6

Andra lagutskottets utlåtande nr 21 år 1955

Nr 21

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition till
riksdagen med förslag till förordning angående tillfälligt
upphävande av viss i vägtrafikförordningen den
28 september 1951 (nr 648) föreskriven besiktningsskyldighet,
m. m. samt till förordning om ändring i
vägtrafikförordningen, dels ock i ämnet väckta
motioner.

Genom en den 18 februari 1955 daglecknad proposition, nr 95, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj :t,
under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över
kommunikationsärenden, anhållit om riksdagens yttrande över två vid propositionen
fogade författningsförslag nämligen förslag till dels förordning
angående tillfälligt upphävande av viss i vägtrafikförordningen den 28 september
1951 (nr 648) föreskriven besiktningsskyldighet, m. m., dels ock
förordning om ändring i vägtrafikförordningen.

De vid propositionen fogade författningsförslagen är av följande lydelse.

Förslag till förordning

angående tillfälligt upphävande av viss i vägtrafikförordningen
den 28 september 1951 (ur 648) föreskriven
besiktningsskyldighet, m. in.

Härigenom förordnas, att i 10 § 4 mom., 12 § 1 mom. 3 punkten och 13 §
1 mom. 3 punkten vägtrafikförordningen den 28 september 1951 stadgade
villkor för fordons upptagande i bilregister och brukande enligt interimslicens
eller saluvagnslicens tillsvidare icke skola gälla beträffande

a) reservregistrerad personbil eller motorcykel, som inom fem år före
ingivandet av registreringsansökan eller brukandet enligt licens blivit för
första gången registrerad och som omedelbart före nämnda ingivande eller
brukande varit under en sammanhängande tid av högst sex månader upptagen
i bilreservregister; samt

b) annat reservregistrerat fordon än ovan under a) avses, som inom ett
är före ingivandet av registreringsansökan eller brukandet enligt licens godkänts
vid kontrollbesiktning, varom i 24 § vägtrafikförordningen förmäles; -

Andra lagutskottets utlåtande nr 21 år 1955

7

allt under förutsättning att fordonet icke underkastats sådan ändring att
det ej längre överensstämmer med uppgifterna i utfärdat besiktningsinstrument
eller typintyg.

Anmäles annat reservregistrerat fordon än ovan under a) avses till kontrollbesiktning,
må sådan besiktning ej vägras. Befinnes vid besiktningen,
att fordonet är i föreskrivet skick, skall besiktningsmannen, i förekommande
fall med iakttagande även av bestämmelserna i 55 § första stycket vägtrafikkungörelsen
den 7 december 1951 (nr 743), skyndsamt översända underrättelse
härom till länsstyrelsen i det län, i vars bilreservregister fordonet
finnes upptaget.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling,
samt gäller till och med den 30 juni 1956.

Förslag

till

förordning om ändring i vägtrafikförordningen den 28 september 1951

(nr 648)

Härigenom förordnas, att till 31 § vägtrafikförordningen den 28 september
1951 skall fogas ett nytt moment, betecknat 6 mom., av nedan angiven
lydelse samt att 32 § 1 mom. nämnda förordning skall erhålla ändrad lydelse
på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)

31 §.

6 m o m. Angående rätt för person,
som i främmande stat äger föra motordrivet
fordon, att erhålla körkort
utan att undergå förarprov gäller vad
Konungen förordnar.

32 §.

1 mom. Ansökan om — -— — han vistas.

Ansökan skall---erhållit körkort.

Vid ansökan---i riket.

Om ansökan av den, som jämlikt
31 § 6 mom. äger erhålla körkort utan
att undergå förarprov, gäller vad Konungen
förordnar.

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 21 år 1955

Innan intyg —--ifrågavarande tid.

Polismyndighet skall —--i saken.

Intyg, som —---, är avgiftsfritt.

Sedan frågan--— sökandens nykterhetsförhållanden.

Sökande år---under c).

