Andra lagutskottets utlåtande nr 19 år 1955
1
Nr 19
Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med
förslag till lag om fortsatt giltighet av prisregleringslagen
den 30 juni 1947 (nr 303), dels ock i ämnet
väckta motioner.
Genom en den 11 februari 1955 dagtecknad proposition, nr 71, vilken
hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl.
Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet
förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till
Lag
om fortsatt giltighet av prisregleringslagen den 30 juni 1947 (nr 303)
Härigenom förordnas, att prisregleringslagen den 30 juni 19471, vilken
jämlikt lag den 7 maj 1954 (nr 194) gäller till och med den 30 juni 1955,
skall äga fortsatt giltighet till och med den 30 juni 1956.
I samband med propositionen har utskottet behandlat fyra i anledning
av propositionen väckta motioner, nämligen
dels de likalydande motionerna nr 402 i första kammaren av herr Svärd
och nr 499 i andra kammaren av herr Cassel m. fl.,
dels ock de likalydande motionerna nr 407 i första kammaren av herr
Ohlon m. fl. och nr 504 i andra kammaren av herr Ohlin m. fl.
I motionerna I: 402 och II: 499 har hemställts, att riksdagen måtte
1) besluta att återkalla sitt samtycke till förordnandet av år 1947 om
tillämpning av prisregleringslagens huvudbestämmelser, samt
2) antaga följande
Förslag
till
Lag angående ändring av prisregleringslagen.
Härigenom förordnas, att 1 § prisregleringslagen måtte erhålla följande
ändrade lydelse:
1 §•
Vid krig —--till efterrättelse.
Prövas under---där avses.
Giltighetstiden för dylikt förordnande må vara högst ett år.
1 Senaste lydelse av 2 § so 1948:408.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1955. 9 samt. 2 avd. Nr 19
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 19 år 1955
I motionerna I: 407 och II: 504 har föreslagits, att riksdagen måtte besluta
återkalla sitt godkännande av förordnandet av år 1947 om tillämpning
av prisregleringslagens huvudbestämmelser.
Beträffande de skäl, som ligger till grund för det genom propositionen
framlagda lagförslaget, ävensom i fråga om de skäl, som motionärerna åberopat
till stöd för sina yrkanden, får utskottet, i den mån redogörelse därför
icke lämnas nedan, hänvisa till propositionen samt motionerna 11:499
och II: 504.
Nu gällande prisregleringslag utfärdades den 30 juni 1947 och trädde i
kraft den 1 juli samma år. Lagen gällde ursprungligen till och med den 30
juni 1948 men har därefter successivt förlängts, senast genom lagen den 7
maj 1954, nr 194. Enligt sistnämnda lag har prisregleringslagen erhållit fortsatt
giltighet till och med den 30 juni 1955.
Enligt den inledande bestämmelsen i 1 § prisregleringslagen erfordras,
för att lagens huvudbestämmelser skall träda i tillämpning, alt särskilt
förordnande därom meddelats. Sådant förordnande må meddelas vid krig
eller krigsfara, vari riket befinner sig, eller eljest under utomordentliga,
av krig föranledda förhållanden. Förordnande meddelas av Konungen med
riksdagens samtycke, dock att, när riksdagen ej är samlad, provisoriskt
förordnande må meddelas av Konungen. Genom kungörelsen den 30 juni
1947 (nr 304) meddelade Konungen med riksdagens samtycke förordnande,
varom nyss är sagt, att gälla från och med den 1 juli 1947 tills vidare. Förordnandet
är alltjämt gällande.
Närmare bestämmelser angående tillämpningen av prisregleringslagen har
av Kungl. Maj:t meddelats genom kungörelse den 30 juni 1947 (nr 305).
Denna kungörelse gällde ursprungligen till och med den 30 juni 1948 men
har sedermera successivt förlängts, senast genom kungörelsen den 7 maj
1954, nr 195, för tiden till och med den 30 juni 1955.
