Andra lagutskottets utlåtande nr 28 år 1955

1

Nr 28

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med
förslag till lag angående ändring i lagen den 3 januari
19b7 (nr 1) om allmän sjukförsäkring, m. m., dels
o c k i ämnet väckta motioner.

Genom en den 4 mars 1955 dagtecknad proposition, nr 114, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj :t,
under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda
protokoll, föreslagit riksdagen att

dels, jämlikt § 87 regeringsformen, antaga härvid fogade förslag till

1) lag angående ändring i lagen den 3 januari 1947 (nr 1) om allmän
sjukförsäkring,

2) lag om ändring i lagen den 17 december 1954 (nr 774) med särskilda
bestämmelser om frivillig sjukpenningförsäkring i allmän sjukkassa, samt

3) lag angående ändrad lydelse av 11 § lagen den 14 maj 1954 (nr 243)
om yrkesskadeförsäkring,

dels ock antaga härvid fogade förslag till

4) lag angående ändring i lagen den 29 juni 1946 (nr 431) om folkpensionering,

5) lag angående ändrad lydelse av 16 § 1 mom. lagen den 26 juli 1947
(nr 530) om särskilda barnbidrag till änkors och invaliders m. fl. barn,
samt

6) lag angående ändring i lagen den 26 juli 1947 (nr 531) om bidrag till
änkor och änklingar med barn.

De vid propositionen fogade lagförslagen är av följande lydelse. 1

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1955. 9 samt. 2 avd. Nr 28

0

Andra lagutskottets utlåtande nr 28 år 1955

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 3 januari 1947 (nr 1) om allmän sjukförsäkring

Härigenom förordnas, att 7, 11, 29, 34 och 47 §§ lagen den 3 januari
1947 om allmän sjukförsäkring1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan
angives.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

7 §.

Sjukkassemedlem, vars------vara sjukpenningför säkrad.

Sjukkassemedlems hustru, som
sammanlever med sin man och själv
är medlem i allmän sjukkassa men
vars årsinkomst av förvärvsarbete
ej uppgår till ettusentvåhundra kronor,
är jämväl sjukpenningförsäkrad,
dock ej för längre tid än till
och med den månad, varunder hon
fyller sextiosju år, och ej heller för
tid efter utgången av den månad,
varunder hon börjat uppbära folkfiensionsförmån
i annan form än
ålderspension, så länge förmånen
åtnjutes. 1

1 Senaste lydelse, se beträffande 7 och 29 §§
1954: 244 samt beträffande 34 § SFS 1954: 518.

Kvinnlig sjukkassemedlem, vars
årsinkomst av förvärvsarbete ej
uppgår till ettusentvåhundra kronor,
är jämväl sjukpenningförsäkrad,
såframt hon

a) är gift och sammanlever med
sin man eller, om sammanlevnaden
mellan makarna hävts, med barn
under 16 år, som vid tiden för sammanlevnadens
hävande var sjukvårdsförsäkrat
såsom barn till henne
eller maken, eller

b) efter att hava varit gift sammanlever
med barn under 16 år, som
vid tiden för äktenskapets upplösning
var sjukvårdsförsäkrat såsom
under a) sågs.

Försäkring, som i andra stycket
avses, gäller ej för längre tid än till
och med den månad, varunder kvinnan
fyller sextiosju år, och ej heller
för tid efter utgången av den månad,
varunder hon börjat uppbära
invalidpension eller sjukbidrag enligt
lagen om folkpensionering, så
länge sådan förmån åtnjutes.

SFS 1953: 569, beträffande 11 och 47 §§ SFS

3

Andra lagutskottets utlåtande nr 28 år 1955

(Gällande lydelse)

Avlider make till hustru, som i
andra stycket avses, skall utan hinder
därav försäkringen bestå intill
utgången av tredje kalendermånaden
efter den, då mannen avlidit.

(Föreslagen lydelse)

Avlider make till hustru, som i
andra stycket under a) sågs, skall,
om makarna sammanlevde men barn
som där avses ej finnes, försäkringen
bestå intill utgången av tredje kalendermånaden
efter den, då mannen
avlidit.

Annan än

obligatoriska sj ukpenningförsäkringen.

11 §.

Sjukkassa skall------

Ändring av medlems sjukpenningförsäkring
till följd av beslut, som
avses i första stycket andra punkten,
må ej ske förrän vid det månadsskifte,
som inträffar närmast efter
det beslutet härom fattats. Därest
medlems sjukpenningförsäkring eljest
skall ändras, skall, om ej annat
följer av vad i 7 § tredje stycket
sägs, ändringen ske vid månadsskiftet
närmast efter det anledning
till ändringen uppkommit.

Under tid, —- -— ------31 §

Beslut angående —--------—

därav påkallas.

Ändring av medlems sjukpenningförsäkring
till följd av beslut, som
avses i första stycket andra punkten,
må ej ske förrän vid det månadsskifte,
som inträffar närmast
efter det beslutet härom fattats.
Därest medlems sjukpenningförsäkring
eljest skall ändras, skall, om
ej annat följer av vad i 7 § fjärde
stycket sägs, ändringen ske vid månadsskiftet
närmast efter det anledning
till ändringen uppkommit
stadgas,
delgivas denne.

29 §.

Sjukhjälp i form av sjukpenning
eller ersättning för sjukhusvård utgår
vid varje sjukdom för högst
sjuhundratrettio dagar, dock för
högst nittio dagar för tid efter utgången
av den månad, varunder försäkrad
fyllt sextiosju år eller varunder
försäkrad börjat uppbära
folkpensionsförmån i annan form
än ålderspension, så länge förmånen
åt n jutes.

Sjukhjälp i form av sjukpenning
eller ersättning för sjukhusvård utgår
vid varje sjukdom för högst
sjuhundratrettio dagar. Sådan sjukhjälp
utgår dock vid varje sjukdom
för högst nittio dagar för tid efter
utgången av den månad, varunder
försäkrad fyllt sextiosju år; och för
den som åtnjuter folkpensionsförmån
i annan form än ålderspension
utgår sjukhjälpen för högst nittio
dagar efter utgången av den månad,
varunder han börjat uppbära sådan
förmån. Uppbär den som är sjuk -

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 28 år 1955

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

penning försäkrad enligt 7 § första
stycket annan folkpensionsförmån
än ålderspension redan före sjukdomens
första sjukperiod, skall ifrågavarande
tid av nittio dagar räknas
från utgången av den månad, varunder
han börjat uppbära dylik förmån
med ett till följd av ändrade
inkomstförhållanden ökat belopp.

Vid tillämpning------nämnda tid.

34

Avgifterna för sjukvårdsförsäkringen,
försäkringen för grundsjukpenning
och försäkringen för tillläggssjukpenning
skola var för sig
vara så avvägda, att de i förening
med andra för ifrågavarande del av
sjukkasseverksamheten tillgängliga
medel må antagas förslå till infriande
av förfallna utfästelser, förvaltningskostnader
och övriga den allmänna
sjukkassan i denna del åliggande
utgifter ävensom till erforderlig
fondbildning; och skola härvid
kassans förvaltningskostnader i sin
helhet fördelas på avgifterna för
sjukvårdsförsäkringen och försäkringen
för grundsjukpenning. Avgifterna
för sjukvårdsförsäkringen
skola tillika förslå till de utgifter för
läkemedel, som enligt vad Konungen
med riksdagen därom förordnar skola
åvila kassan.

Avgifterna för — — —--■,—

Avgifterna för---- — — —

Sjukförsäkringsavgifterna skola
digheten.

§•

Avgifterna för sjukvårdsförsäkringen,
försäkringen för grundsjukpenning
och försäkringen för tillläggssjukpenning
skola var för sig
vara så avvägda, att de i förening
med andra för ifrågavarande del av
sjukkasseverksamheten tillgängliga
medel må antagas förslå till infriande
av förfallna utfästelser, förvaltningskostnader
och övriga den allmänna
sjukkassan i denna del åliggande
utgifter ävensom till erforderlig
fondbildning; och skola härvid
kassans förvaltningskostnader i sin
helhet fördelas på avgifterna för
sjukvårdsförsäkringen och försäkringen
för grundsjukpenning. Avgifterna
för sjukvårdsförsäkringen
och försäkringen för grundsjukpenning
skola tillika förslå, de förra till
de utgifter för läkemedel och de senare
till de utgifter för sjukpenning
i övrigt, som enligt vad Konungen
med riksdagen därom särskilt förordnar
skola åvila kassan.

helt krontal.

hela krontal.

— — — — — — av tillsynsmyn -

5

Andra lagutskottets utlåtande nr 28 är 1955

(Gällande lydelse)

47

Sjukpenningförsäkrad medlem, —

Sjukkassemedlems hustru, som
sammanlever med sin man, äger,
vare sig hon är sjukpenningförsäkrad
enligt 7 § första stycket eller
enligt andra stycket av samma paragraf,
genom frivilliga avgifter försäkra
sig hos den centralsjukkassa
hon tillhör för erhållande av sjukpenningtillägg,
uppgående till en,
två eller tre kronor för dag, dock
högst det av dessa belopp, som motsvarar
skillnaden mellan sex kronor
och den sjukpenning hon eljest äger
uppbära till följd av försäkring enligt
denna lag.

Försäkring för-------:

(Föreslagen lydelse)

§•

----- — av förvärvsarbete.

Kvinnlig sjukkassemedlem, som i
7 § andra stycket under a) och b)
avses, äger, vare sig hon är sjukpenningförsäkrad
enligt första eller
enligt andra stycket av nämnda paragraf,
genom frivilliga avgifter försäkra
sig hos den centralsjukkassa
hon tillhör för erhållande av sjukpenningtillägg,
uppgående till en,
två eller tre kronor för dag, dock
högst det av dessa belopp, som motsvarar
skillnaden mellan sex kronor
och den sjukpenning hon eljest äger
uppbära till följd av försäkring enligt
denna lag.

öregått sjukperioden.

Denna lag träder i kraft den 1
januari 1956.

Vad i 7 § andra stycket enligt den
nya lydelsen sägs skall äga motsvarande
tillämpning i fall då sammanlevnaden
hävts eller äktenskapet
upplösts före den 1 januari 1955 och
kvinnan sammanlever med barn under
16 år vilket vid tiden för sammanlevnadens
hävande eller äktenskapets
upplösning skulle hava varit
sjukvårdsförsäkrat såsom barn till
henne eller hennes make, därest lagen
om allmän sjukförsäkring då
ägt giltighet.

Det åligger medlem, som icke är
sjukpenningförsäkrad enligt 7 §

andra stycket i den äldre lydelsen
men som skall vara sjukpenningförsäkrad
enligt detta lagrum i den nya
lydelsen, att enligt de föreskrifter,
som meddelas av den i 91 § lagen

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 28 år 1955

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

om allmän sjukförsäkring avsedda
tillsynsmyndigheten, före utgången
av år 1955 lämna sjukkassan de
uppgifter, som erfordras för tilllämpningen
av denna lag. Underlåter
medlem att fullgöra denna uppgiftsskyldighet
och har sjukkassan
ej ändock kunnat besluta angående
medlemmens s jukpenningför säkring,
blir försäkringen gällande först
från och med ingången av kalendermånaden
närmast efter den, då
sjukkassan erhållit vetskap om att
medlemmen skall vara sjukpenningförsäkrad.

Bestämmelserna i 29 § första stycket
i deras nya lydelse skola äga
tillämpning jämväl å sjukdom, som
inträffat före den 1 januari 1956, i
den mån sjukhjålpstiden enligt bestämmelserna
i deras äldre lydelse
icke utgått vid ikraftträdandet av
denna lag.

Andra lagutskottets utlåtande nr 28 år 1955

7

Förslag

till

Lag

om ändring i lagen den 17 december 1954 (nr 774) med särskilda bestämmelser
om frivillig sjukpenningförsäkring i allmän sjukkassa

Härigenom förordnas, att 1, 2, 3 och 5 §§ lagen den 17 december 1954
med särskilda bestämmelser om frivillig sjukpenningförsäkring i allmän
sjukkassa skola hava ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse)

1

Den som vid utgången av december
1954 var medlem av erkänd
sjukkassa för erhållande av sjukpenning
men som icke är sjukpenningförsäkrad
enligt lagen den 3
januari 1947 (nr 1) om allmän sjukförsäkring
äger, utan hinder av vad
i nämnda lag finnes stadgat däremot
stridande, för tiden intill utgången
av juni 1955 i den allmänna certtralsjukkassa
han tillhör genom frivilliga
avgifter försäkra sig för sjukpenning
enligt vad nedan sägs.

(Föreslagen lydelse)

§•

Den som vid utgången av december
1954 var medlem av erkänd sjukkassa
för erhållande av sjukpenning
men som icke är sjukpenningförsäkrad
enligt lagen den 3 januari 1947
(nr 1) om allmän sjukförsäkring
äger, utan hinder av vad i nämnda
lag finnes stadgat däremot stridande,
för tiden intill utgången av juni
1960 i den allmänna centralsjukkassa
han tillhör genom frivilliga
avgifter försäkra sig för sjukpenning
enligt vad nedan sägs.

Anmälan för erhållande av försäkring
enligt denna lag skall göras
före den 15 februari 1955 eller, såvitt
angår den som från och med
ingången av år 1955 blivit sjukpenningförsäkrad
i allmän sjukkassa
men vars försäkring enligt sjukkassans
beslut sedermera upphört, inom
två veckor från det beslutet härom
delgivits honom.

§•

Anmälan för erhållande av försäkring
enligt denna lag skall göras
före den 31 juli 1955 eller, såvitt
angår den som blivit sjukpenningförsäkrad
enligt lagen om allmän
sjukförsäkring men vars försäkring
sedermera upphört, inom två veckor
från det beslutet härom delgivits
honom.

Försäkring enligt------erkända sjukkassan.

I fråga —---—--den tidigare.

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 28 år 1955

(Gällande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

3 §•

Försäkring enligt denna lag skall
avse sjukpenning till det belopp, för
vilket medlemmen vid utgången av
år 1954 i erkänd sjukkassa var försäkrad
under de första 90 sjukhjälpsdagarna.
Översteg nämnda belopp
tre kronor, skall dock försäkringen
enligt denna lag avse ett belopp
av tre kronor för dag.

