Andra lagutskottets utlåtande nr 30 år 1955

1

Nr 30

Utlåtande i anledning au Kungl. Maj.ts proposition med
förslag till förordning om ändring i förordningen den
2 juni 1950 (nr 262) angående omreglering av vissa
ersättningar i anledning av kroppsskada, ådragen
under militärtjänstgöring, in. m.

Genom en den 25 mars 1955 dagtecknad proposition, nr 179, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl.
Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden, föreslagit riksdagen att

dels antaga vid propositionen fogade förslag till

1) förordning om ändring i förordningen den 2 juni 1950 (nr 262) angående
omreglering av vissa ersättningar i anledning av kroppsskada, ådragen
under militärtjänstgöring,

2) förordning om viss tillämpning av 9 § militärersättningsförordningen
den 2 juni 1950 (nr 261), samt

3) förordning om ändrad lydelse av 2 § militärersättningsförordningen
den 2 juni 1950 (nr 261),

dels ock bemyndiga Ivungl. Maj :t att förordna om utgivande av ersättning
i vissa i propositionen berörda fall enligt grunderna i militärersättningsförordningen.

Beträffande de skäl som anförts till stöd för de i propositionen framlagda
förslagen får utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas i
det följande, hänvisa till propositionen.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås, att vissa år 1950 omreglerade ersättningar till
skadade värnpliktiga m. fl. förhöjes i samband med den omreglering av
ersättningar på grund av olycksfall i arbete m. m., varom förslag avgivits
i propositionerna nr 156 och 158 till årets riksdag. De förhöjningar, som
nu föreslås för de tidigare omreglerade militärersättningarna, berör skadade
under 67 år med minst 30 % invaliditet samt efterlevande makar och

942 os Bihang till riksdagens protokoll 1955. 9 samt. 2 avd. Nr 30

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 30 år 1955

barn. För helinvalider innebär förslaget en förhöjning av utgående livräntor
med ungefär 20 %. Övriga livräntetagare erhåller en proportionsvis
än större förhöjning, vilket förhållande sammanhänger med den anpassning
som skett till principerna för den föreslagna omregleringen av ersättningar
på grund av olycksfall i arbete m. m.

Vidare föreslås ändring i militärersättningsförordningen i syfte att ersättning,
under närmare angivna förutsättningar, skall kunna utgå även
i anledning av skador som inträffar under färder på fritid.

De vid propositionen fogade författningsförslagen är av följande lydelse.

1) Förslag

till

Förordning

om ändring i förordningen den 2 juni 1950 (nr 262) angående omreglering
av vissa ersättningar i anledning av kroppsskada, ådragen
under militärtjänstgöring

Härigenom förordnas att 3, 4 och 8 §§ samt 9 § 2 mom. förordningen den
2 juni 1950 angående omreglering av vissa ersättningar i anledning av
kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring1, skola erhålla ändrad
lydelse på sätt nedan angives.

(Gållande lydelse)

3

1 mom. Sjukhjälp enligt förordningen
den 18 juni 1909 eller sjukpenning
enligt förordningen den 18
juni 1927 under tid då kroppsskadan
förorsakar förlust av arbetsförmågan
(hel sjukhjälp eller sjukpenning)
skall, där ej annat följer av
vad i andra stycket stadgas, utgöra

(Föreslagen lydelse)

§•

1 mom. Sjukhjälp enligt förordningen
den 18 juni 1909 eller sjukpenning
enligt förordningen den 18
juni 1927 under tid då kroppsskadan
förorsakar förlust av arbetsförmågan
(hel sjukhjälp eller sjukpenning)
skall, där ej annat följer av
vad nedan i andra stycket eller i 4
mom. stadgas, utgöra

1 Senaste lydelse av 3, 4, 8 och 9 §§, se 1953:257.

Andra lagutskottets utlåtande nr 30 är 1955

3

(Gällande lydelse)

a) om den skadade sammanlever
med hustru eller har hemmavarande
barn eller adoptivbarn under sexton
år: tio kronor 50 öre för dag intill
utgången av den månad, varunder
den skadade fyller tjugufem år, och
från utgången av den månad, varunder
han fyllt sextiosju år, samt
eljest tretton kronor 50 öre för dag;

b) i annat fall:nio kronor för dag
intill utgången av den månad, varunder
den skadade fyller tjugufem
år, och från utgången av den månad,
varunder han fyllt sextiosju år,
samt eljest tolv kronor för dag.

Har livränta — —----—

2 mom. Har den------

3 mom. Sjukhjälp eller----

(Föreslagen lydelse)

a) om den skadade sammanlever
med hustru eller har hemmavarande
barn eller adoptivbarn under sexton
år: tretton kronor 50 öre för dag intill
utgången av den månad, varunder
den skadade fyller sextiosju
år, samt därefter tio kronor 50 öre
för dag;

b) i annat fall: tolv kronor för
dag intill utgången av den månad,
varunder den skadade fyller sextiosju
år, samt därefter nio kronor för
dag.

- — månadsbelopps beräkning.

-- för dag.

■—- — eller sjukpenning.