I samband med propositionen har utskottet behandlat två i anledning av
densamma väckta motioner, nämligen nr 413 i första kammaren av herrar
Alexanderson och Lundström samt nr 519 i andra kammaren av herrar Carlsson
i Stockholm och Kollberg. I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts,
»att riksdagen vid behandlingen av Kungl. Maj :ts proposition målte
uttala, att det föreslagna, tillfälliga upphävandet av besiktningstvånget för
personbilar och motorcyklar av senare årsmodell även bör gälla sådana med
skåp-, stationsvagns- eller personbilskarosseri utrustade lastbilar, vars tjänstevikt
ej överstiger 1800 kg».

Beträffande de skäl, som ligger till grund för det genom propositionen
framlagda lagförslaget, ävensom i fråga om de skäl, som motionärerna åberopat
till stöd för sina yrkanden, får utskottet, i den mån redogörelse därför
icke lämnas nedan, hänvisa till propositionen samt motionen II: 519.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen framlägges förslag om tillfälligt upphävande av besiktningstvånget
för sådana personbilar och motorcyklar av senare årsmodell,
som efter högst sex månaders avställning återregistreras, samt förslag om
registreringsbesiktnings ersättande med kontrollbesiktning vid återregistrering
i övrigt av motorfordon och släpfordon. — Vidare föreslås, på grundval
av en rekommendation av nordiska parlamentariska kommittén för friare
samfärdsel m. m., i vägtrafikförordningen viss ändring, som innebär att åt
Kungl. Maj :t uppdrages att medgiva lättnader i villkoren för utfärdande av
körkort åt personer, som förut innehar giltigt körkort i annat land.

I. Lättnader i besiktningstvånget vid återregistrering av avställda

fordon

Frågan om lättnader i besiktningstvånget vid återregistrering av avställda
fordon berör spörsmålet om kontrollen över motordrivna fordon.
Sådan kontroll sker dels vid registrering och dels vid löpande kontroll. Bestämmelser
härom finns i vägtrafikförordningen den 28 september 1951.

Motorfordon må tagas i bruk endast om fordonet är registrerat (11 §).
Registrering sker hos länsstyrelsen i det län, där fordonet har sin hemort.
Vid registreringen upptages fordonet i det hos länsstyrelsen förda bilregistret.
Såsom villkor för upptagandet i bilregistret gäller, att fordonet inom

Andra lagutskottets utlåtande nr 21 år 1955

9

ett år före ingivandet av registreringsansökan antingen godkänts vid registreringsbesiktning
eller ock upptagits i typintyg samt att fordonet icke därefter
underkastats sådan ändring, att det ej längre överensstämmer med uppgifterna
i utfärdat besiktningsinstrument eller typintyg (10 §).

Har ägare av registrerat motorfordon för avsikt att under viss tid eller tills
vidare icke bruka fordonet, må anmälan om förhållandet göras hos länsstyrelsen
för fordonets överförande från bilregistret till bilreservregistret (19 §).
För det fall att fordonet sedermera skall återföras till bilregistret gäller
liksom eljest vid registrering, att fordonet inom ett år före ingivandet av
registreringsansökan skall ha antingen godkänts vid registre.ringsbesiktning
eller ock upptagits i typintyg.

Beträffande den löpande kontrollen av motordrivna fordon finns stadganden
om bl. a. flygande besiktning, utfärdande av körförbud och föreläggande
att inom viss tid inställa fordonet hos besiktningsmannen till kontrollbesiktning.

Vid anmälan av fordon till kontrollbesiktning skall företes besiktningsinstrument
eller typintyg. Befinnes vid kontrollbesiktning, att fordonet är i
föreskrivet skick, skall besiktningsmannen utfärda intyg härom (24 §).

För besiktningsmannen innebär registreringsbesiktning, att fordonet uppmätes
och att beräkningar av tjänstevikt, axeltryck och liknande genomföres,
varefter nytt besiktningsinstrument utfärdas.

Kontrollbesiktning innebär ett väsentligt förenklat förfarande. Kontroll
skall ske av att fordonet är i föreskrivet skick, men ovannämnda beräkningar
och utskrivandet av nytt besiktningsinstrument bortfaller.

Automobilskatt skall enligt 1 § kungl. förordningen den 2 juni 1922 erläggas
för automobil, som blivit här i riket registrerad. Skattens storlek är
beroende av bilens tjänstevikt (5 §). Automobilskatt erlägges icke för fordon
som överförts till reservregistret.