Försäkring enligt denna lag skall
avse sjukpenning uppgående till en,
två eller tre kronor för dag, dock
högst det av nämnda belopp, som
med 50 öre överstiger den sjukpenning,
för vilken medlemmen vid utgången
av år 1954 i erkänd sjukkassa
var försäkrad under de första
90 sjukhjälpsdagarna.

Å sjukpenningen -— — ---— motsvarande tillämpning.

Sjukpenning må--------av arbetsförmågan.

För dag,------— nämnda belopp.

Vid varje-------90 dagar.

5 §•

Till centralsjukkassa-------- för barntillägg.

Kostnaderna för försäkringen skola,
i den mån de icke täckas av avgifterna
för densamma jämte statsbidrag
och andra för försäkringsverksamheten
tillgängliga medel, belasta
försäkringen för grundsjukpenning
i kassan.

Denna lag träder i kraft den 1 juli
1955; dock skall 5 § andra stycket
lända till efterrättelse från och med
den 1 januari 1955 och må fråga om
försäkring enligt denna lag behandlas
redan före förstnämnda dag.

Den som vid utgången av juni
1955 är försäkrad enligt lagen den
17 december 1954 (nr 774) i dess
ursprungliga lydelse skall, såframt
han ej annat begär, utan ny anmälan
anses försäkrad jämväl för tiden
därefter och må, om försäkringen
avser annan sjukpenning ån som
medgives enligt 3 § i den nya lydel -

9

Andra lagutskottets utlåtande nr 28 år 1955

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

sen, alltjämt vara försäkrad för samma
sjukpenning.

Har anmälan för erhållande av
försäkring ej gjorts inom tid, som
stadgats i 2 § i dess ursprungliga
lydelse, må sjukpenning ej utgivas
för tid före den 1 juli 1955 och
skall för sådan tid avgift för försäkringen
ej heller erläggas.

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 28 år 1955

Förslag
till

Lag

angående ändrad lydelse av 11 § lagen den 14 maj 1954 (nr 243) om yrkesskadeförsäkring Härigenom

förordnas, att 11 § lagen den 14 maj 1954 om yrkesskadeförsäkring
skall hava ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse)

11

För tid till och med nittionde dagen
efter den då yrkesskada inträffar,
dock längst till den dag skadan
medför rätt till livränta, (sa mordningstid)
äger den skadade,
såframt han är försäkrad enligt
lagen om allmän sjukförsäkring,
rätt att erhålla sjukhjälp från allmän
sjukkassa enligt vad därom
är stadgat i nämnda lag.

(Föreslagen lydelse)

§•

Drabbas någon, som är försäkrad
enligt lagen om allmän sjukförsäkring,
av yrkesskada, äger han för
tid till och med nittionde dagen efter
den då skadan inträffade, dock
längst till den dag skadan medför
rätt till livränta eller till och med
den dag rätten till sjukpenning upphör
enligt 29 § nämnda lag, (s a mordningstid)
rätt att erhålla
sjukhjälp från allmän sjukkassa enligt
vad därom är stadgat i lagen
om allmän sjukförsäkring.

År skadad, som avses i första
stycket, under samordningstiden eller
del därav ej sjukpenningförsåkrad
i allmän sjukkassa, skall för
sådan tid till honom utgivas sjukpenning
enligt denna lag med belopp
motsvarande vad han skulle
hava ägt uppbära från sjukkassan,
därest han varit obligatoriskt sjukpenningförsåkrad
enligt lagen om
allmän sjukförsäkring. Vad nu sagts
skall icke gälla försäkrad, som avses
i 3 § andra stycket denna lag, och ej
heller arbetstagare, som enligt 28 §
första stycket lagen om allmän sjuk -

11

Andra lagutskottets utlåtande nr 28 år 1955

(Gällande lydelse)

Är den skadade under samordningstiden
eller del därav ej försäkrad
enligt lagen om allmän sjukförsäkring,
skall för sådan tid till
honom utgivas ersättning enligt
denna lag med belopp, som han
skulle hava ägt uppbära i sjukhjålp
från allmän sjukkassa, därest han
omfattats av den obligatoriska sjukförsäkringen.

Medför yrkesskada — -----

(Föreslagen lydelse)
försäkring undantagits från sjukpenningförsäkring.

Är den, som drabbas ao yrkesskada,
under samordningstiden eller
del därav ej försäkrad enligt lagen
om allmän sjukförsäkring, skall
för sådan tid till honom utgivas ersättning
enligt denna lag med belopp,
som han skulle hava ägt uppbära,
därest han omfattats av den
obligatoriska sjukförsäkringen.

— den skadade.

Denna lag tråder i kraft den 1
juli 1955 men äger icke tillämpning
i fråga om skada, som inträffat dessförinnan,
och ej heller i fråga om
sådan i 6 § första stycket b) eller
c) eller tredje stycket lagen om yrkesskadeförsäkring
avsedd skada,
som yppats senare, därest den skadade
icke efter denna lags ikraftträdande
varit utsatt för inverkan av
den art, som orsakat skadan.

12

Andra lagutskottets utlåtande nr 28 år 1955

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 29 juni 1946 (nr 431) om folkpensionering

Härigenom förordnas, dels att 13 § 1 mom. och 18 § 1 mom. lagen den
29 juni 1946 om folkpensionering1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt
nedan angives, dels ock att under 38 § samma lag skall närmast efter
1 mom. införas ett nytt moment, betecknat 2 mom., av nedan angiven
lydelse och att såsom följd härav nuvarande 2 och 3 mom. av sistnämnda
paragraf skola hava ändrad numrering på sätt nedan sägs.

(Gällande lydelse)

13

1 mom. Med årsinkomst avses i
denna lag all den inkomst, för år
räknad, som någon skäligen kan antagas
komma att under den närmaste
tiden åtnjuta. Såsom inkomst
räknas icke folkpensionsförmån, allmänt
barnbidrag eller understöd
som någon på grund av skyldskap
eller svågerlag må vara föranledd
att utgiva.

18

1 mom. Det pensionsbelopp, som
efter bifall till ansökning om folkpension
eller jämkning av sådan
pension eller efter upphävande av
förordnande om indragning eller
minskning varom förmäles i 38 §

2 mom. första stycket först förfaller
till betalning, skall, där den pensionsberättigade
under den tid å
vilken pensionsbeloppet belöper i
väsentlig mån erhållit sin försörj -

(Föreslagen lydelse)

§•

1 mom. Med årsinkomst avses i
denna lag all den inkomst, för år
räknad, som någon skäligen kan antagas
komma att under den närmaste
tiden åtnjuta. Såsom inkomst
räknas icke folkpensionsförmån, allmänt
barnbidrag, sjukhjälp från allmän
sjukkassa eller understöd som
någon på grund av skyldskap eller
svågerlag må vara föranledd att utgiva.

§•

1 mom. Det pensionsbelopp, som
efter bifall till ansökning om folkpension
eller jämkning av sådan
pension eller efter upphävande av
förordnande om indragning eller
minskning varom förmäles i 38 §
3 mom. första stycket först förfaller
till betalning, skall, där den pensionsberättigade
under den tid å vilken
pensionsbeloppet belöper i väsentlig
mån erhållit sin försörjning

1 Senaste lydelse, se beträflande 13 § 1 mom. SFS 1954:134, beträffande 18 § 1
SFS 1952:396 samt beträffande 38 § 2—3 mom. SFS 1951:157.

mom.

13

Andra lagutskottets utlåtande nr 28 år 1955

(Gällande lydelse)

ning av allmänna medel, till den del
pensionsbeloppet motsvarar vad den
myndighet som tillhandahållit försörjningen
visar sig hava för nämnda
tid utgivit för den pensionsberättigades
samt hans makes och minderåriga
barns försörjning uppbäras
av myndigheten. Föranleda eljest
särskilda skäl till att pensionsbelopp
som nu sagts bör helt eller till
viss del uppbäras av annan än den
pensionsberättigade, äger pensionsstyrelsen
förordna därom.

38

(Föreslagen lydelse)
av allmänna medel, till den del pensionsbeloppet
motsvarar vad den
myndighet som tillhandahållit försörjningen
visar sig hava för nämnda
tid utgivit för den pensionsberättigades
samt hans makes och minderåriga
barns försörjning uppbäras
av myndigheten, dock icke vad av
pensionsbeloppet enligt 38 § 2 mom.
skall avdragas för sjukhjålp från
allmän sjukkassa.

Föranleda eljest särskilda skäl till
att pensionsbelopp som avses i första
stycket bör helt eller till viss del
uppbäras av annan än den pensionsberättigade,
äger pensionsstyrelsen
förordna därom.

§•

2 mom. Vid utbetalning av invalidpension,
sjukbidrag, änkepension,
hustrutillägg eller kommunalt bostadstillägg
till sådan förmån med
belopp, avseende längre tid än en
månad, till den som är berättigad
till sjukhjälp från allmän sjukkassa
i form av sjukpenning eller hempenning
jämte i förekommande fall
barntillägg därå skall, såvida ej annat
följer av vad nedan sägs, från
pensionen för den tid sjukhjälpen
avser avdragas sjukhjälpsbeloppet
till den del det överstiger nittio kronor.
När fråga är om hempenning,
skall avdrag ske som om sjukpenning
utgått. Avdraget belopp skall
utbetalas till sjukkassan.

Vad i första stycket är stadgat
skall icke gälla, såframt utbetalningen
av folkpension är föranledd enbart
av att förordnande enligt 3
mom. första stycket av denna para -

14

Andra lagutskottets utlåtande nr 28 år 1955

(Gällande lydelse)

2 mom. Finnes grundad anledning
antaga att folkpension bör indragas
eller minskas, äger pensionsstyrelsen,
innan beslut därom i vederbörlig
ordning fattats, förordna att pensionen
tillsvidare icke skall utbetalas
eller ock att den tillsvidare
skall utgå med det minskade belopp,
vartill förhållandena må föranleda.

Vid utbetalning av pensionsbelopp,
avseende längre tid än en månad,
må avdragas vad den pensionsberättigade
eller hans make på grund
av ändrad beräkning av pensionen
eller eljest uppburit för mycket i
pension.

På framställning av nykterhetsnämnd
äger pensionsstyrelsen förordna,
att folkpension till den som
är eller nyligen varit hemfallen åt
alkoholmissbruk skall utbetalas till
kommunal myndighet eller den pensionsberättigades
make eller annan
person att användas till den pensionsberättigades
eller hans familjs
uppehälle. Är pensionsberättigad till
följd av ålderdomssvaghet, sjuklighet
eller annan därmed jämförlig
orsak ur stånd att själv omhänderbava
honom tillkommande folkpension,
må pensionsstyrelsen ock för -

(Föreslagen lydelse)
graf upphävts, och skall, där invalidpension
eller sjukbidrag utgöres
av enbart grundpension, gälla endast
om utbetalningen avser längre tid
än ett kvartal. Vid jämkning av
pension skall vad i första stgcket
sägs avse allenast fall där pensionen
ökats på grund av att årsinkomsten
minskat; och må härvid avdrag ske
endast å det belopp, med vilket pensionen
ökat.

3 mom. Finnes grundad anledning
antaga att folkpension bör indragas
eller minskas, äger pensionsstyrelsen,
innan beslut därom i vederbörlig
ordning fattats, förordna att pensionen
tillsvidare icke skall utbetalas
eller ock att den tillsvidare skall
utgå med det minskade belopp, vartill
förhållandena må föranleda.

Vid utbetalning av pensionsbelopp,
avseende längre tid än en månad,
må avdragas vad den pensionsberättigade
eller hans make på grund av
ändrad beräkning av pensionen eller
eljest uppburit för mycket i pension.

På framställning av nykterhetsnämnd
äger pensionsstyrelsen förordna,
att folkpension till den som
är eller nyligen varit hemfallen åt
alkoholmissbruk skall utbetalas till
kommunal myndighet eller den pensionsberättigades
make eller annan
person att användas till den pensionsberättigades
eller hans familjs
uppehälle. Är pensionsberättigad till
följd av ålderdomssvaghet, sjuklighet
eller annan därmed jämförlig
orsak ur stånd att själv omhänderhava
honom tillkommande folkpension,
må pensionsstyrelsen ock förordna,
att folkpensionen skall ut -

15

Andra lagutskottets
(Gällande lydelse)

ordna, att folkpensionen skall utbetalas
till annan än den pensionsberättigade.

Har visst såsom folkpension utgående
belopp ej lyfts före utgången
av året näst efter det, under vilket
beloppet förfallit till betalning, skall
beloppet vara förverkat.

3 mom. Angående sättet och tiden
för utbetalning av folkpension meddelar
i övrigt Konungen närmare bestämmelser -

utlåtande nr 28 år 1955

(Föreslagen lydelse)
betalas till annan än den pensionsberättigade.

Har visst såsom folkpension utgående
belopp ej lyfts före utgången
av året näst efter det, under vilket
beloppet förfallit till betalning, skall
beloppet vara förverkat.

4 mom. Angående sättet och tiden
för utbetalning av folkpension
meddelar i övrigt Konungen närmare
bestämmelser.

Denna lag träder i kraft den 1
januari 1956. Avdrag enligt 38 §
2 mom. i den nya lydelsen må dock
ej avse tid före nämnda dag.

16

Andra lagutskottets utlåtande nr 28 år 1955

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 16 § 1 mom. lagen den 26 juli 1947 (nr 530) om
särskilda barnbidrag till änkors och invaliders m. fl. barn

Härigenom förordnas, att 16 § 1 mom. lagen den 26 juli 1947 om särskilda
barnbidrag till änkors och invaliders m. fl. barn1 skall erhålla

ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse)

16

1 mom. Angående handläggning -Bestämmelserna i 38 § 1 mom.
första och andra styckena, 2 mom.
första, andra och fjärde styckena
samt 3 mom. ävensom 39 och 41 §§
lagen om folkpensionering skola äga
motsvarande tillämpning beträffande
barnbidrag.

(Föreslagen lydelse)

§■

— —--— för barnet.