4 mom. Skulle sjukhjälpen eller
sjukpenningen, beräknad enligt 1—-3
mom., understiga det belopp, som
vid tillämpning av bestämmelserna
i 6 § militärersättningsförordningen
den 2 juni 1950 (nr 261) skolat utgå
såsom sjukpenning eller hempenning
jämte i förekommande fall
barntillägg och vårdbidrag, därest
den skadade hänförts till sjukpenningklass
nr 9, förhöjes sjukhjälpen
eller sjukpenningen till sådant
belopp.

4 §•

Livränta till den skadade skall för månad räknat utgöra det belopp,
som enligt följande tabell svarar mot graden av arbetsförmågans nedsättning
(invaliditetsgraden) och den skadades ålder:

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 30 år 1955

(Gällande lydelse) (F öreslag en lyde Ise)

Invalidi-tetsgrad
uttryckt
i procent

Livräntans månadsbelopp i kronor

Invalidi-tetsgrad
uttryckt
i procent

Livräntans månadsbelopp i kronor

intill utgången
av den månad,
varunder den
skadade fyller
25 är, och från
utgången av den
månad, varunder
han fyllt 67 år

frän utgången
av den månad,
varunder den
skadade fyllt 25
år, intill utgången
av den månad,
varunder han
fyller 67 år

intill utgången
av den månad,
varunder den
skadade fyller
67 år

därefter

10

20

20

10

20

20

12

24

24

12

24

24

14

28

28

14

28

28

15

30

30

15

30

30

16

32

32

16

32

32

18

36

36

18

36

36

20

50

50

20

50

50

25

65

65

25

65

65

30

85

90

30

130

85

331/3

95

105

331/3

150

95

35

100

no

35

160

100

40

120

135

40

190

120

45

140

155

45

220

140

50

160

180

50

250

160

55

180

205

55

280

180

60

200

230

60

310

200

65

220

255

65

340

220

662/3

230

265

66 2/3

350

230

70

240

280

70

370

240

75

260

310

75

400

260

80

280

340

80

430

280

85

300

370

85

460

300

90

320

400

90

490

320

100

360

460

100

550

360

Svarar invaliditetsgraden — — —
Medför kroppsskadan förlust av
arbetsförmågan och tillika behov av
särskild vård som ej avses i 2 §, förhöjes
livräntans ovan angivna belopp
under den tid förhållandet varar
med vårdbidrag, bestämt med
hänsyn till vårdbehovets omfattning,
dock högst etthundrafemtio kronor
för månad räknat.

På därom —----— gälla

— högre invaliditetsgrad.

År den skadade till följd av skadan
under längre tid ur stånd att
reda sig själv, förhöjes livräntans
ovan angivna belopp under tiden
med vårdbidrag, varvid bestämmelserna
i 17 § lagen om yrkesskadeförsäkring
skola äga motsvarande
tillämpning.

nde beräkningsgrunder.

8 §.

Livränta, som tillkommer den ska- Livränta, som tillkommer den skadades
änka, skall utgöra etthundra- dades änka, skall intill utgången av
femtio kronor för månad räknat och den månad, varunder hon fyller

Andra lagutskottets utlåtande nr 30 år 1955

5

(Gällande lydelse)
livränta till varje därtill berättigat
barn eller adoptivbarn sjuttiofem
kronor för månad räknat. Livräntornas
sammanlagda belopp för
varje månad må dock icke överstiga
trehundasjuttiofem kronor. Erforderliga
nedsättningar skola ske i
förhållande till vad på varje livräntetagare
belöper.

(F öreslag en lydelse)
sextiosju år, utgöra tvåhundra kronor
samt därefter etthundrafemtio
kronor för månad räknat och livränta
till varje därtill berättigat
barn eller adoptivbarn etthundra
kronor för månad räknat. Livräntornas
sammanlagda belopp för varje
månad må dock icke överstiga
femhundra kronor. Erforderliga nedsättningar
skola ske i förhållande
till vad på varje livräntetagare be -

löper.

Livränta enligt —-----sexton år.

Livränta till------- gällande beräkningsgrunder.

Till änka, som uppbär livränta Till änka, som uppbär livränta
och före fyllda sextio år ingår nytt och före fyllda sextio år ingår nytt
äktenskap, utgives ett kapital för en äktenskap, utgives ett kapital för en
gång av fyratusen kronor. gång av sjutusentvåhundra kronor.

9 §.

2 mom. Har i anledning av skadan
erkänd sjukkassa till den skadade
utgivit sjukpenning, som enligt
kassans stadgar ej må utgå samtidigt
med ersättning enligt denna
förordning, skall vid utgivande till
den skadade av sjukhjälp eller sjukpenning,
som enligt denna förordning
tillkommer honom för samma
tid, på begäran av kassan göras avdrag
för vad kassan utgivit och det
avdragna beloppet utbetalas till kassan.

Från ersättning, som belöper å
tid för vilken ersättningstagaren åtnjutit
folkpension eller bidrag enligt
lagen om bidrag till änkor och änklingar
med barn eller lagen om
särskilda barnbidrag till änkors och
invaliders m. fl. barn, skall på be -

2 mom. Vad i 11 §2 mom. militärersättningsförordningen
sägs om
avdrag för ersättning från allmän
sjukkassa eller för folkpension eller
för bidrag enligt lagen den 26 juli
19b7 (nr 530) om särskilda barnbidrag
till änkors och invaliders
m. fl. barn eller lagen samma dag
(nr 531) om bidrag till änkor och
änklingar med barn skall äga motsvarande
tillämpning å ersättning,
som bestämts enligt denna förordning.