Trafikförsäkring skall enligt 1 § lagen den 10 maj 1929 om trafikförsäkring
å motorfordon finnas å motorfordon som är registrerat här i riket men
erlägges, liksom automobilskatt, ej för reservregistrerat fordon.

I två likalydande motioner (1:38 och 11:51) till 195k års riksdag föreslogs,
att vägtrafikförordningen skulle ändras på sådant sätt, att bil finge
återföras från bilreservregister till bilregister utan särskild registreringsbesiktning,
under förutsättning att den varit avförd ur bilregistret endast
någon kortare tid, exempelvis sex månader. Såsom skäl för den föreslagna
ändringen uppgavs i motionerna, att svårighet förelåge att få tid reserverad
hos besiktningsmyndigheten för ny besiktning vid återinförandet i bilregistret
av det stora antal fordon, som tillfälligt under vintermånaderna
tagits ur trafik.

I sitt över de nämnda motionerna avgivna utlåtande nr 42 — till vilket
torde få hänvisas i fråga om tidigare förslag i ämnet och inhämtade yttranden
över motionerna — anförde andra lagutskottet bl. a. att det syntes utskottet
som om registreringsbesiktningen i återregislreringsfallen utan stör -

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 21 år 1955

re olägenhet skulle kunna ersättas med det enklare och för bilinspektionen
mindre arbetskrävande förfarandet med kontrollbesiktning. Härvid skulle
alltjämt trafiksäkerhetssynpunkterna tillgodoses och viss kontroll vinnas
också ur skattesynpunkt. Man kunde emellertid enligt utskottets uppfattning
också ifrågasätta om man icke skulle kunna helt slopa kravet på besiktning
som villkor för återregistrering och för kontrollen även beträffande
den del av fordonsbeståndet som tillfälligt avregistreras lita till den löpande
kontrollen. Härigenom skulle en betydande lättnad vinnas icke endast för
den enskilde fordonsägaren utan också för de berörda myndigheterna. Betänkligheterna
mot att efterge kravet på besiktning i dessa fall syntes
utskottet mindre sedan statsmakterna nyligen beslutat en betydande förstärkning
av trafikövervakningen. Med hänsyn till att spörsmålet om en förenkling
av förfarandet vid återregistrering av motorfordon emellertid enligt
vad utskottet erfarit vore föremål för övervägande inom statens organisationsnämnd
ansåg utskottet, att med riksdagens ställningstagande i frågan
lämpligen borde anstå.

På utskottets hemställan föranledde motionerna icke någon riksdagens
åtgärd.

I en den 11 juni 1954 dagtecknad utredning med förslag till organisation
av motorfordonsregistreringen m. in. har statens organisationsnämnd upptagit
bl. a. det i motionerna framlagda förslaget till behandling. Nämnden
förklarar sig på i huvudsak samma skäl, som i motionerna andragits, anse
att fordon som varit registrerat i bilreservregister under högst sex månader
i följd skall få återregistreras utan särskild registreringsbesiktning.

I de yttranden, som av finansdepartementet inhämtats över organisationsnämndens
utredning, har förslaget om ändring av återregistreringsbestämmelserna
närmare behandlats endast av tre remissinstanser, nämligen vågoch
vattenbgggnadsstgrelsen, överståthållarämbetet och Kungl. automobilklubben.

Över det i motionerna framlagda förslaget har kommunikationsdepartementet
inhämtat utlåtande från 1953 års trafiksäkerhetsutredning.

Beträffande innehållet i de sålunda avgivna remissyttrandena får utskottet
hänvisa till propositionen s. 6—8.

Föredragande departementschefen, statsrådet Andersson, har i propositionen
anfört, att det ter sig som ett nödvändigt led i arbetet för trafiksäkerhetens
höjande att motorfordonens tillstånd ur säkerhetssynpunkt på ett
lämpligt sätt underkastas en fortlöpande kontroll. De besiktningsåtgärder,
som avser efterkontroll av motorfordonen, kunde emellertid — med undantag
för det helt övervägande antalet bussar — sägas vara inriktade på ett mer
eller mindre slumpvis företaget fordonsurval. Ur trafiksäkerhetssynpunkt
torde det, fortsätter departementschefen, vara önskvärt att efterkontrollen
trämst insättes mot de fordon, hos vilka bristfälligheter erfarenhetsmässigt

Andra lagutskottets utlåtande nr 21 år 1955

11

kan befaras av olika skäl, främst långvarig eller intensiv användning. Vidare
anför departementschefen bl. a. följande.