Bestämmelserna i 38 § 1 mom.
första och andra styckena, 3 mom.
första, andra och fjärde styckena
samt 4 mom. ävensom 39 och 41 §§
lagen om folkpensionering skola äga
motsvarande tillämpning beträffande
barnbidrag.

Kan vid tillämpning av 38 § 2
mom. lagen om folkpensionering där
avsett sjukhjälpsbelopp icke helt avdragas
å folkpensionen, skall överskjutande
del avdragas å särskilt
barnbidrag, som utgår för samma
tid. Avdraget belopp skall utbetalas
till den sjukkassa, som utgivit sjukhjälpen.

Denna lag tråder i kraft den 1
januari 1956. Avdrag enligt 16 §
1 mom. tredje stgcket må dock
icke avse tid före nämnda dag.

1 Senaste lydelse se SFS 1952: 399.

Andra lagutskottets utlåtande nr 28 år 1955

17

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 26 juli 1947 (nr 531) om bidrag till ankor och

änklingar med barn

Härigenom förordnas, att lagen den 26 juli 1947 om bidrag till änkor
och änklingar med barn1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Har änka------nedan stadgas.

Rätt till-----— till bidrag.

Bidraget utgår med belopp motsvarande
änkepension enligt lagen
om folkpensionering. Har änkepension
förhöjts genom indextillägg,
skall motsvarande ökning ske av
bidrag enligt denna lag. Kommun
äger besluta att till bidragsberättigad
som är mantalsskriven inom
kommunen därjämte skall utgå
kommunalt bostadstillägg. Beträffande
bidrag och bostadstillägg som
avses i denna lag skall i övrigt i
tillämpliga delar gälla vad i lagen
om folkpensionering och lagen om
kommunernas bidrag till kostnaderna
för folkpensioneringen stadgas
om änkepension jämte indextillägg
samt kommunalt bostadstillägg. Vid
tillämpning av 13 § 1 mom. lagen
om folkpensionering skall såsom inkomst
ej räknas bidrag enligt denna
lag.

Vårdnadshavare, som —----

Vid tillämpningen-----

Bidraget utgår med belopp motsvarande
änkepension enligt lagen
om folkpensionering. Har änkepension
förhöjts genom indextillägg,
skall motsvarande ökning ske av
bidrag enligt denna lag. Kommun
äger besluta att till bidragsberättigad
som är mantalsskriven inom
kommunen därjämte skall utgå
kommunalt bostadstillägg. Beträffande
bidrag och bostadstillägg som
avses i denna lag skall i övrigt i tilllämpliga
delar gälla vad i lagen om
folkpensionering, dock ej 38 § 2
mom. sagda lag, och lagen om kommunernas
bidrag till kostnaderna
för folkpensioneringen stadgas om
änkepension jämte indextillägg samt
kommunalt bostadstillägg. Vid tilllämpning
av 13 § 1 mom. lagen om
folkpensionering skall såsom inkomst
ej räknas bidrag enligt denna
lag.

--med vårdnadshavaren.

— mellan makarna.

Denna lag träder i kraft den 1
januari 1956.

1 Senaste lydelse se SFS 1952: 398.

2—Dihang till riksdagens protokoll 1955. 9 sand. 2 avd. Nr 28

18

Andra lagutskottets utlåtande nr 28 år 1955

I samband med propositionen har utskottet behandlat

dels fem i anledning av propositionen väckta motioner, nämligen

inom första kammaren

nr 442 av herr Norling och herr Persson, Helmer,

nr 443 av herrar Huss och Sunne och

nr 444 av fru Sjöström-Bengtsson m. fl. samt

inom andra kammaren

nr 553 av herr Nelander m. fl. och

nr 554 av fru Eriksson i Ängelholm m. fl.,

dels ock fyra före propositionens avlämnande väckta motioner, nämligen inom

första kammaren
nr 78 av herr Andersson, Axel, m. fl., och
nr 366 av herrar Norling och Öhman samt
inom andra kammaren

nr 16 av fröken Elmén och herr Gustafson i Göteborg och
nr 98 av fru Sjöstrand m. fl.

Av motionerna är följande likalydande, nämligen I: 78 och II: 98, I: 443
och 11:553 samt 1:444 och 11:554.

Redogörelse för de i motionerna framställda yrkandena kommer att lämnas
i samband med behandlingen av de delar av propositionen, som motionerna
berör.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de genom propositionen
framlagda förslagen, ävensom i fråga om de skäl, som motionärerna åberopat
för sina yrkanden, får utskottet, i den mån redogörelse därför icke
lämnas i det följande, hänvisa till propositionen och motionerna.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås bl. a. vissa reformer i fråga om samordningen
mellan folkpensioneringen och sjukförsäkringen. I syfte att motverka uppkomsten
av luckor i försäkringsskyddet och av dubbelersättningar föreslås
— förutom en del åtgärder av administrativ natur — vissa lagändringar.
Sålunda föreslås att sjukförsäkringens sjukhjälpstid för förvärvsarbetande
personer som åtnjuter invalidpension, sjukbidrag, änkepension eller hustrutillägg
skall förlängas från högst 90 till högst 730 dagar samt att vid utbetalning
av retroaktiv nybeviljad sådan folkpension eller retroaktiv sådan
pension, som jämkats uppåt på grund av minskad inkomst, under retroaktivtiden
uppburen sjukhjälp från allmän sjukkassa skall avdragas från folkpensionen
i den mån sjukhjälpen överstiger 90 kr. Dessa lagändringar

19

Andra lagutskottets utlåtande nr 28 år 1955

föreslås träda i kraft den 1 januari 1956. De ändringar, som den nu åsyftade
reformen kan medföra i fråga om statens utgifter för sjukförsäkring
och folkpensionering, antages inte bli särdeles stora relativt sett och torde
i betydande mån komma att utjämna varandra.

Vidare föreslås att den obligatoriska sjukpenningförsäkringen för icke
förvärvsarbetande, med mannen sammanlevande gifta kvinnor skall utsträckas
till att avse sådana kvinnor, även om de uppbär folkpensionsförmånen
hustrutillägg. Enligt förslaget skall dessutom sjukpenningförsäkring för
hemmafru vid hävande av sammanlevnaden mellan makarna eller äktenskapets
upplösning bestå så länge hon sammanlever med barn under 16 år.
Även dessa båda ändringar föreslås skola träda i kraft den 1 januari 1956.
En viss anmälningsplikt föreslås för ifrågavarande grupper, som skola föras
in under den obligatoriska sjukpenningförsäkringen. Den nu avsedda reformen
antages öka sjukförsäkringens årliga totalutgifter med omkring
4,5 milj. kr., varav omkring 2,6 milj. kr. skulle utgöras av statsbidrag.

Enligt lagen den 17 december 1954 med särskilda bestämmelser om frivillig
sjukpenningförsäkring i allmän sjukkassa har förutvarande medlemmar
i erkända sjukkassor — i den mån de inte är sjukpenningförsäkrade
enligt sjukförsäkringslagen — under första halvåret 1955 som en övergångsanordning
fått rätt att i vederbörande allmänna centralsjukkassa försäkra
sig för samma sjukpenning, som vederbörande vid utgången av år 1954
var tillförsäkrad i den erkända kassan under de första 90 sjukhjälpsdagarna,
dock högst 3 kr. Nu föreslås att försäkring enligt lagen den 17
december 1954 skall få giltighet i ytterligare 5 år eller till utgången av
juni månad 1960. De sjukkassemedlemmar, som inte utnyttjat sin rätt
enligt övergångsanordningen, föreslås ändock skola få försäkring, om de
gör anmälan före den 31 juli 1955. Vissa smärre ändringar i lagen den 17
december 1954 föreslås i övrigt. Vid en anslutning av 50 % och en genomsnittlig
sjukpenning av 2 kr. beräknas försäkringskostnaderna för helt kalenderår
uppgå till omkring 4,5 milj. kr., varav omkring 0,9 milj. kr. skulle
belöpa å statsbidrag. Uppkommande underskott å försäkringen föreslås
skola belasta den obligatoriska försäkringen för grundsjukpenning i centralsjukkassan.

I yrkesskadeförsäkringslagen föreslås två ändringar av reglerna om
samordning mellan sjuk- och yrkesskadeförsäkringen. Enligt förslaget skall
skadad arbetstagare, som är sjukförsäkrad men ej sjukpenningför säkrad
enligt sjukförsäkringslagen (t. ex. arbetstagare under 16 år), vid yrkesskada
erhålla sjukpenning under samordningstiden från yrkesskadeförsäkringen
med belopp motsvarande vad han skulle ha ägt uppbära från den
allmänna sjukkassan, om han varit obligatoriskt sjukpenningförsäkrad enligt
sjukförsäkringslagen. Vidare föreslås att samordningstiden omedelbart
skall upphöra om utförsäkring enligt sjukförsäkringslagen inträder. Ändringarna
av samordningsreglerna föreslås träda i kraft den 1 juli 1955.

20

Andra lagutskottets utlåtande nr 28 år 1955

Lagrådet

Lagrådets utlåtande har inhämtats över förslagen till lag angående
ändring i lagen den 3 januari 1947 (nr 1) om allmän sjukförsäkring, lag
om ändring i lagen den 17 december 1954 (nr 774) med särskilda bestämmelser
om frivillig sjukpenningförsäkring i allmän sjukkassa samt lag angående
ändrad lydelse av 11 § lagen den 14 maj 1954 (nr 243) om yrkesskadeförsäkring.
Lagrådet har lämnat förslagen utan erinran.

Luckor i försäkringsskyddet samt dubbelersättningar

Departementschefen

Föredragande departementschefen, statsrådet Sträng, framhåller i propositionen
att de tre grenar av socialförsäkringssystemet, vilka utgöres av
folkpensioneringen, sjukförsäkringen och yrkesskadeförsäkringen, i vårt
land utvecklats efter skilda riktlinjer. Detta hade medfört att vissa ojämnheter
uppstått i försäkringsskyddet; sålunda hade i vissa fall vid övergången
från en försäkring till en annan en lucka i detta skydd kunnat uppstå medan
det i andra fall kunnat bli fråga om dubbelersättning.

Departementschefen anför i denna fråga i huvudsak följande:1

»Vad först angår sjukförsäkringen och folkpensioneringen så utgår från
allmänna sjukkassan sjukhjälp i form av sjukpenning och ersättning för
sjukhusvård vid varje sjukdom för högst 730 dagar, dock för högst 90
dagar för tid efter den månad, under vilken försäkrad fyllt 67 år eller varunder
han eller hon börjat uppbära folkpensionsförmån i annan form än
ålderspension —- d. v. s. invalidpension, sjukbidrag, änkepension eller
hustrutillägg — så länge förmånen åtnjutes. Flera sjukskrivningsperioder i
samma sjukdom sammanräknas därvid i regel. Vidare upphör tillhörigheten
till sjukförsäkringen för den som åtnjutit sjukhusvård under minst
730 dagar i följd, så länge sjukhusvård därefter pågår. Om nu vederbörande
vid utgången av nämnda 730-dagarstider fortfarande är sjukskriven,
blir han utan försäkringsskydd, såframt inte folkpensioneringen genast
träder till. Ofta kan det emellertid dröja ganska länge innan folkpensioneringsfrågan
ordnas. Och när folkpensionen första gången utbetalas kan
det bli fråga om ett belopp, som avser ett ganska stort antal månader tillbaka.
Då sjukpenning kan utgå upp till 90 dagar efter den månad, under
vilken den retroaktiva folkpensionen utbetalas, blir följden, att ersättning
för samma inkomstbortfall även under den tiden utgår både från sjukförsäkringen
och från folkpensioneringen. Dubbelersättningen motverkas
endast i mindre grad genom folkpensioneringens regler om avdrag för den
pensionsberättigades årsinkomst vid pensionsbeloppets fastställande.

1 Av de här och i det följande använda förkortningarna avser SFL lagen den 3 januari 1947
(nr 1) om allmän sjukförsäkring, YFL lagen den 14 maj 1954 (nr 243) om yrkesskadeförsäkring
och FPL lagen den 29 juni 1946 (nr 431) om folkpensionering.

21

Andra lagutskottets utlåtande nr 28 år 1955

Sjukhjälpstiden för sjukpenning och livränta enligt yrkesskadeförsäkringen
är inte begränsad. Någon lucka av förut antydd art uppkommer därför
inte här. Ersättning från yrkesskadeförsäkringen kan emellertid utgå
vid sidan av folkpensionen, varför det också i dessa fall kan bli fråga om
dubbelersättning.

En person, som uppbär t. ex. invalidpension eller sjukbidrag, kan mycket
väl ha en arbetsinkomst om ett par tusen kr. Folkpensionen är därvid
reducerad på grund av inkomsten. Uppgår årsinkomsten av förvärvsarbete
till minst 1 200 kr., blir vederbörande obligatoriskt sjukpenningförsäkrad
enligt sjukförsäkringslagen. Men sjukhjälpstiden i fråga om sjukpenning
och sjukhusvård är — som nyss nämndes — maximerad till 90 dagar vid
varje sjukdom. Insjuknar nu ifrågavarande folkpensionär och är han
sjukskriven mer än dessa 90 dagar, uppkommer en lucka i ersättningen.
Orsaken härtill kan vara såväl av administrativ som av materiellrättslig
art. En sjukhjälpstid av 90 dagar är i de allra flesta fall för kort för att en
jämkning uppåt av folkpensionen på grund av den bortfallna arbetsinkomsten
kan ske. Vid recidiv är sjukhjälpstiden inte ens 90 dagar. För
övrigt torde inte jämkning kunna ske, om sjukskrivningen varar endast en
eller ett par månader utöver sjukhjälpstiden.

Ifrågavarande spörsmål har behandlats av socialförsäkringsutredningen i
ett i november 1954 avgivet betänkande. Enligt vad utredningen framhåller
är det inte möjligt att åstadkomma en fullt tillfredsställande lösning av
hithörande samordningsproblem utan en mera genomgripande reform. Frågan
härom anser emellertid utredningen vara ett problem på längre sikt;
och utredningen har därför begränsat sig till vissa samordningsproblem
som utredningen funnit vara av sådan art, att de borde lösas utan dröjsmål.

