Andra lagutskottets utlåtande nr 12 år 1955

1

Nr 12

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med
förslag till lag om ändrad lydelse av 25 § arbetarskyddslagen
den 3 januari 1949 (nr 1), dels ock
i ämnet väckt motion.

Genom en den 28 januari 1955 dagtecknad proposition, nr 58, vilken
hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl.
Maj :t, under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet
förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

Lag

om ändrad lydelse av 25 § arbetarskyddslagen den 3 januari 1949 (nr 1).

Härigenom förordnas, att 25 § arbetarskyddslagen den 3 januari 1949

skall erhålla ändrad lydelse på sätt
(Gällande lydelse)

25

Till arbete------icke

När särskilda skäl äro därtill, må
arbetarskyddsstyrelsen beträffande
yngling, som fyllt sexton år och som
vid läkarbesiktning befunnits äga
god hälsa och kroppsutveckling,
medgiva undantag från vad i första
stycket är stadgat.

nedan angives.

(Föreslagen lydelse)

§•

användas.

När särskilda skäl äro därtill, må
arbetarskyddsstyrelsen beträffande
yngling, som fyllt sexton år och som
vid läkarbesiktning befunnits äga
god hälsa och kroppsutveckling,
medgiva undantag från vad i första
stycket är stadgat. Undantag som
här avses må även, under de särskilda
villkor, som föreskrivas av styrelsen,
medgivas beträffande yngling,
som fyllt femton år eller under
kalenderåret uppnår femton års
ålder och som vid läkarbesiktning
befunnits äga god hälsa och kroppsutveckling,
där så finnes påkallat
av hänsyn till hans yrkesutbildning.

Bihang till riksdagens protokoll 1955. 9 samt. 2 avd. Nr 12

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 12 år 1955

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Denna lag träder i kraft dagen
efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket
i Svensk författningssamling.

I samband med propositionen har utskottet förehaft en i anledning av
densamma inom första kammaren väckt motion, nr 393, av herrar Norling
och Öhman, vari hemställts att riksdagen måtte avslå propositionen.

Beträffande de skäl som utöver vad nedan angives anförts till stöd för
det i propositionen framlagda förslaget får utskottet hänvisa till propositionen.
I fråga om de av motionärerna anförda skälen hänvisas till
motionen.

Propositionens innehåll

Enligt gällande arbetarskyddslag får minderårig, d. v. s. den som ej fyllt
18 år, ej användas till arbete under jord i gruva, i stenbrott eller å annan
med gruva eller stenbrott jämförlig arbetsplats. Arbetarskyddsstyrelsen
äger dock, när särskilda skäl är därtill, medgiva dispens från detta förbud
beträffande yngling, som fyllt 16 år och som vid läkarbesiktning befunnits
äga god hälsa och kroppsutveckling.

I propositionen föreslås sådan ändring i lagen, att när dispens finnes påkallad
av hänsyn till vederbörandes yrkesutbildning, dispensregeln skall
avse yngling, som fyllt eller under kalenderåret fyller 15 år.

Gällande bestämmelser

Arbetarskyddslagen den 3 januari 1949 (nr 1; ändr. nr 70/1950) innehåller
ett flertal regler, som tager sikte på att hindra uppkomsten av ohälsa
till följd av minderårigas användande i arbete. Dessa bestämmelser, vilka
återfinnes i lagens 4 kap., avser dels den minimiålder en minderårig skall
ha uppnått för att få användas i arbete, dels de minderårigas arbetstid och
ledighet för nattvila, dels ock läkarkontroll av minderåriga arbetstagare.

