Mr 1—2
Tredje lagutskottets utlåtande nr 1 år 1955
1
Nr 1
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till ändringar i lagen om rätt till fiske m. m.
Genom en den 10 december 1954 dagtecknad proposition, nr 16, vilken
hänvisats till lagutskott och behandlats av tredje lagutskottet, har Kungl.
Maj :t, under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet
förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till
1) Lag
angående ändring i lagen den 1 december 1950 (nr 596) om rätt till fiske
Härigenom förordnas, att 3, 37, 38
om rätt till fiske skola erhålla ändrad
(Gällande lydelse)
3
Vid kusten av Norrbottens län, vid
kusterna av Kalmar län söder om
Kråkelund, vid Blekinge läns östra
kust (norr om Torhamnsudde) samt
vid Skånes östra och södra kuster
må innehavare av enskild fiskerätt
även utan myndighets tillstånd sträcka
fast redskap från det enskilda
vattnet vidare ut i allmänt vatten,
dock ej på större avstånd än tvåhundra
meter från den stranden följande
kurvan för högst tre meters
djup vid fastlandet eller vid ö av
minst etthundra meters längd.
Vad i
och 41 §§ lagen den 1 december 1950
lydelse på sätt nedan angives.
(Föreslagen lydelse)
§•
Vid kusten av Norrbottens län, vid
kusterna av Kalmar län söder om
Kråkelund, i Blekinge län vid dess
östra kust (norr om Torhamnsudde)
samt öster om en linje dragen från
Torhamnsudde över Videslcärs nordspets
och Ungskärs sydspets till Utlängans
sydspets ävensom vid Skånes
östra och södra kuster må innehavare
av enskild fiskerätt även utan
myndighets tillstånd sträcka fast
redskap från det enskilda vattnet vidare
ut i allmänt vatten, dock ej på
större avstånd än tvåhundra meter
från den stranden följande kurvan
för högst tre meters djup vid fastlandet
eller vid ö av minst etthundra
meters längd.
;tens omfattning.
37 §.
Ertappas någon å bär gärning, då Ertappas någon å bar gärning, då
han bedriver olovligt fiske, eller an- han bedriver olovligt fiske, eller anträffas
redskap för sådant fiske ut- träffas redskap för sådant fiske ut1
llihung till riksdagens protokoll 1055. 0 samt. 3 avd. Nr 1—2
•7
Tredje lagutskottets utlåtande nr 1 år 1955
(Gällande lydelse)
satt i vattnet, må av länsstyrelsen
eller fiskeristyrelsen förordnad fisketillsynsman,
samt, där fisket kränker
enskild fiskerätt, jämväl vederbörande
rättsägare eller hans folk
beslagtaga fångsten och redskapet
ävensom båt eller annat, som kan
antagas äga betydelse för utredning
om brottet.
Har egendom tagits i beslag enligt
första stycket, skall anmälan därom
göras till närmaste polisman, som
har att förfara som om han själv
gjort beslaget; dock må fångst, som
tagits i beslag av innehavaren av
enskild fiskerätt eller hans folk, utan
anmälan behållas av fiskerättshavaren.
38
Böter och viten som ådömas enligt
denna lag, så ock förverkat redskap
eller dess värde, tillfalla kronan.
Förverkad fångst eller dess värde
tillfaller, om fisket utan intrång i
enskild fiskerätt skett i allmänt vatten
eller i fiskådra, kronan och eljest
den som har den enskilda fiskerätten.
Vite må-------till
(Föreslagen lydelse)
satt i vattnet, må fisketillsynsman
som förordnats av länsstyrelsen eller
fiskeristyrelsen, befälhavare å statens
fartyg, vilket blivit utsänt för att
övervaka ordningen å fiskeplats, samt
befattningshavare vid tullverkets
kustbevakning beslagtaga fångsten
och redskapet ävensom båt eller annat,
som kan antagas äga betydelse
för utredning om brottet. Enahanda
befogenhet tillkommer, där fisket
kränker enskild fiskerätt, vederbörande
rättsägare eller hans folk.
Har egendom tagits i beslag enligt
första stycket, skall anmälan därom
göras till vederbörande polis- eller
åklagarmyndighet eller till närmaste
polisman. Den som erhållit sådan anmälan
har att förfara som om han
själv gjort beslaget.