För att förkorta den nu förekommande långa handläggningstiden för invalidpensions-
och sjukbidragsärenden — det rör sig här om 6 å 7 månader
eller ännu längre tid — och för att undvika uppkomsten av vissa luckor i
försäkringsskyddet föreslår utredningen att vissa åtgärder av administrativ
natur vidtages. Ett närmare samarbete borde sålunda inledas mellan pensionsnämnder
och sjukkassor; och dessa organ borde bedriva upplysningsverksamhet
i fråga om socialförsäkringarna.

Vidare föreslår utredningen, att för förvärvsarbetande invalidpensionärer,
sjukbidragstagare, änkepensionärer och hustrutilläggstagare — sannolikt
omkring 7 500 personer— sjukhjälpstidens maximum förlänges från 90 till
730 dagar; dock föreslås sjukhjälpstiden skola upphöra senast 90 dagar
efter den månad, varunder vederbörande efter sjukdomsfallets inträffande
erhåller en med hänsyn till minskad årsinkomst uppåt jämkad folkpension.

Vidare förordar utredningen i sitt betänkande å ena sidan, att sjukpenning
jämte barntillägg enligt SFL inte skall räknas som inkomst vid prövning
av ansökan om ny eller jämkad pension av de nyss åsyftade fyra slagen.
Vid utbetalning av retroaktiv sådan folkpension resp. retroaktivt för -

22

Andra lagutskottets utlåtande nr 28 år 1955

höjningsbelopp av folkpensionen skall enligt utredningens förslag å andra
sidan göras avdrag å pensionsbeloppet för sjukpenningen jämte barntillägg
— summan därav dock minskad med 90 kr. ■—- för samma tid. Det avdragna
beloppet skall utbetalas till sjukkassan. Vid eventuell konkurrens
anses sjukkassan böra ha företräde framför fattigvårdsstyrelse eller annan
myndighet, som kan ha lämnat förskott för underhåll. Vidare föreslås att
även vid sjukhusvård avdraget skall beräknas med utgångspunkt från sjukpenning,
alltså ej hempenning. Särskilt barnbidrag och folkpension anses
böra behandlas som en enhet och sjukpenning jämte barntillägg som en
enhet och enheterna gå i avräkning mot varandra, varvid dock avdrag å
särskilt barnbidrag skall få göras endast i den mån folkpensionen inte
räcker till.

Ytterligare föreslås att sjukpenning, hempenning och barntillägg enligt
YFL och andra därtill anknutna ersättnings- eller försäkringsförfattningar
skall behandlas på samma sätt som motsvarande ersättning enligt SFL,
dock endast för tid t. o. m. den månad, under vilken retroaktivbeloppet från
folkpensioneringen utbetalas.

I fråga om sjukhjälpstid för ersättning för sjukhusvård skall enligt förslaget
gälla detsamma som här förut sagts om sjukhjälpstid för sjukpenning.

Frågan om omprövning av sjukhjälpstidens längd för ålderspensionärer
och icke förvärvsarbetande folkpensionärer under 67 år bör enligt utredningen
anstå i avbidan på resultatet av en av utredningen planerad undersökning
av vårdtidernas längd för folkpensionärer å sjukhus av olika slag.

Utredningen föreslår att dess förslag genomföres den 1 juli 1955.

Vid remissbehandlingen har socialförsäkringsutredningens förslag i flertalet
fall tillstyrkts, om än i vissa avseenden en del kritik framkommit.

För egen del är jag ense med utredningen om att en i samordnande syfte
företagen mera genomgripande omgestaltning av folkpensioneringen och
sjukförsäkringen måste fattas som en reform på längre sikt. Bl. a. bör
härvid avvaktas resultatet av pågående utredning om allmän pensionsförsäkring.
Liksom utredningen anser jag emellertid det angeläget att man
snarast gör vad som är möjligt för att motverka de luckor och dubbelersättningar,
som enligt nu gällande regler kan uppkomma.---

De av utredningen föreslagna administrativa åtgärderna synes
böra vidtagas. Genom samarbete med sjukkassorna torde folkpensionsorganen
kunna pressa ned handläggningstiderna för folkpensionsärenden. Och
genom en lämpligt upplagd upplysningsverksamhet från sjukkassor och
pensionsorgan torde många fall av avbrott i försäkringsskyddet kunna undvikas.
De båda tillsynsorganen pensionsstyrelsen och riksförsäkringsanstalten
synes böra få i uppdrag att utarbeta närmare bestämmelser i dessa hänseenden.
—

Utredningens förslag i fråga om förvärvsarbetande invalid -

23

Andra lagutskottets utlåtande nr 28 år 1955

pensionärer, sjukbidragstagare, änkepensionärer och
hustrutilläggstagare ger uttryck för principen att inom 730-dagarstiden sjukhjälpstiden inte skall upphöra, innan den sjuke får sin
inkomstprövade folkpension höjd och höjningsbeslutet resulterat i utbetalning.
Om — såsom jag förordar — ett förslag i detta hänseende genomföres,
torde jämkning av ifrågavarande folkpensionsförmåner knappast
komma att sökas vid mera tidsbegränsade sjukdomar, d. v. s. kortvarigare
än 730 dagar. Vid dessa sjukdomar kommer därför sjukhjälpstiden i regel
att omfatta hela sjuktiden. Härigenom bör pensionärerna bli stimulerade
till att trots sitt handikap kvarstå eller återinträda i förvärvsarbete.

I ett par Yttranden har mot förslaget på denna punkt invänts att en omotiverad
skillnad mellan vissa grupper av personer i en del fall skulle kunna
uppstå av den anledningen, att utredningen ansett det nödvändigt att konstruera
lagreglerna med utgångspunkt från ett antaget orsakssamband
mellan sjukförsäkringsfallet och ansökan om jämkning av folkpensionen,
trots att i vissa fall endast tidssamband förelåge. Det synes emellertid icke
möjligt att undvika den påtalade konsekvensen, och enligt min mening bör
den inte hindra att man för de grupper, där så är möjligt, genomför förbättringar
av det slag det här är fråga om.

Enligt utredningens förslag bör man bortse från dubbelersättning såvitt
avser högst dels ett belopp av 90 kr. och dels 90 dagar efter utgången av
den månad, då retroaktiv utbetalning av folkpension eller uppåt jämkad
folkpension sker. Det kan synas tveksamt om dubbelersättning bör accepteras
i denna omfattning. Förslaget har emellertid allmänt godtagits under
remissbehandlingen; och de av socialförsäkringsutredningen framförda
administrativa och sociala skälen är enligt min mening bärande. I detta
sammanhang bör också framhållas att — vid bifall till vad jag kommer att
föreslå i det följande — en särskild frivillig sjukpenningförsäkring skall
finnas, enligt vilken framför allt folkpensionärer kommer att kunna få sjukpenning
i upp till 90 dagar utan inkomstbortfall.

Det är givet att en reform som den förevarande måste medföra visst merarbete
för sjukkassorna och framför allt folkpensionsorganen. Såsom utredningen
framhåller, måste emellertid det administrativa arbetet för folkpensionsorganen
minska i andra avseenden. Antalet fall av jämkning av
folkpension på grund av bortfallen arbetsinkomst kommer nämligen otvivelaktigt
att nedgå som följd av den förlängda sjukhjälpstiden; och det
måste innebära en betydande lättnad för folkpensionsorganen att vid fastställande
av storleken av inkomstprövad folkpensionsförmån, särskilt barnbidrag
eller änke- eller änklingsbidrag, ej behöva taga hänsyn till sjukpenning
från allmän sjukkassa. Reformen måste ytterligare öka den reduktion
av antalet förskotteringsfall från socialvårdsorganens sida, som kan väntas
som följd av den allmänna sjukförsäkringens genomförande. Härav följer en
ingalunda oväsentlig lättnad för pensionsstyrelsen. Av allt att döma torde

24 Andra lagutskottets utlåtande nr 28 år 1955

fallen av konkurrens mellan sjukkassa och socialvårdsorgan vid retroaktiv
utbetalning av folkpension bli sällsynta.

Pensionsstyrelsens farhågor för att arbetet med att införskaffa uppgift
från sjukkassorna om utbetalad sjukpenning och att avräkna sjukpenningen
å retroaktiva pensionsbelopp kommer att försena första utbetalningen
av folkpensionen anser jag vara överdrivna. Dessa uppgifter torde
i regel kunna införskaffas på ett så tidigt stadium, att försening av utbetalningen
ej behöver uppkomma. Jag vill i detta sammanhang hänvisa till
vad som i statsverkspropositionen till årets riksdag, femte huvudtiteln,
punkt 90, anförts om förgranskning av pensionsansökningar.

Pensionsstyrelsen har emellertid också påtalat, att pensionsnämnderna
kommer att få svårigheter vid tillämpningen genom att olika regler enligt
förslaget skulle gälla beträffande å ena sidan sjukpenning enligt SFL och
å andra sidan sjukpenning enligt YFL och ett flertal andra författningar,
varjämte för sistnämnda grupp ändrad beräkning skulle inträda från en
framtida tidpunkt, som vid pensionsnämndens beslut ej kunde bestämmas.
Med anledning härav vill jag framhålla, att jag anser det lämpligast att låta
de nya avdragsreglerna och nya reglerna om inkomstberäkningen inom
folkpensioneringen gälla endast sjukhjälp från allmän sjukkassa. Vid
denna lösning finnes ingen anledning alt — såsom försäkringsrådet framkastat
— överväga att låta de föreslagna reglerna om avdrag å retroaktiv
folkpension tillämpas även å kommunalt bostadstillägg till allmän ålderspension.

I likhet med socialförsäkringsutredningen anser jag det böra anstå med
en omprövning av frågan om sjukhjälpstidens längd för de grupper av folkpensionärer,
som icke omfattas av vad här förut föreslagits.

I detta sammanhang vill jag erinra om att man i några yttranden tagit
upp frågan om bibehållande av sjukbidraget som särskild folkpensionsform
och om förlängning av karenstiden för nämnda bidrag. Förslagen
härom kan jag emellertid icke biträda.»

Vad sålunda av departementschefen föreslagits kräver ändring av 29 §
första stycket SFL, 13 § 1 inom., 18 § 1 mom. och 38 § FPL, 16 § 1 mom. i
1947 års lag om särskilda barnbidrag till änkors och invaliders in. fl. barn
samt 1947 års lag om bidrag till änkor och änklingar med barn. Av den i
propositionen åberopade specialmotiveringen till nämnda lagändringar må
här återges följande.

18 § FPL.

»Enligt utredningens förslag skall sjukkassa ha prioritet framför fattigvårdsstyrelse
och annan myndighet, genom vilken pensionssökanden och
hans familj i väsentlig mån fått sin försörjning under tid som avses
med retroaktivt tillerkänd folkpension. Under remissbehandlingen har

25

Andra lagutskottets utlåtande nr 28 år 1955

icke förekommit något, som ger mig anledning att frångå utredningens
förslag på denna punkt. Efter den allmänna sjukförsäkringens ikraftträdande
och genomförandet av vad jag i det föregående föreslagit bör
för övrigt det fallet ej särskilt ofta bli aktuellt att pensionssökanden och
hans familj »i väsentlig mån fått sin försörjning» genom fattigvårdsstyrelse
eller annan dylik myndighet. Det torde därför endast mera sällan bli
fråga om konkurrens mellan sjukkassa och fattigvårdsstyrelse. Pensionsstyrelsens
under remissbehandlingen framförda farhågor för att genomförandet
av förevarande reform skulle medföra att styrelsen vållas betydande
arbete med uträkning hur första utbetalningsbeloppet skall fördelas
på sjukkassa, anstalt, myndighet och pensionstagare, torde därför
ej böra tillmätas alltför stor betydelse. Att komplicera lagtexten med detaljerade
regler i detta hänseende synes inte vara lämpligt. Det torde utan
risk kunna överlåtas åt pensionsstyrelsen att besluta om regler för uppkommande
fördelningsfall. Jag ämnar dock något ytterligare beröra fördelningsfrågan
i anslutning till 38 §.»

38 § FPL.

»I enlighet med utredningens förslag har de nuvarande 2 mom. och 3
mom. flyttats till 3 mom. resp. 4 mom. I ett nytt 2 mom. har intagits de
av mig i det föregående förordade reglerna om avdrag å folkpension för
utgiven sjukhjälp från allmän sjukkassa.

Eftersom folkpensionsreglerna icke rör sig med kortare tidsperiod än
månad, torde avräkning för utgiven sjukhjälp böra göras månad för månad.
Skulle under någon månad av retroaktivtiden för folkpensionen icke ha
utgivits någon sjukhjälp, bör sjukkassan icke få något av det på denna
månad belöpande pensionsbeloppet, även om sjukhjälpen en annan månad
skulle överstiga pensionsbeloppet för den månaden. Det från avdragsskyldighet
fritagna beloppet 90 kr. torde — i den mån sjukhjälpen överstiger
detta belopp — i regel böra fördelas proportionellt på de månader
av retroaktivtiden, under vilka sjukpenning utgått någon del av månaden
eller hela månaden.

När i det föregående talas om retroaktiv folkpension har därmed åsyftats
fall, då folkpensionsbeloppet avser längre tid än den löpande månaden.
Pensionen för sistnämnda månad är visserligen inte retroaktiv, men då
den utbetalas gemensamt med pensionen för förfluten tid, torde det få
anses mest praktiskt att likställa den med denna. För övrigt må erinras
om att det eljest skulle bli dubbelersältning även denna månad. Eftersom
ifrågavarande utbetalning regelmässigt sker före utgången av den sista
månad, som pensionen avser, är ibland oklart om sjukpenning kommer
att utges för återstoden av månaden. Ofta kan man nog utgå från att
sjukpenning kommer alt utbetalas. I de fall, då sjukkassan inte anser
detta vara sannolikt, bör inte sjukpenning för resterande tid få avdragas.

26 Andra lagutskottets utlåtande nr 28 år 1955

Enligt utredningens förslag bör avräkningsförfarandet inte komma i
fråga i sådant fall av retroaktivutbetalning, som föranledes av bestämmelsen
i 38 § 1 mom. 3 st. sista punkten att om invalidpension eller sjukbidrag
utgöres av enbart grundpension, pensionen må utbetalas kvartalsvis.
Utbetalningen sker i dessa fall i allmänhet den sista månaden i kvartalet.
Pensionsstyrelsen har förordat att det av utredningen föreslagna
undantagsstadgandet utgår eller ock föreskrives att avdrag i dylikt fall
skall ske endast om retroaktiv utbetalning sker för mer än ett kvartal.
Jag ansluter mig till det sista av dessa alternativ.