Bestämmelser rörande allmänt prisstopp har utfärdats dels av statens priskontrollnämnd
den 31 oktober 1942 dels ock av Kungl. Maj :t genom kungörelser
den 4 juni 1943, nr 310, den 25 maj 1945, nr 209, och den 30 juni
1947, nr 306. Sistnämnda kungörelse, som trädde i kraft den 1 juli 1947
samt gällde till och med den 31 december samma år, har därefter successivt
förlängts, senast genom kungörelsen den 3 december 1954, nr 714. Enligt
sistnämnda kungörelse har 1947 års kungörelse erhållit fortsatt giltighet
till och med den 30 juni 1955. Prisstoppdagen är i flertalet fall den 31
oktober 1942.
Vidare må nämnas, att Kungl. Maj :t den 29 december 1949 utfärdat vissa
föreskrifter angående lönsamhetsberäkningar i prisärenden. Genom beslut
den 5 juni 1953 har vidare Kungl. Maj :t utfärdat nya direktiv för den prisreglerande
verksamheten.
Slutligen må i detta sammanhang erinras om att chefen för handelsdepartementet,
efter Kungl. Maj :ts bemyndigande den 17 december 1954, tillkallat
särskilda sakkunniga för att verkställa utredning och avgiva förslag i
Andra lagutskottets utlåtande nr 19 år 1955
3
fråga om behovet av en fortsatt statlig priskontroll och grunderna för den
prisreglerande verksamhet, som kan finnas erforderlig.
I direktiven för utredningen har chefen för handelsdepartementet, statsrådet
Ericsson, anfört bl. a. följande.
Till ledning för de sakkunnigas arbete kan bl. a. framhållas att det ur allmän
synpunkt måste vara angeläget att i en krissituation kunna snabbt ingripa
med erforderliga åtgärder även på prisområdet. På grund härav bör
vid utredningen övervägas huruvida detta intresse lämpligen kan tillgodoses
genom en lagstiftning av beredskapsnatur. De sakkunniga bör emellertid
också utreda behovet av att under mera normala förhållanden utöva en viss
statlig verksamhet av priskontrollerande natur. Även om behovet av en sådan
verksamhet för närvarande inte gör sig gällande i samma omfattning
som tidigare kan en viss prisövervakning vara påkallad för att motverka
tendenser till oskäliga prisstegringar, som kan orsakas exempelvis av tillfälliga
rubbningar i den samhällsekonomiska balansen. Prisövervakning och
utredningsverksamhet från det allmännas sida kan vidare visa sig vara ändamålsenliga
för att tillgodose konsumenternas intresse av en viss insyn i
prissättningen. Frågan härom överväges f. n. inom 1953 års varudistributionsutredning,
med vilken de sakkunniga bör taga kontakt vid sin behandling
av detta spörsmål. Vid utformningen av ett förslag om prisövervakning
bör bl. a. beaktas, att möjlighet skapas till överläggningar med berörda parter
samt över huvud till en nära kontakt med näringslivet och dess organisationer.
På de sakkunniga torde även böra ankomma att bedöma huruvida en
verksamhet av detta slag kan ges större effekt genom någon form för offentliggörande
av utredningsresultat som framkommer. Vidare bör övervägas
om verksamheten bör förenas med möjligheter att i särskilda undantagsfall
ingripa med prisreglering. Av naturliga skäl bör tillses att en samordning
sker med den statliga verksamheten för motverkande av konkurrensbegränsningar.
I skrivelse den 15 januari 1955 har statens priskontrollnämnd — under
erinran att giltighetstiden för prisregleringslagen utgår den 30 juni 1955 —
hemställt, att lagen skall givas fortsatt giltighet till och med den 30 juni
1956.
Nämnden redogör i skrivelsen för den under år 1954 bedrivna verksamheten
och uttalar, att erfarenheterna ger vid handen, att behov alltjämt
föreligger av att prisutvecklingen följes och att åtgärder vidtages i syfte
att främja prissänkningar.