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 30 år 1955

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

gäran av pensionsstyrelsen göras avdrag
om och i den mån ersättningen
skolat föranleda minskning av pensionen
eller bidraget; och skall avdraget
belopp utbetalas till pensionsstyrelsen.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1956 och äger tillämpning
beträffande ersättning för tid efter ikraftträdandet.

2) Förslag
till

Förordning

om viss tillämpning av 9 § militärersättningsförordningen
den 2 juni 1950 (nr 261)

Härigenom förordnas, att 9 § militärersättningsförordningen den 2 juni
1950 i dess lydelse enligt förordningen den 22 maj 1953 (nr 256) om
ändrad lydelse av nämnda paragraf skall —- förutom beträffande ersättning,
som för tiden efter den 30 juni 1953 utgives i anledning av skada
som inträffat efter den 31 december 1950 — äga tillämpning beträffande
ersättning, som för tiden efter den 31 december 1955 utgives i anledning
av skada som inträffat under tiden den 1 januari 1949—den 31 december
1950.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1956.

Andra lagutskottets utlåtande nr 30 är 1955

7

3) Förslag

till

Förordning

om ändrad lydelse av 2 § militärersättningsförordningen
den 2 juni 1950 (nr 261)

Härigenom förordnas, att 2 § militärersättningsförordningen den 2 juni
19501 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

2 §•

Militärtjänstgöring anses hava varit för handen icke blott då vederbörande
deltagit d sådan tjänstgöring utan även under tid,
då han — —----fritid, samt

då han färdats till eller från
tjänstgöringen samt färden föranletts
av och stått i nära samband
antingen med tjänstgöringen eller
med permission eller annan ledighet.

Med militärtjänstgöring---

då han färdats till eller från
tjänstgöringen samt färden föranletts
av och stått i nära samband
antingen med tjänstgöringen eller
med permission eller annan ledighet;
och skall i fråga om färd till eller
från tjänstgöringen med permission
likställas fritid, varunder vederbörande
ägt rätt att utan särskilt
tillstånd vistas utom tjänstgöringsorten.

eller prövning.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då den enligt därå
meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och
skall äga tillämpning beträffande skador, som inträffa efter ikraftträdandet.

1 Senaste lydelse av 2 §, se 1954:460.

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 30 år 1955

Höjning av vissa äldre militärersättningar

Inledning

Genom förordning den 4 juni 1954 (nr 460) har militärersättningsförordningen
anpassats efter lagen om yrkesskadeförsäkring. Den nya lydelsen
trädde i kraft den 1 januari 1955 samtidigt med nämnda lag och äger
tillämpning å skadefall, som inträffat efter ikraftträdandet. Vid nyinträffade
skadefall gäller sålunda enligt militärersättningsförordningen i huvudsak
samma grunder för ersättningarnas beräkning som enligt lagen
om yrkesskadeförsäkring. Minimibeloppet vid beräkning av den årliga
arbetsförtjänsten för värnpliktiga m. fl. är enligt förordningens nya lydelse
5 000 kronor.

Flertalet av de ersättningar, som alltjämt utgår enligt de äldre militärersättningsförordningarna
av år 1909 och 1927 — bestämmes sedan
den 1 juli 1950 enligt grunder vilka stadgats i förordningen den 2 juni
1950 angående omreglering av vissa ersättningar i anledning av kroppsskada,
ådragen under militärtjänstgöring (nr 262; ändr. genom SFS
1953:257).

Genom propositionen nr 156 till årets riksdag bär Kungl. Maj:t avgivit
förslag till lag angående omreglering av vissa ersättningar enligt lagen den
17 juni 1916 (nr 235) om försäkring för olycksfall i arbete m. m. Förslaget
innebär i huvudsak, att ersättningar, som utgår på grund av äldre skadefall,
höjes med hänsyn till löneutvecklingen och att de i huvudsak anpassas
efter beräkningsgrunderna i lagen om yrkesskadeförsäkring. I anslutning
till nämnda proposition bär Kungl. Maj :t genom propositionen nr 158 framlagt
förslag till bl. a. förordning angående omreglering av vissa ersättningar
av statsmedel i anledning av olycksfall i arbete m. m. Vissa ersättningar,
som utgår på grund av skador, ådragna under militärtjänstgöring, omfattas
av sistnämnda omregleringsförslag. Så är emellertid ej förhållandet med
flertalet av de äldre militärersättningsfallen, vilka redan tidigare blivit omreglerade.
I skrivelse den 14 februari 1955 har riksförsäkringsanstalten
avgivit förslag syftande till höjning av dessa tidigare omreglerade ersättningar
och anpassning av dem efter de principer som nu kommit till uttryck
i det genom propositionen nr 156 framlagda omregleringsförslaget.

I samband med behandlingen av anstaltens förslag upptages i propositionen
ett spörsmål om minimibeloppet av den årliga arbetsförtjänst som skall
läggas till grund för bestämmande av ersättning till vissa skadade värnpliktiga
in. fl.