Bestämmelsen i andra stycket sista punkten avser dels fall, då beloppet
av förut utgående pensionsförmån jämkats till högre belopp av samma
förmån, och dels fall, då en folkpensionsform av här aktuella fyra slag
jämkats till en annan av dem; jfr 29 § SFL. För den månad, under vilken
utbetalningen sker, ingår i retroaktivbeloppet även det belopp, som utgått
tidigare. Enligt utredningens förslag bör avdrag inte få göras även på
sistnämnda belopp men få ske på hela skillnaden mellan det nya och det
tidigare beloppet, även om annan anledning än minskad årsinkomst bidragit
till höjningen av beloppet. Enligt vad pensionsstyrelsen framhållit
vore det enklare att tillämpa ett stadgande att den förhöjda pensionens
belopp för första utbetalningsmånaden ej finge lillgodoföras sjukkassan.
Detta skulle emellertid innebära att man — utöver det i den allmänna
motiveringen nämnda beloppet 90 kr. samt 90 sjukpenningdagar — godtoge
dubbelersättning i ytterligare en månad. Jag finner därför ej anledning att
frångå utredningens förslag på denna punkt.

Vid utbetalning av avdraget belopp till sjukkassan uppkommer vissa
problem om fördelning dels mellan centralsjukkassa och lokalsjukkassa
och dels mellan olika sjukpenningförsäkringsförmåner med olika finansiering.
En proportionell fördelning torde därvid böra ske. Särskilt stadgande
härom synes icke vara erforderligt.»

Beträffande de kostnads- och finansieringsfrågor, som föranledes
av det nu refererade förslaget, uttalar departementschefen bl. a.:

»Såsom socialförsäkringsutredningen framhållit, är det ytterst vanskligt
att göra några närmare beräkningar i fråga om kostnaderna för sjukförsäkringen
och folkpensioneringen vid genomförande av vad som föreslagits
för motverkande av luckorna och dubbelersättningarna. Utredningen har
antagit att de årliga totalkostnaderna för sjukförsäkringen skulle öka med
maximalt 1 milj. kr., varav 0,6 milj. kr. för grundsjukpenningförsäkringen.
Det statliga sjukhjälpsbidraget skulle behöva öka maximalt med hälften av
beloppet 0,6 milj. kr. Från angivna belopp skulle dock avräknas belopp,
som återgår till sjukförsäkringen från folkpensioneringen. Såsom utredningen
anfört saknas emellertid närmare hållpunkter för beräknande av
detta belopp.

I fråga om avgifterna till sjukförsäkringen blir det den ändringen, att

27

Andra lagutskottets utlåtande nr 28 år 1955

invalidpensionärer, sjukbidragstagare, änkepensionärer och hustrutilläggstagare,
som är försäkrade för tilläggssjukpenning, får betala den högre
avgift för tilläggsförsäkringen, som gäller för 730 dagars sjukhjälpstid i
stället för enligt nuvarande regler för 90 dagars sjukhjälpstid.

För folkpensioneringen kan reformen antagas verka i såväl utgiftshöjande
som utgiftsminskande riktning. Kostnaderna för särskilda barnbidrag samt
änke- och änklingsbidrag torde knappast påverkas.

Liksom utredningen håller jag för troligt, att de ändringar, som den nu
åsyftade reformen kan medföra i fråga om statens utgifter för sjukförsäkring
och folkpensionering jämte nyssnämnda bidrag, inte blir särdeles stora
relativt sett samt att de i betydande mån kommer att utjämna varandra.»

Motioner

I motionerna 1: 443 och II: 553 hemställes att sjukhjälpstidens maximum
för icke förvärvsarbetande hustrutilläggstagare skall utgöra 730 dagar.

I motionerna I: 444 och II: 554 hemställes i fråga om förslaget till ändring
av SFL att riksdagen måtte besluta att i första stycket av 29 § efter ålderspension
införa »eller invalidpensionens grundbelopp jämte blindtillägg».

Utskottet

Såsom socialförsäkringsutredningen anfört är det inte möjligt att åstadkomma
en fullt tillfredsställande lösning av problemen om samordning mellan
våra olika socialförsäkringsgrenar — i första hand såvitt nu är aktuellt
den allmänna sjukförsäkringen samt folkpensioneringen — utan en mera
genomgripande reform. Utskottet delar den uppfattning, åt vilken föredragande
departementschefen och socialförsäkringsutredningen givit uttryck,
nämligen att en i samordnande syfte företagen mera genomgripande omgestaltning
av folkpensioneringen och sjukförsäkringen måste betraktas
som en reform på längre sikt. Utskottet hälsar emellertid med tillfredsställelse
att förslag nu framlagts för att motverka uppkomsten av sådana
luckor i försäkringsskyddet och dubbelersättningar, som enligt gällande
lagstiftning kan förekomma. De föreslagna administrativa åtgärderna synes
utskottet vara ändamålsenliga och böra genomföras snarast. Vad som föreslagits
i fråga om förlängd sjukhjälpstid för förvärvsarbetande folkpensionärer
under 67 år och om avdrag å retroaktiv folkpension för utgiven sjuklijälp
finner utskottet vara den i nuvarande läge mest lämpliga lösningen
av förevarande samordningsproblem. Utskottet tillstyrker därför förslagen
i propositionen såvitt nu är i fråga.

Yrkandet i motionerna 1:443 och 11:553 om förlängd sjukhjälpstid avser
hemmafruar med hustrutillägg, vilka för närvarande inte omfattas av
den obligatoriska sjukpenningförsäkringen. Frågan om ändrade bestämmelser
angående tillhörigheten till sjukpenningförsäkringen för, bland

28

Andra lagutskottets utlåtande nr 28 år 1955

andra, dessa kvinnor behandlas i nästföljande avsnitt, och utskottet kommer
att taga upp frågan om sjukhjälpstidens längd för dessa kvinnor i
samband därmed.

Enligt vad inom utskottet upplysts avser yrkandet i motionerna 1: 444
och 11:554 om ändring av 29 § sjukförsäkringslagen förlängning av sjukhjälpstiden
för blinda hemmafruar under 67 år. Av samma skäl som i
fråga om hustrutilläggstagarna vill utskottet behandla nämnda yrkande i
nästföljande avsnitt.

Obligatorisk sjukpenningförsäkring av nya grupper icke förvärvsarbetande
husmödrar

Departementschefen

Föredragande departementschefen anför i frågan om sjukpenningförsäkring
för — de till antalet ca 20 000 — h e in mafrua r, som
har hustrutillägg enligt folkpensioneringslagen, bl. a.
följande:

»Den obligatoriska sjukpenningförsäkringen enligt SFL avser i princip
endast de förvärvsarbetande sjukkassemedlemmarna, varmed förstås medlemmar
vilkas årsinkomst av förvärvsarbete uppgår till minst 1 200 kr.
Även om årsinkomsten inte uppgår till nämnda belopp, omfattar sjukpenningförsäkringen
gift kvinnlig sjukkassemedlem som sammanlever med
maken. Denna försäkring för hemmafruar gäller dock inte, om hemmafrun
uppbär något slag av folkpensionsförmån. Enligt socialförsäkringsutredningens
mening saknas tillräckliga skäl för att låta folkpensionsförmånen
hustrutillägg helt utesluta hemmafru från tillhörighet till grundsjukpenningförsäkringen.
Utredningen föreslår därför, att SFL ändras så att hustrutillägg
borttages som diskvalifikationsgrund för tillhörighet till ifrågavarande
försäkring.

Jag ansluter mig till förslaget i detta hänseende, som — på ett undantag
när —- tillstyrkts i remissyttrandena.

I några yttranden har förordats, att motsvarande ändring skall vidtagas
beträffande hemmafruar under 67 år med invalidpension eller sjukbidrag,
i första hand dem med enbart grundpension jämte blindtillägg. Såsom
socialförsäkringsutredningen visat skulle det emellertid leda till orimliga
konsekvenser, om man anknöte en gränsdragning till förefintligheten
av grundpension, jämte i förekommande fall blindtillägg, men ej tilläggspension.
Jag kan ej heller ansluta mig till förslaget om att alla hemmafruar
med invalidpension eller sjukbidrag skulle föras in under den obligatoriska
sjukpenningförsäkringen. I vissa fall torde dock sjukpenningförsäkring
enligt den frivilliga försäkring, som jag i det följande avser att
förorda, kunna komma i fråga.

29

Andra lagutskottets utlåtande nr 28 år 1955

Några remissinstanser anser, att sjukhjälp stidens maximum även för de
icke förvärvsarbetande hustrutilläggstagarna bör utgöra — icke såsom
utredningen föreslagit 90 dagar — utan i stället 730 dagar. Jag delar
ej denna mening. I likhet med utredningen anser jag, att ifrågavarande
personer bör anses utgöra en mellangrupp mellan å ena sidan folkpensionärer
i egentlig mening och å andra sidan dem som icke uppbär
något slag av folkpensionsförmån.»

I detta sammanhang har departementschefen tagit upp frågan om sjukpenningförsäkring
av en annan grupp hemmakvinnor, nämligen icke förvärvsarbetande
he in- och frånskilda samt änkor med
minderåriga barn. Departementschefen anför i huvudsak följande:

»Den förutnämnda obligatoriska sjukpenningförsäkringen för hemmafru
gäller endast under förutsättning att makarna sammanlever. Vid hemskillnad
upphör sjukpenningförsäkringen. Det gör den även när makarna före
hemskillnaden flyttar i sär. Om mannen avlider, upphör också försäkringen
men i detta fall först efter viss respittid. Hemmafruförsäkringen består
nämligen intill utgången av tredje kalendermånaden efter den då mannen
avlidit.

I sitt utlåtande (nr 35) över sjukförsäkringspropositionen vid 1953 års
riksdag föreslog andra lagutskottet i anledning av väckta motioner att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj :t ville anhålla om utredning huruvida sjukförsäkringslagen
borde kompletteras på sådant sätt att sjukpenningförsäkringen
jämväl omfattade icke förvärvsarbetande änkor och hem- och frånskilda
med minderåriga barn i hemmet. Riksdagen godkände utskottets
förslag om skrivelse.

För hemmafruarna avses sjukpenningförsäkringens funktion vara att
gardera mot bortfall på grund av sjukdom av deras arbetskraft för familjens
räkning. Något barnvillkor har emellertid inte uppsatts. Alldeles samma
funktion som den nyssnämnda torde en sjukpenningförsäkring fullgöra för
en familj bestående av moder och små barn. Behovet av sjukpenning torde
måhända mången gång vara större för en sådan familj. Situationen torde
väl i allmänhet vara densamma, vare sig familjen består av änka och småbarn
eller av frånskild eller hemskild kvinna med småbarn. Det synes mig
därför mindre följdriktigt att -— när man nu har tagit in den med mannen
sammanlevande hemmafrun i den obligatoriska sjukpenningförsäkringen
och detta oberoende av barnvillkor — hustru med hemmavarande
barn skall uteslutas ur denna försäkring, om mannen försvinner ur familjebilden
genom att makarna flyttar i sär med eller utan hem- eller äktenskapsskillnad
eller mannen avlider. Jag förordar därför, att i lagen införes
en bestämmelse av innehåll, att »hemmafruförsäkringen» skall — om sammanlevnaden
häves eller äktenskapet upplöses — bestå så länge kvinnan
sammanlever med barn under 16 år.

30

Andra lagutskottets utlåtande nr 28 ur 1955

Det har icke ansetts böra komma i fråga att hos de allmänna sjukkassorna
lägga upp register över de sjukvårdsförsäkrade barnen. På grund
härav har kassorna i allmänhet intet material för att bedöma, huruvida försäkringsplikt
föreligger för den här avsedda nya gruppen kvinnor. Nya
försäkringsbesked kan alltså inte automatiskt utsändas. Inte heller kan
avgifter påföras. Fall, där kvinnan är försäkrad enligt nuvarande regler
men där försäkringen enligt dessa upphör vid sammanlevnadens hävande,
dödsfall etc., torde inte behöva vålla kassorna så stora svårigheter. För dem,
som inte är sjukpenningförsäkrade enligt den nuvarande bestämmelsen men
skulle bli det enligt den nya, synes däremot nödvändigt att införa något
slags uppgiftsskyldighet. Det torde få ankomma på tillsynsmyndigheten att
meddela närmare föreskrifter härom. I den mån sjukkassan före lagändringens
ikraftträdande erhållit erforderliga uppgifter, bör försäkringen träda
i kraft vid lagändringens ikraftträdande och gälla även tidigare inträffad
sjukdom. För medlem, som underlåter att fullgöra sin uppgiftsskyldighet
före lagändringens ikraftträdande, torde försäkringen böra bli gällande
först fr. o. m. ingången av månaden närmast efter den, då kassan erhållit
vetskap om att medlemmen skall vara sjukpenningförsäkrad.

Några närmare uppgifter om huru många personer, som skulle bli
försäkrade vid genomförande av vad jag nu förordat, finnes icke tillgängliga.
Enligt uppgifter, avseende folkräkningen den 31 december 1950, skulle
antalet gifta ej samboende kvinnor, frånskilda kvinnor och änkor med barn
under 16 år utgöra 50 000—55 000 personer med omkring 85 000 sådana
barn. En avsevärd del av dessa kvinnor torde emellertid kunna antagas
vara förvärvsarbetande och i denna egenskap redan vara sjukpenningförsäkrade.
»

Förevarande förslag kräver ändring av 7, 11 och 47 §§ SFL. I 7 § SFL
föreslås även den ändring, som framgår av följande uttalande av departementschefen
i specialmotiveringen:

»Ett av villkoren för den nuvarande försäkringen för hemmafruar är att
mannen är sjukkassemedlem. Då detta villkor kan medföra vissa icke
önskvärda konsekvenser, har socialförsäkringsutredningen föreslagit att
det slopas. Häremot bär ingen erinran gjorts under remissbehandlingen och
jag vill för egen del biträda förslaget. Härav föranledes en mindre ändring
av andra stycket.»

