Andra lagutskottets utlåtande nr i år 1955
1
Nr 4
Utlåtande i anledning av väckta motioner om höjning av minimiåldern
för erhållande av körkort för lätt motorcykel.
Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,
till lagutskott hänvisade motioner, nr 18 i första kammaren av herr Rengtson
m. fl. samt nr 24 i andra kammaren av herr Svensson i Vä. -
I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts, »att riksdagen måtte
besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om sådan ändring av vägtrafikförordningen,
att körkort för lätt motorcykel liksom för tung motorcykel
må meddelas endast den, som fyllt 18 år».
Beträffande de skäl, som motionärerna anfört till stöd för sitt yrkande,
får utskottet hänvisa till motionerna.
Enligt 29 § 1 inom. i gällande vägtrafikförordning den 28 september 1951
får motorfordon eller med gummihjul försedd traktor —- vad avser traktor
blott vid färd på väg — föras endast av den, som genom körkort är berättigad
att föra fordonet. Körkort må, enligt 3 mom. i samma lagrum,
meddelas för bil endast den, som fyllt 18 år, och för motorcykel eller för
traktor endast den, som fyllt 16 år. Körkort för traktor må dock, om särskilda
skäl därtill är, även meddelas den, som fyllt 15 år. Körkort för
motorcykel gäller, om innehavaren icke fyllt 18 år, endast för lätt motorcykel,
d. v. s. motorcykel med tjänstevikt av högst 75 kilogram, samt för
traktor. För cykel med hjälpmotor (»moped»), varmed förstås lätt motorcykel,
som — med bibehållande i övrigt av de huvudsakliga kännetecknen
på cykel — är utrustad med viss typ av motor, beträffande vilken bland
annat gäller att den skall vara konstruerad för en hastighet av högst 30
kilometer i timmen och icke utan svårighet kunna ändras till högre hastighet,
finns särskilda regler i kungl. kungörelsen den 23 maj 1952 med vissa
bestämmelser om cyklar med hjälpmotor. För sådant fordon gäller icke
något körkortstvång.
I 4 respektive 57 §§ vägtrafikförordningen stadgas vidare, att till lätt
motorcykel icke må kopplas annat fordon samt att på dylik motorcykel
icke må medtagas passagerare.
Enligt vägtrafikstadgan den 23 oktober 193<> (ändr. bl. a. den 22 juni 1939),
som föregick 1951 års vägtrafikförordning, indelades motorcyklarna i lätt1
— Bihang till riksdagens protokoll 1955. 9 sand. 2 avd. Nr 4
2 Andra lagutskottets utlåtande nr i ur 1955
viktsmotorcyklar och tyngre motorcyklar. Till lättviktsmotorcykel hänfördes
motorcykel, som var så inrättad, att den icke kunde på horisontell
väg framföras med högre hastighet än 40 kilometer i timmen och endast
med svårighet kunde ändras till högre hastighet och vars tjänstevikt icke
översteg 60 kilogram. Med tyngre motorcykel avsågs motorcykel, som icke
var att hänföra till lättviktsmotorcykel. För båda fordonstyperna gällde
bestämmelser om körkort, och minimiåldern var i båda fallen 16 år.
19t5 urs trufiksåkerhetskommitté föreslog i betänkande med förslag till
åtgärder för höjande av trafiksäkerheten (SOU 1948:20) att körkortsåldern
för tyngre motorcykel skulle utgöra 18 år och för till 40 kilometer
i timmen fartbegränsat motordrivet fordon, avsett för befordran av föraren
ensam, 16 år.
Till grund för 1951 års vägtrafikförordning låg ett av 19''t''r ars trafikförfattningssakkunniga
framlagt betänkande (SOU 1948:34). De sakkunniga
förordade där, att indelningen av motorcyklar i lättviktsmotorcyklar och
tyngre motorcyklar skulle ersättas med en indelning, efter tjänstevikt, i
lätta motorcyklar och tunga motorcyklar. Vid övervägande av frågan om
körkortsåldern för motorcykel hade de sakkunniga kommit till den uppfattningen,
att 16- och 17-åringar i allmänhet icke torde ha den mognad,
stadga och sans samt de kroppskrafter, som erfordrades för att på ett tillfredsställande
sätt kunna manövrera motorcykel av större tyngd. Enligt
de sakkunniga torde det särskilt vara mindre tillfredsställande att dylika
ungdomar finge föra motorcykel med bivagn eller med passagerare, ä
andra sidan syntes det enligt de sakkunniga angeläget, att dessa ungdomar
icke utan starkt vägande skäl betogs alla möjligheter att använda motorfordon
för sina färder till och från undervisningsanstalter eller arbetsplatser.
Att härvid hänvisa 16- och 17-åringar endast till lättviktsmotorcyklar
hade de sakkunniga under hänvisning till att det här rörde sig om ett ur
trafiksäkerhetssynpunkt mindre tillfredsställande fordon ej funnit lämpligt.