Departementschefen

Föredragande departementschefen, statsrådet Torsten Nilsson, framhåller
att omregleringen av de på grund av olycksfall i arbete in. in. utgående
ersättningarna aktualiserat fragan om en omprövning av

Andra lagutskottets utlåtande nr 30 år 1955 9

grunderna för de år 1950 omreglerade militärersättningarna samt anför
i detta sammanhang följande.

»Vad man i detta sammanhang närmast har att taga ställning till är
frågan om den metod enligt vilken de tidigare omreglerade militärersättningarna
bör anpassas efter den aktuella omregleringen av ersättningar
på grund av olycksfall i arbete in. m. I detta avseende må framhållas,
att ifrågavarande militärersättningar redan blivit omreglerade enligt grunder,
som av särskilda skäl kunnat göras enhetliga och tämligen enkla.
Sålunda är beloppen av omreglerade livräntor vid de olika förekommande
invaliditetsgraderna direkt angivna i en tabell. Såsom riksförsäkringsanstalten
anfört torde några skäl ej föreligga att frångå denna metod. Anpassningen
till de nya beräkningsgrunderna bör alltså ske genom justering
av tabellen och genom förhöjning i erforderlig utsträckning av ersättningsbelopp
som ej omfattas av tabellen.

Beträffande den ersättningsnivå till vilken de omreglerade militärersättningarna
bör uppräknas bör tagas i betraktande, att livränta till helinvalid i
åldrarna 25—66 år nu ungefär motsvarar vad som i nya skadefall utgår vid
en årlig arbetsförtjänst av 6 000 kronor och att såsom normerande ny medelarbetsförtjänst
vid den föreslagna omregleringen av ersättningar enligt
olycksfallsförsäkringslagen m. in. valts beloppet 6 600 kronor. Vidare har
riksförsäkringsanstalten meddelat, att i det övervägande antalet av militärskadefallen
från år 1954 den årliga arbetsförtjänsten uppgått till eller överstigit
det högsta belopp som kunnat tagas i beräkning eller, i fråga om livränta,
7 200 kronor. I fråga om skadefall efter 1954, för vilka motsvarande
maximibelopp är 15 000 kronor, kommer medelarbetsförtjänsten sannolikt
att icke oväsentligt överstiga 7 200 kronor. Riksförsäkringsanstalten har
nu föreslagit, att de omreglerade militärersättningarna uppräknas så, att
de motsvarar ersättning i nya skadefall vid en årlig arbetsförtjänst å sistnämnda
belopp. Härigenom förhöjes det sedan den 1 juli 1953 gällande
beloppet av livränta till helinvalider i åldrarna 25—66 år med ungefär
20 %. För övriga invalider under 67 år med minst 30 procents invaliditet
samt för änkor under 67 år och för barn blir förhöjningen enligt anstaltens
förslag än större. Detta är en följd av att för närvarande ersättningarna
till invalider med hög invaliditet är proportionsvis gynnsammare enligt
1950 års omregleringsförordning än enligt yrkesskadeförsäkringslagen. Jag
ansluter mig till anstaltens förslag.»

Beträffande vissa nu utgående er saf tni ngsf yl In a der anför departementschefen
:

»Vid tillkomsten av 1950 års omregleringsförordning infördes som en
övergångsanordning s. k. ersättningsfyllnader i syfte att förhindra ersättningsminskning
genom det samtidiga bortfallandet av familjebidrag som
ersättningsform vid sidan av militärersättningen. — — — — Enligt

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 30 år 1955

vad jag inhämtat utgives ersättningsfyllnad alltjämt i omkring 200 fall,
därav i ungefär halva antalet fall till ersättningsberättigade efterlevande.

Om de nu föreslagna förhöjningarna av ersättningar enligt 1950 års omregleringsförordning
genomföres, torde behovet av ifrågavarande ersättmngsfyllnader
bli mindre. Emellertid kommer i en del fall viss utfyllnad
alltjämt att erfordras för att minskning av de sammanlagda förmånerna
ej skall ske. I ytterligare en del fall skulle beloppet av förmånerna bli
oförändrat och ersättningstagarna sålunda gå miste om varje förbättring,
om ersättningsfyllnaderna slopades i samband med förhöjningarna. Detta
vore ej tillfredsställande. Jag är därför ej beredd att föreslå, att ersättningsfyllnaderna
helt borttages. Dock synes den hittillsvarande nära anslutningen
till familjebidragsbestämmelserna icke böra bibehållas för framtiden
vid bestämmande av ersättningsfyllnad. Då enligt sakens natur förhållandena
i de alltjämt kvarstående fall då ersättningsfyllnad utgår är
skiftande, torde friare prövningsregler, som tillvaratar möjligheterna till
fortsatt avveckling av systemet med ersättningsfyllnader, ligga närmast
till hands. Därest de föreslagna förhöjningarna av militärersättningarna
enligt omregleringsförordningen beslutes, torde sålunda Ivungl. Maj :t böra
äga meddela nya föreskrifter om ersättningsfyllnad.»

Till motivering för det i propositionen framlagda förslaget till förordning
om viss tillämpning av 9 § militärersättningsf örordningen
anför departementschefen:

»De ersättningar jämlikt 1927 års militärersättningsförordning, på vilka
1950 års omregleringsförordning icke äger tillämpning, utgår i stort sett
enligt grunderna i olycksfallsförsäkringslagen. Detsamma gäller ersättningar
jämlikt 1950 års militärersättningsförordning i anledning av skadefall
inträffade före år 1955. Spörsmålet om dessa ersättningars omreglering
har upptagits till behandling i propositionen nr 158. En särskild
fråga rörande vissa ersättningar enligt 1950 års militärersättningsförordning
vill jag dock här upptaga till behandling.

