Andra lagutskottets utlåtande nr 15 år 1955

1

Nr 15

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till förordning om ändrad lydelse av 1 och 4 §§
förordningen den 30 juni 1937 (nr 655) angående bidrag
från landsting och städer, som ej deltaga i landsting,
till bestridande av kostnaderna för vård i vissa
fall å karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet.

Genom en den 4 februari 1955 dagtecknad proposition, nr 66, vilken
hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl.
Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över inrikesärenden, föreslagit riksdagen att antaga följande
förslag till

Förordning

om ändrad lydelse av 1 och 4 §§ förordningen den 30 juni 1937 (nr 655)
angående bidrag från landsting och städer, som ej deltaga i landsting, till
bestridande av kostnaderna för vård i vissa fall å karolinska sjukhuset och

serafimerlasarettet.

Härigenom förordnas, att 1 och 4 §§ förordningen den 30 juni 1937 angående
bidrag från landsting och städer, som ej deltaga i landsting, till
bestridande av kostnaderna för vård i vissa fall å karolinska sjukhuset
och serafimerlasarettet1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

1 §•

Då någon ------—- — nedan

Skyldighet att utgiva sådant vårdbidrag
föreligger under förutsättning
antingen att den å karolinska
sjukhuset intagne under vistelse
inom Stockholms stad eller Stockholms
län insjuknat i den sjukdom,
vården avser, eller ock att han

(Föreslagen lydelse)

1 §•

sägs.

I fråga om vård å annan avdelning
vid karolinska sjukhuset än
radiumhemmet föreligger skyldighet
att utgiva vårdbidrag som i första
stycket avses endast under förutsättning
antingen att den å sjukhuset
intagne under vistelse inom

1Senaste lydelse av 1 och 4 §§, se SFS 1953: 270.

1—Bihang till riksdagens protokoll 1955. 9 samt. 2 avd. Nr 15.

Andra lagutskottets utlåtande nr 15 år 1955

(Nuvarande lydelse)
erhållit hänvisning till karolinska
sjukhuset för vård, som ej kan beredas
å landstingets sjukvårdsinrättningar.
Sådan hänvisning skall
ske skriftligen och må meddelas av
lasarettsläkare vid lasarett som drives
av landstinget, överläkare vid
akademiska sjukhuset i Uppsala
samt Överläkare vid statens sinnessjukhus
och annat därmed jämförligt
sinnessjukhus. Hänvisning må
även, efter samråd med lasarettsläkare
vid landstingslasarettet i fråga,
meddelas av sjukstugu-, sanatorie-
eller tuberkulossjukstuguläkare
vid sjukstuga, sanatorium eller tuberkulossjukstuga,
som drives av
landstinget, så ock av vederbörande
tjänsteläkare.

(Föreslagen lydelse)
Stockholms stad eller Stockholms
län insjuknat i den sjukdom, vården
avser, eller ock att han erhållit
hänvisning till sjukhuset för vård,
som ej kan beredas å landstingets
sjukvårdsinrättningar. Sådan hänvisning
skall ske skriftligen och må
meddelas av lasarettsläkare vid lasarett
som drives av landstinget,
överläkare vid akademiska sjukhuset
i Uppsala samt överläkare vid
statens sinnessjukhus och annat
därmed jämförligt sinnessjukhus.
Hänvisning må även, efter samråd
med lasarettsläkare vid landstingslasarettet
i fråga, meddelas av sjukstugu-,
sanatorie- eller tuberkulossjukstuguläkare
vid sjukstuga, sanatorium
eller tuberkulossjukstuga,
som drives av landstinget, så ock av
vederbörande tjänsteläkare.

Vårdbidraget skall------tre kronor.

Vad ovan----— — i landsting.

Utgår vårdbidrag — —-----svarande belopp.

4 §•

Då någon, som ej är boende inom
Stockholms stad eller Stockholms
län, intages å serafimerlasarettet,
skall vad i 1 och 2 §§ sägs äga motsvarande
tillämpning.

4 §■

Då någon, som ej är boende inom
Stockholms stad eller Stockholms
län, intages å serafimerlasarettet,
skall vad i 1 och 2 §§ sägs i tilllämpliga
delar äga motsvarande giltighet.

Denna förordning träder i kraft
dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit
från trycket i Svensk författningssamling.