»Önskvärdheten att i första hand inrikta efterkontrollen på de fordon, hos
vilka brisler erfarenhetsmässigt kan befaras, understryks i dagens läge av
den begränsade besiktningskapaciteten hos statens bilinspektion. Med den
kraftiga, fortlöpande ökning av fordonsbeståndet, som de senaste åren visat,
har billnspektionen inte kunnat hålla takt. En önskvärd utbyggnad av besiktningskapaciteten
kan, främst till följd av betydande rekryteringssvårigheter,
inte komma till stånd så snabbt och i den utsträckning som i dagens
situation i och för sig kan anses påkallat. Det är därför angeläget att den
besiktningskapacitet, som finns, utnyttjas där den bäst behövs — — —

Besiktningsskyldigheten vid återregistrering av fordon, som endast kortare
tid varit avställt och som icke varit utsatt för mera långvarigt nyttjande,
torde med hänsyn till det anförda böra i dagens läge få eftergivas. Jag
delar härvidlag de synpunkter, som anförts av 1953 års trafiksäkerhetsutredning
i dess tidigare refererade yttrande. Jag kan emellertid inte helt biträda
förslaget om slopandet av besiktningstvånget för alla motorfordon,
vilka återregistreras efter högst sex månaders avställning. Såsom utredningen
framhållit, framstår kontrollen av de äldre fordonen såsom särskilt betydelsefull,
och en eftergift av besiktningstvånget vid återregistrering skulle
i fråga om dessa fordon kunna få allvarliga konsekvenser ur trafiksäkerhetssynpunkt.
Eftergiften torde därför lämpligen endast böra omfatta fordon
som första gången tagits i bruk inom fem år före ingivandet av ansökan
om återregistrering. Med hänsyn till de ofta förekommande, på automobilskattens
storlek inverkande ändringarna av lastbilarnas och, om ock i
mindre utsträckning, av bussarnas tjänstevikter torde vidare skäl ej föreligga
alt inbegripa dessa fordonskategorier i eftergiften. Anledning till eftergift
föreligger här ej heller på samma sätt som i fråga om personbilar och
motorcyklar, eftersom avställning av lastbilar och bussar under vintermånaderna
inte synes förekomma i större omfattning.

För lastbilarnas och bussarnas del ävensom beträffande personbilar och
motorcyklar, som är av äldre årsmodell eller varit avställda under längre
tid än sex månader, synes mig väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förslag att
registreringsbesiktningen vid återregistrering skulle utbytas mot kontrollbesiktning
kunna genomföras utan olägenhet. Jag vill i detta sammanhang
erinra om den av styrelsen i skrivelse den 8 februari 1954 till samtliga besiktningsmän
meddelade föreskriften, att därest besiktningsman vid kontrollbesiktning
finner, att sådana ändringar uppenbarligen vidtagits med
fordonet att detsamma bort inställas till registreringsbesiktning, han om
förhållandet har att underrätta fordonets ägare samt det bilregister, där
fordonet är upptaget. Eventuell underlåtenhet att ombesiktiga fordon i fall.
då förhöjd autoinobilskatt skall utgå, torde härigenom vid de flesta återregistreringar
komma till länsstyrelsernas kännedom.»

Avslutningsvis hänvisar departementschefen till att frågan om eu ändamålsenlig
anordning av motorfordousbesiktningen är föremål för övervii -

12 Andra lagutskottets utlåtande nr 21 år 1955

gande av 1953 års trafiksäkerhetsutredning och anför, att denna torde komatt
före innevarande års utgång framlägga förslag i ämnet. En mera definitiv
reglering av besiktningsförfarandet torde därför nu ej böra komma till
stånd. De lättnader i fråga om besiktningstvånget, som behandlats i propositionen,
syntes med hänsyn härtill böra i avbidan på trafiksäkerhetsutredningens
förslag ges giltighet tills vidare endast för tiden fram till den 1 juli 1956.