Såsom tidigare nämnts innehåller militärersättningsförordningen ett
stadgande (9 §), enligt vilket den årliga arbetsförtjänsten för värnpliktiga
m. fl. icke får beräknas under ett angivet belopp. Detta minimibelopp var
ursprungligen 3 600 kronor men höjdes fr. o. m. den 1 juli 1953 till 4 800
kronor. Fr. o. in. den 1 januari 1955 är det höjt till 5 000 kronor. Sistnämnda
belopp äger tillämpning endast på skadefall, som inträffat efter
höjningen. Höjningen till 4 800 kronor däremot äger enligt övergångsbestämmelserna
(SFS 1953:256) tillämpning beträffande ersättning, som
för tiden efter den 1 juli 1953 utgives i anledning av skada, som inträffat
efter den 31 december 1950. Minimibeloppet 3 600 kronor gäller alltjämt
för skador, på vilka 1950 års militärersättningsförordning äger tillämpning
och som inträffat under tid före 1951 (under sista halvåret 1950 i fråga
om värnpliktiga samt under 1949 och 1950 i fråga om vissa andra); detta

Andra lagutskottets utlåtande nr 30 år 1935

11

sammanhänger med att de nuvarande ersättningstilläggen utgår å ersättningar
i anledning av skadefall inträffade t. o. in. år 1950 men ej senare.

Den förut omnämnda propositionen nr 158 innefattar förslag om avskaffande
av ifrågavarande ersättningstillägg och genomförande av en omreglering,
som baseras på individuellt beräknade arbetsförtjänster. Det synes
då rimligt, att det fr. o. m. den 1 juli 1953 införda minimibeloppet, 4 800
kronor, skall gälla även skadefall inträffade före 1951, i vad avser ersättning
för tid efter den tidpunkt då ersättningstilläggen avlöses av den i
nyssnämnda proposition föreslagna omregleringen. En särskild förordning
härom torde böra utfärdas.»

Beträffande de kostnadsökningar förslagen kan väntas medföra
anför departementschefen:

»Någon säker beräkning av den kostnadsökning som de föreslagna förhöjningarna
av äldre militärersättningar föranleder har ej kunnat göras.
Riksförsäkringsanstalten har uppskattat kostnadsökningen till c:a 2 500 000
kronor för år. Härifrån bör avdragas det belopp, varmed kostnaderna för
de s. k. ersättningsfyllnaderna kan väntas minska. För närvarande draga
dessa en kostnad av omkring 300 000 kronor för år, vilket belopp torde
nedgå till högst hälften. Då den av ersättningsförhöjningarna föranledda
kostnaden hänför sig till äldre skadefall kommer den att successivt nedgå.

I propositionen nr 110 till årets riksdag har slutligt äskande för nästkommande
budgetår framlagts beträffande anslaget Ersättning i anledning
av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring. Därvid har den
kostnadsökning, som det nu föreliggande förslaget kan väntas medföra,
blivit beaktad.»

Speciell motivering beträffande förslaget till ändring
i 1950 års omregleringsförordning

I propositionen anföres beträffande nedannämnda paragraf er:

3 §•

De förmåner i form av sjukpenning (sjukhjälp) som utgår enligt denna
paragraf i dess nu gällande lydelse överstiger i flertalet fall vad som -— vid
en årlig arbetsförtjänst å 7 200 kronor — skulle utgå enligt de nya, till
sjukförsäkringslagen anpassade sjukpenningsreglerna i yrkesskadeförsäkringslagen
och militärersättningsförordningen. Då någon försämring av
ifrågavarande förmåner uppenbarligen ej bör äga rum, har därför de nuvarande
bestämmelserna i 3 § ansetts böra i huvudsak bibehållas. För sådana
fall, där de nya reglerna skulle bli förmånligare, har dock i ett nytt
moment, 4 inom., införts en bestämmelse om att sjukpenningen i förekommande
fall skall förhöjas till det belopp, som skulle utgått vid tilllämpning
av de nya reglerna. Därvid skall bl. a. hänsyn tagas till att sjukpenning
enligt dessa kan förhöjas med vårdbidrag.

12 Andra lagutskottets utlåtande nr 30 år 1955

Enligt de hittillsvarande reglerna i omregleringsförordningen har skadad
före 25 och efter 67 års ålder erhållit lägre sjukpenningbelopp än under
mellanliggande tid. Gränsen vid fyllda 25 år saknar motsvarighet i det
genom propositionen nr 156 framlagda förslaget till omregleringslag. För
övrigt torde denna gräns ej längre ha någon nämnvärd betydelse i omregleringsförordningen,
eftersom denna icke är tillämplig på skadefall,
som inträffat efter den 30 juni 1950, och flertalet ersättningstagare, som
ursprungligen tillhört åldersgruppen under 25 år, efter hand uppnått denna
ålder. I anledning härav har gränsen vid 25 år borttagits.