3

Andra lagutskottets utlåtande nr 15 år 1955

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att s. k. vårdbidrag från hemortslandsting skall
utgå för patient, som intagits å radiumhemmet vid karolinska sjukhuset,
oberoende av remissförfarandet vid patientens intagning.

Inledning

Av de allmänna vårdplatserna på karolinska sjukhuset är ett visst
antal avsedda för patienter från Stockholms stad och Stockholms län och
ett visst antal, de s. k. riksplatserna — beträffande vilka staten ensam
svarat för byggnadskostnaderna — för patienter från landet i övrigt. Beträffande
serafimerlasarettet förhåller det sig på liknande sätt. Mellan
staten samt Stockholms stad och Stockholms läns landsting har ingåtts avtal,
som bl. a. innehåller bestämmelser om skyldighet för staden och landstinget
att bidraga till sjukhusens vårdkostnader. Beträffande övriga landsting
och städer utanför landsting regleras motsvarande skyldighet genom
förordningen den 30 juni 1937 (nr 655) angående bidrag från landsting och
städer, som ej deltaga i landsting, till bestridande av kostnaderna för vård i
vissa fall å karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet, i fortsättningen
kallad bidragsförordningen. Enligt denna förordning åligger det landsting
(varmed här och i det följande jämställes stad utanför landsting) att —■ då
en inom dess område boende person intages vid ifrågavarande sjukhus för
vård, som avses i 1 § sjukhuslagen — till statsverket erlägga bidrag till kostnaden
för vården, s. k. vårdbidrag. Vårdbidraget skall, oavsett huruvida
vården meddelas å allmänt, enskilt eller halvenskilt rum, för vårddag utgå
med det belopp, varmed den för sjuka från landstingsområdet fastställda
legosängsavgiften å allmänt rum vid karolinska sjukhuset överstiger tre
kronor. Vårdbidraget, som intill den 1 juli 1953 utgick med 2 kronor 50 öre
per vårddag, utgör numera 32 kronor per vårddag. Som förutsättning för
bidragsskyldighet stadgas emellertid att den intagne antingen under vistelse
inom Stockholms stad eller Stockholms län insjuknat i den sjukdom, vården
avser (akuta fall), eller erhållit hänvisning till sjukhuset för vård, som
ej kan beredas å landstingets sjukvårdsinrättningar (remissfall). Sådan
hänvisning skall enligt bidragsförordningen ske skriftligen och får meddelas
av lasarettsläkare vid lasarett som drives av landstinget, överläkare
vid akademiska sjukhuset i Uppsala samt överläkare vid statens sinnessjukhus
och annat därmed jämförligt sinnessjukhus. Efter samråd med
lasarettsläkare vid landstingslasarettet i fråga får hänvisning även meddelas
av sjukstugu-, sanatorie- eller tuberkulossjukstuguläkare vid sjukstuga,
sanatorium eller tuberkulossjukstuga, som drives av landstinget,
samt av vederbörande tjänsteläkare. Utgår vårdbidrag enligt vad nu sagts,
minskas legosängsavgiften för den intagne med motsvarande belopp.

4 Andra lagutskottets utlåtande nr 15 år 1955

Vid karolinska sjukhuset finns en särskild radioterapentisk klinik,
Konung Gustaf V:s jubileumsklinik, som består av bl. a. en klinisk avdelning,
benämnd radiumhemmet. Radiumhemmet är en av landets centralanstalter
för radioterapi vid kräfta. Verksamheten vid radiumhemmet
bedrives i huvudsaklig överensstämmelse med de riktlinjer, som angivits
i »betänkande och förslag rörande användningen av Konung Gustaf V :s
jubileumsfond» avgivna den 23 maj 1929 av en den 29 juni 1928 tillsatt
kommitté.

Remissfrågans tidigare behandling

Remissrätt till karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet med verkan
att vårdbidrag skall utgå tillkom enligt bidragsförordningen i dess ursprungliga
lydelse, vilken gällde under tiden den 1 juli 1937— den 30 juni 1953,
lasaretts-, sjukstugu-, sanatorie- eller tuberkulossjukstuguläkare vid lasarett,
sjukstuga, sanatorium eller tuberkulossjukstuga, som drevs av landstinget,
ävensom vederbörande tjänsteläkare samt överläkare vid akademiska
sjukhuset i Uppsala.

De nu gällande bestämmelserna om remissrätten antogs vid 1953 års
riksdag.

