Tredje lagutskollets utlåtande nr 13 år 1955

1

Nr 13

Utlåtande i anledning av väckt motion angående förflyttning av
Söderbygdens vattendomstol.

Tredje lagutskottet har behandlat en inom riksdagen väckt, till lagutskott
hänvisad motion, nr 100, i andra kammaren av herrar Hansson i Skegrie och
Jansson i Benestad.

I motionen hemställes, »att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till
Kungl. Maj :t begära utredning och förslag angående förflyttning av Söderbygdens
vattendomstol till lämplig plats inom dess eget domsområde».

Beträffande de skäl som anförts till stöd för motionärernas hemställan
får utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas i det följande, hänvisa
till motionen.

över motionerna har, i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver,
yttranden inhämtats från vattenöverdomstolen och Söderbygdens vattendomstol
samt från länsstyrelserna i Södermanlands län, Kronobergs län och
Malmöhus län. På begäran av utskottet har därjämte yttrande avgivits av
Riksförbundets Landsbygdens folk.

Länsstyrelsen i Södermanlands län har vid sitt yttrande fogat yttrande
över motionen från distriktsingenjören för vatten och avlopp i Stockholms,
Södermanlands och Gotlands län.

Länsstyrelsen i Malmöhus län har vid sitt yttrande fogat yttranden över
motionen från distriktsingenjören för vatten och avlopp i Malmöhus och
Kristianstads län, drätselkammaren i Malmö, Malmöhus länsavdelning av
Svenska landskommunernas förbund, styrelsen för södra avdelningen av
Sveriges advokatsamfund, Sydsvenska kraftaktiebolaget och Skånes handelskammare.

Gällande bestämmelser

Enligt 2 § i kungl. kungörelsen den 10 juni 1949 om rikets vattendomstolar
omfattar Söderbygdens vattendomstols domsområde — vars gränser
följer vattendelare mellan vissa vattensystem — delar av Södermanlands
län, Örebro län och Skaraborgs län, hela Östergötlands län, delar av
Jönköpings län och Kronobergs län, hela Kalmar län, Blekinge län, Kristianstads
län och Malmöhus län. en del av Hallands län samt hela Gotlands län.
Sammanfattningsvis kan sägas, att domsområdet omfattar nederbördsområdena
för de vattendrag och sjöar som awattnas dels mot Östersjön från

Bihang till riksdagens protokoll 1955. 9 samt. 3 avd. Nr 13

2 Tredje lagutskottets utlåtande nr 13 år 1955

och med Nyköpingsån och söderut, dels mot Öresund och södra delen av
Kattegatt till och med Lagan.

I 3 § i kungörelsen föreskrives, att Söderbygdens vattendomstols kansli
tills vidare skall vara förlagt till Stockholm.

Yttrandena

Motionärernas förslag tillstyrkes uttryckligen av länsstyrelsen i Kronobergs
län. Länsstyrelserna i Södermanlands län och Malmöhus län samt
Riksförbundet Landsbygdens folk förklarar sig ej ha något att erinra
mot den begärda utredningen. Vattenöverdomstolen avstyrker motionsyrkandet.
I samma riktning uttalar sig vattendomstolens majoritet (t. f. vatlenrättsdomaren,
en vattenrättsingenjör och en vattenrättsnämndeman). En
minoritet inom domstolen (en vattenrättsingenjör och en vattenrättsnämndeman)
tillstyrker emellertid en utredning i frågan.

Länsstyrelsen i Kronobergs län anför följande.

I motionen åberopas vad departementschefen anfört i Kungl. Maj:ts proposition
nr 140 till 1954 års riksdag angående viss förstärkning av Norrbygdens
och Mellanbygdens vattendomstolar, nämligen att det av principiella
skäl är mindre lämpligt att en domstol, särskilt en underdomstol, förlägges
långt utanför den bygd, där den har att verka, att det är viktigt att
domstolens ledamöter äger en kännedom om bygdens och befolkningens
förhållanden, som endast kan vinnas av den som själv är bosatt på platsen,
samt att det icke kan bortses från att en domstol, vars ledamöter
stadigvarande är bosatta i Stockholm, har svårare att hos ortsbefolkningen
förvärva det förtroende, som en domstol bör äga.

Motionärerna framhålla vidare, att Söderbygdens vattendomstol nu är
förlagd till Stockholm och alltså ligger utanför sitt domsområde, att denna
placering måste anses vara olämplig och obekväm för den största delen av
den under domstolen hörande befolkningen samt att det ur såväl domstolens
som sakägarnas synpunkter måste vara en fördel med en förflyttning av
Söderbygdens vattendomstol till någon lämplig plats inom dess eget domsområde.