Skulle så bliva fallet, komme säkerligen de ungdomar under 18 år, som
för sina färder till arbetsplatser o. s. v. bleve nödsakade att anskaffa lättviktsmotorcyklar,
att vid uppnådd ålder av 18 år ofta vilja begagna möjligheten
att använda annan motorcykel och därigenom förorsakas kostnader
för ett nytt fordon. De sakkunniga uttalade, att det icke lärer vara
statistiskt påvisat, att trafikolyckor förorsakats av motorcykelförare i
åldern 16—17 år i relativt större omfattning än av dylika förare i högre
ålder. Det syntes därför även väl strängt, att dessa ungdomars möjligheter
att använda motorcykel begränsades att avse endast lättviktsmotorcykel.
På grundval av dessa överväganden förordade de sakkunniga regler av
innebörd, att körkort för motorcykel kunde meddelas den, som fyllt 16 år,
men att dylikt körkort, intill dess föraren fyllt 18 år, endast skulle gälla
för förande av lätt motorcykel.
I proposition nr 30 till 1951 års riksdag, vari bl. a. anhölls om riksdagens
Andra lagutskottets utlåtande nr 4 dr 1950
3
yttrande över förslag till vägtrafikförordning, upptogs de sakkunnigas förslag
till bestämmelser om körkort för motorcykel.
Andra lagutskottet behandlade propositionen i sitt utlåtande nr 30 år
1951 och hade därvid även att taga ställning till motioner, I: 321 och II: 419,
vari framställdes yrkande att minimiåldern för körkort måtte bestämmas
till 18 år för såväl tung som lätt motorcykel. Utskottet framhöll härvid
bland annat:
16- och 17-åringen torde i allmänhet icke ha den mognad, stadga och
sans samt de kroppskrafter, som erfordras för att på tillfredsställande sätt
kunna manövrera tung motorcykel. Särskilt gäller detta, då sådan motorcykel
föres med sidvagn eller med passagerare. Med hänsyn härtill förefaller
det befogat att — såsom i propositionen föreslagits -— till 18 år höja
minimiåldern för behörighet att föra tung motorcykel. Lika vägande skäl
föreligga icke i fråga om lätt motorcykel. Härtill kommer, att det för ungdomar
i 16—17-årsåldern kan vara av stor betydelse att äga tillgång till
motorfordon för färd till och från undervisningsanstalter och arbetsplatser.
Den lätta motorcykeln har här en uppgift att fylla. Att tillåta sådan motorcykel
för den, som fyllt 16 år, synes försvarligt även ur trafiksäkerhetssynpunkt.
Det har nämligen icke statistiskt påvisats, att olyckor i trafik
med lätt motorcykel förorsakats av förare i åldern 16—17 år i relativt
större omfattning än av förare i högre ålder.
Utskottet avstyrkte förslaget om höjning av körkortsåldern till 18 år
jämväl för lätt motorcykel. Riksdagen godtog utskottets mening.
Under behandlingen vid 1952 års riksdag av förslaget till kungörelse med
vissa bestämmelser om cyklar med hjälpmotor berördes icke körkortsåldern
för motorcyklar.
Frågor om åtgärder för åstadkommande av förbättrad trafiksäkerhet
utreds f. n. av 1953 års trafiksäkerhetsutredning. Den av motionärerna upptagna
frågan är icke särskilt nämnd i utredningens direktiv, men utredningen
bör enligt direktiven vara oförhindrad att efter eget bedömande till
behandling upptaga sådana frågor, som kan vara att beakta, såväl i vad
dessa kan avse vägtrafiklagstiftningens innehåll och tillämpning som i
övrigt. Utredningen har under år 1954 avgivit två betänkanden. Utredningens
arbete väntas bli slutfört under år 1955.
Utskottet
Det är enligt utskottets mening av vikt att den i motionerna väckta
frågan får en allsidig belysning. Utskottet har inhämtat, att spörsmålet
kommer att upptagas till övervägande av 1953 års trafiksäkerhetsutredning.
Inom utredningen pågår för närvarande eu undersökning för utrönande
av olycksfrekvensen för ifrågavarande åldersgrupp. Utskottet anser
med hänsyn härtill, att riksdagen icke nu bör taga ställning i frågan.
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 4 ar 1955
Pa grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställai
att förevarande motioner, I: 18 och II: 24, icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 15 februari 1955
På andra lagutskottets vägnar:
EDVIN JACOBSSON
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herrar Nils Elowsson*, Sunne*, Axel E.
Svensson, fru Svenson, fru Cnrlqvist, herrar Magnusson, Anders E. Johansson
och Grönkvist;
från andra kammaren: herr Jacobsson i Tobo, fru Sandström*, herr
Carlsson i Bakeröd, fröken Höjer, herrar Odhe, Bengtsson i Varberg, fröken
Sandell och herr Fredriksson.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
IDUNS TRYCKERI, ESSELTE, STHLN 55
503228