4 §•

I denna paragraf, där tabellen för invalidlivräntor är intagen, har liksom
i föregående paragraf gränsen vid 25 år borttagits.

Tabellbeloppen har justerats i enlighet med vad tidigare---an förts

angående höjning av ersättningsnivån och anpassning till beräkningsgrunderna
i förslaget till omregleringslag. Resultatet härav har blivit en
höjning av livräntebeloppen till invalider under 67 år med minst 30 procents
invaliditet. I dessa fall svarar de nya beloppen mot vad som skolat
utgå enligt den s. k. "/is-regeln vid en årsförtjänst av 7 200 kronor. I övriga
fall föranleder förslaget till omregleringslag ej någon höjning av livräntebeloppen
enligt paragrafens gällande lydelse.

Fjärde stycket, som innehåller stadgande om vårdbidrag åt hjälplösa
invalider, har utformats såsom en hänvisning till motsvarande bestämmelse
i yrkesskadeförsäkringslagen.

9 §•

1 inom. i denna paragraf innehåller sedan 1953 års ändring av omregleringsförordningen
ett stadgande, enligt vilket den ersättningsberättigade
är skyldig att vidkännas avdrag å ersättningen för understöd, skadestånd
eller med skadestånd jämförlig förmån i den mån Konungen därom förordnar.
Dylikt förordnande har utfärdats i kungörelse den 30 juni 1953
(nr 510). Stadgandet har här bibehållits. Kungl. Maj:t torde böra äga att
utfärda nya föreskrifter i förevarande avseende så att erforderlig överensstämmelse
uppnås med vad som kommer att gälla omreglerade ersättningar
enligt olycksfallsförsäkringslagen m. m.

2 inom., som innehåller regler om återbäring i vissa fall till sjukkassa
och till pensionsstyrelsen, har utformats i överensstämmelse med andra
stycket i 12 § förslaget till omregleringslag.

Fråga om lnilitärersättnmgsförordningens tillämplighet
vid färder under fritid

Inledning

Beträffande ersättningsrätt vid skada, som inträffat under färd till eller
från militärtjänstgöring, infördes år 1944 i då gällande militärersättnings -

Andra lagutskottets utlåtande nr 30 år 1955

13

förordning ett stadgande, som överfördes till 1950 års militärersättningsförordning
och i oförändrat skick gällde till den 1 januari 1955. Enligt
stadgandet förelåg ersättningsrätt bl. a. vid skada, som inträffat under
färd till eller från tjänstgöringen där färden föranletts av och stått i omedelbart
samband med permission eller annan ledighet.

Enligt utslag som meddelats av försäkringsrådet — högsta instans i
ärenden av förevarande slag — har stadgandet ansetts tillämpligt endast
i fråga om färder i samband med särskilt beviljad ledighet.

På grund av bestämmelser, som under tiden för nyssnämnda stadgandes
giltighetstid utfärdats rörande manskaps fritid, har en faktisk inskränkning
i ersättningsrätten enligt militärersättningsförordningen kommit
att ske. Då stadgandet utformades, erfordrades för de värnpliktiga
särskilt tillstånd -— permission — för vistelse utom tjänstgöringsorten,
t. ex. över en veckohelg, men så är i allmänhet ej längre fallet. Vid utvidgningen
av manskapets rätt att välja vistelseort under fritid har givetvis
någon inskränkning av rätten till skadeersättning icke varit avsedd.
Chefen för försvarsstaben har nu gjort framställning om sådan författningsändring,
att ersättningsrätten vid färdskador återställes till den tidigare
omfattningen.

över framställningen har utlåtanden avgivits av riksförsäkringsanstalten
och försäkringsrådet.

I sammanhanget må nämnas att det ovan nämnda kravet, att färden
skulle ha stått i »omedelbart samband» med tjänstgöringen eller med permission
eller annan ledighet, i 1950 års militärersättningsförordning vid
anpassningen år 1954 till den nya lagen om yrkesskadeförsäkring utbyttes
mot ett krav på »nära samband».

Departementschefen

Departementschefen uttalar till en början att såvitt framgår av försäkringsrådets
yttrande torde ändringen i författningstexten av kravet på
»omedelbart samband» till ett krav på »nära samband» icke vara tillfyllest
för att tillgodose syftet med chefens för försvarsstaben framställning.

I fortsättningen anför departementschefen:

»Härvid är att märka, att ifrågavarande stadgande i militärersättningsförordningen
med giltighet fr. o. m. den 1 januari 1955 erhållit ändrad
lydelse, som går i riktning mot utvidgad ersättningsrätt. Såvitt framgår
av försäkringsrådets yttrande torde emellertid nämnda ändring icke vara
tillfyllest för att tillgodose syftet med föreliggande framställning.

