AV 20—21
Andra lagutskottets utlåtande nr 20 år 1955
1
Nr 20
Utlåtande i anledning av motioner som väckts i anledning av
Kungl. Maj.ts proposition nr It med förslag till lag
angående ändrad lydelse av 11 § lagen den 10 maj
1929 om trafikförsäkring å motorfordon i vad motionerna
avser fråga om utredning rörande införande av
obligatorisk trafikförsäkring för mopeder.
I anledning av Kungl. Maj :ts proposition nr 14 med förslag till lag angående
ändrad lydelse av 11 § lagen den 10 maj 1929 om trafikförsäkring å motorfordon,
vilken hänvisats till lagutskott och behandlats av första lagutskottet,
har inom riksdagen väckts två motioner, nämligen nr 157 i första kammaren
av herr Alexanderson m. fl. och nr 199 i andra kammaren av herr
Carlsson i Stockholm m. fl.
I motionerna, som är likalydande, hemställes, 1) att den i propositionen
föreslagna ändringen i trafikförsäkringslagen måtte utformas så, att maximisiffrorna
för trafikförsäkringens omfattning helt slopas, samt 2) att riksdagen
måtte hos Kungl. Maj :t anhålla om utredning rörande införande av obligatorisk
trafikförsäkring för mopeder.
Motionerna, vilka hänvisats till lagutskott, har tilldelats första lagutskottet,
såvitt avser det under 1 gjorda yrkandet, samt andra lagutskottet, såvitt
avser yrkandet under 2.
I vad motionerna tilldelats första lagutskottet har de behandlats i detta
utskotts utlåtande nr 10 år 1955. Utlåtandet har godkänts av riksdagen.
Gällande bestämmelser
Såsom cykel med hjälpmotor — moped — betecknas enligt kungl. kungörelsen
den 23 maj 1952 med vissa bestämmelser om cyklar med hjälpmotor
lätt motorcykel, vilken — med bibehållande i övrigt av de normala kännetecknen
på cykel — är utrustad med förbränningsmotor av typ, godkänd
såsom hjälpmotor för cykel. För sådant godkännande har såsom villkor
uppställts att motorns cylindervolym ej överstiger 50 kubikcentimeter, att
den befinnes vara till tyngd och verkningssätt lämpad för cykel av normal
byggnad, att den har en effekt av högst 0,8 hästkrafter, samt att den är konstruerad
för en hastighet av högst 30 kilometer i timmen och icke utan svårighet
kan ändras till högre hastighet.
I fråga om utrustning å moped gäller i princip vägtrafikförordningens bestämmelser
för cykel, dock att moped skall vara försedd med minst två av
varandra oberoende, effektivt verkande bromsar samt, i stället för ring1
Bihang till riksdagens protokoll 1955. 9 sand. 2 avd. Nr 20—21.
2 Andra lagutskottets utlåtande nr 20 år 1955
klocka, apparat med vilken kan givas ljudsignal med jämn dov ton, varjämte
å fordonet skall finnas skylt av metall upptagande ägarens namn in. m.
För moped gäller icke några föreskrifter om registrering, skatt, trafikförsäkring
eller körkort. Moped må föras allenast av den som fyllt 15 år. I fråga
om passagerare gäller samma regler för moped som för cykel. Detta innebär
att å moped må medtagas ett barn som ej fyllt 10 år eller, om föraren fyllt
18 år, två barn under 6 år, allt under förutsättning att fordonet försetts med
lämpliga säten och erforderligt skydd mot hjulekrarna. Vidare gäller lagen
den 30 juni 1916 angående ansvarighet för skada i följd av automobiltrafik
även beträffande moped. Ägare av moped är jämlikt bestämmelserna i denna
lag ansvarig för skada som i följd av trafik med fordonet tillfogas annan
person än föraren eller sådan egendom, som icke befordras med mopeden,
ändå att mopedägaren icke är vållande till skadan; dock är han fri från ansvarighet,
om av omständigheterna framgår att skadan varken förorsakats
av bristfällighet å mopeden eller vållats av föraren. Även föraren är skyldig
ersätta sådan skada som ovan nämnts om icke av omständigheterna framgår
att föraren icke varit vållande till skadan.
Frågans tidigare behandling m. m.