Enligt priskontrollnämndens mening borde den priskontrollerande verksamheten
bedrivas efter nuvarande riktlinjer intill dess resultatet föreligger
av den nyligen tillsatta priskontrollutredningens arbete. Å ena sidan
borde sålunda en fortsatt avveckling av den direkta prisregleringen även i
fortsättningen ske på varuområden där tillgången vore tillfredsställande
och där en effektiv priskonkurrens kunde väntas göra sig gällande vid fri
prisbildning. Även på tjänsteområdena borde möjligheterna till avveckling
av prisreglering beaktas. Å andra sidan borde prisreglering återinföras på
sådana områden där prisläget icke vore kostnadsmässigt motiverat. På områden
där den direkta prisregleringen slopades borde — såsom hitintills —-prisövervakning träda i stället.
4 Andra lagutskottets utlåtande nr 19 år 1955
Mot priskontrollnämndens beslut har ledamöterna herrar Bergstrand,
Gorpe och Verner-Carlsson anmält reservation.
Med hänsyn till att frågan om fortsatt statlig priskontroll är under utredning
och förslag i anledning av denna icke kan föreläggas årets riksdag
vill reservanterna av beredskapsskäl icke motsätta sig den av nämndens
majoritet förordade förlängningen av prisregleringslagens giltighet. Reservanterna
hemställer emellertid att förenämnda förordnande av år 1947 om
tillämpning av prisregleringslagens huvudbestämmelser skall återkallas. Enligt
reservanternas mening saknades för närvarande förutsättningar att med
stöd av prisregleringslagen utfärda bestämmelser av för det ekonomiska
livet så vittgående karaktär.
Föredragande departementschefen, statsrådet Sköld, uttalade i samband
med att lagförslaget remitterades till lagrådet bl. a. följande.
»I finansplanen till årets statsverksproposition underströk jag — på tal
om de aktuella konjunkturdämpande åtgärderna — bl. a. betydelsen av
priskontrollnämndens prissänkningsaktioner. Nedskärningen av otillbörligt
stora marginaler i företagens prissättning framstode såsom ett självklart
element i varje politik som avser att undanröja inflationistiska stimulansfaktorer
i näringslivet. Jag erinrade i sammanhanget också om den nyligen
tillsatta priskontrollutredningen samt framhöll att avsikten med denna utredning
bland annat är att undersöka möjligheterna för den aktiva prissänkningspolitik,
som det under förhandenvarande omständigheter föreligger
behov av.
I avvaktan på resultatet av det pågående utredningsarbetet — och detta
kan uppenbarligen icke föreligga i sådan tid att därpå grundade förslag
kan föreläggas årets riksdag — torde den prisreglerande verksamheten få
bedrivas efter i huvudsak de av priskontrollnämnden angivna riktlinjerna.
Jag tillstyrker sålunda att prisregleringslagen även i år förlänges för ett år
eller sålunda till utgången av juni månad 1956.»
Lagrådet har lämnat lagförslaget utan erinran.
Utskottet
I propositionen föreslås, att prisregleringslagens giltighetstid skall förlängas
ytterligare ett år eller till och med den 30 juni 1956.
Efter hemställan av fjolårets riksdag har enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande
den 17 december 1954 tillkallats särskilda sakkunniga för att verkställa
utredning och avgiva förslag i fråga om behovet av en fortsatt statlig
priskontroll och grunderna för den prisreglerande verksamhet, som kan finnas
erforderlig. Resultatet av det pågående utredningsarbetet kan uppenbarligen
icke föreligga i sådan tid att därpå grundat förslag kan föreläggas
årets riksdag. Vid detta förhållande bör enligt utskottets mening giltighets
-
5
Andra lagutskottets utlåtande nr 19 år 1955
tiden för gällande prisregleringslag förlängas på sätt Kungl. Maj:t föreslagit.
Utskottet tillstyrker således att riksdagen bifaller propositionen.