I motionerna uttalas, att de föreslagna åtgärderna om lättnader i besiktningstvånget
måste ses även mot bakgrunden av den nyligen beslutade särskilda
investeringsavgiften för motorfordon, och anföres vidare:

Som framgår av sistnämnda lagstiftnings förarbete måste bilhandeln,
för att undgå investeringsavgift för sådana salufordon, som man i fast räkning
förvärvar, införa dessa i bilreservregistret. Med nuvarande besiktningsregler
fordras i allmänhet registreringsbesiktning, när fordonet på nytt
införes i bilregistret. Genom ett antagande av här föreliggande proposition
skulle de med besiktningstvånget förenade komplikationerna i viss utsträckning
elimineras. Som bekant avser den särskilda investeringsavgiften förutom
personbilar och motorcyklar även sådana med skåp-, stationsvagnseller
lastbilskarosseri utrustade lastbilar, vilkas tjänstevikt ej överstiger 1800
kg. Det kan därför synas förvånande, att man i här förelagd proposition tillfälligt
upphävt besiktningstvånget för endast personbilar och motorcyklar av
senare årsmodell men däremot icke för den grupp av lastbilar, som drabbas
av den särskilda investeringsavgiften. Sistnämnda fordonskategori är av relativt
stor betydelse för handeln, och om därför icke denna kategori skulle
komma i åtnjutande av här framlagda besiktningslättnader, skulle ett antagande
av propositionen ej i tillräcklig grad minska den nuvarande överbelastningen
av bilinspektionens kapacitet.

Från trafiksäkerhets- och skattesynpunkt torde enligt motionärerna invändningar
ej kunna göras mot att de i motionerna berörda lastbilarna likställes
med personbilar. Konstruktionsmässigt vore dessa lastbilar fullt
jämförliga med personbilar, och det förekomme mycket sällan att deras utrustning
ändrades.

II. Lättnader i vissa fal! i villkoren för erhållande av körkort

Regler om körkort finnes meddelade i vägtrafikförordningen den 28 september
1951. Jämlikt 29 § nämnda förordning får motorfordon föras endast
av den, som genom körkort, utfärdat av länsstyrelse, är berättigad att föra
fordonet. Detsamma gäller i allmänhet också i fråga om färd på väg med
traktor, som är försedd med gummihjul. Körkort utfärdas för bil, för motorcykel
eller för traktor samt gäller för färd i hela riket. Körkort för bil berättigar
även till förande av motorcykel och traktor. Körkort för motorcykel
gäller även för traktor. — I 31 § är föreskrivet, att den som önskar erhålla
körkort, skall i viss ordning undergå förarprov. För den, som avlagt sådant
prov, utfärdas särskilt kompetensbevis. — Närmare bestämmelser rörande
ansökan om och utfärdande av körkort är givna i 32 §. Av dessa bestämmelser
framgår bl. a. att vid ansökningen skall fogas åldersbevis, läkarintyg,

Andra lagutskottets utlåtande nr 21 år 1955

13

fotografi, kompetensbevis och nykterhetsintyg. Sökanden är vidare skyldig
att på anfordran förete intyg om sin mantalsskrivningsort. — Enligt 37 §
äger Konungen meddela bestämmelser om rätt för person, som i främmande
stat äger föra motorfordon, att på grund av internationella överenskommelser
eller eljest under tillfällig vistelse i riket föra sådant fordon, överenskommelser
angående ömsesidigt godkännande av körkort har i enlighet härmed
träffats bl. a. med Danmark, Finland och Norge. Vidare har utfärdats bestämmelser
om internationellt körkort. I 37 § ges även möjlighet för polismyndighet
att för tillfällig vistelse i riket utfärda s. k. turistkörkort.

I ett den 9 januari 1953 dagtecknat betänkande nr 5 har nordiska parlamentariska
kommittén för friare samfärdsel in. m. framlagt vissa förslag
till underlättande av motorfordonstrafiken mellan de nordiska länderna samt
därvid bl. a. uttalat sig för att person, som är i besittning av körkort utställt
i ett nordiskt land, vid bosättning i annat nordiskt land bör kunna få utställt
körkort i sistnämnda land mot företeende av sitt nationella körkort utan att
avlägga körkortsprov eller på annat sätt behöva prestera bevis för körfärdighet.