I propositionen nr 68/1953 förelädes riksdagen förslag om ändringar
i bidragsförordningen. Ändringarna avsåg främst en höjning av vårdbidraget
men i anslutning därtill behandlades jämväl frågan om ändring
av remissförfarandet. Svenska landstingsförbundets styrelse hade nämligen
föreslagit, att om vårdbidragen skulle utgå med samma belopp som
enligt det s. k. utomlänsavtalet borde även remissrätten anpassas efter
detta avtal, vilket — enligt då gällande utomlänsavtal — skulle innebära
att remissrätt skulle tillkomma endast lasaretts- och sanatorieläkare inom
landstingets sjukvårdsområde.

Föredragande departementschefen, statsrådet Hedlund, uttalade i nämnda
proposition, att frågan om remissrätten främst borde bedömas från synpunkten
av vad som vore lämpligast för de vårdbehövande, och fann det
uteslutet att begränsa kretsen av remissberättigade läkare. I stället framlades
i propositionen förslag, att remissrätten skulle utsträckas till överläkare
vid statens sinnessjukhus eller annat därmed jämförligt sinnessjukhus.

I motioner hemställdes bl. a., att riksdagen måtte besluta utforma bestämmelserna
om remissrätten i huvudsaklig överensstämmelse med utomlänsavtalet.

Andra lagutskottet (utlåtande nr 17) biträdde departementschefens
förslag om utvidgning av remissrätten till nyssnämnda sinnessjukhusläkare.

5

Andra lagutskottets utlåtande nr 15 år 1955

I en reservation (nr 2) till utskottets utlåtande anfördes bl. a., att den
fordran borde uppställas i fråga om remissrätten, att tjänsteläkare m. fl.
läkare, som tillerkändes remissrätt, skulle samråda med vederbörande
kroppssjukhusläkare innan remiss skedde.

Sedan kamrarna fattat skiljaktiga beslut — första kammaren biföll
utskottets förslag och andra kammaren biföll reservationen med därvid
fogat författningsförslag — föreslog utskottet (memorial nr 23), att
sammanjämkning av kamrarnas skiljaktiga beslut skulle ske sålunda, att
remissrätten utvidgades på sätt Kungl. Maj :t föreslagit samt att kravet
på samråd begränsades till att avse sjukstugu-, sanatorie- eller tuberkulossjukstuguläkare
vid sjukstuga, sanatorium eller tuberkulossjukstuga, som
drevs av landstinget, samt vederbörande tjänsteläkare.

Riksdagen godkände utskottets memorial och författning i ämnet utfärdades
i enlighet därmed. Ändringarna i bidragsförordningen trädde i kraft
den 1 juli 1953.

Ändringsförslag och yttranden däröver

I två särskilda skrivelser har direktionen för karolinska sjukhuset hemställt
om ändring av bestämmelserna i bidragsförordningen såvitt de avser
remissrätten.

I skrivelse den 23 februari 1954 — vid vilken finns fogade en framställning
från överläkaren vid radiumhemmet och yttrande av överläkareföreningen
vid karolinska institutets undervisningssjukhus —- hemställer
sålunda direktionen om sådan ändring av bidragsförordningen, att vårdbidrag
för patienter intagna å radiumhemmet skall utgå oberoende av
remissförfarandet vid patientens intagning. Över denna skrivelse har
efter remiss yttranden avgivits av medicinalstyrelsen samt styrelserna för
svenska landstingsförbundet och svenska stadsförbundet, varefter överläkaren
vid radiumhemmet inkommit med påminnelser.

Medicinalstyrelsen ansluter sig till vad direktionen i sin skrivelse anfört.

Styrelsen för svenska landstingsförbundet uttalar, att radiumhemmet
även enligt dess mening intar en särställning i förevarande hänseende i
förhållande till vissa andra specialiteter, som ej länsvis utbyggts, men
anför, att skäl dock föreligger att alltjämt upprätthålla ett remissförfarande
beträffande radiumhemmet. Skulle bestämmelsen om samråd -—-såsom gjorts gällande — i avsevärd grad försena en nödvändig behandling
och därmed äventyra resultatet av denna, anser styrelsen dock att anledning
finns att överväga vissa modifikationer.