För att lagens huvudbestämmelser skall träda i tillämpning erfordras
särskilt förordnande därom. Sådant förordnande har av Konungen med
riksdagens samtycke meddelats att gälla fr. o. in. den 1 juli 1947 tills vidare.
Förordnandet är alltjämt gällande.
Samtliga de i anledning av propositionen väckta motionerna upptar ett
yrkande om att riksdagen måtte besluta återkalla sitt samtycke till nämnda
förordnande. Ett bifall till motionerna i denna del skulle innebära, att priskontrollen
komme att upphöra fr. o. in. den 1 juli 1955.
Utskottet vill i denna fråga till en början erinra om de former, i vilka den
prisreglerande verksamheten, om förordnandet icke återkallas, kan väntas
bli bedriven i avvaktan på resultatet av det pågående utredningsarbetet. Å
ena sidan torde en avveckling av den direkta prisregleringen även i fortsättningen
ske på varuområden där tillgången är tillfredsställande och där en
effektiv priskonkurrens kan väntas göra sig gällande vid fri prisbildning.
Å andra sidan kan prisreglering väntas bli återinförd om prisläget icke är
kostnadsmässigt motiverat. På områden där den direkta prisregleringen
slopas torde såsom hitintills prisövervakning träda i stället.
Med priskontrollnämndens verksamhet enligt de sålunda angivna riktlinjerna
bör jämföras den statliga verksamhet av priskontrollerande natur
under mera normala förhållanden, som — enligt direktiven för utredningen
rörande behovet av en fortsatt statlig priskontroll m. m. — nu skall utredas.
I direktiven för utredningen anföres att även om behovet av en sådan
priskontrollerande verksamhet för närvarande inte gjorde sig gällande i
samma omfattning som tidigare, kunde en viss prisövervakning vara påkallad
för att motverka tendenser till oskäliga prisstegringar, som kunde förorsakas
exempelvis av tillfälliga rubbningar i den samhällsekonomiska balansen.
Vidare kunde prisövervakning och utredningsverksamhet från det allmännas
sida visa sig vara ändamålsenliga för att tillgodose konsumenternas
intresse av en viss insyn i prissättningen. Vid utformningen av ett förslag
om prisövervakning borde bl. a. beaktas, att möjlighet skapades till överläggningar
med berörda parter samt över huvud till en nära kontakt med
näringslivet och dess organisationer. Vidare borde övervägas om verksamheten
borde förenas med möjligheten att i särskilda undantagsfall ingripa
med prisreglering.
Den av priskontrollnämnden nu planerade verksamheten framstår således
som en avvecklingsform av den reglering som bedrivits enligt 1947 års prisregleringslag
och skulle samtidigt möjliggöra en smidig övergång till en under
mera normala förhållanden eventuellt bedriven fortsatt priskontrollerande
eller prisreglerande verksamhet.
Enligt utskottets mening — och utskottet kan här ansluta sig till den av
priskontrollnämnden uttalade uppfattningen — ger erfarenheterna från
föregående år vid handen att behov alltjämt föreligger av att prisutveck
-
6
Andra lagutskottets utlåtande nr 19 år 1955
lingen följes och att åtgärder vidtages i syfte att främja prissänkningar. Det
kan därför enligt utskottets mening icke vara tillfredsställande att nu låta
all prisövervakning och prisreglering upphöra under det den av riksdagen
begärda utredningen om en fortsatt priskontroll även under mera normala
förhållanden pågår. Utskottet avstyrker således motionärernas yrkande, att
samtycket till det år 1947 givna förordnandet skall återkallas.
I motionerna I: 402 och II: 499 yrkas vidare sådan ändring av prisregleringslagen,
att giltighetstiden för förordnande om ikraftträdande av lagens
huvudbestämmelser begränsas till att gälla högst ett år.