Fångst, som tagits i beslag av innehavaren
av enskild fiskerätt eller
hans folk, må dock, därest för beslaget
ej tillika föreligger annan grund
än i denna lag är stadgad, utan anmälan
behållas av fiskerättshavaren.
§•
Förverkad fångst eller dess värde
tillfaller, om fisket utan intrång i
enskild fiskerätt skett i allmänt vatten
eller i fiskådra eller om fångsten
tillika är förverkad på annan grund
än i denna lag är stadgad, kronan och
eljest den som har den enskilda fiskerätten.
Förverkat redskap eller dess värde
tillfaller kronan.
41 §.
Då beslut--------—- ägde rum.
Är någon missnöjd med länsstyrel- Är någon missnöjd med länsstyrelses
beslut enligt denna lag, må kla- ses beslut enligt denna lag, må klagan
föras hos Konungen genom be- gan föras hos Konungen genom besvär,
vilka skola hava inkommit till svär, vilka skola hava inkommit till
jordbruksdepartementet inom två må- jordbruksdepartementet inom två må
-
3
Tredje lagutskottets utlåtande nr 1 år 1955
(Gällande lydelse)
nåder efter det klaganden erhöll del
av beslutet.
Beslut, som
(Föreslagen lydelse)
nader efter det klaganden erhöll del
av beslutet. Vederbörande fiskeriintendent
är på grund av sin befattning
behörig att föra klagan över sådant
beslut.
omedelbar efterrättelse.
Denna lag träder i kraft den 1
april 1955.
2) Lag
om ändrad lydelse av 13 kap. 15 § vattenlagen
Härigenom förordnas, att 13 kap. 15 § vattenlagen den 28 juni 1918 (nr
523) skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Gällande lydelse)
(Föreslagen lydelse)
13 KAP.
15 §.
Böter, som enligt denna lag ådömas,
tillfalla kronan. Saknas tillgång
till böternas fulla gäldande, skola de
förvandlas efter allmänna strafflagen.
Om straff och annan påföljd för
den som överträder fiskeförbud, vilket
meddelats i anledning av företag
enligt denna lag eller motsvarande
äldre lag, stadgas i särskild ordning.
Denna lag träder i kraft den 1
april 1955.
3) Lag
angående ändrad lydelse av 26 § 1 mom. och 31 § 1 mom. lagen
den 3 juni 1938 (nr 274) om rätt till jakt
Härigenom förordnas, att 26 § 1 mom. och 31 § 1 mom. lagen den 3 juni
1938 om rätt till jakt1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)
26 §.
1 mom. Den som-------erlägga jaktvårdsavgift.
Till bevis om att den jagande full- Till bevis om att den jagande fullgjort
vad honom enligt första styc- gjort vad honom enligt första stycket
åligger skall han vid jakten med- ket åligger skall han vid jakten med
1
Senaste lydelse av 26 § 1 moin., se SFS 1951:290.
4
Tredje lagutskottets utlåtande nr 1 år 1955
(Gällande lydelse)
föra ett för honom gällande jaktkort;
och vare han pliktig att vid anfordran
uppvisa kortet för polisman eller
med polismans befogenhet utrustad
ordningsvakt för jaktbevakning, befattningshavare
vid domänverket,
lappfogde eller tillsynsman vid lappväsendet,
stiftsjägmästare eller dennes
biträden ävensom för den som
äger, innehar eller vårdar marken eller
den eljest där äger jakträtt; skolande
den befattningshavare vid domänverket,
lappväsendet och stiftsnämnd
sålunda tillkommande befogenheten
att påfordra uppvisande av
jaktkort hava avseende allenast å
mark som står under hans förvaltning
eller uppsikt.
31
1 mom. Anträffas å------
Å område där jakträtt tillkommer
kronan liksom å de till lapparnas uteslutande
begagnande anvisade områdena
tillkomme enahanda rätt polisman
och med polismans befogenhet
utrustad ordningsvakt för jaktbevakning
ävensom personal vid domänverket
samt lappfogde och lapptillsyningsman.