Styrelsen slutar med alt uttala att bl. a. med hänsyn till att det ej kunde
uteslutas, att även beträffande vissa andra kliniker — i första hand så -

6 Andra lagutskottets utlåtande ni• 15 år 1955

dana som ej förekommer i den länsvis utbyggda vården — skäl för uppmjukning
av remissförfarandet kan föreligga, det synes styrelsen motiverat,
att direktionens skrivelse remitteras till utredningen angående utomlänspatienter
vid vissa undervisningssjukhus in. m.

Styrelsen för svenska stadsförbundet åberopar ett av förbundets sjukvårdsdelegation
avgivet yttrande, vari delegationen visserligen finner lämpligast,
att direktionens ifrågavarande framställning överlämnas till den
tidigare nämnda utredningen, men — om så ej anses böra ske — likväl
tillstyrker, om än med tvekan, att en provisorisk uppmjukning av bestämmelserna
genomföres för att förhindra menligt dröjsmål med intagningen
å radiumhemmet.

Beträffande innehållet i övrigt i ändringsförslaget och yttrandena däröver
får utskottet hänvisa till propositionen s. 8—13.

I en den 29 juni 1954 dagtecknad skrivelse har direktionen för karolinska
sjukhuset vidare hemställt, att åtgärder måtte vidtagas för att tillerkänna
överläkarna vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet samma remissrätt
som lasarettsläkare eller alltså med verkan att vårdbidrag skall utgå.
Vid skrivelsen finns fogade en framställning från överläkareföreningen vid
karolinska institutets undervisningssjukhus och yttrande av karolinska
institutets lärarkollegium. Efter remiss har yttranden över skrivelsen avgivits
av kanslern för rikets universitet, medicinalstyrelsen, utredningen
angående utomlänspatienter vid vissa undervisningssjukhus m. m. samt
styrelserna för svenska landstingsförbundet och svenska stadsförbundet.

Utskottet får beträffande innehållet i direktionens skrivelse med därvid
fogade framställning och yttrande ävensom beträffande de efter remiss
avgivna yttrandena hänvisa till propositionen s. 13—19.

Departementschefen

Föredragande departementschefen, statsrådet Hedlund, uttalar i fråga
om den utvidgade remissrätt som direktionen för karolinska sjukhuset
i skrivelsen den 29 juni 1954 föreslagit, att han icke vore beredd att nu
förorda en ändring härutinnan, enär den tid, som förflutit sedan de nu
gällande bestämmelserna trädde i kraft, vore alltför kort för att man
skulle våga dra några säkra slutsatser angående verkningarna av de nya
bestämmelserna. Skulle det emellertid visa sig att de olägenheter som
påtalats vore bestående, finge hela det frågekomplex, som här kunde uppkomma,
upptagas till omprövning.

I fråga om remissrätten till radiumhemmet anför departementschefen
följande.

Andra lagutskottets utlåtande nr 15 år 1955 7

»Beträffande härefter frågan om remissförfarandet vid intagning av patienter
å radiumhemmet synes mig särskilda omständigheter tala för att
en uppmjukning av remissbestämmelserna snarast möjligt genomföres. Då
det gäller att bedöma denna begränsade fråga synes man böra utgå ifrån
att radiumhemmet är en centralanstalt för radioterapi, främst avsedd för
behandling av elakartade tumörer. Det äT alltså här fråga om vård av
patienter som lider av kräfta, och alla torde vara ense om det angelägna i
att så effektivt som möjligt försöka bekämpa kräftsjukdomarna. En av de
viktigaste förutsättningarna i kampen mot kräftsjukdomarna är att patienten
snarast möjligt erhåller rätt behandling. Det kan då icke vara
riktigt att en sådan sak som ett visst remissförfarande skall få inverka
fördröjande till men för patienten.

Såsom framgår av vad jag tidigare anfört har överläkaren vid radiumhemmet
varit i tillfälle att konstatera åtskilliga fall, där remissbestämmelserna
och närmast föreskriften om samråd medfört en ödesdiger försening
av patientens intagning å radiumhemmet. Det har enligt överläkarens
uppgift t. o. m. förekommit fall, där radiumhemmet begärt lasarettsläkarremiss
under angivande av fallets art och nödvändigheten av behandling
å radiumhemmet men vederbörande lasarettsläkare likväl krävt, att patienten
skulle skickas från radiumhemmet till hemortslasarettet för undersökning
innan dylik remiss utfärdats; och detta i fall där patienten dock haft
remiss från praktiserande läkare. Sådana förhållanden förefaller mig i hög
grad otillfredsställande.