I likhet med chefen för försvarsstaben och hörda remissinstanser finner
jag, att de personalkategorier, som omfattas av militärersättningsförordningen,
under vissa färder på fritid bör vara tillförsäkrade ersättningsrätt
enligt förordningen. Olika meningar har rått om hur långt ersättningsrätten
i detta avseende bör utsträckas. Själv finner jag övervägande skäl

14

Andra lagutskottets utlåtande nr 30 år 1955

tala för att ersättningsrätten huvudsakligen får samma omfattning som
den hade innan de nuvarande bestämmelserna om manskapets fritid tillkom.
Ersättning i anledning av skador inträffade under färd på fritid
bör utgå under samma förutsättningar som gäller för färd under särskilt
beviljad ledighet. På grund härav föreslår jag att ifrågavarande stadgande
i militärersättningstörordningen kompletteras med en bestämmelse om att
med permission skall likställas sådan fritid under vilken vederbörande
äger rätt att utan särskilt tillstånd vistas utom tjänstgöringsorten. Ändringen
torde böra träda i kraft så snart förordning därom utfärdats och
få tillämpning å skador, som inträffa efter ikraftträdandet.

Vad åter angår dessförinnan inträffade skadefall, i vilka ersättning icke
kunnat tillerkännas på grund av de nytillkomna fritidsbestämmelserna,
synes möjlighet böra öppnas för ersättning i särskild ordning. I likhet
med vad som skedde år 1946 —- i ett motsvarande sammanhang
— torde dock av administrativa skäl rätten till retroaktiv ersättning
böra begränsas. Förslagsvis kan begränsningen nu ske på så sätt att
ersättning ej utgives för tid före den 1 januari 1955. Jag föreslår sålunda,
att Kungl. Maj :t utverkar riksdagens bemyndigande att förordna om utgivande
av ersättning i berörda fall enligt grunderna i militärersättningsförordningen.
Jag förutsätter, att beslutanderätten överlämnas till försäkringsrådet
och riksförsäkringsanstalten.»

Utskottet

Genom beslut vid fjolårets riksdag anpassades militärersättningsförordningen
efter den vid samma riksdag antagna nya lagen om yrkesskadeförsäkring.
Den nya lydelsen av militärersättningsiförordningen trädde i kraft
den 1 januari 1955 samtidigt med yrkesskadeförsäkringslagen och äger tilllämpning
på skadefall, som inträffat efter ikraftträdandet. Vid nyinträffade
skadefall gäller sålunda enligt militärersättningsförordningen i huvudsak
samma grunder för beräkningen av utgående ersättningar som enligt lagen
om yrkesskadeförsäkring.

I propositionerna 156 och 158 till årets riksdag har framlagts förslag till
omreglering av äldre ersättningar på grund av olycksfall i arbete m. in.
Förslaget innebär i huvudsak att ersättningar, som utgår på grund av äldre
skadefall, höjes med hänsyn till löneutvecklingen och att ersättningarna i
huvudsak anpassas efter beräkningsgrunderna i lagen om yrkesskadeförsäkring.
Vissa ersättningar som utgår på grund av skador, ådragna under
militärtjänstgöring, omfattas av omregleringsförslagen i nämnda propositioner.
Så är emellertid ej fallet med flertalet av de äldre militärersättningsfallen,
vilka redan tidigare blivit omreglerade, nämligen enligt grunder
som stadgats i förordningen den 2 juni 1950 angående omreglering av
vissa ersättningar i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänst -

Andra lagutskottets utlåtande nr 30 är 1953

15

göring. Dessa omreglerade ersättningar, som tidigare alltefter tiden för
skadans inträffande och andra omständigheter utgått enligt varierande bestämmelser
och med olika belopp, bär genom regleringen år 1950 i stort
sett blivit enhetliga.

Omregleringsförslagen i de förut nämnda propositionerna 156 och 158
aktualiserar frågan om en omprövning av grunderna även för de år 1950
omreglerade militärersättningarna, och i nu förevarande proposition föreslås
en anpassning jämväl av dessa ersättningar till löneutvecklingen och
till beräkningsgrunderna i yrkesskadeförsäkringslagen och i militärersättningsförordningen
i dess lydelse efter den 1 januari 1955. Utskottet hälsar
med tillfredsställelse att eu sådan förbättring av ersättningarna genomföres
även i de äldre militärersättningsfallen.

I förevarande proposition har vid anpassningen till de nya grunderna
valts eu annan metod än i propositionerna 156 och 158. Man har nämligen
i de nu ifrågavarande militärersättningsfallen bibehållit den metod som
använts redan vid den år 1950 genomförda omregleringen. Beloppen av
omreglerade livräntor är sålunda vid de olika förekommande invaliditetsgraderna
direkt angivna i en tabell. I propositionerna 156 och 158 — där
man i motsats till vad som är fallet beträffande nu ifrågavarande militärersättningsfall
har att anpassa ersättningarnas storlek bl. a. efter den
skadades faktiska arbetsförtjänst för år — har använts en metod med uppräkning
efter en för olika år angiven medelarbetsförtjänst. Utskottet finner
den för de nu ifrågavarande fallen valda metoden ändamålsenlig för dessa
och tillstyrker att anpassningen sker genom en justering av förenämnda
tabell och genom förhöjning i erforderlig utsträckning av ersättningsbelopp
som ej omfattas av tabellen.

Livränta till helinvalid utgår enligt 1950 års omregleringsförordning nu
med belopp som i nya skadefall ungefär motsvarar en årlig arbetsförtjänst
av 6 000 kronor. Vid omregleringen av ersättningar enligt olycksfallsförsäkringslagen
m. in. har såsom normerande ny medelarbetsförtjänst valts
ett belopp av 6 600 kronor. Efter vissa beräkningar av riksförsäkringsanstalten
rörande den verkliga medelarbetsförtjänsten i nuvarande löneläge
för män i värnpliktsåldern har i förevarande proposition föreslagits
en sådan uppräkning av militärersättningarna att de kommer att motsvara
ersättning i nya skadefall vid en årlig arbetsförtjänst å ett belopp om 7 200
kronor. Utskottet finner den valda ersättningsnivån lämplig och förordar
att ersättningarna uppräknas i enlighet med förslaget.