Har den-----------
Vad i-----------
(Föreslagen lydelse)
föra ett för honom gällande jaktkort;
och vare han pliktig att vid anfordran
uppvisa kortet för polisman eller
med polismans befogenhet utrustad
ordningsvakt för jaktbevakning, befattningshavare
vid domänverket eller
vid tullverkets kust- eller gränsbevakning,
lappfogde eller tillsynsman
vid lappväsendet, stiftsjägmästare
eller dennes biträden ävensom för
den som äger, innehar eller vårdar
marken eller den eljest där äger jakträtt;
skolande den befattningshavare
vid domänverket, lappväsendet och
stiftsnämnd sålunda tillkommande
befogenheten att påfordra uppvisande
av jaktkort hava avseende allenast
å mark som står under hans förvaltning
eller uppsikt.
§•
— — för sig.
Å område där jakträtt tillkommer
kronan liksom å de till lapparnas uteslutande
begagnande anvisade områdena
tillkomme enahanda rätt polisman
och med polismans befogenhet
utrustad ordningsvakt för jaktbevakning
ävensom personal vid domänverket
och vid tullverkets kust- eller
gränsbevakning samt lappfogde och
tillsynsman vid lappväsendet.
--i 36 §.
än kronan.
Denna lag träder i kraft den 1
april 1955.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de genom propositionen
framlagda förslagen, får utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas
här nedan, hänvisa till propositionen.
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås vissa ändringar i fiskerättslagen, vattenlagen och
jaktlagen. Förslaget innebär dels att ånyo för riksdagen framlägges de lagförslag,
vilka tidigare, i samband med förslag till ny fiskeristadga, avlämnats i
Tredje lagutskottets utlåtande nr 1 år 1955
5
propositionen nr 183 till 1954 års riksdag, dels att i fiskerättslagen föreslås
ytterligare ändringar i två avseenden. Den ena av dessa ändringar går
ut på att den rätt, som enligt 3 § fiskerättslagen nu tillkommer innehavare
av enskild fiskerätt att vid Blekinge läns östra kust (norr om Torhamnsudde)
utan myndighets tillstånd sträcka fast redskap från det enskilda vattnet
ut i allmänt vatten, skall gälla även i vissa vatten söder och sydväst om
Torhamnsudde. Det andra nya ändringsförslaget innebär, att i 41 § införes
en uttrycklig bestämmelse om att fiskeriintendent på grund av sin befattning
är behörig att föra klagan över beslut, som länsstyrelse meddelat enligt
fiskerättslagen.
Det föreslås att lagändringarna skall träda i kraft den 1 april 1955.
Ändring av fiskerättslagen
De tidigare ändringsförslagen
De föreslagna ändringarna av 37 och 38 §§ lagen om rätt till fiske är desamma
som upptagits i propositionen nr 183. Ändringarna innebär i huvudsak
en samordning av förverkandebestämmelserna i denna lag med
motsvarande föreskrifter i den nya fiskeristadgan. Därjämte föreslås, att
befälhavare på fisketillsynsfartyg och befattningshavare vid tullverkets kustbevakning
skall få motsvarande befogenheter i fråga om fisketillsynen som
tillkommer dem enligt den nya fiskeristadgan. I fråga om detaljerna i ändringsförslagen
och motiven till dessa kan hänvisas till propositionen nr 183
vid 1954 års riksdag (s. 145, 146, 148, 160, 162—187, 201—203, 215 och 216).
Mot de föreslagna ändringarna gjorde tredje lagutskottet i sitt utlåtande,
nr 28/1954, ej någon erinran.
Besvärsrätt för fiskeriintendent
I den nya fiskeristadgan har i 41 § intagits en uttrycklig bestämmelse
om att vederbörande fiskeriintendent på grund av sin befattning
är behörig att föra klagan över beslut, som länsstyrelsen meddelat med
stöd av stadgan. Motsvarande bestämmelse fanns även i den tidigare stadgan.
Lagen om rätt till fiske innehåller däremot intet stadgande om fiskeriintendents
besvärsrätt. Av motiven till nämnda lag framgår emellertid
att sådan rätt ändock ansetts tillkomma honom.
I sitt utlåtande nr 28 vid 1954 års riksdag i anledning av propositionen
rörande ny fiskeristadga in. in. ifrågasatte tredje lagutskottet, om det icke
vore lämpligast med ett uttryckligt stadgande om besvärsrätt för fiskeriintendent
även i fiskerättslagen, samt anförde härom (s. 76 i utlåtandet).