Till grund för den proposition till 1952 års riksdag, vari föreslogs bl. a.
befrielse från registrerings-, körkorts-, försäkrings- och skatteplikt för moped,
låg en inom kommunikationsdepartementet utarbetad promemoria. I
denna föreslogs att lagen om trafikförsäkring å motorfordon icke skulle
gälla för moped men framhölls på närmare angivna skäl att kravet på ansvarighetsförsäkring
föreföll befogat. I promemorian föreslogs en ansvarighetsförsäkring
som skulle täcka den ansvarighet för skada, som ägare eller
förare av cykel med hjälpmotor enligt automobilansvarighetslagen kunde
ådraga sig gentemot annan genom trafik med sådant fordon. Över promemorian
avgavs efter remiss utlåtanden av ett flertal myndigheter och organisationer.
Den föreslagna försäkringsplikten tillstyrktes eller lämnades utan
erinran i remissyttrandena, dock med visst undantag. I vissa yttranden
framhölls emellertid svårigheterna att utan registreringsskyldighet kunna
utöva effektiv kontroll över att försäkringsplikten iakttages. Trafikförsäkringsföreningen
anförde bl. a. att om man funne obligatorisk försäkring nödvändig,
det vore ofrånkomligt, att försäkringsplikten kombinerades med en
ändamålsenlig och god kontroll. Enligt vad all hittillsvarande erfarenhet från
trafikförsäkringen visade kunde den nödiga kontrollen ej vinnas utan registreringsplikt.
Denna skulle emellertid sannolikt komma i kollision med
strävandena att genom enkla bestämmelser underlätta bruket av mopederna.
Föreningen förordade att man skulle dröja med att införa obligatorisk ansvarighetsförsäkring
för moped till dess man vunnit närmare erfarenhet i
fråga om behovet av sådan försäkring. Skulle framtiden visa, att obligatorisk
försäkring vore erforderlig, borde man ej tveka att låta försäkringsplikt
åtföljas av registreringstvång.
Andra lagutskottets utlåtande nr 20 år 1955
3
Föredragande departementschefen, statsrådet Andersson, uttalade i proposition
nr 182 år 1952, vari förslaget till kungörelse med vissa bestämmelser
om cyklar med hjälpmotor förelädes riksdagen, bl. a. att ansvarighetsförsäkring
för moped givetvis i och för sig vore önskvärd och detta måhända i något
högre grad än för cykel. Enligt departementschefen torde, såsom trafiklörsäkringsföreningen
framhållit, en effektiv kontroll knappast kunna upprätthållas
utan registreringstvång. Detta skulle emellertid, framhöll departementschefen
vidare, medföra ej obetydliga praktiska olägenheter både
för myndigheterna och för fordonsägarna. En med registreringstvång förknippad
obligatorisk försäkring torde därför ej böra stadgas utan tungt vägande
skäl. Departementschefen framhöll även att den typiska trafikfarligheten
hos cykel med hjälpmotor föreföll att vara avsevärt mindre än hos
lättviktsmotorcykel och närmast jämförlig med den hos trampcykel samt
anförde vidare följande.
Med hänsyn till den låga riskklass, man sålunda i fråga om cykeln med
hjälpmotor kommer ned till, synes det knappast finnas tillräcklig anledning
att låta trafiken med sådant fordon bära belastningen av en med registreringstvång
förenad försäkringsplikt. Funnes en annan försäkringsform, som
medgåve effektiv kontroll utan att oskäligt betunga fordonsägare och myndigheter,
kunde måhända obligatorisk försäkring vara motiverad. Såsom
nämnts synes dock för närvarande sådan försäkringsform knappast stå till
buds.
Såsom trafikförsäkringsföreningen anmärkt, förefaller det vidare troligt,
att de mera förutseende och ansvarskännande ägarna av cykel med hjälpmotor
även utan obligatorisk försäkring i betydande utsträckning skaffa
sig erforderligt försäkringsskydd. Efter vad från försäkringshåll upplysts
torde det ej föreligga något tekniskt hinder mot att inom ramen av den vanliga
privatansvarighetsförsäkringen bereda sådant skydd mot en mindre tillläggspremie.
Huruvida skyddet skall lämnas på detta sätt eller i form av en
separat försäkring torde emellertid få avgöras efter vad som försäkringsmässigt
visar sig mest praktiskt.
På grund av vad nu anförts anser jag mig icke för närvarande böra upptaga
krav på försäkringsplikt. Frågan härom torde emellertid böra följas
med uppmärksamhet i fortsättningen.
Andra lagutskottet behandlade propositionen i sitt utlåtande nr 43 år 1952.
Utskottet framhöll härvid att utskottet funnit frågan om försäkringstvång
mycket tveksam. Kravet på ansvarighetsförsäkring föreföll emellertid utskottet
befogat. Utskottet anförde vidare bl. a.:
Utskottet delar den uppfattningen, att man om möjligt bör undvika registreringstvång.