I fråga om minimiålder gäller (23 §) som allmän huvudregel att minderårig,
varmed enligt lagen förstås den som ej fyllt 18 år, över huvud ej får
användas till arbete, med mindre han fyllt eller under kalenderåret fyller
14 år samt — där fråga ej är om arbete under ferietid — fullgjort sin skolplikt.
Från denna huvudregel kan medges undantag i fråga om visst lätt
arbete. För arbete, som kan antagas vara mera påfrestande för minderåriga
—- hit räknas industriellt och därmed likställt arbete —- är åldersgränsen
ett år högre (24 §) med undantag dock för arbete, som består i

3

Andra lagutskottets utlåtande nr 12 år 1955

uträttande av bud eller ärende eller lättare distributionsarbete. Från ifrågavarande
högre minimiålder kan medgivas dispens beträffande feriearbete
som är att anse såsom synnerligen lätt samt i fråga om minderårig, som
uppnått den allmänna minimiåldern för att få användas i arbete, om dispens
är påkallad av hänsyn till den minderåriges yrkesutbildning eller det eljest
kan anses vara till gagn för honom.

En ytterligare höjd minimiålder gäller för arbete under jord i gruva
eller stenbrott eller å annan med gruva eller stenbrott jämförlig arbetsplats.
I sistnämnda hänseende gäller (25 §) ett allmänt förbud att använda
minderårig, d. v. s. den som ej fyllt 18 år, till arbete. Detta förbud är dock
icke absolut. Arbetarskyddsstyrelsen äger nämligen, när särskilda skäl är
därtill, medgiva undantag beträffande yngling, som fyllt 16 år och som vid
läkarbesiktning befunnits äga god hälsa och kroppsutveckling.

Reglerna i 23—25 §§ är icke tillämpliga på elever vid anstalter för yrkesutbildning.

Angående förbud att använda minderåriga till vissa slag av arbete finnes
vidare regler i 26 §. Detta lagrums första stycke innehåller en allmän regel
av innebörd att arbetsgivare skall särskilt tillse, att minderårigs användande
till arbete icke medför fara för olycksfall eller för överansträngning
eller annan menlig inverkan på den minderåriges hälsa eller kroppsutveckling.
Bestämmelsen innehåller vidare, att den minderårige icke får
användas till arbete, som innebär våda i moraliskt hänseende.

Andra stycket av 26 § bemyndigar Kungl. Maj :t att utfärda speciella
skyddsföreskrifter för minderårigs användande till vissa slag av arbete.
Med stöd av detta bemyndigande äger Kungl. Maj :t antingen föreskriva
särskilda villkor för minderårigs användande till visst arbete eller förordna
att minderårig över huvud taget ej får användas däri.

För att möjliggöra en effektivare kontroll av de förhållanden, under vilka
minderåriga användes till arbete, och av deras hälsotillstånd föreskrives
i 27 § att minderårig inte får användas till arbete utan att till arbetsgivaren
avlämnats bland annat läkarintyg angående den minderårige. Vidare skall
enligt 28 § minderårig genom arbetsgivarens försorg årligen undergå läkarbesiktning
till utrönande huruvida sysselsättning, vartill den minderårige
användes, är till men för dennes hälsa eller kroppsutveckling. Slutligen
lämnas i 31—33 §§ särskilda föreskrifter om de minderårigas arbetstid
och nattvila.

Framställning i ärendet

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 14 juli 1954 har Grängesbergskoncernens
gruvförbund, Mellansvenska gruvförbundet och Svenska arbetsgivareföreningens
allmänna grupp ävensom Svenska gruvindustriarbetareförbundet
gemensamt hemställt om sådan ändring av 25 § arbetarskyddslagen, att

4 Andra lagutskottets utlåtande nr 12 år 1955

arbetarskyddsstyrelsen medgives rätt att bevilja dispens för yngling att
få arbeta under jord från det kalenderår, varunder han fyller 15 år. Framställningen
har motiverats med att den nuvarande lagstiftningen i hög
grad försvårar en rationellt ordnad lärlingsutbildning avseende gruvarbete,
därvid åberopats att flertalet ynglingar lämnar folkskolan vid 14 års ålder
och att dessa knappast kan antagas vara intresserade av en gruvlärlingsskola
som står öppen för dem först efter några år. Vidare har, med hänvisning
till organisationen i gruvsamhällena av enhetsskolans klass 9 y,
framhållits att en förutsättning för ett samarbete mellan gruvindustrien
och skolan är, att utbildningen redan från början, då vederbörande är i
15-årsåldern, åtminstone delvis kan förläggas under jord.