En sådan ändring skulle bli av direkt betydelse endast för den nuvarande
prisregleringslagens fortsatta giltighetstid av ett år. För denna tid bör,
såsom utskottet ovan uttalat, förordnandet bestå, och den föreslagna lagändringen
synes därför ha mindre praktiskt intresse. Utskottet får därför
avstyrka den föreslagna ändringen.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
A) att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition;
B) att riksdagen måtte avslå motionerna 1:402 och
II: 499, i vad de avser förslag till lag angående ändrad lydelse
av 1 § prisregleringslagen den 30 juni 1947; samt
C) att riksdagen måtte avslå motionerna 1:402 och
II: 499, i vad däri yrkats att riksdagen måtte besluta att
återkalla sitt samtycke till förordnandet av år 1947 om
tillämpning av prisregleringslagens huvudbestämmelser,
ävensom motionerna 1:407 och 11:504.
Stockholm den 15 mars 1955
På andra lagutskottets vägnar:
DAVID NORMAN
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herrar Norman, Nils Elowsson, Axel E. Svensson,
fru Carlqvist, herrar Magnusson, Anders E. Johansson, Nils Theodor
Larsson och fru Hamrin-Thorell;
från andra kammaren: fru Johansson i Norrköping, herr Nilsson i
Göteborg, fru Västberg*, herr Lundberg, fru Sjöstrand*, herr Rimmerfors,
fröken Wetterström och herr Larsson i Hedenäset.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Andra lagutskottets utlåtande nr 19 år 1955
7
Reservationer:
1) av herr Magnusson och fröken Wetterström, vilka ansett att utskottets
yttrande bort ha följande lydelse:
I propositionen föreslås, att prisregleringslagens giltighetstid skall förlängas
ytterligare ett år eller till och med den 30 juni 1956.
Efter hemställan av fjolårets riksdag har enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande
den 17 december 1954 tillkallats särskilda sakkunniga för att verkställa
utredning och avgiva förslag i fråga om behovet av en fortsatt statlig
priskontroll och grunderna för den prisreglerande verksamhet, som kan finnas
erforderlig. Resultatet av det pågående utredningsarbetet kan uppenbarligen
icke föreligga i sådan tid att därpå grundat förslag kan föreläggas
årets riksdag. Detta är enligt utskottets mening att beklaga. Det hade kunnat
undvikas om utredningen hade tillkallats utan onödigt dröjsmål som nu
varit fallet.
För att lagens huvudbestämmelser skall träda i tillämpning erfordras särskilt
förordnande därom. Sådant förordnande har av Konungen med riksdagens
samtycke meddelats att gälla fr. o. m. den 1 juli 1947 tills vidare. Förordnandet
har ansetts alltjämt vara gällande.
Samtliga de i anledning av propositionen väckta motionerna upptar ett
yrkande om att riksdagen måtte besluta återkalla sitt samtycke till nämnda
förordnande. Ett bifall till motionerna i denna del skulle innebära, att priskontrollen
komme att upphöra fr. o. m. den 1 juli 1955.
Enligt utskottets mening är det av utomordentlig betydelse att fullmaktslagar
av den art det här gäller verkligen tillämpas enligt sin lydelse. Förutsättningen
för att enighet skall kunna uppnås i en kritisk situation om
utfärdande av en fullmaktslagstiftning är ju uppenbarligen, att man på alla
håll kan känna fast förvissning om att fullmaktslagen endast tillämpas i den
situation för vilken den är avsedd.
Utskottet är ense med motionärerna om att ingen av de förutsättningar
som uppräknas i 1 § prisregleringslagen i dagens situation kan anses uppfylld.
Här råder sålunda varken krig, krigsfara eller av krig föranledda
utomordentliga förhållanden. Under sådana omständigheter skulle riksdagen
enligt utskottets mening icke lagligen kunna lämna sitt samtycke till ett förordnande
av Kungl. Maj:t, att prisregleringslagens huvudbestämmelser
skulle träda i kraft. Enahanda förutsättningar som råder beträffande samtycke
till ett nytt förordnande om prisreglering måste enligt sakens natur
också gälla i fråga om förlängning av redan tidigare meddelat förordnande.