Departementschefen har erinrat om att i omkring 200 fall alltjämt —■
utöver de omreglerade militärersättningarna — utgives s. k. ersättningsfyllnader
i syfte att förhindra att före år 1950 utgående ersättning, inklusive
vissa familjebidrag som slopades vid 1950 års omreglering, minskas.
Såsom departementschefen framhållit torde dessa ersättningsfyllnader —
ehuru behovet av desamma torde minskas vid elt genomförande av den nu

16

Andra lagutskottets utlåtande nr 30 är 1955

föreslagna uppräkningen — icke böra helt borttagas. Utskottet ansluter sig
till departementschefens tanke, att möjligheterna till fortsatt avveckling
av ersättningsfyllnaderna bör beaktas och att friare prövningsregler nu
torde kunna införas samt att Kungl. Maj:t därför torde böra äga meddela
nya föreskrifter om ersättningsfyllnader.

I förordningen om viss tillämpning av 9 § militärersättningsförordningen
föreslås — beträffande ersättningsfall, som avses bli omreglerade genom
den förut nämnda propositionen 158 — att det fr. o. m. den 1 juli 1953
införda minimibelopppet för beräkning av den skadades årliga arbetsförtjänst,
4 800 kronor, skall gälla även vissa äldre skadefall. Detta sammanhänger
med att i propositionen 158 föreslås att vissa ersättningstillägg skall
avskaffas och att omregleringen skall baseras på individuellt beräknade
arbetsförtjänster. Utskottet finner i likhet med departementschefen rimligt,
att i de nu ifrågavarande fallen skall gälla samma minimibelopp, 4 800
kronor, som redan genomförts för de fall där ersättningstillägg ej nu utgår.
Utskottet tillstyrker alltså förslaget härom.

I övrigt har förslaget till omreglering av de militärersättningar, som behandlas
i förevarande proposition, icke givit utskottet anledning till
erinran eller särskilt yttrande.

I propositionen behandlas även en från omregleringen fristående fråga,
nämligen om militärersättningsförordningens tillämplighet vid färder under
fritid. På sätt som ovan i utlåtandet närmare angives har en — icke avsedd
--inskränkning av rätten till skadeersättning vid olycksfall under färd enligt
rådande praxis blivit en följd av ändrade bestämmelser om den militära
personalens rätt att under fritid vistas utom tjänstgöringsorten. I likhet
med departementschefen anser utskottet att ersättningsrätten bör ha huvudsakligen
samma omfattning som den hade innan de nuvarande bestämmelserna
om manskapets fritid tillkom. Ersättning i anledning av skador
inträffade under färd på fritid bör, såsom departementschefen uttalat, utgå
under samma förutsättningar som gäller för färd under särskilt beviljad
ledighet. Utskottet tillstyrker den föreslagna författningsändringen.

Den nya lydelsen av nu ifrågavarande stadgande avses skola äga tilllämpning
beträffande skador, som inträffar efter det ändringen trätt i kraft.
Emellertid föreslås, att riksdagen måtte bemyndiga Kungl. Maj :t att förordna
om utgivande av ersättning i sådana före ikraftträdandet inträffade
fall, i vilka ersättning icke kunnat tillerkännas på grund av de nytillkomna
fritidsbestämmelserna. Departementschefen uttalar, att rätten till retroaktiv
ersättning av administrativa skäl dock torde böra begränsas, förslagsvis på
sådant sätt att ersättning ej utgives för tid före den 1 januari 1955. Utskottet
godtar förslaget och tillstyrker således, att riksdagen lämnar Kungl.
Maj :t det begärda bemyndigandet.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

Andra lagutskottets utlåtande nr 30 år 1955

17

att riksdagen med bifall till förevarande proposition, nr
179, måtte

dels för sin del antaga de genom propositionen framlagda
förslagen till

1) .förordning om ändring i förordningen den 2 juni 1950
(nr 262) angående omreglering av vissa ersättningar i anledning
av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,

2) förordning om viss tillämpning av 9 § militärersättningsförordningen
den 2 juni 1950 (nr 261), samt

3) förordning om ändrad lydelse av 2 § militärer sättningsförordningen
den 2 juni 1950 (nr 261),

dels ock giva Kungl. Maj :t de bemyndiganden varom i
propositionen hemställts.

Stockholm den 10 maj 1955

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Nils Elowsson, Axel E. Svensson,
Magnusson, Grönkvist, fru Hamrin-Thorell, herrar Alvar Andersson och
Alexanderson;

från andra kammaren: herr Jacobsson i Tobo, fru Johansson i Norrköping,
herr Nilsson i Göteborg, fru Sandström, herrar Lundberg, Carlsson
i Bakeröd, Johansson i Södertälje och fröken Wetterström.

2—942 55 Bihang till riksdagens protokoll 1955. 9 sand. 2 avd. Nr 30