6
Tredje lagutskottets utlåtande nr 1 år 1955
Föredragande statsrådet framhåller i nu förevarande proposition, att fiskeriintendent
visserligen utan särskilt stadgande torde vara behörig att
överklaga länsstyrelses jämlikt fiskeristadgan meddelade beslut men att
den uttryckliga bestämmelsen om besvärsrätt för fiskeriintendent, som
förefinnes i nu gällande fiskeristadga, likväl bibehållits dels därför att missuppfattning
kunde ske, om den borttoges, och dels emedan den kunde vara
av värde som upplysning för allmänheten. Utskottet, som i och för sig
intet har att erinra mot vad föredragande statsrådet sålunda anfört, ifrågasätter
emellertid om det under sådana förhållanden icke vore lämpligast
att även i fiskerättslagen upptaga ett uttryckligt stadgande om besvärsrätt
för fiskeriintendent. Frågan härom synes böra ånyo övervägas av Kungl.
Maj :t.
Föredragande statsrådet. Såsom jag i propositionen nr 183 anfört fanns
starkare skäl för att till nya fiskeristadgan från den gamla överföra en
bestämmelse om fiskeriintendents besvärsrätt än att i fiskerättslagen införa
ett stadgande, som — fastän även då en sådan bestämmelse fanns i
gällande fiskeristadga — vid dess tillkomst ansågs ej erforderligt.
Tredje lagutskottet har emellertid i likhet med några remissinstanser ansett,
att frånvaron av en uttrycklig bestämmelse möjligen kan föranleda
missuppfattning. Då detta icke är uteslutet och då en uttrycklig bestämmelse
kan vara till upplysning för allmänheten, har jag intet emot att en
sådan införes. Jag föreslår därför, att i 41 § lagen om rätt till fiske införes
ett stadgande om fiskeriintendents besvärsrätt av huvudsakligen samma
lydelse som motsvarande stadgande i 41 § fiskeristadgan.
Gränspunkten mellan Blekinge läns södra och östra kust
Framställningen
I en till statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet ställd skrivelse
den 30 januari 1953 har Ostkustens ålfiskareförbund, förening u. p. a., hemställt
om ändring av den i 3 § fiskerättslagen angivna gränspunkten mellan
Blekinge läns östra och södra kust, nämligen Torhamnsudde. Till stöd härför
har förbundet anfört följande.
Sedan den nya fiskerättslagen trätt i kraft, har ålfiskarna på öarna Långören,
Ungskär och Utlängan utanför Torhainnslandet i Blekinge blivit försatta
i eu mindre önskvärd undantagsställning i fråga om rätten till fiske
utanför dessa öars ostkust jämfört med deras yrkesbröder på fastlandet.
1 den senaste fiskerättslagstiftningen har nämligen gränsen mellan Blekinge
läns ost- och sydkust dragits vid Torhamnsudde. Fråga är, om det
ur rent geografisk synpunkt är riktigt att hänföra dessa öar till sydkusten.
De är mera att betrakta såsom en direkt fortsättning av ostkusten. Särskilt
framträder likheten med fastlandet i fråga om djupkurvorna och bottenförhållandena
på östra sidan av öarna. Även ur fiskenäringssynpunkt är
de att hänföra till ostkusten, enär samma förutsättningar för och art av
fiske gäller för östra sidan av ifrågavarande öar som för fastlandets ostkust.
Befolkningen på öarna driver nästan undantagslöst ålfiske såsom huvudnäring.
På fastlandet får man generellt utsätta ålbottengarn 200 meter utan
-
Tredje lagutskottets utlåtande nr 1 år 1955
7
för 3-metersdjupet (3-meterskurvan), varemot man söder om Torhamnsudde
ej utan särskilt tillstånd får utsträcka garnen längre än till 300-meterslinjen
eller intill 3-meterskurvan, där denna går längre ut. Tidigare gällde 180-metersregeln även för nämnda öar. Dessa förhållanden medför, att ålfiskarna
på öarna har fått vidkännas en minskning av värdet utav sina ålfisken, som
ej kan gottgöras genom tillfälliga tillstånd till utsträckt fiskerätt.