I en promemoria, till vilken skrivelsen hänvisar, sammanfattas de ytterligare
synpunkter, som enligt denna borde framhållas beträffande lärlingsutbildningen,
sålunda:

1. Lärlingens arbete står under tillsyn av en lärlingsnämnd, som är sammansatt
av representanter för såväl arbetarna som arbetsgivaren.

2. Arbetet står hela tiden under kontroll av särskilt avdelad instruktör.

3. Arbetet kan, om så anses önskvärt, under första tiden förläggas till särskild
del av gruvan, där inget annat driftarbete förekommer.

4. Arbetet bedrives som rent timlönsarbete, icke ackord.

5. Arbetstiden för det praktiska arbetet är inskränkt till 32 timmar per
vecka eller mindre och förlagd till s. k. dagtid (utan skiftgång).

6. Om så anses erforderligt kan regelbunden läkarkontroll av lärlingarna
ordnas.

Remissyttranden

Över ifrågavarande framställning har efter remiss yttranden avgivits av
arbetarskyddsstyrelsen — som i ärendet hört bergmästarna — medicinalstyrelsen,
överstyrelsen för yrkesutbildning, Svenska arbetsgivareföreningen
och Landsorganisationen i Sverige.

I samtliga remissyttranden ävensom av bergmästarna har den föreslagna
uppmjukningen av dispensbestämmelsen i 25 § tillstyrkts eller lämnats utan
erinran, av Landsorganisationen under framhållande av bl. a. att dispensrätten
i de berörda fallen borde uttryckligen i lagen begränsas till fall,
där dispens vore påkallad av hänsyn till den minderåriges yrkesutbildning,
meddelad under tillsyn av särskilt avdelad instruktör. Dispens borde vidare
alltid begränsas att avse viss bestämd arbetsplats, och alla ansökningar
om dispens borde underställas bl. a. vederbörande arbetarorganisation för
yttrande.

Lagrådet

Lagrådet har lämnat förslaget utan erinran.

Andra lagutskottets utlåtande nr 12 år 1955

5

Departementschefen

Föredragande departementschefen, statsrådet Sträng, erinrar om att den
i nuvarande ai-betarskyddslag fastställda minimiåldern avseende gruvarbete
innebär en höjning i förhållande till vad tidigare gällt. I vår första egentliga
arbetarskyddslag — lagen den 29 juni 1912 om arbetarskydd — stadgades
sålunda ursprungligen att den, som ej fyllt 15 år, icke fick användas
till arbete under jord i gruva. Denna regel, som var indispensabel, gällde
fram till år 1931, då åldersgränsen höjdes till 16 år. Den dispensrätt i detta
hänseende, som infördes samtidigt med att i gällande lag minimiåldern för
arbetstagares användande till arbete under jord i gruva höjdes till 18 år,
tillkom för att underlätta rekryteringen av gruvarbetare. Statsrådet Sträng
anför vidare:

Mot bakgrunden av den utveckling, som lagstiftningen på detta område
visat, och den särskilda vikt, som måste tillmätas förebyggandet av ohälsa
till följd av minderårigas användande i arbete, är det naturligt om en viss
tveksamhet inställer sig när man skall taga ståndpunkt till ifrågavarande
framställning. Emellertid har såväl arbetarskyddsstyrelsen som medicinalstyrelsen
och överstyrelsen för yrkesutbildning tillstyrkt förslaget om vidgad
dispensrätt. Ej heller landsorganisationen har velat motsätta sig att
det genomföres. Med hänsyn härtill och beskaffenheten av de skäl, som
åberopats för ett bifall till framställningen — betydelsen för såväl gruvindustrien
som de minderåriga själva av en väl organiserad yrkesutbildning
samt de av tekniska framsteg föranledda förbättrade arbetsförhållandena
och minskade riskerna för uppkomsten av ohälsa och olycksfall inom gruvindustrien
— anser jag mig kunna gå med på en utvidgning av dispensrätten
på detta område.

