synas emellertid böra
uppmärksamma jämväl ifrågavarande förhållanden och, där så påkallas,
göra erforderliga framställningar.

3

Tredje lagutskottets utlåtande nr 21 är 1955

Styrelsen för Stockholms stads bostadsförmedling tillstyrker den föreslagna
utredningen samt hänvisar som motivering till innehållet i ett av
bostadsförmedlingskontoret till styrelsen i ärendet avgivet tjänsteutlåtande.

I detta utlåtande anföres i huvudsak följande.

De frågor, som i motionerna beröras, äro föremål för överväganden inom
Stockholms kommunalförvaltning. Med skrivelse den 19 mars 1951 hemställde
sålunda Stockholms stads ungdomsstyrelse till stadsfullmäktige
bl. a. att utredning måtte verkställas om möjligheterna att åstadkomma
någon form för auktorisation av de privata hyresförmedlingarna.

I sitt yttrande över ungdomsstyrelsens ovannämnda skrivelse anförde
bostadsförmedlingskontoret den 10 december 1951 bl. a. följande.

»Beträffande de privata hyresförmedlingarna kan bostadförmedlingskontoret
utifrån sina erfarenheter bekräfta, att vissa sådana byråer i vinningssyfte
utnyttja den nuvarande bristsituationen på bostadsmarknaden
på ett klandervärt sätt, i fråga om såväl inneboenderum som hyreslägenheter.
Då en auktorisation av de privata hyresförmedlingarna utan tvivel
skulle starkt bidraga till eu sanering på detta område, förordar bostadsförmedlingskontoret
för sin del även, att den föreslagna utredningen om
möjligheterna att åstadkomma en sådan auktorisation kommer till stånd.»

Dagens situation föranleder ingalunda kontoret till något ändrat ståndpunktstagande
härutinnan. Det skall i sambandet erinras om den motion
(nr 31/1954) som i stadsfullmäktige väckts av herr Sören Carlson in. fl.
angående auktorisation av de privata hyresförmedlingarna.

Kontoret ansluter sig helt till här ifrågavarande motioners syfte och
finner eu utredning angående möjligheterna att åstadkomma någon form
av auktorisation för de privata byråer, som yrkesmässigt bedriva bostadsförmedlingsverksamhet,
vara av behovet påkallad.

Även andra åtgärder i syfte att stävja illojal förmedlingsverksamhet äro
givetvis tänkbara. Undersökas bör vilka möjligheter som kunna föreligga
för en överenskommelse med Svenska tidningsutgivareföreningen om rekommendation
av regler mot införande av hyresannonser så avfattade alt
läsaren kan ha anledning att betvivla annonsörens korrekta avsikter. I
de åsyftade annonserna framhålles spekulanten som välsituerad, han
önskar hyra eller köpa en lägenhet, alla förslag beaktas o. s. v.

Stockholms slads ungdomsstyrelse förklarar sig helt instämma i motionernas
syfte samt framhåller det önskvärda i att den begärda utredningen
kommer till stånd. I övrigt anför ungdomsstyrelsen bl. a. följande.

Beträffande motionärernas skildring av förhållandena i Stockholm i vad
denna avser marknaden för de möblerade och omöblerade rummen i år
styrelsen i stort sett verifiera motionärernas skildring. När det gäller ungdomsstyrelsens
avgiftsfria förmedling av rum bör dook påpekas att denna
omfattar åldersgrupperna 15—25 år och ej som i motionerna uppgivits
15—20 år.

Det kan anföras att styrelsens rådgivningsbyrå — ungdomsupplysningen
— under den tidigare delen av sin verksamhet från oktober 1950—mars
1952, när det gällde anskaffning av möblerade och omöblerade rum, var
hänvisad till att via i Stockholm verksamma privata rumsförmedlingar
ordna bostadsfrågan för de ungdomar som i dylika ärenden besökte ungdomsupplysningen.
En lids samarbete med dessa förmedlingar uppvisade

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 21 är 1955

emellertid stora svårigheter att på detta sätt nå ett effektivt resultat för
lösandet av den ensamstående ungdomens bostadsfråga, varför styrelsen
i februari 1952 hos stadskollegiet i Stockholm hemställde om medel och
befogenhet att få driva egen rumsförmedlingsverksamhet via ungdomsupplysningen.
Hemställan bifölls av kollegiet, och verksamheten påbörjades
i april 1952.

Ungdomsstyrelsen lämnar härefter vissa uppgifter rörande verksamheten
vid ungdomsupplysningen under år 1953. Härav framgår, att till
ungdomsupplysningen nämnda år anmäldes sammanlagt 419 möblerade
eller omöblerade rum. Av dessa utmönstrades efter utredning 71 rum såsom
varande olämpliga som ungdomsbostäder. Av de återstående 348 rummen
uthyrdes 241 genom ungdomsupplysningen.

Ungdomsstyrelsen fortsätter härefter:

Differensen mellan antalet lämpliga rum — 348 — och antalet uthyrda
rum — 241 — är föranledd av att vederbörande rumsuthyrare som regel
anmält det lediga rummet även till flera av de privata hyresbyråerna. Då
dessa icke tillämpa någon kontroll vare sig beträffande hyresgästen eller uthyraren,
ha de haft möjlighet att snabbare än ungdomsupplysningen sända
sökande till den lediga bostaden.

Ungdomsupplysningens kontroll av båda parter har å andra sidan haft
till följd att misshälligheter ytterst sällan uppstått mellan uthyraren och den
inneboende.