Länsstyrelsen delar den uppfattning, som kommit till uttryck i departementschefens
och motionärernas här ovan återgivna uttalanden. En förflyttning
av Söderbygdens vattendomstol till någon lämplig plats i södra Sverige
skulle otvivelaktigt bliva till fördel för befolkningen genom ökad möjlighet
till personlig kontakt med domstolen och för domstolens ledamöter genom
ökad möjlighet att förvärva kännedom om bygdens och befolkningens förhållanden.
Den olägenhet, som vidlåder vattendomstolarna i Norrland, nämligen
svårigheten att rekrytera vattenrättsdomar- och vattenrättsingenjörstjänsterna
med kvalificerad arbetskraft torde knappast befaras uppstå vid
en förflyttning av Söderbygdens vattendomstol från Stockholm till någon
stad i södra Sverige. Med nuvarande läge på hyresmarknaden torde bostads-
och lokalfrågorna vara lättare att lösa på en dylik plats än i Stockholm.
Då dessutom principiella skäl tala för domstolens förflyttning får
länsstyrelsen tillstyrka bifall till motionärernas framställning om utredning
och förslag i ärendet.

Tredje lagutskottets utlåtande nr 13 år 1955

3

Länsstyrelsen i Södermanlands län erinrar om att länet är uppdelat på
två vattendomstolars — Österbygdens och Söderbvgdens — domsområden
samt uttalar, att en förflyttning av Söderbygdens vattendomstols kansli för
länets del måste innebära en försämring. Resorna till kansliet skulle bli
längre, eftersom tyngdpunkten för domstolens verksamhet ligger ganska
långt söderut i riket och en ny förläggningsort torde böra anknytas till denna
tyngdpunkt.

Länsstyrelsen fortsätter:

Därest utredning om förflyttning av Söderbygdens vattendomstols kansli
till södra Sverige överväges, bör samtidigt till prövning upptagas frågan om
en omreglering av domstolens kompetensområde. Det ligger då nära till
hands att hänföra hela Södermanlands län till österbygdens vattendomstols
domsområde. Därigenom vinnes den fördelen, att länet i sin helhet kommer
att lyda under en och samma domstol i ifrågavarande hänseende och att
samtidigt de synpunkter, som motionärerna göra sig till tolk för, bli vederbörligen
beaktade.

Länsstyrelsen i Malmöhus län uttalar följande.

Söderbygdens vattendomstol har alltsedan sin tillkomst varit förlagd till
Stockholm. Såvitt länsstyrelsen har sig bekant har några direkta olägenheter
härav ej förekommit och det är väl obestridligt att koncentrationen av
flera vattendomstolars kanslier till samma plats medfört vissa fördelar ur
administrationssynpunkt.

Förläggningen till Stockholm måste dock i en del fall medföra fördyrade
och relativt långa resor såväl för domstolens personal vid förrättningar inom
domsområdet som för sakägare vid besök å domstolen. Länsstyrelsen
finner också att det i princip är mindre lämpligt att en domstol är förlagd
utanför domsområdet.

Vid bedömandet av nu föreliggande fråga måste man emellertid beakta att
Söderbygdens vattendomstol har ett mycket vidsträckt domsområde och
att det måste hliva svårt finna en plats därinom som ur olika synpunkter
är så väl belägen att fördelarna med en förflyttning dit kan uppväga de olägenheter,
som måste bli förknippade med bortflvttningen från den gemensamma
kansliorten. Länsstyrelsen har emellertid ej något att erinra mot
att den begärda utredningen kommer till stånd.

Riksförbundet Landsbygdens folk anför:

Enligt förbundets mening tala de i motionen angivna skälen i och för sig
för en förflyttning av Söderbygdens vattendomstol från Stockholm. Emellertid
torde samma motiveringar knappast kunna användas i den nu aktuella
frågan som de som framdrogos vid förslaget till förstärkning av Norrbygdens
och Mellanbygdens vattendomstolar. Enligt vad förbundet har sig bekant
torde något utbrett missnöje icke föreligga mot att Söderbygdens vattendomstols
kansliort för närvarande är Stockholm. Förbundet vill för sin
del icke motsätta sig en utredning i frågan. Skulle en sådan utredning visa
att övervägande skäl tala för en förflyttning, torde en sådan böra komma
till stånd.

Vattenöverdornstolen uttalar till eu början följande.