Därvid synes mig det böra direkt i lagen fastslås att såsom villkor för att
yngling, som fyllt 15 år eller under kalenderåret uppnår nämnda ålder, må
användas till underjordsarbete i gruva skall gälla — förutom att han vid
läkarbesiktning befunnits äga god hälsa och kroppsutveckling — att dispensen
finnes påkallad av hänsyn till den minderåriges yrkesutbildning. I
övrigt torde det få ankomma på arbetarskyddsstyrelsen att vid meddelande
av dispens föreskriva de särskilda villkor, som erfordras för att minderårigs
användande till arbete av ifrågavarande slag icke skall medföra fara
för olycksfall eller för överansträngning eller annan menlig inverkan på
den minderåriges hälsa eller kroppsutveckling. Sådana villkor synes böra
vara att arbetet ledes och övervakas av sakkunnig personal och att den
minderårige blir föremål för periodisk läkarbesiktning. I övrigt synes
dispensprövningen böra ske med beaktande av de synpunkter på ifrågavarande
spörsmål, som framkommit i den vid framställningen fogade, i
ärendet redovisade promemorian. Vid dispensprövningen bör samråd ske
med vederbörande organisationer.

Utskottet

Det i propositionen framlagda förslaget innebär, att dispens från gällande
förbud mot användning av minderårig till arbete under jord i gruva,

6 Andra lagutskottets utlåtande nr 12 år 1955

i stenbrott eller å annan därmed jämförlig arbetsplats skall kunna meddelas
—- i stället för som hittills yngling som fyllt 16 år — den som fyllt
eller under kalenderåret fyller 15 år, där så finnes påkallat med hänsyn
till vederbörandes yrkesutbildning. I motionen yrkas avslag å propositionen.

Beträffande den i motionen gjorda invändningen, att ersättning för förlorad
arbetsinkomst vid olycksfall i arbetet icke skulle utgå till denna
ålderskategori, vill utskottet erinra om att sjukpenning visserligen — till
följd av bestämmelserna om samordningen mellan sjukförsäkringen och
yrkesskadeförsäkringen —- icke kan utgå under den s. k. samordningstiden
till den som ej fyllt 16 år, men att efter utgången av denna tid sjukpenning
eller livränta utges även till den som ej uppnått sådan ålder. Utskottet
vill vidare framhålla, att den minderårige icke i nu förevarande avseende
kommer i en sämre situation om han väljer arbete under jord än
om han har annat arbete. Till frågan om sjukpenning under samordningstiden
till den som ej fyllt 16 år och skadas vid olycksfall i arbetet torde
riksdagen få anledning taga ställning i annat sammanhang detta år.

En väl organiserad yrkesutbildning är såsom departementschefen framhållit
av stor betydelse för såväl gruvindustrien som de minderåriga själva.
Utskottet har särskilt beaktat att den föreslagna utvidgningen av dispensmöjligheterna
skulle främja anpassningen av yrkesutbildningen i gruvsamhällena
till undervisningen i enhetsskolans klass 9 y. Riskerna för ohälsa
och olycksfall i arbetet under jord torde kunna väsentligt minskas bl. a.
genom att arbetet förlägges till särskilt utvalda arbetsplatser. Med hänsyn
härtill och till innehållet i remissyttrandena finner utskottet i likhet med
departementschefen att den föreslagna utvidgningen av dispensrätten kan
godtagas. Utskottet vill emellertid särskilt understryka vikten av att
dispensprövningen i varje enskilt fall sker i samråd med vederbörande
fackorganisation samt att som villkor för dispens uppställes, att yrkesutbildningen
ledes och övervakas av sakkunnig personal.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen med avslag å motionen I: 393 måtte bifalla
propositionen nr 58.

Stockholm den 24 februari 1955

På andra lagutskottets vägnar:
DAVID NORMAN

Andra lagutskottets utlåtande nr 12 år 1955

7

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Nils Elowsson, Axel E. Svensson,
Magnusson, Anders E. Johansson, Grönkvist, fru Hamrin-Thorell* och
herr Alvar Andersson;

från andra kammaren: fru Johansson i Norrköping, herr Nilsson i
Göteborg, fröken Höjer, herrar Odhe, Fredriksson, fröken Wetterström,
herrar Königson och Larsson i Hedenäset.

* Jij närvarande vid utlåtandets justering.