Jag vill i detta sammanhang erinra om att ett betydligt smidigare förfarande
tillämpas vid landets övriga två centralanstalter för radioterapi,
nämligen i Lund och Göteborg. Till centralanstalten i Lund kan sålunda
vilken läkare som helst — utan något krav på samråd — remittera patienter
och även överläkaren vid anstalten får lov att ta in patienter utan
speciell remiss med verkan att bidrag från hemortslandstinget utgår. Denna
ordning torde här icke ha medfört några olägenheter. Vad angår Göteborgskliniken
finns en bestämmelse, enligt vilken remiss får meddelas av
alla tjänsteläkare utan samråd med lasarettsläkare. I praktiken torde
bestämmelsen ha erhållit en mycket smidig tillämpning och några svårigheter
liknande dem vid radiumhemmet har icke uppkommit.

Någon risk för att landstingen skulle komma att förorsakas onödiga
kostnader om kravet på remiss vid intagning på radiumhemmet slopades
synes mig icke föreligga. Det gäller här vård som i regel icke kan meddelas
på landstingslasaretten, och det torde icke komma i fråga, att det förhållandevis
ringa antalet platser å radiumhemmet belägges med patienter
som icke verkligen är i behov av vård på hemmet. Det kan f. ö. anmärkas,
att ett landstings utgifter för eu patient å karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet
är lägre än landstingets kostnader för en patient å landstingets
eget sjukhus.

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 15 år 1955

Jag anser sålunda att kravet på remiss vid intagning på radiumhemmet
icke bör utgöra en oeftergivlig förutsättning för att vårdbidrag skall utgå.
I de flesta fall torde det dock vara lämpligt att remiss från hemorten finns,
men överläkaren vid hemmet bör ha möjlighet att även i andra fall ta in
en patient. Jag förutsätter emellertid att överläkaren och vederbörande
lasarettsläkare skall samarbeta i dessa frågor. Sålunda bör samråd i regel
ske, såvida detta icke skulle medföra menligt dröjsmål med patientens intagning
å radiumhemmet.

Radiumhemmet synes mig alltså inta en särställning och de i bidragsförordningen
föreskrivna villkoren för att vårdbidrag skall utgå torde icke
böra avse radiumhemmet.»

Utskottet

I 1937 års bidragsförordning ges bestämmelser angående bidrag från
landsting och städer, som ej deltar i landsting, till bestridande av kostnaderna
för vård av patienter som intas å de s. k. riksplatserna vid de statliga
undervisningssjukhusen i Stockholm, karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet.
Bidragsskyldighet föreligger endast om visst remissförfarande
iakttagits. Enligt gällande bestämmelser, som trädde i kraft den 1
juli 1953, tillkommer remissrätt, med verkan att vårdbidrag skall utgå,
lasarettsläkare vid lasarett som drives av landsting ävensom vissa överläkare.
Ytterligare äger vissa läkare meddela remiss efter samråd med
lasarettsläkaren.

I propositionen föreslås nu, att vårdbidrag från hemortslandstinget skall
utgå oberoende av remissförfarandet för det fall att en patient intages å
radiumhemmet vid karolinska sjukhuset. Beträffande intagning å sjukhuset
i övrigt eller å serafimerlasarettet föreslås ej någon ändring i gällande
bestämmelser.

Radiumhemmet intar i jämförelse med övriga avdelningar å de båda
sjukhusen en viss särställning såsom en centralanstalt för radioterapi,
främst avsedd för behandling av elakartade tumörer. Remissförfarandet vid
intagning å radiumhemmet torde därför lämpligen kunna regleras för sig.
Departementschefen har funnit, att remissbestämmelserna och närmast
föreskriften om samråd i åtskilliga fall medfört en ödesdiger försening av
patientens intagning å radiumhemmet. Då frågan om intagningen främst
bör bedömas från synpunkten av vad som är lämpligast för den vårdbehövande,
anser utskottet i likhet med departementschefen, att kravet på
remiss icke bör utgöra en oeftergivlig förutsättning för att vårdbidrag skall
utgå. Utskottet biträder således det förslag som framlagts i propositionen.
Såsom departementschefen uttalat torde det dock i de flesta fall vara
lämpligt att remiss från hemorten finns, men överläkaren bör ha möjlig -

9

Andra lagutskottets utlåtande nr 15 år 1955

het att även i andra fall ta in en patient. Departementschefen har vidare
anfört, att han förutsätter att överläkaren och vederbörande lasarettsläkare
skall samarbeta i dessa frågor. Även utskottet finner det naturligt, att ett
sådant samarbete kommer till stånd. Kravet på samråd får givetvis dock
ej drivas så långt, att det medför menligt dröjsmål med patientens intagning
å radiumhemmet.