Utskottet delar således motionärernas uppfattning, att riksdagen icke utan
att göra våld på prisregleringslagens egna bestämmelser kan meddela Kungl.
Maj:t sitt samtycke till fortsatt förordnande om prisreglering efter den 1
juli 1955. Det år 1947 meddelade samtycket bör därför återkallas fr. o. m.
nämnda datum.
Mot Kungl. Maj :ts förslag om en förlängning av själva fullmaktslagen
8 Andra lagutskottets utlåtande nr 19 år 1955
har utskottet intet att erinra. Oaktat lagens utformning för närvarande är
föremål för utredning, vill utskottet emellertid med bifall till motionerna
1:402 och 11:499 tillstyrka, att giltighetstiden för ett förordnande begränsas
till ett år. Därigenom kan den slentrianmässigt skeende tysta förlängningen
av riksdagens samtycke som här under flera år förekommit undvikas.
Till 1 § prisregleringslagen bör således fogas ett tillägg av i motionerna
föreslagen lydelse.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
A) att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition;
B) att riksdagen måtte besluta att för sin del antaga följande
Förslag
till
Lag
om
ändrad lydelse av 1 § prisregleringslagen den 30 juni 1947 (nr 303).
Härigenom förordnas, att 1 § prisregleringslagen den 30 juni 1947 (nr
303) skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)
1 §•
Vid krig---till efterrättelse.
Prövas under---där avses.
Giltighetstiden för dylikt förordnande
må vara högst ett år.
Denna lag skall träda i kraft den 1
juli 1955.
C) att riksdagen, med bifall till motionerna 1:402 och
II: 499, så vitt nu är i fråga, samt till motionerna 1: 407 och
II: 504, måtte besluta att från och med den 1 juli 1955 återkalla
sitt samtycke till förordnandet av år 1947 om tillämpning
av prisregleringslagens huvudbestämmelser.
2) av herr Anders E. Johansson, fru Hamrin-Thorell, fru Sjöstrand och
herr Rimmerfors, vilka ansett
dels att i utskottets motivering tredje t. o. m. åttonde styckena, vilka
hänför sig till utskottets hemställan under C), bort ersättas av följande:
Vid behandlingen av propositionen till föregående års riksdag om förläng -
Andra lagutskottets utlåtande nr 19 år 1955
9
ning av prisregleringslagen förklarade andra lagutskottet, att den nu gällande
prisregleringslagen inte är avsedd att utgöra grund för en under mera
normala förhållanden verkande statlig priskontroll. Riksdagen delade denna
uppfattning och hemställde om en utredning, som syftade till att någon ytterligare
tillämpning av den nu gällande prisregleringslagen inte skulle behöva
ifrågakomma. Riksdagen har alltså redan 1954 funnit, att en tillämpning
av prisregleringslagen vore olämplig i nuvarande försörjningsläge.
För närvarande råder full varuförsörjning, och på vissa delar av marknaden
råder varuöverflöd. Situationen kontrasterar alltså skarpt mot det läge
av varuknapphet och av att konkurrensen satts ur spel, i vilket prisregleringslagen
kom till för att hindra oskäliga prisstegringar. Konkurrensen har
nu återtagit sin plats och i en betydande omfattning, särskilt när det gäller
livsmedel och många andra konsumtionsvaror, pressat ner fabrikanternas
och handelns marginaler, i många fall vida längre än vad priskontrollen
tidigare kunnat ifrågasätta.
Utskottet delar den uppfattning, som framförs i de två likalydande motionerna
I: 407 och II: 504, att priskontroll är ett otjänligt medel för bekämpandet
av höga marginaler, vare sig dessa beror på oekonomiska produktions-
eller distributionsmetoder eller på bristande konkurrens. I motionen
hänvisas bl. a. till att den priskontrollerande verksamheten måste taga hänsyn
till de beräknade faktiska kostnader som företagarna arbetar med och i
praktiken inte kan nedsätta priset så, att täckning inte erhålles för dessa
kostnader, under hänvisning till att produktions- eller distributionssättet är
oekonomiskt.