Utskottet

Motionärerna gör gällande, att det inom den privata bostadsförmedlingen
i storstäderna och måhända även på andra orter uppstått vissa missförhållanden.
Visserligen finns det, uttalar motionärerna, många privata förmedlingsbyråer,
som driver sin verksamhet efter hederligt affärsmässiga
metoder, och mot dem riktar motionärerna ingen kritik. Däremot framhåller
motionärerna, att vissa byråer utnyttjar bostadslösa människors
nödläge på olika sätt. Ofta tar byråerna, också där detta är förbjudet, ersättning
även om bostad ej anskaffas. Många gånger sänder byråerna flera
sökande till samma rum — som ibland redan kan vara uthyrt — tydligen
enbart för att kunna ta ut den s. k. registreringsavgiften. Ej sällan underlåter
innehavare av sådana byråer att lämna anmälan om sin verksamhet
till handelsregistret, och sedan byrån varit i verksamhet en tid och innehavaren
haft god inkomst av densamma, upphör den med verksamheten.
Dessa byråers verksamhet är av denna anledning i regel svår att kontrollera.
Motionärerna kommer därför till den slutsatsen, att en sanering av
förmedlingsverksamheten är nödvändig, men anser det svårt att avgöra,
vilka åtgärder härför som lämpligen bör vidtagas. De antyder, att en möjlig
utväg kan vara att kräva auktorisation av länsstyrelse, respektive överståthållarämbetet.

Riktigheten av vad motionärerna sålunda uttalat om förhållandena inom

5

Tredje lagutskottets utlåtande nr 21 är 1955

den privata bostadsförmedlingen bekräftas, såvitt avser marknaden lör
möblerade och omöblerade rum i Stockholm, i remissyttrandet från Stockholms
stads ungdomsstyrelse. I yttrandet från styrelsen för Stockholms
stads bostadsförmedling uttalas, att vissa privata förmedlingsbyråer i vinningssyfte
utnyttjar den nuvarande bristsituationen på ett klandervärt sätt
i fråga om såväl inneboenderum som hyreslägenheter. Detta uttalande
bestyrkes av uppgifter, som lämnats inom utskottet.

Utskottet finner det angeläget, att de påtalade missförhållandena i görligaste
mån undanröjes. I vissa fall torde de i motionerna anmärkta förfarandena
vara av den beskaffenhet, att ansvar för bcdrägeii kan ifragakomma,
under det att i andra fall kan bli fråga om tillämpning av den
ovan omnämnda straffbestämmelsen i 23 § hyresregleringslagen. I den
mån straffbara förfaranden förekommer synes den närmast till hands
liggande åtgärden vara att förbättra kontrollen.

Av olika skäl torde det emellertid vara svårt att helt komma till rätta
med missförhållandena enbart genom att söka effektivisera den straffrättsliga
kontrollen. Särskilt kan det framhållas, att missförhållandena främst
torde ha framträtt i de största städerna, där det är svårast för myndigheterna
att utöva en tillfredsställande tillsyn. En utväg, som måhända
kunde bidraga till en sanering, vore en utvidgning av den kommunala
bostadsförmedlingen. Huruvida den av motionärerna antydda lösningen
att kräva någon form av auktorisation kan vara en lämplig och framkomlig
väg att uppnå den önskade saneringen, är utskottet ej berett att ta
ståndpunkt till. Som hyresrådet framhåller i sitt remissyttrande kan en
lämplig utformning av den taxa för yrkesmässig bostadsförmedling, som
hyresnämnden i orten har att fastställa, ha en viss betydelse för att motverka
missförhållandena.

Utskottet vill understryka vad hyresrådet vidare framhåller därom, att
hyresregleringsmyndigheterna enligt gällande bestämmelser bl. a. har att
med uppmärksamhet följa utvecklingen av bostadsmarknaden i liket samt
göra framställningar om sådana åtgärder, som de finner ägnade att främja
cn önskvärd utveckling på detta område, samt att dessa myndigheter synes
böra uppmärksamma även förhållandena på den privata bostadsförmedlingens
område och, där så påkallas, göra erforderliga framställningar.
Vidare förutsätter utskottet, att vederbörande kommunala myndigheter beaktar
angelägenheten av att motverka sådana förhållanden som motionärerna
påtalar. Spörsmålet synes också vara av den vikt, att riksdagen bör
framlägga detsamma i skrivelse till Kungl. Maj:t. Utskottet finner emellertid
ej tillräcklig anledning föreligga alt därvid töreslå särskilda lagstiftningsåtgärder
eller utredning därom. I stället är det enligt utskottets mening
lämpligast att överlämna åt Kungl. Maj:t alt vidtaga de åtgärder,
som kan finnas erforderliga för att undanröja de föreliggande missförhållandena.

6 Tredje lagutskottets utlåtande nr 21 är 1955

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen i anledning av förevarande motioner, I: 164
och II: 247, måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t som sin mening
giva till känna vad utskottet ovan anfört.

Stockholm den 28 april 1955

På tredje lagutskottets vägnar:

HUGO OSVALD

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Osvald, Albert Hermansson, Lindahl,*
Ivar Nilzon, Axel Jansson, Ebbe Ohlsson och Erik Olsson;*

från andra kammaren: herrar Andersson i Mölndal, Nyberg,* Levin,
Andersson i Dunker,* fru Torbrink, herrar Carlsson i Stockholm,* Bengtsson
i Halmstad och Munktell.*

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Sthlm 1955. K. L. Beckmans Boktr.