Över betänkandet har inhämtats ett stort antal remissyttranden. Det nu
förevar ande förslaget har icke avstyrkts i något yttrande.

Föredragande departementschefen, statsrådet Andersson, hänvisar i propositionen
till att prov på körskicklighet uppställes som villkor för erhållande
av körkort i samtliga de nordiska länderna och på de flesta håll annorstädes
och förklarar sig anse att trafiksäkerhetskravet icke åsidosättes om
vederbörande erhåller svenskt körkort utan nytt förarprov. Departementschefen
framhåller vidare, att vederbörandes nationella körkort redan godtages
vid tillfällig vistelse i riket och att för internationellt körkort ej uppställes
strängare krav på ådagalagd körskicklighet än att vederbörande skall
vara berättigad föra motorfordon i sitt hemland.

Huruvida och i vilken omfattning kommitténs förslag kan realiseras torde,
anför departementschefen vidare, böra bero på huruvida överenskommelser,
grundade på ömsesidighet, kan uppnås med vederbörande stater. Författningsbestämmelserna
i ämnet borde därför utformas så, att frågan om lättnad
i villkoren för erhållande av körkort finge bero på förordnande av Kungl.
Maj :t. Ehuru närmast avsedda att tillämpas i förhållande till övriga nordiska
stater syntes bestämmelserna lämpligen kunna erhålla en så vid syftning, att
de gåve möjlighet till liknande överenskommelse även med annan stat.

Utskottet

Såsom utskottet framhöll i sitt utlåtande nr 42 år 1954 i anledning av
väckta motioner om ändrad ordning för återregistrering av bil i vissa fall
har avsevärda väntetider uppkommit då till bilreservregistret överförda fordon
skolat besiktigas före återregistrering. Sedan statsmakterna nyligen be -

14

Andra lagutskottets utlåtande nr 21 år 1955

slutat införa en särskild investeringsavgift beträffande vissa motorfordon
kan antalet återregistreringar väntas öka, och de påtalade olägenheterna
ined väntetider kan därför befaras komma att bli än mera framträdande.
Den väntade ökningen av antalet återregistreringar sammanhänger med ett
vid införandet av den särskilda investeringsavgiften rekommenderat förfaringssätt
för undvikande av att dubbel avgift eljest komme att uttagas i
vissa fall. Om en bilhandlare som dellikvid vid försäljning av en bil eller av
annan anledning för avsalu övertar en begagnad, i bilregistret upptagen bil
och sedermera säljer bilen vidare, bör — såsom bevillningsutskottet i sitt
utlåtande över förslagen till investeringsavgifter uttalade — avgift ifrågakomma
först vid den senare äganderättsövergången. För undvikande av att
dubbel avgift uttages i dessa fall hänvisades vid behandlingen av den särskilda
investeringsavgiften till följande förfarande. Bilhandlaren bör vid
förvärvet av den begagnade bilen överenskomma med säljaren om att denne
begär bilen överförd till bilreservregistret. Till detta register antecknas så,
efter bilhandlarens anmälan härom, den verkställda äganderättsövergången.
Sedan bilhandlaren sålt bilen vidare samt den nye ägaren gjort anmälan
härom och ansökt om bilens upptagande i bilregistret uttages avgift.

Utskottet hälsar med tillfredsställelse, särskilt med hänsyn till den ytterligare
försening som eljest kunnat väntas vid återregistrering av bil, att
lättnader i besiktningstvånget nu föreslagits vid återregistrering. Bilinspektionens
kapacitet bör i det föreliggande läget förbehållas de mest angelägna
fallen, och till dessa hör i och för sig icke återregistreringsfallen. Då frågan
om kontroll från trafiksäkerhetssynpunkt av fordonens beskaffenhet och
utrustning är föremål för övervägande inom trafiksäkerhetsutredningen finner
utskottet det ändamålsenligt att de nu ifrågavarande lättnaderna, såsom
i propositionen föreslagits, ges formen av en tillfällig reglering.