Det innebär att i en bransch, där vissa företagare arbetar väsentligt mer
rationellt än andra, priskontrollen inte rimligen kan påbjuda prissättning
etter en kalkyl, grundad på de mest rationaliserade företagens kostnader.
Det finns också en psykologisk tendens att uppfatta av en priskontrollerande
myndighet fastställda eller godtagna priser som de lägsta möjliga. Endast
vid fri konkurrens som inte återhålls av statligt bestämda priser kommer
den variation av prissättningen till stånd, som är betingad av skilda företagares
olika driftighet och förmåga att sänka sina kostnader. Utskottet instämmer
i motionärernas åsikt att priskontrollen — särskilt på längre sikt —
i själva verket arbetar i strid mot do strävanden till ökning av den fria konkurrensen,
som ligger bakom den häromåret antagna lagen om motverkande
i vissa fall av konkurrensbegränsning inom näringslivet. Denna lagstiftning
utgör ett verksamt alternativ till priskontrollen och är vida att föredraga
såsom ett medel att befrämja ur allmänna synpunkter tillfredsställande
marknadsförhållanden.
Det särskilda utredningsorganet, kommerskollegii monopolutredningsbyrå,
har emellertid inte utrustats på sådant sätt att det blivit i stånd att mer
än till viss del fullgöra sina uppgifter. Av särskilt värde skulle vara att kommerskollegium,
såsom ursprungligen torde ha varit meningen, sattes i tillfälle
alt effektivt bearbeta prisstatistik och analysera prisutvecklingen, så att
den fullständiga konkurrensens inverkan på prissättningen bättre skulle
2 Bihang till riksdagens protokoll .9 samt. 2 and. AV 19
10
Andra lagutskottets utlåtande nr 19 år 1955
kunna bedömas. Denna prisstatistik skulle även kunna utformas så, alt
den kunde läggas till grund för en publiceringsverksamhet, ägnad att utveckla
allmänhetens prismedvetenhet. Som i motionerna I: 407 och II: 504
framhålles skulle en del av de icke obetydliga summor som nu nedläggs på
priskontrollen komma till mycket god användning, om de i stället ansloges
till en förstärkning av kommerskollegii verksamhet på detta område. Ett
förslag i denna riktning har framlagts vid årets riksdag i motion II: 206, där
anslag begärts till ytterligare en avdelning fr. o. m. den 1 juli 1955.
Det torde råda enighet om att priskontroll i dess hittills bedrivna form
inte kan ifrågakomma som ett hjälpmedel i den ekonomiska politiken i framtiden.
Likaså råder det väl knappast delade meningar i fråga om nödvändigheten
av att det allmänna framdeles energiskt strävar att främja fri konkurrens.
Då, såsom i de berörda motionerna utvecklats, priskontrollen otvivelaktigt
motverkar fri konkurrens, måste ett första steg vara att omedelbart
upphöra med en priskontroll sådan den kan bedrivas på grund av gällande
prisregleringslag och samtidigt utan dröjsmål och på sätt här angivits
sörja för ett effektivt klarläggande av förekomsten av monopolistiska inslag
i prisbildningen.
Utskottet föreslår därför i linje med motionerna 1:407 och 11:504 samt
motionerna 1:402 och 11:499 att riksdagen återkallar sitt samtycke av år
1947 till förordnandet om tillämpning av prisregleringslagen. Förslaget innebär
att priskontrollen upphör fr. o. in. den 1 juli 1955.
dels ock att utskottet under C) bort hemställa,
att riksdagen, med bifall till motionerna 1:402 och II:
499, så vitt nu är i fråga, samt till motionerna 1:407 och
II: 504, måtte besluta att från och med den 1 juli 1955 återkalla
sitt samtycke av förordnandet av år 1947 om tillämpning
av prisregleringslagens huvudbestämmelser.
550603. Stockholm 1955. Isaac Marcas Boktryckeri Aktiebolag