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 13 år 1955

Vattenöverdomstolen är ense med motionärerna om att det från principiell
synpunkt är mindre lämpligt att förlägga en domstol utanför det domsområde
där den har att verka. Denna synpunkt gör sig dock — såsom vattenöverdomstolen
framhållit i sitt yttrande över den i motionen berörda utredningen
rörande förstärkning av Norrbygdens och Mellanbygdens vattendomstolar
-—• icke lika starkt gällande i fråga om vattendomstolar som beträffande
allmänna domstolar. Vattendomstolarnas huvudförhandlingar
skola nämligen enligt stadgande i It kap. 50 8 vattenlagen hållas vid syn
på platsen för det under prövning varande företaget eller, där syn ej är
erforderlig, på annan plats som är för parterna välbelägen. Genom systemet
med aktförvarare i orten är det sörjt för att sakägarna skola kunna taga
del av vad som förekommit i målen. Även när det gäller allmänna domstolar
har av lämplighetsskäl undantag gjorts från den ovan angivna principen.
Som exempel kan nämnas att i åtskilliga fall häradsrätt har sitt kansli förlagt
utom domsagans område.

Vattenöverdomstolen förklarar härefter att någon olägenhet av Söderbygdens
vattendomstols förläggningsort eller något missnöje därmed icke försports,
såvitt för vattenöverdomstolen vore bekant. Vattenöverdomstolen
tillägger:

I själva verket tala särskilt från praktiska synpunkter goda skäl för
att Söderbygdens vattendomstol alltjämt bör vara förlagd till Stockholm.
Härvid må först framhållas betydelsen av att österbygdens och Söderbygdens
vattendomstolar ha samma förläggningsort. Möjligheten till närmare
kontakt mellan de båda domstolarnas såväl juridiska som tekniska
personal underlättas och är otvivelaktigt av stort värde. Vad särskilt
vattenrättsingenjörerna beträffar är det en väsentlig fördel att — vid förfall
för någon av de vid den ena domstolen tjänstgörande ingenjörerna —
en ingenjör från den andra domstolen utan omgång kan inträda såsom
ledamot. Att det från ekonomisk synpunkt är fördelaktigt med samma förläggningsort
för båda domstolarna kan även nämnas, även om denna omständighet
i detta sammanhang icke får tillmätas större betydelse.

Vattenöverdomstolen hävdar vidare, att det med hänsyn till rekryteringen
till vattendomstolarna är en fördel att kansliet är beläget i Stockholm, samt
framhåller, att parterna i vattenmål vid Söderbygdens vattendomstol i stor
utsträckning anlitar advokater bosatta i Stockholm och att möjligheterna
att erhålla biträde med teknisk sakkunskap är betydligt större i Stockholm
än på någon ort inom domsområdet dit vattendomstolen kan tänkas bli
förflyttad. Det erinras därjämte om den ökade kontakt med sakkunniga
myndigheter i Stockholm som betingas av det brännande problemet om
vattenföroreningar.

Ytterligare anför vattenöverdomstolen, att vattendomstolens ledamöter i
varje fall kan förvärva en verkligt ingående kännedom om bygdens och befolkningens
förhållanden endast i trakten närmast omkring kansliområdet
samt att förtroendet för vattendomstolen svårligen kan antas bli i nämnvärd
grad ökat genom annan förläggning än den nuvarande.

5

Tredje lagutskottets utlåtande nr 13 År 1955

Vattenöverdomstolen förklarar sig på de anförda skälen anse, att övervägande
skäl talar för att Stockholm bibehålies som kansliort för Söderbygdens
vattendomstol.

Söderbygdens vattendomstol (majoriteten) förklarar, att den icke har sig
bekant att några olägenheter försports av den nuvarande förläggningsorten.
De av motionärerna åberopade uttalandena rörande lämpligheten av att de
vid vattendomstolarna i Norrland tjänstgörande domarna vore bosatta inom
vederbörande domstols domsområde ägde icke samma giltighet för södra
Sverige, där klimat- och befolkningsförhållandena icke i något i detta sammanhang
väsentligt avseende vore olika dem i trakten av Stockholm. Vattendomstolen
fortsätter:

Huruvida det för domstolen kan vara lättare att förvärva ortsbefolkningens
förtroende om den är förlagd inom domsomradet än i Stockholm undandrar
sig domstolens bedömande. Ledamöterna ha dock anledning tro att
det sätt på vilket domstolen handlägger målen vid sammanträde, syn eller
besiktning på platsen och avdömer desamma har väsentligt större betydelse
än kansliorten för frågan om misstroende skall uppstå mot domstolens
verksamhet.