Förbundet har i första hand hemställt, att gränspunkten skall bestämmas
till »cirka 150° från Utlängans södra udde». Om detta ej ansågs lämpligt,
yrkades att en särbestämmelse skulle givas, enligt vilken för östra
sidan av de nämnda öarna skulle gälla samma bestämmelser som för länets
östra kust. Vidare har förbundet framhållit, att det ur allmän synpunkt
vore bättre att gränspunkten ändrades på sätt förbundet föreslagit än att
ägarna av berörda, mycket värdefulla fisken skulle behöva begära ersättning
för minskade fångster och värdeminskning å fiskefastigheterna.
Gällande rätt
Enligt 1 § lagen den 1 december 1950 om rätt till fiske må, såvitt ej annat
följer av 3 §, fast fiskeredskap utsättas i allmänt vatten endast efter tillstånd
av myndighet som Konungen bestämmer. I 3 § stadgas rätt för innehavare
av enskild fiskerätt vid kusten av Norrbottens län, vid kusterna av Kalmar
län söder om Kråkelund, vid Blekinge läns östra kust (norr om Torhamnsudde)
samt vid Skånes östra och södra kuster att även utan myndighets
tillstånd sträcka fast redskap från det enskilda vattnet vidare ut i allmänt
vatten, dock ej på större avstånd än tvåhundra meter från den stranden
följande kurvan för högst tre meters djup vid fastlandet eller vid ö av minst
etthundra meters längd.
Motivet för den skillnad, som sålunda gjorts mellan olika kuststräckor,
framgår bl. a. av ett uttalande av vederbörande departementschef vid lagrådsremissen
av förslaget till fiskerättslag. Departementschefen anför där
(prop. nr 60 till 1950 års riksdag, s. 57), att fri utsträckningsrätt borde
medgivas endast vid sådana långgrunda kuststräckor där yttergränsen för
det enskilda fiskevattnet ansågs gå tämligen långt från stranden och där
strandägarna bedrev ett särskilt inkomstbringande fiske med fasta redskap,
medan det fria yrkesfisket var av sådan art att från frifiskarhåll
nämnvärt intresse i allmänhet saknades för en inskränkning i strandägarnas
rätt att fiska med fasta redskap.
Lagrådet föreslog, att uttrycket i den föreslagna lagtexten »Blekinge läns
östra kust» skulle förtydligas.
I anledning härav tillsattes i propositionen efter nämnda uIlryck orden
»norr om Torhamnsudde» inom parentes. Denna ändring ansågs vara av
formell natur (propositionen, s. 226). Något motiv för den valda gränspunkten
anfördes ej.
Vid riksdagsbehandlingen framfördes motionsvis yrkande att utsträckningsrätten
skulle gälla bl. a. även Blekinge läns södra kust. På hemställan
8
Tredje lagutskottets utlåtande nr 1 år 1955
av tredje lagutskottet avslog riksdagen yrkandet i denna del. Utskottet anförde
härom i sitt utlåtande (nr 23/1950), att vid Blekinge läns södra kust,
ej minst vid Listerlandet, en tillståndsfri utsträckningsrätt mångenstädes
torde skada annat fiske och medföra en opåkallad utflyttning av den enskilda
fiskerätten.
Utredning och remissyttranden
I anledning av ålfiskareförbundets framställning i skrivelsen den 30
januari 1953 har inom jordbruksdepartementet verkställts utredning och
upprättats en promemoria med förslag till ändrad lydelse av 3 § fiskerättslagen.
Därvid har de delar av Blekinge län, där den i 3 § avsedda utsträckningsrätten
föreslagits skola gälla, angivits med orden »vid Blekinge läns
östra kust (norr om Torhamnsudde), vid östra kusten av öarna Långören,
Videskär, Ungskär och Utlängan i Jämjö kommun av Blekinge län».
över departementspromemorian har efter remiss yttranden avgivits av
ålfiskareförbundet, fiskeristyrelsen, Blekinge läns hushållningssällskaps
förvaltningsutskott samt Blekinge läns havsfiskeförening.
Samtliga remissinstanser har uttryckligen tillstyrkt förslaget eller lämnat
det utan erinran. Ålfiskareförbundet har emellertid tillagt, att en flyttning
av gränspunken på sätt förbundet ursprungligen föreslagit skulle vara
att föredraga ur fiskarenas synpunkt. Vidare har fiskeristyrelsen ansett, att
lagtexten borde förtydligas.