I kostnadsfrågan framhåller departementschefen följande:

»Sjukpenningförsäkring av de omkring 20 000 icke förvärvsarbetande
hemmafruarna kan antagas öka sjukförsäkringens årliga totalutgifter med
omkring 1,5 milj. kr., varav omkring 0,85 milj. kr. skulle utgöras av statsbidrag.
Vad utvidgningen av hemmafruförsäkringen till de övriga grupperna
beträffar är det mera vanskligt att göra några säkrare beräkningar.
Det är nämligen okänt bl. a. huru många av de till omkring 50 000—55 000
uppskattade änkorna samt hem- och frånskilda etc. med hemmavarande

Andra lagutskottets utlåtande nr 28 år 1955

31

barn under 16 år, som redan är sjukpenningförsäkrade i egenskap av förvärvsarbetande.
Om ca hälften antages vara förvärvsarbetande, torde det
bli fråga om en årlig ökning av sjukförsäkringens utgifter av inemot 3 milj.
kr., varav ca 1,75 milj. kr. skulle belöpa på statsbidrag.»

Motioner

I motionerna I: 78 och 11: 98 hemställes att riksdagen måtte i skrivelse
till Kungl. Maj :t anhålla, att Kungl. Maj :t ville förelägga innevarande års
riksdag förslag till sådan komplettering av lagen om allmän sjukförsäkring,
att sjukpenningförsäkringen kommer att omfatta jämväl icke förvärvsarbetande
ensamstående kvinnor med minderåriga barn i hemmet.

I motionerna 1: AVS och II: 553 påpekas att yrkandet i motionerna I: 78
och II: 98 går utöver vad som sedermera föreslagits i propositionen nr 114
i det att i denna »icke förvärvsarbetande ogifta mödrar undantages». På
denna punkt framställes dock icke något direkt yrkande i motionerna I: 443
och II: 553. Däremot hemställes — såsom förut omnämnts — i sistnämnda
båda motioner att sjukhjälpstidens maximum för icke förvärvsarbetande
hustrutilläggstagare skall utgöra 730 dagar.

I motionerna 1: 444 och II: 554 behandlas frågan om de blinda och sjukförsäkringen.
Motionerna utmynnar i yrkanden beträffande SFL att riksdagen
måtte besluta dels att i tredje stycket av 7 § efter ordet invalidpension
införes »utöver dess grundbelopp jämte blindtillägg» och dels —
såsom förut nämnts — att i första stycket av 29 § efter ordet ålderspension
införes »eller invalidpensionens grundbelopp jämte blindtillägg».

Utskottet

Den obligatoriska sjukpenningförsäkringen för hemmafruar gäller för
närvarande inte om hemmafrun uppbär något slag av folkpensionsförmån.
På grundval av ett av socialförsäkringsutredningen utarbetat förslag förordas
i propositionen att sjukförsäkringslagen ändras så att folkpensionsförmånen
hustrutillägg inte längre utestänger icke förvärvsarbetande
gift kvinna från den obligatoriska sjukpenningförsäkringen. Utskottet vill
för sin del tillstyrka detta förslag.

I propositionen föreslås att, såvitt avser sjukpenning och ersättning
för sjukhusvård, sju k hjälp stiden för ifrågavarande hustrutilläggstagare
skall utgöra högst 90 dagar vid varje sjukdom.
I motionerna I: 443 och II: 553 Yrkas däremot, bland annat, att sjukhjälpslidens
maximum för ifrågavarande personer i stället skall bestämmas
till 730 dagar. Utskottet delar departementschefens och den enhälliga
socialförsäkringsutredningens uppfattning, att dessa kvinnor rimligen
bör behandlas som en mellangrupp mellan å ena sidan hemmafruar
som åtnjuter allmän ålderspension eller invalidpension — vilka icke alls

32 Andra lagutskottets utlåtande nr 28 år 1955

omfattas av den obligatoriska sjukpenningförsäkringen — och å andra
sidan hemmafruar utan någon folkpensionsförmån — vilka är obligatoriskt
sjukpenningförsäkrade med en maximal sjukhjälpstid av 730 dagar. Utskottet
ansluter sig därför till vad som föreslagits i propositionen på denna
punkt och avstyrker således motionerna, såvitt nu är i fråga.

Föredragande departementschefen har avvisat tanken att utsträcka den
obligatoriska sj ukpenningförsäkringen av hemmafruar även till h e m in afruar
under 67 år med invalidpension eller sjukbidrag, i första hand
till dem med enbart grundpension jämte blindtillägg. Med
motionerna 1:444 och 11:554 åsyftas att hemmafruar under 67 år med
blindtillägg jämte invalidpensionens grundbelopp men utan tilläggspension
skall bli obligatoriskt sjukpenningförsäkrade och att sjukhjälpstidens
maximum för dem skall utgöra 730 dagar.

Frågan om en gränsdragning inom sjukförsäkringen, som anlcnöte till
förefintligheten av enbart invalidpensionens grundbelopp jämte blindtilllägg,
var föremål för riksdagens behandling under fjolåret i anledning av
motionerna 1:360 och 11:291. Det gällde då endast bestämmelserna om
sjukhjälpstidens maximala längd för ifrågavarande invalidpensionärer. I
sitt av riksdagen godkända utlåtande (nr 18) hemställde andra lagutskottet,
att motionerna icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd. Utskottet
hänvisade framför allt till de tröskelproblem, som skulle uppkomma vid
bifall till motionärernas förslag, och till socialförsäkringsutredningens pågående
arbete. Utredningen utvecklade i sitt sedermera avgivna betänkande
III (SOU 1954: 33 s. 66—67) närmare de av utskottet anförda skälen och
framhöll därvid att en lösning i enlighet med vad som föreslagits i nämnda
motioner vid 1954 års riksdag skulle leda till synnerligen slumpartade resultat.
I allmänhet gynnades den, som hade den bättre ekonomiska ställningen.
Utredningen fortsatte:

»De inkomstprövade förmånerna kan nämligen utgå med förhållandevis
ringa belopp, beroende på att vederbörandes inkomst ligger strax under
gränsen för rätt till dylik förmån. Dessa förmåner fastställdes vidare — som
framgår av det nyss anförda — med hänsyn till sådana faktorer som vederbörandes
civilstånd och andra makens inkomst- och förmögenhetsförhållanden.
Utformningen och storleken av det kommunala bostadstillägget samt
i vissa fall de faktiska bostadskostnaderna inverkar även på frågan om inkomstprövad
folkpensionsförmån skall utgå eller ej. En ringa skillnad i
något av angivna hänseenden mellan två invalidpensionärer kan medföra
att den enes sjukhjälpstid maximeras till 730 dagar och den andres till 90
dagar. En höjning av invalidens hyra liksom ett kommunalt beslut om förmånligare
bostadstillägg eller ett statligt beslut om ett nytt indextillägg kan
medföra att invaliden flyttas från gruppen med den längre sjukhjälpstiden
till den med den kortare.

Det kan inte anses rimligt att sjukhjälpstidens maximala längd skall
vara beroende av en måhända ringa variation i någon eller några av så många
faktorer som de nyssnämnda. Utredningen får därför bestämt avstyrka en
lösning i enlighet med anförda alternativ.»

Andra lagutskottets utlåtande nr 28 år 1955 33

De anförda skälen mot den föreslagna lösningen har samma bärkraft
när det gäller en gränsdragning för tillhörighet till sjukpenningförsäkringen
som när fråga är om en gränsdragning beträffande sjukhjälpstidens längd.
Utskottet avstyrker fördenskull bifall till de i motionerna I: 444 och II: 554
framförda yrkandena både såvitt avser tillhörigheten till sjukpenningförsäkringen
och i vad angår sjukhjälpstidens längd. Såvitt utskottet har sig
bekant har endast en annan metod för lösande av förevarande gränsdragningsproblem
framförts, nämligen av socialförsäkringsutredningen, som i
sitt nyssnämnda betänkande skisserat en särskild lösning av samordningsproblemen
för blinda under 67 år. Denna lösning innebär i huvudsak följande.

Utredningen erinrar om en specialregel i folkpensioneringslagen, enligt
vilken den som är blind städse skall anses lida av sådan höggradig nedsättning
av arbetsförmågan, som i övriga fall kräves för rätt till invalidpension
(sjukbidrag). Den åsyftade lösningen skulle innebära att denna specialbestämmelse
samt stadgandena om blindtillägg i folkpensioneringslagen
borttoges och att alltså för de blinda skulle gälla samma förutsättning för
rätt till invalidpension som för övriga. De blinda, som inte uppfyllde denna
förutsättning, dvs. som inte vore ur stånd att försörja sig genom sådant
arbete som motsvarade deras krafter och färdigheter, skulle inte få invalidpension
(sjukbidrag) jämte blindtillägg utan någon annan form av
blindhetsersättning vid sidan om folkpensioneringen. Dessa blinda skulle
därigenom inte falla under sjukförsäkringslagens inskränkande bestämmelser
om folkpensionstagare (andra än ålderspensionärer) utan i sjukförsäkringshänseende
behandlas som normalfallen. Övriga blinda skulle jämte
folkpensionen få blindhetsersättning under samma förutsättning som blindtillägg
nu. Den nya blindhetsersättningen skulle utgå med 1 000 kr. om året.
Dock skulle blindhetsersättningen för icke folkpensionärer övergångsvis utgöra
1 200 kr. om året.

I remissyttrande över socialförsäkringsutredningens förslag har emellertid
en dylik lösning avstyrkts av De blindas förening.

På grund av vad sålunda anförts finner utskottet att för närvarande förutsättningar
icke föreligger för en annan ståndpunkt i förevarande fråga
än den som departementschefen intagit. Utskottet vill i detta sammanhang
även erinra om att ifrågavarande blinda folkpensionärer alltid — vare sig
de är sjuka eller friska — uppbär en folkpension av minst 1 200 kr. om
året eller för dag räknat mer än grundsjukpenningens belopp av 3 kr.

1953 års riksdag anhöll, efter förslag av andra lagutskottet i dess utlåtande
nr 35, i skrivelse till Kungl. Maj :t om utredning huruvida sjukförsäkringslagen
lämpligen borde kompletteras på sådant sätt att sjukpenningförsäkringen
jämväl omfattade icke förvärvsarbetande änkor

0 c b b e in- och frånskilda kvinnor med in inderåriga barn

1 b e m in e t. I förevarande proposition bar framlagts förslag, enligt vilket

3 — Bihang till riksdagens protokoll 1955. 9 sand. 2 avd. Nr 28

34 Andra lagutskottets utlåtande nr 28 år 1955

nämnda grupper i fortsättningen kommer att omfattas av den obligatoriska
sjukpenningförsäkringen. Försäkringsskyddet utsträckes jämväl till
att omfatta hustrun i fall av särlevnad mellan makarna utan hemskillnad.

Utskottet hälsar med tillfredsställelse denna betydande förbättring av
sjukförsäkringen och tillstyrker i enlighet härmed förslaget i propositionen.
Såsom påpekas i motionerna 1: 443 och II: 553 har i propositionen inte helt
tillmötesgåtts hemställan i motionerna I: 78 och II: 98 om förslag till årets
riksdag om sådan komplettering av sjukförsäkringslagen, att sjukpenningförsäkringen
kommer att omfatta jämväl icke förvärvsarbetande ensamstående
kvinnor med minderåriga barn i hemmet. De icke förvärvsarbetande
ogifta mödrarna omfattas nämligen icke av förslaget i propositionen. Med
anledning härav vill utskottet anföra följande.

Motiven för det i propositionen framlagda förslaget torde ha varit att
bidraga till att en gift kvinna, som ägnat sig åt arbete i hemmet som husmor,
skall -— om mannen försvinner ur familjebilden genom att makarna
flyttar isär med eller utan hem- eller äktenskapsskillnad eller mannen avlider
— kunna fortsätta härmed, så länge hon har barn under 16 år kvar
hos sig. Hon bör sålunda -— om sammanlevnaden häves eller mannen avlider
— få behålla sin förutvarande försäkring som hemmafru. För ogifta
mödrar är situationen en annan, eftersom dessa i regel kan antagas antingen
återta sitt förvärvsarbete inom en snar framtid efter barnets födelse
eller vara icke förvärvsarbetande hemmadöttrar. Utskottet anser därför
starka skäl föreligga för att i detta sammanhang särskilt tänka på de gifta
och förut gifta mödrar som omfattas av förslaget i propositionen. Utskottet
vill emellertid ingalunda bestrida att behov av skydd genom sjukpenningförsäkring
kan föreligga i vissa fall, när en ogift kvinna med minderåriga
barn i hemmet helt måste ägna sig åt hemmets skötsel. Sådana fall torde
inte vara särdeles vanliga, och utskottet finner det lämpligt, att någon tids
erfarenhet av den allmänna sjukförsäkringen avvaktas, innan ytterligare
åtgärder vidtages på detta område. Utskottet kan därför icke tillstyrka, att
kretsen av obligatoriskt sjukpenningförsäkrade nu utsträckes till att omfatta
även sist avsedda personkategori. Utskottet förutsätter emellertid att
denna fråga följes med uppmärksamhet.

Såsom framhålles i propositionen erfordras något slag av uppgiftsskyldighet
för att sjukkassorna skall kunna få kännedom om de nya grupper hemmafruar,
som föreslås skola införas under den obligatoriska sjukpenningförsäkringen.
Departementschefen anser det böra ankomma på tillsynsmyndigheten
för sjukförsäkringen att meddela föreskrifter härom. Utskottet
förutsätter att dessa föreskrifter utfärdas i så god tid och får sådant innehåll,
att de olägenheter som kan vidlåda kravet på uppgiftsskyldighet i
görlig mån undvikes.

I övrigt har förslagen i propositionen, såvitt avser förevarande avsnitt,
inte föranlett någon erinran från utskottets sida och ej heller eljest givit
utskottet anledning till särskilt yttrande.