Vattendomstolen tillägger, att vissa fördelar för domstolen är förenade
med kansliets förläggning till Stockholm, samt anför härom:

Domstolen syftar här på kanslilokalerna, fördelarna av nu existerande
samarbete med jurister och ingenjörer vid österbygdens vattendomstol samt
den med kansliets förläggning i Stockholm lätt uppnådda förbindelsen med
såväl parternas juridiska och tekniska ombud som också myndigheter och
institutioner, verksamma på områden som beröras av vattenrätten.

Vidare framhåller vattendomstolen, att domstolen delar kanslilokaler
med österbygdens vattendomstol, vilket innebär besparingar i utrymmen
och kostnader. Likaså påpekas fördelen av att vid tillfällig anhopning av
arbete, i jävssituationer och vid sjukdom en ingenjör från den andra domstolen
utan omgång kan inträda.

Vattendomstolen utlalar sammanfattningsvis,

att förläggningsplatsen i Stockholm för sakägarna i allmänhet knappast
torde vara förenad med olägenhet av någon betydelse och i många fall förefaller
att vara att föredraga framför ort inom domsområdet samt

att ur domstolens synpunkt förläggningen i Stockholm erbjuder en uppenbar
fördel.

Minoriteten inom vattendomstolen förklarar sig anse det principiellt rikliga
böra vara, att vattendomstolen har sitt kansli förlagt inom domsområdet.
Den lämpligaste kansliorten anges vara Malmö. I minoritetens uttalande
anför den ledamot, som framlagt uttalandet, vidare följande.

Söderbygdens och österhygdens vattendomstolars lokal i Stockholm är
redan nu alltför trång och olämplig. Så t. ex. saknas arkivutrymmen, och
domstolens sammanträdesrum måste ständigt användas som tjänsterum av

6 Tredje lagutskottets utlåtande nr 13 år 1955

befattningshavare. Det är därför under alla omständigheter nödvändigt att
åtminstone en av domstolarna inom en snar framtid flyttas till annan lokal.

De synpunkter, som majoriteten anfört för sin uppfattning att Söderbygdens
vattendomstol även i fortsättningen bör ha sitt kansli förlagt till
Stockholm, anser jag icke vara ett speciellt skäl härför, utan mera för sammanförandet
av rikets samtliga vattendomstolar till samma plats. För övrigt
torde liknande synpunkter i allmänhet kunna framföras av var och en, som
önskar en stark centralisering av förvaltningen till huvudstaden.

Utskottet

En domstol bör, såsom motionärerna och de flesta remissinstanserna
framhåller, i princip ha sitt kansli förlagt inom domsområdet. Ett avsteg
från denna huvudregel bör vara motiverat av starka sakliga skäl. Några
remissinstanser, särskilt vattenöverdomstolen och Söderbygdens vattendomstol
(majoriteten), har till stöd för meningen att den sistnämnda domstolens
kansli fortfarande bör vara förlagt till Stockholm framhållit vissa praktiska
fördelar av denna förläggning. Å andra sidan är det uppenbart, att det i
stort sett måste vara en fördel för sakägare att domstolens kansli är så
närbeläget som möjligt.

Enligt utskottets mening har de skäl motionärerna anfört till stöd för
sitt yrkande sådan styrka, att den föreslagna utredningen bör komma till
stånd. Frågan, vilken ort inom domsområdet som bör väljas som förläggningsplats
för domstolskansliet, har utskottet icke ansett sig böra i detta
sammanhang upptaga till prövning. Denna fråga bör utredas helt förutsättningslöst.
Därvid synes vara att beakta även spörsmålet, huruvida en förflyttning
bör föranleda en omreglering av domsområdet. Av betydelse för
bedömningen härav torde bli jämväl den ökning av vattendomstolens arbetsbörda,
som kan bli en följd av den väntade skärpta lagstiftningen om skydd
mot vattenförorening.

På grund av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen måtte, i anledning av motionen 11:100, i
skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om utredning angående
förflyttning av Söderbygdens vattendomstol till lämplig
plats inom dess eget domsområde.

Stockholm den 29 mars 1955

På tredje lagutskottets vägnar:
HUGO OSVALD

Tredje lagutskottets utlåtande nr 13 år 1955

7

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Osvald, Albert Hermansson, Ivar Nilzon,
Axel Jansson, Herbert Hermansson*, Ebbe Ohlsson, Boo och Erik Olsson*; från

andra kammaren: herrar Andersson i Löbbo, Andersson i Mölndal,
Nyberg, Levin, fru Torbrink, fru Boman, herrar Hansson i Skegrie* och
Berggren.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Emil Kihlströms Tryckari A.-B. Stockholm 17S5
580888