I de bägge likalydande motioner som väckts i anledning av propositionen
har yrkats, att riksdagen måtte uttala, att det föreslagna tillfälliga upphävandet
av besiktningstvånget för personbilar och motorcyklar av senare årsmodell
även bör gälla sådana med skåp-, stationsvagns- eller personbilskarosseri
utrustade lastbilar, vilkas tjänstevikt ej överstiger 1 800 kilogram.
Motionärerna erinrar om att den särskilda investeringsavgiften utgår vid
förvärv av förutom personbilar och motorcyklar även sådana lastbilar som
beröres i motionerna, och uttalar, att svårigheter med långa väntetider
skulle uppkomma för bilhandeln, om besiktning krävdes för dessa lastbilar
vid återföring från bilreservregistret.

Utskottet vill till en början visserligen framhålla, att man inom bilhandeln
i stället för att begagna sig av förfaringssättet med överföring till bilreservregistret
torde kunna taga emot inbytesbilar i försäljningskommission.
Härvid föreligger ej behov av att inbytesbilen överföres till bilreservregistret,
och därmed erfordras ej ny besiktning. Ett sådant kommissionsförtarande
torde, särskilt efter införandet av den särskilda investeringsavgiften,
praktiseras i betydande omfattning.

Andra lagutskottets utlåtande nr 21 år 1955

15

I den mån man emellertid inom bilhandeln använder det rekommenderade
förfaringssättet med överföring till bilreservregistret av lastbilar som
omfattas av den särskilda investeringsavgiften, medför detta ökade anspråk
på bilinspekfionens kapacitet.

Starka skäl synes därför utskottet tala för att kravet på registreringsbesiktning
före återregistrering i nuvarande läge efterges även för de i motionen
berörda lastbilarna utan att man i stället för registreringsbesiktningen
sätter den visserligen mindre arbetskrävande men i nuvarande läge för bilinspektionen
ändock betungande kontrollbesiktningen.

Trafiksäkerhetssynpunkter kan naturligtvis andragas för att de bilar som
utnyttjas mera intensivt skulle påkalla en mera kontinuerlig besiktningskontroll
än andra, mindre utnyttjade fordon. Huruvida de lätta lastbilar
som nu är i fråga i nämnda hänseende mera väsentligt skiljer sig från personbilarna
kan utskottet ej på föreliggande material säkert bedöma. Utskottet
vill emellertid framhålla, att någon regelbundet återkommande efterkontroll
av lastbilar ej förekommer och att den kontroll som vinnes vid
återregistrering drabbar slumpartat. Möjligheter att undgå kontrollen föreligger
också genom anlitande av kommissionsförfarandet.

På grund av det anförda vill utskottet — därest Kungl. Maj :t ej finner
att olägenheter av annan art än som föreligger beträffande personbilar talar
däremot — förorda att, såsom i motionerna föreslås, med skåp-, stationsvagns-
eller personbilskarosseri utrustade lastbilar, vilkas tjänstevikt ej
överstiger 1 800 kilogram, i nu förevarande hänseende likställes med personbilar
och motorcyklar av senare årsmodell.

Beträffande det i propositionen framlagda förslaget till förordning om
ändring i vägtrafikförordningen, varigenom åt Kungl. Maj :t uppdrages att
medgiva lättnader i villkoren för utfärdande av körkort åt personer, som
förut äger att i främmande stat föra motordrivet fordon, har utskottet ej
funnit anledning till erinran.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) att riksdagen i anledning av förevarande proposition,
nr 95, måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t som sin mening giva
till känna vad utskottet ovan anfört; samt

B) att förevarande motioner, I: 413 och II: 519, måtte anses
besvarade genom vad utskottet ovan anfört och hemställt.

Stockholm den 16 mars 1955

På andra lagutskottets vägnar:
DAVID NORMAN

16

Andra lagutskottets utlåtande nr 21 år 1955

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Axel E. Svensson, fru Carlqvist,
herrar Magnusson, Anders E. Johansson, Grönkvist, Alvar Andersson
och Alexanderson;

från andra kammaren: fru Johansson i Norrköping, herrar Nilsson i
Göteborg, Hagård, Lundberg, Carlsson i Bakeröd, fröken Höjer, herrar
Bengtsson i Varberg och Rimmerfors.

Stockholm 1955. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner

550619