Andra lagutskottets utlåtande nr 28 år 1955

35

Frivillig sjukpenningförsäkring i allmän sjukkassa av vissa icke
förvärvsarbetande medlemmar

Departementschefen

I frågan om ökade möjligheter för vissa folkpensionärer med flera att
erhålla sjukpenningförsäkring i allmän sjukkassa uttalar departementschefen
i huvudsak följande:

»Av vad förut anförts framgår att SFL utformats efter den principen, att
sjukpenningen skall ersätta inkomstbortfall till följd av sjukdom. Sjukpenningförsäkringen
omfattar sålunda i princip endast dem, som har en
årsinkomst av förvärvsarbete om minst 1 200 kr. Från den angivna principen
har, som nämnts, gjorts undantag för hemmafruarna. Vidare har
möjlighet till frivillig sjukpenningförsäkring öppnats för vissa studerande.

Allt eftersom förberedelsearbetet för att sätta sjukförsäkringsreformen i
kraft fortskred under år 1954, blev det mera klart för allmänheten hur den
nya lagstiftningen skulle komma att verka i olika hänseenden. Härvid förspordes
visst missnöje med att de som sedan gammalt varit medlemmar i
de erkända sjukkassorna inte skulle kunna vara sjukpenningförsäkrade i
de allmänna sjukkassorna, sedan de blivit folkpensionärer, med mindre de
hade en årsinkomst av förvärvsarbete om minst 1 200 kr.

Socialförsäkringsutredningen har i sitt betänkande även behandlat frågan
om rätt för andra än förvärvsarbetande, hemmafruar och studerande
att vara sjukpenningförsäkrade i allmän sjukkassa. Utredningen har härvid
framfört två alternativa lösningar av problemet. Den ena — alternativ I —
avser en frivillig sjukpenningförsäkring för icke förvärvsarbetande gamla
medlemmar i de erkända sjukkassorna, och den andra — alternativ II —
en sådan försäkring för alla icke obligatoriskt sjukpenningförsäkrade, oberoende
av ålder och hälsotillstånd. Utredningen föredrager, att det förstnämnda
alternativet genomföres. Enligt detta skall medlem i erkänd sjukkassa,
i den mån han inte är obligatoriskt sjukpenningförsäkrad (eller
studerandeförsäkrad), äga behålla eller, vid upphörandet av den obligatoriska
försäkringen, erhålla försäkring i vederbörande allmänna centralsjukkassa
för en sjukpenning av högst samma storlek som den han vid
1954 års utgång var tillförsäkrad med avseende å de första 90 sjukhjälpsdagarna.
Rätt till försäkring skall dock föreligga endast under förutsättning
att medlemmen är född år 1894 eller tidigare samt att han sedan den 1
januari 1935 varit medlem i erkänd sjukkassa. Sjukpenningen skall ej få
överstiga 3 kr. och inte utgå då medlemmen åtnjuter sjukhusvård. Sjukhjälpstiden
föreslås utgöra 90 dagar. Avgift anses böra utgå med samma belopp
som det, till vilket avgiften i centralsjukkassan för motsvarande sjukpenning
och 90 dagars sjukhjälpstid skulle beräknas för den som vid inträde
i den vanliga frivilliga försäkringen är 54 år. Statsbidrag föreslås utgå med
20 % av utbetald sjukpenning. Uppkommande förluster skall påföras den
obligatoriska försäkringen för grundsjukpenning i centralsjukkassan.

36 Andra lagutskottets utlåtande nr 28 år 1955

En reform i enlighet med detta alternativ kommer enligt utredningen
att kunna på en gång omfatta högst omkring 150 000 personer. Årskostnaden
vid maximal anslutning har beräknats till omkring 7,2 milj. kr.,
varav 1,44 milj. kr. skulle belöpa å statsbidrag och 2,16 milj. utgöra förlust.
De verkliga kostnaderna antages dock -— med hänsyn till att maximal anslutning
inte kunde förväntas — bli väsentligt lägre. Under motsvarande
förutsättningar skulle kostnaderna vid alternativ II bli resp. 43, 8,6 och
12,8 milj. kr.

Till utredningens ifrågavarande förslag hann statsmakterna inte taga
ställning före den 1 januari 1955. Med hänsyn härtill och för att hindra
uppkomsten av lucka i försäkringsskyddet utfärdades, efter beslut vid höstsessionen
av 1954 års riksdag, den 17 december 1954 en lag med särskilda
bestämmelser om frivillig sjukpenningförsäkring i allmän sjukkassa.

Enligt denna lag äger var och en, som var sjukpenningförsäkrad i erkänd
sjukkassa vid utgången av år 1954 men som inte är sjukpenningförsäkrad
enligt SFL, under första halvåret 1955 i vederbörande allmänna centralsjukkassa
försäkra sig för samma sjukpenning som han vid utgången av
år 1954 var tillförsäkrad i den erkända sjukkassan under de första 90 sjukhjälpsdagarna.
Var han då försäkrad för mer än 3 kr., får han dock försäkra
sig endast för 3 kr. Sjukpenningen kompletteras med barntillägg
enligt sjukförsäkringens vanliga regler. Endast hel sjukpenning kan utgå.
Vid intagning å sjukhus reduceras sjukpenning om minst 2 kr. till
1:50 kr. Karenstiden utgör 3 dagar och sjukhjälpstidens maximum 90
dagar.

En förutsättning för att erhålla denna övergångsförsäkring är att anmälan
göres före den 15 februari 1955. För den, som blivit sjukpenningförsäkrad
enligt SFL men vars sjukpenningförsäkring sedermera upphör,
skall motsvarande anmälan göras inom två veckor från erhållandet av beslutet
härom. Den frivilliga försäkringen gäller från det den tidigare sjukpenningförsäkringen
upphört och den anses utgöra fortsättning av den
tidigare.

Avgiften har i lagen fastställts till för år räknat 12 gånger den tillförsäkrade
sjukpenningens belopp. Statsbidrag utgår med 20 % av kassans
utgifter för sjukpenning och 75 % av utgifterna för barntillägg.

Under remissbehandlingen av socialförsäkringsutredningens förslag i
denna del har samtliga remissinstanser utom statskontoret ansett övervägande
skäl tala för att det anordnas en särskild frivillig sjukpenningförsäkring
i allmän sjukkassa för sådana medlemmar, som ej eljest är där sjukpenningförsäkrade.
I valet mellan de av utredningen framlagda alternativen
har allmänt förordats en begränsning till förutvarande medlemmar i erkända
sjukkassor. I en del fall har föreslagits vissa uppmjukningar av utredningens
alternativ I. Vissa sympatier för en förnyad utredning med en
omprövning syftande mot alternativ II har uttalats i några fall. Även

Andra lagutskottets utlåtande nr 28 år 1955 37

tanken på att ge den frivilliga försäkringen begränsad giltighetstid har
framförts.

För egen del bär jag vid övervägande av denna fråga kommit till den
uppfattningen att spörsmålet ännu ej är moget för ett slutligt avgörande.
Goda skäl kan enligt min mening anföras för en allmän frivillig försäkring
enligt utredningens alternativ II. En sådan kan måhända visa sig vara den
lämpligaste metoden att skaffa täckning för vissa extrautgifter i anledning
av sjukdom, till vilka icke folkpensionen förslår. Men en sådan sjukpenningförsäkring,
oberoende av ålders- och hälsovillkor, skulle innebära ett
väsentligt avsteg från de synpunkter, som hittills legat till grund för svensk
sjukpenningförsäkring. Sjukkassorna skulle sannolikt ställas inför betydande
bedömningssvårigheter. Kostnaderna skulle säkerligen bli avsevärda,
och stora belopp skulle behöva täckas på annat sätt än genom avgifter från
ifrågavarande försäkrade. Jag anser mig därför icke kunna förorda att en
sådan försäkring nu införes.

I nuvarande läge anser jag den lämpligaste lösningen av förevarande
problem vara att ge försäkring enligt lagen av den 17 december 1954 giltighet
till utgången av juni månad 1960.

Såsom riksförsäkringsanstalten förordat, bör angivandet av den försäkringsberättigade
personkretsen ändras så att medlem, som omfattats av
övergångsförsäkringen eller den nya frivilliga försäkringen och därefter
obligatoriskt sjukpenningförsäkrats, får teckna frivillig försäkring, när den
obligatoriska försäkringen upphör.

Det kan tänkas att sjukkassemedleminar icke utnyttjat sin rätt enligt
övergångsanordningen. Jag förordar därför, att de ändock skola få försäkring,
om de gör anmälan före den 31 juli 1955. Även i detta fall bör den
frivilliga försäkringen betraktas som en fortsättning av den tidigare försäkringen.
Sjukpenning bör dock icke utgå för tid före den 1 juli 1955 och
ej heller försäkringsavgift erläggas för tiden före sistnämnda dag. Vidare
bör i fråga om beräkningen av sjukhjälpstid gälla, att sådan tid före den 1
januari 1955 skall medräknas under vilken sjukpenning eller ersättning för
sjukhusvård utgivits från erkänd sjukkassa, samt att sådan del av första
halvåret 1955 skall medräknas varunder utgivits sjukpenning eller ersättning
för sjukhusvård enligt huvudbestämmelserna i SFL eller enligt övergångsbestämmelserna
till nämnda lag.

Att kräva en ny anmälan från dem, som försäkrats enligt övergångsanordningen
under första halvåret 1955, torde icke vara nödvändigt, om försäkringen
förlänges på oförändrade villkor.

Med anledning av vad Svenska sjukkasseförbundet anfört, förordar jag
åtgärder för att begränsa sjukpenningbeloppen till en, två och tre kr. Nya
försäkringar bör få tecknas endast i dessa belopp. De som i december 1954
hade en försäkring av kr. 1: 50 eller 2: 50 bör vid tecknandet av försäkringen
få valrätt mellan en och två resp. två och tre kr. Försäkrad med två

38

Andra lagutskottets utlåtande nr 28 år 1955

eller tre kr. bör få välja lägre belopp i helt krontal. Då, såsom nyss förordats,
ny anmälan ej synes böra krävas av dem som är försäkrade enligt
övergångsanordningen, bör dessa — om de så önskar —- få behålla sin sjukpenning
även om den utgör kr. 1: 50 eller 2: 50.

övergångsanordningens bestämmelser om barntillägg och hempenning
torde böra bibehållas.

I fråga om finansieringen har riksförsäkringsanstalten yrkat på en höjning
av statsbidraget till sjukpenningförsäkringen från 20 till 25 %, medan
Svenska sjukkasseförbundet anser att underskottet å försäkringen helt bör
täckas av statsmedel. Jag finner ingen anledning att för ifrågavarande försäkring
frångå det procenttal för statsbidraget, som enligt SFL gäller för
annan frivillig sjukpenningförsäkring i allmän sjukkassa, eller 20 %. Uppkommande
förluster bör — såsom utredningen föreslagit — påföras den
obligatoriska försäkringen för grundsjukpenning i centralsjukkassan.»

Vad sålunda förordas i fråga om täckande av förlust bör enligt departementschefen
gälla även i fråga om första halvåret 1955.

Enligt propositionen torde försäkringskostnaderna för helt kalenderår
vid en anslutning av 50 % — drygt 75 000 personer — och en genomsnittlig
sjukpenning av 2 kr. kunna beräknas till omkring 4,5 milj. kr.
Statsbidraget skulle då för helt år uppgå till omkring 0,9 milj. kr.

Motion

I motionen 1: 552 uttalas, att en ändring av sjukhjälpstidens längd inom
den här aktuella frivilliga sjukpenningförsäkringen till 730 dagar »även
för ålderspensionärer» torde vara ur rättvisesynpunkt motiverad, och hemställes
i samband härmed om ändring härutinnan i 3 § lagen den 17
december 1954 (nr 774). Motionärerna säger sig vidare anse, att då man
ej kan pålägga ålderspensionärerna högre avgifter än de nuvarande för den
frivilliga sjukpenningförsäkringen, uppkommande merutgifter bör täckas
av statsmedel.

Utskottet

I likhet med departementschefen anser utskottet den lämpligaste lösningen
i nuvarande läge av problemet om en frivillig sjukpenningförsäkring
i allmän sjukkassa av andra än förvärvsarbetande, husmödrar och studerande
vara att förlänga den för förutvarande medlemmar i de erkända
sjukkassorna avsedda provisoriska lagstiftningen från 1954 års höstriksdag.
Det måste tills vidare anses oklart vilket intresse för och behov av en
dylik särskild sjukpenningförsäkring som föreligger och kan komma att
föreligga. Enligt vad utskottet inhämtat hade vid utgången av anmälningstiden
den 15 februari 1955 i hela landet omkring 84 000 sjukkassemedlemmar
begagnat möjligheten att erhålla ifrågavarande försäkring. Detta
torde innebära att endast omkring hälften av de därtill berättigade utnyttjat

39

Andra lagutskottets utlåtande nr 28 år 1955

sin rätt. Ovetskap om rätten kan dock antagas ha förelegat hos en del
berättigade. Det kan enligt utskottets mening mycket väl tänkas att det
behov, som skulle täckas genom ifrågavarande sjukpenningförsäkring,
framdeles kan komma att bli tillgodosett på något annat sätt, som kan vara
bättre även med hänsyn till dem som icke tidigare varit med i erkänd
sjukkassa. Förevarande problem bör i enlighet härmed bli föremål för
omprövning efter ytterligare någon tid. Utskottet finner det därför riktigt
att i lagen kommer till direkt uttryck, att försäkringens giltighetstid tills
vidare är begränsad. Den föreslagna tiden för förlängningen eller fem år
finner utskottet vara ur olika synpunkter väl avvägd. Utskottet tillstyrker
sålunda förslaget på denna punkt.

Utskottet anser det motiverat att — såsom föreslås i propositionen —
ge de sjukkassemedlemmar, som inte utnyttjat sin rätt under första
halvåret 1955, en ny möjlighet till den frivilliga försäkringen. Förslaget
härutinnan tillstyrkes liksom också förslaget om automatisk förlängning av
försäkringen för dem, som är försäkrade vid utgången av juni månad 1955.

I propositionen föreslås vissa mindre ändringar av lagen den 17 december
1954 i fråga om den personkrets, som får tillgång till försäkringen,
och beträffande sjukpenningbeloppen. Utskottet tillstyrker dessa förslag.