I propositionen har vidare närmare berörts möjligheterna att tillgodose
undervisningen och forskningen vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet,
vilka som ovan nämnts är statliga undervisningssjulthus, med
lämpligt patientmaterial. Departementschefen anför i denna fråga, att det

1 vart fall synes som om möjligheterna tenderar att försämras. Från sjukhusledningens
sida har gjorts gällande, att detta sammanhänger med utformningen
av gällande bestämmelser om remissförfarandet, och hemställes
om ändring av remissbestämmelserna. Departementschefen förklarar sig
emellertid icke vara beredd att nu förorda en ändring och hänvisar till att
alltför kort tid förflutit sedan bestämmelserna trädde i kraft för att man
skall våga dra säkra slutsatser angående verkningarna av desammma.
Departementschefen finner det därför riktigare att ytterligare en tid framåt
ställa sig avvaktande.

Utskottet kan dela den uppfattning departementschefen sålunda uttalat
men vill i sammanhanget framhålla följande. Vid de ifrågavarande undervisningsklinikerna
bedrives förutom undervisning av medicine studerande
och medicine kandidater jämväl vidare- och specialistutbildning av sådana
läkare som i fortsättningen i betydande utsträckning kommer att tjänstgöra
såsom överläkare på olika håll i landet. Det torde vara uppenbart att dessa
undervisningskliniker för att härvidlag kunna fylla sin uppgift måste ha
tillgång till ett rikhaltigt och allsidigt patientmaterial, och att mindre vanliga
och svårtolkade sjukdomar måste utgöra en betydande del av detta material.
De nu ifrågavarande s. k. riksplatserna vid karolinska sjukhuset och
serafimerlasarettet liksom riksplatserna vid övriga statliga undervisningssjukhus
har också tillkommit i sylte alt säkerställa tillgången på ett tillräckligt
patientmaterial för undervisning och forskning. Utskottet vill
erinra om att en väsentligt minskad intagning av utomlänspatienter konstaterats
vid universitetsklinikerna i Lund och Malmö och att minskningen
ansetts försämra möjligheterna alt där bedriva eu tillfredsställande forskning,
undervisning och specialistutbildning. Enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande
den 5 juni 19ö,3 har med hänsyn härtill tillkallats utredningen
angående utomlänspatienter vid vissa undervisningssjukhus in. in. för att
verkställa utredning om åtgärder mot den minskade tillströmningen av
utomlänspatienter vid de nämnda universitetsklinikerna i Lund och Malmö.

Mot bakgrund av det anförda vill utskottet understryka departementschefens
uttalande, att om det skulle visa sig att de påtalade olägenheterna
vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet är bestående, hela det

2 — Bihang till riksdagens protokoll 1955. 9 sand. 2 avd. Nr 15.

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 15 år 1955

frågekomplex, som här kan uppkomma, bör upptagas till omprövning. De
erfarenheter, som kan vinnas vid utredningsarbetet beträffande universitetsklinikerna
i Lund och Malmö, synes därvid kunna utnyttjas, och utskottet
vill ifrågasätta, om icke spörsmålet beträffande tillströmningen
av patienter till undervisningssjukhusen i Stockholm kunde lösas genom
sådan komplettering av den pågående utredningen som kan erfordras med
hänsyn till de särskilda problem som här kan uppkomma. Utskottet förutsätter
emellertid att Kungl. Maj:t med uppmärksamhet följer frågans
vidare utveckling och finner därför icke erforderligt att hemställa om
särskilda åtgärder.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition.

Stockholm den 8 mars 1955.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Nils Elowsson*, Sunne, Axel
E. Svensson, fru Svenson, fru Carlqvist, herrar Huss och Magnusson*;

från andra kammaren: herr Jacobsson i Tobo*, fru Johansson i Norrköping,
herr Nilsson i Göteborg*, fru Västberg*, herr Hagård, fröken
Höjer, herrar Ericsson i Näs och Fredriksson.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

IDURS TRYCKERI. ESSELTE. STHLM 55
603927