Föredragande statsrådet
Föredragande statsrådet anför bland annat: Stor försiktighet bör visserligen
iakttagas vid genomförande av ändringar i fiskerättslagen så att rubbning
ej sker i de principer, som ligger till grund för denna. En ändring, som
innebär vidsträcktare rätt för innehavare av enskild fiskerätt att fiska på
allmänt vatten, kan ofta innebära inskränkning i den rätt som enligt gällande
bestämmelser tillkommer annan fiskande. I förevarande fall torde
emellertid utredningen klart ge vid handen, att någon olägenhet för andra
fiskande ej skulle uppkomma om de enskilda fiskerättshavarna genom lagändring
tillerkändes sådan utsträckningsrätt som föreslagits i promemorian.
I fråga om avfattningen av lagtexten har fiskeristyrelsen i enlighet med
yttrande från fikeriintendenten i Västerhavets distrikt ifrågasatt, huruvida
den i promemorian föreslagna lydelsen ej borde förtydligas. Avsikten är
givetvis att vad som gäller för de angivna öarna jämväl skall gälla det vatten
och de holmar, som ligger öster om och mellan de angivna kuststräckorna.
Då emellertid den föreslagna ordalydelsen kan medföra tvekan i detta
hänseende förordar jag att 3 § i vad den avser Blekinge län får följande
lydelse »i Blekinge län vid dess östra kust (norr om Torhamnsudde) samt
öster om en linje dragen från Torhamnsudde över Videskärs nordspets och
9
Tredje lagutskottets utlåtande nr 1 år 1955
Ungskärs sydspets till Utlängans sydspets». Enligt denna formulering kommer
utsträckningsrätten visserligen att gälla även på västra sidan av Långören,
men detta är motiverat enär denna ö ligger öster om Videskär.
Ändringarna i vattenlagen och jaktlagen
Det föreslagna nya stadgandet i vattenlagen innebär blott ett påpekande
av de straff- och förverkandebestämmelser som den nya fiskeristadgan
innehåller i fråga om överträdelse av fiskeförbud, vilket meddelats i anledning
av företag enligt vattenlagen eller motsvarande äldre lag. I propositionen
nr 183 vid 1954 års riksdag hade stadgandet utformats som ett
nytillkommet andra stycke i 13 kap. 14 § vattenlagen. I den nu förevarande
propositionen har på förslag av lagrådet vidtagits den redaktionella jämkningen,
att stadgandet i stället fått sin plats i 15 § i nyssnämnda kapitel.
I samband härmed föreslås, att de nuvarande bestämmelserna i detta lagrum
upphäves, enär de genom annan lagstiftning blivit överflödiga.
Beträffande lagen om rätt till jakt föreslås endast den sakliga ändringen,
att befattningshavare vid tullverkets kust- eller gränsbevakning skall få
vissa befogenheter i fråga om jakttillsynen.
I fråga om motiven till ändringsförslagen må hänvisas till propositionen
nr 183 vid 1954 års riksdag (s. 157, 158, 166, 169—178, 203 och 204). Tredje
lagutskottet vid nämnda riksdag framställde i sitt utlåtande (nr 28) ingen
erinran mot de föreslagna ändringarna.
Ikraftträdandet
Föredragande statsrådet anför härom följande.
Med hänsyn till önskemålet att de föreslagna ändringarna i fiskerättslagen
genomföres så snart som möjligt efter den nya fiskeristadgans ikraftträdande
den 1 januari 1955 förordar jag att dessa träder i kraft den 1 april
1955. Samma tidpunkt bör då lämpligen gälla även för de andra lagförslagen.
Utskottet
Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot de genom propositionen
framlagda lagförslagen och får därför hemställa,
att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition.
Stockholm den 2 februari 1955
På tredje lagutskottets vägnar:
HUGO OSVALD
1 liihang till riksdagens protokoll 1955. 9 samt. 3 avd. Nr 1—2
10
Tredje lagutskottets utlåtande nr 1 år 1955
Vid detta ärendes behandling har närvarit:
från första kammaren: herrar Osvald, Albert Hermansson, Lindahl,
Ivar Nilzon, Axel Jansson, Herbert Hermansson, Ebbe Ohlsson och William
Ohlsson; samt
från andra kammaren: herrar Andersson i Löbbo, Ähman, Andersson
i Mölndal, Johansson i Torp, Nyberg, Levin, Andersson i Dunker och fru
Boman.