I motionen I: 442 påyrkas att sjukhjälpstidens maximum för förevarande
frivilliga försäkring av rättviseskäl fastställes till 730 dagar »även för
ålderspensionärer». Utskottet anser anledning saknas att nu frångå beslutet
vid 1954 års höstriksdag att sjukhjälpstidens maximum såväl för
folkpensionärer som för övriga enligt förevarande lag frivilligt försäkrade
skall utgöra 90 dagar. Bifall till det i motionen framställda yrkandet
avstyrkes således.

Frågan om täckande av eventuellt uppkommande förlust å den tillfälliga
försäkringen för första halvåret 1955 lämnades tills vidare öppen
vid lagens antagande. Nu föreslås i propositionen att — i enlighet med
vad socialförsäkringsutredningen förordat — förlust å den särskilda frivilliga
försäkringen såväl för första halvåret 1955 som för tiden därefter
skall påföras den obligatoriska försäkringen för grundsjukpenning i centralsjukkassan.
I nyssnämnda motion, I: 442, uttalas att uppkommande
merutgifter bör täckas av statsmedel, men det framgår ej klart av motionen,
om uttalandet avser enbart förlust å försäkringen genom förlängning
av sjukhjälpstiden för ålderspensionärer med oförändrade försäkringsavgifter
eller om det omfattar även förlust i övrigt å försäkringen.
Utskottet finner emellertid ej skäl föreligga att frångå Kungl. Maj :ts och
socialförsäkringsutredningens ståndpunkt härutinnan och kan alltså inte
ansluta sig till motionärernas eventuella önskemål i förevarande hänseende.
Även på denna punkt biträdes sålunda det i propositionen framförda
förslaget.

Vad i anslutning till förevarande avsnitt anförts i propositionen har i
övrigt ej givit utskottet anledning till särskilt yttrande.

40

Andra lagutskottets utlåtande nr 28 år 1955

Sjukpenning under samordningstiden i vissa fall av yrkesskada

Departementschefen

Mellan den nya yrkesskadeförsäkringen och den allmänna sjukförsäkringen
har en genomgripande samordning skett för viss tid, den s. k. samordningstiden.
Enligt It § YFL sträcker sig samordningstiden t. o. in.
nittionde dagen efter den då yrkesskada inträffar, dock längst till den dag
skadan medför rätt till livränta. De i SFL och YFL fastslagna samordningsreglerna
stadgar bl. a. — framhåller departementschefen — att yrkesskada
under samordningstiden i princip skall behandlas på samma sätt som vanlig
sjukdom. Departementschefen fortsätter:

»De som icke är sjukförsäkrade — i huvudsak här ej mantalsskrivna
utlänningar — får emellertid enligt en specialregel i YFL även under samordningstiden
ersättning från yrkesskadeförsäkringen, dock med tillämpning
av SFL:s regler om ersättningens storlek.

Som framgår av vad jag tidigare anfört är vissa av de sjukförsäkrade ej
sjukpenningförsäkrade. Det gäller dem som ej fyllt 16 år och sådana personer
över denna åldersgräns, som inte har en årsinkomst av förvärvsarbete
om minst 1 200 kr. och icke är sjukpenningförsäkrade i egenskap
av hemmafru (eller studerande). Dessa kategorier kan mycket väl vara
anställda. Vid yrkesskada erhåller de emellertid på grund av nyssnämnda
samordningsregler f. n. ingen sjukpenning. Enligt SFL:s regler kan vidare
rätten till sjukpenning under samordningstiden upphöra på grund av utförsäkring.

I sitt betänkande om sjukförsäkring och yrkesskadeförsäkring föreslog
socialförsäkringsutredningen att i fall, då den skadade var sjukförsäkrad
men ej sjukpenningförsäkrad, under samordningtiden sjukpenning
skulle utgå från yrkesskadeförsäkringen enligt YFL:s regler, medan sjukvårdsersättningen
skulle utgå från sjukkassan. För utförsäkringsfallen
föreslogs att samordningstiden skulle upphöra vid utförsäkring. På grund
av framför allt den kritik mot förslaget på dessa punkter, som framfördes
från försäkringshåll, lagfästes inga särskilda bestämmelser för ifrågavarande
grupp av arbetstagare.

Under den tid, som den nya försäkringen varit i funktion, har emellertid
berättigade önskemål framkommit om en översyn av lagstiftningen i förevarande
hänseende. På grund härav fann jag mig böra upptaga frågan till
omprövning. En promemoria i ärendet upprättades inom socialdepartementet.

Med hänsyn till den kritik, som riktats mot socialförsäkringsutredningens
förslag, förordades i promemorian att sjukpenning i hithörande fall
skulle utges av sjukkassan. Bl. a. för att minska prövningssvårigheterna
hos kassan skulle endast olycksfallsskadorna, alltså ej yrkessjukdomarna,
medtagas. Reformen skulle vidare avse endast anställda och ej elever i
yrkesskolor. Sjukpenningen skulle i regel motsvara sjukförsäkringens

41

Andra lagutskottets utlåtande nr 28 år W55

grundsjukpenning eller tre kr. om dagen. Enligt närmare föreskrifter
av tillsynsmyndigheten — riksförsäkringsanstalten —• skulle i vissa fall
högre sjukpenning kunna utgå. Slutligen skulle ifrågavarande olycksfallsskador
undantagas från sjukförsäkringens sanunanläggningsregler så att
utförsäkring icke skulle kunna ske under samordningstiden.

Vid remissbehandlingen av promemorian har meningarna kring ifrågavarande
spörsmål varit ganska delade.

För egen del ansluter jag mig till dem, som anser att den nuvarande
ordningen ej är tillfredsställande och att åtgärder bör vidtagas så att
ifrågavarande personkategorier — såsom var fallet före den 1 januari
1955 -— vid yrkesskada får skydd i form av sjukpenning.

Beträffande frågan om vilket organ, som skall svara för ersättningen till
dessa persongrupper under samordningstiden, torde man ha att välja
mellan följande tre alternativ. Ett är att, såsom i departementspromemorian
förordats, lägga såväl sjukpenning- som sjukvårdsersättningen på
sjukkassan. Ett annat är att, såsom socialförsäkringsutredningen föreslagit,
låta sjukvårdsersättningen utgå från sjukkassan och eventuell sjukpenning
från yrkesskadeförsäkringsinrättningen. Och ett tredje är att, i
enlighet med vad Socialförsäkringsbolagens förening ifrågasatt, låta såväl
sjukpenning- som sjukvårdsersättningen ankomma på försäkringsinrättningen.
I fråga om det tredje alternativet må erinras om att ca 20 % av
alla yrkesskador aldrig föranleder sjukskrivning och att i en del av de
övriga under den första tiden endast sjukvårdsersättning är aktuell. Mot
det förstnämnda alternativet kan anföras framför allt — såsom skett under
remissbehandlingen -— att sjukkassorna skulle åläggas att pröva den
mången gång svåra frågan huruvida yrkesskada föreligger. Mot mellanalternativet
talar den administrativa olägenheten av att skaderegleringen
för viss tid skall ske både hos sjukkassa och försäkringsinrättning.

Vid övervägande av denna fråga har jag stannat för det av socialförsäkringsutredningen
framförda alternativet. Jag förordar alltså att bestämmelser
införes i YFL, enligt vilka sjukpenningen i här åsyftade fall
skall utbetalas av yrkesskadeförsäkringsorganen, medan sjukvårdsersättningen
alltjämt får utgå från sjukkassorna.

Vid en sådan lösning saknas anledning att — såsom i promemorian
ifrågasatts — från ersättningsrätt undantaga yrkessjukdomarna. Jag finner
vad under remissbehandlingen anförts icke böra föranleda, att reformen
begränsas till arbetstagare under 16 år eller till endast vissa arbetstagare
under nämnda åldersgräns. Reformen bör enligt min mening omfatta
samtliga anställda, som är sjukvårds- men ej sjukpenningförsäkrade.
Givetvis avses dock endast sådana, som är obligatoriskt yrkesskadcförsäkrade.
---

I fråga om sjukpenningens storlek har man i remissyttrandena i allmänhet
anslutit sig till förslaget att den i regel skall ulgöra tre kr. Vad under
4 — llihang till riksdagens protokoll !) sand. 2 and. Förslag nr 2!)

42

Andra lagutskottets utlåtande nr 28 år 1955

remissbehandlingen anförts har dock gjort mig betänksam mot promemorians
förslag om sjukpenning till högre belopp efter skälighetsbedömning
med tillämpning av grunder, som riksförsäkringsanstalten skulle
fastställa. Även om det enligt vad jag nyss förordat blir försäkringsinrättningarna
och ej sjukkassorna, som har att utge sjukpenningen, anser
jag att högre sjukpenning än tre kr. bör utgå endast till dem som har en
beräknad årlig inkomst av anställning om minst 1 800 kr. Den högre sjukpenningen
kommer sålunda att utgå allenast till dem som skulle ha varit
tilläggssjukpenningförsäkrade, därest de omfattats av den obligatoriska
grundsjukpenningförsäkringen.

Vad beträffar utförsäkringsfallen torde — då sjukpenningregleringen
för de övriga fallen lägges på försäkringsinrättningarna — vara naturligast
med en lösning enligt vad socialförsäkringsutredningen föreslagit och
riksförsäkringsanstalten nu förordat, nämligen att samordningstiden upphör
senast då utförsäkring sker.

Kostnaderna för yrkesskadeförsäkringsinrättningarna vid ett genomförande
av vad jag nu förordat torde bli helt obetydliga. Jag finner ingen
anledning föreligga att för täckande av dessa kostnader överföra medel
från sjukförsäkringen till yrkesskadeförsäkringen.

Med anledning av vad under remissbehandlingen anförts härutinnan förordar
jag att lagändringarna sättes i kraft den 1 juli 1955 och alltså ej
ges retroaktiv verkan.»

Enligt vad som anföres i specialmotiveringen har ikraftträdandebestämmelserna
utformats i överensstämmelse med de vedertagna principerna för
lagstiftningen på detta område.

Motioner

I motionen II: 16 hemställes, att riksdagen måtte för sin del besluta sådan
ändring i lagen om allmän sjukförsäkring, att — vid olycksfall i arbete
— arbetstagare under 16 års ålder tillförsäkras rätt till sjukpenning
(såväl grund- som tilläggssjukpenning) under den s. k. samordningstiden.
I motionen I: 366 göres den analoga hemställan, att riksdagen måtte besluta
sådan ändring av lagen om allmän sjukförsäkring, att anställd under
16 år vid yrkesskada tillförsäkras sjukpenning enligt samma grunder
som gäller för övriga anställda.

I motionerna I: ii3 och II: 553 hemställes att den i propositionen föreslagna
ändringen av 11 g YFL förklaras vara gällande fr. o. m. den 1 januari
1955.

Utskottet

Som följd av statsmakternas beslut vid 1953 och 1954 års riksdagar
kan det i vissa fall av yrkesskada inträffa att den skadade under hela eller
del av den s. k. samordningstiden inte kan få någon sjukpenning, enär han
visserligen är sjukförsäkrad men ej sjukpenningförsäkrad enligt sjuk -

43

Andra lagutskottets utlåtande nr 28 år 1955

försäkringslagen. Samma resultat kan inträda vid utförsäkring enligt sjukförsäkringslagen
i fråga om sjukpenning och ersättning för sjukhusvård.

Den i propositionen föreslagna lösningen av ifrågavarande samordningsproblem
finner utskottet vara den mest ändamålsenliga. Utskottet tillstyrker
därför propositionens förslag. Detta är mera vittomfattande än det som
påyrkats i motionerna 1:366 och 11:16, i det att förslaget täcker även
andra fall av sjukförsäkrade men ej sjukpenningförsäkrade arbetstagare
än sådana som är under 16 år. Motionärerna har visserligen i båda fallen
föreslagit att ändring skulle ske i sjukförsäkringslagen och inte i yrkesskadeförsäkringslagen
såsom föreslås i propositionen, men motionärernas
syfte torde var helt tillgodosett vid bifall till propositionen.

Mot yrkandet i motionerna I: 443 och II: 553 om att förevarande lagändring
skall ges retroaktiv giltighet från den 1 januari 1955 talar administrativa
och principiella skäl, och utskottet avstyrker yrkandet.

Utskottets hemställan

På grund av vad ovan anförts får utskottet hemställa,

A. att riksdagen måtte — med avslag å motionerna
1:442 samt 1:443 och 11:553 ävensom 1:444 och 11:554
— för sin del antaga de vid propositionen fogade förslagen
till

1) lag angående ändring i lagen den 3 januari 1947
(nr 1) om allmän sjukförsäkring,

2) lag om ändring i lagen den 17 december 1954 (nr 774)
med särskilda bestämmelser om frivillig sjukpenningförsäkring
i allmän sjukkassa,

3) lag angående ändrad lydelse av 11 § lagen den 14
maj 1954 (nr 243) om yrkesskadeförsäkring,

4) lag angående ändring i lagen den 29 juni 1946 (nr
431) om folkpensionering,

5) lag angående ändrad lydelse av 16 § 1 mom. lagen den
26 juli 1947 (nr 530) om särskilda barnbidrag till änkors
och invaliders in. fl. barn, samt

6) lag angående ändring i lagen den 26 juli 1947 (nr
531) om bidrag till änkor och änklingar med barn;

B. att motionerna 1:78 och 11:98 ävensom 1:366 samt
II: 16, i den mån de icke kan anses besvarade genom vad
utskottet ovan anfört och hemställt, icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 29 april 1955

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN

44

Andra lagutskottets utlåtande nr 28 år 1955

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Nils Elowsson, Sunne, Axel
E. Svensson*, fru Carlqvist, herr Magnusson, fru Hamrin-Thorell* och
herr Alvar Andersson;

från andra kammaren: fru Johansson i Norrköping*, herrar Hagård*,
Lundberg, Carlsson i Bakeröd, fröken Höjer, herrar Bengtsson i Varberg,
Rimmerfors och fru Eriksson i Ängelholm.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservationer

1) av herrar Magnusson och Hagård; samt

2) av fröken Höjer.

IDUNS TRYCKERI. ESSELTE. STHLM 55
505645