Lättnaderna böra bliva radikala och föreskrifterna så enkla
som möjligt. Å andra sidan tala vägande skäl för att man bör införa bestämmelser
om obligatorisk ansvarighetsförsäkring. Cyklar med hjälpmotor kunna
enligt utskottets bedömande icke anses så ofarliga, att föreskrift om
obligatorisk ansvarighetsförsäkring skulle kunna anses opåkallad. Svårigheten
är att erhålla en tillfredsställande form för dylik försäkring. Redan
under remissbehandlingen av departementspromemorian uppkom tanken på
att införa en engångsförsäkring för motorn att tagas i samband med försäljningen
av motorn och gälla hela dennas livstid. Efter det förevarande
proposition förelagts riksdagen har tanken på eu engångsförsäkring närmare
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 20 år 1955
utformats av en av landets försäkringsanstalter, som förklarat sig villig
att under vissa förutsättningar upptaga en sådan försäkringsform.
Efter en redogörelse för vissa av de tänkta försäkringsvillkoren fortsatte
utskottet:
Mot en försäkring i enlighet med nu angivna riktlinjer kunna vissa invändningar
göras. Sålunda komme försäkringsskyddet att bliva i viss mån
ofullständigt, enär ersättningsskyldighet skulle föreligga endast vid styrkt
vållande. Därjämte förefalla de angivna premierna förhållandevis höga. På
föreliggande material har utskottet ej heller möjlighet att bedöma, om en
sådan försäkringsform kan genomföras i praktiken. Förslaget om en engångsförsäkring
anser utskottet emellertid böra undersökas. Utskottet förordar
därför, att Kungl. Maj :t efter ytterligare utredning måtte närmare
pröva, huruvida försäkringsfrågan kan lösas i enlighet med detta uppslag
eller om annan lämplig lösning kan nås.
Riksdagen godkände utskottets utlåtande.
Efter ikraftträdandet den 1 juli 1952 av bestämmelserna om bl. a. befrielse
från registrerings-, körkorts-, försäkrings- och skatteplikt för mopeder
har mopedbeståndet i landet undergått en betydande ökning. Enligt
av utskottet inhämtade uppgifter skulle antalet mopeder vid månadsskiftet
augusti—september 1954 ha uppgått till bortåt 280 000. Det beräknades att
frivillig trafikförsäkring hade tecknats för ungefär 110 000 av dessa. Försäkringarna
hade med få undantag tecknats utan passagerarrisk. — Antalet
mopeder vid årsskiftet 1954—1955 uppskattades till omkring 300 000.
Utskottet
Enligt utskottets mening är det en riktig princip att i största möjliga utsträckning
skapa försäkringsskydd för skadefall av olika art. Såsom utskottet
vid 1952 års riksdag anförde, talar vägande skäl för att man bör införa
bestämmelser om obligatorisk trafikförsäkring för moped. Emellertid möter
svårigheter främst i att finna en sådan form för försäkringen som låter sig
förena med strävandena att genom enkla bestämmelser underlätta bruket av
dessa fordon. Utskottet har erfarit att man i Danmark och Tyskland praktiserat
ett system för ansvarighetsförsäkring utan registreringstvång. Därest
erfarenheterna av en sådan anordning skulle visa sig goda, synes det kunna
övervägas att införa ett motsvarande system här i landet. Det framstår som
önskvärt att Kungl. Maj :t —- såsom utskottet vid frågans behandling år
1952 förordade — måtte efter ytterligare utredning närmare pröva hur försäkringsfrågan
lämpligen bör lösas. Utskottet har inhämtat att Kungl. Maj: t
avser att under de närmaste månaderna tillsätta en utredning som skall
upptaga bl. a. förevarande spörsmål till prövning. Med hänsyn härtill torde
någon ytterligare framställning i ärendet från riksdagens sida icke vara påkallad.
Andra lagutskottets utlåtande nr 20 år 1955 5
Utskottet får därför hemställa,
att förevarande motioner, I: 157 och II: 199 — såvitt avser
frågan om utredning rörande införande av obligatorisk
trafikförsäkring för mopeder — icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd.
Stockholm den 15 mars 1955
På andra lagutskottets vägnar:
DAVID NORMAN
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herrar Norman, Nils Elowsson, Axel E. Svensson,
fru Carlqvist, herrar Magnusson, Anders E. Johansson, Nils Theodor
Larsson och Alexanderson;
från andra kammaren: fru Johansson i Norrköping, herr Nilsson i
Göteborg, fru Västberg*, herr Lundberg, fru Sjöstrand*, herr Rimmerfors,
fröken Wetterström och herr Larsson i Hedenäset.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.